Utvecklingsplan för det historiska landskapet kring
Linnés Hammarby
Fig 1. Karta över storskifte 1763 för byarna Hammarby, Edeby och Hubby. (Lantmäteriverket akt nr. B13-8:1).
Utvecklingsplan för det historiska landskapet kring
Linnés Hammarby Utarbetad av projektet
2005 Jan Helmer Gustafsson, Mariette Manktelow, Rolf Jacobson, Urban Emanuelsson, Ing-Marie Munktell
www.linnaeanlandscapes.org
Nummer 2 i skriftserien Linnés Historiska Landskap.
ISBN 91-85241-01-06 ISSN 1652-0394 projektet Linnés Historiska Landskap
Tryck: Linnés Historiska Landskap Distribution: http://www.linnaeanlandscapes.org
Omslagets framsida: Generalstabens terrängkarta från omkring 1860 (Konceptblad, Lantmäteriverket; Historisering: Jan Helmer Gustafsson). Linnés Historiska Landskap
2005
3
Innehåll Inledning……………………………………………. Om Carl von Linné………………………………… Linnés Hammarby…………………………………. Restaureringspolicy………………………………… Avgränsning och resursbehov……………………… Vision om ett återskapat Linnés Hammarby…….. Prioriteringar……………………………………….. Utvecklingsplanen………………………………….. Närområdets bymiljöer…………………………….. Omland och landskapsperspektiv………………….. Litteratur och källor………………………………...
Fig 2. Utsikt från Linnés Hammarby mot grannbyn Edeby. Foto Mats Wilhem 2004
5 6 7 9 10 12 13 15 24 26 28
4
Fig 3. Utvecklingsplanens avgränsning. Motsvarar det område som storskiftades 1763 samt den anslutande HammarbyKronopark. Det statliga byggnadsminnet omfattar endast en mycket begränsad del av Linnés ursprungliga jordbruksmarker vid Hammarby.
5
Inledning
och dokumentation. Planen och dokumentationen publiceras även på projektets hemsida1.
Samverkansprojektet Linnés Historiska Landskap lägger på eget initiativ här fram ett förslag till en plan för långsiktigt bevarande och utveckling av det historiska landskapet kring Linnés Hammarby.
Arbetet med planen har skett med bidrag från Sparbanksstiftelsen Upland och Linnean Society of London. För planens innehåll svarar projektledningen i Linnés Historiska Landskap: Jan Helmer Gustafsson, Mariette Manktelow, Rolf Jacobson, Urban Emanuelsson och Ing-Marie Munktell. Övriga som bistått med kunskap och underlag är: Kristofer de Korostenski, Linnés Hammarby; Jan Cederholm, Claes Tollin och Karin Hallgren, SLU samt Gustaf Brugård, Söderby i Danmarks socken.
Kännedomen om det linneanska landskapet är fortfarande begränsad. Landskapsrummets värdekärnor är ofta anonyma och inte alltid tillgängliga för besökare. Utvecklingsplanen vill i första hand lyfta fram de linneanskt autentiska markerna kring Linnés Hammarby. Kring själva museimiljön ligger marker som inte påverkats nämnvärt sedan 1700-talet och som på olika sätt hör samman såväl med Linnés vetenskapliga verksamhet som med hans högst privata familjeliv. Genom kunskapsuppbyggnad och informationsspridning ökas förutsättningarna för att det linneanska landskapet ska kunna utvecklas och utnyttjas också av dagens människor. Planen ska uppfattas som både ett kunskapsunderlag och ett idédokument. För att utvecklingsplanens olika förslag till åtgärder ska kunna genomföras krävs att berörda markägare och parter aktivt deltar och samtycker. Nästa steg är därför, att med planen som grund, formulera ett operativt program för genomförande - i dialog och samverkan med berörda markägare, myndigheter och institutioner. Underlaget för planen har tagits fram i tvärvetenskaplig samverkan under våren och sommaren 2004 och därefter sammanställts. Arbetet har bestått av momenten natur- och kulturhistorisk landskapsanalys, arkivstudier, fältarbete, kartering
Fig 4. Hammarby vid slutet av 1800-talet. Ur Klingspor-Schegel. Upplands Herregårdar 1881.
1
http://www.linnaeanlandscapes.org
6
Om Carl von Linné – vår mest kände vetenskapsman Linné är vårt lands internationellt mest kände vetenskapsman, vars banbrytande verksamhet utgick från Uppsala för att spridas över hela världen. Hans vetenskapliga gärning lade en viktig grund för den moderna biologin och är i många stycken ännu giltig, bl.a. genom det internationella namngivningssystemet. Linné bidrog under sin tid som professor (1741–1778) till att Uppsala blev ett vetenskapligt centrum och genom åren vallfärdade utländska studenter och forskare hit. De förde med sig sina intryck tillbaka till hemlandet, vilket gav hans läror stor spridning. Linné var en entusiasmerande lärare och en god pedagog. För att utveckla sin undervisning initierade han ett pedagogiskt upplagt exkursionssystem runt Uppsala, de s.k. Herbationes Upsalienses, vilka blev mycket populära och lockade stora skaror av studenter. 2 Under dessa formades studenterna i den nationalekonomiska anda som sedan drev ”Linnés apostlar” till att utföra sina internationellt berömda resor. Många var också de studenter som fick privatundervisning på hans lantgård Hammarby i Danmarks socken. På Hammarby levde Linné sommartid sitt privatliv, tog aktiv del i jordbrukets utveckling, hade nära kontakt med sina sockenbor och besökte kollegor och vetenskapsmän boende i trakten. Från Hammarby vandrade Linné också ett par gånger i veckan in till sin arbetsplats i botaniska trädgården i staden.3 2 3
Fries 1903, Blunt 2002. Manktelow 2001
Uppsalas omgivningar är därmed unika som ursprungsmarker för Linnés studier av traktens växter och djur, och förvånansvärt många av dessa miljöer och växtlokaler kan än idag återfinnas - de flesta bara bortglömda. Internationellt finns ett stort intresse för Carl von Linné både som vetenskapsman och person. Till Linnés Hammarby och Uppsala vallfärdar man från hela världen för att besöka de etablerade Linnéminnena och vandra i hans fotspår. Även inom Sverige är förstås intresset för Carl von Linné stort, särskilt inför det stundande 300-årsjubileét 2007, då världen riktar blickarna mot Sverige och Uppsala. Kommittéer har bildats på nationell och lokal nivå. Svenska Linnésällskapet och Uppsala Universitet har båda av historisk hävd särskilda åtaganden, vilka formeras i olika satsningar. Föreningen Linnés vänner och en nybildad vänförening, Sällskapet Linnés Hammarby, verkar för stöd för de olika Linnéminnena. Två forskningsprojekt vid Uppsala Universitet uppmärksammar Linnés pedagogiska verksamhet i Uppsalatraktens landskap samt hans rika korrespondens4. Vid Uppsala Universitet finns en sommarkurs om Carl von Linné som hittills lockat flera hundra personer. Uppsala kommun riktar särskild uppmärksamhet på att rekonstruera och iordningställa Linnés exkursionsvägar, Länsstyrelsen utreder möjligheterna att bilda kulturreservat för delar av markerna kring Hammarby och Uppsala Universitet arbetar för att de etablerade Linnéminnena ska få status av världsarv.
4
Se projektens hemsidor: http://www.caroluslinnaeus.org och http://www.linnaeus.c18.net
7
Linnés Hammarby – bakgrund till utvecklingsplanen Hammarby var Carl von Linnés privata hem och experimentmiljö. Gården inköptes 1758 då han var femtiett år gammal och väletablerad professor Uppsala. Det var vanligt vid denna tid att stadens högre tjänstemän köpte jordbruksfastigheter som ren investering eller för personligt boende och ökad status. Som professor hade Linné förstås tjänstebostad i Uppsala (nuvarande Linnémuseet i Linnéträdgården) och en förhållandevis god lön. Någon garanti för familjens försörjning - om han t.ex. skulle avlida - utgjorde tjänsten inte. Han måste därför även tänka på att bygga upp ett kapital som kunde ge långsiktig avkastning samt ge en försäkring för familjen. Genom köpet av Hammarby och Sävja skapade Linné ett helt godskomplex. Utöver gårdar i Sävja och Edeby tillkom sedermera även en gård i Vallby. Under Linnés sista år tillfördes också byn Hubby som gåva från Gustav III. Till slut omfattade Linnés ägor drygt tiotalet gårdar på sammanlagt c:a 350 ha. 5
Fig 5. Hammarby från sydväst. Foto Tomas Steiner.
Den tidigare ägaren, Andreas Schönberg6, vistades sannolikt inte så ofta på Hammarby och vid tillträdet var uppenbarligen huvudbyggnaden i dåligt skick. Linné uppförde därför en helt ny bostadsbyggnad som blev färdig omkring 1764. Även de övriga byggnaderna rustades upp och det nya Hammarby fick därmed
På Hammarby fick han även utrymme för praktiska försök och provodlingar. Han experimenterade med såväl inhemska som mer exotiska nyttoväxter, vilka drivits upp i den botaniska trädgården inne i Uppsala. Arter från dessa försöksodlingar finns kvar både på
en betydande ansiktslyftning värdig en professor vid universitetet i Uppsala 7.
5
Anderman 1999, arealuppgifter muntl. Gustaf Brugård, Söderby, Danmark. Schönberg var hovjägmästare, känd för sina stora jakter för kungen. Hans huvudgård var Aspnäs vid sjön Tämnaren i nordvästra Uppland. 6
7
Fries 1903. Anderman 1999, s 29 (brev från eleven Fabricius som vistades på Hammarby 1762-64)
8 Hammarby och på de granngårdar i trakten där Linné hade vänner och bekanta8. Linné förvaltade således mark i många byar i Danmarks socken där han hade personligt intresse av hur marken brukades. Samtidigt med upprustningen av byggnaderna moderniserades jordbruksdriften på Hammarby genom den nyinrättade storskiftesreformen. Med all sannolikhet togs initiativet till detta av Linné själv. Uppmätningen utfördes sommaren 1763 och fastställdes vid Vaksala härads vinterting den 23 januari 1764. Hammarbys ekonomiska grund vilade således på aktivt jordbruk. Detta drevs av en arrendator som med sin familj inrymdes i en av flyglarna9. Intill mangården låg ekonomidelen med ladugård, stall, lador och bodar, inalles ett tiotal byggnader. I periferin låg även två soldattorp. Hammarby var nämligen ett s.k. berustat säteri. I stället för att betala skatt måste Linné hålla ett antal soldater i enlighet med tidens militära indelningsverk. I direkt anslutning till själva gårdstomten låg markområden som krävde särskild skötsel och tillsyn. Väl inhägnade, till skydd mot både de vilda och tama djuren, låg både frukt- och köksträdgård. En kalvhage gränsade också direkt mot tomten. För sina botaniska odlingar förändrade och utökade Linné sin trädgård. Upp mot berget, på annekterad mark som hörde till kronoparken uppförde han sitt botaniska museum, och anlade där även en ”sibirisk trädgård". Till Hammarby hörde mark även i Edeby och Hubby. Genom den komplicerade ägostruktur som rådde mellan byarna, fanns också starka skäl för samverkan. Ett gemensamt 8 9
Manktelow 2001, 2004. Hallgren 2003.
gärdeslag med grannarna innebar att åkrar inom samma gärde måste brukas med samma årsrytm. På det sättet kunde fler dela på det betungande underhållet av trägärdesgårdarna, men blev samtidigt låst att följa en fast bestämd ordning i odling och djurhållning. Linné var också angelägen om att förbättra kommunikationerna ut till Hammarby. Det var viktigt för Linné att besökare till honom skulle få rätt intryck av gårdens ståndsmässiga betydelse. Därför anlade han en helt ny väg från söder. På så sätt kom vägen till och från Stockholm att kortas betydligt, samtidigt som gården syntes på långt avstånd och framstod som ett landmärke i landskapet. Efter Linnés död 1778 drevs jordbruket av änkan Sara Lisa fram till hennes död 1806, och därefter av familjen Ridderbjelke. Även om byggnaderna och parken i stort sett vårdats som Linnéminnen inom släkten så har flera förändringar av betydelse har skett över tiden 10. Flyglarna byggdes om och nya ekonomibyggnader uppfördes under Ridderbjelkes tid, bl.a. en stor loge som låg omedelbart öster om kalvhagen 11. Den komplicerade ägoblandning som rådde mellan Edeby, Hammarby och Hubby reddes ut vid laga skifte på 1860-talet och lade grund för det moderna jordbrukets utveckling. De olika tidsskikten har i olika grad satt sina spår som är viktiga för förståelsen och upplevelsevärdet av det historiska rummet vid Linnés Hammarby.
10 11
Tullberg 1918. Manktelow 2001.
9
Restaureringspolicy Tre starka skäl talar för att man kring Hammarby ska uppmärksamma och utveckla det linneanska jordbrukslandskapet: För det första ger rekonstruktioner av jordbrukslandskapet möjligheter för besökare att få uppleva hur Hammarby verkligen såg ut på Linnés tid. I dag visas endast en liten del av det jordbruk som Linné köpte och bebodde under tjugo år. Man får en helt missvisande bild av hur gården och markerna såg ut på 1700-talet. Varken åker, äng eller hage hålls i hävd. Inte ens någon av de många ekonomibyggnader som hörde till gården finns kvar. Restaureringar och rekonstruktioner av olika slag skulle ge ett helt annat intryck. Kompletterat med ytterligare åtgärder att åskådliggöra landskapet, t.ex. genom att på skyltar visa konstnärers landskapstolkningar av Linnés marker, så skulle platsens besöksvärde avsevärt öka. För det andra ger Hammarby goda förutsättningar för att skapa en pedagogisk agrarhistorisk helhet som speglar ett 1700talsjordbruk i balans med de naturgivna förutsättningarna. Vi behöver idag, i undervisningssyfte, agrara miljöer som illustrerar det platsbundna kretsloppstänkande som ännu rådde under 1700talet. Självförsörjningsgraden var hög på Hammarby, och här är det möjligt att pedagogiskt visa det kretsloppstänkande som ännu rådde och där det krävdes balans i förhållandet mellan djurhållning, ängs- och åkerbruk. Flera viktiga markslag är ännu bevarade i nära anslutning till gården.
För det tredje kan en rekonstruktion tjäna som referens och förebild för miljöarbetet inom dagens jordbruk. I den ensartade slättmarken runt Uppsala har flera markslag minskat drastiskt på bara halvannat århundrade. Ängsmarker saknas praktiskt taget helt. Återförandet av förlorade markslag skulle ge flera samverkande effekter. En återerövrad biologisk mångfald i slättlandskapet är sannolikt en förutsättning för jordbrukets långsiktiga hållbarhet. Kring det goda exemplet ges då utrymme för både forskning och efterföljd. Utvecklingsplanens restaureringspolicy följer en strategi som utgår från den markhistoriska utvecklingen och det pedagogiska och/eller vetenskapliga syftet. Vägledande vid restaurering och rekonstruktion av markerna på Hammarby är även att insatserna ska utgå från och följa landskapets geografiska eller dynamiska historiska autenticitet, gynna biologisk mångfald samt stärka miljöns immateriella värden. Detta innebär att restaureringar och rekonstruktioner så nära som möjligt ska följa den markanvändning som gällde under Linnés tid; antingen på den exakta platsen eller - om det inte är möjligt - ändå följa det aktuella brukningssystem som rådde. Det kan gälla t.ex. åkerbruket som knappast kan återupprättas i hela sin areal, exakt som tidigare. Då kan två likvärdiga åkrar ändå kunna väljas ut för rekonstruktion av själva tvåsädesbruket.
10
Rekonstruktioner innebär att teser och tolkningar prövas i praktiken, kanske för första gången. Urval och inriktingsmål behöver även belysas från etiska utgångspunkter. Arbetet ska därför planeras och genomföras i samverkan med universiteten där frågor gällande vetenskapliga forskningsinsatser och utbildning har hög prioritet. Dokumentation och uppföljning är nödvändiga moment för kunskapsåterföring och erfarenhetsutbyte. Glädjen och nyttan av att pedagogiskt kunna visa skolelever och en intresserad allmänhet hur Linnés jordbruk såg ut är uppenbar. En stor del av den fauna och flora som tidigare funnits i dagens öppna landskap har trängts undan eller helt försvunnit. Återställda och hävdade jordbruksmarker i ekologisk balans ger positiva effekter av såväl biologisk mångfald som en upplevelsemässig variation i landskapet.
Avgränsning och resursbehov Restaureringsmålen i denna plan berör hela det år 1763 storskiftade bykomplexet Hammarby-Hubby-Edeby (fig 1). Man måste förutsätta att jordbruket efter storskiftet 1763 kom att inordnas efter denna reform redan från sommaren 1764 och följde denna ordning under hela Linnés tid. Den karta som upprättades vid detta tillfälle har därför fått ligga till grund för områdesindelningen och rekonstruktionsförslagen. I planen ingår även den forna Hammarby kronopark som på flera sätt utgör en väsentlig del av landskapet runt Hammarby. De två grannbyarna Edeby och Hubby är så starkt förbundna med
Fig 6. Flygfoto över Hammarby 2003. Kring själva museimiljön ligger marker som inte påverkats nämnvärt sedan 1700-talet. Utvecklingsplanen vill i första hand lyfta fram dessa autentiska linneanska marker kring Linnés Hammarby (Ortofoto från Uppsala kommun 2003).
11
Linnés Hammarby att de naturligen inbegrips i planen. I nordöst berörs de anslutande markerna mot Funbo-Lövsta. Den största delen av Lövstaslätten utgjordes av ängsmarker, gemensamma för flera socknar. Huvuddelen av Hammarbys forna jordbruksmarker ingår i de Gustavianska arvegodsen och förvaltas av Uppsala akademiförvaltning. För delar av åkermarken närmast Hammarby prövar Länsstyrelsen möjligheterna att bilda kulturreservat med särskild finansiering. För att få fördjupad kunskap och ett beslutsunderlag genomförs under 2005 en kompletterande agrarhistorisk studie av markerna närmast Hammarby. Målsättningen är att beslut om ett nybildat kulturreservat ska vara klart till jubileumsåret 2007. Genom att bilda ett kulturreservat kan dock sannolikt bara en begränsad del av Linnés jordbruksmarker säkerställas. För övriga delar förutsätts den framtida driften till stor del kunna ske inom ramen för det pågående jord- och skogsbruket, med stöd av de ersättningssystem som kan erhållas genom EU, stat och kommun. För särskilt kostnadskrävande insatser måste särskilda medel tillskjutas. Diskussioner pågår om att försöka få Linnéminnena samlade till ett framtida världsarv. Det är då självklart att en betydande del av det historiska landskapet runt Hammarby bör ingå. För att säkerställa omlandets landskapsvärden måste då ytterligare skydds- och ersättningsformer komma i fråga.
Fig 7. Storåns åkerlandskap. En vacker men alltmer ensartad och biologiskt utarmad slättmark som skulle må väl av en mer varierad markanvändning. Återställande av våtmarker, öppna diken och permanenta slåttermarker (skyddszoner) är exempel på tänkbara åtgärder som kan utföras med stöd av EU:s ersättningssystem till jordbruket. Foto. Jan Helmer Gustafsson
12
Vision om ett återskapat Linnés Hammarby Denna vision ligger till grund för utvecklingsplanen och uttrycker vad som är möjligt att åstadkomma av denna unika miljö. v Besökande till Hammarby möts av ett levande jordbruk i 1700talsmiljö. Redan vid Hammarby grind önskas resenären välkommen av två flankerande askar som, precis som på Linnés tid. v Huvudbyggnaden med flyglar bjuder på en personlig och unik närhet till det äkta linneanska arvet. I trädgården kan man se Linnés växter. v Flera av de gamla ekonomibyggnaderna har återuppförts och ger miljön sin forna agrara prägel. Byggnaderna utnyttjas för besöksservice, servering, shop och toaletter. v Gårdstomt, trädgård och täppor är inhägnade med trägärdesgård enligt storskifteskartan från 1763. v Befintlig parkering har minskats och på gårdsplanen gör man nu endast korta stopp för av- och påstigning samt parkering för rörelsehindrade. Områdets moderna detaljer är flyttade, maskerade eller anpassade. En större parkering för c:a 100 bilar finns vid Hammarby gård/Hubby. En ny gångväg leder därifrån till Linnés Hammarby. v Från särskilda utblickspunkter med utplacerade landskapstavlor får besökaren hjälp att förstå hur slättmarken såg ut på Linnés tid. v Utvalda delar av åkermarken odlas enligt storskiftet 1763. Åkern brukas i tvåsäde, dvs. vartannat år odling, vartannat år träda. I första hand brukas åkrarna närmast Hammarby. Träda och backar inom området betas vartannat år. Lövträd i bryn och backar är skolade för hamling.
v Kalvhagen är inhägnad med trägärdesgård och betas av ungdjur. v Utvalda hagmarker är återställda och hägnade. I hagarna betar nu hästar, kor och får med den sammansättning av husdjur som framgår av bouppteckningarna. v På utvalda ängsmarker utförs slåtter. Några särskilt lämpliga delar är återställda till våtmark med översilning. Artrikedomen har återställts och ängarnas blomsterprakt kan åter beskådas. Markerna används även för forskning och i undervisning. v Kronoparken brukas som på 1700-talet, med inslag av skogsbete. Information om skogen som kungens jaktpark och förhållandet till Hammarby ges på skyltar inom området. v De närliggande byarna Edeby och Hubby, som är intressanta och viktiga komplementmiljöer kring Hammarby, har fått ett utbud av verksamheter med direkt koppling till Linné och Hammarby. Byarnas 1700-talskaraktär har förstärkts och jordbruksmarkerna utvecklats mot större variation och ökad biologisk mångfald. v Det moderna vägnätet kring Hammarby är anpassat till den historiska miljön. Det äldre vägnätet är i väsentliga delar restaurerat och leder besökaren ut i det linneanska landskapet med autentiska miljöer och ordnade utblickspunkter. v Den ursprungliga landsvägen till Hammarby från Danmarks kyrka över Ängeby är restaurerad för vandrare och uppskyltad. Denna del ingår i Herbatio Danensis och varje år görs här traditionsenligt kyrkvandringar till Linnés ära.
13
Prioriteringar En prioritetsordning för restaureringsarbetet bedöms kunna ske enligt följande tre faser: 1. Marker nära Hammarby. Markslagen åker, backar och betesmark restaureras i begränsad men tillräcklig omfattning för att tydligt illustrera tvåsädesbruket. Dessa marker utgör i dag beteshagar och skog (fig. 9), Norra delen av åkrarna D:1 och D:4 Ryttarvreten (D:2) Kalvhagen (E) del av Kronoparken närmast Hammarby (I:2) restaurering av äldre vägar (H). 2. Kompletterande urval. Ett kompletterande urval görs som innefattar ytterligare åker- och betesmark samt ängar. De berör marker som idag utgörs av modern åker och skog. Alternativen är: det s.k. Hemgärdet (D:3) med Hubby betesmark Lusängen (Edeby) och Hammarby betesmark (F) ängsmark och åkermark i nordost (G och D5–D8) utvidgad del av Kronoparken (I:2). 3. Slutgiltigt urval Målet för visionen är att hela utvecklingsplanens område (se fig. 9) ska ingå i restaureringsarbetet i större eller mindre omfattning. I den sista fasen görs därför ytterligare ett kompletterande urval av marker. Till detta tas en skötselplan fram för säkerställande av drift, i samarbete med boende och verksamma i området.
Fig 8. Gårdshus och uthus på Linnés Hammarby vid statsinköpet 1879: 1. Linnés boningshus. 2. Västra flygeln. 3. Östra flygeln. 4. Museet. 5. Spannmålsbod. 6. Redskapslider och bod. 7. Stall. 8. Ladugård. 9. Vedbod och vagnslider. 10. Lada. 11-12. Logar. 13. Får- och hönshus. 14. Redskapslider. 15. Loge. 16. Körhus. 17. Brygghus. 18-19. Källare. 20. Ishus. 21. Badstuga. 22. Smedja. A. Den inre gårdsplanen. B. Den yttre gårdsplanen. C. Ouppodlad plats nedanför gården. Alla hus utom 1-5 revs efter inköpet. Svarta hus och husdelar bedöms här vara från Linnés tid, grå hus är av osäker ålder, och de ofyllda husen är byggda under 1800-talet enligt Tullberg (1918). Öster om hus nr 6 ligger ett litet omärkt hus som troligen var gårdens hemlighus under 1800-talet (Ur Manktelow 2001, efter planritning 1879 av E.Ek samt färgortofoto Uppsala kommun).
14
Fig 9. Utvecklingsplanens avgränsning samt delområden. (Bakgrundskartor från Lantmäteriverket och Uppsala kommun).
15
Utvecklingsplanen För varje delområde (se fig. 9) ges först en kort historisk beskrivning av området. Därefter anges vilka åtgärder som behövs för att nå målet. Slutligen listas ett antal ytterligare kunskapsunderlag som behöver tas fram samt en tidsplan.
A. Hammarby gårdstomt Gårdstomten var utgångspunkt för all verksamhet på ett jordbruk, så även på Hammarby. Inom ett inhägnat område rymdes alla behövliga byggnader för driften, såväl bostäder som ekonomibyggnader. Den nya bostadsbyggnaden, som var uppförd av timmer i två våningar, är bevarad med få gjorda förändringar. Den är därmed unik och av oersättligt värde. Gårdens ekonomibyggnader låg i nära anslutning till mangården men åtskiljdes av den trevägskorsning och öppna plan som vägarna till och från Hammarby bildade. Angöringen till gården var viktig och vid grinden utmed den nya vägen mot söder fanns två askar som portal till Hammarby12. På fotot från 1939 (fig 10.) kan man se de gamla askarna. Parkeringen började anläggas på 1930-talet och har utvidgats vartefter behoven ökat. Idag angörs Hammarby via den grusade planen och parkeringen, vars utformning förtar mycket av 1700talsintrycket. 12
De två askarna togs bort 1983 och var då illa åtgångna av ålder och biltrafik. En återplantering gjordes den 13 maj 2004 av miljöminister Lena Sommestad under Hammarbydagen.
Fig 10. Utsikten från Hammarby på 1930-talet. Landskapbilden har inte förändrats mycket sedan den tiden. De två gamla grindaskarna stod här fortfarande kvar. Ur Hagberg 1939.
Den äldre bebyggelsen ryms inom det statliga byggnadsminne som upprättades vid statens förvärv 1879 (Fig 8). För nödvändiga åtgärder och kunskapsunderlag inom byggnadsminnet hänvisas till pågående arbeten med vårdprogram genom Statens Fastighetsverk och Uppsala Universitet. För övriga delar av gårdstomten, d.v.s. nuvarande parkering och grönytor, föreslås följande: Åtgärdsmål: • Parkeringsytan minskas, kvarvarande ytor hårdgörs med hålsten (ny parkering anläggs på annan plats). • återuppförande av ekonomibyggnader (2-5 st), • återstående trägärdesgård sätts upp med grindar och stättor, • övriga staket och hägnader uppförs,
16 • • •
skyltar anpassas, postlådor och soptunnor flyttas, tele- och elledningar grävs ner i mark.
Ytterligare kunskapsunderlag: • Antikvarisk/bebyggelsehistorisk utredning/undersökning, • trafikutredning, • plan för besök och turism, • plan för nybyggnader (inkl. bygglov och marklov, bygganmälan). Tidsplan: 2005–2006 Kunskapsunderlagen kompletteras, trägärdesgården fullföljs, trafikutredning påbörjas i samverkan med Kommunen och Vägverket, plan för nybyggnad upprättas, bygglov söks. Ett av uthusen återuppförs (shop, servering, toaletter), angöringen med parkering, skyltar, gräsytor m.m. kompletteras, utblickspunkter med panoramabilder anläggs. 2007 Åtgärder inriktade på 300-årsjubileet vidtas. 2008-2012 Ytterligare ett eller två uthus återuppförda, med inriktning på utställningar och skolundervisning.
Fig 11. Utsnitt av storskifteskartan från 1763. Gårdstomt och trädgård var ordentligt inhägnad med gärdesgård. Kåltäppan låg väster om huvudbyggnaden (pil). Kalvhagen är betecknad med No 41.
17
B. Trädgården/Parken Beskrivning: Mark som ingår i det statliga byggnadsminnet. Trädgården på Hammarby låg under Linnés tid öster om huvudbyggnaden. 1841 anlades en ny trädgård väster om huvudbyggnaden och den gamla förföll alltmer och växte så småningom igen 13. Trädgården har i dag karaktär av park och har ett betydande botaniskt och rekreativt värde14. Förslag och åtgärdsmål: Enligt särskilt vårdprogram (under utarbetande genom Uppsala Universitet).
C. Kåltäppan/Ridderbjelkska trädgården Beskrivning: Under Linnés tid nyttjades denna del som åker och grönsaksodling, och i den östra delen fanns en kåltäppa som troligen har anlagts av Linné15. 1841 anlades här en ny trädgård av barnbarnsbarnet Mauritz Ridderbjelke och området kallas därför Ridderbjelkska trädgården. Den utgör en historisk årsring, viktig för förståelsen av utvecklingen på Hammarby. Den västra delen bör därför bevaras. I den östra delen kan däremot Linnés kåltäppa rekonstrueras med odling av nyttoväxter som kan antas ha försörjt gårdshushållet. Området, som ej ingår i byggnadsminnet, förvaltas av Uppsala Universitet.
Åtgärdsmål: • Nuvarande äppelgenbank flyttas16, • kåltäppan hägnas med trägärdesgård, • en köksträdgård anläggs • för Ridderbjelkska trädgården i övrigt hänvisas till särskilt vårdprogram (Uppsala Universitet). Ytterligare kunskapsunderlag: • Detaljkartering efter historiska kartor och andra källor • trädgårdshistorisk utredning • plan för iordningställande och skötsel av kåltäppan. Tidsplan: 2005–2006 Detaljkartering efter historiska kartor och andra källor, trädgårdshistorisk utredning, utredning om äppelgenbankens flyttning. Åtgärder för att frilägga marken, kåltäppan anläggs, trägärdesgård byggs kring täppan. 2007 Kåltäppan odlas med tidsenliga nyttoväxter samt visas för allmänheten och produkter säljs 2008–2012 Kåltäppan odlas kontinuerligt.
13
Manktelow 2001 Wendell 2004 15 Tullberg 1918 14
16
Frågan om genbankens framtida lösning bör utredas i särskild ordning genom Uppsala Universitet.
18
D. Åkrar i tvåsädesbruk Beskrivning: Hammarby hade sin åker fördelad på åtta olika skiften i fyra olika gärden. Av storskifteskartan framgår att "första årgången" (året som åkern odlades, D:1-3)) odlade Hammarby gemensamt med Ängeby (i väster) och Hubby (i öster)." Andra årgången" (som då låg i träda, D:4-8) brukades gemensamt med Edeby och Hubby (se fig 1). I norra delen av D1 fanns på Linnés tid några åkerholmar samt eventuellt en märgelgrav. Dessa togs bort under 1970-talet. Åtgärdsmål: • Åkerbruk återinförs inom valda delar, • identifierade åkerdiken och åkerrenar iordningställs enligt 1763 års karta, • hägnadssystemet återuppbyggs, • betesdrift under trädesåret införs, • snår av terson och krikon i norra delen av D1 (fig. 9) dokumenteras och bevaras, marken kring krikonsnåret återställs, • rekonstruktion av åkerholmar och ev märgelgrav sker enligt 1763 års karta. Sten från moderna odlingsrösen används. Ytterligare kunskapsunderlag: • Agrarhistorisk utredning, • botaniska och zoologiska inventeringar, • en restaurerings- och skötselplan tas fram för åkerbruk, gärdesindelning, hägnader och odlingsföljd, • dokumentation av åkerjordens fysiska och kemiska egenskaper.
Fig 12. Inom den nuvarande betesbarken runt Hammarby finns 1700-talets åkerstrukturer bevarade. Foto. Tomas Steiner.
Tidsplan: 2005-2006 Agrarhistorisk- och kulturhistorisk utredning, restaureringsplan, förberedelser för införande av åkerbruk, fortsatt arbete med hägnader. Valda delar, med början närmast Hammarby, brukas som åker. Informationspunkter anläggs. 2007 Åtgärder för jubileet; 1700-talets åkerbruk visas, fortsatt restaureringsarbete enligt plan.
19 2008–2012 Slutligt valda delar av åkermarken brukas enligt restaureringsplan, dokumentation och uppföljningsarbete.
E. Kalvhagen Beskrivning: På Hammarby har det sedan 1600-talet funnits en kalvhage intill bytomten. Det ovanliga är inte att den funnits utan att den är belagd på samma plats över så lång tid. Här höll man de kalvar som skiljts från korna och som man samtidigt ville ha lite extra kontroll över. Kalvhagen, som idag ingår i en lite större betesmark, har således lång hävd. Så sent som på 1950-talet växte här kattfot och andra hävdgynnade arter 17. Idag är marken kraftigt gödselpåverkad, men flera torrmarksarter dröjer sig ännu kvar. Åtgärdsmål: • Trägärdesgård sätts upp i enlighet med storskifteskartan (delar utfört 2003, slutfört 2004), • den yttre stängslingen görs diskret, • askarna i och kring kalvhagen gallras och hamlas. • krusbären, som härstammar från Linnés fruktträdgård bevaras, flädern skyddas, • spåren efter det äldre åkersystemet uppmärksammas och förstärks, • stättor eller genomgångar anordnas för besökare, • försök till återställande av hagmarksfloran och -faunan i enlighet med 1700-talets hävdade betesmarker (ev införsel av lokalt artmaterial). • åtgärder för utmagring av gödselpåverkade partier vidtas. 17
Muntlig uppgift från Inga-Lill Andersson, Husbyborg, född i Lagga.
Fig 13. Kalvhagen har fått en ny trägärdesgård som tillför miljön en betydelsefull historisk dimension. Foto. Mats Wilhelm.
Ytterligare kunskapsunderlag: • Agrarhistorisk utredning, • botanisk och entomologisk inventering, • kulturlandskapsanalys, kartstudier (delar utfört 2003/2004). Tidsplan: 2005–2006 Kunskapsunderlagen kompletteras, grind anordnas, tillfälligt elstängsel förbättras, hästbete fortgår tills nötbete kan ordnas (ev. enbart kalvar), flora och fauna dokumenteras.
20 2007 Behövligt underhåll, nötbete, uppföljning och dokumentation för långsiktigt återställande av 1700-talets fauna och flora. 2008–2012 Behövligt underhåll, nötbete, uppföljning och dokumentation för långsiktigt återställande av 1700-talets fauna och flora.
F. Betesmark Beskrivning: Slättmarkens byar hade generellt sett stort underskott på naturbetesmarker. Å- och bäckraviner, åkerholmar och backar blev hårt utnyttjade. Skogsmark nära byarna var begränsade och för byarna i Danmarks socken rådde dessutom restriktioner inom de för kungens jakter avsatta kronoparkerna. Därför tvingades man att bruka mark för bete som annars skulle ha använts för åker eller äng. Hammarby beteshage låg nere vid ån i sydväst och av äldre kartmaterial framgår det att denna hage har brukats av Hammarby sedan 1600-talet. Idag brukas marken som åker. Åtgärdsmål: • Betesmarken hägnas med trägärdesgård, • betesdrift med lantraser införs, • utmagring av betesmarken, • försök till återställande av våtmarksflora och -fauna i enlighet med 1700-talets hävdade betesmarker (om möjligt med lokal proveniens). Ytterligare kunskapsunderlag: • Linnés djurhållning utreds utifrån bouppteckningar och annat skriftligt källmaterial,
• • •
betesmarkens fauna och flora utreds med förslag till ev. införsel av arter, återkommande inventering av flora, fauna, metodik för utmagring av betesmark tas fram.
Tidsplan: 2005–2006 Förberedelser för övergång till betesmark; stängsel, vattenförsörjning, tillsyn, inventering av fauna och flora. Betesdrift införs. 2007 Åtgärder för jubileet; tillgänglighet via stigar, skyltar, fortsatt restaureringsarbete enligt plan. 2008–2012 Slutligt valda delar av betesmarken brukas enligt restaureringsplan, dokumentation och uppföljningsarbete för långsiktigt återställande av 1700-talets fauna och flora.
21
G. Ängsmark Beskrivning: Hammarby hade all sin ängsmark i nordost, samlad utmed ån och i ägoblandning med Hubby (se fig. 10, område G).
•
insådd av ängsväxter för försök till återställande av artsammansättningen i enlighet med 1700-talets hävdade ängsmarker (om möjligt med lokal proveniens),
Ytterligare kunskapsunderlag: • En restaureringsplan upprättas för ängen, • inventering av flora och fauna, • metodik för utmagring av ängsmarker tas fram. Tidsplan: 2005–2006 Restaureringsplan, inventering av fauna och flora, förberedelser för översilning. Valda delar av ängsmarken hägnas med trägärdesgård, prov med utmagring och insådd. 2007 Åtgärder för jubileet; stigar, skyltar, fortsatt restaurering enligt plan, uppföljning och dokumentation av flora och fauna. 2008–2012 Slutligt valda delar av ängsmarken brukas enligt restaureringsplan, dokumentation och uppföljningsarbete. Fig 14. "Inflygning" över Funboån mot Hammarby-Edeby. Inom det som idag är åker rymdes på 1700-talet även ängs- och betesmarker. Foto. Tomas Steiner.
Åtgärdsmål: • ängsmarken inhägnas med trägärdesgård enligt storskifteskartan, • slåtter återupptas • åtgärder vidtas för utmagring, ev. översilning vår och höst,
H. Vägnätet kring Hammarby Beskrivning: Före storskiftet 1763 underhölls allmän väg sträckan ÄngebyHammarby-Hubby-Tjocksta. Edeby förbands tidigare med väg från Ängeby och till Hubby. Ingen körbar väg fanns från Hammarby till Edeby och Edebybro. För resande söderut till Stockholm innebar det en omväg och efter några tidigare försök att lösa detta kom ett tillfälle i samband med storskiftet 1763.
22
Åtgärdsmål: • Restaurering av viktiga historiska vägar och stigar, • angöringen vid Hammarby anpassas så att vägområdet bättre harmonierar med 1700-talsmiljön, Ytterligare kunskapsunderlag: • En särskild utredning genomförs som klargör anvarsförhållanden m.m. för allmänna vägen förbi Hammarby samt föreslår åtgärder och insatser för att säkerställa trafikfrågorna, både inför jubileet och långsiktigt, • väghistorisk utredning, Tidsplan: 2005–2006 Vägutredning för den allmänna vägen, väghistorisk utredning, Restaurering av vägar och stigar, såsom Ängebyvägen och brukningsvägen i Hubby. Fig 15. Det äldre vägnäten är ofta mycket stabila och kan dröja sig kvar som stigar eller åkervägar. Den rödmarkerade vägen har samma sträckning i dag som under Linnés tid (Generalstabens terrängkarta, koncept. Omkr. 1860).
Med ägandeintressen i Edeby framställde Linné önskemålet att få anlägga en ny väg fram till Edeby för anslutning till bron vid Sävjaån, vilket beviljades. Nyttan var uppenbar för alla och kostnaden skulle Linné stå för. Likaså begärde Linné att få anlägga en brukningsväg från allmänna vägen vid Hubby ned till den gemensamma ängen ned mot ån (se fig. 9). Vägsträckorna har därför särskilt värde i landskapet.
2007 Åtgärder för jubileet; angöringen ombyggd enligt vägutredning, Ängebyvägen iordningställd, skyltar, prioriterade restaureringar enligt utredning. 2008–2012 Slutligt valda delar av vägnätet restaurerat enligt väghistorisk utredning, dokumentation och uppföljningsarbete.
23
I. Kronoparken. Beskrivning: Hammarby kronopark avsattes redan på 1600-talet med syfte att tillförsäkra kronan tillräckligt med skog för de kungliga jakterna. Under Linnés tid hade detta syfte minskat eller helt upphört. Parken var ändå belagd med restriktioner och kunde inte fritt brukas, men man tillät att betesdjuren släpptes där när intilliggande åkrar låg i träda. I skogen finns vägar och stigar som är starkt förknippade med Linné, och dessutom en plats där han ska ha vilat, den s.k. ”Linnés soffa”.
Tidsplan: 2005–2006 Skogshistorisk utredning och skötselplan genomförs, stigar restaureras, skyltar produceras och sätts upp. 2007 Åtgärder för jubileet. 2008–2012 Införande av skogsbete samt skötsel enligt plan, dokumentation och uppföljningsarbete.
Linné kom även att annektera en del av den angränsande kronoparken för sitt museum och för speciella odlingar. Detta område ingår i nuvarande byggnadsminnet. Åtgärdsmål: • Skogsbruk med inriktning på 1700-talets markanvändning som kronopark och betespräglad skog, • införande av skogsbete, • restaurering av vägar och stigar, informationsskyltar, • iordningställande av "Linnés soffa". • för området inom nuvarande byggnadsminne hänvisas till vårdprogram från Uppsala Universitet Ytterligare kunskapsunderlag: • Skogshistorisk utredning med skötselplan upprättas för Kronoparken, • inventering av fauna och flora.
Fig. 16. Kronoparken ägdes av staten, och för uppförandet av "museet" behövde Linné ta en del av parken i anspråk. Först efter hans död reglerades gränsen mot Hammarby (pkt 3-4). Uppmätning från 1790 (Lantmäteriverket).
24
Till Hammarby hörde mark i byarna Edeby och Hubby. Genom en komplicerad ägostruktur byarna emellan krävdes även nära samverkan i odling och djurhållning.
Byarnas 1700-talskaraktär kan ytterligare förstärkas och jordbruksmarkerna utvecklas mot större variation och ökad biologisk mångfald. Initiativ bör tas för att bilda en intresseförening som bildar forum för frågor som berör lokalbefolkningen och markägare.
Dessa bymiljöer är redan idag intressanta och viktiga komplementmiljöer runt Hammarby med ett utbud av verksamheter med direkt koppling till Linné och Hammarby.
Edeby
Närområdets bymiljöer.
Byn Edeby ligger några hundra meter söder om Hammarby. Den bestod 1763 av fem bebyggda gårdar samt en utjord om tillsammans 32 öresland (fig 16). Två av dessa gårdar och utjorden löd under Hammarby (17,5 öresland). Det är också uppenbart att Linné själv var en av förespråkarna till att byn skulle genomgå storskifte. Genom att ta detta initiativ för Edeby kom även Hammarby och Hubby att dras med i denna process. Under sommarperioden, då Linné bedrev sin undervisning på Hammarby, inkvarterades ofta studenter i Edeby. Två av Edebys äldsta gårdar är sannolikt från 1700-talet, kanske är det rent av samma byggnader som stod där på Linnés tid. De har på senare tid renoverats på privat initiativ och utgör ett betydelsefullt inslag i det linneanska närområdet. Byns iögonenfallande och karaktärsfulla läge i landskapet, dess välbevarade 1700-talsstruktur och nära koppling till Hammarby gör den till en högprioriterad miljö i det historiska landskapet.
Hubby Fig 17. Edeby. Kartan från 1763 års storskifte lagd över en modern karta. Byn har bevarat många drag från Linnés tid. Gårdarna A, C och D ägdes av Linné. Storskifteskartan rektifierad mot dagens kartbild (Fastighetskartan samt akt nr. B13-8:1, Lantmäteriverket).
Byn Hubby låg granne med Hammarby i öster. De båda byarnas jordbruksmarker låg av hävd i stark ägoblandning som inte heller genom storskiftet gavs mycket bättre arrondering .
25 Det behöver utredas om något av 1700-talets byggnader finns bevarat i Hubby. Oavsett detta utgör byn med sin historiska bakgrund en betydelsefull del av miljön kring Hammarby. De båda ursprungsgårdarnas husgrunder kan fortfarande ses i betesmarken och många av de äldre agrara strukturerna är väl synliga. Några av soldattorpens grunder finns också bevarade inom området. Av den äldre vegetationen kan särskilt märkas sibirisk nunneört, krikon, tusenbladsrosor och hammarbytaklök.
Här låg de äldre gårdarna i Hubby
Fig 18. Två av byns gårdar har nyligen restaurerats. De är sannolikt samma som stod där på Linnés tid. Den förtätade miljön har högt besöksvärde. Foto. Jan Helmer Gustafsson.
Hubby bestod av två gårdar som bägge var kronojord. På sin ålders höst (1777) fick Linné genom förläning av Gustav III besittningsrätt (åborätt) till dessa för sig och sina barn. Efter Linnés död bodde dottern Lovisa på den ena gården sommartid fram till sin död (1835). Möjligen bodde dottern Sophia i den andra gården. Efter det att staten köpt in Hammarbytomten 1879 och Uppsala Universitet den övriga jordbruksmarken revs de gamla gårdarna och uthusen. Istället kom Hubby att bli nytt brukningscentrum och här uppfördes nu nya bostadshus och ekonomibyggnader.
Förslag till placering av ny parkering Fig 19. Vid Hubby finns goda möjligheter att komplettera med parkering, försäljning och annan service Flygfoto 2003. Uppsala kommuns hemsida18.
18
http://kartor.uppsala.se/int/index.htm
26 Förslag till frågor att belysa för Edeby och Hubby: • Parkering med anslutningar. • bildande av intresseförening, • utveckling av möjliga verksamheter för besöks- och kulturturism, • bevarande och renovering av byggnader, • byggnadshistorisk utredning, • inventering/kartering av den historiska floran, • skyltar med historisk information, • djurhållning för betesdriften.
Långhundraledens vattenväg speglar bronsålderns kommunikationsnät.
Omland och landskapsperspektiv Omlandets betydelse för upplevelsen och förståelsen av ett besök på Hammarby kan inte nog understrykas. I ett storskaligt odlingslandskap kan även små förändringar ge betydande påverkan på helhetsmiljön, även om avstånden är stora. Man måste därför uppmärksamma den anslutande slättbygdens värden i ett landskapsperspektiv. Storåns- och Funboåns flacka dalgångsbygder som utbreder sig utmed Sävjaån, Funboån och den något mindre Storån, ingår i ett av Uppsalatrakten mest suggestiva och historietyngda landskapsavsnitt. Det är därför inget att förundras över att området är av riksintresse för sina höga kulturhistoriska värden. Från Hammarby har man en hänförande utsikt över dessa förvånansvärt ostörda slättbygder där inga kraftledningar eller mobilmaster bryter landskapets horisontlinjer. Härifrån ges besökaren en osedvanligt god möjlighet att blicka ut över ett historiskt landskap som spänner över flera årtusenden. Den forna
Fig 20. Här mynnar Långhundradalens vattenflöde ut i Funboån. På Moraäng (t. h) ägde under medeltiden ceremonin kring upplänningarnas kungaval rum.Foto. Tomas Steiner.
Mitt i blickfånget kan järnålderns och en av den tidiga riksbildningens mera centrala plats skymtas - Mora äng med konungavalplatsen Mora stenar. Det var också under 1700-talets upplysta anda som många rikshistoriska platser uppmärksammades och 1770 uppfördes den nuvarande byggnaden i vilken de s.k. Mora stenar nu förvaras.
27 Jordbrukets historiska utveckling från äldsta tid fram till i dag illustreras tydligt i bevarade fornlämningar, välhållna bymiljöer, torp och större gods och herresäten. Lövstaslätten bildar ett stort och sammanhängande slättlandskap utmed Funboån och bäcken Samnan. Mitt på denna vida slätt möts ängsmarker som tillhört två viktiga kulturpersonligheter i 1700-talets Sverige: Linnés Hammarbys ängsmarker och Sten Carl Bielkes marker vid Funbo-Lövsta. Vid de tillfällen då Linnés Danmarksvandring sträckte sig ända ut till Bielke på Lövsta, genomkorsade man även denna mäktiga slättmark. Ett besök idag ger en hänförande utsikt och en orörd horisontlinje som lätt återkallar 1700-talets landskapsbild.
Inriktingsmål bör vara: • En ökad biologisk mångfald, • ett miljöanpassat och hållbart jordbruk, • återskapande av ängsmarker och våtmarker, • bevara befintliga lador och ev. uppföra av nya lador, • återställa tidigare öppna diken för att gynna främst fågelfaunan Ytterligare kunskapsunderlag: • Mark- och agrarhistorisk utredning, • bebyggelsehistorisk utredning, • utredning om återställande av slättmarkens fauna och flora.
Äldre benämningar på den låglänta slättmarken var Viken, Brötet, Dyan m.fl. De angav alla markens beskaffenhet under olika århundranden. Genom landhöjningen har den forna viken sakta grundats upp och övergått från konstant vattenspegel till äng och slutligen åker. Fortfarande kan man, då stundom vattnet vår eller höst kan stå meterhögt, förnimma en annan tid. Från 1800-talet finns t.ex. skildringar från andjakter från båt på den tidvis återuppståndna fjärden.19 Viktigast för att omlandets värden ska bestå är att den agrara markanvändningen långsiktigt blir säkerställd. Det är också möjligt att öka den biologiska mångfalden i den starkt rationaliserade jordbruksmarken genom t.ex. återskapande av åkerdiken. Uppsala stad bör inte expandera ytterligare österut om denna slätt ska kunna bevaras med orörda kvaliteter 19
Möllersvärd 1950.
Fig 21. Vy över Lövtstaslätten från det gamla Hubby. Slättmarkerna runt Hammarby är ännu idag i stort sett fria från moderna inslag. Foto Jan Helmer Gustafsson.
28
Litteratur och källor Almquist, E., 1929. Upplands vegetation och flora. Disp. Acta Phytogeogr. Suecica, 1. Uppsala. Anderman, T., 1999. Herr Arkiatern på Hammarby. Om Carl von Linné på Hammarby i Danmarks socken. Falköping. Blunt, W., 2002. Carl von Linné. Stockholm. Brauner, J., 1774. Tankar och försök om Åker och Äng. Femte Uppl. Stockholm. Emanuelsson, U., 2002. Det skånska kulturlandskapet. Naturskyddsföreningen i Skåne. 2:a omarb. uppl. Red. Magnus Billqvist. Lund. Fornander, A. N., 1753. Botaniska exkursioner i trakten av Uppsala (Herbationes Upsaliensis). Akademisk avhandling under Linnés presidium i Uppsala. Översatt från latinet av C.A. Brolin, 1921. Valda avhandlingar av CvL. Utg. av Sv Linnésällskapet. nr 1. Uppsala. Fries, Th. M., 1903. Linné, Lefnadsteckning. Senare delen. Fahlcrantz & Co. Stockholm. Hagberg, K., 1939. Carl Linnæus. Stockholm. Hallgren, K,. 2003. Linnés jordbruk. Publicerad 20050504 på http://www.linnaeanlandscapes.org. Klingspor, C.A., Schegel, B., 1881 Upplands Herregårdar. Stockholm. Lagerstedt, T.,1943. Linnés Hammarby, från bondeby till herresäte. Sv. Linné-Sällsk. Årsskr. 26. Manktelow, M., 2001. Linnés Hammarby – ett blommande kulturarv. Svensk Botanisk Tidskrift, Vol 95, häfte 5. Manktelow, M., 2004. Växter i Linnés landskap. Linnés Historiska Landskap nr 1.Uppsala.
Möllersvärd, J., 1950. I uppländska rävmarker : en samling jakthistorier från Uppland, sammanställda och ill. av Lindorm Liljefors. Stockholm. Tollin, C., 1999. Ättebackar och ödegärden. - de äldre lantmäterikartorna i kulturmiljövården. Stockholm Tullberg, T., 1918. Linnés Hammarby. Sv, Linné-Sällsk. Årsskr. 1. Uppsala. Sernander, R., 1948. Uppsala Kungsäng. Utg. Gustaf Sandberg. Uppsala. Uppsala kommuns hemsida: http://kartor.uppsala.se/int/index.htm Wendell, M., 2004. Linnés Hammarby – en park med karaktär. Uppsats på kursen Carl von Linné våren 2004.
Övriga källor Lantmäteriverket i Gävle, kartarkivet.
Linnés Historiska Landskap Linnés Historiska Landskap är ett kunskaps- och samverkansprojekt som vill uppmärksamma de linneanska markerna kring Uppsala ur ett landskapsperspektiv. Projektets långsiktiga mål är att dessa marker ska säkerställas för framtida generationer samt göras tillgängliga för den intresserade allmänheten. Projektets mål är huvudsakligen: att ta fram kunskap om det historiska landskapet för det nutida samhällets behov, att integrera projektets resultat i pågående verksamheter och i samhällsplaneringen, att uppmuntra till lokalt engagemang, att bereda plats i landskapet för utbildning, forskning samt konstnärliga uttryck Ekonomiskt bidrag har lämnats till projektet av Sparbanksstiftelsen Upland, Linnean Society of London och Uppsala Kommun
29
*** Skriftserien Linnés Historiska Landskap har tillkommit för att ge utrymme för nya forskningsresultat som kan knytas till de specifikt Linnéanska miljöerna. Linnés landskap innehöll inte bara en biologisk mångfald utan utgjorde för honom också en värdefull biologisk resurs för människan att dra nytta av. Som universitetslärare var Linné dessutom inte enbart teoretiker. Han tog också med sina studenter ut på exkursioner där han lärde dem bestämma de växter man fann. Samtidigt bibringade han dem kunskaper om vad växterna kunde användas till. Nr 1. Linnés växter. Mariette Manktelow och Ingvar Svanberg (red.). Uppsala 2004. Nr 2. Utvecklingsplan för det historiska landskapet kring Linnés Hammarby. Jan Helmer Gustafsson, Mariette Manktelow Rolf Jacobson, Urban Emanuelsson, Ing-Marie Munktell. Uppsala 2005
30
