VALFAKTAHÄFTE NR7
SOCIALISM & DEMOKRATI
INLEDNING
Ung Vänster är ett socialistiskt förbund. Men vi går inte in i den här valrörelsen med fokus på att förklara, berätta eller ens spekulera i hur ett socialistiskt samhälle skulle kunna se ut. Det är inte om dessa frågor som klasspressar och debatter kommer att röra sig kring, och det är inte genom teoretiska resonemang – som snarare har sin plats i de politiska diskussioner som förs inom förbundet – som vi organiserar unga i den socialistiska kampen. Snarare är en effektivare socialistisk strategi att ge konkreta och vardagliga exempel på hur klassamhället slår mot unga och hur de flesta tjänar på en socialistisk politik i Sverige. I det här valfaktahäftet kan du läsa om Ung Vänsters syn på socialism, och om vilka konkreta situationer som kan uppkomma i valrörelsen och hur vi ska argumentera i dessa. I valrörelsen ska vi argumentera utifrån valplattformen. Om du hamnar i en abstrakt diskussion om socialism och kapitalism är det din uppgift att göra diskussionen konkret och koppla den till folks vardag. Som Ung Vänster-aktivist i valrörelsen ska man fokusera på att göra sig förstådd, det viktiga är inte att föra fram de teoretiskt mest korrekta resonemangen. En bra metod är att avdramatisera direkta frågor om socialism, så att det inte blir huvudsaken i diskussioner med elever och andra vi stöter på i valrörelsen. Svara kortfattat och lyft sedan in konkreta exempel på dagsaktuella orättvisor utifrån valplattformen. Kom ihåg att det som är rätt i sak, inte alltid är rätt i sammanhanget. Vi går ut i valrörelsen för att snacka om våra valfrågor utifrån ett tydligt konfliktperspektiv, där höger står mot vänster och där våra intressen står mot överklassens. Vi ska inte gå i fällan att diskutera tituleringar och begrepp. Det är ganska ointressant vad man kallar sig, utan det viktiga är vad man gör och vilka som gynnas av den politik man kämpar för. Eftersom högerns politik enbart gynnar ett litet antal av svenska folket, försöker de få den politiska debatten att handla om annat än om de konkreta skillnaderna mellan höger och vänster. De vill prata om ansvarstagande, förvaltning och regeringsduglighet – vi vill prata om skiljelinjen mellan höger och vänster, om skillnaden mellan att bygga ett Sverige för oss och ett Sverige enbart för dem med tjockast plånbok. Vi ställer våra politiska lösningar som gynnar vanligt folk mot en höger som företräder överklassens intressen.
1
VÅRT FÖRHÅLLNINGSSÄTT ”Det är styrkeförhållandena utanför parlamenten som sätter ramarna för vad som är möjligt att göra inom dem. Vår kamp för socialism och feminism upphör inte på valdagen. Den kampen pågår ständigt, i våra skolor, på våra arbetsplatser och i våra bostadsområden. Vi måste därför också vara många som organiserar oss, ställer krav och för kampen för våra intressen. Fler måste gå med i Ung Vänster så att vi tillsammans kan förändra Sverige. Vi har valt sida – har du?” - Ung Vänsters valplattform 2014 Om man på en debatt eller under en klasspress får en konkret fråga om vad socialismen innebär ska man alltid vara kortfattad och tydlig. Vi tar aldrig upp abstrakta ideologiska diskussioner själva, men om frågan kommer från publiken förtjänar den definitivt att besvaras. En enkel definition av socialism är att det handlar om hur vi organiserar ekonomin, om att demokratisera ekonomin och se till att vi tillsammans bestämmer över ekonomin. Istället för aktiemarknadens princip om en krona en röst menar vi att principen en person en röst också ska gälla på ekonomins område. Socialismen handlar alltså om att utöka demokratin och se till att vanligt folk får mer att säga till om, såväl över sitt egna liv som över samhället i stort. Det handlar om att samhället ska bli jämlikt. Därefter kan diskussionen ta två vändningar. Om man har en intresserad och vänligt inställd publik kan man få frågor om problemen och svårigheterna med att organisera ett sådant samhälle. Då är det viktigt att vara ödmjuk och resonerande, snarare än att underkänna elevernas argument. Ett bra sätt kan vara att ta avstamp i att inte heller dagens samhälle fungerar särskilt bra, då kan man vara konkret och återknyta till våra valfrågor. Till exempel till vinstslöseriet i välfärden, arbetslösheten eller de otrygga jobben. Om man har en borgerligt dominerad publik är det möjligt att de snarare försöker sabotera argumentationen genom att leta efter felaktigheter och motsägelser, eller enbart gör sitt bästa för att få diskussionen att handla om Sovjetunionen eller Nordkorea. Då kan man återknyta till vår definition av socialismen som ett sätt att demokratisera ekonomin och konstatera att ens egen socialism är något annat än det som praktiseras i enpartistater och diktaturer. Om man tror att det är en framgångsväg kan man vara mer offensiv och ifrågasätta om det inte är högerregeringen som vill ha det som i Sovjet, det är ju ändå de som driver på för nya lagar och regler som skapar ett massövervakningssamhälle. Men kom hela tiden ihåg: Vi vill inte fastna i abstrakta ideologiska dis2
kussioner, prata om socialism i största allmänhet eller argumentera för varför borgarna har fel om kommunismen. I valrörelsen är vår uppgift att agitera och argumentera snarare än att predika och förklara! Vi vill att unga ska organisera sig i kamp för sina intressen, inte nödvändigtvis att de redan innan de har gått med i förbundet ska veta allt om socialismen. Samtidigt har vi i vår valplattform en tydlig socialistisk politik. Vi tar avstamp i hur klassamhället berövar oss makten över våra egna liv, och att den makten därför ligger i händerna på någon annan. Vi konstaterar att makten över våra egna liv i förlängningen handlar om makten över samhället och att det är trygga människor som är fria människor, och att trygghet förutsätter en socialistisk (och feministisk) politik. Vi beskriver hur politik handlar om motsättningar och om skilda intressen som står mot varandra, konstaterar att högern driver en politik som tjänar överklassens intressen medan vi driver en socialistisk politik som tar avstamp arbetarklassens intressen. Valplattformen innehåller politiska områden och krav som är centrala delar av en socialistisk strategi: Kampen för rätten till ett arbete och mot en otrygg arbetsmarknad där arbetsgivarnas makt över våra arbetsvillkor förstärks. Vi pratar om hur vinstintresset tränger sig in i välfärden och om hur den privata vinstjakten då överordnas exempelvis vår rätt till kunskap. Vi skriver i valplattformen om hur regeringens rekordstora skattesänkningar urholkar mot den offentliga sektorn, den del av ekonomin som vi äger tillsammans och styr över demokratiskt. I vår valplattform finns det gott om exempel på socialistisk politik och på ett socialistiskt perspektiv. I valrörelsen vill vi kommunicera att politik handlar om våra liv och att den enda möjligheten att förändra samhället är genom att vara måna som kämpar tillsammans. Vårt budskap är att politisk kamp alltid lönar sig. Inga av de rättigheter vi har idag, inte en enda välfärdsreform eller arbetsrättslig lagstiftning är något som vi har fått gratis. Högern, överklassen och arbetsgivarna har aldrig varit intresserade av någon slags allmän välvilja och släpper aldrig frivilligt ifrån sig makt eller resurser. För att det ska ske krävs det att människor organiserar sig och det krävs att vi har en stark arbetarrörelse som kan vinna politiska segrar och som förändrar styrkeförhållanden så att samhället i sin tur kan förändras i en socialistisk riktning. Det vill vi bidra till genom en valrörelse som handlar om att flytta fram vänsterns positioner. Vi är tydliga med att en ny regering och en ny politik förutsätter en starkare vänster, då måste fler rösta på Vänsterpartiet och fler organisera sig i Ung Vänster för att kämpa för sina rättigheter.
3
VAD ÄR SOCIALISM OCH VARFÖR ÄR VI SOCIALISTER? “I korthet så är socialismens kärna, att landet inte längre kommer att ägas av några få och misskötas av dessa för sina egna intressen, utan landet kommer att ägas av folket och skötas av folket i folkets intresse.” - Leo Huberman i boken ”Socialismens ABC” Socialismen är precis som kapitalismen ett sätt att organisera ekonomin i ett land. Varken mer eller mindre. Att vara socialist handlar inte om att vilja att alla ska vara snälla mot varandra och socialismen är något mer än enbart en uppsättning fina idéer. Socialismen handlar om att vi ska demokratisera ekonomin och en förutsättning för det är att vi äger de stora företagen tillsammans. Genom det privata ägandet av företag får överklassen (kapitalisterna) makt över såväl de som jobbar i företagen som över samhället i stort. Det står i motsättning till demokratiska principer. I grunden handlar socialismen om att vi vill ha jämlikhet och makt över våra egna liv och över samhället. Varför ska alla andra områden i samhället förutom ekonomin styras demokratiskt? Det finns i huvudsak tre skäl till varför vi är socialister: 1. På grund av att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle är samhället också orättvist idag. Kapitalismen förutsätter ett klassamhälle, där de som äger företagen har mer makt än de som arbetar i dem. Klassamhället genomsyrar hela samhället och påverkar våra liv på en rad områden. För det första är inkomst och ekonomiska förhållanden tätt kopplat till klassamhället. De som äger företagen blir rika på vinsterna av de som vi producerar. Inkomstskillnaderna har under de senaste decennierna ökat i nästan alla västländer. Det är troligare att en person som kommer från överklassen eller från något mellanskikt blir högutbildad, än att en person från arbetarklassen blir. De som jobbar i LO-yrken har generellt lägre löner och sämre villkor än de som är tjänstemän och akademiker. Hälsa och livslängd är också det tätt kopplat till klasstillhörighet. För att göra en lång historia kort: klassamhället är genomgripande och påverkar våra liv. Att vara socialist handlar om att bekämpa klassamhället och kämpa för jämlikhet och rättvisa. Det handlar om att bygga 4
ett Sverige för oss, och inte ett Sverige enbart för dem med tjockast plånbok. 2. För att kapitalismen är ohållbar. Vi får ofta höra att socialismen är en fin tanke som däremot inte fungerar i praktiken. Frågan vi ställer oss är hur kapitalismen fungerar i praktiken? Den världsomspännande kapitalismen innebär en orättvis världsordning där människor i fattigare länder inte garanteras grundläggande förutsättningar för att överleva – mat, rent vatten eller sjukvård – samtidigt som några få kontrollerar en överväldigande del av jordens resurser. Är det hållbart? Kapitalismen genomgår regelbundet ekonomiska kriser där människors liv slås i spillror, fattigdomen breder ut sig och massarbetslösheten biter sig fast. Titta bara på Grekland idag. Det är svårt att tänka sig att den genomsnittlige greken tycker att dagens samhälle fungerar perfekt. Vi ser tydligt hur ett ekonomiskt system som bygger på vinstmaximering och ständig tillväxt står i motsättning till en ekologiskt hållbar värld. Kapitalismen håller på att rycka undan mattan för mänskligheten och det är i allra högsta grad en anledning till varför man bör vara socialist. 3. Därför att vi tjänar på en socialistisk politik. Politik handlar om intressen som står mot varandra och om att olika grupper tjänar på olika slags politiska lösningar. För den som äger ett stort företag skulle det vara konstigt att vara socialist, eftersom det innebär att man kämpar för en politik som inte ligger i linje med ens egna intressen. För oss som tillhör arbetarklassen råder rakt motsatt förhållande. Vi förlorar på ett ekonomiskt system där makten över företagen ligger i ett fåtals händer. Vi är socialister för att vi tjänar på en socialistisk politik. Vi vinner på mindre klasskillnader, full sysselsättning, trygga jobb och ett förbud för vinstslöseri i välfärden.
KAPITALISMEN OCH KLASSAMHÄLLET “Det kapitalistiska produktionssättet bröt fram ur det feodala systemet. En ny härskande klass, borgarklassen, vann sin makt i kamp mot den gamla feodala härskande klassen, adeln. Liberalismen blev namnet på den nya revolutionära ideologin för borgarklassens kamp mot adelns privilegier. Men kapitalismen skapade också arbetarklassen – vars revolutionära ideologi är socialismen.” - Ung Vänsters principprogram, antaget på den 46:e kongressen 5
Kapitalismen och klassamhället är intimt sammanlänkade med varandra. Kapitalism och kapitalist används ibland i den politiska debatten som antingen ett skällsord eller som ett politiskt ställningstagande (”Jag är inte socialist, utan jag är kapitalist”). Båda användningssätten är felaktiga. Kapitalismen är ett ekonomiskt system där produktionsmedlen (typ råvaror, maskiner, verktyg etc) är privatägt (av kapitalister) och där kapitalisterna hela tiden måste sträva efter att expandera för att kunna vinna i konkurrensen. Kännetecknade för alla länder i världen och för alla tider i historien har varit att människan behöver producera det som krävs för att hon ska överleva. Det som har skilt sig åt har emellertid varit hur produktionen är organiserad. Under antiken fanns det slavägare och slavar, under feodalismen godsherrar och livegna bönder och under kapitalismen finns det kapitalister och arbetare. Hur produktionen är organiserad kallas för produktionssätt och kapitalismen är ett produktionssätt medan socialismen – ett samhälle utan privat ägande av produktionsmedlen – är ett annat. Varje hittillsvarande produktionssätt har förutsatt ett klassamhälle. Slavägaren och slaven hade precis som godsherren och den livegna bonden olika makt. I det första fallet ägde den ena den andra och i det andra fallet var bondens liv kraftigt begränsat. Under kapitalismen är den som inte äger produktionsmedlen förvisso fri, men till skillnad från kapitalisten är arbetaren tvungen att sälja sin arbetskraft för att få en lön och kunna överleva. Kapitalisten säljer inte sin arbetskraft utan lever på vinsten av det arbete som de som jobbar i företaget producerar. Och utifrån denna relation kommer det moderna klassamhället. Den som är beroende av att sälja sin arbetskraft för att överleva – alltså en stor majoritet av befolkningen – tillhör arbetarklassen. Mot arbetarklassen står överklassen som lever på vinsterna från sitt ägande och som köper arbetarklassens arbetskraft och därmed har makt över både andras arbete och det värde som det skapar. Arbetarklassen och överklassen är i huvudsak de två klasser som finns, däremellan finns det till exempel chefer som lever på lön men som kontrollerar andras arbete eller högutbildade grupper som i princip har makt över sitt eget arbete. Dessa utgör mellanskikten. Arbetarklassen och överklassen har olika intressen. De som jobbar vill ha så hög lön som möjligt, så trygga jobb som det bara går och så bra arbetsvillkor som möjligt, medan de som äger företagen vill ha så höga vinster som möjligt. Det senare står i motsättning till det förstnämnda. De som äger riskkapitalbolag eller privata välfärdskoncerner tjänar på vinster i välfärden, medan alla vi andra förlorar på det. Det är utifrån den här typen av intressekonflikter som Ung Vänster formulerar konfliktperspektivet. 6
Det finns en missvisande bild av arbetarklassen som enbart de som jobbar i industrin, har blåställ eller som ägnar sig åt kroppsarbete. Det är inte bara en förlegad bilda av arbetarklassen, utan det är en beskrivning av verkigheten som aldrig har varit korrekt. Det är också en verklighetsbeskrivning som osynliggör en stor del av arbetarklassens kvinnor, som snarare än att jobba i tillverkningsindustrin (även om det så klart också förekommer) jobbar i offentlig sektor eller med privata tjänster, till exempel som kassörska i en butik. Arbetarklassen har aldrig varit enhetlig. Löner, arbetsvillkor, etnicitet, kön, utbildning är bara några exempel på faktorer som skiljer sig åt. Men det som är det viktiga är det man har gemensamt. Alla lever på att sälja sin arbetskraft och gynnas av en socialistisk politik. Man har allt att vinna på att hålla ihop gentemot överklassen. För oss är det viktigt att arbetarklassen definieras brett, helt enkelt för att arbetarrörelsens förmåga till att förändra samhället hänger på att man lyckas samla många som kämpar för samma sak.
SOCIALISMEN BÖRJAR IDAG! ”Hur nära är socialismen?” Den skall föra oss närmare. ”Ja, men hur nära är den?” Mycket nära, mycket långt ifrån. ”Men är den nära, kan den vara nära som bordet där jag äter, som kroppens tyngd mot kroppen när man älskar? Är den så nära, säg, är den så nära?” - Petter Bergman, ur dikten ”Hur nära är socialismen?” Att vara socialist är inte att vara utopist, utan det är att kämpa för sina rättigheter här och nu. Vår enda möjlighet att förändra samhället är att vara många som organiserar sig och som kämpar för samma sak. Genom att vara konkreta och återknyta till klassamhället kan vi prata om vikten av organisering. Man kan till exempel ta avstamp i arbetarrörelsens historia för att knyta an till erfarenheterna idag. Under hela 1900-talet har det varit ”vi mot dem”. Vanligt folk har aldrig fått något gratis och förändring kommer aldrig av sig själv. Så här skulle man kunna lägga upp en sådan argumentation: ”Välfärden var inget vi fick gratis eller som levererades genom en skänk från ovan. Vi byggde inte upp välfärden genom att sitta hemma och på sin höjd gå och rösta lite då och då. Folket byggde upp välfärden genom kamp och genom organisering. En stark fackföreningsrörelse var viktigast, en förutsättning för allt det andra. Om vi inte hade tagit löneutrymme från företagens vinster hade det aldrig funnits pengar till en enda reform.” Och på samma sätt är det idag. Om inte vi håller ihop och organiserar 7
oss kommer vi aldrig kunna förändra samhället. Samhället förändras inte av sig själv, utan det är styrkeförhållanden som avgör i vilken riktning vi går. Överklassen har sina ekonomiska resurser och sina mäktiga allierade, vi har oss själva och vår organisering att lita på. Det är det som ger oss makt. Frågor som rör makten på arbetsmarknaden är många gånger centrala i klasskampen och därför också viktiga i en socialistisk strategi. Kampen mot massarbetslösheten och för allas rätt till ett jobb är den viktigaste maktfrågan på arbetsmarknaden idag. Den höga arbetslösheten försvagar fackföreningsrörelsen och stärker arbetsgivarna. När det är många som konkurrerar om jobben pressas löneutvecklingen tillbaka och våra arbetsvillkor försämras. När högern attackerar Las (Lagen om anställningsskydd) gör de det väl medvetna om att det skulle öka arbetsgivarnas makt. Oavsett om de argumenterar för att ta bort turordningsreglerna eller kring varför det är viktigt med tidsbegränsade anställningar. Vi vill ha ett starkare anställningsskydd för att vi vet att det ger oss makt på arbetsmarknaden. Det gör att vi kan säga ifrån och inte är utlämnade till företagsägarnas godtycke. På samma sätt tydliggör och exemplifierar vårt motstånd mot vinster i välfärden vår motvilja till det kapitalistiska systemet som sådant. Välfärden ska inte vara som vilken annan marknad som helst. Vår rätt till en bra utbildning, till sjukvård eller till en bra ålderdom ska inte vara underordnas välfärdskapitalisters vinstintressen. Det här är kärnan i den socialistiska kampen. Den handlar om att försvara våra rättigheter, ta kampen för mer makt över våra egna liv och för att det ska vara vi som demokratiskt styr storföretagen och inte storföretagen som styr över oss. Ett bra tips är att fokusera argumentationen på det mest centrala: att skapa en förståelse för att vanligt folk måste hålla ihop och försvara sina intressen gentemot de som sitter på makten. Om de du möter på skolorna känner igen sig i den beskrivningen, är det ett betydligt större framsteg än om du har fått tillfälle att förklara marxismen under en klasspress. Vi fokuserar på det konkreta och det vardagsnära, på klassamhället och våra livsvillkor, och inte på det abstrakta och teoretiska. Vi vinner förtroende genom att ta ungdomars erfarenheter på allvar, kunna visa på sammanhang och vara tydliga med att vi kan förändra samhället om vi är många som organiserar oss och kämpar tillsammans.
8
ATT SÄTTA ORD PÅ VERKLIGHETEN ”Utanför politiken och tidningarnas kultursidor har ord och språk ingen hög status. ’Är det bara ord?’ är ett uttryck som säger något om vårt förhållande till begrepp, som om ord nära nog betydde noll. Men i modern politisk kommunikationsteori betyder ord väldigt mycket. Ord är makt. Den som bestämmer vilka ord vi använder har inflytande över människors världsbild.” - Aron Etzler i boken ”Reinfeldteffekten” Vilka ord man använder spelar stor roll för retoriken. Ord har många gånger ett politiskt innehåll. Högern pratar om skattetryck istället för skattekvot, då blir skatter automatiskt associerade till något dålig. Politisk retorik handlar många gånger om att kunna sätta sina egna ord på verkligheten. Då måste man hitta rätt ord för varje tillfälle, och dessutom kunna variera sig. När vi är ute på skolor är huvudregeln att ju enklare ett ord eller resonemang är desto bättre är det. Det viktigaste är resultatet – att de du möter känner att de vill organisera sig för att kämpa för sina intressen – inte att ditt resonemang är den mest slipade marxistiska formuleringen. Nedan följer exempel på några ord, hur man använder dem och hur man kan variera dem. Arbetarklassen De som säljer sin arbetskraft för att överleva. Man kan många gånger föra intressanta teoretiska diskussioner om hur arbetarklassen ska definieras, men en skoldebatt eller klasspresentation är inte rätt tillfälle för det. Använd de ord som faller sig bäst i den givna situationen. Det viktiga är att de handlar om oss, de allra flesta – inte om några helt andra människor. Synonymer: löntagare, vanligt folk, vi som jobbar, arbetare, lönearbetare, folket, de flesta, majoriteten Borgare En människa som äger företag, som tillhör borgarklassen alltså överklassen, eller en människa med borgarliga åsikter. Detta gör ordet svårt att använda, eftersom det i allmänhet används om borgerliga partier eller deras väljare. Synonymer: kapitalisterna, överklassen, de som sitter på makten, företagsägarna De rika De säg fem, tio eller femton procent rikaste i samhället är en grupp som har bra livsvillkor. De kan köpa sig bättre vård, skolor och välfärd 9
i allmänhet. De tillhör inte nödvändigtvis överklassen eller är kapitalister, men det har inte särskilt mycket att vinna på vänsterpolitik eller på ett socialistiskt samhälle. Synonymer: högavlönande, höginkomsttagare, de som har det väl förspänt Etablissemanget En maktgrupp som är bredare än enbart den lilla överklassen. Kan till exempel också bestå av höga chefer, förtroendevalda i stora organisationer eller ibland vara debattörer som syns ofta i media. Etablissemanget är ett mer diffust och därför bredare begrepp. Synonymer: eliten, makteliten, de som sitter på de höga posterna Fattiga ”Fattiga och rika” är ett begreppspar som man ska akta sig lite för eftersom det många gånger osynliggör maktskillnader. Det blir också lätt att konsekvensen blir välgörenhet, de rika ska ta hand om de fattiga. Det betyder däremot inte att ordet alltid är dåligt, till exempel kan det fungera väl att prata om barnfattigdom eller att använda fattigdom när man beskriver klasskampen i Syd. En sak är viktig: vi pratar aldrig om ”svaga grupper”. Synonymer: de som har det sämst, de som råkar värst ut, de som har det sämst ställt Kapitalism Det ekonomiska system som vi har nu, där storföretagen ägs privat. Ett problem med just ordet kapitalism är att det uppmuntrar diskussionen att gå in på abstrakta systemdiskussioner snarare än att handla om de problem människor möter i vardagen. Synonymer: dagens samhälle, det ekonomiska systemet Klassamhället Ett samhälle där vilken klass du tillhör avgör dina levnadsvillkor och makt. Ibland beskrivs klassamhället som en stege eller som ett ”tredjedelssamhälle”. Det är en beskrivning som döljer det faktum att de flesta tillhör en brett definierad arbetarklass och att överklassen till sitt antal är försvinnande liten. Detta vill vi förmedla när vi beskriver klassamhället. Synonymer: ojämlikhet, orättvisor, ekonomin kontrolleras av ett fåtal Medelklass Vi använder i regel inte ”medelklass” i vår klassanalys, men det betyder förstås inte att vår retorik måste vara kliniskt ren från det ordet. Däremot ska man vara försiktig med det, eftersom det är ett stort problem idag att stora delar av arbetarklassen ser sig själva som någon slags medelklass. Synonymer: de med sitt på det torra 10
Progressiv De som vill ”framåt” i utvecklingen. Progressiva rörelser är ett mycket bredare begrepp än socialistiska rörelser, och kan till exempel innefatta nationella befrielserörelser, socialdemokrater och ibland också liberaler. Att definiera vad som är fram och bakåt i historien är viktiga retoriska poänger. Synonymer: de som vill framåt, de som inte längtar tillbaka, vettiga krafter Reaktionär Är motsatsen till progressiv, alltså den som vill ”bakåt”. Reaktionära krafter kan vara allt ifrån konservativa, fascistoida och i en del sammanhang också liberala. Synonymer: bakåtsträvare, konservativa, de med en unken människosyn Revolution En grundläggande maktförändring i samhället som mycket väl kan vara fredlig. Synonymer: förändra samhället i grunden, avskaffa klassamhället Socialism Ett samhälle där företagen är demokratiserade, ägs gemensamt och där de anställda har ett reellt inflytande över sitt arbete. Synonymer: ekonomisk demokrati, ett samhälle där folket har makten Solidaritet Att göra gemensam sak för gemensamma intressen. Synonymer: hålla ihop, kämpa tillsammans Svenskt Näringsliv Är storföretagens och arbetsgivarnas intresseorganisation. Organisationen bildades efter en sammanslagning av SAF (Svenska arbetsgivareföreningen) och Industriförbundet. De representerar i allra högsta grad överklassens intressen Synonymer: storföretagen, arbetsgivarna Överklassen Det lilla fåtal, mindre än en procent, som äger storföretagen och styr produktionen. Överklassen i det kapitalistiska samhället är kapitalisterna eller borgarna. Ibland kan man behöva använda synonymer som är bredare. Synonymer: de som äger de stora företagen, kapitalisterna, borgarklassen, borgerligheten, arbetsköparna, arbetsgivarna 11
NÅGRA FAKTA OM KAPITALISMEN OCH KLASSAMHÄLLET
”Lär dig ditt ABC, det är inte nog, men Lär det! Låt dig inte hindras! Börja nu! Allting bör du veta! Du skall ta ledningen och makten.” - Bertolt Brecht ur dikten ”Lärandets lov”
Inkomstfördelning och klasskillnader - Under den borgerliga regeringens tid vid makten har klasskillnaderna ökat betydligt i Sverige. Mellan 2006 och 2011 ökade den rikaste tiondelen av befolkningen sin årliga disponibla inkomst med 79 000 kronor medan den disponibla inkomsten för den fattigaste tiondelen sjönk. Under samma period har gruppen som lever i relativ fattigdom ökat med 40 procent. En stor anledning är skattesänkningarna och nedmonteringen av socialförsäkringarna. (SCB, regeringskansliet) - Under de senaste femton åren är Sverige det land i västvärlden där klasskillnaderna har ökat som snabbast. 1995 låg vi på första plats i jämlikhetsligan, idag ligger vi på 14:e plats. (OECD) - Den ekonomiska ”makteliten” ökar sina inkomster snabbt. 2013 gick det 46 industriarbetarlöner på en VD-lön. 1980 var samma siffra 9 industriarbetarlöner. Den globala kapitalismen - Världens 85 rikaste personer har mer pengar än vad jordens fattigaste hälft har tillsammans. (Oxfam) - Den rikaste procenten äger tillgångar som är 65 gånger större än den fattigaste hälften. (Oxfam) - I USA har den rikaste procenten tagit 95 procent av tillväxten efter finanskrisen, samtidigt har 90 procent av befolkningen blivit fattigare. (Oxfam) Kapitalet - Under de senaste decennierna har löneandelen fallit i alla västländer. Det betyder att en allt större del av värdet på det som produceras blir till vinster istället för löner. I Sverige har löneandelen fallit från ca 80 procent 1980 till ca 65 procent idag. (Ameco) Vem är egentligen arbetare? - 90 procent av LO-kvinnorna och 93 procent av LO-männen ser sig som arbetare. För TCO-medlemmarna är samma siffror 41 och 22 12
procent och för Saco-medlemmarna 21 respektive 11 procent. Bland LO-medlemmarna har denna siffra legat förhållandevis stabil sedan slutet av åttiotalet, för TCO- och Saco-medlemmar är tendensen snarare att den ökar. Det är dock en betydligt lägre andel som ser sig som tillhörande arbetarklassen, enbart lite drygt hälften av alla LOmedlemmar gör detta. (LO) I många andra valfaktahäften finns det också relevant statistik kring hur klassamhället slår mot oss och våra livsvillkor.
FRÅGOR OCH SVAR Vad är socialism? Ett socialistiskt samhälle är ett samhälle där storföretagen ägs gemensamt och där ekonomin styrs demokratiskt. Det är ett samhälle där principen ”en person – en röst” också omfattar ekonomins område. Hur skulle det fungera i praktiken? Bra tror vi. Det skulle göra att de som jobbar får mer makt på företagen och att vinsterna används till det som är bra för hela samhället och inte enbart tillfaller ägarna. Förmodligen skulle arbetsmiljön bli bättre och arbetsvillkoren tryggare. Samhället skulle bli mer jämlikt och planeten må bättre när man inte hela tiden strävar efter vinstmaximering. Ska vi införa planekonomi? Socialism betyder inte nödvändigtvis planekonomi – det viktiga är inte exakt hur ekonomin styrs, så länge det sker demokratiskt. Vi tror att det krävs både en planerad ekonomi och marknader som fungerar bra för att det som folket vill ha och behöver ska produceras. Skillnaden blir att man inte producerar för att göra så stor vinst som möjligt och att marknaden begränsas till de områden där den fungerar väl. Det viktiga är ägandet inte organisationsformen. Ska vi förstatliga allt då? Nej, absolut inte. Det gemensamma ägandet mår bäst av att vara blandat. En del bör staten äga, annat ägs bättre av till exempel kommuner och landstig eller i olika former av kooperativ. Det viktigaste idag är att vi avbryter privatiseringspolitiken och får bort vinstslöseriet ur välfärden. Det är steg ett. Men vem som helst kan väl inte styra ett företag? Vem som helt ska heller inte göra det, utan den som utses till det ska göra det. Skillnaden är att dessa kommer tillsättas på demokratiska vägar och inte genom aktieägarnas beslut. Det tror vi är bra för hela 13
samhällsekonomin. Det skulle aldrig fungera. Människor är ju egoister! Just därför, om inte annat. De allra flesta av oss tjänar på ett socialistiskt samhälle och på mer av jämlikhet. Det bara ett litet fåtal som vinner på dagens marknadsliberala politik. Så om du var Peter Wallenberg skulle du inte vara socialist? Nej, med allra största säkerhet skulle jag inte det. Jag skulle ha växt upp i en helt annan miljö, fått helt andra perspektiv och helt andra intressen. Antagligen skulle jag ha tyckt att facket bara var i vägen. Antagligen skulle jag ganska lätt ha kunnat skjuta alla samhällsproblem ifrån mig. Det är klart att även folk som tjänar mycket pengar kan vara goda socialister. Det handlar om att ta ställning för vilket samhälle man vill leva i. Men medvetenheten om att det behövs en förändring växer fram ur erfarenheten att man behandlas illa i samhället, inte tvärtom. Vi kommer aldrig att få konsensus om socialism, för det är helt enkelt inte bra för alla. Men om en kille kommer på en bra idé och startar ett företag, ska inte han få någon belöning för det då? Det kan han säkert få, men det är ju inte så idag att de som styr över de stora företagen nödvändigtvis har kommit på en smart idé. Vår socialism handlar om jämlikhet, att de som jobbar i företagen ska vara med och styra dem. Betyder inte socialism att alla ska ha lika lön? Nej, socialism betyder att alla ska vara med och bestämma även över ekonomin. Då skulle knappast särskilt många vilja att direktörslönerna var så höga som dagens, men det finns ingen anledning till att inte hårt arbete skulle få löna sig. Eller smarta idéer heller för den delen. Vadå, ska man avskaffa den privata äganderätten? Det är helt okej att äga kläder, smartphones, hus och alla andra vanliga varor. Den typen av ägande innebär inga särskilda maktbefogenheter. Däremot ska fåtalets äganderätt över storföretagen att vi berövas makten över våra egna liv. Det vill vi förändra genom att öka det gemensamma ägandet. Vill ni ha det som på Kuba? Nej, det finns stora demokratiska brister på Kuba. De länder som har kallat och kallar sig socialistiska idag har problemet att det inte fungerat demokratiskt. Hela poängen med socialism är ju att organisera samhället av och för folket. Ett odemokratiskt samhälle är ju raka motsatsen till hur vi vill ha det! 14
Jag är kapitalist! Antagligen inte. En kapitalist är någon som äger så mycket kapital att han – det är oftast en han – kan leva helt på andras arbete. Det är alltså något helt annat än att ha ett högavlönat jobb eller ha ett par miljoner på banken. De stora kapitalisterna i Sverige äger storföretagen. Men idag äger ju de flesta aktier… Det är riktigt att många fler äger aktier, inte minst på grund av att vi måste spekulera med våra pensioner på börsen. Det är däremot fortfarande så att det bara är ett väldigt litet fåtal som får makt genom sitt ägande. 10 procent av befolkningen i Sverige äger 99 procent av hushållens börsnoterade aktier. Marx förespråkade proletariatets diktatur! Begreppet “proletariatets diktatur” förekommer inte i några av de böcker Karl Marx skrev. Socialister har stött terroriststödda gerillagrupper – alltså våld som politisk metod! Om det inte finns några demokratiska strukturer att arbeta i kan väpnad kamp vara den sista utvägen. Det är inte så många som klagar på att det fanns motståndsrörelser under andra världskriget, till exempel. I Sverige idag är så inte fallet och för Ung Vänster är det helt självklart att en socialistisk samhällsutveckling ska ske med fredliga medel. Vi är motståndare till våld som politisk metod i länder där det finns demokratiska strukturer. Vill ni ha det som i Sovjet? Nej, tvärtom. Jag vill ha mer demokrati. Min socialism handlar om att utvidga demokratin till att också gälla på ekonomins område. Är det några som borde svara på den frågan så är det ju högern, med tanke på alla övervakningslagar som de inför. Ung Vänster, det är ju bara en massa kommunister! Ung Vänster är ett socialistiskt och feministiskt ungdomsförbund. En del av våra medlemmar kallar sig kommunister, en del för socialister, en del för feminister och en del kallar sig helt enkelt Ung Vänstrare. För oss är inte det viktigaste vad man kallar sig. Vi organiserar unga som vill förändra sin egen situation och som vill kämpa för ett socialistiskt och feministiskt samhälle. Kallar du dig kommunist? Svara gärna skämtsamt till exempel: ”Nej, jag brukar kalla mig för Britta eftersom jag heter så.” Eller: ”Nej, jag kallar mig feminist och socialist”, om det är så det är. Vad man svarar är upp till en själv. Men det viktiga är att inte hela stunden under en klasspress eller vid ett 15
bokbord går åt att prata om kommunismen. Svaren kan förstås variera men riktningen måste hela tiden vara att försöka återföra samtalet på bästa sätt till valfrågorna. Och då är det viktigt att tänka på vilka sorters svar som leder till följdfrågor och förlängd diskussion och vilka som gör att man kan börja prata konkret igen om trygghet på jobbet, bostadsbrist eller vinstslöseriet i välfärden. Men på 40-talet, då var ni minsann stalinister! Ingen av oss var ens födda på 40-talet, oftast inte ens våra föräldrar. Vi gick med i Ung Vänster för att förändra samhället, och det är inte precis gamla öststatsgubbar någon av oss ser framför oss som något ideal. Vi vill ha mer demokrati helt enkelt. Hur ser socialister på individer och kollektiv? Individ och kollektiv hänger ihop. En individs frihet kan aldrig ske till priset av en annans. Gemensam trygghet är individens frihet. För att vi ska kunna känna frihet krävs det trygghet och då behöver vi en socialistisk och feministisk politik som utmanar klassamhället och könsmaktsordningen. Men varför pratar vänstern så mycket om kollektiv då? Därför att vi är många som tjänar på samma sorts politik. Vi är många som skulle få det betydligt bättre om man bekämpade arbetslösheten istället för att sänka skatter för de redan rika. Och om vi kollektivt går ihop kan vi göra något åt de gemensamma problemen. Högern pratar mycket mer om individer! Ensam är svag, och organisering är styrka. Det är bara tillsammans vi kan förändra samhället. Det är just därför högern driver sin ”sköt dig själv och skit i andra”-linje: de märker att det gungar under etablissemanget varje gång folk organiserar sig för sina krav. Tro inte för en sekund att överklassen inte organiserar sig. Det finns inga som bygger så mycket organisationer som storföretagen. Går du inte med i facket förhandlar du från ett underläge. Varför hatar ni småföretag? Det gör vi inte. Vi konstaterar bara att småföretag ofta ger lägre löner och har sämre arbetsvillkor än stora företag. Ofta är de sätt för storföretag att pressa ner löner och priser: genom att lägga ut produktion på småföretag kan de slippa anställningstryggheten för folk. Det kan ju inte heller vara så att företagen ska vara bidragsberoende för att gå runt. De är förstås helt okej att driva ett litet företag med tio anställda men då måste man också gå runt så att man kan betala sina kostnader, annars får ju någon annan betala åt företagen och det tycker vi att är fel.
16
