4. BARN SOM LEVER MED VÅLD 4.1 Från barnets perspektiv Ett av tio barn har upplevt våld i sina familjer (SOU 2001:18). Den 1 juli 2007 förstärktes socialtjänstlagen: 5 kap 11 § SoL Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Lag (2007:225). Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för barn som far illa eller på andra sätt lever i utsatta situationer. Detta ansvar har förtydligats genom den ändring som infördes i lagen med anledning av ratificeringen av FN:s konvention om barnets rättigheter och som syftar till att stärka barns behov: 1 kap. 2 § SoL När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år. En helhetssyn på våld i nära relationer är avgörande i socialtjänstens arbete, arbetet måste inbegripa alla inblandade men ovanstående paragraf ger företräde åt barnets behov om det föreligger motstridiga intressen. Att förebygga våld och att ingripa mot våld är en angelägenhet för hela samhället. Alla som kommer i kontakt med barn och vuxna, som lever med våld i vardagen måste våga ta ställning mot våldet och ingripa till skydd och stöd för de utsatta. Detta avsnitt vänder sig till dig som i ditt arbete möter barn som upplevt eller själv blivit utsatta för våld eller hot i någon form. I texten används till viss del begreppen ”pappa” och ”mamma” men det är viktigt att understryka att familjerna där barn drabbas kan bestå av olika familjekonstellationer.
4.2 Uppmärksamma barns behov och reaktioner Att uppmärksamma barnen är en viktig och känslig uppgift för den som arbetar hos myndigheter som socialtjänsten, sjukvården, polisen, barnavårdscentraler, förskola och skola eller i frivilligorganisationer som kvinnojouren. Barn som bevittnar våld och andra övergrepp berättar sällan om händelserna spontant och de symtom som de uppvisar kan lätt missförstås. Det är angeläget att i större utsträckning uppmärksamma dessa barn och deras behov. Behoven kan variera från t.ex. skydd mot någon som utövat våld inom familjen till en möjlighet att få bearbeta sina våldserfarenheter. Barn som blir vittnen till övergrepp av detta slag kan reagera på liknande sätt som barn som själva utsätts
18
för brott och kan vara i behov av liknande stöd. Även dessa barn är offer för brott. (Ur Prop. 2005/06:166) Ur barnets perspektiv är upplevelsen av våldet förknippad med rädsla och oro. Det är inte alltid barn har sett men de har hört. De har även ofta själva blivit slagna. Forskning visar att en inte obetydlig del, i olika undersökningar mellan en fjärdedel och mer än hälften, av barnen i familjer där det förekommer fysiskt våld också själva blir utsatta. Det är viktigt att vara medveten om att våldet mot barn i dessa familjer också kan utövas av modern. Sexuella övergrepp mot barn kan också förekomma där våld utövas mot kvinnan, dock finns det inte enligt forskningen ett säkert samband.10 Barns grundläggande behov….. Barn har olika grundläggande behov som måste bli tillgodosedda om barnet ska må väl och kunna utvecklas som individ i en gynnsam riktning. Barn behöver omvårdnad och skydd. De behöver bli bemötta med kärlek och respekt. Barn behöver stabilitet och trygghet och uppleva ett positivt samspel mellan medlemmarna i familjen. Barn behöver få ge uttryck för olika slags känslor och upplevelser och bli bekräftade för dessa i första hand från föräldrarna. Barn behöver känna samhörighet med föräldrarna och ha ett varaktigt förhållande till dem. Barn behöver bli sedda. ….blir inte tillgodosedda I familjer där våld tillhör vardagen blir barnen till stora delar eller helt och hållet berövade möjligheten att få sina behov tillgodosedda. Föräldrarna är upptagna av sina inbördes relationer och har inte tid eller kraft över för barnen. Detta gäller ofta även i perioder när det råder ”stiltje” mellan föräldrarna. Vad barn blir utsatta för Barn till kvinnor som utsätts för våld blir i princip alltid påverkade av våld mellan vuxna. En tidigare föreställning har varit att barn inte alltid visste om vad som skedde och därför inte tog skada. Den aktuella nationella och internationella forskningen visar entydigt att i det närmaste alla barn till våldsutsatta kvinnor har hört eller bevittnat våldet. Flera studier visar att det innebär en stark vanmakt att även på avstånd se på det som händer och inte kunna förhindra. Att bevittna våld är att betrakta som psykisk misshandel enligt betänkandet från kommittén mot barnmisshandel (SOU 2001:72). -
10
Barn kan vara i samma rum som de vuxna och bevittna våldet. Ibland försöker de ingripa för att skydda. "Mamma skrek när han slog och jag försökte ställa mig emellan. Han sa att om jag någonsin mer försökt blanda mig i eller pratade med någon om det här, skulle han döda mig".
2005 När mamma blir slagen. Att hjälpa barn som levt med våld i familjen. Socialstyrelsen. 19
-
-
Barn kan från ett annat rum höra hur misshandeln pågår. De kan ha blivit utkörda ur rummet eller vakna på grund av oljud. "När jag vaknade upp på natten var det alltid oväsen. Jag hörde mamma gråta och ibland hur pappa slog henne." Barn kan uppleva våldet i efterhand. Genom att det ser mammans skador till följd av våldet. "När hon kom ner för trappan på morgonen hade hon ett stort blåmärke och hon hade verkligen ont. Jag blev så orolig och frågade henne hela tiden vad som hänt och hur det var med henne."
Det finns ett samband mellan våld mot kvinnor och våld mot barn. Enligt S Janssons undersökning (SOU 2001:18) av svenska barn är risken förhöjd för att barn som lever med en misshandlad mamma också ska bli utsatta för våld. I en annan undersökning av svenska studenter (Fäldt, 2000) talar resultaten också för ett samband mellan kroppslig bestraffning av barn och familjevåld. I de familjer där kroppslig bestraffning mot barn förekommit hade det i 47 procent också förekommit familjevåld. Flera internationella studier visar liknande resultat. Det är viktigt att vara medveten om att fysisk misshandel mot barn i dessa familjer också kan utövas av modern. Barnens reaktioner Det vanligaste sättet att reagera på är förnekande. När vi blir utsatta för något som gjort oss illa försöker vi förpassa denna händelse ur medvetandet, ut i glömska och tystnad. Vi vill inte veta av den, inte kännas vid dess existens, inte tala om den, inte tänka på den. Detta är den djupaste innebörden av ordet onämnbar (Hydén 1995). Barnen som bevittnat våld skiljer sig inte från vuxna i detta avseende. Deras situation kan till och med vara ännu mer komplicerad. Barnet riskerar att hamna i lojalitetskonflikt med bägge sina föräldrar. Många barn har försökt att på olika sätt få ett slut på våldet i familjen. Kanske har barnet försökt medla mellan föräldrarna eller försökt att gå emellan när misshandeln pågått och då riskerat att själv bli misshandlat. Det är vanligt att barn i familjer, där det förekommer våld och hot, lägger ansvaret och skulden på sig själv. Genom att ”bli snällare, tystare, aldrig vara i vägen, vara mer hjälpsam” hoppas barnet få slut på våldet. En del barn kan tvärtom försöka avleda genom att själva bli bråkiga. Vissa barn väntar i det tysta på att bli så pass stora att de kan klara sig själva och flytta hemifrån. Andra barn har allvarliga tankar på självmord. Många barn lever med en ständig rädsla för att pappan en dag kommer att slå ihjäl mamman. Rädslan kan också handla om att behöva ta ställning för någon av föräldrarna. Barnet har känslor gentemot båda föräldrarna. Det kan finnas ilska eller hat mot pappan för att han misshandlar mamman. Samtidigt kan det finnas besvikelse på eller ilska mot mamman för hon inte gör något åt situationen. Parallellt med dess negativa känslor kan barnet ha varma känslor för båda föräldrarna, tycka synd om dem och känna stor oro för dem.11 Symtom och beteende hos barnet Barn som utsätts för traumatiska upplevelser och som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda reagerar på olika sätt beroende på ålder, personlighet och andra omständigheter. 11
När mamma blir slagen. Att hjälpa barn som levt med våld i familjen. Socialstyrelsen 20
Psykosomatiska reaktioner som kroppsliga stressreaktioner som återkommande huvudvärk, magont, illamående, astma, eksem, sömnrubbningar, koncentrationssvårigheter, ätstörningar och sängvätning kan vara ett tecken på våld i familjen – men det kan också bero på andra traumatiska upplevelser eller exempelvis på missbruk, psykisk sjukdom eller stora ekonomiska och sociala problem i familjen. Att som barn ha upplevt våld inom familjen kan medföra långvariga psykiska problem och de visar mer tecken på oro, ångest, depression, post-traumatisk stress och aggressionsproblem än andra barn. Det förekommer också långsiktig påverkan på personligheten som svårigheter i umgänget, brist på tillit till andra människor och en pessimistisk syn när det gäller förmågan att påverka sin egen livssituation. Barnet utvecklar ofta en tät relation till den förälder som utsätts präglad av omhändertagande och beskydd, men även av ilska och vrede, som ibland tar sig våldsamma uttryck. Relationen till våldsutövaren kan beskrivas som ambivalent, där känslor som rädsla och vrede blandas med längtan. Särskilt hos små barn kan man märka att den normala utvecklingen avstannar eller går tillbaka. Sådant som barnet tidigare kunde, som att klä på sig, äta själv eller gå på toaletten, kan det inte längre. Vissa kan bli mer tillbakadragna och skygga, andra utagerande och aggressiva, eller reagera med att bli överdrivet duktiga på att ta hand om sig själv. Hos skolbarnen kan problemen visa sig tydligt genom stor frånvaro i skolan. Barnet känner att det måste stanna hemma för att ”övervaka” situationen i hemmet. Kanske måste barnet ta hand om hushållet eller småsyskonen för att vardagen överhuvudtaget ska fungera. När dessa barn är i skolan är de ofta tillbakadragna och har svårt att koncentrera sig. En motsatt reaktion kan vara att fly in i skolarbetet för att ”slippa ifrån” verkligheten.
4.3 Att förhålla sig till barnen Vad gör du om du misstänker att ett barn lever i en familj där det förekommer våld i någon form? Tänk på att du kan vara den första person som har frågat saker om familjen. Försök se till att du själv eller någon annan skapar en relation med barnet. Närma dig barnet på ett lugnt men engagerat sätt. Visa att du uppmärksammar och bryr dig om barnet. Får du gensvar från barnet kan du så småningom närma dig med allmänna frågor som rör familjen. Utsatta barn blir hjälpta av att vuxna lyssnar och bekräftar dem. De mår bra av att någon utomstående reagerar på deras situation, blir någon för barnet att tala med. Barn behöver höra att det är de vuxna/föräldrarna som bär ansvaret för bråken och våldet och att barnet inte har någon skuld i detta. Det är viktigt att vuxna som har kontakt med barnet visar att de bryr sig om barnet. Det är samtidigt viktigt att vuxna visar barnet att man hanterar situation och inte blir för upprörd över det man fått del av. Om anmälningsskyldighet till socialnämnden När man får kunskap om att det förekommer våld i en familj ska en anmälan göras till socialnämnden. Barn som bevittnat/upplevt våld är brottsoffer. Om en förälder utsätts för våld finns stora risker för att barnen skadas allvarligt även om de själva inte utsätts för våld. Detta är en svår fråga, eftersom många tror att förtroendet från den som utsatts kan skadas om det sker en anmälan. Det är viktigt att förklara att en kontakt med socialtjänsten innebär ett erbjudande om
21
hjälp och att en utredning om barnens situation tar sikte på att förbättra förhållandet för hela familjen. (OBS! Mallar ”Barn i fara”, Region Skåne samt allmän mall som bilaga) Anmälningsplikt -14 kap 1 § SoL "Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör ban och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldig gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller annan yrkesmässigt bedriven verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område”. • Konsultation Om man känner sig osäker på om en anmälan behöver göras så går det bra att kontakta socialtjänsten för konsultation utan att ange barnet eller familjens namn. • Vid akut oro för barnet Vid misstankar om att barnet utsätts för sexuella övergrepp, fysiskt våld eller vid annan akut oro för barnet ska föräldrarna inte informeras innan anmälan till socialtjänsten görs. • Tala med barnet Förutom stödjande samtal med den utsatta föräldern är det viktigt att också barnet eller barnen var för sig ges möjlighet att få stödsamtal. Låt barnet berätta sin historia, hjälp dem att sätta ord på det som hänt och känslorna kring händelsen. Prata med barnet tillsammans med den förälder som utsatts - i första skedet. För att barnet ska våga berätta bör man eftersträva att någon närstående ger barnet sin tillåtelse till detta. För vissa barn är en närvarande förälder ett hinder för samtalet. Vuxna som inte orkar se att barnen varit rädda och tagit skada. Det är angeläget att försöka, utan andras närvaro, samtala med barnet. Barn kan ha svårt för att uttrycka hur det känner. Det kanske inte vågar av rädsla eller lojalitet med föräldrarna. Det är ofta till stöd för barnet, att man som professionell berättar att man har erfarenhet av att ha träffa andra barn i liknande situation. • Gör en säkerhetsplanering med barnet Hjälp barnet klargöra vilka handlingsalternativ som finns om det uppstår våld i familjen. Fråga vad barnet hittills har gjort. Fråga vilka möjligheter barnet har att få hjälp från andra vuxna än föräldrarna. Vem känner till problemet utanför familjen? Finns det någon i barnets närhet som han eller hon kan vända sig till? Gå igenom möjliga strategier med barnet så att han eller hon är förberedd om en akut situation uppstår.
22
• Fördöm inte föräldrarna Barnet behöver erfara att det finns vuxna som inte accepterar våld. Det är viktigt att barnet förstår att det är våldshandlingarna som inte accepteras, men att det inte är föräldrarna som personer som fördöms. • Gör föräldrarna medvetna om hur barnet känner Även om vårdnadshavaren ibland förstår att barnet far illa i familjen finns kanske inte medvetenheten om barnets behov av att prata om detta och om de dubbla känslor som barnet kan ha. Det är viktigt att föräldern blir medveten om på vilket sätt våldet påverkar barnet och hur just hennes barn känner det. De flesta barn vill att mamman ska veta hur de känner och tänker, men de vågar inte säga något av sig själva. Det kan kännas tryggt och positivt för barnet att ha en utomstående med som språkrör eller stöd i ett samtal mellan barnet och mamman. Samma stöd bör barnet ha vid ett annat tillfälle i samtal med den våldsutövande föräldern.
4.4 Socialtjänstens ansvar för barnen Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att barn som behöver det, får samhällets skydd, stöd och hjälp. För socialtjänstens personal, som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor bör det var lika naturligt att göra en bedömning av varje enskilt barns situation som att utreda vilka hjälpoch stödbehov föräldern har. Detta gäller oavsett (när det gäller mäns våld mot närstående kvinnor) om kvinnan väljer att flytta från mannen eller ej. 5 kap 1 § Socialnämnden skall verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden…
4.4.1 Bedömning och utredning Om modern utsätts för våld finns stora risker för att barnen skadas allvarligt även om de själva inte utsätts för våld. När kvinnan kommer i kontakt med myndigheten bör personalen fråga om barnet också blivit utsatt för våld. Om barnet visar tecken på att ha blivit utsatt skall medicinsk undersökning ske, lämpligen på barnkliniken. Socialtjänsten bör ge kliniken ett uppdrag att utreda uppenbara eller misstänkta skador. Barnets alla skador och upplevelser ska dokumenteras noga.
Misstanke om barnmisshandel eller andra övergrepp mot barn skall självklart anmälas till ansvarig enhet inom socialtjänsten, som omgående påbörjar utredning och gör polisanmälan. Socialtjänsten kan också få kännedom om att barn far illa genom anmälan från allmänheten eller från andra myndigheter som exempelvis polis, sjukvård, barnomsorg och skola. Så snart något kommer till socialnämndens kännedom som kan föranleda åtgärd från nämndens sida ska en utredning inledas. Innan nämnden tar ställning till eventuell åtgärd görs en första bedömning i ärendet utifrån barnets situation. Detta innebär att man tar reda på mer fakta i ärendet än vad anmälan innehåller. Utredningen ska enligt lagen bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för "skada eller olägenhet". Utredningen ska bedrivas skyndsamt och vara slutförd inom fyra månader.
23
Det är viktigt att vara tydlig gentemot barnet i samband med en utredning. Barnet får inte försättas i en situation där det ska föra familjens talan. Barnkonventionens och socialtjänstlagens bestämmelser om barnets rätt att uttrycka sin mening i frågor som rör det personligen, måste följas. Socialtjänsten ska göra sig en bild av barnets situation och behov utan att försätta barnet i svåra valsituationer.
4.4.2 Polisanmälan av brottsliga handlingar En uppgift för socialtjänsten är att ta ställning till om en polisanmälan ska ske. Det är sedan polisens sak att utreda huruvida brott har begåtts eller ej. Socialnämnden är förhindrad av sekretess att anmäla brott, om det inte finns särskilt lagstöd för detta. Ett sådant lagstöd finns i 14 kap.2 § femte stycket SekrL, där det framgår att sekretess inte hindrar nämnden att anmäla vissa brott som riktar sig mot barn. Det gäller misshandel, sexuella övergrepp och bortförande av barn (3, 4 och 6 kap. brottsbalken). Begreppet misshandel inbegriper även psykisk misshandel. Uppgifter, som barn lämnar om sina förhållanden, vid utredningar hos polis, åklagare och inom sjukvården och socialtjänsten behöver inte röjas för vårdnadshavare, om uppgifterna är särskilt integritetskänsliga eller kan missbrukas av vårdnadshavare på ett sätt som allvarligt skadar barnet. Detta framgår av 14 kap. 4 § andra stycket, sekretesslagen där det anges att vårdnadshavare inte får ta del av uppgifter som rör ett barn, om det kan antas att barnet lider betydande men om uppgiften röjs. Socialtjänstens sekretess får således brytas vid misstanke om vissa brott mot någon som inte fyllt 18 år, bl.a. gäller det sexuella övergrepp mot barn och barnmisshandel. Socialnämnden har en skyldighet att fatta särskilt beslut om polisanmälan skall ske eller ej. Huvudregeln är att socialnämnden bör göra polisanmälan vid misstanke om övergrepp. När polisanmälan sker, ska arbetet med familjen fortsätta, oberoende av polisens utredning. Polisen utreder om brott har begåtts. Socialtjänsten gör en social utredning för att få en så tydlig bild som möjligt av hur barnet har det. Själva anmälan kan dock föranleda akut skyddsbehov vilket kan leda till att ett omedelbart omhändertagande krävs.
4.5 Socialtjänstens insatser för barn Det är viktigt att skapa förtroende hos den som utsatts för utredningar och insatser, som rör barnen och att man som personal är medveten om och förstår oro för att barnen kan omhändertas. Det är viktigt att informera om att en utredning om barnens situation syftar till att förbättra förhållandet för såväl den som utsatts som för barnen. Föräldern kan få stöd och hjälp i sitt förhållningssätt gentemot barnen och barnen i sin tur kan få hjälp med att bearbeta sina upplevelser. Förälderns resurser att skydda barnen och sig själv kan behöva stärkas. Kontakten med socialtjänsten innebär i första hand ett erbjudande om hjälp. Det är viktigt att båda föräldrarna blir medvetna om barnens utsatthet och behov av hjälp och förstår vilken fara barnen befinner sig i när en förälder utsätts för våld. Det är också nödvändigt att förmedla kunskap om hur de bäst hjälper sina barn. Personal som möter våldsutsatta kvinnor och deras barn behöver tillgång till olika metoder och resurser beroende på barnens upplevelser, ålder och mognad.
24
Både barn och dess föräldrar blir bäst hjälpta av insatser som väger in hela familjens behov och möjligheter. Utan att på något sätt ta ansvaret för våldet från förövaren måste socialtjänsten ha en helhetssyn på mäns våld mot kvinnor i nära relationer, särskilt med hänsyn till barnen och deras framtid. Insatser i en akut situation och långsiktiga alternativ • Erbjud skydd åt kvinnan (eller den som utsatts) och barnen. Mannen (eller den som utövat våld) kan om han/hon är vårdnadshavare kräva att få veta barnets adress. Men med stöd av sekretesslagen så kan man vägra lämna ut adressen med hänsyn till att barnet lider betydande men om adressen röjs. Samma gäller vid omhändertagande av barn. Sekretesslag 7 kap 1 a § Sekretess gäller hos myndighet för uppgift om enskilds bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysning om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt, enskilds telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar uppgift som kan användas för att komma i kontakt med den enskilde och för motsvarande uppgifter om anhöriga till den enskilde, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom eller henne närstående kan komma att utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretesslag 14 kap 4 § Sekretess för uppgift till skydd för en underårig gäller även i förhållande till vårdnadshavaren och får inte efterges av denne, om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. Lag (1989:385). Sekretesslag 7 kap 5 § (vid 14 § LVU) Sekretessen enligt 7 kap 4 § såvitt angår uppgift om underårigs vistelseort gäller också i förhållande till den underåriges föräldrar eller annan vårdnadshavare, om den underårige har omhändertagits eller vårdas enligt den särskilda lagstiftningen om vård av unga utan samtycke och det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med omhändertagandet eller vården. •
Om kvinnan tackar nej till hjälp och/eller skyddat boende och man bedömer att det finns risk för att våldet fortsätter, ska barnet inte vara kvar i hemmet och lämnas ensam med föräldrarna. Om modern väljer att stanna hos mannen och inte kan skydda barnet bör barnet placeras någon annanstans, helst i samförstånd med modern i enlighet med socialtjänstlagen.
•
Hjälp åt alla familjemedlemmar samtidigt! Barnet har i de allra flesta fall känslor för båda föräldrarna. Det är viktigt att barnet försäkras om att alla i familjen blir erbjudna stöd och hjälp.
•
I samband med utredning av barn som far illa så bör man träffa föräldrarna separat, då det annars finns risk att den som utsatts själv inte vågar delge information som kan vara av vikt för barnets eller barnens säkerhet.
25
•
Tala med barnen! Förutom stödjande samtal med den förälder som utsatts är det viktigt att också barnet eller barnen var för sig ges möjlighet att få stödsamtal. Låt barnet berätta sin historia, hjälp dem att sätta ord på det som hänt och känslorna kring händelsen! Tala om för barnet att du vet att det förekommit våld, lyssna på barnet och bekräfta dess känslor och upplevelser. Prata med barnet tillsammans med den vårdnadshavare som utsatts i första skedet. För att barnet ska våga berätta bör man eftersträva att modern, eller någon annan i familjen, ger barnet sin tillåtelse till detta. Barnet kan ha svårt för att uttrycka hur det känner. Det kanske inte vågar av rädsla eller lojalitet med föräldrarna. För många barn är det viktigt att även få prata i enrum om sina upplevelser Barn kan bli hjälpta av att man som professionell berättar att man har erfarenhet av att ha träffa barn i liknande situation. Barn behöver också information. I flera undersökningar av barn som bevittnat våld har det framkommit att de känt sig utestängda och saknade information. Det har kanske inte förts öppna samtal om vad som hände. När våldet avslöjas blir det viktigt att bryta ett sådant mönster och ge barn, med hänsyn till deras ålder, information om planer och beslut.
•
Använd nätverk. En metod att hjälpa barnen är att använda sig av barnets egna relationer och nätverk. Förutom föräldrarna kan det finnas släktingar och vänner, som barnet har förtroende för, liksom personal på förskola eller skola. Nätverksträff med vuxna som vet om och bryr sig om barnets situation kan vara ett bra sätt att stödja barnet.
•
Bistånd i form av kontaktfamilj/person. När det finns risk för att kvinnan kan bli utsatt för våld, hot eller trakasserier i samband med att mannen träffar barnet, kan en kontaktperson utses som medverkar vid umgänget. Kontaktperson kan hämta och lämna barnet. Är barnet oroligt inför att träffa pappa, men ändå vill träffa honom och det bedöms som lämpligt, kan en kontaktperson medverka under hela umgänget. En kontaktfamilj/person kan också användas som stöd för modern och barnet efter en separation. Detta stöd kan utformas på många olika sätt.
4.6 Barnens situation i vårdnadskonflikter Om föräldrar som har separerat är oense om barnet kan de vända sig till ansvariga för familjerätt på socialförvaltningen för samarbetssamtal. Därigenom kan föräldrarna få hjälp att lösa frågor kring vårdnad, boende och umgänge. En viktig del i samarbetssamtalen är att sätta barnets behov i centrum. Detta innebär att se på situationen med barnets ögon och försöka sätta sig in i vad barnet känner och har för behov. 6 kap 2 a § föräldrabalken Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömning av vad som är bäst för barnet skall detta fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa skall beaktas. En förälder som blivit utsatt för våld kan själv ta kontakt med familjerätten och få hjälp och stöd. En kvinna som blivit utsatt för våld från sin man skall aldrig tas emot gemensamt med mannen. 26
Det finns starka skäl att vara mycket försiktig med parsamtal. I sådana fall kan föräldrarna erbjudas enskilda samtal istället för gemensamma. Parsamtal/samarbetssamtal tillsammans med partnern som utövat våld skall alltid ske på kvinnans/offrets initiativ. Viktigt att tänka på i denna situation är att våld som riktas mot mamman drabbar också barnen, barnet är som tidigare nämnts brottsoffer, därför måste deras situation främst beaktas. Går vårdnadskonflikter inte att lösa kan en förälder väcka talan i tingsrätten. Tingsrätten kan besluta att socialnämnden skall göra en utredning i vårdnads- och umgängesfrågan. Barnets bästa skall då komma i första rummet. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I de flesta fall talar därför utredaren enskilt med barnet för att försöka förstå vilken lösning som är bäst för barnet. Domstolen kan besluta att en förälder skall ha enskild vårdnad och att den andra föräldern skall ha umgängesrätt. Domstolen kan också besluta att båda föräldrarna skall vara vårdnadshavare, dvs. ha gemensam vårdnad om barnet samt om vem av föräldrarna barnet ska bo med och hur umgänget med den andra föräldern ska utformas. Har våld förekommit i familjen, så kan detta vara faktorer som talar mot att domstolen beslutar om gemensam vårdnad. Domstolen kan också besluta om att en kontaktperson skall medverka vid umgänget.
4.7 Barnavårdscentralen BVC möter alla barn i åldern 0-7 år och deras föräldrar. BVC-personalen har ett ansvar för att uppmärksamma tecken på våld i familjen. När ett barn är nyfött är besöken på BVC frekventa. BVC-sjuksköterskan lär därför känna familjerna väl och är ofta den som utsatta kvinnor vänder sig till då hon eller barnen blivit utsatta för våld. BVC-personal måste vara uppmärksamma på små signaler, som kan vara återkommande besök utan egentlig orsak, utdragna besök som tyder på behov av att prata samt fysiska eller psykiska symptom. Det är mycket viktigt att BVC-personal vågar ställa frågor och visar att man kan ta sig tid att ta emot svaren, vara tillgänglig samt informera kvinnan tidigt om vem som kan hjälpa henne vidare. Inom BVC finns barnpsykolog som kan hjälpa till med bedömning av de små barnens utveckling och ge modern stöd i hur hon bemöter och hjälper barnet genom sina upplevelser. Det är viktigt att stödja modern i hennes föräldraroll.
4.8 Förskolan Misstanken om att våld förekommer i familjen kan uppstå på olika sätt. Barnet kan berätta eller på annat sätt förmedla vad som hänt hemma. Man kan se märken eller sår på barnet eller mamman som gör att man fattar misstanke. När misstanken att barn far illa uppstår, är det viktigt att man vet vad man ska göra och att man får stöd av arbetsledning och arbetskamrater. Vad gör man? • Om du är osäker på att din misstanke verkligen är befogad, rådgör med arbetskamrater, arbetsledning och eventuellt psykolog. Du kan också ha rådgörande samtal med socialtjänsten utan att röja barnets identitet.
27
•
Det är socialtjänstens ansvar att göra en utredning om barnets och familjens förhållanden. För att göra en anmälan till socialtjänsten behöver du inte vara säker på att barnet är utsatt för/eller upplevt våld. • Se till att barnet får stöd i gruppen. Någon i personalgruppen bör följa och observera barnet. Vara med i barnets lekar och vara uppmärksam på barnets signaler. Dokumentera allt som verkar viktigt. • Undersök möjligheten om barnet kan få en extra resurspersonal. Överväg om det finns behov av att konsultera psykolog, specialpedagog eller dyl. • I kontakten med föräldrarna bör man se till att få vissa juridiska klargöranden. Vem har vårdnaden om barnet, vem får hämta och lämna barnet? • Det är viktigt att dokumentera. Som personal kan man bli kallas som vittne vid en rättegång. Det är viktigt att vara säker på vad man sett och hört. • Som personal kan man bli pressad i dessa situationer och bör ges möjlighet att få handledning för egen del. Se vidare anmälningsskyldighet till socialnämnden. I 14 kap 1 § SoL. Myndigheter- och anställda hos myndigheter – vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd.
4.9 Skolan Anmälningsskyldighet Om barnet berättar för dig, eller du på annat sätt får veta att någon i hemmet blir utsatt för våld/upplever våld, är du skyldig att anmäla detta till socialtjänsten enligt SoL 14 kap 1 §. Samråd gärna med arbetsledare, skolans elevvårdspersonal/resursteam. Du kan självklart alltid ringa socialtjänsten direkt. Om barnet kan ha blivit utsatt för fysiskt våld kan skolsköterska göra en första undersökning av eleven och dokumentera eventuella skador/märken. I kontakt med barnet: tänk på att barnet sannolikt också har varma känslor för en våldsutövande förälder. Det är viktigt att betona att handlingen – att utöva våld – är orätt, samt att det är de vuxnas ansvar att se till att våldet upphör. I kontakt med föräldrarna: Ibland kan båda föräldrar informeras om att man känner en oro, ibland bara mamman. Det finns situationer när ingen av föräldrarna bör informeras i förväg om att en anmälan gjorts. (Se också Polisanmälan kap 4.4.2.). Tillvägagångssättet, hur information bör lämnas, görs lämpligen upp i samarbete med socialtjänsten. Ibland är det bra att personal från skola och socialtjänst tillsammans informerar föräldrarna om att en anmälan gjorts till socialtjänsten. Det är viktigt att skolpersonal svarar på föräldrarnas frågor och orkar ta deras eventuella reaktioner. Som skolpersonal får du stöd i att det varit din skyldighet att anmäla, om du har socialförvaltningens personal närvarande. Föräldrar får direkt information om vad som sker när en anmälan är gjord. 28
Glöm inte att det är socialtjänstens ansvar att göra en utredning om barnets och familjens förhållanden. För att göra en anmälan till socialtjänsten behöver du inte vara säker på att våld föreligger.
29
