2007:100
D-UPPSATS
Lärande för långsiktig hållbarhet Jämförande diskursanalys av medborgarskap för "hållbar utveckling" i Piteå respektive Växjö kommun
Markus Boman
Luleå tekniska universitet D-uppsats Statsvetenskap Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2007:100 - ISSN: 1402-1552 - ISRN: LTU-DUPP--07/100--SE
Abstract Sustainable development has become the ideology of the twentieth first century. As an important concept and as a framework of political action, sustainable development can at this point be considered as the very symbol of a paradigm in the international debate over environmental issues and the threats of climate change. But what does the concept of sustainability actually suggest? This thesis uses discourse analysis in order to examine the Swedish learning for sustainable development as to three different discourses on the national arena; the government and the municipals of Piteå and Växjö respectively. When the study foremost concerns official policy documents that contain associations with the study area, the methodology used takes into consideration both language, signs, metaphors and so called story lines. The purpose with the thesis was to conclude whether or not a specific view on the relationship between individual and society could be established behind the rhetoric of the term sustainable development. This may also be summarized with the following question: Can a specific citizenship theory be distinguished behind the learning for sustainable development? The analysis eventually gives some interesting findings related to this question. At first, it is concluded that the policy documents of the three mentioned discourses, point towards primarily a civic republican or a liberal citizenship model. There are also some references that can be associated with an ecological post-cosmopolitan citizenship but these are in most cases subordinated either the civic republican or the liberal citizenship ideas. Given these results, what purpose do the ecological references serve within this policy area? Is it to give legitimacy to conservative ideas or is it rather to provide them with a progressive input of revision and transformation? In both cases, the relationship between individual and the state remains uncertain. Knowledge has been found the most important aspect of this policy area as it becomes both a purpose and a means of practice. The concept is linked with sustainable development and democracy, gaining or providing with legitimacy and content. It is therefore apparent that sustainable development in these discourses achieves the place as a preferred value in itself. The problem to conclude is whether the individual only is required to have knowledge and understanding about sustainable development, or does the individual rather have to know certain knowledge and understanding? Do we have to choose between free thinking and long term ecological sustainability?
Innehållsförteckning Kapitel 1. Hållbar utveckling 1.1 Syfte 1.2 Metodologisk utgångspunkt 1.3 Litteratur och källkritik 1.4 Avgränsningar 1.5 Disposition
Sida 1 3 4 5 7 8
2. Teoretiskt ramverk 2.1 Medborgarskap 2.11 Liberalt medborgarskap 2.12 Republikanskt medborgarskap 2.13 Ekologiskt medborgarskap
10 12 13 15 16
3. Analytiskt tillvägagångssätt 3.1 Diskurser och medborgarskap
19 20
4. Nationell policy kring lärande för hållbar utveckling 4.1 Rättigheter och skyldigheter 4.2 Territoriell anknytning 4.3 Privat respektive offentligt 4.4 Överordnad värdegrund 4.5 Sammanfattning av den nationella policyn kring lärande för hållbar utveckling
21 21 26 27 28 30
5. Piteå kommun utifrån policyområdet lärande för hållbar utveckling 5.1 Rättigheter och skyldigheter 5.2 Territoriell anknytning 5.3 Privat respektive offentligt 5.4 Överordnad värdegrund 5.5 Slutsatser Piteå
32 32 33 34 35 37
6. Växjö kommun utifrån policyområdet lärande för hållbar utveckling 6.1 Rättigheter och skyldigheter 6.2 Territoriell anknytning 6.3 Privat respektive offentligt 6.4 Överordnad värdegrund 6.5 Slutsatser Växjö
38 38 39 41 42 44
7. Diskussion och slutsatser
46
Käll- och litteraturförteckning
Figurförteckning Figur
Sida
1. Hållbar utveckling 2. Teoretiskt ramverk 3. Analytiskt tillvägagångssätt 4. Nationell policy kring lärande för hållbar utveckling Tabell 4.1 Framträdande tecken under avsnittet rättigheter och skyldigheter Tabell 4.2 Framträdande tecken under avsnittet territoriell anknytning Tabell 4.3 Framträdande tecken under avsnittet privat respektive offentligt Tabell 4.4 Framträdande tecken under avsnittet överordnad värdegrund
25 26 28 30
5. Piteå kommun utifrån policyområdet lärande för hållbar utveckling Tabell 5.1 Framträdande tecken under avsnittet rättigheter och skyldigheter Tabell 5.2 Framträdande tecken under avsnittet territoriell anknytning Tabell 5.3 Framträdande tecken under avsnittet privat respektive offentligt Tabell 5.4 Framträdande tecken under avsnittet överordnad värdegrund
33 34 35 36
6. Växjö kommun utifrån policyområdet lärande för hållbar utveckling Tabell 6.1 Framträdande tecken under avsnittet rättigheter och skyldigheter Tabell 6.2 Framträdande tecken under avsnittet territoriell anknytning Tabell 6.3 Framträdande tecken under avsnittet privat respektive offentligt Tabell 6.4 Framträdande tecken under avsnittet överordnad värdegrund
39 41 41 44
7. Diskussion och slutsatser
1. Hållbar utveckling Den av FN initierade så kallade Stockholmskonferensen som ägde rum året 1972, kom att bli något av ett startskott till det som senare skulle bli en erkänd och legitim internationell politisk klimatdebatt, i vilken människans påverkan av miljön blev en av de viktiga kärnfrågorna. Konferensen kom emellertid att kännetecknas av den problematik som också framöver skulle färga debatten. Enligt Lorraine Elliott handlade det främst om frågorna prioritering och ansvarsfördelning men rörde även det internationella politiska läget i allmänhet. Det var inte heller samtliga av FN:s medlemsstater som deltog i konferensen. Ett exempel på detta var det dåvarande socialistiska blocket i Öst- och Centraleuropa som bojkottade samrådet av delvis andra politiska skäl än de som rörde specifikt miljöpåverkan och klimatet.1 Stockholmskonferensen visade kanske framförallt på svårigheten i att på ett internationellt plan enas om konsensus kring frågan om människans påverkan av miljön. Året 1987 publicerade FN-organet The World Commission on Environment and Development, rapporten ”Our Common Future”2, i vilken den internationella klimatdebatten ställdes inför ett nytt politiskt ledmotiv och centralbegrepp; hållbar utveckling.3 Rapporten innebar en strävan efter att söka åstadkomma en gemensam utgångspunkt i det internationella arbetet. Budskapet, vilket riktade ansvar både mot stat och individ, var att grunden för all utveckling är att tillgodose mänskliga behov. Men för att säkerställa hållbarheten i det långsiktiga, måste all ekonomisk utveckling ske i sådan regi att dagens behov kan tillgodoses utan att göra avkall på den långsiktiga hållbarheten. Detta i både ekonomisk, social och ekologisk bemärkelse.4 Idag är hållbar utveckling ett etablerat begrepp i såväl internationell som nationell politik, exempelvis i Sverige där hållbarhetsbegreppet sedan länge har varit huvudtema för det nationella samhällsbyggandet. I centrum för detta står de politiska partierna i riksdagen, samt regeringen. Den socialdemokratiska regering som styrde Sverige under mandatperioden 2002-2006 definierade hållbar utveckling som ett ”övergripande mål” och som en form av ideologiskt filter, vilket alla frågor och beslut måste fästa avseende vid.5 Men i vilken utsträckning används idag egentligen hållbar utveckling, och i vilka syften? Det kan argumenteras för att hållbarhetsbegreppet har blivit något av ett slagkraftigt politiskt 1
Lorraine Elliott (2004), The Global Politics of the Environment, sid. 10-11. Denna rapport har även uppmärksammats som den så kallade Brundtlandrapporten. 3 Definierat och beskrivet i United Nations, General Assembly (1987) Session 42, ärende 83; Report of the World Commission on Environment and Development; Annex: Our Common Future sid. 56. 4 Ibid. sid. 54-57. 5 Regeringens skrivelse 2003/04: 129, En svensk strategi för hållbar utveckling – ekonomisk, social och miljömässig, sid. 7-8. 2
1
associationstema som i olika utsträckning har kommit att användas för att föra fram en viss agenda i ett specifikt politiskt syfte. Detta blir också kärnan till den ansats som gör denna studie statsvetenskapligt relevant. Vad menas egentligen med hållbar utveckling i en politisk kontext? Är den latenta innebörden i de resonemang som för fram hållbarhetsbegreppet densamma som Brundtlandkommissionen en gång avsåg? Eller har hållbar utveckling istället reducerats till ett diskursivt maktmedel för att associera till goda avsikter i ett visst politiskt handlande? Samtidigt som hållbar utveckling, enligt den definition som Brundtlandkommissionen avsåg, används för att bringa förändringar i det konkreta, blir det också ett begrepp som syftar till långsiktighet och en djupare förändring av människans värdegrunder och ageranden. Betydelsefullt i det sammanhanget blir inte minst lärandet och formandet av nästa generations uppfattning av samhället och omvärlden.6 I den svenska kontexten har det offentliga skol- och utbildningsväsendet en central roll att spela i det avseendet. Beslutsfattare över dessa myndigheter är de politiska organen på lokal och nationell nivå, det vill säga kommunerna respektive den av riksdagen utsedda regeringen. Denna studie riktar intresse mot de styr- och policydokument som ska ligga till grund för utbildningsväsendets arbete i policyområdet lärande för hållbar utveckling. Ämnet som uppsatsen fäster avseende vid är främst relationen mellan stat och individ, samt mera konkret vilka roller i termer av rättigheter, ansvar och skyldigheter som åläggs de respektive. Denna typ av relation har definierats som medborgarskap, en abstrakt konstruktion med historiskt ursprung i Antiken.7 Enligt Andrew Dobson finns det idag tre medborgarskapsideal som kan betraktas som mer relevanta i den aktuella politiska kontexten än andra. Hittills har debatten dominerats av den liberala respektive republikanska medborgarskapsuppfattningen. Men idag, i en förändrad och globaliserad världsbild med nya politiska och kulturella företeelser som exempelvis feminism och globalisering i beaktande, finns det även skäl att introducera
en
tredje
utgångspunkt,
nämligen det ekologiska, postkosmopolitiska
medborgarskapet.8 Uppsatsen kommer emellertid i ett senare skede att gå in mera specifikt på teorierna bakom de respektive medborgarskapsidealen. Studien grundas på ett socialkonstruktivistiskt, diskursanalytiskt grundval, enligt vilket alla sanningar är att betraktas som subjektiva och socialt konstruerade föreställningar,
6
Betydelsen av lärande för hållbar utveckling diskuteras i SOU 2004: 104, Att lära för hållbar utveckling, sid. 9, 39-43. 7 Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 58-60. 8 Ibid. sid. 33-34.
2
skapade i människors interaktiva samspel.9 Valet av utgångspunkt beror på antagandet om att det i offentlig policy idag existerar en diskurs eller samtalsordning kring fenomenet hållbar utveckling, vars innebörd egentligen fick internationell legitimitet och genomslag först efter en rapport som tagits fram i FN-regi för omkring tjugo år sedan. Idag återfinns begreppet i samtliga rapporter, dokument och i stort sett alla handlingar som skall ligga till grund för samhällsutvecklingen. På relativt kort tid har alltså detta begrepp kommit att bli något av ett politiskt slagträ i internationell såväl som svensk miljö- och samhällsdebatt. Målet för denna studie blir därför att försöka utläsa vad offentlig diskurs egentligen avser med dess referenser till hållbarhetsbegreppet, i bemärkelsen vilken syn på relationen mellan stat och individ som delges bakom retorik och politiska formuleringar. En diskursanalys kan begränsas genom att forskaren i utgångsläget bestämmer en särskild diskursordning som avgränsar analysens omfång. Det kan exempelvis handla om att jämföra olika diskurser i termer av likheter respektive skiljelinjer, eller låta kartlägga hur diskurser inom ett visst område interagerar i samspel respektive konkurrens i strävan efter stabilitet eller diskurshegemoni.10 Denna studie behandlar en diskursordning där tre huvudsakliga samtalsordningar agerar studieobjekt. Analysen blir därmed komparativ i sitt anförande, både i vertikal liksom horisontell bemärkelse. Studieområde är lärande för hållbar utveckling på nationell nivå, samt vid två kommuner, Piteå och Växjö, på lokal nivå.
1.1 Syfte Syftet med uppsatsen är att genom diskursteoretisk analys, undersöka den syn på fenomenet hållbar utveckling som regeringen och de bägge kommunerna Piteå och Växjö under mandatperioden 2002-2006 lät förmedla inom policyområdet lärande för hållbar utveckling. Målet är att studera och utreda huruvida det i denna diskursordning11 kan utläsas stöd för en viss uppfattning av förhållandet mellan individ och samhälle, i termer av medborgarskapsideal. Med andra ord, vilken är den bakomliggande användningen av hållbarhetsbegreppet i denna kontext? En underliggande fråga som kan tas i beaktande är huruvida den samtalsmässiga användningen av hållbar utveckling i allmänna sammanhang faktiskt resulterar i en strävan efter ett mera ekologiskt agerande? Följande frågeställning har preciserats för att besvara syftet:
9
Marianne Jørgensen Winter (2000), Diskursanalys som teori och metod, sid. 56. Ibid. sid. 134-135. 11 Med diskursordning avses ett avgränsat studieområde inom vilket ett antal diskurser interagerar. 10
3
-
Föreligger det skillnader i synsätt och definition av begreppet hållbar utveckling mellan regering och de respektive kommunerna Piteå och Växjö?
-
Kan det i denna avgränsade diskursordning utläsas stöd för en viss specifik uppfattning i synen på medborgarskapet och rollerna hos individ och stat.
1.2 Metodologisk utgångspunkt Den metodologiska utgångspunkten för denna studie består i huvudsak av diskursteoretisk text- och policyanalys, som är kvalitativ i sådan bemärkelse att den avser analysera och kartlägga vilka synsätt och uppfattningar i termer av medborgarskapsideal som döljs bakom retorik och politiska ställningstaganden i styr- och policydokument från regering, samt kommuner. Studien inkluderar även en komparativ ansats, som ämnar jämföra i första hand de analyserade dokumenten i sken av medborgarskapsbilder, men även de aktuella studiefallen; vertikalt i bemärkelsen nationell-lokal nivå, samt horisontellt med jämförelse av de valda kommunerna. Användande av diskursanalys innebär inte enbart en abstrakt utgångspunkt inför policyanalysen, utan erbjuder också ett metodologiskt tillvägagångssätt med konkreta exempel på hur själva analysen kan gå till för att fånga upp det som diskursteorin tar fasta vid.12 De verktyg som denna studie tar upp för tillämpning diskuteras vidare under kapitel tre; Analytiskt tillvägagångssätt. På ett teoretiskt plan kan den diskursanalytiska metodologi som används i denna studie beskrivas som en process, i vilken forskaren först sätter sig in i och skaffar grundläggande förståelse för diskursen. Analysen erfordrar att denna procedur följs upp av en noggrann närläsning för att lägga grunden till det fortsatta.13 Därefter inleds ett moment som har beskrivits som dekonstruktion, där diskursen bryts ned i tecken respektive knutpunkter och där vedertagna sanningar om det ”naturliga” finfördelas till associationsmönster, metaforer och myter.14 De kärnbegrepp eller knutpunkter som kan utläsas, tolkas utifrån kringliggande tecken och berättarteman för att därefter jämföras med de centralbegrepp som framträder som betydelsefulla för de respektive medborgarskapsidealen. Forskarens roll i denna process kan emellertid beskrivas som tvetydig och något problematisk, eftersom diskursteorin i utgångsläget betraktar ”sanning” som ett i grunden subjektivt, diskursivt fenomen. Marianne Winter hävdar att det därtill är omöjligt för forskaren att helt distansera sig ifrån den studerade diskursen, eftersom studien är beroende av att 12
Diskursanalys som teori och metodologiskt verktyg diskuteras i Marianne Jørgensen Winter (2000), Diskursanalys som teori och metod, sid. 10. 13 Göran Bergström & Kristina, Boréus (2000), Textens mening och makt, sid. 266. 14 Marianne Jørgensen Winter (2000), Diskursanalys som teori och metod, sid. 56-58.
4
forskaren skaffar förståelse för de samband som en samtalsordning är konstruerad kring. Samtidigt brukar det framhållas skäl till att forskaren likväl bör sträva efter att söka uppnå distans till det som studeras.15 En annan fråga som är intressant att väcka i detta sammanhang är valideringskriteriet, som i diskursanalysen ställer större krav på forskaren att motivera resonemang och slutsatser än i andra analysmetoder.16 Slutsatsen är att forskarens roll, på grund av förutbestämda antaganden om exempelvis falsifiering av objektivitet och neutralitet, ter sig något annorlunda än vid användandet av andra analysmetoder. Vad finns det då för fördelar med användandet av diskursanalys och hur underbyggs valet av analysmetod i denna studie? Eftersom diskursanalysen främst avser att analysera språkliga konstruktioner och maktutövanden genom dessa, innebär metoden inte minst användbarhet gentemot politiska uttryck och föreställningar.17 Delar av denna funktion skulle antagligen också ha kunnat fyllas av en lingvistisk textanalys men den teorin har i sin tur kritiserats för tillkortakommanden beträffande förmågan att ta det större perspektivet med maktrelationer och kontext i beaktande.18 Det tidigare anförandet angående diskursanalysens förmåga att falsifiera och kartlägga etablerade begreppsassociationer, sanningar och myter framstår dock som ett ännu mera betydelsefullt argument. Detta eftersom hållbar utveckling idag kan argumenteras för att ha förflyttats inom den politiska associations- och begreppsramen till vad som skulle kunna beskrivas som ett apolitiskt objektiv, för vilken det krävs större och djupare helhetsförståelse innan man till fullo förmår kartlägga dess egentliga innebörder och betydelser. Diskursteorins utgångspunkt i att makten aldrig är bestående hos enskilda aktörer, institutioner eller organisationer, utan snarare kan tillskrivas de relationer som präglar aktörernas samspel och interaktion, är i vidare bemärkelse en viktig ansats att ta fasta vid.19
1.3 Litteratur och källkritik Materialet som används till underlag för studien kan inledningsvis delas upp i två kategorier; det teoretiska respektive det empiriska. Det teoretiska materialet består huvudsakligen av litteratur som behandlar det diskursanalytiska angreppssättet men omfattar även de teoretiska modeller som beskriver de medborgarskapsideal som blir aktuella för den vidare studien.
15
Marianne Jørgensen Winter (2000), Diskursanalys som teori och metod, sid. 56. Göran Bergström & Kristina, Boréus (2000), Textens mening och makt, sid. 259-261. 17 Ibid. sid. 221-222, 236, 265-266. 18 Ibid. sid. 222-223. 19 Se Hajers tolkning av Foucaults syn på makten som en relativ variabel i Maarten A Hajer (1997), The Politics of Environmental Discourse, sid. 48-50. 16
5
När det gäller det teoretiska materialomfånget kring diskursanalysen och dess teoretiska grundvalar används uteslutande primärkällor. Bland dessa kan nämnas Maarten A. Hajer som i boken The Politics of Environmental Discourse visar på hur diskursanalys finner möjlighet till applicering på studier av miljöpolitik och klimatfrågor. Detta kompletteras av boken Discourse Analysis as Theory and Method, där författaren Marianne Jørgensen Winter ger en mera allmän definition av diskursanalysen som teoretiskt analysredskap och metodologiskt verktyg. Vid kartläggningen av de studerade medborgarskapsuppfattningarna används både primär- och sekundärkällor. Anledningen till varför inte samtliga källor kan betraktas som primära, även om det kan diskuteras för att varje författare har bidragit till utveckling av de teoretiska modellerna, består i problematiken att de moderna medborgarskapsidealen av idag betraktas som arv ifrån antiken20 och vars egentliga upphovsmän därför kan vara problematiska att argumentera kring. Bland de författare som studien i huvudsak refererar till i samband med beskrivningen av medborgarskapsuppfattningarna kan nämnas Will Kymlicka21, Sverker Jagers22, John Rawls, samt Andrew Dobson23. Den empiriska delen av analysunderlaget består företrädesvis av politiska styroch policydokument som hämtats ifrån regeringen och de respektive kommunerna. Dessa källor betraktas som primära, även om de senare i viss mån också refererar tillbaka till de styrdokument som lagts på nationell nivå.24 Relevansen för studien beror antingen på materialets uttryckliga samband gentemot ”hållbar utveckling” eller med något av dess diskursiva
berättarteman.
Det
empiriska
materialet
omfattar
emellertid
inte
det
bakomliggande inofficiella politiska samtalet, vilket innebär att studien enbart kommer att analysera den formella bilden som delges. På grund av uppsatsens utformning handlar den metodologiska diskussionen i huvudsak inte om att eftersträva objektivitet eller opartiskhet beträffande den eventuella politiska färgsättningen på källmaterialet. Detta eftersom själva grunden till diskursanalysen är att finna just de likheter, skiljelinjer och ställningstaganden som företräder den eller de studerade diskurserna.25 Men den urvalsproblematik som kvarstår är densamma som i varje kvalitativ textanalys, nämligen att materialet skall återspegla representativitet gentemot 20
Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 58-60. Will Kymlicka är professor i politisk filosofi vid Queen´s University. 22 Sverker C. Jagers är forskare och föreläsare vid Göteborgs universitet. 23 Andrew Dobson är professor vid Keele University. 24 Se hur kommunala styrdokument kring lärandet för hållbar utveckling refererar till den nationella läroplanen i Piteå kommun (2005), Barn- och utbildningsplan 2005-2006, sid. 18. 25 Angående betydelsen av objektivitet och opartiskhet i källmaterialet, se Mats Börjesson (2003), Diskurser och konstruktioner – en sorts metodbok, sid. 16. 21
6
studieområdet och respektive diskurs. Detta är en problematik som blir särskilt betydelsefull för denna studie, eftersom inofficiella riktlinjer, muntliga överenskommelser och andra aspekter inte finner del i källmaterialet. Men vad avses egentligen med begreppet representativitet och vilken betydelse har denna med tanke på studiens syftesformulering? Ett representativt urval antas vara av sådant slag att det kan sammanfatta och generalisera det samlade underlaget för att kunna bilda förståelse för exempelvis ett studerat förlopp, beslut eller händelse. Men på grund av den tidigare nämnda problematiken med att studien inte har tillgång till det inofficiella samtalet, kan representativitet inte uppnås fullt ut. Istället har urvalet grundats på en prövning, i vilken materialets relevans för policyområde och diskurs testas. Detta diskuteras vidare i nästa avsnitt.
1.4 Avgränsningar Analysen av regeringens, departementens, samt de berörda kommunernas syn på medborgarna avgränsas till att gälla enbart policyområdet ”lärande för hållbar utveckling” och de resonemang som där finner samband med hållbarhetsbegreppet. Detta kan sammanfattas som att studiens dokumentunderlag prövas efter koppling dels till lärande och dels till hållbar utveckling. Denna avgränsning motiveras av anledningen att detta policyområde är särskilt betydelsefullt i och med att lärandet som sådant kommer att bidra till grundläggandet för hur nästa generations medborgare värderar och tolkar sin omgivning, i detta fall innebörden av ”hållbar utveckling”. Studien begränsas till mandatperioden 2002-2006 men gör ett principiellt undantag i de fall där styrdokument ifrån föregående mandatperiod 1998-2002 inte har ersatts med nya riktlinjer. Det finns flera anledningar som ligger till grund för detta undantag. På den nationella nivån kan det exempelvis understrykas att samma parti; socialdemokraterna hade regeringsställning under den tidigare mandatperioden, samt att vissa av de nationella riktlinjer som började gälla med början året 2002, hade sitt ursprung i föregående mandatperiods regering.26 På kommunal nivå kan det argumenteras för att frånvaron av ersättning till dokument med härrörande ifrån tidigare mandatperioder, berodde på politiska markeringar. Avgränsningen till de aktuella kommunerna Piteå och Växjö beror huvudsakligen på inspiration ifrån forskningsprogrammet SHARP27 och dess delprojekt vid Luleå Tekniska 26
Studien avser med detta främst Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, vilken överlämnades till riksdagen den 14 mars 2002. 27 Ett forskningsprojekt som åsyftar att kartlägga hushållens ageranden och interaktion kring och gentemot den svenska miljödebatten. Att fastställa hushållens faktiska åtaganden och handlanden anses i projektet som centralt för förståelsen av underifrån värderande av betydelsen för ett miljömässigt hållbart samhälle. SHARP
7
Universitet, för vilket en analys av dessa kommuner eventuellt skulle kunna vara av intresse. Det kan vidare diskuteras för att kommunerna liknar varandra ifråga om storlek och valutgång i valet 2002. Bägge kommunerna sorterar exempelvis under storleksordningen fyrtiotusen till åttiotusen invånare, samt fick i mandatperioden 2002-2006 kommunfullmäktigemajoritet för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. För att problematisera denna bild något, kan det konstateras att kommunfullmäktige i Piteå i valet erhöll socialdemokratisk egen majoritet medan Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Socialdemokraternas samlade övervikt i Växjö endast blev tre mandat jämfört med utgången för det borgerliga blocket.28 Från ett geografiskt perspektiv är Växjö befolkningsmässigt större, samtidigt som Piteå har en landareal, dubbelt så stor som Växjös. Piteå är emellertid mera glesbefolkat än Växjö, sett till invånarantal per kvadratkilometer (13,1 invånare jämfört med 46,1 för Växjö kommun).29 En av de kanske största skillnaderna är dock de geografiska, eftersom Piteå ligger i Norrbottens län invid kusten mot Bottenviken. Växjö är en inlandskommun i Kronobergs län. Vad dessa parametrar kan ha för betydelse för studiens jämförande utgångspunkter är diskuterbart men poängteras bör återigen att dessa enbart fyller en sekundär och framförallt en inspirationsmässig grund för uppsatsen.
1.5 Disposition Uppsatsen inleds med en genomgång av det teoretiska underlag som skall ligga till grund för dels det metodologiska tillvägagångssättet men också analysen som sådan. Därefter följer en sammanfattande kartläggning av de tre medborgarskapsuppfattningar (det liberala, det republikanska respektive ett ekologiskt medborgarskap) som kommer till användning i analysen. Studien går därpå, under kapitlet analytiskt tillvägagångssätt, in för en sammanställning av de metodologiska redskap som används för den vidare analysen. Det fjärde kapitlet inleder uppsatsens analytiska del och kartlägger den diskurs som studien benämner som nationell policy inom området lärande för hållbar utveckling. Analysen
organiseras
i
enlighet
med
den
uppställning
och
kategorisering
av
medborgarskapets grundbetingelser som Dobson presenterade i boken Citizenship and the Environment, utifrån variablerna ”Rättigheter och skyldigheter”, ”Territoriell anknytning”,
finansieras av Naturvårdsverket och forskningsrådet FORMAS. För mer information, se “http://www.sharpprogram.se/”, Forskningsprogrammet SHARP. 28 Statistiska Centralbyrån (2002), Sveriges offentliga statistik – statistiska meddelanden ME10SM0201, sid. 20, 23 29 Statistiska Centralbyrån (2006), Årsbok för Sveriges kommuner 2006, sid. 91, 97.
8
”Privat respektive offentligt”, samt ”Överordnad värdegrund”.30 Varje underkapitel avslutas med en schematisk sammanställning av de begrepp som enligt analysen finner särskild betydelse för diskursen. Kapitlet avrundas med en kort sammanfattning som tar fasta på avsnittets resultat och slutsatser. Kapitel fem och sex följer upp och utreder kommunerna Piteå och Växjö enligt samma principer för den analytiska uppställningen som gällde i kapitel fyra. Uppsatsen avslutas med en diskussion som tar fasta på studiens resultat, diskuterar metodens applicerbarhet, samt avser svara på syftets frågeställning.
30
Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 39.
9
2. Teoretiskt ramverk Detta kapitel redogör för uppsatsens teoretiska utgångspunkter och det diskursteoretiska synsättet. Kapitlet inleds med en mera generell genomgång av diskursteorin och övergår därefter mot att i högre grad diskutera hur teorin används för att analysera den ekologiska eller ”gröna” ideologibildningen. Diskursteorin bottnar i ett socialkonstruktivistiskt synsätt, där alla uppfattningar, värderingar, begrepp och associationer anses vara socialt konstruerade, vilket även innebär att de flesta sociala fenomen och relationer också kan analyseras med det diskursanalytiska verktyget.31 Maarten A Hajer vid universitetet i München anser att det i huvudsak finns två generella uppfattningar om vad begreppet ”diskurs” egentligen innebär. Den första definitionen, vilken enligt Hajer kan beskrivas som en populärvetenskaplig uppfattning, gör gällande att diskurs är synonymt med diskussion och innebär ett visst sätt att föra dialog på. Här läggs stor vikt just vid sättet på vilket ett argument framförs och själva relationen inom vilken dialogen utspelar sig.32 Enligt diskursteorin spelar makten en särskild roll som drivkraft i och för det mänskliga samspelet. Focault presenterade maktbegreppet som ett centrum, snarare än ett verktyg låst till vissa specifika aktörer eller element, såsom exempelvis särskilda institutioner, organisationer och statsöverhuvuden. Istället härleds maktutövningen till de relationer som kontinuerligt präglar förhållandet mellan de olika aktörerna i den givna kontexten.33 Den andra uppfattningen om diskursbegreppet anammar i högre grad det framförda budskapet och dess innehåll, snarare än tidigare uppfattning om dess argumentation. Hajer anser dock att ifråga om analys av miljöfrågeinriktade diskurser måste bägge dessa synsätt tas i beaktning. Diskursbegreppet kan därmed och utifrån den utgångspunkten definieras som en viss uppsättning idéer, kategoriseringar och begrepp som omvandlas och förändras och på så vis ger innebörd åt en social och fysisk verklighet.34 Vid de fall där en teoretisk diskurs antas i skepnad av en konkret policy och därefter som ett institutionellt arrangemang är det fråga om diskursinstitutionalisering. Den diskurs som då har vunnit inflytande anses vara i hegemoniställning inom det givna området.35 Detta kan dock betraktas som ett idealförhållande. I flera fall är det inte möjligt för en enskild diskurs att uppnå hegemoni utan kon-
31
Marianne Jørgensen Winter (2000), Diskursanalys som teori och metod, sid. 31. Maarten A Hajer (1997), The Politics of Environmental Discourse, sid. 44-45, 48-49. 33 Ibid. sid. 49, samt Michel Focault (1980), ”Truth and power”, Power/Knowledge. Selected Interviews and Other Writings 1972-77, sid. 119. 34 Ibid. sid. sid. 44. 35 Maarten A Hajer (1997), The Politics of Environmental Discourse, sid. 60-61. 32
10
fronteras istället med andra diskurser under sin utveckling. Hajer benämner detta som ett interdiskursivt tillstånd36, i vilket en enskild policy (i detta fall exempelvis en miljöpolicy) innehåller spår av flera interagerande diskurser samtidigt. Detta är kärnan av den så kallade argumenterande ansatsen inom vilken betydelsen av diskurskoalitioner framhålls som avgörande i de fall där området präglas av en interdiskursiv ordning. Diskursordningen kan därmed
härledas
ifrån
diskurskoalitionernas
utveckling
gentemot
varandra.
Det
grundläggande antagandet för teorin som sådan blir att den politiska slagkraften kan härledas, inte direkt utifrån dess kärninnehåll, utan istället ifrån textens förmåga att appellera till de olika, i problemområdet involverade diskurserna.37 För att exemplifiera detta gentemot uppsatsens analysområde antar vi att regeringens policydokument om ”läran för den hållbara utvecklingen” karaktäriseras av tre tänkbara och övergripande diskurser för synen på medborgarskapet (liberalt, republikanskt och ett ekologiskt medborgarskapsideal). Ett policydokument får med utgångspunkt i ovanstående grundantagande störst politiskt gehör ifall det kan finna sympati hos samtliga av dessa diskurser. Dokumentet antas därmed vara utformat på ett sätt som försvårar för en läsare att direkt urskilja vilket medborgarskapsideal som framhålls, i syfte att vinna större gensvar och för att erhålla största möjliga politiska slagkraft. Den argumenterande diskursanalysen förklarar hur och varför annars vetenskapliga grundteser och resultat urholkas och ersätts med politiskt slående metaforer. Detta, menar teorin är ett resultat av diskurskoalitionernas kamp om inflytande i och över diskursordningen. En texts oförmåga att väcka sympati hos de ledande diskurserna ersätts och omvandlas för att väcka större intresse och bli mer allmänt godtagbart eller förståeligt.38 Betydelsen av så kallade ”berättarteman” är därmed inte att ta miste på, eftersom det är just detta fenomen som, enligt Hajer och den argumenterande diskursteorin, ger möjlighet åt vetenskapsmän, experter, miljörättskämpar, ekonomer och politiker att uttrycka sig på ett sådant sätt att deras budskap blir förståeligt och tilltalande.39 Den argumenterande ansatsen kan alltså sammanfattas som ett sätt att analysera texter och policys, där budskap och kontextuella kärnor har eller kan ha ersatts av politiska formuleringar.
36
Maarten A Hajer (1997), The Politics of Environmental Discourse, sid. 61. Ibidem. 38 Ibid. sid. 61-62. 39 Ibid. sid. 62-63. 37
11
2.1 Medborgarskap Medborgarskap som konstruktion kan beskrivas som relationen mellan samhälle och individ, i vilken det kan argumenteras för att staten traditionellt sett har refererats till som huvudsaklig aktör. Men denna definition baseras även på en annan dimension, i vilken samhället som begrepp också avser civilsamhället och individerna sinsemellan utan statens inverkan. Liberalismens fokusering på medborgarnas relativa friheter i förhållande till varandra skulle kunna vara ett exempel på denna tolkning, även om resonemanget begränsas av antagandet om att individens ansvar och skyldigheter inskränks till att gälla enbart i det offentliga. Detta diskuteras vidare under avsnittet liberalt medborgarskap. Medborgarskapet har enligt vissa skolor beskrivits i termer av medlemskap i en specifik politisk kontext, gentemot vilken individen erhåller en viss uppsättning av rättigheter och skyldigheter.40 Vidare har det argumenterats för att medborgarskapet och relationen mellan individ och samhälle inte kan reduceras till att enbart förhålla sig till den strikt politiska kontexten i ett samhälle. Kulturella och överideologiska aspekter måste därmed också, enligt exempelvis Maurice Roche, tas i beaktande.41 Denna studie definierar medborgarskapet utifrån tre tänkta idealmodeller, även kallade medborgarskapsideal. Dessa utgår ifrån ett antal normativa ställningstaganden givet respektive ideologiska uppfattningar om vad som kännetecknar individens relation gentemot samhället och staten. Studien tar dock även hänsyn till kulturellt och traditionellt betingade politiska och ideologiska sanningar eller myter, i detta fall främst termen hållbar utveckling, som ämnas brytas ned under analysen. Enligt Andrew Dobson har i huvudsak två teorier om medborgarskapet kommit att prägla den politiska debatten, det liberala respektive det republikanska idealet. Han hävdar även att det idag har uppstått nya förutsättningar för politiken, inte minst i samband med fenomen som globalisering och så kallad transnationell interdependens. Dobson anser att de nya förutsättningarna i sin tur har resulterat i nya betraktelsesätt, däribland ett post-kosmopolitiskt sådant och med detta ett så kallat ekologiskt medborgarskap.42 I detta kapitel kommer de tre teoretiserade medborgarskapsidealen diskuteras. Detta innebär dock inte fullständig genomgång av de respektive ideologierna, utan redogörelsen sker enbart med dess syn på medborgarskapet som utgångspunkt.
40
Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 34-35, samt Maurice Roche (1987), Citizenship, Social Theory, and Social Change, sid. 369-370. 41 Maurice Roche (1987), Citizenship, Social Theory, and Social Change, sid. 369-370. 42 Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 33-34.
12
Dobson argumenterar i sin bok Citizenship and the Environment för att medborgarskap måste diskuteras utifrån åtminstone fyra perspektiv. Dessa är: Rättigheter respektive skyldigheter inför samhället, medborgarskapets eventuella territoriella begräsning, vilken eller vilka arenor av privat respektive offentligt som kan tillräknas medborgarskapets omfattning, samt synen på huruvida olika idéer som sådana kan ses i termer av överordnade så kallat ”objektivt bästa”.43
2.11 Liberalt medborgarskap Det liberala medborgarskapet bygger enligt John Rawls med flera på ett förhållande mellan stat och individ i form av ett teoretiskt samhällskontrakt, där medborgarens fri- och rättigheter avgörs av statens institutioner. Ett liberalt medborgarskap bygger på en betoning och grundläggande rangordning av värden, där den första principen hävdar att individernas jämlika möjligheter till frihet måste maximeras. Enligt Rawls finns det bara en tänkbar anledning till varför den individuella friheten skulle kunna inskränkas, nämligen ifall den skulle riskera inkräkta på andras friheter. Den andra grundsatsen innebär att orättvisor enbart kan accepteras ifall dessa gynnar de sämst ställda i samhället.44 Den kontraktsmässiga idén om det liberala medborgarskapet präglas av reciprocitet, vilket innebär att de individuella fri- och rättigheter som garanteras av samhällskontraktet, åtföljs av skyldigheter som exempelvis att följa samhällets lagar och bestämmelser, betala skatt och söka jobb om personen ifråga drabbas av arbetslöshet.45 Det finns dock ingen entydig linje ifråga om utsträckningen av dessa ömsesidiga åtaganden. Will Kymlicka förenklar resonemangen kring den liberala föreställningen och hävdar att det liberala samhället ger förutsättningar åt medborgarna att utifrån sina egna ambitioner och val, snarare än förutsättningar, få möjligheter att uppnå sina respektive livsmål i livet.46 Detta synsätt kan tolkas som en följd av statens neutralitet gentemot medborgarnas tänkbara föreställningar om ”det goda livet”, eftersom statens hållning innebär att det varken diskriminerar eller förespråkar något enskilt intresse. I boken Justice, Liberty and Bread – For all? presenterar författaren Sverker C. Jagers en problematik i vilken den liberala demokratin konfronteras med ”hållbar utveckling”, som presenteras i termer av ett globalt och transnationellt projekt med möjlig spännvidd utanför de traditionella medborgarskapens ramverk. Bokens huvudtema är frågan om det liberala medborgarskapet överhuvudtaget är förenligt med hållbar utveckling, och i så 43
Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 39-60. John Rawls (1971), En teori om rättvisa, sid. 76-82. 45 Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 44-45. 46 Will Kymlicka, (1995) Modern politisk filosofi, sid. 63. 44
13
fall under vilka premisser.47 Jagers slutsatser är att den liberala teoribildningen förvisso har ansenliga möjligheter ifråga om spännvidd för förenlighet gentemot hållbar utveckling, fast ändå begränsas av sina grundläggande värderingar. Jagers sammanfattar ett antal punkter, på vilka han anser att den hållbara utvecklingen måste begränsas för att kunna sammanföras med liberal teoribildning i så kallad utvecklande liberalism eller också kallad ”developmental liberal democracy”.48 Den första principen för denna utgångspunkt innebär att policyn hos den hållbara utvecklingen måste vara begränsad i sin målsättning och får aldrig hamna i överordnad position gentemot de liberala grundkriterierna som exempelvis statens neutralitet. Därmed kan inte staten garantera några påtagliga direkta resultat ifråga om hållbar utveckling, utan detta blir istället en praktisk fråga i politiken. Det andra kriteriet där hållbar utveckling måste begränsas i sin omfattning är frågan om jämlik resurs- och möjlighetsfördelning. Jagers hävdar att vid positiv förståelse av frihetsbegreppet öppnar den liberala teoribildningen för social och ekonomisk omfördelning i viss utsträckning. Samtidigt begränsas dessa möjligheter av det parallella antagandet om individens så kallade negativa friheter49, vilket innebär att varken staten eller annan aktör har principiell rätt att inskränka på individens frihet i vare sig materiell eller fiskal mening.50 Det kan argumenteras för att föregående resonemang definierar en betydelsefull grundsten till det ramverk som den liberala tankebildningen bygger kring. I ett utvecklat resonemang kan det hävdas att individens ansvar skall vara frivilligt och den politiska sfären kan inte inkräkta på det privata utöver det som individen själv offentliggör. Individens skyldigheter inför andra ter sig med andra ord enbart i det offentliga.51 Vidare innefattar det liberala medborgarskapet en territoriell politisk bundenhet med historien som referens. Detta kan ses i kontrast mot en post-kosmopolitisk uppfattning, i vilken territorium och gränser inte längre finner betydelse i kontexten. Den historiska kopplingen mellan generationer ter sig enligt den ekologiska uppfattningen, istället i uttryck av långsiktig hållbarhet och det ekologiska fotavtrycket.52 Jagers menar att den liberala demokratiska staten har blivit en förutsättning för det liberala medborgarskapet, en garanti för
47
Sverker C. Jagers (2002), Justice, liberty and bread – for all?, sid. 13-17. Utvecklande liberalism som teori diskuteras i Sverker C. Jagers (2002), Justice, liberty and bread – for all?, sid. 84-92. 49 Isaiah Berlins terminologi och uppdelning av friheter som positiva eller negativa diskuteras i Paul Marshall (1992), Two Types of Rights, sid. 662-664, samt i A S Kaufman (1962), Professor Berlin on ’Negative Freedom’, sid. 241-243. 50 Sverker C. Jagers (2002), Justice, liberty and bread – for all?, sid. 285-289. 51 Privat respektive offentliga, parallellt med rättigheter och ansvar diskuteras i Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 40-55. 52 Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 39, 67-69, 97-100. 48
14
att individens jämlika fri- och rättigheter upprätthålls. Med detta följer emellertid också ansvar om att förse medborgarna med vissa grundläggande ”nyttor” som inte marknaden förmår hantera på ett marknadskorrekt sätt. Jagers diskuterar även den utvecklande liberalismens applicerbarhet på andra territoriella analysnivåer och finner inga principiella motsättningar, givet kriteriet att andra typer av regimer också skapas för dessa analysnivåer.53 Dobson anser i motsats till Jagers att liberalismens syn på statens neutralitet och individens rättigheter är förenlig även med överordnat fokus på den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling, eftersom miljöskyddet hänger samman med de grundläggande mänskliga rättigheterna, däribland rätten till liv, hälsa och föda.54 Det har, enligt Dobson i debatten också framförts att även begreppet hållbar utveckling som sådant skulle kunna inordnas under de mänskliga rättigheterna, vilket ytterligare torde legitimera dess applicerbarhet på det liberala medborgarskapet.55
2.12 Republikanskt medborgarskap Det så kallade republikanska medborgarskapet härstammar som uttryck och tradition från antika civilisationer och kulturer som Rom och Grekland, där idén om det offentliga samhället och om dess ”gemensamma bästa” fick stor betydelse. Det republikanska medborgarskapsidealet kan härledas till kommunitarismen och till Aristoteles idéer om det ”objektiva bästa”.56 Det kommunitära republikanska synsättet innebär i likhet med liberalismen ett perspektiv, utifrån vilket individens förhållande gentemot staten grundas på ett ömsesidigt beroende, ett teoretiskt så kallat kontraktsförhållande.57 Staten bör dock, enligt den republikanska uppfattningen inte förhålla sig ”neutral” gentemot medborgarna utan istället upplysa och uppmuntra individerna till att hysa föreställningar som överensstämmer med det ”gemensamma bästa”. Den kommunitära staten kan därmed tolkas som perfektionistisk i sitt maktutövande, eftersom den
(…) förutsätter en offentlig rangordning av olika levnadssätts värde. Men medan den marxistiska perfektionismen rangordnar olika levnadssätt på grundval av en ahistorisk teori om vad som är värdefullt för människor, rangordnar kommunitarismen dem efter hur väl de överensstämmer med rådande sedvänjor.58
53
Sverker C. Jagers (2002), Justice, liberty and bread – for all?, sid. 269-270. Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 90-91. 55 Ibidem. 56 Ibid. sid. 58-60. 57 Ibid. sid. 39-40. 58 Will Kymlicka, (1995) Modern politisk filosofi, sid. 208-209. 54
15
Ett exempel på medborgarskapets användbarhet för debatten kring ”hållbar utveckling” är ifall hållbarhetsbegreppet kan ses som ett överordnat ”gemensamt bästa” och uppmuntrar medborgarna att värdesätta den livsstilen framför andra, istället för att i liberal ordning ställa sig neutral till medborgarens försök att finna en egen syn på den hållbara utvecklingen som värdegrund. Dobson hänvisar till en annan teoretiker, Patrick Curry, som Dobson menar explicit förespråkar användningen av det republikanska förhållningssättet i den ekologiska debatten, eftersom det enligt Curry skulle vara det enda medborgarskapsidealet som förmår resonera i termer av objektivt gemensamma bästa.59 Det republikanska medborgarskapet är vidare territoriellt bundet men i motsats till liberalismens rättighetsbetoning fokuseras här i större utsträckning på individens ansvar och skyldigheter gentemot samhället, något som i regel är nationalstaten eller sentida så kallade transnationella statssammanslutningar, i Dobsons exempel Europeiska Unionen. Argumentet gör, i vidare bemärkelse tolkningen att oavsett om gemenskapen refereras till som stadsstat, nationalstat eller regionalstat, är det centrala likväl att relationen mellan individen och samhället får en närmast vertikal karaktär med territoriell basis.60 Den republikanska utgångspunkten innebär en strikt åtskillnad mellan individens engagemang i den privata respektive den offentliga sfären av livet. Det kan till och med argumenteras för att medborgarskapet som konstruktion, enligt den republikanska uppfattningen, enbart kan appliceras på individens handlande i det offentliga, vilket problematiserar dess själva tillämpbarhet på hållbar utveckling.61 Det är ur detta resonemang som Dobson hämtar sin huvudsakliga kritik mot både liberalismen och republikanismen. Åtskillnaden och fokuseringen på individens agerande i det offentliga, gentemot samhället och andra individer inom den territoriellt och historiskt avgränsade statsbildningen, utgör ett hinder när frågan också handlar om individens agerande i det privata, samt hur detta agerande riskerar påverka människor utanför den statsgemenskap som individen är medborgare i.62
2.13 Ekologiskt medborgarskap Kritiken av de föregående bägge uppfattningarna leder till ett tredje, enligt Dobson överlappande medborgarskap; det ekologisk. Detta beskrivs som ett post-kosmopolitiskt synsätt, vilket med influenser från bland andra feministrörelsen har uppstått efter de nya förutsättningar som det förändrade världsläget har medfört av bland annat globalisering och 59
Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 95-96. Ibid. sid. 71-75. 61 Ibid. sid. 51-53. 62 Ibid. sid. 51-53, 95-97. 60
16
nya möjligheter för kontakt mellan individer på större avstånd.63 Dobson menar att detta ideal inte kan inordnas under vare sig det liberala eller det republikanska synsättet, eftersom dess politiska spännvidd anses överlappa eller överskrida de bägge.64 Det ekologiska medborgarskapet är vidare inte kontraktsbaserat mellan individ och statsmakten, eftersom det anses vara territoriellt obundet. Likväl innefattar denna medborgarskapstanke dock ett individuellt skyldighetsbaserat ansvar inför samhället, fastän då det post-kosmopolitiska världssamhället snarare än de territorieavgränsade statsbaserade samhällen som vi känner idag.65 Ett ekologiskt medborgarskap är nämligen, relativt nationella eller transnationella organisationsformer, i högre grad konstruerat på en idémässig grund, snarare än baserat på territoriell åtskillnad. Detta beroende av en syn på nationalstaten som handlingsmässigt oförmögen i miljöfrågor som präglas av tvärstatlighet, till exempel frågor rörande växthuseffekten och ozonhålet.66 Individens ansvar gentemot samhället innebär en skyldighet att agera på ett sätt så hennes så kallade ekologiska fotavtryck blir ekologiskt hållbart.67 I samband med detta framhävs betydelsen av att tänka på kommande generationer som ett gemensamt kollektiv, på samma sätt som betydelsen av att inte diskriminera grupper idag beroende på exempelvis avvikande genus eller etnicitet. För att möjliggöra detta bygger det ekologiska medborgarskapet vidare på tidigare filosofier av bland andra Maurice Roche om att medborgarskapet som idé baseras på ett accepterande främmandeskap mellan individerna.68 Dobson hävdar här att det ekologiska medborgarskapet utökar detta till att gälla även i ett tidsperspektiv, samt att kommande generationer därmed bör visas samma grad av respekt som nu levande.69 Vidare menar Dobson att det ekologiska medborgarskapet uppmuntrar till horisontella kontakter mellan medborgarna, snarare än vertikala politiska instanser i samhället.70 I egenskap av sin transnationella grund finns det dock även en möjlighet att denna medborgarskapsuppfattning blir ett komplement till de nationalstatsbundna synsätten liberalismen och det republikanska.71 Det ekologiska perspektivet gör vidare ingen åtskillnad ifråga om ansvar mellan den privata respektive den offentliga sfären, vilket innebär en stor skillnad gentemot både det liberala och det republikanska medborgarskapsidealet, vilka bägge 63
Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 33-35. Ibid. sid. 33-34. 65 Ibid. sid. 88-90. 66 Ibid. sid. 97-98. 67 Ibid. sid. 118-119. 68 Se Maurice Roche (1987), Citizenship, Social Theory, and Social Change, sid. 376-379. 69 Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 106-107. 70 Ibid. 115-116. 71 Ibid. sid. 116-117. 64
17
riktar ansvar enbart mot det strikt offentliga.72 Det problematiska i att försöka göra åtskillnad mellan privat och offentligt för det ekologiska medborgarskapet kan härledas till dess resonemang kring att varje handling i det privata, i det större perspektivet även resulterar i återverkningar i andra individers tillvaro och därmed också samhället som sådant.73 Enligt Dobson blir det ekologiska medborgarskapet i likhet med dess republikanska motsvarighet perfektionistiskt, i den meningen att det definierar en viss uppfattning och inställning som överordnat god och riktig i förhållande till andra uppfattningar. Den privilegierade uppfattningen hos det ekologiska medborgarskapet utgår från det ”ekologiska fotavtrycket” men det finns en problematik i att finna konsensus kring vad detta medför i praktiken och i vardagslivet för medborgarna.74 Det här kapitlet har diskuterat studiens teoretiska underlag och presenterat tre övergripande modeller av medborgarskapet som social och politisk konstruktion. I nästa kapitel konkretiseras diskursteorin i ett analytiskt tillvägagångssätt, vilket också blir det metodologiska verktyg som används under analysen.
72
Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 37-39, samt sid. 89. Ibid. sid. 136. 74 Ibid. sid. 118-119. 73
18
3. Analytiskt tillvägagångssätt En diskurs eller samtalsordning byggs upp och formas i ett kommunikativt samspel mellan människor där makten ligger i relationen och därmed inte kan tas för given utan förflyttas och ändrar karaktär i takt med att samtalsordningen utvecklas.75 Som redan påpekats i teoriavsnittet lägger diskursanalysen fokus på uttryck och handling, vilket förväntas ge antydningar om diskursens utformning och eventuella förändring. Vid applicering i policyanalys kan detta innebära att retorik och sublima anspelningar följs upp och analyseras för att studien skall kunna utläsa ifall dessa finner handling i konkreta åtgärder, målsättningar eller riktlinjer. Det diskursteoretiska tillvägagångssätt som analysen är uppbyggd kring, innebär att det studerade materialet bryts ned och finfördelas för att därefter tolkas utifrån kriterier som exempelvis språkbruk, värdeladdning och kontext.76 Sammanhanget är viktigt, eftersom själva relationen mellan inte enbart aktörer, utan även enskilda ord och betydelser är en av diskursteorins centrala egenskaper.77 Diskurser formas alltså av människor i interaktion med varandra och byggs upp av ett eller flera, mer eller mindre privilegierade tecken eller element i central position, även kallade nodalpunkter eller noder. Kring dessa noder samlas övriga begrepp som får en antingen positiv eller negativ relation till de privilegierade centralbegreppen. I de fall där begreppens relation till noderna förefaller vara tydlig, benämns de som ”tecken” och där ett begrepps förhållande gentemot nodalpunkten ter sig otydligt, tituleras begreppet istället som ”element”.78 En diskurs kring fenomenet hållbar utveckling skulle förslagsvis kunna bestå av ett fåtal privilegierade kärnbegrepp eller noder. Bland dessa utmärker sig särskilt ”ekonomisk utveckling”, ”ekologiskt fotavtryck”, samt ”mänskliga behov”. Runt noderna organiseras i sin tur tecken och element som antingen relaterar till centralbegreppen i positiv eller negativ bemärkelse. Ett fiktivt exempel skulle kunna vara en ekologisk diskurs där ”ekologi” tar sig uttrycket av en nod eller ett centralbegrepp. Begrepp som ozonhål, farligt avfall och växthuseffekt skulle kunna tänkas vara exempel på tecken som organiseras i negativ bemärkelse gentemot noden. Samtidigt skulle tecken som hållbarhet, källsortering och kretsloppstänkande kunna vara exempel med positiv laddning gentemot samma centralbegrepp. Den ekologiska diskursen kan också vara relaterad till andra diskurser, exempelvis en
75
Maarten A Hajer (1997), The Politics of Environmental Discourse, sid. 42-44, samt tolkningen av Foucaults syn på makten som en relativ variabel, sid. 48-49. 76 Göran Bergström & Kristina, Boréus (2000), Textens mening och makt, sid. 234-236, 266. 77 Maarten A Hajer (1997), The Politics of Environmental Discourse, sid. 42-49. 78 Jørgensen, Marianne W (2002) Discourse Analysis as theory and method, sid. 26-27.
19
företagsutvecklingsdiskurs, samt en konsumtionsdiskurs. Tillsammans bygger dessa diskurser i interaktion upp en så kallad diskursordning. En betydelsefull fas i dekonstruktionen av en diskurs infinner sig när enskilda begrepp kategoriseras och analyseras som sammanlänkade så kallade begreppskedjor. Detta benämns av Maarten Hajer som en argumenterande ansats, där målsättningen är att finna spår av berättarteman. Denna typ av konstruktion tar inte enbart hänsyn till huruvida enskilda tecken och element sorterar under antingen positiv, negativ eller växlande inställning gentemot noderna, utan bygger även på längre och djupare resonemang av färdiga kategorier, myter och konstruerade inställningar till vissa fysiska eller sociala fenomen.79 Berättarteman kan därmed betraktas som betydelsefulla därför att även små ändringar inom associationskedjorna kan resultera i relativt stora återverkningar utan att utverka någon skillnad i det översiktliga. Vid argumenterande diskursanalys, i vilken förståelsen av berättarteman är väsentlig, analyseras även användningen av metaforer, eftersom dessa enligt diskursteorin används för att få särskilda texter eller budskap att nå ut på ett mera slagkraftigt sätt. Exempel på andra metoder som den argumenterande analysmodellen tar fasta vid, och som används för att omvandla texter till att bli mera politiskt tilltalande är nyttjande av supplement som ethos, pathos och logos.80 Dessa analysverktyg hämtas ifrån den lingvistiska textanalysen, som i vissa metodologiska avseenden är snarlik diskursanalysen.
3.1 Diskurser och medborgarskap I denna studie används diskursanalysen som ett verktyg för att söka utläsa om det i den samtalsordning som formar svensk nationell och lokal policy inom området lärande för hållbar utveckling, finns stöd för någon specifik medborgarskapsuppfattning. Detta tillför ytterligare en komparativ ansats, i vilken analysmomentets slutsatser jämförs med de berättarteman och centralbegrepp som kännetecknar de tidigare kartlagda medborgarskapsuppfattningarna. Svårigheten antas ligga i att policy- eller styrdokument troligen är utformade för att fungera politiskt gränsöverskridande och därmed kunna appellera till och finna stöd av en större sympatikrets. Uttalanden eller formuleringar kring en värdegrund kan som exempel antas innehålla fraser och fragment, vilka på ett översiktligt plan ger sken av att överensstämma med flera medborgarskapsuppfattningar samtidigt. Analysen har då som uppgift att utläsa ifall ett visst medborgarskap kan anses vara mera tydligt framträdande än andra. 79
Maarten A Hajer (1997), The Politics of Environmental Discourse, sid. 52-58. Ibid. sid. 54, 61-62. En allmän diskussion om ethos, pathos och logos innebörder och betydelser för retorik och diskurser följs också upp i José Luis Ramirez (2003) Översikter och meddelanden; Statsvetenskaplig Tidskrift2003/04, årg 106 nr 1, sid. 59-60.
80
20
4. Nationell policy kring lärande för hållbar utveckling Analysen utgår från den tidigare nämnda formella definitionen av begreppet hållbar utveckling och den svenska, genom regeringen under den dåvarande mandatperioden, officiella diskursen gentemot begreppet inom policyområdet lärandet för den hållbara utvecklingen. Fokus hamnar i detta kapitel på att kartlägga vilka eventuella centralbegrepp som kan urskönjas, vilket blir användbart i ett senare skede av studien när den nationella policyn ställs emot den uppfattning som de aktuella kommunerna i sina respektive framtoningar gör gällande. Lärandet för hållbar utveckling benämns av regeringen i skrivelsen 2001/02:172 med en begreppsanvändning av närmast visionär karaktär med ordval som exempelvis ”det livslånga lärandet”, en tydlig metafor med hänvisning till något större, ett viktigt och långsiktigt mål för regeringen.81 Detta kan förvisso tolkas som ett ”objektivt bästa” i form av en kommunitär överideologi men kan även ses enbart i sken av en politisk vision, vilket också förekommer i liberala åskådningar. Metaforen avser förenkla och framhäva att människan upplever lärande i olika slags former under hela sin livstid och vid alla sammanhang som människan befinner sig i.82
4.1 Rättigheter och skyldigheter Med lärandet för den hållbara utvecklingen som policyområde, åläggs fokus i skrivelsen 2001/02:172 som väntat den sociala utvecklingen med lärande och utbildning i synnerhet. Vikten av ett utvecklat kunskapssamhälle framstår som tydligt, då det enligt skrivelsen hävdas att det inte är tillräckligt med att delge medborgarna ”information” om vad som krävs för att de ska kunna handla rationellt hållbart.83
En djup kunskap är nödvändig även för att kunna tillgodogöra sig information och för att kunna göra val som konsument och samhällsmedborgare. Kunskaper om hållbar utveckling och om hur man som enskild individ kan bidra till en hållbar samhällsutveckling kan fås genom formell och icke-formell utbildning. En ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling fordrar att alla människor har kunskap i meningen fakta, färdighet och förståelse samt har vilja och förmåga att gör aktiva hållbara val. Denna förmåga måste vara en naturlig del i människors vardag.84
Kunskap är därmed ett tecken som framförs i positiv bemärkelse gentemot den hållbara utvecklingen, samtidigt som detta också blir en ansats för diskursens så kallade berättartema. 81
Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid. 51-52. SOU 2004: 104, Att lära för hållbar utveckling, sid. 70. 83 Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid. 50-51. 84 Ibidem. 82
21
Det förefaller med detta citat som utgångspunkt dock oklart huruvida insikten om hållbar utveckling ses som någonting som medborgarna själva har rättighet och möjlighet att ta ställning till, eller om det istället är en förståelse som medborgarna måste utbildas till. En tolkning är att utbildningen och undervisningen i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan eftersträvar att eleverna får kompetens och sådana värderingar att de kan ta till sig information på ett ”riktigt” sätt, samt erhålla vilja och förmåga att kunna fatta aktivt hållbara val, något som resulterar i vad som kan betraktas som ett kommunitärt synsätt om ett gemensamt bästa som medborgarna skall uppmuntras till att hysa sympati för. Hållbar utveckling blir på så sätt ett överideologiskt filter i utbildningen. Utbildning för hållbar utveckling sker inte som ett eget ämne, eftersom det berör många kunskapsområden utan skall förekomma i alla ämnen och som en integrerad del i utbildningssystemet.85 Därför menar vi att utbildning för hållbar utveckling bör syfta till att de lärande erövrar förmåga och vilja att verka för en hållbar utveckling lokalt och globalt.86
I citatet ovan framstår det dock som att det är de lärande själva som skall få möjlighet att ta ställning till den hållbara utvecklingen, även om meningen i själva verket gör gällande att det är utbildningen som måste utformas på ett sådant sätt att de lärande ska få en positiv bild av hållbar utveckling. Demokrati är ett starkt begrepp i sammanhanget och uttrycks ofta i samband med kunskapssamhället som en förutsättning för den hållbara utvecklingen.87 Demokrati definieras här som inflytande och deltagande, något som även skall känneteckna undervisning och lärande. Begreppet får därmed en positiv ställning gentemot den hållbara utvecklingen. Vad som innefattas i demokratibegreppet förutom elevinflytande och deltagande vid undervisningen nämns dock inte vidare. Demokratireferenserna kan förvisso tänkas syfta på samtliga av de tre medborgarskapsmodellerna men tolkas här ändå i huvudsak som en anspelning gentemot det liberala tankesättet, eftersom begreppet inbjuder till en möjlighet för de lärande att själva ta ställning till hållbarhetsbegreppet, snarare än att ett jakande ställningstagande förutsätts i utgångsläget.
85
Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid. 52. SOU 2004: 104, Att lära för hållbar utveckling, sid. 72-73. 87 Ibid. sid. 43, samt Regeringens skrivelse 2003/04:129, En svensk strategi för hållbar utveckling – ekonomisk, social och miljömässig, sid. 91. 86
22
Utbildningen måste även karakteriseras av demokratins grundläggande värden och av medinflytande för de studerande.88 (…) inkludera hållbar utveckling i sin undervisning samt att undervisningen står i samklang med grundläggande demokratiska värderingar.89 Detta ger nu välkomna möjligheter att på ett naturligt sätt integrera t.ex. utbildning för demokrati, mänskliga rättigheter och hälsa med utbildning som strävar efter att stärka den miljömässiga dimensionen i arbetet för hållbar utveckling. Det underlättar strävan att göra utbildning för hållbar utveckling till att vara ämnesövergripande på ett naturligt sätt.90
Argumentationen i det sistnämnda exemplet kan tolkas på ett sätt där demokrati och frågor rörande mänskliga rättigheter används för att, som det står, stärka och därmed också legitimera ”den miljömässiga dimensionen i arbetet”, men kan även tolkas som ett sätt att överföra fokus från själva miljöfrågan, i syfte att använda tecken med karaktär av tydliga inslag av ethos, exempelvis ”mänskliga rättigheter”, där anspelningar på läsarens moraliska samvete skall associera miljöfrågan till det moraliskt ”godhjärtade” och riktiga. Detta samtidigt som begrepp som demokrati och hälsa uttrycks för att appellera till intuitivt rationella tankesätt. Det är dock problematiskt att bedöma huruvida denna del av skrivelsen kan anses tillhöra någondera av medborgarskapsidealen speciellt. Andra tecken som framträder i positiv bemärkelse är begrepp som individualism och tvärvetenskaplighet, som i sin tur ställs mot negativt framställda uppfattningar som kollektivism respektive lärande uppdelat efter ämnen var för sig. Ett exempel på hur den individualistiska åskådningen framträder på bekostnad av så kallade ”kollektiva lärandeprocesser” är bland annat följande citat:
Stora delar av det kollektiva lärande som har skett bland människor har visat sig motverka hållbar utveckling.91 I utbildning är det viktigt att lära sig om dessa slags lösningar och deras effekter för att kunna 92 finna andra grunder för vanorna och normerna, så att dessa gynnar en hållbar utveckling.
Vidare framförs åter att individens delaktighet och ansvar skall vara en ”tydlig linje” i den förda politiken gentemot hållbar utveckling, något som kan tolkas som en öppning för ett liberalt förhållningssätt, i vilket individens egna rättigheter och möjligheter att kunna utforma sin egen framtid och sina specifika ståndpunkter anses som avgörande. 88
Regeringens skrivelse 2003/04:129, En svensk strategi för hållbar utveckling – ekonomisk, social och miljömässig, sid. 91. 89 Ibidem. 90 Ibidem. 91 SOU 2004: 104, Att lära för hållbar utveckling, sid. 65. 92 Ibidem.
23
Politiken sätter de människor i fokus som inte har fått del av det välstånd som globaliseringen har bidragit till. Den bygger på övertygelsen att utveckling aldrig skapas utifrån – utan av människorna i det egna samhället. Två perspektiv ska därför vara vägledande för utformningen av den svenska politiken. Det ena är rättighetsperspektivet med tonvikt på demokrati och mänskliga rättigheter, där jämställdhet och barnets rättigheter står i centrum. Det andra perspektivet gäller fattiga människors behov, intressen och förutsättningar, som ska vara utgångspunkten för strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.93
Såtillvida att det liberala medborgarskapet ges en tolkning, i vilken det öppnar för en politisk spännvidd av sådant slag att medborgarskapet tillskriver den hållbara utvecklingen status av att vara en mänsklig rättighet, kan det här utläsas stöd för detta medborgarskap i den nationella policyn. Men om hållbar utveckling istället ses som en normativ politisk värdegrund, får den snarare karaktär av ett överordnat ”gemensamt bästa”, där individens skyldigheter gentemot samhället överordnas principen om störst möjliga frihet enligt Rawls. I den nationella policyn kring lärande för hållbar utvecklingen framgår alltså flest inslag av hänvisningar till det liberala medborgarskapet, med ett par eventuella undantag beroende på teoretisk tolkning av ideologibildningen. Dessa undantag är ”kunskap” och ”hållbar utveckling”, vilka används i sammanhang där de ges samhörighet med anspelningar på ett överordnat gemensamt bästa och därmed närmast kan tolkas tillhöra ett republikanskt tankeresonemang. Men också givet ovan nämnda anspelning blir det tvetydigt att bestämma till vilket av de tre resonemangen som kunskapsbegreppet kan tillräknas speciellt, eftersom kunskap också blir själva förutsättningen för både det liberala och det ekologiska medborgarskapet. Det ekologiska medborgarskapet inkorporerar ju nämligen, i termer av överordnad värdegrund, primärt på individens eget ansvar, såväl i det offentliga som i det privata, anpassningen av sitt ”fotavtryck” efter ekologisk hållbarhet. Därmed blir konceptet ”hållbar utveckling” applicerbart på även denna medborgarskapsbild om konceptet tolkas som ett ”objektivt” generellt värde. En vidare tolkning gör gällande att individen, för att kunna anpassa sitt ”ekologiska fotavtryck” i enlighet med en tänkt hållbarhetsprincip, initialt också måste erhålla kunskap för att kunna fatta dessa val. Kunskap blir i och med den utgångspunkten ett viktigt begrepp och en förutsättning även i resonemanget och berättartemat för detta medborgarskap. Användandet av begreppet ”demokrati” kan i detta sammanhang tolkas som ett sätt att poängtera betydelsen av det gemensamma offentliga och skiljelinjen mellan det individuella och det offentliga, specifikt för både den republikanska och liberala medborgarskapsbilden. Demokrati används enligt denna tolkning därmed inte enbart som ett sätt att understryka det
SOU 2004: 104, Att lära för hållbar utveckling, sid. 43-44.
24
demokratiska samtalet som sådant, utan snarare som den ovan beskrivna åtskillnaden. Det kan även diskuteras huruvida demokrati som referens används för att associera till den nationella sammanslutningen som arena för arbetet gentemot hållbar utveckling. En gränsdragning av nationellt refererad karaktär ligger nämligen inte heller inom det ekologiska post-kosmopolitiska medborgarskapets karaktär. Här används istället demokrati som ett sätt att binda samman och mötas, såväl i det privata som i det offentliga, utan vare sig territoriella, kulturella eller andra gränser. En av slutsatserna från denna del av analysen blir att kunskapsbegreppet tydligt framstår som ett tecken, betydelsefullt för samtliga medborgarskapsuppfattningar, om än med skilda underliggande betoningar på ansvar respektive möjligheter som den ökade kunskapen menas kunna utmynna i. Den tidigare förda diskussionen kring användandet av demokratibegreppet är också intressant, eftersom dess slutsats synliggör en distinktion i vilken begreppets berättartema utesluter en ekologisk post-kosmopolitiskt medborgarskapsbild. I tabellerna visas de tecken, begrepp och element som framgår ur de respektive avsnitten som betydelsefulla och karaktäristiska i specifikt den delen av diskursordningen som det aktuella avsnittet avspeglar. Det kan vid en första anblick upplevas som förvirrande att
samma
begrepp
kan
framträder
som
karaktäristiskt
appellerande
till
flera
medborgarskapsideal samtidigt men på ett djupare plan innebär detta enbart att samma begrepp används i olika sammanhang eller med olika underliggande referenser och associationsteman.
Tabell 4.1 Framträdande tecken under avsnittet rättigheter och skyldigheter Liberalt medborgarskap
Republikanskt medborgarskap
Ekologiskt medborgarskap
Individuellt ansvar
Kunskap
Kunskap
Kunskap
Hållbar utveckling
Hållbar utveckling
Hållbar utveckling
Demokrati
Demokrati
Därmed går uppsatsen in på nästa avsnitt, nämligen hur policyn ser på den eventuella territoriella avgränsningen.
25
4.2 Territoriell anknytning Till frågan rörande den nationella policyns eventuella territoriella anknytning, spelar Sveriges samarbete med andra länder inom organisationer som exempelvis FN en betydande roll. Internationellt samarbete som fenomen blir initialt ett positivt tecken gentemot hållbar utveckling, samtidigt som transnationella organisationsformer som EU och FN blir redskapen för detta förhållningssätt. Några exempel är bland andra FN:s samrådsmöte i Johannesburg 2002 och rådslaget i Göteborg 2004 där representanter från sjuttiofem länder deltog för att debattera den hållbara utvecklingen.94 Redan här framträder emellertid skiljelinjen mellan de respektive synsätten och medborgarskapsuppfattningarna.
Fokuseringen
vid
mellanstatliga
organisationer
och
samarbetsorgan som FN och EU pekar av flera skäl i riktning mot antingen ett liberalt eller republikanskt förhållningssätt. Betraktat från ett ekologiskt post-kosmopolitiskt synsätt innebär territoriell anknytning generellt en oförmåga att hantera den problematik som inbegrips i hållbarhetsbegreppet. Samtidigt pekar ett vidare resonemang på att denna typ av transnationell samarbetsform riskerar låsa arbetet till den strikt offentliga sfären, vilket i sin tur kan begränsa möjligheterna för individuellt, frivilligt ansvarstagande också från ett liberalt perspektiv. Enligt detta resonemang blir därmed tendenserna för ett republikanskt förhållningssätt mest framträdande. Det som talar emot detta är uppgifter som pekar på att de mellanstatliga samarbetsformerna skall ha kompletterats av nätverksskapande arbeten för kontakt- och idéutbyten, samt idéutveckling på olika samhällsnivåer.95 Detta kan tolkas som en invit gentemot främst en ekologisk men också en liberal medborgarskapsbild.
Tabell 4.2 Framträdande tecken under avsnittet territoriell anknytning Liberalt medborgarskap Mellanstatlighet
Republikanskt medborgarskap Mellanstatlighet
Kontakter och
Ekologiskt medborgarskap Kontakter och nätverksskapanden på olika samhällsnivåer
nätverksskapanden på olika samhällsnivåer
Här näst följer analys kring hur den nationella policyn ställer sig till synen på det privata respektive det offentliga.
94 95
SOU 2004: 104, Att lära för hållbar utveckling, sid. 51. Ibid. sid. 52, 59.
26
4.3 Privat respektive offentligt Något som tydligt framgår i den nationella policyn kring lärandet för hållbar utveckling är, som tidigare berörts, fokus på individen och dennes ansvar för den hållbara utvecklingen. Detta innebär att det riktas ansvar inte enbart mot individens handlande i det offentliga och gentemot samhället, utan även hur hans eller hennes handlande i det privata tar sig uttryck. Detta är något som grundas på det så kallade kunskapssamhället, i vilket lärandet och utbildningen utgör kärnan. Kärnan är att de lärande ska utveckla ett kunskapsbaserat förhållningssätt till viktiga etiska frågor rörande förhållandet mellan människor och människors förhållande till naturen. Utifrån kunskapen ska de både kunna delta i demokratiska processer och göra medvetna val. Därmed kan de medverka till att en hållbar utveckling blir verklighet.96
Utifrån detta förhållningssätt, där individens alla val och handlingar tolkas i termer av ansvar och skyldigheter inför den ”hållbara utvecklingen” tycks den nationella policyn referera till en ny gränsdragning mellan det som klassiskt har definierats som offentligt respektive privat.97 På hemsidan för Myndigheten för skolutveckling har ett antal kärnfrågor i ämnet lärande för hållbar utveckling räknats upp. Bland dessa återfinns dels vad som kan betraktas som traditionellt offentliga frågor som ”yttrandefrihet”, ”globalisering”, ”tillväxt”, ”arbetslöshet” och ”förbrukning av naturresurser”, samt andra frågor där skiljelinjen mellan vad som kan betraktas som privat respektive offentligt är relativt vag. Några exempel är frågor som det ”ekologiska fotavtrycket”, ”hälsa” och ”konsumtion”. Den diskursmässiga karaktären hos dessa begrepp är definitionsmässigt oklar och flera av de så kallade kärnfrågorna bör därför ställas i dager av så kallade element, snarare än som tecken. Diskursens berättartema gällande skiljelinjen mellan det privata respektive offentliga kan sammanfattas i följande utdrag:
Skolan skall sträva efter att varje elev utvecklar sin förmåga att göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter. Skolan skall sträva efter att varje elev kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen och visar respekt för omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv.98
Enligt detta citat riktas ansvar till skolan om att möjliggöra individernas egna ansträngningar till utveckling. Individen å sin sida belastas med ett ansvar om att utveckla respekten dels 96
Myndigheten för skolutveckling (2007-05-21), Vad är lärande för hållbar utveckling? Skiljelinjen mellan offentligt och privat diskuteras vidare i Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 51-56. 98 Myndigheten för skolutveckling (2007-05-21), Vad är lärande för hållbar utveckling?, som i sin tur utan sidhänvisning refererar till Skolverket (1994/2006), Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94. 97
27
gentemot andra människor, dels för miljön. Formuleringarna kan tyda på ett försök till att ingjuta en överbryggande ansvarskänsla hos individerna som inte är riktad mot vare sig det privata eller offentliga enbart.
Tabell 4.3 Framträdande tecken under avsnittet privat respektive offentligt Liberalt medborgarskap Fokusering på individen
Republikanskt medborgarskap Fokusering på individens ansvar
Ekologiskt medborgarskap Enskilt ansvar gentemot ett ekologiskt fotavtryck
I tabellen visas hur enskilt, individuellt ansvar hamnar under ett ekologiskt medborgarskap snarare än under dess liberala eller republikanska motsvarighet. Detta på grund av de slutsatser som framgår ur diskussionen om att ansvarsbegränsningen mellan privat respektive offentligt blir otydlig och vag i sammanhanget.
4.4 Överordnad värdegrund Även om hållbar utveckling i sig ursprungligen är att betrakta som en normativ politisk föreställning, ställs det som begrepp i den nationella policyn i dager av ett överordnat objektivt bästa och som ett övergripande politiskt filter genom vilket alla andra värderingar först måste passera. ”Hållbar utveckling” benämns exempelvis ofta i samband med demokratibegreppet och det är troligt att anledningen till detta, bortsett från den rent förklaringsmässiga dimensionen, är att ge hållbarhetsbegreppet högre ”status”.99 Vidare associeras hållbar utveckling historiskt till den svenska välfärdsmodellen och dess dåvarande huvudsakliga fokus på sociala och kulturella frågor. Regeringens skrivelse 2001/02:172 refererar till sekelskiftet mellan arton- och nittonhundratalet då social reformism och förändring under stabilitet blev paradigm för samhällsutvecklingen.100 Som ett svar på de här problemen kom frågor om social rättvisa och samhällets stabilitet i fokus för den politiska debatten. Socialreformatörer från alla politiska läger var snart engagerade. I bred politisk enighet - om än med skilda bevekelsegrunder - blev Sverige, trots begränsade resurser, ett föregångsland när det gällde investeringar i hållbar social och ekonomisk utveckling.101
Dessa två associationer av hållbar utvecklingen med tydliga referenser om tillhörighet till både demokrati och välfärd, innebär en problematik för betraktelsen av hållbarhetsbegreppet 99
Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid. 15. Ibid. sid.14. 101 Ibidem. 100
28
som en enbart normativ politisk föreställning. I svensk samhällspolitisk diskurs erhåller begrepp med dessa kopplingar, särskilda apolitiska värdeladdningar, vilka tyder på en öppning gentemot det mera kommunitärt bevandrade republikanska medborgarskapet. Samtidigt innebär detta en större svårighet för att ur liberal synvinkel konkretisera perspektivet på hållbar utveckling. För att möjliggöra detta måste istället ett bredare perspektiv till, något som stödjer Jagers modell över den utvecklande liberalismen. Ett annat förhållningssätt skulle kunna förklara ”hållbar utveckling” som en form av alibi för att kunna upprätthålla ett liberalt synsätt men samtidigt ändå möjliggöra legitimering av att begreppets dimensioner (ekonomisk tillväxt, social trygghet respektive ekologisk hållbarhet) lyfts upp till principer som kan överordnas andra värden i samhället. Det är emellertid problematiskt att utifrån bedömningen av hållbarhetsbegreppet som ett överordnat värde i sig, se möjligheterna för ett särskilt ekologiskt medborgarskap i den nationella policyn, eftersom den ekologiska dimensionen i formell bemärkelse på intet sätt hamnar i överordnad position gentemot den ekonomiska och sociala. I skrivelsen En svensk strategi för hållbar utveckling visar regeringen exempelvis på att ”positiv ekonomisk utveckling är grunden för välfärdspolitiken”.102 Samtidigt poängteras att ”(…) utbildning om ekonomisk tillväxt måste ses i ljuset av vad som är socialt och miljömässigt acceptabelt”.103 Denna problematik kommer studien att följa upp och återkomma till senare. Kunskap avhandlas i regeringens skrivelse 2001/02:172 som ett värde tätt sammanlänkat med både demokrati och hållbar utveckling. Kunskap framstår som ett centralt fenomen i hållbarhetsdiskursen av positiv bemärkelse. Dess innebörd har dessutom försetts med karaktäristiska egenskaper som både medel och ändamål samtidigt.104 Det framstår exempelvis specifikt under inledningen till kapitlet Strategi att hållbar utveckling inrymmer en dimension av fastställda mål som skall uppnås.105 Vidare beskrivs, under kapitlet Livslångt lärande, kunskap som medel för att säkerställa att ett visst budskap via information kan etableras ”(…) i alla samhällssektorer”.106 Utifrån detta resonemang kan det argumenteras för att kunskap, på grund av det sätt som begreppet hänvisas till, blir ett verktyg för att lyfta de innestående värden som inryms i hållbar utveckling, till överordnad betydelse i kontexten. Med följande citat i åtanke ligger det dock nära till hands att också tolka kunskapens ändamålsmässiga beståndsdel som 102
Ekonomins betydelse för svensk välfärd beskrivs allmänt i Regeringens skrivelse 2003/04:129, En svensk strategi för hållbar utveckling, sid. 86. 103 Ibid. Sid. 90. 104 Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid. 12-13. 105 Ibid. sid. 12-14. 106 Ibid. sid. 51.
29
förordandet av en viss uppfattning eller kunskap. Därmed återkommer analysen till den inledande frågeställningen som ställdes vid underrubriken Rättigheter respektive skyldigheter: Är hållbar utveckling någonting som individerna själva skall ha möjlighet att ta ställning till, eller är det en uppfattning som snarare skall etableras genom nya vägar än enbart information?
En ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling fordrar att alla människor har kunskap i meningen fakta, färdighet och förståelse samt har vilja och förmåga att gör aktiva hållbara val. Denna förmåga måste vara en naturlig del i människors vardag.107
Tabell 4.4 Framträdande tecken under avsnittet överordnad värdegrund Liberalt medborgarskap Kunskap
Republikanskt medborgarskap Kunskap
Ekologiskt medborgarskap Kunskap
I tabell 4.4 framgår hur kunskap lyfts fram på ett sätt som möjliggör association till samtliga av de nämnda medborgarskapsuppfattningarna. Skillnaden är, som påpekat tidigare diskussionen, huruvida kunskap har ett värde som antingen ändamål eller medel.
4.5 Sammanfattning av den nationella policyn kring lärande för hållbar utveckling Det finns flera betydelsefulla slutsatser att dra ifrån denna del av analysen. En av lärdomarna blir att regeringens skrivelse, liksom utredningen Att lära för hållbar utveckling, bägge tyder på viss oenighet kring huruvida lärandet skall användas för att ge individerna vissa kunskaper, eller snarare möjligheter att själva bilda uppfattningar och inställningar till hållbar utveckling. Denna problematik återfinns både i frågan om individens rättigheter kontra skyldigheter, samt i frågan om överordnad värdegrund. I termer av medborgarskap ligger den nationella policyn nära till både en republikansk respektive liberal åskådning. Den värdegrund som kan urskiljas består av ett specifikt förhållande mellan social trygghet, ekonomisk tillväxt, samt ekologisk hållbarhet. Dessa nyckelbegrepp tycks med kopplingen till hållbar utveckling hamna i värdemässigt överordnad position gentemot andra politiska värden. Detta legitimeras med en historisk koppling till hållbar utveckling som en naturlig del av svensk politisk och social utveckling av det demokratiska samhället.108 Det ges även vissa antydningar om ett republikanskt förhållningssätt
107 108
Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid. 51. Ibid. sid. 14.
30
specifikt, i vilket enskilda värden i legitim bemärkelse kan upphöjas från subjekt till objekt. Som tidigare nämnts anammar även den så kallade utvecklande liberalismen denna uppfattning i de fall där upphöjande av enskilda värden kan avhjälpa hotbilder mot inskränkanden av individers fri- och möjligheter. Legitimering gentemot en liberal åskådning blir än mera tydlig när nyckelbegrepp som demokrati och kunskapsbildning presenteras i samma kontext.109 För ett ekologiskt medborgarskap å andra sidan, innebär likhetsförhållandet mellan särskilt ekonomisk och ekologisk hållbarhet dock viss problematik, eftersom dess närmast likställda betydelse inte uppenbart sammanfaller med medborgarskapsbilden.
109
Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid. 15.
31
5. Piteå kommun utifrån policyområdet lärande för hållbar utveckling I detta avsnitt analyseras Piteå kommun utifrån de styr- och visionsdokument som ligger till grund för deras arbete inom policyområdet lärande för hållbar utveckling. De dokument som har använts är framförallt Barn- och utbildningsplan 2005-2006, Översiktsplan – fördjupning för Piteå stadsbygd, samt Nationella miljömål och Piteå. Användandet av översiktsplaner beror på att det främst är i dessa dokument som studiens policyområde framträder i specifik mening. Översiktsplanerna fungerar även som länk mellan långtgående visioner och det konkreta arbetet. Det är emellertid viktigt att poängtera att den övergripande översiktsplanen antogs i sin helhet redan 1990 och att den aktualiserats genom revideringar för Piteå stadsbygd 2001 respektive Piteå skärgård 2004. Detta innebär eventuellt att större fokus på hållbarhetsbegreppet i den nationella policyn inte har prioriterats vidare, varför behov av revidering utav översiktsplanen inte har ansetts nödvändig. En annan möjlighet är att beslutande organ inte har nått fram till överenskommelse av en eventuell revidering, trots att behov ändock kan ha existerat.
5.1 Rättigheter och skyldigheter I översiktsplanen från 2001, gällande Piteå kommuns stadsbygds övergripande verksamhet nämns kring temat ”utbildning och kompetens” det ”livslånga lärandet” med uppenbara referenser till den nationella policyn. Målsättningen som här fastslås är fokusering på demokratin och dess förutsättning: kunskapssamhället. Även den ekonomiska tillväxten och sysselsättningsfrågan antyds i samband med kunskapsbildningen.110 Begagnandet av termen ”livslånga lärandet” är en intressant markering och kan tolkas på en rad olika sätt. I diskursanalytisk bemärkelse är det nära till hands att betrakta termen som en myt, i vilken begreppsdelen ”livslånga” används för att ge associationer till långsiktighet, ofrånkomlighet och till oföränderlighet ur flera aspekter. Det sistnämnda kan tolkas som en referens till samhället som en konstant, något som individen förutsätts interagera inom och med under hela sin livstid. Men den fastslagna målsättningen kan även ha andra bevekelsegrunder. Fokuseringen gör gällande att individens rättigheter och möjligheter till inflytande, demokrati och påverkan här anses som grundläggande för medborgarskapet som sådant. Samtidigt lyfts vissa så kallade värdegrunder fram som prioriterade områden för perioden 2001-2004. Dessa är ”trygghet”, ”demokrati och inflytande”, samt ”jämställdhet”. Den ekologiska värdegrunden har således prioriterats bort 110
Piteå kommun (2001), Översiktsplan – fördjupning för Piteå stadsbygd, sid. 49.
32
från den uttalade policymässiga målsättningen. Därmed blir det för betraktaren problematiskt att återfinna den av regeringen fastställda definitionen av hållbar utveckling med de tre betydelsemässigt jämställda värdegrunderna (ekonomisk tillväxt, social trygghet och ekologisk hållbarhet) i denna del av Piteå kommuns översiktsplan.111 Det är emellertid troligt att detta enbart är en avvikelse som är aktuell för detta specifika policyområde, eftersom det ur kommunens i övrigt antagna miljömål112 framgår att den syn på hållbarhetsbegreppet som definieras, inrymmer samtliga tre dimensioner som tidigare har diskuterats. Det kan dock argumenteras för att utelämnandet av terminologin hållbar utveckling specifikt innebär en viss markering, något som kommer att diskuteras vidare längre fram. Samtidigt som individens rättigheter diskuteras113, framhålls även det enskilda ansvaret som betydelsefullt i sammanhanget. Detta gäller inte minst föräldrarnas ansvar till att bidra med egen kunskap och eget engagemang gentemot barnen. Individens skyldigheter kan därmed tolkas som ansvaret att tillgodogöra sig den kunskap som erbjuds.
Tabell 5.1 Framträdande tecken under avsnittet rättigheter och skyldigheter Liberalt medborgarskap
Republikanskt medborgarskap
Kunskap
Kunskap
Inflytande
Ansvar
Demokrati
Demokrati
Ekologiskt medborgarskap -
De begrepp som med tydlighet framträder i denna del av Piteå kommuns diskurs relateras därmed uteslutande till antingen ett liberalt eller ett republikanskt medborgarskap. Frånvaron av referenser till ett ekologiskt medborgarskap innebär att begreppet och resonemanget om ”enskilt ansvar” att tillgodogöra sig den kunskap som ges, enbart kan förknippas med ett republikanskt medborgarskap. Skillnaden är att enligt ett liberalt medborgarskap har individen möjligheter att själv avgöra huruvida han eller hon vill tillgodogöra sig kunskapen eller inte.
5.2 Territoriell anknytning Det medborgarskap som kan utläsas ur Piteås policy gentemot lärande för hållbar utveckling är inte särskilt tydlig i denna fråga, även om anknytningen till det politiska område som Piteå kommun innebär, snarare tycks ske mellan raderna, utifrån det faktum att policydokumenten
111
Piteå kommun (2001), Översiktsplan – fördjupning för Piteå stadsbygd, sid. 49. Framgår exempelvis i det utdrag av miljömål som exemplifieras i Miljö och Byggkontoret, Piteå kommun (2001), Nationella miljömål och Piteå, sid. 1-9. 113 Piteå kommun (2001), Översiktsplan – fördjupning för Piteå stadsbygd, sid. 49. 112
33
enbart återspeglar förhållningssättet gentemot de organisationer och instanser som verkar inom det territorium som utgörs av Piteå kommun. I den kommunala barn- och utbildningsplanen nämns emellertid under avsnittet lärande och utveckling, ett referat till den nationella läroplanen som pekar på betydelsen av att se ett internationellt perspektiv i utbildningen för att sätta denna i en större, global kontext. I detta avsnitt saknas dock association till policyområdet lärande för hållbar utveckling specifikt.114 I kapitlet Miljöarbete i förskola och skola behandlas det ekologiska förhållningssättet separat och åtskiljt från avsnittet om lärandet som sådant. Den fokusering som planen gör gällande är i första hand lokalt centrerad, eftersom arbetet kretsar kring betydelsen av skolornas egen källsortering och det konkreta miljöarbetet. Praktik relateras därefter under rubriken målsättning till elevernas respektive studenternas lärande och betydelsen av förståelse för sambandet mellan ”människa och natur” i en ekologisk kontext, i vilken gränser saknar närmare relevans.115 De referenser som nämns till det lokala planet syftar uppenbarligen till individuellt ansvar, medan målsättningen samtidigt är att skapa förståelse inför det globala. Det intressanta är att hänvisningarna till den större kontexten inte nämner stater, samhällen eller avgränsade territorier, utan istället använder uttryck som ”nutid”, ”framtid” och ”helheten”, vilka skulle kunna tyda på associationer till dels det ekologiska fotavtrycket och i nästa steg ett ekologiskt medborgarskap.116
Tabell 5.2 Framträdande tecken under avsnittet territoriell anknytning Liberalt medborgarskap Lokalt ansvar
Republikanskt medborgarskap Lokalt ansvar
Ekologiskt medborgarskap Lokalt ansvar Sambandet mellan människa och natur Nutid & Framtid
5.3 Privat respektive offentligt I den kommunala barn- och utbildningsplanen117 blir det tydligt att det i och med de grundsatser som lärandet för hållbar utveckling består av, uppstår en problematik vid strävan efter att skilja mellan det privata och offentliga. Även om utbildningen skall sträva efter att ge kunskap kring tecken som exempelvis ”ekologi”, ”natur” och ”miljö” i ett makroperspektiv, blir detta ofullständigt om inte det privata, i mikroperspektiv också tas i beaktning. Detta blir genomgående i policydokumentet och varje ansats som gäller makroperspektivet eller det
114
Piteå kommun (2005), Barn- och utbildningsplan 2005-2006, sid. 12-13. Ibid. sid. 18. 116 Ibidem. 117 Ibidem. 115
34
offentliga, kopplas samman med mikroperspektivet och handlandet i det strikt privata. Men samtidigt är det svårt att i dokumentet finna stöd för att från samhällets sida kontinuerligt följa upp och undersöka hur individerna verkligen agerar, samt om de finner att hållbar utveckling enligt skolans modell är eftersträvansvärt eller ointressant att använda sig av i vardagen också privat.118 Alla barn/studerande (…) förstår sambandet mellan människa och natur.119 Alla barn/studerande (…) förstår hur det egna handlandet påverkar natur och miljö.120 Alla som arbetar i förskola/skola (…) verkar för att kretsloppstänkandet genomsyrar all verksamhet.121
Men samtidigt finns det mål som inte stannar vid att enbart ge individen möjlighet att skapa sin egen uppfattning, utan strävar efter att ge individen specifika åsikter och tankesätt. Detta resulterar i oklarhet kring medborgarskapet, eftersom målsättningen förutsätter vissa åsikter som överordnat goda, samtidigt som själva innehållet är präglat av tankesättet i en ekologisk, postkosmopolitisk diskurs.
Alla barn/studerande (…) har en positiv känsla för naturen och allt levande samt förståelse att vi är en del av helheten.122 Alla barn/studerande (…) skapar goda vanor att återanvända, återvinna och sortera avfall.123
Tabell 5.3 Framträdande tecken under avsnittet privat respektive offentligt Liberalt medborgarskap
Republikanskt medborgarskap
Ekologiskt medborgarskap
Möjligheter
Ansvar
Positiv känsla för naturen
Förståelse
Goda vanor
Sambandet mellan människa och miljö
5.4 Överordnad värdegrund Hållbar utveckling benämns i den kommunala översiktsplanen inte uttryckligen som begrepp i samband med lärandet specifikt, även om dess grundsatser ingår separat i de fyra så kallade prioriterade områden som definieras.124 Den kommunala barn- och utbildningsplanen för 2005-2006 nämner i samband med avsnittet ”värdegrund” inte den hållbara utvecklingen 118
Piteå kommun (2005), Barn- och utbildningsplan 2005-2006, sid. 12-13. Ibidem. 120 Ibidem. 121 Ibidem. 122 Ibid. sid. 18. 123 Ibidem. 124 Piteå kommun (2001), Översiktsplan – fördjupning för Piteå stadsbygd, sid. 11, 15. 119
35
överhuvudtaget. Ämnet berörs emellertid senare under Piteå lokalt och i omvärlden och här används begrepp som ”förståelse”, ”möjligheter” och ”positiv känsla”, samt ”goda vanor”.125 Under avsnittet Miljöarbete i förskola och skola poängteras även betydelsen av ett ekologiskt förhållningssätt. Detta sker emellertid utifrån ett referat som hänvisar tillbaka till den nationella nivån men inte tillför någon udd av egna, djupare resonemang i frågan. Istället återpoängteras målet om kunskap och länkas samman med det som beskrivs i termer av ”positiv känsla”, ”positiv framtidstro” och ”förståelse”.126 Skapandet av ”förståelse” framstår som ett tydligt återkommande uttryck i den långsiktiga målsättningen för lärandet. En annan målsättning som betonas är skapandet av ”(…) goda vanor att återanvända, återvinna och sortera avfall.” Detta citat illustrerar en antydan om att kommunen går ett steg längre än att bara ställa ett visst kunskapskrav. Här är målsättningen att medborgarna också tillämpar den erhållna kunskapen på ett visst sätt.127 Kommunen tycks emellertid vara mera otydlig på punkten om hur medborgarna ska anta dessa ”goda vanor”, något som utan vidare referenser tyder på att de enskilda individerna antas komma till denna insikt genom antingen logos- eller pathos-resonemang. Uttrycket ”goda vanor” kan tolkas på flera sätt. Dels kan ”gott” innebära en kvalitativ bedömning av uppfyllandet av särskilda mål, i detta fall kretsloppstänkandet. Samtidigt kan termen ”gott” också syfta på en specifik medvetenhet och avsikt, i vilken berättartemat och kontexten syftar tillbaka på den ekologiska hållbarheten. Enligt en tolkning av det senare slaget kan uttrycket relateras också till en kontext av ekologiskt medborgarskap.
Tabell 5.4 Framträdande tecken under avsnittet överordnad värdegrund Liberalt medborgarskap
Republikanskt medborgarskap
Ekologiskt medborgarskap
Kunskap
Kunskap
Ekologiskt fotavtryck
Förståelse
Skapande av goda vanor
Positiv känsla för naturen Skapande av goda vanor
Den överordnade värdegrunden tycks därmed peka i olika riktningar med kunskap som huvudsaklig grund för både det liberala och det republikanska förhållningssättet, samtidigt som individens egen förståelse, respektive skapande av goda vanor är de tecken som i resonemanget skiljer de bägge åt. Samtidigt framträder en argumentation som kan tolkas som ett ekologiskt fotavtryck, om än i en icke lika tydlig begreppskedja. Detta ombesörjs av målet att medborgarna ska erhålla en positiv känsla för naturen. 125
1
Piteå kommun (2005), Barn- och utbildningsplan 2005-2006, sid. 18. 126 Ibidem. 127 Ibidem.
36
5.5 Slutsatser Piteå Den diskurs som kan utläsas ur Piteå kommuns policy inom området lärande för hållbar utveckling tycks inledningsvis peka i något olika riktningar, vilket inte är oväntat med tanke på de antaganden som ställdes i uppsatsens inledande skede. Själva begreppet hållbar utveckling omnämns inte uttryckligt i samtliga analyserade kontexter, vilket kan tolkas på två övergripande sätt. En möjlig förklaring är att dess uttryckliga förekomst inte betraktas som lika betydelsefull som andra, delvis redan etablerade uttryck som trygghet, jämlikhet och demokrati. En annan förklaring skulle kunna vara att dess beståndsdelar ändå behandlas av policyn och att hållbar utveckling som paraplybegrepp inte anses som relevant. Det underliggande tecken som emellertid förefaller vara mest framträdande är kunskapsbegreppet, vilket länkas samman med fundament som ansvar och förståelse. Detta blir särskilt tydligt under avsnittet överordnad värdegrund, där kunskap framstår som ett begrepp av stor betydelse både för liberalt och republikanskt medborgarskap, men där skillnaden handlar om det ansvar som riktas mot individen. I ett republikanskt förhållningssätt kläs ansvar i uttryck som skapande av goda vanor, något som med underliggande tolkningar också kan härledas till ett ekologiskt medborgarskap. Men det kanske mest intressanta är hur detta mål ska kunna uppfyllas, eftersom inga närmare referenser ges. Är meningen att eleverna eller studenterna själva antas ska komma till en viss förståelse och insikt efter att ha tagit del av den kunskap som lärandet ska utmynna i? Med denna fråga lämnar vi Piteå och går istället in på studien av Växjö kommun.
37
6. Växjö kommun utifrån policyområdet lärande för hållbar utveckling I detta kapitel studeras Växjö kommun enligt samma principer som ligger till grund för den föregående kartläggningen av Piteå kommuns arbete kring policyområdet lärande för hållbar utveckling. Med föregående jämförelse fortfarande i åtanke blir det särskilt intressant att se huruvida Växjö kommun förhåller sig till frågan om hållbar utveckling är något som de lärande enbart skall ha rätt att få tillgång till kunskap om, eller ifall målsättningen snarare är att de också skall erhålla vissa specifika uppfattningar i frågan.
6.1 Rättigheter och skyldigheter I dokumentet ”Växjös lokala Agenda 21-strategi” blir det tydligt att planen för att uppnå lärande för hållbar utveckling till stor del fokuserar på ”kunskap” och individuellt ”inflytande”. Samhällets roll är av upplysande slag och skall enligt dokumentet förmedla dels information om exempelvis miljön och miljöpåverkande faktorer, men även informera om den värdegrund som ”samhället” anses stå för.128 Skolans uppgift att befrämja lärandet går hand i hand med uppgiften att för-medla samhällets grundläggande värderingar.129
Följande citat är också hämtat från den lokala Agenda 21-strategin och reflekterar hur Växjö kommun inbegriper det frivilliga ansvaret och agerandet i arbetet kring den hållbara utvecklingen.
Det är vår förhoppning att även företag, organisationer, föreningar och enskilda nu antar den lokala Agenda 21-strategin och i en åtgärdslista anger vad de tänker göra för att målen ska nås. Tillsammans blir detta Växjös lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling, en lokal Agenda 21 för Växjö!130
Detta kan tolkas som ett liberalt förhållningssätt, i vilket den enskilda individens eget kunnande och ansvarstagande står i fokus och ses som grunden till hållbar utveckling. Lärandets och samhällets åtagande blir att förbereda individerna inför att kunna ta detta egna ansvar. Enligt ”Växjös lokala Agenda 21 strategi” är detta en strategi som syftar till att skapa
128
Växjö kommun (1999), Växjös lokala Agenda 21-strategi, sid. 9 Växjö kommun (2000), Beslut i kommunfullmäktige i § 182, 2000-09-28 – Skolplan, sid. 1 130 Växjö kommun (1999), Växjös lokala Agenda 21-strategi, sid. 3. 129
38
en naturlig koppling mellan kunskap och handlande.131 Detta kan ses som ett återkommande berättartema i diskursen, något som vi finner del av både gällande fallet Växjö, liksom Piteå. Samtidigt som referenserna till en liberal utgångspunkt är tydliga, saknas hänvisningar till ett republikanskt medborgarskap. Den lokala agenda 21-strategin pekar förvisso på att samhället har ett visst ”upplysande” ansvar gentemot dess medborgare men där stannar också anspelningarna. Där ett republikanskt medborgarskap troligtvis skulle ha pekat på betydelsen av att kontrollera också individernas uppfattningar och synsätt, belyser Växjös lokala agenda 21-strategi istället individernas möjligheter att tillgodogöra sig kunskap, samt deras möjligheter till aktivt deltagande i hållbarhetsarbetet som två mätbara mål.132 att alla medborgare känner till vad som krävs för att få ett samhälle att fungera kretsloppsanpassat och långsiktigt hållbart och att vi har en levande samhällsdialog133 att kunskapsmål för hållbar utveckling införs i nästa skolplan134 ökade möjligheter för medborgarna att deltaga aktivt i arbetet för en hållbar utveckling135
Dessa citat illustrerar den målsättning som ställs upp av kommunen för att dess medborgare skall uppnå kunskap om hållbar utveckling. Det kan emellertid argumenteras för att det är skillnad mellan att besitta en viss kunskap och att agera efter eller sympatisera med den. Här kan ett logos-resonemang urskiljas, enligt vilket medborgaren förväntas tillgodogöra sig den kunskap som han eller hon besitter, och använda densamma enligt logiken i sin vardag.
Tabell 6.1 Framträdande tecken under avsnittet rättigheter och skyldigheter Liberalt medborgarskap Individuellt ansvar
Republikanskt medborgarskap -
Ekologiskt medborgarskap -
Kunskap Möjligheter
6.2 Territoriell anknytning I dokumentet ”Växjös lokala Agenda 21 strategi” framgår med tydlighet att den territoriella anknytningen inbegriper både ett mikro- och makroperspektiv. Tankesättet bygger på att tillståndet i makroperspektivet legitimerar återverkningar på mikroplanet och på individerna. Negativa tecken och begrepp som i sammanhanget nämns är bland andra ”globala miljöhot” 131
Växjö kommun (1999), Växjös lokala Agenda 21-strategi, sid. 9 Ibidem. 133 Ibidem. 134 Ibidem. 135 Ibidem. 132
39
och ”ohållbara konsumtionsmönster”. Det är dock problematiskt att utifrån enbart detta avgöra huruvida policyn med avseende på territoriell anknytning kan härledas antingen till ett liberalt, ett republikanskt eller till ett ekologiskt medborgarskapsideal, eftersom det förekommer referenser både till det kommunalt avgränsade, det regionala och det globala.136 Det som dock blir talande för detta analysområde är referenserna tillbaka till de respektive aktörernas eget agerande, ett ekologiskt fotavtryck. Detta benämns i termer av ”konsumtions- och produktionsmönster”.137 Introduktionen av associationerna till ett ekologiskt fotavtryck blir i sig väsentligt för kopplingen gentemot det ekologiska medborgarskapet, samtidigt som den liberala uppfattningen kräver att det ansvar som påpekas skall vara frivilligt och bottna i ökad kunskap. Ett republikanskt ideal hävdar i sin tur betydelsen av det normativt skapade objektiva värdet, samtidigt som det betonar kunskap som vägen dit. Slutsatsen är att analysen i detta studieområde finner stöd för samtliga medborgarskapsbilder men att roten för samtliga är det ekologiska fotavtrycket. Här stöter analysen dock på viss problematik i och med att i den liberala, samt i den republikanska uppfattningen så villkoras detta grundvärde av andra betydelsefulla principer. Exemplet som redan nämnts är det frivilliga engagemanget, baserat på individuell ökad kunskapstillgång, vilket med tydlighet refererar till den liberala bilden. Samtidigt kritiserar strategidokumentet samma villkor som presenteras.138 Detta åskådliggörs nedan. Grunden för all förändring är kunskap. Men enbart kunskap räcker inte; alla vet att man kan få cancer av att röka. Det ska mycket till för att få en inbiten bilåkare att ta bussen – det kanske inte hjälper att det är billigare och säkrare.139
I detta utdrag kritiseras kunskapen som bas för det individuella ansvaret. Detta sker primärt med användandet av logos, där läsaren ska lockas till att göra ”logiska” tankeassociationer till cancer som någonting negativt. Samtidigt kan det hävdas att cancer som använt begrepp i sig är uttryck för pathos, vilket refererar till känslor, i detta exempel till nära eller bekanta som drabbats av cancer.140
136
Växjö kommun (1999), Växjös lokala Agenda 21-strategi, sid. 9. Ibidem. 138 Ibidem. 139 Ibidem. 140 José Luis Ramirez (2003) Översikter och meddelanden; Statsvetenskaplig Tidskrift 2003/04, årg 106 nr 1, sid.59-60. 137
40
Tabell 6.2 Framträdande tecken under avsnittet territoriell anknytning Liberalt medborgarskap
Republikanskt medborgarskap
Ekologiskt medborgarskap
Konsumtions- och
Konsumtions- och
Konsumtions- och
produktionsmönster
produktionsmönster
produktionsmönster
Kunskap Engagemang Medborgardeltagande
6.3 Privat respektive offentligt I dokumentet Miljöredovisning Växjö kommun 2004 framgår kommunens egen redovisning kring uppfyllandet av de mål som har satts upp gällande utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Förutom de fastslagna långsiktiga målen om att individerna skall uppnå kunskap om hållbar utveckling, nämns överhuvudtaget få punkter kring individernas handlande i den privata sfären.141 En möjlig slutsats är att kommunens intresse enbart riktas mot det som i individens liv sker gentemot det offentliga, något som därmed inte är applicerbart på den så kallade ekologiska uppfattningen, i vilken individen enligt Dobson har en skyldighet att agera för att det egna ekologiska fotavtrycket skall vara hållbart utan att göra halt vid sitt ansvarsbelagda agerande vid det offentliga. Enligt denna medborgarskapsbild torde det föreligga intresse för kommunen att även ta individens handlande i det privata i beaktande.142 En annan intressant uppgift som nämns i miljöredovisningen är att ett av de så kallade mätbara målen för kommunen är att skapa ”ökade möjligheter” för medborgarna att delta aktivt i arbetet för att uppnå hållbar utveckling.143 Här urskiljs kommunens självbetraktelse tydligt i samband med uppdraget att bidra med kunskap och möjligheter ifall individerna känner ansvar och vilja inför att delta i arbetet.
Tabell 6.3 Framträdande tecken under avsnittet privat respektive offentligt Liberalt medborgarskap Kunskapsmål
Republikanskt medborgarskap Kunskapsmål
Ekologiskt medborgarskap -
Ökade möjligheter
141
Växjö kommun (2005), Miljöredovisning – Växjö kommun 2004, sid. 31-33. Se Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 37-39, samt 89. 143 Växjö kommun (2005), Miljöredovisning – Växjö kommun 2004, sid. 31. 142
41
6.4 Överordnad värdegrund Den överordnade värdegrunden tydliggörs i den lokala skolplanen, där ett stycke refererar den grundsyn som fastslås i skollagen. Ett väsentligt tecken i sammanhanget blir ”humanistisk människosyn” som påstås bygga på jämställdhet, människors lika värde, samt ”respekten” för den gemensamma miljön. Lärandets ledmotiv i detta sammanhang är alltså en uppfattning som samstämmer med den nationella planen om hållbar utveckling. Noteras bör dock att med den ”gemensamma miljön” kan flera separata definitioner inrymmas, inte per automatik ett ekologiskt tankesätt. Detta förtydligas dock längre fram i dokumentet, där det fastslås att det långsiktiga målet är just ett ekologiskt hållbart samhälle.144 Svårigheten blir att fastställa huruvida dessa mål är att betrakta som signifikanta för något specifikt medborgarskapsideal eller om det rör sig om en diskurskoalition där flera eller samtliga av de konkurrerande diskurserna samverkar för att ge största möjliga politiska gehör åt policyn?
Skolans normer och värdegrund utgår från en humanistisk människosyn, som bygger på alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen och respekten för vår gemensamma miljö (Skollagen 1 kap 2 §).145
Argumentationen kring begreppet ”humanistisk människosyn” kan härledas till de liberala grundprinciperna om individualism och respekten för den enskilda människans intellektuella förmåga att självständigt och rationellt fatta beslut utifrån givna referensramar. Men även om detta resonemang har uppenbara liberala undertoner är det dock fortfarande oklart om huruvida det är möjligt att tillskriva policydokumentet en liberal ”stämpel”, eftersom ”respekten” inför den gemensamma miljön med anspelningar på visionen om det ekologiska samhället nämns i samma grundantagande. Förvisso berörs i samband med värdegrunden inte huruvida skolan i ett hypotetiskt scenario även skulle acceptera en elevinställning som inte överensstämde med visionen om det ekologiskt hållbara samhället, något som försvårar eventuella slutsatser kring argumentationen.146 Enligt Jagers teori om den utvecklande liberalismen, får statens neutralitet aldrig hamna i underordnad position till enskilda politiska uppfattningar, om dessa inte ses som nödvändiga för bevarandet eller utvecklingen av de liberala grundprinciperna enligt exempelvis Rawls betoning på strävan efter maximal jämlik frihet åt de enskilda.147 Med anta144
Växjö kommun (2000), Beslut i kommunfullmäktige i § 182, 2000-09-28 – Skolplan, sid. 1-2 Ibidem. 146 Ibid. sid. 1-7. 147 Se exempelvis Sverker C. Jagers (2002), Justice, liberty and bread – for all?, sid. 84-92, 285-289. 145
42
gande om att det ”ekologiska samhället” inte är ett begrepp i sammanhanget som är kritiskt för Rawls frihetsprincip så faller också möjligheten att policyn enbart kan tillskrivas den så kallade utvecklande liberala synen på medborgarskapet enligt Jagrs. Detta även om Dobsons uppfattning kring liberalismen fortfarande inrymmer formuleringar och antydningar om att visionen om det ekologiskt hållbara samhället skulle kunna vara lika betydelsefullt för liberalismen som maximalt jämlik frihet åt individerna.148 Målet ett ”ekologiskt hållbart samhälle” är ett begrepp som förvisso presenteras men inte definieras vidare i skolplanen. Det diskuteras exempelvis inte närmare kring vilka kriterier som finns för att detta mål skall kunna anses vara uppfyllt149, något som innebär en problematik för den argumenterande ansatsen i diskursanalysen, eftersom det är svårt att dra några slutsatser kring eventuell underliggande resonemang eller dithän relaterade diskursiva begrepp eller element. Målsättningen som sådan kan alltså finna stöd både i ett republikanskt och i ett ekologiskt medborgarskap, även om bägge dessa utgångspunkter antar egna ytterligare principer innan framförandet skall kunna tillskrivas någon av dem helt och hållet.150 Med Dobsons antagande om en praktisk omöjlighet i att kombinera de republikanska och ekologiska synsätten i åtanke, tolkas denna del av policyn som en diskurskoalition, vilken inrymmer möjliga spår ifrån samtliga av de tre diskurserna. Mest tydligt i sammanhanget är dock, enligt tidigare framfört resonemang, det liberala medborgarskapet. Detta även eftersom begreppsanvändningen också följs upp av ett vidare resonemang kring exempelvis demokrati, elevinflytande, samt arbete vid mobbning och därvid också kränkningar av jämställdheten.151 En detalj som också blir tydlig i miljöredovisningen för Växjö kommun året 2004 är fokuseringen kring huruvida individerna har tillgodogjort sig den kunskap som har delgivits dem ifrån kommunens och samhällets sida. Detta fokus blir vinnande i förhållande till en eventuell kartläggning av och fokusering på individernas faktiska handlande, något som inte nämns vid begrepp överhuvudtaget. Däremot berörs dock vissa underliggande argument kring detta i samband med målsättningen om ökade inköp av ekologiskt framställda 148
För ett förtydligande kring skillnader om uppfattningen av det liberala medborgarskapet mellan Jagers och Dobson, se teorikapitlet; liberalt medborgarskapsideal. 149 Växjö kommun (2000), Beslut i kommunfullmäktige i § 182, 2000-09-28 – Skolplan, sid. 2 150 Ett exempel på skiljelinjer mellan det ekologiska respektive det republikanska medborgarskapet är synen på det privata respektive offentliga. I det republikanska förhållningssättet riktas ansvar enbart till det offentliga medan det ekologiska synsättet å sin sida inte alls gör denna åtskillnad, utan istället markerar betydelsen av den individuella respekten inför det så kallade ”ekologiska fotavtrycket”. Läs exempelvis Andrew Dobson (2003), Citizenship and the Environment, sid. 88-90, samt 118-119. 151 Växjö kommun (2000), Beslut i kommunfullmäktige i § 182, 2000-09-28 – Skolplan, sid. 2, samt sid. 5-6.
43
livsmedel. Även om detta uppenbarligen inte handlar om kommunens medborgare utan om själva kommunkoncernen.152 Liknande trender kring kunskapsfokuseringen återges i dokumentet Handlingsplaner för Agenda 21 och ecoBUDGET – Växjö Kommunkoncern 2003 där följande övergripande målsättning deklareras:
”Övergripande mål: Att alla med borgare känner till vad som krävs för att få ett samhälle att fungera kretsloppsanpassat och långsiktigt och att vi har en levande samhällsdialog”153
Detta kan förvisso knytas an till policyområdet ”lärande för hållbar utveckling” men inte heller här ser vi några referenser till intresse att undersöka huruvida i vilken utsträckning individerna verkligen har anammat även förhållningssättet och inte enbart kunskapen som sådan.
Skolans uppgift att befrämja lärandet går hand i hand med uppgiften att för-medla samhällets grundläggande värderingar.154
Tabell 6.4 Framträdande tecken under avsnittet överordnad värdegrund Liberalt medborgarskap Humanistisk människosyn
Republikanskt medborgarskap Ekologiskt hållbart samhälle
Ekologiskt medborgarskap Ekologiskt hållbart samhälle
Människors lika värde Kunskap
6.5 Slutsatser Växjö Även vid studien av Växjö kommuns policy gentemot lärande för hållbar utveckling framstår kunskapsbegreppet som centralt i sammanhanget. Under avsnittet rättigheter och skyldigheter, blev referenserna till ett liberalt medborgarskap särskilt tydliga i och med användningen av tecken som ”individuellt ansvar” och ”möjligheter”. Det tillhörande berättartemat gjorde gällande att målsättningen skulle vara att ge medborgarna möjligheter till eget ansvarstagande. I avsnittet som behandlade territoriell avgränsning framträdde negativt laddade tecken som ”globala miljöhot”, samt ”ohållbara konsumtionsmönster”, som globala hotbilder gentemot hållbar utveckling. Ett tecken i positiv laddning blir ”konsumtions- och produktionsmönster” som med underliggande resonemang kan tolkas som ett ekologiskt fotavtryck med ansvarsfokusering på lokal nivå. Det som dock framhålls i denna diskurs är ett villkorat ansvar, i vilket både liberalt och republikanskt medborgarskap framträder som mera applicerbart än ett strikt ekologiskt förhållningssätt. Det intressanta i denna kontext är att ansvaret baseras 152
Växjö kommun (2005), Miljöredovisning – Växjö kommun 2004, sid. 31. Ibidem. 154 Växjö kommun (2003), Handlingsplaner för Agenda 21 och ecoBUDGET, sid. 6. 153
44
på kunskapsbegreppet, vilket i sin tur också kritiseras i ett berättartema som med pathos- och logosassociationer pekar på kunskapens otillräcklighet. Detta resonemang pekar i första hand på ett republikanskt förhållningssätt och i andra hand ett liberalt sådant. Med andra ord framstår det ekologiska medborgarskapet som relativt svagt applicerbart även här. Under avsnittet överordnad värdegrund återkommer kunskapsbegreppet i form av en garanti om att individen har förmått tillgodogöra sig den värdegrund av humanistisk människosyn och respekt för den gemensamma miljön som poängteras. Slutsatsen som kan dras ifrån studien av Växjö kommun är att intresset för individens ansvar, värdegrund och agerande stannar vid kravet att medborgaren skall ha tillgodogjort sig den kunskap som ifrån samhällets sida har förmedlats. Därmed lämnar uppsatsen analysdelen för att istället gå in på de övergripande slutsatserna som kan dras från studien i stort. Här följer även en avrundande diskussion som tar fasta vid eventuell problematik och intressanta betingelser under studiens gång.
45
7. Diskussion och slutsatser Syftet med denna uppsats var att med diskursanalys som teoretisk och metodologisk utgångspunkt, undersöka hållbar utveckling i en diskursordning med tre interagerande diskurser; regeringen respektive kommunerna Piteå och Växjö under mandatperioden 2002-2006 inom policyområdet ”lärande för hållbar utveckling”. I ett större perspektiv innebar målet för studien att utreda huruvida det i denna diskursordning gick att utläsa stöd för något specifikt medborgarskap. De idealmodeller som denna del av analysen använde som underlag var liberalt, republikanskt,
respektive
ekologiskt
post-kosmopolitiskt
medborgarskap.
Följande
frågeställning formulerades för att besvara syftet:
-
Föreligger det skillnader i synsätt och definition av begreppet hållbar utveckling mellan regering och de respektive kommunerna Piteå och Växjö?
-
Kan det i denna avgränsade diskursordning utläsas stöd för en viss specifik uppfattning i synen på medborgarskapet och rollerna hos individ och stat.
Den på ett nationellt plan fastställda policyn kring lärande för hållbar utveckling tyder på en relation mellan individ och stat, där det senare har rollen som förmedlare av en viss kunskapsbas kring hållbar utveckling. Kunskapsbegreppet är en tydligt framträdande nod i diskursen och binds i det underliggande resonemanget samman med begrepp som demokrati och individuellt ansvarstagande. Kunskap framträder alltså som en av förutsättningarna för diskursen, något som dock inte i sig särskiljer de respektive uppfattningarna om medborgarskapet ifrån varandra. Det är heller inte oväntat att kunskap blir ett så tydligt centralbegrepp, eftersom lärandet är en stor del av det policyområde kring vilket diskursen kretsar. Det intressanta i detta är istället två viktiga premisser som dels behandlar kunskapens uppbyggnad och dels dess funktion i termer av ändamål och medel. Under avsnittet överordnad värdegrund i den nationella diskursen, tydliggörs hur kunskap länkas samman med hållbar utveckling som en av dess förutsättningar. Här framgår det också att hållbar utveckling består av tre dimensioner; ekonomisk utveckling, social trygghet och ekologisk hållbarhet. Dessa utgångspunkter hamnar intressant nog på intet sätt i överordnad position gentemot varandra. Istället hämtar denna närmast likställda ordning legitimitet från såväl hänvisningar till begreppet ”demokrati” som till en historisk referens där hållbar utveckling framstår som själva grunden till välfärdssamhället. Kopplingen gentemot demokratibegreppet innebär en association till traditionellt liberala värden som fokuserar på individens rättigheter
46
gentemot samhället och andra individer. Men det finns också en annan tolkning, enligt vilken demokrati snarare betraktas som en referens till det nationalhistoriska arv som staten och samhället fortfarande kan argumenteras för att utgöra. Till denna uppfattning kan även den tidigare påpekade historiska referensen till välfärdssamhällets grund, antas som en intressant del av berättartemat. I termer av relation mellan individ och samhälle pekar detta på antingen ett liberalt eller republikanskt medborgarskap. Anledningarna till denna slutsats är flera och vi kommer att gå in på några av de mest intressanta och betydelsefulla observationerna som studien har tagit fasta vid. Det som pekar på ett liberalt medborgarskap specifikt är främst fokuseringen på kunskap och utgångspunkten att individen själv är den som avgör huruvida han eller hon väljer tolka och agera efter den kunskap som tillgodogörs. Det är vidare tydligt att individens frioch rättigheter åtföljs av reciprocitet i form av både ansvar och skyldigheter. Men ett liberalt medborgarskapsideal finner det samtidigt som problematiskt att innebörden och värdet av hållbar utveckling rangordnas av staten och samhället. Ett republikanskt medborgarskap betraktar å andra sidan inte detta som ett problem, utan snarare som en förutsättning för samhället. Enligt denna utgångspunkt blir hållbar utveckling istället ett viktigt fenomen som belyser en tänkbart önskvärd riktning för samhällsutvecklingen, och gentemot vilken staten har ett ansvar för att verka aktivt. En angelägen fråga för detta medborgarskap blir huruvida staten i slutändan faktiskt intar en aktiv roll eller snarare verkar neutralt trots en kommunitär inledande inställning. Frågeställningen bottnar i observationen att regeringen låter betrakta centralbegreppet ”kunskap” både som mål och medel. Det framgår även att individens relation till hållbar utveckling är något som kan mätas ifrån statens sida i termer av kunskapsmål. Denna fokusering på kunskap som en mätbar variabel över individens inställning till hållbar utveckling är emellertid intressant ur ett flertal aspekter. Det kan exempelvis ifrågasättas huruvida en mätning av individernas kunskap fångar upp deras inställning till hållbar utveckling och dess kärnfrågor, eller snarare kunskapen om dessa. Är kunskap som sådan tillräcklig för att individen per automatik också ska kunna förväntas sympatisera med det budskap som kunskapen gör gällande? Analysen av den nationella policyn kring ”lärande för hållbar utveckling” visar emellertid få konkreta referenser till ett ekologiskt medborgarskap. Av de observationer som hittills har diskuterats, innebär merparten att ett strikt ekologiskt förhållningssätt underordnas den betydelsemässiga likställdheten gentemot både ekonomi och det sociala. Detta är någonting som inte inryms i det ekologiska synsättet, eftersom detta menar på att ekologisk hållbarhet är själva förutsättningen för samhället i övrigt gällande både
47
ekonomi, demokrati och social trygghet på längre sikt. Slutsatsen kring den nationella diskursen är att de anspelningar, referenser och berättarteman som framträder, tyder på antingen ett republikanskt, eller ett liberalt förhållningssätt och medborgarskap, om än med sina respektive reservationer. Ett liberalt medborgarskap är exempelvis möjligt att utläsa, givet att ett så kallat utvecklande grundval antas, i vilket hållbar utveckling betraktas som ett redskap för att stärka de liberala värden som samhället tar fasta vid och inte ses som ett sätt att skapa normativa rangordningar av enskilda politiska uppfattningar. De respektive diskurserna för Piteå och Växjö kommun bygger inte oväntat vidare på diskussionen ovan och refererar vid flera tillfällen tillbaka till de riktlinjer och styrdokument som lagts på nationell nivå. Vid jämförelsen av rättigheter och skyldigheter, pekar exempelvis bägge kommunerna i första hand på kunskap och individens egna möjligheter till inflytande. Därefter nämns betydelsen av ansvarstagande och agerande men detta främst i samband med frivillighet. Under avsnittet territoriell anknytning framkommer även vissa associationer gentemot ett ekologiskt medborgarskap, där fokus primärt ligger på relationen mellan lokalt och globalt arbete, handlingar och återverkningar. Berättartemat gör gällande att individen behöver komma till förståelse för att handlingar i det lokala och privata rummet också genererar återverkningar i en global kontext. Sammanfattningsvis kan man säga att de bägge diskurser som framträder på det kommunala planet, i likhet med den nationella policyn, inte är helt entydiga och innebär reservationer gentemot samtliga av de tre idealmodellerna från teorikapitlet. Störst är emellertid det stöd som kan relateras till antingen ett liberalt eller ett republikanskt synsätt. Vad som är intressant och som faktiskt skiljer de bägge kommunala exemplen åt är den hänvisning som återfinns under Växjös territoriella anknytning i form av en metafor, som antyder om självkritik mot att utgå ifrån enbart kunskap som bas för lärandet gentemot hållbar utveckling. Betydelsen av denna metafor skall dock inte överdrivas, eftersom självkritik i sig inte behöver medföra uteslutande av ett visst medborgarskap. Tvärtom kan detta faktiskt också tolkas som en medvetenhet, vilket i det här fallet enbart stärker associationerna till ett liberalt medborgarskap, eftersom det förvisso finns referenser som pekar mot ensidigt fokus, men som också innebär att individerna själva faktiskt måste ta ansvar för sina ageranden och handlingar. Men varför är hänvisningarna till ett ekologiskt medborgarskap nästan uteslutande i underordnad position gentemot ett liberalt respektive ett republikanskt uttryck? Svaren på
48
denna fråga är troligtvis flera till antalet men en tänkbar orsak är ändå miljö- och klimatdebattens själva utgångspunkt, nämligen den kompromiss som i slutändan ledde fram till att hållbar utveckling kunde få ett så starkt gensvar som fenomenet har numera. Enligt denna värdegrund hamnar morgondagens behov alltid i kompromiss med de behov som finns idag, med avseende på både produktion och konsumtion. Är ett ekologiskt medborgarskap enligt det teorem som ställs upp av exempelvis Andrew Dobson överhuvudtaget förenligt med denna uppfattning? En slutsats att dra från denna studie, pekar på att ekologisk hållbarhet främst används i en kontext som avser det visionära och det långsiktigt framtida, medan andra uttryck, begrepp och tecken används i det konkreta. Detta kan riskera ge upphov till ett annat, nära sammanlänkat berättartema, enligt vilket ekologisk hållbarhet reduceras till ett alibi för kortsiktig ohållbarhet. Eller återfinns detta berättartema redan nu i den diskursordning som vi i denna studie har undersökt? Under avsnittet överordnad värdegrund för Piteå kommun framgår att skapandet av goda vanor kring återvinning, sopsortering och återanvändning, är ett mål som skall uppnås. Medborgaren antas därmed omvandla sin kunskap i konkret handling. Samtidigt framgår det inte hur enskilda individer skall förmås agera eller sympatisera med det budskap som framförs. Istället utgår kommunen ifrån att kunskap och kännedom som sådant skall räcka till för att individen själv, genom logos, pathos och ethos-resonemang ska komma till denna insikt och sympati. Måhända är detta inte heller kommunens egentliga ansvarsområde att kontrollera medborgarnas åsikter eller uppfattningar. Men vem får då ansvaret att verka för ekologisk hållbarhet även i den konkreta vardagen? Är detta ett individuellt ansvar, eller är det någonting som lämnas över åt det privata eller kommunala bostadsbolaget att höja ett varningens finger när medborgarna eller kunderna inte agerar i enlighet med uppsatta mål och ekonomiska planer? Vem är det som skall lära oss, i en tid när våra kortsiktiga ageranden snart kan ha hunnit ifatt oss? Vems är egentligen ansvaret, i relationen mellan samhälle, stat och individ?
49
Käll- och litteraturförteckning Litteratur Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2000), Textens mening och makt, Lund: Studentlitteratur
Börjesson, Mats (2003), Diskurser och konstruktioner: en sorts metodbok, Lund: Studentlitteratur
Dobson, Andrew (2003), Citizenship and the Environment, Oxford: Oxford University Press
Elliott, Lorraine (2004), The Global Politics of the Environment, Basingstoke: Macmillan
Focault, Michel (1980), Truth and power; Power/Knowledge. Selected Interviews and Other Writings 1972-77, Hemel Hempstead: Harvester Wheatsheaf
Hajer, Maarten A (1997), The Politics of Environmental Discourse, Oxford: Clarendon Press
Jagers, Sverker C. (2002), Justice, liberty and bread – for all? : on the compatibility between sustainable development and liberal democracy, Göteborg: Göteborgs universitet
Kymlicka, Will (1995), Modern politisk filosofi, Oxford: Oxford University Press, Andra tryckningen
Rawls, John (1971), En teori om rättvisa, Göteborg: Daidalos
Winter Jørgensen, Marianne (2000), Diskursanalys som teori och metod, Lund: Studentlitteratur
Rapporter Kommittén för utbildning för hållbar utveckling (2004), Att lära för hållbar utveckling, Statens offentliga utredningar (SOU), ISSN: 0375-250X; 2004: 104, Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer
50
Piteå kommun (2001), Nationella miljömål och Piteå, Elektroniskt dokument
Piteå kommun (2001), Översiktsplan – fördjupning för Piteå stadsbygd, Elektroniskt dokument
Piteå kommun (2003), Vårt framtida Piteå – Revidering av Folkhälsoprogram 2000-2003, Elektroniskt dokument
Piteå kommun (2005), Barn- och utbildningsplan 2005-2006, Piteå: Skribenten/Accidenstryckeriet
Piteå kommun (2005), Översiktsplan Piteå kommun – fördjupning för landsbygden, Elektroniskt dokument
Regeringskansliet (2002), Nationell strategi för hållbar utveckling, Skr. 2001/02: 172, Stockholm: Miljödepartementet
Regeringskansliet (2004), En svensk strategi för hållbar utveckling – ekonomisk, social och miljömässig, Skr. 2003/04: 129, Stockholm: Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Skolverket (1994/2006), Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94, ISBN: 91-85545-147, Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer
Statistiska Centralbyrån (2002), Sveriges offentliga statistik – statistiska meddelanden ME10SM0201; Allmänna valen 2002 – huvudresultat, ISSN: 1403-1639, Stockholm: SCB
Statistiska Centralbyrån (2006), Årsbok för Sveriges kommuner 2006, ISSN: 0065-020X, Stockholm: SCB
United Nations, General Assembly (1987) Session 42, ärende 83; Report of the World Commission on Environment and Development; Annex: Our Common Future
Växjö kommun (1999), Växjös lokala Agenda 21-strategi – Antagen av kommunfullmäktige 1999-04-29, Elektroniskt dokument 51
Växjö kommun (2000), Beslut i kommunfullmäktige i § 182, 2000-09-28 – Skolplan, Elektroniskt dokument
Växjö kommun (2003), Handlingsplaner för Agenda 21 och ecoBUDGET, Elektroniskt dokument
Växjö kommun (2005), Miljöredovisning – Växjö kommun 2004, Elektroniskt dokument
Artiklar Kaufmann, A. S (1962), Professor Berlin on ’Negative Freedom’; Mind, New Series, Vol. 71, Nr. 282.
Marshall, Paul (1992), Two Types of Rights; Canadian Journal of Political Science, Vol. 25, Nr. 4. Ramirez, José Luis (2003), Översikter och meddelanden; Statsvetenskaplig Tidskrift, Årgång 106, Nr 1, Sid. 55-74.
Roche, Maurice (1987), Citizenship, Social Theory, and Social Change; Theory and Society, Vol. 16, Nr 3, Sid. 363-399.
Hemsidor SHARP (2007), Forskningsprogrammet SHARP, “http://www.sharpprogram.se/”; Verifierad 2007-05-20
Myndigheten för skolutveckling (2007), Vad är lärande för hållbar utveckling?, ”http://www.skolutveckling.se/demokrati_jamstalldhet_inflytande/hallbarutveckling/larande_ hut/vad_ar_larande/”; Verifierad 2007-05-21
52