Hav i balans samt levande kust och skärgård
10.
52
Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och
h a v
i
b a l a n s
s a m t
l e v a n d e
k u s t
o c h
s k ä r g å r d
skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Når vi miljökvalitetsmålet? För att skapa de förutsättningar som behövs för att nå miljömålet måste fler åtgärder än de redan genomförda vidtas. För att bryta den negativa utvecklingen i kust- och havsområdena föreslog Havsmiljökommissionen i sitt betänkande i juni 2003 att en strategi för havet ska upprättas. Arbetet med att bevara skyddsvärda miljöer går framåt. Under 2003 utpekades ytterligare två större utsjöområden, Fladen och Lilla Middelgrund, som Natura 2000-områden. Naturvårdsverket och Fiskeriverket har gemensamt undersökt möjligheterna att införa fiskeförbud i ett marint skyddsområde.
En bevarandeplan för svenska fyrar och fyrplatser har tagits fram. Under 2003 etablerades också samrådsrutiner för att minska risken för att kulturellt värdefulla fartyg skrotas. Åtgärder har vidtagits för att komma tillrätta med bifångsterna inom fisket och få till stånd ett uthålligare fiske, men fler åtgärder krävs, särskilt på internationell/EU-nivå. Också övervakningen av bifångster av marina däggdjur och fåglar är bristfällig och måste förbättras. Utflyttningen av trålgränsen på västkusten är en betydelsefull nyhet för året. Den ger ökat skydd för kustzonens känsliga bottnar och lek- och uppväxtområden för fisk. En annan viktig åtgärd är att arbetet med att utarbeta förvaltningsplaner har fortsatt för vissa kommersiella fiskarter. Oljetransporterna från ryska och baltiska hamnar väntas öka, vilket innebär ökad risk för olycksorsakade oljeutsläpp. För att uppnå bättre sjösäkerhet i Östersjön inlämnades en ansökan om att utse Östersjön till ett så kallat särskilt känsligt havsområde till FNorganet International Maritime Organization (IMO) 2003. I början av april 2004 togs ett principbeslut att klassa Östersjön utom ryska vatten som särskilt känsligt havsområde.
figur 10.1a och b Sveriges trålgränser i Kattegatt och Skagerrak område 4b
Kungsbacka
sverige
57°20’0’’N
område 5a1
område 5a2
53
område 1
58°25’0’’N
område 5a3
sverige
område 5b
Uddevalla
h a v
Falkenberg
i
område 2
b a l a n s s a m t
område 3
Göteborg
56°15’0’’N
område 4b
11°45’0’’E
12°50’0’’E
11°45’0’’E
källa: fiskeriverket
trålområde
ny trålgräns
samrådsområde
baslinje tidigare trålgräns
o c h s k ä r g å r d
Trålgränserna på västkusten flyttas till skydd för uppväxtområden, kustfiskpopulationer och känsliga bottnar i Kattegatt och Skagerrak. I de streckade områdena tillåts fortsatt kräfttrålning med selektiva redskap (rist) som sorterar ut fisken från trålen. I norra Bohuslän genomfördes bottenkarteringar 2003, och under våren 2004 äger samråd rum för att identifiera områden som är lämpliga för kräfttrålning också här.
k u s t
10°40’0’’E
l e v a n d e
område 4a
Når vi delmålen? skyddsvärda marina miljöer delmål 1, 2005/2010
h a v
i
b a l a n s
s a m t
l e v a n d e
k u s t
o c h
s k ä r g å r d
54
Senast år 2010 skall minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat och berörda myndigheter skall ha tagit ställning till vilka övriga områden i marin miljö som behöver ett långsiktigt skydd.
Kunskapen om naturvärdena på land i svenska kustoch skärgårdsområden är god, men när det gäller områden i marin miljö, särskilt utsjöområden, är den begränsad. Under 2003 påbörjades både karteringar av vissa av de marina naturtyper som listas i EG:s habitatdirektiv och inventeringar av grunda utsjöområden. För att bygga upp det europeiska nätverket Natura 2000 görs ett urval av särskilt skyddsvärda naturtyper och arter. Tjugotre naturtyper är rent marina eller har marin anknytning. På Sveriges lista finns nu 376 områden med marina naturtyper. Under 2003 beslutade regeringen att ytterligare två utsjöbankar med höga biologiska värden ska ingå i Natura 2000, nämligen Fladen och Lilla Middelgrund belägna utanför den halländska kusten. I december 2003 beslutade Länsstyrelsen i Hallands län att Kungsbackafjorden ska avsättas som naturreservat. I och med detta kan fjorden, med sina värden för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård, nu komma att skyddas långsiktigt. Totalt finns idag 8 naturreservat som huvudsakligen är marina. Fiskeriverket och Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag att utreda möjligheten att införa fiskeförbud i ett marint skyddsområde senast 2005 och utvärdera effekterna fram till år 2010. Utan att peka ut ett enskilt område visar utredningen att försök med fiskeförbud i ett nästa steg bör införas efter en lokalt och regionalt förankrad samrådsprocess med berörda intressenter. Utredningen visar också att försök med totalt fiskeförbud i de redovisade områdena
inte är möjligt att genomföra till 2005 på grund av att den erforderliga förankringsprocessen inte hinner genomföras till dess. På begäran av Länsstyrelsen i Stockholms län har Fiskeriverket beslutat införa totalt fiskeförbud under våren i 17 mindre områden i Stockholms skärgård. Länsstyrelsen ska undersöka hur ett nätverk av fredade lekvikar för gädda och abborre påverkar lokala populationer. Förhoppningarna är att de svaga bestånden av gädda och abborre ska återhämta sig. Regeringen har beslutat att fem moderna befästningsanläggningar för marinen i världsarvet ”Örlogsstaden Karlskrona” ska skyddas som statliga byggnadsminnen. Riksantikvarieämbetet har tillsammans med Sjöfartsverket tagit fram en bevarandeplan för svenska fyrar och fyrplatser. Samarbetet har än så länge resulterat i att 24 fyrar pekats ut såsom tillhörande det nationella kulturarvet. När bevarandeplanen har genomförts kommer omkring 80 fyrplatser längs Sveriges kuster och i Vänern att vara byggnadsminnen.
kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap delmål 2, 2005
Senast år 2005 skall en strategi finnas för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas.
Riksantikvarieämbetet har påbörjat arbetet med att ta fram en strategi för kulturarvet i kust och skärgård. I vissa kust- och skärgårdsområden riskerar kulturmiljön att påverkas negativt genom högt exploateringstryck, medan andra områden är avfolkningsbygder där kulturvärdena hotas av förfall. För att i ett generationsperspektiv kunna värna och utveckla kulturvärdena i kust och skärgård krävs insatser på många områden. Det handlar t.ex. om möjligheterna till god samhällsservice och kommunikationer och förutsättningarna för småskaligt fiske och jordbruk eller andra verksamheter.
figur 10.2 Inrapporterade observationer av tumlare juni–december 2003
55
h a v i
källa: naturhistoriska riksmuseet
åtgärdsprogram för hotade arter delmål 3, 2005
k u s t o c h s k ä r g å r d
Målet med åtgärdsprogram för hotade arter är att informera om arten och dess behov, samla olika aktörer för att genomföra programmet samt prioritera resurserna för bevarande. Under 2003 inledde en arbetsgrupp bestående av representanter för bl.a. Fiskeriverket, länsstyrelserna och Naturvårdsverket arbetet med att se över hur hotade fiskarter och stammar kan skyddas. Sedan juli 2003 har Fiskeriverkets möjlighet att utfärda föreskrifter utökats till att även omfatta särskilt hotade arter eller stammar av nationellt intresse. Med stöd av detta har fångstförbud föreslagits för vissa marina arter (bl.a. sillhaj, slätrocka och knaggrocka). Ett gemensamt åtgärdsprogram för tumlare har beslutats av Fiskeriverket och Naturvårdsverket.
Programmet innehåller bland annat förslag för att minska bifångsterna av tumlare genom redskapsutveckling och användning av akustiska skrämmare på drivgarn för lax och makrill. Programmet inbegriper också inventeringar och information. ArtDatabanken bedömer för närvarande att 17 marina rödlistade arter är i behov av insatser som särskilt motiverar åtgärdsprogram. Det totala antalet arter i marina miljöer som är i behov av riktade åtgärder är dock ännu inte klarlagt. Förutom för tumlare pågår åtgärdsprogram för tre arter som förekommer i kust- eller havsmiljöer, nämligen gölgroda, stinkpadda och grönfläckig padda. Det fortsatta nationella arbetet med åtgärdsprogram för den vilda laxen sker inom ramen för den beslutade internationella handlingsplanen för laxen i Östersjön. För att delmålet ska uppnås senast 2005 krävs fortsatt arbete med att upprätta en nationell rödlista för hotade marina arter.
l e v a n d e
Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder.
s a m t
I Östersjön förekommer tumlaren sällsynt. Dock observerades under perioden en tumlare utanför Norrtälje och en grupp på fyra tumlare utanför södra Gotland. En karta över observationer av tumlare uppdateras varje vecka på Naturhistoriska Riksmuseets webbplats.
b a l a n s
Ideella krafter har tagit initiativ till att undersöka möjligheten att bilda ett nätverk mellan föreningar som är engagerade för ett hållbart nyttjande av kusternas natur- och kulturmiljöer. Den äldre fiskeflottan är ett allvarligt hotat kulturarv. Sedan 1980-talet har ekonomiskt stöd till skrotning bidragit till att äldre fartyg minskat i antal. Det är framförallt fiskefartyg byggda av trä som är hotade. Under 2003 etablerades samrådsrutiner mellan Statens maritima museer och Fiskeriverket för att minska risken att kulturellt värdefulla fartyg skrotas. Inom ramen för projektet ”Svenska industriminnen” pågår ett delprojekt för att utveckla en publik verksamhet som ska öka kunskapen om båtbyggandet vid Karlskronavarvet. Beslut har tagits om att fortsätta den internationella samverkan kring Östersjöns kulturarv som pågått sedan 1999 under namnet ”Östersjösamarbetet”. I samarbetet har särskilt Östersjöns undervattensarkeologi och den gemensamma kustkulturen uppmärksammats.
bifångster delmål 4, 2010
Senast år 2010 skall de totala bifångsterna av marina däggdjur uppgå till maximalt 1 % av respektive bestånd. Bifångsterna av sjöfåglar och oönskade fiskarter skall ha minimerats till nivåer som inte har negativ påverkan på populationerna.
Uppmärksamhet riktades under vårvintern 2003 mot trålfisket efter torsk i Östersjön. Orsaken var att en stor andel av fångsterna utgjordes av torsk som var mindre än det tillåtna minimimåttet (38 cm). Resultat från bl.a. Fiskeriverkets undersökningar låg till grund för Fiskerikommissionen för Östersjöns beslut att från 1 september 2003 tillåta endast trålar utrustade med flyktpanel. Syftet är att minska andelen småfisk som fångas i trålarna.
figur 10.3 Längdfördelning i mm av fångade och utselekterade abborrar i stålmjärdar med maskstorlek 19 x 33 mm
andel, % 25
20
15
10
uttag – återväxt delmål 5, 2008
5
utselekterade
0
m m
32
0 30
0 28
0 26
0 24
0
0
22
0
20
18
16 0
0 14
0 12
h a v
i
b a l a n s
s a m t
l e v a n d e
k u s t
o c h
s k ä r g å r d
56
Fiskeriverket beslöt under 2003 att innanför trålgränsen på västkusten tillåta endast sådana kräfttrålar som är försedda med artsorterande rist (se delmål 5). Fiskeriverket har även genomfört beteendestudier och redskapsexperiment med syfte att förbättra selektiviteten i fisket när det gäller storlek och art. Detta berör fisket efter ål, abborre och siklöja. Undersökningarna av hur stor mängd fisk och skaldjur som kastas över bord i yrkesfisket fortsatte 2003. De fisken som berörs är trål- och garnfiske efter torsk i Östersjön samt trålfiske efter bottenfisk och havskräfta i Skagerrak och Kattegatt. Under 2003 undersöktes ca 150 tråldrag och 100 garnsätt. Kunskapen om bifångster av fåglar och marina däggdjur är generellt sett dålig. Rapporteringen av bifångst av säl och tumlare sker på frivillig basis, och mörkertalet kan därför vara stort. För att förbättra kunskapen om bifångsterna av fåglar och marina däggdjur ska fler fiskare anlitas för journalföring av skador på redskap samt bifångster. I det nya åtgärdsprogrammet för tumlare finns flera förslag för att minska bifångsterna av dessa djur. EU:s ministerråd beslutade den 22 mars 2004 att fisket med drivgarn i Östersjön ska fasas ut och förbjudas från och med år 2008. Rådet beslutade också att fartyg över 12 meters längd som fiskar med bottensatta garn och drivgarn i södra Östersjön ska använda ljudskrämmor för att undvika bifångst av tumlare.
fångade
Not. Mjärdarna har legat i i 10 dygn i månadsskiftet aug.–sep. 2003. källa: fiskeriverket
Som exempel på hur selektiviteten kan förbättras i fiskredskap visas på hur större maskor i abborrmjärdar medför förbättrad storleksselektion.
Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk, skall senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbestånden kan fortleva och, om så är nödvändigt, återhämta sig.
Kustzonen är biologiskt ett mycket viktigt område med större biologisk mångfald och högre primärproduktion än havsområdena längre ut. I kustzonen finns viktiga lekplatser där det under lekperioden ansamlas vuxen fisk. Den tekniska utvecklingen och effektiviseringen av trålfisket har varit snabb.
figur 10.4a–c Utvecklingen av biomassan av lekmogen torsk i Östersjön (östra beståndet), Kattegatt och Nordsjön inkl. Skagerrak Bornholm
Kattegatt
Nordsjön–Skagerrak
ton, tusental
ton, tusental
ton, tusental
45
700
300
35
500
tröskel 200
tröskel
25 tröskel
300 15
100
20 0 20 0 03
19 90
19 80
19 70
19 60
20 0 20 0 03
19 90
19 80
19 70
19 60
0 20 0 03
20
19 90
19 80
5
19 70
19 60
100
Om lekbiomassan hamnar under tröskelvärdet anses populationen vara utom säkra biologiska gränser och riskerar att kollapsa.
57
källa: ices
Not. Observera de skilda skalorna i de tre figurerna.
h a v
buller och andra störningar
i
delmål 6, 2010
b a l a n s
Buller och andra störningar från båttrafik skall vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden senast år 2010.
Ett flertal åtgärder har vidtagits för att minska antalet illegala utsläpp från fartyg. Åtgärdernas positiva effekt stöds av statistik från Kustbevakningens havsövervak-
s k ä r g å r d
Genom skärpt lagstiftning och ökad övervakning skall utsläppen av olja och kemikalier från fartyg minimeras och vara försumbara senast år 2010.
o c h
delmål 7, 2010
k u s t
utsläpp av olja och kemikalier
l e v a n d e
Naturvårdsverket har till regeringen redovisat förslag på riktvärden för buller för bl.a. friluftsområden. Dessutom föreslås mätetal för att bedöma ljudkvaliteten i områden helt utan samhällsbuller eller med mycket begränsat samhällsbuller. Förslagen till mätetal avser god miljökvalitet och ska kunna användas för att definiera ”försumbart buller” i bl.a. vissa särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden.
s a m t
Elektronisk utrustning gör det möjligt att lokalisera fisken och tråla på tidigare oåtkomliga bottnar. Fiskeriverket har beslutat att flytta ut trålgränsen på västkusten för att skydda de utsatta fiskbestånden av främst torsk och sill samt känsliga bottnar. Därigenom skapas förutsättningar för att bestånden ska kunna återhämta sig och för att yrkesfisket ska vara uthålligt i framtiden. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 2004. EU:s ministerråd fattade i december 2003 beslut om en återhämtningsplan för torsk och nordlig kummel i Västerhavet. Planen innebär bl.a. åtgärder för att uppnå en biologiskt hållbar nivå av vuxen torsk. Den totala fångstmängden (TAC) ska begränsas så att torskbeståndets lekbiomassa ökar med minst 30 % per år. Återhämtningsplanen följdes dock inte upp med beslut om acceptabla fiskekvoter. P.g.a. de alltför höga kvoterna av kolja och rödspotta, som leder till oacceptabla bifångster av torsk, röstade Sverige och Tyskland emot förslaget till fiskekvoter för 2004. För att skydda torskens lek beslöt Fiskerikommissionen för Östersjön under 2003 att utvidga fredningsområdet för torsk vid Bornholm.
figur 10.5 Beräknade fartygsrörelser år 2015. Passagerartrafik ej medräknad
antal fartygsrörelser 2000
punkt
58
1
23 388
31 600
2
34 692
70 100
3
46 476
83 700
4
58 500
105 300
5
75 696
121 100
6
85 296
136 500
Kemi 1 976
Luleå 1 588
2015
Uleåborg
1 490
Kokkola 1 393 Umeå 1 555 Vasa 648 Härnösand 292
s k ä r g å r d
Rauma 3 467 Nådendal 1 555 Gävle 3 402
Kotka 4 600
Fredrikshamn 3 596
Helsingfors 7 128 Åbo 3 078
Oslo 5 281
o c h
Stockholm 2 009 Nynäshamn 745
Arendal 712
k u s t l e v a n d e s a m t b a l a n s i h a v
Sköldvik 2 819
2
1 3
Paldiski 1 339
Brofjorden 4 568
St Petersburg 40 723 Tallinn 9 288
Muuga 6 480
Göteborg 14 872
6
Ålborg 3 856
Århus 6 836
5
Karlshamn 3 758
Ventspils 5 962
Riga 14 515
Liepaja 4 752
Kalundborg 3 726
Fredericia 6 059 Åbenrå 1 102
Kalmar 1 037
4
Klaipeda 9 720
Köpenhamn 8 521
Flensburg 162
Gdynia 8 770
Kiel 2 851 Lübeck 6 836
Rostock 7 128
Kaliningrad 8 870
Gdansk 7 258 Swinoujscie 939
källa: statistical analyses of the baltic maritime traffic, vtt industrial systems, 2002
Transporterna från baltiska och ryska hamnar beräknas öka kraftigt i framtiden. Därmed ökar också risken för fartygsolyckor och oljeutsläpp.
åtgärdsprogram för god ytvattenstatus delmål 8, 2009
Senast 2009 skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten så att God ytvattenstatus kan uppnås.
59
i b a l a n s s a m t
I december 2003 trädde ändringar i miljöbalken ikraft som innebär att miljökvalitetsnormer kan användas för att införa den typ av bindande mål för vattenkvaliteten som krävs enligt ramdirektivet för vatten. En förordning som bl.a. reglerar frågor kopplade till åtgärdsprogram för särskilda vattendistrikt väntas träda ikraft under 2004. Naturvårdsverket har i samråd med Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Boverket påbörjat arbetet med att ta fram en handbok för vatten. Syftet med handboken är att utveckla ett samlat arbete för att uppnå berörda nationella miljökvalitetsmål och delmål, att genomföra EG:s ramdirektiv för vatten samt att ta fram en nationell plan för integrerad vattenförvaltning i enlighet med slutsatserna från världstoppmötet i Johannesburg i september 2002. Handboken väntas att bli färdig under 2004.
h a v
ning; antalet illegala oljespill minskar. De riskreducerande åtgärder som successivt införs bedöms dock inte helt kompensera den ökade risken för tankfartygsolyckor till följd av intensivare trafik till havs av oljetransporter från ryska och baltiska hamnar. En ansökan om att utse Östersjön till ett så kallat särskilt känsligt havsområde (Particularly Sensitive Sea Area, PSSA) inlämnades till International Maritime Organization (IMO) i december 2003. Alla Östersjöländer utom Ryssland står bakom ansökan, som antas ge förutsättningar för förbättrad sjösäkerhet i Östersjön om förslaget realiseras. I början av april 2004 togs ett principbeslut att klassa Östersjön utom ryska vatten som särskilt känsligt havsområde. Ansökan slutbehandlas när ansökarländerna har återkommit med förslag till åtgärder för att skydda området. Detta ska ske inom två år.
l e v a n d e k u s t o c h s k ä r g å r d
11.
60
Myllrande våtmarker
Våtmarkernas ekologiska och vatten-
figur 11.1 Antal Natura 2000-områden i Sverige med förekomst av vissa våtmarkstyper*
m y l l r a n d e
v å t m a r k e r
hushållande funktion i landskapet skall bibehållas och värdefulla våtmarker
antal 600
bevaras för framtiden.
500
400
Når vi miljökvalitetsmålet? Det långsiktiga arbetet med att bevara våtmarkerna och deras värden har pågått inom EU:s miljöersättningsprogram och genom fortsatt utveckling av nätverket Natura 2000. Nya rutiner för att ta fram åtgärdsprogram för hotade arter har utvecklats. Under 2003 gjordes en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet. Den visar att arbetet fortskrider i rätt riktning, men att det går för långsamt i förhållande till uppsatta mål. Bedömningen är att vi under nuvarande förhållanden inte kommer att nå de delmål som handlar om att skogsbilvägar inte får byggas över värdefulla våtmarker respektive om att skapa nya våtmarker i odlingslandskapet. Delmålet om att fullfölja Myrskyddsplanen bedöms inte kunna nås utan ytterligare kraftfulla åtgärder. Däremot kommer vi att ta fram en strategi för skydd och skötsel av våtmarker i år, vilket innebär att delmålet nås.
300
200 100
öppna myrar
1995–2000
aapa-myrar
2001–2002
rikkärr
lövsumpskogar
2003
* Våtmarkstyperna 7110 och 7140, 7310, 7230 resp. 9080 enligt EU:s klassificering. källa: natura 2000-databasen, naturvårdsverket
Arbetet med att säkerställa olika våtmarksmiljöer sker bl.a. inom ramen för det europeiska nätverket Natura 2000. Det fortsatta urvalet av dessa miljöer grundas på de utvärderingar som EUkommissionen gör i samarbete med berörda medlemsländer. Om EU-kommissionen bedömer att en viss våtmarksmiljö inte är representerad i tillräcklig omfattning i ett land kan det bli aktuellt att peka ut ytterligare arealer i det landet. För Sveriges del kommer EU-kommissionen troligen inte att kräva mer arealer av betydelse.
Når vi delmålen? strategi för skydd och skötsel delmål 1, 2005
En nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar skall tas fram senast till år 2005.
Enligt regleringsbrevet för 2004 ska Naturvårdsverket i samråd med Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet utarbeta den nationella strategin och efter samråd med bl.a. länsstyrelserna redovisa resultatet senast den 1 oktober 2005.
figur 11.2 Andel av Myrskyddsplanens arealer per län som regeringen föreslagit till Natura 2000 år 2003
Blekinge Västra Götaland Gotland Gävleborg Jämtland Halland
61
Skåne Stockholm Örebro Kronoberg Dalarna Västerbotten Kalmar
m y l l r a n d e
Planeringen av arbetet påbörjades under hösten 2003. Vissa problemområden kommer att behandlas särskilt. Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet från 2003 utgör ett viktigt bakgrundsdokument. I den nationella våtmarksinventeringen, som påbörjades 1980, redovisas kulturspår endast sporadiskt. Ofta saknas uppgifter om kulturmiljövärden som t.ex. arkeologiska fynd, spår efter tidigare slåtter och annan hävd, eller historiska uppgifter om utdikningar och sjösänkningar. Ur ett kulturhistoriskt perspektiv är det önskvärt att små våtmarker och våtmarker långt från bebyggelse uppmärksammas mer än tidigare. Vi bedömer det möjligt att nå detta delmål. Orsaken till att bedömningen av måluppfyllelsen är mer optimistisk i år än 2003 är att det kompletterande regeringsuppdraget har klarlagt tidpunkten för redovisningen.
Jönköping Värmland Uppsala Östergötland Västmanland Södermanland Norrbotten
delmål 2, 2010
Samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige skall ha ett långsiktigt skydd senast år 2010.
I årsrapporten 2003 konstaterades att det återstår ett betydande arbete med myrskyddet innan delmålet är nått. Under 2003 blev ytterligare ca 4 900 ha myr naturreservat. Större delen av den arealen ligger i Jämtlands län. Sammanlagt fördelas den nytillkomna arealen på 38 naturreservat. Resultatet för år 2003 tyder inte på någon ökad intensitet i arbetet med att skydda myrarna – något som måste till för att delmålet ska nås. Samtidigt pågår även urvalet av områden till nätverket Natura 2000. Under 2003 tillkom ca 3 700 ha myrmark i de områden som regeringen föreslagit. Naturvårdsverket föreslog därutöver ett 50-tal av Myrskyddsplanens områden till nätverket. Dessa ingår inte i figur 11.1 och 11.2, eftersom regeringen ännu inte tagit ställning till förslaget. Områdena i Natura 2000 ska på sikt få ett lämpligt utformat skydd. Den nationella våtmarksinventeringen närmar sig sitt slut i och med att en sista fältsäsong genomförs
Västernorrland Sverige totalt
%
20
40
60
80
100
källa: metria samt natura 2000-databasen, naturvårdsverket
Bilden av det pågående arbetet med att säkerställa myrar blir inte fullständig om enbart reservatsbildningen beaktas. Som framgår av figur 11.2 har flera län gjort långtgående åtaganden om ökat skydd för myrar inom Myrskyddsplanen genom att lämna förslag om myrområden som ska ingå i Natura 2000.
i Norrbottens län under 2004. Resultatet ska bl.a. ligga till grund för utpekandet av nationellt och internationellt värdefulla områden. Myrskyddsplanen tar inte i någon större omfattning upp kulturhistoriska kvaliteter. Där sådana uppgifter finns är det önskvärt att områdesbeskrivningarna i planen kompletteras. Många tidigare hävdade myrmiljöer ligger i dag utan hävd. Riktlinjer för skötseln av t.ex. rikkärr är önskvärda. Naturvårdsverket har därför beslutat att ett särskilt åtgärdsprogram för just denna myrtyp ska tas fram under 2004.
v å t m a r k e r
myrskyddsplanen
skogsbilvägar delmål 3, 2004
Senast år 2004 skall inte skogsbilvägar byggas över våtmarker med höga natur- eller kulturvärden eller så att dessa våtmarker påverkas negativt på annat sätt.
m y l l r a n d e
v å t m a r k e r
62
För närvarande råder plikt om anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för verksamheter och åtgärder som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Dit räknas enligt praxis och ett fåtal rättsfall även skogsbilvägar. Parallell lagstiftning finns i skogsvårdslagens 14 §. Skogsvårdsstyrelserna bedömer att de via dessa källor får kännedom om en övervägande majoritet av alla planer på nya skogsbilvägar. I många fall finns inga allvarliga invändningar mot planerna, och då fullföljs i regel inte samrådet. Skogsstyrelsen bedömer att i de absolut flesta fall där allvarliga invändningar finns, så genomförs också samråd. Skogsvårdsstyrelserna har något olika praxis för detta beroende på vilken lagstiftning som tillämpas. Följden blir att antalet ärenden som tas upp som samråd varierar kraftigt mellan regionerna. År 2003 genomfördes samråd enligt miljöbalken om 843 skogsbilvägsprojekt. Ett sätt att minska påverkan på våtmarker är att skärpa rutinerna så att det genomgående genomförs samråd för skogsbilvägsprojekt där det finns allvarliga invändningar. För närvarande saknas nationell statistik över mängden skogsbilvägar som berör våtmarker med höga natur- eller kulturvärden. I Västerbottens län finns en god kunskapsbas. Där hanteras samtliga ärenden som rör skogsbilvägar under miljöbalken. År 2003 hanterades 355 samrådsärenden rörande skogsbilvägar inom länet. Av dessa berörde 138 våtmark, varav elva stycken var våtmarker av klass 1 eller 2. I sju av dessa ärenden ville verksamhetsutövaren bygga väg över en klass 1- eller klass 2-våtmark. Av dessa har ett ärende fått bifall från regeringsrätten, två har avslagits av skogsvårdsstyrelsen, i ett ärende har vägen fått annan sträckning, två ärenden har fått bifall av skogsvårdsstyrelsen p.g.a. tidigare påverkan och ett ärende är inte avslutat. I Västerbotten förefal-
ler andelen vägobjekt som på något sätt berör våtmarker och vatten öka med tiden. Skogsstyrelsen arbetar med att ta fram nationell statistik. Även om mycket talar för att skogsbilvägar i dag inte längre byggs över våtmarker med höga natur- och kulturvärden, saknas uppgifter som entydigt pekar mot att delmålet kommer att nås under 2004. Orsaken till att bedömningen av måluppfyllelsen är mer pessimistisk i år än 2003 är att det mer än tidigare bedöms osäkert om den nödvändiga nationella statistiken hinner tas fram inom den angivna tiden.
våtmarker i odlingslandskapet delmål 4, 2010
I odlingslandskapet skall minst 12 000 ha våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år 2010.
Omkring 2 800 ha våtmarker anlades eller restaurerades i odlingslandskapet under 2000–2003. Därutöver tillkommer uppskattningsvis ett par hundra hektar våtmarker som finansierats privat. Exempelvis skapades 50 ha våtmarker i Världsnaturfonden WWF:s regi under 2003. Med nuvarande takt kommer 7 500–8 000 ha våtmarker att ha anlagts eller återställts till år 2010. EU:s jordbruksstöd har bidragit till 2 000 ha nya våtmarker, varav ca 650 ha under 2003. Dessutom restaurerades omkring 600 ha våta slåtterängar och betesmarker under 2000–2003. Våtmarksfondens projekt har alla utnyttjat EU-stödet. Inom ramen för de lokala investeringsprogrammen (LIP) genererades ungefär 150 ha våtmarker i odlingslandskapet under 2003. Många av ”LIP-våtmarkerna” får skötselersättning via Miljö- och Landsbygdsprogrammet (LBU, inom EU:s jordbruksstöd), varför de båda stödformerna gemensamt bedöms ha bidragit till 2 100–2 200 ha anlagda våtmarker under 2000–2003. Endast en liten del av LIP-medlen återstår. Ytterligare åtgärder behövs om delmålet ska uppnås. För att anlagda våtmarker ska ge de miljötjänster som förväntas är det även viktigt att beakta våtmar-
antal
5
10
15
20
1986 1987 1988
?
1989 1990 1991
63 ?
1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
källa: fjällgåsprojektet, svenska jägareförbundet
Ca 150 ungar som härstammar från utplanterade fjällgäss har nått flygfärdig ålder. Inga fjällgäss häckade 1995 på grund av kall väderlek. Våren 1998 gick isen upp sent och det ledde till att många ägg rövades (hög bopredation). Uppgift saknas för 1988 och 1991.
delmål 5, 2005
Åtgärdsprogram skall senast till år 2005 finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.
Naturvårdsverket avtalade under 2003 med flera länsstyrelser om att dessa ska ansvara för att åtgärdsprogram för vissa hotade arter produceras inom angivna tidsramar. Naturvårdsverket ställer nödvändiga medel till länsstyrelsernas förfogande. I och med detta bedöms takten i programskrivandet kunna öka. Under 2003 skrevs avtal som berör ett drygt tiotal arter med koppling till våtmarker. En av de arter för vilka åtgärdsprogram kommer att utarbetas är fjällgåsen. Arten är akut hotad. Starkt jakttryck i fjällgässens vinterområden kring Kaspiska havet och Svarta havet var en av orsakerna till att den
svenska populationen i början av 1970-talet bestod av endast några få par. Under drygt 25 år har Svenska Jägareförbundet, med stöd främst från Världsnaturfonden WWF och Naturvårdsverket, arbetat med återinplantering av fjällgäss i ett område i Lappland. Sedan 1981 har Jägareförbundet satt ut 348 uppfödda fjällgäss. Genom att använda vitkindade gäss som fosterföräldrar har man kunnat ändra fjällgässens flyttväg, så att de numera övervintrar i Holland. De utplanterade fjällgässen har lyckats med åtminstone ett trettiotal häckningar, och i dag består den svenska populationen av omkring 100 individer.
v å t m a r k e r
åtgärdsprogram för hotade arter
figur 11.3 Antal flygfärdiga ungar av utplanterade fjällgäss och deras ättlingar, 1986–2003
m y l l r a n d e
kernas kvalitet då det gäller både natur- och kulturvärden. På uppdrag av Jordbruksverket och Naturvårdsverket har Våtmarkscentrum vid Högskolan i Halmstad utvärderat svenska våtmarker anlagda 1996–2002 med jordbruksstöd eller inom lokala investeringsprogram. Sammanlagt granskades närmare 1 200 våtmarksobjekt om ca 3 300 ha. De nyanlagda våtmarkerna visade sig ha potential att utveckla ett rikt växt- och djurliv. Våtmarkens ålder, storlek och variation i livsmiljöer bedömdes ha stor betydelse för den biologiska mångfalden. Enligt Våtmarkscentrums beräkningar renar vissa våtmarker vattnet från upp till ett ton kväve per hektar och år. Studien visar även att våtmarker anlagda inom olika stödformer är olika effektiva i fråga om att lägga fast de näringsämnen som finns i vattnet (näringsretention). Skillnaderna beror till stor del på våtmarkernas placering i landskapet. Jordbruksverket har tagit fram kvalitetskriterier för våtmarkers placering, utformning och skötsel. Syftet med kriterierna är att våtmarkerna ska vara effektiva kvävefällor samtidigt som biologisk mångfald gynnas och hänsyn tas till platsens kulturmiljövärden.
12.
64
Levande skogar
Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt
l e v a n d e
s k o g a r
kulturmiljövärden och sociala värden värnas.
av biomassa kräver kompensationsåtgärder, som t.ex. askåterföring, för att motverka försurningen av skogsmarken. Åtgärder för att utveckla och tydliggöra skogens sociala värden, bl.a. i tätortsnära skog, har påbörjats. Åtgärderna bör kunna ge goda resultat.
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.
Når vi delmålen? långsiktigt skydd av skogsmark
Når vi miljökvalitetsmålet? Miljökvalitetsmålet kommer troligen inte att uppnås till år 2020. För biologisk mångfald beror detta främst på att många av de skogliga biologiska processerna helt enkelt tar för lång tid. Påtagliga förbättringar av den biologiska mångfalden blir troligen inte synliga förrän efter 2020, även om flera grundförutsättningar för biologisk mångfald (död ved, grova träd, lövinslag och gammelskog) kommer att bli avsevärt mer gynnsamma. En orsak är att likriktningen av skogslandskapet har pågått under lång tid. Även om många arter långsiktigt gynnas av nu pågående åtgärder kommer säkerligen andra arter att kräva andra typer av åtgärder, förmodligen alltmer specialinriktade. Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion och den biologiska mångfalden är idag utsatt för hot från luftföroreningar och lokalt höga uttag av biomassa. Det är osäkert om luftföroreningarna kommer att kunna reduceras tillräckligt till år 2020. Särskilt i sydvästra Sverige är nedfallet av främst kväveföreningar fortfarande stort. Höga uttag
delmål 1, 2010
Ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010.
Av den totala areal som ska undantas från skogsproduktion t.o.m. år 2010 ska 320 000 ha produktiv skogsmark utgöras av naturreservat, 30 000 ha av biotopskydd och 50 000 ha av naturvårdsavtal. Skogsägarna väntas sätta av ytterligare minst 500 000 ha på frivillig väg, vilket innebär att minst 730 000 ha produktiv skog ska vara frivilligt skyddad år 2010. Arealmålen för biotopskydd och naturvårdsavtal kan nås under förutsättning att tillräckliga anslag beviljas. För år 2004 har anslaget för att sätta av mark genom biotopskydd och naturvårdsavtal minskat till 150 miljoner kronor från 170 miljoner kronor 2003. Behovet bedöms vara ca 250 miljoner kronor årligen. Naturreservat utgör ett viktigt instrument för att nå de övergripande målen att bevara biologisk mångfald i skoglandskapet. Fr.o.m. 1999 t.o.m. 2003 har ca 60 000 ha produktiv skogsmark skyddats i form av naturreservat. Detta innebär att endast knappt 20 %
figur 12.1a Andel produktiv skogsmark år 2002 inom naturreservat och nationalparker
figur 12.1b Andel produktiv skogsmark år 2002 inom biotopskyddsområden och naturvårdsavtal
0–0,05
0,4–1
3–5
0,05–0,1
1–3
30–
förstärkt biologisk mångfald delmål 2, 2010
0,1–0,4 källa: skogsstyrelsen
Medan naturreservat och nationalparker i huvudsak ligger i norr, ovanför gränsen för fjällnära skog, ligger mark som skyddats genom biotopskydd och naturvårdsavtal snarare i södra och mellersta Sverige. Arealen skogsmark i naturreservat och nationalparker var år 2002 ca 900 000 ha, medan den var ca 25 000 ha inom biotopskydd och naturvårdsavtal.
av arealmålet har uppnåtts under de första 40 % av målperioden. Detta beror primärt på att tilldelade medel för köp och intrångsersättningar för att bilda naturreservat har varit otillräckliga. Under år 2003 användes hela det budgeterade beloppet, totalt 444
Mängden död ved, arealen äldre lövrik skog och gammal skog skall bevaras och förstärkas till år 2010 på följande sätt:
•
mängden hård död ved skall öka med minst 40 % i hela landet och med avsevärt mer i områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad,
• • •
arealen äldre lövrik skog skall öka med minst 10 %, arealen gammal skog skall öka med minst 5 %, arealen mark föryngrad med lövskog skall öka.
Om de olika delarna av delmålet nås beror i huvudsak på hur skogsskötseln bedrivs: vilka bestånd som väljs för avverkning samt i vilken mån träd som dör tillåts vara kvar i skogen. Målet om död ved bör
s k o g a r
Andel (%) av produktiv skogsmark
65
l e v a n d e
miljoner kronor, för att lösa in drygt 11 000 ha skogsmark. För att nå målet krävs medel för köp och intrångsersättningar för ca 37 000 ha skogsmark årligen t.o.m. 2010. För år 2004 är 633 miljoner kronor budgeterade för inköp och intrångsersättning till markägare, vilket räcker för 15 000–20 000 ha skogsmark. Detta är knappt hälften av den nödvändiga nivån. Att nå full måluppfyllelse till år 2010 och samtidigt tillgodose behovet av naturreservat inom olika regioner kan därför vara svårt att genomföra. För att nå arealmålet för naturreservat krävs, förutom tillräckliga anslag, att länsstyrelserna generellt förstärker sina organisationer för reservatsbildning och ökar antalet beslut. För de frivilliga avsättningarna ser situationen relativt ljus ut. Redan år 2002 var en areal på ca 990 000 ha skogsmark frivilligt avsatt. Långsiktigheten och kvaliteten i många avsättningar är dock osäker. Ytterligare uppföljning är nödvändig. Orsaken till att bedömningen av måluppfyllelsen är mer pessimistisk i år än 2003 är svårigheten att inom tidsramen nå delmålet då det gäller naturreservaten.
figur 12.2 Skogsmark undantagen från skogsproduktion ha, tusental
ha, tusental
2 000
50
1 600
40
1 200
30
Det huvudsakliga sätt som staten idag kan använda för att påverka graden av måluppfyllelse för de olika delarna av delmål 2 är via rådgivning och kunskapsuppbyggnad hos skogsägarna. Skogsvårdsstyrelserna har bedrivit rådgivning i flera av dessa frågor, exempelvis genom kampanjen ”Grönare Skog”.
skydd för kulturmiljövärden
66
800
20
400
10
s k o g a r
1998
2000
Frivilliga avsättningar småskogsbruket
2002
delmål 3, 2010
Skogsmarken skall brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år 2010. 1998
2000
2002
biotopskydd naturvårdsavtal
mellanskogsbruket
l e v a n d e
storskogsbruket nationalparker och naturreservat källa: skogsstyrelsen
Skogsbrukets frivilliga avsättningar av skogsmark har ökat kraftigt de senaste åren, och utgör idag ca 1 miljon ha. Det är samma storleksordning som den skog som ges ett lagligt skydd inom nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden.
Skogsbruket skadar f.n. fornlämningar och kulturlämningar i alltför stor omfattning. En grundorsak är att vi inte vet var huvuddelen av lämningarna på skogsmark finns. I nästan alla län pågår inventeringar av fornlämningar och kulturlämningar, huvudsakligen inom projektet ”Skog och Historia”. Hittills har ca 20 % av skogsmarken inventerats. Att få dessa inventeringar heltäckande över riket är angeläget. Det kommer dock att ta alltför lång tid för att målet ska kunna nås inom utsatt tid, även om digital kartteknik och förbättrad riktad rådgivning från skogsvårdsstyrelserna kan förbättra situationen avsevärt.
åtgärdsprogram för hotade arter kunna nås utan omfattande insatser. Om nuvarande trender håller i sig kommer med största sannolikhet även målet om gammal skog att nås. För arealen äldre lövrik skog är situationen osäker. Här kan det behövas riktad rådgivning till skogsägarna. Arealen som föryngras med lövskog bedöms komma att öka.
delmål 4, 2005
Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för hotade arter som har behov av riktade åtgärder.
Efter en noggrannare genomgång av vilka hotade arter som har behov av riktade åtgärder bedöms att behov finns för ett 60-tal skogslevande arter fördelade på totalt ca 30 åtgärdsprogram. Målet bedöms kunna nås.
13.
Ett rikt odlingslandskap
Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsme-
minskat, men det går inte att se om detta är en ihållande tendens eller vilka faktorer det är som påverkar takten.
67
delsproduktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljö-
nås inom en generation.
Med dagens åtgärder är det fullt möjligt att nå den del av miljökvalitetsmålet som gäller åkermarkens tillstånd och långsiktiga produktionsförmåga till 2020. När det gäller biologisk mångfald och kulturhistoriska värden är vi på god väg, men om denna trend håller i sig till 2020 är mer osäkert. Målet påverkas i stor utsträckning av de förändringar som kommer att ske inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU (CAP). Det är därför svårt att förutsäga hur utvecklingen blir på lång sikt. Detta gäller främst bevarandet av våra betesmarker. I det kulturhistoriska värdet ingår även lantbrukets äldre byggnader. Många är i dag hotade, eftersom de saknar användning; de är ”överloppsbyggnader”. Förfall och rivning av byggnader samt ovarsam om- och tillbyggnad kan medföra att kulturhistoriska värden i odlingslandskapet går förlorade. Regionalt påverkas möjligheten att bevara mångfalden och kulturmiljövärdena av att jordbruksmark läggs ned. För närvarande har nedläggningstakten
delmål 1, 2010
Senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010.
Omfattningen av ängs- och betesmarkerna bevaras i stort, med nuvarande åtgärder. Skötsel och restaurering finansieras främst inom Miljö- och Landsbygdsprogrammet (LBU) inom EU:s jordbrukspolitik. Också andra delar av CAP har sedan år 2000 gynnat biologisk mångfald, bl.a. genom djurbidrag. Arealen betesmarker som sköts med miljöersättning ökar fortfarande, men ökningstakten har avtagit något. Arealen ängsmarker med miljöersättning ökar inte i tillfredsställande takt. Det är inte heller alltid de mest värdefulla ängsmarkerna som ökar. Troligen har redan de lättaste objekten restaurerats, och de som återstår kan kräva större insatser. Det finns således anledning att se över styrmedlen. Betesmarker av de mest hotade typerna är betesmarker i Norrland, alvarbeten, skogsbeten, fäbodbeten och ljunghedar. Betesmarkerna i Norrland har ökat i stort, och denna del av delmålet ser ut att vara nådd. Undantaget är Norrbottens län, där utveckling-
o d l i n g s l a n d s k a p
Når vi miljökvalitetsmålet?
ängs- och betesmarker
r i k t
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall
Når vi delmålen? e t t
värdena bevaras och stärks.
figur 13.1 Åkerarealens förändring 1989–2003 ha, miljontal 2,90
2,85
2,80
68
2,75
2,70
e t t
r i k t
20 00 20 01 20 02 20 03
98
99 19
19
96 19 97
19
93
94 19 95
19
19
91
92
19
19
89
90
19
19
o d l i n g s l a n d s k a p
2,65
Ersättningen inom LBU är idag anpassad till att animalieproduktionen är lönsam. Den täcker i första hand merkostnaden för att få djuren till betesmarken istället för till åkermarken eller uppfödning på stall. CAP-reformen medför risk för att lönsamheten i nötköttsuppfödningen minskar eftersom djurbidragen som idag utgör en stor del av intäkterna i stor utsträckning kommer att frikopplas från produktionen. Detta gäller främst för de betesintensiva djurslagen. När djurbidragen frikopplas kan det därför behövas ytterligare medel riktade till betesmarkerna för att delmålet ska nås. Reformeringen av CAP påverkar möjligheten att nå delmålet i framtiden främst genom frikopplingen av djurbidragen. Huvudsyftet med reformen är att
källa: lantbruksregistret, scb och uttag ur stödstatistik, jordbruksverket
Nedläggning av jordbruk påverkar miljökvalitetsmålet eftersom både den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena är beroende av att jordbruk bedrivs. Åkerarealen har minskat i långsammare takt de senaste åren, men det är för tidigt att dra några långtgående slutsatser.
figur 13.2 Totala arealen ängs- och betesmarker i Sverige ha, tusental 600
500
en har varit negativ. Det största hotet mot alvarmarker är igenväxning, som motverkas av väl anpassat bete och röjning. Med nuvarande utformning av ersättningar för skötsel och restaurering nås målet då det gäller alvarbeten. Skogsbetesarealen i miljöersättningen har förändrats sedan 2000; till exempel har arealen minskat på Gotland men ökat i Kronobergs län. Mycket av minskningen på Gotland beror på förändrade regler och byte av stödsystem snarare än på att markerna inte sköts längre. Tydligare definitioner för vad som menas med skogsbeten och vilken skötsel som krävs behöver utvecklas. Antalet fäbodar i drift ökar i linje med delmålet. Det är svårt att mäta förändring av det biologiska värdet i ängs- och betesmarker. En kunskapsöversikt över vilka metoder och arter som kan användas för att mäta detta har publicerats. Arbete pågår med att omsätta metoderna i praktiken.
400
300
200 100
2000
2001
2002
2003
ängs- och betesmarker utan miljöersättning ängs- och betesmarker med miljöersättning Not. Kompensation har gjorts år 2000 för överlappning mellan betesmarksstöd och stöd för öppet odlingslandskap med 4 000 ha samt år 2001–2003 för förändrat sätt att räkna fäbodsarealen. källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket
Andelen ängs- och betesmarker med miljöersättning fortsätter att öka. De marker som ligger utanför miljöersättningen kan vara sådana som sköts på annat sätt, men också sådana som är påverkade av gödsling och tidigare jordbearbetning eller i behov av restaurering. Även dessa marker ingår i delmålet.
figur 13.3 Areal ängsmark ansluten till miljöersättningen för bevarande av slåtterängar
ha, tusental mål 2010
10
Den biologiska effekten av småbiotoper är beroende av placering, avstånd till andra småbiotoper och storlek. Därför är det svårt att beräkna det biologiska värdet hos varje enskild småbiotop. En rapport som ger underlag för hur man bedömer detta har tagits fram.
8
kulturbärande landskapselement
utgångsnivå enl. Ängs- och hagmarksinventeringen 1990
delmål 3, 2010
6
Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas skall öka till år 2010 med ca 70 %.
4
03 20
02 20
01 20
00 20
99 19
98 19
97 19
19
figur 13.4 Förändring av omfattningen i procent för de kulturbärande landskapselementen anslutna till miljöersättningen
styra produktionen till det som konsumenterna efterfrågar och därmed komma bort från att produktionen styrs av bidragssystemen. Lantbrukarens ekonomiska drivkraft att utnyttja betesmarken blir beroende av vilka nivåer som de nya stöden kommer att få och vilka hävdvillkor på betesmarker som stödet kopplas till. Den nationella utformningen av reformen har därför stor betydelse för delmålet.
% 70
mål 2010
60 50 40 30
småbiotoper
20
delmål 2, 2005 10
Mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. Senast till år 2005 skall en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i slättbygden skall kunna öka.
Småbiotoperna bevaras i sin nuvarande omfattning. Arbete pågår med strategin för småbiotoper. En kunskapssammanställning om hur olika typer av småbiotoper påverkar åkerlandskapets mångfald har gjorts.
2000 linjeelement
2001
2002
2003
punktelement
Not. Data avser åtagande – beslut om ersättning har ännu inte fattats. källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket
Längden linjeelement ökar i tillfredsställande takt för att målet ska nås, medan antalet punktelement ökar något för långsamt.
o d l i n g s l a n d s k a p
Arealen ökar, men inte i önskvärd omfattning. Restaureringstakten måste öka för att målet ska nås, och restaurerade marker måste få fortsatt skötsel.
r i k t
källa: uttag ur stödstatistik, jordbruksverket
e t t
96
2
Längden stenmurar, alléer och gärdesgårdar (med flera s.k. linjeelement) som sköts ökar i tillfredsställande takt. Däremot är ökningstakten inte tillräcklig för antalet punktelement – t.ex. hamlade träd, åkerholmar och odlingsrösen. Orsaken till detta ska undersökas. Det finns dock fortfarande möjligheter att nå delmålet. Det behövs även en översyn över om
69
dagens markvård är tillräcklig för alla typer av element. Summan av de regionala delmålen uppgår inte till det nationella delmålet, vilket också bör ses över. Orsaken till att bedömningen av måluppfyllelsen är mer pessimistisk i år än 2003 är att ökningstakten har minskat och att det är osäkert om tillräckligt många åtgärder sätts in.
70
växtgenetiska resurser och inhemska husdjursraser
e t t
r i k t
o d l i n g s l a n d s k a p
delmål 4, 2010
Senast år 2010 skall det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska husdjursraser i Sverige.
Inom programmet för odlad mångfald (POM) pågår en landsomfattande inventering av vilka kulturväxter vi har som tidigare inte inventerats. De fröförökade kulturväxterna har färdiginventerats, och resultatet av denna delinventering kommer att sammanställas. Ett förslag till nationellt program för förvaltning av husdjursgenetiska resurser togs fram under 2003. En av utredningens viktigaste åtgärder var att förtydliga ansvarsfrågorna. Programmet syftar också till att öka förståelsen för behovet av en långsiktigt hållbar förvaltning av de husdjursgenetiska resurserna. Förslaget innebär utökade åtgärder och styrmedel och omfattar samtliga inhemska raser. Åtgärder och styrmedel för de hotade raserna finns idag främst inom LBU. Ersättning ges både till de rasbevarande föreningarnas informationsinsatser och till djurägare för att hålla djur av de mest hotade raserna av nötkreatur, får, get och svin, t.ex. bohuskulla, gutefår, jämtget och linderödssvin. Delmålet bedöms som möjligt att nå för de flesta raser, men för vissa raser kan det bli svårt med nuvarande avelsprogram och antal djur.
åtgärdsprogram för hotade arter delmål 5, 2006
Senast år 2006 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.
ArtDatabanken och Naturvårdsverket har bedömt att sammanlagt fler än 200 arter i odlingslandskapet har behov av riktade åtgärder. För dessa behöver 60 åtgärdsprogram tas fram senast år 2006. Hittills är 17 åtgärdsprogram fastställda och har inletts, eller är på väg att fastställas, och 10 åtgärdsprogram håller på att utarbetas. Under 2004–2006 ska ytterligare 33 åtgärdsprogram skrivas. Antalet hotade arter i odlingslandskapet är mycket stort. Att skriva åtgärdsprogram och inleda arbetet med de riktade åtgärderna för att bevara de berörda arterna kommer sannolikt ändå att vara möjligt fram till år 2006. Detta förutsätter att åtgärdsprogrammens åtgärder samordnas med exempelvis ersättningar inom LBU och andra tänkbara styrmedel. Om åtgärder kommer att hinna inledas för alla arter inom tidsramen är osäkert.
kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader delmål 6, 2005
Senast år 2005 skall ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas till vara.
Programarbetet pågår. Inventeringar har genomförts inom flera församlingar i landet för att kunna följa tillstånd och förändringar hos jordbruksbebyggelsen. Ett preliminärt förslag till nationellt stödsystem för att rusta upp och underhålla kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader, i första hand mindre överloppsbyggnader, finns framtaget.
14.
Storslagen fjällmiljö
Fjällen skall ha en hög grad av ursprunglighet
figur 14.1 Antalet renar 1900–2003
vad gäller biologisk mångfald, upplevelse-
antal, tusental 300
Verksamheter i fjällen skall bedrivas med
250
hänsyn till dessa värden och så att en hållbar
200
utveckling främjas. Särskilt värdefulla
150
områden skall skyddas mot ingrepp och
100
andra störningar.
s t o r s l a g e n
värden samt natur- och kulturvärden.
71
50
20 0 20 0 03
80 19
60 19
40 19
20 19
00 19
nås inom en generation.
källa: jordbruksverket
Når vi miljökvalitetsmålet? Storslagen fjällmiljö förutsätter renskötsel för att ett betespräglat landskap ska upprätthållas. Renskötseln måste då också fortsätta att bedrivas och utvecklas på ett sätt som är hållbart för miljön. Trycket på att bygga ut vindkraften i fjällen kan påverka både natur- och kulturmiljövärdena negativt. Likaså kan möjligheten att utöka arealen ostörda områden försämras. För att undvika dessa effekter måste utbyggnaden föregås av omsorgsfull fysisk planering. Samtidigt bidrar vindkraften positivt för de ekosystem i fjällmiljön som är beroende av att miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan kan nås. Det regionala miljö- och hushållningsprogrammet, som ska upprättas av länsstyrelserna gemensamt, och samebyarnas miljöplaner är väsentliga hjälpmedel för att lösa frågorna om markanvändningen i fjällen.
Renarna räknas under vintern efter slakten och före kalvningen. Under denna årstid är renarna beroende av att beta på lavmarker. Variationen i renantal hänger samman med den variation som finns i förekomst och tillgänglighet av lav, främst inom skogslandskapen utanför fjällområdena.
Det finns behov av kunskapsuppbyggnad beträffande vegetation, vattenlevande organismer, förekomst av buller, kulturmiljöer, främmande arter och hotade arter i fjällmiljön. Det återstår dessutom åtskilligt arbete när det gäller samordningen mellan länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets utveckling och val av indikatorer för att följa upp miljökvalitetsmålet. Den samlade bedömningen är att miljökvalitetsmålet kan nås inom en generation om berörda sektorer och samhället som helhet visar de hänsyn som följer av delmålen. Ett flertal åtgärder har påbörjats och ytterligare åtgärder planeras. Arbetet med att genomföra åtgärderna måste dock påskyndas.
f j ä l l m i l j ö
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall
Når vi delmålen?
figur 14.2 Terrängskotrar i trafik i fjällänen 1980–2003
skador på mark och vegetation
antal, tusental
delmål 1, 2010
110
s t o r s l a g e n
70
50
30
summa
Västerbottens län
Norrbottens län
Jämtlands län
03 20
00 20
95 19
19
85 19
90
10
80
f j ä l l m i l j ö
72
Av väsentlig betydelse är att upprätthålla en tillfredsställande miljöövervakning av skador på mark och vegetation samt att renskötseln har tillräckligt bra underlag för att kunna tillgodogöra sig betestillgångarna utan att skada naturen. Arbetet med den metod för renbetesinventering som Jordbruksverket har i uppdrag att utveckla med medverkan från Sametinget, Sveriges lantbruksuniversitet och Naturvårdsverket saknar finansiering för 2004 – men en metod som kan tas i bruk behövs! Det nya miljöövervakningsprogrammet Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS) har startat och omfattar också fjällen. Dessutom har metodutveckling startat för att kunna följa upp förekomsten av skador på mark med hjälp av satellitbaserad fjärranalys. Praktiska förutsättningar för att använda metoderna måste skapas både nationellt och regionalt. Det finns således ännu inga uppgifter om miljötillståndet i fjällen. Det går enbart att indirekt bedöma riskerna för skador i relation till antalet terrängfordon och antalet renar. Dessutom behöver inverkan på mark och vegetation av anläggningar och bebyggelse bedömas. Antalet terrängfordon har ökat obetydligt de senaste åren. Renantalet har fortsatt att öka, och ökningen uppgår till 3,5 % jämfört med år 2002. Hela den ökningen har skett i Norrbottens län. Bedömningen är att delmålet är möjligt att nå inom tidsramen om åtgärderna vidtas. Då fordras att pågående metodutveckling slutförs samt att inventeringarna startas i tid för att tillräckligt med data ska hinna samlas in och delmålet kunna verifieras. Om dessa åtgärder inte vidtas måste bedömningen ses över.
90
19
Skador på mark och vegetation orsakade av mänsklig verksamhet skall vara försumbara senast år 2010.
Dalarnas län
Not. Terrängskoter = terrängmotorfordon med en tjänstevikt på högst 400 kg. I praktiken är det 3- och 4-hjulingar, och de allra flesta är snöskotrar. källa: scb
Laglig terrängkörning på barmark i fjällen sker främst inom rennäringen. Försvaret och tele- och energisektorerna använder också terrängfordon på barmark. Sådan körning skadar mark och vegetation. Även fjällens fornlämningar kan köras sönder. Terrängkörning på barmark och snö orsakar dessutom buller och avgaser, vilket försämrar fjällmiljöns värde för friluftslivet. Samtidigt kan snöskotern vara viktig för viss turistnäring.
buller delmål 2, 2010/2015
Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfartyg skall minska och uppfylla följande specifikation, nämligen att
•
minst 60 % av terrängskotrar i trafik senast år 2015 skall uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dBA)
•
buller från luftfartyg senast år 2010 skall vara försumbart både inom regleringsområde klass A enligt terrängkörningsförordningen (1978:594) och inom minst 90 % av nationalparksarealen.
delmål 3, 2010
Senast år 2010 skall merparten av områden med representativa höga natur- och kulturvärden i fjällområdet ha ett långsiktigt skydd som vid behov omfattar skötsel och restaurering.
Stora områden i fjällområdet är redan skyddade som naturreservat eller nationalparker. Däremot är skyddet av miljön under vattenytan begränsat, liksom kunskapen om var representativa höga kulturvärden finns. Mer sällan anges i beslut och skötselplaner för nationalparker och naturreservat vilka kulturmiljövärden som finns och hur de ska skötas och restaureras. Kulturmiljövårdens resurser måste ökas, dels för insatser i de naturreservat och nationalparker som redan inrättats, dels för att tillsammans med naturvården i framtiden kunna avsätta områden med långsiktigt skydd. Det finns stora skyddade områden som innehåller både höga kulturvärden och höga naturvärden samt
73 Som ett led i kunskapsuppbyggnaden om fjällens fornlämningar utförde Riksantikvarieämbetet åren 1995–2002 fornminnesinventeringar i de markerade områdena. källa: riksantikvarieämbetet
geologiska nyckellokaler. Dock behöver representativiteten i skyddet ses över, och behovet av ytterligare medel till skötsel och restaurering utredas. Till exempel behöver skyddet av vattenmiljöerna förbättras och skyddet kvarstå av de outbyggda fjällälvarna. Dessutom behöver kunskapen om fjällvärldens kulturmiljöer, fornlämningar och bebyggelse kompletteras. Miljöersättningen inom Miljö- och Landsbygdsprogrammet (LBU) för att bevara värdefulla naturoch kulturmiljöer i renskötselområdet har höjts för att öka möjligheterna att uppfylla delmålet. Bedömningen är att detta delmål kan nås, förutsatt att fler åtgärder beslutas och vidtas.
åtgärdsprogram för hotade arter delmål 4, 2005
Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.
Behovet av åtgärdsprogram för hotade arter och habitat är mer omfattande än vad tidigare uppskattningar visat. I jämförelse med övriga miljökvalitetsmål som har detta delmål är behovet dock relativt begrän-
f j ä l l m i l j ö
natur- och kulturvärden
figur 14.3 Områden där fornminnesinventeringar har gjorts
s t o r s l a g e n
Naturvårdsverket arbetar med ett förslag till frivillig miljöklassning av snöskotrar. Detta ska leda till tystare fordon och därmed minska bullret i fjällen. Arbetet med miljökrav för fordon måste även drivas inom EU och på frivillig väg inom branschen. Ett fåtal terrängskotrar i fjällänen beräknas uppfylla högt ställda bullerkrav. Om delmålet för buller från terrängskotrar ska nås måste de befintliga skotrarna bytas ut mot sådana som uppfyller bullerkraven. Det är inte möjligt att i nuvarande skede bedöma om denna del av delmålet kommer att kunna nås. Det kommer att behövas starka styrmedel för att påverka utvecklingen, t.ex. ekonomiska styrmedel för att stimulera bytet till tystare fordon. Statistiken behöver också förbättras för att kunna särredovisa bullernivå och fyrtaktsfordon. Luftfartsverket har tillsammans med Naturvårdsverket till regeringen lämnat skrivelsen ”Förslag till förändringar i lagstiftningen vad avser flygverksamhet i fjällområdet”. Syftet är att minska bullret i känsliga fjällområden. Det är för tidigt att bedöma om delmålet för flygbuller kommer att kunna nås.
figur 14.4 Antalet funna föryngringar (lyor) av järv i renskötselområdet 1996–2003
figur 14.5 Genomsnittlig rödingfångst i gram per nät vid provfiske
antal
gram
70
600
60
500
50
74
400
40 300 30 200 20
källa: länsstyrelserna i bd, ac, z och w län
I rovdjurspropositionen som riksdagen fattade beslut om 2001 anges det nationella etappmålet för järv till 90 årliga föryngringar i landet. Under de fem senaste åren har en föryngring av järv konstaterats under tre år i skogslandet i gränstrakterna mellan Gävleborgs och Västernorrlands län. Järvpopulationen kan tas som ett uttryck för sambandet mellan renskötseln och hänsynen till fjällens vilda fauna. Järvstammens utbredning och numerär fastställs årligen i länsstyrelsernas rovdjursinventeringar i fjällänen. Inventeringsresultatet utgör grund vid ersättningarna för rovdjursförekomst till landets samebyar. Det nya ersättningssystemet infördes 1996.
sat. Frågor om skyddet av växt- och djurliv har utretts i samband med Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om ett sextonde miljökvalitetsmål för biologisk mångfald. För fjällandskapet finns det två pågående åtgärdsprogram för hotade arter, ”Fjällräv” och ”Järv”. Ytterligare tre pågående program har stark anknytning till fjällen, ”Varg”, ”Björn” och ”Lo”. De fem program som berör fjällen omfattar således enbart stora däggdjur. Dessutom förbereds åtgärdsprogram för jaktfalk, kungsörn och naturligt fisktomma sjöar. Troligen behövs också program för flora, rikkärr och fiskstammar, i första hand röding. För närvarande
Västansjön, nätfisket stoppas 1983
99 19
95 19
92 19
86 19 87 19 88 19 89
19
85
84
19
19
19
03 20
02 20
01 20
00 20
99 19
98 19
97 19
96 19
f j ä l l m i l j ö s t o r s l a g e n
83
100
10
Bollvattnet, nätfisket fortsätter källa: fiskeriverket
I Västansjön stoppades nätfisket av röding, och fritidsfisket begränsades. I Bollvattnet fortsatte husbehovs- och fritidsfisket som tidigare. Vid provfisket ökade fångsterna av röding i sjön med begränsat fiske med mer än fyra gånger under de påföljande sex åren. Flertalet tillgängliga sjöar i de svenska fjällen är överexploaterade, och deras sårbara röding- och öringbestånd skadas av för omfattande fiske. Såväl nätfiske som sportfiske är selektivt och fångar främst större och äldre fiskar.
pågår en översyn över hur arbetet med art- och naturtypsvisa åtgärdsprogram ska genomföras. Delmål 4 bör vara möjligt att nå under förutsättning att tillräckliga resurser avsätts. Bedömningen är dock att delmålet inte nås inom tidsramen. Fiskeriverket har undersökt hur fisket påverkar tillgången på röding i fjällsjöarna. Experimenten har genomförts i samarbete med fiskerättsägarna vid två jämförbara sjöar i Västerbottensfjällen sedan 1983. Studien understryker vikten av minskat fisketryck och förbättrat skydd för fiskstammar genom att åtgärdsprogram och skötselplaner tas fram.
15.
God bebyggd miljö
Städer, tätorter och annan bebyggelse skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas till ningar skall lokaliseras och utformas på ett god hushållning med mark, vatten och andra
Når vi delmålen?
Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall
planeringsunderlag
nås inom en generation.
delmål 1, 2010
Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för:
Når vi miljökvalitetsmålet? Några av delmålen till God bebyggd miljö blir mycket svåra att nå i tid. Därför är det osäkert om hela miljömålet kan nås inom en generation. Flera av delmålen handlar om frågor som rör tekniska försörjningssystem, t.ex. buller från trafiken, materialförsörjning, avfall och energianvändning i byggnader. Även andra mer ”mjuka” aspekter än dessa behöver tillgodoses för att miljökvalitetsmålet ska uppnås. I Boverkets Bostadsmarknadsenkät (2003) angav nära hälften av landets kommuner att de vid svarstillfället arbetade särskilt mycket med frågor om tillgänglighet i offentlig miljö resp. trygghetsskapande och/eller brottsförebyggande åtgärder. Många kommuner angav också att man arbetade med hur barns och
•
hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan åstadkommas så att bilanvändningen kan minska och förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras,
•
hur kulturhistoriska och estetiska värden skall tas till vara och utvecklas,
•
hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och andelen hårdgjord yta inte ökas,
•
hur energianvändningen skall effektiviseras, hur förnybara energiresurser skall tas till vara och hur utbyggnad av produktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft skall främjas.
m i l j ö
resurser främjas.
b e b y g g d
miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt
75
g o d
vara och utvecklas. Byggnader och anlägg-
ungdomars delaktighet i samhällsplaneringen ska ökas. Dessa frågor är viktiga för människors upplevelse av god bebyggd miljö. Kommuner och länsstyrelser är viktiga för att miljökvalitetsmålet med delmål och andra aspekter ska kunna nås. Bristande resurser, särskilt i mindre kommuner, är ett allvarligt hinder för måluppfyllelsen, liksom bristande kartläggning av problemen.
Låg planeringsaktivitet i kommunerna kan till stor del kopplas till resurs- och kompetensbrist. Också flertalet länsstyrelser vittnar om bristande resurser i form av ekonomi och tid. Detta försvårar deras möjlighet att arbeta fram regionala underlag och stödja kommunerna i deras planering. Dessa faktorer gör det osäkert om delmålet kan nås.
figur 15.1 Andel kommuner som tagit fram särskilda program eller strategier som behandlar miljöfrågorna i delmål 1 % 100
80
76
60
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
40
delmål 2, 2010
Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen skall senast år 2010 vara identifierad och ett program finnas för skydd av dess värden. Samtidigt skall minst 25 % av den värdefulla bebyggelsen vara långsiktigt skyddad.
g o d
program fjärrvärme och/ eller närvärme
program vindkraft
program grön- och vattenområden
program estetiska och arkitektoniska värden
program kulturhistoriska värden
program för minskad bilanvändning
b e b y g g d
m i l j ö
20
inget svar inget särskilt program eller strategi för frågan arbete med frågan pågår
För att nå delmålet krävs att kommunerna aktivt arbetar med att skydda såväl hela bebyggelsemiljöer som enskilda byggnader. Av Sveriges 290 kommuner
figur 15.2 Rivningsförbud i detaljplan för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
frågan ingår i särskilt program eller strategi källa: boverkets bostadsmarknadsenkät 2003
Många kommuner anger att de tar fram särskilda program eller strategier för frågorna i delmål 1. Bostadsmarknadsenkäten visar att de kommuner som har särskilda program och strategier för frågorna i delmålet i högre grad än övriga har arbetat in dessa frågor i översiktsplanerna. Detta ger förutsättningar för att de beaktas i efterföljande planering och samhällsbyggande.
Kommunerna är de viktigaste aktörerna för att delmålet ska uppnås, bl.a. därför att de har ansvaret för fysisk planering. Arbetet med översiktlig fysisk planering enligt plan- och bygglagen (PBL) varierar i landets kommuner. Nästan två tredjedelar av kommunerna har fortfarande kommuntäckande översiktsplaner som antogs i början av 1990-talet. Många av dessa kommuner har dock påbörjat arbetet med den andra omgången översiktsplaner eller arbetat med fördjupningar av översiktsplanerna.
Hur aktiva kommunerna har varit när det gäller att införa rivningsförbud i detaljplan för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse varierar mellan länen. Endast 11 % av kommunerna har utnyttjat möjligheten vid ett flertal tillfällen.
Andel kommuner ingen kommun 6–10 % 11–20 % 21–30 % 31–43 % källa: boverkets bostadsmarknadsenkät 2003
figur 15.3 Leveranser av ballastmaterial 1984–2002
m i l j ö
ton, miljontal 100
80
60
40
20
krossberg
morän
02 20
8
00 20
19 9
19 96
19 94
19 92
19 90
19
88
mål 2010, naturgrus
övrigt
77
b e b y g g d
Trafikbuller är ett stort folkhälsoproblem, särskilt i större tätorter. Trots detta görs allt oftare avsteg från riktvärdena för buller när nya bostäder byggs. Hur riktvärdena ska tillämpas i framtiden ses för närvarande över. Ny forskning visar att människor upplever sig som mindre störda om de har en ”tyst sida” i lägenheten, d.v.s. en tystare gårdssida som kan uppväga en bullrigare sida mot gatan. Trafikverken beräknas ha åtgärdat de mest bullerutsatta bostäderna inom ett par år. Många kommuner saknar dock nödvändiga handlingsprogram för åtgärder i det kommunala vägnätet. Tillsammans med trafikökningen gör detta att delmålet bedöms bli svårt att nå. Ännu svårare blir det att nå målet om en god ljudmiljö för alla inom en generation.
Naturgrusets andel av de totala ballastuttagen fortsätter att minska, men minskningen år 2002 är mindre än året innan. År 2002 var uttaget av naturgrus 22,9 miljoner ton. Det bedöms vara möjligt att nå målet om uttag på högst 12 miljoner ton per år. Kunskapen om hur stora volymer som återanvänds respektive kan återanvändas måste förbättras för att det ska vara möjligt att bedöma den delen av målet. Man måste också ta ställning till vilka material som är möjliga att återanvända i ett långsiktigt hållbart samhälle. Dessutom bör miljölagstiftningen justeras så att
g o d
Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998.
År 2010 skall uttaget av naturgrus i landet vara högst 12 miljoner ton per år och andelen återanvänt material utgöra minst 15 % av ballastanvändningen.
19 86
delmål 3, 2010
delmål 4, 2010
4
buller
uttag av naturgrus
19 8
har drygt en tredjedel inte skyddat någon byggnad genom rivningsförbud. Flertalet kommuner har skyddat endast någon enstaka byggnad, och bara 11 % av kommunerna har utnyttjat möjligheten något mera frekvent. Idag saknas underlag för att bedöma hur många byggnader som bör ges långsiktigt skydd. Även om ambitionsnivån sätts så lågt som 1 % av byggnadsbeståndet skulle varje kommun i snitt behöva skydda fler än 100 byggnader. Utan krafttag blir det mycket svårt att nå delmålet.
naturgrus
Not. Korrigerat för oredovisade mängder. källa: sgu (grus, sand och krossberg. produktion och tillgångar 2002).
Uttaget av naturgrus fortsätter att minska, även om minskningstakten planat ut något under 2002. För att säkra måluppfyllelsen behövs bättre planering av materialförsörjningen och information om hur bergkross kan användas i olika tillämpningar.
återvinning av material kan samordnas med normal ballastproduktion.
figur 15.4 Behandlad mängd hushållsavfall 1985–2002 kg/person 500
avfall delmål 5, 2005
Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 % till år 2005 räknat från 1994 års nivå samtidigt som den totala mängden genererat avfall inte ökar.
400
300
g o d
b e b y g g d
m i l j ö
78 Delmålet omfattar olika typer av avfall. När det gäller hushållsavfallet ökar den totala mängden avfall samtidigt som andelen som deponeras minskar. Det finns alltså samtidigt trender som missgynnar respektive gynnar delmålet. För att minska deponeringen har flera kraftfulla styrmedel införts, men dessa påverkar inte den totala mängden genererat avfall i någon högre grad. Hela delmålet blir därför svårt att nå inom tidsramen. Kommunerna samlar in en allt större andel av hushållens farliga avfall för vidare behandling. Särskilt insamlingen och återvinningen av elektronikavfall har totalt sett ökat kraftigt på senare år.
avfallsdeponier delmål 6, 2008
Samtliga avfallsdeponier har senast år 2008 uppnått enhetlig standard och uppfyller högt uppställda miljökrav enligt EG:s beslutade direktiv om deponering av avfall.
Deponiförordningen är det starkaste styrmedlet för att nå delmålet. Till den 1 juli 2002 lämnade deponiägarna in anpassnings- eller avslutningsplaner om hur de avser att följa denna förordning. Tillsynsmyndigheterna arbetar nu med att utvärdera om åtgärderna som beskrivs i planerna uppfyller förordningens krav. Uppskattningsvis omkring hälften av landets deponier som var i drift den 1 juli 2001 kommer att avslutas till 2008. I många fall har de faktiska åtgärderna vid deponierna ännu inte kommit igång, och det saknas statistik på hur många deponier som idag uppfyller delmålet. Delmålet bedöms dock kunna uppnås i tid.
200
100
1985
1990
1994
1998
2001
går ej att särredovisa
kompostering/rötning
ej definierat
förbränning med energiutvinning
farligt avfall materialåtervinning
2002
deponi källa: renhållningsverksföreningen
Den totala mängden hushållsavfall som levereras och omhändertas på behandlingsanläggningar fortsätter att öka. Men både mängden och andelen som deponeras minskar jämfört med basåret 1994.
energianvändning m.m. i byggnader delmål 7, 2010
Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 2010 än år 1995. Detta skall bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska.
Bebyggelsen står för ca 40 % av Sveriges totala energianvändning. För att minska koldioxidutsläppen och användningen av ändliga resurser behöver fossila bränslen bytas ut mot förnyelsebara. Utbyggnaden av fjärrvärme som baseras på biobränslen bidrar till detta. Målet om minskad miljöbelastning bedöms kunna uppnås. Det är dock osäkert om den totala energianvändningen minskar fram till år 2010. Vissa
bedömningar tyder snarare på att den kommer att öka. EG-direktivet om minimikrav och certifikat för byggnaders energiprestanda är viktigt i sammanhanget. Åtgärder som minskar miljöbelastningen av vissa ämnen kan samtidigt öka andra utsläpp. Exempelvis är småskalig vedeldning bra från koldioxidsynpunkt men kan samtidigt ge hälsovådliga utsläpp av andra ämnen, om den inte sker på rätt sätt och på lämplig plats.
god inomhusmiljö delmål 8, 2010/2015/2020
•
samtliga byggnader där människor vistas ofta eller under längre tid senast år 2015 har en dokumenterat fungerande ventilation,
31–45 % 46–60 % 61–80 % källa: boverkets bostadsmarknads-enkät 2003
och att
•
radonhalten i alla bostäder år 2020 är lägre än 200 Bq/m3 luft.
Ohälsa som beror på inomhusmiljön drabbar många människor. Dålig ventilation kan vara en orsak. Enligt förordningen om obligatorisk ventilationskontroll, OVK, ska fastighetsägarna kontrollera och vid behov åtgärda ventilationens funktion. Men kontroll och tillsyn fungerar dåligt, och alla byggnader omfattas inte av OVK. Under 2003 slog ändringen av förordningen om radonbidrag igenom, och antalet ansökningar om
bidrag ökade kraftigt. Antalet byggnader som åtgärdas behöver dock mångdubblas om delmålet ska nås. Socialstyrelsen arbetar med ett förslag till att sänka riktvärdet för radon i bostäder, så att det överensstämmer med förordningen. Kartläggningen av radon i skolor och förskolor pågår, och den del av målet som rör dessa bedöms kunna nås. Det blir däremot mycket svårt att nå delmålets övriga syften.
m i l j ö
radonhalten i alla skolor och förskolor år 2010 är lägre än 200 Bq/m3 luft
Andel kommuner inga kommuner 14–30 %
79
b e b y g g d
•
Inom vissa län har kommunerna arbetat mer med inventering av radon i bostäder. Av alla Sveriges kommuner uppger 44 % att de har inventerat radonhalten i hela eller betydande delar av bostadsbeståndet i kommunen.
g o d
År 2020 skall byggnader och deras egenskaper inte påverka hälsan negativt. Därför skall det säkerställas att
figur 15.5 Länsvis inventering av radon i bostäder – andel kommuner som inventerat hela eller betydande delar av kommunen
Två nya delmål
matavfall från livsmedelsindustrier m.m.
Hösten 2003 fattade riksdagen beslut om ytterligare två delmål om avfall till miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Båda handlar om återvinning av matavfall. Miljömålsrådet föreslår i den fördjupade utvärderingen att dessa delmål förs in som strecksatser under delmål 5, som också handlar om avfall.
delmål 10, 2010
80 matavfall från hushåll, restauranger m.m.
g o d
b e b y g g d
m i l j ö
delmål 9, 2010
Senast år 2010 skall minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling.
Eftersom delmålet nyligen beslutades har ännu ingen direkt uppföljning gjorts. Det kan emellertid konstateras att f.n. pågår en kraftig utbyggnad för återvinning av källsorterat matavfall från hushåll och restauranger m.m. genom biologisk behandling. Underlag tyder på att återvinningen kommer att fortsätta öka i hög grad, åtminstone fram till 2005. Mot denna bakgrund bör förutsättningarna att nå det nya delmålet inte vara orealistiska, även om det krävs fortsatt utveckling och utbyggnad i hög takt.
Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling.
Eftersom delmålet nyligen beslutades har ännu ingen direkt uppföljning gjorts. Mängden matavfall från livsmedelsindustrier som återvinns genom biologisk behandling ökar emellertid avsevärt för närvarande. För detta avfall är underlaget om nuvarande hantering något sämre än för matavfall från hushåll och restauranger m.m. Eftersom detta delmål avser större materialflöden av mer ensartad kvalitet bör återvinningen bli ekonomiskt konkurrenskraftig även på kortare sikt. Det finns således indikationer på att återvinningen kommer att öka kraftigt även i detta fall. Samtidigt är det svårare att bedöma förutsättningarna att nå delmålet till följd av sämre underlag i nuläget.
de 4 övergripande miljömålsfrågorna
I.
Att ha överblick över naturmiljön och miljöfrågor som helhet ingår i miljömålsarbetet. Detta gäller även frågor som rör hur åtgärder inom en naturtyp påverkar en annan naturtyp. Överblick över tvärgående frågor – som inte alltid tas upp i de enskilda miljökvalitetsmålen – är nödvändig för arter som rör sig inom flera naturtyper. Genom samverkan mellan berörda myndigheter kan förslag till tvärgående åtgärder tas om hand och helhetslösningar skapas. Utvecklingen i naturmiljön är till stor del beroende av hur de femton miljökvalitetsmålen uppfylls. Målen täcker in stora delar av de frågor som är kopplade till naturmiljön. I huvudsak sker därför uppföljningen av naturmiljön genom att miljömålen följs upp. Vissa frågor omfattas dock inte av de femton målen. En särskild redovisning av arbetet för vissa av dessa görs nedan.
studie av besökare i fulufjällets nationalpark År 2002 invigdes Fulufjällets nationalpark. Till intresset för att inrätta nationalparken bidrog en medvetenhet om de möjligheter till arbetstillfällen som nationalparken kan ge via ökande turism. För att visa effekterna av nationalparksbildningen gör Naturvårdsverket en studie av besökare till området före och efter det att parken inrättades (besöksfrekvenser, rörelsemönster, attityder, vilken service
figur i.1 Antal besök på vandringsleden mot Njupeskärsfallet i Fulufjället år 2001 antal 2 000
1 600
Lokalt engagemang och friluftsliv
1 200
800
friluftsrådet inrättat
18/9
25/9
4/9
11/9
21/8
28/8
7/8
14/8
31/7
17/7
24/7
3/7
10/7
26/6
400
12/6
Friluftsfrågorna betonas alltmer i naturvårdspolitiken, och ett friluftsråd har inrättats, knutet till Naturvårdsverket. Rådet ska bistå och samverka med myndigheter, forskare och organisationer inom friluftsområdet. Utvecklingsarbete och nätverksbildande ska stimuleras. Rådet ska dessutom fördela ca 16 miljoner kronor i bidrag till friluftsorganisationer.
19/6
n a t u r m i l j ö n
82
Naturmiljön
Not. Data är insamlade med automatiskt instrument. Detta är ett led i arbetet med att uveckla metoder för att mäta friluftslivet i skyddade områden. källa: etour och naturvårdsverket rapport 5285
Ca 36 000 besökare gick på leden juni–september 2001, innan området blev nationalpark.
man utnyttjar m.m.). Resultatet kommer att presenteras under 2004 och ska användas vid förvaltningen av parken och för att utveckla den lokala turistnäringen.
utökad information om allemansrätten
Tätortsnära naturvård Länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län redovisade 2003 regeringens uppdrag att ta fram ett program för varaktigt skydd av de mest värdefulla tätortsnära naturområdena i resp. storstads-
83
Viltförvaltning För de fyra stora rovdjuren björn, varg, lo och järv har riksdagen satt upp mål i sitt beslut om en samlad rovdjurspolitik. Utvecklingen för de fyra stora har varit växlande under de senaste åren. Björnen visar en positiv utveckling och har nått målet om 100 föryngringar, vargen ligger still på 8–10 föryngringar, vilket är hälften av riksdagens etappmål (20 föryngringar), lodjuret har minskat från 300 föryngringar till ca 240, och järven ligger still på ca 50 föryngringar – klart under målet på 90 föryngringar.
n a t u r m i l j ö n
Naturvårdsverket har öppnat en webbplats för information om allemansrätten (www.allemansratten.se) med text på svenska, engelska och tyska och kortfattad information på 15 invandrarspråk. Kunskap sprids om allemansrätten allmänt och om specifika frågor såsom paddling, ridning och bärplockning. En ny informationsskrift om skyddade naturområden, hur de inrättas och kan användas, har också tagits fram. Genomtänkt information kan leda till fler besök i naturreservat och nationalparker, med nöjda besökare som blir medvetna om värdet av att skydda natur.
region. Programmen har tagits fram tillsammans med kommunerna och lokala aktörer. Länsstyrelsen i Stockholms län presenterar 71, Västra Götalands län 40 och Skåne län 128 nya natur- och kulturreservat som ska inrättas inom tio år. Stockholm föreslår områden inom 30 kilometer från centrum, och i Västra Götalands län föreslås områden inom en radie av 40–60 kilometer från centrum. Skåne län har valt att utreda ett större område eftersom man tolkar hela länet som storstadsnära.
Fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader
II.
84
f y s i s k
p l a n e r i n g
o c h
h u s h å l l n i n g
m e d
m a r k
o c h
v a t t e n . . .
Var tredje kommun har sin andra översiktsplan Fysisk planering handlar om hur mark och vatten ska användas och den byggda miljön utformas. God planering är ett avgörande instrument för att få ett hållbart samhälle där god hälsa för människan främjas, kulturella värden blir en naturlig del i samhällets utveckling, naturen och den biologiska mångfalden bevaras och naturresurserna användas effektivt och långsiktigt. För kommunerna är fysisk planering kanske det viktigaste instrumentet för att kunna bidra till att uppnå miljökvalitetsmålen. I sina översiktsplaner (ÖP) visar kommunerna hur de avser att använda mark- och vattenområden. En tredjedel av kommunerna har antagit sin andra omgång av ÖP, och 43 % håller på att ta fram en ny. I övriga används enbart den första ÖP:n, från början av 1990-talet. De flesta kommuner anser att de har nytta av ÖP, framförallt att den underlättar för beslut i bygglov och andra PBL-ärenden. Man menar också att den tydliggör kommunens politiska viljeyttring. Däremot anser färre än hälften att översiktplanen är vägledande för kommunens arbete med hållbar utveckling.
Tätorterna förändras Tätorternas arealer har de senaste 40 åren expanderat 1,5 gånger, medan invånarantalet under samma period bara har ökat med 37 %. Det innebär att mer mark per person tas i anspråk för bostäder, infrastruktur och service. Utglesningen innebär bl.a. att resurssnåla lösningar som kollektivtrafik och fjärrvärme blir både
figur II.1 Tätorternas tillväxt och befolkningsökning
1960
2000 Tätorternas arealer har de senaste 40 åren ökat med 50 %, medan befolkningen i tätorterna har ökat med 37 %. källa: statistiska centralbyrån
inte ovanligt att kommunen bryter mot dessa om det dyker upp någon intressant etableringsförfrågan. Regionala eller mellankommunala överväganden förekommer nästan aldrig. Det förefaller som om negativa konsekvenser för miljön, stadsdelscentra eller landsortsbutiker i stor utsträckning negligeras till förmån för konkurrenstänkande med sänkta priser som mål.
85
Många bostäder är dåligt underhållna
p l a n e r i n g o c h
Många bostäder har eftersatt underhåll. Mellan 500 000 och 1 300 000 lägenheter, framförallt i de s.k. miljonprogramsområdena, står inför omfattande åtgärder i stammar, el, ventilation, fönster, balkonger och fasader. Även i småhus från ”rekordåren” på 1970-talet måste liknande åtgärder göras. Förbättrad förvaltning är ett av målen med de frivilliga överenskommelser som antagits av företag, kommuner och regeringen inom ByggaBoDialogen. De viktigaste målen med förvaltningen är att effektivisera energi- och resursanvändningen och att säkerställa en god inomhusmiljö.
f y s i s k
mer resurskrävande och dyrare. Samtidigt förtätas de centrala delarna av många samhällen. Med hänvisning till möjligheterna att nyttja befintlig infrastruktur och kollektivtrafik byggs nya bostäder också i välfrekventerade grönområden. Denna konflikt mellan att förtäta för att spara resurser och att spara grönområden kan påverka möjligheterna till dagliga hälsofrämjande utevistelser negativt. Genom en medveten och långsiktig grönplanering kan kommunen göra väl överlagda avvägningar mellan planerad exploatering och befintlig och önskad grönstruktur. En annan pågående strukturförändring i tätorterna är etableringen av externa köpcentra, som förutsätter bilburna kunder. Denna utveckling går snabbt. År 1992 var externhandelns andel av omsättningen i detaljhandeln cirka 8 %, år 2000 hade den ökat till drygt 45 %. Cirka 25 nya köpcentra har tillkommit sedan 1997. Idag planerar kommunerna för sammanlagt minst 40 nya etableringar eller utbyggnader av befintliga. Den ökade externhandeln leder bl.a. till att mindre butiker för dagligvaruhandel slås ut och att förortscentra utarmas. I enstaka kommuner förekommer policies för handelsetableringar, men det är
h u s h å l l n i n g m e d m a r k o c h v a t t e n . . .
III.
k u l t u r m i l j ö n
86
Kulturmiljön
Kulturmiljö i miljökvalitetsmål och delmål Möjligheterna att tillgodose kulturmiljödimensionen i miljömålen beror främst av engagemanget hos beslutsfattare och allmänhet. Av stor betydelse är också aktörernas förutsättningar att förvalta kulturarvet. Det är mycket viktigt för en god livsmiljö att kulturvärdena tas tillvara som resurser för regional och lokal utveckling. Delmålen om skydd i ett flertal miljömål behöver kompletteras med mål för god förvaltning av kulturvärden och miljömässigt hållbar samhällsutveckling. Delmål motsvarande delmålet i God bebyggd miljö om att olika program och strategier ska ligga till grund för planering och samhällsbyggande bör gälla såväl för bebyggelseanknutna som för landskapsanknutna miljökvalitetsmål.
Kommunernas planering är viktig för kulturmiljön Med plan- och bygglagen har kommunerna verktyg såväl för att tillvarata och säkerställa kulturvärden i hela den fysiska miljön som för att ställa krav på skydd och varsam förvaltning av byggnader. Strategiska uttalanden i kommunernas översiktsplaner är därför avgörande för förvaltningen av kulturarvet. I flera undersökningar har kulturmiljösektorn studerat kommunernas arbete med kulturmiljön. Studierna har gällt kulturmiljöfrågan i underlag, översiktsplaner, detaljplaner och lovhantering. De visar att förekomsten av och åldern på befintliga program och planer varierar kraftigt. Huvudparten av de kom-
figur III.1 Kommuner med kulturmiljöprogram
kommuner med kulturmiljöprogram
Kommunerna har ett stort ansvar för att utveckla kulturmiljön. Fler kommuner behöver ta fram nya kulturmiljöprogram eller vidareutveckla sina gamla. källa: riksantikvarieämbetet
munala kulturmiljöprogrammen har inte uppdaterats på 10 år. Synen på kulturmiljöns värden har förändrats; de befintliga underlagen togs fram för andra ändamål än tillvaratagande och utveckling. Plan- och bygglagen, bristande kommunala resurser, ett breddat kulturmiljöansvar och de rådande konjunkturerna har medfört ändrade förhållanden för de berörda.
Kunskap och kompetens måste uppdateras
Regionala kulturmiljöprogram Regionala kulturmiljööversikter och -program ska kunna fungera som underlag för såväl kommunernas planering och regional utveckling som andra sektorers beslut. Av nuvarande regionala kulturmiljöprogram är endast tre upprättade efter år 2000. Såväl tillämpning, underlag och urval när det gäller kulturmiljövårdens 1 700 riksintressen enligt miljöbalken måste aktualiseras. Det nuvarande urvalet har inte uppdaterats sedan 1987. Det är nödvändigt att uppdatera underlagen till kulturmiljöprogram på både regional och kommunal nivå. Detta förutsätter att både länsstyrelser och kommuner får det stöd och de resurser de behöver.
87
k u l t u r m i l j ö n
Olika samhällssektorer har nu ansvar för att förvalta kulturmiljön inom sina respektive verksamhets- och politikområden. Detta förutsätter breddad kulturmiljökompetens; också enskilda markägare, företagare eller affärsverk måste ha tillgång till kunskap, förutsättningar och incitament för att förvalta och tillvarata ”sina” kulturvärden. Medborgarnas inflytande understryks även i miljömålsarbetet. På kort och lång sikt är det avgörande att finna former för hur allmänhetens inflytande över värderingen och förvaltningen av den fysiska miljöns kulturvärden ska komma till uttryck. Miljömålsarbetet innebär att många aktörer har fått flera och delvis ändrade roller. Det kräver att samverkansformer utvecklas och att underlagen om kulturmiljön hålls aktuella genom t.ex. nya inventeringar. Uppdateringarna av befintliga underlag behöver göras utifrån olika perspektiv (t.ex. experter
– medborgare) och anpassas till olika beslutssituationer. Kompetens- och kunskapsförsörjningen måste pågå kontinuerligt både regionalt och kommunalt.
IV.
h ä l s o f r å g o r
88
Hälsofrågor
Att människor mår bra och har god hälsa är en av förutsättningarna för långsiktigt hållbar utveckling. Trots att miljösituationen i några fall förbättrats under senare år kvarstår många svårlösta problem som innebär risker för människor. Dessutom leder ny kunskap till att miljöfaktorer omvärderas så att man ser allvarligare på dem. Det gäller t.ex. luftföroreningar i form av partiklar och ozon, som allt tydligare framstår som allvarliga riskfaktorer även vid låga exponeringsnivåer. Andra svårlösta problem är buller, radon och övriga föroreningar i inomhusluft, samt tungmetaller och
persistenta miljögifter i livsmedel. Lika viktigt som att minska exponeringen för farliga ämnen i miljön är det att främja goda livsmiljöer och ge möjlighet till rekreation genom en väl övervägd fysisk planering. Människors exponering för kvävedioxid minskade tidigare, men nu har minskningen avstannat. Fortfarande är omkring 300 000 personer exponerade för halter över miljökvalitetsnormen. Exponering för kvävedioxid kan resultera i en övergående ökad känslighet i luftvägarna. Detta utgör ett problem för personer med astma, luftvägsrelaterad allergi och kronisk
figur IV.1a–c Tidstrender för olika persistenta organiska miljögifter i svensk modersmjölk 1967–1997 Dioxiner*
PCB
PBDE
1967 1968/69 1972 1974 1976 1978 1979 1980 1984/85 1988/89 1990 1991 1992 1994 1996 1997
1967 1968/69 1972 1974 1976 1978 1979 1980 1984/85 1988/89 1990 1991 1992 1994 1996 1997
1967 1968/69 1972 1974 1976 1978 1979 1980 1984/85 1988/89 1990 1991 1992 1994 1996 1997
20
* inkl. dioxinlika PCB
40
60
80
100
400
pg TEQ/g fett
Not. Observera de skilda skalorna i de tre figurerna.
Dioxiner och PCB har minskat i modersmjölk sedan 1970-talet. Halten bromerade difenyletrar (PBDE), som används som flamskyddsmedel, ökade tvärtom kraftigt i modersmjölk från början av 1970-talet till slutet av 1990-talet. Ett trendbrott med viss minskning antyds dock
800
1 200
ng/g fett
1,0
2,0
3,0
4,0
ng/g fett källa: norén och meironyté 2000
i senare svenska undersökningar, men detta måste säkerställas genom fortsatta mätningar. Vi vet mycket litet om förekomst och halter av andra bromerade flamskyddsmedel i modersmjölk.
obstruktiv bronkit, eftersom den ökade känsligheten kan leda till sjukdomsutbrott när halterna av kvävedioxid är förhöjda. Kvävedioxid är en indikator för lokala luftföroreningar från bl.a. trafiken. Halterna av ozon har ökat i större städer. Detta bidrar till problemen för de känsliga grupperna. I den nationella miljöhälsoenkäten 1999 rapporterade drygt 25 % av de tillfrågade att de led av antingen astma eller hösnuva. Av alla som deltog i enkäten rapporterade 6 % att de var besvärade av bilavgaser eller luftföroreningar.
Idag lider var tredje–fjärde svensk av allergi i någon form. Miljöhälsoenkät 2003, som är inriktad på barn upp till 12 år, kommer att kunna ge en fingervisning om hur utvecklingen av allergiförekomsten är i denna åldersgrupp. Resultaten presenteras under våren 2005. Underlag saknas för att bedöma hur utvecklingen ser ut för resten av befolkningen. Även om miljöföroreningar i sig inte är den primära anledningen till astma och allergisjukdom är det väl belagt att de förvärrar situationen för dem som redan är sjuka.
Buller och radon är svårlösta problem Samhällsbullret ökar – men vi vet inte om antalet personer som besväras av buller ökar. Detta får vi troligen veta först när nästa nationella miljöhälsoenkät med inriktning på vuxna genomförs, under 2007. I miljöhälsoenkät 1999 rapporterade 22 % att de besvärades av samhällsbuller i någon form. Både besvär av buller och utsläpp av kvävedioxid beror på
Samhällsplanering befrämjar hälsan Ett av de viktigaste verktygen för att vidta åtgärder som påverkar miljörelaterade hälsofrågor i positiv riktning är samhällsplanering. Inför beslut om nya verksamheter som kan ha betydande miljöpåverkan krävs att den verksamhetsansvarige gör en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). I denna ska man bl.a. utreda den föreslagna verksamhetens påverkan på människors hälsa. Det är i stor utsträckning på den lokala nivån som konkreta åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med föroreningar i luft, grund- och ytvatten, liksom problem med buller och dålig inomhusmiljö. Det lokala intresset avgör vilken tyngd frågor som rör hälsoskydd och människors hälsa får i lokala planerings- och beslutsprocesser. För att nå målet att miljön inte ska påverka människors hälsa negativt behövs forsatt kraftfulla initiativ och åtgärder.
89
h ä l s o f r å g o r
Astma och allergier förvärras av luftföroreningar
trafikbelastningen, varför detta är ett högprioriterat åtgärdsområde från hälsosynpunkt. Hälsoproblem relaterade till inomhusmiljön är ett av de områden där det råder stor brist på underlag för utvärdering. Radon i inomhusmiljön är ett känt och påtagligt miljöhälsoproblem, där vi vet att åtgärder vidtas i en alltför ringa omfattning. Enligt SSI beräknas cirka 500 personer, varav 50 icke-rökare, insjukna i lungcancer per år till följd av radonexponering. Prognosen är dålig, och 85–90 % avlider inom 5 år från det att de har diagnosticerats. Det nationella underlag som finns idag för att bedöma omfattningen av exponeringen för radon är från sent 1980-tal. Ett projekt har nyligen initierats för att kartlägga befolkningens exponering för radon.
90
figurförteckning och ordlista
Figurförteckning
f i g u r f ö r t e c k n i n g
92
figur 1 Exponering för några luftföroreningar över gränsvärdena i Europa 2001
figur 4.4 Antal konsumenttillgängliga kemiska produkter
som är hälsofarliga respektive som inte är klassificerade som hälsofarliga 1992–2002
figur 2 Persontransporter, godstransporter och bruttonationalprodukt i de femton EU-länderna 1991–2000
figur 4.5 Förorenade områden 2003
figur 1.1a Totala utsläpp av växthusgaser i Sverige 1990–2002
figur 5.1 Ozonskiktet över Norrköping 2003 och normal variation över Uppsala 1951–1966
figur 1.1b Sektorsvisa utsläpp av växthusgaser 1990–2002
figur 5.2 Historiska förändringar och modellerad återhämtning av ozonskiktet på 60º N–60º S 1980–2050
figur 2.1 Luftkvalitetsindex 1990/91–2002/03 figur 2.2 Förändringar i halten av marknära ozon på
figur 6.1 Områden där halten 137Cs i aska från träd-
landsbygd och i några tätorter 1990–2002
bränslen kan vara så hög att askåterföring till skogen inte uppfyller delmål 1
figur 3.1 Beräknad försurningsutveckling, mätt som pH,
figur 6.2 Antal nya fall årligen av malignt melanom per 100 000 personer, 1960–2002
i 133 referenssjöar 1860–2100 figur 3.2 Andel av skogsmarken i Sverige som fördelas
på de olika tillståndsklasserna för skogsmarkens surhetsgrad enligt Bedömningsgrunder för skogslandskapet 1985–2000 figur 3.3a Svenska utsläpp av svaveldioxid till luft 1980–1989
figur 7.1 Utsläpp av fosfor till vatten 1995 och 2000 figur 7.2 Utsläpp av kväve till vatten 1995 och 2000 figur 7.3 Utsläpp av ammoniak 1995–2001 figur 7.4 Utsläpp av kväveoxider 1990–2002
figur 3.3b Svenska utsläpp av svaveldioxid till luft 1990–2002 figur 3.4 Svenska utsläpp av kväveoxider till luft 1990–2002
figur 8.1 Byggnader uppförda 2001 inom 100 meter från vattenlinjen till sjö eller vattendrag
figur 4.1 Andelen företag som inspekterats av KemI och som har brister i kemikaliehanteringen som leder till påföljd 1999–2003
figur 8.2 Kumulativa antalet skyddade områden med uttalat syfte att bevara sötvattensmiljöer, inrättade av olika myndigheter 2001–2003
figur 4.2a Användningen av CMR-ämnen för fram-
figur 8.3 Medel som använts för biologisk återställning
ställning av varor 1996–2001
inom kalkningsverksamheten 1999–2002
figur 4.2b CMR-ämnen för framställning av varor
figur 8.4 Förändring 1964–1984 av rödingbeståndet
fördelade på användningsområden 2001
i Övre Björkvattnet i Lappland efter att sik introducerats i början på 1960-talet
figur 4.3 Användningen av ftalater i kemiska produkter i Sverige 1996–2001
figur 9.1 Allmänna vattentäkter i länen med och utan skyddsområde 2003 figur 9.2 Takten i inrättandet av skyddsområden för
vattentäkter 1955–2003 figur 9.3 Försurning av ytligt grundvatten 2000–2003
figur 14.1 Antalet renar 1900–2003 figur 14.2 Terrängskotrar i trafik i fjällänen 1980–2003 figur 14.3 Områden där fornminnesinventeringar har
gjorts 1995–2002 figur 14.4 Antalet funna föryngringar (lyor) av järv
i renskötselområdet 1996–2003 figur 10.1a och b Sveriges trålgränser i Kattegatt och
figur 14.5 Genomsnittlig rödingfångst i gram per nät
Skagerrak
vid provfiske 1983–1999
figur 10.2 Inrapporterade observationer av tumlare
juni–december 2003 figur 10.3 Längdfördelning i mm av fångade och
utselekterade abborrar i stålmjärdar med maskstorlek 19 x 33 mm 1963–2003 figur 10.5 Beräknade fartygsrörelser i Östersjön år 2015
figur 15.1 Andel kommuner som tagit fram särskilda program eller strategier som behandlar miljöfrågorna i delmål 1 figur 15.2 Rivningsförbud i detaljplan för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse figur 15.3 Leveranser av ballastmaterial 1984–2002 figur 15.4 Behandlad mängd hushållsavfall 1985–2002 figur 15.5 Länsvis inventering av radon i bostäder
figur 11.1 Antal Natura 2000-områden i Sverige med
förekomst av vissa våtmarkstyper 1995–2003 figur 11.2 Andel av Myrskyddsplanens arealer per län som regeringen föreslagit till Natura 2000 år 2003 figur 11.3 Antal flygfärdiga ungar av utplanterade fjällgäss
– andel kommuner som inventerat hela eller betydande delar av kommunen figur I.1 Antal besök på vandringsleden mot Njupe-
skärsfallet i Fulufjället år 2001
och deras ättlingar 1986–2003 figur 12.1 Andel produktiv skogsmark år 2002 inom
naturreservat och nationalparker respektive inom biotopskyddsområden och naturvårdsavtal
figur II.1 Tätorternas tillväxt och befolkningsökning 1960–2000
figur III.1 Kommuner med kulturmiljöprogram
figur 12.2 Skogsmark undantagen från skogsproduktion
1998–2002 figur 13.1 Åkerarealens förändring under 1989–2003 figur 13.2 Totala arealen ängs- och betesmarker i Sverige 2000–2003 figur 13.3 Areal ängsmark ansluten till miljöersättningen
för bevarande av slåtterängar 1996–2003 figur 13.4 Förändring av omfattningen i procent för
de kulturbärande landskapselementen anslutna till miljöersättningen 2000–2003
figur IV.1a-c Tidstrender för olika persistenta organiska miljögifter i svensk modersmjölk 1967–1997
f i g u r f ö r t e c k n i n g
figur 10.4 Utvecklingen av biomassan av lekmogen torsk
93
Ordlista 94
ASTA = International and National
DU = Dobson Unit (”Dobsonenhet”),
Abatement Strategies for Transboundary Air Pollution – ett forskningsprogram inom MISTRA
mått för ozonskiktets tjocklek. 1 DU = 0,01 mm. Ozonskiktet över Sverige är normalt 350 DU som årsmedelvärde, d.v.s. ca 3,5 mm
o r d l i s t a
BBP, DEHP, DIDP, DINP, DBP: De vanligaste
långkedjiga ftalaterna är diisononylftalat (DINP), diisodecylftalat (DIDP) och dietylhexylftalat (DEHP). Butylbenzylftalat (BBP) hör också till de långkedjiga ftalaterna. Dibutylftalat (DBP) är en kortkedjig ftalat. Biomassa = vikt; lekbiomassa avser vikten på den könsmogna andelen av ett bestånd av fisk Biotopskydd = områdesskydd i miljö-
balken (7 kap. 11 §) som gäller för mindre mark- och vattenområden Bq = becquerel, enhet för aktiviteten hos ett radioaktivt material. 1 Bq betecknar 1 radioaktivt sönderfall per sekund CFC = klorfluorkarboner, används i kyl-,
värme- och andra klimatanläggningar, i kemiska produkter och i skumplast dBA = enhet för ljudnivå. Ljudtrycks-
nivån anges vanligen i decibel (dB). För att efterlikna det mänskliga örats variation i frekvenskänslighet innehåller en ljudtrycksmätare ett frekvensfilter (A-filter). Efter A-filtrering kallas måttenheten ”ljudnivå” och mäts i dBA
Ekosystem = ett dynamiskt komplex av växt-, djur- och mikroorganismsamhällen och dessas icke-levande miljö som interagerar som en funktionell enhet Elektromagnetiska fält = radiovågor, mikrovågor, synligt ljus, UV, röntgenstrålning och gammastrålning är alla exempel på samma grundläggande fysikaliska fenomen, den elektromagnetiska vågrörelsen eller fältet Flexibla mekanismer = olika former för utsläppshandel med växthusgaser Ftalater = mjukningsmedel, används
i plast
tering till fågeldirektivet genom att det behandlar även andra artgrupper samt naturtyper av olika slag. Begreppet ”habitat” används i mycket bred bemärkelse och innefattar här såväl geologiska formationer som biotoper och växtsamhällen HCFC = klorfluorkolväten, används i kyl-, värme- och andra klimatanläggningar, i kemiska produkter och i skumplast Koldioxidekvivalent = mängd av en växt-
husgas uttryckt som den mängd koldioxid som ger samma klimatpåverkan; 1 kg metan motsvarar t.ex. 21 kg koldioxid Kolsänka = pågående ackumulation av kol i biomassa, mark eller vatten Kulturbärande landskapselement = t.ex.
Gaturum = närområdet till en gata, i första hand en gata med trottoarer samt trafikplatser och dyligt
stenmur, trägärdesgård, dike, ensamt träd, allé, småvatten, åkerholme, åkerren, ängslada, överloppsbyggnad (en fullständig förteckning med definitioner finns i Statens jordbruksverks författningssamling 2001:114)
Gränsvärde = angivet värde som inte får
Kyotoprotokollet = undertecknades i
överskridas eller i vissa fall inte underskridas
Kyoto i Japan 1997, är ett första steg att kvantifiera åtaganden för att nå Klimatkonventionens (1992) mål
Garnsätt = fiske med ett garn som satts
ut och vittjats (nät)
Habitatdirektivet = EG:s habitatdirektiv
(Rådets direktiv 92/43/EEG) tillkom 1992 och kan sägas vara en komplet-
Lekbiomassa = se biomassa
Limnisk = som rör sötvatten
ng = nanogram, 0,000 000 001g
Linjeelement = t.ex. stenmurar, alléer,
Normalårskorrigerad = (om utsläppssiffror för växthusgaser) som korrigerats till följd av fluktuationer i vädret
dikesrenar Malignt melanom = elakartad form av
Punktelement = t.ex. åkerholme, odlingsröse, ensamt (solitärt) träd REACH = EU:s förslag till ny kemikalie-
lagstiftning, Registration, Evaluation and Authorization of Chemicals
hudcancer
Områdesskydd = skydd enligt 7 kap.
MIFO-klassning = riskklass definierad
enligt MIFO, Metodik för inventering av förorenade områden, Naturvårdsverket Rapport 4918
miljöbalken, t.ex. naturreservat, biotopskydd, nationalpark
intresse enligt miljöbalken kap. 3 och 4
PBL = plan- och bygglagen
Slutförvar = anläggning för slutlig
Miljözon = zon i stadsmiljö med särskilda miljökrav på fordon
fördelning avgränsar en viss procentandel av t.ex. observationerna
MISTRA = Stiftelsen för Miljöstrategisk
Persistent = långlivad – det dröjer
Forskning
mycket länge innan (ett ämne) bryts ner
resor och transporter, som innebär att alla i samverkan försöker förändra efterfrågan av resor och transporter i riktning mot ett hållbart transportsystem mSv = millisievert, en tusendels sievert
som är en enhet för absorberad stråldos med hänsyn tagen till strålningens biologiska verkan. Eftersom sievert är en mycket stor stråldos använder man ofta enheten millisievert Naturvårdsavtal = civilrättsligt avtal
som tecknas mellan staten eller en kommun och en markägare i syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvärden
pg = pikogram , 0,000 000 000 001 g PM10 = den andel partiklar där hälften
av 10 mikrometer stora partiklar avskiljts, och där alla partiklar större än 14 mikrometer avskiljts. Detta motsvarar den andel partiklar som inte avskiljs i näsan och munhålan utan passerar ner i lungor och bronker ppm = part per million, miljondel Primärproduktion = produktion av väx-
ter, i havet encelliga planktonalger, större alger som tång och fröväxter som ålgräs, vanligen genom fotosyntes
95
deponering av t.ex. radioaktivt avfall Småbiotop = ett mindre mark- eller vattenområde som utgör eller kan utgöra livsmiljö för värdefulla växtoch djurarter knutna till odlingslandskapet Takdirektivet = EG:s takdirektiv, omfat-
tar bindande nationella utsläppstak för år 2010 för svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen TEQ = toxic equivalents, toxiska ekvi-
valenter, en enhet som används när man bedömer risken av intag av bl.a. dioxiner Urban bakgrund = luften i städers bakgrundsmiljö att skilja från gaturum Utselekterad = fisk som sorterats ut från
fångstredskapet under fisket
o r d l i s t a
Mobility management = ett synsätt på
Percentil = ett värde som i en statistisk
Riksintresse = område av nationellt
Miljömålsrådet 96
Regeringen inrättade den 1 januari 2002 Miljömålsrådet, ett organ för samråd och samverkan i arbetet med att uppnå de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen. Miljömålsrådet består av företrädare för centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner, frivilliga organisationer och näringslivet. Miljömålsrådets viktigaste uppgifter är att:
m i l j ö m å l s r å d e t
• följa upp och utvärdera utvecklingen mot miljökvalitetsmålen • rapportera till regeringen om hur arbetet mot miljömålen går och vad som ytterligare behöver göras • samordna informationsinsatser från miljömålsmyndigheterna • övergripande samordna regional anpassning av miljökvalitetsmålen • fördela medel till miljömålsuppföljning, miljöövervakning och viss internationell rapportering.
följande personer har utsetts att under tiden 1/1 2002–31/12 2004 vara ledamöter i miljömålsrådet Jan Bergqvist, ordförande Lars-Erik Liljelund, generaldirektör vid Naturvårdsverket, vice ordförande Ingela Bendrot, ansvarig för hållbar utveckling, Svenskt Näringsliv (ledamot sedan 29/3 2004)
Ethel Forsberg, generaldirektör vid Kemikalieinspektionen Lars-Erik Holm, generaldirektör vid Statens strålskyddsinstitut Anna Jonsson, representant för miljöorganisationerna
Kerstin Blix, miljösamordnare, Citybanan, Banverket
Thomas Korsfeldt, generaldirektör vid Statens energimyndighet
Göran Enander, generaldirektör vid Skogsstyrelsen (ledamot sedan 20 mars 2003)
Inger Liliequist, riksantikvarie vid Riksantikvarieämbetet (ledamot sedan 1/3 2003)
Ann-Sofie Eriksson, t.f. sektionschef för plan- och miljösektionen vid Svenska Kommunförbundet (ledamot sedan 21/11 2002)
Lars Ljung, generaldirektör vid Sveriges geologiska undersökning
Mats Persson, generaldirektör vid Jordbruksverket (ledamot sedan 10/4 2003) Ingemar Skogö, generaldirektör vid Vägverket Karin Starrin, landshövding vid Länsstyrelsen i Hallands län Ines Uusmann, generaldirektör vid Boverket Kerstin Wigzell, generaldirektör vid Socialstyrelsen Gunnar Ågren, generaldirektör vid Statens folkhälsoinstitut Karl Olov Öster, generaldirektör vid Fiskeriverket
Not. Svenskt Näringsliv har i brev daterat 2003-05-19 till miljöministern framfört önskemål om att delta som rådgivande i Miljömålsrådet, d.v.s. delta som adjungerad och inte som ordinarie ledamot. Svenskt Näringsliv har sedan detta datum, trots avsaknad av ett formellt beslut, ansett sig vara adjungerat och har deltagit i rådet under den förutsättningen.
MILJÖKVALITETSMÅL
Når vi miljökvalitetsmålet?
Når vi delmålen? 1
1. begränsad klimatpåverkan* 2. frisk luft 3. bara naturlig försurning 4. giftfri miljö 5. skyddande ozonskikt 6. säker strålmiljö 7. ingen övergödning 8. levande sjöar och vattendrag
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Miljömålen - når vi dem? de Facto 2004
Miljömålen följs upp Ett miljökvalitetsmål är inte bara lika med summan av delmålen, utan många andra faktorer och förhållanden måste beaktas i bedömningen av om miljömålet nås. Av denna anledning kan symbolen för uppfyllelsen av ett miljömål bli röd, trots att bedömningen för delmålen är till övervägande del positiv. Ett exempel på att uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet beror av så mycket mer än hur vi klarar av att nå delmålen är Ingen övergödning. Där bedöms två av delmålen kunna nås – de har ”grön gubbe”. Det bör också vara möjligt att nå de övriga tre delmålen om fler åtgärder vidtas än de som nu kan förutses. Ändå finns det stor risk att det tillstånd som anges i miljökvalitetsmålet inte nås till 2020. Varför? Svaret är att av belastningen av gödande ämnen kommer en stor del från andra länder. Det räcker alltså inte med de åtgärder som vidtas i Sverige för att vi ska nå målet. För ytterligare information om bedömningarna hänvisas till Miljömålsportalen, miljomal.nu.
Denna rapport ges ut av Miljömålsrådet via Naturvårdsverket. Underlag till årsrapporten har lämnats av de miljömålsansvariga myndigheterna (se nedan). Avsnittet ”Miljökvalitetsmålen som inspiration och styrinstrument” baseras bl.a. på text sammanställd genom Ord & Vetande. Synpunkter på materialet har lämnats av Miljömålsrådets organisationer genom Beredningsgruppen för miljömålsuppföljning. Miljökvalitetsmål 1.
begränsad klimatpåverkan Naturvårdsverket
Övergripande miljömålsfrågor 9. grundvatten av god kvalitet
I.
naturmiljön Naturvårdsverket
Sveriges geologiska undersökning
2. frisk luft Naturvårdsverket
3. bara naturlig försurning Naturvårdsverket
10. hav i balans samt levande kust och skärgård Naturvårdsverket
11. myllrande våtmarker 4. giftfri miljö Kemikalieinspektionen
Naturvårdsverket
12. levande skogar 5. skyddande ozonskikt Naturvårdsverket
Skogsstyrelsen
II. fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader Boverket
III. kulturmiljön Riksantikvarieämbetet
IV. hälsofrågor Socialstyrelsen
13. ett rikt odlingslandskap
9. grundvatten av god kvalitet
6. säker strålmiljö
10. hav i balans samt levande kust och skärgård
7. ingen övergödning
Statens strålskyddsinstitut
Jordbruksverket
14. storslagen fjällmiljö
11. myllrande våtmarker 12. levande skogar 13. ett rikt odlingslandskap 14. storslagen fjällmiljö 15. god bebyggd miljö
* målår 2050 i en första etapp
De nuvarande förhållandena är, om de säkerställs och fattade beslut genomförs i väsentliga delar, tillräckliga för att miljökvalitetsmålet/delmålet ska kunna nås inom den utsatta tidsramen
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket
15. god bebyggd miljö 8. levande sjöar och vattendrag
Boverket
Naturvårdsverket
Miljökvalitetsmålet/delmålet är möjligt att nå i tillräcklig grad/utsträckning inom tidsramen men ytterligare förändringar/åtgärder krävs Miljökvalitetsmålet/delmålet är mycket svårt att nå i tillräcklig grad/utsträckning inom den utsatta tidsramen
beställningsadress: CM-Gruppen, Box 11093, 161 11 Bromma ordertelefon: 08 5059 3340 e-post:
[email protected] internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln isbn: 91-620-1237-1 © Naturvårdsverket redaktör: Eva Ahnland, Naturvårdsverkets kansli för Miljömålsrådet illustrationer till miljömål och övergripande miljömålsfrågor: Tobias Flygar grafisk form: AB Typoform / Marie Peterson tryck: Elanders Gummessons, Falköping, 2004-05 upplaga: 7 500 ex. de Facto 2004 finns som pdf-fil på Miljömålsportalen, miljomal.nu. Skriften ges också ut på engelska, isbn: 91-620-1238-X
orderfax: 08 5059 3399
Miljömålen – når vi dem? de Facto
Årets rapport från Miljömålsrådet ger några glimtar från miljöarbetet i näringslivet och i kommunerna. Avsnittet har tagits fram genom intervjuer och information från länsstyrelserna. I rapporten presenterar Miljömålsrådet också sina bedömningar av möjligheterna att nå vart och ett av de 15 miljökvalitetsmålen och de 71 delmålen. Några aspekter av de fyra miljömålsövergripande frågorna redovisas kortfattat. Uppföljningen visar att vi är på god väg att nå en tredjedel av delmålen. Den visar också att det är nödvändigt att ytterligare åtgärder genomförs för att alla delmål ska kunna nås.
Innehåll
miljömålen – når vi dem?
de Facto ISBN 91-620-1237-1
Miljömålsrådets uppföljning av Sveriges 15 miljömål
1
förord
2
miljömålen – når vi dem?
7
miljökvalitetsmålen i näringsliv och kommuner – några glimtar
8
Miljökvalitetsmålen som inspiration och styrinstrument
17
de 15 miljökvalitetsmålen
18
Begränsad klimatpåverkan
21
Frisk luft
24
Bara naturlig försurning
28
Giftfri miljö
33
Skyddande ozonskikt
35
Säker strålmiljö
38
Ingen övergödning
42
Levande sjöar och vattendrag
47
Grundvatten av god kvalitet
52
Hav i balans samt levande kust och skärgård
60
Myllrande våtmarker
64
Levande skogar
67
Ett rikt odlingslandskap
71
Storslagen fjällmiljö
75
God bebyggd miljö
81
de 4 övergripande miljömålsfrågorna
82
Naturmiljön
84
Fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader
86
Kulturmiljön
88
Hälsofrågor
92
figurförteckning
94
ordlista
96
miljömålsrådet
