11. BaUN. ,(AP. 2.
Ut
llldanröj dlIl), fortfo; han. "Lucius Tarquinills. fri vill igt Vi mil1nas. Yi erkiinna det: du har lördrifvil kOllllngllhuset. Fullända din förljenst: befria o.s .r\'(·n ifrJn det kunglig~ namnet. m.~d .Mrtare skola, pJ mina ord,' lekt" a1Jt"nasl llllstalla q din egendom, utan ock, om oAgot brisler. frikc.ligt forö!t.a den. G5 ifrJn oss shom \·än. Berria .....hällel irrh lOn fruktan, som kanhända är ogrun4Id. Man har den öht"rtygelsen alt kOIHIII;:amaklen lönt med Tarquiniska äUen skall skiljas hädan... _ le&törluing öh'er elt sA n)'tt och si ör\'erraskande tiraJall hade rörs t betagit konsilin mlllet. Hl iindte_ Jiaen han biirjar tala, omgihes hall af de Yllpersta .tdborgare, som enlrä}let uPllrrpa samma auhl1l3n. llindre verkade dock 1'11 honom de öfrige; men när Spurius tucrelius. gt"nom Ir och värdighet mera ,ördoadsviird och dl'ssutom hans' svärfader, pli 5tKiIliS. sött, än med böner, än med rAd sökte förmll hooOlb aU Iha sig öfvervjnllas ar sina medlJOrsaru enhälliga önskan: ull rruktaue konsuln, alt det samma lramdele.. dl\ han ätergAU till sitt enskilda stånd, lIven med förlust ar rörmöacnhet och lilll'ogande ar Illg01l )'lIerligarc, 6k~'mr, kundtl honom \'eJtJdoras; Jau lIedlade duröre kOlIsulaIel, nyttade all sin egen. dom till Lavinium och öfvergaf stautln. Ener etl lenll.beslut Wr...drog nu Drulus hos folket. atl alle T.rqujnisita älh.-n måtte rörklaras l/lrllJsnyktige' ..... i 'o valförsamlillg ene,r CClllurier valde bao
leDna frllklan,
mn.,
..ar
tili
tM!
Tlms LlVlU8,
.ämbetsbroder PlIblius VaJerius, med hvilkens bisUnd han hade störlat enväldet. KAP. 3. Ehuru kuappt nlgon tvinade aU ett krig med Tarqllinierne förestod, inträffade del likväl se"nare än alla förmodat. Deremot- hände, hvad man icke befarade. alt genom list och Hirräderi YU rribeten nära aH gA rorlorad. Ibland den Romerska ungdomen voro nere, och desse icke ar ringa' hirkomsL, hvilka under kooungaregeringen med större frihet öherlemnat sig At utnäfningar, jemnJrige oc:h umgänge5\'änner med de unga Tarquinierna, vane aU rora f'1t furslt!ligl lefnadssäU. Denna tygellöshet sak~ nade de UU, sedan allas råUigheter bUfvit lika, och klagade derlöre sinsemellan. aU andras frihet hade ftir dem blirvii elL slaCveri. »En konung vore el! ffil'nniska. af hvilken ma'J. eHer beiJor, kunde utverka riilt eller ocksl orätt Henid. kUlu.le han; han kUll/le huglla; han kunde vredgas, han kunde ocksA llirlftta; han kände en skilluad mellall vän Oell ovän. Dagarnc deremot vore ett dön, ett obe· vekligt ting, förm~nJigare och gynnsammare för den svage, ön' för den mäktige; vid minsta l'örst!cls~: • utan mildring. utan skousmål. Alt ler\'a blott pä SIn obroUslighct VOre under sä mAIlg... mCllskJiga s\'a~· Ileler ell "Adlig belägenhet.» SA redan af egen drift missnöjde. träffades de af konungahusets sändebud. h"iJka, ulan aU nämna nAgon Alerkomst. endast ut· lordl'lde dess egendom, Sedan desse i senaten före-
II. BOI:H~.
H.,l.r. 3,
.I.
ts:;
"Iii silt ärende, upptog örver/iiggningen t!eroOl nera fJag.r~ man fruktade att egendomens vägrande kundl; llijfu en orsak, ,dess Iltlemnalldc eU medel och un_stöd lill krig. I<:mellertid gjorde sändebuden Ilcraand. fOrsiik: olJenUigen återfordrade man egendomcn, t-mlip:eo förehafte man anslag lill konungamaklens '&eniällandc och, linder sken af rlet synbara ämne, lir beskickningen. gingo de omkring och uUorskade . . nnga ädlingarncs län~esäll J t dem, som ulan BliMhag afhörde deras tal, lemnade de bref rr~D t.rqlliuierllll och r~dgjorde om sället atl nattetid i hemlighet eUloUaga konungafamiljen i staden.
KAP. .t. Bröderna Vilellius och Aqllillills vorfJ de lom rörst (in80 rörtroende af saken. Vitelliernes 'YAler var gUt med konsuln Drutus, och Ivå söner al deUa äklensk.~p, Titus,och Tibetius, VOtO redan I ynglIngaren. Arven desse blervo genom sina morhröder ddaktige i anslaget. Flere unga ädlinglIr, hvilk •• minne tiden har ulpl3nat, upptogos Jessutom i samm.t1g.dllningen. I senaten hade emellertid deras tanke segrat, lom tillstyrkte egode1aroe!:l ullemlloude, och sändebudt!l1, som just derigenom IJngo en röre. V"ldn iI18 att dröja i staden, emedan do af konsulerne tJelingot sig tid aU. till de kun~Hga sakernas forl~ lIkalfande, rurse sig med rorvagnar, använde hela dcn Udeo till öfverläggningar mro de sammanSVurne och Ikmidde lIem, genom ellträgd pht3ende, alt 2irva ,*, brer till 'J'arquillier1l3; ly "i annat f.II, hu.ru'
.,.
TlTU! 111'IU8".
skulle desse kunna Iro, att siindt'hul!l'ns beräHelscr i mål af s~c!an vigt icke voro ogruntllule'!'ll nessa brer, som gHvos s~som plint för deras ttOl'ärdi;!het, lIpp-
daBalle brottet
Ty da!'cn rön, än sändebudpn skulle
dresa till ''.1rquinirrne.
da
de just hade spisat till
artonen hos YiI<'llierne och de sammJlnsvlJrlle der. uti enrum, dsom vanligt, sinsemellan talade mycket
om den nya plllnen, uppsn"'ppadu deras samtal ular en bland herjf'nin~f'n. hvilken red"," förut hade märkt· alt ddant förehades, ffil'll afvaktade df't ögonblick, dA brerven skulle öfverlcmnu h särltJ...bllden, att, genom dera.s ertapIlande, saken mUte knn"a fullkomJigPIl ledas i bevi~. SJ 51l3tL han märkte alt de. bli!vit lemuade. anea! hall mlleL hos konsulerne. Desse hel/llvo sig sjelrve hemi1r'n ror aU ~ri,'1I sändelHIdelI och de sanJmansvllrne. och dämpade ulaD bIIlin hela lillställningen; i synnerhet var man sorgrallig aH brehen icke mille frirkomma. Förrädarno stölos gt'nasl i bojor; m,n lvehde n~pot i anseende till sälldebudE'n; men, ellUru de synlt·s h,[v3 (örsk "Ilat alt hehandlas d50ltl fiender, lät maD )ik.väl foJhätlen sälla. KAP. 5. Fr'gan om Tarqllinierne5 e~endom. hvars ullemn.nde man roml hade ar:zjorl. bier nu In~'o senalort'rne Ilndl·Njlälltl. Öher'·äldig~de a1 harm
förhiödo de dess 31ersläJJande, förbjödo ärvtn de;s indraf:ninJ; till fkallkammaren. Den If'mnade!l 1111 sli.öOing åt Olellighell'lI, pi det hon, efter aU hafva
Il.
lonN.
·UP.!:I.
_ripit sig p3. konungahusets egodelllr. mätte ror alltid (ärlon hoppet om en (örsoning. Ett Jkernilt, IIlbörigt Tarquinierna. beläget emellan staden och 'llbern. helgades Il Mars, och utgjorde sedermera "rsfiilteL [let berättas aU grödan derslädes just .. "Ir mogen till 9körd, och som det ansAgs torgrip lit emol religionen aU använda fruUen delta fåll, ""indcs en slor hop Coli., som arskar säden tillika _d halmen och sänkte den i korgar uti Tibern, ......Uken dl, shom vanligen midl i sommaren, hade vaUen. Knippor af denna säd rutnade dledes pi Rrund, qvarslannadc neb betäckles med gyllja. Af dessa och andra sedermera tillkomna ämnen, som Itrömmen hälldelscYis dilfört, skall Tiberholmen *) "terhand b1ifvit danad. Förmodligen har man sedan tillaRI fyllning och llnderhjelpt med arbete, 55 att pIlllen blifvil lA hög och UtI nog raslhel, för all blirl iihe'n tempel och portiker. Sedan kOlltlngahu. sels ~odf!lar blih'it plundrade, dömdes och Irstraffades forritIarne: etl tillrålle isynnerhet derar märkligt, IU en fader er ämhetspligt Uades att afstraITa egna hirD. och III den, hvilken bordt afliignas (rln bloUa ")'~~n ar .denna WrräUning, skulle of ödet vara 9jen beal.imd tIll ~.en verkställande. Rundne vid pAlar aDdo der de ,Idlaslc Yllglingar; men de örrige voro Ibom hilde ..man Ildri.K dem känt; sA drogo konsllln~ iBaer allas OgoD pi Iug. Alla beklagade deras slraff
ar
."1
,.......
!Ja
men ock s! icke mindre qct ~rott, hVl'lrigclIom ~e ~ctt.a straff sig Jdragit: si.U fiidernllsll'lOu. just detta ~rct bcrri~dl, dess befriare sin e~w),(adcr, konsulatet, h\'araf JUDiska iiUen hade fQfstlingcn, rädC!t, folket, allt h\'ad gudar och meoniskOf voro i no"! _ allt della h~dc dc föresaU sig aU r6rrJda dt en Tarqni. "ius, (ortJom 1111 despotisk konung" nu en ilskerull fl)'kHngl Konsulernc inlogq sina säten och Iiktorernc sändes alt verkställa döJsstraffet, Ile broHslige kläd· des nakne, slelo spön qcb halshöggos. Under hela denna lid "oro allas ögon ställde pi (aurell, pi haos anlele, pi han. min; mao sAg h\'ad hall kände sAsom faller, under del han slrall'ade shol.J) ämbetsml'lu. Ener de brollsligas t>eslralTning bclönaoes tngiharen. på tJet i Legge arseenden ett Ilsande exempel till förekollul1.ande af s3 grofva bro'\ m3Ue giha5;jemle en summa penningar ur skattkammarelr, erhöll han frihet och borgareräIl. Han säges harva varit den förste, SOm med bI!Crielsl!!!tafven (Vindicia) blifvit försatt i frihet. Nrigre tro att sjeJrvll namnet Vin(liela irrJn honom hiinl",des, emedan hall skall helat Yindicius. Seuermera har Ipq~ varit IJrukligt. alt tie, .SOlU p~ dctta sält blifvi't frigjfllC, (llls,etls sj~UskrirOl! . till ~~omersk borgare{iiU. KAI". 6. Vit! tidningeu om förloppet af allt ,leUa l.1Pllliind('i Tarqnlnius ick~ blott ar sOlär la deröher, alt en sA lysande ulsigt 1Jlifvit. till intd, ulan äfven af ilska och förbitlrinSj och dl han dg ,'ägenstängd
Il. &010:1111.
l"A\>.
G.
{Sr
... s,eket, 'beslöt han aU rosla sig till eU tippen:! ....1 krig•. [ denna dsigt undrade han bönfall.nde "kring i ntruriens städer; i s)·nnerhetllnrop
sa
"sa
tS8
TITIlI
L1vnrt.
konsulerne honom"till möles. Valcrius anlörde fotfolket. uppstäldt i slagordninR; Drutus gick med rytteriet rorut, pi undersökning. PI samma sätt utgjordes fiendens förtroppar af rylleri. Aruns Tarqllinius, konungens son, anlörde det; k.onungen sjeU roljde mCll fotfolket. HA Aruns, som redan pi .rstAnd alliklorerue hade slutat alt dt't vore konsuln, nu pA niirmare Mil och säkrare ar an~iglet igenkände Brutu5, upplagor hans "rede. ..Se der,., ropar han. Dden man, lom rörja~at oss frln vArt fäderncsland I Han sjell är del; se huru stolt han framtigIf, prydd med sinnebilderna af vb värdi!!hell Gudar, konun· gars hämnare, sUn mig bil.. -Nu ger han hästen sporrarne och störlar förbittrad emot konsuln. Drulus märkte aU det var at sig som del srOades. Dl för \idcn anslgs del hedrande för anförarne aU sjeJrve rleltaga i &lrit!en: begärligt gIr han derföre kampcn till m/iles. och llled sAdant raseri drabba de tillsam~ man, ingendera betänkt pli sin egen säkerhet, blott h.n kunde sJn sin flende, att begge med ömsesidiga styng, tvärs genom sköldarne, genomborradt'. fast~ nade på hvarandras spjut. och sjiinko döende lied ar hästarne. Vid samma tid börjades ockd träffningen . mellan det ärriga ryllerit't. oeh ieke Ilngt dereCler ankom äfven rotlolkt't. Wir striddes med omvexlande öfvervi;;l och nöstan tika lycka. 8l!gges högra flygel segrade. Lc~gt's vellstra bier' slagen. Vt'jenlerne, vall e att at Romerska soldaten iHvervinnBs, ble[vo sking rade oeb drifoe på flykten. l'ar
II. 10111'. IAP.'
.nöU
fiell~e, behöll
U9
'1.
icke alil'nast platsen, utan
dref ock. pli sin sida Romaren IiIIbakI.
ra
l(AP. 7. Efter en sAllan nlgnng striden heIagos Terqllinills och Elruskerne er sli stor förskräc_ blle, eU de örvergUvo dl'l missll'ckaue röreteget, Ich begge armeerna, den Vejiska och den Tarqui• • a, gin::;o om naUcn derirrln, h"ardera till sitt hem. Man berättar ock n'got Ull~crbarl. som efter denIla slaglniug tilldragit sig. Utur' dl'll Arsiska sko· ,.n skalt tJuder följande lIattens lysln~d en stark röst Ilfit höra sig, m.n har trott den vara Silvani rGst ö orden voro: I)PI Etrmkernes sida hade en man liter. stupat i slagtningen: Romarne segradc i kriget.» Vilsl är lilminstone det, aU Romame, sA!iom seIrande, F.lruskerne, sOSOJTJ besl'gradl', Il'mnade valplallen. Ty sedan det blirvit dager, och ingen fiende ml"l' IJnttos, samlade konsuln Vaterills v1llellbylE'& ocb ltenoände i sl'gerUg filt Horn. Åt !tio ämbetsbroder LelÖrjde han en likbegängelse. med .11 den praU,. tom dt!'n liden var möjlig. Mcn en vida större Ir. ror den aOidne var den allmiinna betlrörvelsen, I lynner1lel deraf utmärkt, att fruarna elt helt Ar I ~de honom, '''om eo rader, för det nil, hvarmeV "a Iliimnal den ~Aldrörda oskuldl'''. Il"n örverler. 'fIDde konsuln roll dereher - d rörändl'rli::t är ho: ; lynne - irrAn den gunst han njutit, icke alle• ........1 arund, ulan ärven i misslanka för..!}n gror brotts_ ...... Ett rykte sade, att han erterstrafvade envälde,
H.
TI'J;UI PVlU!.
dels emedan han icke läm \'älja sig en äm~ctsbroder l Bruti ställe•. dels emedan. han öherst pA Velia upprörde en byggnad, hvilken pA en sli hög och fast plats ansAg! kunna blifva eD oöh'crvinnerHg läs.tning.
Sjrad af en sA oRirljent beskyllning, som allmänt ut. spriddes och troddes, kallade konsuln folket lillsamUlall och uppträdde med sänkta faster i rörsamlil)geD. För mängden var det smickrande nU se regeringsmaktens sinllebilder för sig nedsänkas, eU med-
gUvande eU folkets majestiit och 'makt var högre än konsulns. Sedan ljud var äskadt. prisade konsuln »sin ämbetsbroders lycka, hvilkell, dler aH hah'a befriat siU fosterland, beklädd med de,s högsta ,'är· dig hel, fAu slupa i en strid till slalens rorsvar, pA en tid dA hans ära uppn!t1 sin höjd, men ännu icke g~tl iHver till arund. Uan dl'remot hade öherlefvat sin ära, rör att bIoUsiälIas rör ~eskyllllingilr och mi.ssguusl: rr~n raderoeslandels befriare hade han nedsjunkit till Aquilier o,ch ViieIIier. Skall tl3 aldrig», sade han, "'lIägon dyg,d finllas nog hcpröfvad för
eller, att icke a( miss.tro!lnde kunna. 53ras? Skulle jag kUllOat befara, alt jag, den bi,ttrasle fiende till konul)gar, Iljelf simlie beskyllas att eflerslriHvll en krQU8? Skulle jas trott at~ jag, bobodue jag ocksl sjelfva borgen Of:h Capitolium, kunde hlifva ett före~ m~1 rör mini medhorgares fruktan? Min rykte hOs eder beror da ar en sJ obetydlig sak I Mill förtroende. hvilar del p! en s! svag grund, art man mera bör betrakta hvar jag är, än In;illwl jag är! NE'j Qujriterl
II. BOII"IIII.
ut
UP. 7, 8 •
•• Vslerii hus skall icke sfA i vägen för eder frihet: "elia skall icke vara eder ett ämne till frukl.an. Ned.,.tta skall jag detta hus., icke pA Wh,t endast, utan .'tedent till folen af kullen. att J m!~en bo ofvaD ~. den misslänkta medborgaren. I)~ Velia mA de brSfla. At 1l\'i1ka Criheten säkrare, än Il Il. Vslerius, 'tID anroflros.» Straxt Detlrtirdes alH hysgnadsl'irbl till foten Velia, och huset upprördes der, som l1li Vic!cpotas tempel stAr, pA nedersta sluttningen.
ar
KAp. 8_ Lagar bldvo dererter fOreslagne, bvilk;! leke allenast frikände konsuln frAn misstallkan o; I "väldets efterslräfYande, utan hade en d alldeles motsatt verkan. att dc äCven gjorde honom lill fol. tets lilan. DeraC upp~om tillnamnet Publicoia (fo1k.'Yin). Framrcir allt behaglige ror mängden 'voro den
fq, lom lilliit vad ifrAn reg~ringen lill folkel, och dei), 'om stadgade, att eho som gjorde anslag till aU km.kliga sig envälde, skulle hafvll förverkat lir och egendom. Sedan han ellsam utverkat dessa la. R~rs antagande, att ensam han derför mAtte uppbära erkiollan, 8atnlOankalladc hall dcrniist en val. forsamIiog, liII utnämnande af en ämhetsbroder. 8purius Lucretius valdes till konsul. OlClI redan vid bög lider och med krafter, otillräckliga alt bestrida konsulatets pligter, alled han e{ter CA dagar. ,Mar_ . . . HOr.ltiu5 Puhill.u5 blef dA liUs~1l IJans -S!äll~~ ( OS Disra gamla forrallare linner Jag Icke l.ucretil1)J~bd _how konsul, Horalius 8Umret af dem orne. f
!
\\
~
"2
TITUS UVIUI.
delbart efter' Brulus. Förmodligen har hans konsulat blihiL förgät el, e,l.nedan det ar ingen förrättning va· ril utmärkt. _
ÅlIOU var JUliilers tempel pi Capito-
Konsulerne Valedus och nordius lottade derrorc OlD dt>llIll1 rörräUning; Mo liIIfölllIorali05, och V.'l'rills ~ick i rem emot Vejl'nll'rna. Med en mindre tillbörlig mrlr)'telse dgn Valerij vänner invigningen ar elt sS I)'sande tempel uPI)dragas IL 00ratius. Ue gjorde allt för alt hindra detta. och sedan alla andra förSök fruktlöst anupit och konsuln redaD fattat postelI (al lempelporten}. öfverraska de hOllom, midl. under böll('o till gudarne, med det sorgliga budskap, »alt hans son blifvit död: han kunde icke ioviga templet, IJllder dd hans hus af eH död5fall vore lium icke invigdl.
oskärad!.» Antingen han 1111 icke trodde det, eller I.an egde lOn sIdan styrka i själen. det berätlas ick.e med säkerhet och är ej heller lätt. all beslämmaö men denna tidlling ~törde honom icke "idare i sin förrättning, än han befalld!:! att liket skulle bl'grafuS, ·och llled handen ännu på posten fulländar han !JuneJl och inviger templet, - Dessa voro de hälldeiser, hemma och i fiilt, som tilldraga sig Wrsta liret dter E. n. b. UG. CIl\'iildels afsllaJralldc. Publius Valerius Jo'. Chr. r. 306. lör andra gängen och TBus LucretiuS nldes derp§ till kOllsuler. att
KAI'. 9. Till Lars; Porsen a, konung i Clusiurn, hade 1I11 Tarquinierne tagit sin lilJllykt. Ocr rorellade dc föreställningar och. böner, iin bedjande honom,
II. IlOKEII.
J:AP, 9.
H'
Jklle UllUs aU de _ afkomlingar ular Etrusker. af . . .ma blod och namn uli brist och landsllykt .alle tillbringa Kina dagar. än också varnade, alt Icke lemna oslraffad i sin uppkomst den seden att förjaga konungar. Frihetl'o hade i sig sjclf nog be.'S, Om lcke konungarne lllell lika t'fterrryck for_ Inrede sin makt, 6001 folken strähade efter frihet, .uJle snart det högsta och del lägsta jemlllls. 111"Dling öfverlrölTllndc, illlct som hiijde sig ärver UI. örriga, skulle m"r finnas i staterna. Konunga.irdigheten, dl'lI skönaste lJland gudomli:;a och lDenskJiga slineJser, skulle nalkas sitt slut.» Porsena, lORI Indg det lH'drande för 'fuskcrne. all i Horn vore .. konllng, och fIll ~kontlug af Etrnriska slammen, tyckte Jned en fif'lIdlHg här t'mol 110m. Aldrig rornt "'de en sSdan rorskräckelse intagit senaten. SI "Uil var då ror tiden den Chlsinska slaten, sA stort Ponenl. rykte. Men det var icke blott fienden man fruklldf.. utan ocksS ('gna medborgare: man borande IU BOKDl"raILa menillheten, öfvcrväldigad af skräck, .kull~, emoUaga konnngarandJjcn i Bladen och köpa fred arven med uppoffr:u,de af sin frihet. Ilä nera dit 'sökte derlöre de JUrnäme att vid delta tillfälle _snl del ringaro folket. I synnerhet· sörjde man tir törrA~et al IIC.medel. ,och till spannm~ls uPllkö. JIIIMIe skickades nlgra till Volskerol's land 3lJdra MU CUOIa!. Saltförsäljllingen togs, i anseend~ liII det erd~ifna p~ist't, ilrllu enskilda personer, och stalen III dervld hela kostnaden, Menigheten befria-
des ocksA ifrån tullar och girder: l'Jde rike, som kunde bira bördan, skulle sk.jut. tillsamman; de fattige betalte DOg utskylder, om dc uppfostrade sina bITn.» Denna mildhet ar senalen bibehöll ock I'erk· ligen, under pAröJjande oblida öden, lJuder belägring och hungersnöd, en ddan endrigt i samhället, att de lägste, icke mindre än de högste, afskydde konunganamnel, och alt aldrig sedermera nAgon enskild )}erson genom oriittmätiga medel gjort sig sA älskad af folket, som hela senaten uu bleC det genom en god styrelse.
KAP. tO. DA fienden nalkades, flyuade 1I\'8r och en CrAn landet in till sladen. SjalC"a sladen omgars med vak ler. Vissa delar t}'cktcs af murarlIC, :lIltlra ar Tibero vara lillräckligt skrtldade. PAJbq'Sgau hade dock. snarl öppnaL fiellderna en väg, om icke en man hade vIril: Horalius Cucles. l hallaln hade Romerska stadens lycka den dagen elt "äro. HändelseYis postcratl till bryggnns bevakning, slig han Janiculuffi plötsligl!n tilormlld~, fienderne i Cullt. IOJ}1' dcrirrAn ncdrus3, sinn kamrater i oordning lemna vapen och leder; då han fallar i delU, ~n cher annan, ställer siS i dt>ras väg, besvär dc""!. '"Id gudar och menniskor, och belYllar, att l.ldc rorg3r~~5 öfvcrgAho sin post och llydde. 0111 de lemna e bT"n~gan . bakom sig fri till öfvcrg3ng, skulle .~lla~: pi PalatlUw ocb C.pitolium ura [lera fiender all I"'" Janiculuw. Han förmanade derWre, ban befallde delJl,
U. 101t!!.
UP. iO.
"5
III lIedbugg., nedbränna, med h.... rje medel i der;,! 8.n sjeU 'ilie, s~ myc. . 'for en enda man ,ore möjligt, mota Iien'duns .r.Il.» Nu ställer h~n sig friimst ,id ingAngen till ""SKln, och utmärkt ibland de örriga, som s6gos IllDd. rYSllcll at striden, genom sina till handgemäng vapen, rön Inar han fienden redan genom . . uoderblra af sin djerrhet. Td män höll libäl ~eln hu! honom qVtr, Spurilu L.rtiUI och Titus '-inius, bt'gge utmiirkte genom börd och bedrif..... Med de!se uthärdade han en stund den första r.rt•• stornlen och det häftigaste anfallet. Men nör . . blott en ringa del al brygga'n var örrig, och de llNn upprefvo hl'lllle ropade dl:lffi tillbaka, llå nöd· .... ban ärren desSl alt hegifva. sig' i säkerhet. 'JroIalst kastar han nl.l viJ
;ISI.har af des: . kUlingar, utan känsla .. for egen frj~et. de.U angripa andras.» Aonu stado de en . .... • e och dgo hvar pA annan, om icke ""OU b'~I' ~ynne kampen. Blygseln saltE! olldte· e. -reD i röreilIe, och under högt anskri frlajjaU, lidor pilar emot denna ena fiende • • • desq r.'thade i den framh~lIna !köJeeh haD. ieke.. lIIiDdre ihärdig, med rast fot for~.rY8l!:aD. $Olle de nu med ett härtigt Inrall ria manne.., dl i 'Imma ögonblick braket
....'S. förstöra brygg.u.
,*'de
a
UWl.... 1L
lO
u.
ar
TITU'
unu••
uen tifna bryggan och 110marnes nppgifna glädje. ,
skri örver \'crkeis fulländande jl]öLsligt förskräckte
dem oell hämmade anloppet.
IJA ropade Coeles:
llF~der Tiberillusl dig anropar iag tag n~tljgt i
vördnadsrullt: emot-
och denna krigare!» Och härmed sprang han heväpnad. som han var. i
'J'ibern, och simmade. under skurar
ar
pilar, oskadd
öher till de sina efter ett vAgslyeke. som hos eHet\'crldeu skall vinna mera ryktbarhet iin Iroviirdil!hel. Slalen var lacks/lin emot en så stor rörljensl. Hans bildstod resles pA ComiHum, och ar åker skänktes honom sj myckel. som han på en dag kringlllöjde.
nlalld dessa offenIliga 'rebel!'gelser utmärkte sig ärven den enskilda ,'äh'irjan. Ty oakudt en tryckande briu beröfyade sig hvar och en nlgol af eglla lifsmedel, lör aU i mAn al siU bU5Jig~ förr.ld göra h honom eU sammanskolt. KAP. U. Porsena, hyars forsla forsök bade Dlissl)'ckats, ändrade nu ein plan, irrA n stormning till hlockerande ar staden. Oao inlade deiTore p.l Janieulum en besällning, lägrade sig sjelr p.l slälteD och ,'id siränderna Tibern, och samlade frln alla. orter till sig IartrS, dels till bevakning, alt icke nAgon spanom.ll mille fåras lill Rom, dels lör att än här, än der, allt fiom ti1lfillen yppades, sätta silt 1011. ölyer Doden, for aU plundra. Snart lIjorde han oeks.l hela nomersia området si otryggt., all icke blQU all annan egendom, ulan älven all boskapen
ar
II. BOIB~.
kAP. tt •
U1
....,. röras Mn landet in i sladen. och ingen vJgade ifVa den ulom portarne. En ddan tygellöshet dde m.n Etruskerne, icke mindre /If slughet ir Irukt.n. Tv konsuln Valerius, som uppmärk. . . .lbidade I'g;ohet all pi en glng olörsedL öCvcr_ .... ming. och spridda fiender, mindre. nogrä~_nlld . . beifra smlSlker, sparade en ertertq'ckhg.re hamd . . .igligue tilllällen. SI ledes, ror alt utlocka plun: ftil'lle, heCallde han de sin. alt påföljande dagen I möngd IIldrif-va boskapen genom Esquilinska , som VIr ifrln fienden den ,nägsn,sle, öfver.U fienderne skulle rA veta det, emedan otrogne .r·.. r, under belägringen och hungersnöden, liII dem Ifftrgin!o. Ocksl blefvo de genom en öfverlöpare IInderrällade, och i hopp om hela bylet, tIlIe de nu I Ihgt större antal öCver floden, Publius Valeriu. b,ordnde dl! TiIU! Herm;n!U8 aU med en liten tropp lägg. sig uti bakhlJl, vid aodra. milstenen pI GabIMk. 'igen; SpurtU! tartins att med lätt ••osl/.p l.gI 81n stiilllling '-id Collinska porlen, till dess flendeb Ritt fcirbi, och derefter rycka fram Ciir . . tillslling. honom Atervägen till floden. O('Jl andre "'uln, Titll, Luc!'eliu!, Illryckte med nlsra mnnill... aold.ler ","nom N;eviska porten; sjelr Cörde Valee örVet Coellllb berget n~gra ut.... Ma kohorter, dene voro de Förste, som visade sig rör fienden. lII.n 80m fferminiU!l hörde larm, rl/~ade ban Dr sill bnkhlll och roll de emot Vjlltrius vända rIM l fl!sgen. Till höger och till vensler.
!f
S
-.o...
u.
TITUS UTUl',
här HrAn Collinska, der irrAn Nreviska porlen, bld härskriet besvaradl. Omringade pi alla sidor, oförmögne till mohätn. och ffi('d Illa. vägar tillspärrade för flykt, bleho sAledes fribl'tatne slagne, och Ehu· sketnes villslräckta , ströf\:erier hade der med en ände.
KAP. Ig. Icke dess mindre fortfor blockaden, ~t röljd af sidesbrisl och en om~ltlig dyrhet. och Porsena h.. de hopp aH genom ihärdighet kunna eröfra sliden. d3 Cljui MUl::ius, en ung ädling. som IlnsJg for ovärdigt, aU Romarna, ett folt., som i elt liUstlod af sl.rveri under konnngar. aldrig i nARot kri~ eller af olgon fiende varit inspärradt. nu, ett (tiU folk. hölls inne.luLet ar samma Etrusker, hvilkn härar del sA ofta hade slagit; dl MucilIS, säger jag, trodde aU en sidan sk)'mf genom nigot slort och dristigt företag borde hämnas. I 'början var det hans föres~ls'alt på eget bel'Ag intränga i fiendens läger; Sf'dermera be~ farade han. att, om han ulan kqnsulern3s lillst~lld och utan ilA gans vetskap dilginge, pan miijliglvis ar de llomerska posterna kundEr blirva allilAJlell och' s~som öfverlöpare Jlerförd, - en heskYllning, som af sladens dilvarande s!iillning skulle vunnit styrka: han inställde sig derföre hos Senaten oeh utie: »Fäd~,~1 jag "Ul gA öf,'er Tibero, och. om det iir mig moJligt, ,in i fiemlernas läger, icke shom rörvar!!. !.~k.e ~U med ~~und~ingar' vedergälla plundrj~SI~: S.tor~ ar del vare Jag, om gudarne 'bist" mig, ar slDI,a atl uUöra-. Senaten bifaller del, och baD ~år, roed
II. 101t1l. lUt.
n.
U9
• dolk förborgad under kläderna. n~ han rramtlllsnnit. ställde hin sig i' tälaste folkhopen, niira .Id konu~gens säte. Som solden j~lsl dil derstädes iklIelalles lIU IroPllllme. och en slmfvllre. som salt fMBte konungen. i nåslan lika klädnad. var myckd lIJWoelsatt, och soldateroe meslad~ls "ände sig till ~, drislade icke Mucius att fr~ga, hvilken af . . bfo~ge vore Porsena. för all icke genom en sidan "'-aallighel förr)da hvilken han sjelf "ore; han l§ter ..... der(öre blind! ledas af slumpen. och mördar ·.bir.... ren i stället för konungen. !"lär han derener 1tnp,r sig tillbaka, pli en tig. d!'!n han sjelf med . . blodiga dolken öppnn sig genom den bestör.la "pen., aker vjd anskriet ett tillopp; gripen släpas ... ar konung!'!ns drabanter tillbaka.och slälIes fram_ lir "0Dungens säte, men ärven dA, nnder della ödets lIot. mera fruklansyärd än fruktande. »Jag är Romedborgare", sade han; nmitt namn är Cajns IlDeI.... SlIom fiende vilJe jag döda en l'lllnde. Ochjlg bit leke mindre mod aU dö, nu jog hade att Kil Romare egna r att M(]e halldla och lida otom en "'an. OcksA är jag icke den end!;!, som emol dig' detta anslag: efter mig iir en läng "hd .am syfl... till samma ära. Bered dil; derföre, ... du. fill~er de! blt~ di~, pi de~ f~ran, aU i hvarje blick a(ventyra dIll hf, och VId lOf:ftngeo till ditt tlana en dolk och en fiende. Della är det krig 'Il, Roms u~gdoll'l •.~ig förkunna. Ingen krigs_ Iapa .lIgtmng behoher du frukta, Dig Illena,
8ten"
-död..
....,..&
'5O
Tlt135 LlVItlS •
.och hvarjl.' ging blott med en enda, sk.all det gälla.• _ Konungl.'ll, pa en g§ng upptänd af vrelie och ror. skriickt äher faran, holade med befallniugott bränna honom lefvande, om han icke genuluppgar beslämd! det rörsU, som ban i mörka ordasätt rorkunnade
honom. ~Se här•. sade ,Mnejus, "aU du m! begripa, huru rinl!R kroppen är rör dem, som harva en stot ära till ögonmärke», och lade sft hö~rn haudeo i ·ärilen .:'If en oJl'ereld. Shom alldeles känslolös lät han hl.'lInl.' brännas. I\"ästan utom sig at fänJning spnlllg konungen upp trAn sitt säll.' och bjöd ynglingen bortföras (rin allaret. liGA», ude han, "du bir mera sjt'U lidit, än jag af din behjertenhet Jag skulle )lrisll dilt hjeltemod, om det vore ett hjellemou rör miu rädernl.'sland. Nu ULer jag dig gA. fri fr~n den rällighet kriget mig girvet', orörd och ostraffad.» j)! sunde Muc:ius, liknom for att 'federgälla haDS ädelmod: .F.medan fortjensten bos dig är i ak.tning. så skall du vinlla al mig genom din välgl!rnin::r. livad
du icke genom hot kunllat vinna.
Trehundrade de
JPpersle bland Uomerska ungdomen äro vi, som s,~~ mansnJrit oss. alt på della ult angripa dig. l'tf~g Iräffade lotten forst; de örrige skola eD hvar på SID lid. alft 80m ordningen fogar, inställa sig. lill desS lyckan lem nar dig i vAra hiinder.» KAP. 13. l\tuc:ius. som utar förlusten If siD högra hand häd.ndler lic:k. tillnamnet ScmJoI4 (,ep.slerhäud). salles sAledes i frihet, ocb stru' de,p'
'5l pm lill Rom en beskiekning rrAn Porsen". 85 väl af denna törsta rara, frAn hl'jlken "" bion lI:enoDl Wrs!lhlällarens misstag bl;hit ~kyd ed. SORl roreställnin~en ar en vlida, hvarmed han - u hotades lika orla, som de örrige sammanSI'lIrne ",o minga till antalel. hade pJ hono,m gjort s5dant . .ryck. att han sjelrvilJigl @:jorde Romarne rredsför".g. Förgäfves framkutades bland vilkorf'lI nllgot _ Tarquiniemas 1I1erstiillande till kOllungamakten,
*t iHvf!nl)'rliga
.era derröre, att han sjetf icke kunnat ,'ägra dem ...... äll alt Il"n hoppades att det ar Romarne skulle tIll.Uas. Återställandet af Vejenlernes egor utvert'des, och, sAsom en ovilkorlig nödvändighet. lila· -deR Romarna att ställa gissllln, sA (ramt do ville att •• niculllm af besältningen skulle utrymmas.
Sedan
'red pi dessa vilkor var slulen, föru!! ~OrS(!lla sin .fI.r ifr'o Janiculunl och lemnade Homerska områdf'l. Senaten förärade Cajus Mucius för hus hjellemod ett stycke land pi andr. sidafI nm Tibern. som Hd.n blih'it kallad! den Mnciska. inlten. Ar denna .klni~g, 80m visades tapperheten, vickteR ähl'1l hos frunllmlTM!r elt bf'gär alt blih. olTenllil:;en hedrade. DI Elr\lskernes läger var uppslaget hell nära till Tibern. Slrand, ur det efl Dicka, ibland dem som "oro lemnade till gissl.n. vid namn Cloelia, som be_ Grog lin. yäklaff. ·,immade i spetsen för en skara nickor, under fif'ndernas pilar, öfver Ooden. och rde dem .11a oskadd. tillbak. till sina anhöri"a i ID. UpptiDd al vrede "id rÖrsia lidningen" om
tö!!:,
TITIlS ln'lIl"
delllJ, skickade konungen s3lJd(tblld alt återfordra sill gisslan, eJoel;a, ty på de örri!!a sall.e h.n icke slorf "ärtle. Mcn snart öfverpick han till bcundrtll; detta företag. sade han, vore öher hvad en Codes. hvad ...n Mucius "lIsat: han förklarade, all dsom haD skulle ansc freden brulen, om hon icke ull... mnades, sA skulle han lviirlom, om hon bIer ullf'mnad, Ilersända henne oskadad till dc sina. Å ömse sidor höll man lro och redlighet: Romarne Ueulällde enligt fördraget denna undCTpanl af freden. och hos EtruskeTncs konung fann d~'gden icke blolt säkerhet utan äfven belöning. Han berömde nickan och bjöd henne liII skänk ell "iut antal af dem 5(lm blifvil lemoade liII gisslan, hvilka hOIl erter egef behag mIltte ,·älja •. Sedan alla blirvit framrrirde. säges hon harva nit del? af en späda r!! lIlder: ett val som både anstod en flickas 111)'gsamhet och vann de örrigas enhälliga bifall, att den :1lder 'j synnerhet blirl'it frälSad frJn fielldellS dld, som mest I'ar blollsliiJld fiir misshand· ling. Efter fredens (örn)'ande belönle Rom8rne detta ol'aulig,] lIIod hos en qvinna med en ol'anlig ärebetygelse, nemli,qen flU hildstod till häst. Lingsl upp!' Ileliga !,:iltall blef bilden af en meka sillande p5 en lläst uprrest. KAP. U. Med detta fredliga sätt, ll\'arp~ den Elfllriske konungon aft~l!ade jfrln Rom, l)'ckcs {"u bruk icke instämma, hvilket, (rju forntiden (ortplantadt, ännu i vira dagar hibeM.l1cs: det nemligeB,
Il.
lon:l(.
i:J.P. U.
fbm ibland andra plägseder vid försäljnings r ar ('gerr· är vanligt, att uppbjuda den linder namn af li.o....g Porsenss egodt'lar. Nöd\'ändil!~ mAste denna. led .ntingen undl'r kriget haha uppkommit och IIn_ .... (reden icke blirvit anagd, eller har den härledt "tig ifrln en mindre ovänlig anl"dni0i! iin detta tlltf)'ck .If en fiendllig egendomsförsäljning synes anl)·da . .M ...,. berättelser är denna 'den mest unnolika. att 1'rnen. vid SlU aHlg frln Janiculum, dl staden' ar . . IJngv.rig belä!!ring var utblottad. ~jort Bomarne '8.länk lir sitt lägt'r. som med lirsmedf.'l. hemtade Mo Etruriens närliggande och bördig. fått, var rikeIlIen rorsedl. Ilella har sedf.'rmefl, för Itt icke, nu ett fiendtligt byte, gir,as rolket till skömns, blif. Y1t. försildt och kalladt Porsena" f'gendnm: ell Damn. ll)III mer. skolat utmärka en erkänsla flir skänken. iD en auktion p5 konungens förmögt'nhet. huraf 8om.rne för öfrigt icke en gAng voro i hl'9illnillg._ Porten. hade sålf'dl's upphört all hekri.ztl Romarne, m~o f~r att icke synas Ulan ändllmAI haha rort en kngshlir till dessa trakter, sände han sin son ArulIs med en del of tropparne att allgril)~ Ar!cia. I för~ -.tone hsde det oförmodade anfalll'l förskräckt Ariei_ ".tnej men det bist§nd. 80m de Sl'dermera hftde fr§n de Latinska folken och frAn Curnre pi 1J1'giiran er_ iliJlo, lirYlde till den höjd deras hOI'P. IItt de vAgade • filbtag. Slrnl i början ar träffningen störtade ""'kcrne med sådan hiHUghet fram, aU _"-ricinarne ...... af rörsta anf.JJet blef,o skingradE'. 1)e Cu-
-tom
.,
TITUS LIVIU8.
minska kohorterna. beljenande sig emot öfvermaklen af list, droga sig Illgut ,§t sidan; derefler, dl fienden i OOrlhlilJg ryckt rikbi, vände de .ig om och fölta hOllom i rysp:en. Omringade dledes af fiender, dl de redan VOtO nära att segra, bldvQ Etruskerne slagne. En p:allskl ringa antal kom, eller förlust af sin anrOrate, i brist ar en närmare lillnyktsort. liII Rom obeväpnadl. och i belägen~el. icke mindre in i utseende, .! nödställda hjeJpsÖkande. M,n emollng dem dE'l m~ godhet och anviSlde dem herbergeo;
När
dr~n
vnro hetade, 'lervände en del till hem·
ortt'II, Wrkunnande det gästfri.. välgörandel; mioge qvarhöUOlI i Rom kärlek. lill sina värdar och till sladen. En plals anvisades dem till boning, som sedao flu flarnn Il Tusk.-qvarteret (Yicu.t TurelU).
ar
E. Il. b. tu. KAP. i5. Publius Lucretins ocb F. Cbr. r. 505. Publius Valt'rius Publicola valdes derefter till konsuler. Della Aret kQm tör sillta gingen en beskickning trAn Porsena angAende Tarquinii Aler6tälJau~1l till re~erillgen. Man narade att senaten skulle alTårda sändebud ,jIJ konungen, och straxt af· skick8des de mes! ansedde bland senatorerne. »Icke dt'rföre" (sade de) )latt DIan ej helt kort kunnat svara, all konungafamiljen icke emoltoges, hade ma~ &iindt till honom utvalde af rAdel., heldre iin att I Horn svara hans beskickning, utan pil det vidare frAga om denna ull. rör alltid mUle upphöra och, efter _I Blora prof al viihilja. ingen .Inledning l nAgonder.
~.n till sinnenas retande gifv8s, om han fordrade ..llot, som ~lridde eUlO~ Romerska lolkels frihet, .&omerne Ater _ 65 frami de icke ville samtycka till APo orard - nödgades afsl5 nJ,l:ot At dtn, hvilken d. h'gentillg ville afslJ. I\omerska folket lelde icke .aader en\'lilde. ulan i frihet. lleS! fasla [
TITUS LJVltrS.
,.n.
E. n. b. KAP. f6. Koosull'r blelvo Marcus F. CbT. r. lSOJ. V.lerius och PuhJius floslumius. Della ir krigades med lramg~ng emot Sabinerne. Konluleroe Iriumferade. Med mera t'r1erlryck ruslade Sahioerne sig lill elt nylt krig. ~mot drm och pli dl'l 'icke tillika ilrA" Tusculum n'@on plötslig rara mltte uppsIi - ty ehuru krig dedfrin icke var wrklaradt, ilade man anledning aU befara drt, - valdes l)ublius Bo R. b. !50. Valerius for ljerde och Titu!l Lucretius F. Cbr. r. 1509:. ror andra ginge n till konsuler, En söndring, som yppade sig hos Sabint'rne emellan dem som tillstyrkte krig och dem som önslade lred, ör~ vern}'lIade till nomnne en betydlig del aJ deras styrka. Ty AIl1l5 Clausus, hvilken sedermera i Horn bier kallad Appius Clatldius, _ Ir}'l:kt ulal krigets uppviglare. emedan han sjelf styrkte till fred, och för svag aU uPI"ä;za molpartiet _ flydde rrAn Regillum till Rom, Atröljd utaf en slor skara af underharvonde (elieldu). Man gaf dessa Romersk borga~ rerält och elt stycke land p~ andra sidon 'om Anio. Derar hler en 'frihus, sedermera kallad den Gamla Claudiska, sedan nya medlemmar, hvilka inllyUade samma ort, dermeu hlifl'H förelIodC'. :\ppius invaldes i rftdet och kom snart i lika anscC'nde med dess Wrsta lednmöler, _ KonsulernC'. som med en fiendllig här inryckte i Sabinska landet och först ~e Dom härjande, derefter genom en slagtning d fo~~, svagade denne fiende, att de ar honom Il" längre lId icke hado .U berara krigets förnyande. Alervändc
Hr"n
UP. i.6, 11•
1/. BOUlh
...
• rp4 till 'Rom i Iriumf. - Följande Aret, dl Agrippa E. R. b. 1St. Menenius och ]>uhli1l5 Jloslumiu8 voro r. Chr. r.50I. kOllsuler, Blled Publius Valerius, er.1041 .r .1Ia rör del! första krigare och Ilalsmlo, rik p.I ära, men ffit'd sA ringa förmögenhet, alt den Ya, olillräcll.lig !iII hans li~begängt'J5e. Han bIer pi Ilatens k.ostnad begrafven. och rruarna sörjde honom, .lIom de sörjt Brulus. _ Tvänne kolonier i Latium, Pometia och Con, alfollo Simma 'r !iII Aurunkerna) Ek k.rig ul,pknm den r med Aurunk!!rna, och sedan leUI starka här. som behjt'rtadt ställt sig t'mot konlUlerna, när de inr~'ckle äh'er griinscfll3, blih'jt sl.~ leo, trängdes hela deUa kriS tillsamman vid I>ometia. lNod'Ulgjulelsen var ock~' icke mindre ener än under alaginingen. Ungt större var anlalet af de rallna in ar Uogar, och älven dessa bleho ulan l!skilload mördade. frln krigets raseri rcirskonade fienden icke i!'.n s'ng dem, som blifvil mottagne ,hom gisslan.Ah,. detta Ir firades i Rom ett segeriäg.
,
E. B. b, lit., KAP. t7. De följande konsulerna 1'. Cbr. I. 100. OpHer V
aogrevo PomeUa, (örst med storm, dererler med a&ormlak. ocb andra belägring8allslalter. Emot dem n'le sig Aurllnk.rne sBmralJt, nu IlriCne mer af ett eliifHoligr hal in uppm,untrade aJ nAgot hopp eller . . "Dn.nd~ IiUflille,.gjorde ett uUall, lJere af dem' >fipa.de med eld, än med Ivärd, och utbredde örver mord ocb brand. Slormtaten uppbräade" mloge
".
TITOS L1VII!50
ar fienderna
drades ,och dödades; iärven den ene af konsulerna - hvilkendera niimner icko hist.orien _ 80m illa drad stupade ar hästen, "r nön aU omkomma. Efter denna olyckliga träffning itenände min lill Rom. Ibland en myckenhet af sirade nr oeid kOllsuln, om hvars Ji{ hoppet vu osäkerl. Ener on korl mellantid. som lör de a#rades hein im; och armeens rekrytering kunde vira tillräcklig, bier Pometi., si ,äl med större förbittring, som med ök.1d l'tyrk., oi'ngripe.o. oeh redan hade man, ener slormtakens och de öfrigl Ir.rigs.nsl.l!erne:5 isUnd. Aätlande t hunnit !lA IAngt, att soldalerne skulle bestiga murarna, dS staden gick. Mver. Men den uplJgifna staden behandlades icke mindre grymt, än om den blUvit eröffad: de rorniimare Åurunkerne bleho utan rorskoning halshuggne, de örrige invAnune of· feol/igen dlde. sladen nedrer!, dess egor foryUrades. Konsulerne triumferade, mera for den ertertryckliga hämnd. som förbittringen ullr.räft, än för vigten af det krig de fulländat. E. R'. b. iJi3. KAP. 18. Det följande Arets ~on~ F. Chr. tf• .199. suler voro Poslurnus Cllminius och Ti~ tus Larlius./nå nngrc Sabinske ynglingar vid skndeIpel, som detta iir rJrades i nom. af kitslighet v5Jdförde oAgra liderliga qvinfotk, uppkom lJoMr folkets sammanskockning en Iräla, som var niirll aHiifvers' till (Irabbning, och denna obetydliga händelse syntes gilu anledning till ett lredsbroll. Till den fruktall
Il.' 10111(.
ItAI'. i l•
...
.... lörut b.rl rör ett krig med Latinarne, hade nll. _mit eo (ullkomlig ~iS5het, att redao trettio lolk, ....,jgl.de af Octavius lIlamililIs, bade samnllosvurit ... Det 'far under stalens bekymmer, ,id utsigten II .. irventyrliga upplräden, som fanlaget all 1iI1. . en diktator retr forst. gingen väckles. Men .....keo Aret, dl della skedde, eller hvilka de kon. .... 'foro, som misstroddes, sJsom Tarqlliniernes .....gare (ly ärven della berättas) eller hvilken den ...... diktator varit, iir med säkerhet kändt. Hos .. äldste författare finner jag dock, alt Titus Lartius Yari, den förste som blifvtt utnämnd till diktator. lOb 8puri,IIs Cassius. den förste ryUeii.öhersle (Magi. ller Equilnm). Man valde llOnsularer (män, 80m' "d.n beklälIt konsuls-ämbetet): sA stadgade den lag 10m rör uiktatlirsval var stiUad. Sä mycket mer 1Sr..lltea j.g alt heldre tro, det Larlius. soml var "011I01.,; blih'it satt till konsulernes ledare och fcirIJII,. ii. Manius Valerius. Marci son och Volesi 1OMOn. hvilken ännu icke haue varit konsul. Ty em mlD jUl utar delta hns velat vilja diktator, skulle .aD Ilngt f6.... baha nH bans fadpr, Marcus Yale-tlu~ en Olla .1 bt'IJtöfvad rödjen!ll, och som redan 1in.II.t konsulsämbelet. _ DI nu rör forsta gAngeD 110m en diklator \'ar lilIaaU och mao dg bilorna ... lumrör honom, betogs menigheten ar sIar rrnk_ IOnI ~jorde hvll' or.b eQ uppmärlisammare aU h'lId 110nom anbefalldes! Ty här hade icke lIDder konsulerna, hYilkl& D,lali.t var ,
m..
tao
,"TIWS LlVIUSo
andr.. bislInd, ej ht'lIer vad till {olket nlgot rum j det gds ingen hjeJp annorstädes än i en noggrann lydllad. Förordmtudel.f en diktator i nom
fO,·
skräckte också Sabinerne. och del sJ mycket mera, som de trodde alt han for dmu skull bli hit rl.irord· J _~d. De skickade dE'rföre sändebud aU hrgir. rr~. ~iir dessa budo diktatorn och senalen .n rorma unga menniskor en öhcrilniug, 6\"arades dem alt »ynglingar kunde mIn fridha, mfO icke gamla mäR, som aoslirl ..de krig p3 krig». Icke dess mindre 'underhandlades om fred, och den skulle blihit "unnen, om Sahinerne IHit mrmA sig att ersätta den kostnad,
som rör kriget hlirvi! använd, _ ly della var det ~om fprdratles. . Nu bIer krig förklaradt, men ett I~'öt
stillest3nd bibehöll lugnet della ,Aret. ,
E. n. b. !JU. KA.p. t9. Konsuler blefvo ServiltS . F. Chr. r. UL Sulpicills. M"'nius Tullius. Inld märk"irdifll fördölJ. Efler dem följde Ti- E. R. b. lUtus JEbulius och CajIlS V-etusins. Ull- F. Chr. r...",. der dess. k~nsuler beiägtIdes Fidl.'nm, Crustuml'ria eröfrades, PlöEneste .troll (rin .(..alinarll6 till RGmarne, och det Latinska krig, 110m redan flera Ir tillagats, bier III icke längre uppskjulel. Aulus po#
ltumius shom diklator och Titus Jf:bUtiu5 &holD rylleri.öfverste aflAgade med en stor krigsmakt
ar-
loUolk. och q"ueri. Vid sjön I\egillus p! l'uscula n ska gebitet mötte de den fiendtliga styrkan, och s~1%l de hörde aU Tarquineerne bl'fUIlDO sig i dcn LatJO#
Il ••OI.B!!.
I.U.
tGt
if.
. . hären, kunde de icke slyra sin rorbillrin!t. ulan Mrjade genast drabbningen. Derföre bier o~ksll ~~nna Ihgtning mycket allvarsammare och blodigare an de adra. Ty fållherrarne voro icke der, för aU bloU leuorn sin klokhet leda saken: de blandade sig. iir'fe'D sjelha i striden och kämpade i cl!nll personer. OeksS var det. i begge härarne, utom den Romerske GIktatorn, k,,"ppt nllgon af hera1e!. som osärad 1(1m_ hde valplatsen. Emot Postumins, snm i främsta llBien uppmuntrade och ordnade sitt manskap, rusade T.rquinills Despoten löst. ehuru redan af iir och till 'rarter försvagad: han blef slirad i ,idan. men afde liDa, som sk~'ndade dit, bragt i säkerhet. PI den eDa flygeln hnde rytteri-örversten JEbulins emot Octa,.ius Mamilius riglat sitt anfall. Uen TlIsculanske lilthcrren, icke öherrump1ad derar, sporrado ocksä emot honom sin hiist, och med sMan styrka tr:iITade de i (.rlell hvarandra med fällda lansar. att .&:butiUI bier stungen midt igenom armen l MamiIiIIs trär. lad i brUstet. Ilen sednare rördes ar Lalinarne tillbalta i andn Iinit"n. JEblltiUS drog sig lir striden, dl han med den !inrade armen icke förm~dde hälla Ic-.ärct. LaUnarnes flillherre. icke afskräckt af sitt tir, lifvade innu kampen, och dA han dg dc sina CldrliJlda, framkallade han en Iropp ar Romerska lI)'klingar, bvil"a en son af Luciu~ TarquinillS an. e. Desse. som. ror förlusten egendom och ealand, kämpade med slörre förbittrio" her. Ide för en ·kort stund slagtningen. 01
ar
2'iflU LiviUI. 11.
rå-
U
f.9 KAP. !W.
TITUS 1,IYIUB.
Redan veko .Romarne pA denna sidan
tillbaka, dJ Marcus Valeriu9, Publicolas lIrader, vid 3s}'ncn af den stolta ynglingen Tarquinius, som Irot· sigt visade sig i sllelsen ror de landsrorvisla. - iii· lika eldad af l'flskild ärelystnad, att samma släg!, hvars rörtjens! det varit aU rörjaga konungahuset, älven mAtte haln lörljensten af dl'S5 dödallde. gih'l!r hästen sporrarnc och med flilld lans angriper THCJniniu8. Tarquinius vek rör den hätsk.a fienden tillbaka i hopen af de sina. Valeritl:;, som öh'crd5· digt rusade in j de IllnusRirvistes slagl1inie, bier af
115800 fr~n sidan anrallen och genomborrad, och då hästen icke hejdades i IOllpet af fl'ttarens fI~r, signade Romaren döende till jorden och betÄcktes under sill rusining.
När diklolorn PostumilIs snS en sädan man vara fallen, liåg dc lanps[Qrviste trotsiSL i hastig marsch framtränga, de sina modfiilldl' vika tillbaka, gaf han sin egen kohort _ en uh'ald troIlp, som han till lJeläckning hade omkring sig _ berallniug att behandla sJsom fiende hvarje Romare, som de säga taga Oykten. SA ledes h~8de frAn hällne aidor, vände de n,'endq Romarne sig emot fienden, och slagordningen Ilerstitlldes. DI rörst deltog diktatorns kohor~ i striden. Frisk i kraRer och i mod, anföll och slog bOn de utmattade landsOyklingarnc. JU uppstod co Dy kamp emellan befalharvarne. Latinarnes raltherre, lom dg emigranl.troppen nästan kringränd af den Romerska diktatorn, ryckte strast Oera fanor ar reservlropparne med sig i främsta linien. UDder~
II. IOXHIl.
1l:Al>. 20,
tG.
"therren Titus Herminius, snm blef dem varse, .. de kOOlmo anryckande, och igenkände .bland dem M.miJlus, utn.iirkl af sin klädnad och rustning. börjIde med den flendtliga rällherren en drabhning, ~ lA m)'ckel större styrka :;n kort lörut rylteri_ "'enten. alt han ffilOd ett dödligt styng genornbor_ nde l\lamilius i sidan, men ocksl sjeU, und!!.r det Illa dktädde fiendens rustning. trälTildes af ett kast· IIpjut och. såsom sl'grare återförd till lägret. uppga( " ' n \'id första fÖrbindninll:en. D1I n!~ger diktatorn mm till kanllll'risterne och bl:s\'är df'm att nu, dA rocfolket redan var lIt1rölladt, sitta af och örverlaga Mriden, Dc lydde berallninSl'n, sprIIngo af häslarne. Made fram i HJldsen och betäckte Anlesignanol'uc met! IIn8 sköldor, Strad fathde fotfolket Uer mOll, då fel Blg de ädlasIe af ungdomen .uli en lika stridssält deja med sig en lika fara. DA omsider hragles Latinar... i oordning; deras slagllinie rubbades och bör_ jade 'Ikl. Till ryUarne framfördes deras höslar, alt de miU. "uona förfölja fienden; äfvl'n roHolket följde efter: Oi"lalorn, som ieke uraktläl o:tgon slags 'lI1d41nOlng. hurkeo a' gud",r eller menniskor, skall Tid lletla tillfälle h.fn lorvat Cnlor et! tempel och utnist "'öoingar At deo rörsta och den andra soldal. som ......flgde i fiendernas läger. OdsA nr i[vern 5;\ .... aU Romarne inlogo lägret i samma anlopp sona • b~~e kull~asl8t fl~oden. SIdan var sIaginingen C.:iön Reglllu,. Diktatorn oen ryUeri.ölversten linde i segerUg till Illden.
16.1.
fiTUg
~lV1Dg.
KAI', lat. Under de följande tre Aren hade mall Jlvnrkcn säker lred. ej heller krig. I\oflsuler voro Quintus Ctoelius och Titus I..ortius; erler dem Aulus E. n. b. U'-9:lIa. Semllronills och Titus Minllcius. UoF. C. r.
II.
BO~K. I"~,
gl!.
lG5
lbID kaminS Tarf]ninius hade anlag.'. nya kolonister tUllnlalets fyllande afsände. I 110m ökades antalet -If Tribus Iill en och ljugo. Den femtonde Maj bIer lIercurii tempel invigul.
....,
KAI'. 2!2. Med den Volskiska nationen hade .In linder iJet Latinska krig:et h"arken haft krtg eller fred. Ty /I ena sidan hade Yol!kcruc uPllsalt Imppar. hvilka de, om Homcrske uikhlorn \'arit mindre sk)'ndnm, skolat skicka till Lalinarnes biIIInd: /I andra sidan skyndade Homaren. lör all icke 1 limma sla::tning nödgas kämpa Mde emot Lati-' Darnc och Yolskerne. För aU hämnas della inryciote flO kOllsuterne med sina Icginner rA Volskernes ororide. Volskf'rne. som icke befarat nI got straff fot' en blott arsi~l. förskräcktes af eU d oviintadt an(all. Ulla alt Iiinka ]l! m1got mol\·iirn. ll'mnadc de till gilll.n Irehundradc barn af de förnämsia husen i Cor. ,OCh Pom ..tia, o(;h sil blefvo legiolIcrna utan sl.glmng lillhakaWrde. Men bofriode fdn fruktan AterkorrllllO Volskcrne inuan kort till siU gamla lynne, och rll8la~e silo; i löndom till ett uyLt krig, scdav de 1I1l11lsillt i1(!rnikerne i upenföl'llllud. ilit och dit _kickadll dll iHven sändebud för alt Ullpvisia Latium. Men det nedcrJsj.!. som Latinarn!! s~ Il)'ligen lidit 11d Ijön I\<'p:illus, hade hos dem väckt <'Il s~dan ror_ _ tring och hätskhet elIlOt hvar och en som styrkte ~iS. alt dc icke engllng arhölJo sig irrlln siinde_ • misshandlande. Dc grepo dessa Yolsker och
166
TITUS LIVIUI.
förde drffi lill Rom. Der Mvcrlemnades de At konmall erfor aH Volskerue oeh Hprnikcrnc rustade sig till krig emol Itornarne. Saken föredrogs i sena len; och deUa rorfarande bier sA väj upptaget sul~rna. och
af dess medlemmar, alt icke allenast 6("XlllSen Ungar bldvo Lalinarnc 3lergifne. ulan ock lit (rliRlo om ett rårbund, som IJästau lör alltid blifvit dem vägradl, nu Mnsköts liII de oya konsulerna. No fröjdade sig Latinarne hÖEelj~en örver sin handling, och de som tillst)'rkt fred blefvo MilDe i stor ära.
8350l1l föräring U Jupiler säude de till Capitolium en Ryhlene krona. Med bfoslr.ickniugen och gUnD följde, shom sällskap, en talrik skara af de fllngar. som röruL blihit hcmsläpplC lill sinn Illhörige. De besökte bvar rör sig deras hus, hos hvilka de ljenat, betygade sin tacksamhet rör den ädl3 medfart och vMd de runl i sin olycka, och slölo rr~n denna lid I.l.äst\'iinskal,srörbiudelser. Aldrill' furlIt hade La· tinska nationen, genom offeutliga och cnskilUa band, varit llIed lIomerska slaten" nörmare förenad.
r
I\AT'. 25. Men kriget med Volskl'rne förestod, , och stulcn. söndrad inom sig sjelf, hranII af l'lt iubördcs hat cmelIan patricier och plebt·jC'r. i sy"ner· lICt för lieras skull. hvilka för giild vnro hiikt..1~' "Borta n (~;1 knotade dt» lImAsie dl! strida för lrl~ het och herravälde, hemma af f'glla medborgare Lflingslas och r6rlr~·ckas. Tryggare \'ore menighete!.!s frihet i krig än i fred, tryggare bland Gender all
U. 1010. 1.1.1'. iS.
167
....Itd medborgare.» Detta mis~nöje, som redan a~ sjelrt börjat tändas, saUes genom en enskild per.-os ovanliga lidande i lAga. En llldersligen mall ttörlade in pli Forum med alla yllre tecken ar elände. Höljd ar smuts var hans kliidnad, ännu ohyggligare lI.ns bleka och Iltmerglade kropp. Ett långt skäGg, et~ utslaget hlir gArv o derjemte hans anlete ett utse.Dde vildhet. Ehuru vanställd, vudt hall dock igen. Und; man sade all. han \'ari! ror delta centurion, ..... under allmän medÖmkan uppräknades lilskilliga "os krigsrorljensler. Sjelr blottade han llled stoll· sitt bröst och visade sina ärr. viUnen till (lere _rofulla träffningar, Man rrägaue honom; »hvadan *nna gestalt? hvadan deUa vanställda utseende?" Ocb hall beruttade, sedan hOJlen jlrinll;strömmat hoDOlD. nästan s5 talrik, SOlU vit! en offentlig rolkför_ ..mlill8; ),1 del Sabinska kril;el bade han ljenat. och dI_ ban. under denna tid, icke allenast for sina egors ÄöD••de saknal all inkomst, lilan ärven fått sin ~rd .n"ind, all sin förmögenhet plundrad. sina hJ<)rdaf bortdrifna. och under detta siU obesUnd aödg~!i bltala utskylder. halle han m~st upptaga Un: otids 1I1noOl räntor. hado !lesse rörst berölvat JtoDom h.n. raders och Cörfliuers gods, och sederater. ha!!s öfriga rörmögenhet; slulligen, liKa en druoo 'Jukdo~ b~de de angripit äfven hans kropp. \ilI .ia borgeaar hade ban blifvit rord, icke i träl~ utan i tukthu. ocb pinorum.1I Och DU visade sia rng, vao.tälld farska !pAr erler gisslarna.
liR
ar
"l
.ar
iGS
TITUS'UVIUS,
Vid denna syn och vill denna beriittelse uppgafs ett häftigt anskri. Snart stannar larmet ej mera inom Forum; det Ilred('r sig efterhand lit öh'er hela sladen. Alla, som tör. skuld äro eller varit häktade, strömma från alla sidor ut pA salorna och anropa Quirilernu hjelp. Jngenslädes tryler en villig del_ tagare i upploppet. I mlnga spridda skaror löper mall öh'er alla galor skriande till Forum. De al adeln, som iliindelscl'is hefunno sig pi Porum. slötte, med sin slora fara, på druna folkhop, och den skulle icke alh.llil sig irrln dldsamht!ler, om icke kOllsuletDe Publius Servilius och Appius Claudius hade sk)'ndal dil, rur alt dämpa oväsendet. Emot dem vände sig hela skaran och visade sina bojor och siU i.ifrisa misshandlande. J)S;1dan vore deras belöning». sade de. och AberoIlade, rorf'l/rAendc, hl'ar och en den krigsljensl haD JlA ett eller aUllalstiille rörriiUat Långt mera hoiande än bedjande lOrtlrade de att senaten måtte samma.nkalJas och omgArvo sj('Hve rAdhuset, för aU l/estämma och leda den ofTelllliga rAd· pJägningeJl.'t EIt gallska ringa antal af rAdet. sorn händelsen JftWrt. samlades oml,ring konsuler/ID; de öfriga arhijll fruktau icke blolt if.,öu rndhusel, utao ärvelI ifr~n Forum, och för det riu!!,a anlalet af le· damöter kunde ingenting afgöras. on trodde sig bo-pen vara fulJkomligen narrad och uppeh§lIell; alt de franvarandc spnatorernl.', icke af en Jländ<'lsc, ic~e af fruktan, ulan af uppsåt att hindra saken utcbhfvit; aU koosulero~ sjclrve svinkade; och aU man I)'d-
II. nOKEN.
ur. tJ, U.
t69
IItR dref gäck med deras: clHllde. Redan var det att icke en gAns: "örduad för konsulerna Imn"., iltyra folkets raseri, då ändteligcn senalorerne, ,~i,se om de genom sitt dröjsm;il eller sin ~nkomst ,IlIou8tällde sig ror en större fara, uppkommo i råd_ talen, meD i den omsidl'r lalrika lörsamlingen voro tele allenas! ledanlöterna, ulan älven sjelh'a konsll"De ar skiljakli~a Lankar. :\ppius, en man af härli&t lynne, råreslog aU kOllsIllerne Uled sitt ämNles myndighet borde afgöra saken: om CD eller unan btehe gripen, skulle cle anora hlilu stilla; Servilius. mera benii~l.'n ror lindriga medel, trodde &Id vara blde säkrare och I:iUare att böja än att twyta de uppretade sinnena. "r~
KAP. U. Emellerlid nppslod en annan ännu slörre rtirslr.räckelse. Lalinske q'lIare kOm mo i sllorrstr3ck. med d..' oroande hllclskall, aU Volskcrne s5som fiender .nL~8.de IIIcd ell krigshär fijr att angripa staden. Bell DM•• var det intryck som df'ona tidning gjorde pi adeln och 11ft rncnighetf'lI: så hade SI)litct gjort tvä s,~":,hiill,n vlaf elt t.'nd
"'Ue göra tjeost, patricierne gripa till v'l)('o, att M, IOlU uPIJburo krigels belöningar, ocksA mAlle up~ . , . dess faror.
Å andra sidan ridet, beåröfvadt
170
111115 LIVfUll.
och bärvande af en dubbel lrllkl811, mr "medborgaren och rör fienden, besvor kons u/n SetVillll, hurs I)'nne gjorde honom mera till folk \'äo. att rädda sia len, som si rorskräckande faror var omgihen. Konsuln upp-löate dA rAdsrlirsamlingen och uppträdde i folkels sammankomst•. Här bt>tygade han, alt menighdeos 'täl IIge rAdet om hjerlAl, men uodrt den rJdpl'g· ning som rörde denna del samhället _ \'jsserligen den största. men doek pmJas! en del _ hade ell fara, som holade hela slalen, kommit emellan. Dl fienden \'ore niislan rör j)ortarne, kunde ingen angelägenhet vara vigtigare än krigel, men om oeks!. nAgot ,Allrum skulle lemnas, vore del dock hvarkeo
ar
ar
Hir menigheten hlluranue, att ej rörr iin erter upp: huren hcJöning harva folllll vapen (ör fosterlandet, eJ heller rör' scnaLen nOj::: nnständi!!J, alt heldre nu .utar fruklon, än fromddes af egen böjelse, arhjell)ll sina medborgares betryck. Delta offentliga tal be· hånade han sedau genom ett päbud, som stadgade. »att ingen mälte hålla en ROOlersk borgare bunden eller instängd och uer igenom beliga honom alt hos konsolerna Ifla anteckna sig till kl'.igsljenst; ingen siA under sig eller försiilja soldals i'gendom. sA ];;~ge han vistades i riilt. ej heller i besittningen derar slora bans Larn eller barnbarn.1l Sedan dt.'tta p3bud var kungjordl. läfo blde de närvarande lör gäld håktalle gen.st anteckna sig. och tl3 burgenärerne icke h~de 'rält att qvarhålla dem. bIer snart I)~ ."oru01 ett 1I1i-·Jopp ar nIeoIIiskor, som utur enskiltla bus (rAo alla
II, BOJIIl<.
" . , U,
!S.
in
ar
~.r 'laden ilade aU ,,,ärja f.nan. Denna tropp ..., talrik. och uti kriget elnot Volskerna var ingen,
",t
KAP. SilS. I förlilande p3 Homarnes tvedrägt Jiorde Yolskerne genaSI den fiiljande natten eU rorlÖk emol ligr!'I, om lill äfvenl}'rS und!"r mörkrel algon öfverglng eller något förräderi skulle knnna ...-ksliilias. Y,klern3 miirkle dl't: hären väcktes; pi gifyet tecken skyndade alla till yallpn. och sIledes llrisslrckadcs [ör Volskerna detla rärlJlag. Oet öfriga af neUen gars II hep:jl:c sidor III IIYilan. Mf.'d förste ljusningen af Wljandc dal!ell fy l[ell' Volsketlle J:ra(varne oeh 8nprero '·allen. H{'dan lJIefvo fdnkansningarne Gherallt nedrifne, dl konsnln _ som, .. huru fr3n .U. sirlor och .nramesl af de gäldbundne ropedes• • u ta.. mUte. girva leckt'II till .nfall, Iik.,'äl en slund h.de drajt för att prörva Soldall'f1l's sinnes lämning - n,O indleligen. nog forvissad om dera. brinnande Uvet, Ilar order till utfall och lät
179
flTtl8 LIVIUS.
nerna till Suessa Pomelia, di' fienderna hade n)"klat. Inom (A dagar erörrades sladen : crörrad, bIer den till fof girven. och den nödslälll.le soldaten njöt derar en liten vedt'rqvickelse. Med slörsta ära !Iler(ördc konsuln till Rom den se~crrika hären. Vid aH3gellill nom kommo till honom siindebud irrAn de Ecetransk.l Vo[skerna, hviJka efter »offiE.'I;as eröhande fruktade .for sill eget öde. (.;ellom ett senatsbeslut bier fred beviljad och {'u st)'cke land dem fränlaget.
•
KAP. S!6. Slra:d dereHer skrämdes HomarnC ärven af Sabinerna, ty i sig sjelrt U f della nlera cU bliudt larm au ett krig. En natl kom ti(]ning till staden, att en Sabinsk här plundr~nde framf)'ckt till lloden Anio, och att landtglirdarne rlcrnmkl'iug iHver· allt skolla des och brändes. Aulus I)oslumius, som i kriget mol Laliuarne \'aril diklator, dits~ncles genast mell hela r~·tt{'rieL Honom rölJde konsuln Serviliu s Dled en uhald Iropp ar rolrolk. 1I11nge kringströr~ vande omringades ar rylteriet, och den Sabinska bä~ ren böll icke sUnd emot det anq'ckande fotfolket, Utmattade sA väl af marschen. som af det nattliga ströh'andE'l och till stor del öfverlastade pi laodtglrdarne af mat och vir., hade de knappt sil mycket krarter, som behöfdes lill n'·k1en. IU sJledes det Sabinska kriget var ioom eo nalt blide kllogjordt och €ulländadt, och man nu egde slort hopp, all fred Ilå alla sidor var lörvlirrvnd, inträdde röfjantle dagen lör senaten en besk.ickning frän Aurunkerna, och.
II. BOK!lS.
UP. Il/;, 21.
"'klarade kri~, så framt det Volskisk8 omrAdct icke _,mdes. Tillika med s:indebuden hade en Aurunkkll krigshär UI)pbrutil hcmifr~n. och ett rykle, 81t blifvit sedd vid Aricia, väck le i Itnm så stor be"rtnin". aU lilan hvarken i tillbörlig ordning kunde' labemta° rådets tankar, eller. t1~ mall sjelf grep till "'pen, gitv8 ett rredligt svar ål dem. 80m i \'apeo .ugade. Med \"äpnad styrka gick m8n Ii!.l Aricia; iclte Ungt derirrln kom det till hanllgemang med A.rookerna, och i en enda slagtning var kriget rullladadL
'to
...,
Aurunkerne voro slagnf', och Homar_. 80m inom rs dagar hade segrat i 511 mlnga krig, 9äolade nu uppryllandet af konsulns löften och rl~ dela försäkran; då APIJius. Mde ar naturligt ölvermod och rör att störta sin ämbetsbroders förtroende, rördog lig alt. med all den stränghet, SOUl var honom möjlig, mila utslag i skuldrordringsmM. Icke allenaat de, SOm rörut varit häktade, b/arvo Aoyo ör'Yer/emnade At sina borgenärer, Ulan iHvun andra be,öfvatlcs ain hi het. När delt" hällde nJgon krigare, 1'ädjadc han liU den andra konsuln; mUll skockade lig omkring SoniJius, haJls lönen Aberopade man;, Acmom rörcbrllddt> lIVar -och en sina krigsförtjcnster deb de ärr han undfAll. Man fordrade IU han m~lte _ogen föredraga saken hos senaten, eller sjel[ dsom kOllsul sina medborgare, shom fält_ .ina soldater. Konsuln rördes af detta, men KA.p. 27.
tr:.
nTU. Lrvlll5.
hans ställning nödgade honom lill overksamhet; s1 alldeles hade icke blot! hans ämbetsbroder nian hela adelsfaklionen med hiiflishet kast.t sig p! den mot. satta sidall. 011 han dlt'ues ville hUla en medelfäg, undgick han icke menighcteus bal, filen vann icke helter adelns väh'ilj3. Adeln såg uti konsuln en vek och hehap:sjllk, menigheten en bedräglig man, och snart röjde uct siS all han gjort sig: lika hatad som L~PIl.im.1 En tI'ist hade UPIIstUt emellan konSilierna hvilkeooera skulle im'ifla MerCllrii tempel. Senalen sköt saken ilr~n sif! till folket och förordnade, att den ibland dem, At hfilkell im'igning('o genom folkels beslut bJeh'e uppdrafen, skulle iH\'t'n röra inseende öfver IjfsOledll'll, uppräUa ett, kÖllrnansgille. och i örver-preslens ställe besörja höglidJiflhelerna. Folket uppdrog leOl!lell'igningt'll H M3rcus Lrolorills, en ccn· turian vid första c('nluri3t1, hvilkct skcddli', -S01l1 mon lijtt kunde inse, mindre rör olt hedra den man, hl·il· kel! man gifvit ell rörräulling, som \'ar ölver hans stAnd,. än lör all skl'mfa konsulerna. Derölvcr rör· törnades i synnerhet den ene ar konsulerna och adeln pi det högsta; meD bos menigllelen hade modet vb:t, och hall vandrade nu med slora stl'g p5 en helt annan bana iin den hon rörst hade brlrådt. Ty, nu mera utan hopp om bisl5nd konsulerna och senaten, lupo plebejerlIc rr~n alla orter tillsamma.n, sä snart de sAgo nllgon gäldenär röras ror domstoleo. För lori och skri kunde mall icke höra konsulns dom, och (lir hall dömt. var ingen !Jorn lydde. Alan
ar
II. BOKU'.
JU.P. t7.
17'
hrohde vild. och dA inför konsulns ÖgOD enskilda personer al en större mängd misshandlades, öfvergick. In fruktan och fara rör friheten ilr3n dc gäldbundna UH borgenärpnla. Därtill kom Irtlklan rör eU krig med Sabinerna; man beslöt en ulskrit'ning. men in... lät anlcckna sig. 1>11 rasade AllIlilIs och ulfor i _delser ölver sin ämbetsbroders I)'cksökeri, som, lill (01kels lördel overksam, forrJdde del allmänna J1i1la och, icke nöjd att' skuldforilrinl!.smAI halva tlderlAtil all Skipa rält, icke en gång efter st'natens ....ut verkställde utskrifnillgen. >:Slaten vore doclr. Icke alldeles öhergirven. konsIlIariska mak tell icke alldeles störtad. Ellsam "ille haD blifva eu besk)"ddlre blde af sin egen höghet och at ,Idets.» D3 en folkhop. shom dagligen hände. ullp,iiggad
.,.
TITUS L11'1lI1.
tiets, Appins till patriciernes ulomordenUiga nöje, förvalllIt.
-
E. R. b. 260. KAP. 2fl. Au[us ,virginius och Tj· F. Chr. r. .0492. tus' Vl'lusius tilltfii~de tlcr!!rter konsu· latet. Oviss hllrud:lIlll konsuler man i dem skulle hafva, började menigheten. cn del pli det I~sqllljnska, en aDnan på det Avenlinska berget att hl Ila nattliga mölen, p3 det lilan icke pll Forum. när beslut i hast rollste fattas, mAtte slanna i villrlldighel och uli sill
h3ndla utan I\lnll och Ilå lyckträff. KOllsulerllc som ansllgo della fUr rarli~t, s[lsom det ock val', amniildc det fiit senaten, men örver denna anmälan kunde ingen ordenllig r3dplägning hAlIas; sA larmande mölleil den rrAn alla sidor af senatorernes sorl och (ör· tr~·telse emol konsurerna.~'som ville k.asta pS scnaten det förhatliga ar en sak, den tie genom konsll1arisk. ämbetSlOakl bort afgöra. ),1 sanllillg (sade mall) on~ i staten det funnes en örverhet. aldrig skulle IlWIl l Horn sett någon anllao folkförsamling än en offentlig. Nu vore stal en i tusendl! rtiddörsamlingar ol:h folkrorsamlingar skingrad och sönderslihm, då andra sammanko.mstl!r IJ5 ESlluilie. andra pli .'\ventill US blefvo anställde. Vid glldllrnel en man blott _ ty det vill säga mer iin en konsul - en enda Illall, d~lIn som Apllius ~JDlIditis varit, skulle i ett ögonbJICIl. _halva sprängt dessa klubbar.»'t, När konsulerne, efLer dessa snäsor, fr3gade, hvad man då ville aU de skulle göra, ty de ville i inlet _fseende handla eUet
II.
~In.
UP. ta.
'77
lItare eller slonsammare än rådeL behagade. be-
116ts; att de med yttersta stränghet skul.le Mila ell I&&rirning; sysslolöshet VOre (\e~ Sl?ffi gJorde menigbeten kiU8lig. - Senaten åtskildes; konsulerna upp. lIe80 pI talarebanao och uppropade namneligen de .penro,.. logen svarade till sitt namn, och den. tIIom vid en offentlig: rörsamiing. kringströmuHlnde "Ulapen förklarade; .Menigheten kunde Icke längre '-dragall. Icke en enda soldat skulle de n3golll:lin "'omml. om iCle det i stalens namn gjorda löHet 'Wer"e uppfyldt. Frihet mlste man J1lergiha Il hur eeb en rörr, iin man gMve honom npen: att han mille kämpa ror radernesland och medborgare, icke fil' deapoter.») Konsulerna 8Jgo hvatl
aod
aU ror.".""
.\
KAp, 19. Dl koosuJeroe tillräckligen utrönt rör. ~ på begge Sidor, JUrade de sig ändteligen: ,För~ • 'Ide fiderl Eu stort Jlppror är forbaaden; Deken . . . . . 1.1'111.,. IL
ii
'7.
TITUS LITIUS.
icke aU det iir eder rorutsagdt. Vi fordra, all de, som mest tadla 06S ro, feghet, mi biträda oss vid utskrirningens rorrättande. SAsom den strängaste af eder fordrar, skola "i, ull d behagas, behandla saken.» De återvände nu till tribunalet, och läta mei:l iii! uppropa "Id namn en ibland dem, som stoda for dl'r3s ögon. Meo di denne stod stum, och flere personer slölo omkring honom en krets. alt ban icke mlltte vIldföras, skickade konsulerne till honom en liktor. ,Nör denne bier tillhakasklllTad, dll rusade dc af rlldel, som suto jcmte konsulerna, under utrop, aU della vore en skändlig gerning, ned if,lIn tribunalet. för aU bisU liktofll. !len ifrån liktorn, som mall endast hade hindrat aU gripa, vändes nu 30fatlel emot senalorerne, och blolt genom konsurcr~ nes mellankomst dämpades striden, hviJken likväl, ulan slen, ulan vIIIlen, mera yUrat sig i larm och raseri än i verkliga vlldsambeler. _ Bulleuamt sam· mank:Jllades senaten, än bullersammare var des! rådplägning, dl de, som b1ifvit misshandlade, fordrade en undersökning, och de häftigaste, i stället för aU säga sina ~~nkat, )'tlrade sig endast genom stoj oeb o\'ii~ende. Andteligen, sedan hettan lagt Sig, pl kon· sulerncs rrireLrlelse aU det i r1dsalen icke funneS mera vett än på Forum, börjades en ordenllig r~d· plägning. Tre meningar yppade sig. Publius Vlr~ ginius trodde, aU saken icke borde f1 en allmän u~. sträckning; han tillstyrkte, JJaU mall skulle yttra SIS clIdast om dem, som i förlitande pa kon&uln 1>, Ser~
II. BOUll".
UP. 19, :SO.
t19
tPii. bedersord, hade tjent i kriget emot' Volskerna • .Aurullkerna och Sabinerna.» Titus Larlius daremat: aStiilloingen vore icke den, att· endast rörtjenSler kunde WöOI&; ~ lIela den lägre folkklassen vOJa fOrdjupad 1 pld. och om mao icke sörjde rör alla. vore allt oIIjelpligt. Om den ene behandlades; annorlunda än .... andre, skulle oenighetsl!g.n tverlom mera täo. . in dämpas.JI Appius Claudius, hIrd If naluren eeh forvildad il ena si,dan genom menighetens hat, I den andra geaern Patriciernas loford, rrirklarade: dl tygellöshet, icke af elände, hade all denna oreda 1lIfPe'ltI. och menigheten vore mera sjelfsdldig än tiq;rJmmad. SJdllla VMO just vadräUigbetens olycklip löljder. Ty 51 länge det vore HUltet aU vädja.. till dem 80m voro medbroUslige, k.unde konsulcroe ...au, hota, icke befalla. Välan dl (fortror bao), tilIIiUom eo diktator. (rin h,oilken iotet vad eger nJI:l. Snart skall det raseri qväfvas, som nu sätter allt Illg.. Ut sedan nAgon misshandla eD liklor, ~I bia "el, alt räll ölver bans rYllg och bans lir liIlbör deo ma, hvilkcDs' höghet han förolämpat. KA•• 30. MAnge funno Appii förslagj sbom det terkUgen "r, blrdt och vAlds.ml j A andra sidan. IJDles Virgloli och Larlii meningar, rör er-terdölDels Ikull. mindre rldlige; J synnerhel Lartii, genom hvilu kredit skulle roratöras. Me.t skildt irrJo yt• •beter. och ummaojemkadt ar begge aodS' dock I ronllg. MeD Honom partianda ocb .rseende
it
'"o
'111l1 LlI'IC50
pli enskild rördel, hvilka i alta tider skadat och skola
skada rAdlllägningar öfver allmänt väl, segrade Appiu!. och oära Ta, det all han sjelr blifvit nlimnd till diktator: en händelse, som skulle haha rullkomnat mc_ llighetens 'Ifall, i 'den v3dligaste tidpunkt, dl just Valsker och JE1lucr och Sabiner, olle pA en @Ang,
stodo under V3jlefl. MeD konsulero~ och de äJdrl~ af sen.len droga omsorg, aU ('o makt, som i Sill egen natur är våldsam, bier uppdragon lit en man af mildt lynne. I)et var Mani ilS ValerilJs. Volesi 5011, som de forordnade 'till diktator. Plebejerna insJso fäl alt diktatorn emot dem var tillsatt, mcn som deC var hans ogen broders lag, som de hacJc alt tacka
rör vadrältighelen. befarade tic icke of denna familj nlgon hårdhet eller örvermotl. Eu plIbud. som seder: mera utrårdadl!8 af diktatorn, 8tärkte deras mod: dtt "ar olislan likstämmigt med konsuln Servilii Ililbud; Illcn som de' trodde sig ej mindre till mannen än till hans imbelsmakt kunna hysa större fortroellde. upphördc de att göra motstlllld oeh lätn anteckna sig. Tio legioner - en har, hvars make förut aldrig varitbleh'o nyupprättade; tre derar lemnades lH hvardera konsuln; fyra beböll diktatorn. _ Ockd kunde ralltåget icke Wngre uppskjutas. }EI]UerIlC hade infall!' pi Latinska omrllJet, och en beskicklling frlln LaILBarne anhöll hos senaten, aU man alltingen ,-ilie skick. undsättning eller tilllta, aU de sjeUye väpnade sig till sinn gränsers (ör,var. Det ans$gs för säkrare aU (örnara Latiuarne aEväpnade, Dn aU till3ta dem
II.
~KlJ(.
I.AP. 00.
t81
fl ·'~t hand lera vapen. Konsuln Ve~uiills dits~ndes ..... hjirjningarne/upphörde. ,EllIlern!! droga sig: ifrlin '-'ttl)' och skyddade sig ilA do högsIa bergsryglime. med mcra fartröstan till sin slällniQg än till liD. vapen. ,Den andre konsuln hado gSU emot VolBeme. och för att icke äheniedes rorlora tiden. ~e ban fiendeo J i synnerhet genom tarhärjaode den egor. alt rycka närmare och inJ5la sig i IJaltlliag. PI fålld midt emellan lägren stodo härame, bvardera rramfar sin farskansoing, liirdige till • •Il Till mängden voro Volskerne bel}'dJigtörverGPGe; utan ordning och med rankt gingo de derlire i striden. Den Romerske konsuln lät icke sin "alUinie framrycka; han tillät ej helJer aU besvara dtrlS härskri. ulan bdallde de sina att med spjuten lMdatöUe i mlfken bibebllla sin ställning, och rorst dl fieoden kommit dem helt nära. lllell all kraft Il! llQ 11" framstörta och med svärden argora saken. Nit Yolakerne. hviik. redan mattade ar loppet och blr'llriet rusade emot de riidslll. de ~odde, IIbllöle Romarne, DU Gngo känna cien tryc~mg. IOQll mtiUe dem, och sigo sviirdcll blixtra emot Ölooen,
ar
.r
ar
dsom
iS"
lIn'J LITIUSo
ända till Velittle, och inryckto segrande pli slmm. gllng med de besegrade i staden. Der nöl ock•. genom ett allmänt mördande uhn 1Ilskilluad, mera blod än i sjelfvll slaglningen. Endast några U, som gAfva si~ ulan \'llpen, bJcrvo fOrskonade. r KAP.;;t. Medan detta shdde hos Volskerna, slog diktatorn Sabinerna, der kriget varit aldrabe· I}'dligast, dter dem pli nyklen och intog deras läger. (ienom ett angrepp med sitt rytteri hade hall bragt fiendernas center i oordning. der de genom l1yglarnes alUfcirslora utsträckning hade underJ1lti,t att medelst; Jcderncs täthet 8iha slagtlinien inAt behörig styrka. I denna oordning angrepos de af fotfolket; lägret etöfrades i samma anfall och kriget var fulländad!. Enet sragtningen vid sjön I\egitlu!l' var ingen i de Ii· dcrna mera I~'&ande äh denna. Diktatorn inlngad e triumferande j staden. Utom vanliga ärebetygelser blcf ror honom och hans efterkommande en egen plats "id sklldespelen pi rännarebanan bestämd och en bederssto! (ulla curuJil) pli den platsen uppsliilld. De besegrade. Yolskerne mllste .rträda det Velitriska gebitet, kolonister skickades ifrnn Rom till Veljtrre, och ett nybygge bier der anlagdt. -;- Med JEqurr lll hölls ell god tid dererter 'en 'träffning, väl emot kon· sulns vilja, medan man pli' en ogunstig Ulark mhte framrycka emot fienden, men soldaJernes klagan, aU saken fördröjdes pJ det diktatorn rore deras äter· komsiliII stadeo skolle nedläggil siU ämbete och
185
llaqs lörten, shom förut konsulns, bli ha oUPllfyllde, fJjrmldde honom aU pi vinst och rorlust föra hären oppr6re de mOlliggande bergshöjderna. Delta vAdliga förelag fick, genom fiendernas feghet, en lycklig TiadDinll;. ty äunu bade man icke kommit inom skolthill, rörrlin de - fördnade öfver Hon_arnes djerf. hel - örverf!Arvo det läger, som de pl den fasta_ Re plals innehade, och hastade ned i do bakom dem beJjgna dälder, hnrest vanns tillräckligt byte och eo oblodig seger. _ Genom den lyckliga u!glngen .. ett trefaldigt krig hade dock. bek~·mret rör utIlagen af deo inhemsk.a siäIlningen, hvarkeo bos rIdet eller menighden, upphört. nels genom inlly_ telse dels genom ränker hade ockrarne lagit sidan a aleg, som skulle s.äcka icl~e allenast menighelens ulan älven diktalorns 'fänian. Ty efter konsuln Vel!Jajj Jlerkomst föredrog Valerius i senaten, först UtI.ad 811a angelägenheter, det segerrika folkets sak, och hero'Iällde hvad man ville besluta om de gäldb~Ddna, Da hans räredragning arslogs, 8IIde han: ))Jag mlsshagar,ly jag slyrker till endrågt. En dag, vid gudar_ Ile I och det anarl, skolen j önska att Iloms menighet mIlle har,.. försvarare, som likna mig. lIvad mig be'räfIer skall jag burken längre bedraga mina med_ borgare eller SjeU rörgiihes vara diklator. Inh(!lIIskt IIMllit, ulläodskL blg gjorde detta st)'relscsält till ett 6ebor ror slaten. Utom oss är rrid vunnen. inom O~5 Illodru den. Heldre vill jag dl dsom enskild man allom diktalor. nra vittne till upproret." Dermed
t.'
TITUS LlVIUI.
Jcmllllde han rftdsrorsnmlingl.'D och afsade siR dikta· turen. Menigheten insåg orsaken, aU han, af förtr)'. lelsc ärver dess belägenhet, nedlagt iimlJelet. Der. 'före betcl1sagade man honom mf'd rlltande ar ,'äl"iJja och lleröm, dA hon gick till sill hus. likasom hade han afhördat sig sitt lÖfte, emedan det icke
berott af hOllom aH det ej uppfylldes. KA.I'. a!:!. Nu började rAdet frukti att, om krigshären entledigades. skulle hemliga folkmöten och samman~atldllingar 10)'0 JJppkomma. Darrare gar man, linder forevändnillg atl lEquerne rcirnyat kril get. befallning om legionernas utryckand~ ur staden. j den tanken atl, soldaterne, ehuru diktatorn rcirrällat ulskrifningen. likväl voro bundne genom sin ed, cme· ( dan dc svurit den åt konsulerna.; Della bragtl.' IIIIproret till mognad. Det säges all fr3ga först varit väckt om konsulern('s mördande. pA det dl! mAtte blirva frie fra n edel'l, m.en att de sedermera, undervisade aU iJJgeo hel i!; ftlrpligtelsc genom ett brott kan UpplÖSlIS, pa inrAdan af en viss Sicinius, utan IWnslllcl'ncs IiIJHclse. dragit ut till det heliga !Jer. gel, beläget p§ andra sidan om floden Anio, tretusen sleg HrJ1n staden. Denna berättelse är allmännare ontagen, iin dcn 80m Piso uppgirver, aU utvandringen skelt till Aventinns. I elt läger, 80m de med vall och graf förskansade, höllo de sig i flera dagar siiIla, utall n§gon anförare, ulan all taga nJgot annat, än hvad de beböfde till siU uppehälle, ulaD
11. 1Oll!~.
UP.
:J!•
t35
.lit ofredas eller ofreda. I staden herrskade en stor 6el&örtning. och .lim sväfvade i eD ömsesidig fruktan. BeD utaf de sina qvarlemoade menigheten fruktade lir .delns vlldsamhet. Adeln rruktade den i staden "P.,blirn8 menigheten och visste icke hvilkctdera mao beldre borde önska, dess qvnrbli.tv8llde eller hrtg§ng. lJMen den hopen, som utvandrat, hu~u länge KulJe den rörblHva Jugn? och hvad skulle sedan Jaioda. om n~got utländskt krig emellertid utbröle? I aanning, utom i medborgares endrägt, s~~es intet ~p mera Örri2l Denna måste, nre sig pi billiga eller obilliga villkor. III samhället Jtervinnas.ll Det l:Rf dl .beslulet alt aInirda sJsom ~ndebud lill meDiIl:be~o lUenenius Agfi~pa, en man med lalgSrva, oeh. sbom sjclr lI.f plebejiSk härkomst, älskad ple~ hjern!. Denne, cmoUagen i lögret, skall i den pmmald.gs osmyckade IitiJen endast hnrva gjort löljande beräUelse: ,,1)11 en lid, dA icke, s§som nu, delar ., Dlenniskokroppen samma~sl.ämde till elt hlrl'" utq hvarjo lem hade sin egen vilja, sitt eget IIprn, h~ del förtrutit de örriga lemmarne. aU de ReD0m 11ft OlD.Org. sin möda och uppassning förslgo lugen med allt des!i bebor, under det magen midL 8a&and ~.em 1,..leJös endast emottog de njutningar bollOIn .kanUee. DJ balva de sammansalt'sig, aU hän.. tIerDe icke skull~ löra maten lill munnen, munnen leke emoltaga; tlnder:ne Icke tugga det som erbjöds Ideolla Iiendtliga ställning, dl de med hung!!f vill~ kid,. mageo, harva liJJika sjeUva lemmarne ocb hela
ar
.n.
t86
ITTll' LtVltI!.
kroppen alldeles bortlvinal. DA har det visat" sig, aU ähen magens Illgärd icke är overksam, att ärven Jlall icke mindre näter än näres. dA han Iii l alla delar ar kroppen Jlergifver della blod, 50ffi är grundeD lill vlrt !if ocb vAr styrka. jemnt rördeJadt i lid rorna och genom matsmältningen fullkomnadt.» Dan visade sedan huru en sädan söndring inom mcnoiskokroppell liknade menighetens förbittring emot adeln. och skall genom denna jemrörelse harva bevekt fol"elS hjertan.
K~r. 53. Nu börjades fOn underhandling om rörlikl!ing, och man ingick i d~ villkor, at~ menigheLen (plcbejsUndetJ skulle harva sina egna fredlysta rcirestlludare, och genom dem ett bistlnd emot kon sulerna, samt aU ingell af del' högre sUndet (pöIlrj~ cierne) skulle kunna 'erhlIIIa delta ämbete, Tvll menighets-tribuner') blervo således valde. Cajus Licinius och Lucius AJbinus. D(i'sse valde sig tre ämbetsbröder; aU Sicinius, a"slinnen af utvandringen varit en ibland dessa. är afgjordt; mindre, hvi/ka de ofrig3 'Iv~ varit. NlIgre säga att endast Ivå tri· hUller IlA det Ileligll berset blir it valde och fredlys· _DinssIligell'·) derstädes stiftad. Under menighetenS E. R. b. !6l. ulvandring hade Spurius Cassius och F. Cbr. r, Ui. Postumus Cominius tiJlträdt k.onsul a• t,et. Under dessa k.onsuler ingick.s ett rorbund Oled de' Latinska folken. För alt arsluta detla qVll.rbJe[
I
'J Tri!lllni pltbil. .') lAz .aerata.
II. aolBII'.
l.l.P. SlS.
'187
liD ene konsuln i 'Rom; den andre, so,m /skiekades .at bekriga Volskerna. sing Antialerna pi flykten, .IOUde dem till sladen Longula och erärrade dess 8IbJingsverk .• Vidare intog han Polusca. ockd en VOllkjlk siad. och angrep dereller CorjoJi med stor ilyr.... I lägret vistades dl, bland de förnämare ungdomen, Cajus Marcius. en lika snarr,'ndig som h.k yngling, hvilkeo sedermera fick tillnamnet CorialIone. DI den Romerska hären. som belägrade Coriuppmärkum endast p3 siadsboerna. h,Hka den inspärrade. och utan rruktan för nlgot utirrln Ilotlnde anlall, oförmooad! bier angripen arVolskiska, troppar, lom hade Ilppbrulit jrrln Anlium. och vid .mma lid iihell fienderne irrAn sladen gjorde ell utlaII, stod just denne Marcius pa vakt. Med en obald hop af krigare slog hao icke allenast utfallet tIllba.... ulan rusade ock behjerlad in genom den öppnl Illdsporlen, nedhögg mlnga 'j de närmasie d,~I.1'De af Btaden. och kaslade eld, som .tiltriilligtvis 1011 honom i händerna. pA de närmast muren belägna bUlon. Ett anskri ar stadsboerno. blandadt med Jimmerro~. If qvinnot och barn, slldant som vid flinta skraekeo vanligen UPIlIltIr. ökade Romarnes mod pIlImmi gAng som det förbryllade Volskerna, bIO 001 den Itad redan varit intagen, hvilken de ~mit att undsiiUI. Volskerlle lr~n Anlium bJefvo' _edea slagne och sladeo Corloli eröfrades. Marcius ... ock senom s;u lira si alldeles bortSkymt kon..... OIIDO, Itt det skalle vara fOrgälet aU en
.r
"'ou.1
•
".
• • 'ItU! LlVIUJ.
Postumus Cominius rört krig emot VolskernC', om icke det pA en kOPlllrstod ingriHdll törbuqd med Lati·
narne, som
ar
Spurius Cassius ensam, emedan bans
ämbetsbroder ,rar fr'nvarande, afslöts, vore derar eD minnesvhd. - Samma Ar dog Agrippa Meneoiull, en mall som under hela sin tornad' varit lika älskad .1 patricier och plebejer. men efter utvlll!dringen i
än högre grad af de sednare. Denne medlare och sLiftare ar en endr'gt emellan medborgare. detta sän· debud IrJn tAdel till menigheten, han som lIterrrirde Romerska menigheten till Horn _ erterlemnade icke
medel till sin IJegrarning. Genom Sammanskott af en sextant på mall besörjde menigheten halls likbegängelse.
r.
E. R. b. tn:.
KAP. 3". TUus Geganius och pub.
F. Chr. t• ...,0. Iius Minucius blefvo derefler konsuler. ])etla AreL, dl utom I.ndet rAdde en allmän vapeohviJ. och i det inre Ivedrijgten "ar belad, hE'msöUes stalen .f en aonan 1A0~t svirare olycka, rors~ en dl'rhet pi lirsmedf'l. en följd der.' att n.rarne genom menighetens utvandring If'mnats obrukade; dererter eo hungersnöd, lik. den som vid belägringar plägar uppsU. Trälaroe Ilminslone och del ringare rol~et skulle i längden .1Ideles harv. omkommit. om icke konsulerne rogat nnst.lter och öherallt utsändl ~olk. till uppköpande af säd, icke allenast till Etrur~eD. vid kusterna Iii! höger om Osti•• och genom V~I·
skernes laod, pi yeostra b.rskusleo ändå till CulJ1lCo
'11. BOJUl1'l.
dp. 3.1.
aIIn ähen till Sicilien: att derirr611 söka anskaffa. . . Ibgväsa umlcrslöd hade sral,lnnnes ha~ satt dem trDÖd,ändighct alt söka. Sedan spanllm51 ..ar upp"odlad i CUffi.c. qvarhöllos skepIlen, sho,m ersäUIlas for Tarqlliniernas egendom, af en,A1dsherrska_ •• Aristodemlls. som var deras arhinge. PJ Vol. Ailb och Pomptinska gebitet fick lilan icke eos "pi, och ullpköllune IlIpa till och med fara aU "'ve of in,·loarne blih·a öf\'erfaltne. Fr6n Etrurien "om säd pI Tibern: deraf fick menigheten undeItikI.Undt>r denna knappa liIUör.;el skulle man blirYR hemlKikt med ett olägligt krig, om icke Volsterne, IOID redan ruslade sig. hlifvit angripne af en häftig _lIOt. Ar denna olycka nedslogs fiendernas mod. och pi det de ärven, sedan hon lIpphi.lrt, m61le genom "«00 skräck hlllas lillba'ka. s6 rorstärkte Romarna' latlllet .1 ~ina kolonister i Velitrro och anlade i Norb•• bergsbygd en n)' koloni, rör uU harva en ful p.akt inom det Pomplinska oml'~dl!t. - UnJcrl B. a. .. '81. de Wljande konsulf.'fna Marcus MinuF. Cbr. r. o,. eius och Aulus SeHlpronius erhölls en slor tllnörsel af säd iCdin Sicill"n och man öfverlade i senalen om del pris, hvartill 'elen IH ltJeoig_ INkn skulle UllpU1US. ~Ungc trodde at1 tiden nu _o kommen till aU kuf"a menigheten och Mervinna .. räUisheter, SOOl p:enom utvandring och vAld blif11& det högre sllndet a(tvungne; framför alla Marcius GRriol.nus, en fiende till den tribuniciska makten• . . , . . dtll, sade bao, »det gamla sädespriset, sA mA
•
.9.
flTllS LIVIUS.
de ock lilergirva adeln dess gamla rätlighet. Dvar· röre skall jag. skymfad shom en krigsUnge-) ellet lik en, som ur rörnrehäool.'f b1Uvi! lösköpt, se 1.'0 lllebejisk örverhet, al.' en Sicioius mäktig och betydande? Skall jag längre. än nöden rordrar. rärdraga denna smälek? Jag som i TarquiniuJl, icke skulle UJt en konung, skall jag tAla honom i Skiulu!? LAt tJonom nu vundra ut, JU honom utkalla menigheten; öppen är vägen till det heliga berget och till andra kullar. Må de nu rörva grödan af vlira åkra" shom de ror tvli Jr sedan den töfvade. AU de njuta den årnäxt, som de sjeJrve genom sin ursiooighel frambragt. Jag vlgar säga, att lämde genom denna nöd. sItola de heldre sjeUve odla rålten, än väpnade genom utvandring hindra deras odlande.l} liet är icke lika lätt alt säga om detta bordt ske, som att del, dter min tanka, kunnal ske, att patricierna under villkor af siidesprisels lällande gjort sig lrie både IrAn den tribuniciska makten och rrAn alla de pliS· ter, som emot deras vilja bliIvit dem pålagde. KAp. 35. Älven r1det farm detta fOrslag alltror "'lIdsamt., och menigheten hade fOrbittringen nästan bragt uti VIIMm. »Med hunger bekrigade man delD nu, sAsom fiender; man berör"'ade dem mat o~.h uppehälle. Den utländsk.a säden. _ detta end~. Da· ringsmedej, som lyckan oförmodadt beskärde - arven
Il. 8Oi:BJf.
UP. Sil •
•••
• rycktes dem irrAn munnen, om icke deras tri~ ......r bundoc utlemnades At Cajus Marcius, om icke pj Romerska menighetens rygg erhöll upprättIhe. I honom hade ror dem en ny bödel uppsUtI. - . befallde dem alt antingen dö, eller lcha sIar::" "'.. Vid ulgli~en frJu rAdhuset hade han blihit 1II,IIen, om icke. lribunerne, iust i behaglig tid, . . . stämt hODom lör rätta. Derigenom dämpades -.-Iet. Enh\'ar såg bU uti sig en domare öher ... fiende, en herre öfver hans lir och hans dDd. lied forak.t hörde Marcius i roratone tribunernas .....aer: ..rältighet aU bisU, icke aU straffa, 'Vore ämbete tillagd; de voro menighetens. ick.e adelns rrtbuner.. Men med sAdan hätsk.het hade hela meDlBheleo upprest sig. att patricierne i denna ena perSOns straff miste &Öka sin räddning. I lrots af hatet gjorde de likväl molstand och 3M'ände s1l väl hur;. enskilds som hela stAndets kulter. Först gjordes försök. om ej saken derigenom kunde göras om lo~.el, att deras k.lienter, fördelade p~ olika släl. len, sokte .(skräck.a enskilda irrAn sammankomster ,och klubbar. Sedermera upptrödde de samfällt _ man skulle kUDnat tro att allt hvat! IJatricier hette ..... aDklagadt - och bestormade menigheten med IMsDer »alt skoiiD'" sig tn medborgare, en senator "110m 6kyldig. om msn icke ville frikänna hono~ thom ~kyld~g.» .. Som .ban sjelf pI den rDrelagda ~. Icke IOställde sig. si fortror rorbiUringeD• ..... bl.r rrlovaraode sakfalld. och gick till Volskerna
"D
"ta
i9! i landsflrkl, hotande siU rådernestand och redan dl hysande fiendtliga tänkesätt. Vid ankomsten mottogs han af Volskerna med \'älviJja. och denna väl· vilja lilltog med hvarje dag, i den min som haos forbiUriog emot sina landsmän blef mera synbar, och tätare utbrotten. iin af hans klagan, än af hans hotelser. Han bodde hos Attius Tullus" en man som dA nr den mest ansedde af hela denna nalion, och alltid varit en fiende till Romarne. Äsgade sIledes, den ene ar eH gammalt hat, den andre af en rårsk förbittrinI;, uppgjorde d~ i sam rAd planer till ett _krig emot Rom_! De troddr, aU deras folk icke ul.n sv!righet skulle kunna formlIs aU Iter faUa de vapen. som sA ofta olyckligt varit försökte. Sedan dess unga manskap genom de m~nga och täta krigen och nyligen genom farsoten b/ifvit bortrl'ckt, vore dess mod brute~ och dA hatet redan geoom lidens längd forlorat ain Ilyrka, miste man nl'Uja nAgot konstgrepp, för nU i sinnen'a "äcka en IIY rorbiLtring.
KAI'. S6. I Rom gjorde man just nu :lnstaller till all An)'o fira de stora spelen. Orsalr.en till deras fornyande var denna. Om morgonen IlA höglids~a· gen, förr än skädespelet var börj:ldt, hade en VIS~ husbonde under hugg och SIRg' jagat sin Iräl, n:a,c tjuga krinJl halsen, tvärs äfver banan. nerefter b~~· i~~es spell'n, såsom om denna händelse på intel satl rort dM helign förräUningell. Icke 16ngt derefter \lade "l'iberius Atinius, CD IDan af plebejslandet, cP
, II. IOlEN.' ur, 36.
lO'
Han I)'ckle alt Jupiler sade alt .töredansaren 'peten hade misshagat honom: om icke dessa bleha med prett loyo lirade. skulle sladen • i fara. Della skulle han gA alt lörkunna kon..a.ro•.~ Ehuru malmen \'isserligen icke var utan • (rom bClänklill-ltet, segrade dock pS hans fruktan ,iM blyghet lör regeringens höghet, och möjlig_ ....... aU i hvars mans mUD hmva till Allöje. Detta . m l l bld honom dyrt: ly inom rA dagar r6rlorade . . . eD sonj och alt han icke mUte vara i ovisshet _ orSlken till denna oförmodliga förlust, 55g8 samma ::.r;:ld byo under sömnen svärva (ramm, den bende (adren, med den frAga »Om ban aoslge belöning tillräckligt stor för sitt rOtakt af den lDdomliga vinken! En slörre röreslnde, om han "ke .kyndsaml ginge och tillsade konSilIerna.» Nu 1'Ir ....en mera Iydlig; d5 han lik.väl ännu !vekade ocb upplköt, anröll honom en vAldsam sjukdom. 1010 aedfurde en hastig lamhet. IM omsitler läl han ',ig YlhUl Ir gudJlrues vrede, Nedlryckt a( de~ hd.nd. b'G genomsått och_ det som iinuu rörestod~ _kle hlO rid hos sina anhörigll, och sedan han röre_ "lIt dem hud han selt och hurt, Imru ofta Jupiter all honom i .ömnen, och huru himmelens hOIeloch vrede .-.d.n uppelibarat sig uti hans Olyckor h.o, erter .11. närvarandes enhälliga lilblyrkaOlle' ... bir röra sig till konsulerna Il' rorum. I)A dera.~ 'og derifrAo inburen i ridssaten. berättade han
.-nI
Livi.,. II.
U
t ..
TITUS L1V1n.
detsamma, liII allas slora rårvIning. for senaten. och si dl ett nyU undl.'rl Han, som ftjrlamad i alla lemmar blir,it buren i rlldsrörsamlingen, gick nu, shom 8ag.n förtäljer, dl han fullgjort sin pligl, pi egna roUer !ter till Sitt hus. KAP. 57. Senaten beslöt alt sUdespeJen med all möjlig prakt skulle firas. Vid l1em infann sig. pi räranstallande ar Attius Tullus. en stor skara ar Volsker. Inoan sllelf'n börjades., gick Tullus, shom det hemma med M.teins vllr .ftlladt. till konsu· Jerne, och sade sig harva n3got, rörande gemensamt viiI, som han i hemlighet ville röredraga. Man af· lägsnor alla vittnen,' och han börjar: "OgerrHl lalaT jag om mina medborgare nIgot. som är mindre fördelaktigt. Men ocksl kommer jag icke aU ankl.!!' dem for nlllot som de begitt. ulan ror att hindra dem aU beg1l del. Ungt mer, än jag skulle önska. äro mina ~an~slnälls lynnen nyktige. Genom mAnga olyckor harva \'i errnrit det. och om vi ännu ega beslJnd. är det jn blott genom eder skonSitmhet. icke genom vb rorljenst. En stor myckenhet ar vorsker är 1111 här samlad. när äro sUdespeI. p~ dem skall borgerskapets IJllpmärksamhet vara fastad. Jag min~ livad vid ett lilla tillfölle. ar Sablllslia ungdom('n~""' denna stad bliMt förötvadt. l\Iin själ r}"ser rör mOJ" Ii!lhehm ar någon obelänksamhel. fIlsot öh'erdid. Ilelta har jag, ror dr skull och rör eder, konsul tr• IroU mig i farväg böra säga eder. H\'sd mig Ile-
II. ~L'I.
KAP. 37, 218•
195
• r, .r laS sinnBd alt genast härifrAn begih'H mig' • lör aU icke närvarande, gen9m delaktighet l lom kan göras eller sägilS, bmva Iidande."(' 51 tum och gick bort. - Konlulerne föredrogo denna slik, shom hifvelaklig i sig sjelf. men . . . .'ad af eo troviirdig man. och, shom det lliin· I • • r det Olf'ra s~gesmannen. än saken, som rurdem att taga. om ocksl ö(vernödisa, (örsig_ mAtt. Ett senatsbeslut gjordes, att Volskerne atte lemna studen, och härolder utsändes för alt ~., att alla Iöre natten måsle arresa. En stor . . . .rickelse betog dem forst. under det de lupn till . . . berbergen rör alt arhemla hl"ad dem tillhörde. . . sedermera under vägen upplJrllsade deras hBrlO • • dt', shom brotlslingar och orene, rr!'1I skådespel tth h~lider, ja. sIIart malle man säga, ifr!n gudars IkDnisk.ors samq,"om b1ifvit bortjagade.»
lJiiit
E
.
..
aj:•. II. ~iedan de nu i en nästan oafbruten ; d rrmUI'de, emottog Tulltls, som rest förlIt till ft'ftltlftl. källa, de mest betydande ib1am! dem, i ordning lom de anlände, oeh förde. genom yUeD af ~1t1'Bln och harm, icke allenast dt!ssa• • begltltgt ~~rde ett spr~k. som instämde dera~ e~en forblUring, utan ocksä, genom dem. den ufflga.. hop!~ lied pi ett (om. som ISg im·id iSHl., Har borll1:d r han, såsom uti en oITentlig rIImhng, alt tala: ».o\lIa Ildre ororräuer af det • folket, alla deu. Volsk,iska nationellS Iledec-
••6
tnr5 LIVla.
lag, allt ann.tll, sade han, lJmJo J forgäl'; men denna dagens nesa; huru bären J den, dl dir med vlirl skymfande öppnat sina höglidlighl!ter? Känden J icke. alt mao förde eller i dag i triumrt all frir alla. for medborgare, for främlingar, ror d mlnga folk i Roms grallllskap. eder atrård fjenade till ett sUde.spel? huru edra makar, eura barn bloUsiälIdes fur allmänt begapande? Rvad Iron J aU de skulle tänka, som hörde häroldl.'ns rop? de som slgo eder borlgJ? de som mölte! detta nesliga Ug? bud .nnlt, än att vi säkerligen beglU nJgon gudlöshet, hurigenom denna högtidlighet. bivislad af OS8, vore oskärad och lordrade reningsoITer; att för denna orsak vi .rvisades irrAn de rro!"!lmas hemvist, deras umRänge och sam~ m.nllomsl. An vidare? Besinnen J icke, att knappast le!de vi nu, om icke vi pllsk}'ndal vAr aIHi.rd? så framt den kan kallas en färd, o'ch icke en Oy~t. Och denna siad, der- J alle fuuuit döden, om J bloH en dag qvarslanoat, den ansen J icke vara med eder i krig or Jo, krig är eder rorklaradl. men till deras stora ol}'cka, som fOrklara' del, om J ären män».SA. redan sjell\'c rulla af förbittring oclL nu iin mera äggade, gingo tie hvar ti~ sitt hem. Hvor och eu WPllhetsade sina medborgare. och följden bIer bela Volskiska nationens uppresning.
r..
KAP, 3UI
Till fältherrar i della krig valltes,
genom alla folkens lieslut, AUius 'fulJus och Cajus Marcius, den landsllyklige Romaren, liIl hvilk'en maD
II. 1011".
UP. 59.
191
ane innu Ungt större hopp. Ock~1 bedrog han inS.· 'undJ della bopp, si aU det lält röjdes, alt. Roms va· penstyrka mera var grund.d p~ dess härförare, än p5 de9S häru. Först drog han emot Circeji, rärdrefder· Urin de namerska nybyg~arne. och öfverlemnade staden befriad h Volskerna. P3 härstigar gick han der_ Urin örver till den Latinska viigen, och bQrttog frnn Romarne Salricum, Longula, Polusca, Corioli, deras nya crörringar. Vidare intog han Lavinium, och er· alnde Corbio, Vitellia. Trebia, Lavici, Pedum. den ena elter den aodra. Frln Pedum ud.te hao slutligen emot Rom. slog t'ger vit.! Cluiliska gurven. rem tusende .teg. ifrln staden, och härjade derirrln det Homerska I.ndet; men skickade med plundrarne llpps)'ningsmän. för att ilrAn ölvervlld skydda patriciernes egor. antingen emedan hans hälskhe& var större emot menig. heten, eller pi det en söndring ('melJan adeln ocll ple~ejerne tlerar m3tte uppstl. Uerfna skulle ock visserJlgl"n uppst5U. dl! tribllllerne ständigt upphelsade deo r:dan ar sig sjeU vilda menigheten, genom be,krUmngar emot slatens hurvudmän; men rruli.tan fJr de utirr3n hotande larorna. delta endrägtens stuluste band, forenlde sinnena. oaktadl inbördes misstroende .och rörbiUring. Rlott deruti kom man icke örverens, 111 senaten och k'oosulerne I;rundade hela siU hopp E. R. b. i61i. endast pI ,·apnen: mcnighl"len viJJe allt r. Chr. "r. .481i. annat heldre iin krig. _ Spurius Nau. tiUI och Sextus furiU9 voro nu konsuler. Uoder det ....e mönstrade legionerna och fQrdelade manskap
.0.
!ITU LI\'IVS.
pi murarne och andra platser. der man funnit for godt att uppställ. poster och ,.atler, förskräekte dem
som rorst med upproriskt skri fordrade fred, och sedermera D&lgadE! dem att sam· m.n,k.lla sena len och göra roredragning om sände· buds aifiiirdande till Cajus Marciu8. R~det .ntog fOr.laget, di menighetens mod ögonskenligen tacklade; siindebud skickades till Marcius alt underhandla3 om Ire
Volskernes land ftterstälJdes, dA kunde-mon lala om fred; men ville Hornarna i lugn njula hvad de grnom krig rör"at, di skulle ock. han, mell lika minne ar sina medborgares or. Uv isa. och sina v~rdars välgörande, bemöda sig aU Adagaliigga, att hans mod ar landdön'isningen blih'il äggadl, icke krossadt.. Samme män ar.ändes Sttdan, för annn glnge"n, mt"n man inslöPllle dem icke i lägret Arven presterskapet. klädt i sin ämbetsskrud, gick, shom det berliuas, böflral· lande liII det (jendtliga lägret, men verkade lik.a liIet som sändebu4eo på hans hjerl', KAP, .40. Nu lörsamlade sig ell storl anlal ar fruar hos Veluril, Co'riolani moder, och hos hans maka Volumllia. HUTll\'ida detll sk.ett erter offentqvinlig frukt.n, finner j.g: icke ligt beslut. eller bestämd l uppgifvet. Emellertid u/verkade de, Itt Veluria. en Ilderslijl;en qvinna. och Volumnia, med I~.I Iml söner M.rcius. följde dem lill fiendernas lager, och .11 qYinnor lörsyarade med böner och Ihar
ar
ar
11. BOK!.'!.
IAr.
<99
len stad, hvilken med Vlpen icke kunde försvara! DA de kommit liII lägret, bidade man Coriolanus, aU en slor skara er qvinnor voro tillstädes. lin man. ut.n !Länsia rör sl.lt'n. hnrs anseende sändebud.n. ulan känsla for religionen. hvars helgd
.r m'n.
.resler~kapet s1 kraftigt hade framställt ror hans ö«on och tankar, var naturligtvis i forstone ,~nda~ desl mer känslnlös för nJgra qvinnors tSrar. Andteligen sade nSgnn ar hans rolk, som igenkänt Vcturil, der hon stod emellan sin sonhuslru och sina barn_ barn, rramrör dl! ärriga utmärkt bedrörvad: ll8edraga mig Icke mina ögon, sA iiro din moder, din hustru och dina barn här.» DA flijg Coriolanus näslan sans_ lös af häpnad llPI) af sin stol me_d öppen ramn,emot ~odren; men qvinnalls !>ön gick örver till vrede. lIL1t mig \'eh~ (sade hon) »innan jag emottager delta lamotl!, till hvern jag har kommit, till en fiende eller lill el~80n: om jag är i dill läger Unge eller moder? AlIIså ,bragie mig en Ung lernad och en olycUlg Alderdom till dd mAl••U jag skulle se dig flykting roul, sedan fiendel Delta. land, som dig fOdt oeh dig rostra.t, har du kunnat härja! SA bitter, '" hämdlYlten du ock kom, (ÖU icke. dl du be~ &riidde desSl gränser. din \'rede't Dl Bom var lör dina ögon. uppstod ej hOI dig'den tanken: inom de Ibur'rne äro mitt bUI, milla penater. min mOder, allo maka och mina barn't AUtsA, _ bade iag varit ofruklsam. 8kulle Rom icke belägrats; jag skulle dön hi l elUritt rädernjlslaolJ,, hade jag, ingen .•on I Dock, .
too .
-r
• tlnrS LIV1U':
för egen del bn jlg ej men lid. nlgot. som icke är får dig mera nesligt, än ror mig olyckligt; men ocksl, lit mig nr. den olycklipaste, jag skall icke vara det I'nge. Men tänk pi lUua: dem råre,t'r, om du fortfar, elidera en tidig död eller ett Ungt alaheri.» Nu omfamna honom mak. och barn; hel' qvinnohope'n brast i Ihar och jemmergret örver sig och fäderneslandet: della besegrade omsider m.nnen. Ited famntag bjöd han de sina farväl. och nyltade Jägrel lillbal;.a ihio sladen. Sedan han derpl borlrört tropparne utur Romerske landet, skall miWlöjet deröfver haha beredt hans underglnp; hans dödssäU uppgirves olika. 'j., Balt Fabius, en urlldrig rörf'lIare, IOner jag aU han ler,.! till hög lIder. Åtminstono berätlar denne, att han, emot slutet af sin lernad, oUa yUrat sig, att »för 'en gubbe är landsflykt mycket olyckUgare."O Roms män missunnade icke q'in. norna deras ·beröm; man brukade icke di aU Rir· klena en aonans ära. Ja, till eU blirVInde minne af händelsen uppbyggdes och invigdes ell tempel lit den Qm'n1iga Lychl1l. I förening med F.querna Ilerkommo Volskernc sedermera pA Romenka omrAdet. Men Equerne vilJe icke mer erkänna AlIius l'ulJ!J9 för lällherre. Af tvisten om Volskerne eller Equerne skulle gih'a den lörenade hären eD befälhafvare uppIlod en AÖndring, och omsider en blodig träffning, oeh Romerska folketJ Iveka rårstörde der hl fiendtliga hirar i en kamp, sOm var Icke mindre mördande än ihärdig. _ Titus Sicinius och C.jus Aquillius
II. IOlE!! • .lJ.P. "O.
-
"J.
20t
SlGI
mUJ
LlV1UI.
ler; aed.tn hörde min ock ofta konsuln Virginills uti JlskilliS& IImmankomster likåsom profeterande liiga: JlHlns medbroders skänk ,'ore rorderOig. Denu jord ekul" bä,. träldom U dem, lom henne emoUogn. Till envälde banades derigenom en väg. Tr h"arrore eljest It'ön är"en Latinska nationen den f delaktig? Bvarlill tjeDiide det aU h Hernikema, nyligen Roms fiender, Ilergirva en Iredjedel af den erölnde jor. den. om icke t:!erlill, aU dess. folk, i ~täll('1 fOr en Coriolanus. mille uti Cassius f A en anförttre?" Nu började han. SOlD alstyrkte oc.h motarbetade Ikerut'delningen. att Vil101I allmänhet!.'ns förtroende, och begse konsulerne' länade derefler i ertergHvenllllt emot menighlJlen, VirginiIIs förklarado sig ,'illig, att lillJt~ en anvisning pi jordl'gor, med vilkor att de. icke anviudes At andra än Romerskl medborgare. Canius. 80m under bemödandet aU vid Alerskänkningen vinDa bundsrörundleroes gunlt förlora l hos sioa medborgare. sökte alt genom nigoo' or .känk ilervioo3' de.sas v'hilja. och yrkade derfOre att de penningar, 110m får dcn Sicilianska säden inflotit. skulle till rolht Jterbetlllas. Ilen icke anoorlunda än om det vari' en handpenning 'ör konllnglllnakten afslog me· Digheten d~lta med fönkt, och si djupt inrolld ""far '"hagaD för enväldet. aU man fiirsmJdde hans skänker, dsom hade. man e~t allting i ÖfvcrOöd. - Alt GuaiU8, 56 snart han nedl3{;t sitt ämbete, blirvit dömd och stralfad till Ii het, är ofgjordt. Nigre uppgifva hill' egen fader shom 'verkslijlare 'af de!,Hla
ll. !OUIl.
.u, n.
UP•.
'0'
blodsdom: elt han i sin hus, enCt anstiilId undersök_ Ding. hudstrukit och dödat sin son och helgat At Ce~ res hans enskilda förmögenhet; att en bildalod dt'raf blifvit gjord, med pAskriR: Gifvt'Q af ClUNkaI ätten. Hos andra läser jag _ och della är mer. sannoiiIi&. - alt han ulaf Quzstorerne Kroso Fabius och Lucius yalerius blih'lt inslåmd for högrrirräderi och genom folkets utstag aakfilld. samt hans hlls p' offentlig be~ {allning nedrihel. DeUa är den obt'bn;'lda tomten (ramför Tt'J1ustemplet. För örrigt, ehvad denna riit_ teg' ng varit enskild t'ller offentlig, si bld han dömd. E. R. b. I". dl Servius Cornelius och Quintus FaF. Chr. r.... U:. bius voro :'onsult'r. KAP. ",. Länpe varade icke (olkets billerhet emot Cassius. Itetelsen af akerdelningsförstaget lif. vades ar lig sjelf i dess sinnen, rast ullphofsmannen var und\l1röjd, och begärt't dererter eldades al rA. dels njugghet, som undanhöll soldaterna bylet af Volskernll och JEquerna, hvilka detta lir blervo slaMoe. Allt hvad irrJn fienden blirvit erörrluJI, s§ldes ar konsuln }"oblus, Dchilldrogs till skattkammaren. - Nam~ Q~t Fabiu6 var rör deuna sista IW}lsulns .kulllörbaUigt E. R. b. 1"0: rör menigheten; icke dcss mindre utver_ . F. lThr. r. "'8t. kadeadeln. att K:asp Fabius bIer lillika med Lu.cius lEmilius vald !iII konsul. Menigheten, härar iinnu mera rörbittrad, Blir. genom jnhemskt uppror an. ledning liII eU utländskt krig; genom kriget uI'phörde Ilet de borgerliga ~isshälligh~terna. Patricier och
.0.
'fIrns
LlVIll5.
pleb<'jer. forenade i tänkesätt, besegrade I eh Iycklill triffning. uoder lEmilii a-nrötande, Volsterna och iEquern., som her börjat krig. Flere fiender stupade dock under Dytten än i Ilastningen; med 55dao ihirdighet r6r(öljde rytteriet de slagne. - Ca. _ton tempel invigdes samma Jr den femtonde QUiD~ lllis (Julius). Det h.de btifvil Joho.dl i kriget med Latioarol! af diktatorn Postumius. Hans son, som
'ieU annan deriiII valdes, rärtäU.de "igAingen. _ Är-nn detta het freslades menigheten genom Ikerdelningsrorslaget! lockelse. Menigheu-tribunerne sökte IU genom en lag IiII menighetens fordel girva Illse. Pnde It elt ämbete, som ror menighetens skull nr inritt.dl. Adeln. som tyckte all hos rolkhopen ranns redan ar sig sjelrt alllr6rmp~ken beniigenhet lill utsfäfning, fasade för eH slösande med vlilgerningar, som retade till öfvermod. Konsulerne voro i detta molstAnd adelns mest nitiske M1för're. Denna del ar statskroppen segrade'silede., och det icke ,blott för ogonblickei, utan ock rdr .det följande lret, dl den E. R. b. sn. förordnade till konsuler Marcus Fabius, F. Chr. r. A81. Kresos broder, och Lucius Valerius, den sednate, sbom SH: Ca~sii anklagare, ännu meta halad af menigheten. Arven delta ftret kämpades med Tribunerne. Men utan verkställighet blef förslaget och ut.n förtroende dess förräUare, dl de skrölo öfvet en glrva som Icke blef fullbord.d, Genom tre pi hur.nd,. följ.ude kODSUlal, alla näslan OIfbro. let pröhade i Iribuniciska strider, hade oamad Fa.
II. IODIf.
UP. U, 01.3•
.Iuus nu vunnit ett ganska högt anseende. Derf6re tiirbler della ämbete, sJsom i värdiga.bänder. ännu ~D lid inom samma ätt. Ett krig med Vejenlerna börjades .edan, och äh'en Volslerne reste sig Inyo. Ilen rår nUändska krig hade man nästan öfverllödiga baUer, och dessa miubrultades till inbördes strider. Den u'dan allmänna sinnesoron ökades ar himmelska järtecken, som nästan bvarje dag i staden och p1i. bndd förkunnade hotelser. Siarne förklarade aU orsaken liII gudarnes vrede, hvilka de offentligen och enskildt, än genom offerdjurens ineUvor än gebOm rl)glarne lillfrågat, vore ingen annan än den, atl
Inre hedrägten var detta bet icke svagare, del )'ttre kriget ännu hälligare. ~querDe grepo lill vaPen; älven Vejenterne inrölJo härjande i Romerska landef. Under det bekymrel för dessa krig 'Ur i E. B. b. In. tilllagande, emotlogs Il.Onsulalel af Keso fl. Cbr. f. 47'. Fabius och Spurius Furius. Equerne Ingrepo nu Ortona. en siad som tillhörde Latinarne. Vejel1uroe, redan mälte pJ plundringar, holade sjelfva ltom med ('o belägring. Dessa faror, som bord' GUmpa menighetens trotsighet, ökade den raslmer. Cl(l1l bruket alt undandraga sig krigsljcnst upplilvades
,
'~06
flm! L1VIU!.
Ilet. icke If dess egen drirt, men menighets-tribunen SPUrill5 Licinius, som an5~g liden nu vara kommen alt genom yllersla nöden pAtruga patriclerne 'lkerdelnings-ffirslaget. bade turetagit sig alt hindra anstalterna till kriget. Allt det förhatliga af tribunmakten drabbade likväl dlJlln' anstinar!!; konsulerne sjeUve reste sig icke emot honom med mera if\'er än hans egne ämbetsbröder; och genom deras understöd WrräUade konsulerne 1I1skrifningent För Mda krigen blervo pi SJDlIDa glng bärar upprättade: en lemoades At Fabius att anrora emot 1E
II, BOUl!.
IUP. 4iS, U,
"7
dpnl "ara sla!lne - under rörbannelser än öfriJtherrel1. än öh'er r}'Ueriets gjord. Ijl!nst, vända om Ull lägret. Emot della så förderniga eUerdöme appr.nn r.lthcrrcn inga botemedel. SS ser man ut.-itUa' sniIJell oHare sakna konsten alt styra med· .......I'f'n än all besegra fienden. Unnsuln lterkom -kom icke sA mycket med ökad krigsära, som i "Igt hösre grad eli mål for soldalerIIu hat oeh riir......ing. Icke dess mindre utverkade patrleierne alt "'ulalet bibehölls i FalJiska ällen. De valde MarI. a. b. tu. cius I'abius till konsul. och Cnejus Man•• Chr. r. na. lius gars honom till ämbetsbroder.
.au
K.t.P. ,u, .~r"en deUa året hade en tribun, som ,rkade ikerdelning. Det ,'ar TiberillS Pontificins, Lik.som h.de dellyckals ror Spurius Licinius, be_ hädde ock denne samma balla och hindrade för ull. @OD tid ulskrirllingen., lUdet kom ulf -ny rörlö. seobah dl snde A I,pius Claudius: ,;I'ribnnernes makt vore under dill ,förlIntIla året hesegrcu; i sjclrva ,'crkel Täl .tir ögonldickel, Illeu genom c(lcrdömet Wr .Ulid. sedan IDan ullptäckt. aU hon gCllom egna kraf. ter kunde rdn&öras. Ty aldrig skullo Qlllll sakna nA100. SOlD ror esen del ville- vinna seger ärver en äm_ • •broder och 'ör, allmiint väl det vördigare partiets .UDala. Flere ttlbuner, om flere behiifdes skulle .ou beredde lilI Iionsulernas bistånd, mell ~n '·ore . . . . emot all. Ullr.eldig. Konsulerne oeh de rör_ . . IeDltorerne mAlle blod. bemöda sie aU h ,tateri
2.0
TitUS L1V1ll9.
och 3t rIdet vinna. om icke all•. Uminstone nlgra al tribunerna.» - UPllmanade af Ap'pii roresIäIlningar, bemötte nu senatorerna i allmänhet tribunerna med hönighet och välvilja, och konsularcrne i 5l'n. ncrhe-t, dler det enskilda innytande en hvar pli. nlgan af dem hade. bragte dem dels Bt'norn vänskap.: dels genom myndighet derhin, all de besluto aU till slalens bästa använda tribunämbetets haner, Med bistlind al lyra trilJuner emol en, som siikta Ilindra Il\'.d för allmänt väl val nödigt, verkställde 's~Jedes konsul.erne en uLskrirning. Berefter drogo de i fält emot Veji, h,'.resl hjclplrujlpe:r fr/in hela Etrurien_ voro församlade, mindre dragne vönsk"l' ror VejPotern., än af det hOllp man raUat, aU den Romerska stalen af inbördes split kunde t1ppIÖSll$. ,'id de Etfuriska {olkens scmen~ammll mö len, hördes JeraS huhudmän högt yUra: ,,({omerska makten skulle vara evig, om id:f'. sjelhe inom sig söndrade. !tomare rasade mul Homare. Delta \'Of'e dd end. gift. della det frö till förstörelse, SDIT. man upptäckL för mit' tiga slaler, och SOUl gjorde aU,äf\'cn stora välden \'oro förgängliga, Länge hade denna sjukdom varit motad. dels genom adel ilS klokhet. dels gellum menighel~IlS tllamod; änuleligen hade dt'n IlppnAIt sin höjd. 1 ~l sia ler halle biihii sr en; hvarlden parliet Ilade SlII egen SI!·relse. sina egna lagar. Hirr endast vane .tt rasa \'id lttskrifningar. hade de i fäJt var.il sina bell lharvera hörsamme. SA länge krigslllkten egt besl.~lld. ha.de, i hvilken itJro ställning som helst, en radd·
ar
II • • OIlN.
UP•
.uI, U.
009
, . . varit möjlig; men nu följde van~.n alt. ie.ke lyda öfverhet den Romerska soldaten dven, fall. Unsist. kriget hade hären enhälligt, pi sjeHva slagt&et. i sjelhs slaglningen, frivilligt lemnat seg ren de besegrade Equerna, hade örvergihit sina !a• lemnat sin räHherre i striden. emot befallnmg Ju lill li2rel. I sanning, b10lt ett fortsatt be.....nde - och Rom kunde genom egna krigare 1;::;:8ras. net behördes jc;~e mer än alt {drkJara II . och att tlIM det. Odet och gud arne skulle • U.. e göra det öfriga." Detta hopp Ilade "äpnat I..•...lrua.. erna. som under måoga skiRen varit ömsom . .rande och besegrade. KAp. .IS. Roms konsuler fruklade ocksS ingen_ Ung ffipr. än ~ina egna krafter, sina egoa vapen. Abnkan af det sista faltllgel! rorderfliga nempel sll.rimde dem för möjligheten af en ställning, der dc pi ltD ,Ing mftste rädas för tvenne härar. Afsk[äckte genom denna tvJsidiga fara höllo de sig derföre stilla i lägrel. roNIgol r~drum och lid skulle k",o hända .r aig ajelf mildra förbiltringen och medföffI eU sun. "'re tänke'iitl.t:I Fienden rråo Voji och Etruskerne .ndlade med dess OIera hetta; de retade lill drabb_ låg, först genom ridande framför lägret oeh ulma. _bele; slutligen, dl delta icke verkade genom 6mä. r ej mindre emot konsulern. sjelh., in emo~ lllren. l,lDetla föregifv.nde aC ilibördcs miuhilJiJ!;het» "'"'" Lf"j.".
II.
U
•••
TITOS UVIIII.
(sade dc) 1)vo~e eU medel uppfunnet rör aU dölja sin r~l;he(. och det vore mera liina sold~ter5 mod än dl'ras vilja som kOllsulerne misstroddp.. 'fl'slnad och IUf!D ibland beväpnade vore en ny Hl af uppror.» Tillika rramkestade de örver Ughclen af deras b(ird och upphor dels t,lsk.a, dels grundade tillmälen.
Knnsulerne hörde del ulan missniije, dl de invid sjelha "alten och ingAogarne till lägret 51 larmade. Men i den okunniga hopens bröst .r,betade N!lejvis harmen och blygseln, och vände dess uppmärksam• het ifrAn del iure onda; man ville icke [emu fien· den ostraffad, man ville oclosJ icke unna Ilatricierna, icke konsulerna [ramgAng; hat emot fiellden, hat emot medborgare kämpade i derag ~jälar. Het rorra ~grade
omsider; 811 fräckt och förmätet var lielldens
liAn,
I slort .nlal ronalDI.. de sig vid råltllerrelällel. begära en slagining, fordra aU l!leken lill aufall mA gifvas, Konsulerne lula. sina huf\'lIden tjllsarn· man, sAsom rör att rAd pläga, och lala länge med hvarandra. De önskade cn slagtning, men denna
önskan skulle de älerhAlla ocll förburga, för alt, Renom lllot~Und och cJröjsmAl, girva stör-re fart §t uen en g§ng i rörelse satta soldatell. Svaret bld alt "saken vore ännu icke' mogen; ~nnu vore det icke (ju (j1J drabbning; de skulle hMla sig inom lällrcbl.
I
En p'Abud uHärdades sedan. aU de sk~lle
aCMUa sig jfr"n sIrid. Om nlgon ulan befalhllnS inläle sig i trälTning, skulle han straffas dsom fiende: D~rmed blefvo de afvisade och deras b('gär att Ca
ur . . . till log den mo~. jU! mindre kon,nlerne efter ~ t8nka önskade del. Fienderna närmade sig .,ulom IAngt trotsigare, sedan konsulernas be• • rt icke leverer-a slaglning Iiler kunnigt. ltNu de ju ~lramöSI skim(a; man vJj:lade icke lerona. ......erna vapl'n: i all sin styrka skulle uPllroret I,)t. • stulet ar Roms välde vore rörhanden.» I denna . . . .lln löpa de fram till liigerj)()flarne, nlösa smä....... knappast .fhilla de sig ifr~n alt slorma • Mt-n nll ItirmJ icke Romurn längre bära Ilymr; hela lägret löper till konsulern•. Icke . . i stillhet, lAsorn rörut, anmäla de genom de ..... cenlnrionerna sin önskan, utan alla om hyar Bdn uttrycka sig hlolt genom larmande. !,,!u var p
liten mOflen. men ännu dröja k'lnsnlerlle. Andteli• ... Iller Fabius. m"t'd sin ämbetsbroders umlycke, tf t'Q fruktan rör IIIJpror, som öka(Jes med larmel, i • • ~1Jd med trumlJelen. »Jag yet», säger han, .C:::Mjb. ManiiIls, aU desse kunna. lIegra; a~t jag icke ..t Obi . . vilja, halva da sjelll'e vAllat. Oerlöre t mitt oryp.gHga beslut att. icke gUra tecken till .....11, mild mindre de svo'rja alt segrande Atervända' denna' Illa.'niog. SIn konsul liar den It'omerska .ten en Illnl pI nlplalsen bedragit; gudarne skall' åldrig bedrag•. » Ibland de rrämsta stod en lon vid namn Marcus Flavolejus. Som med 'nhet lordrade Ilastning. lISegrande, Mucus .k.1I j.g .Ienande lir ,lastningen.), ropar: och 1i..lI.r Jupiler och liars Gradivus ocb
!I'
nyu. uflna.
de öfripa gpdarne alt i sin ;rede straffa honom, om b;1In sviker. Hela hären, man ener man, .n;,igger hvar för sig samma ed. Sedan edpo "ar glngcD, girves tecken, de faUa vapen, de pA till slagtning, fuUe förbillring och af hopp. »Nu m5Ue f:truskernI' smäda)) (sade de) "dl'lIne ffi\ltlvigc fiende, mittI' hao nu möta dem i stridrn.ll Ple1Jt'jer. Patricier, alla visade denna dag en utpmonleutlig tapperhet; nJt'n klarast slr4iade Fabiska namllt't, Fabiska iiUelI. Ilet var deras töresals aU i denna strid Iter-
ar
"ilma rör sig menighetens sinnen. som de genom m5nga borgerliga strider rOrbiHrat. Hären Ullp!lUiIles lill slagWing och fienden fr3n Veji samt Etruskerues troppar draga sig icke undan.
KAP. ..lO.
Nästan säkert vtlr deras hopp. aU
Romarna lika lilet ffieu dem, som rörut med Equer~ na, skulle inlåta sig i drabbnins. ja, aL~ mao i deona sinneoIIs rärbiUring, ideona b('länkliga ställning, icke horde misströsta om nIgol ännu större fåretag. Helt annan bier sakens utgång. Ty aldrig rörr hade Romaren inllgot k"rig med större hälSk· het börjat eD slagtning; si m)'cket h.d~ I ena sidan fieoderue geooOl smädelser, .: den andra konsulero e genom dröjsmål retat dess biUerhet. Knappt hade Btruskerne lid all uppställa hären; ty redao under rörsta hettan hade Uomarne snarQre blindvis kastat än rik.ta~ silla laosar, och del var nu på haodkra..O,
II. IoOUlI. UP•
913
.&6•
.. JA Ivird!e~g blott, det blodig~sle ar all .. strids..... 10m IrllfTmogen bl'rodde. UtmirU skidades ....ad de frlmsta df'o Fabiska ällen, en röresyn for .... medborl:are. En ular des51. QllinLus Fahiushade Irpdje het [ömt varit konsIII - gick fram.lir de öCri;:!a löst pli de tiilt slutna Vl'jenlerllD. och "ängde sig OVar81lrnt omkring ibland fienden~ Lalrllr.a .ror, dA en [lruripr, stolt ar sina krarter och sin "iog i vapen. stöUe honom svärdet gf'nom bröstet. • vapnet 1Ildrngs. störtade Fabius död i siu blod . . jorden. Rpg!!e härarne känd", ar denna ... mannf'ns rall och Homarne ,'eko pli dpt stället tillbaka, d" kOllsuln Marcus Pablu! @jorde ett spring .nr den (allnas lik, höll Cram skölden och ropade: .ldater! var det d..Ua J svuren - aU "rende Ater....nda till JOllret? AIIIs3 (rukten J de (PRasIe bland Bend(lr, mer ,no JlIlliter ocb Mars, vid hvilka J sv uTitt Jag har icke svurit, men segrande skall jag' It(lrrind. eller or.k här, vid din sida, Quintlls Fabln•• Umpaode ralla.» Till koosuln sade di! Kz;so "abios, det rö". 'rels konsul: llMed dessiI ord, .io brodll':r. 'ror du dig kuona utv~rka att de k.ämpa? Godarae .. kola uh~rk. del, vid hyjlk.a de nuriL . . vi vilja. dsom del höfves berälhdvare. shom ... egnar Fablsk.a 111moel. heldre med k.amp än med "'m.ning, elda soldater'nll mod.» SI ilade de bAd. "'blerne m.. d fällda lansar 'rämst i spetsen och me_d sig bela bäreo i rörelse. •
'fer,."
tlT1lS ,LIVlUS.
KAP. .4'1. SI v'nit IrilTninj:lt"J'I pi den sidan Uer. sl.lId; ml'd icke mindre ifver Ih.de l'mellerrid ,kODsuln Cnej!IS Maolius pJ den andr.1 "Ylleln s.lt siriden i ghg. och 'hen der hl'rnkade ett näslan lila öde. Ty likasom pi den andra 11~'Ilt"ln QllilllllS F.billS, si bIer, pi denna, konsIlIn ManlilJs sjeJf, dl han jagade fienden redan snsom slag"n h:alllrör siS, oförtrutet följd 'ar sina soldater, och flA samma säll "eko äht'n de tillbaka, ti hnka alt han \'.8r dödad, dl han illa s~rad lem Ilade sl.glältel. Ile !kulle ock h.fva öhergifvit Illalsf'n. om icke dt>n .11drl" konsuln, med nå~rI r)'Ut"ri-squadr.oner. i SI)Ofr.slräck hade ilat till denna sida, och gponm utrop,.ll ~1'J1S ffit"dbroder Jerdf'~ och all han sjeJr kom olip!!rande rr;n den aodr' flY!lE.'lo, som redan V8.~ 51'8('(1, hade 1I11pt'blillit den lutandf' slällninpen. Alvt'll Alanlills sjl'Jr yisar sig DU rör dE.'ras ÖIlOO rör ott ntersl;illa slalltninge.o. Soldaterne igenkände IHtda kOIl!i.uler,(]a, ()(:h deras mod bJc,1 Iler IHvadl. 8cksli hade 'fif'lldcrnu slagWnie' nu eD mera skt"oh.r iD verklig styrka, mf'd.o de. i rilrlilande pA sitt öh'erlä@sn. aldal bor4.lap:il reservtr,opparna och skic'kat dt'm alt bfoslorm. liigrf't. I MU. hade df.' ,äl utan betydugt molstJnd itltriingl. me' under df't de, mera bt'tänkle pJ phmdrioJ! äu pi kalUP~ förspillde liden, hade de Mo.roNSkl Tr.iariernt', sOlJl ~cke miiktal f'molstli de! rörst. i'lbroltet. gJ:oom bud..kip uMlertilllal kOfl&uJerfll om sakcfIlaS liliillniJlS och dprpJ1 gAtt i .en sluten l5iara tillbaka till fiiHher· ret.J1et, att pi egen haDd börja en Dy träITDin8i snart
II. 101l!'l.
K.l.P• .11.
e oeksll konsnln Manlius Uerkommit till liigrt't, h.n mrd loJd.ler besat! alla inglloger och tillmt v3@en ror fientten. _ Nu gjorde lörtvillan Tue icke blou modi~a. ul.n rasande. Ty sedan de ..... glnp:I'r ffil'd fruktlös hattighet rllsat Il alla si• ..... der hOIIPl'1 visade en utgAog, slörtar en sam· ... Bock rmot konsuln sieIf, som d sin rnslnin~ ipen_ _ lides. I)e ronta kashapnen uppUnp:as ar de kring. tuftldfo, men snnt blir v5Jdet oemotslAndligl. Kon_ .... stupar af eU dödligt sAr. och alle ?mkring ho'WaID förskingras. Nu växer Tuskernes dJernlel. Bo. 4uroe ja.'t.r fiirskrlickelsen i oordning genom hela IIBret, och del hade kommit till det yttersta. om kb undt'rrlillhernrne h.de undanryci.::l konsulns lik, . . genom en port öppnat dg lör fienderna. GetIom denna triiu.'ta de sig lit, artiga i förvirring, och lI6ta pli den andra sl'lIrande konsuln. Här b1ervo de • .,0 st,!"" och 6k;n~rade At alla sidor. Herrli!Z var dN ...er man vllnllit, men bedrönig genom tvänne .1 IYllIU.dlt ('IIiins nöd. nerröre sade konsuln, dA 6e. lIa1en '1IlerUnrle honom triumfen: 1)Qm hären utan flltbtrre kunde triumfera, viile ·han, {ör den ut.i,Ua IUt1jlln5t i detta rlillUg, gerna det tillAto, Iaea dl hlrt'l h"t, genom hans broders Qointi Fouii . . vore elt lorgilllS; 01 stilen, genom förlusten ar ... erta konsul. vore Ull hälften r.der!öt, kunde han 'estn del icke f'1!I'I~~tq-. en .f allmän och ensk.ild ••Und lagPr. Arorull.re in nlgot firadt var o..hlkna teRmig: si keC'tommer I ökadt mitt
...
T1TV1 J,J1:IUIo
Itemoas ulan nppmärksamhel, aldrig liIlät aU man vände sig Je en annan sida. 05 gir den Fabiskt iiUen Iitl senaten: konsuln reirer ordet (o,' sin ält: )JOel V\'jI'ntisll.a krigel, J "ehm det, församlade ra· der, rordlllr mera en beslämlig än en talrik. härsmakt. Ilesörjen j de öfri/l:l kriglOo; örverlemnen rejenlerJlII At Fabil'rna. Vi v3ga rörsäkra. att det Romerska nl,mnels iiro der skall varI ltrygllad. Shom en oss t'gen ramiJjf'rejd vilja vi, p~ enskild kostnad. röra detta krip:. Stalt'1l skall derp.l bvarken anviinda soldater eller Ilenningar.» _~It'd ~törtla tack.sägelser emotlogs uetta. Konsuln 'emnade rlddörsamlingen och gick hem, heled8a~acl utd heja skaran af Fabier, &om i alvaklan af senilens beslut hade ,tannat pi förgirden till ridhuset. Ene, lillsiizf'111! alt (ötjand e dagen ...:lllOllde inst:ll!a sig vid konsulns port, gick h ...ar och ,m till sitt hus.
KA.p. "9. Ryktet sprider sig örvpr hela sladen: F.bierne höjas till himmel..n. »Elt ella.. hus hade Ilagit sig stalpns börda j kriget med VPjentprna hade blirvit en enskild olllso:rg. en enskild fejd. .Med t~1 lika krartruJJa äller i Hnm, förhehölle den ella sig Vol.ierna. den Indra Eqllrrna. kunde alla (oll.slal! i gr'!..lmskapt't kurvas, och Romerska folkel derund e! siUa i fred och rO.ll _ Följande dagen ser man llieroa i vapen samlu pA utsatt sliille. Konsuln I skidaman!el Iräder ul och finner pA rörghden hel' .io ätt r.rdig alt marschera. HaD ställer sig i spet-
ra·
n••II)IEll'.
UP,
n.
... oeh kommendprar lilI IIppbrolL 'A:ldrig ~
... U:~ade
!'Iaden en här. mintIr.. 1lI1rik, mf'r. ntmark
"'.je
•••
tITU! LIVlUS.
sin post. 'utSI) pA hl'la den sträcka. der Tuskernes land slöler intill det Romerska, betäckte de sin egen .sida och oroade fil'ndrlls. utbredande sig pS bAda gebilen. Härjoin!!aroc IIllphörde sedan for fOn kort lid, under dt't I t'na sidan Vej(·nlerne. som rrin Etrurien erbJlli! Wrslirkllill!l. 1II11grf'po rrirsklnsllingen vid etemera, och A den indra en Romersk krigshär, SGm ko'llsuln I.ucius .-Emilius di Ifört. levetend~ Etruskerna ett fållslag. Vt'jf'ulerne hade lili.väl kniPIII lid alt uppställa si~ i sra~ordlling; ty redan under första brlldsk.'lrl. medart de bakom fålUecknen inloga SiDI leder och ordlladt' resentropparne, roll ett Homerskt ryll~ri-re;.lell\ellle dem plötsligt i flanken, och belog dem möjlighelf'o icke allenast alt börja slagtning, utlD iirveo alt Mlta SI And. SAJt'dt's tillbakadrifne lill Saxa ruhra (de röda kliIlporna), der de ,hade siU lä~ ger, bAda dl: ödmjukt om fred. Men knapI" nr rred delO beviljad, Wrrän de af medfödd lätlsinnighel ångrade d!'t, innan ännu den Romerska besättningen hade art~gat frlln Crelllera,
KAI', tiO. En ny kamp börjades dledes emellaP . Fabierllll och dd V!'jentiska rolkel, utan nngon större krigsrustnill!l; och nu var det icke blolt plundringar pA egorna eller plölsliga anfall af strörvande llarlier, utan äfvtn pli fm fältet drabbade man Hera gInger . i ordeniliga slaglniugar tillsamman, och en enda ~o mersk familj seprade icke sällan öfver en Elrurl;k ilat, lom var, efter den lidens skick, ganska. Oläklig.
II: IlOlUtlI.
I16rj.~ lunno.
UP. 10.
Vefenterne detta harmligt oeb f~roo .nde j men snart föddes ar sje!rva detta rorh3l4 e en plan. alt genom t"6rdt fAnl!a den öfvermodig.e en, och man sJg äfven ml'd rågnad. att Fabldjl'rlhet "äxte al den! m)'ckna framging. ~.r af boskap drefvo!l derf6re (h·n ginger, al_ tillflilligtvis. de plundr8nde till möles; egorna _nades öde genom landsfolkets D)'U. och det väpe manskalJ, som utskickades aU hJimma plundrin~ ., drog sig tillbaka med en forskräekelsf', 50m oftIre \'ar I~lsad än verklig_ nedan hade ock Fabi· ltDe för sin fiende fattat d mycket förakt, att de ttedde sina obegräJlsade Vapen pft ingen od och pA in_ Jtn tid kUllna elOotsth. Dettll hopp förledde dem .. d.g aH rusa ned pA en hjord. som s)'JlleS pi eU _ydUgt aratllnd rrlln eremera, ehuru beviipnade fiender hlir och der visade sig. 'Ulan att se sig rör, b.de de redan hunnit forbi det försAt, som vid sjelfva "ig... 'Ur ullagdl, och spridt sig for alt rörva bo....pet!. h.Uken ar skrämsel, dsom vanligen händer, bade IkiD@nt sig At alla sidor. di bakhAlI!.'t plötsligen pi en R'BB uppsteg, och framfOr dem och omkring 4em \'oro &eocter. Ett .nskrl, som rund tom hördes, le först deras häpn.d och snllft nögo pilar fr3n ,idor emot dem. Htruskerne slöto sig närmare "bop., och ~hen F.bierne, .nar\ omriogade af en ten kedja ~~ bevilpnade, nödgades i deo mAD fienden pAlrangd.~. i~om en allt trängre rymd eD treis. En släIlDlD!, lom synbart visade häda
fj.....
...
TITUS L1VJl1S.
deras ringa anta) och Etrllskernes' myckenhet, hvil. kas leder genom sommanträngningen bleho talrikarl'. DA UI1llhörtle de med ('o strid, som de, !liuills lita r.ik:lat At all. sidor, och "ände sig alla emol en enda punkt. Med användande af kroppskrafter och vapen bröto de
sig här,
vijO!gformi:;t uppställde. igenom.
Vigen rörde IIpm till en sakla slutl'lOde kulle. Här st..nnade de rurst, och. sS snart höjden lemoat dem tid aa hemta antlan och SlnS8 si~ ener en sA hänig beSLörtning. slogo de till och med den upfHilig3nde fienden
tillbaka oeh,
underhjelpt
ar
sin ställning.
bade den lilla hOJH'D $1'g,-.I, om icke Vej('ntcrne pi eD omväg hade besli1!it spelsen kullen. Således fick fienden Ilet örverhantlen. Fabierne blervo alle till sista man slagne. och skansen erörradcs. Alt antalet ar dem som omkommo varit trehundndesn, är en ensliimmig rtpp2irt. samt aU bloU en enda, som nalkades m.nnairen, blirvit iirrig. en slamfader rör Fabiska äUen, och bestämd atl blHva i rred och i krig' icke sällan det krartigasle slöll rör Romerska stalen under vAlIliga Jägtm.
ar
R. n. b. 177. Ihp. öl. DA den na olyoka timade, F. Chr. r. oU$. hade Cajus Horalius och Titus' MeneniulI redan lilllrädt konsulatet. Mcnenius afsändes l?enul emot de örver segren högmodiga 'fusk~.rn~. Arven dIt .nnpp sIriden' olyckligt: fieoderna bema~tl~ gade sig Jaoiculum, och om icke konsuln HoralJuS bli(vit bemkallad irrAD Volskeroa••kulle sladen, pJ
U. DOIBM. UP•• ~i.
. ilS
dl den, utom k.rigel. äfve" led utd sädes... bUfvit innesluten - ly Etruske:rne hade redan Mur Tibern _ och si nära sjeUva stadsmu_ fUrdell detta krill, aU den forsla träffhingen, i "n URren bier naCj!jord, hölls vid noppets ternde. andra vid Collinska porlen. Ehuru Hom.rfördel biir ur foga. bel~'dlig, återgaf dock denna ,oldaten &jU förra moo, och gjorde honom me,., • lad för tillkomnl.llnde upenskiften. - Aulus ius n<:h Spurius ServiliIIs bleh'O konsuler. Bller .. L b. U •. den rärhlst de i sisla drabbning@n lidil, Gr. I. ,u. undveko Vl'jt'lIlerne ett ordenlligt falt· fiendtligheterna inskrällktes till sIröherier, Urin Jalliclllum, shom (r5n en borg. !!jorde de all. sidar uaC.1I pi det Uomersk. omrJdet. Boskap landtboer '0'010 ingenstädes (redadu. Med samma lom de hade Inärjl FabiE'lna. bJefvo de dock Ib. lIIutl4!en snärjde. Ty tU dc förröljde nligra boekaPlhiordar, Som med nit, (ör aU locka dem, At er. blli blihit Iltdrifneo. flilla d~ i ett uakhAlI, och badet bier lA mycket större. som deras mängd ,talrikare. Derlll härtiga raseri örvor dolla nerl.g !:ilet qr'ak och anlednlllg till clt iillnu slöljre. Bingo nemlIseo l"Il (laU ö(vcr TiberD och räre. lig aU storma konsuln 8ervilii läg!'r i meD bleho Ilar rörlust .Islagoe, och drogo sig med möda ta till hnicllh,Jm. Str.d derefter gick ocill Il 1 si~ s,id. öher Ti~ern. och rrirskaosade sig Al,er tid roten ar JaOlculum. Nigot dje,.r .r
ou
TITIIS L1VIU!I.
. girdagens lyckliga träffning, men änm!' mer derföre, alt brist pi Ilrsmedel nödgade ht')nom aU rörelaga ärven det oförvägnaste, om blott det hastigt verkade, lät han taljande morgonen sin här pil vinst och rör. ·Just rycka upp rör Janiculum emot fiendens läger, men bIet ännu skymOigare lillhakadrirven derirr5n än han sjeU dagen rörut 'hade a(slagit fienden; och del var endast genom hans ämbt'tsbroders ankomst som han sjelf och hans här räddades. Inneslutne emellan h'änne härar, och i rygl!cn blouslällde ä~ for den ena, än rör den andra. blervo Etruskerne I
grund ot'dgjorde, SAJunda blef j:renom eU lyckligt öherdåd del Vejentiska kriget sluladf. K.... ,. 59. I Rom Ilerkom. med freden, ett lindrigare sädl'spris. dl icke allenast irrAn Campanien spanmAl bIer inf6rd. ulan ifven den, som rörst "arit undangömd, Uer rnmtogs, sedan rruklan for egen tillkommande brist hos hvar och pn f6rs,unnil. M öfver.llöd och sysslolöshet lörröJl man Irer till uluirDingar och uppsökte inom sig det samla ooda, sedan del ej mera ranns nlgol JUre. Tribunerne upprörde menigheten med sitt girl, Akerdelningsrätslagel, ocb hetsade henne emot dess motslAnrlare; adeln, icke blott emot hela stJndet. ulan emot enskilda medlemmar. Quinlus Considius och Titus Genusius, som bragt 3kerdelningstörslaget 4 bane, slämde. TilUS oenius rår rätta. lIoDorn lades till last for/usten a posten vid Cremera, emedan ban sllsom konsul icke
!fei
Il. 1011111.
UP. lit•.
"5
halt sitt läger. De otverhde alt han .... riIId. DIlihåi l ena sidan patricierne icke niliskt arbelade ror honom än rörut IOr CD· AUI, och i deo andra kärleken ror h'\~8 r.der ppa innu icke utslocknat, sA mildrade trlbu~erne och ehuru de anld.gat honom pi hr~et, de honom till en plikt.r tvAtusende kO.rpa~~s5. • llralf kostade honom dock lihet. Oformogen bir. alr.ymren och rörargelsen skall h3D derar ,. sjuknu och dött. En annan anklagad var see,. Spurius Servilius. Instämd. 53 snart han ridl konsulater, ar trihllO\!rn3 Lucius Cmdicius och "us Stltius, strad i början ardet§rl'!t E. R. b. 279• ....
U"t... D.
Uj
2.6
TITUI L1VIU9.
han, inkallad. slisom viUne, tillade honom en del al sin egro ära; men ännu mera bjelple honom Menenii olycka; - si mycket nr nu tänkesättet for· ändrad~1
, KAP, 5;J. De inhemska tvisterna hade upphört. Eu krig uppkom emol Vejenterol, med hvilka 5abi· Deroe hade rörena! sina va ven. Med up·pbJdade hjeolpIroppar ifrJn Lalinarne och Hefnikerne, sändes ko?sull] l'ublills Valcrius i spC!tsen rör en krigshär Idl Veji. Hall angrep @en
och förorsakade en s~dl!n förvirring. att under del de, spridde åt olika sidor, flacktals ilade ut alt hiimma fiendens anra!l, eri.ifrades den
)örsl hade angripit.
porten, som han
Inom vallen bier d~ mera ett
mördande än l'n IräITning. Larmet tränger sif! rrf~ lägret äh'cn in i 'sladen; biihande, sJsom om V~JI redan "aril l'röfradl, löpa Vejcnterne till vapnen. KP del ilar att bisU Sabinerna; en annan angriper Homa rna, som ffiE'd hela sin styrka bestorlllade IjgrE'l: För ett ögonblick bleh'o desse störde och bragte I oordning: men snart faUa de f ter stAnd och vända sig emot begge sidor, under det ryUeriet p1 kons uln5 befallning r)'cker fram och siAr och r
11.101111.
IlAP•. 53, ll-I.
!!:!7
lO_ omr~det och härjat dess gränser. Med bilräde .... 8erDikerna eröfrade Latinarne sjelhe, utan Ro~lIrs" riltherre eller .hjelp. deras liiJ:;er och vunno lote allenast sin egendom tillbaka, ulan derjemte ett rikt byte. Icke dess mindre skickades frAn Rom lObllJln Cajus Natius emot Volsterna. Förmodligen tillade man icke den sed, att bundsrorvandlerne med egen styrka och p5 eget bev~g. utan Romersk DlLrÖbre och hiir. förde krig. Oet ges ingen arl ,fskada eUer skymf. som icke tillogades Volskerna ; Iihäl kUDde de icke rcirm~s att inl~tD sig i en slastning.
r.
E. R. b. t80. Chr.
KAP. 5.1.
Lucius FUlius och Cajus
r. Io7t. Manlius bleho dererter konsuler. Vc-
jenlerne Wllo p5 Maniii lott, men kriget kom icke till ulbrott, 1'5 deras anhliJlan beviljades dem en vapen_ h'ila pI fyratio Ir, emot en V§bjudl'll skalt af spannmii och penningar. Den ytlre freden följdes ome_ delblft af inhemskt 8plil, och gen..om retelsen af Jkerddllingsffirslaget uppviglades menigIleten ar tribuoem. till faseri. Konsulerne arbetade med störsla kllR daremot. och arskräcktc's hvarkcn ar Muuenii dom ellrr ar ServiHi rna. Vid ämbetets nedläggande hleho de ar tribunen Cnejus Gell.usius .nldagade._ Luciull ...Emilius och Opiter Virginius E. R. b. 281. tllUridde konsulatel. l nlgra tidböc- F. Cbr. r. "n. bl' 6nner jag VOpilCUI Julius. i stillet ror Virgi_ 'IIaa, .nfOrd slum konsul. Det \'ar delta Aret _ 'feta konsuler må ha lIrit bvilll.a som helst _ 'som
208
TITUS 1IVIU'.
Furius och Manlius, anklagade inför (olket, gingo i sorgdriigt omkring, icke sA mycket till menigbeten. som till de yngre palricilj!rnl. De rida, de varna dem, lI.tt rörsaka äreställen ocb statsförvaltning; alt anse i synnerhet konsulernas raseer, deras purpurbrämade toga, deras elft'nbeosslol, dsom intet annat iin en begrafningsslU. Med dessa lysande sinnebilder sirade, shom med offerbindlar. invigdes de AtdödeD. Men om otk~l konsulatt't hade d mycket bell.g. mille de besinna, att denna värdighet nu mer. vore ar den Iribuniciska makten ringen och undertryckt; alt kOllsuln miste, shom en tribunalsbetjPlll, uti atlt handl. erter IribulII.'DS "jc1r. och beral1ning. Om han rör sig, om han gör nlgot afseende pi adpin. om han lror alt istalen 6ns nligot annat än plebejer, mi han ställ. sig ror ögonen Caji MarcH lan rl rön·isning. Meuenii dom och dödlll Genom ddaoa yttranden ul'pelilade, började nu patriciernc aU hilla rådplägningar, icke orrentligt'll, utan hemligt och afskildt rrllll neras vetskap, Då lille här j den en' punkten yora flose, att de anklagade, med rät't eller orätt, miste räddas, var det de mest vftldsamma . förslag som vunno det me~la bifall, oell det fejades icke den, som \'i1le verkställa äh'cn det orörvägnas te förelag. P6 riilleghgsdageo dledes slod menigheten pi Forum i en otAlig väntan;man undrade j fö.~~lone aU lribunen icke kom; sedan, dA nu hans drols mU bleJ mera misstänkt, börjar IDan lro att han a~. de förnäma blirvit afskräckt, och klagar aU den alhnanO a
II•
.01.1«.
l..lP. N. $5.
129
""..... 'Vore rorrJdd och öhergih'en. NIgre. som gUt Mi tribuoeDS port. beriII. om5id~r, .tt haD blihit" cfOd i siU hus. R}'Uet utbreder della kring .... folksamlingen, och shom en hir skinsras. dl . . . .nror,re stupat. si slingrades hon II.n. sidor• .....d belog i synnerhet lribunerna. h,ilta genom . . imbelsbrooen död lärde. huru litet fredslysning!i....' ...oro i sllDd aU .kydd. dem. Patricierne dereIItol kunde Icke med nog mllla bära sin glädje, lIb II_gl ifr'n att n1goft ogilflde brottet, ville ihen ... lom 'oro oskyldige, .nses aU harva beg!!! de', och man &ade offentligen, aU den tribunlciska makten lDId 1'lld milsle kuhas.
"'1'
KAP. IIi. Strul erter denna seger, som~.r det förderOiglSle eUerdöme, pAbjöds en uUkrifning, och lIDO_ tribunern's modlöshet förrättade konsuleroe . . . . .01. ul'. nAlton mouägelse. Men dA salle• . . . . . .n I lörbitlrlng. men ör,er tribunernes öl'nr kODsulernes berallning. .Oeras frihet ror"ad; de hide iterkommillill det gaml.; .... Ge ore ock" tribunm.kten död och be-. .,.fftL AMn uhigar' mille !Ö..... medel upplän. lut .It emoIIItl .deln. Ilen det ~ beslut' aU I.ga . . . det, alt IllnigbdeD fön....rade sig sjel', dl den • Nk. egde Dllot anDlt biilInd. fyu och tjugo IItlorer ut~jorde· konsul.rnes nkt, oeb .hen de two .f plebejstlndet. Ingeo tiog TOte nitlkUlgare. lieeD tl01I Ivagare, end.M mlDI ,i&8ttl aU förakta:
l'
i30
TltU. LITIU!I.
Bn hvar gjorde della blott i SiD inbillning slort och IruklansvärdLn Med sIdana utlåtelser hade den ene upphetsat den andre. d" en liktor sändes af konsuleroe till Publilius Volero, en man af plebl'jstlndet, som rlstod sig Icke böra tjena shom solllat, emedan han haft befäl öfver soldater. Volero p~kal1ar tribunerna. D3 ingen kommer honom till hjelp, gifva konsulernc befallning att afkläda karlen och laga till spön. vJag vädjar till folket)), sade Voll'tO, .emedan tribunerne heldrc 'ilja se en Romersk borgare hudstrrltas for deras ögon. än sjelhe i SiD säng af eder bliha mördade.» Ju härtigare han ropade. dess ,5Id~ Sammare slet och afryckte liktorn b.ns kläder. Men I\'olero, sjelf af öfverlä~s(ln styrka oeh biträdd deasulom af dem han phaflat, skjuter undan liktorn och kastar sig i den liilaste folkhopen, der sorlet af dem som harmades örver hans behandiiIIS var slarkast. ,Jag vädjarn. ropar han, immerfort, IOjag anropar menighelells beskydd. Till hjelp medbor~ garel till hjelp kamratrr! forgiHves vänten J pi tri~ bOOl'!rna, de bp.höha sje[(ve tdert bisUnd.ll Oro upprehde hopen rustar sig sbom till en sl.gtning ö dtn yttersta vida \'Ir ögonskenligt ror hand~n och ,na.~l skulle ingen ,ättighet, statens eller enskildas, ~or n~gon vllta helig. Konsulerne, som gUt att mota denna häftiga storm, erforo snart otryggheten af en ,·ärdighet utan styrka, Med liktorerne misshandlade, med fascerna arbrutna. jagas de rrln ."orum i.~. i r'~· huset, ovisse huru IJngt Volero siall lullfolJ. SID
n.
1O"ll'I. ""P.
as,
Si.
t:il
• Ändleligen. sedan larmet uöri&! tyslna och de ummankalla senlten, klaga de öfyer siU foronde. menighetens vSldsamhet, Voleros fräckhet. ,.. vSldsamma förslag gjordes, men de äldre se· • hvilhs unka var att rådet icke af hella e IUa sig hänföras lill strid emol menighetens dAd. KAP. lS6. Menigheten. livars gunstling Volero nll Itde blif"i!. utnämnde honom vid niista val lill sin R. b. ut. tribun, för det Aret. dS Lucius l)jna• ar. f. "10. rius och Pllblius Furius voro konsult'r• • en emo! _allas formodan. som trodde alt han skulle P"iDd. hela sin ämbetsmalr.llill all förfölja det förra trels "onsuler, saUe han, för den allmänna saken. ltII enskilda forlrytelse Ii sido, och gjorde, utan alt med elt ord förolämps konsulerna. t!n hemställan folket. alt de plebejiske ernbetsmiinneD skulle '~"I pi ComiM IribUla (valf6rsamlingar, der omrOllnloSlr skedde ener lribus). Det var ett rDrslag ar Ick. riDga vigt. framslälJdl uDder ett namn, som .,ld Rinta ahDet var ingenling mindre än fÖrskräckande. meD 10m skulle bIlIaga patriCierna al[ möjUabet .U le~m ,ioa klienters röster tiJlsätta hviJka bibanar de ölUIkade. Dl della röralag som pS det ~II. bebagade menigheten, bos adel~ mötte det fUsasle motslind, men iogen Iribunerna, hvarleDom toolulerne. eller de bögre; aenatorernes le kunde RSrmls Itt motsäga del, bvilket var
.ra. mr
ar
..
TITUS UVW&
det end. kraftiga ml.'dlet till dess .rböj.nde, si utdrogs likväl genom "'ister hel. het ell mtl, som i sjelr,. fiiretaget ur fiirenodt med stora svlrigbeler. Menig_ heten utnämnde VoJero ~nyo till tribun. och adeln, som föreställde sig .att striden örver della ämne skulle E. R. b. tli. @1 liII }"lterlighet, valde till konsul F. Chr. r.... n. AppillS Claudius, .i.ppii son, hvilien re. dan ifrSn siu laders tvister hatadeS af menigheten och halade henne. Titus Quillrius gars honom till ämbets· broder. Straxl i början af Aret var den rlireslogna Jogen det första ämne som röretogs. Men icke mindre iin af Volpfo. dess upphofsm.n, yrkades den ar h.ns ämbetsbroder Lztorius, och Il honom sS mycket ifrigare, som ban var ny.re. Hn utmärkt krigs. ä,ra gjorde honom djerr, ty knappt var nlgon vid lIans lir raskare nli striden. 01 Vplero endasl talade om lagen och undvek alla förebrlle1ser emot konsulerna. bör,jade deremot denne med en klagan öher Appius och hans ätl, 51som den öfvermodigasle. den mest trunni5ke emot Romet15k. menigheten; ty del vore icke en konsul, pIslod han. ulan en bÖdel, som konsuln valt till aH p15ga och sönderslita menigheten. Men hans llllgfth'a, mindre öfvad, shom han var sol· dal, svaraile icke emot hans dristighet och mod. Dl uttryck således relades honom, sade hall: llQuiriterl Emedan jag icke talar med den lätthet. som jag verk· släller hl'ad jag lalal, sJ. inställen eder i morgon. Antinsen skall jag här ror edra ögon dö, eller ulverka lagens antagande.1O Följande dagen intaga Iri-
II. IOUlI.
UP. 11&.
133
lal.rtstolen. Konsulerne och adeln slilla 8Il rolkNlmlingeo (ör aU hindu I.gen. Letorius .It Ilie. som icke \'oro röstegande, .kulle aru. De un1' ädlingarne stodo qvar, och Teko • de' missta for vaktbetjenten. J)lI ger Leklrius lIIiaS IU gripa nlgra ibland dem. Konsuln Appius ot bealrider tribunen all mlkt ärver andn iD . r. DDenDI örverhetlJ, sade han. ,vore icke (01iilverbet., ulan menighelens. Icke en glng ban kuode, enligt rorntidens bruk. med sill ämbete. dithel .hisa nigon, ty sd voro ordaslitteo; DOm 6eAagor (der, .4 tagen afträde, QuiriJer.» OJ al tiu och förklarligt talade om rittigheterna, det hooom icke svArt aU rorbrylla Lelorius. Orin· !iIode .r hum .kickar dA Iribunen co vakLbeljenl III koolulrtj konauln en liUor till tribunen; ty denne, lapade b.n, vore blott en enskild man, til.n 'ilde, UII.lmbeie _ och tribunen hade bli(vit mislhand~ OlD leke hela Cönamlingen i vrede rest sig emot kOO8alD Ull bina rtil"lvar, och den uppbragt. rolkho. pen Uri.. hela stlden strömmat till Forum. StAndaktIII tro'''•• likväl Appius det häftiga ovädret, och ... blodl! "rid b.de uppsUII, om icke den .ndre _.u1n, QUiallu.. hade uppdf8git At kOD8ularcrne.U _ "id, om det ej Ifloorledes lät lig gö,., bort~ bios imbellbroor.f rrln Forum, och &ed•• sjelC till lDtd böeer Illidu' den _tormaude meDi8betm. ~ talat tribuaeraa IU OppJÖSl rorhmliogea. ... "alle gifTa ,.,edea rIdrum. Tidea lioJle iei.e
I'"
.r....
TITUS LIVIU!.
belaga dem deras makl, nlan öka deras krafter med örverJäggning. Senaten skulle foga sig erter folkets, konsuln efter senateos vilja.1l KAP. 57. Med möda slillådes menigheteo ar "onsoln. med Ungt större möda den andre konsuln af lenatorerne. DA folksamlingen ändleligen 1'8r upp... Jöst, höllo konsulerDe en r~dförsamring. Oer gjorde fruktan ceh harm. som omwexlade med hurandra, meuingarne i börjaD- skiljaktiga; men ju meta SiDnena, efler nAgot ,Idrum, fördes irrAn Iletia till öfverläggning, dess mera kände de sig oMgade rör kamp, så aU man tackade Quintius, aU oenigheten geno.?1 hans bemödande blih'it stillad. Oos Appius anboll man, »att han icke mltte lordra en större konsularmyndighet iin ,den, som med endrägt i samhället kunde lörenas. Då tribunerna och konsulerna ryckte allt, hvar.. il! sin sida, bier ingen styrka i medel· punkten ofrlg; staten styckades och söndersletes, och man frlgade mer ener i hvars hällder den vore, än man sörjde rör deSli best!nd.» Appius derl'ffiot r(Jpade gudar och rnenniskor till 'vittnen, aH listalen af leghet rörrAddes och blottställdes; alt det icke fattades senaten en konsul, men konsuln fattades en se-Dat; alt man antoge hArdare J.~gar än dem, som ,n· logos pi del heJiga berget.» Ofverröstad geno~ Tl# dels enhällighet, tystnade haD lik.väl, och IlIgroula# g,d biet utall invändning anlaget.
•
1l• .oDl'f.
J;J.P,
58.
"5
'. sa. Nu blef.o rör rörsla glIngen tribuner. omröstning elter tdbus, tillsaue; att'1 ärven dl bfih'it ökadt med Ire, likasom si'ulle de uril endast hl, berättar Pisa. Dan anror tribunernaS namn: Cajns Sicinius. Lucius Nn'IUS, Marcus Ouilius, Spurius leilius, Lucius Me_ Under den inre sönd~iop.en i Rom hade :erae oeh .&querne börjat fieDdtli@:he~er. Ue hade :1 Romarnes egot. pS det menighelen, i bänar cn ulvandring, skulle bos dem söka tillfiYRt. lURDet sederml'ta JlerstäJldl'S, drogo de silt läger ,b. Appius Claudius skickades emot Volskemi; liua fick ..f:querna pi sill lott. Appii stränghet l ri\t dl'n samma som hemma, IIU d mycket '. lom den vilt ntan Iribuniciska rjetlrar. Ban le menigheten ännu stukare äD hallS fader: Ilatt al beDDe blihit besegrad; alt _ dl hao.sbom konaul ulan like, bli hit uU till en Wrmur emot 'Jbo. . .~ten _ just dA h.de en lag blilvit antagen, .de Gif!e konsulerna, af hvilka adeln pA Uingt Ick...iata, al mycket, med mindre bemödaode , aU l'örekomma: denn. harm och förargelse ä8~ b,nl vilda lynne, aU genom hArdhet i beral krigshär.... Lik v,äl kunde- denne mfcd ingen ,mhet kuf...: al stark var den 8enslräh;tShe~ iDl.gil sionena. AllliQg gjordes med lfÖghel, het, hAglöabel, alursltbet: hlarken blygltl &aktan höll dem i Iygela. Ville hao aU m.r~
"olle phk,od.., II giogo de med Oil IJ~8.
tJ.
nn;1 U'fn:••
samm.,e; kom han att uppmuntra dem lill arbete, 5traJ.~ anynade bos .lIa den sjetrmant ....ckla Oilnt. Var ban närvarande. sA slago de ned ögonen; giet hao rörbi. 51 rörbannade de honom I tysthet, sA all _"en detla ar meni~helens bal hittills obesegnde mod nlgoD glop: sklt,des. Sedan hin r
KAp, ti9. InteL af allt della var Vulskerna obekant. och just derrore bleho de mera närg'ogne. i hopp att den Romerska hären skulle emot AppiuI vila. samma gensträrvighet som tillförne emot kollsulll Fabius. Men den Yar emot Appius Ilngt birti. girl' i sitt motsUad. in emot Fabius. Ty denne ville icke blott, sA80m den Fabianska hären, icke segn, utan den ville bliCva besegrad. Ulrcird lill slaslaing. Aydde b.n nesligt till lägret liIlbaka, ocb stannade icke rörr än han dg sina förskansningar angrip's af Volskerna och sina e:rtertroppar ömkligen Dedbugg.s. Dl dhringi1des booom väl elt bemödi10de till motvärn, &1 att den redan segrande fienden dr er• tillbaka fr3n vallen, nlen att det likväl var ögonske~~ ligt, .tt Romerska IOldaten endast uli1l hindra I~ 8"lls erörraode, ocb rör örrigt glldde sig öfver ~IU nederlag och sin vanä,.. DI AppiulI, hvars trolsIga lYODet härar icke del mlolla kurvades. med lörefl. tJI
U. JOJ:I\f.
UP. IS'.
iilva men birdhet, kallade bären till en komat. hutade uoder-rlilthernroe och örverNmriilt till honom, och varnade honom naU aU ling icke blottställa aitt ölverberål. burs hvilade pi de lydandes enhällighel 501Tiignde allmänt alt infinna sig vid ..mm.nt oeh här och der hördes de som utlryekli'ordrade, alt ugret skulle flyIIu ur Volskernls Den at'grande fienden hade nyligen yuit oästan larae och pS vallen, och en &tor olycka vore blott att beran. utan sAg~ redan t)'dJigt ror bo» aan gar indlligeo vika, emedan de deringen ting aooat vunno. Bn elt uppskor i et. bao inställde sammankomsten, utgar marsch. rör mlj.nde dagen. och lät tidigt om morgonen . till uppbrott. JUlt under del hiren bildade "" .rUg ur lägret. angrepo Volskerna de eflerIlkuom hade 'fven de genom samma lecken Uppmanade. Larmet utbredde si~ derifrS" till frlim" och bragte genom förskräckeben blde hlecken och leder I sidan förvirring. aU man bvarkun~e hör. order eller uppställa soldater.na i ordning. logen tänkte pi annat ön flyk.l, och eldan biirtlghet ilade de bort. örver f.llna krolloch vepen. aLt fienden förr upphörde att rörfölja 80maren ." Omsider, sed.n konluln, som .In. sold'ler, under ett rruktlöst bemödande aU dem lillbaka. 'ter ..mIll de under loppet 'king. 1101 han läger pi rredl. mari ocb plbjöd en
_,rka
"'Til
Or.
9.8
TITO. LIV'UI.
allmän sammankomst. Här rörebrAddc han häretl med bitlerhet och icke ulan rättvisa, aU den rönAd& krigstukten, alt den rymt rtJn sina riilttecken; hvar (anorn., hvar vapnen vOtoT frlgade han än en, ia en anUIn, de v'lK'nl~sa so/dalerna, de fanbärare
af
som mistat sina fanor; de centurioner och nir lippethd belönta soldater ') som örvergifvit sina leder, lät han derertcr slila spö och hllshuggas; af du örriga hopen besliimdes genom loth;ing hur tionde Dlall till dödsstraff.
KAP, 60. I lEquernes laod deremol vit CD ti:HJan cmcJlan konsuln och soldaten uti viinlighet och välsörande. Hels var QUilltillS af naturen mildare, dels gjorde hans ämbetsbroders olyckliga h~rdh~~ alt lIan ml'U slörre tillfredsställelse följde sin lllcdfod da böjelse. En slidan endrägt emellan fällherren ocll a~mcen v'gad~. ~qucrlJc icke att möla; de läla d~~ tore fienden harJande genomströ[va landet. Ock hade aldrig inlgot röreglIende krig plllndringarn~ bos dem varit mera vidsträckta. Allt bytet skin~:I~ Il soldaterna. Med detta förenades äh'en berorP. som icke mindre äD belöning gläder krigarens bjt'rl~i Nöjd med sin fältherre, och ror filtherrens sJ;.u forsonad med dess stAnd, kom krigsIlären Iillb a:" rörläljaode, att senalen gir'it honom en fader, en •l .o.pticarii: SoId aler. som till bel6n Ing perbel njtllo ,dubbel portion ar sid.
r"
-I••d liP" •
"9 hiren en tynnn. - - SA förflöt, linder om· ,pde lycka i fålt och bilter oenighet hemma. Ir, hvilket genom Iribusvalen (Comilia tri bula) i JlIerhet blirvit märkviirdigt, en sak, som för ärrigt figtigare genom segren i den deröfver började den än genom d~ss följder. Ty dä det. högre adel uteslöts frAn församlingen, b~tog man sjeUv. :.Jen mer. af dess anseende än man ökade meniglens eller rörsvagade adelns styrka.
R. B. b. U...
KAP. 6t. RH ännu stormigare är rätjde derefter, under konsulerna Luus Valerius och Tiberius JEmilius, dels genom sUn_ dets tvister i anledning af Akerdelningsförslaget, dels "fhom Allpii Claudii anklagdsc. Ty han, som ifri. kämpade emot della forslas, och likasom en lredje konsul försvarade deras sak, som vara i beliUnia@; al stalsjord, bier utar Marcus J)uilius och Cljua Sieinius stämd för rälta. Aldrig förr hade en .nkl.gal!, .. halad ar menigheten. blih'it kallad ror folkets damstal, belastad, som han ur. med sitt .eget, bt'lutad med sin {aders hat. Ock sa har adeln kOlpt för nlgoD 8A irrigt arbt'tat: »Senatl!ns beskyd_ "re (sade mao) försvararen Ir eless höghet, haa.. *m varit den skygd emot .lIa hihuniciska och ple. j,jlska siarmar, lema.des nu till pris At en raslode ',het. codaN derrore, Itt biO i striden öherskri_ m1llao.o Ensam bl.nd .deln andg Appius elau1je1l blde tribuner ocb menighet och sin rätte• Chr. r.
'"&
"iii.
...
TITllS LInas.
glog (ör ett intet. Honom kunde icke menighetens hotelser, icke senatens böner nlgonsin fdrml - iag
vill icke &äga all forändr. klädnad eller bönfallande lryph nAgons händer _ meo icke en g3ng alt sänka sin too eller mildra 05801 ar .Jess vanliga sträfhet, dl han ioför folket skulle försvara sig. Samma ut-
i IOlelel, samma trolsighet i blicken, samml höghet i talet, s! aU cn stor del af menigheten icke
tr~'ck
mindre [tuklade Appius sbom anklagad. än de fruk-
tal honom shom konsul. Ho enda glnjllaJade haD till slU fornar, och det i umma ton af anklagare, 80m han alltid och uti 811a saker plägat nyttja. Ockd saUe hall genom sin fasthel blde tribuner och mcnighE't i sidan häpnad, .tt de sjelrve frivilligt uppskölo räUE"glngen. UppsKofvet var dotk just icke IJost. men förrän den beramade dagen inWIJ, d.og han af sjukdom. Menighets-tribunerne sökte dA hindra aU nAgot Iminnelselal ö(ver .honom slwlle hil# las; men menigheten tilläL icke aU en sA stor mallS begrafningsdag saknade denna vanliga ära. De hörde honom. med lilc.a nöje efter döden prisas. som d.e under baos lduad bört bonom anklagas, och bevl· ilade talrikt hallS Iik.begängelse.
KAp. Ot. Samma Ar Ugade konsuln Vale.tillS med en krigshär emot lEquerna, och dl han Ic~e k.ullde utJoclr.a fienden till en triilTning, (öretog hS~ sig alt slOrma dess lä8er. Eu ",trt oväder. 80m O1;e blgel och Islr.dunder nedstörtade (rln himmelen. bUI#
Il. JO][L'I. ][U. 6t, 6$.
bins rorelIts.
Ut
Ännu förunderligare syntes det,
si IOlrt teckeo till IrUg nr giffel, en sl lugn klar himmel Itertom, alt man aodg det ror be~ 'gt att inyo angripa ett läger, som af D§gOO makt tyektes vira skyddadt. Rela krigets i lörvandlades derfcire till landsbygdens härjande. andro konsuln, Mmilius, förtle krig i Sabinska el, och som fienden höll sig inom' murarneI bIer , der landel ödelagdt. Sedermera. di ieke blott 'gArdar, utan ärven tätt bebyggde! byar uppbränylles väl Sabinerne i rörelse och gingo de plun"ade till mötes, men drogo sig, erter en odgjord rtiloiog, till baki och forlade foljande dagen sitt lä_ till en .ikrare ort. Di tyckte konsuln sig haha ... aoledning all lemna fienden shom besegrad, och liek. deri{rio, utan att halva fulländat kriget• KAP. sa. Under dessa krijit och rortrarande inhemsk. tvedrägt blefvo Tilol Namlciul Priseus och Aulus Virginius konsuler. Bu 'rettes menighele.n ich längre vilja Ula nlg')l pekor med 'kerdelningsrörslaget, och redan beredde D lig pi det litersta vild, dA röken ar brinnande dlgirdar och landtlolkets lTykl forltuonlde aH Vol_ erue oalk.dn. Della qväfde ett uppror, som rl!dan moget och nii,. sitt utbrott. Konsulerne Som o teoateo! berallolD8 aU orijrdröjligen gJ i -fålt &rörde ur at.dca det vapenföra manskape~ J'UIJf Ulli"" I. 16 .. L b. talJ.
r. ar. r. •7.
och
lUt
TITUS .LlVIU'.
gjorde derigollom den örriga menigheten lredligsre. FICndernl\ aft'gade l,ik\i11 i hast, sedan de blott inja@"at Romarne en onödig rörskräcll.eJse. Numicius gick emot Volskerna lill AnliulD; Virginius emot ,..Equerna. Här var man nära all genom rorsJt lida eU slort nederlag, Olen soIdaternes tapperhet upprättade ilerr livad konsulns drdslöshet hade fOrderrnt. llättre fördes btrålet emot Volskerna. Slogen redan i försLa 'räJTningen jaga Lies fienden pi nykten till Aotium. eD stad som {ör den tiucn Yar gallska mät.· lig. Konsulo, som icll.e lilllroddc sig kunnl storma denna, erölrade {rån Antjaterna en annan Siad, kallad C('no, som var Ungt mindre betydande. _ Under det iEque1" och Volsker sysselsatte ROlllarnes, härar, I;ingo Sahinerne 'plundrande iinda tHl stauens portar: Men fl dagar derelttr, sedan b('gge konsulerne l nede gått ull'er deras gränser, ledo de sjclfve, af tviillne bärar. större ~kada iin de hade liuroga~.
KAl'. 64. Emot sltllet ar dret halle men \'iil n§· got {reu, men en fred, störd, sasom alltid. IIf p~tri. cicrnas o~h plebejernas tvister.. Den förbitLrade roc~ nigheten ville icke dellaga i konsulsvalen. Genom adeln allena och dess klienter valdes Titus Quintius E. n. b. !8~. och Quintus ServilitlS till konsuler. F. Chr. f• .&&6. IJeras konsulat liknade del fcircg~l'nde: oroligt i sin bör;jan, sederml'ra genom utländskt krig lugnad!. Sabinerne. som i hastig ma.rsch rramryckt ijf\'cr de Crustuminska fcillen och i nejden af noden
"3 mördat och bränt, bleJ\'O väl nära fid CoIporlen och stadens. m'U11r driro8 tilliJaka, men
fi~e dock. s3som byte hide af rnenoiskor och
lp eo' eto', myckenhet. Konsuln Scrvilius. ,Som e dem med en här, riirc\ig till, s!ilatning, klllidp 'kike Ila öppna {ijlttt1upphinon sjelfva t$set; emelAd utUräckte hin sA vidt sina härjning.r, alt iu·,
ort lemnades ulan käoning ar kriget, och Jt.er• • ed ,-joslen eH mingdubbelt byle. - Arven olsIr.erncs land hade statens \'.pen, ~ väl geoor;a herrens. som genom sl)ltlatt'rnes bl'mödande, en 'rkl rnmgllng. Forsl Mils tler pli PllllDa fallet en on,!('ntlis slagtning, som pJ blida sidor kostade _Inga diil,I3, mänga slirade. Homarne, hvilkas tillga ....1 gjorde forluslen mcra kiinbar, sklilJe der harva ,""il liII rygga, om icke konsuln geuom en nytlig
ar
"'.oIlltB. dA I.an ropade
lllt
fit'nden
~
don andra
.H.... tog nykten, hade uppmuntrat sin här. Ett .nr.n fiol.", och de segrade. ty de trodde sig segra.
"n Illm k~!tll" fruktade 'aU genom att för IAngt
"'lIvet Rlr'~IJlnde rörnJI striden, gar han leeken tiH N.g.... 'dlgar förnöta ledan under ömsesidig "som om matl'Stlllatigando afsjutit en v8penhvila. r den lidell samlides till lägret en Itor m~'cke.n... 'llM'ftniskor Urin .lIa de Vokkish och .'Equiska
~g.
... orvert1!.de .tt Rom.rOf, om de det märkte. om natten .ruga. Omkring tre4je nattväkteo o de derrot'e eU bestorm. lägrel . .sedan Quin'Will det larm, som deona plöfsligl skrämsel
nru,
UTltll.
tIppväckt, och budit soldaterna rrirbliha !lilla i tälten. utställer han pA lältvakt en tropp al Hernihr, samt belaller hornbilsarne och trumpetarne att stiga till bäst. bUsa framför "allen; och hAlla fienden i oro. ända till dagningen. I lägret ,'ar allt, unuer det ålersllende af natten, d. slilla, att Rornarne till och med kunde solva. Volsk.erne derernot hölJos uppmärksamme pi ett väntadt fiendUigt anrall, si väl genom åsynen al ett vapnadl fOIf6lk, b,!,ilket de In· slgo bi de ror talrikare och ror Romare. som genom häslltn~ lrustande och gnäggande. hvilka dels ror den ovana ryttaren, dels ocksl af del dAn, 80m skal· hde i deras öron, voro vilde och ostyrige. KAP. 65. SA soart som det dagades, rordes !lomaren ulhvilad och lullsöfd till strideo, och stog uli ronta InlaIlet de af sUende och naUvak utmaUade Volskerna tillbaka. Lilnäl var detta l fiendernas sida mera ett vik.ande än eD nykt. ly bakom dem voro böjder, pi bvilka de, betiickte af sina främsta leder, i orubbad ordning funoo en säker tillflykt. Dl konsulo Inlindl till detta ofordelakti&a ställe, lAter han armeen göra halt. Men med möda kan soldaten hejdas; han !kr!~er och begär alt rA tränga in pA , de förskräckta. Annu hetsigare voro ryUarne: dc.?n , ringade råJtberren. Under det konsuln tvekar, sa"~11 om soldaternas mod. men med foga rortroonde ~~ S.lället. ropade på en glDg alle: ci gå, och vcrksl. l• lJghelen Jliljer ropel. Mcd pik'arne nedstötta i toa r•
II. BOUI!.
UP. SIS•
...
..... ror aU vigare klättra uppför höjderna, sprilIga . . uppU. Volskerne. som vid rörsta anloppet uttömt rörrid pft kastvapen, vällra emot de uppklirnnde a Ilenar, som Ugn for foUerna, brioga dem ge.... idkeligt kastande i oordning, och tränga dem . . . höjden undan. Snar't bade slledell l\omarnes .....lra flygel blUvit öfverväldigad, om icke konsuln, • de redan voro tillbaka. forebrftendeAem, än de..... örverdftd, än deras reghet, genom blygsel rärjagat ten. fruktan. Först stadnade de med rast bell ut . . icke vika. och snart, dl de kän~e sig no§ starka J!II~ dem som innebade plat&eo, vJgade de till och ~ aU Si dem närmare: ett nytt fåltskri uppgirves . . bela hären Nttes i rörelse. Nu Silva de sig oJ ~"rl; I.rärn opp, och besegra ställdS lyArighet. Re, . . "oro de oära att uppnI högSIa hen, dA 'fien1IUne "ände sig till Dykt, och ull ,i1dt lopp störlade Dyende och fOrm/ja ode" nästan pi simma glng in i 1IIJQL Uoder denna bestörtning bIer liigret eröfradt, och de VeJaker. lom kunde undkomma, ställde kosan It Aolfum. Emot Aolium rördes ocksA den I\omeröa hIireD. Sliden uppgafs erter rA dagars belägring, klte leDom Dlgot n)\U anrall af de belägrande, utan "edan modet der. allt iedan den olyckliga slagIniooch lägrek rörlust ha,de fallit.
TREDJE. ROKEN. tll7-3O:t.
E. R. b.
INNEHÅLL. Oroll,helef l 'DlellDlng .r &hrdtlnln8'l'iInl~gen. Capitolium. tr'l1fradt .r '.nd,nyklingar ocb ,lafnr. Iltnlnnd, ,e-dan de blif.jt slasne. Upp~knltnjnll I'iIrrltlU h'enne gingtr. Vid dcn rona ,lknlS ett bundrade fJra tusende Id IIundrlde fjorlon medborSare, förutom' fllderlö,a baru; vid dcn sedoare el! hundude ,Juttoo lusende IYl hundrade nitton (Kap. t !4}. -
F.ntr tn olycklig '!'lil,ni~g emot ~quern•• blir tu-
tlus Qu1netlus elndonstus) utnlmnd iltl djktltor. och Urin lindel, dcr h.n ,y..e1ulle ,fil med Jordtirllk, hemtad.lm In
rföra detla krlll- (Kap, t!I-!.,.)...... Menfllhcu-tr.lhunern,es ut,1 Ilkas tllt Ito. pli del uelliqndcsJqlte Aret. scd,ou dfl (ön le blltvlt LltlsnLlo (Kap. 30). - S~llan Dlan ~p,nom ,lIndehuI! be~ girl och crhullit 'del a(.ALhens 18g~r, bl\(u, JlA 'IM Lrehun· 'droile andra het dLet ROlns b!'l!snad. deecfnvlrcr (tiomAn) l, stlllet rör konsuler, oeh utan nlgr. andra öfVertieldmbele~ rorordnado för aU förr.ua och .rörcil& lagar; och ,horn töru irran konunR8T IIIl Konsuler. d iHI'trD)'tlu nu MgILa m.kl~ irrln konsuler LIIl dccemvlrer. DClSt framligga 110 laStaDO~ ocb upptöra sig l liLl limbete med milli, rör bl'lIken or" man bululer IU UI'en del andra Arel beliilla samlp' Itrrelit; de lln~ dl "une nJa linor till dc förra 110, J[JeJl
nn:s Unll5. 111. eoEllJl.
UP. 'l.
!U7
In .;01' vlrdumbftfr, Y3gn III ocdrft~!. Imbetel oeh U. det iop! tredje .hu, tlll den AppH Clludli utSYlifnlng .Iut v1 deru hallde regering. Ty denne, lom bJirviL ad l en DIck., bes/aller nligon LIIl au glin aosptl" på sbom srar,·loo•. IIch I.lnrar derigenom beonu fader IDluI, lit! med en lmlf, hemlad Ut nRtmasle bod, döda . . douer, emellan hin leka pn,annal silt kan ddda henne D den, ,·lld. som vill fGrnedra heone. Upptelad genom exempel .r den stGnla tygellöshet beSSuet menigheten A.fIlnUDsk~ berget och t,ingar deeewl'll'erna Itt DC'dlil!~1 Imbelll. AppiuI lIeh en lir bIns imhc(sbröder, h.ilkll MiIIDd dem 'lIro mCsI Itrnlrba1'e, kastai i mngclse; de /lfrlgc i landsPJkL (K.p al-1S9l. ·...111' Mrlgt Innefattar DI bok Perl lyckliga !nig emOL Sabinerna. Volllillrna oeb uerna, Slmt eu dormlul, SOlD fGga bedrat det Romerska folo In'llkel, yaldt tl1i skiljeman emellan Ardeaterna oeb Arl· lllIDenI~. tilldömer lig sJelr del omh'istldlllDodLslyeket (K8[l. _ _f l ) . · f.
f. i
Bl .... • . KlllTLU t. Efter eröfrinsen ar ,. CIw. L.... ADtiulD bleha Tiberius .~milills och Quin&u Fålliul konsiliet. Det var den samme F.bius ,Quilltw 10m eDllm iHyerblifvlt ar sin vid Cremera . .Ioekrwt. »IL RedlD Iluder sitt förra konsulat A:1Di1i1l1 tillslyrkt en otdelniog .r jord h me"eten. Åkerdelninaens rciuyulte hade derrore ärYen ......r bins Indr. koo$ulal rattn nyn hopp om-ett toIIdacd bellut; lribuoerbtl, lom trodde aU eD sak, at orta emol kODlulerna bliryit försökt, skulle
--.se
TITUJ L1VIU..
Jlminslone med bislJod af en konsul kunna \'inna framgJng..Jlogo sig dess ultorani:le, och konsuln flirIlld vid sin tanka. Innehafvarne deremol, en stor del ar ladeIn, lom beklagade' sig, atl statens rorste man sysselsatte sig med tribllniciska uPlltJg och söll.te rolkguns!' genom bortskiinkalll D"Ua forslag anlogs,ocb h.ll'n utniimnde till jordsiirtningen Ire fullmiiktiga, Tilus Quinclius, Aulus Virginius, Publiua Furius. Alle, som ville erhllla jord, uppmanades au uppgifva sina namn, Ti/lgA"gen verkade slra'd (slso.m mcrände/s händer) atsmak, och sA fA anmälde SIg, aU till anlalets fyllande äfven Volsker mAsle antagas till nybyggare. Den öfriga hopen ville heldre i RODl {ordraäD annorstiids tmottaga jordegendom. - .,Equer ne bAdo Quintus F.bius, som gltt emot dem med eD här, om fred, och gjorde! den sjeJfve om intet, genom ett plötsligt infall i det Latinska landet.
m.
IiIOUll. UP. Il.
KAP. 9.
uo
Quinlus StVvilius. som
tu. r. ju. tillika med Spurins POItUmiu9 bIer l, sändes del mljande Aret emot jEquern•• och Iiiger pA Latinarnf! omrAde. I della läger qvareD nödtvungen bvila den ar sjukdom Ingripna .ren, och kriget drogs ut in pA tredje Aret. Quinlus Fabiu5 och Titus Quioclius voro konsuler. &. b. ",. Ål Fabilll uppdrogs dena befäl utan tIlr. r. ,,~. JOUoiog, emedan han rorut, sAsorn tlege. had(' gifvit ..Equerna fred. AOAgande med det r. hopp att hans blotta oamn skulle Iterföra ~uernl till fredli~a tänkesält, affardade han en belekriing till nationens sammankomst med fOljande .k.p: IOkonsuln Quiotus Fabius läte säga dem, alt tian hade frln .
-.aetd.......
... liIl Algidu~ J\'är tidning härom inlnpit liIl Rom. nr deL mera harmen öh"er deUa uppförande, än nlgoD fara, som drog ocksl den andra konsuln ur sladeD. Tvl kOflsulariske härar rvckte sllcdes ,emot fiendeo i 61aglordning (ör aU genåst begynna lrärrning. Men 80m dagen just dl var nära rörliden; ropade nigon .ifrin fiendens läger: »Oella, Romare, är alt lIrunka "lned l kris. Icke att tora del. Vid nallens' inbrott stälIea J eder i slagtordning I> En längre dagor behö(s
för den kamp oss (örestA,. I mOrgon, vill solelt! uppglog, herkommen pi v,iIIplatsen. Varen obek}'mude: det skall icke rallas lillfiUe att strids»- Retad dessa lltlrrek rordes soldaten tillbaka i lägret till f61jande dagen, och lAng tycktes honom den naU blir,a, lom skulle fördröja striden. Emellertid stärkle mab liig med mat och s0mn. Med följande dallll?S ljus stod Ilom~rska hären IAngt rör~lt' uppställd till 8lagtning, dl ämlteHgen ocksA lEqllcrne rramryckte. Drabbningen var pA begge sidor häftig, ty noma~De kämpade med rörbillring och hat, och JEquerne n~d· gade med\'clandet en IjelWjrdllad rara, och UlISS''röslan att nAgonsin vidare blirva trodde, aU ,Ig' IOch försöka det yUersta. Likväl kunde icke Eqllernl!' hllla slind emot den Romerska hären. Slagne dr,O de liig. liIlbaka i sitliahd, men, ännu icke mera rr~ • Iigt sinnadt, förebrAdde det trotsiga. manskapet ~~n'
'ir
ar
'beril.lliarvare. >latt de 161iL saken anllOmma pA ett ral~ .llg, ett st'ridssäU, hvaroti Romarne voro öherliigsP'" 6"quero'e .voro skickligare Ull härjningar och 51roO'g.
UI. 110111:'1.
•••
K.U. I.
mlnga' sm!' troppar, här och der Ipridde, rörde ·med stöno förde!, ~D den oviga millsan ar en
krigsbär)).
,
,
•
,
KAp. 3. Sedan. de qvartemnlt en beliiekoiog for bröto de dledes upp och illfdllo med sldaat l det Romerskl laDdel, aU de ända till staden ft4de förskrätkelse. Sjelh'a det oförmodade it !HI pjOt'de bestörtniogeo slörre, ty ingenting ~un~e mindre befara, än alt en besegrad och I -Slit näslan krioghvärJd fiende ikulle tiinka pi plunL.ndlboc" lom bätvande itörlade in genom tottltM. och .r en ogrundad fruktan.utverdrefvo allt, tiliJpade deMlIklm, alt det vere icke elt 'tröfllg. icke _ftdre belydllga röfY-areband, utao hela hlirar oeh "IIlIIoMr " fiender. som antilsade och i roll fart rU1IIcIe .n Iflgripa tladen. J)e lom sU tl dessa niirmast lWnu.de (ör Indra. hud de otydligt hört, följaktligen loau mer örverdrihet. Löpandd och ekriandet dem lom ropade till vapen liknade nästan törvirli• •' I .. eröfrad ".tad. LyelLligLvis hadel kons'ulll ~uiAClIuI 1.lt dl irrAn AlgiduI Atll'rkomniit lill Ilom; "'UII hUm.ade föukräckclsen. Han stillade larmet, . . .br'dde de.. 'u de fruktade Wr l!e&eg..-adl!!fiender• ..... utIlIle yaUer ,.ld puharne. He.rerler samman_ lade bin '~haten. plbjöd. eHer delll godlHrmande NipniIlHsholll. (.IlU1ilium). rörordnade Quintu~ Hua 1111 k~lIlmeodmt i "aden (Prre(klUl U1'bU)
_er .8.r
.1. .
1" aU
rou,.ra grifterna, men tr.lfade liogen
232 ,
TITUS UVlUS.
(jende pl·lIndel. De,! andra konsuln hade emellertid en ulmärkt fnmglng. Ty pi den väg, som han \'isste aU fienden skulle laga, angrep han honom, dl han rorbelas~d, och följaktligen ovigare i sina rörelser, tramiJgade, och lät honom dyrt umgälla sitt plundrande. Blott U af fienderna undkommo forslle& och allt bylet bier Atertaget. Konsuln Quinctii Iterkomst till Itaden gjorde sIledes erter flera dagar slul pi stillesUndet i lagskipningen. En uppskatlning bier dererter billen och det femlriga rl'oingsolfret af QuiBdios forräUadt. EUhuodrade fynlusende lvihundrade fjorton medborgare skola vid denna uppskattoing blirvii antecknadl', oberäknade barn ar bJda könen, !:Om forlorat sina fOräldru, _ Hos .&;querne rtireröll ic.ke vidare olgOI märkvärdigt. De drogo sig tillbaka inom sina släder, och läto siU land brännas och härjas. Fiendlligl ströfvande lAgade konsuln flera ginger genom hela deras om ride, och Uerll.om sedan till Rom, rik på ära och byte. ' E. R. b. t90. KAP. 4. Konsuler blervo dereUer J'. Chr. r• Aulus Postumius Albus och Spuriu5 F~' rius Fusus. Släglnamnet Furius har ar somliga blI'" vi~ skrirvet Fusiw,' jag ~r.inrar delta, pi del m' D ic.ke mA anse för en olikhet af penoner, det ~oPl blott iir en olikhet i namn. _ Man hif)ade. nu Icke aU endera konsuln skulle gA i fall emot Ai:queroL Dease .ökte dcrröre llisUnd af Volsterna (rlnBcetr" De' bier dem med nöje erbudel _ sA täfIade dessa
.I".
III. -..oU!.
ur.
I.
In~ft j eU oupphörligt hat till Romarn~ -
o~h
,oatade sig med största ertertryck till krIg. lterne märkte det och underrällade Ro'!'!arna Eeelr.oerne hade ,(fallit till A2querna. Af,cn ·.Ialaden Anlium bölls misstänkt, emedao en hop af menniskor hade. erter ~taden8 erörring, lit derUrJn liII .tRquerna, och Juat desse hade r loppet af det Mquiska kriget ulmärkt sig slisom lLäcksste krigue. DA iEquerne sedermera blervo De in i .ina städer, skingrades denna hop, Atertill Anlium, och bragle de redan af egellynne kolonisterna till .lTall jfrJo Romarna. Saken innu icke mogen, dA deras tillärnade resning .ler 8nmäld hos senaten. Det uppdrogs derföre At "'loas:ulerna .lt iIIIIIIa koloniens hufvudmän liII Rom eeh .h.rlrlga huru saken rorhölle sig. Sedan desse ulaa ,.igran inruDnit sig, bleho de af konsuln rcirel&illde senaten, men besvarade de r
"'aI
ett
•••
TITUS LITIUe.
lägret-mf'd dd.n seyrk} inneslotel och beslormadt. alt icke eO..igfog ett bndskap ml.Rom deriCrGn kunde aJskicku. Det var HerDikerne. som anmälde bide cJen oJyckliga sIaginingen och kQoJlOlolI l\amt här!.'ll' inspäflranue. lI,os r3dpt ifljagadlls derige.11om en sftdan skriick, alt den andre kqllsulh Jloslumius fick sig uppdraget »aU bel'alr.a, aU stalen ick~ mUle lida oAgot .(brick,,; en [.orm for sl'oalsbeslut som alltid varjt .nsedd s~som den )'UerSla nödens. f'ör radligast anslgs aU konsuln sjeU .qvarbld i llgmf'cir alt utskriha alla, som kIllIlIe hära vapen, och all Titus Quinctius i konsulns siäIIe afgic.1r. Jl).ed len bVIIlJstorvandts.hiir tilll/iigrcls' ullllsiilllling. Fön Illtlgöra dCJln~ fulltalig, älades Latinarnc och Herni!,erne samt koiJ.lnicrl Anlium att förse QuinClius IIU:U subita.rier; _ 511 kal· lade man uå för tiden troppar. som i hast sammaobragtes. KAP. i. Millga rörelsen ror,ercillo no uer dts5a dagar och m5nga anfall jrrlln olika sidor, cmcd9n fienden, öfvcrlägslJlI i arilal, företog sig aU pu mnns.8 jlunklQr 6plillra ,den Homerska styrkan, WIR röflllodJJ· gen icke tör alll skulle vara tillräcklig. Pli sanlIna gAng bestormades lägret och en del al häreD arsän~es I(jr att skölla Uomerska landet. och i raJl omsla[ldigheterna 55 r.ogade. göra ett' försök emot ,jell~a stadea. Lucius V.ietius Wrordnades till stadens forsvar; konsuln Postumius sIndes aU humma landet! l.örhärjandc, Uti intet. afaeCllde SIlandes nllgon 001-
m.
IOU:~.
E.U. 5.
eller .mö.da. Vakter fOrdejades kriog ~taden, r .id parurne. besättning pl murarne. och ..10m j en ddao "illervalla var oundvikligt Jqakipoing blef ror flera dagar inställd. :... KODFurius. som i början OH!rksam inOlll lägret ..... ulhiirdaL en belägring, gjorde emellertid ifrln "'porten (porta dUllmarw) eH utfall emot den . . . 6eoden. men ehuru han kunnat rrirfOlja bjl...... lltannade han fruktan, alL läg.ret ifrAn andra tlAo skulle bli ha angripet. Ullderråltherrcn Furius• .. broder af konsuln, hänfördes längro j sin lopp• .... märkte, unller heUa'u af Wrföljandel. In'arken de 'Ierlög, eller fhmrlcl'Ila, som [0110 hOllom i rys~ . . . S41edes afskuren. stuplHle han under eli lappert .Ohärn, ener mänga fruktlösa bl!mödandcn aU göra fil väg till lägre!. KOllsuln sjelf gick. vid. tidnin· len. all hans broder nr kringränd, tillbaka i slri'IIeo, men sirad. dl han OJed Dlera djerrhel än IIi)· dig Uuaml1et störtade sig midt i 'rälTningen. blef han .r de IUinptJende med möda räddad. och nedslog "pd~l bo. de &oina, jernte de~ hall Ök.ade fiendernas lIotJlgheL Uppeldade genom uuderrällherrens död oeII konsulns air, k.uude dessc nu vidare genom. in. . maU emoll14s, dl l\ollllrne. tillbakadrifoe i sill ....r. hvarkeo i hopp eller i krafler dl'R\ lilC, .1 ~o hällas inneslutne. Allt had.e således hir lupit ..... In förloras, om icke Tilu, Quinc.tius med rriim~ troPIJar eD hir ar Lltinare och lIcrniker _ k.ommit J.ill undläUning. Han föll lEquero.8, _
"f·
*"
..o
fn,UJ LIVIUS.
hvilka, endast uppmärksamme' pi Romerska lägret, trots.nde framvisade underråJtherrens hufvud _ i ryggen, och dl på samma lid, vid eU tecken, som baD pi dstlnd gihit, ett ulfall gjordes irrAn lägret, omring.de han eU stort antal af fiender. _ lUindre var ~quernes manspillan pA del Romerska omrAde!, men mera utbredd deras flykt. Ty medan de der strörl'lnde bortrc:irde byte. blefvo de angripna .r Post.umiuI pJ. flera slällen, dem han e(let beholvel besatt med Iroppu, och dA de skingrade utao ordning loga flykten, stöUe de p! den segrande QuioCliuJ, som Jlerkom med den sirade konsuln. DI hämna· des den konsulariska hären, i en lysande slagtniog, konsulns dr, underråltherrens och tropparnes död. Stora vara de ror/uster, som under dessa dagar J ömse sidor lil/(ogades och ledDs. Svart är del, pi ett &ldant af&Und, al lid, att med trovärdighet uppgifva ett bestämdl antal ar dem som kämpade eller rolla. Icke dessmindre v~gar Valerins irrJn Antiuro att göra en s~dan beräkning. Femtusende trehundrade mnn (säger hall) slogo Ilomnrne i Hernikernas land; ar de JEquiska rribytnrne. som härjande gellornströlvade HOlllerska omr~det, blervo l"Uusende fyr(l.hUlIdrsde af konsuln Aulus Poslnmio8 nedhuggne; den örriga hopen, som, med det b),te den borlfcird'd stötte pA Quinctius, undkom pi IIngt när icke me d rioga forlust. Fyraimende och derulöfver tvu~~n dradelrettio _ ty med sS_dan noggrannhet besta lll mer bao aolalel _ ,koJa af dessa bIihii pA pla~o.
"7 &dan miln lIterkOJnOlit till Rom och iagskipnin11er var satt i verkumhet. s)'llteg himmelen D' i ljus lJgo: ähclI InMa järtecken blchu anD verkligen sedde, eller framställde for dem uppilhda fantasien, bilder ulan verklighet. För att ,aKija dessa skräcksyner plIlysles en In.' dagars hiig:_ Ud. under hl'ill,en alla tempel llpllfylltles med mUn ... q\'innor. som anropade gudarllllS ";'Id. ne Ioaainska och flernikiska hjelptroJlP.une blervlJ derpå el Hoa len h~'nl(örJofvodll llled tacksägelser mr lIf'ras Glörlrutn3 kri!!stjenst; Antialernc. ett luscll(!e mall, 10m kommil eflcr slagtllirrgen. ruN
i7
!:löS
TItus L1l'lUl.
fipridde sjllkdomarnc allt vidare. Knapp.t kunde man uthärda det elände, som redan var för hanMn. dl sändebud ilrAn Hernikerna plötsligen lIeblIdade, alt Mquer och Volsker med forenade trojlpar slagit lä- " ger pli deras @cllit. och derifrån med en stark krigshir sköfladc dj'ras egor. Utom det lit rt'dall det ringa antalet ar närvarande senatorer gaf bundsror· \'alldlf'rnll lillLiinna, att staden \'8r hemsökt af sjulldom, ringo de äheo det bedrtifliga svar. «att Uer'li. kernp mAlte sjcUve, i rorening med Latillarne, skydda sin egendom. Slad«:n L{om vore nu, genom gudar. nes oförmodade "rede. af sjukdom härjat!. Om i denna plAga n~got slilh:~sUnd blphe, 55 skulle 11I110, Ii1isolll .rE'L ronll. sllsom enest alltid, göra bundsforvandtl'rfla bistånd.OJ IJllndsfönandterne borlgingo, och rör d"n lledröfliga tidning de medllragt, rorde de en änllU betlröfii;:arc. hem tillba~a; Ir. 1J'f'd egna kraf· ler blott skulle de nu uthärda eU krig, hvilkct de, underslödd., af Boms makt, klla]Jllt skuJle kunnal uthiirila. - Ficnderoc stannade dock icke länge inom /Irrnikernas land: rustade till aurall r)'ck!e de derifrän in Jl~ Homs omrnde, hvilke!, äfv(!ll Illall att harva Iidil ar kriget, redall var öde. Jngl.'lJ kom dem hiir till mötrs, icke ('n gång n~gon obp.l·iipnad; ör,'er allt 11er dc rramlågnd~ låg landet öde, icke blott lIlall krigsfolk, utan ähen ulan odling: -sA kom mO dc pA Gailin'ka väge/! ända till tredje milstellen. ])CII UOIlll'rskc konsuln iEbutius loar död; ha os ämbelslJroder Servilius nästan i själUget; sjuke \'Oro
