Det byggs för lite och det som byggs är fel En kartläggning av bostadsförsörjningen i Skåne län och dess konsekvenser för vissa grupper
Länsstyrelsen i Skåne län 2008 Samhällsbyggnadsavdelningen
Boende Sociala frågor Hanna Björklund Mattias Larsson Esmaeil Salehi
Titel:
Det byggs för lite och det som byggs är fel. En kartläggning av bostadsförsörjningen i Skåne län och dess konsekvenser för vissa grupper
Utgiven av: Författare:
Länsstyrelsen i Skåne Län Hanna Björklund Mattias Larsson Esmaeil Salehi
Beställningsadress:
Länsstyrelsen i Skåne Län Samhällsbyggnadsavdelningen 205 15 MALMÖ Tfn: 040-25 20 00
[email protected]
2
Copyright:
Länsstyrelsen i Skåne län
Upplaga:
200
ISBN:
978-91-86079-07-9
Layout:
Länsstyrelsen i Skåne län
Tryckt:
Länsstyrelsen i Skåne län
Tryckningsår:
2008
Länsstyrelserapport
2008:24
Innehållsförteckning Förord.................................................................................................................. 4 Uppdraget ........................................................................................................... 5 Den gemensamma nämnaren............................................................................ 6 Bostadsförsörjningsansvar ............................................................................ 6 Rapportens upplägg ...................................................................................... 7 Finns det bostäder för alla? .............................................................................. 8 Bostadssituationen i länet.............................................................................. 9 Vilken typ av bostäder är det brist på och vad byggs?................................. 11 Vad händer med allmännyttan? ................................................................... 13 Kommunernas verktyg................................................................................. 14 Ansvarsfördelning för bostadsförsörjning .................................................... 16 Kommunernas roll i bostadsförsörjningen.................................................... 16 Länsstyrelsens roll i bostadsförsörjningen ................................................... 17 Utsatta grupper på bostadsmarknaden.......................................................... 19 Asylsökande samt nyanlända med uppehållstillstånd.................................. 19 Svenskar med utländsk bakgrund................................................................ 22 Äldre ............................................................................................................ 23 Personer med funktionsnedsättning ............................................................ 26 Personer med rätt till skyddat boende ......................................................... 28 Ungdomar .................................................................................................... 30 Trångboddhet .............................................................................................. 32 Hushåll med svag ekonomi.......................................................................... 33 Hemlöshet ................................................................................................... 34 Nationella insatser för att motverka utestängning från bostadsmarknaden . 36 Andra källor till kunskap i länet ...................................................................... 37 Olika problematik – problemets kärna............................................................ 39 Ansvars- och rollfördelning .......................................................................... 40 Förslag till Länsstyrelsen ............................................................................. 42 Sammanfattning av bostadssituationen för utsatta grupper i Skåne .......... 43 Referenslista..................................................................................................... 45
3
Förord Samhällets ansvar när det gäller bostadsförsörjning är en komplex fråga. Resultatet kan lätt bli att människor faller utanför bostadsmarknaden. Ett aktuellt exempel kan hämtas från den äldre man som behandlades för cancer på Malmö lasarett. När mannen var färdigbehandlad och skulle slussas vidare till kommunens särskilda boende för vård och omsorg visade det sig att han saknade fast adress sedan år 1991. Efter att varit mantalsskriven i en helt annan del av landet hade han vagabonderat för att slutligen landa i Malmö. Det fanns alltså ingen naturlig mottagare för mannen som istället blev kvar på lasarettet och försågs med kläder och hygienartiklar genom personalens försorg och kaffekassa. Enligt socialtjänstlagen är det vistelsekommunen som har ansvar för att ordna bostad men vilken kommun vill frivilligt ta på sig ett sådant ansvar när mannens närvaro i kommunen inte fanns registrerad någonstans? Situationen löstes genom att ett stort antal människor och professioner engagerades i berörda kommuner och på Länsstyrelsen i Skåne län. Exemplet visar på behovet av tydliga regler vad gäller ansvarsfördelning för bostadsförsörjning, men också att länsstyrelsen har ett viktigt tillsynsansvar när det gäller bostadsförsörjning för utsatta individer och grupper i samhället. I Skåne råder det brist på bostäder i stort sett i samtliga kommuner och det som efterfrågas är mindre och billiga lägenheter för yngre och äldre samt stora lägenheter för barnrika familjer. Det som idag byggs är något helt annat och för andra målgrupper. Följande rapport försöker reda ut och diskutera hur bostadsmarknaden utvecklas för vissa grupper i Skåne och berörda aktörers ansvar i bostadsförsörjningsfrågan. Förhoppningen är att underlaget kan resultera i en bred diskussion kring hur den allt mer ansträngda bostadsmarknaden i Skåne ska kunna tillfredsställa allas behov.
Ola Fischer Samhällsbyggnadsdirektör
4
Uppdraget Under hösten 2007 formulerade samhällsbyggnadsavdelningen ett uppdrag att kartlägga den kunskap som ryms inom avdelningen gällande bostadsförsörjningen för: - nyanlända med uppehållstillstånd - äldre - personer med funktionsnedsättning med rätt till stöd och service - ungdomar - trångboddhet - hushåll med svag ekonomi - hemlöshet - personer med missbruksproblem Syftet med uppdraget innebar att beskriva: - länsstyrelsens uppdrag, roll och ansvar när det gäller bostadsförsörjning, - vilken bild de årliga bostadsmarknadsenkäterna ger, - vilken kunskap Länsstyrelsen har om planerat byggande – var och vad byggs samt vilka upplåtelseformer? - vilka andra källor till kunskap som finns om bostadsförsörjningen i länet samt - analysera och lämna förslag på eventuella behov av insatser från Länsstyrelsen. För uppdragets genomförande bildades en tvärsektoriell arbetsgrupp med representanter för samhällsbyggnadsavdelningens olika sektioner. Arbetsgruppen bestod av Hanna Björklund från plan och bostad, Esmaeil Salehi från integration samt Mattias Larsson från sociala. Uppdraget slutredovisades den 12 maj 2008. Arbetsgruppen har tillsammans planerat uppdraget och sammanställt resultaten medan det faktiska arbetet till stor del har gjorts enskilt. Ett viktigt underlag för uppdragets genomförande har varit Bostadsmarknadsenkäten 2008. Inom sociala sektionen har ett antal ostrukturerade intervjuer genomförts med sakkunniga inom området. Intervjuerna har även kompletterats med en mindre enkät med öppna frågeställningar kring bostadsförsörjningen, riktad till sakkunniga inom Länsstyrelsen. Uppdraget har också omfattats av en genomgång av aktuella utredningar och forskningsrapporter inom området. Under arbetets gång har kartläggningen utökats till att även omfatta kvinnor i behov av skyddat boende på grund av våld eller hot om våld av nära anhörig. Dessutom har ett avsnitt om svenskar med utländsk bakgrund lagts till. Personer med missbruksproblem är en svårdefinierad grupp. Missbruk är inte alltid avgörande för möjligheten att få bostad, men kan leda till socialt utanförskap som exempelvis hemlöshet. Av denna anledning behandlas inte denna grupp i ett särskilt avsnitt utan ryms i övriga grupper.
5
Den gemensamma nämnaren När det gäller de målgrupper som omfattas av uppdraget är det svårt att dra några tydliga gränser mellan grupperna, vilket skapar en komplex situation kring bostadsförsörjningsfrågan. Det är viktigt att poängtera att långt ifrån alla inom respektive målgrupp är berörda. Uppdragets målgrupper innebär en relativt grov kategorisering, vilket i sig bidrar till att vidhålla det utanförskap som många inom målgruppen kanske upplever. Samtidigt är en fungerande bostadssituation en grundläggande mänsklig rättighet. Det finns tydliga klustertendenser, där antalet faktorer bidrar till ett allt starkare utanförskap på bostadsmarknaden. Till exempel är ungdomar en grupp som på grund av ålder ofta saknar både betalningsförmåga och erfarenhet av bostadsmarknaden vilket gör att de kan ha svårigheter att etablera sig på bostadsmarknaden. Om man därutöver har annan etnisk bakgrund än svensk kan förutsättningarna försvåras på grund av sämre tillgång till ett fungerande kontaktnät och allmän kännedom om svensk bostadsmarknad. Om personen därutöver har sociala handikapp eller funktionshinder och är ensamstående, har låg utbildning och betalningsanmärkningar, är förutsättningarna för ett tillträde på bostadsmarknaden mycket besvärlig. Exemplet visar också på svårigheterna att strikt hålla isär de olika grupperna. Det finns dock en gemensam nämnare som i stort sett förenar alla som står utanför bostadsmarkanden och som inte avgörs av vare sig ålder, etnicitet, eventuella funktionshinder eller missbruk – och det är den ekonomsiska faktorn. Betalningsförmågan är avgörande för valmöjligheterna på bostadsmarknaden.
Bostadsförsörjningsansvar Enligt lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (2000:1383) ska varje kommun planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. Kommunen ska också främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs. Lagen styr ansvaret för bostadsförsörjning, men reglerar inte hur kommunerna ska bedriva sin bostadsförsörjningsplanering och vad planeringen ska omfatta. Däremot ska kommunen inför varje mandatperiod utarbeta och i kommunfullmäktige besluta om riktlinjer för bostadsförsörjningen. Bostadsförsörjning är även en mellankommunal angelägenhet eftersom kommungränsen sällan utgör gränsen för en bostadsmarknad. Enligt lagen om kommunens bostadsförsörjningsansvar är Länsstyrelsens roll att via rådgivning, information och underlag stödja kommunerna i deras planering och arbete med bostadsförsörjningen. Länsstyrelsen bör även verka för att främja mellankommunal samverkan i bostadsförsörjningsfrågan. I den regionala utvecklingsplanen (RUP 2004) som Region Skåne som ansvarar för finns målsättningar kring bostadsfrågor. Dokumentet är antaget i politisk enighet och det framgår bland annat att alla ska ha möjlighet till boende, att 5 000 nya bostäder bör uppföras årligen i Skåne samt att andelen hyresrätter av den totala bostadspro6
duktionen ska öka. Det Regional utvecklingsprogrammet kommer att revideras under hösten 2008. Enligt prop. 2008/2007:61 Vissa bostadspolitiska frågor, ska bostadspolitiken präglas mindre av hämmande reglering och produktionssubventioner och mer av konkurrens, valfrihet och kommunalt självbestämmande. Statens uppgift är att skapa goda och långsiktiga marknadsvillkor så att bostadsbyggandet kan baseras på konsumenternas efterfrågan. Rätten att bestämma över sitt eget liv ska, enligt propositionen, vara grundläggande vid all bostadsplanering och regeringen förespråkar en mångfald av boendeformer. När det gäller bostadspolitik är regeringens målsättning väl fungerande bostadsmarknader med långsiktiga, stabila regelverk och som präglas av stor valfrihet för den enskilde individen. Regeringen förespråkar vidare konkurrens inom byggsektorn, låga bygg och boendekostnader i bostäder med god kvalitet och att en större andel hushåll ska vara etablerade på bostadsmarknaden. I socialtjänstlagen (2001:453) framgår att det är den enskilda kommunen som har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Kommunen har ett särskilt ansvar att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd (kap 5, § 5) samt att inrätta bostäder med särskilt service för personer som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring (kap 5, § 7). Allmännyttiga bostadsföretag har en betydande roll på bostadsmarknaden och ska erbjuda en boendeform som är tillgänglig för alla, oavsett social, ekonomisk, etnisk eller annan bakgrund (SOU 2007:103).
Rapportens upplägg Rapportens upplägg är att via en övergripande beskrivning av bostadsmarknadsläget i Skåne diskutera situationen utifrån de utsatta grupper som ingår i uppdraget. Tillvägagångssättet är att försöka ge en bild av situationen i länet utifrån varje specifik målgrupp och att därefter diskutera kommunens och länsstyrelsens ansvar när det gäller bostadsförsörjning. Även andra organisationer och nivåer kommer att beröras. Upplägget innebär att det kan förekomma en del upprepningar när det gäller ansvarsfördelning, lagstöd med mera. Rapporten avslutas med en sammanfattande analys med förslag på hur berörda verksamheter i regionen kan arbeta med bostadsförsörjningsfrågan.
7
Finns det bostäder för alla? Bostadsstandarden är i en internationell jämförelse hög i Sverige, bostäderna är rymliga, kvaliteten på byggnader hög, liksom i många fall tillgänglighet för boende och besökare. Men det finns undantag som slitna bostadsmiljöer, diskriminering på bostadsmarknaden och trångboddhet i vissa områden. Bostadsbristen slår också hårdare mot vissa individer. I en studie om möjligheter att etablera sig på bostadsmarknaden visar Boverket vilka motgångar bostadssökande kan möta (Boverket 2007a). I studien påpekas att den enskilt viktigaste faktorn för att finna en bostad är betalningsförmåga, men kunskap om hur bostadsmarknaden fungerar eller kontaktnät är också viktiga resurser. Ofta saknar de som är nya på en bostadsmarknad, exempelvis unga som flyttar hemifrån eller flyktingar/invandrare som tillbringat kort tid i Sverige dessa tillgångar. Andra faktorer som försvårar möjligheten att finna en bostad är skulder, särskilt hyresskulder, men även andra betalningsanmärkningar. Det ställs allt högre krav på hyresgäster och tidigare störningar i boendet är avgörande för många hyresvärdar. Hur många som har svårt att få en bostad är svårt att uppskatta, men enligt Boverkets rapport har drygt en miljon svenskar betalningsanmärkningar registrerade hos kreditupplysningsföretagen. Enligt Socialstyrelsens sammanställningar genomfördes 3 200 vräkningar i Sverige år 2007. Av dessa har 85 procent sin bakgrund i att hyresgästen inte kunnat betala sin hyra (Socialstyrelsen och Kronofogdsmyndigheten 2008). Hyresgästföreningen Riksförbundet menar att kostnadsutvecklingen skiljer sig väsentligt mellan olika boendeformer och där hyresrätten drar det kortaste strået. Förklaringarna är flera: de sänkta räntorna har inte fått genomslag på hyrorna, utan har snarare ökat i förhållande till inflationstakten; det slopade investeringsstödet har inneburit att räntekostnaderna för nybyggnation blir högre vid hyresrätt än vid äganderätt; den sänkta fastighetsskatten ger lägre boendekostnader jämfört med hyresrätten och slutligen innebär skattesubventionen via räntebidragen fördelar för det ägda boendet (Hyresgästföreningen 2007a). För att följa bostadsmarknadens utveckling använder Boverket sedan 15 år tillbaka årligen en enkät som visar kommunernas uppfattning av bostadsmarknadsläget. Enligt 2008 års bostadsmarknadsenkät anger de flesta kommunerna i Skåne att det råder brist på bostäder för medelålders och äldre, ungdomar och barnfamiljer.
8
Figur 1 Antal kommuner som svarat att det råder brist på bostäder för en viss typ av hushåll i kommunen. (Bostadsmarknadsenkäten 2008)
0
Brist på bostäder för:
5
10
15
20
25
medelålders och äldre (mindre bostäder)
29
ungdomar
24
barnfamiljer
22
hushåll med höga krav på attraktivt läge
18
hushåll med krav på god tillgänglighet
16
stora barnfamiljer
15
ensamstående med barn
15
inflyttande hushåll (fr.a. arbetskraftsinflyttning))
15
ensamstående
14
flyktingar med uppehållstillstånd
13
ekonomiskt svaga hushåll
13
studenter
Antal kommuner 30 35
10
Svaren reflekterar den generella bostadsbrist som har funnits och som ser ut att bestå framöver i länet. Samtidigt är det bara drygt en tredjedel av kommunerna som t ex anger att det är brist på bostäder för ekonomiskt svaga hushåll, och lika många som anger brist på bostäder för flyktingar med uppehållstillstånd. Frågan är dock inte ställd så att man får svar på vilka grupper bostadsbristen är störst för. Skånes befolkning är relativt ung jämfört med övriga Sverige men befolkningens åldersstruktur kommer att förändras under den närmaste tioårsperioden, vilket gör avtryck på bostadsmarknaden och ställer stora krav på samhällsplaneringen. Rekordgenerationen, dvs. de som är födda under decenniet efter andra världskriget, är en stor grupp som idag till två tredjedelar bor i villa. Samtidigt minskar andelen tonåringar i Skåne. En ”babyboom” i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet gör att den stora grupp gymnasieungdomar som inom kort flyttar hemifrån kommer att eftersöka små, billiga hyresrätter. En annan omständighet som påverkar Skånes bostadsmarknad är att omvärlden gör sig påmind genom de periodvis stora flyktingströmmarna till Sverige. Invandringen till Skåne har varit mycket omfattande under de senaste åren.
Bostadssituationen i länet Sedan millennieskiftet har länets kommuner rapporterat en ökande bostadsbrist, särskilt i de västra delarna. Bostadsbristen visar inga tecken på att avta framöver; Skånes befolkning växer snabbare än någonsin samtidigt som bostadsbyggandet ser ut att ha bromsat upp under andra halvan av 2007.
9
Enligt 2008 års bostadsmarknadsenkät råder det totalt sett fortfarande bostadsbrist i 25 kommuner, balans i sju kommuner och en kommun rapporterar överskott. Ännu mer alarmerande är bostadssituationen i kommunernas centralorter. Där råder bostadsbrist i 30 kommuner, balans endast i Perstorp och Landskrona och överskott i Östra Göinge. Ser vi till övriga kommundelar (dvs. exklusive tätorten) råder balans i hälften av kommunerna, främst i östra Skåne men även i t ex Lund och Ängelholm, och brist i övriga kommuner. Åtta kommuner tror att efterfrågan och därmed bostadsbristen kommer att öka de närmaste två åren, medan 20 kommuner inte ser att några påtagliga förändringar kommer att ske framöver i efterfrågan på bostäder. Figur 2 Bostadsmarknadssituationen i Skåne. (Bostadsmarknadsenkäten 2008)
Antal kommuner 30 25 20 15 10 5 0
Brist Balans Överskott
Bostadsbyggandet har legat på en förhållandevis hög nivå under de senaste åren. Samtidigt har Skåne haft en rekordstor befolkningstillväxt, främst till följd av inflyttning från utlandet. Förhållandet mellan nybyggda bostäder och befolkningsökningen illustreras i figur 3. Det är tydligt att nybyggnationen av bostäder inte har hunnit med den kraftigt växande befolkningen under senare år. Effekterna av en utbyggnadstakt som inte hänger med ökat befolkningstryck märks tydligast för redan marginaliserade grupper. Bostadspriserna har samtidigt stigit kraftigt i hela regionen och framför allt i de större städerna. I förlängningen kan svår bostadsbrist hämma även den ekonomiska tillväxttakten då det blir svårt för inflyttad arbetskraft att finna lämpliga bostäder även om de har en god ekonomi.
10
Figur 3 Antalet påbörjade bostäder och folkökningen i Skåne 1975 – 2007. (Statistiska centralbyrån) Antal 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 1975
1980
1985
1990
Påbörjade bostäder
1995
2000
2005
År
Folkökning
I en analys över den skånska bostadsmarknaden gjorde Boverket (2002) bedömningen att det behövde byggas ungefär 5 000 bostäder per år i Skåne mellan år 2000 och 2010. Först år 2006 var byggandet uppe i den storleksordningen, dessförinnan låg byggandet mellan knappt 2 000 och 4 000 bostäder per år. Boverket pekade i sin rapport på att det främst behövs fler hyresrätter och att hälften av byggandet borde vara just små och medelstora hyresrätter. Under 2007 minskade påbörjandet av bostadsbyggandet med 40 procent. Byggandet av flerbostadshus minskade mest, med 62 procent, medan minskningen av småhusbyggande var två procent (Statistiska centralbyrån). Bakom det minskade byggandet tros bland annat borttagna bostadsbyggnadssubventioner och höga byggkostnader ligga. Trots minskat bostadsbyggande 2007 tror kommunerna enligt svaren i bostadsmarknadsenkäten 2008 på en fortsatt hög bostadsbyggnadstakt, mellan drygt 6 000 och 7 000 bostäder per år under 2008 och 2009 (Bostadsmarknadsenkäten 2008).
Vilken typ av bostäder är det brist på och vad byggs? Det finns ca en halv miljon bostäder i Skåne. Ungefär hälften av bostäderna utgörs av småhus och resterande hälft av flerbostadshus. Flerbostadshusen består till en tredjedel av bostadsrätter, en fjärdedel av allmännyttiga hyresrätter och resterande är privata hyresrätter. Bostadsbeståndets fördelning i upplåtelseform varierar i kommunerna. Hyresrätter är t ex vanligast i större städer medan småhusen dominerar i de mindre orterna och på landsbygden. För att tillgodose allas behov är det viktigt att bostadsmarknaden innehåller en variation av bostadstyper och upplåtelseformer. Olika typer av bostadstyper passar för olika skeden i livet.
11
Enligt bostadsmarknadsenkäten 2008 råder det brist på hyresrätter i 30 kommuner, brist på småhus i 21 och brist på bostadsrätter i 19 kommuner. Samtliga kommuner rapporterar att de behöver bygga hyresrätter för att tillgodose efterfrågan. Tolv kommuner anger behov av att bygga mellan 50 och 99 hyresbostäder och sju kommuner behöver fler än 100 för att tillgodose efterfrågan. Enligt svaren på frågan Hur många hyresbostäder behöver byggas under de närmaste åren? behövs minst 1 500 hyresrätter, men om man räknar samman det högsta antalet (svaren anges i intervall) krävs över 2 400 hyresbostäder. Detta kan jämföras med Boverkets bedömning att det behövs byggas åtminstone 2 500 nya hyresbostäder per år, företrädelsevis små, för att tillgodose behovet i regionen. Kommunerna får även svara på hur många bostäder som kommer att byggas enligt planerna. Under 2008 och 2009 beräknas drygt 3 000hyresbostäder tillkomma genom nybyggnation. Sammanlagt väntas ca 6 500 bostadsrätter byggas år 2008 och 2009. Om planerna förverkligas innebär det att det byggs mer än dubbelt så många bostadsrätter som hyresrätter de närmsta åren i Skåne. Figur 4 illustrerar planerat bostadsbyggande i Skånes regiondelar under 2008. Staplarna visar också fördelningen i upplåtelseform på det som byggs. Här syns tydligt att det företrädelsevis byggs småhus och bostadsrätter. Allra mest byggs det i sydvästra Skåne, dvs. dit befolkningen och befolkningsökningen är koncentrerad. Figur 4 Planerat bostadsbyggande efter upplåtelseform. (Bostadsmarknadsenkäten 2008) 6000
Antal bostäder
5000
4000
3000
2000
1000
0 Nordvästra Nordvästra 2008 2009
Nordöstra Nordöstra 2008 2009
Hyresrätt
Bostadsrätt
Sydöstra 2008
Egna hem
Sydöstra 2009
Sydvästra Sydvästra 2008 2009
Kooperativ hyresrätt
Tidigare har det i Sverige företrädelsevis byggts hyresrätter men idag byggs fler bostadsrätter än hyresrätter i Skåne. Samtidigt har ombildning av hyresrätter till bostadsrätter ökat under senare år. Under perioden 1999 till 2004 ombildades drygt 3 100 hyresrätter till bostadsrätter. Under samma period byggdes drygt 6 200 hyreslägenheter, vilket betyder att tillskottet i genomsnitt har varit 520 hyreslägenheter per år i regionen. I både Malmö och Helsingborg minskade det tota12
la antalet hyresrätter eftersom det ombildades fler hyresbostäder än som byggdes (Fastighetsägarna Syd 2006).
Vad händer med allmännyttan? Allmännyttan har under lång tid tagit ett stort socialt ansvar och varit ett viktigt instrument för kommunerna i deras bostadsförsörjningsansvar. I dagsläget finns allmännyttan kvar i alla Skånes kommuner. Under 2006 såldes knappt 170 allmännyttiga bostäder i Skåne, majoriteten till nya fastighetsägare med avsikt att fortsätta hyra ut bostäderna. Under 2007 såldes sammanlagt drygt 250 lägenheter i åtta kommuner. Under 2008 kommer denna siffra att öka markant då drygt 1300 allmännyttiga lägenheter planeras till försäljning, enligt Bostadsmarknadsenkäten. Hälften av dessa omvandlas till bostadsrätter där Staffanstorps kommun ensam står för 600 lägenheter. Tabell 1 redovisar i vilka kommuner allmännyttan säljs och vilken upplåtelseform bostäderna får efter försäljning Hur länge bostäderna som övergår till privata hyresvärdar kommer att finnas kvar som just hyresrätter är oklart. Tabell 1 De kommuner som sålt och planerar att sälja hela eller delar av det allmännyttiga beståndet (Bostadsmarknadsenkäten 2008). Beslut om försäljning 2007-8 1 308 bostäder
Antal sålda 2007 251 bostäder Omvandling till BRF Helsingborg Klippan Landskrona Ängelholm Bromölla Östra Göinge Kristianstad Hörby Ystad Kävlinge Lomma Staffanstorp Trelleborg Vellinge Antal bostäder
Omvandling till egna hem
Privat hyres
Omvandling till BRF
Privat hyres
6 60 123 40
52 53 20 220 8 30 285 27
600 20
40
1 28
169
652
656
Ett sätt att illustrera den ökande bostadsbristen är vakansgraden i det allmännyttiga beståndet. Figur 5 visar hur regiondelarnas kommunala bostadsbolag igenomsnitt haft allt från drygt åtta procents vakansgrad till en andel lediga lägenheter på knappt två procent i Nordöstra Skåne. Nordvästra Skåne har under hela perioden 13
haft låg andel outhyrda lägenheter. Inom regiondelarna skiljer sig detta mönster kraftigt åt (Statistiska centralbyrån). Inte någon kommun rapporterar uthyrningssvårigheter i allmännyttan i 2008 år bostadsmarknadsenkät. I 22 kommuner finns inte en enda lägenhet ledig för uthyrning vid svarstillfället. Totalt i Skåne var 94 lägenheter tomma i allmännyttan, men endast två kommuner har fler än tio lediga lägenheter (Östra Göinge 32 st och Osby 14 st). Figur 5 Andel lediga lägenheter i allmännyttiga flerbostadshus 2000-2007 (Statistiska centralbyrån, statistiken redovisas antingen månad 9 eller månad 3). % 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 2000m09
2001m09
2002m09
2003m03
Nordvästra Skåne
2004m09
Nordöstra
2005m09
Sydöstra
2006m09
2007m09 År
Sydvästra
Kommunernas verktyg Kommunerna saknar inte verktyg att arbeta med bostadsplanering i den fysiska planeringen. Villkoren för markanvändning finns i översikts- och detaljplanering och genom planmonopolet enligt plan- och bygglagen (PBL) har kommunerna möjlighet att styra markanvändning. Kommunerna kan också i exploateringsavtal styra inriktningen på byggandet i form av riktlinjer för upplåtelseform och storlek på bostäderna. En viktig faktor för kommunens kontroll över vad som byggs är dock kommunens markinnehav. God planberedskap ger kommunerna bättre förutsättningar att ha kontroll över vad som byggs vilket skapar förutsättningar för god beredskap när någon vill bygga i kommunen. Allmännyttiga bostadsföretag kan också användas som ett instrument i bostadsförsörjningen till exempel genom ägarinstruktioner. I många kommuner råder svårigheter att få till stånd nybyggnation av hyresrätter eftersom det inte anses tillräckligt lönsamt av byggbolagen. Höga produktionskostnader anges som ett hinder i bostadsbyggandet av 25 kommuner i bostadsmarknadsenkäten. Brist på detaljplanelagd mark är ett annat vanligt argument, liksom osäkerhet om framtida subventionsvillkor och överklagande av detaljplaner. 14
Förvaltningsövergripande samarbete
I de flesta kommunerna sker förvaltningsövergripande samarbete med kommunledning och/eller stadsbyggnadskontoret enligt svaren i bostadsmarknadsenkäten. I ungefär hälften av kommunerna sker samarbete med fastighetskontoret, Skolkontoret, äldreomsorgen och/eller barnomsorgen i bostadsfrågor. Det vanligaste är att samarbete sker i arbetsgrupper med tjänstemän (ungefär hälften av kommunerna), men även grupper med förtroendevalda i berörda nämnder och/eller grupper med berörda förvaltningschefer samarbetar kring bostadsförsörjningsfrågor. Samarbete kring bostadsfrågor med de ”mjuka förvaltningarna” sker i dock i allt för begränsad utsträckning. För att kunna möta den demografiska utvecklingen och knyta denna till övrig utveckling i kommunen behövs kunskapen som kan inhämtas från skolkontor, barn- och äldreomsorg, socialtförvaltning och fritidsnämnd. Bostadsköer och förturssystem
Bostadsmarknaden är svåröverskådlig och svårbedömd i Sverige (Lind och Lundström 2007). För den som har möjlighet och vill köpa sin bostad finns webbsidor och/eller mäklare som visar bostadsutbudet på ett samlat sätt. Däremot kan själva prissättningen vara komplicerad och med begränsad insyn för köparen. För bostadssökande som vill hyra bostad finns ingen samlad information om lägenheter lediga för uthyrning och många kommuner saknar helt bostadskö. De flesta allmännyttiga bostadsföretag i Skåne fördelar dock bostad efter ett kösystem. Endast en kommun anordnar en bostadskö med flera olika fastighetsägare samlade och där kommunen beslutar om vilka förmedlingsprinciper som ska gälla. Huruvida kösystem är bra eller dåligt är omdiskuterat. Det ses ofta som rättvist eftersom det är neutralt för en persons egenskaper, samtidigt som det ofta krävs att man har stått många år i kö för att få en bostad. Detta sållar effektivt bort unga och invandrare, samt hindrar den som i en akut situation på grund av förändrade livsbetingelser behöver en ny bostad. I några kommuner får vissa grupper förtur till en bostad med förstahandskontrakt av särskilda skäl. Nio kommuner tillämpar förturssystem för grupper som kan ha det extra svårt att finna egen bostad. I de flesta av dessa kommuner sköter socialtjänsten och det kommunala bostadsföretaget förturshanteringen. Grupper som kan beviljas förtur är t ex personer med rörelsehinder som behöver flytta till en bostad med bättre tillgänglighet, flyktingar som ingår i det kommunala flyktingmottagandet (fyra kommuner) eller hushåll som av ekonomiska skäl behöver flytta till en billigare bostad (tre kommuner). Men förtur ges även i några kommuner till hushåll som har fått arbete i kommunen (fyra stycken) eller hushåll som på grund av skilsmässa behöver en ny bostad (två kommuner).
15
Ansvarsfördelning för bostadsförsörjning Kommunernas roll i bostadsförsörjningen Bostadsförsörjningen har en grundläggande betydelse för människors välfärd och för kommunens möjligheter att utvecklas. Enligt plan och bygglagen ska kommunerna genom sin planering styra utformningen av det framtida samhället. I socialtjänstlagen (2001:453 3 kap 2 §) anges att kommunerna i sin planering också ska ta hänsyn till sociala aspekter. Socialnämnden ska i sin verksamhet bland annat främja den enskildes rätt till bostad. Från och med 1 januari 2001 gäller lagen om kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen (2000:1383). Lagen innebär att varje kommun ska ha en väl genomtänkt strategi för hur bostadsbyggandet och boendet i olika delar av kommunen ska utvecklas. Varje kommun ska planera bostadsförsörjningen så att alla i kommunen kan leva i goda bostäder och i en bra boendemiljö. Riktlinjer för bostadsförsörjningen ska antas av kommunfullmäktige inför varje mandatperiod. Bostadsförsörjningsplanerna varierar kraftigt i utförande i Skåne och majoriteten av dem som finns behandlar framför allt utbyggnadsplaner och inte särskilt hur lagen om bostadsförsörjning ska uppfyllas. Det finns inga formkrav för bostadsförsörjningsriktlinjer eller program. Figur 6 visar vilka kommuner som har bostadsförsörjningsriktlinjer och under vilken period dessa antagits. Endast hälften av de skånska kommunerna har bostadsförsörjningsriktlinjer antagna senare än 2002. Figur 6 Kommuner som har antagit riktlinjer för bostadsförsörjning. (Bostadsmarknadsenkäten 2008)
Antal kommuner 16 14
Antaget 2006-2010
14 12 10 8 6
Antaget 2002-2006 8
7
Ej antaget 4
4 2 0
16
Ej påbörjat arbete med BFR
´
Länsstyrelsens roll i bostadsförsörjningen Plan- och bostadssektionens uppdrag
I regleringsbrevet för 2008 framgår följande om länsstyrelsens roll i bostadsfrågor (Finansdepartementet 2007:27): o Länsstyrelserna ska, utöver arbetet med den årliga bostadsmarknadsenkäten, göra en egen regional analys av situationen på bostadsmarknaden i länet. Resultat av pågående arbete med utveckling av modeller för regionala analyser bör tas tillvara av länsstyrelserna och vidareutvecklas. Länsstyrelserna ska verka för att kommunerna gör egna analyser av de lokala bostadsmarknaderna samt tar fram riktlinjer för bostadsförsörjningen. o Redovisa i vilken omfattning och i vilket sammanhang som kommunerna antagit riktlinjer för bostadsförsörjningen. o Analysera och redovisa hur planeringen av bostadsförsörjningen samordnas med övrig kommunal, mellankommunal och regional planering. o Redovisa på vilket sätt och i vilken omfattning som de lämnat råd, information och underlag till kommunerna för deras planering av bostadsförsörjningen. Länsstyrelserna ska redovisa uppdraget till Boverket och till regeringen. Sociala sektionens uppdrag
Enligt socialtjänstlagen ska Länsstyrelsen bedriva tillsyn över den socialtjänst som kommunerna i länet ansvarar för. Uppdraget omfattar att följa socialnämndernas tillämpning av lagen, informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten, biträda socialnämnderna med råd i verksamheten, främja samverkan mellan kommun och andra samhällsorgan inom ramen för socialtjänstens område samt verka för att kommunerna har framförhållning och planerar för att tillgodose framtida behov av bistånd och boende (SOU 2007:82). Både Länsstyrelsen och Socialstyrelsen har uppmärksammat kommunernas svårighet att verkställa domar och beslut genom vilka enskilda beviljats bistånd för sociala insatser. Särskilt svårt är det att tillgodose äldre och funktionshindrade personers behov av särskilt boende bostäder (Länsstyrelsen 2005). Genom en ändring år 2000 i socialtjänstlagen (SoL) och lagen om rätt till stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS), har länsstyrelsen i uppdrag att verka för att kommuner och landsting planerar för att tillgodose framtida behov av stöd och service för äldre och funktionshindrade (13 kap 2 § SoL och 26 § LSS). Från och med juli 2002 infördes bestämmelser för att motverka domstolstrots. Länsstyrelsen är skyldig att ansöka om en särskild avgift hos länsrätten om en kommun underlåter att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla bistånd eller insatser (t ex bostad) som någon är berättigad till enligt domstolens avgörande. Länsstyrelsen i Skåne län har enligt
17
sociala sektionen sedan flera år årligen samlat in uppgifter om kommunernas icke verkställda beslut om bistånd om särskilda insatser. Begränsningar i Länsstyrelsens bostadsförsörjningsansvar
Länsstyrelsens ansvar när det gäller bostadsförsörjning för ungdomar, trångbodda hushåll, hushåll med svag ekonomi, hemlöshet samt personer med missbruksproblem är att via tillsyn bevaka kommunernas efterlevnad av socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, vilket görs inom ramen för Länsstyrelsens sociala sektion. Länsstyrelsen har utöver det som nämns i regleringsbrevet eller anges i lagtext, inget formellt uppdrag att följa och dokumentera utvecklingen i länet.
18
Utsatta grupper på bostadsmarknaden Utöver de målgrupper som anges i uppdraget har rapporten kompletterats med gruppen kvinnor i behov av skyddat boende på grund av våld eller hot om våld av nära anhörig samt hedersrelaterat våld. Dessa kvinnor har en komplicerad problematik som tenderar att tillta efter att det skyddade boendet upphör och kvinnan ska återgå till ett ordinärt vardagsliv. Dessutom har ett avsnitt om situationen för svenskar med utländsk bakgrund lagts till, eftersom det dels finns en påtaglig etnisk boendesegregation i Sverige, dels utgör utländsk bakgrund ibland ett hinder för att få tillträde till bostadsmarknaden. När det gäller grupperna trångbodda hushåll, hushåll med svag ekonomi samt hemlösa har kommunernas och länsstyrelsens ansvar bearbetas endast under rubriken ”Hemlöshet”. Personer med missbruksproblem redovisas inte enskilt eftersom missbruk inte är alltid avgörande för möjligheten att få bostad. Dock kan missbruket få konsekvenser för boendet i form av socialt utanförskap som exempelvis hemlöshet. En kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning i Skåne genomfördes år 2004. Intressant att notera är att missbrukares bostadsförhållanden inte ingick i undersökningen (Länsstyrelsen i Skåne län 2004).
Asylsökande samt nyanlända med uppehållstillstånd Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention. Det innebär bland annat att Sverige ska ge asyl till de personer som enligt konventionen är flyktingar. En person som ges asyl i Sverige får i regel permanent uppehållstillstånd. Sverige kan också bevilja tidsbegränsade tillstånd i vissa fall. Personer som har sökt asyl i Sverige och väntar på beslut får välja om de vill bo hos släkt och vänner eller i någon av Migrationsverkets hyrda lägenheter. Mer än hälften väljer att ordna sitt boende själv genom så kallat eget boende (Migrationsverket). Migrationsverkets boende består av vanliga lägenheter, där de asylsökande själva sköter sitt hushåll. Ensamstående måste dela rum. En familj kan få ett eget rum men får räkna med att dela lägenhet med andra personer. Asylsökande som ordnar sitt eget boende under asyltiden hos vänner och släktingar stannar oftast efter uppehållstillståndet i samma kommun. En del asylsökande från mindre kommuner flyttar till storstäderna efter uppehållstillstånd. En stark överrepresentation i utsatta områden i storstäderna har svåra konsekvenser för dessa människors hälsa, integration och framtidstro. Andra problem som drabbar nyanlända invandrare i större utsträckning än infödda svenskar är trångboddhet och hemlöshet. En undersökning utförd av Boverket visar också att invandrare ofta granskas hårdare av hyresvärdar än etniska svenskar (Boverket 2007).
19
Läget i länet
Det finns ett stort behov av bostäder för flyktingar. Migrationsverkets senaste prognos för Sveriges flyktingmottagande år 2008 är att cirka 23 500 personer kommer att behöva introduktion och mottagande i kommunerna. Uppskattningsvis kommer 13 procent av dessa, ca 3 000 personer, till Skåne. I Skåne har majoriteten av kommunerna ett avtal med Migrationsverket att ta emot flyktingar och anordna introduktionsplatser i kommunen. Fortfarande saknas sådana överenskommelser med fem kommuner; Helsingborg, Höör, Klippan, Skurup och Vellinge. Perstorps kommun har beslutat att ta emot flyktingar och kommer under år 2008 träffa en överenskommelse med Migrationsverket. Enligt bostadsmarknadsenkäten 2008 är ett problem när det gäller flyktingmottagning i kommunerna den rådande bostadsbristen och då speciellt bristen på hyresrätter. Trots det är det inte huvudsakligen kommuner med den svåraste bostadsbristen som väljer att inte ta emot flyktingar. Ett annat mycket vanligt problem är bristen på stora lägenheter och i en tredjedel av kommunerna ställer hyresvärdarna höga krav när det gäller inkomst och anställning vilket försvårar flyktingmottagandet. Tabell 2: Förekommande problem när det gäller bostäder till flyktinghushåll (Bostadsmarknadsenkäten 2008) Antal kommuner Brist på hyreslägenheter Brist på stora lägenheter Hyresvärdarna ställer höga krav när det gäller inkomst eller anställning Brist på lägenheter med rimlig hyresnivå Brist på små lägenheter Hyresvärdarna är obenägna att ta emot stora barnfamiljer Inget av ovanstående är något problem
25 20 12 11 9 9 2
Bland de kommuner som tar emot flyktingar är det vanligaste sättet att lösa bostadsfrågan att arbeta med allmännyttan i kommunen, men nära en tredjedel av kommunerna har även regelbundet samarbete med privata fastighetsägare. I fyra av de kommuner som har avtal om att ta emot flyktingar, förutsätts flyktinghushållen själva lösa sina bostadsbehov. Nästan alla kommuner menar att det är ganska svårt eller mycket svårt att få fram bostäder till flyktinghushåll på ett års sikt och på tre års sikt. De kommuner som anser att det är lätt eller ganska lätt både på ett och på tre års sikt är Osby, Östra Göinge, Perstorp och Simrishamn.
20
Migrationsverkets roll
Migrationsverket skriver överenskommelse med kommuner om flyktingmottagning. Överenskommelsen gäller de nyanlända som fått uppehållstillstånd i landet. Antal flyktingar som ska tas emot förhandlas via Länsstyrelsen med kommunen och bestäms utifrån Migrationsverkets behov av introduktionsplatser och kommunernas förutsättningar att erbjuda introduktion. Under de första fyra veckorna efter uppehållstillstånd har Migrationsverket ansvaret för flyktingar och ska erbjuda kommunplacering. Asylsökande som får uppehållstillstånd får bosätta sig vart de vill om de själva kan ordna bostad. Om inte, anvisar Migrationsverket en bostad i en kommun. I och med bosättningen kan han eller hon folkbokföra sig och har därefter samma rättigheter som alla andra kommuninvånare. Migrationsverket ska informera alla som fått uppehållstillstånd om bostads- och arbetsförhållanden i olika orter. Kommunens ansvar
Via överenskommelsen med Migrationsverket åtar sig kommunen att erbjuda bostad och introduktionsplats till de nyanlända. Kommunen ska upprätta en introduktionsplan för varje nyanländ invandrare. Kommunen får statlig ersättning för varje mottagen person. De människor som på egen hand bosätter sig i en kommun får oftast själva ordna sin bostad. I kommuner med bostadsbrist blir det svårt att ta bostadsansvaret för denna grupp. Länsstyrelsens ansvar
Länsstyrelsen ska verka för att det finns beredskap och kapacitet hos kommunerna att ta emot skyddsbehövande som beviljats uppehållstillstånd samt verka för regional samverkan. Länsstyrelsen ska, med utgångspunkt från Migrationsverkets bedömning av behov, överlägga med kommunerna om mottagande samt bistå med underlag om detta till Migrationsverket, som träffar överenskommelser med kommunerna om mottagande av skyddsbehövande och andra utlänningar som anges i 3 § förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande. Länsstyrelsen ska även följa upp kommunernas introduktion för skyddsbehövande och andra nyanlända invandrare. Länsstyrelsen ska även verka för regional samverkan om introduktion i länet.
21
Svenskar med utländsk bakgrund Av Skånes 1,2 miljoner invånare är 15 procent (drygt 183 000 personer) födda utomlands. Antalet personer födda i Sverige och vars föräldrar är födda utomlands uppgår till 4 procent (53 000 personer) av Skånes befolkning. Totalt är drygt 170 språkgrupper representerade bland de utlandsfödda skåningarna (Region Skåne 2007c). I Skåne finns en mycket påtaglig etnisk bostadssegregation vilket är en följd av många olika faktorer. En viktig faktor är olika institutionella aktörers påverkan på hushållens möjligheter att välja bostad, det kan vara lånefinansiärer, kommunen, mäklare eller bostadsföretag. En annan viktig bestämningsfaktor är den byggda miljön, vilka upplåtelseformer och bostadstyper som finns och hur de är fördelade geografiskt. Ett område med homogen bebyggelse eller upplåtelseform får sannolikt också en homogen befolkning. Upplåtelseformen spelar alltså en viktig roll för segregationen. I Sverige visar flera studier att de områden som är mest segregerade är sådana som domineras av egnahem eller småhus. Men det är ofta i så kallade ”utsatta områden” som befolkningen blir lidande av segregationen. Studier visar t ex att det är svårare för en arbetslös att komma tillbaka i sysselsättning om många i grannskapet är arbetslösa och att personer som invandrat har sämre inkomstutveckling om de bor en lägre tid i koncentrationer med många från den egna minoritetsgruppen, i förhållande till dem som bor mindre geografiskt koncentrerat (Andersson et al 2007). I de områden där befolkningen har stor etnisk blandning tenderar koncentrationen av personer med utländsk bakgrund att öka allt mer, bland annat genom att nyanlända invandrare söker sig till dessa områden. De nyinflyttade invånarna har små resurser och saknar ofta både anställning och erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt sker en annan process, de som har goda ekonomiska resurser lämnar bostadsområdet vilket påverkar områdets ekonomiska karaktär och det gör att det stämplas som ett utsatt område. Sådana bostadsområden är sällan attraktiva för dem som har möjlighet att välja något annat. Många kommuner arbetar aktivt för att motverka segregation och dess negativa konsekvenser. Ett problem är dock att det regionala perspektivet och regionala angreppssätt ofta saknas. Effekten blir en uppsjö av olika metoder och insatser på det lokala planet och som koncentreras till ett avgränsat ”utsatt” område. Det finns därför ett behov av att angripa segregationsproblematiken ur ett vidgat geografiskt- och sektorsperspektiv. Länsstyrelsen har inte något formulerat uppdrag att arbeta med segregationsfrågor men följer utvecklingen i länet.
22
Äldre På senare år har behovet av bostäder som anpassas efter den åldrande människans situation uppmärksammats allt mer. I ett nationellt perspektiv har många kommuner minskat antalet bostäder i särskilda boendeformer, till förmån för boendeformer som erbjuder bostad för allt från personer som ännu inte uppnått pensionsålder till mycket gamla människor. Dessa boendeformer kallas ofta seniorboenden. Seniorboendet är avsedda för pigga och friska äldre utan behov av professionellt stöd och service. Särskilt boende är det gemensamma namnet för flera olika boendeformer som anpassats för äldre med stort behov av omsorg. Syftet är att möta människors behov av ett tryggare och bekvämare boende (SOU 2007:103). I ett delbetänkande från Äldreboendedelegationen föreslås att äldre bör erbjudas även andra typer av bostäder och anpassade bostäder genom att utveckla olika typer av ”mellanboendeformer” och ”trygghetsboenden”. Delegationen föreslår också att begreppet ”vård- och omsorgsboende” introduceras istället för ”särskilt boende”, då begreppet särskilt boende kan uppfattas som otydligt (SOU 2007:103). Läget i länet
Jämfört med riksgenomsnittet har Skåne en större andel i förvärvsarbetande åldrar samt en lägre andel äldre. Samtidigt ökar medelådern i Skåne och det finns inga tecken på att den utvecklingen kommer att förändras. Antalet pensionsavgångar kommer att öka fram till år 2015 (Region Skåne 2007a). Andelen över 65 år i befolkningen utgör idag nästan 18 procent av Skånes totala befolkning. En framtidsprognos visar att gruppen 65-80 år kommer att öka betydligt fram till 2015, medan gruppen 81-86 år antas minska, samtidigt som antalet personer över 86 år ökar (Region Skåne 2007b). Länsstyrelsens egna uppföljningar (Äldrestatistik, Länsstyrelsen i Skåne län 2007c) visar att nästan 15 procent av dem som är äldre än 65 år har äldreomsorg i form av särskilt boende eller hemtjänst. Nästan 95 procent av gruppen lever i ordinärt boende, inklusive seniorbostäder. För gruppen äldre än 80 år har 35 procent äldreomsorg, och 86 procent lever i ordinärt boende. Särskilt boende nyttjas idag av cirka 11 500 personer. Av dessa har knappt 70 procent fullvärdig boendestandard (ett till ett och ett halvt rum med kokmöjligheter och egna hygienutrymmen). Enligt kartläggningen delar drygt 70 personer rum med någon de inte valt. Detta gäller främst vid korttidsvistelse i särskilt boende. Enligt socialtjänstlagen (2 kap 2 §) ska makar, sambor, registrerade partner som har beviljats särskilt boende beredas plats i samma särskilda boende, om de begär det. I vilken utsträckning som kommunerna uppfyller kravet framgår inte av undersökningen (Länsstyrelsen i Skåne län 2007c).
23
De icke verkställda besluten inom äldreomsorgen ökar. Det framgår av de kvartalsvisa sammanställningar som görs av länsstyrelsen. Med undantag för den första kvartalsrapporten har de ej verkställda besluten ökat från 169 stycken (kvartalssammanställning 2006-12-31) till 255 stycken (sammanställningen 2007-1231). Trots att man bör vara försiktig med att analysera ett så litet material kan Länsstyrelsen i Skåne län anta att situationen kring äldres bostadsförsörjning blir allt mer problematisk. Kommunernas svar i bostadsmarknadsenkäten 2008 visar tydligt att bostadsbristen är störst för medelålders och äldre hushåll. Samtidigt byggs det många lägenheter som passar det medelålders paret som tröttnat på villan och har möjlighet att betala för en centralt belägen bostad med mindre att sköta. Seniorbostäder kan erbjuda en form av boende där äldre kan bo kvar hemma med ett ökad trygghet i form av social närhet och service. Seniorbostäderna ökar i popularitet och byggs med varierande omfattning för närvarande i 17 skånska kommuner. Tabell 3 Antal seniorbostäder som byggs i Skåne (Bostadsmarknadsenkäten 2008). Bromölla Båstad Eslöv Helsingborg Höganäs Hörby Höör Kristianstad Kävlinge Lomma Osby Simrishamn Skurup Staffanstorp Svedala Trelleborg Antal
Antal bostäder 10 40 25 70 85 30 65 80 40 80 19 30 20 20 15 20 649
Med hänsyn till den allt större andelen äldre i befolkningen infördes ett investeringsstöd till äldrebostäder 2007. Stödet lämnas för att stimulera ny- och tillbyggnad av bostäder i särskilda boendeformer för äldre. För boende krävs en biståndsprövning och ett beslut av kommunen. Kraven på bostadsutformning är därför mycket högt ställda. Boende i lägenheterna kan komma att ha mycket stort vårdbehov vilket kräver att bostäderna är rymliga men de ska även utgöra lämpliga arbetsmiljöer. Stödet är rambegränsat och kan sökas t o m 2011.
I Skåne har 15 ansökningar om investeringsstöd för äldreboenden kommit in för sammanlagt 33 miljoner kronor. I hela riket har ca 130 ansökningar till länsstyrelserna. De skånska kommunerna uppger enligt bostadsmarknadsenkäten att man till stor del har täckt behovet av särskilt boende för äldre enligt socialtjänstlagen. Tre kommuner ser att det kommer att finnas brist på sådana bostäder även efter en eventuell planerad utbyggnad och ytterligare tre kommuner tror att bristen kommer att kvarstå på fem års sikt. Det är något färre kommuner som tror att bristen kommer att kvarstå efter eventuell utbyggnad än 2007. I 2007 års enkätsvar trodde Kävlinge, Lund och Osby att bristen skulle kvarstå även på fem års sikt, men 2008 är behovet täckt eller kommer att täckas genom planerad utbyggnad. 24
Kommunens ansvar
Kommunerna ska verka för att äldre får goda bostäder samt inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre som behöver särskilt stöd (5 kap 5 §). Personer i behov av särskilt boende utreds av socialtjänsten och vid ett bifall ansvarar kommunen för att kunna erbjuda bostad i särskilt boende. Länsstyrelsens ansvar
Enligt Länsstyrelsens sociala sektion i Skåne kan länsstyrelsens uppdrag när det gäller bostadsförsörjning för äldre generellt beskrivas med att utarbeta bra underlag som kan stödja kommunernas långsiktiga planering. Investeringsstöd lämnas för att stimulera anordnande av bostäder som utgör särskilda boendeformer som avses i 5 kap 5§ socialtjänstlagen (2001:453) genom ny- eller ombyggnad. Länsstyrelsen granskar utformningen av äldrebostäder ur ett brukarperspektiv. Kraven på bostädernas utformning tar hänsyn till att de boende kan komma att ha mycket stort vård- och omsorgsbehov. Länsstyrelsens sociala sektion granskar vid behov kommunernas långsiktiga samhällsplanering (översiktsplan, fördjupad översiktsplan och detaljplan) ur ett socialt perspektiv. Länsstyrelsen har tillsynsansvar över bland annat kommunernas bostadsförsörjning för äldre. Som ett led i det arbetet och som ett stöd i vilka frågor som ska fokuseras i tillsynen har Länsstyrelsen genomfört en medborgarundersökning om äldreomsorg i Skåne (2006). I dialog med Skånes kommuner, och i enlighet med socialtjänstlagen, verkar Länsstyrelsens sociala sektion för att stödja kommunernas planering för äldre och personer med funktionsnedsättning. För att bättre uppmärksamma kommunernas bostadsförsörjningsansvar när det gäller särskilt boende åligger det sedan juli 2006 kommunerna att till länsstyrelsen inrapportera alla gynnande beslut enligt socialtjänstlagen och som bland annat rör särskilda boendeformer som inte har verkställts inom tre månader. Länsstyrelsen kan genom detta bevaka verkställigheten och ansöker hos länsrätten om särskild avgift i de fall kommunen inte verkställer beslut om bostäder inom rimlig tid. I syfte att underlätta hanteringen av de icke verkställda besluten har länsstyrelserna utvecklat ett webbaserat verktyg kallat ”Kilen” och som börjar testköras från september 2008. Verktyget innebär att kommunerna självständigt och kvartalsvis lägger in uppgifter om icke verkställda beslut. ”Kilen” kommer med tiden att utgöra en bra källa till statistisk data för att över tid följa och jämföra kommunernas icke verkställda beslut.
25
Personer med funktionsnedsättning En person med funktionsnedsättning kan av socialtjänsten bedömas ha rätt till stöd och service enligt socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vilket lagstöd som används beror på funktionshindrets art och omfattning. Generellt gäller att personer som uppnått pensionsålder endast kan erbjudas bistånd enligt SoL, förutsatt att den äldre inte har insatser enligt LSS innan pensionsåldern uppnås. Personer med funktionsnedsättning har rätt till stöd och service enligt LSS om de tillhör personkretsen, dvs har utvecklingsstörning, autism, betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller sjukdom samt varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande, samt bedömts ha ett behov av insatser enligt lagen. En nationell lägesrapport som beskriver insatser och stöd för personer med funktionsnedsättning konstaterar att antalet personer som fick insatser enligt LSS ökade med nästan 20 procent under perioden 2000-2006. Ökningen för barn var 32 procent. De vanligaste insatserna är bostad med särskild service respektive korttidsvistelse. Rapporten konstaterar att det i landet råder stor brist på bostäder för personer med funktionsnedsättning. Detta kan relateras till att en av de insatser enligt LSS som står för allt fler ej verkställda beslut är just bostad med särskild service för vuxna (Socialstyrelsen 2007a). Läget i länet
Sammanställningar gjorda av Länsstyrelsen i Skåne län för det sista kvartalet 2007, visar att kommunernas icke verkställda beslut av bostad med särskilt service berörde sex personer enligt SoL. Den 31 december 2007 var det totalt 114 personer som inte erbjudits bostad med särskild service enligt LSS. Sammanställningarna visar att 36 procent av det totala antalet ej verkställda beslut enligt LSS gäller bostad med särskild service. Platsbrist är den vanligaste förklaringen till att inte kommunen kan erbjuda bostad med särskild service. De kommuner som har flest icke verkställda beslut, när det gäller bostäder med särskild service enligt LSS, är Landskrona, Lund och Trelleborg (Länsstyrelsen i Skåne län 2008). Enligt bostadsmarknadsenkäten 2008 redovisar ingen kommun i Skåne överskott av bostäder med särskild service för personer med funktionsnedsättning. Sju kommuner anger att behovet av bostäder med särskild service är täckt, medan 17 kommuner räknar med att täcka behovet inom den närmaste framtiden. Sju kommuner har brist på bostäder med särskild service även efter eventuell planerad utbyggnad, och två anger att bristen kommer kvarstå även efter fem år.
26
Kommunens ansvar enligt socialtjänstlagen (SoL)
När det gäller bostadsförsörjning för personer med funktionsnedsättning regleras kommunens ansvar via socialtjänstlagen. I de fall det enligt socialtjänstlagen finns behov på grund av funktionsnedsättning är det respektive kommun som finansierar bostadsanpassning och bostäder med särskilt service. Socialtjänstlagen (3 kap 7 §) anger att kommunen ska medverka till att den enskilde får bo på ett sätt som är anpassat efter hennes/hans behov av särskilt stöd och ska också inrätta bostäder med särskild service för yngre personer som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver ett sådant boende. I de fall kommunen inte kan erbjuda en bostad med särskilt service i hemkommunen, under förutsättning att den enskilde accepterar att flytta, får kommunen upprätta avtal och köpa platser av andra kommuner eller av privata vårdgivare Socialtjänsten har vidare via socialtjänstlagen ett ansvar att bedriva uppsökande verksamhet och göra sig väl förtrogen med levnadsförhållanden för personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Kommunens ansvar enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
Personer med funktionsnedsättningar har rätt att ansöka om stöd och service enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade av kommunens socialtjänst. LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Kommunerna har huvudansvaret för att bevilja insatser till dem som bor i kommunen. Det åligger kommunen att verka för att personer med rätt till stöd och service enligt LSS får goda levnadsvillkor. Kommunen ska inventera behovet av och bygga bostäder med särskild service. Kommunens har rätt att söka statligt kostnadsutjämningsbidrag för bostäder med särskild service . Länsstyrelsens ansvar
Kommunerna ska erbjuda sina invånare en socialtjänst som präglas av god kvalitet. Länsstyrelsen har till uppgift att främja uppfyllelse av de nationella mål som finns för personer med funktionsnedsättning. Detta görs genom att arbeta med tillsyn, vägledning, information och rådgivning. Arbetet riktas till verksamhet både i offentlig och privat regi. Sedan år 2000 anges i Socialtjänstlagen att länsstyrelsen ska verka för att kommunerna planerar för framtida behov av insatser för äldre och för personer med funktionsnedsättning, bland annat i form av särskilda boendeformer respektive bostad med särskild service. Från och med och den 1 juli 2006 har kommunen en skyldighet att rapportera beslut enligt SoL som inte blivit verkställda inom tre månader. Detsamma gäller från och med den 1 juli 2008 beslut enligt LSS.
27
Personer med rätt till skyddat boende Skyddat boende erbjuds kvinnor som upplever våld eller hot om våld och därför anses vara i skyddsbehov. Det finns olika typer av boenden för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Boende kan innebära allt från skyddat boende med hög säkerhetsnivå och dygnet runt personal, till boende i ordinära lägenheter med lägre säkerhetskrav. Skyddat boende kan erbjudas för en kortare period på några dagar men även längre perioder till över ett år. Unga kvinnor och män som utsatts för, eller riskerar att utsättas för våld och förtryck i hederns namn erbjuds skyddat boende med särskild kompetens inom området. Målgruppen prioriteras på grund av situationens komplexitet. Läget i länet
Det är svårt att uppskatta det totala antalet platser för skyddat boende som kommuner, kvinnojourer och andra frivilligorganisationer erbjuder i Skåne, mycket beroende på att det är svårt att dra en exakt gräns för när ett boende anses skyddat eller inte. Syftet i de flesta fall är att erbjuda kvinnan en fristad från sitt ordinära boende och generellt sett finns det nätverk kring kvinnan som tillfälligtvis kan erbjuda stöd och boende. Vid våld och förtryck i hederns namn är situationen mer komplex då offren ofta är mycket unga och att hotet utgörs av flera personer inom familjen och släkten – till vilka det oftast finns starka känslomässiga band. Dessa skyddade boenden kräver en verksamhet som är anpassad utifrån de utsattas särskilda behov och problematik. Sedan år 2002 har regeringen avsatt speciella utvecklingsmedel för arbetet kring våld och förtryck i hederns namn. Att bygga upp skyddade boenden är en del i det arbetet. Majoriteten av dem som kommer till de skyddade boendena är unga kvinnor, ofta minderåriga, men det finns även unga killar som behöver skyddat boende. De som utsätts för problematiken har behov av högsta säkerhetsnivå. I Skåne finns det tre skyddade boenden för personer utsatta för våld och förtryck i hederns namn med sammanlagt 20 platser. Totalt i landet finns det ca 200 platser för yngre personer utsatta för våld och förtryck i hederns namn. Samtliga platser kan användas oavsett var i landet den utsatte är bosatt. Västra Götalands län har flest platser i landet och en lång erfarenhet av att arbeta med denna målgrupp. Utsatta personer från Skåne placeras framförallt på boenden i Skåne och Västra Götaland. Länsstyrelsens bedömning är att platsbehovet i Skåne för tillfället är täckt, men att behovet förmodligen kommer att öka med ökad kompetens och prioritering av frågan i kommunerna.
28
När det skyddade boendet upphör
Det finns en särskild problematik för kvinnor som levt i skyddat boende som behöver uppmärksammas. När det skyddade boendet inte längre bedöms som nödvändigt för att garantera kvinnans säkerhet och hälsa behöver kvinnan ordna sitt eget boende. Socialtjänsten ska stödja kvinnan i att ordna en bostad, men situationen kompliceras av att hon kanske måste byta bostadsort för att garanteras trygghet. Det är problematiskt med bostadsköer, ekonomiska förutsättningar och inte minst val av bostadsort. Här måste kommunerna sinsemellan samverka vilket kompliceras av bostadsmarknadsläget. Resultatet blir enligt personal vid Länsstyrelsens sociala sektion i Skåne län, att en hel del utsatta personer ser som enda utväg att flytta hem igen. För att garantera våldsutsatta kvinnors säkerhet behöver skyddande rutiner och strukturer utvecklas även efter att det skyddade boendet har upphört. Kommunens ansvar
Kommunernas ansvar för att värna om medborgarnas trygghet och säkerhet markeras via socialtjänstlagen och är aktuell även vid skyddsrelaterat boende. Enligt socialtjänstlagen (SoL 2001:453) ska socialnämnden sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna erbjuds plats i familjehem eller så kallat hem för vård eller boende. Kommunen är ytterst ansvarig, men det faktiska skyddet och hemliga boendet erbjuds kombinerat av kommun, kvinnojourer och andra frivilliga organisationer. Länsstyrelsen i Skåne län anser att kommuner ska ansvara för att erbjuda skyddat boende, men att det självklart behöver kompletteras med boenden hos ideella verksamheter, då utsatta personer har olika behov och söker hjälp via olika verksamheter. Länsstyrelsens ansvar
Enligt Integrations- och jämställdhetsdepartementets uppdrag till länsstyrelserna om insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck (Regeringsbeslut 3, 2007-07-19) framgår att storstadslänen har ett särskilt ansvar gällande skyddat boende. Storstadslänen ska fördela regeringens utvecklingsmedel till verksamheter som erbjuder skyddat boende för personer utsatta för våld och förtryck i hederns namn. Målsättningen är att verksamheterna efter initialt stöd ska bli självförsörjande genom att respektive kommun betalar kostnad för personer de placerar i boendet. Länsstyrelserna ska följa upp verksamheterna, säkerställa att efterfrågan av skyddade boenden i landet tillgodoses samt regelbundet skicka ut uppdaterad information om de skyddade boendena till berörda myndigheter och kommuner.
29
Ungdomar Ungdomar är en grupp som drabbas hårt av bostadsbrist eftersom de är helt nya på bostadsmarknaden och därför ofta saknar ekonomiskt kapital eller bostad att byta till en ny, har begränsad kunskap om hur bostadsmarknaden fungerar och i många fall saknar kontakter som kan hjälpa till att finna en bostad. Arbetsmarknadens utveckling med korttidsanställningar i form av projekt eller vikariat gör det svårare att få lån. Den nyproduktion av bostäder som finns har oftast en alldeles för hög prisnivå för att ungdomar ska efterfråga dessa bostäder (Boverket 2007b). Konsekvensen blir att fler unga människor lever under otrygga boendeformer och tvingas att flytta ofta. Enligt en undersökning om unga vuxnas boende år 2007 bor allt färre av ungdomarna i åldersgruppen 20-27 år i en egen bostad (alt. tillsammans med partner), 53 procent jämfört med 62 procent tio år tidigare. En femtedel bor kvar hos föräldrarna, men av dessa vill 85 procent flytta till ett eget boende (Hyresgästföreningen 2007b). Etableringsåldern i arbetslivet är högre (det vill säga den ålder när 75 procent av en årskull är sysselsatt). Detta påverkar ungdomars möjlighet att skaffa bostad. År 2000 var etableringsåldern 29 år för kvinnor och 26 år för män. Motsvarande siffror för år 1990 var 23 år för kvinnor och 22 år för män. (Hyresgästföreningen 2003). Statens bostadskreditnämnd (BKN) kom i april 2005 ut med rapporten ”En egen härd” som handlar om unga vuxnas etablering på bostadsmarknaden. I denna rapport konstateras att andelen ungdomar i åldersgruppen 21-24 år som etablerat sig på bostadsmarknaden sjunkit kraftigt mellan åren 1990 och 2000. I början av 1990-talet hade cirka hälften av 21-24-åringarna i landets tillväxtregioner etablerat sig på bostadsmarknaden. I början av 2000-talet hade denna andel nästan halverats i Stockholms- och Göteborgregionerna. Även i Malmöregionen och på andra tillväxtorter var minskningen stor. Framförallt är det svårigheten att få en hyresrätt som ligger bakom den fallande graden av etablering på bostadsmarknaden (Boverket 2007b). Läget i länet
Nära två tredjedelar av Skånes kommuner anser att det råder brist på bostäder för ungdomar. Till stor del är det brist på bostäder i lämpligt prisläge och storlek för ungdomar som ställer till det enligt svaren i bostadsmarknadsenkäten 2008. Skåne har en relativt ung befolkning och i sydvästra Skåne är den yngst samtidigt som denna region attraherar unga inflyttare. Befolkningsstrukturen syns i diagrammet nedan, med en tydlig topp mellan ca 20 och 30 år i sydväst. Skånes åldersstruktur kommer att förändras under den närmaste tioårsperioden, vilket gör avtryck på bostadsmarknaden och ställer stora krav på samhällsplaneringen. En ”babyboom” i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet gör att den stora grupp gymnasieungdomar som inom kort flyttar hemifrån kommer att eftersöka små, billiga hyresrätter (Region Skåne 2007b). 30
Figur 7 Åldersfördelning i Skånes regiondelar (Region Skåne) 50 000 45 000 40 000 35 000
Antal
30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000
04
59 10 -1 4 15 -1 9 20 -2 4 25 -2 9 30 -3 4 35 -3 9 40 -4 4 45 -4 9 50 -5 4 55 -5 9 60 -6 4 65 -6 9 70 -7 4 75 -7 9 80 -8 4 85 -8 9 90 -9 4 95 -9 9 10 0+
0
År Nordvästra Skåne
Nordöstra Skåne
Sydöstra Skåne
Sydvsätra Skåne
Det finns särskilda bostäder för ungdomar i fyra kommuner, 1100 i Kristianstad1, 70 i Staffanstorp, 28 i Vellinge och 15 i Ystad. Få kommuner har särskilda insatser på gång för att underlätta för ungdomar att komma in på bostadsmarknaden. I Lund har man som enda skånsk kommun infört hyresgarantier, i Bjuv och Vellinge byggs nya särskilda ungdomsbostäder medan det i Burlöv och Ystad byggs nya små billiga hyresbostäder. Svedala arbetar genom att låta varannan ledig etta gå till unga hushåll och Åstorp har startat ett projekt som ska hjälpa unga med stödbehov att få lägenhetskontrakt. Enligt Länsstyrelsens tillståndsbeskrivning inom folkhälsoområdet år 2007 är bristen på ungdomsbostäder stor i länet (Länsstyrelsen 2007d). Kommunernas ansvar
Utöver det generella bostadsförsörjningsansvar som kommunerna har känner vi inte till något särskilt ansvar för ungdomar i kommunerna vad gäller bostadsförsörjning. Enligt lagen om kommunernas ansvar för bostadsförsörjning (2000:1383 § 1) att varje kommun ska planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder samt skapa förutsättningar för ändamålsenliga åtgärder för att bostadsförsörjningen förbereds och genomförs. I ett förslag från regeringen ska kommunerna kunna stå för en förvärvsgaranti för förstagångsköpare för att hjälpa ungdomar och hyresgäster som vill omvandla till bostadsrätt att kunna köpa sin bostad. Syftet är att underlätta etablering på bostadsmarknaden. Ett annat förslag går ut på att staten ger bidrag till kommuner som gått i borgen för enskilda hushålls skyldighet att betala hyra för sin bostad. Detta är ytterligare ett sätt att stödja hushåll som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden. Länsstyrelsens ansvar
Länsstyrelsen har inte något särskilt uppdrag när det gäller bevakning av ungdomars boende. 1
Möjligen har Kristianstad räknat studentbostäder som ungdomsbostäder. 31
Trångboddhet Trångboddhet innebär enligt Boverkets norm 3 att det finns ett rum per person i hushållet utöver kök, badrum och vardagsrum. Sammanboende kan dock dela ett rum. Ofta skiljer man på objektiv trångboddhet (norm 3) och subjektiv trångboddhet. Självvald trångboddhet utgör inte en lika hög stressfaktor som påtvingad trångboddhet som kan leda till både fysiska och psykiska hälsoproblem för hushållets medlemmar. Särskilt påtagligt kan detta vara för barn (Boverket 2006). Trångboddheten har generellt sett minskat i Sverige sedan 1960-talet och framåt men under de senaste decennierna har den legat på ca 15 procent av hushållen (Boverket 2006). Uppskattningsvis är över 480 000 barn i Sverige trångbodda enligt definitionen (Hyresgästföreningen 2007b). Trångboddheten är mest utbredd i storstadsregionerna och i Malmö räknas elva procent av hushållen vara trångbodda. Skillnaden i bostadsstandard varierar kraftigt mellan olika grupper i befolkningen. Ungefär tre av tio hushåll i den nedre inkomstkvartilen är trångbodda och generellt i Sverige är trångboddhet vanligast bland ensamstående med barn, barnrika familjer och för hushåll med utländsk bakgrund (Boverket 2006). Under de senaste tio åren har andelen trångbodda ökat bland utrikes födda i Skåne enligt Region Skåne (2007c). Det saknas aktuell övergripande statistik kring trångboddheten och dess utveckling i Sverige (Boverket 2004). De studier som finns av fenomenet baseras på urvalsundersökningar och kan därför vara svåra att bryta ner på områdesnivå eller på olika grupper. Området behöver en djupare studie och varken kommuner, utöver bostadsförsörjningsansvaret, eller länsstyrelsen, utöver det generella att bevaka situationen, har något uppdrag för trångbodda.
32
Hushåll med svag ekonomi Definitionen på hushåll med svag ekonomi är hushåll med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet som är mindre än 60 procent av medianinkomsten. Enligt gällande definition beräknar Boverket att upp till 444 000 hushåll i Sverige är ekonomiskt svaga. Det vanligaste ekonomiskt svaga hushållet är ett hushåll med en vuxen boende i hyresrätt (Boverket 2008). Möjligheterna att finna en lämplig bostad är starkt kopplad till de ekonomiska förutsättningar ett hushåll har. På en ansträngd bostadsmarknad med bostadsbrist minskar valmöjligheterna för ekonomiskt utsatta hushåll. Dessa hushåll har också begränsade möjligheter att välja bostad efter upplåtelseform, de är i princip hänvisade till hyresrätter då egna hem och bostadsrätter kräver ekonomiskt kapital alternativt lån från en bank. Den senaste nationella nulägesrapporten om vuxnas missbruk (från 21 år) hävdar att tillståndet på bostadsmarknaden präglas av ett allmänt hårdare klimat som inte endast rör brist på hyreslägenheter. Enligt en tidigare rapport från Boverket (2007c) har hyresrätten en överrepresentation av ensamstående och ensamstående med barn. 60 procent av respektive grupp bor i hyresrätt. Det finns också en överrepresentation av socialt utsatta människor. Samma rapport visar att hyresgästens disponibla inkomst är lägre jämfört med boende i ägda alternativ. Även boendeutgifterna är högre i hyresrätten, siffror för år 2005 visar en boendeutgiftsprocent på nästan drygt 27 i hyresrätt och drygt 20 för bostadsrätt och egnahem (se även Hyresgästföreningen 2007a).
33
Hemlöshet Hemlöshet är den yttersta konsekvensen av bostadsbrist och socialt utanförskap. Inte sällan relateras hemlöshet till missbruksproblem. Det är därför viktigt att poängtera att det inte behöver finnas något samband mellan hemlöshet och missbruk. Med hemlöshet avses enligt Socialstyrelsen den situation som en person befinner sig i för tillfället och definitionen täcker in allt från de mest utsatta som sover ute alternativt bor på vandrarhem, campningar och härbärgen till personer som lever kontraktslöst eller på kriminalanstalter, behandlingshem eller stödboende och som inom en tremånadersperiod eller vid framtida utskrivning inte har ordnad bostad. Enligt en sådan definition berörs 16 700 människor i Sverige, vilket totalt sett är en ökning jämfört med tidigare kartläggningar och som sträcker sig från år 1999 (Socialstyrelsen 2007b). Sedan 1999 har andelen kvinnor och personer med utländsk bakgrund ökat bland de hemlösa. Samtidigt har andelen med missbruksproblem och andelen med psykiska problem minskat. Dock har båda dessa grupper ökat i absoluta tal (Socialstyrelsen 2006). Socialstyrelsen poängterar att det bland gruppen hemlösa finns personer som inte har andra problem än att de saknar ett hem. Enligt Socialstyrelsens senaste nulägesrapport om hemlöshet (Socialstyrelsen 2007b) präglas tillståndet på bostadsmarknaden av ett allmänt hårdare klimat som inte endast rör brist på hyreslägenheter. Det finns exempelvis en tendens att hyresvärdar inte accepterar försörjningsstöd som inkomstskälla för att få ett förstahandskontrakt. Boverkets rapport ”Någonstans att bo” (2007a) bekräftar bilden. Just inkomst och inkomstkälla är något som återkommande behandlas som en central faktor vid bostadslöshet. I syfte att stödja hemlösa på vägen mot en egen bostad förmedlar socialtjänsten i vissa kommuner i landet andrahandskontrakt på "träningslägenheter", "övergångsboende" eller liknande. Boendet är förenat med socialtjänstens tillsyn och särskilda regler för den boende. Det har dock visat sig att stödboende ibland kan vara en belastning som leder till inlåsningseffekter, där den hemlöse blir kvar i stödboende. Svårigheten att bli godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt underlättas inte av stödboende. Kommunens boendelösningar för hemlösa riskerar därigenom att bli en egen bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar. Idag saknas en överblick kring hur situationen utvecklas inom området (Socialstyrelsen & Boverket, 2007). Läget i länet
I Skåne var drygt 2 400 personer hemlösa år 2005 (Socialstyrelsen 2006). Stockholms och Västra Götalands län har flest hemlösa i både absoluta tal och relation till befolkningen, därefter kommer Skåne.
34
Enligt bostadsmarknadsenkäten 2008 försöker två tredjedelar av kommunerna genom samarbete med allmännyttan ordna fram bostäder åt hushåll som har svårt att själva få ett förstahandskontrakt. Ofta är sådana svårigheter en följd av betalningsanmärkningar eller hyresskulder, arbetslöshet, missbruk eller tidigare störningar i boendet. Åtta kommuner har regelbundet samarbete med privata hyresvärdar. I 23 kommuner hyrs sammanlagt ca 1 600 lägenheter ut av kommunen i andra hand till hushåll som står utanför den ordinarie bostadsmarknaden. En fråga i bostadsmarknadsenkäten handlar om kartläggning av hemlöshet. Elva kommuner gör årligen en kartläggning av hemlöshetens omfattning i kommunen och nära två tredjedelar av kommunerna gör inte någon kartläggning alls. När det gäller relationen mellan boendeformer och missbruk är det inget som dokumenteras via bostadsmarknadsenkäten. Barn drabbas särskilt hårt av hemlöshet. Enligt Hyresgästföreningens nättidning ”Hem och Hyra” har 66 barn i Skåne vräkts under första halvåret 2008. Enligt Länsstyrelsen sociala sektion i Skåne uppfyller socialtjänsten sitt ansvar och ordnar bostäder efter tillfälliga lösningar. Samtidigt menar man att det är ett bostadspolitiskt problem, socialtjänsten kan inte agera bostadsförmedlare. Kommunens ansvar
Kommunerna har enligt socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för att dem som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Det omfattar därmed även trångbodda hushåll, hushåll med svag ekonomi, hemlöshet samt personer med missbruksproblem. Kommunerna har dessutom via lagen om kommunernas ansvar för bostadsförsörjning (1993:387) ett ansvar för planeringen och genomförandet av bostadsförsörjningen, vilket går ut på att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. Länsstyrelsens ansvar
Länsstyrelsens ansvar när det gäller bostadsförsörjning för trångbodda hushåll, hushåll med svag ekonomi, hemlöshet samt personer med missbruksproblem är att via tillsyn bevaka kommunernas efterlevnad av socialtjänstlagen. Länsstyrelsen har utöver det inget särskilt uppdrag att följa och dokumentera utvecklingen i länet. Dock görs årligen bostadsmarknadsanalysen som belyser bostadsmarknaden i länet ur ett brett perspektiv. Här tas olika gruppers situation på bostadsmarknaden upp. I syfte att bidra med kunskapsutveckling händer det att Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i samverkan arrangerar regionala konferenser inom temat. Företrädare för Länsstyrelsens sociala sektion menar dock att det finns tendenser om att regeringen i kommande regleringsbrev kan komma att uppdra till Länsstyrelsen att utreda och dokumentera utvecklingen för hemlösa.
35
Nationella insatser för att motverka utestängning från bostadsmarknaden Socialstyrelsen (2007b) föreslår en strategi för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Fyra mål har definierats: 1) alla ska garanteras tak över huvudet, 2) antalet kvinnor/män med som inte har ordnad bostad inför utskrivning från kriminalvårdsanstalt, behandlingsenhet, har stödboende eller vistas i hem för vård eller boende ska minska, 3) inträde på bostadsmarknaden ska underlättas för personer i boendetrappor, träningslägenheter, eller andra former av boenden som tillhandahålls av socialtjänsten, 4) antalet vräkningar ska minska totalt sett och inga barn ska vräkas. Kopplat till strategin har Socialstyrelsen tagit fram en vägledning till stöd för kommunerna och andra aktörer i det vräkningsförebyggande arbetet. Tillsammans med Boverket ska Socialstyrelsen presentera en plan för hur den så kallade sekundära bostadsmarknaden återkommande ska kunna kartläggas, samt ta fram en kunskapsöversikt om effekter av olika boendelösningar. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fördela utvecklingsmedel i syfte att arbeta mot hemlöshet, motverka vräkningar och hemlöshet bland barn, enligt regeringens strategi ”Hemlöshet – många ansikten mångas ansvar”. Regeringen har avsatt utvecklingsmedel för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Totalt finns 47 700 Tkr under två år att ansöka om. Kommuner, landsting, bostadsföretag, frivilligorganisationer, m.fl. inbjuds att söka utvecklingsmedel för lokala satsningar som syftar till att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden (Socialstyrelsen, 2007c)
36
Andra källor till kunskap i länet Regionalt underlagsmaterial vad gäller bostadsförsörjning för de utsatta grupper som ingår i uppdraget är knapphändigt. På nationell nivå finns flera aktörer som bevakar bostadsfrågor för olika grupper, exempelvis Socialstyrelsen och Boverket. Integrationsverket var före sin nedläggning också en viktig källa till kunskap om boendesituationen för personer med utländsk bakgrund. Statistiska centralbyrån producerar en stor mängd statistik nedbruten på kommunal eller regional nivå. Här finns mycket att hämta för den som är bevandrad i statistik och som har möjlighet att fördjupa analyserna. Dock finns vissa brister eftersom det inte har utförts någon Folk- och Bostadsräkning (FoB) sedan 1990. Ett mått på bostadsstandard skulle till exempel vara hur utbredd trångboddheten är. Här finns dock inte några riktigt bra data att tillgå. Avsaknaden av en FoB innebär att vi har dålig kunskap om hushållens sammansättning och bostadsstandard. Vad gäller bostadsbeståndet har detta ”räknats upp” sedan 1990 vilket gör att felmarginalen kan vara ganska stor. Först år 2011 kan vi räkna med att få tillgång till data som tar hushållen i beaktning igen. På regional nivå gör Region Skåne viktiga kunskapssammanställningar över situationen i länet. Här finns statistik att hämta om vissa utvalda frågor men dessa ger sällan en heltäckande bild. En regional aktör som producerar kunskapsunderlag utifrån ett brukarperspektiv är Hyresgästföreningen som är en medlemsorganisation för hyresgäster och förbundet arbetar med målsättningen att alla ska ha rätt till en god bostad till rimlig kostnad samt att alla hyresgäster garanteras ett boende med trygghet, inflytande och gemenskap. Länsstyrelsen har i uppdrag att via den sociala tillsynen bevaka, men också genom information och rådgivning stödja, kommunernas bostadsförsörjning för olika målgrupper. På Länsstyrelsens sociala sektion finns stora kunskaper över den sociala tillståndet på kommunnivå. En generell sammanställning kring situationen i länet är svår att göra vilket dels beror på att kommunerna har mycket olika förutsättningar, dels på att tillsyn och sammanställningar som görs inte alltid är heltäckande på grund av objektens omfattning. Bostadsmarknadsenkäten är en av de viktigaste källorna till kunskap om bostadsmarknaden. Den är heltäckande i så motto att alla kommuner har besvarat enkäten, men det finns vissa brister i både enkätkonstruktion och svar. Många frågor baseras på den erfarenhet kommunerna har, inte på faktiska data. Ett exempel är frågan om bostadsmarknadsläget där kommunen kan ange brist, balans eller överskott beroende på om efterfrågan på bostäder överstiger utbudet. I en liten kommun kan bristen bestå i en kö på tio hushåll medan det i en större kan utgöras av tusentals köande hushåll. Samtidigt är en kö inte något bra mått på bostadsbrist 37
eftersom många hushåll står i bostadskö trots att de har en tillfredsställande bostad. Enkäten utgör ett unikt underlag för att få kunskap om bostadsmarknaden finns det goda skäl att fortsätta arbeta med den och utveckla både frågeställningarna och sättet den besvaras på. På kommunal nivå finns stora kunskaper om den lokala bostadsmarknaden och kommunens invånare. Men detta är sällan dokumenterat på ett lättillgängligt sätt eller ens jämförbart mellan kommunerna, vilket gör att det krävs ett stort arbete för att sammanställa informationen. Ett flertal forskare arbetar med bostadssituationen för olika grupper i samhället, vilket är en viktig källa till kunskap och resonemang men sällan till regional kunskap. Här skulle behövas en bättre inventering av forskning som bedrivs och som har bedrivits.
38
Olika problematik – problemets kärna Uppdraget syftar till att analysera bostadsmarknaden för grupper med olika förutsättningar och behov samt att utreda olika verksamheters ansvar för bostadsförsörjningen. Den gemensamma nämnaren är att det råder bostadsbrist för samtliga grupper, men vissa grupper drabbas särskilt hårt. Vi har identifierat två olika problembilder. Det handlar dels om en generell bostadsbrist, dels om anpassade bostäder för personer med behov av särskilt boende. Flest kommuner anger brist på bostäder för medelålders och äldre, ungdomar och barnfamiljer. Dock märks effekten av bostadsbristen för till exempel flyktingar tydligt eftersom just bostadsbrist identifieras som ett problem för kommunerna när det gäller att ta emot flyktingar. Vi kan konstatera att för att få till stånd en bättre fungerande bostadsmarknad krävs förslag på förändring av strukturer. För detta fordras politiska beslut. Den första problembilden utgörs av den generella bostadsbristen. Skånes befolkning ökar kraftigt. Samtidigt som det har byggts för få bostäder för att försörja befolkningen. Befolkningstrycket är också ojämnt fördelat i Skåne, där den västra delen växer snabbast. Detta leder till utträngningseffekter där de som har råd har större förutsättningar att välja sitt boende. På en ansträngd bostadsmarknad brukar hushåll med goda ekonomiska resurser klara sig. Sämre är möjligheterna för dem som saknar ekonomiska medel, kontakter eller socialt skyddsnät. En effekt kan bli att segregationen ökar samt att det blir svårare för nya grupper att etablera sig på bostadsmarknaden. Hyresbostäder har en central roll på bostadsmarknaden för flera grupper, inte minst för ekonomiskt svaga och nya hushåll på bostadsmarknaden. Kommunerna anger i bostadsmarknadsenkäten att det saknas hyresrätter för att täcka bostadsbehoven. På grund av omvandling av hyresrätter till bostadsrätter minskar antalet hyresbostäder i vissa kommuner och samtidigt hävdar kommunerna att slopade bostadsbyggnadssubventioner gör att färre bostäder byggs. I de fall allmännyttan säljs ut försvinner ett viktigt instrument för kommunerna att arbeta med bostadsförsörjning. Flertalet av de grupper som har beskrivits i rapporten bor i huvudsak i hyresrätt eller är hänvisade till att försöka ta sig in på bostadsmarknaden via en hyresrätt. Boverket (2007c) anger att det finns en överrepresentation av socialt utsatta människor i hyresrätter. Boende i hyresrätt betalar också förhållandevis mer för sitt boende än de som äger sina bostäder. Den andra problembilden handlar om att en del kommuner har svårigheter att erbjuda särskilda boendeformer och bostäder med särskild service. Det finns dålig beredskap samtidigt som medvetenheten om behoven ökar. Ett dilemma för kommunen är att uppförande av särskilda boenden kräver ändringar i detaljplan (förutsatt att det inte finns inskrivet redan) enligt Plan- och bygglagen (PBL). Särskilda boenden och bostäder med särskild service kan dessutom upplevas som störande 39
då en sådan arbetsplats kan generera mer trafik och rörelse i närområdet. Kommunerna måste därför ha särskilt god framförhållning för att lyckas integrera sådana bostäder i existerande bebyggelse. Länsstyrelsen i Skåne län noterar att antalet icke verkställda beslut ökar. Trots möjligheten för Länsstyrelsen att begära om avgifter för icke verkställda beslut syns ännu inga tydliga tecken på att frågan prioriteras. I relation till den andra problembilden ska sägas att det är komplicerat att hålla isär de olika grupper som har rätt till särskilt boende enligt SoL och LSS. Det finns en viss överlappning både när det gäller målgrupp och lagstiftning som försvårar tolkning av statistikuppgifter för att bedöma behov av särskilda boendeformer. Personer med funktionsnedsättning kan beviljas boende med stöd av både SoL och LSS beroende på funktionsnedsättningens art och den enskildes önskemål. Äldre personer kan på grund av sin funktionsnedsättning vara berättigade till LSS-bostad. Innehållet i verksamheten kan dock på grund av de boendes tilltagande ålderskrämpor behöva anpassas så att de liknar vad som erbjuds i särskilda boendeformer för äldre enligt SoL.
Ansvars- och rollfördelning När det gäller de grupper som berörs av uppdraget finns det ett tydligt lagstadgat bostadsförsörjningsansvar hos kommunerna. Konsekvenserna av icke uppfyllt bostadsförsörjningsansvar är otydligt och länsstyrelsen saknar reella sanktionsmöjligheter. Det saknas aktörer som följer hur kommunerna uppfyller sitt ansvar. Länsstyrelsen har dock ett tillsynsansvar avseende kommunernas efterlevnad av socialtjänstlagen, men detta ansvar är inte heltäckande för de grupper som ingår i uppdraget. Flyktingar, invandrare, ungdomar, familjer med svag ekonomi, trångbodda och hemlösa ingår inte i tillsynsansvaret och därmed saknar länsstyrelsen möjlighet att påverka bostadssituationen för dessa grupper. Utöver tillsynsansvaret är Länsstyrelsens roll att årligen sammanställa och analysera situationen i länet när det gäller bostadsmarknaden, vilket ska utgöra planeringsunderlag för kommunerna. En viss påverkan har länsstyrelsen genom granskning av översiktsplaner. Här finns möjlighet för länsstyrelsen att påtala situationen för de grupper som ingår i uppdraget. För de grupper som länsstyrelsen har tillsynsansvar över saknas påverkansmöjlighet mellan planeringsstadiet av bostäder och den eventuella sociala tillsynen. Enligt Boverkets och Socialstyrelsens gemensamma rapport ”Hur utvecklas den sekundära bostadsmarknaden?” (2007) är det uppenbart att vissa människor behöver andra samhälleliga stödinsatser utöver hjälp med att skaffa en bostad. Socialtjänsten är i första hand inriktad på att hantera individuella problem – hemlöshet är ett individuellt problem, samtidigt som det är ett strukturellt problem som hänger samman med hur bostadsmarknaden fungerar. Boverket och Socialstyrelsens rapport efterfrågar därför ett avsevärt bättre samarbete mellan kommunernas 40
socialtjänst och den del av kommunens organisation som har ansvaret för bostadsförsörjningen. Socialstyrelsen och Boverket konstaterar att det tyvärr är en hel del kommuner som inte arbetar särskilt aktivt med det grundläggande bostadsförsörjningsansvaret. Trots att kommunernas självbestämmande ska öka enligt Prop. Vissa bostadspolitiska frågor (2008/2007:61) så kan kommunen i realiteten sällan besluta om vad som ska byggas utöver allmännyttiga bostäder. Utanför de mest attraktiva tillväxtzonerna har privata bostadsbolag stor makt i byggandet vilket beror på att kommunerna är angelägna om att det byggs. Ur ett socialt perspektiv är byggherrarna ansvarsbefriade och kan anpassa byggandet efter efterfrågan på marknaden. Bilden bekräftas i en sammanställning av kommunernas bostadsplanering för sydvästra Skåne, där det framgår att bostadsbyggandet i huvudsak idag är marknadsstyrt och kommunernas inflytande på bostadsbyggandet är mer begränsat än för några decennier sedan (SSSV-kommunernas bostadsplanering 2004). Vidare saknas det i många kommuner bostadsförsörjningsriktlinjer och i flera kommuner behöver de uppdateras. Bostadsförsörjningsriktlinjerna bör finnas i alla kommuner och beakta olika gruppers situation på bostadsmarknaden. Samarbete kring bostadsfrågor med de ”mjuka förvaltningarna” sker i begränsad utsträckning i Skånes kommuner. För att kunna möta den demografiska utvecklingen och knyta denna till övrig utveckling i kommunen behövs kunskapen som kan inhämtas från skolkontor, barn- och äldreomsorg, socialförvaltning och fritidsnämnd. Etablerade tvärsektoriella samarbeten finns ofta via till exempel kommunernas folkhälsoråd. Dessa skulle kunna utvecklas ytterligare. Det är svårt att se konsekvenser av samhällsplanering och bostadsförsörjning för utsatta grupper på bostadsmarknaden på regional nivå. Den rådande etniska och sociala boendesegregationen är ett exempel där mellankommunal och regional planering är relevanta nivåer att hantera frågan. Dock sker den mellankommunala planeringen kring bostadsförsörjning i begränsad omfattning och det saknas en regional aktör som kan lyfta frågorna till regional nivå med mandat att utföra fysisk planering. Region Skåne har via ansvaret för regional utvecklingsplanering en viktig del i bostadsförsörjningsfrågan. I Regionalt utvecklingsprogram för Skåne (2004) anges flera målsättningar för att utveckla och främja en jämställd och jämlik tillgång till bostadsmarknaden som många aktörer kan utveckla.
41
Förslag till Länsstyrelsen
42
-
En mer heltäckande inventering av tillståndet på bostadsmarknaden i länet för vissa grupper som det saknas samlad regional kunskap om. Det kan framställas bland annat genom intervjuer med sakkunniga på kommuner och andra instanser, samt fördjupad statistikanalys.
-
Det behövs ett bättre sammanställt kunskapsunderlag om läget i länet ur det sociala perspektivet. Redan idag pågår ett samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen, Region Skåne, Lunds universitet och Hörby kommun som syftar till att bättre ta till vara de kunskaper som socialtjänsten har om den sociala och hälsomässiga utvecklingen i kommunen. Modellen utgår från de nationella folkhälsomålen och innebär att den ofta individbaserade kunskapen som finns inom socialtjänsten ska generaliseras och sammanställas i ett material som kan ligga till grund för kommunledningens strategiska beslut. Under förutsättning att modellen utvärderas positivt i pilotstudien, föreslår vi att en liknande studie genomförs på Länsstyrelsens sociala sektion.
-
Det behövs ett forum för regional samverkan i bostadsfrågor. Vi ser att Länsstyrelsen som regional myndighet kan samla andra berörda aktörer för att främja bostadsbyggande och en hållbar bostadsförsörjningsplanering. Exempel på sådana aktörer kan vara socialtjänst, kommunledning, Region Skåne, byggherrar, samhällsplanerare, högskolor och universitet, Boverket, privata och kommunala bostadsbolag. Syftet är att stödja kommunerna i deras arbete med bostadsförsörjningsansvar och samhällsplanering. I samband med detta är det också viktigt att stödja det regionala arbetet inom integrationsområdet.
-
När det gäller bostadsmarknadsenkäten finns det behov av att i dialog med Boverket utveckla enkätens frågeställningar och struktur. Ändringar i enkäten bör dock göras med stor försiktighet då det kan skada möjligheterna att över tid studera trender och tendenser på bostadsmarknaden.
Sammanfattning av bostadssituationen för utsatta grupper i Skåne Läget i länet
Asylsökande samt nyanlända med uppehållstillstånd
Svenskar med utländsk bakgrund
Ungdomar
Hemlöshet
Trångboddhet Hushåll med svag ekonomi
- Stort behov av bostäder - Allmän brist på hyreslägenheter - Brist på stora hyreslägenheter - 7 kommuner saknar avtal med migrationsverket - 1/3 av kommunerna samarbetar med privata fastighetsägare - I 4 kommuner förväntas flyktingarna lösa bostadsfrågan själva - 20 % utländsk bakgrund - 170 nationaliteter - Etnisk bostadssegregation - Flest från Danmark, därefter Irak
- Stor andel unga i sydvästra Skåne - Andelen unga som ska flytta hemifrån ökar - Stor brist på bostäder som unga efterfrågar - Uppgifter om tillståndet i länet saknas - 66 vräkta barn under första halvåret 2008 - 11 kommuner gör årligen kartläggning över situationen - 22 kommuner samarbetar med allmännyttan för att ordna bostäder åt hushåll som har svårt att själva få ett första handskontrakt - 8 kommuner har samarbete med privata hyresvärdar - Mest omfattande i södra Skåne - Störst problem och ökande bland utrikes födda. - Uppgifter om tillståndet i länet saknas - Ekonomin är avgörande för möjligheten att finna bostad
Kommunens ansvar
Länsstyrelsens ansvar
Slutsats
- Via överenskommelse med Migrationsverket åtar sig kommunen att erbjuda bostad och individuell introduktionsplan - Kommunen får ersättning för mottagna personer
- Verka för regional samverkan - Verka för att det finns beredskap och kapacitet hos kommunen - Följa upp kommunens introduktion
- Integrationsarbetet är en prioriterad fråga inom Lst - Generell bostadsbrist påverkar möjligheterna att finna lämpliga bostäder
- Många kommuner arbetar med integrationsfrågor men har inget specifikt ansvar utöver bostadsförsörjningslagen
- Inget särskilt uppdrag
- Utbredd etnisk boendesegregation i länet bidrar till utanförskap och utsatthet för vissa grupper - Kommunernas engagemang varierar - Saknas regionalt angreppssätt
- Kommunen har ansvar för planering och genomförande av bostadsförsörjning enligt bostadsförsörjningslagen
- Inget särskilt uppdrag
- Nyproducerade bostäder är ofta för dyra för unga
- Har det yttersta ansvaret att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver - Kommunen har ansvar för planering och genomförande av bostadsförsörjning enligt bostadsförsörjningslagen
- Tillsyn av kommunernas efterlevnad av SoL
- Sammanställning av läget i länet behövs - Bättre samverkan mellan kommunens socialtjänst och ansvariga för bostadsförsörjning - Barn drabbas särskilt hårt
- Kommunen har ansvar för planering och genomförande av bostadsförsörjning enligt bostadsförsörjningslagen.
- Inget särskilt uppdrag
- Svårt att veta omfattningen pga. bristande statistik.
- Samma som ovan
- Samma som ovan
- Samma som ovan
43
Läget i länet
Äldre
Funktionshindrade enligt SoL
Funktionshindrade enligt LSS
Slutsatser
44
- Särskilt boende minskar - Seniorboendet ökar - 15 % av 65+ har äldreomsorg - 95 % av gruppen lever i ordinärt boende - Icke verkställda beslut ökar (IVB) (255 st dec 2007) - 6 kommuner uppger brist på särskilda boenden - Nytt investeringsstöd för äldreboenden
- 7 kommuner anger brist på särskilt boende enligt SoL och LSS - Ingen kommun anger överskott - 6 IVB enligt SoL (kvartal 4, 2007) - 30 IVB enligt LSS (kvartal 4, 2007) - 114 IVB enligt LSS (hela 2007)
- Generell bostadsbrist - Brist på hyresbostäder - Brist på särskilda bostäder - Brist på bostäder med särskild service - Demografisk utveckling förändrar efterfrågan och behov på bostadsmarknaden - Ekonomiska förutsättningar avgörande - Finns individer som helt faller utanför bostadsmarknaden - Lst bild överensstämmer inte alltid med BME
Kommunens ansvar
Länsstyrelsens ansvar
Slutsats
- Tillsynsansvar enligt SoL
- Flest kommuner anger brist på bostäder för medelålders äldre i BME - Brist på särskilda boenden idag och framöver - Lst har ett tydligt lagstadgat uppdrag och verktyg genom ansökan om särskild avgift, men med låg verkningsgrad
- Ska verka för att funktionshindrade får goda bostäder och ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för funktionshindrade som behöver stöd enligt SoL - Ska bedriva uppsökande verksamhet - Ska garantera goda levnadsvillkor - Ska inrätta bostäder med särskild service för funktionshindrade - Ska till Lst rapportera IVB
- Tillsynsansvar enligt SoL och LSS
- Brist finns - Kommunerna prioriterar inte frågan och det är svårt att få till stånd nybyggnation av särskilda boenden eftersom det kräver ändring i detaljplan
- Bostadsförsörjningslagen, Socialtjänstlagen samt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade reglerar kommunernas ansvar - Kommunerna har ett övergripande och omfattande ansvar för bostadsförsörjning - Kan kommunerna påverka vad och var det byggs?
- Har en aktiv roll genom att tillhandahålla planeringsunderlag och plangranskning. - Lst har riktade uppdrag när det gäller äldre, funktionsnedsatta och skyddat boende genom tillsyn och fördelning av medel. - Har hittills saknat en övergripande bild av situationen för utsatta grupper
- Lst har ingen tydlig roll mellan plangranskning och ev. tillsyn - Det regionala planeringsansvaret är otydligt - BME ger begränsad bild av läget (pga enkätens utformning och kommunernas förutsättningar att besvara enkäten). - Bostadsförsörjning är en politiskt känslig fråga - Bostadsförsörjningen är en viktig fråga för regional tillväxt
- Ska verka för att äldre får goda bostäder och ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre som behöver stöd enligt SoL - Ska bedriva uppsökande verksamhet
Referenslista Andersson et al (2007): Segregationens dynamik och planeringens möjligheter. En studie av bostadsmarknad och flyttningar i Malmöregionen. Malmö stadskontor. Boverket (2008): Boendeekonomi för hushåll med de sämsta ekonomiska förutsättningarna. Beskrivning av situationen år 2005. Boverket (2007a): Någonstans att bo. Boverket (2007b): Ungdomars boende. Lägesrapport 2006. Boverket (2007c): Hushållens boendeekonomi år 2005 samt prognos för 2008 delrapport. Boverket (2006): Var finns rum för våra barn? – en rapport om trångboddhet i Sverige. Boverket (2004): PM från Boverket 2004-12-20, särtryck i anslutning till rapporten Många mål få medel. Boverket (2002): Bostadsmarknaden i Skåne – behov strategier och utvecklingsmöjligheter. Fastighetsägarna Syd (2006): Bostadsmarknaden i Skåne år 2005. En rapport om ombildningar från hyresrätter till bostadsrätter. Finansdepartementet (2007:27): Regleringsbrev avseende budgetår 2008 avseende Länsstyrelserna. Regeringen. Hem och Hyra (2008): 443 barn har vräkts i år. Hyresgästföreningens medlemstidning. Nätupplaga: www.hemochhyra.se Hyresgästföreningen (2007a): Neutral bostadsbeskattning – avdragsrätt för hyra Hyresgästföreningen (2007b): Unga vuxnas boende år 2007. Hur bor 20-27åringarna? Hur vill de bo? Hyresgästföreningen (2003): Unga vuxnas boende år 2003. Kommunallagen (1991:900) Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Lag (2000:1383) om kommunernas ansvar för bostadsförsörjning Lind, Hans, och Lundström, Stellan (2007): Bostäder på marknadens villkor. SNS förlag. Länsstyrelsen i Skåne län (2008): Beslut enligt LSS som inte var verkställda den 31 december 2007. Dir.nr.: 701-1162-08 Länsstyrelsen i Skåne län (2007a): Hur gör vi förarbetet inför tillsyn?
45
Länsstyrelsen i Skåne län (2007b). Flyttmönster och dess påverkan på etnisk boendesegregation i Skåne län. Länsstyrelsen i Skåne län (2007c): Äldrestatistik. Sociala sektionen. Länsstyrelsen i Skåne län (2007d): Kunskapsunderlag till rapporten En socialt hållbar utveckling – med folkhälsa som utgångspunkt. Länsstyrelsen i Skåne län (2006): Kvalité va é dé? En medborgarundersökning om äldreomsorg i Skåne 2005/2006. Länsstyrelsen i Skåne län (2005): Kommunal planering för äldre och funktionshindrade. En rapport om hur 21 kommuner i Skåne planerar för att tillgodose framtida behov. Länsstyrelsen i Skåne län (2004): Skåne-UNO En kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning. Skåne i utveckling 2005:6. Migrationsverket, www.migrationsverket.se Plan och bygglagen (1987:10) Proposition 2008/2007:61: Vissa bostadspolitiska frågor Proposition 1992/93:159: Om stöd och service till vissa funktionshindrade Region Skåne www.skane.se Region Skåne (2007a): Skånes befolkning. Region Skåne (2007b): Befolkningsprognos 2007-2016. Region Skåne (2007c): Hur har det gått för Skåne? Region Skåne (2004): Regionalt utvecklingsprogram för Skåne Socialstyrelsen & Kronofogdsmyndigheten (2008): Vräkningsförebyggande arbete – stöd till socialtjänsten och andra aktörer. Socialstyrelsen (2007a): Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning. Lägesrapport 2007. Socialstyrelsen (2007b): Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar. Plan för genomförande av regeringens strategi för att motverka bostadslöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2007-2009. Socialstyrelsen (2007c) Ansökan om utvecklingsmedel för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden Socialstyrelsen (2006): Hemlöshet i Sverige 2005. omfattning och karaktär. Socialstyrelsen & Boverket (2007). Hur utvecklas den sekundära bostadsmarknaden? Förslag till uppföljning av kommunernas boendelösningar för hemlösa personer Socialtjänstlag (2001:453) 46
SOU 2007:82, Slutbetänkande av utredningen om tillsynen inom socialtjänsten 2004:12: Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten. SOU 2007:103, Delbetänkande av Äldreboendedelegationen: Bo för att leva – seniorbostäder och trygghetsbostäder. SOU 1997:118. Delade städer. Socialdepartementet, Stockholm. SSSV-kommunernas bostadsplanering, sammanställning 2004. Malmö Stadsbyggnadskontor. (SSSV = Samverkan Skåne SydVäst). Statens bostadskreditnämnd (2005): En egen härd. Unga vuxnas etablering på bostadsmarknaden. Statistiska centralbyrån, SCB, www.scb.se
47
I Skåne råder det brist på bostäder i stort sett i samtliga kommuner och det som efterfrågas är mindre och billiga lägenheter för yngre och äldre samt stora lägenheter för barnrika familjer. Det som idag byggs är något helt annat och för andra målgrupper. Länsstyrelsen har i rapporten ”Det byggs för lite och det som byggs är fel” undersökt hur bostadsmarknaden utvecklas för vissa grupper i Skåne samt berörda aktörers ansvar i bostadsförsörjningsfrågan. Förhoppningen är att underlaget kan resultera i en bred diskussion kring hur den allt mer ansträngda bostadsmarknaden i Skåne ska kunna tillfredsställa allas behov.
Östra Boulevarden 62 A, 291 86 Kristianstad Kungsgatan 13, 205 15 Malmö Tel 044/040-25 20 00, Fax 044/040-25 21 10 Epost
[email protected] www.m.lst.se