tema: P A P P A Inbjudan till Riksstämma april s. 4 Haro på Familjeplattform i Jyväskylä - s. 2 Göran Hägglund vid köksbordet - s

tema: PAPPA Inbjudan till Riksstämma 24-25 april 2010 - s. 4 Haro på Familjeplattform i Jyväskylä - s. 2 Göran Hägglund vid köksbordet - s.8 Detta nummer är dessutom fullt av insändare!

Nummer 1 - 2010

ordföranden har ordet

ordföranden har ordet

utgives av:

Haro, Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap. En demokratisk, ideell organisation som är partipolitiskt och religiöst obunden. Tidningens syfte är att främja en större mångsidighet i samhällsdebatten kring barnomsorgs-, familje- och jämställdhetsfrågor samt att skapa ett forum även för åsikter grundade på idealen valfrihet, jämställdhet och föräldraskap.

adress:

Riksorganisationen Haro Box 737, 114 79 Stockholm Hemsida: www.haro.se, E-post: [email protected]

ansvarig utgivare: Sitter på ett sjukhus med ett av mina barn. Han trivs bra trots allt obehag det innebär för honom även denna gång. Vi är tillsammans på en liten yta, inga syskon stör, ingen mat behöver lagas, ingen tvätt som ska hängas eller mail som ska skickas. Visst är det härligt att bara få vara tillsammans och att inte ha några krav på att göra något, bara vara. Min son är ”sjukhusvan” och det är förstås inget man önskar någon, men vi kan ändå båda två uppskatta denna bortavistelse och att få tillfälle att prata mer än annars. Detta är en del av mitt liv som mamma. En av de mindre angenäma delarna, den som innebär oro och en känsla av maktlöshet. Där man bara kan följa med på resan, sitta bredvid och finnas till. Livet innebär ofta en känsla av maktlöshet och därför är det oerhört viktigt att man har egna, inre riktlinjer för hur man vill att allt ska vara. Det är därför viktigt att man ger sig tid att klura ut vad man vill, vart man är på väg och vem man vill vara. Det tar tid och är inte helt lätt men livet blir enklare med en slags privat kompass. Ett av de mål jag satte upp för några år sedan är nu verklighet. Det blev inte som jag tänkt mig, men ändå exakt 

Nr 1 / 2010

perfekt. Plötsligt under ett möte insåg jag att jag var på rätt plats vid rätt tillfälle och det var en fantastisk känsla. Det gav mig en känsla av kontroll, eller rättare sagt en känsla av att det blir som jag vill, även om det inte blir på det sätt som jag tänkt mig. Temat för detta nummer är pappa. Det sägs att den starkaste relationen är den mellan en mor och hennes son. Jag tänker ofta på just det, att mina söner påverkas starkt av mig och vilken makt det ger mig som vuxen och som fostrare. Det är en uppgift som bör tas på allvar och som kan påverka mycket. Naturligtvis är jag inte ensam om att fostra mina barn. De lever i ett samhälle som fostrar, ibland mer på ont än gott. Jag försöker se framåt på hur mina söner kommer att bli som pappor, om de får barn. Kanske min syn på familj, hem och det obetalda arbetet kan visa sig ha en positiv framtida effekt. Mina söner lär sig att ta hand om hem och barn, indirekt genom att vi spenderar mycket hemmatid och direkt genom att de får vara delaktiga. De säger idag själva att de kommer att vara hemma med sina barn och för att vara så politiskt inkorrekt som jag är idag kanske konsekvenserna av mina val resulterar i politiskt korrekthet, dvs efter dagens sanning. Morgondagens sanning kan ju se helt annorlunda ut. Madeleine Wallin

M. Wallin Bonared Stenhaga, 511 98 Hyssna [email protected] Tel: 0734-459 596

redaktion:

Allt material till tidningen skickas till: [email protected] eller till: Therese Murphy, Flugsnapparegatan 1, 431 33 Mölndal Tel. 0704-917 956 Dessa material kan komma att publiceras på www.haro.se.

kontaktperson:

Therese Murphy [email protected], Tel: 0704-917 956

layout:

Gabriella Häger Hahne

medlemsavgift:

200:-/år Nyhetsbladet haro! ingår Postgiro: 481 756 - 5

kassör:

Mattias Renman Nymånegatan 7, 1tr. 415 08 Göteborg [email protected], Tel. 0736-108 997

adressändringar:

Ingvild Segersam Blekingevägen 19, 757 58 Uppsala [email protected], Tel. 0703-379 597

redaktionen ansvarar ej

för icke beställt material och skribenterna ansvarar själva för innehållet i artiklarna. Redaktionen tar inte in material som syftar till att hetsa, kränka eller diskriminera individer eller grupper. Åsikter som presenteras i tidningen behöver nödvändigtvis inte vara organisationens.

manusstopp och teman för 2010: 15 april - “Valet 2010 i Sverige” 15 juli - “Ansvar” 15 oktober - ”Den Europeiska familjen”

på omslaget

Leo & Pappa Örjan Söderberg Fotograf Lydia Söderberg

haro! - franskt ord som betyder “upp till kamp”, “stoppa tjuven, “buss på”

familjeplattform

haro på familyplatform i Jyväskylä. Den 24-26 februari deltog Madeleine Wallin och Jonas Himmelstrand på det andra mötet med EU-projektet Familyplatform om framtidens europeiska familjepolitik. Jonas berättar här lite om vad som hände: Projektets ca 40 deltagare samlades under tre dagar precis som vid första mötet i Bryssel i oktober förra året. Huvuddelen av de tre dagarna ägnades åt forskarnas presentationer av kunskapsläget inom de åtta olika områden som projektet behandlar: familjestrukturer, familjers utvecklingsprocess, nationell familjepolitik, familjers levnadsvillkor, familjers relationer, social omsorg och social service (inkl. förskola), ojämlikhet i familjer samt familjer och media. Dessutom fortsatte vi den mer kreativa process som handlar om att hitta de drivkrafter som påverkar familjers välbefinnande i Europa. Syftet med detta är att skapa ett antal olika möjliga framtidscenarier för familjer i Europa år 2035. Som en av projektets familjeorganisationer har Haro som huvuduppgift att se till att våra frågor kommer fram. Vi agerade en hel del. Tillsammans med flera andra tog vi upp det faktum att familjepolitik sällan utvärderas. Vi tog Sverige som exempel, där en förhållandevis extrem familjepolitik genomförts under 30 år utan att utvärderas. Vi fick också anledning av prata om Gordon Neufelds begrepp “jämnårigorientering” vid flera tillfällen. Dessutom kom frågan upp om förskola ska anses vara utbildning eller omsorg. Vi påpekade att psykologin idag vet att 0-3 åringar inte behöver pedagogik, men däremot en nära omsorg och anknytning. Den finska kvinnliga professorn som presenterade ämnet höll med oss och även en av gruppens mera namnkunniga forskare, en annan kvinnlig finsk professor, höll med. Vi tog även upp att anknytning till barnet generellt är viktigare än pedagogik och även här fick vi medhåll - och det var ingen som sa emot. Tvärtom utbröt en diskussion som utmynnade i att pedagogik för ettåringar mest handlar om ekonomi, en tragisk utveckling. I slutet på andra dagen fick vi som är med i The Advisory Board, bl.a. Madeleine och jag, i uppgift att berätta vad

som varit viktigt i genomgångarna och vad vi tyckte saknades. Vi skrev bland annat att det saknades kunskap om vad som får familjer att må bra, om de biologiska realiteterna av föräldraskap, om vikten av barns anknytning och kunskap att avgöra vilken utveckling som leder till friskare familjer och inte. Vår största framgång var att vi rodde iland en överenskommelse där Gordon Neufeld inbjuds till den större konferensen i Lissabon i maj och där får leda en “focus group” på temat “Family relationships and well-being”. Det innebär att Gordon Neufeld kommer att nå en ny hög nivå i EU. Vårt goda samarbete med Mouvement Mondial des Mères (World Movement of Mothers), vår systerorganisation i projektet, var till god hjälp här. Dessutom inbjöds jag att hålla en kortare presentation om förhållandena i Sverige och den psykiska ohälsan utifrån min bok under den “focus group” som behandlar nationell familjepolitik. Många är intresserade att veta hur den svenska modellen

innehållsförteckning ordförande har ordet. . . . . . . . . . . . . . . . . 2 familjeplattform i Jyväskylä . . . . . . . . 3 inbjudan till riksstämman . . . . . . . . . . . 4 vad jag lärt mig som pappa . . . . . . . . 5 jag ska bli farmor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 sorgen att se sina barn gråta . . . . . . 6 se hit mammor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 revolutionerande från RUT . . . . . . . . . .7 Göran Hägglund på besök . . . . . . . . . . .8 varför behövs pappor hemma. . . . . . 8 tankar om min papparoll . . . . . . . . . . . . 9 Ingergerds svärmorsröra . . . . . . . . . . . .9 min pappa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 tidningen haro! frågar. . . . . . . . . . . . . . 10 till sist Stille. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .11 tema nästa nummer. . . . . . . . . . . . . . . . 12 kontaktpersoner i distrikten. . . . . . . 12

terium samt en forskare från Ungern. Vi berättade att i Sverige är 83% av 1-5 åringarna på förskola och att de svenska statsmakterna ger starka budskap till föräldrarna om att förskola är bra även för små barn. Tjeckiskorna skrattade och sa spontant att det lät som Tjeckoslovakien under kommunismen. egentligen fungerar. Det finns en hel del skepsis bland forskarna i projektet till bilden av Sverige som den fulländade socialstaten. Madeleine kommer förmodligen också att hålla en presentation. Att vår närvaro erkänns som viktig fick vi kvitto på när Madeleine och jag av projektledningen inbjöds att delta i två mindre möten i Dortmund i april och juni där framtidsscenarierna ska mejslas ut. The Advisory Board deltar normalt inte på dessa sammankomster, men de gjorde ett undantag för oss, därför att de anser att vår erfarenhet från Sverige är viktig. Under de tre dagarna pratade vi med åtskilliga personer i projektet och hade en mycket trevlig middag med två tjeckiskor från ett tjeckiskt minis-

Precis som vid förra mötet i Bryssel så kändes det ovant högt i tak. EU-kommissionen har givit tydliga direktiv att familjeorganisationer och beslutsfattare ska ges utrymme och inte enbart forskarna, och det känns verkligen. Har vi synpunkter så lyssnar man i regel. Vart det hela slutar är svårt att se, men vi jobbar på med vår del. Återigen slår det oss hur begreppet familj åtnjuter en mycket större respekt här än vi är vana vid i Sverige. De flesta, kanske t.o.m. alla, verkar vara klart för en valfrihet när det gäller barnomsorg och att det måste vara föräldrarnas val. En hemsida för projektet öppnas snart på www.familyplatform.eu Jonas Himmelstrand Nr 1 / 2010



inbjudan till riksstämma



Nr 1 / 2010

lärt mig som pappa jag ska bli farmor

vad jag lärt mig som pappa Lyssna, verkligen lyssna på era barn. Ställ rätt sorts frågor och lyssna på vad de har att säga varje gång ni har några minuter tillsammans. Du behöver veta - inte gissa vad som händer i deras liv. Utgå inte ifrån att du vet hur dom känner bara för att du var ung en gång. Dina barn lever i en helt annan värld än den du växte upp i. När de berättar för dig vad som händer, måste du lyssna mycket uppmärksamt och utan att “predika” eller döma. Försök förstå vad de tänker och upplever. Hitta ditt eget sätt att “ansluta” till ditt barn. En del tar sitt barn på en match, en fisketur en promenad i skogen eller en middag på en restaurang. Andra kan hitta varandra genom att läsa högt ur en bok och bara prata innan läggdags. Gör vad som fungerar bäst för dig. En-mot-en relationen bör vara en rutinmässig del av din papparoll. Varje pappa behöver minst ett fokuserat, samtal med sina barn varje månad där man pratar om specifika saker såsom skola, vänner, känslor, kärlek, intressen och inte minst data, videospel och textmeddelanden. Lyssna. Kom ihåg, samtal där du gör 90 procent av snacket är

att den är lite svår?” Tro inte att du måste försöka fixa allt eller lösa allt under dessa samtal. Merparten av tiden, det bästa du kan göra är att bara lyssna. Pappor som lyssnar mer än pratar får veta vad som händer i deras barns liv.

Ett av de tänkvärda och applicerbara råd Fredrik Petterson ger är att man som pappa ska lyssna på vad sina barn säger varje gång man har några minuter tillsammans med sitt barn. På fotot: solkyssta Jörgen och Jonathan.

inte en konversation. Använd ordet “känner” så ofta du bekvämt kan i era samtal. “Hur känns det med matten i skolan, vet

Men ta även tillfällen att tala och lära dina barn om sådant man skall akta sig för, hålla sig borta ifrån och varför, ge exempel och knyt ihop handlingar och konsekvenser, de lyssnar mer än vad man tror och en dag kommer du att häpnas över allt de sugit upp genom åren. Vi hör ofta att våra barn kommer växa upp till tonåringar och inte vilja ha med oss att göra och det stämmer tyvärr till viss del. MEN, jag har funnit att dessa rutinmässiga “dater” som blivit en vana för mina barn, blir extra viktiga i tonåren och att en hamburgertallrik räcker för att få igång ett samtal en konversation som på nåt sätt blir så svårt när barnen blir tonåringar. Så pappor, investera, ta tiden för en god varaktig relation med ert barn. Fredrik Petterson

jag ska bli farmor jag glömma att jag inte pratade med en tonåring. Han var tyst en stund, men sedan tittade han drömmande ut i luften och konstaterade att “det ska bli roligt att lära känna mina barns mormor också.” “Mmm, din svärmor..”, sa jag och kämpade för att inte bryta förtrollningen av det magiska samtalet med ett skratt.

Underbara framtidsvisioner hos familjen Segersam

Många gånger har jag förundrats över mina giftaslystna pojkar. De vill gifta sig. Skaffa barn. Bilda familj. Det låter ju konstigt och gammalmodigt. Man vill ju att ens barn ska ha vilda drömmar. “Och vad ska du bli när du blir stor då, min lilla pojk?” Och barnet ska svara astronaut, diktator, hjärnkirurg eller något annat som svävar högt, högt där uppe. Men icke. “Jag ska bli pappa”. Som om det vore det mest självklara här i världen.

Mina två söner ska bli pappor. 8åringen har sedan han var fyra filosoferat över sin tillkommande och senast i somras uttryckte 6-åringen hemlighetsfullt “du vet väl att du kommer att bli farmor, mamma?”. Och då förstod jag. Mina två pojkar har Jag rös lite när vi vandrade bort från ännu inte fått antenner som tar in den stranden och i en liten sekund hann

svenska, politiskt korrekta signalen. De tror att livet handlar om de människor som är nära och kära. De tror att man även ska hinna lära känna svärmor. De tror att pappor är närvarande. Men högt över deras huvuden strömmar ett annat budskap. “Du lever för dig själv. Du har inte tid till nära relationer, du har en deadline att passa. Du är främst en kollega, fröknarna kan vara pappa i stället.” En dag kommer de kunna ta in signalerna. Men innan dess hoppas jag Sverige bytt frekvens så mina pojkar får bli stolta fäder. Och jag får bli en stolt farmor. Ingvild Segersam

Nr 1 / 2010



barns rätt

sorgen att se sina barn gråta Min fru och jag träffades 1994 och var väldigt unga. Vi förlovade oss 4 månader senare på vår första gemensamma utlandssemester. Vi hade en bra relation och vi pratade båda om att vi ville ha barn i framtiden. Vi gifte oss 2002 2004 föddes min dotter. Jag hjälpte till vid förlossningen, hjälpte henne med andningen enligt konstens alla regler och t.o.m. provade lustgasen. Hi, hi, det sista behövde jag nog! När min dotter såg dagens ljus började jag gråta av glädje. Det tillstötte komplikationer för min fru och jag fick tillbringa första natten med min dotter ensam. Hon var så fin och ljuvlig – lyckan var total. Den dagen är mitt livs finaste dag. Under hennes första 3 år var vi väldigt aktiva inom sport och idrott. Vi gick på Friskis & Svettis, kickade boll som Zlatan. VI läste sagor för varandra, jag för henne och hon läste för mig. (-: Vi hade alltid någonting på gång och hann sällan avsluta en lek förrän det var dags att leka en annan. Året är 2007 och min son föddes. Allt gick dock bra denna gång och vi fick en underbar son. Det var samma underbara känsla som första gången och detta var återigen min finaste dag. Under barnens första år fram till 2008 var jag med på BVC, alla föräldraträffar, sjukvårdsbesök. Jag tog ut pappaledighet under korta perioder, jag ville vara hemma i 3 månader men fick inte för arbetsgivaren. 2007 blev vårt förhållande ohållbart och vi hade inget kärleksförhållande längre. Vi var mest ihop för barnens skull. Vi gick på parsamtal under ett års tid utan att lyckas hitta tillbaka till varandra . Jag ville ta ut skilsmässa. Jag ville inte att barnen skulle bli lidande av att vi inte mådde bra. Under samma år var jag med om en viltolycka och i samband med den gick jag in i den beröm

Nr 1 / 2010

da väggen. Jag fick dagligen höra att jag inte var en man och att jag var en usel pappa - detta tog musten ur mig. När barnen blandades in i våra gräl fick jag nog. De skulle inte behöva höra eller uppleva detta. Jag levde i skräck under

det kommande året som präglades av hot om att ta barnen ifrån mig. Inte ovanligt att grälen avslutades med örfilar från henne och jag blev mindre och mindre. Jag var säkert ingen ängel men sökte mig mer och mer hemifrån för att slippa alla påhopp och gräl. 2008 försvann hon med barnen. Jag levde i fyra månader utan att vetskapen om var mina barn fanns. Jag tog hjälp av advokat och nu började mitt livs helvete. Vi inledde en vårdnadstvist, äktenskapsskillnad samt bodelning i rätten. Hon ville ha ensam vårdnad och jag skulle få träffa barnen varannan helg. Vi som levt ihop i fjorton år krigade plötsligt om det viktigaste vi hade – våra underbara barn. Barnen rycktes bort från dagis och fick sluta med alla aktiviteter för att bo i ett skyddat boende med sin mamma som plötsligt påstod att jag var farlig. De utsattes nu för en psykisk misshandel av sin mamma där hon började vända barnen emot mig. Mina barn utsätts idag för ett av Sveriges mest fruktansvärda brott. En ”hjärntvättning” som i Sverige heter Föräldra Allienations Syndromet ”FAS” (på engelska förkortas det PAS). Den är ännu inte klassad som psykisk sjukdom men det är en pågående process som förmodligen når sitt mål 2012. I

stora drag handlar det om, att med små medel vända barnen mot den andre föräldern genom att intala barnet saker som aldrig hänt samt att förälderns känslor gentemot sitt ex förs över på barnen. De upprepar ofta förälderns ord till den andre som ett mantra genom barnen. ”Jag hatar dig pappa”, ”Jag vill att du ska dö pappa”, ”När du blir snäll pappa så vill jag du ska lära mig cykla”. Både mammor och pappor kan vara förövare och de lider oftast av en sjukdom som heter borderline eller narcissism. När jag hämtade barnen på dagis under sportlovsveckan hade de inte sett sin pappa på två veckor. Min son grät och var i det närmaste otröstlig. ”Jag har saknat dig jättemycket pappa”. Min dotter gråter alltid vid överlämningarna. ”Jag vill vara mer hos dig pappa” ”Jag kommer sakna dig. Åk inte”… Jag får ständigt panikattacker kopplat till min sorg att se mina barn må dåligt. Maktlösheten tär sönder mig inifrån.. De stora förlorarna är dock barnen. Saknaden av sin pappa som de får träffa fyra timmar i veckan. Så har det varit i 18 långa månader. Mina barn får trots allt träffa mig varje vecka även om det är några ynka timmar. Det finns uppemot 400 000 barn i Sverige som har dålig eller ingen kontakt alls med sin pappa. Föreningen, Pappa-Barn Kristianstad, jobbar för barnens rätt till BÅDA sina föräldrar. Vi jobbar för jämställdheten mellan föräldrarna. Vi hjälper barnen och ser alltid till deras bästa. Vi hjälper idag föräldrar oavsett kön. Så länge inget brott ligger bakom och kan bevisas så är vår strävan gemensam vårdnad och växelvis boende. Alla falska anklagelser är en del av mönstret i FAS. Det är just därför vi vill få in FN:s Barnkonvention i svensk lag. Barnmisshandel, såväl fysisk som psykisk, är utan unFortsättning överst på nästa sida...

se hit mammor / RUT

...fortsättning från föregående sida.

dantag en kriminell handling. Varför det heter Pappa-Barn är just för att pappor är mer drabbade i dagens vårdnadstvister än mammor. Det verkar anses av myndigheter att en pappa inte duger till att ta hand om ett barn. Vid våld i nära relationer, är det lika vanligt att mamman slår pappan som tvärtom. Trots vetskapen om detta verkar det ignoreras av samhället. Detta med en total tystnad och man blundar för problemen. I Sverige finns massor med forskning gällande mäns våld mot kvinnor och ingen forskning gällande kvinnors våld mot män. Kvinnofridskränkning är ett lagbrott men mansfridskränkning existerar inte. Idag är tydligen bara vi män förövare. Män kan inte vara offer. Varför blundar vi för detta, varför tar man inte fram denna statistik? I undersökningen Flouri & Buchanon, 2002, framgår barnens betydelse av en närvarande pappa under sin uppväxt. Resultaten visare att flick-

or som har delaktiga och närvarande fäder (även här avser närvarande en psykologisk aspekt; pappagestalten behöver inte vara sammanboende med mamman/barnet) löper mindre risk att få psykiska besvär under sin uppväxt. Flouri påpekar hur märkbart de närvarande papporna förhindrar att sönerna råkar i drogmissbruk och kriminalitet. Slutsatsen är att ju tidigare en pappa ”tar plats” – desto bättre! En liknande undersökning har gjorts i Sverige(Ringbäck Weitoft, 2003) och (Möller, 2003), forskare vid Göteborgs Universitet, vilken kom fram slutsatser i linje med den brittiska studien. I sin forskning konstaterar Möller bland annat att pappans närvaro är viktig för att kunna utveckla bra parrelationer i vuxen ålder. Vi pappor måste få känna oss delaktiga och att vi duger. Den 25 april hålls en samordnad världsomfattande manifestation för att belysa PAS runt om i landet av olika pappaorganisationer. Vi genomför även ett semina-

se hit alla MAMMOR! Foto: Söderberg

Missa inte chansen att göra din röst hörd på Europa-nivå! MMMEurope (World Movement of Mothers Europe) är en av de familjeorganisationer som deltar i arbetet med EU:s Family Platform. De har tagit fram en enkät på 8 språk, däribland svenska, för att Europas mammor själva ska få komma till tals. Vad är viktigt för dig som mamma? Vad vill du prioritera? Hur kan besluten inom EU bidra till ett större välbefinnande för Europas familjer? Enkäten tar omkring 15 minuter att fylla i och är strikt anonym och konfidentiell. Tack för din medverkan! Gå in på följande länk: http://corporatetrial.qualtrics.com/SE/? SID=SV_6D68OtJaKbA1QiM&SVID=Prod eller gå in på Haros hemsida (www.haro.se) och klicka på länken där.

rium tisdagen den 27 april i Kristianstad om just Föräldra Allinations Syndromet där Lena Hellblom Sjögren föreläser. Lena är Fil. Dr. och legitimerad psykolog samt mor till fyra barn. Hon är huvudsakligen verksam i ärenden som rör sakkunnigutredningar i komplicerade sexualbrottmål och vårdnadsmål. Barnen är vår framtid och de har rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt. Tillsammans blir vi starka. Vänligen Pappa från Pappa-Barn Kristianstad www.pappa-barn-kristianstad.se Personerna på bilderna har inget samband med artikeln. Bilderna är hämtade och tillåtna för publicering från www.sxc.hu

revolutionerande statistik från RUT Du har säkert hört argumentet att de familjer där båda föräldrarna jobbar och barnen är på förskolan bidrar med skatteintäkter till samhället, medan den som är hemma med barn bara kostar samhället pengar. Nu kommer fakta från Riksdagens utredningstjänst, RUT, som motsäger det påståendet. Häng med här: I en familj som har ett heltidsbarn på förskolan måste båda föräldrarna ha en beskattningsbar årsinkomst på 355.300 kronor var bara för att bidra med så mycket skatt att de betalar sin egen dagisplats (efter att föräldra-avgiften till förskolan är betald). Gör ni det i er familj? I så fall tillhör ni de 20 procent av Sveriges föräldrar med barn i förskoleåldern som har så hög inkomst. För resterande 80 procent måste kommunen alltså skjuta till pengar för varje heltidsbarn i förskolan. Och då har familjen alltså inte bidragit med ett öre i inkomstskatt till något annat i samhället! Har man sedan exempelvis två barn i förskolan blir kostnaderna astronomiska. Låt dem som vill ta hand om de egna barnen under de första åren göra det - det blir en vinst för alla, på många sätt. Karin Bengtsson, Riksstyrelsen Uppgifterna är hämtade från Riksdagens utredningstjänst, Dnr 2009:692 Nr 1 / 2010



Hägglund / pappa hemma

när vi fick besök av Göran Hägglund Det var egentligen en vanlig skoldag, men vi (Pauline 11 år, Felicia 11 år och Hannes 7 år) hade tagit ledigt från skolan. För det är inte varje dag som någon känd person hälsar på i vårat kök. Innan Göran satte sig vid köksbordet för att prata med mamma och pappa, så satte han sig i soffan och pratade med oss barn. Han frågade hur gamla vi var och vad vi hette och undrade vilken klass vi går i. Våran lillasyster Malva som är 2 år var lite blyg. Då Till minne av Levi. - Pappa Örjan och lille solskens Levi. sa Göran till henne att han också är lite blyg ibland. Sen bjöd ett kalas.. mamma på fika, men det var Göran som bjöd runt på frallorna. Dom satt Det roligaste Göran sa var när jourdär vid köksbordet och pratade en hel nalisterna frågade vilken åldersgrupp halvtimme, innan alla journalister och han riktade sig till med sin politik och fotografer kom. De frågade Göran, han svarade: mamma och pappa massor av frågor - Jag tänker främst på män och kvinsamtidigt som de tog tusentals kort på nor över och under 50 år. Sedan satte hela familjen tillsammans med Göran. han sig hos oss barn igen och frågade Det var precis som om vi var kändis- olika frågor om skolan. Man kunde ar, fast vi inte är det. Hela köket var inte vara blyg för honom för han var fullt med folk. Precis som om det var så snäll och rolig. Mamma och pap-

pa berättade för Göran om vad dom tycker kan bli bättre med vårdnadsbidraget och att dom tycker det är viktigt att föräldrar själva får bestämma över hur mycket tid de vill vara tillsammans med sina egna barn. Vi (Pauline, Felicia, Hannes) tycker det är bra att han kom till oss och lyssnade så att vanliga människor också får vara med och bestämma.. När alla hade gått blev det väldigt tomt och konstigt. Dagen efter visade (Paulines och Felicias) fröken oss i tidningen för hela klassen. Det kändes roligt. Vi var på jättestora bilder i Borås tidningen. Vi var även med i flera andra tidningar och på nätet. Det stod även om oss på en löpsedel. Pappa frågade om vi fick den och det fick vi. Nu har vi den uppsatt på insidan av våran skafferidörr. Av Felicia och Pauline Gottfridsson (där Göran Hägglund startade sin köksbordsturné)

varför behövs pappa hemma?

Pappa Rasmus och hans supersöta prinsessa Lovis! Ellinor Petersen skriver att det är: “...otroligt viktigt för barnen att ha tid med sin pappa.”



Nr 1 / 2010

Det vet jag inte exakt. Jag vet bara att C, vår treåring, har varit mycket känslig för att pappa åkte till jobbet. Sedan mitten på december är han hemma på pappaledighet och jag pluggar på heltid - fast på distans, så jag är fortfarande hemma och kan bland annat amma vår nio månader gamla E när hon behöver det. Sen Daniel kom hem har det blivit tydligt för mig att hans närvaro lugnar C. Det känns som att barnen behöver oss båda - inte hela tiden, men mer än vi kan ge om en av oss är borta på heltid. Det är med en viss rädsla jag ser fram mot tiden när föräldradagarna tar slut och vi måste komma på en annan lösning. Vårt västerländska samhälle, inte bara Sverige, är byggt på heltidsanställning. Chansen att styra vår tid är så dyrbar och vi känner båda att vi vill göra det mer, så att vi båda kan tillbringa ordentligt med tid med våra barn. Jag vill inte lämna bort våra barn bara så

att jag kan tjäna mera pengar. Pengar kan inte köpa relationer till barn. Man måste investera tid och kärlek, jag har märkt att det ofta krävs att man löser in en del stolthet och att man får tillfällen att tänka om, och om, och om. Samtidigt som jag inte vill lämna bort barnen känner jag att barnomsorgen delar jag gärna med Daniel, deras pappa. Just för att de verkar mer harmoniska när han har mer tid att leka med dem, ta dem ut på ärenden, städa tillsammans, äta måltider tillsammans. Sådana enkla saker som ofta blir rationaliserade när man inte har tiden. Är det viktigt att dela föräldraledigheten lika? Nej. Varje familj måste hitta den lösning som funkar för dem. Däremot är det otroligt viktigt för barnen att ha tid med sin pappa. Det är jag helt klar över. Ellinor Petersen

papapparollen / recept

Ingergerds “grekiska” Svärmorsröra

tankar om min papparoll

Min svärmor kom på oväntat lunchbesök. Efter lite letande i skåpen, barnvakt och en aning fantasi fick jag till detta. På sista mötet bjöd jag även riksstyrelsen på denna lunch och de blev eld och lågor så kanske finns det fler haroiter som tycker om den.. välkomna att prova.

Vinterlek! - Albin, Edvard och Alice kikar ut ur snökojan.

Jag har en pigg och energisk 2-åring och en trygg och stabil 5-åring hemma med sin mamma. Det känns otroligt bra att veta att mina barn har den bästa möjliga omvårdnaden på dagarna, för jag kan inte tänka mig någon person eller institution som kan göra det bättre än deras egen mor. När jag är på jobbet behöver jag aldrig fundera på om mina barn har det bra, om det mot all förmodan skulle hända något vet jag att det alltid ringer i min telefon. Vid dagens slut är man även fullt uppdaterad med vad som har hänt under dagen (inte bara 5 minuters sammanfattning), och vi som föräldrar kan diskutera igenom allt som barnen varit med om, både fysiskt och psykiskt. Tyvärr tycker jag att den offentliga debatten om jämställdhet inom föräldraförsäkringen har drivits alldeles för långt, för mig är det självklart att barnen behöver sin mamma de första åren då själva behovet av ledigheten och närheten med varandra är som störst. Givetvis skulle jag också vilja vara hemma mer med mina barn, men om man skall välja blir valet för mig självklart. I vår familj har vi valt att mamma är hemma så mycket det går de första åren och jag har använt mina 60 dagar till att förlänga sommarsemestern och ibland “strödagar” här och där när familjens behov pockat på. Detta betyder tyvärr en del “utmaningar”, som att få ekonomin/jobben/föräldraförsäkringen att fungera, men det är det värt. Relationen som far till mina barn: Jag känner nu efter att ha varit med i de

första åren av deras liv att vi som föräldrar har gjort ett bra val, då barnen på ett naturligt sätt sökt sig till sin mor. Det förändrades dock när min äldsta son var ungefär 4 år, då han begärde en helt annan typ av uppmärksamhet av mig som pappa. Helt plötsligt ville han vara med mig och “greja”, och härmade efter allt som jag gjorde (både bra och dåligt) Han tydde sig även mycket mer till mig när det gällde sina egna tankar och funderingar. Han är nu över 5 år och våra samtal blir bara bättre och bättre. Det är faktiskt ett utbyte, jag tror nog att han lär mig lika mycket som jag lär honom. En familj kan vara sammansatt av många olika individer där jag som pappa spelar en, för mig, självklar roll. En pappa-roll är för mig någon som tar en aktiv del i familjen utan att dominera, man skall försöka vara stabil, inspirerande, rolig och framförallt välja sina strider. (Regler är regler, men man måste också förstå att om man är vakna tillsammans 3 timmar på ett dygn och barnen är trötta finns det tillfällen då man måste stanna upp och räkna till 10 innan förmaningen kommer.). En pappa får heller inte glömma sitt ansvar att vara ett stöd för sin fru som kanske lite för ofta i vårt fall får anpassa sig för barnens bästa. Det finns någon som har sagt att: “- En pappa visar sina barn hur det ser ut från toppen av berget, mamman visar barnen hur de skall kunna komma ned.”

RISRÖRA 4 dl basmatiris 2 dl spenat (frusen hackad) 1/2 gul lök 1 påse Balsamico Dressing mix (Knorr) + vatten och olja 600-800g kycklingfilé 1 burk stora vita bönor (ZETA 410g) Vit balsamvinäger (ZETA) Grillkrydda, salt, svartpeppar 200g fetaost a.. Koka riset. b.. Hacka en halv lök och fräs upp tillsammans med spenaten. Låt stå! c.. Blanda dessingmixen med vatten och olja. d.. Skiva kycklingfiléerna 1-1,5 cm. Fräs upp kycklingen i smör och krydda med salt, peppar och grillkrydda. e.. Blanda det kokta riset med “spenatröran”, de sköljda bönorna och dressingmixen. Lägg upp risblandningen på ett stort fat. “Skvätt” lite balsamvinäger över. Toppa slutligen med de varma kycklingbitarna och smula fetaosten över. f.. Servera med tomatsalsan (Som även är god kall!) TOMATSALSA 1 gul lök 1 burk krossade tomater 2 msk sirap 2 msk olivolja Lite salt a.. Finhacka en gul lök. b.. Låt den småputtra med krossade tomater, olja, sirap och salt minst en timma. Kokar det torrt, fyll på lite vatten och låt den koka igen.

Martin Nr 1 / 2010



min pappa / frågan

min pappa

”

Foto: Familjearkivet

Som barn nummer tre av sju har min pappa varit “småbarnspappa” över en längre tid. 1964 föddes min äldre syster och vår yngsta bror kom till oss 1988. Jag och mina syskon skulle alla kunna göra sin beskrivning av vår far, detta är min. Dels egna upplevelser och sådant som mina föräldrar har berättat. Fadersbilden i industrisamhället Sverige vid 1960-talets mitt skilde sig mycket från hur min pappa var pappa, och hur dagens fadersgestalt ser ut. För mig har min pappa och mamma varit som dom varit och med facit i hand har det blivit rätt bra för oss alla. Ibland tog min pappa med mina två äldre syskon både till BVC och handlade kläder på lördagarna. Något som inte alltid gillades av hans kollegor på måndag morgon, om deras fruar mött min far under helgen tillsammans med sina barn. På föräldramöten i skolan var min pappas deltagande en ny företeelse vid 1970-talets början. Sju år senare när jag börjat skolan var det tre fäder med, det ökade med åren, för när mina yngre syskon har haft skolmöten har oftast båda föräldrar varit närvarande även till klasskamrater. När vår pappa kom hem från arbetet mötte vi honom och “slogs” om hans uppmärksamhet. Vi berättade vid middagen om hur vår dag hade varit hemma och i skolan. Han frågade om hur vi mådde och vi lekte lite lekar om tid fanns. Vi hade turen att vår pappas arbetsplats låg nära hemmet när jag var liten. Vi kunde med lätthet gå dit, om det var praktiskt möjligt. Ibland fick vi gå med fika lagom till förmiddagsfikan och kände att man gjorde och var viktig. Pappa blev glad när jag och/eller mina syskon 10

Nr 1 / 2010

kom och sa: “Jasså, kommer du/ ni?” Det var mysigt att sitta med och äta sin macka tillsammans med pappa och hans kollega i fikarummet. Först som 20-åring sprack illusionen om att mina fars överraskningsmoment, när jag insåg att mina föräldrar hade kommunicerat över telefonen att man var på väg. Min pappa och mamma pratade mycket och ofta om mig och mina syskon. Det var så jobbigt som barn, att dom alltid var överens eller hänvisade till varandras beslut. Med ett vuxet perspektiv kunde det inte vara bättre. Vad vår pappa än gjorde så hade han så gärna med oss barn i sina aktiviteter. Även om jag inte alltid ville delta i hans intressen och aktiviteter. Trots alla ändlösa besök med maskiner och traktorer som barn, så är det som vuxen, till och med trevligt att gå runt på “Tändkulans dag” i Lysekil och känna doften av dieselolja och maskinernas rytmiska dunkande. Vem kunde tro det för 30års sedan? Emile Durkheim sa i sin teori att all vetenskap skall vara samhällsnyttig för att få lov att existera. Medan en annan man, Max Weber menar att vetenskaplig text endast kan vara en tolkning av många och därav inte kan göra anspråk att vara den enda rätta. Piaget studerade kliniskt sina barns utveckling när de var tillsammans med sina barnskötare och grundade, vad jag vet, större delen av sin forskning på detta. Hans forskning är än en viktig grund för dagens förskola. Alla har en förväntan av vad det innebär att vara pappa, att studera sina barn kliniskt, är kanske inte en av dom? Att varsebliva sin rollidentitet som pappa påverkas av dennes position, förväntningar, beteende och roll i samverkan/interaktion med andra. Samhället sänder till oss en mängd förväntningar eller normer via

”Vad gagnar det en man om han vinner hela världen men förlorar sina egna barn” Clyde M Narramore

lagar och påbud.

I min pappas syn på faderskapet var han viktig för oss, kanske inte alltid så medvetet. Min pappa gjorde allt han kunde för oss syskon från sitt perspektiv för hans tro om vad som är bäst för samhället. Min pappa och mamma gjorde sin tolkning av vad som var bäst för sin familj. Något som stundom kunde vara påfrestande men givit oss syskon en trygg bas. Maria Andersson

tidningen haro! frågar:

“Vad kännetecknar en bra pappa?”

Jonas Himmelstrand, Haros riksstyrelse: “En bra pappa bjuder dagligen sina barn på sin kärleksfulla närvaro. Han ger sina barn en känsla av att vara fullständigt trygga i en värld de inte alltid kan förstå. Tillsammans med pappa finns ingen oro.”

till sist Stille

till sist Stille ”Att bli pappa är ett fantastiskt äventyr! Åtminstone blev det så för mig och äventyret är ännu inte slut. Jag kan verkligen inte förstå vissa attityder i tiden. T.ex. den att ett iråkat och ännu mindre ett planerat föräldraskap inte skall få påverka livsföringen alls annat än genom någon fjuttig föräldramånad, som värderas enligt den heliga inkomstbortfallsprincipen, där medborgarrätt heter lönegrad, vilket hyllas även av dem, som anser sig ha hjärtat till vänster. Som väl är, överlistar den visa Naturen även de mest lydigt samhällsanpassade och får dem att ta oväntade steg från de karriärplaner, som skulle passat så bra in i deras välkammade CV, vilket så småningom lätt kunde överföras till en prydlig dödsruna enligt de s.k. familjesidornas standardmall. Vi får hoppas, att Birgitta Olsson får uppleva litet av den omvälvande hormonstorm, som fick mig och min medförälder att axla ett för vår omgivning helt oväntat samboende föräldraansvar efter många års bohemiskt särboskap. Nu skall vi inte vara orättvisa mot folkpartiets senaste stjärnskott; det är inte allom givet att få bli EU-minister och därmed kanske kommissionär för jämställdhetsfrågor och i förlängningen partiledare för de nya folkpartisterna och slutligen vår första kvinnliga statsminister, för allas vår Mona fälls väl på målsnöret av fiender eller vänner? Dessutom är kanske EU-ministerns blivande barns far ingen dinosaur, så vi behöver ju inte lägga oss i deras barnomsorgsplanering, även om de überkloka storasystrarna gärna lägger livet till rätta för andra. Men visst vore det mer intressant, om hennes fjäll föll från ögonen och hon vågade bli hemmamamma några år för att sedan med nya livsinsikter först blev ny Haro-ordförande tillika FEFAF-president och sedan bildade ett nytt parti, som skuddat av sig stoftet från 30-talets myrdalska familjepolitik och gjort rent hus med de gamla trista partierna från 1800-talet. Nåja, hon gör det nog inte tråkigt nog, för vår knegarklientstat skulle verkligen behöva ryckas upp ur sina gamla hjulspår. Visst är det f.ö. konstigt, att det att ge egna barn omsorg är den enda syssla, som inte behöver och inte får ta någon tid från andra uppgifter? Det skulle ju t.ex. inte gå att samtidigt vara utövande dagisfröken och minister. ”Arbetslinjen” är i sanning androcentrisk och osynliggör mycket av det oumbärliga omsorgsarbete, som främst kvinnor i alla tider har utfört.

vakar sin plats i hackordningen. Ännu värre hade varit att klibba fast i ett politiskt parti med en strid om intet och en kamp om status quo för att nå maktens yttre fasad, vad hade det varit för bravad? Detta sorgliga livsöde fanns det också en risk för vid inledningen av mitt faderskap, som skulle bli ett mångårigt hemmapapperi. Jag var då i presidiet för Sveriges Förenade Studentkårer, en politisk språngbräda väl så god som någon; bland dess senatorer återfinns idel samhällets stöttepelare. Det är typiskt, att den, som myglade in mig, just är utnämnd landshövding. Var kommer nu de fyra barnen in? Verkligen över allt och överallt i mitt liv. De har lärt mig saker, som inte står i några böcker. Mina ibland desperata ansträngningar att få vara bonus pater familias på mina och inte en tidlöneanställningsfixerad stats villkor har fått mig att beträda mången vill stig, som gett mig säregna upplevelser, oväntade kontakter och helt nya systemtranscendenta tankar om ting, som jag aldrig anat, om jag följt någon av de raka och asfalterade vägar, som utstakats av modernitetens socialingenjörer. Kort sagt: mina söner och åren som hemmapappa har måhända paradoxalt gjort mig till en puer æternus och en liber studiosus och låtit mig förbli metafilosof och paraakademiker – låt vara en barfota privatfilosof – men ändå! Men à la bonne heure, alla må dock sjunga efter sin näbb! Låt envar bli sin egen lyckas smed, ha sin egen torva eller odla sin trädgård! Även om någon vill förbli vid sin läst, vare det den resandes ensak. Veten I än eller hvad? Leif Stille

Tillbaka till mitt eget äventyr! I den vevan, då min förste föddes, disputerade flera av mina studentkamrater; några är nu professorer, någon blev prerector för ett nytt universitet men ingen lär få nobelpris eller nämnas bredvid Diogenes, Sokrates och Nietzsche. Jag ser numera med fasa på den då överhängande risken att ha fastnat på någon institution och då menar jag inte torken eller Långholmen utan en, där s.k. forskare i en liten disciplin inom ett trångt paradigm år efter år sitter med sina ingrodda kaffekoppar (samma som för 30 år sedan), när de inte gruffar och beNr 1 / 2010

11

POSTTIDNING B Returadress: Haro c/o Ingvild Segersam Blekingevägen 19 757 58 Uppsala

boktipset! Vi vill tipsa om boken ”Förskola för de allra minsta – på gott och ont” av Magnus Kihlbom, Birgitta Lindholt och Gunilla Niss.

Hej Alla!!!

Oro för hur de yngsta barnen har det i förskolan är utgångspunkten för denna bok. Många svenska förskolor har bristfälliga förutsättningar för god kvalitet, inte minst i fråga om den betydelsefulla gruppstorleken. Boken vänder sig till alla som känner ansvar för hur barnen har det i förskolan, såväl föräldrar och förskolepersonal som politiker och tjänstemän. Här redovisas aktuell forskning inom neurobiologi, utvecklingspsykologi och pedagogik. Boken utgör också ett gediget material för utbildningar av förskolepersonal. I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men också personal i förskolan. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling. Forskningen visar att förskola med god kvalitet gynnar barns utveckling och kan kompensera barn som lever i ogynnsam social och psykologisk miljö, men också att låg kvalitet kan skada känsliga och ömtåliga barn. Magnus Kihlbom är psykoanalytiker och barnpsykiater med många års erfarenhet av arbete med barn och familjer. Han har tidigare publicerat bland annat ”Den eviga familjen” och ”Uppgift förälder”. Birgitta Lidholt är fil. dr i pedagogik, leg. psykolog och lärarutbildare. Hon har arbetat med förskolefrågor på Socialstyrelsen, Skolverket och Myndigheten för skolutveckling.

Nästa ämne i haro! kommer att handla om ”Valet i Sverige 2010”, har ni några tankar om just valet och allt som snurrar runt detta ämne. Vad vill du se hända? Är vi ”svenskar” passiva eller aktiva när det gäller att påverka politiken? Är det lätt att göra sin röst hörd i Sverige? Har vi demokrati? Ni kommer även få information i nästa nummer om vad partierna står för i just våra frågor, och hur de ser på framtiden när det kommer till valfrihet i barnomsorg och familjeliv. Deadline är 15 april-10, så skynda lugnt att skicka in något.! Ps. Vi tar gärna emot bilder som vi kan använda i tidningen.! Hälsningar Redaktionen

Gunilla Niss är leg. psykolog. Hon arbetar inom förskola, skola och socialtjänst som handledare och är utbildare på programmet ICDP/ Vägledande samspel.

Vill du ha kontakt med någon i just ditt distrikt? Norrbotten: Ingrid Sandberg, 0702-440 048 [email protected] Västerbotten: Ann-Charlotte Carlsson, 0930-20205, [email protected] Jämtland: Åsa Jansson, 0640-71017, 0702189277, [email protected] Dalarna: Marie Fyrby, 0250-59 36 86 [email protected] Gävleborg: Annika Sjökvist, 026-130136 [email protected]

Uppland: Ylva Thatal, 018-429120 [email protected] Örebro: Gunilla Olofsson, 019-469132 [email protected] Stockholm: Maria Brodd Hemmelin, 08-749 11 78 brodd. [email protected] Södermanland: Lina Peters, tel. 0158-210 77 [email protected] Östergötland: Ida Lewald, tel. 011-172990 [email protected]

Västra Götaland: Ruth Nilsson, 0320-39033 [email protected] Göteborg o Bohus Län: Jeanette Dahlberg, 031-141730 [email protected] Halland: Malin Larsson, 0340-377 29 [email protected] Mönsterås: Catherine Rindstig, tel. 0499-141 23 Kalmar: Karin Yngman 0499-20246 [email protected]

Gotland: Viktoria Klint, 0498-383 13 [email protected] Malmöhus: Karin Jensen, 042-22 82 15 karin.jensen@bostream.

Nätdistriktet Madeleine Wallin 0320-395 95, mobil 0734-459596 madeleine. [email protected].