SALOMOS ODEN Den äldsta kristna sångboken Margareta Melin
Salomos oden är dikt och sång från den unga kyrkans dagar. Dessa oden har ända in i vår tid varit så gott som okända. På svenska utgavs de 1980 på Proprius förlag – och ska förhoppningsvis snart ges ut igen efter 35 år, och då på Artos. Salomos oden är översatta och kommenterade av Per Beskow och Sten Hidal. När jag fick den nyutkomna boken i min hand, uppfattade jag den strax som ett ljust och Kristocentriskt alternativ till Psaltaren. Här fanns avsnitt som jag direkt ville använda för växelläsning i mina retreater. I Beskows och Hidals bok upptar texten till de fyrtiotvå odena den första halvan. Sedan följer kommentarer till ode efter ode, plus informativa sidor om samlingens bakgrund, form och innehåll. Om deras användning står det bland annat: Lika väl som Psaltaren lämpar sig odena att sjungas solo eller i kör, och man brukar anta att de har varit avsedda att framföras i någon form av liturgisk recitation. Ett utdrag ur översättarnas förord: Salomos oden måste ha förelegat färdiga som samling någon gång före år 200 e Kr, och somliga forskare har velat förlägga deras tillkomst ända tillbaka till det första århundradet. Det finns goda möjligheter att de är samtida med de sist tillkomna skrifterna i Nya testamentet. Odena för oss in i en judisk-kristen tankevärld, som ofta kan tyckas oss främmande, men som fascinerar genom en säregen skönhet. De ger oss en inblick i en personlig fromhet som vi har få exempel på från den äldsta kristna litteraturen utanför Nya testamentet. Många av dem framstår än idag som en fräsch och levande kristen diktning.
1
Odenas teologi, några citat ur ett kapitel på sex sidor: Här möter en kontrast mellan ljus och mörker, kunskap och okunnighet, förgänglighet och oförgänglighet… Livet i Gud består i att känna och älska honom, och de utanförstående betraktas mindre som syndare än som okunniga och dåraktiga. Den kristne identifieras med Kristus till den grad att man inte alltid säkert vet vem det är som odet talar om, och detta antyder en slags mystisk Kristusfromhet. Att ge en definitiv tolkning av odenas innehåll överstiger verkligen mänsklig förmåga, för de bilder som odena förmedlar förändrar sig ständigt kalejdoskopiskt genom att de fasta språkelementen ständigt uppträder i nya och oväntade kombinationer. Att låta sig frälsas är att få del av kunskapen om Gud och ta emot hans odödliga liv. Gud ger ett nytt ansikte som är människans egentliga, hon får nya ögon och öron, nya lemmar… Det nya liv som Gud ger är präglat av glädje och kärlek, i människan tar odödligt liv sin boning, ja Herren bor själv i de sina. Här följer sex oden – som doft- och smakprov De tre första är korta och återges i sin helhet. De övriga tre är inte fullständiga. ODE 27 Jag sträckte ut mina händer och välsignade min Herre. Ty mina händers utbredande är hans tecken, och min utsträckning är det uppresta korset.
ODE 32 Till de saliga kommer glädjen från hjärtat och ljus från honom som bor i dem och ordet från sanningen, som är till av sig själv. Ty det har blivit styrkt genom den Högstes kraft, och det är orubbligt i all evighet. Halleluja!
2
ODE 30 Ös upp vatten åt er ur Herrens levande källa, ty den har blivit öppnad för er. Kom alla ni törstiga och drick, och vila invid Herrens källa. Ty den är ljuvlig och ren och friskar upp livskraften. Mycket sötare än honung är dess vatten, och binas honungskaka kan inte mäta sig med den. Ty från Herrens läppar utgår den, och dess namn från Herrens hjärta. Den kom gränslös och osynlig, och tills den sattes i mitten, kände de den inte. Saliga är de som har druckit av den, och som har upplivats genom den. Halleluja!
Ur ODE 7 Min glädje är Herrens och min väg går mot honom; min väg är skön. Ty jag har en hjälpare till Herre; givmild har han visat sig för mig i sin ringhet, hans mildhet har förminskat hans storhet. Han blev lik mig så att jag skulle kunna ta emot honom; i gestalt blev han räknad som jag, så att jag skulle kunna ikläda mig honom. Jag darrade inte när jag såg honom, ty han var nådig mot mig. Han blev lik min natur, så att jag skulle kunna förstå honom, och lik min gestalt, så att jag inte skulle vända mig bort från honom. Han är den oförgänglige, världarnas fullkomning och deras Fader. Han har låtit sig uppenbaras för dem som är hans egna, för att de skall känna igen honom som skapade dem, och inte tro att de kom till av sig själva. De ska prisa Herren i hans kärlek, ty han är nära och ser.
3
Ur ODE 8 Öppna, öppna era hjärtan till att jubla över Herren! Låt er kärlek flöda från hjärtat till läpparna, till att bringa frukt åt Herren, ett heligt liv, och att vaksamt tala i hans ljus. Res er upp och stå upprätt, ni som en gång var förnedrade. Ni som levde i tystnad, tala, ty er mun har blivit öppnad. Ni som var föraktade, låt er upphöjas, ty er Rättfärdighet har blivit upphöjd. Herrens högra hand är med er och han ska vara er hjälpare. Fred blev beredd åt er före det som kan bli ert krig. Hör sanningens ord, ta emot den Högstes kunskap. Bevara min hemlighet, ni som bevaras av den; håll min tro, ni som bevaras av den. Förstå min kunskap, ni som känner mig i sanning; älska mig med tillgivenhet, ni som älskar. Jag vänder inte mitt ansikte från de mina, ty jag känner dem. Innan de fanns till, kände jag dem och tryckte mitt insegel på deras ansikten. Jag formade deras lemmar, mina egna bröst beredde jag åt dem, så att de skulle kunna dricka min heliga mjölk och leva av den. De är mina händers verk och mina tankars styrka. Bed, väx till och förbida i Herrens kärlek. Ni som är älskade i den Älskade, ni som bevaras i honom som lever, ni som är frälsta i honom som är frälst – ni skall befinnas oförgängliga i alla tidsåldrar för er Faders namns skull.
4
Ur ODE 11 Mitt hjärta blev ympat och dess blomma växte fram. Så rann nåden upp i den och den bar frukt åt Herren. Den Högste omskar mig genom sin heliga Ande, blottade mitt inre för sig och fyllde mig med sin kärlek. Hans omskärelse blev min frälsning; jag sprang på vägen i hans frid, på sanningens väg. Från begynnelsen till änden tog jag emot hans kunskap. Jag blev befäst på sanningens klippa, där han hade satt mig. Talande vatten rörde vid mina läppar rikligt från Herrens källa. Så drack jag och blev berusad, av det levande vatten som aldrig dör. Min berusning ledde inte till okunnighet, utan jag övergav fåfängligheten. Jag vände mig till den Högste, min Gud, och blev rik genom hans gåva. Från höjden gav han mig en odödlig vila; jag blev lik det land som grönskar och gläds åt sina frukter. Och Herren är lik solen på det landets yta. Han upplyste mina ögon, mitt ansikte tog emot daggen. Min andedräkt blev uppfriskad av Herrens ljuvliga doft. Han förde mig till sitt paradis där rikedomen finns av Herrens ljuvlighet. Se, alla dina arbetare är sköna, de som utför goda verk och som vänder sig från ondskan till din ljuvlighet. Ära vare dig, o Gud som är paradisets ljuvlighet för evigt! Halleluja!
5
