ETT DUSSIN BREV FRÅN BIRGIT TILL GRETA 1939 -1954
Sammanställning, hösten 2012 /Alf
Birgit och Gunnar, i mitten av 1930- talet.
På sensommaren 2012 kom Gun- Britt Wallqvister, dotter till Greta och Oskar Carlsson, och hennes man Magnus, från Axvall till Barrud och överlämnade tolv brev som Birgit skrivit till Greta, det första år 1939 och det sista år 1954. Greta var hennes konfirmationskamrat och goda vän under alla år, fram till Gretas bortgång 1998. Här redovisas brevens innehåll
-1-
Genom de följande breven kan vi lära oss detta
1939: Elektriciteten kom till Vallsjöbol 1940: Britt och Alf hade kikhosta Birgit var i Töreboda och köpte kappa, hatt och skor, för tillsammans 120 kr Värmeledning installerades hos fam. Carlsson i Vallsjöbol 1941: Gunnar drabbades av blodförgiftning och låg flera veckor på lasarettet Missionsauktionen i Mosselund var en riktig "bus- auktion" Det kostade 20 kronor att åka taxi mellan Barrud och Vallsjöbol 1943: Grunden till lillstugan, hos fam. Carlsson i Vallsjöbol var klar En ny lärare kom till Vallsjöbols skola Telefonstationen Kavlebron, med 16 abonnenter, öppnades Birgit fick en planslipad kastrull och pjäxor av jultomten Gunnar fick pyjamas och skjortor av samma tomte 1944: Lillstugan i Vallsjöbol färdigställdes och Barruds- folket flyttade in 1945: Gunnar var inkallad till militärtjänst. Luftbevakning i Dalsland 1946: Det var skolfest i Vallsjöbols skola Skolresa till Göteborg och Marstrand, för pengar från skolfesten 1947: Många fruar från Finnerödja fanns på BB i Mariestad 1948: Gunnar var i Stockholm och sökte specialist för sina ryggbesvär Badrum, med varmvatten dygnet runt, installerades hos fam. Carlsson Birgit hade luftrörskatarr och låg till sängs flera veckor runt julen 1949: Birgit klippte matt- trasor "för brinnande livet" 1950: Bernt och Alf var på bandymatch i Finnerödja (Åbydammen) Det var skolköks- kurs för POJKAR i Finnerödja (Bernt) 1954: Bernt var nu (i mars månad) längre till växten än "farsan" Alf ska ta "realen" (om allt går väl) . . . och mycket, mycket mera . . .
-2-
Utsnitt från ett av breven.
-3-
Det första brevet
Fru Greta Carlsson, Box 418, Röfors, Laxå. Vallsjöbol den 27 augusti 1939 Min gamla goda vän Greta! Jag får till en början tacka för två brev. Du har väl undrat åtskilliga gånger varför jag inte svarat och det hade du sannerligen skäl till. Men du förstår, jag har varit upptagen i sommar, alldeles oerhört och inte är det bättre nu, nej tvärtom. Kan du tänka, jag var till BB häromdagen och fick mej en tös, så nu har man önskebarn. Du kanske redan hört denna stora nyhet, för såna rykten bruka sprida sig fort. Ja, som du förstår så behöver åtminstone inte jag frukta för arbetslöshet men det går riktigt bra, när man blir van. Mitt i värsta bärtiden, 1 augusti, så fick jag åka iväg till lasarettet, sen låg jag där jämnt en vecka och sen var det att börja på med bären dagen efter jag kom hem. Men jag har varit ovanligt stark både före o efter den här "resan", så det har gått över förväntan. Nu går min yngste son och jag i skogen varenda dag och plockar lingon, d. v. s. vi får ju inte gå många km från stugan, men jag har som väl är inte så långt till dom. Bernt han är i Barrud än, men han kommer troligen tillbaka till Finnerödja- marknaden. Då kanske vi träffas, för om det är vackert väder, så åker jag nog dit emellan 8 o 11 fm., det är nämligen lillan som bestämmer nu, så man får passa på under hennes sovtid. Vi kanske kunde bestämma när du o Oskar skall komma och hälsa på oss, för det får ni allt lov att göra i höst. Men vänta er för all del inget ståtligt mottagande, för då blir ni grymt besvikna. Tänk, nu är det jämnt ett år sen vi var till Skagersvik, vem kunde då ana att ni så snart skulle få lämna det lilla förtjusande hemmet, men det är ju gott att solskenshumöret inte stannade kvar i Solvik, utan följde med både till "Gråbo" och Röfors. Nu måtte ni väl få stanna i Röfors, så vi hinner hälsa på er där också nån gång i framtiden. Jag har aldrig varit där. Vi ska få elektriskt lyse här i höst, så det blir ett schå, innan allt blir färdigt, men sedan ska väl vintermörkret i någon mån skingras. -4-
Nu hoppas jag att du blir lite mera fortfärdig än jag med att svara. Hälsa "gubben" så gott, min d:o han sover middag f. n. likaså min unga dotter, endast min yngste son håller mig sällskap. Många hj. hälsningar fån Birgit. Jag skördar tomater för fullt nu. Det andra brevet
Fru Greta Carlsson, Jonstorp, Laxå Vallsjöbol den 15 november 1940 Kära du Greta! Tusen tack för två brev och så får jag på det hjärtligaste gratulera! Tänk att "pigan" har kommit nu ändå, det är väl skönt att det är över och att allt gick som det skulle, fast du hade äggvita. Det är ett ganska allvarligt fel annars vid sådana tillfällen. Jag tänkte det var bäst att skriva genast, annars blir det inte av på länge. Du knallar väl upp ur sängen i dag eller i morron tänker jag, men då är du allt svag i benen skall du se. Det brukar kännas som om man hade tusen nålar med udden opp under fötterna, men man brukar repa sig väldigt fort sedan, åtminstone andra och tredje gången. Första gången är nog på sätt och vis värst för de flesta. Jag tycker vad moster Maja och Inga skall stå i med pyret, dom turas väl om att bada och sköta systerdottern. Hon är väl ganska tystlåten än, men vänta bara, det blir nog luft i luckan snart i Jonstorp. Min lilla Britt och likaså Alf har kikhosta, så det är ett riktigt elände. Det lilla kräket får riktiga anfall, så hon kräks opp maten så det är besvärligt både natt och dag, men det måtte väl gå över snart. Du skall se att vi har rörigt här, har haft i hela fem veckor förresten. Vi har nämligen rivit en spis, satt in värmeledning och spikat tretex i sängkammaren så nu skall vi väl få varmt och gott när det en gång blir färdigt. Nu är Almqvist och Olle här och målar, så jag har fullt schå med mat och allt annat. Jag var till Töreboda en dag och köpte kappa, hatt och skor för tillsammans 120 kr. Det kostar pengar det man skall ha nu. Så är jag ute och "hamstrar" lite åt ungarna så ofta jag hinner. Det blir inte billigare om man väntar. Jag har köpt, jag vet knappt -5-
hur många par strumpor åt ungarna både för sommar och vinter, så dom inte skall behöva frysa. Du ska se när din tös blir några år, att det fordras både det ena och det andra, men vad roligt det är på samma gång, om man bara har att köpa för, annars är det nog så lagom roligt. Ja, till sommaren då kommer Bernt, Gunnar och jag till Jonstorp, om vi är friska och Gunnar får vara hemma vill säga. Vi kommer en lördag före midsommar och så får du ha oss till på söndagen. Då skall vi beskåda först och främst Gun- Britt eller Ingegerd eller vad hon nu heter och så skall vi se oss omkring lite på era trakter. Jag sade till Bernt att vi skulle åka till Tant Greta och Farbror Oskar och se på en liten tös, men Bernt var visst mer intresserad av harungarna som ni hittade i höet, men dom finns kanske inte kvar då. Mor o far var här i söndags , det blir inte ofta nu, när det är svårt att få bilskjuts. Min far är ganska dålig ibland, han har ju fallandesjuka, så det kommer anfall ibland var fjortonde dag, ibland dröjer det längre, så bekymren räcker till för lite var. Vad Oskar skall vara mallig nu, som har blivit pappa! Om det inte vore så hemskt långt till er så kom jag nu genast och gratulera´ personligen. Jag har just inte så många ställen som jag tycker är roligt att gå till och nu får jag väl hålla mig hemma en tid tills ungarna blir friska. Jag har haft min kusin Maj här några dagar nu. Hon är så käck och trevlig och säker med barnen, men hon har mycket att göra hemma , så jag får henne inte hit så ofta. Det var hon som var här när Gunnar var "ute". Nu hoppas jag att snart få höra från er, hur "kickan" mår och om hon äter och växer. Hälsa de nyblivna morföräldrarna samt mostrarna och naturligtvis pappan! Hj. hälsningar till dig själv. Birgit. Det tredje brevet
Fru Greta Carlsson, Jonstorp, Laxå Vallsjöbol den 9 november 1941 Kära du Greta! Jag vill först tacka dej för brevet. Det var underligt att mitt brev hitta´ till er till slut, aldrig har jag hört talas om att ett brev har -6-
så kommit på villovägar. I går kväll hade vi missionsauktion i Mosselund, en riktig "busauktion". Du må tro att våran läskamrat Nils Lövenhaft var där, lindrigt nykter och fler till som jag inte kände, så det var ett förfärligt liv. I dag har Bernt kommit hem, han har varit i Barrud i fem veckor, så nu var mor och far hit med honom. Det kostar hela 20 kr. att åka bil hit nu och för ett par år sen åkte vi för 5 kr. Tänk vad kallt vi har fått nu, det måtte väl ge sig igen. Vi bor ju så lugnt här nere, men på högt belägna ställen är det ju ändå värre, när det blåser åtminstone. Tänk att ni skall till att flytta igen. Jag kan just undra vart det skall bära iväg nu. Jag har sagt att det blir nog Karlskoga eller Degerfors, för dit flyttar alla människor. Hoppas att ni inte slår er ner alltför långt bort utan att man kan komma i tillfälle att hälsa på er. Tänk vad Gun- Britt skall vara stor och duktig nu. Hon har väl fyllt ett år nu. Vår Britt hon pratar och står i. Hon är så rolig så, men hon är också ganska besvärlig, hon är i den åldern att hon bara försvinner så fort som man släpper ögonen av henne. Ett par gånger har hon larvat iväg långt ner åt Kavelbroskogen, till pappa, när han hållit på och kört ved, men konstigt nog har hon hittat rätt. Det var likadant med pojkarna när dom var 2- 3 år. Jag har hållit på och sytt åt Britt nu, 2 klänningar och 3 förkläden, så har jag sytt vinterkappan och beställt hatt av samma tyg åt henne, så nu är hon fin ett bra tag framåt. Jag brukar skicka efter mönster från Husmodern. Jag tycker det är så roligt att sy till Britt, men "herrarna" köper jag det mesta färdigt åt. Ja, nu är Gunnar rätt så bra, men det var ganska illa ett tag. Det var inte alls varbildning, utan genomgående blodförgiftning som kanske en på 10 klarar sig igenom, enligt doktorns utsago. Vi visste ju inte hur illa det var förrän efteråt. Han låg i Mariestad i 3- 4 veckor och sedan fick han åka ner den ena gången efter den andra, men nu äntligen slipper han det. Men det behövs inte mera än att han får en lite flis i ett finger, så börjar det värka så hemskt. Just i dag begravdes hans rumskamrat, en som hette Nils Nord, och var från Hallansberg. Den stackaren hade sår på tarmarna så han fick lida så hemskt. Han kom in strax efter Gunnar och sen, vilken gång Gunnar kom ner, så låg han lika dan. Han efterlämnar änka och en liten -7-
pojkstackare på 2 år. Det finns mycket elände, även i vår närhet. Lisa och Sonja Stoltz var här en kväll. Som du kanske hört så har Lisa sin tös i Göteborg, på Vanföranstalten. Hon har legat i gips i 4 månader och skall vara kvar lika länge till. Det måste vara förfärligt när det blir något fel med barnen. Hur är det med din Oskar nu då? Jag tyckte han såg lika kry ut som vanligt på "marken". Nu är det skönt att ha värmeledning. Du förstår, jag har satt symaskin´ mitt för elementet i verandan, så för första gången kan jag sy på vintern utan att förfrysa fötterna. Nu skall jag gå och lägga mej. Jag ska ha alla mina barn i stora sängen, så förmodligen får jag inte så stor plats själv. Hälsa make och dotter så gott och träffar du någon från Ekebacken så skall du hälsa från mig. Nu är du väl snäll och skriver en gång till i år. Hjärtliga hälsningar från Birgit. Det fjärde brevet
Fru Greta Carlsson, Box ?, Röfors, Laxå Wallsjöbol nyårsdagen 1944 Kära Greta jämte familj! Du skall ha tack för brevet som jag fick i fjol! Jag skulle prova mitt julklappspapper nu. Jag fick nämligen detta av min yngste son. Vi höll på att bli snurriga på julklappar i år. Vi har så många att ge och det har sina sidor att hitta på lämpligt åt alla. Pojkarna fick kostymer, förutom allt annat som här ej specificeras kan, som det brukar stå i auktionskungörelser. Britt fick bak- grejor och tvättbräda med balja så på själva julaftonskvällen ställde hon till med stortvätt i ett obevakat ögonblick. Och den andra julklappen får jag väl besvär med var gång jag tar fram bakbordet. Själv fick jag en planslipad kastrull, pjäxor, kaffekoppar, m. m. och Gunnar han fick pyjamas, skjortor m. m. Tänk vad det är roligt med julen i alla fall, trots allt arbete och besvär som den för med sig. Nu är vi i full fart med julkalasen, i morgon ska vi på det tredje. Vi har talat om att resa till er här i helgen, men jag tror vi väntar till sommaren i alla fall. Just nu ringde en bekant till oss ifrån Skara och ville att vi skulle åka ner på 40- års- kalas på -8-
trettondeafton, men jag vet ej än hur det blir . . . Har du reda på att vi är släkt nu? Din kusin Sara är gift med min kusin Åke, det gick helt hastigt och lustigt, men nu bor dom i alla fall nere vid Gudhammar, så om det blir sommar cyklar vi nog dit ett tag. Ja, så är ju meningen att din farbror skall arrendera våran gård nu, så det blir riktigt invecklat det här. Vi har grunden färdig här ute till den lilla stugan och resten skall vi göra till våren, om vi får snickare och det är en sak som är ont efter. Hur pass roligt det blir att få hit de gamla som inte kan klara sig på egen hand, det vet Gud allena, men plikten får gå före nöjet i detta fall. Skönt i all fall att vi har fått en rejäl karl som tar hand om det hela. Vi hade en skojare på förslag i fjol, men som tur var blev våra ögon öppnade i tid. Jag såg ingen från Ekebacken vid kyrkan på juldagsmorron, men där var så mycket folk så det var ju inte säkert att jag såg alla. Din faster Ester samt Ingrid och Lisa i Hartzviken var där, dom hade lejt bil, några stycken. Gun- Britt hon är väl så stor nu. Tänk, jag har inte sett ungen ännu. Hon hinner nog bli skolflicka innan jag får se henne. Apropå skolbarn, det är ett jobb må du tro. Men det är roligt många gånger, om dom bara är begåvade . . . Vi hade lusse- fest i Wallsjöbol för en tid sedan och det var alla tiders, må du tro. Bl. a. så gjorde vi ringlekar. Och då, när vi gjorde "Sju vackra flickor i en ring", så hade vi några av gummorna inne i ringen. Det kan ej beskrivas, det måste ses. Vi har en så trevlig magister nu. Hon, Gunvor Bondesson, är ju oppåt Zinkgruvan nu. Nu är det visst tal om att Wallsjöbol skall bli ordinarie plats. Så då vet vi inte vem vi får. Ja, att vänta på "riks" från Röfors, det tycks vara ett ganska hopplöst företag och det kan ju förefalla besvärligt när du inte har telefon själv. Annars är det väldigt roligt med telefon. Man kan komma till tals med vem som helst. Vi begagnar oss också av den ganska mycket. Av de sexton abonnenterna vid Kavlebron, hade vi de mesta samtalen 1:a kvartalet och vi håller oss nog i täten än. Nu bjuder vi på kaffekalas per telefon. Ja, om du nu får detta brev, vilket är tämligen osäkert, därför att jag glömt adressen , så skall du väl skriva svar snart. Jag får -9-
önska er hela familjen ett gott nytt år, måtte det bli minst lika bra som det förra. Många hälsningar från familjen Carlsson i Wallsjöbol genom Birgit. Det femte brevet
Fru Greta Carlsson, Box 431, Röfors, Laxå Wallsjöbol den 21/1 1945 Kära Greta med make och dotter! Först får jag önska ett gott 1945 och tack snälla du för brev och inbjudan! Detta senare kunde vi dock inte efterkomma och du skall få reda på varför. Ser du, saken var den att en tid före jul fick Gunnar förhandsvarning att han kunde vänta inkallelse strax på nyåret, så detta hängde som ett litet åskmoln över oss i alla helgerna, så det var just inget roligt att ut och resa och så är det ju så mycket fester för barnen och annat i jul, så vi får nog vänta på bättre tillfälle. Jag tycker att det skulle kunna bli en fattig söndag över på hela sommaren, fast man är mycket upptagen, då är ju mycket roligare att vara ute, när man kan cykla till bussen eller till station´. Ja, inkallelsen den kom mycket riktigt också, så den 10:de jan. fick Gunnar resa till Trollhättan och där fick han vara med om en 10 dagars kurs om luftbevakning och nu befinner han sig några mil norr om Uddevalla, på en bergknalle i skogen, miltals från människoboningar, fast med härlig utsikt. Han är ju inte ensam, men det hinner nog bli ensamt på 3 mån. Han ringde hem senast i morse, så man är väl underrättad. Nu är telefonen bättre än vad den nånsin har varit. Om jag bara har råd att offra ett par kronor så kan jag tala med honom när jag vill, för telefon finns faktiskt även på bergknallen. Det går tämligen bra att klara sig, nu när de gamla är här och det är ju så pass att man har "grannar" på nära håll. I går var Britt och jag till Töreboda. Britt skulle ta polyfoto igen och sedan skulle vi förstora ett och uppvakta pappa med på födelsedagen, om dom blir bra. I morron fyller min äldste son 10 år, så det är en stor högtidsdag här i huset. Dom går i skolan bägge pojkarna, fast dom har inte börjat vårterminen än och "musklerna" ökar på Alf , så han - 10 -
klådde 5:e- klassarna första veckan han gick i skolan. Nu åker dom skidor, skridskor och spark omväxlande, så jag får mest stå vid spisen och hänga upp blöta byxor, strumpor, sockar och vantar, så inte behöver tiden bli lång i brist på arbete. Men jag har ju mycket hjälp av pojkarna på annat vis, så det ena får göra ut det andra. Och är bara hälsan efterhängsen så går det nog. Nu tycker jag att du kan skriva någon gång före den 15:e april, för när man är ensam så är ett brev mer omväxling än annars. Hälsa Oskar och Gun- Britt och Maja och Inga och Emil och Anna så gott från mig. Din gamla vän Birgit. Det sjätte brevet
Fru Greta Carlsson, Box 431, Röfors, Laxå Wallsjöbol den 9/12 - 45 Hej på er hela familjen! Jag förstår att du undrat åtskilliga gånger över att jag inte skrivit förut, eftersom jag visst lovade att skriva strax efter marknaden. Vi skulle ju komma till Röfors också, men det går inte alltid som man räknar ut. Det blev både det ena och andra som kom i vägen, nog räcker det till året runt för oss, men hösten är nog värst i alla fall. Sen har jag fått äta medicin här i höst för div. krämpor, så det har inte varit roligt att ge sig ut och åka. Jag får förresten inte cykla på vintern, för jag måste nämligen vara mycket försiktig så jag inte blir kall, njurarna är lite kinkiga. Sedan när vi tröskade här råkade jag "sätta mig" litet för fort på en trädkant, så jag hade ont i flera veckor. Sedan, till allt elände, råkade Gunnar göra lika dant , när han körde i skogen, med den skillnaden att han satte "ändan" i vägen så pass kraftigt att han är sjukskriven än. Så nu kanske du förstår att här finns laga förfall. Och nu är man mitt oppe i julstöket. Julgrisen har vi klarerat, som skönt är och i morgon skall jag tvätta sista gången före jul. Sedan har jag, lågt räknat, 8 rum och 2 kök förutom alla andra skrubbar att städa. Och baka så många sorter som sockret och smöret räcker till. Vi får troligen främmande över helgen, en hel familj ifrån Skara. Så måtte man bli riktigt pigg nu, annars går det åt pipan direkt. De arma ungarna har minsann sitt dom - 11 -
också. Bernt skall medverka vid 5 julfester, det börjar nu på lördag med luciafest i templet i Gårdsjö, han skall vara med och spela teater och sjunga. Då är vi inbjudna. Sedan följer fester i skolan, söndags- skolan och kapellet, så orkar man bara hänga med så nog finns det förströelser. Det brukar vara så roligt när ungarna uppträder. I dag har ungarna varit hos Lisa Gustafssons tös Inger, hon fyllde 7 år i dag. Jag sydde full utrustning till hennes docksäng, så hon vart så glad. Jag tänker att Gun- Britt är intresserad av sådant också. Britt har fått likadant och en ny stor docka och mer blir det väl när jultomten kommer. Nog har man häcken full med alla julklapparna, men det vore väl inget roligt utan dom. Jag tänker att din tös får så mycket hon behöver, när hon är enda barnet i Ekebacks- släkten. Vi kanske får se någon av er vid julottan. Vi har redan tingat bil, om det nu inte går som i fjol. Vi gick här hela familjen och fler till, och väntade på Henningsson, men han kom inte. Sedan, så fort telefon blev öppen, så ringde vi. Då hade han inte fått igång bilen, men kunde inte kosta på sej en krona och ringa på natten. Gissa om vi var arga! Likadant för ett par år sedan, men då var det snöhinder, måtte det inte bli så för tredje gången. För jul utan julotta blir ingen riktig jul. Ja, det här var ett riktigt julbrev. Du håller väl på och gör i ordning julklappar du också. Hör du, ta och ge Oskar ett par nya, riktigt rejäla yllestrumpor, så stackarn´ slipper sitta i sängen och stoppa trasorna , som han påstod att han fick göra när vi träffades sist. Vad jag skall ge min gubbe törs jag tyvärr inte yppa, han tjuvläser nämligen. Ja, nu hoppas jag att få höra något ifrån Röfors, här i julhelgen, en trevlig jul önskas er alla ifrån fam. Gunnar Carlsson i Wallsjöbol, genom Birgit. Vi har fortfarande Kavlebron 9 i tel. nummer, men aldrig kommer något "riks" från Röfors!
- 12 -
Det sjunde brevet
Fru Greta Carlsson, Box 431, Röfors, Laxå Wallsjöbol den 24 april 1946 Kära Greta! Tack för brev! Jag kan tala om att jag hade väntat på brev från Röfors rätt länge. Vi hade nämligen talat om att resa till Röfors nu igen. Ni tror väl bara att vi skojar förstås, eftersom det varit tal om det så många gånger, men vi får se här framdeles. Vi råkar nämligen vara ägare till en liten bil nu, så vi kuskar omkring och gör vägarna osäkra här i trakterna. Så nu får våra bekantingar bort ikring känna sig osäkra för oss. Men er vill vi ju helst inte överraska, därför att man ju inte har en aning om ifall ni är hemma just den söndag som det passar för oss. Jag är så förkyld just nu, så jag ser knappt raderna när jag skriver. Så ifall du lider av bacillskräck, så släng brevet i spisen omedelbart, men läs det först förstås! Men det här eländet skall väl ge sig, när det har haft sin tid, så kan man börja planera resor igen. Jag hade talat om hela vintern att försöka komma till Ekebacken på auktion, men vi fick inte tag i någon bil före den dagen, så då blev den resan ogjord. Men jag hade inte träffat dig i alla fall, förstår jag. Tänk vad Gun- Britt ser duktig ut , hon ser äldre ut än min tös. Du undrar om Britt kan cykla än och vet du, det har hon gjort i 2 år, så hon är ganska tränad. Hon har ju växt opp i lag med pojkar, så hon resonerar om fotboll och snickarverktyg lika bra som bröderna. Så fort som pojkarna har försvunnit om mornarna, så ränner hon iväg utåt stugorna och kommer tillbaka så småningom med alltid någon unge i släptåg, så jag väntar ibland på hösten, för då börjar hon skolan. Ser i dit brev att du skall cykla till Lilly, då kan du gärna hälsa henne från mig. Jag har sagt till hennes svägerska Edit här, att vi skulle cykla dit opp ett tag till sommaren. Det skulle vara roligt att se alla de där barnen på en gång. Ja, nu får jag nog sluta detta och odelat ägna mig åt att byta näsdukar igen . Vi kanske kan säga så att jag skriver i början på en vecka, när vi planerar att åka till er och så får du, på ett eller annat sätt, meddela om det passar er. Sedan får vi väl göra - 13 -
likadant när ni skall komma till oss. Om man blir frisk något mer så kanske det ordnar sig. Hälsa Gun- Britt från Britt, säger hon. Hälsningar till Oskar och dig från fam. G. Carlsson. Ja, den här brevlappen som jag skrev, den blev liggande, beroende på att också jag blev liggande, men nu är jag åtminstone så pass i form så jag skall försöka klistra igen kuvertet. Jag fick lite medikamenter av doktorn till den verkan det hava kan. I dag, söndag, står regnet som spön i backen, så man har ingen lust att ge sig ut på vägarna även om man vore frisk. Men tänk vad vackert det ska bli om solen börjar skina efteråt. Den 8:e maj har ungarna fest i skolan till förmån för sin skolresa. Dom skall till Göteborg och Marstrand, så det blir nog en intressant resa. Bernt är med och spelar teater och sedan skall dom unga skådespelarna till Finnefallet och hjälpa dom vid deras fest. Så dom har roligt i skolan nu för tiden. Ja, nu kanske vi skall avsluta för andra gången. Hälsa släkten i Backgården och Laxå så gott. Det åttonde brevet
Fru Greta Carlsson, Box 431, Röfors, Laxå Mariestad den 10 aug. 47 Hej Greta lilla, Oskar och Gun- Britt! Ja, av överskriften att döma så får du väl det intrycket att vi flyttat till den här metropolen hela familjen, men så är nog inte förhållandet. Det är bara jag som tillbringar min semester ensam här i stan. Jag har legat här en hel vecka nu och blivit uppassad och bortskämd på alla sätt och vis, men ändå längtar man hem, men det är väl barnen som drar förstås. En av mina telningar träffar jag flera gånger om dygnet, men hon kan inte prata med mej ännu, hon är nämligen för liten, hon bara tittar på mig ibland, med stora mörka ögon. Ja, jag förmodar att du vid det här laget anar att familjen Gunnar Carlsson välsignats med ännu en medlem, en liten flicka som kom i fredags fm. kl. 10.00, efter drygt 9 månaders sjukdom, plus 8 timmars plågor för min del. Men låtom oss draga en glömskans slöja över detta, om det nu går. Här finns många, många som gått igenom detta och ännu värre förresten och nya - 14 -
ramlar in oupphörligt. Just nu är Finnerödja- fruarna talrika här. En åkte hem i dag och ändå är 4 stycken kvar. Du minns väl Maja och Henrik i Kvarnbolet, som miste sin lilla pojke, han som hästen sparka´. I natt fick hon en ny pojke här. Jag var just nu inne och titta´ på honom. Om du visste vad han var söt. Tänk vad dom skall vara lyckliga nu! Ja, nog kan man få vara med om gräsliga saker här, men jag vill då inte vara utan den upplevelsen för allt i världen, för det är då verkligen en upplevelse att ligga här. Jag har legat halv- privat, så det är ju lite lyxigare än man är van vid och så hade jag turen att få en mycket rar kamrat, men hon fick fara hem i dag, så jag är helt privat sista natten. I morron skall jag resa hem till Wallsjöbol, hoppas jag. Gissa vem som väntar mest på lillasyster. Sa du Britt? Det tror jag också. Ja, det finns tusen saker minst att skriva om, men vi får väl ta det viktigaste. Det är så rysligt länge sedan vi hörde av er. Jag har hört att du inte har varit kry heller. Det nämnde Johan (slaktarn´) om. Vet du att vi åkte förbi, så att vi såg ditt köksfönster en söndag i juli, men dels hade vi bråttom, vi var nämligen på väg till Askersund, dels tog vi för givet att ni inte satt hemma en vacker söndagseftermiddag och dels vill man inte träffa sina gamla bekanta i det tillståndet. Jag var ganska nere hela tiden. Det spörs väl om vi träffas i höst, det blir väl lite svårt kanske, åtminstone för min del, men jag hoppas innerligt att jag blir lite bättre nu, så jag orkar med den ökade arbetsbördan. Du vet, hon Elsa, farfars hushållerska, som brukade hjälpa mej ibland? Hon fick blödande magsår i oktober, så hon är knappt människa än. Så det har varit "trevligt" på mer än ett sätt sedan vi träffades sist. Men allting måste ju gå. Och hur är det med lilla rara Gun- Britt? Och - lille, rare Oskar? Du blev väl inte arg för det där sista? Och hur är det med Inga, Maja, Emil och Anna och hela släktregistret? Du är bestämt tvungen att skriva ett långt brev och berätta allt som hänt sedan sist. Jag undrar just hur dom har det hemma. Förmodligen så sover dom nu. Klockan är 10 på kvällen, så det är sent att sitta på ett sjukhus och skriva brev, men när man ligger på privatavdelning så tar man sig litet större frihet än vanligt. Hoppas att "chefen" inte tycker att jag ser för dålig ut i morron på "storronden" , så han vägrar att släppa mej. Det är riktigt ståtligt när 5- 6 - 15 -
doktorer och ett par sjuksystrar seglar in på salen. Men fy, vad överläkaren ser farlig ut! Nyss smet jag in på förlossningssalen och prata´ med en liten fru från Finnerödja. Det är Dagny i Brunterud som är gift med Harry i Ranängen. Hon har det hemskt svårt, stackarn´, men det går kanske över i natt. Ja, här kan man få se på nära håll vad lidande är. Ja, som sagt, skriv snart och hälsa alla bekanta. Vänligen Birgit. Det nionde brevet
Fru Greta Carlsson, Box 431, Röfors, Laxå Wallsjöbol den 7 mars 1948 Hej på er allihop! Jag har glömt vems tur det är att skriva, men jag tar mej friheten att skriva i alla fall. Om det är din tur, så får du skriva två gånger! Det var längesen man hörde livstecken från Röfors. Johan Gustafsson var här för lite sen och han hade visst träffat dej någon gång i vinter. Jag bad honom hälsa så gott, om han nu mot förmodan kom ihåg det. Här är inga större förändringar. Jag är ensam med mina 4 ungar nu, sedan några dagar. Gunnar är till Stockholm ett tag. Han är egentligen där för att söka en specialist, för sin rygg, han har nämligen haft ständigt återkommande ont i ryggen i flera år. Nu var det några bekanta som rekommendera´ just den här doktorn. Samtliga härifrån som varit där, så är dom bra, så nu spörjs väl om Gunnar har samma tur. Jag har en kusin i Danderyd som han bor hos. Vi har ringt mest varje dag, så jag talade med honom senast i morse. I morron kommer han hem, så ungarna är vilda av väntan. Ja, d. v. s. de stora, för lilla Barbro hon tar allt med samma glada humör, bara hon får mat och torra byxor. Du skulle se Barbro nu! Jag förmodar att du skulle betvivla att det var samma unge som du såg i höstas. Hon är 7 månader och väger omkr. 7 kilo. Så fort hon fick kokt mat så börja´ hon växa så det syntes. Syster sa att det var ett praktbarn härom dagen och det är ju ett ganska gott betyg. Om vår nådiga regering tillåter oss att åka så långt, så kommer vi nog till Röfors när det blir vår. Hoppas att du inte tagit din Oskar och åkt till Öland då! Britt har skrivit till Gun- Britt, det var så pass så hon slapp ge sig ut till några kamrater i dag. Det - 16 -
finns så mycket ungar här på trakten nu, så ibland har man 8 st. här i stället för 4 och det tycker jag är ganska mycket förstås. Annars har jag varit instängd för det mesta i vinter, men hoppas att det skall bli bättre när det blir vår. Du kan väl skriva någon gång. Hälsa den övriga familjen. Vänligen Birgit. Det tionde brevet
Fru Greta Carlsson, Box 431, Röfors, Laxå Wallsjöbol den 20/ 2 49 Kära Greta och övriga medlemmar av höglofts- trion! Tack för brev, två brev t. o. m. Och tack för senast höll jag på att tillägga! För det var ju rakt inte ditt fel att vi fick knacka på två stängda dörrar i måndags. Den risken får man ju alltid ta, om man inte meddelar i förväg. Det är ett elände att du inte har telefon i närheten, man är så van vid det numera. Ser du, saken var den att Gunnar skulle upp och redovisa för överförmyndaren i Laxå (han är nämligen gode man för en svensk- amerikan som fick ärva några tusen efter en bror som bodde i Laxå) och då tyckte vi att det passa´ att göra en avstickare till Röfors. Sagt och gjort. Jag klädde på min yngsta telning (de andra var i skolan) och så åkte vi iväg. Grannfrun såg nog aldrig oss, för vi satt kvar i bilen. Ja, så satte vi kurs på Laxå igen och Gunnar streta´ upp för trapporna och knacka´ på hos Anna och Emil, men tji! Inte en kotte där heller. "Och Emil som är hemma jämt annars", sa Birger Johansson. Nej, nu får det vara nog, sade jag, nu åker vi hem och dricker kaffe och det gjorde vi. Nästa gång så meddelar vi minst 2 dagar i förväg. Men jag vet inte när det kan bli ännu. Saken är den att Gunnar skall ut och tjäna kronan i 30 dagar, med början den 14:e mars. Och innan dess har vi så mycket som måste göras, så det blir nog inte så mycket tid till nöjesresor. Även jag klipper mattrasor för brinnande livet. Jag har varp till c:a 80 alnar och berg av trasor, men sedan återstår att se om jag kan få någon till att slå ihop, åtminstone en del av det i vår. Sedan håller jag på och syr ihop en massa småbitar på 15- 20 cm. till 1 m- längd, som jag skall skicka till en fabrik och få en - 17 -
större matta vävd. Det är ett riktigt evighetsarbete, men det vore ju roligt om det bleve någon nytta med småskräpet. Det är åtskilliga förändringar här nu sedan ni var här sist och mer skall vi göra som vi inte hann med i höstas. Det bästa av alltihop är nog badrummet med alla tillbehör och varmvatten dygnet runt, ja t. o. m. året runt, bara man har lite eld i kokspisen och det har man ju i regel. Det är helt enkelt underbart. Om ni kommer hit så kan ni få bada. Det är så många som har badat här redan. Apropå, har du hört att Lilly har fått den 8:e ungen nu? Där ligger vi i lä, du Greta! Nu ser dom ju ut att bo ganska tidsenligt, men hon är ju så klen och barnet var ju också litet och ynkligt, hörde jag av Edit. Så det är nog inte så grant alla gånger. Jag har varit så sjuk i vinter, jag minns inte om jag skrivit till er sen dess. Jag "ramla´ av skaftet" först på december, just som julstöket skulle börja, så det såg lovande ut på alla sätt, i denna röra som vi hade då. Det var luftrörskatarr igen, så jag låg i hela 3 veckor, över julhelgen t. o. m. så vi hade just inget roligt i jul någon av oss. Jag var inte ute för dörren på 6- 7 veckor, så det var ju en viss tur att vi hade allt inomhus. Hur är det, har inte Oskar ont av denna åkomma också? Jag funderar på om inte Oskar och jag kan tillbringa semestern på Öland till sommaren, vi som behöver luftombyte! Gunnar och du kunde ju stanna på fastlandet! Nu har jag skrivit så mycket, så nu får det allt räcka. Vi får väl se vem som kommer först. Hälsningar till er allihop från fam. Carlsson genom Birgit. Britt skulle skriva till Gun- Britt, men det blev visst inget av, hon hälsar i stället. Britt var inte med, du Gun- Britt, men när vi kommer nästa gång är hon nog alldeles säkert med och även lilla Barbro. Hon pratar nu, så vi har så roligt av henne. Det elfte brevet
Fru Greta Carlsson, Box 431, Röfors, Laxå Wallsjöbol d 8/ 1 1950 Kära vänner, Greta, Oskar och Gun- Britt! - 18 -
Gott nytt halvsekel! Måtte det för oss alla bli, om inte bättre, så minst lika skapligt som det förra, för trots alla ransoneringar och andra otrevliga saker, så har vi ju hittills klarat oss igenom. Tack för nyårsbrevet! Menar du verkligen att Maja väntar en liten ? Det var väl en stor nyhet. Måtte det vara en pojke! Det kan vara Anna och Emil väl unnat att få ombyte i släkten, nog för det att deras töser är prima, både i första och andra led, men det är ju trevligt med lite omväxling! Vi sitter hemma ensamma i dag för ovanlighetens skull, Gunnar och jag. Bernt är i kyrkan och sen skulle pojkarna till Åbydammen på bandymatch. Dom är alldeles omöjliga med sin idrott, sommar som vinter, men dom måste ju ha några intressen och det finns ju det som är sämre i så fall. Och Britt och lillasyster är till kapellet på barnmöte. Barbro börjar vara med i farten nu, hon har varit med på alla julfesterna och skött sej fint. Om Britt går någonstans utan henne, så sitter hon vid fönstret och gråter bittra tårar och undrar vart hon tog vägen. Så det blir nog inte grant, när skolan snart börjar. Som du kanske sett i tidningen så har det varit skolkökskurs för pojkar här i Finnerödja i höst. Bernt och Lillys Karl- Henrik var kompisar i den sista kursen, så jag träffade Lilly vid avslutningen. Det är väldigt bra för pojkarna att få lite insikt i hushållsarbete, för om dom inte är alltför tafatta, så kan dom klara sig lite på egen hand. Ja, nu är julen med alla dess fröjder förbi. Med undantag av vädret så har allt varit bra i jul, för julvädret kommer alltid efter jul numera. Vi hade talat om här att skriva till er att ni kunde åka ner till oss på trettondedagen.(Ja, tro nu inte att jag menade att ni skulle cykla från Röfors till Wallsjöbol, det kunde väl gå på sommaren, men knappast i 20 grader under 0). Men vi tänkte, om ni tog morrontåget från Laxå till Finnerödja, så kunde ju Gunnar kunnat mött er och skjutsat opp er på em. igen. Men på den nämnda dagen var ju så hemskt kallt, så det var ju tur att inget blev sagt. Men vi kanske kan göra om försöket inom den närmaste tiden, skriv snart så får jag höra om ni har lust. Vi vill nämligen så rysligt gärna åka till Röfors, men vi har väl något hut i kroppen, så vi vill bjuda igen någon gång, fast sommarn aldrig vill räcka till. - 19 -
Ja, nu är vi bjudna till Johan o Maria i Borgan på julkaffe, så jag får väl inte skriva mer. Pojkarna vill att Oskar skall komma och spela schack med dom, hälsa Oskar det. Hjärtliga hälsningar från hela "sextetten" Birgit, Gunnar, Bernt, Alf, Britt o Barbro. Det tolfte brevet
Fru Greta Carlsson, Box 431, Röfors, Laxå Wallsjöbol den 3/ 3 54 Hej på er allihop! Och tack för brevet! Det var inte i går som vi skrev oss emellan. Det är underligt i alla fall att man nästan kan glömma bort varann ibland, fast man haft mycket gemensamt. Genom Maj har jag ju hört hur ni har det, hon tar ju sina små förtjusande "frön" och far till Röfors ibland. Ja, du har sannerligen rätt i att det har hänt en hel del sen sist, både ledsamt och motsatsen, (och även vi har blivit lite äldre och förståndigare nu, sedan vi passerat 40- årsstrecket. Och ungarna växer en över huvudet i rent bokstavlig mening. Du skulle se Bernt, han är längre än farsan och till utseendet påminnande mest om min fars släkt och till yrket ex. stationskarl i Gårdsjö, fast han bor hemma. Han tjänstgör i Laxå var 3:e söndag förresten. Men om ett år åker han in i "lumpen" , han får väl mönstra i höst. Och "lillebror" skall ta realen nu i vår, om allt går väl. Förra veckan var han till Stockholm på skolresa, så vi var just till Laxå och mötte vid snälltåget i söndags kväll, i det förfärliga vädret. Så fort han kom hem, så blev han liggande i influensa, så det blir väl ingen skola i den här veckan heller. En av kamraterna fick stanna i Stockholm i 40 gr. feber, så det var ju ändå värre. Äldsta dottern har gjort undan både skolan, läsningen och skolköket, så nu har man hjälp - äntligen. Hon är huslig av sej, tack och lov och det är ju nånting som alltid finns full användning för. Vårt lilla 7- personers hushåll lämnar just ingen tid till semester i alla fall. Ja, så har vi nummer 4 i kvartetten, hon skall börja skolan i höst och är, inom parentes sagt, det bästa vi har, så klart! I dag har vi - 20 -
varit till stan och poly- fotat det lilla trollet, tänkte passa på innan hon blir tandlös. Om oss "gamla" är just inget aktuellt att komma med, möjligen om den allra äldste. Han är 83 år nu och nästan lika pigg som förr, fast han har bensår, så vi får åka in till lasarettet med honom ibland, men vi hoppas det skall bli bättre när det blir vår. Den siste av mitt folk . . . Föralldel, medan vi nu håller på med familjens krämpor så kan nämnas att Gunnar går och dras med ont i ryggen sedan flera veckor, så det har sina sidor att plocka timmer i skogen, utan hjälp. Och så till sist: jag har mina luftrör som gör sig påminda ibland, så vissa dagar orkar man knappast flytta sig, men det får man ta igen dessemellan. Det finns dom som har värre, utan krämpor är visst ingen. Jag undrar om det inte är eran tur att hälsa på oss så småningom. Jag antar att ni trampar lika friskt som förr och nu går vi ju mot vår, fast drivorna ligger meterdjupa, åtminstone i Wallsjöbol. Ni kan väl cykla hit en söndag när vägarna blir torra, men vi vill ju veta det först, för är vi friska är vi mycket ute och åker om söndagarna. Vi har ny bil igen, så det är roligt att åka, om allt går som det ska. Här i Finnerödja har dom krockat så mycket det senaste halvåret, så man är lite rädd ibland. Vi råkade vara med i somras, när en granne här körde ihop med en pojke från Gatan, som du kanske hörde talas om. Sådant glömmer man inte hastigt. Vi har ingenting emot att fara till Röfors heller, men då är väl bäst du säger till när det passar för er. Ja, så får jag sluta för i dag med många hälsningar från oss, till er alla tre samt Åke o Sara och Göte, om du får se honom. Hoppas vi träffas så småningom. Hälsningar Birgit.
Tack Gun- Britt och Magnus för att ni tog er tid att komma till oss med dessa brev!
- 21 -
Några bilder som har samband med Birgits brev:
Överst: I Skagersvik 1938, Birgit och Gunnar, m. fl. på besök hos Greta och Oskar. 2:a raden: Bernt, Britt och Alf, t v och Gunnar med barnen (i Skara) t h. 3:e raden: Bernt och Alf på skidor, t v och mormor framför sitt hus, t h. 4: e raden: Bernt, Alf, Britt och Barbro. Nederst: Familjen Carlssons Vallsjöbol 1:8, t v och Birgit, t h.
- 22 -
- 23 -
