Sandviken

Granskning och bedömning av kvalitetsarbetet vid Högskolan i Gävle/Sandviken

Högskoleverket 1997

1

Granskning och bedömning av kvalitetsarbetet vid Högskolan i Gävle/Sandviken Producerad av Högskoleverket i april 1997 Högskoleverkets rapportserie 1997:15 R ISSN 1400-948X ISRN HSV-R--97/15--SE Innehåll: Avdelningen för utvärdering och kvalitetsarbete Form: Informationsavdelningens grafiska ateljé Tryck: AB PP Print, Stockholm, april 1997

HÖGSKOLEVERKET Avdelningen för utvärdering och kvalitetsarbete

En av Högskoleverkets uppgifter är att granska och bedöma kvalitetsarbetet vid universitet och högskolor. Under en treårsperiod (med start 1995/96) skall kvalitetsarbetet vid 36 svenska universitet och högskolor bedömas. Högskoleverkets granskning och bedömning av kvalitetsarbete utgör en del i statsmakternas uppföljning och utvärdering av verksamheten vid universitet och högskolor. Högskoleverket utser särskilda bedömargrupper för varje granskning. Gruppernas bedömning görs utifrån en av lärosätet sammanställd självvärdering samt ett platsbesök på det aktuella lärosätet. En utförlig beskrivning av bedömningsprocessen och dess praktiska genomförande finns i rapporten Granskning och bedömning av kvalitetsarbete vid universitet och högskolor (Högskoleverkets rapportserie 1995:1R) med dess bilagor Vägledning för lärosäten vid bedömning av kvalitetsarbete (bilaga 1) och Handledning för bedömare av kvalitetsarbete vid universitet och högskolor (bilaga 2). Utgångspunkten för bedömningen är att varje enskilt lärosäte har ansvar för kvaliteten i sin verksamhet samt för att finna lämpliga och ändamålsenliga former för kvalitetsarbetet. Högskoleverkets bedömning syftar till att utgöra en pådrivande kraft för en ständig förbättring och förnyelse av verksamheten vid de svenska lärosätena. På så sätt vill Högskoleverket bidra till att ge goda förutsättningar för svenska universitet och högskolor att bli internationellt kända och erkända för sitt kvalitetsarbete.

4

Innehållsförteckning

1 Universitetskanslerns bedömning 2 Bedömargruppens arbete 2.1 2.2 2.3

Bedömningsprocessen Gruppens ansatser, urval och tillvägagångssätt Presentation av gruppen

7 10 10 11 11

3 Kortfattad beskrivning av lärosätet och dess kvalitetsarbete 12 4 Analys av kvalitetsarbetet 4.1 4.2 4.2.1 4.2.2 4.3 4.3.1 4.3.2 4.3.3 4.3.4 4.3.5 4.3.6 4.3.7 4.4 4.5 4.5.1 4.5.2 4.6

Programmet för kvalitetsutveckling Ledning, organisation och externa relationer Högskolans styrelse Programråd och ämnesinstitutioner Utbildningen Pedagogisk utveckling Utvärdering, utveckling och uppföljning Innehåll och organisation Distansutbildning Internationalisering Lärarrekrytering Pedagogisk kompetens och kompetensutveckling Forskning Studenterna Rekrytering Studentinflytande och studiemiljö Lokaler och infrastruktur

5 Sammanfattning/slutsatser och förslag till åtgärder 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6

Strategin för kvalitetsarbetet Ledarskap Intressentsamverkan Allas delaktighet i kvalitetsarbetet och integration i verksamheten Utvärderings- och uppföljningssystem Externa professionella relationer

Bilaga 1 Program vid bedömargruppens besök på Högskolan i Gävle/Sandviken 10 - 11 december 1996

Bilaga 2 Personer som bedömargruppen träffade vid besöket i Gävle

15 15 16 16 16 19 19 20 20 21 22 22 23 23 25 25 25 26

28 28 29 29 29 30 30

31 31

32 32

5

6

1 Universitetskanslerns bedömning

Högskolan i Gävle/Sandviken är en av de högskolor som bildades 1977 med den ofta förekommande bakgrunden av ett lärarseminarium. Vid sitt 20årsjubileum i år kan högskolan se tillbaka på en intressant och framgångsrik utveckling. Vägen dit har dock inte alltid varit jämn och slät. En konsolidering av verksamheten till en ort, Gävle, har haft en positiv effekt för skolans enhet och kvalitetsutveckling men skedde naturligtvis inte utan smärta och vånda. Utgångsläget för en fortsatt positiv utveckling är gott med nya vackra och ändamålsenliga lokaler samt en miljö som verkar inspirerande på alla medarbetare och studenter. Antalet studenter har ökat kraftigt och på några få år fördubblats. I sin framtidsvision ser högskolan forskning och dess anknytning till grundutbildningen som en drivkraft för högskolans fortsatta utveckling. Det är en förhoppning, och det finns goda skäl för den, att högskolan skall fortsätta att vara en stark motor i en angelägen regional utveckling. För att högskolan skall fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt och kunna nå uppsatta mål fordras ett medvetet och konkret systematiskt kvalitetsarbete. En plan för ett sådant finns som har antagits av styrelsen. Den nuvarande planen består av en allmänt hållen, positivt beskrivande del. Men eftersom kvalitetsarbetet handlar om ett konkret förbättringsarbete måste också planen vara tillräckligt tydlig och peka ut de problemområden som måste åtgärdas. Sådana beskrivningar tycks också finnas i andra dokument. De måste dock lyftas fram på ett bättre sätt och framförallt måste de prioriteras. Det är därför oklart om ett konkret systematiskt kvalitetsarbete pågår med tydliga resultat i form av påvisbara förbättringar. I det expansiva skede som högskolan har befunnit sig i och med de stora förändringar som högskolan gått igenom under senare år är det lätt att de dagliga problemen tar överhand över det mer långsiktiga handlandet. Det är emellertid just i detta skede som ett systematiskt kvalitetsarbete är nödvändigt. Högskolan måste i mycket stor utsträckning vara medveten om att den styr sin egen utveckling och att ansvaret för denna utveckling huvudsakligen ligger på högskolan med dess styrelse, ledning, medarbetare och studenter.

7

Det synes som om den nuvarande organisationen med dess matrisstruktur ger upphov till vissa svårigheter då det gäller ansvar och arbetsfördelning. Utvärderingsgruppen gör detta påpekande och kommer med vissa förslag till alternativa lösningar. Jag vill dock understryka det utvärderingsgruppen själv säger att ansvaret för organisationsutvecklingen ligger helt på högskolan själv. Ett huvudområde för högskolan är utbildningsvetenskap. Utvecklingen av detta område med praktiska och konkreta tillämpningar är av mycket stor betydelse för hela utbildningssektorn och berör all verksamhet vid högskolan. Jag fäster mig därför vid utvärderingsgruppens påpekande att pedagogisk utveckling verkar få litet av centralt stöd och uppmuntran. En utveckling av t.ex. kursutvärderingar till en mer långsiktigt syftande utvärdering av högskolans verksamhet borde vara ett angeläget projekt för kvalitetsarbetet. Detta kan vara speciellt intressant för nyare utbildningsformer som distansutbildning, där högskolan bedriver en framgångsrik verksamhet, liksom för den begynnande IT-pedagogiken. Jag vill också understryka vikten av bedömargruppens kommentar om betydelsen av ett systematiskt kvalitetsarbete för internationaliseringen och för arbetet med jämställdhet. Återigen är en konkretisering önskvärd och nödvändig. Högskolan har på ett framgångsrikt sätt påbörjat en utveckling av forskningsverksamhet med en anknytning till grundutbildningen. En naturlig draghjälp för utveckling av forskningen har man fått i de två forskningsinriktade myndigheterna Institutet för bostadsforskning med anknytning till Uppsala universitet och Institutionen för byggd miljö, kopplad till KTH. Till detta kommer Lantmäteriverket. Samverkan med instituten tycks fungera väl medan högskolan i större utsträckning borde utnyttja de naturliga kontaktpunkterna med Uppsala universitet och KTH, exempelvis för en ‘benchmarking’ av kvalitet i undervisning, utbildning och forskning. Återigen vill jag peka på behovet av en tydlig och konkret plan för kvalitetsutvecklingen också på forskningens område, så att det är uppenbart att det är högskolan själv som har ansvaret för denna utveckling. Enligt min mening bör högskolan sträva efter att utnyttja de rådande omständigheterna och betingelserna för att utveckla sin egen profil inom forskning.

8

Studenterna spelar en avgörande roll för högskolans positiva utveckling. Det är glädjande att notera utvärderingsgruppens positiva kommentarer av det ansvar som studenterna tar och det inflytande som de tycks ha. Inte bara formellt utan också informellt genom att ange tonen i högskolans utbildningskultur. Högskolans ledning måste dock i sitt kvalitetsarbete beakta kommentaren från studenterna att studiekraven i vissa fall satts för lågt. Om så är fallet torde det ha en mycket menlig inverkan på kvaliteten i utbildningen. En jämförelse med andra högskolor och universitet vore påkallad. Till syvende og sidst är det studenterna som kan få betala ett högt pris för detta. Högskolan i Gävle/Sandviken har redan visat hur den på ett positivt sätt kan bidra till både den nationella och den regionala utvecklingen. Med de ännu högre krav som det framtida samhället kommer att ställa på högskolan är ett konkret övergripande kvalitetsarbete en förutsättning för att skapa ett högskoleklimat som innefattar en strävan att ständigt bli bättre. Jag ser fram mot en fortsatt dialog med högskolan och dess ledning om det systematiska kvalitetsarbetet och dess genomförande samt hur utvärderingsgruppens observationer, förslag och rekommendationer har kunnat tas tillvara och utnyttjas i detta sammanhang.

Stig Hagström Universitetskansler

9

2 Bedömargruppens arbete

2.1 Bedömningsprocessen Arbetet inleddes med ett besök vid Högskolan i Gävle/Sandviken (HG/S) den 20 maj 1996, vid vilket gruppens ordförande och sekreterare samt Högskoleverkets kontaktperson sammanträffade med högskolans rektor och utbildningschef. Inför mötet hade årsredovisningen för budgetåret 1994/95 samt den fördjupade anslagsframställningen för 1997–1999 sänts ut. Vid mötet diskuterades syftet med bedömningen och högskolans önskemål om arbetets inriktning, uppläggningen av den självvärdering som skulle göras samt tidsplanen för genomförandet. Anteckningar från mötet återsändes till högskolan samt tillställdes övriga medlemmar av bedömargruppen, liksom verksamhetsberättelsen för 1994/95. Den 9 september anordnades ett seminarium av Högskoleverket om principerna för bedömningsarbetet. I samband med seminariet höll huvuddelen av bedömargruppen ett första sammanträde, varvid bedömningsarbetet planlades. Vid ett seminarium i Gävle med Högskoleverkets kontaktperson senare i september informerades om och diskuterades självvärderingens syfte och genomförande. HG/S självvärdering med bilagor förelåg i november och diskuterades vid ett möte med bedömargruppen den 28 november. Gruppen förberedde i samband härmed platsbesöket, sände kompletterande frågor till HG/S och efterfrågade ”Program för kvalitetsutveckling i HG/S”, vilket senare sändes ut till gruppens medlemmar. Vid platsbesöket den 10–11 december träffade gruppen representanter för ledning, institutioner, programorganisation, studenter och serviceenheter enligt bilaga. Erfarenheterna av samtalen diskuterades i bedömargruppen vid ett kort möte före avfärden från Gävle. Ett utkast till kapitel 4 av rapporten diskuterades vid ett möte den 14 januari. Gruppen beslöt att omarbeta dispositionen och texten och begärde utökad

10

tid för redovisningen. Enligt den sedermera reviderade tidsplanen skulle den preliminära rapporten tillställas HG/S rektor den 4 mars, slutlig rapport föreligga den 14 mars och återföringsbesöket äga rum den 18 april.

2.2 Gruppens ansatser, urval och tillvägagångssätt Gruppens inriktning har varit att utgå från Högskoleverkets anvisningar och alltså att bedöma HG/S kvalitetsarbete snarare än den aktuella nivån på kvaliteten. I de dokument som tillställts gruppen har själva kvalitetsarbetet inte diskuterats eller analyserats på något uttömmande sätt. Gruppen har därför till stor del varit hänvisad till att bedöma kvalitetsarbetet på grundval av de samtal den haft med representanter för högskolan. HG/S främsta uppgift har hittills varit att bedriva grundutbildning. Bedömningen av kvalitetsarbetet har därför främst ägnats åt kvalitetsutvecklingen av den grundläggande utbildningen. Vilka aspekter gruppen valt att uppmärksamma framgår av uppläggningen av avsnitt 4 nedan. Gruppen har eftersträvat att fokusera de aspekter av kvalitetsarbetet som påverkar studenternas lärande under studietiden. En sådan faktor är högskolans forskning samt utbildningens forskningsanknytning, och vi har därför funnit det befogat att ägna uppmärksamhet åt utvecklingen av forskningen vid HG/S även om grundutbildningen stått i fokus. Även studenternas framgång efter avslutade studier kan ses som indikator på högskolans förmåga att stimulera lärandet. Gruppen har sökt komma underfund med i vad mån som kvalitetsarbetet är integrerat i vardagsarbetet på ett sätt som är ägnat att leda till kontinuerliga förbättringar.

2.3 Presentation av gruppen • Professor Kjell Goldmann, statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, ordförande • Rektor Bengt Abrahamsson, Högskolan i Växjö • Byråchef Roger Johansson, Forsknings- och utbildningsbyrån, Chalmers tekniska högskola • Studerande Jonas Jonsson, Studentkåren, Lärarhögskolan i Malmö • Enhetschef Berit Olsson, SIDA • Pedagogisk konsult Inga Alander, Pedagogisk utveckling, Chalmers tekniska högskola, sekreterare Högskoleverkets kontaktperson har varit Staffan Wahlén.

11

3 Kortfattad beskrivning av lärosätet och dess kvalitetsarbete

Högskolan i Gävle/Sandviken bildades 1977 med ursprung i lärarseminariet i Gävle, vilket startade på 1940-talet. En ytterligare huvudkomponent blev på 1980-talet ingenjörsutbildningarna i Sandviken. 1989 fattades, inte utan vånda, beslutet att samlokalisera alla utbildningar till Gävle. Under 1994/95 skedde inflyttning i renoverade och ombyggda regementsbyggnader i Kungsbäck i Gävle. I början av 1996 flyttade även Vårdhögskolan in i lokaler i Kungsbäck och ett samarbete har etablerats. Utbildningstraditionen i Gävleborgs län har varit jämförelsevis svag, vilket är tydligast hos den äldre befolkningen. Samtidigt innebär förändringar i näringslivet att allt högre krav ställs på de anställdas utbildning och möjligheter till fortbildning. Högskolans ledning och ämnesinstitutioner samarbetar med näringsliv, landsting och kommuner och har en viktig uppgift i länets utveckling, främst genom den grundläggande utbildningen, men också genom forskning och viss medverkan i forskarutbildning inom sina profilområden. Huvuduppgiften är att erbjuda grundutbildning. Utvecklingen har hittills präglats av en kraftig expansion. Studerandeantalet har fördubblats under de senaste åren och var läsåret 1995/96 ca 5 600 eller omräknat till helårsstuderande ca 3 500. Distansutbildning utgör en markant del av verksamheten. Dess omfattning är svår att ange såtillvida som det visat sig kunna diskuteras vad som skall räknas som distansutbildning; enligt HG/S senaste årsredovisning omfattade distansutbildningen 425 helårsstuderande 1995/96. Hälften av de studerande vid HG/S kommer från det egna länet. Högskolan erbjuder drygt 20 olika utbildningsprogram och ca 500 kurser inom fem huvudområden: 1 ekonomi, 2 humaniora och samhällsvetenskap, 3 utbildningsvetenskap, 4 matematik, natur- och datavetenskap och 5 teknik.

12

Den snabba expansionen och den goda prestationsnivån har inneburit att taket för helårsprestationer har överskridits något. År 1995/96 beräknades intäktsbortfallet på grund av detta till 5,4 % av anslagsvolymen för grundutbildning. För forskningsutvecklingen och som stöd i grundutbildningen har HG/S en för nya högskolor ovanligt gynnsam situation genom att två forskningsinstitut är lokaliserade till Gävle: dels Institutionen för byggd miljö (BMG), kopplad till KTH, dels Institutet för bostadsforskning (IBF), kopplat till Uppsala universitet. Båda dessa verksamheter har ett flertal professorer, forskare och forskarstuderande anställda. Bygg- och planeringsområdet är ytterligare förstärkt genom att även Lantmäteriverket ligger i Gävle. Uppbyggnaden av forskningen och forskarutbildningen har skett samtidigt som den stora expansionen pågått inom grundutbildningen. Forskningsoch utvecklingsresurserna har sedan 1993/94 vuxit från 2,7 Mkr till ca 25 Mkr 1995/96 (18 månader). Resurserna är ojämnt fördelade: institutionen för teknik svarar, bl.a. till följd av tillförseln av s.k. nätverksmedel, för 50 % av FoU-verksamheten samtidigt som institutionen för humaniora och samhällsvetenskap har flest disputerade lärare. Vid rekrytering strävar man efter att anställa forskarutbildade lärare och höja andelen disputerade lärare från nuvarande cirka en tredjedel till 50 % år 2000. Efter högskolereformen 1993 omorganiserades högskolan och breda ämnesbaserade institutioner inrättades med ansvar för undervisning och forskning inom vart och ett av de fem ovan nämnda huvudområdena. För de olika programmen skapades programråd med programansvariga. En grundutbildningsnämnd inrättades med ansvar bl.a. för beslut vad gäller utbildningsprogrammen. För beredning av till högskolan gemensamma forskningsfrågor finns en FoU-nämnd. Grundutbildningsnämnden och FoU-nämnden är underställda rektor och högskolestyrelse. Högskolan har fastställt ”Program för kvalitetsutveckling vid Högskolan i Gävle/Sandviken” den 17 november 1993 och reviderat detta den 12 juni 1996. I programmet hänvisas dels till mål och inriktning för verksamheten som fastställts av högskolans styrelse och som presenteras i verksamhetsplan och organisationsplan, dels till planer utarbetade av de fem institutionerna. Programmet är indelat i tre huvudområden: nybörjarna, processen och systemet. Texten är huvudsakligen utformad som en positivt hållen beskrivning av

13

högskolans verksamhet och anger konkreta åtgärder under de olika rubrikerna. Policyuttalanden saknas emellertid, liksom en analys av högskolans särskilda villkor, fördelar och problem. Detta gör det svårt att utifrån detta dokument bedöma relevansen av de konkreta åtgärderna. I samband med bedömningen av kvalitetsarbetet har enheter, institutioner, programansvariga, serviceenheter, studenter och högskolans ledning genomfört självvärderingar. Högskolans övergripande självvärdering är på samma sätt som programmet för kvalitetsutveckling hållen i en positiv, beskrivande ton. Tydlig anknytning till kvalitetsutvecklingsprogrammet saknas. Bilagorna med självvärderingar från de olika enheterna är mer analyserande och inriktade på att även finna de problem som kan behöva åtgärdas. Kvalitetsarbetet beskrivs som en integrerad del i verksamheten. Det är främst i samband med anslagsframställningar och verksamhetsberättelser som högskolegemensamma policies, analyser, mål och måluppfyllelser diskuteras. Den kvalitetsgrupp som samlades inför självvärderingsarbetet konstaterade, att kvalitetsutvecklingsarbetet var i gång som ett naturligt inslag i det vardagliga arbetet.

14

4 Analys av kvalitetsarbetet

Högskolan i Gävle/Sandviken har under de närmast föregående åren, då uppbyggnad av ett uttalat kvalitetsarbete har skett, präglats av stora förändringar, utbyggnad, sammanslagning, omorganisation och därtill inflyttning i renoverade och nybyggda lokaler. En sådan situation kan vara gynnsam för kvalitetsarbetet eftersom förnyelse pågår och därmed en naturlig granskning av den pågående verksamheten. Situationen kan emellertid också vara hämmande genom att den snabba expansionen innebär att det varken finns tid eller resurser för uppföljning och utvärdering av förändringarna. Ett systematiskt kvalitetsarbete har i denna situation knappast givits tillräcklig prioritet vid HG/S.

4.1 Programmet för kvalitetsutveckling Ett av de viktigaste instrumenten för att bedöma om högskolans system för kvalitetsarbete leder till önskade effekter borde vara högskolans program för kvalitetsutveckling. HG/S program är knappast avsett att användas på detta vis. Eftersom det saknas en mera ingående analys av högskolans förutsättningar, dess särskilda problem och begränsningar men också dess särskilda möjligheter är det svårt att bedöma om de föreslagna åtgärderna är de som bäst gynnar dess utveckling. De olika punkterna i programmet är allmänt hållna och skiljer sig inte från vad som vore önskvärt vid varje högskola. Den expansiva situation, i vilken HG/S befunnit sig, har gjort det möjligt att sträva efter mer av allt. Det är först nu, då t.ex. taket för helårsprestationer nåtts, som prioriteringar måste göras mellan studieplatser i program, valbara kurser, fristående kurser, distansutbildning och YTH-kurser. I verksamhetsberättelsen för 1994/95, årsredovisningen för 1994/95 och den fördjupade anslagsframställningen för 1997–1999 får man en bättre bild av högskolans viljeinriktning mot bakgrund av en omvärldsanalys och beskrivning av dess resultat och inre verksamhet. Vår uppfattning är att det i första hand är genom dessa dokument som kvalitetsutvecklingen styrs. Intervjuerna med högskolans ledning och personal förstärkte bilden av ett antal utvecklingsområden som högskolan prioriterat i kvalitetsarbetet.

15

Dessa kan alla ses som led i utvecklingen mot högre akademisk nivå. De är • att samla all verksamhet i Kungsbäck, • att eftersträva en forskarkompetent och forskande lärarkår, • att utveckla spetskompetens inom profilområden och samtidigt skapa mångvetenskapliga ämneskombinationer i kontakt med näringsliv, kommun och landsting, • att införa en organisation som stärker institutionerna och ökar studenternas valfrihet. Vi har strukturerat genomgången av kvalitetsarbetet under följande rubriker: • Ledning, organisation och externa relationer • Utbildning • Forskning och kompetensutveckling • Studenter • Infrastruktur och miljö

4.2 Ledning, organisation och externa relationer 4.2.1 Högskolans styrelse

Vårt intryck är att högskolan har en kunnig ledning och en styrelse med starkt engagemang i högskolans utveckling. Förhållandet mellan styrelse och rektor verkar vara i god balans. Styrelsens agerande i samband med budgetpropositionen pekar på att den har en viktig uppgift i att föra fram högskolans identitet i förhållande till näraliggande högskolor och i att framhålla den betydelse högskolan har dels för regionen främst genom basutbildningarna och den framgångsrika distansutbildningen, dels nationellt genom profilutbildningarna. Det finns en viss spänning mellan regional förankring och nationell slagkraft. HG/S har tveklöst lyckats väl i det förra hänseendet; mera återstår att göra i det senare. 4.2.2 Programråd och ämnesinstitutioner

Vid omorganisationen 1993 infördes fem ämnesinstitutioner som ersättning för tidigare organisation i utbildningslinjer: institutionerna för utbildningsvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap, matematik, natur- och datavetenskap, ekonomi samt teknik. Institutionerna tilldelas ekonomiska ramar direkt från styrelsen. Samtidigt infördes programråd med programansvariga för utveckling och uppföljning av programmen. Vid vårt besök

16

framkom, att många anser denna matrisorganisation fungera mindre väl. Detta synes inte minst gälla kvalitetsutvecklingsarbetet. Det är en viktig uppgift för HG/S framtida kvalitetsarbete att ännu en gång pröva matrisorganisationens lämplighet och sätt att fungera, något som för övrigt påpekas i självvärderingen. Den lösning man valt framstår som en kompromiss mellan två strävanden, vilka båda i och för sig är rimliga. Å ena sidan är en satsning på program snarare än på fristående kurser naturlig för en mindre högskola, i synnerhet om den som HG/S har sina rötter i vad som numera kallas program (främst lärar- och ingenjörsutbildningar). Å andra sidan finns en strävan att ge de studerande stor valfrihet inom programmen och att bygga upp starka ämnesinstitutioner, vilket överensstämmer med målsättningen att närma sig vad som gäller vid ett universitet. Den valda organisationen är mot denna bakgrund naturlig. Nackdelen är att det kommit att råda oklarhet om vem som har ansvar för vad. Å ena sidan är det de programansvarigas beställningar som bestämmer vilken undervisning som institutionerna ger; fristående kurser utgör en liten och dessutom minskande del av undervisningsutbudet. Å andra sidan har institutionerna det fulla ansvaret för den utbildning som ges inom ramen för de programansvarigas beställningar och dessutom inflytande över beställningarna genom att dessa är ett resultat av förhandlingar mellan företrädare för programmen och för institutionerna. Programsystemet innebär att man organisatoriskt prioriterar utvecklingen av den grundläggande utbildningen framför utvecklingen av forskning och av lärarnas disciplinkompetens, men samtidigt har man inrättat institutioner med ungefär samma uppgifter och ansvar som institutionerna har i andra högskolor. Organisationen uppfattas följdriktigt som ett system för förhandling mellan intressenter snarare än för planering och ledning. Programråden anser sig ha en alltför svag ställning – ”de gamla linjenämnderna hade större tyngd” – samtidigt som man på institutionsnivån kan känna frustration över att de programansvarigas beställningar inte beaktar ämnesutvecklingens krav. Dessutom försvåras det systematiska kvalitetsarbetet, t.ex. när det gäller utvärderingen av de olika programmen. Problemet med dubbelkommandot är mindre, då program och institutionsverksamhet i stort sammanfaller; det blir uttalat där programmen går på tvärs mot indelningen i institutioner.

17

Det är inte bedömargruppens sak att uttala sig om vilken ledningsorganisation som är lämplig för HG/S. Vad vi rekommenderar är endast en förutsättningslös prövning av denna aspekt av ledningsorganisationen, inte minst i syfte att stärka kvalitetsutvecklingsarbetet. Till den diskussion som vi anser angelägen vill vi dock bidra med några synpunkter. Det finns åtminstone tre alternativ att överväga. • Ett är att stärka programnivån på bekostnad av institutionsnivån. Ett steg i denna riktning vore att tilldela programråden större administrativa resurser; om inte verksamheten skall te sig överadministrerad förutsätter detta en administrativ reduktion på institutionsnivån. Ett större steg vore att fördela medel till programråden i stället för till institutionerna. Därigenom skulle ansvar och resurser finnas på samma ställe. En nackdel vore det stora antalet programråd: väl många organ inom högskolan skulle ha ett eget resursansvar, med risk för samordningsproblem m.m. Därtill skulle komma att institutionerna, med ansvar för utvecklingen av forskning och lärarkompetens, skulle få sin ställning ytterligare försvagad. • Den motsatta vägen vore att satsa på institutionsnivån i stället för på programnivån. Detta är vad som naturligen gäller på ett universitet. Förutsättningarna är emellertid andra vid en högskola som HG/S, där knappast någon av institutionerna representerar en enskild vetenskap, där det är naturligt att bygga en stor del av verksamheten på institutionsövergripande program och där ett värdinstitutionssystem knappast är tänkbart som generell princip. • Återstår att överväga ett införande av en egentlig s.k. mellannivå inom HG/S. Vi vill aktualisera möjligheten av att ersätta programråden med ett eller ett fåtal institutionsövergripande organ som skulle kunna kallas forsknings- och utbildningsnämnder. Högst tre sådana nämnder förefaller naturliga: en för lärarutbildningar, en för teknik och naturvetenskap och en för samhällsvetenskap, inklusive ekonomi och humaniora. Nämnderna skulle bestå av valda företrädare för lärare/forskare och studerande. Alla resurser skulle kanaliseras till institutionerna via dem. De skulle ha det samlade ansvaret för utvecklingen av både utbildning och forskning inom respektive område, och det skulle kunna vara deras sak att, i samråd med berörda institutioner, utse programansvariga. Att nämnderna skulle behöva kansliresurser säger sig självt.

18

En fördel med en sådan ordning vore att förhållandevis starka, akademiskt präglade organ skulle ha till uppgift att ta ett samlat, fakultetsnämndsliknande ansvar för verksamheten som helhet – inte bara grundutbildningsprogrammen – inom stora områden. Härigenom skulle också det akademiska ledarskapet stärkas på ett sätt som skulle göra HG/S mera likt ett universitet. Där finns en stark mellannivå i form av fakultetsnämnder som domineras av lärare och studenter, som har till uppgift att särskilt beakta inomvetenskapliga kvalitetsaspekter och som utgör en motvikt mot andra krav på verksamheten. Det är önskvärt, inte minst från kvalitetssynpunkt, att besluten om utbildningsutbudet fattas av lärare i samverkan med studenter. Detta underlättas om det under högskolestyrelsen finns organ med samlat ansvar och stor auktoritet. Med en stark mellannivå kan högskolestyrelsen engagera sig i utbildningsfrågorna på ett mer översiktligt plan. I sådana organ kan också de kvalificerade forskare som finns vid eller kan komma att rekryteras till HG/S ges förutsättningar att utöva ledarskap i högskolans kvalitetsarbete och allmänna utveckling. Detta är – det bör ånyo understrykas – menat endast som ett diskussionsinlägg. Det är givetvis HG/S uppgift att självständigt avgöra dessa frågor.

4.3 Utbildningen 4.3.1 Pedagogisk utveckling

HG/S centrala uppgift är att erbjuda utbildning av hög kvalitet. För detta krävs en kontinuerlig uppföljning och utveckling av verksamheten. En fördel vid en mindre högskola är närheten mellan lärare och studenter, vilken ger förutsättningar för god kännedom om studenternas lärande och gör det lättare att pröva nya undervisnings- och examinationsformer. En annan egenskap hos en mindre högskola är att undervisningsuppgifterna har en central roll för flertalet lärare. För HG/S gäller dessutom att en stor andel av utbildningen ligger inom det pedagogiska området. Sammantaget har HG/S goda förutsättningar för att utveckla undervisningen. Detta är ett av högskolans potentiella styrkeområden. Trots, eller kanske på grund av, detta syns i den gemensamma självvärderingen mycket litet av centralt stöd till, eller uppmuntran och uppföljning av, pedagogisk utveckling. Samtalen med institutionerna och studenterna samt i något fall institutionens självvärdering gav emellertid intrycket

19

att det finns ett påtagligt pedagogiskt intresse och en pågående utveckling eller åtminstone medvetenhet om behovet härav. De organisatoriska problem som tidigare berörts – kombinationen av program- och institutionsansvar – kan jämte tidsbrist i samband med expansionen och flyttningen ha bidragit till avsaknaden av ett övergripande initiativ till att stödja, sprida och följa upp det pedagogiska utvecklingsarbetet. Det är viktigt att slå vakt om och vidareutveckla intresset inom HG/S för pedagogisk utveckling. Här finns dessutom ett embryo till en forskningsprofil; se nedan. 4.3.2 Utvärdering, utveckling och uppföljning

Kursutvärderingar används regelbundet med varierande former och innehåll inom de olika utbildningarna. Studenternas företrädare förslår att en gemensam policy för kursutvärderingarna utarbetas. En vanlig svaghet hos kursutvärderingar är att de är dömande i stället för att vara utvecklande. Det är viktigt att utveckla system som ger information om studenternas möjligheter till djupinriktad inlärning och inte endast pekar ut mer eller mindre pedagogiska lärare eller dömer ut eller godkänner litteraturval eller undervisningsformer. För varje program planeras en utvärdering inom de närmaste tre åren. Utvärdering av studenternas framgång i yrkeslivet och jämförelse mellan motsvarande kurser vid Uppsala universitet har förekommit vid någon av programutvärderingarna. En longitudinell uppföljning av studenterna vid något av programmen skulle vara ett komplement. Utvärdering på institutionsnivå har förekommit inom teknikinstitutionen genom arbetet med ”Kvalitet i Gävleborg”. Den managementinriktade utvärderingsmodellen har, som vi bedömer det, föga att tillföra bedömningen av utbildningens kvalitet. Den kan möjligen ge idéer till hur det administrativa arbetet kan förbättras. En samlad analys av behovet av och metoderna för utvärdering kunde ge den översikt som nu saknas och ligga till grund för en genomarbetad policy i detta hänseende. 4.3.3 Innehåll och organisation

Förutom traditionella kurser och program har HG/S utvecklat nya kurser med otraditionella ämneskombinationer för att bättre utnyttja sin

20

kompetensprofil. Detta är en styrka hos högskolan och för studieförutsättningarna där. Ett intressant exempel är utbildningen av förskollärare med teknisk inriktning, något som också kan bidra till jämställdhetsarbetet. Det medför emellertid ett behov av forskningsförankring inom otraditionella områden och kan försvåra övergångar till studier vid andra högskolor. Utvecklingen av nya ämneskombinationer måste vara väl övervägda, såsom fallet var då utbildningen i friskvårdspedagogik startade. En utveckling av möjligheterna till fördjupning på C- och D-nivåerna är önskvärd inom alla ämnesområden med tanke på dels kontinuiteten i studenternas kunskapsutveckling, dels institutionernas möjligheter till ämnesutveckling och forskningsförankring. Det är osäkert om resurser kommer att finnas för att genomföra detta fullt ut. För att kunna prioritera behövs en analys av förutsättningarna och en strategi och en plan för genomförandet. Likaså bör valmöjligheterna i kursutbudet diskuteras, så att olika program samutnyttjar kurser och begränsade resurser inte utarmar undervisningen särskilt i basprogrammet. En konkurrens framför allt när det gäller studieplatser mellan yrkesinriktade kurser riktade mot näringslivet och programkurserna kan anas, liksom (för HG/S inte unika) problem med att ge en tydlig forskningsanknytning och högskolemässighet åt YTH-kurserna och de externfinansierade kurserna. En viss omstrukturering från utbildningssektorn till inriktning mot näringslivet och den privata sektorn har emellertid ålagts högskolan av riksdagen. När ersättning för studieprestationer når taket finns det dessutom en risk eller möjlighet att med externfinansierade kurser utnyttja den kapacitet som högskolan har. Det gäller att vara uppmärksam på de för- och nackdelar som finns och sträva efter ett optimalt utnyttjande av resurserna, med de ordinarie studenternas inlärningsperspektiv och högskolans långsiktiga ställning som högskola som utgångspunkter. 4.3.4 Distansutbildning

HG/S bedriver en framgångsrik distansutbildning i god samverkan med kommunerna. Det är en relativt omfattande verksamhet: antalet helårsstudenter i distansutbildningen enligt HG/S definition av detta begrepp var 1995/96 ca 12 % av det totala antalet helårsstudenter vid högskolan. Här har skett en kvalitetsutveckling som synes ha givit goda resultat, som visar vilken betydelse en högskola kan ha för att öka utbildningsnivån i sin region, inte minst hos de något äldre, och som är ett viktigt bidrag till utvecklingen av en studietradition i regionen. Prestationsgraden var 1995/96 så hög som

21

75 %. Distansutbildningen och samarbetet med kommunerna framstår som ett av HG/S starka områden. Här har högskolan något att slå vakt om och planmässigt utveckla vidare. 4.3.5 Internationalisering

HG/S har, för sin storlek, god kontakt och ett gott studerandeutbyte med utländska utbildningar. Dessa kontakter kan ses som en del av kvalitetssäkringen av den egna utbildningen. En aktiv verksamhet med internationellt utbyte och språkutbildning finns för lärarna vid HG/S. Högskolans lärarkår har också inom sig en bred internationell bakgrund, vilket kan underlätta kontakter och utbyte inom både forskning och grundutbildning men också ge studenterna erfarenheter av utbildning i ett internationellt perspektiv. Rätt utnyttjat kan detta bli en av högskolans starka sidor. Ett tydligt program med motiveringar och mål för internationaliseringen skulle ge arbetet en klar inriktning. Ett sådant program bör även beakta HG/S roll för att främja internationellt samarbete i den egna regionen. 4.3.6 Lärarrekrytering

HG/S har expanderat starkt under de senaste åren och kommer att fortsätta att expandera. Man strävar efter att rekrytera forskarutbildade lärare för att uppnå målet med 50 % disputerade lärare år 2000. Samtidigt vill man genom rekrytering också utjämna könsfördelningen inom lärargrupperna vid de olika utbildningsprogrammen. Fastän jämställdhetsmålen är allmänt accepterade kvarstår problemet med en sned könsfördelning. Detta är ett svårarbetat område och konkreta handlingsprogram bör utvecklas i samarbete med institutionerna. Det handlar inte bara om att vara lika till antalet utan också om att utveckla studieinnehåll och -former så att det passar båda könen. Detta är en av de punkter som tas upp i högskolans jämställdhetspolicy. HG/S har kompetens för utveckling av frågorna och kan utveckla modeller och profilområden av nationellt intresse. Inom teknikområdet, som expanderat kraftigt, är andelen timanställda lärare stor. Detta är ett vanligt problem för nya och växande högskolor. Det är väsentligt att huvuddelen av lärarna är tillräckligt förankrade i högskolan för att driva utvecklingsarbetet och skapa kontinuitet.

22

4.3.7 Pedagogisk kompetens och kompetensutveckling

Den pedagogiska kompetensen beskrivs i kvalitetsutvecklingsprogrammet som god. Två tredjedelar av lärarna har lärarutbildning och resten en mångårig erfarenhet av undervisning. Trots detta har studentrepresentanter uppfattningen att få lärare har pedagogisk utbildning. Den gedigna pedagogiska erfarenheten borde göras mer synlig och de högskolepedagogiska diskussionerna och utvecklingsarbetena ingå i en tydlig utvecklingsstrategi. Kompetensen inom HG/S lärarutbildningar har här en given roll.

4.4 Forskning HG/S har en klart uttryckt ambition att knyta all utbildning till forskning och att utveckla forskningen inom alla ämnesområden som är representerade i utbildningen. Forskningsutveckling och forskningsanknytning ses som en garanti för kvaliteten inom högskolan. Svårigheten, om vilken HG/S är medveten, är bl.a. att skapa kreativa och produktiva forskningsmiljöer med tillräcklig volym. Den mångvetenskapliga inriktningen, som är en av lösningarna, kan öppna för nya intressanta forskningsfält men det finns också en risk för ytlighet. Vårt intryck är att uppgiften tas på allvar i HG/S verksamhet, även om forskningen ännu är i ett uppbyggnadsskede. Detta intryck – både att uppgiften tas på allvar och att man ännu är i ett uppbyggnadsskede – stöds av de publikationslistor vi tagit del av. På institutionerna ägnas uppmärksamhet åt forskningsrelaterade frågor; forskningsseminarier finns på flera institutioner; vid en institution finns så mycket som ett tiotal doktorander; flertalet lektorer har omkring 25 % forskning i sin tjänst; forskningsprojekt har utvecklats i samarbete med det lokala näringslivet. Vid tiden för gruppens besök hade man inom högskolans ledning inlett diskussionen om det rätta sättet att utnyttja de fasta forskningsmedel riksdagen beslutat tilldela den. Däremot saknas, vad vi kunnat finna, ännu så länge en samlad plan för denna centrala del av kvalitetsutvecklingen, inklusive en plan för utvecklingen av sambandet mellan forskning och utbildning. Behovet av en sådan plan blir större inför den förestående utbyggnaden av forskning än det varit tidigare. Här liksom eljest gäller att det självfallet är HG/S sak att göra de bedömningar och ta ansvar för de överväganden som förestår. Vi vill för vår del endast bidra till diskussionen genom att förteckna ett antal tänkbara

23

komponenter i ett program för den fortsatta utvecklingen av HG/S forskning: 1. Ytterligare ansträngningar görs att rekrytera medarbetare med sådan vetenskaplig kompetens och vetenskaplig ställning att de har förutsättningar att nå framgång i konkurrensen om rådsmedel o.dyl. , detta för att säkerställa att en väsentlig del av forskningen vid HG/S är av hög inomvetenskaplig kvalitet och oberoende av externa intressenter. 2. HG/S vetenskapligt mest framstående lektorer ges möjlighet att bedriva forskning av en sådan karaktär och en sådan omfattning att den relativt snabbt kan ge docentkompetens eller utveckla docentkompetens till kompetens för professur. 3. En planmässig, selektiv forskningssatsning görs inom vad som har förutsättningar att bli starka profilområden i både forskning och utbildning. För en del lärare som är verksamma utanför de egentliga profilområdena kan högskoledidaktisk forskning i samverkan med institutionen för utbildningsvetenskap vara ett alternativ. 4. Åtgärder vidtas för att förbättra möjligheterna för dem som arbetar utanför profilområdena att vara aktiva i vetenskapliga miljöer utanför HG/S. Erfarenheterna hittills varierar: medan högskolan har lyckats etablera ett välfungerande vetenskapligt samarbete med BMG och IBF på orten, ett samarbete som omfattar såväl forskningsseminarier och doktorander som kursutveckling, synes man hittills ha lyckats sämre med sina försök att etablera samarbete med universitet där avståndet förhindrar deltagandet i en daglig forskningsmiljö. 5. Lärarnas vetenskapliga kompetens och det angelägna i att ge dem möjlighet till kompetensutveckling beaktas vid planeringen av den grundläggande utbildningen. Hit hör att ge institutionerna ökade möjligheter att bedriva undervisning på lägst 60-poängsnivå. 6. Resurser avsätts för konferensdeltagande, språkgranskning och annat som behövs för aktivt deltagande i internationell forskning. 7. Forskningsprestationer, t.ex. i form av kvalificerad vetenskaplig publicering, beaktas vid lönesättningen.

24

Mycket av detta sker redan, men utarbetandet av en plan för forskningsutvecklingen skulle göra det lättare att ta ett samlat grepp på de frågor som aktualiseras och skulle tydliggöra de prioriteringar som måste göras. Ett av de val HG/S står inför är avvägningen mellan (a) en satsning på ett fåtal profilområden i syfte att inom åtminstone några områden kvalitativt och kvantitativt nå en hög nivå, och (b) en strävan att det inom ett större antal områden skall finnas åtminstone någon kvalificerad forskning och åtminstone någon medarbetare med god vetenskaplig kompetens vid HG/S. En näraliggande avvägning är den mellan att satsa tillgängliga forskningsmedel på ett fåtal särskilt väl kvalificerade medarbetare och att använda dessa medel till att ge många inom HG/S möjlighet att forska, men i väsentligt mera begränsad utsträckning.

4.5 Studenterna 4.5.1 Rekrytering

Studenterna rekryteras till 50 % från regionen. Prestationsgraden ligger i genomsnitt omkring 80–85 %, vilket visar att de studenter som kommer till HG/S lyckas väl. Högskolan är medveten om att rekryteringen kräver ständig uppmärksamhet och anpassning. Under en kort period har antalet studieplatser i landet ökat starkt samtidigt som ungdomskullarna minskar under de närmaste åren. Konkurrensen från andra högskolor ställer krav på god information om studiemöjligheterna och kanske till och med hjälp med motivationen för studerandegrupper från otraditionella studiemiljöer eller av underrepresenterat kön. För att undvika negativ reklam från besvikna avhoppade studenter kan ett särskilt program för uppföljning av dessa studenter genomföras. 4.5.2 Studentinflytande och studiemiljö

Den nuvarande ledningen för studentkåren ger intryck av att fungera väl både som stöd för utvecklingen av utbildningen och som ansvarig för en stor del av den studiesociala miljön. Studenterna pekar på den utveckling som skett av kåren från festarrangör till seriös medverkande i högskolans utveckling. De uppskattar den överblick över utbildningsverksamheten som de har genom sin representation i programråden, institutionsstyrelserna och högskolestyrelsen, samtidigt som de tillsammans har erfarenhet av utbildningen i hela dess bredd. Studenternas företrädare, vilka är aktivt engagerade i kvalitetsarbetet, hör till dem som pekar på oklarheterna i ansvarsfördelningen

25

mellan programråd och institutionsstyrelser och anser att denna bromsar utvecklingen vid högskolan. Aktiviteten inom studentkåren förefaller stå sig väl i jämförelse med vad som gäller annorstädes. Deltagandet i kårvalen, ehuru lågt, är högre än på de flesta andra håll. Blivande studentrepresentanter rekryteras genom personlig uppsökande verksamhet, något som är ägnat att lindra det gängse problemet att studentrepresentanterna ständigt byts ut. Flera av studenterna är arvoderade för sina uppdrag. Studenternas företrädare har en positiv syn på den pedagogiska utvecklingen, men menar också att institutionerna kommit olika långt i detta arbete. Studiekraven varierar och anses ibland vara för låga. Orsakerna till detta bör analyseras så att kraven av studenterna upplevs motsvara deras förmåga. Något som också påtalas är att uppläggningen av studierna ibland är sådan att den leder till ojämn studietakt; det är givetvis väsentligt att man i kvalitetsarbetet eftersträvar en uppläggning som stimulerar studenterna att använda tiden väl. De studerandes företrädare är måna om en tydlig vetenskaplig förankring av utbildningen och ser problem härvidlag i några utbildningar.

4.6 Lokaler och infrastruktur HG/S har en stor tillgång i de ändamålsenliga och vackra lokalerna. Utflyttningen till Kungsbäck var en viktig strategisk åtgärd. Den gav möjlighet till samarbete mellan forskargrupper och oplanerade möten mellan lärare, något som är en förutsättning för en kreativ och utvecklande miljö. För studerandegrupperna blev det på ett liknande sätt lättare att få kontakter över ämnes- och programgränser. Lokalerna är utformade med samlingspunkter och studieplatser insprängda mellan institutionslokaler och lärosalar. Nya lokaler innebär till en början att alla verksamheter äntligen får plats, men liksom när det gäller andra resurser är det viktigt att ha en plan för prioritering och kommande utveckling, så att de goda intentionerna inte byggs bort. Biblioteket ger ett välfungerande intryck och studenterna har god tillgång till läsplatser. Den kommande expansionen av forskningen, ökad undervisning på högre nivåer inom grundutbildningen och eventuellt en förändring av studieformerna kommer att ställa nya krav på biblioteket. Även här är det viktigt att ha en plan för att kunna göra prioriteringar i fråga om såväl inköp som utrymme.

26

Datornätet, skötseln av detta och satsningen på datorer var imponerande och utgör en särskild tillgång för HG/S. Förutom som administrativt hjälpmedel och beräkningshjälpmedel kan det bli ett stöd i studenternas självständiga lärande. För distansutbildningen är det en förutsättning för modern undervisning. Fortbildning om programhantering bör kompletteras med utbildning om datorer som pedagogiskt hjälpmedel. Utbildningsadministrationen ger ett välordnat intryck då det gäller t.ex. resultatrapportering, ekonomisk styrning och planering. Problemen med korta schemaläggningstider har uppmärksammats och bör lösas på ledningsnivå inom institutionerna.

27

5 Sammanfattning, slutsatser och förslag till åtgärder

5.1 Strategin för kvalitetsarbetet Strategin för kvalitetsarbetet är oklar såtillvida som huvuddokumentet ”Program för kvalitetsutveckling vid Högskolan i Gävle/Sandviken” inte ger den grund som behövs för att bedöma om de föreslagna åtgärderna är lämpliga för just HG/S. Tydligare redovisningar av målen finns i andra dokument, men det är önskvärt att omarbeta kvalitetsutvecklingsprogrammet och i minst samma utsträckning som tidigare förankra det i högskolans alla enheter. Till det som bör tillmätas särskild vikt hör utbyggnaden av forskningen och dennas anknytning till den grundläggande utbildningen. Prioriteringsproblemen inom HG/S kommer sannolikt att bli större framöver än de varit hittills. Till de avvägningar som kommer att behöva göras hör de mellan regional förankring och nationell slagkraft, mellan lägre och högre nivåer inom den grundläggande utbildningen, mellan att samverka med näringsliv och myndigheter och att utveckla en självständig akademisk tradition, mellan olika strategier för utbyggnad av forskningen samt mellan olika önskemål beträffande bibliotekets utveckling och inom högskolans lokaldisposition. Att penetrera och ta ställning till dessa och andra målkonflikter är en huvuduppgift i det fortsatta kvalitetsutvecklingsarbetet. De breda ämneskombinationerna inom HG/S, vilka ger förutsättningar för att förnya program- och kursinnehåll, bör även i framtiden tas till vara för att motsvara yrkeslivets och studerandegruppers behov. Planering av sådana utbildningar kan t.ex. vara en del av ett mer kraftfullt jämställdhetsarbete där HG/S utnyttjar sin potential för att skapa en nationell profil. Det pedagogiska utvecklingsarbetet hör till HG/S starka sidor. Det är väsentligt att tydliggöra detta arbete och att bygga vidare på den grund som lagts i detta hänseende. Detta torde förutsätta ett större engagemang från ledningens sida.

28

5.2 Ledarskap Dynamiken i HG/S hittillsvarande utveckling tycks genomsyra ledarskapet på alla nivåer. Särskilt de institutioner som haft en gynnsam situation med forskningsutveckling och som har huvudansvar för utbildningsprogrammen inom sina ämnesområde ger intryck av sammanhållning, målmedvetenhet och utvecklingskapacitet. Det är en uppgift för ledningen att ta tillvara detta engagemang och att skapa liknande förutsättningar för alla enheter. Det är troligt att kvalitetsarbetet hämmas av den oklarhet om ansvarsförhållandena som tycks vara inbyggd i den matrisorganisation man valt. Det bör ingå i det fortsatta kvalitetsutvecklingsarbetet att ännu en gång pröva matrisorganisationens ändamålsenlighet.

5.3 Intressentsamverkan HG/S har ett nära samarbete och en god kontakt med regionens näringsliv, landsting och kommuner. De särskilda resurserna för FoU-nätverkssamarbete med näringslivet har inneburit att kontakter skapats med företag i regionen, något som i sin tur har lett till konkreta samarbetsprojekt. Även i grundutbildningen har man kunnat dra nytta av samarbetet med företag, bl.a. i form av projekt- och examensarbeten. Yrkestekniska utbildningar och fortbildning av yrkesverksamma anordnas. Den omfattande och framgångsrika distansutbildningen i samverkan med kommunerna är ett ytterligare betydelsefullt exempel. En mindre högskola har en fördel genom att kontaktytorna med det omgivande samhället är många och kontakterna täta. HG/S synes väl ha utnyttjat sina möjligheter i detta hänseende.

5.4 Allas delaktighet i kvalitetsarbetet och integration i verksamheten Kvalitetsarbetet vid HG/S är väl integrerat i verksamheten och drivs av varje institution och varje medarbetare på eget ansvar. Man möter många exempel på entusiasm när det gäller verksamhetens utveckling. Delvis kan detta bero på att man befunnit sig i en expansionsperiod. I en situation där svårare prioriteringar måste göras krävs ett mera genomarbetat centralt kvalitetsprogram och en tydligare lednings- och ansvarsstruktur. De nuvarande studentrepresentanterna deltar med intresse och kompetens i utvecklingsarbetet och deras engagemang tas till vara. HG/S har anledning att värna om denna tillgång.

29

5.5 Utvärderings- och uppföljningssystem Utvärderingssystemet på kurs- och programnivå är under utveckling. Kursvärderingar genomförs regelbundet och regelbundna programutvärderingar planeras. Måluppfyllelsen i all verksamhet utvärderas årligen i samband med anslagsframställningen. Kontakter med andra högskolor och universitet används i viss utsträckning för att få perspektiv på kvaliteten i den egna forskningen och utbildningen. Vid en institution har den studieadministrativa processen utvärderats. Många insatser för uppföljning och utvärdering har genomförts. Ett samlat program för vilka utvärderingar som skall göras, av vem och när bör dock utarbetas.

5.6 Externa professionella relationer HG/S har byggt upp ett gott samarbete med Institutionen för byggd miljö (BMG) och Institutet för bostadsforskning (IBF), som ligger i Gävle. Visst samarbete förekommer även med andra enheter inom KTH och Uppsala universitet. Det internationella kontaktnätet får anses vara väl utbyggt med hänsyn till högskolans storlek. Kontakterna används främst för lärarutbyte. Lärarkårens internationella sammansättning ger en god förutsättning för ökade internationella kontakter. Även de personliga kontakter som de många nyrekryterade lärarna har med olika universitet i landet kan bilda en grund för ett kontaktnät.

30

Bilaga 1

Program vid bedömargruppens besök på Högskolan i Gävle/Sandviken 10 - 11 december 1996

10 december

08.30 - 10.30

Ledning och styrelse

10.30 - 11.00

Paus

11.00 - 12.00

Administrationen

12.00 - 13.00

Lunch

13.00 - 14.00

Institutionen för matematik, natur- och datavetenskap

14.00 - 14.15

Förflyttning

14.15 - 15.15

Institutionen för ekonomi

15.15 - 15.45

Förflyttning och paus

15.45 - 17.15

Institutionen för utbildningsvetenskap

17.15 - 17.30

Paus

17.30 - 18.30

Programansvariga

11 december

08.30 - 09.30

Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap

09.30 - 09.45

Paus

09.45 - 10.45

Institutionen för teknik

10.45 - 11.15

Paus och förflyttning

11.15 - 12.15

Biblioteket

12.15 - 13.15

Lunch

13.15 - 14.30

Studenterna

14.30 - 15.00

Förflyttning och paus

15.00 - 16.00

Ledning och styrelse

16.00 - 17.00

Överläggning

31

Bilaga 2

Personer som bedömargruppen träffade vid besöket i Gävle Ledning/styrelse

• • • • •

Birgitta Stymne, rektor Hans-Gunnar Johansson, förvaltningschef Christina Tellgren, utbildningschef Anders Norin, högskolestyrelsen, civ ing, Ericsson Radio Systems AB Bengt Rystedt, högskolestyrelsen, adjungerad professor, tekn dr, Lantmäteriverket

Administrationen

Förvaltningen • John Andreassen, datachef • Path Lindgren, servicesamordnare • Olle Sköld, ekonomichef • Mona Åkerman, personalsamordnare Studerandeadministrativa avdelningen • Catherine Eriksson, programhandläggare • Else-Britt Talts, samordnare antagningsenheten Institutionen för matematik, natur- och datavetenskap

• Birgit Sandqvist, universitetsadjunkt matematik, prefekt • Anna-Lena Hansson, kanslirepresentant, ekonom • Britta Björkén, universitetsadjunkt datavetenskap, ämnesföreträdare datavetenskap • Christina Hultgren, fil dr, universitetslektor biologi • Mirko Radic, fil dr universitetslektor matematik, ämnesföreträdare matematik, programansvarig • Karl-Erik Westergren, universitetsadjunkt, statistik

32

Institutionen för ekonomi

• Lars Hjärne, universitetsadjunkt sociologi, prefekt • Apostolos Bantekas, fil dr, universitetslektor nationalekonomi, ämnesansvarig och examinator nationalekonomi, programansvarig för matematisk ekonomi • Mats Wikstrand, universitetsadjunkt juridik, ämnesansvarig och examinator juridik • Lars Torsten Eriksson, ekon dr, universitetslektor företagsekonomi, ämnesansvarig företagsekonomi, examinator marknadsföring och mediaekonomi, programansvarig för ekonomprogrammet och fastighetsmäklarprogrammet • Svante Brunåker, agr dr, universitetslektor företagsekonomi, examinator organisation och examensarbeten • Göran Friberg, universitetsadjunkt företagsekonomi, examinator ekonomistyrning • Akmal Hyder, fil dr, universitetslektor företagsekonomi, examinator internationell marknadsföring • Björn Ohlsson, universitetsadjunkt, examinator Fastighetsmäklare • Karin Nilsson, kanslirepresentant ekonom • Johan Magnusson, studentrepresentant i institutionsstyrelsen Institutionen för utbildningsvetenskap

• Christina Andersson, fil dr, universitetslektor pedagogik, prefekt • Yvette Augustsson, kanslirepresentant, ekonom • Mona Johansson, universitetsadjunkt, dramapedagog, ämnesföreträdare fem skapande ämnen • Stefan Myrgård, universitetsadjunkt so-ämnen, ämnesföreträdare samhällsorienterande ämnen • Kerstin Paulsson, universitetsadjunkt metodik, ämnesföreträdare metodik • Sofie Röragen, studentrepresentant Barn och ungdom, institutionsstyrelsen Programansvariga

• Lars Torsten Eriksson, Ekonomi- och fastighetsmäklarprogrammen, ekon dr, universitetslektor företagsekonomi, ämnesföreträdare företagsekonomi

33

• Bahram Moshfegh, Energi- och inneklimatingenjörsprogrammet, tekn dr • Ulf Olsson, Friskvårdspedagogiska programmet, fil lic, universitetsadjunkt psykologi • Birgitta Ryner, Grundskollärarprogrammet 1 - 7, universitetsadjunkt musik • Apostolos Bantekas, Matematisk ekonomi • Elisabeth Björklund, Barn och ungdom • Bengt Söderhäll, Grundskollärarprogrammet 4 - 9 Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap

• Maria Bygdesson, kanslirepresentant, ekonom • Peter Gill, fil dr, universitetslektor friskvårdspedagogik, ämnesföreträdare friskvårdspedagogik • Sven Lilja, docent, universitetslektor historia • Anna Peldan, studentrepresentant Kultur- och kommunikationsprogrammet • Bengt Schüllerqvist fil dr, universitetslektor so-ämnen, ämnesföreträdare historia, programansvarig • Louise Waldén, fil dr, universitetslektor kulturpedagogik, ämnesföreträdare kulturpedagogik Institutionen för teknik

• • • • • • • • •

34

Jan Tjernlund, universitetsadjunkt maskinteknik, prefekt Lars Bengtsson, tekn dr, universitetslektor arbetsorganisation Niclas Björsell, universitetsadjunkt reglerteknik, doktorand Bo Malmström, universitetslektor GIS, ämnesföreträdare samhällsbyggnad Bahram Moshfegh, tekn dr, universitetslektor energi- och inneklimat, ämnesföreträdare energi- och produktionssystem, programansvarig Jan-Erik Persson, amanuens, studentrepresentant Maskiningenjörsprogrammet Lars Pettersson, universitetslektor datateknik, ämnesföreträdare elektronik Jadwiga Piechocinska, tekn dr, universitetslektor geodesi, programansvarig Birgitta Morell, institutionssekreterare

Bibliotek

• • • • •

Gunilla Thunarf, bibliotekschef Anna Andersson, biblioteksassistent Kristina Bäckström, bibliotekarie Patrik Ekeroth, bibliotekarie (IT-ombud) Nedzad Lekic, student

Studenterna

• • • • •

Pernilla Askenbom, studentkåren, ordförande Linda Eriksson, studentkåren, ordförande Utbildningsutskottet Malin Ripa, studentkåren, ordförande Sociala utskottet Jan Greholt, studentrepresentant ekonomprogrammet Anders Hjalmarsson, studentrepresentant ekonomiingenjörsprogrammet

35