Psykisk ohälsa hos personer med lindrig utvecklingsstörning
1
Detta material är framtaget i ett gemensamt projekt mellan Malmö stad och Region Skåne. Flera personer har bidragit med att skriva text, kontrollera fakta och titta på relevans. Ett stort tack till er alla!
2
Psykisk ohälsa hos personer med lindrig utvecklingsstörning När du gått igenom denna utbildning… • Vet du: – mer om psykisk ohälsa hos personer med lindrig utvecklingsstörning – vad du kan göra för att underlätta för den som mår dåligt – vilka tecken som finns på psykisk ohälsa • Kan du anpassa stödet i vardagen • Har du redskap för reflektion
Lisa Lisa är 33 år. Hon har en lindrig utvecklingsstörning och bor i en lägenhet i ett serviceboende. Hon har de senaste fem åren jobbat på Café DV. Lisa har en kontaktperson som hon träffar då och då. Ibland hälsar hon på sin sjukliga mamma. Lisa har nyligen fått reda på att mamma har blivit sämre och ska flytta till ett boende. Samtidigt har Lisa fått reda på att hennes handledare på Café DV ska byta jobb. På senare tid har Lisa börjat komma sent och säger att hon har svårt att sova och är så trött. Hur ska vi ge Lisa stöd på ett bra sätt? Vi kommer snart tillbaka till Lisa!
3
Lindrig utvecklingsstörning Intellektuell funktionsnedsättning (eller utvecklingsstörning) innebär begränsningar i •
intellektuella funktioner: problemlösning, planering, bedömningar, inlärning
•
adaptiva funktioner: färdigheter som behövs för att flexibelt kunna hantera vardagslivet.
Personen utvecklas på ett annorlunda sätt fram till 18 års ålder. I vissa sammanhang sätts gränsen vid 16 års ålder. Adaptiva förmågor •
Konsekvenserna av att ha en utvecklingsstörning varierar med miljö och situation.
•
De områden och funktioner som speciellt påverkas av att ha en utvecklingsstörning är de så kallade adaptiva förmågorna, dvs. färdigheter att självständigt och flexibelt hantera vardagen; att kunna anpassa sitt eget beteende efter omständigheterna.
Många personer med en lindrig utvecklingsstörning klarar sig bra i vardagslivet. Ett individuellt anpassat stöd hjälper personen att självständigt hantera komplexa praktiska vardagssysslor och att samspela med andra. Behovet av stöd kan finnas inom 3 områden: 1. Kognitiva (begreppsliga) färdigheter: • • • • • •
planering, prioritering, flexibel problemlösning korttidsminne språk och kommunikation läs- och skrivförmåga förståelse för pengar, tid och antal förmågan att styra sina egna aktiviteter och handlingar, liksom att förstå och reglera sina känslor
2. Sociala färdigheter: • • • • •
relationer och socialt ansvarstagande rollen man tar i relationer och grupper (social problemlösning) självkänsla och självförtroende att inte låta sig luras, att vara försiktig (inte naiv) och att undvika att bli offer förmågan att följa regler/lagar
3. Praktiska färdigheter: • • • • • •
komplexa aktiviteter i det dagliga livet (handla och laga mat, städa, tvätta) arbetsfärdigheter friskvård resor/transporter säkerhet, hantering av pengar fritidsaktiviteter 4
Adaptiva förmågor påverkas t.ex. av utbildning, motivation, personlighet, sociala och yrkesmässiga erfarenheter, och eventuell psykisk och fysisk ohälsa. De adaptiva förmågorna kan påverkas positivt av ett gott stöd! Kom ihåg att även om en person med intellektuell funktionsnedsättning kan utföra en aktivitet, kan personen behöva stöd för att minnas hur man gör och komma igång med aktiviteten! Ibland räcker orken inte till för att ta fram kunskap, planera och utföra. Med rätt stöd kan och orkar personen mer! Tänk på! En intellektuell funktionsnedsättning innebär att personen kan ha svårt att möta vardagens utmaningar och motgångar. Vilka konsekvenser funktionsnedsättningen får beror i hög grad på omgivningens stöd.
Reflektion: tänk på någon person med intellektuell funktionsnedsättning. Inom vilka områden behöver den personen ditt stöd? Behovet av stöd är helt individuellt. Här följer några exempel: • • • • • • • • • •
Organisera en uppgift, som att städa, laga mat eller tvätta. Hur börjar man? I vilken ordning gör man saker? Ju fler moment, desto svårare kan det vara att planera! Planera sin vardag så att energin räcker. Komma iväg till olika aktiviteter, t.ex. för en meningsfull fritid. Genomföra en aktivitet. Kunna be om hjälp. Förstå och hantera en förändring. Hålla kontakten med familj, vänner och bekanta. Undvika att hamna i farliga situationer. Ha koll på sin egen ekonomi. Värna sin integritet – man behöver inte berätta allt om sig själv.
Reflektion: Tänk nu på hur stödet kan se ut! Stöd kan bestå både av fysiska hjälpmedel och av samspel med personal. Möjligheterna till hjälpmedel är oändliga! • Listor, scheman och arbetsordningar kan vara bra för att organisera sysslor. Man kan skriva eller använda olika bilder. Hjälpmedlen kan finnas på papper, i en kalender, i en smartphone. • Timstockar, anpassade klockor eller kanske ett sms hjälper till med tiden och med att komma igång. • Bilder och föremål kan förklara pengar. 5
• •
Bilder på personer man tycker om kan påminna om att hålla kontakten, t.ex. genom födelsedagskort. En ”fritidspärm” kan påminna om aktiviteter man tycker om att göra när man är ledig.
Personalens stöd kan bestå i att: • Planera. • Starta aktiviteten så att personen får stöd att komma igång. • Uppmuntran längs vägen. • Göra tillsammans, om personen behöver stöd i att styra sina handlingar genom hela aktiviteten. • Utföra hela aktiviteten och personen är med/hjälper till/samspelar. Tänk nu på Lisa igen Lisa upplever stora förändringar i sin vardag: • Mamma är sjuk och ska flytta • Handledaren på DV ska sluta Lisas beteende har förändrats, hon är trött och kommer sent till DV. Hon berättar att hon har svårt att sova. Det förändrade beteendet är en signal om att Lisa behöver stöd för att hantera vardagen! Reflektion: Tänk igenom hur det stödet kan ges! Det är viktigt att Lisa känner sig trygg. Tänk på att anpassa kommunikationen också! • • • • • • • •
Var lyhörd! Vad vill Lisa prata om? Ta dig tid när Lisa vill prata! Förringa inte Lisas upplevelser, bekräfta att det kan kännas obehagligt med stora förändringar. Prata om vad ett vårdboende är, visa bilder. Funderar Lisa på döden? Belastningar i vardagen kan leda till både till fysisk och psykisk ohälsa, t ex en depression. Med ett anpassat stöd tidigt kan vi förebygga att Lisa blir sjuk. Blir Lisa sjuk kan en respektfull och stödjande miljö bidra till hennes återhämtning. Nu ska vi titta mer på psykisk ohälsa!
Psykisk ohälsa Psykisk ohälsa är ett begrepp som innefattar många olika tillstånd. Det kan betyda psykisk sjukdom eller psykisk störning, eller frånvaro av psykiskt välbefinnande. Psykisk ohälsa leder till besvär och ibland lidande för personen och/eller omgivningen. Människor med utvecklingsstörning löper en större risk än andra att drabbas av psykisk ohälsa. Omgivningen kan göra mycket för att förebygga psykisk ohälsa, men också ge viktigt stöd under sjukdomsperioder och för återhämtning. 6
Tänk på! • Också när personen har en god förmåga att kommunicera påverkas uttrycket för den psykiska ohälsan av den lindriga utvecklingsstörningen! • Kom ihåg att de adaptiva förmågorna påverkas av trötthet, stress eller en sjukdom. En person med intellektuell funktionsnedsättning som drabbats av psykisk ohälsa kan behöva lite (eller mycket) mer stöd än annars! • En förändring i att klara av vardagen kan vara första tecknet på att någon inte mår bra. Tänk på Lisa! Svårigheter Lisa kan ha Korttidsminnet liksom förmåga att planera och prioritera påverkas av utvecklingsstörningen, av nedstämdhet/depression och av sömnbrist. För Lisa kan det nu bli svårt att klara uppgifter på DV som kräver att hon planerar sina aktiviteter. Blir hon avbruten kanske hon inte kommer ihåg vad hon skulle göra. Det sociala stödet är ofta mindre, eftersom många personer med lindrig utvecklingsstörning har ett snävare socialt nätverk omkring sig. Lisa har en kontaktperson som hon träffar ibland. Men finns det någon annan person som står henne nära? Någon som kan visa den empati och omsorg hon behöver nu? Förringa inte Lisas upplevelse av att handledaren slutar. Har Lisa ett litet socialt nätverk, är kanske handledaren en av de viktigaste personerna i Lisas vardag. Personer med utvecklingsstörning har svårt för flexibel problemlösning: svårt att föreställa sig och förutse hur framtiden kommer att påverkas Lisas mamma flyttar in på vårdhem. Vet Lisa vad det innebär? Vem blir den nya handledaren? Kommer DV att förändras helt? Hur ska den nya handledaren kunna veta något om Lisa? Generella färdigheter, dvs. förmågan att klara av vardagens utmaningar minskar Nu kan det bli svårt för Lisa att klara ytterligare motgångar i vardagen. Också små utmaningar och krav kan bli svåra att hantera. Anpassa Lisas aktiviteter genom att • • •
Anpassa krav! Ta över vissa moment om det behövs, gör tillsammans när det fungerar! Låt Lisa ta dagen i sin takt!
7
Reflektion: Alla människors adaptiva förmågor påverkas av omgivningen och av hur vi mår. Tänk igenom tillfällen när du själv inte riktigt klarat av vardagliga sysslor! Några exempel: • När vi är i ett helt nytt land där vi inte kan språket. • När vi är eller håller på att bli sjuka. • När vi har ont någonstans. • När vi inte har kunnat sova ordentligt. • När vi är stressade och vi känner att det blir för rörigt. • När vi tycker att kraven från omgivningen är för höga. • När vi behöver hjälp men inte vet vem vi kan fråga. • När vi är oroliga för någon vi tycker om. • Om vi har mist någon vi tycker om.
8
Psykisk ohälsa orsakas av • Biologiska faktorer • Psykologiska faktorer • Sociala faktorer Vi ska titta på dessa faktorer när det rör personer med lindrig utvecklingsstörning. Biologiska faktorer • Underliggande/ursprunglig hjärnskada • Genetiska faktorer • Epilepsi • Kroppslig ohälsa • Funktionsnedsättning i sinnesorganen • Medicinering Psykologiska faktorer • Dåliga kommunikationsförmågor • Begränsningar i copingstrategier • Begränsad problemlösningsförmåga • Låg självkänsla som har sin grund i… • en historia av ”misslyckanden” Sociala faktorer • Stigmatisering, en nedvärderad roll i samhället och en upplevelse av utanförskap • Fattigdom • Förluster, t ex av närstående • Dåligt stöd vid förändringar • Omgivningens negativa syn på personens sexualitet • Begränsat socialt nätverk • Få framgångar
9
Diagnos Det är inte ovanligt att det tar längre tid för personer med utvecklingsstörning att få rätt diagnos när de drabbats av psykisk sjukdom. Vi ska titta på några av skälen till detta. •
En person med intellektuell funktionsnedsättning behöver omgivningens stöd för att tolka och beskriva tecken på psykisk ohälsa och för att söka vård.
•
Ett ändrat beteende tolkas ibland som symptom på utvecklingsstörningen istället för ett tecken på psykisk sjukdom, s.k. diagnostisk överskuggning.
•
Sömnrubbning, oro och irritation kan vara tidiga tecken som inte alltid tolkas på rätt sätt. Diagnostisering kan bli svår om personen inte kan sätta ord på sina upplevelser av t ex ångest.
•
Omgivningen måste uppmärksamma förändringar i beteende och stämningsläge, och ta eventuella uttryck för självmordstankar på allvar.
Vad vet vi om Lisa så här långt? Lisa är orolig för att hennes mamma inte mår bra och ska flytta. • Nu får hon reda på att handledaren på daglig verksamhet ska sluta. •
Kom ihåg att personer med lindrig utvecklingsstörning ofta har färre sociala kontakter än andra. Betydelsen av förändringar, som att mamma flyttar och att handledaren slutar, ska inte underskattas.
Nu kan Lisa behöva lite mer stöd i sina sysslor än annars. •
Lisa kan ha god nytta av att få instruktioner lite oftare, så att hon inte behöver komma ihåg och klara av att göra allt själv. Hon kanske också behöver påminnas om att ta pauser och få hjälp att känna efter vad hon orkar göra.
•
Det är viktigt att anpassa stödet så att Lisa inte upplever krav som ökar stressen!
10
Stöd i vardagen Planering Det kan vara svårare än annars att planera och komma igång med vardagliga aktiviteter. Sysslor som annars kräver ganska lite tankekraft kan nu upplevas som svåra. Personen är ofta trött och har en lägre självkänsla. Det är viktigt att stödet utgår från en positiv syn på personen! Ge så mycket stöd och omvårdnad personen behöver nu. När personen mår bättre kommer hon eller han att göra mer igen. När en person mår dåligt är det bra att göra sådant man verkligen tycker om, som ger energi! Socialt samspel Samspelet med andra påverkas. Andra människor orsakar många intryck och gör det svårt att koncentrera sig. Om personen är lättirriterad kan det betyda för höga krav. Det kan också betyda att personen inte orkar med eller klarar av att tolka andras känslor. Då kan personen vara hjälpt av att personalen finns till hands med praktisk hjälp och skapar en vänlig och stöttande miljö. Tänk på att inte prata för mycket och att möta personen lugnt och med stort tålamod. Kräv inte ömsesidighet i samspelet. Acceptera att personen inte orkar vara social hela tiden! Koncentration En orsak till att planering blir svårt är brist på koncentration. Det kan vara svårt att skilja på viktigt och oviktigt, och att behålla koncentrationen. Personen kan bli hjälpt av att slippa för många intryck, för mycket information på en gång. Lyft fram det viktigaste, det som ska göras nu. Ta vid och hjälp till när personen inte orkar. Vissa dagar kommer personen att orka mycket, andra dagar lite. Kroppen – fokusera på välbefinnande Psykisk ohälsa kan leda till motorisk oro, sömnrubbningar, brist på aptit och svårigheter att sköta sin hygien. Det kan vara svårt att hantera stress och att komma till ro, samtidigt som personen kan vara väldigt trött. Rastlösheten är sällan ett tecken på att personen behöver mer aktiviteter. Istället kan det vara ett tecken på överbelastning. Personen är hjälpt av att kraven anpassas och att det finns utrymme och stöd för avslappning. Personen kan behöva ökat stöd i sin friskvård – god och nyttig mat, fysisk aktivitet, balans i sin tillvaro – men utan att detta upplevs som ökade krav. Så här långt ser vi att Lisa behöver hitta en aktivitetsnivå som passar hennes nuvarande situation. Hon kan behöva bekräftas i att det är ok att ta det lugnt. Förändringarna i hennes liv stressar Lisa och kan leda till ångest och depression. Då gäller det att observera Lisa och sätta in lite extra stöd där det behövs och minska kraven.
11
Nu ska vi titta lite närmare på några av de vanligaste psykiska sjukdomarna. Affektiva sjukdomar Symptomen vid affektiva sjukdomar handlar om förändrade känslor eller stämningslägen. Affektiva sjukdomar: depression • Depression är mycket vanlig hos personer med utvecklingsstörning. • Symptomen kan vara nedstämdhet, förlorat intresse för uppskattade aktiviteter och orkeslöshet. • Symptomen kan också vara irritabilitet, självskadande eller utåtagerande beteende. • Andra tecken på depression kan vara förändrad aptit och sömn, ångest, koncentrationssvårigheter och en känsla av värdelöshet. Affektiva sjukdomar: mani/hypomani Symptom på mani/hypomani kan vara sömnstörningar, överaktivitet, irritabilitet och aggression, prata fort och fnissighet, och att göra saker man vanligen inte gör (ökat risktagande). Affektiva sjukdomar: Bipolär sjukdom En person som växlar mellan depressioner och maniska tillstånd kan ha en bipolär sjukdom. Psykoser (inklusive schizofreni) Psykoser innebär en störning i personens tankar, känslor och sinnesupplevelser. De kan vara en del av de affektiva sjukdomarna, men är vanligare när en person har schizofreni. Schizofreni drabbar ungefär 3% av personer med utvecklingsstörning. Psykotiska symptom kan vara • Hallucinationer – syn- eller hörselupplevelser som uppfattas som mycket verkliga • Vanföreställningar – felaktiga föreställningar om sig själv eller andra, som av omgivningen uppfattas som orimliga • Tankestörningar – förvirrade och många tankar, vilket ofta tar sig uttryck i ett snabbt tal och snabba tankehopp mellan ämnen • Andra vanliga symptom är apati, tillbakadragenhet, glädjelöshet och koncentrationssvårigheter Ångest • Ångest innebär att personen visar symptom på stress, nervositet och oro som inte motiveras av omgivningen; ångesten blir ett problem i vardagen. Gränsen mellan det normala och det sjuka är mycket oskarp. • Ångest kan bl.a. uttryckas genom ilska eller aggression, framförallt om personen tvingas vara kvar i situationen som utlöser ångest. • Det är viktigt att försöka ta reda på vad som ligger bakom ångesten. Ångest kan ibland vara tecken på fysisk eller psykisk sjukdom, framförallt om den dyker upp plötsligt.
12
Ångestsyndrom Ångest kan utvecklas till ångestsyndrom. Exempel på ångestsyndrom är generaliserad ångest och tvångssyndrom. Generaliserad ångest innebär att ångesten dyker upp i olika sammanhang. Bekymren kan vara långvariga och genomgripande. Tvångssyndrom innebär • att personen har tvångsmässiga tankar eller impulser som upplevs som oönskade och plågsamma • tvångsmässiga handlingar och ritualer, som utförs för att hantera den ångest som tvångsmässiga tankar ger upphov till – vanligt är t ex tvättvång eller kontrolltvång Anpassningsstörning Svår stress, förlust eller en livsomstörtande händelse kan yttra sig som en förlängd eller komplicerad reaktion, en anpassningsstörning. Symptom är depression eller ångest, men det finns många individuella uttryck. Personer med utvecklingsstörning är särskilt känsliga vid livsförändringar, eftersom • de är beroende av andra för sin livsföring • har begränsade sociala nätverk
Läkare Personer med en lindrig utvecklingsstörning kan få bra stöd i sin vardagliga miljö, av personal, anhöriga, vänner och bekanta. Ibland behöver en läkare göra en bedömning! När behövs en läkares bedömning? När personens beteende förändras behöver fysisk och psykisk hälsa bedömas! Sådana förändringar kan vara: • Förändrade sömnvanor utan uppenbar anledning • Förlorat intresse för omtyckta aktiviteter • Ökad tillbakadragenhet, oro och irritabilitet • Förlust av tidigare färdigheter • Förändring i tal/uttryckssätt • Tecken på hallucinationer • Självskadande beteenden som börjar plötsligt
13
Bemötande • • • • •
Under perioder med besvärande symptom är det viktigt att sänka förväntningarna och anpassa stödet till dagsformen. Ge stöd och omsorg, undvik tillrättavisningar och kritik. Vanliga rutiner kan vara extra viktiga i perioder av sämre mående, de ger trygghet och förutsägbarhet. Erbjud möjligheter till ro, vila och avskärmning från sinnesintryck. Lugn och säkerhet hos personalen gör personen trygg.
Tänk på! Tillräckligt med hjälp i vardagen är avgörande! Ge mycket stöd när personen behöver det! Personen kommer att vara mer självständig igen när han eller hon mår bättre. Vad hjälper? • Det är viktigt att verkligen bry sig om hur personen har det och visa empati. • Personen behöver extra stöd och förståelse för att ta sig igenom en svår tid. • Empati, medkänsla, tålamod och lugn är grunden för det stöd personen behöver. • Om personen visar irrationell rädsla för olika situationer, förringa inte upplevelsen utan visa vänlighet och förståelse. • Försäkra personen om att du inte kommer att överge, utan finnas kvar, också de dagar personen mår som sämst. • Ge personen hopp om att med tiden kommer det att bli bättre. • Tänk också på det fysiska välbefinnandet! Lisa måste känna efter vad hon orkar. Ibland kan det vara skönt att vara hemma när man inte mår riktigt bra. Men ibland känns det lättare när man umgås med människor man tycker om och är trygg med. Här är det viktigt att kommunicera med Lisa och ta reda på hur hon vill ha det. Låt dagsformen bestämma!
Reflektion: Hur skulle du planera stödet till Lisa, som upplever förändringarna som svåra?
Vad hjälper inte? • Att säga att personen ska ta sig i kragen. • Att förringa eller försöka glätta över när personen uttrycker svårigheter. • Att bli sarkastisk eller fientlig om du inte gillar eller förstår personens beteende. • Att försöka muntra upp genom att exempelvis be personen le. • Att själv ge uttryck för oro. • Att tjata om att personen ska göra vardagliga saker om personen inte förmår göra dem. • Att träna nya färdigheter. 14
Sammanfattningsvis Hur börjar vi för att på bästa sätt stödja en person med en lindrig utvecklingsstörning som utvecklat eller riskerar att utveckla psykisk ohälsa? Kan vi förebygga psykisk ohälsa? Erkännande Acceptera funktionsnedsättningen och respektera personens gränser. Bekräfta brukarens känslor och upplevelser. Engagemang Socialt stöd och grupptillhörighet hjälper personer som är psykiskt sjuka, och är en viktig del i återhämtningen. Struktur Hjälp personen att få struktur på sin vardag. Det ger trygghet att få en överblick. Planera i möjligaste mån tillsammans med personen. Skapa också struktur i verksamheten så att den enskilde får ett enhetligt stöd.
15
