3.11. nytt. Drömmen att kunna läsa s4-5. Postkodlotteriet stödjer SAK s12. Vägrar sitta tysta s14-16

#2/3.11

Afghanistan

nytt

TEMA | Framtid Drömmen att kunna läsa s4-5

Postkodlotteriet stödjer SAK s12

Krönika | Nancy Dupree

Vägrar sitta tysta s14-16

10 år efter 9-11

Vad har hänt? s10-11

Träffa SAKs platschef Andreas Stefansson s6-7

Bodil Malmsten

Tiden som var och är s20-21

Lasse Bengtsson

Blogg | Siffran 39 s13

UTGES AV SVENSKA AFGHANISTANKOMMITTÉN | WWW.SAK.SE

| 22 november

afghanistan-nytt

Internationell konferens

Afghanistans framtid SAK inbjuder härmed till internationell konferens. Med titeln Afghanistans framtid tar vi utgångspunkt i de möjligheter men också ansvar som det innebär att halva landets befolkning är under 15 år. Många intressanta talare kommer. Bland andra Afghanistans utbildnings­ minister Faroq Wardak och Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson. Se till att boka in den 22 november i kalendern Plats | Etnografiska muséet i Stockholm Mer information på www.sak.se Välkommen

Kvinnor i Afghanistan

14 november

Andra klassens medborgare

2

Kvinnors ställning och situation i Afghanistan har ofta stått i fokus när man velat rättfärdiga internationella insatser i landet. Den afghanska konstitutionen uttrycker att kvinnor och män har lika rättigheter. Konstitutionen säger också att inga afghanska lagar får gå emot islamiska sharia. Detta innebär en motsättning. Är kvinnor i Afghanistan en andra klassens medborgare vars rättigheter är en förhandlingsvara där omvärldens säkerhetspolitiska intressen går först? Medverkar gör bland andra Ann Wilkens och Maria Leissner. Mer information på www.sak.se SAK bjuder in till seminarium den 14/11 kl 16:30 Kulturhuset, Stockholm sal: Panorama

# 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

# 2/3 – 2011 TEMA ”Utbildning är som ljus”...............................4 Lasse Bengtsson om några spännande möten.

Vad säger SAKs nye platschef i Kabul?.....6 Andreas Stefansson blickar framåt.

Nyheter | Hemsida och app.............................7 I skuggan av kriget.......................................10 10 år efter 9-11. Vad har SAK åstadkommit?

Postkodlotteriet stödjer SAK......................12

Rätten till läxor!

A

lla har rätt att få läxor står det på en av Svenska Afghanistankommitténs nya affischer som vi hoppas ska komma till användning runtom i Sverige när lokalkommittéer och aktiva medlemmar nu kör i gång sina höstaktiviteter. En självklarhet för oss men långt ifrån verklighet i Afghanistan. I höst är det tio år sedan attacken mot World Trade Center, tio år sedan Operation Enduring Freedom inleddes, tio år sedan talibanregimen i Afghanistan störtades. Utvecklingen i Afghanistan har långt ifrån varit spikrak och många känner oro och ovisshet inför framtiden. Men istället för att fokusera på allt som har gått snett finns skäl att titta på vad som har gått bra och hur det kan stärkas och bli ännu bättre. Ett tydligt exempel är utbildningssektorn som ju ligger Afghanistankommittén varmt om hjärtat.

Blogg | ”39” en inte helt oskyldig siffra.....13

TEMA Krönika | Vill inte längre sitta tysta...........14 Nancy Hatch Dupree.

Testamente | En gåva för framtiden...........15 Bild | Tre små slitvargar.............................17 Fotograf: Bo Lambert.

Bodil Malmsten | Därför stödjer jag SAK....20

TEMA Alla kom till skolan......................................22 Börje Almqvist om en speciell dag i några barns liv.

Enkät | Gör din röst hörd!..........................24 Afghanistan en del av Europa..................25 Vad är Enna-nätverket för något?

TEMA Några röster från lärarresan........................26 Intervju | Anders Fänge beger sig hemåt...30 Uttalande | Från SAKs årsmöte, 28 maj.....33 Förening | Ny sektion i tidningen...........34-37 Av föreningshandläggare Frida Engman.

Bild | Afghanistan från luften......................38 Intervju | Författaren Atiq Rahimi................41 Av Signe Hassler. Omslag | En nations framtid är dess barn och ungdomar. Tar man inte det på allvar kan det snabbt gå utför. Foto | Christoffer Hjalmarsson

www.sak.se # 2 / 3 – 2 0 11

för tio år sedan gick färre än en miljon barn i

Afghanistan i skolan, av dem nästan inga flickor. Idag är den siffran sex-sju miljoner beroende på vem man frågar och en dryg tredjedel är flickor. En så snabb expansion är antagligen världsrekord konstaterar den afghanske utbildningsexperten Amir Mansoury i ett av sina utmärkta papper. Men för de cirka fem miljoner barn som fortfarande inte är inskrivna i skolan har den inte varit tillräckligt snabb. De flesta av dem som ännu inte får några läxor är förresten flickor. Även nomadbefolkningen står i princip utanför utbildningssystemet i dagsläget. attityden gentemot utbildning har förändrats och

Johanna Fogelström är Sverigechef på SAK.

ses mer och mer som något positivt och eftersträvansvärt. Men det förutsätter att man också lär sig något när man är i skolan och att utbildning leder till ökade försörjningsmöjligheter, annars riskerar man att förlora tron på utbildning. En av nycklarna till fred, utveckling, jämställdhet och demokrati i Afghanistan är tillgång till utbildning med kvalitet. SAK arbetar mycket på att stärka kvaliteten i undervisningen, både genom egna lärarutbildningar och nu senast genom stöd till utbildningsministeriet för att utbilda de som ska utforma och genomföra lärarutbildning. det här är ett oerhört viktigt arbete, särskilt som nästan var sjunde person i Afghanistan är under 25 år enligt uppgifter från FN. Med en så stor majoritet av barn och unga i befolkningen måste vi arbeta mer för att ge de unga möjligheter att komma till tals och kunna delta. För att bygga ett lands framtid måste man stärka dem som ska ta aktiv del i nationsbygget. Utbildning är en viktig start och det måste ske även på högre nivå. i november kommer sak stå värd för några arrangemang som har utbildning och de ungas röst i fokus. Det blir ett möte i Riksdagen mellan vänskoleelever och svenska riksdagsledamöter där eleverna kommer framföra ett manifest med rekommendationer relaterat till utbildning och så blir det SAK konferens på temat Afghanistans framtid. För även om det är en sliten kliché så är de unga som är framtiden. Vi kan stärka dem och ge verktygen och där är utbildning och läxor en viktig början. •

Johanna Fogelström | Sverigechef SAK 3

afghanistan-nytt

tema

| framtid

Halva Afghanistans befolkning är under 15 år. En svindlande siffra. Vägen framåt för den unga generationen är som överallt annars utbildning. SAK har under 30 år utbildat miljontals afghanska tjejer och killar. SAKs Lasse Bengtsson får inleda det här numret med några intressanta möten han gjort under sitt första år som SAKs informationssamordnare i Kabul.

Sarjana (till vänster) är 14 år och lärare. Här bredvid pappa Mohmen Khan.

”Nu ska vi ta chansen!”

U

tbildning är som ett ljus, sa han. Utan det ljuset är man blind! Han tittade intensivt på mig med sina nästan svarta ögon. Han talade av egen erfarenhet. En stund tidigare hade han skrivit in sig på vår stora utbildningskonferens för Kuchis, nomadfolket. Ja, skrivit, förresten. Haji Qutabkhan, Kuchiledare från Paktika, hade satt sitt tumavtryck på papperet. Text & bild: Lasse Bengtsson Lasse är SAKs informationssa­ mordnare vid Kabul kontoret.

När jag vände mig en bit bort, såg jag Sarjanas pappa bli intervjuad av af4

ghansk tv. Sarjana är den 14-åriga flicka, eller kanske snarare unga kvinna, som jag några dagar tidigare hade besökt i tältlägret i Wardak, där hon bor under sommarhalvåret. Sarjana är den enda läskunniga i de 318 familjerna i byn. Därför har hennes pappa, Mohmen Khan, gått med på att Sarjana ska få vara lärare för de andra barnen i byn. Han har i och med det tagit ett stort steg mot framtiden. Mohmen Khan kan inte heller läsa. sarjana, Sonia, Nazaneen, Nabeela, Nooria, alla barnmorskeeleverna. Jag ser dem framför mig. Och alla andra flickor och pojkar, unga kvinnor och män med en utbildningshunger, som jag har haft

förmånen att få träffa under mitt första år i Afghanistan. Man ser det liksom i ögonen på dem: – Nu ska vi ta chansen vi fått! Som femtonåriga Nazaneen, Nabeela och Nooria från Keshim i provinsen Badakshan. De, som nu ska bryta gamla invanda mönster och bli jordbruksexperter. Ett område hittills reserverat för männen. De som trots omgivningens – åtminstone – höjda ögonbryn, har börjat bana en alldeles egen väg, med ambitionen att förbättra odlingsmetoder och kvaliteten på grödorna. Oj, vad man såg deras glada ambition!

som tolvåriga Sonia från Zewalat i

den oroliga Wardakprovinsen. Hon, som # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

redaktören i ett land som afghanistan ser

Sonias högsta önskan är en ny byggnad till skolan. Hon är tolv år.

Nazaneen, Nabeela och Nooria vill bli jordbruksexperter.

”

Min stolthet är när barnen läser själva” Sarjana, 14 år

redan har sex egna elever. Två systrar och fyra andra flickor. Den späda, blyga, ambitiösa Sonia, som berättade för mig att hon aldrig lekte eller lyssnade på musik. När hon inte pluggade, hjälpte hon till i hemmet. Eller läste själv. Det var ”som en sport att hålla på” anförtrodde mig Sonia. När jag tänker på Sonia, tänker jag också på hennes oro för att inte få fortsätta att studera. Frågan var # 2 / 3 – 2 0 11

om det överhuvudtaget skulle bli någon åttonde klass för hennes del. Det var förresten till Sonia jag ställde, strax före jul, den hypotetiska frågan om hon skulle få önska sig något? – Då skulle jag önska mig en byggnad till min skola, svarade hon. som alltså fjortonåriga Sarjana i tältbyn. Som nu, avlönad av Svenska Afghani­stankommitten, hjälper till att lyfta Kuchiflickorna ur analfabetismens mörker. – Min stolthet är, när barnen läser själva, sa Sarjana tyst till mig. Jag tänker på dem alla. Ser dem framför mig. Vill veta vad som händer med dem i framtiden. De är värda allt vårt stöd. •

befolkningspyramiden något annorlunda ut än i till exempel Sverige. Där man i Sverige talar (vissa i alla fall) om köttberg och då refererar till våra 40-talister kan man i Afghanistan i princip vända upp och ned på pyramiden. Här är det ungdomar som dominerar de demografiska graferna. Med en låg förväntad livslängd – bara drygt 40 år – och det faktum att varje afghansk kvinna i genomsnitt föder 6-7 barn under sin livstid gör att halva landets befolkning, enligt gängse statistiska bedömningar är under 15 år. Moppeålder i Sverige. I Afghanistan något annat. Många flickor, eller kvinnor är redan gifta och har fått sina första barn vid denna ringa ålder. Så ser det ut! Med ett land i konflikt och en sådan ung befolkning följer ett ansvar. Ett internationellt ansvar. För en ung befolkning utgör inte bara en enorm möjlighet för framtiden. Det är också en stor risk där felprioriterade och/eller missriktade insatser kan skapa ett missnöje – och ungdomar säger ifrån när de är missnöjda, det har man alltid gjort, överallt. Det är därför viktigt att vi lyssnar på vad Afghanistans unga vill och ser till att skapa möjligheter för framtiden. SAK och andra jobbar envist för detta. För en förändring. Och vi ser att det faktiskt ger resultat. Utbildning är en (inte den enda som ibland antyds, även av oss) väg framåt, men det är tveklöst en av de viktigaste pusselbitarna. Men vi måste också skapa arbetstillfällen och bättre möjligheter till högre studier. SAK har jobbat med utbildning i Afghanistan i 30 år och för närvarande går drygt 120 000 barn i SAKs skolor, cirka 52 procent av dessa är flickor. Under åren har miljontals flickor och pojkar fått utbildning genom SAK. Det är det du som medlem eller Afghanistanfadder stödjer. Tack för det och välkommen till ett nytt nummer av Afghanistan-nytt – ett lite matigare dubbelnummer. Ba Omid-e didar! (Vi ses!) Markus Håkansson redaktör 5

afghanistan-nytt

SAK har fått en ny platschef på Kabulkontoret. Han har gedigen erfarenhet av Afghanistan och bistånd och har arbetat för organisationen i ledande positioner i flera år. Han har även erfarenhet av arbete i Etiopien, Sri Lanka och Indien. Han är 40 år gammal, trevlig och lirar trummor i ett punkband i Kabul. Han heter Andreas Stefansson. Här ger han själv sin syn på var SAK står idag och vart vi är på väg.

Kontinuitet och förändring Vad är det som motiverar och håller kvar kunniga medarbetare i Svenska Afghanistankommittén? När vi i ledningsgruppen på Kabulkontoret nyligen satt och reflekterade över denna fråga enades vi om att det finns mycket inom organisationen att vara stolta över. Uthålligheten. Att vårt biståndsarbete bygger på ett rättighetsperspektiv, är förankrat hos lokalbefolkningen och utgår från deras behov. Genomslagskraften som vi har tack vare vår storlek och afghanska personal. Avsaknaden av politiska och religiösa motiv. Noll-toleransen mot korruption. Samt, förstås, uppdraget – att vara en förändringsaktör som syftar till att stärka utsatta gruppers rätt till utbildning, hälsovård och delaktighet i samhället. Att vara en förändringsaktör fodrar att vi inte nöjer oss med vad vi uppnått utan ständigt frågar oss själva hur vi bäst fortsätter att vara relevanta. Bidrar vi till bestående förändring för våra målgrupper i Afghanistan? Gör vi de rätta sakerna? Och gör vi dem på rätt sätt? I diskussionen kring dessa frågor framstår fyra områden där jag ser viktiga utmaningar för vårt arbete framöver.

Andreas Stefansson

• •

• • •

Text: Andreas Stefansson

Det första området gäller SAKs omvandling från att vara en nödhjälpsorganisation till att bli en utvecklingsaktör. Detta innefattar en gradvis omställning från att huvudsakligen ha levererat tjänster på humanitär basis till att alltmer verka för att bygga kompetens och stärka institutioner inom byar, lokala myndigheter och civilsamhället. Ju mer vi iklär oss denna roll, desto viktigare blir det att vi har bra metoder för bymobilisering, att vi vet vad för slags afghanskt civilsamhälle vi vill verka för, att vi utvecklar vårt påverkansarbete och tillhörande informationsverksamhet, samt att vi kan hantera ”neutralitetsdilemmat” som kan uppstå när vi arbetar med lokala myndigheter som inte alltid uppfattas som legitima av oppositionsgrupper. Det sistnämnda lär bli en allt 6

större utmaning i och med den negativa säkerhetstrend vi ser idag. Jag återkommer till den.

Ökad jämställdhet

Det andra området rör resan mot stärkta rättigheter och ökad jämställdhet. Mycket har gjorts genom åren. SAK har varit en starkt bidragande faktor till den förändring som skett på landsbygden vad gäller ett ökat intresse för flickors utbildning, stärkt acceptans för mödrahälsovård samt minskad utstötning av människor med funktionsnedsättning. Men mycket kvarstår att göra. Fortfarande råder strukturer som diskriminerar och marginaliserar. SAK kan bli än bättre på att, parallellt med arbetet för ökad tillgång till utbildning, hälsovård och rehabilitering, verka för förändrade maktförhållanden och atti-

•

Född 1971 Växte bl a upp på Sri Lanka och i Indien (föräldrar arbetade inom missionsbistånd). I Sverige räknas Oskarström (Halmstad) och Malmö som ”hemma”. Pluggat statsvetenskap och u-lands­ kunskap på Lunds universitet och Frije Universiteit (Amsterdam) Arbetat med ledning av biståndsin­ satser i Afghanistan, Etiopien, Sri Lanka och Indien. Har arbetat med SAK i tre perioder. 2000-03 som utvecklingsarbetare och regionchef. 2006 - feb 2011 som pro­ gramchef. Sedan maj 2011 platschef Aktiv musikant. Spelar i ett punkrockband i Kabul och är mentor åt flera unga trummisar bland nyskapade afghanska band.

tyder i lokalsamhället. Vår trettioåriga historia gör oss till en unik aktör med omfattande erfarenheter av att verka för social förändring. Vi har en skatt av lärdomar att ösa ur när vi utvecklar vårt arbete. Men vi behöver också tänka nytt och experimentera. Ett exempel är ett sanitetsprojekt där kvinnor nyligen uppmuntrades till att ta över ansvaret för tillverkning av betongplattor för latringolv. Trost att många i början var skeptiska har försöket visat sig inte bara vinna lokal acceptans utan också i reell mening bidra till en stärkt röst och roll för kvinnorna i lokalsamhället. Hand # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

www.sak.se

Ny hemsida och app lagom till årsmötet i slutet av maj

Andreas Stefansson har tagit över efter Anders Fänge som SAKs platschef i Kabul.

i hand med att verka för ökat inflytande bland våra målgrupper måste vi också se hur vi kan rätta till interna skevheter. Ännu har vi till exempel alltför få kvinnor på beslutsfattande positioner.

Långsiktighet

Det tredje området handlar om resultatorientering. SAK har genom åren byggt upp stora biståndprogram där mycket tid och möda lagts på aktivitetsplanering. Något som dock halkat efter, och som vi sedan två år tillbaka arbetar på att stärka, är att i planering och rapportering fokusera på de mer långsiktiga resultaten som organisationen strävar mot. I samband med detta försöker vi också etablera mer solida system för uppföljning och utvärdering så att resultat kan mätas. Detta är delvis ett svar på ökade krav från givare, men också en central aspekt av att vi går mot att bli en utvecklingsaktör med viljan att bidra till förändring. Medan vi förr nöjde oss med att uppfylla aktivitetsmål beskrivna i ettåriga arbetsplaner jobbar vi numera för att försöka uppnå utvecklingsresultat beskrivna i en fyraårig strategisk plan.

Säkerheten

Det fjärde området som utmanar, och i allt högre utsträckning kommer att utmana, är säkerhetsläget i landet. Detta kommer potentiellt att kunna ha en stor negativ # 2 / 3 – 2 0 11

inverkan på såväl verksamheten i stort som de ovan beskrivna ambitionerna. För tillfället pågår försök till medling och försoning samtidigt som säkerhetsansvar successivt överlämnas från internationella styrkor till nationella myndigheter, och ännu är det för tidigt att sia om resultaten. Mycket pekar dock på att konflikten kommer att prägla landet i flera år framöver. Genom att ha varit uthållig och fortsatt att arbeta under landets olika krigsperioder har SAK byggt upp en kännedom och anpassningsförmåga som nu blir en styrka för organisationen i den alltmer osäkra miljön. För detta ska vi också rusta oss genom att formulera olika tänkbara scenarier och skissa på ”plan B”-alternativ till våra nuvarande verksamhetsplaner.

Kontinuitet och förändring

Svenska Afghanistankommittén har en stabil och välutvecklad grund för fortsatt arbete för att stärka våra målgrupper. Det finns mycket i den grunden som kan, och bör, bibehållas. Samtidigt måste organisationen utvecklas, bland annat inom de ovan beskrivna områdena, med sikte på att fortsätta att vara en relevant aktör i den förändringsprocess vi vill bidra till. För mig personligen är det en stor förmån och intressant utmaning att få verka för den processen, som platschef för SAK i Afghanistan. •

lanserade Svenska Afghanistankommittén sin nya hemsida (sak.se). Nu har det gått ytterligare lite tid och mer och mer faller på plats. Alltjämt återstår en del finputs. De två ledorden i arbetet med att ta fram den nya hemsidan har främst varit (1) tydlighet: det ska inte råda något tvivel om vad SAK är för något – en biståndsorganisation som gör skillnad och når konkreta resultat i ett av världens mest utsatta länder. (2) Insamling: SAK vill öka sin insamling och därmed minska beroendet av institutionella givare. Det är idag enklare att skänka pengar till SAK via hemsidan än tidigare. Den nya engelska hemsidan (swedishcommittee.org) kommer ha ett liknande upplägg som den svenska. SAK har också lanserat en app (mobilapplikation). Här kan du som har Iphone söka på ordet ”Afghanistan” i App Store, ladda hem och läsa SAKs informationssamordnare Lasse Bengtssons mycket läsvärda blogg (se utdrag ur bloggen på sidan 23 i denna tidning). Här kan du också skänka en slant eller bli Afghanistanfadder (månadsgivare via autogiro). Och glöm inte SAK har gjort en att tipsa dina vänner om app till Ip hone. appen via facebook, sms, mejl eller twitter. Märker vi att det finns intresse för appen kommer vi tids nog även att göra appen tillgänglig för Android-användare. • Markus Håkansson webbredaktör 7

tema

| framtid

afghanistan-nytt

En knapp majoritet av alla de cirka 120 000 barn som går i SAKs skolor är flickor. Här emellertid en klass med killar som går i ettan. 8

# 2 / 3 – 2 0 11

Lasse Bengtsson

afghanistan-nytt

# 2 / 3 – 2 0 11

9

afghanistan-nytt

Perspektiv | 9-11

I skuggan av kriget K an utvecklingsinsatser som grundas på långsiktighet och djup förankring hos befolkningen ge konkreta resultat? Kan de dessutom främja säkerheten? Det finns goda skäl att ställa sig dessa frågor just nu, tio år efter ”nine eleven”. Den 11 september 2001, då rädslan för al-Qaida och terrorismen började förändra – och sluta – världen. I Afghanistan, det land som nog mer än alla andra har drabbats av världsutvecklingen efter 11 september, har det pågått två slags samtidiga processer det senaste decenniet. Den ena styrd av jakten på Usama bin Ladin. Den andra: det mödosamma och

Text: Andreas Stefansson & Lasse Bengtsson Andreas är SAKs platschef i Afghanistan och Lasse är informations­ samordnare. Båda arbetar på SAKs Kabulkontor.

långsiktiga uppbyggnadsarbetet av ett av världens fattigaste och mest utsatta länder. Vi vill här betona den senare, uppbyggnadsarbetet, som USA lät komma i skuggan av den militära insatsen. Till krigets alla dyrbara konsekvenser hör först och främst alla mänskliga offer. De tiotusentals dödade, skadade och alla deras anhöriga. Det senaste decenniet har – i runda tal – tio gånger så många civila afghaner fått sätta livet till jämfört med de utländska soldaterna. Första halvåret i år var, enligt FN, det värsta hittills. Då dödades 1 462 civila. Nästa konsekvens av kriget är korruptionen, en svulst som götts av alla stora och snabba pengar som kastats in av olika utländska aktörer med avsikt att försöka åstadkomma ”quick fixes” på det ena eller andra området. Särskilt problematiska har de så kallade hearts and minds-insatserna varit, där internationella militärstyrkor sökt vinna folkets förtroende genom att ösa stora summor på projekt som både varit kortsiktiga och uselt förankrade i lokalsamhället. Har då biståndsinsatserna i Afghanistan gynnat utveck10

lingen? Sanningen är att det inte finns några snabba lösningar. Men – att det, samtidigt som den väpnade kampen och korruptionen fått nästan all medieuppmärksamhet, de tio senaste åren gjorts stora framsteg på centrala områden. Genom en annan slags kamp.

Kampen för kvinnors och barns överlevnad

Afghanistan är i världstoppen både vad gäller barna- och mödradödlighet. Var trettionde minut dör en afghansk kvinna i samband med förlossning. Här förs det okända kriget, det som skördar mångfalt fler offer än kriget som syns i medierna. Men – det har börjat ljusna. Ett långsiktigt arbete börjar ge resultat. Idag är mödradödligheten 20 procent lägre än 2002. Avgörande har varit den stärkta mödrahälsovården, där bland andra Svenska Afghanistankommittén bidragit genom att utbilda över 200 kvalificerade barnmorskor och anställa hundratals kvinnliga läkare och sjukvårdspersonal. Samtidigt har tillgången till primärhälsovård ökat starkt. Medan bara var tionde afghan kunde få sjukvård 2002, kan idag åtta av tio nå en klinik eller ett sjukhus. Enbart genom våra hundratals kliniker och sjukhus på landsbygden erbjuds runt två miljoner afghaner om året hälsovård. Det märks också i kampen för barnens överlevnad. Spädbarnsdödligheten har börjat minska från skyhöga nivåer. Idag är det 20 procent färre barn som dör före sin femårsdag jämfört med tio år sedan. Varje ny barnmorska och läkare räddar liv.

Kampen för läskunnighet

Endast var tredje afghan kan läsa och skriva. På landsbygden är situationen värst för kvinnor, där bara var tionde kvinna är läskunnig. Under de senaste åren har dock tillgängligheten till undervisning ökat kraftigt. Idag går cirka sju miljoner barn i grundskola, jämfört med en miljon barn 2001. En tredjedel är flickor. I våra skolor hela 53 procent. Ett uthålligt och långsiktigt arbete börjar ge resultat. Antalet skolor har fördubblats. Där har Afghanistankommittén bidragit med 170 nya skolbygg# 2 / 3 – 2 0 11

Lasse Bengtsson

afghanistan-nytt

Utbildning för Afghanistans nomader (kuchis) är ett viktigt arbete. Läskunnigheten bland flickorna bedöms vara så låg som 0,4 procent. Varje ny skola SAK bygger och varje utbildad lärare ökar läskunnigheten i Afghanistan. Sedan 2001 har SAK byggt 170 skolor!

nader. Varje ny skola och bättre utbildad lärare ökar läskunnigheten.

Kampen för rent vatten

Sjukdom och lidande på den afghanska landsbygden kan ofta härledas till bristen på rent vatten. Men – sedan 2002 har stadiga förbättringar skett. Befolkningen som idag har tillgång till rent vatten har ökat från 16 till 32 procent. Det har åstadkommits genom uthålliga och långsiktiga insatser, där tusentals vattenbrunnar etablerats årligen och bykommittéer mobiliserats för att sköta underhållet. Dessutom har befolkningen utbildats i hälsa och sanitet. I vår regi har över en miljon afghaner på landsbygden fått tillgång till rent vatten genom sådana insatser. Varje ny brunn skapar bättre hälsa.

Kampen för ett värdigt liv

Afghaner med funktionsnedsättning utsätts dagligen för diskriminering och bristande möjligheter till rehabilitering. Utöver det lemlästas mängder av afghaner fortfarande av de miljontals oröjda minorna. Men – under det senaste decenniet har varje år hundratusentals kvadratmeter minerad mark röjts. Rehabilitering av människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar har blivit en del av den nationella hälsovården, med SAK i en nyckelposition. Varje år rehabiliterar vi tiotusentals afghaner med funktionsnedsättningar. Likaså har skolväsendet börjat ta # 2 / 3 – 2 0 11

steg för att få med alla barn som drabbats. Vårt och andra aktörers uthålliga arbete för att påverka beslutsfattande och attityder börjar ge resultat. Respekten för människor med funktionsnedsättningar ökar. Varje ny protes ger kraft och möjlighet till jobb. Varje ny kvadratmeter röjd minmark ger hopp. Så – lönar det sig att bistå ett så krigshärjat och utsatt land? Vår slutsats är: självklart! Men – insatserna kräver uthållighet och förankring i lokalsamhället. Att bygga tillit, kapacitet, kompetens och fungerande lokala institutioner tar tid. Försvinner då inte resurserna i korruptionen? SAK är ett bevis för att det inte behöver vara så. Hela 92 procent av våra medel blir direkta insatser på plats. Övriga åtta procent går till administration. Vi har nolltolerans mot korruption och 30 års erfarenhet att ta hand om den de få gånger vi utsätts. Slutligen – kan då utvecklingsinsatser öka säkerheten? Det vi vet är att de enorma resurser som lagts på militära insatser inte visat nämnvärda resultat. Vad vi också vet är att den ”vanliga afghanen” vill ha rätt till utbildning, hälsovård, rent vatten och värdighet. Därutöver, ett rättssystem som är effektivt, pålitligt och okorrumperat. Om åtminstone en del av de enorma summor, som de senaste tio åren använts för krigföring, istället bekostat långsiktiga och lokalt förankrade insatser för uppbyggnad av samhällsservice, rättsstat, lokala myndigheter och system för korruptionsbekämpning, så hade med all sannolikhet betydligt färre fattiga och desperata sällat sig till väpnade uppror i Afghanistan idag. • 11

afghanistan-nytt

Postkodlotteriet stödjer SAKs utbildning av barnmorskor

12

Barnmorskor i Afghanistan

• • •

bildning just nu Ytterligare 24 elever påbörjar nu sin ut­ bildning tack vara Postkodlotteriets stöd 18 000 födslar sker årligen på SAKs kliniker

Lasse Bengtsson

•

SAK har utbildat 175 barnmorskor 47 genomgår SAKs barnmorskeut­

Lasse Bengtsson

Barnmorskestudenter övar på plastdockor.

Vid barnmorskeskolorna finns dagis för studenternas barn. Makhfi Azizi

I Afghanistan är bristen på utbildade barnmorskor akut och nio av tio kvinnor föder utan professionell hjälp. För att öka andelen utbildade barnmorskor får Svenska Afghanistankommittén stöd av Postkodlotteriet för att utbilda 24 barnmorskor i Wardakprovinsen i Afghanistan. Stödet går till utbildning, kurslitteratur, mat och logi för eleverna som efter examen återvänder till sina hembyar för att arbeta. bidragande orsak är också att förstföderskorna är unga; över hälften av flickorna Text: Monica Eriksson i Afghani­stan är gifta innan de fyllt 16 år. De ofta väldigt långa avstånden till Monica är insamlingsansvarig på närmaste klinik eller sjukhus är en annan Svenska Afghanistankommittén. orsak till den höga mödradödligheten. Att minska mödradödlighet är inte en– Vi är mycket glada att Postkodlotteriet bart en fråga om hälsovård. I synnerhet är valt att stödja vår utbildning av barnmorutbildning kanske den främsta nyckeln till skor, säger Peter Brune, generalsekreteatt bryta fattigdom, att förbättra kunskap rare, SAK. Varje utbildad barnmorska biom näringslära och hur man tar bäst hand drar till säkrare förlossningar och minskar om sig själv och sina barn. Utbildning kan mödradödligheten. även leda till att man föder sitt första barn Mödradödligheten i Afghanistan vid högre ålder och att man inte föder är bland den absolut högsta i världen. med för täta intervaller vilket är till gagn Dessutom dör vart fjärde barn före fem både för mödrars och barns hälsa. Flickor års ålder. Afghanska nyblivna mödrar får som föder barn före 15 års ålder löper ibland rådet av sina egna mammor att fem gånger högre risk att dö i barnsäng än inte fästa sig för mycket vid sina barn kvinnor som föder barn vid 20 års ålder. medan de är riktigt små. Varje år dör Idag finns barnmorskeskolor i de flesta cirka 23 000 flickor och kvinnor i sviter­ provinser. Tillsammans med bland annat na av graviditet eller förlossning. Det SAK har det afghanska hälsoministeriet innebär att det en gång i halvtimmen dör ökat antalet barnmorskor i landet från en gravid kvinna. När en nyförlöst mor 467 år 2002 till cirka 3 000 förra året. 2004 dör är risken stor att även det nyfödda fanns det bara fem fungerande barnmorbarnet dör. 74 procent av de barn som skeskolor. Idag finns det 32. SAK har föds av en mor som dör i barnsäng dör totalt utbildat 175 barnmorskor. Och fler själva inom ett år. är under utbildning. Men det behövs ännu fler. Hälsoministeriet räknar med att det Förstföderskor ofta unga ska finnas 8 000 barnmorskor inom tio år. Orsakerna till Afghanistans höga mödra Målsättningen när SAK startade utdödlighet är många. Det är ett av världens bildning av barnmorskor i Wardak för fem fattigaste länder och varje kvinna föder år sedan var 21 födslar i månaden. Verki genomsnitt sex till sju barn. Landet ligheten överträffade alla förväntningar. har under årtionden utsatts för konflikt, Nu genomförs 200 födslar i månaden. Tio extrem fattigdom, brist på utbildning, gånger fler än planerat. • hälsovård och utbildade barnmorskor. En

SAKs Lasse Bengtsson på besök på en av SAKs barnmorskeskolor. # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Utdrag | Lasses blogg Lasse Bengtsson är SAKs informations­samordnare vid kontoret i Kabul. Här får du ett smakprov från hans blogg. Följ bloggen på www.sak.se

Vad är det med Afghanistan och siffran 39 egentligen?

Bara en helt vanlig siffra... eller?

E

n kollega hade köpt en ny bil. Ja, inte ny, men ändå. Han fjädrade sig som en tupp. Det var bara ett fel. Det registreringsnummer han skulle få, började med 39. Och vad är det nu med det, då? Ja, i alla fall här i Afghanistan så pass mycket, att när jag frågade vår chaufför om det, så blev han först alldeles tyst. Sedan mumlade han något obegripligt. När vi kom tillbaka till compounden, drog han mig åt sidan. – Mr Lasse, jag ville inte säga något, eftersom det var en kvinna i bilen, men 39 är något väldigt fult. Det visar sig, när man frågar och gräver lite, att nummer 39 är en riktigt het potatis här just nu. Det har till och med skapats ett nytt svärord, Yak Kam Chehl, 40-1 = 39. Man vill alltså helst inte ens uttala det förfärliga. Ursprunget till allt tycks komma från Herat. Nära gränsen till Iran. Där ska det ha funnits en man, som sålde fala kvinnor, prostituerade alltså, från sin bil med en nummerplåt, som började på 39. Det räckte för att skapa en rörelse, en fullkom-

lig farsot. Med stora ekonomiska – och andra konsekvenser. Min kollega berättar, att han nu inte kan köra sin nya bil. Istället har han tagit den till sin hemstad Jalalabad, där den står parkerad i väntan på att han kan få ett bättre registreringsnummer. Det är nämligen så, att Afghanistans transportmyndigheter har kommit till inledningssiffran 39 i sin registrering av nya fordon. Det är de plåtar som delas ut just nu. – Om jag skulle acceptera det numret, skulle jag inte bara bli hånad, det skulle också sänka värdet på min bil med minst 30 procent! Säger min kollega. De sluga bilinnehavarna försöker nu prångla ut sina smittade 39-fordon i avlägsna byar i landet, dit vetskapen och farsoten ännu inte nått. Och det finns många fler exempel: Människor, som ändrar sitt telefonnummer. Eller som uppger att de är 38 eller till och med 40 år gamla. Vad som helst, istället för det där förhatliga. Min kollega fortsätter att berätta om en vän, som stod som nummer 39 i klasslistan på universitetet. Efter det kallades han inte annat än 39 och det tisslades och tasslades och flinades och pekades. Han var tvungen att muta

läraren för att få ett annat nummer. Och lugn och ro. Det värsta exemplet jag hört, med rent dödliga konsekvenser, är en mycket känd, rik och mäktig parlamentsledamot, som råkade ha 39 på sin nummerplåt. När även han hånades för det, ska han ha uppmanat sin livvakt att skjuta. Två personer dödades. För en registreringsskylt. För ett nummer. Vet ni förresten varför så många afghaner tyckte det var problematiskt med Nawroz, nyår, härförleden? Ännu ett år med krig och arbetslöshet? Nej, för att det nya året var 1390. Och inte bara det. Tio år i rad med 39 i årtalet! Vi talar om 13, som otursnummer. Fnys! För det första är det bara en tredjedel av 39, det är dessutom fullständigt blaha, blaha i det här sammanhanget. Behöver jag tillägga, att när jag försökte hitta bilar med skyltar som börjar på 39, var det omöjligt. Jag hittade bara en. Nummer 439. Vem kunde vara så djärv? Rentav dumdristig? Svenska Afghanistankommitténs egen platschef, Anders Fänge*… •

* Anders Fänge gick i pension i slutet av maj och är idag ledamot i SAKs styrelse. # 2 / 3 – 2 0 11

13

tema

| framtid

afghanistan-nytt

krönika

Vill inte längre sitta tysta

N

awroz, som inleder det afghanska kalenderåret och även skolåret, har varit den dag då årets stolta skolreformer har proklamerats ända sedan kampanjen ”Tillbaka till skolan” inleddes 2002. I år var talen som hölls den 21 mars mer dämpade. President Karzai uppmanade talibanerna att sluta bränna ned skolor och kritiserade de privatskolor som lurar unga människor genom att ge utbildning av låg kvalitet men tar ut höga avgifter. Utbildningsministern kunde å ena sidan lämna det glädjande beskedet att 8,3 miljoner barn numera är inskrivna i 14 000 skolor, men tvingades å andra sidan beklaga att över 400 skolor fortfarande hålls stängda på grund av bristande säkerhet, vilket innebär att 200 000 elever står utan skolgång. Därtill kommer 4,5 miljoner barn som ännu inte har tillgång till någon undervisning över huvud taget.

den snabba utbyggnaden av skolväsendet har uppenbarli-

gen tappat farten. Denna avmattning beror till stor del på att samText: Nancy Hatch Dupree Översättning: Charlotte Hjukström Nancy Dupree är en av världens främsta Afghanistan­ experter och har sedan 1960-talet, först boende i Kabul och sedan i Peshawar, Pakistan, bevakat utvecklingen i Afghanistan. Hon är stående krönikör i Afghanistan-nytt sedan 1995.

hällets fokus har förflyttats till övergångsplaner, fredsförhandlingar, trupptillbakadraganden och krav från koalitionens medlemsländer på att kriget ska avslutas. I juli ska enligt planerna regeringens säkerhetsstyrkor överta ansvaret för säkerheten i stora delar av landet, bland annat i provinserna Bamiyan, Panjshir och Kabul och i större städer som Herat och Mazar-iSharif. Men de afghanska säkerhetsstyrkorna kan inte få någon effektiv kontroll över landet utan utbildade medborgare. Att givarländerna glömmer bort att investera i den viktiga utbild14

ningssektorn är förenat med stora risker.

i rapporterna från de otaliga biståndsorganisationerna i landet

framställs utbildning fortfarande som en central faktor för att lära medborgarna deras roll i ett välfungerande samhälle, få fram högklassiga varor och tjänster och frambringa ett ledarskap med hög kvalitet. Alla sektorer, från ekonomi, industri, jordbruk och boskapsskötsel till mänskliga rättigheter och juridiska reformer, kräver en levande inlärningsmiljö. Givarländerna har pumpat in cirka 1,8 miljarder dollar i skolväsendet sedan 2001, men lever systemet upp till dagens krav? Vid sidan av de inbyggda logistiska och metodologiska bristerna är de egna framgångarna ett bekymmer för skolan, som kämpar för att hinna ikapp sin enorma tillväxt: Elevantalet har ökat från 900 000 elever år 2004 till 8,3 miljoner i dag, och de 7 650 skolbyggnader som fanns år 2004 har nu blivit 14 000. Dock är det hela 50 procent av skollokalerna som saknar vatten, avlopp och andra moderniteter, och även där det finns nybyggda skolor finns det fortfarande många elever som måste gå i upp till tre timmar för att komma dit. dessutom hinner man inte anställa och utbilda kvalificerade lärare i samma takt som eleverna strömmar till. Kravet på att lärarna måste ha minst gymnasieutbildning får man därför ofta modifiera, vilket gör att undervisningen blir lidande. Detta gäller i synnerhet kvinnliga lärare. När man tittar bakom statistiken upptäcker man av det skälet en stor klyfta mellan antalet inskrivna barn och den faktiska närvaron, som visserligen är högre för flickor (22 procent) men djupt bekymmersam för pojkar (11 procent). de växande tvivlen på utbildningens kvalitet avskräcker många föräldrar som måste väga fördelarna mot kostnaderna; ofta får de själva hålla med skoluniformer, läroböcker, anteckningsböcker och pennor. Dåliga skolmiljöer, brist på kvinnliga lärare, långa gångavstånd, trakasserier på vägen till skolan och ett negativt grupptryck från släkt och grannar är andra faktorer som # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

”

Jag har träffat den man som hjälpte till att inleda det senaste tragiska kapitlet i Afghani­ stans historia. Usama bin Laden brukade komma in på mitt kontor i Peshawar i slutet av 80-talet och fråga om jag kunde hjälpa honom att importera schaktmaskiner till vägbyggen i Af­

bidrar till att avgöra om ett barn får gå i skolan eller inte. För flickorna tillkommer ännu fler hinder, som att de tidigt blir gifta och får barn och att det är en allmänt utbredd uppfattning att flickor inte behöver någon utbildning för att bli goda husmödrar. Och framför allt fruktar man den väpnade oppositionens attacker mot skolorna. Under 2010 rapporterades 500 sådana fall, som ledde till att 527 elever, lärare och anställda skadades och 169 dödades. men med allt detta sagt måste jag också nämna ett av de viktigaste framstegen på mycket länge. I år har 40,6 miljoner reviderade läroböcker för årskurserna 7–12 tryckts och distribuerats. Jag råkade befinna mig på en skola i slutet av mars för att inspektera deras lådbibliotek när jag fick höra att det var stor uppståndelse ute på skolgården. Det var eleverna som kastade sig över sina nya läroböcker i femton ämnen, bland annat dari, pashto, engelska, matematik, naturkunskap, historia och geografi. Till skillnad från de gamla, oinspirerande böckerna på dåligt papper var de nya böckerna vackert inbundna, tryckta på kvalitetspapper och illustrerade med färgbilder, kartor, tabeller och diagram, och det var som en uppenbarelse. En av mina yngre medarbetare fällde kommentaren: ”Om vi hade haft sådana böcker, skulle jag ha vetat mycket mer om mitt land.” för många av de elever som matats in i systemet sedan 2002 börjar det nu bli dags för examen. Allt tyder på att många av dem vill fortsätta till högre utbildningar. Men de sorgligt försummade högskoleutbildningarna klarar inte av en sådan anstormning av studenter. De 22 statliga universiteten och högskolorna fick förra året klara sig på 35 miljoner dollar, vilket motsvarar knappt 1,5 procent av statens kärnbudget. Alla har kronisk brist på pengar, men de tillåts inte ta ut kursavgifter eller inrätta donationsfonder. Ändå blir det för varje år fler och fler hoppfulla studenter som trängs för att göra antagningsproven. Vid Kabuls universitet, för att ta ett exempel, var det förra året 90 000 som gjorde antagningsprovet medan det i år var 130 000. Hur många som kom in är # 2 / 3 – 2 0 11

ghanistan. Då var det ingenting spe­ ciellt med honom. Han var mycket artig och försynt. Men skenet kan tydligen bedra.” Ur Afghanistan över en kopp te av Nancy Hatch Dupree.

I Afghanistan över en kopp te läser du Nancy Hatch Duprees krönikor från Afghanistannytt, åren 1995-2007, totalt 46 stycken. Bo­ ken är rikligt illustre­ rad med bilder, både från arkiven och mer nyfotograferat. Har du ännu inte köpt den så är det dags nu! För en tid sedan kom boken även ut på engelska. Både den svenska och den engelska finns att köpa för endast 250 kr plus frakt i SAKs webbutik: www.sak.se/butik

En gåva för framtiden

För många känns tanken på att skriva ett testamente avlägset. Vi har fullt upp i vardagen och vill inte tänka på sådana saker. Men på Svenska Afghanistankommitténs kansli får vi fler och fler frågor om testamenten, och om det går att testamentera till SAKs arbete i Afghanistan. Text: Monica Eriksson

Många tror att det är krångligt att skriva sitt testamente, med en massa komplicerade begrepp. Men det behöver inte vara så svårt! Vi har därför tagit fram en informationsbroschyr som vi har lagt med i detta nummer av Afghanistan-nytt. Ett testamente är ett uttryck för din vilja. När du skriver ett testamente bestämmer du själv hur du vill att dina tillgångar ska fördelas. Genom att lämna en gåva till Svenska Afghanistankommittén kan du vara med och påverka framtiden för människorna i Afghanistan. En gåva som räcker länge. Har du frågor är du välkommen att höra av dig till Monica Eriksson, insamlingsansvarig på Svenska Afghanistankommittén: [email protected] eller tel: 08-545 818 41. Läs mer om testamenten på www.sak.se under ”Stöd oss”. • 15

tema

| framtid

afghanistan-nytt

okänt eftersom resultaten ännu inte är offentliggjorda, men antalet kommer att bli beklämmande litet. Under 2010 hade Kabuls universitet totalt 14 228 studenter inskrivna (varav 3 449 kvinnliga), inklusive kvällskurser. Sedan 2001 har dussintals mindre högskolor med allt från 40 till 1 000 elever öppnat runt om i landet. The American University of Afghanistan, som ligger i Kabul, har 800 elever som huvudsakligen kommer från rika hem. Avgifterna där ligger på 500 dollar per kurs, och då tillkommer kostnader för böcker, internet, biblioteksavgifter och liknande. det är därför inte underligt att det har skett en okontrol-

lerad explosion av de privata utbildningsinstitut som president Karzai är så förbittrad på. Det lär finnas 450 stycken i landet, varav 120 bara i Kabul. Kvaliteten varierar kraftigt och avgifterna är jämförelsevis höga, men det är en lönsam bransch eftersom högre utbildning har blivit så fruktansvärt viktig för både ungdomarna och deras familjer att de är beredda att göra stora ekonomiska uppoffringar. ungdomarna ger sig på alla slag av avancerade utbildningar med självtillit och med en inneboende övertygelse om att allt är möjligt. Deras gränslösa självförtroende hjälper dem att uppnå sina drömmar. Se bara på Rohullah Nikpai, den 21-årige taekwondostjärnan som blev en förebild efter bronsmedaljen i OS 2008. Han inspirerade det afghanska cricketlandslaget som numera utmärker sig på många internationella cricketplaner, trots att sporten var okänd för afghanerna innan de kom till Pakistan som flyktingar. Nu drömmer Afghanistans damlandslag i cricket om att få bli fanbärare vid internationella mästerskap utomlands, och det afghanska damlandslaget i boxning säger att de tränar inför en olympisk ”knockout” i London 2012. Det är en sådan oförvägen anda som besjälar ungdomen av i dag. Denna relativt nya men växande ungdomliga energi måste vårdas med omsorg om den inte ska få ett explosivt utbrott.

oftast bara mellan 14 och 20 år gamla. Andra går med i kriminella gäng, och av deras medlemmar är det förmodligen två tredjedelar som injicerar narkotika. Denna stora del av befolkningen borde stå på sin mest produktiva höjdpunkt och på ett dynamiskt sätt bidra till återuppbyggnaden av landet, men är alltså i stället en potentiell tidsinställd bomb. Man skulle nog kunna påstå att ungdomarna är den mest sårbara gruppen i landet. olika organisationer gör det bästa möjliga av denna ungdomliga energi genom uppfinningsrika biståndsprogram som är tänkta att utveckla ungdomars intressen. Många använder sig av den fantastiska utvecklingen inom kommunikationsteknologin. En del organisationer har exempelvis hela 24 radioprogram som är särskilt utformade för att väcka deras fantasi. Stora resurser satsas på vuxenutbildning, men effekterna av denna är inte särskilt varaktiga eftersom planeringen är kortsiktig och inte innefattar böcker och undervisningsmateriel till dem som är färdiga med utbildningen. Mest populära är kurserna i engelska och i data, eftersom de sätter eleverna i kontakt med omvärlden och vidgar deras möjligheter att få arbete. Nyligen var det en av deltagarna i en tio månader lång kurs för 180 unga kvinnor i den avsides belägna provinsen Farah som noterade: ”Outbildade människor vet bara hur man krigar; när vi får utbildning kan vi få fred och gå vidare.” det viktiga är att ungdomarna kräver att man lyssnar på dem. Enligt traditionerna ska afghanska ungdomar hålla tyst i äldres närvaro. Men vid ett seminarium nyligen visade 150 pashtunska ungdomar att de hade bestämda åsikter och vågade uttrycka dem. De krävde större medbestämmande, bättre yrkesutbildningar som motsvarade arbetsmarknadens behov och meningsfulla arbetstillfällen. Ministeriet för information och kultur har en ungdomsavdelning som får stöd av nio FN-organ. Detta nationella ungdomsprogram, som infördes 2007, lägger emellertid tonvikten vid ”fredsmedvetande” och uppmanar ungdomarna att ”ta sitt ansvar” genom att engagera sig i frivilligt arbete på hemorterna.

ungdomar mellan 15 och 25 år beräknas i dag utgöra en

tredjedel av Afghanistans befolkning. De växte upp i en tid av stora förväntningar i ett nyligen infört politiskt system som lovade dem att få bli delaktiga i beslutsfattandet och den ekonomiska utvecklingen. I själva verket har de närmast nonchalerats. Till och med i landets övergripande nationella utvecklingsstrategi (Afghanistan National Development Strategy, ANDS) uppmärksammas de bara i förbigående. Det är knappt en procent som har tillgång till högre utbildning. Eftersom det är ont om arbetstillfällen dras många till den väpnade oppositionen; självmordsbombarna är

Afghanistan

nytt

Afghanistan-nytt ges ut av Svenska Afghanistankommittén, SAK. För signerade bidrag svarar författarna. Ansvarig utgivare: Lotta Hedström | Redaktör: Markus Håkansson Insänt material: Allt material som frilansartiklar, insändare mm skickas till [email protected]. För ej beställt material ansvaras ej. Allt material kan komma att publiceras på internet. Material som publiceras i Afghanistannytt publiceras även på www.globalarkivet.se under Creative Commonslicensen AT-NC-ND 2.5. Redaktionsråd: Helen Hellmans, Börje Almqvist, Monica Eriksson, Frida Engman och Markus Håkansson ISSN 0280-7041 Tryck: Trydells Tryckeri AB, Laholm

16

de flesta afghanska ungdomar är mer praktiskt lagda än

så. De vill ha konkreta diskussioner och handling. •

Annonspriser: Helsida: 5 000 kr | halvsida: 2 500 kr | 1/4 sida: 1 250 kr Afghanistan-nytt ingår i medlemsavgiften som är 225 kr/år. Årsavgiften sätts in på pg: 64 23 90-9. (Extra familjemedlem kostar 50 kr.) För ungdomar under 25 år, 75 kr/år. Prenumeration för 4 nr/år kostar 100 kr. Europa 230 kr. Övriga världen 300 kr. Lösnummerpris: 30 kr. För adressändring, medlems- och prenumerationsärenden kontakta [email protected]. Adress: Svenska Afghanistankommittén. Trekantsv.1 117 43 Stockholm. Tel 08-545 818 40 | Fax 08-545 818 55 | [email protected] | www.sak.se | www.swedishcommittee.org Stöd SAK: PG 90 07 80-8 | BG 900-7808 Afghanistan-nytt stöds med bidrag från Forum Syd. Forum Syd delar nödvän­ digtvis inte de åsikter som här framförs. SAK ansvarar för innehållet. Upplaga: 9 500 ex. | Presslagd: 16 september 2011 Omslagsbild: Christoffer Hjalmarsson # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Bild | Tre små slitvargar | Bo Lambert är fotograf, pensionerad professor i miljömedicin och har besökt Afghanistan flera gånger.

10 mars 2008 Barnen traskar längs samma väg som otaliga resande färdats på i århundraden. En väg utan återvändo för somliga, en hemkomstens väg för några, inte minst de senaste åren då miljontals flyktingar vänt hem från en eländig exil till en lika usel tillvaro i den svällande storsta­ den Kabul, där alla måste hjälpa till med familjens försörjning, även barnen. Dessa tre är som synes inget undantag. De är papp-och skräpsamlare, och deras dagsverken är långa och tunga. Vad har de i sinnet? Deras sätt att gå tyder inte på undergivenhet. De är inga offer, inga Dickensfigurer. Pojkarna bär stora lass, men inte tyngre än att de kan gå med spänst. Den främre av dem ser lite fundersam ut – han lyssnar bara förstrött till deras pladder där bak. Flickan skrattar. Pojken bredvid henne ser lite knipslug ut, det är nog han som fått henne att dra på munnen. Flickans hårlockar faller fram ur sjalen som hon nogsamt virat om hals och huvud för att vara säker på att inte reta upp någon man, som annars skulle kunna utnyttja sin rätt att huta åt henne. Hon bär bara en liten plastpåse. Kanske har hon mest sprungit runt och skojat, och inte hittat något säljbart, kanske har pojkarna erbjudit sig att lätta hennes börda. Det är något drömskt, dansant över den lilla flocken. Vad har de i säckarna? För­ modligen är det mest tomma plast- och plåtburkar. De hjälper till att

# 2 / 3 – 2 0 11

hålla rent, och de får några afghani av skrothandlaren för skräpet de samlat. De tjänar ihop till sin egen matportion. Det är vackert så i en stad där säkert hälften av barnen lider av undernäring, hudsjukdomar och tarmbesvär. Men de betalar ett högt pris för sitt slit. Om de inte går i skolan kommer de att få svårt att hävda sig på arbetsmarknaden i ett framtida fredligt Afghanistan. I en globaliserad värld är detta inte bara deras, utan allas vårt problem. Kunskapsbrist går i arv, och kun­ skapsbristen gör dem till lättköpta rekryter för talibaner och andra ex­ trema rörelser. Det är fortfarande kallt, och barnen är ordentligt påpälsade. Men en av grabbarna har ingen jacka. Kanske tyckte han inte att det behövdes, det är ju vår, och bara solen tittar fram så blir det varmt. På andra sidan diket är de små åkerrutorna förberedda för vårsådd. Om några månader kommer grönsakerna att prunka i dammet nära den hårt trafikerade vägen mellan miljonstäderna Peshawar och Kabul, där långtradarna går i skytteltrafik. Den långa svarta sjalen som hänger som en gardin över det höga staketet bakom stenmuren är nog ett skydd mot insyn. Det ligger flera ministerier och förläggningar längs vägen. Men den kan ju också vara något annat, kanske ett vindstulet sorgflor. Bild & text | Bo Lambert

17

afghanistan-nytt

Duvorna som alltid finns i stora mängder just utanför den blå moskén i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan är av någon anledning vita. 18

# 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

# 2 / 3 – 2 0 11

19

afghanistan-nytt

Bodil Malmsten är författare, dramatiker, kulturskribent. Och Afghanistanfadder. Här berättar hon själv om sitt engagemang.

Stor by, liten by, närförort, nära och aldrig långt ifrån D

en globala byn – när förstod jag hur global den är? Från början. För att varenda söndag, så länge jag minns, fick Åsa, min syster och jag varsin slant av mormor, vår momma, att lägga i sparbössan för barn i fjärran länder på söndagsskolan, barn utan mat, inga filtar och inga läseböcker. Alltid denna slant till barn som inte har i fjärran länder, dessa mina minsta, enligt mommas Jesus, alla ska få mat och lära sig läsa och tvätta händerna. Jordgloben lyste på moffas, min morfars, skrivbord innan jag kunde prata. Så här stor är jorden och härlig för vissa, så här små är vi, spring och lägg pengen i insamlingsbössan till dem i främmande länder som har det sämre. Bara nån generation, några byar bort. Samma by som den där vår momma blev född på lagårdskammaren, fem små syskon som mommas mamma hade fött där, utan barnmorska på vintern, som i Afghanistan, snön lika djup överallt för bara två generationer sedan och inte så mycket som en traktor uppför backarna, ingen snöplog, bara pulsa genom snön till skolan och lära sig läsa och skriva och räkna i hela sitt liv tills hon dog på ålderdomshemmet i Hackås, vår mormor. Så nära för min syster och för mig och momma som 20

liten när lungsoten tog två små systrar, granris lades på kistan, helt nyligen. Nära och nära inpå. vatten och ärterbröd, ärter från ärterbingen för det var nödår och boskapen dog och grödan slog fel, potatisen frös, yes indeed. Så morfars bröder, våra gammalfarbröder, emigrerade till Kanáda eller Minnesóta, Amerika. En blev fattig och hemskreligiös, never ett öre i en insamlingsbössa, som alltid momma med sin Jesus, min syster och jag som stoppade ner slanten, den andra gammalfarbrorn blev rik på Real Estate i Seattle. Så rik att han kunde ta Amerikabåten hem till byn och hälsa på med amerikafrun i bisampäls och klackskor på bygatan, och Åsa, min syster, och jag fick tuggummi från the US of A, det var mitt i Koreakriget. Och fast han var så rik på Real Estate i Seattle blev den amerikagammalfarbrorns söner skjutna till döds i Koreakriget. och momma med sin fruktan för ryssen från första världskri-

get, ryssen kommer, så kan det gå som för finnarna, att ryssen kommer till byn och våldtar kvinnorna, bränner ner ladorna och slaktar fåren och tvingar oss prata ryska och förråda vårt språk. # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Bodil Malmsten.

Men det kom inga ryssar till vår by. Sådan tur hade vi. Inte ens andra världskriget kom vi med i tack vare morfar, vår moffa, att han tog skidorna över fjällen om natten till Norge och motståndsmännen sprängde iväg tyskarna från Narviks hamn så gott det gick. Det kom inga tyskar till oss, det var lugnt och momma vävde trasmattor och kokade älgkött i tryckkokaren som kommit med postorder för kriget var över igen. Fast det aldrig är över eller tar slut. Men vi slapp undan med ransonering av gummistövlar, tobak och socker, vi kom undan igen, vi har det inte fett, ständigt och jämt att vi inte hade det så fett, fast ändå – vi har det bättre. Jämfört och insamlingsbössan på disken till Kooperativabutiken, klirrandet av kronan som läggs i för att barn i främmande länder ska få födas och lära sig läsa och räkna, slanten i insamlingsbössan. I stället för ner i långbyxfickan och sedan sitta i smyg bakom stugknuten med köpegodis och skam. För om sanningen ska fram, och det ska den ibland om än med långa mellanrum – det hände att jag tog pengen själv och och barnen i fjärran länder fick aldrig lära sig läsa och svälte ihjäl. Jag visste det. # 2 / 3 – 2 0 11



Och det var mitt fel. Som det är.

så går det på, cirkeln varken vidgas eller blir mindre. Avstånden krymper inte, för de har aldrig funnits, vissa har och andra har inte, några delar med sig medan andra sitter bakom husknuten i dyra skor och har ont i magen. Numer har jag autogiro som dras av sig själv – det vill säga av banken – automatiskt och utan kval varje månadsskifte till Läkare utan Gränser, Svenska Afghanistankommittén och andra organisationer som går att lita på jämfört med mig själv. Det händer att jag känner en väldig skam för att jag inte lämnar mitt bekväma liv och blir biståndsarbetare, men så tänker jag att det finns barn som får födas och finnas med hjälp av mitt lilla bidrag. Barn som Sarjana och Saeema som får lära sig läsa och skriva och räkna sina höns och några får i Wardak i Afghanistan och annorstädes. Sen skäms jag igen, men ändå. Alla har rätt att fylla år och en marsipanros på tårtan meddelst autogirot. •

Bodil Malmsten 21

tema

| framtid

afghanistan-nytt

Alla kom till skolan När vi kommer fram till den lilla byn Tangi Yaqub har alla skolbarnen jag skulle träffa redan gått hem för dagen. Det blev problem med transporten när vi skulle åka från centralorten Dehi. Vi är i Darae Souf Payan, ett av de mest avlägsna och fattiga distrikten i Samanganprovinsen i norra Afghanistan. Text & bild: Börje Almqvist Börje har tidigare arbetat för SAK i Afghanistan. Idag är han vice ordförande i SAKs styrelse.

På bygatan träffar vi lärarna Abdul Qudus och Saifuddin som undervisar var sin etta i den lilla byskolan som öppnade i mars 2009. De sänder bud hem till barnen att de ska komma tillbaka eftersom skolan har fått besök. När SAK beslutade att börja stödja byklasser i byn var det första gången barn i byn kunde gå i skolan. Det har aldrig tidigare funnits någon skola i byn. 22

Det gäller att plocka fram sina finaste festkläder när det vankas bröllop i byn.

– Tidigare fanns det endast religiös undervisning i moskén. Där får eleverna lära sig att läsa koranen men de får inte lära sig att skriva, berättar Abdul Qudus, som undervisar skolans flickor. När skolan öppnade i våras kom alla byns sju- och åttaåringar till skolan. – Det är 28 elever i flickklasen och 28 i pojkklassen. Lite märkligt. Exakt lika många pojkar som flickor i åldern 7-8 år i byn. Jag förstår snart varför.

Bröllop på G

Medan vi pratar och väntar på barnen dyker det upp fint klädda småflickor i olika åldrar på bygatan. De bär tjusiga klänningar och en flicka som ser ut att vara runt tio år har till och med vita högklackade skor av modell 1950-tal. Inte alls som jag är van att se flickor ser ut i en by ute på landet. Att även de minsta skolflickorna har haft makeup så det sett ut som ett lyckat plundringståg i mammas beauty box har jag sett många gånger, men…

Samangan (provins)

Kabul

Den här gången visar det sig vara bröllop på gång i byn och flickorna jag ser är skolflickor som vill vara med om två spännande saker på en dag. Bröllop och att få träffa en utlänning. Inte ens deras föräldrar har förmodligen någonsin stött på en utlänning i byn, så det gäller att passa på när man har chansen. Nästa gång kanske det är deras barn som får chansen att se en utlänning. När det kommit tillräckligt med barn samlas vi i ett av klassrummen. Både pojkar och flickor. Normalt sitter de i varsitt rum. När jag tittar ut över barnen så förstår jag varför det är en så jämn fördelning # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Khaleda (i grönt) vill bli läkare när hon blir stor.

könsmässigt i de här årskullarna. Eller rättare sagt jag förstår varför det påstås vara det. Många av flickorna ser lite väl brådmogna ut för sin ålder. Många föräldrar har helt enkelt skarvat en smula om döttrarnas ålder för att få in dem i skolan. Det här är en liten revolution. Byn och distriktet är mycket konservativt, men föräldrarna vill till varje pris att deras döttrar ska få gå i skolan även om ingen kvinna i byn någonsin tidigare har fått utbildning. I klassrummet får eleverna svara på frågor och komma fram till svarta tavlan för att skriva bokstäver och siffror. När någon har skrivit klart så applåderar de andra barnen för att visa sin uppskattning och uppmuntra sin kamrat. En av de som viftar ivrigast är Khaleda. Henne känner jag igen. När vi stod och väntade på bygatan såg jag henne med en lillasyster hängande på ryggen. Väldigt praktiskt. Om lillasystern hänger på ryggen så vet Khaleda alltid var hon håller hus och behöver inte leta efter ett bortsprunget småsyskon och få skäll av mamma. # 2 / 3 – 2 0 11

När de andra barnen rusar iväg från skolan för att gå på bröllopet stannar Khaleda kvar för att bli intervjuad. – Jag är nio år, avslöjar hon, men jag har en syster i samma klass som bara är sju. Khaleda har ett favoritämne. Dari, afghansk persiska. – Jag har lärt mig alla bokstäverna i alfabetet och försöker lära mig att skriva dem så vackert som möjligt.

Vill plugga vidare i Kabul

– Jag vill gå i skolan för jag vill bli lärare, ingenjör eller läkare. Jag skulle helst vilja bli läkare eftersom jag vill hjälpa andra människor. Det vill mina föräldrar också att jag ska bli. Det är så många som är sjuka här i byn. De är sjuka i magen och har ont i huvet. Många i min familj blir förkylda och hostar mycket, berättar Khaleda. Helst vill hon studera i Kabul eftersom det är huvudstaden. – Men först ska jag fortsätta i Dehi flickgymnasium. Familjen är jordbrukare.

– Vi odlar vete, majs, meloner och potatis och mina bröder hjälper till med jordbruket. Vi har tre kor och tre getter. Vi gör yoghurt och kurut (en slags torkad yoghurt som äts som godis), berättar Khaleda. Det är mycket att göra därhemma och Khaleda hjälper sin mamma. – När jag kommer hem så gör jag först mina hemläxor. Sen hjälper jag mamma att städa och diska och se efter mina yngre bröder och systrar, berättar Khaleda. Under intervjun har den i klasrummet så alerta Khaleda, som glatt tittat in i kameran när jag fotograferat, hela tiden suttit framåtlutad och tittat ned i golvet. När vi är färdiga med intervjun sätter hon sig rakt. Då förstår jag. Hon har inte helt plötsligt blivit blyg. Hon är själv en av dem som hon pratat om som får förkylningar. Hon är rödflammig i ansiktet och har en rosslande hosta. Det hindrar inte att hon efter intervjun, precis som de andra barnen, rusar iväg med snabba steg mot nästa begivenhet. Bröllopet. • 23

afghanistan-nytt

Gör din röst hörd | www.sak.se

Fyll i SAKs enkät!

SAK vill vara en organisation i tiden. Hjälp oss att bli ännu bättre. Gå in på www.sak.se och fyll i enkäten. 24 Vill

Få en bok!

Av de som fyller i enkäten får fem slumpmässigt utvalda en bok som tack! Välj mellan 1. Afghanistan över en kopp te | Nancy Dupree 2. Afghanistan | Anders Sundelin (red) 3. Talibanerna | Nyutgåva | Ahmed Rashid 4.Vägen mot kaos | Ahmed Rashid

du fylla i enkäten på papper istället är du välkommen att höra av dig så skickar vi en enkät hem till dig. Tel 08-545 818 40 | [email protected]

# 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Afghanistan – en del av Europa Svenska Afghanistankommittén är medlem i en Brysselbaserad organisation – Enna – som brett samlar olika frivilligorganisationer som arbetar med frågor som rör Afghanistan. En eftermiddag träffar jag Marta de la Cera och Agnieszka Kazimierczuk som både arbetar på Enna-kontoret för att få veta mera. Text & bild: Claes Renström Claes jobbar på Jordbruksverket. I somras besökte han Bryssel och passade då på att titta upp på Ennas kontor.

Enna står för European Network of NGOs in Afghanistan. Marta och Agnieszkas lilla gemensamma kontorsrum ligger mitt i Bryssels EU-kvarter. Marta, som är från Spanien, har tidigare arbetet en kort tid för spanska regeringen med Afghanistanfrågor delvis på plats i Afghanistan med implementering av olika samarbetsprojekt. Innan hon började på Enna i december 2010 arbetade hon två år med lobbyingfrågor i Bryssel för en jordbruksorganisation. Marta berättar vidare att Ennas goda rykte gjorde att Afghanistans EU-ambassadör valde att göra sitt första officiella besök i Bryssel hos just Enna. – Ennas viktigaste roll är att vara träffpunkt/kompentenscenter/mötesplats för Afghanistanfrågor, dels för dess medlemmar och andra som söker information dels i Ennas ständiga påverkansarbete för att Afghanistan ska kunna bygga en säker framtid, säger Marta.

Få personer får mycket uträttat

Förutom Marta och Agnieszka finns också Karl Torring. Han är dock huvudsakligen placerad på SAKs kontor i Stockholm, men har huvudansvaret för Ennas verksamhet. Karl besöker Bryssel några gånger i månaden. Dessutom finns också Paul van den Berg som är ordförande i Ennas styrgrupp som består av sex personer från de olika medlemsorganisationerna i Enna. De träffas ungefär en gång per månad och planerar vilka olika arrangemang och frågor Enna ska fokusera på. Marta pekade på att Ennas styrka utgörs av att man samlar en bred # 2 / 3 – 2 0 11

Marta de la Cera (till höger) och Agnieszka Kazimierczuk på Ennas kontor i Bryssel.

kompetens inom Afghanistanområdet genom sina 16 olika medlemsorganisationer. Hur sker Ennas påverkansarbete i det dagliga Bryssel-arbetet?

– Bland EU:s institutioner är Europiska rådet, kommissionen och EUparlamentet de viktigaste kontakterna, men också NATO-högkvarteret som ligger i Bryssel är av intresse, säger Marta och fortsätter: Europiska rådet är relativt svåra att påverka men oftast vill dock EU:s ordförandeland gärna göra något publikt seminarium med betoning på Afghanistan. Marta lyfter bland annat fram den konferens i Budapest som arrangerades tillsammans med utrikespolitiska institutet i Ungern under landets EUordförandeskap under våren 2011. Andra medlemsländer i EU som Enna samarbetat med är Spanien och Nederländerna. – När det gäller Europaparlamentet, fortsätter Marta, håller Enna återkommande konferenser här. Den fjärde konferensen hölls 9-10 december 2009 med temat ”Det civila samhällets roll i det afghanska statsbyggandet”. Går man in på Ennas hemsida och tittar på de senaste nyheterna slås man av den strida strömmen av aktiviteter som det lilla Enna-kontoret levererar, till exempel pressmeddelanden och politiska rekommendationer om den så kallade överlämningspolitiken, brev till både Natos utrikesministrar och EU:s represen-

Ennas medlemsorganisationer Bland Ennas medlemmar kan nämnas SAK, Norska Afghanistankommittén, nederländska Cordaid och Oxfam Novib, franska Madera Oxfam Novib och danska Dacaar. Dessutom är det några nya medlemsorganisationer på väg in i Ennasamarbetet som till exempel Handicap International och Italienska Intersos.

tant i Afghanistan samt olika seminarier med mera.

Samarbete med SAK Vad händer i höst?

– Den 22 november kommer en internationell konferens samarrangeras med SAK. Den hålls i Stockholm med titeln Afghanistans framtid, säger Marta. Den andra personen som arbetar på Enna-kontoret är Agnieszka. Hon kommer ursprungligen från Polen och har arbetat för Enna sedan september 2010 med informations- och administrationsfrågor. Hon har studerat internationell utveckling och så kallade svaga stater samt hoppas att snart få göra sin första resa till Afghanistan. Agnieszka menar att bland EU:s senaste medlemsstater i Östeuropa börjar det utvecklas flera frivillig organisationer som på lite sikt kan bli medlemmar i Enna. • Läs mer om Enna på www.sak.se 25

tema

| framtid

afghanistan-nytt vänskolor

SAKs vänskolearbete stöds med bidrag från Europeiska Kommissionen.

“Att vara lärare – att vara människa”

Inom ramen för SAKs vänskoleprojekt arrangerades i april en studieresa till Afghanistan för svenska lärare. Under elva intensiva dagar fick de se storstaden Kabul och träffa afghanska lärarkolleger. Den ursprungliga planen innebar en resa norrut och besök på SAK-skolor i Takhar och Badakshan men säkerhetsläget gjorde att alla möjligheter att resa ställdes in och programmet fick läggas om till Kabul. Här är tre vykort från lärarna som var med där de reflekterar över sina möten med människor i Afghanistan.

Inger Wiklund -Forss Stiernhööksgym nasiet Rättvik

Försörjning och makt

berg. Framme! us över Kabuls vackra Första dagen: Morgonlj cket spännande! Redan första kvälmy nes man. I kväll Lite skrämmande och vår tolk Sima och hen till a dn bju vi ska resa vilen blir vi hem att n, ne n ursprungliga pla de de ran tfa for ller gä bli Simas första resa mande dag. Det ska dare till Taloqan kom ! an det ska bli spänn de norrut och hon tycker ör att hans fru ska n hur han känner inf ma as Sim r ga frå g Ja resa bor t. klig, svarar han. Jag n är lycklig är jag lyc ho om j, oke är t De t äktenskap, men lever i ett relativt got får intrycket av att de så. it det inte alltid var senare får jag veta att ia. Hennes far var ättar Sima sin histor ber ma sam en är vi r Nä precis som hennes under ”Sovjettiden”, regeringstjänsteman berättade att hon och g kom fadern hem da En n. ma de an bliv ropade hon. - NEJ! n fick veta med vem skulle gifta sig. När ho an hade hon acsed n n hade gråtit me Ho ! en nn ma N DE e Int cepterat sitt öde. . den sedan, frågade jag - Men kärleken då, kom för afghanska kvinnor svarade hon! inte - Nej, kärlek, det är nd. En förskollärarrkt triumfkort på ha sta ett de ha Men Sima inte längre något ken ma tstyret föll hade vje So r Nä g. nin ild utb iljeförsörjare. jobb och Sima blev fam nnen tyckte att ar blev vuxna och ma När hennes båda döttr t dem sa hon nej! När han argumenbor ma, kunde hon det var dags att gifta mycket att ha dem hem Hennes dröm e tad kos t de m. terade att de ja sör att hon skulle för kontra med att säga så blev det! ta sig av kärlek, och gif få lle sku var att de

Till:

n Dig som läser tidninge Afghanistan-nytt Sweden

/ Inger

A

tt arrangera lärarresor är utmanande. Afghanistans nyckfulla säkerhetssituation, förberedelsearbete och genomförande – allt är svårt. Alla, afghaner och svenskar, ska vinna lärdomar från mötena, mycket ska hinnas med och tas in på kort tid. Men givande blev det även denna gång och vi träffade många varma och engagerade afghaner, framför allt kvinnor. •

26

Jane Karlsson Sverigekoordinator vänskolor

Svenska Afghanistankommitténs vänskolor Projektet länkar 25 svenska och ytterligare cirka 45 europeiska skolor (i Estland, Slovakien och Storbritannien) med skolor i Afghanistan. Eleverna får en kontakt som bidrar till att nyansera bilden av Afghanistan i Europa och att bryta de afghanska elevernas isolering från omvärlden. Europeiska kommissionen finansierar projektet och har till syfte att öka kunskap­ en om Afghanistan och också FN:s millenniemål, vilka används som ett tema. Syftet med projektet är också väl förankrade i läroplanerna och hjälper lärare att tillsammans med sina elever att nå måluppfyllelse vad det gäller, särskilt de sociala aspekterna av, lärande för hållbar utveckling. För mer information: www.sak.se/skolor # 2 / 3 – 2 0 11

bidra med till af-

are från Sverige, ingen, fick Vad kan vi, tre nlärmö jligheten, eller utman

ghanska lärare? De r skulle vi, tre gerade kursdagar. Dä vi av SAK, som arran a lärare. nsk ha afg ta mö r nhete lärare med olika erfare minst verkar det a ett ensamjobb. Inte Lärarjobbet är ju oft lärare vitta ng , förstod vi då må vara så i Afghanistan obefintlig. Om är er ng gå a ng gstid må enskap i ett nade om att planerin gem en och ”förmedla vi kunde ge inspiration I detta land blir kände jag mig nöjd. större lärarkollektiv” är vägen till g nin ild för mig att utb är ett livsdet verkligen tydligt gen kli ver are lär etet som iva respekt örl framtiden och att arb inf att n, utbildningsnivå viktigt yrke, att höja erationer. och tolerans i nya gen r hos mig är kommer att finnas kva r Jalalabad. En kvinna som alltid nfö uta by sklärare från en fikapaus. Hon Nilofar, en ung engel de engelska, under en lan pp sta på e rför inte föda Vi pratad dä kte tän sig vidare och men berätville så gärna utbilda ska gel ville lära sig bättre en Hon är el. s en massa barn. Hon en e int er, inte har dator t att vilät e tade att hennes skola int n engelska, så det är hennes och i den enda i byn som ka erg en k tis tas n hade en fan dareutvecklas. Men ho ögon lyste av intresse. att fånga alla neringstid, utmaningen på våra utBrist på gemensam pla p up r me teman som kom yrket är rar elevers intresse. Det är Lä e. hanistan som i Sverig sig inte, ljer ski värderingar såväl i Afg ov beh a vår är oss lika och iskor i nn mä sig likt. Vi människor och olika! Mötet med lärare vara att i en även om villkoren är ens ess om g en påmint mi Afghanistan har återig iska! lärare, i att vara männ

afghanistan-nytt

Kiki Nilsson Skarpnäcks Fr ia skola Sthlm

Afghanistan-nytt Sweden

/ Kiki

Att gifta si g av kärlek eller genom arrangema n

g En frisk vårk väll blir vi in bjudna till et sområden, t av Kabuls ett verk som mer attrak ryssarna läm Lailuma som tiva bostadnat efter sig visar vägen . På gården upp genom met är det möts vi av tr ap som att förf phuset. Väl lyttas till et inne i vardag möblemange t sydeuropei srumt i guld och skt slott med sammet. Vi kryddat te. det graciösa bjöds på fruk Lailuma pres te r, nötter oc enterar sin nygift med h hemäldre syster en man som och svägersk studerar juri att få flytta an Soraya, di k efter. i Österrike. Själv väntar hon på Jag förstår Sorayas frus tration att på bröllope ha kärleken t och hur de på håll och träffades. - By love or blir nyfiken arrangemen t?, frågar ja Hennes man g. hade låtit m eddela sina gifta sig, 37 föräldrar at år gammal t han var re . Föräldrarn vände sig ti do att a gjorde so ll bekanta fö m plikten ka r att be om fyllda 23, ha llade, och deras dotter de accepter s hand. Sora at anbudet blivande m ya, just och tog med an dagen in spänning em nan bröllope - Jag var ne t. ot sin rvös, säger hon. - Vad tänk te du när du träffade ho nyfiket. Hon nom första skrattade ti gången, un ll och svarad - “He is fat” drade jag e: , och la till att det var sågs. väldigt mör kt i rummet där de Jag kan inte låta bli att förundras öv nor införliv er de tradit as i och fråg ioner afghan ar hur hon svarar att ska kvinupplever ar hon respek rangerat äk te ra r och förlit om hon gilla tenskap. Hon ar sig på fö r hälften av räldrarnas mannens eg fint och sorg beslut och enskaper så ligt på sam är hon nöjd ma gång, at . Då låter t få en part ner vald av omsorg.

/ Jessica # 2 / 3 – 2 0 11

Jessic a JENS Schilling EN g y Kung sholm mnasium V en, S thlm ästra

Till:

Dig som läs er tidninge n Afghanistan -nytt Sweden 27

tema

| framtid

afghanistan-nytt

100 000 barn vaccineras varje år av Svenska Afghanistankommittén. 28

# 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

# 2 / 3 – 2 0 11

29

afghanistan-nytt

Anders Fänge har 30 års erfarenhet av Afghanistan. Nu har han avslutat jobbet som SAKs platschef i Kabul och flyttat hem till Skåne. Men han fortsätter sitt arbete för Afghanistan i SAKs styrelse. Här läser du Lasse Bengtssons intervju med Anders.

Anders på plats i Afghanistan. Här i samtal med SAKs finanschef Shah Mahmood.

Vänder hemåt

Lasse Bengtsson: Är det svårt att förklara för andra hur du har kunnat ägna en så stor del av ditt liv åt Afghanistan, ett av världens fattigaste och mest utsatta länder? Anders Fänge: Det svåra med Afghani­ stan är att det är ett komplicerat samhälle, där traditionalism och modernitet ofta går emot varandra och där det finns en mångfald av etniska grupper, språkgrupper och där du på lokal nivå kan hitta enorma historier. Det som är det svåra med Afghanistan, är ju det som är det spännande med landet. Det som från början var ett politiskt intresse för mig, blev sen ett fördjupat historiskt, kulturellt, antropologiskt intresse. Hur ett sånt här samhälle snubblar fram i världen. Vad som är det starka och vad som är det svaga. Det började jag tränga in i mer och mer – och insåg att de uppfattningar jag haft från början var alldeles för enkla och ensidiga, och att det knappast finns någon förklaring till vad som händer i det här landet som är väldigt enkel. Det är komplicerade problem – och då blir det komplicerade förklaringar. Du upptäcker 30

alltid nya nivåer, nya frågor och nya svar på frågor du inte fått svar på under 20-30 år. Det går knappt en dag utan att du hajar till och inser: ja, det är ju så det måste ligga till! Sen visar det sig ofta att den förklaringen har ytterligare bottnar och att det finns nya komplikationer bortom den förklaringen. Det är ju det som gör Afghani­ stan så oerhört intrikat och spännande, när du tränger in mer i det.

LB: Med risk för att bli generaliserande – hur är afghanen? AF: (Skratt) Afghanen är en produkt av sitt eget samhälle, som vi alla är. Afghanen är en sammansatt person och en massa faktorer spelar in. Definitivt religionen och islam, utbildning, var man bor, traditionella värden. Deras utsatthet historiskt, som ett instängt land. Stormakter och grannar har alltid blandat sig i vad de har gjort. Politik har aldrig varit enkelt här. Sen är det givetvis sociala strukturer som präglar en. Var man finns på den här stegen. Det blir väldigt sammansatt. Å ena sidan har de en väldigt stark känsla för att

vara rättframma och ganska jämlika i sitt förhållningssätt. Å den andra sidan kan de – i vårt tycke – visa en väldig undergivenhet och överdriven artighet mot dem, som har mera makt. De kan också visa en ganska rå inställning mot folk, som är lägre ner. De är – inte minst – mycket vänskapliga och gästfria. Men i våra samhällen (i väst) är det ganska långt mellan att visa gästfrihet och att ta till våld mot samma människor. Det avståndet är mycket, mycket kortare i det här landet. LB: Hur förklarar du att det avståndet är så kort här? AF: De villkor man lever under. Det är knappt om resurser. Man säger om pashtuner, att de främsta områden man slåss kring är kvinnor, pengar och jord. Kvinnorna är en sak för sig, men pengar och jord är resurser och i resursfattiga länder, som saknar starka statsmakter, så måste folk lösa resursfrågorna själva, utan inblandning av staten, utan någon central lag och ordning. Då är det lätt, att om man inte kan lösa det med fredliga medel, finns # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

LB: Vad ser du för möjligheter att börja ta i korruptionsproblemet? AF: Det avgörande är om det finns en politisk vilja. För om det finns en politisk vilja att göra något åt korruptionen, så kan man också göra något åt den. Och tvärtom – finns inte den politiska viljan, om ledarskiktet själva är inblandade i korruption, så tror jag att det är oerhört svårt att göra nånting. Alldeles oavsett alla goda intentioner från det internationella samfundet. Så länge afghanerna själva inte kan få till stånd en ändring och ett ledarskap, som har viljan att komma till rätta med korruptionen, är det oerhört svårt.

Med den lite tuffa rubriken ”He`s back” i sportigt typsnitt välkomnades Anders åter som SAKs platschef. Det var i Afghanistan-nytt nr1, 2007.

det en tendens till att man försöker man lösa det med våld. Det är en av de faktorer, som präglar det här samhället i väldigt stor utsträckning. LB: Vad tycker du är SAKs stora bidrag under de här 30 åren? AF: Jag tror att det största, nästan utan jämförelse, är att vi har bidragit – och bidragit starkt – till en förändrad inställning till utbildning ute på landsbygden. Framförallt vad gäller flickor. Där kan jag se, under de här 30 åren, skillnaden när jag gick här på 80-talet och pratade med folk och sen se hur attityden har förändrats genom decennierna. En enorm förändring, där det idag är en självklarhet, när man kommer ut i en by och frågar vad de behöver, då kommer alltid en skola högst upp. Byn räknar med att barnen, i alla fall sönerna, ska få jobb inom statsapparaten eller högre upp i hierarkierna och därmed bidra till byns försörjning. Men det finns andra drivkrafter också, att pojkar och flickor, som blivit utbildade, att det på många sätt förbättrar livet i byn. Nya saker kommer in, byn blir mera mottaglig för idéer, som kan förbättra villkoren, som folk lever under. LB: Är det nyckeln för framtiden i det här landet? AF: Det är en av nycklarna. Vad som krävs, förutom utbildning, är ju en allmän ekonomisk utveckling. Alla de här sju # 2 / 3 – 2 0 11

”

Jag tror att det största, nästan utan jämförelse, är att vi har bidragit – och bidragit starkt – till en förändrad inställning till utbildning ute på landsbygden.” Anders Fänge

miljonerna, som nu går i skola, eller kommer ut från universitet, att de faktiskt får jobb. I en ekonomi som växer, i en statsapparat som är funktionell. Om det inte händer, kan enbart utbildning bli ett bakslag, som det blev på 70-talet, där man satsade väldigt starkt på utbildning, men där det senare visade sig, att de ungdomar, som satsat på utbildning inte fick jobb. Utbildning måste paras med ekonomisk utveckling och en fungerande stat. LB: Ett av hindren för ekonomisk utveckling och investeringar från utlandet är ju korruptionen. Folk vågar inte satsa här. AF: Ja, och den allmänna osäkerheten.

LB: De kämpar alltså mot en elit, som vill ha fortsatt kaos, för att det gynnar dem mest ekonomiskt? AF: I såna här länder kommer det alltid att finnas korruption – och rimlig korruption kan fungera som smörjmedel – men om korruptionen växer och rinner över kanten, då blir den destruktiv och en faktor, som motverkar utveckling i landet och som framförallt drabbar de fattiga. Man kan göra ett tankeexperiment och fråga: korrupta regeringstjänstemän – vill de ha en fungerande stat? Det vill de inte. Den skulle ta bort deras huvudsakliga inkomst. Samma sak med folk, som är inblandade i opium- och heroinhanteringen och som tjänar enorma pengar på det. De vill inte heller ha en fungerande stat. Sen har du gamla kommendanter, krigsherrar, som mer eller mindre orättmätigt sitter på maktpositioner och tjänar pengar och utnyttjar sin makt för personliga intressen. De vill inte heller ha en stark stat. LB: Vilka vill då ha en stark stat? AF: Ja, den stora massan av det afghanska folket vill ha en fungerande stat. LB: Hur ska de kunna få till den då? AF: Det krävs en politisk rörelse, som ställer upp de här frågorna och som står upp ärligt för att få bort korruptionen – och som får ett masstöd. Hittills finns det bara några små – huvudsakligen urbant baserade elitgrupper – som ärligt står för det. Men de är faktiskt väldigt små, om du tittar på den politiska kartan i stort. LB: Så du tror inte på någon potentiell utveckling liknande den i Nordafrika? AF: Inte i det här historiska skedet i Afghanistan. Kan komma senare, men jag 31

afghanistan-nytt

Anders Forsberg

tror att den situation, som är nu, måste få värkas ut. Sedan kan det finnas möjligheter, i ett annat historiskt skede. LB: Tror du att talibanerna kommer att komma in i regeringen? AF: Jag tror att de kommer att vara en politisk maktfaktor att räkna med i Afghanistan inom förutsägbar framtid. Sedan om de blir regering, eller del av regering, eller om de stannar som en upprorsrörelse, det är väldigt svårt att säga. Men de kommer att finnas där som en maktfaktor, som måste tas hänsyn till på olika sätt. LB: En del undrar kanske över hur det är att ge pengar till SAK, som arbetar i ett av jordens mest korrupta länder. Kommer pengarna fram? AF: Ja, redan från början har ju ett av våra adelsmärken varit en självkritisk syn på vårt arbete och att vi alltid försökt identifiera problem för att därmed förbättra arbetet. Det är ju en inställning, som också idag präglar vårt arbete. I detta ingår givetvis riskerna för korruption. I hela det system vi satte upp på 80-talet, när vi jobbade över gränsen, gick mycket resurser åt till att identifiera kanaler in i Afghanistan, som var fria från korruption. Vi såg till att skilja mellan ”bra och dåliga muslimer”. Dåliga muslimer var korrupt folk, bra muslimer var såna som brydde sig om sitt eget folk, byggde skolor och kliniker och allmänt försökte göra det bättre för andra. Nu kan man då titta på oss, som en mycket stor organisation, vilka antikorruptionsmekanismer vi har. Både fastlagda system med regler för hur finansiella ärenden sköts med kontroll och revision – hela regelsystem. Men det som är viktigare är vilken attityd folk har. Det finns korruption hos oss också, allt annat vore orealistiskt, men den korruption, som finns, är hittills ”petty corruption”, småsaker. När vi hittar det, lägger vi inte fingrarna emellan, utan det är nolltolerans som gäller. Det har tagit oss 30 år med en väldigt klar antikorruptionsinställning att bygga upp det här. Folk som arbetar här, är faktiskt stolta över att kommittén är så pass ren som den är. Afghanistankommittén är känd för att inte tillåta de här sakerna – och vi har system för att upptäcka det. LB: I juli börjar de utländska trupperna dra sig tillbaka – i okänd omfattning. Är det ett hot eller en möjlighet? 32

Som sagt, han har varit med ett tag Fänge.

AF: Jag tror nog främst att det är ett hot, även om det finns vissa möjligheter. Hotet är framförallt, att de enorma mängder biståndspengar, som flutit in i Afghanistan, nu kommer att minskas väldigt drastiskt under de kommande 2, 3, 4 åren. Tecken finns redan att det kommer att gå ner radikalt. Eftersom ekonomin här är oerhört biståndsberoende, kommer det att orsaka en nedgång i hela den afghanska ekonomin. Folk kommer att bli arbetslösa, det blir en mängd ringar på vattnet. De skatter och intäkter den afghanska staten, i viss mån, lyckats öka de senaste tio åren, kommer också att gå ned. Det kan orsaka en massa sociala och politiska effekter, som förmodligen innebär ytterligare risker för det här landet. Dålig politisk utveckling, dålig social utveckling. LB: Vilka skulle då möjligheterna vara? AF: Ja, där krävs det då en väldigt kraftfull politisk ledning. Det skulle i så fall vara att man anpassar sig till betydligt mindre bistånd och försöker göra det bästa möjliga av det. Det kommer förmodligen att innebära, att NGO:er som SAK kommer att få ett tyngre ord med i laget än vad vi haft tidigare, om man nu vill säga att det är bra eller dåligt. Vi finns ju inte här i all oändlighet, utan så länge vi bedömer att det finns ett behov av oss. Nu ser vi snarast att behovet av oss kommer att öka. LB: Kan vi fortsätta att arbeta även om talibanerna får ett större inflytande än idag? AF: Vi arbetade också under talibanre-

gimen. Det var givetvis med svårigheter, men trots allt lät de oss driva flickskolor och annat. Det finns ju också tecken nu, att de också officiellt ändrar inställning, även om man inte vet om det är taktiskt. Vi kan inte garantera något. Det är också frågan om vad kommitténs styrelse i Sverige kommer att säga, om det blir ett kraftigare talibanskt inflytande i regeringen, eller om de tar över. Ytterst är det upp till styrelsen och medlemmarna i Sverige, att besluta om vi ska fortsätta att arbeta – och under vilka villkor. Jag tror i och för sig, att om en sån situation skulle uppstå, vore det destruktivt att ställa upp en rad villkor för en sån regim. Gör man det, kommer allt i offentlighetens ljus och de kommer att offentligt tvingas tumma på vissa uppfattningar och regler. Det bästa skulle vara att ta det från en väldigt praktisk synpunkt och så fortsätter man att arbeta med flickskolor, barnmorskor och annat. Sen ser man vad de gör, hur de i praktiken godkänner eller inte godkänner. Och så tar man det mera dag för dag, vecka för vecka, månad för månad. Det var så vi gjorde förra gången och det var förvånansvärt hur mycket de tillät. Aktiviteter, som faktiskt bidrog till en utveckling i Afghanistan. LB: Hur känns det nu när den här perioden börjar närma sig sitt slut? AF: Det är alltid en ambivalent känsla, det är dubbelt. Det ena är att jag har varit utomlands i 30 år. De senaste 4-5 åren har jag varit skild från min familj och jobbat här nere ensam, så det är självklart en bra känsla att få komma hem till Sverige. Jag längtar hem! Å andra sidan är det en känsla av ledsnad, en svår känsla, speciellt nu när man på rimliga grunder kan göra bedömningen, att det är ännu svårare tider som väntar det här folket. Kollegerna, vänner man har, att man får en stark känsla av att jag överger dem, nu lämnar jag dem. Det är ingen bra känsla, även om jag kan argumentera med mig själv och säga att jag kommer att fortsätta att arbeta för Afghanistan i Sverige. Afghanistan är ju inget temporärt intresse för mig, utan ett livsintresse. Det är en väldigt väsentlig del av mitt liv. Du har familj, du har en kvinna du älskar och allt det här, det är givetvis en viktig del. Men om du tittar på livet utanför familjen, så är ju definitivt Afghanistan det viktigaste, som hänt mig i mitt liv. Kanske frånsett det faktum att man föds och dör. • # 2 / 3 – 2 0 11

Lukás Sajac

afghanistan-nytt

2011-05-28 | Uttalande av SAKs årsmöte

”Utgå från befolkningens behov”

I

år blir det tio år sedan det senaste kapitlet i Afghanistans historia inleddes genom att en USA-ledd koalition, som en reaktion efter terrorattentaten i USA den 11 september 2001, attackerade talibanregimen. Det internationella samfundet antog därefter en ambitiös plan för återuppbyggnad och demokratisering av Afghanistan, vars mål dessvärre långt ifrån uppnåtts. Istället har särskilt säkerhetsläget och samhällsstyrningen successivt förvärrats under de senaste fem, sex åren. De flesta bedömare anser nu att kriget i Afghanistan inte kan vinnas med militära medel. Den lösning som möjligen avtecknar sig är någon form av förhandlingar som kan leda till nationell försoning. I detta läge, med ett planerat tillbakadragande av internationell trupp, är det mycket viktigt att det internationella engagemanget för den afghanska befolkningen upprätthålls och förstärks. Även om stora framsteg gjorts under det gångna decenniet vad gäller exempelvis tillgången till skola och hälsovård, är behoven

# 2 / 3 – 2 0 11

hos den fattiga befolkningsmajoriteten fortfarande, efter över tre decennier av krig, mycket stora. Svenska Afghanistankommittén, samlad till årsmöte i Malmö, vill rikta följande uppmaningar till det internationella samfundet, den svenska regeringen och de afghanska parterna:

•

•

Det internationella samfundet skall i sitt agerande i Afghanistan utgå från den afghanska befolkningens behov. I takt med att trupper dras tillbaka, måste en plan finnas för hur den afghanska civilbefolkningens säkerhet ges prioritet. Denna måste vara samordnad med Afghanistans grannländer. En avveckling av det militära engagemanget bör åtföljas av ett effektivare bistånd, bättre samordnat med afghanska myndigheter och lokalsamhällen. Den svenska regeringen skall basera sin förestående översyn av biståndsstrategin för Afghanistan på en djupgående analys av afghanska

behov. Biståndsengagemanget bör vara långsiktigt och flexibelt. Även om säkerhet och bistånd på ett principiellt plan hänger ihop för att skapa stabilitet och bättre förutsättningar för den afghanska befolkningen, är det viktigt att på marknivån upprätthålla strikt åtskillnad mellan militära insatser och civilt bistånd.

•

De afghanska parterna skall bidra till en konstruktiv dialog för en bättre framtid för hela Afghanistan. Alla parter måste eftersträva full respekt för de mänskliga rättigheterna i enlighet med den afghanska konstitutionen och Afghanistans internationella åtaganden.

Efter 30 års verksamhet i landet står Svenska Afghanistankommittén beredd att ytterligare befästa och vidareutveckla sitt arbete för att förbättra levnadsvillkoren för den befolkningsmajoritet som fortsatt lever under fattigdom och utsatthet. • 33

afghanistan-nytt

SAK | Sverige Hej medlem!

sid 22-25

4 nya affischer...

Att vara medlem i SAK är att visa solidaritet med ett av världens mest utsatta folk. Från och med detta nummer av tidningen Afghanistan-nytt har några sidor ett tydligare medlemsfokus för att du som läsare lättare kan se vad som är på gång bland medlemmarna i SAK. Förhoppningsvis blir det inspirerande läsning! På tal om inspiration, du har väl besökt SAKs nya hemsida? Gör det gärna till en vana att gå in på sak.se för vi lägger ständigt upp intressanta nyheter på sidan och evenemang i kalendariet. På hemsidan läser du också Lasse Bengtssons blogg – ett måste för alla med intresse för Afghanistan! På hemsidan kan man numera även betala sitt medlemskap eller ge en gåva direkt med kontokort. Jag hoppas också att alla ni som har Facebook gillar SAK där! Våren 2011 har varit händelserik. Jönköping har bildat en lokalkommitté, i Örebro har man bildat en arbetsgrupp, i Uppsala har lokalkommittén gjort en rejäl nystart och i Sundsvall har man lyckats få stöd av skogsbolaget SCA kring ett treårigt integrationsprojekt. SAKs första medlemsråd ägde också rum under våren. Dessutom hade vi i slutet av maj ett välbesökt och fint årsmöte i Malmö med 76 ombud. Flera medlemmar har önskat att SAK tar fram nytt marknadsföringsmaterial som kan användas i det lokala arbetet. Därför är det extra glädjande att kunna meddela att alla lokalkommittéer nu har en varsin roll up, nya informationsbroschyrer och bössor med ny design. Vill du att jag skickar broschyrer eller annat till er är det bara att höra av sig. Nu är hösten här och med den nya tillfällen till engagemang för folket i Afghanistan. Jag hoppas att vi ses! Obs! glöm inte att delta i vår medlems­ enkät. Läs mer på sidan 24 eller sak.se • Frida Engman föreningshandläggare [email protected] | 08-545 818 49 34

... och en informationsbroschyr Utöver nya affischer och informationsbroschyr finns även nya insamlingsbössor och roll-ups. Kontakta närmaste lokalkommitté eller Frida Engman på SAKs kansli om du vill ta del av materialet. # 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Frida Engman föreningshandläggare Svenska Afghanistankommittén

[email protected] 08-545 818 49 0703-52 38 09

28 maj | Malmö

SAKs årsmöte 2011 Ett försommargrönskande Malmö tog emot 76 ombud när det var dags för årsmöte i slutet av maj. Tillsammans med styrelseledamöter, kanslipersonal och intresserade medlemmar fylldes den anrika aulan på Malmö latinskola av drygt hundra personer. Lokalkommittén i Malmö stod värd för mötet och tillsammans med Malmös afghanska kulturförening såg de till att det blev en välarrangerad och trevlig årsmöteshelg. Text & bild: Frida Engman Frida är föreningsanshandläggare på SAK.

Generalsekreterare Peter Brune gav en presentation av det gånga året och den nytillträdde platschefen Andreas Stefansson presenterade sig och gav en inblick i verksamheten och den rådande situationen i Afghanistan. Verksamheten 2010 avhandlades utifrån styrelsens verksamhetsberättelse och efter ett antal frågor kunde den läggas till handlingarna. Årsmötet behandlade fem motioner. Bland annat gav årsmötet styrelsen i uppdrag att utreda möjligheten att hålla årsmöte vartannat år. Läs om de övriga motionerna i det fullständiga protokollet på SAKs hemsida. SAKs styrelse presenterade ett förslag till årsmötet om styrelsens storlek, som man menade är för stor. Det beslöts att förbundsstyrelsen ska bestå av nio ordinarie ledamöter och två suppleanter samt att minskningen av styrelsens storlek ska ske successivt. Ytterligare ett förslag från styrelsen handlade om ett förslag till årsmötesuttalande. Efter några justeringar beslutade årsmötet att anta uttalandet. Du kan läsa det i sin helhet på sidan 8. Två strategier som under våren varit på remiss diskuterades och antogs – Sverigestrategin och strategin för # 2 / 3 – 2 0 11

Under årsmöteförhandlingarna. Två av de 76 ombuden.

landsbygdsutveckling. I anslutning till att Sverige­strategin antogs visades SAKs nya marknadsföringsmaterial upp (se föregående sida). En representant från varje lokalkommitté fick ta med sig en varsin roll-up, nya informationsbroschyrer samt Lotta nya insamlingsbössor. DessHedström utom var det premiärvisning valdes till av SAKs nya hemsida sak.se! SAKs ord­ Bägge strategierna och mycket förande. annat går att finna där. Lotta Hedström valdes av årsmötet till ny ordförande och Börje Almqvist valdes till vice ordförande. Övriga ledamöter i styrelsen är: Maria Leissner, Anders Fänge, Björn-Åke Törnblom, Torvald Åkesson, Ilse Cort Wahlroos samt sedan tidigare Anna Fayeq, Lena Asplund, Natasha Brieger, Peder Jonsson, Hans Linde och Djallalzada Wais. Därtill har styrelsen

tre suppleanter genom Siwita M Nasser, Azada Najafi och Kasim Husseini. Ann Wilkens avtackades för sina två år som ordförande med stående ovationer. Avgående styrelseledamöter tackades också för deras förtjänstfulla insats.

Mat, musik och fem benproteser När årsmötesdagen övergick i kväll återsamlades vi på skolan för att äta en fantastisk afghansk buffé som Malmös afghanska kulturförening bjöd på. Under middagen avtackades Anders Fänge med varma ord från Zemarai Saqeb från Kabulkontoret och Lotta Hedström, då han slutat som platschef i Afghanistan efter många års trogen tjänst. Under festen delades också solidaritetspriset Årets Afghanistanvän ut. Läs mer om detta på nästa sida. Under kvällen skedde en insamling till förmån för SAKs arbete för människor med funktionsned-

35

afghanistan-nytt

sättningar. Resultatet blev 4 113 kronor vilket motsvarar underbensproteser för fem barn!

SAK på facebook!

I behov av särskilt stöd

Johanna Fogelström

www.facebook.com/svenskaAfghanistankommitten

Frida Engman

Dagen efter årsmötet handlade om SAKs arbete för människor med funktionsnedsättning. I Afghanistan har en av fem familjer en familjemedlem med grav funktionsnedsättning. SAK arbetar dagligen och oförtröttligt med att begränsa hindren och erbjuda möjligheter för människor. Förra året fick exempelvis 5 360 personer en protes, en specialanpassad sko eller annat ortopediskt hjälpmedel genom Svenska Afghanistankommittén. Två gäster från SAKs kontor i Kabul gästade Sverige för att dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter på området. Amin Qanet arbetar som vice chef för SAKs program för människor med funktionsnedsättning. Zemarai Saqeb arbetar idag som chef för SAKs policy- och kvalitetsutvecklingsenhet, men har tidigare arbetat under många år med SAKs program för människor med funktionsnedsättningar. De berättade om rättighetsbaserat arbete och verksamheten med rehabilitering av afghaner med funktionsnedsättning, svarade på frågor och visade film. Stort tack till alla som kom på mötet och bidrog till att göra årsmöteshelgen så lyckad. Särskilt tack till Malmös lokalkommitté och Malmös afghanska kulturförening för ett fantastiskt arbete. Nästa år går årsmötet av stapeln den 26 maj i Stockholm. Boka in det i era kalendrar redan nu! •

spris

Harald Holst tilldelas årets solidaritetspris. Delade ut priset gjorde Kasim Husseini och Siwita M Nasser från SAKs styrelse.

36

än istanv

n Afgha Årets

Solidaritetspriset till Harald Holst

F

Årsmötesseminariet gästades av Amin Qanet, vice chef för SAKs program för män­ niskor med funktionsnedsättning och Zemarai Saqeb chef för SAKs policy- och kvalitetsut­ vecklingsenhet, men har tidigare arbetat under många år med SAKs program för människor med funktionsnedsättning. De berättade om rättighetsbaserat arbete och verksamheten med rehabilitering av människor med funktions­ nedsättning.

ritet Solida

ör andra året har SAK delat ut solidaritetspriset Årets Afghanistanvän. Under våren har man haft chans att nominera kandidater till priset och en priskommitté har sedan sammanställt nomineringarna och utsett pristagaren. 2011 års Afghanistanvän är Harald Holst. Nomineringen från priskommittén lyder: Harald Holst är sedan mer än 30 år en av SAKs mest trogna aktivister. Som aktiv i Göteborg och som anställd inom organisationen har han bidragit med ovärderlig erfarenhet och engagemang. Harald har under sin tid som anställd gjort så mycket mer än det som har legat i tjänsten som föreningshandläggare för att verka för att

stärka solidariteten med det afghanska folket. Han har dagligen arbetat för att motverka fördomar och stärka toleransen och förståelsen för afghanerna och deras land och för att stärka fred, mänskliga rättigheter, och utveckling i Afghanistan. Harald har skött sitt arbete som föreningsansvarig på ett fantastiskt sätt, arbetat långt över vad plikten kräver och på så sätt lyft föreningen och inte minst hjälpt till att få kontakt med unga afghaner. Hans stora engagemang, förmåga att få ung och gammal att ställa upp för Afghanistan och hans fantastiska energi och glädje är unikt. Harald fortsätter även efter sin pensionering. Det visar att han verkligen är en äkta Afghanistanvän! •

# 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Aziza Safi

kontakta

Yonas Safi är 9 år och här berättar han för sin klass om Afghanistan. När han var 7 år besökte han Afghanistan för första gången. På Yonas skola har man pratat om världen och då berättade Yonas om sitt hemland och visade bilder för elever från förskoleklass till årskurs 4. Mamma Aziza hjälpte till och delade ut Afghanistan-nytt till alla lärare efteråt.

Ny lokalkommitté | Jönköping

Hur började ditt engagemang för Afghanistan och Svenska Afghanistankommittén?

Jag hade bestämt mig för att engagera mig i en internationell biståndsorganisation och 2009 blev jag medlem i SAK. Afghanistan är ett fascinerande land med en spännande och annorlunda kultur samt ett dramatiskt landskap. SAKs engagemang även för människor med funktionsnedsättning i detta land som är ett av världens fattigaste tilltalade mig också. Efter ett halvår som medlem kände jag att enbart medlemskap var ett för litet engagemang. Jag kontaktade därför SAKs kansli och erbjöd mig att bli kontaktperson för Jönköping. Nästa steg togs våren 2010 då jag bjöd in medlemmar i regionen till en kväll om Afghanistan. Diana Janse föreläste och vi bildade ett nätverk med ett dussintal medlemmar.

Love Renström

Hej på dig ordförande Renström!

Claes Renström, Jönköping.

mat på min altan och diskutera boken ”Tålamodets sten” samt planera höstens aktiviteter. Närmast på tur står KulturDagNatt 24 september då bland annat Börje Almqvist (vice ordförande i SAK) medverkar. Detta är ett bra tillfälle att skramla med insamlingsbössorna.

Vad har ni gjort för aktiviteter i Jönköping?

Vi har deltagit i olika kulturaktiviteter såsom KulturDagNatt, Jönköping Open och Internationella Kvinnoveckan. Parallellt med de olika aktiviteterna har vi svetsat samman nätverket och den 23 februari 2011 bildade vi en styrelse för en lokalkommitté i Jönköping. Hur ser lokalkommittés planer ut framöver?

Styrelsen ska träffas i augusti, äta lite god

# 2 / 3 – 2 0 11

Varför är det viktigt att bry sig om Afghanistan?

Afghanistan är ett krigshärjat land och folket där behöver all uppmärksamhet och stöd för att fortsätta ta steg mot en ökad demokratisering, uppnå en högre livsmedelstrygghet samt förbättra situationen för de mest utsatta grupperna; kvinnor, barn och människor med funktionsnedsättning. •

SAKs kontor i Stockholm Karolina Andersson, ekonomihandl, 08-545 818 46 Maria Aschenbrenner, vik. adm sekr, 08-545 818 42 Elin Asplund, givar- & medlemsservice, 08-545 818 59 Klas Bjurström, adm sekr, föräldraledig Peter Brune, generalsekreterare, 08-545 818 50 Eva Engelsöy, personalansvarig, 08-545 818 44 Frida Engman, föreningshandläggare, 08-545 81849 Monica Eriksson, insamlingsansvarig, 08-545 818 41 Johanna Fogelström, Sverigechef, 08-545 818 58 Marléne Hugosson, projektled vänskolor 08-545 818 54 Tiina Hurtig, ekonomi- & löneadmin 08-545 818 47 Markus Håkansson, info, red, vik. pressekr 08-545 818 45 Håkan Josefsson, biståndshandläggare 08-545 818 52 Jane Karlsson, vänskolor Sverige, 08-545 817 36 Chris Ormalm, biståndshandläggare, 08-545 818 43 Annelie Renqvist, kansliassistent, 08-545 818 48 Karl Torring, ENNA, biståndshandl, 08-545 818 56 Katinka Wall, info, pressekreterare, föräldraledig Epost till personalen: [email protected] Lokalkommittéer GÖTEBORG Linnea Larsson, 070-757 79 70, [email protected] JÖNKÖPING Claes Renström, 070-310 23 74, [email protected] LUND Jenny Anderberg, 076-555 88 80, [email protected], MALMÖ Ilse Cort Wahlroos, 073-325 44 81, [email protected] SKELLEFTEÅ Anders Lövheim, 0910-502 46, 070-686 16 38, [email protected] SKÖVDE/SKARABORG Anders Boström, 0501-784 75, [email protected] STOCKHOLM Anna Fayeq, 08-777 86 53, 0739-86 86 87, [email protected] SUNDSVALL Anna Westin, 060-61 24 72, 070-202 06 28, [email protected] SÖDERTÄLJE Hans L Hansson, 08-550 190 10, 070-342 69 20, [email protected] UPPSALA Isabella Ekstam, 073-785 19 23, [email protected] VÄNERSBORG Nils Wahlström, 0521-674 63, [email protected] VÄXJÖ Sahar Mohamadi, 0757-10 58 71, [email protected] Kontaktpersoner ARVIKA Curt Larsson, 0570-230 93 BORÅS Jan Svenningson, 033-41 12 94 ESKILSTUNA Hasse Mälberg, 016-14 95 89 FÄRILA Birgitta Sundborg, 070-662 32 12 GOTLAND Lars Grahnström, 0498-26 15 77 GÄLLIVARE Margareta Hedberg, 0970-161 16 HALMSTAD Birgitta Borulf, 035-12 98 02 HELSINGBORG Marie Weis, 0703-23 22 39 HÄRNÖSAND Bertil Pettersson, 0611-55 07 27 KARLSTAD Inga-Lill Fjällsby, 054-83 44 37 KUNGÄLV Eva Sylvan, 0303-22 00 57 KUNGSHAMN Ida Hammar, 076-771 20 50 KÖPENHAMN Shamail Haydar, [email protected] LEKSAND Regita Hedman, 0247-405 77 LIDKÖPING Anneli Johansson, 0510-219 92 LIDKÖPING Noorollah Moosawi, 013-27 46 23 LULEÅ Mats Danielsson, 0920-970 11 MARIESTAD Nasratullah Safi, 0737-24 98 56 MÖLNDAL Andreas Köbi, 0704-40 56 82 NORA Olle Viktorsson, 019-22 22 07 PITEÅ Bo Persson, 0911-164 33 STRÄNGNÄS Peter Hjukström, 0159-230 41 STRÖMSTAD Peder Adamsson, 0526-602 44 TOMELILLA Karina Lundgren, 0417-102 53 UDDEVALLA Ann-Marie Bengtsson, 0702-79 69 67 UMEÅ Mohammad Fazlhashemi, 070-542 91 64 VARBERG Björn Mellquist, 0731-82 00 33 ÖREBRO Samantha Jaoshan, 070-073 81 06 ÖSTERSUND Sumiyah Bhaduri, 076-139 00 85

www.sak.se/sak-i-sverige

37

Afghanistan | från ovan afghanistan-nytt

38

# 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

# 2 / 3 – 2 0 11

39 Foton | Lukás Sajac

afghanistan-nytt

Lasse Bengtsson

medgivande autogiro Ja, jag vill bli fadder i SAK! 100 kr

200 kr

300 kr

Överförs sista bankdagen i varje månad

Annat belopp____________kr

Jag vill även bli medlem i SAK (19 kr/mån av angivet belopp). Skriv tydligt! Bank

____________________________________________________________

Kontonr (har du personnummerkonto behövs inte clearingnr)

– Personnr, 10 siffror (krav från bankgirocentralen)

Namn

____________________________________________________________

Gatuadress

____________________________________________________________

Postadress

____________________________________________________________

Telefon

____________________________________________________________

Epost

____________________________________________________________

Jag godkänner villkoren (till vänster) för betalning via autogiro Namnteckning

____________________________________________________________

Ort och datum

____________________________________________________________

Skickas portofritt till: Svenska Afghanistankommittén. Svarspost 1101 355 00. 110 43 Stockholm

Vi behöver fler Afghanistanfaddrar! att ha ett stort antal månadsgivare ger oss en långsiktig trygghet för vår verksamhet i Afghanistan och det är dessutom mycket kostnadseffektivt. Som Afghanistan­ fadder stöder du all vår verksamhet; utbildning, hälsovård, rehabilitering av människor med funktionsnedsättning samt landsbygdsutveckling. Tack för ditt stöd! •

Gör som tusentals andra – bli Afghanistanfadder!

Klipp ut, lägg i kuvert och posta Medgivande till betalning via Autogiro Undertecknad (”betalaren”), medger att betalning får göras genom uttag från angivet konto eller av betalaren senare angivet konto, på begäran av angiven betalningsmottagare för betalning till denne på viss dag (”förfallodagen”) via Autogiro. Betalaren samtycker till att behandling av personuppgifter som lämnats i detta medgivande behandlas av betalarens betaltjänstleverantör, betalningsmottagaren, betalningsmottagarens betaltjänstleverantör och Bankgirocentralen BGC AB för administration av tjänsten. Personuppgiftsansvariga för denna personuppgiftsbehandling är betalarens betaltjänstleverantör, betalningsmottagaren samt betalningsmottagarens betaltjänstleverantör. Betalaren kan när som helst begära att få tillgång till eller rättelse av personuppgifterna genom att kontakta betalarens betaltjänstleverantör. Ytterligare information om behandling av personuppgifter i samband med betalningar kan finnas i villkoren för kontot och i avtalet med betalningsmottagaren. Betalaren kan när som helst återkalla sitt samtycke, vilket medför att tjänsten i sin helhet avslutas. Allmänt Autogiro är en betaltjänst som innebär att betalningar utförs från betalarens konto på initiativ av betalningsmottagaren. För att betalaren ska kunna betala via Autogiro, ska betalaren lämna sitt medgivande till betalningsmottagaren om att denne får initiera betalningar från betalarens konto. Dessutom ska betalarens betaltjänstleverantör (t ex bank eller betalningsinstitut) godkänna att kontot kan användas för Autogiro och betalningsmottagaren ska godkänna betalaren som användare av Autogiro. Betalarens betaltjänstleverantör är inte skyldig att pröva behörigheten av eller meddela betalaren i förväg om begärda uttag. Uttag belastas betalarens konto enligt de regler som gäller hos betalarens betaltjänstleverantör. Meddelande om ut40

tag får betalaren från sin betaltjänstleverantör. Medgivandet kan på betalarens begäran överflyttas till annat konto hos betaltjänstleverantören eller till konto hos annan betaltjänstleverantör. Definition av bankdag Med bankdag avses alla dagar utom lördag, söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller annan allmän helgdag. Information om betalning Betalaren kommer av betalningsmottagaren att meddelas belopp, förfallodag och betalningssätt senast åtta bankdagar före förfallodagen. Detta kan meddelas inför varje enskild förfallodag eller vid ett tillfälle avseende flera framtida förfallodagar. Om meddelandet avser flera framtida förfallodagar ska meddelandet lämnas senast åtta bankdagar före den första förfallodagen. Detta gäller dock inte fall då betalaren godkänt uttaget i samband med köp eller beställning av vara eller tjänst. I sådant fall får betalaren meddelande av betalningsmottagaren om belopp, förfallodag och betalningssätt i samband med köpet och/eller beställningen. Genom undertecknandet av detta medgivande lämnar betalaren sitt samtycke till att betalningar som omfattas av betalningsmottagarens meddelande enligt denna punkt genomförs. Täckning måste finnas på kontot Betalaren ska se till att täckning finns på kontot senast kl 00.01 på förfallodagen. Har betalaren inte täckning på kontot på förfallodagen kan det innebära att betalningar inte blir utförda. Om täckning saknas för betalning på förfallodagen får betalningsmottagaren göra ytterligare uttagsförsök under de kommande bankdagarna. Betalaren kan på begäran få information från betalningsmottagaren om antalet uttagsförsök.

Stoppa betalning, återkallelse av betalningsorder Betalaren får stoppa en betalning genom att kontakta antingen betalningsmottagaren senast två bankdagar före förfallodagen eller sin betaltjänstleverantör senast bankdagen före förfallodagen vid den tidpunkt som anges av betaltjänstleverantören. Om betalaren stoppar en betalning enligt ovan innebär det att den aktuella betalningen stoppas vid ett enskilt tillfälle. Om betalaren vill att samtliga framtida betalningar som initieras av betalningsmottagaren ska stoppas måste betalaren återkalla medgivandet. Medgivandets giltighetstid, återkallelse Medgivandet gäller tills vidare. Betalaren har rätt att när som helst återkalla medgivandet genom att kontakta betalningsmottagaren eller sin betaltjänstleverantör. Meddelandet om återkallelse av medgivandet ska för att stoppa ännu inte genomförda betalningar vara betalningsmottagaren tillhanda senast fem bankdagar före förfallodagen alternativt vara betalarens betaltjänstleverantör tillhanda senast bankdagen före förfallodagen vid den tidpunkt som anges av betaltjänstleverantören. Rätten för betalningsmottagaren och betalarens betaltjänstleverantör att avsluta anslutningen till Autogiro Betalningsmottagaren har rätt att avsluta betalarens anslutning till Autogiro trettio dagar efter det att betalningsmottagaren underrättat betalaren härom. Betalningsmottagaren har dock rätt att omedelbart avsluta betalarens anslutning till Autogiro om betalaren vid upprepade tillfällen inte har haft tillräcklig kontobehållning på förfallodagen eller om det konto som medgivandet avser avslutas eller om betalningsmottagaren bedömer att betalaren av annan anledning inte bör delta i Autogiro. Betalarens betaltjänstleverantör har rätt att avsluta betalarens anslutning till Autogiro i enlighet med de villkor som gäller mellan betalarens betaltjänstleverantör och betalaren.

# 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Författaren Atiq Rahimi

Vart tar sorgen vägen? Efter succén med utgivningen av romanen ”Tålamodets sten” av den fransk-afghanske författaren Atiq Rahimi ger det svenska förlaget Leopard nu ut hans tio år gamla debutroman ”Jord och aska”. Under ett par dagar härförleden besökte Atiq Rahimi Sverige för att berätta om sin bok. SAK fick en stunds samtal med den hett efterfrågade författaren. Text & bild: Signe Hassler Signe är frilansjournalist, SAK-medlem och bor i Stock­ holm. I november 2008 deltog hon på SAKs medlems­resa till Afghanistan.

Han är utpumpad. Men idel vänlighet och till synes mycket glad att få så mycket uppmärksamhet. Atiq Rahimi är en välklädd medelålders man som de senaste 20 åren varit bosatt i Frankrike. Dit flydde han från Afghanistan redan då på tidiga 1980-talet, trött på den alltmer kringskurna friheten. Den bok som han nu är här för att lansera skrev han många år senare, då som ett svar på sin egen frustration för den utveckling hans hemland gått mot men mest för den sorg han kände när han fick veta att hans bror, som var aktiv i det inbördeskrig som utbröt när ryssarna drog sig tillbaka, blivit mördad. Familjen hade hållit broderns död hemlig för honom i två år i rädsla för att han skulle söka hämnd. Denna ständigt närvarande hämndkultur, fick honom att inse hur förtvivlat läget var för det afghanska folket. Trots att en miljon afghaner dödats under Sovjets ockupation fanns ingen utsikt för fred. – Jag skriver mina böcker i ett försök att beskriva vad som händer när krigets fasor aldrig avtar. Vart sorgen tar vägen och gör # 2 / 3 – 2 0 11

Atiq Rahimi på Stockholmsbesök. 41

afghanistan-nytt

med människor som under så lång tid fått utstå prövningar, frågar sig Atiq Rahimi när jag träffar honom på det svenska förlagets kontor. Jord och aska är en gripande, sorglig, men oändligt vackert berättad historia som utspelar sig i Afghanistan under den sovjetiska ockupationen. Vi får följa en gammal man och hans sonson i deras flykt från den nedbrunna byn där bara lemlästade, döda kroppar finns kvar. Den gamle är på väg att söka upp barnets far som jobbar i en gruva och som fadern tror ännu är ovetandes om det som skett i hembyn. Vi möter det udda paret på en smutsig, sandpinad vägkant i en liten by där de väntar på att få skjuts till gruvan. Inget särskilt händer, men under tiden som han iakttar sitt barnbarn som leker och försöker ta kontakt med omgivningen, formas hans inre tankar till en berättelse. Mannen försöker hitta vägar ut ur sin sorg, att sätta ord på det han upplevt. I en scen frågar barnbarnet sin farfar om ryssarna också varit här på platsen de nu befinner sig. Han säger; ”Visst har de varit här, för farbrodern i affären har ingen röst längre, vakten har ingen röst längre, farfar, var ryssarna här och tog allas röster? Vad gör de med alla röster? Mamma lämnade inte sin röst och hon dog”, säger barnet som inte förstått att han blivit döv. Kanske som ett resultat av det han sett och varit med om i sin hemby.

”Att berätta är att existera”

– Du vet det där med verbal kommunikation är det enda sättet de flesta afghaner har för att nå varandra. 95 procent är analfabeter – att tala och berätta är lika med att existera. För pojken är alla levande nu utan röster. Han tror att alla som hade en röst, dött. Att han själv lever trots att han har en röst kan han inte förstå, förklarar Atiq Rahimi när jag frågar om den där scenen. I Atiq Rahimis värld är romanfigurerna ofta väldigt ensamma och utsatta. De varken får eller verkar förvänta sig så mycket av omvärlden. – Jag har velat komma åt den afghanska själen, individen. I vår kultur är det familjen, kollektivet som räknas. Du räknas bara som en del av något större. Ingen försöker förstå dig, detta gör att man känner sig väldigt isolerad inuti. Det är något av det jag vill förmedla, förklarar Atiq Rahimi. Den gamle mannen känner sig totalt övergiven. Också av sin Gud. Han rådbråkar honom och känner nästa minut stor skuld. Han är rädd för sin Gud. Avspeglar det afghanernas relation till religionen frågar jag Atiq Rahimi? – Som den ser ut nu ja, men så var det inte alls tidigare. Då byggde religionen på filosofisk grund där Gud stod som symbol för kärlek. Nu när vi efter 40 års maktövergrepp tvingats in i till en annan identitet, så har religionen blivit politisk och bygger

Jord och aska Översättning: Kristina Ekelund. Har också filmatiserats och då med Atiq Rahimi som regissör. Filmen har vunnit flera priser. Även hans böcker har vunnit priser, Tålamodets sten vann det prestigefulla franska Goncourtpriset 2008. Han har också gjort en dokumentär om de olika maktfraktioner och stats­ skick som styrt Afghanistan de senaste 40 åren. Nyligen utkom Atiq Rahimis senaste roman. Den är en slags afghansk parafras med komiskt anslag av Dostojevskijs ”Brott och straff”.

på rädsla. Religionen dikteras av maktens män och de utnyttjar människors utsatthet för att få dem att agera efter sin vilja, säger Atiq Rahimi som själv anser sig tillhöra alla religioner och likväl ingen beroende på hur frågan om tron ställs. – Vi har utsatts för experiment för alla världens statsskick. Den afghanska själen har därmed blivit stympad menar Atiq Rahimi. Därför bör ett första mål för all humanitär insats vara att hjälpa människor att hitta tillbaka till den, anser han. En uppgift han försöker bistå genom att stödja och initiera olika kulturprojekt i sitt gamla hemland. – Mat är viktigt men om själen inte får sitt och människan tappar fäste i tillvaron så går hon under ändå.

Afghansk såpa

Atiq Rahimi har framför allt valt att gå in och starta olika medie­ projekt. Den sektor som faktiskt fungerar väl i ett annat nästan totalt raserat land. Han har till exempel stött en liberal radiokanal och nu, något udda kan tyckas, på senare år skapat en såpa för tv. Tidigare tittade afghanerna nästan uteslutande på indiska såpor. Atiq Rahimi ville därför skapa en egen afghansk. Grundhistorien handlar om hur en afghan som bott utomlands många år återvänder men inte får tillbaka det hus han lämnade i sina släktingars vård under tiden han var borta. De vägrar lämna tillbaka det. Såpan är en allegori över Afghanistans politiska historia de senaste åren där kungen hämtades hem för att ta över styret i det land som han tvingats lämna, förklarar Atiq Rahimi. Atiq Rahimi är ofta i Afghanistan. Men bosätta sig där igen vill han inte. Han trivs bra i Paris. – Men jag gillar att resa, jag är nog lite av en nomad, säger han för att skynda iväg till den taxi som ska ta honom till nästa möte i nästa land. •

Jobba på SAK... ...alla tjänster utannonseras på www.sak.se 42

# 2 / 3 – 2 0 11

afghanistan-nytt

Tycker du också att alla barn har rätt att få läxor? Stöd då Svenska Afghanistankommittén!

pg 90 07 80-8 Vinnare av förra bildfrågan

bildfrågan Gött. Det här är en vanligt förekommande syn i bazarerna och i fruktstånd längs vägarna i Afghanistan. Vad är det för frukt?

1. Satsumas

X. Granatäpple

2. Pomelo

Skicka ditt svar till [email protected] så ingår du i utlottningen av standardverket Afghanistan. Glöm inte att ange postadress. # 2 / 3 – 2 0 11

I förra numret av Afghanistan-nytt efter­ frågades i vilken afghansk provins de världs­ berömda buddhastatyerna stod. Rätt svar var Bamiyan. Och det visste bland andra Behshta Fazel i Halmstad som vann utlottningen bland de som kunde svaret. Fazel kan nu se fram emot en läsupplevelse utöver det vanliga. Boken Afghanistan har redan skickats. Mycket nöje! 43

afghanistan-nytt

SMS:a ”Afghanistan” till 72 930 Det kostar 100 kr + ev trafikavgift 44

# 2 / 3 – 2 0 11