Utbrott av salmonella 2003
Eva Kihlkrans 2003-11-21 Elov Larsson Barbro Röken Mariethe Larsson
Rapporten är framtagen av en arbetsgrupp bestående av Bitr länsveterinär Elov Larsson Länsveterinär Barbro Röken Informationsansvarig Mariethe Larsson Ledd av Försvarsdirektör Eva Kihlkrans Gruppen har haft ett antal (4) arbetsmöten och deltagarna har skrivit resp sakuppgiftsavsnitt samt Bedömning medan åtgärdsförslag har utarbetas gemensamt. Arbetet har avgränsats till att endast omfatta det interna arbetet och synpunkter från berörda. Behovet av tekniska stödsystem har inte behandlats. Inga kontakter har tagits med Jordbruksverket, drabbade lantbrukare eller allmänhet. En oberoende utredning kommer att tillsättas av Jordbruksverket. När resultat föreligger kan en sammanvägning och slutlig bedömning göras av insatser och åtgärdsförslag. Rapporten har diskuterats vid ett chefsmöte då särskilt åtgärdsförslagen behandlades.
2
Innehållsförteckning 1.Sammanfattning 1.1 Sammanfattning av åtgärdsförslag 1.2 Utbrottet i korthet
2. Bakgrund 2.1 2.2 2.3 2.4 2.4.1 2.4.1.1 2.4.1.1 2.4.1.2 2.4.2
Lagstiftning (zoonos, epizooti) Organisation Planering Länsstyrelsens krishantering Planering Plan vid allvarliga tillbud / olyckor Krishanteringsplan Informationsplan Bemanning
2.5
Länsstyrelsens områdesansvar
2.6
Vakthavande beslutsfattare
2.7
Larmning
3. Händelsen – utbrottet 3.1 Organisation 3.2 Information 4. Bedömning 4.1 Bitr länsveterinärens bedömning 4.2 Informationsansvariges bedömning 4.3 Försvarsdirektörens bedömning 5.Åtgärdsförslag
Bilaga Direktiv
3
1.Sammanfattning 1.1
Sammanfattning av åtgärdsförslag Utredningen av salmonellautbrottet i Östergötland och de konsekvenser utbrottet innebar för länsstyrelsens möjlighet att hantera arbetet under en pressad situation har resulterat i ett antal åtgärdsförslag som berör olika nivåer. Inledningsvis måste framhållas att den ansvariga funktionen på länsstyrelsen löste uppgiften på ett förtjänstfullt sätt med beaktande av den personalsituation och omständigheter som rådde. För att i en framtid möjliggöra ett mer effektivt sätt att hantera en hastigt uppkommen, ej förväntad situation har arbetsgruppen ett antal åtgärdsförslag som kräver beslut/ överenskommelser; Övergripande åtgärd • Rekrytera Samordnare för epizootiberedskap - samverkan mellan län • Nyrekrytering av veterinär Länsledningsbeslut /- uppdrag • Utse ”vänlän” för utbyte av krishanterings-/epizootiorganisation (ej angränsande län) • Tillskapa en beredningsgrupp för strategiska bedömningar i tidigt skede av förväntad större händelse som kräver länsstyrelsen insats även om händelsen inte omfattas av särskild lagstiftning • Utarbeta rutiner för när beredningsgrupp ska aktiveras • Rekrytera och utbilda personal för stabsarbete • •
Genomföra risk-och sårbarhetsanalyser inom eget expert-/sektorområde - länsexperter Utforma scenarier – länsexperter
Övriga förberedande åtgärder • Utarbeta rutiner för Krisstöd-debriefing i samband med påfrestande händelser/ kontakter - personalfunktionen •
Rekrytera och utbilda informatörer för större händelser informationsansvarig
•
Formalisera uttagning av personal till beredskapsorganisationerna – försvarsdirektör /länsveterinär Utarbeta övnings- och utbildningsplan – försvarsdirektör /länsveterinär
•
I det akuta skedet • Aktivera staben • Upprätta lämplig ledningsplats med erforderlig teknisk utrustning • Avdela en informationsansvarig • Utforma daglig information • Upprätta Upplysningscentral efter behov • Nyttja / omfördela personal som en utbildning/övning (länsledningens beslut om inte spec lagstiftning och delegation är tillämplig)
4
1.2
Utbrottet i korthet Östergötland, och i mindre utsträckning angränsande län, drabbades under sommaren 2003 av ett omfattande utbrott av Salmonella cubana i djurbesättningar. Smittspridningen orsakades av att salmonellakontaminerat foder levererats ut från foderfabriken i Norrköping. Utbrottet kom att medföra en hård belastning på den personal som deltog i bekämpandet. I maj-juni 2003 konstaterades att foder kontaminerat med salmonella under flera månader hade levererats ut från en foderfabrik i Norrköping. Över 100 djurbesättningar misstänktes ha fått salmonellasmittat foder, varav 80 var belägna i Östergötland. Övriga besättningar fanns i Kalmar län, Södermanland, Västmanland och Stockholms län. Samtliga misstänkta besättningar kontrollerades genom en mycket omfattande provtagning. 49 besättningar befanns vara smittade, varav 37 var belägna i Östergötland.
2.
Bakgrund
2.1
Lagstiftning (zoonos, epizooti) Enligt länsstyrelseinstruktionen (1997:1258) har länsstyrelsen ett områdesansvar för bekämpning av smittsamma djursjukdomar. Det framgår av 4 §, där bland annat anges att länsstyrelsens uppgifter omfattar ledning och samordning av åtgärder mot djursjukdomar. Ett flertal speciallagar reglerar åtgärder mot smittsamma djursjukdomar. Länsstyrelsen har i flertalet fall tillsynsansvar enligt dessa. Åtgärder mot salmonella hos djur styrs framför allt av zoonoslagen (1999:658) med följdförfattningar. Jordbruksverket leder och samordnar förebyggande åtgärder och bekämpning enligt zoonoslagen. Jordbruksverket får i enskilda fall överlåta åt länsstyrelsen att fatta beslut enligt zoonoslagen (provtagning, slakt, avlivning, oskadliggörande av produkter, djurförflyttningar, sanering, mm). Bland länsstyrelsens uppgifter ingår också att underrätta smittskyddsläkaren, berörd kommun, slakteri, mejeri, m fl verksamheter då salmonella förekommer på en gård. Sverige har vid anslutningen till Europeiska Unionen erhållit särskilda garantier gällande kontroll av salmonella vid införsel av djur och livsmedel från övriga medlemsländer. Ett villkor för dessa så kallade salmonellagarantier är att Sverige på hemmaplan följer ett fastställt program för åtgärder mot salmonella. Epizootilagen (1999:657) styr åtgärderna mot sjukdomar som utgör ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller orsakar allvarliga ekonomiska förluster. De sjukdomar som omfattas av epizootilagen förekommer normalt inte i landet och bekämpas radikalt om de skulle påvisas. Hit hör exempelvis mul- och klövsjuka, svinpest, fågelinfluensa och rabies. För vissa epizootiska sjukdomar styrs bekämpandet också av EU-direktiv. Enligt epizootilagen har varje djurhållare skyldighet att anmäla misstanke om epizootisk sjukdom till veterinär, som i sin tur har skyldighet att agera med adekvata åtgärder, bland annat underrätta länsstyrelsen och Jordbruksverket. Länsstyrelsen skall underrätta Statens veterinärmedicinska anstalt,
5
distriktsveterinärerna, kommunen , m fl. Kan sjukdomen smitta människor skall smittskyddsläkaren, Smittskyddsinstitutet och Livsmedelsverket underrättas. Enligt epizootiförordningen (1999:659) leder Jordbruksverket bekämpningsåtgärder enligt epizootilagen. Jordbruksverket får överlåta vissa beslut till länsstyrelsen. Statens livsmedelsverk, Statens veterinärmedicinska anstalt och länsstyrelserna skall i samråd med Jordbruksverket upprätta beredskapsplaner som anger vilka åtgärder som myndigheterna skall vidta för att bekämpa inträffade epizootiska sjukdomar. 2.2
Epizootiorganisationen Jordbruksverket har det centrala ansvaret för tillämpningen av epizootilagen och zoonoslagen. Verket utfärdar tillämpningsföreskrifter och leder och samordnar förebyggande åtgärder och bekämpande. Till Jordbruksverket hör distriktsveterinärorganisationen (dvo), som på fältet svarar för att beslut fattade av verket centralt eller av länsstyrelsen blir verkställda. Livsmedelsverket har det centrala ansvaret för livsmedelssäkerheten. Till Livsmedelsverket hör också besiktningsveterinärorganisationen, som på slakterierna svarar köttkontroll och smittbevakning. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är expertmyndighet och svarar för information och rådgivning till beslutande myndigheter. SVA har också nationellt anvisningslaboratorium. Länsstyrelsen svarar för tillsyn och bekämpningsåtgärder inom länet. Länsledningen fattar övergripande beslut. Länsveterinären är närmast ansvarig för den praktiska hanteringen av frågorna. Rättsenheten bevakar juridiska aspekter. Detaljföreskrifter för länsstyrelsens deltagande i smittbekämpning saknas, beroende på att Jordbruksverket av formella skäl inte kan föreskriva vad länsstyrelsen skall göra. I stället finns en epizootihandbok vari anges vad länsstyrelsen förväntas göra. Kommunerna har ansvar för bl a miljöbalkens tillämpning vad avser t ex gödseloch avfallshantering, nedgrävning av djur och skadedjursbekämpning. Kommunen har även det operativa ansvaret för djurskyddstillsyn och livsmedelstillsyn. Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren svarar för åtgärder enligt smittskyddslagen i det fall smittan kan drabba människor. Polismyndigheten svarar vid behov för handräckning, bevakning, trafikreglering, mm. Länsstyrelsen samverkar med ett stort antal organisationer och företag inom jordbruksnäringen, hästsport, fiske, jakt och företag som kan komma att involveras, t ex saneringsföretag.
6
2.3
Planering Ett flertal av de epizootiska sjukdomarna är ytterst smittsamma. Av avgörande betydelse för att snabbt få utbrottet under kontroll är dels att smittan upptäcks i ett tidigt stadium, dels att effektiva bekämpningsåtgärder kan sättas in omgående. På Länsstyrelsen finns en epizootiberedskapsplan, vari anges vilka åtgärder som skall vidtas vid misstänkt eller konstaterat fall av epizootisk sjukdom. För det övergripande ledningsansvaret finns en epizootigrupp sammansatt av företrädare för länsledningen, rättsenheten, länsveterinären, försvarsdirektören, informationsansvarig samt länspolismästaren. Beredskapsplanen redovisar ansvars- och befogenhetsfördelning och anger detaljerat vilka åtgärder som skall vidtas vid olika scenarios, samverkande myndigheter och organisationer, informationskanaler, resursförteckningar, mm. Planen skall revideras årligen. Övningar och spel genomförs återkommande på central och regional nivå. För zoonosbekämpning (salmonellabekämpning) finns ingen motsvarande beredskapsplanering. Anledningen är att - salmonella förekommer allmänt men sporadiskt och bekämpandet tillhör vardagsarbetet, - smittspridningen är långsammare än vid epizootiska sjukdomar, - det finns en omfattande förebyggande kontroll i alla led i animalieproduktionen, som skall förhindra smittspridning och - ett utbrott av den storlek vi nu har sett inte var förväntad. Eftersom åtgärderna vid epizooti- och zoonosbekämpande i många stycken är likartade har epizootiberedskapsplanen varit till hjälp även vid salmonellautbrottet.
2.4
Länsstyrelsens krishantering
2.4.1 Planering Länsstyrelsen har den planering som krävs enligt Räddningstjänstlagen (1986:1102) och är främst inriktad på ansvaret enligt 28 § Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmänheten eller vid överhängande fara för ett sådan utsläpp svara för räddningstjänsten. Länsstyrelsen skall också svara för saneringen efter utsläpp från en kärnteknisk anläggning. Länsstyrelsen är i detta avseende en statlig räddningstjänst med primärt ansvar. Länsstyrelsen skall ha en plan som enligt 48§ Räddningstjänstförordningen behandlar • organisation • samband • strålningsmätning • information till allmänheten • personella och materiella resurser i länet • saneringsmetoder • andra frågor av betydelse för beredskapen Räddningstjänstförordningens 34§ reglerar ytterligare en uppgift för vilket en planering skall ske - Fordras omfattande räddningsinsatser i Kommunal räddningstjänst, skall länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de
7
kommuner som berörs av insatsen. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst, skall länsstyrelsen svara för att räddningsinsatserna samordnas. Tidigare planering för höjd beredskap är inte aktuell och särskild anpassningsplanering ( 5 års sikt) har inte påbörjats. Länsstyrelsen har idag ingen annan beredskap än den grundberedskap som finns enligt ovan. 2.4.1.1.Plan vid allvarliga tillbud /olyckor Planen fastställdes genom styrelsebeslut 1997-11-07 och har inte reviderats annat än vad gäller bemanning, dock har inte reviderade blad utsänts. Till planen hör en Stabsinstruktion för det interna arbetet samt en kortversion som larmmottagarna har haft i hemmet. Planen är delvis inaktuell och det finns ett utkast till ny plan (se p 2.4.2.2) bl a efter den provorganisation som testades under kärnkraftsövning ”Halvar” (2003-05-13). Vid nämnda övning gjordes en utvärdering som också ska ligga till grund för ny bemanningsplan. Vissa kompetenser saknas i länsstyrelsens egen organisation och flera befattningar kräver speciell utbildning utöver den egna sakkompetensen. Länsstyrelsen saknar idag t ex stabschef. Vid övningen lånades sådan in från brandförsvaret i Norrköping, men detta får betraktas som en tillfällig lösning av övningstekniska skäl. En utbildningsplan finns, något som även Räddningsverket krävt vid sina tillsyner. Ett stort problem är att avsätta tid för utbildning av personal. Tillgång på lämplig utbildning finns däremot. 2.4.2.2 Krishanteringsplan Krishanteringsplan är benämningen på den reviderade plan som avses gälla från och med årsskiftet. Planen kommer då att även reglera de nya uppgifter som tillkommit genom det s k områdesansvaret ( se p 2.5) och vara anpassad till ny lagstiftning på räddningstjänstområdet (Lag om skydd mot olyckor). 2.4.2.3 Informationsplan I länsstyrelsens informationsplan ( behov av revidering) vid kris, beredskap, krig eller andra förhållanden som påkallar särskilda informationsåtgärder gäller samma mål, riktlinjer och organisation som finns i gällande Informationspolicy. För att möta ett ökat informationsbehov från allmänhet och samverkande myndigheter kan särskild personal den s k Upplysningscentralen bestående av 10 personer organiseras som en del i Krishanteringsorganisationen. Beslutet kan fattas av länsledningen eller enligt delegation i samband med att organisationen agerar enligt Räddningstjänstlagstiftning eller enligt planering för extraordinära händelser för vilka länsstyrelsen ska ha en särskild planering (3§ SFS 2002:472). Länsstyrelsen ska hålla sig underrättad om händelseutvecklingen genom att under en kris kontinuerligt inhämta, sammanställa, analysera och förmedla lägesinformation till alla berörda organisationer inklusive Regeringen och Krisberedskapsmyndigheten. Om flera parter är berörda ligger det i länsstyrelsens ansvar att verka för att parterna samordnar sin information. Ansvarsprincipen måsta noga beaktas så att länsstyrelsen inte går förbi den part som har det direkta ansvaret.
8
Organisationen finns beskriven i länsstyrelsens ” Plan vid allvarliga tillbud/ olyckor”. Grundprinciperna för länsstyrelsens information är att den ska vara öppen, snabb, begriplig, relevant, trovärdig och offensiv. Allmänhet, samverkande myndigheter/ organisationer samt journalister som kontaktar länsstyrelsen ska få en snabb och korrekt service på alla nivåer. Under normala förhållanden ansvarar chefer och länsexperter för information inom den egna verksamheten både externt och internt. De kanaler som ska användas i händelse av kris m.m. är i första hand SR, SVT och övrig etermedia då behovet av snabb information är stort. Samtlig press inom länet ska informeras på det sätt som situationen kräver, genom pressmeddelande, presskonferens eller på annat sätt. All information som publiceras ska också publiceras på länsstyrelsens hemsida. 2.4.2
Bemanning - En kompetent krishanteringsorganisation Begreppet krishanteringsorganisation har valts mot bakgrund av att länsstyrelsen som områdesansvarig myndighet har uppgiften att stödja, samverka kring och samordna de insatser som berörda aktörer i länet behöver vidta inför, under och efter en krissituation. Länsstyrelsen leder som områdesansvarig myndighet endast sin egen verksamhet. Områdesansvaret innebär inte att leda annans verksamhet varför begreppet hantering används i stället för ledning. Länsstyrelsens krishanteringsorganisation bör: • genom effektiva rutiner för larmning ha en omedelbar förmåga att agera • så långt som möjligt ha en organisation och lokalisering som överensstämmer i fred, kris och krig • vara utbildad, övad och samtränad • ha upparbetade nätverk och samverkansrutiner med de myndigheter och samhällsorgan som är viktiga i krishanteringen • ha tillgång till robusta tekniska ledningsresurser och ändamålsenliga lokaler • ha kompetens och kapacitet anpassad till lägets krav • ha en uthållighet på minst en vecka (utgångspunkt för diskussion) • regelbundet delta i lednings- och samverkansövningar tillsammans med samverkande myndigheter m.fl. Länsstyrelsen har en bred kompetens och expertkunskap inom de flesta samhällssektorer. Länsstyrelsen har i fredsverksamheten en effektiv intern samordning och samverkan och ett omfattande kontaktnät med ett stort antal myndigheter, kommuner, organisationer och andra organ av betydelse för samhällets utveckling och beredskap mot olika påfrestningar. Kontaktnätet gäller inte bara regional nivå utan även lokal och central ledningsnivå. Länsstyrelsen har vidare utvecklat effektiva metoder att nyttja personal i och utanför länsstyrelsen i arbetsgrupper och projekt för att lösa uppgifter som ofta är sektorövergripande. I många fall arbetar länsstyrelserna också i samverkan för att lösa gemensamma regionala problem. Därför är områdesansvaret en till synes naturlig uppgift för länsstyrelserna redan under normala förhållanden. 9
Länsstyrelsen samordnar verksamheten från fredsuppehållsplatsen vid svåra påfrestningar m.m. Skyddat ledningsutrymme och telesäkerhetsåtgärder anordnas så att effektiv samverkan kan åstadkommas för de händelser som kan bli aktuella i länet. Utgående från fredsorganisationen formas en operativ kärna/krisstab med erforderligt ledningsstöd som kan samordna verksamheten internt och stödja länsledningen. En effektiv informations- och upplysningsverksamhet organiseras. De upparbetade samverkanskanalerna till andra myndigheter och aktörer utnyttjas (ibland kan dessa behöva kompletteras med hänsyn till oförutsedda händelser). Länsstyrelsen utnyttjar i allt väsentligt egen personal för att samordna verksamheten i en krissituation. Erforderligt expertstöd erhålls dessutom genom samverkanspersonal från andra organ eller genom särskild expertis som kontrakteras. Områdesansvaret innebär att samverkansbehovet med andra parter kommer att öka. Länsstyrelsen måste utbilda och öva en organisation i samverkan med andra intressenter som kan anpassas efter det som inträffar. Områdesansvaret innebär att frekvensen för att träda i funktion kommer att öka samt att ett bredare spektrum av krissituationerna kan bli aktuellt. En förutsättning att klara bemanningen vid olika krissituationer är att personal kan rekryteras från länsstyrelsens olika enheter. Detta har hitintills skett informellt d v s personer och deras chefer har fått en muntlig förfrågan. Diskussion om utbildnings- och övningskrav har inte diskuterats djupare utan ansetts som en självklarhet (av CBR-funktionen) för att vederbörande skall klara uppgiften och åtagandet. 2.5 Länsstyrelsens geografiska områdesansvar Ett inriktningsdokument för Länsstyrelserna (2003-09-09) , gemensam tolkning av samtliga län.
Inledning Det moderna samhället är sårbart. För att skapa ett säkrare samhälle krävs att samhällets aktörer arbetar tillsammans för att nå det gemensamma målet - att minska sårbarheten och öka förmågan att hantera kriser när de inträffar. Samhällets beredskap tar avstamp i den normala, dagliga verksamheten som sedan kompletteras för att stärka samhällets förmåga att hantera och motstå extraordinära händelser, svåra påfrestningar och ytterst höjd beredskap. Sedan den 1 juli 2002 har Sverige en ny struktur för krishantering. Denna struktur utgår från en helhetssyn på samhällets risker, sårbarhet och resurser och från att samhällets beredskap ska byggas underifrån. På den regionala nivån har länsstyrelserna ett områdesansvar för arbetet med allvarliga kriser i fred samt höjd beredskap. Syftet med denna framställning är att förtydliga Länsstyrelsens geografiska områdesansvar inom ramen för det nya krishanteringssystemet.
10
Länsstyrelsens ansvar enligt räddningstjänstlagen (liksom i förslag till lag om skydd mot olyckor) eller verksamhetsansvar i övrigt behandlas inte närmare i detta dokument. Det bör ändå framhållas att Länsstyrelsens roll i krishanteringssystemet och i förslag till lag om skydd mot olyckor uppvisar stora principiella likheter, varför det är angeläget att Länsstyrelsen kan anlägga ett helhetsperspektiv på uppgiften att förebygga och hantera olyckor och andra påfrestningar i vid mening. Förslaget till lag om skydd mot olyckor, som riksdagen väntas fatta beslut om under hösten 2003, innebär för Länsstyrelsen en vidgad roll med utökade uppgifter i fråga om rådgivning, stöd och tillsyn. Grunder Utgångspunkterna för denna framställning är regeringens proposition 2001/02:158 ”Samhällets säkerhet och beredskap” där områdesansvaret som begrepp introduceras. Riksdagens beslut om ett nytt krishanteringssystem vilar på grundläggande principer om närhet, likhet och ansvar. Ansvaret att hantera kriser åvilar dels sektorsansvariga myndigheter, dels områdesansvariga myndigheter. Med område avses här ett geografiskt avgränsat område motsvarande kommun, län och riket som helhet. Kommunen, Länsstyrelsen och Regeringen är områdesansvarig inom respektive område. Sektorsansvariga myndigheter har en skyldighet att samverka med Länsstyrelsen som områdesansvarig myndighet. Områdesansvaret uttolkas också utifrån Förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion samt Förordning (2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap. Den paragraf som främst beskriver områdesansvaret är 50 § länsstyrelseinstruktionen: ”Länsstyrelsen har inom länet ett ansvar för åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap enligt förordningen (2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap. Länsstyrelsen skall hålla sig underrättad om händelseutvecklingen i sådana situationer och verka för att nödvändig samverkan kan åstadkommas.”
I 3 § SFS 2002:472 uttrycks de situationer där områdesansvaret för Länsstyrelsen ska gälla: 1. situationer som uppstår hastigt, oväntat och utan förvarning, 2. situationer som kräver brådskande beslut och samverkan med andra samhällsorgan, 3. situationer som allvarligt påverkar samhällets funktionsförmåga eller tillgång på nödvändiga resurser, och… Områdesansvarets innebörd Länsstyrelseinstruktionens 50 § att ”verka för att nödvändig samverkan kan åstadkommas” är en bärande del i områdesansvaret. Även ansvarsprincipen, som innebär att den som har ansvar för en verksamhet i normala förhållanden ska ha motsvarande ansvar under kris- och krigssituationer, är viktig för att beskriva områdesansvaret, eller egentligen vad det inte är. Områdesansvaret handlar inte om
11
att ta över någon annans sektors- eller områdesansvar utan i stället, i enlighet med länsstyrelseinstruktionen, om att verka för att samverkan kan åstadkommas, att vara den part som stödjer andra organisationer i syfte att skapa gemensamma målsättningar och inriktningar. Länsstyrelsen skall se till att beredskapsförberedelserna bedrivs med en enhetlig inriktning. Länsstyrelserna skall inom ramen för sitt områdesansvar verka för att tvärsektoriella åtgärder vidtas och samordnas vid sådana händelser som anges i förordningen (2002:472) om fredstida krishantering och höjd beredskap. Länsstyrelsen skall därför i stor utsträckning fungera som katalysator och skapa arenor för att diskutera och etablera kontakt. En effektiv krishantering förutsätter förebyggande arbete. Områdesansvaret innefattar därför åtgärder före, under och efter en krissituation. Även om områdesansvaret främst hänför sig till situationer av mycket komplex karaktär måste samverkan också enligt likhetsprincipen fungera vid mindre allvarliga situationer än de som avses i 3 § SFS 2002:472. Uppgifter utifrån det geografiska områdesansvaret Länsstyrelsen ska samverka med och ge stöd till de organ som är primärt ansvariga för krishanteringen men inte ta över myndigheter/organisationers ansvar. Relationen till kommunerna måste särskilt uppmärksammas, eftersom dessa, enligt närhetsprincipen och lagen om extraordinära händelser, har ett särskilt krishanteringsansvar. Följande uppgifter bedöms som särskilt viktiga för att Länsstyrelsernas geografiska områdesansvar ska kunna utövas. • Att bygga och upprätthålla relevanta nätverk: Tillgången till relevanta nätverk är en viktig förutsättning för att områdesansvaret ska kunna utövas. Dessa nätverk leder till samverkan i förebyggande arbete, planering, utbildning och övningar och bidrar till en utveckling av den regionala krishanteringsförmågan. • Att göra regionala risk- och sårbarhetsanalyser: Tvärsektoriella risk- och sårbarhetsanalyser utgör en grund för förebyggande åtgärder och inriktning av planering, utbildning, övningar och beredskap. Främst är det de sektorsansvariga som ska genomföra analys inom sina ansvarsområden. I områdesansvaret ligger sedan uppgiften att inom länet, skapa en regional bild av risker och sårbarheter. Arbetet skall bedrivas i samverkan med kommunerna i länet, länsstyrelserna i grannlänen, sektorsansvariga myndigheter och andra berörda organisationer. • Att ha förmåga att informera: Länsstyrelsen ska hålla sig underrättad om händelseutvecklingen genom att under en kris kontinuerligt inhämta, sammanställa, analysera och förmedla lägesinformation till alla berörda organisationer inklusive Regeringen och Krisberedskapsmyndigheten. Om flera parter är berörda ligger det i länsstyrelsens ansvar att verka för att parterna samordnar sin information. Ansvarsprincipen måsta noga beaktas så att länsstyrelsen inte går förbi den part som har det direkta ansvaret. • Att verka för effektivt resursutnyttjande: I länsstyrelsernas instruktionsmässiga uppgift, att i sådana situationer som nämns i förordningen om fredstida krishantering (SFS 2002:472) verka för att nödvändig samverkan kan åstadkommas, ligger också att bidra till att erforderliga resurser görs tillgängliga för att samutnyttjas på ett effektivt sätt. Länsstyrelsens möjlighet att prioritera resurser är begränsade till höjd beredskap och i fredstid till att, efter regeringsbeslut, prioritera statliga resurser. Medlet för att åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande
12
är därför samverkan, där resursutnyttjandet kan förberedas och utvecklas, bl.a. genom nätverksbyggande och anordnande av gemensamma utbildningar och övningar. Länsstyrelsen bör tillsammans med berörda aktörer skapa en gemensam lägesbild. Denna kan i sin tur utgöra ett bra beslutsunderlag för effektivt resursutnyttjande. • Att ge en enhetlig inriktning av krishanteringsförberedelserna: Krishanteringsförberedelserna skall anpassas till de behov som finns inom det aktuella geografiska området och syftar till att de aktörer som verkar inom området uppträder samordnat och effektivt. En helhetssyn måste prägla planeringsprocessen och det tvärsektoriella perspektivet ska lyftas fram. • Att stödja arbetet med kommunal krishantering: Länsstyrelsen ska ge kommunerna stöd i deras uppgift som områdesansvariga. Länsstyrelsens stöd till den lokala nivån ska också avse kommunernas verksamhetsansvar. Några viktiga verktyg för att åstadkomma detta är stöd i arbetet med kommunal risk och sårbarhetsanalys, utbildning och övningar samt att länsstyrelsen skapar ett regionalt råd för extraordinära händelser och svåra påfrestningar. • Att följa upp beredskapsförberedelserna Länsstyrelsen skall årligen följa upp beredskapsförberedelserna på lokal nivå och rapportera vilka beredskapsförberedelser som vidtagits samt redovisa en bedömning av effekten av de vidtagna åtgärderna. 2.6
Larmning Larmning av länsstyrelsen skedde (före 2003-10-01) via SOS Alarm. Det gällde underrättelse vid händelser som skulle kunnat föranledda en insats eller en ”mental” förberedelse enligt en överenskommen lista över större olyckor/händelser. Larmet gick till utsedda larmmottagare som inte hade något krav på beredskap eller tillgänglighet. Vid förväntade vädersituationer som kan komma att innebära storm och/ eller snöoväder skickar SMHI särskilda faxmeddelanden till länsstyrelsen. Härutöver sker direktkontakt (oftast till försvarsdirektör) från företrädare för ansvariga organisationer/ myndigheter t ex Vattenfall, utsedd räddningsledare etc. Vid risk för kärnteknisk olycka sker larm enligt särskild ordning (SSI , SOS,). Regler finns i Räddningstjänstlagstiftningen. Räddningstjänstförordningens 66§ reglerar ytterligare en larmväg När en räddningsinsats är avslutad efter en olyckshändelse då miljön blivit skadad, skall räddningsledaren underrätta den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddet eller länsstyrelsen ( hitintills miljövårdsenheten alt försvarsdirektör). Länsstyrelsens Plan vid allvarliga tillbud/olyckor med Stabsinstruktion innehåller regler för hur lammottagare skall agera.
2.7
Vakthavande beslutsfattare I syfte att stärka samhällets krisberedskap och för att skapa förutsättningar för länsstyrelserna att i enlighet med sitt områdesansvar kunna följa läget i länet och hålla sig underrättade om sådana extraordinära händelser som kan eskalera till svår påfrestning, är det viktigt att det under alla tider på dygnet går att komma i kontakt med länsstyrelserna. Krisberedskapsmyndigheten har avsatt medel för inrättandet av en VB-funktion och länsstyrelsen har 2003-09-30 inrättat funktionen som idag består av 8 personer men avsikten är att 10 personer ska dela på uppgiften. Länsstyrelsen har utarbetat en instruktion för uppgiften och i den beskrivs vilka områden som avses;
13
• Utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning • Andra händelser som kan komma att kräva omfattande kommunala och /eller statliga räddningsinsatser • Händelser som omfattar länsstyrelsens områdesansvar enligt förordning (2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap • Händelser som ska hanteras enligt Epizootilagstiftningen 3
Händelsen – utbrottet 3.1 Utbrottet I mitten av maj 2003 upptäcktes salmonella (Salmonella cubana) i ett rutinprov taget i en mindre svinbesättning i södra Östergötland. Smittfallet hanterades av Jordbruksverket, Länsstyrelsen och distriktsveterinären enligt gängse rutiner med restriktioner (spärrförklaring) och utredning. Uppföljande undersökningar visade att salmonellasmittan var utbredd bland djuren och förekom även i foder på gården. Provtagning i fabriken som levererat fodret visade att en av produktionslinjerna var kontaminerad med salmonella och produktionen där stoppades den 10 juni. Foderföretaget tillhandahöll listor över utlevererat foder och med ledning av dessa gjordes en begränsad provtagning på ett 20-tal gårdar som erhållit foder samma vecka som indexfallet. Resultatet av dessa undersökningar blev klart i midsommarhelgen och visade att ca hälften av gårdarna hade smittade djur eller smittat foder på gården. Det var nu uppenbart att vi hade att göra med ett utbrott av mycket stor dimension. Av fodertillverkarens listor framgick att från 1 maj och fram till leveransstopp hade ca 80 gårdar fått foder från den smittade linjen. Samtliga dessa gårdar, varav de flesta fanns i Östergötland, skulle undersökas genom prov från samtliga djur och från foder. Med något undantag berördes svinbesättningar, varav några mycket stora. Det handlade således om massundersökningar som var mycket resurskrävande och som dessutom skulle genomföras snabbt. Det förelåg akut personalbrist på alla nivåer. Trots alla problem kunde undersökningen genomföras på ca en och en halv vecka. Bland de undersökta besättningarna befanns 48 vara smittade, varav 36 i Östergötland. Dessa spärrades och hanterades enligt vanliga rutiner. Vid en mera ingående utredning på foderfabriken framkom att smittat foder kunde ha gått ut redan i februari. Med anledning härav kontrollerades ytterligare 27 gårdar, varigenom ytterligare en smittad gård i Östergötland påträffades. Samtliga smittade gårdar spärrades, d v s de belades med restriktioner avseende inoch utförsel av djur, slakt, personalflöden, etc. Ytterligare provtagningar har utförts för att kartlägga smittans utbredning och identifiera smittbärare. Samtliga berörda lokaler och foderhanteringssystem skall saneras. Från högsta politisk nivå uttalades på tidigt stadium att massavlivningar av djur skulle undvikas och att slakt från smittade gårdar i stället skulle ske där det var möjligt. Enligt regelverket måste slakt från spärrade enheter ske i särskild ordning, vilket innebär att slakten sker i långsam takt och att alla kroppar provtas och kvarhålls tills analysresultatet visat frihet från salmonella. Slaktkapaciteten är vid
14
denna så kallade särslakt betydligt reducerad och kylkapaciteten kan vara begränsande. Trots att ett stort antal grisar slaktats i särskild ordning (ca 30 000 i början av oktober) har ett nästan lika stort antal grisar fått avlivas och destruerats. Avlivning har skett av alla smittbärare och därutöver har djur fått avlivas av djurskyddsskäl och platsbrist. Den största posten avlivade djur är smågrisar som inte kunnat säljas. Avlivningarna har utförts av Svensk Lantbrukstjänst. För att kunna friförklaras skall i de smittade besättningarna samtliga djur slaktas, avlivas eller smittfriförklaras genom upprepad provtagning och stallar och fodersystem genomgå omsorgsfull sanering. För varje besättning utformas en detaljerad saneringsplan. Saneringsarbetet utförs i de flesta fall av inhyrda saneringsfirmor. Om produktionen bedrivs i skilda enheter kan friförklaring ske etappvis. Merparten av besättningarna förväntas kunna friförklaras under hösten, men några kommer sannolikt att vara belagda med restriktioner in på nästa år. 3.4
Organisation Ansvars- och uppgiftsfördelning framgår översiktligt av 2.1 Omedelbart efter midsommarhelgen ordnades ett telefonmöte med Jordbruksverket, StatensVeterinärmedicinska Anstalt, Livsmedelsverket och Länsstyrelsen där strategier för det fortsatta arbetet planlades. Telefonmöten hölls därefter dagligen under drygt en månad och därefter med glesare intervall. Länsstyrelsen/ länsveterinären sammankallade samma dag till ett krismöte med representanter för distriktsveterinärorganisationen, djurhälsovården, laboratorium, besiktningsveterinärorgansationen, slakteri och foderföretaget. Länsledningen informerades och höll sig informerad om utvecklingen samt gav klartecken till resursförstärkning – en länsveterinär och en assistent. En ledningsgrupp bestående av länsveterinär, distriktsveterinär och veterinär från Svenska Djurhälsovården konstituerades. Ledningsgruppens uppgift i första skedet var att organisera det omfattande provtagningsarbetet. En varierande styrka av fältarbetande distriktsveterinärer ( 5-15/dag ) ställdes av Jordbruksverket till gruppens förfogande. Även Djurhälsovården (5-6 pers sammanlagt )ställde personal till förfogande och Blå Stjärnan (ca 4/dag) erbjöd hjälp för att assistera veterinärerna under provtagningstiden. Styrkan samlades varje morgon i Länsstyrelsens sessionssal för information och genomgång av arbetsuppgifter. Arbetsgivaransvaret åvilade Jordbruksverket medan arbetsledningen sköttes av länsveterinären. Det administrativa arbetet var mycket stort och sköttes inledningsvis enbart av veterinärenhetens assistent (ersatt under 2 veckor av person från Samhällsbyggnadsenh) . Arbetet bestod i omfattande diarieföring och hantering av remisser, provsvar och handlingar för kommunicering. Härutöver administrerades den av Jordbruksverket anställda personalen. Enheten förstärktes senare med en person från Bemanningsföretag sedermera projektanställd. Länsveterinären hade ansvar för bemanningsplan, fördelning av arbete, samt för att resultat av provtagning vidarebefordrades till berörda djurägare. I övrigt upptogs Länsstyrelsens arbete av dagliga telefonmöten med samverkande myndigheter, strategi- och informationsmöten, kontakter med näringen och lantbrukare.
15
Massmediatrycket var intensivt under de första veckorna. De många djurägarna, berörda men även andra, samt branschfolk hade behov av information från länsveterinären. Först i samband med att kontaktveterinär tillkom (efter ca 1 månad) minskade telefontrycket. Djurhälsovården, konsulter för svinuppfödarna, kunde avlasta en del. I ett senare skede tillkom ett stort arbete med att utarbeta saneringsplaner för varje smittad besättning - ett arbete som utfördes i samarbete med ansvarig kontaktveterinär. I detta skede hade en ytterligare länsveterinär tillförts organisationen. Jordbruksverket delegerade i slutet av juli till Länsstyrelsen att besluta om åtgärder på 15 av de spärrade gårdarna. 3.5
Information I samband med salmonellautbrottet den 24 juni informerade länsledningen (länsrådet) informationsansvarig under pågående semester. Länsveterinären kontaktades och erbjöds informationsstöd om informationsbehov skulle uppstå. Läget bedömdes då inte vara så akut att pågående semester skulle avbrytas. Efter ytterligare telefonkontakter under veckan bedömdes att information borde ske under fredagen den 27 juni men bedömningen (av länsveterinären) var då att Jordbruksverkets pressinformation var tillräcklig. Samtidigt var det uppenbart att media i länet utsatte länsveterinärenheten för stort tryck. Det var svårt att få överblick och göra en vettig bedömning av informationsinsatser och behov, eftersom personalen var överhopad med arbetsuppgifter, telefonsamtal och möten. Den 30 juni, träffades informationsansvarig och tf länsveterinär och det mötet resulterade i länsstyrelsens första pressmeddelande. På grund av tidspress avstod länsstyrelsen från presskonferens. Ytterligare pressmeddelande publicerades den 2 juli och den 16 juli. 4
Bedömning
4.1. Bitr länsveterinärens bedömning Den svenska hållningen är att våra konsumenter inte skall smittas av salmonella via livsmedel. Såvitt känt finns inte ett enda humanfall som kan kopplas till utbrottet dokumenterat. I så måtto får anses att bekämpningsarbetet varit framgångsrikt och visar att systemet fungerat. Trots en mycket allvarlig brist inom egenkontrollen i den första delen av livsmedelskedjan (fodertillverkningen) med utbredd djursmitta som följd har humansmitta kunnat förhindras, vilket är det primära målet. Därmed är emellertid inte sagt att det saknas anledning att kritiskt granska arbetet. De fanns en besvärande tröghet innan arbetet kom igång effektivt. Det tog lång tid för inblandade myndigheter att få fram en gemensam strategi. Strategierna justerades alltför ofta och i sent skede. Det tog ofta lång tid att få klara svar på specifika frågeställningar. Det var ofta svårt att ge klara besked till djurägare och massmedia. Det aktiva informationsansvaret hade Jordbruksverket påtagit sig i samråd med övriga. Den officiella informationen om det aktuella smittläget har dagligen publicerats på SVA´s hemsida, även detta efter överenskommelse med samtliga inblandade. Problemen hade sin främsta grund i den personalbrist som rådde på alla nivåer.
16
4.2 Informationsansvariges bedömning Utbrottet skapade ett stort informationsbehov. Både hos media, regional och riksmedia som visade ett mycket stort intresse, men också hos allmänhet och hos drabbade bönder. Länsstyrelsens ansvar var att möta det informationsbehovet. En mängd olika uppgifter och siffror förekom under de första veckorna, som gjorde informationsläget oklart. Informationen upplevdes ostrukturerad och utan plan. Till vissa delar berodde det på oklart informationsansvar och ansvarsfördelningen mellan Länsstyrelsen, Jordbruksverket, och Statens veterinärmedicinska anstalt. Det var ändå helt uppenbart att kritiken skulle komma kring just det temat i pressen, vilket det också gjorde. Bedömningen är att länsledningen, länsveterinären, försvarsdirektören och informationsansvarig borde ha haft ett strategimöte den vecka utbrottet uppdagades efter midsommar. Utifrån det mötet skulle sedan en plan för de närmaste veckorna ha fastlagts. Behovet fanns av att avdela minst en person som enbart hade skött mediakontakter och samordnat information med de övriga verken, så att informationen blivit samstämd. Länsstyrelsen borde ordnat dagliga presskonferenser i inledningsskedet, där media erbjudits en samlad information. Detta fanns det särskilt behov av då analyssvaren började komma in och det uppstod olika sifferuppgifter, t ex antalet drabbade gårdar. Det hade väsentligt avlastat personalen om länsstyrelsen istället hade kunnat hänvisa till ett särskilt informationstillfälle. Nu fick personalen istället ta emot många samtal från media och upprepa informationen, med risk för att olika personer gav olika uppgifter. Lidande av detta blev säkerligen många av de lantbrukare som också sökte kontakt och information. 4.3 Försvarsdirektörens bedömning Försvarsdirektör eller annan representant för CBR-funktionen kontaktades inte vid salmonellautbrottet annat än av länsrådet som diskuterade bemanningssituationen och Samhällsbyggandsenhetens personalläge. En kontakt togs med länsveterinärens assistent för att informera sig om situationen och då främst avseende läget på länsstyrelsen. Efter att ha tagit del av berördas beskrivning av situationen och deras bedömning görs följande reflektioner; Personalbristen var initialt uppenbar. Frågan är vilken förstärkning som var mest angelägen. Var det att för att informera allmänheten, berörda lantbrukare eller media? Personalförstärkning från länsstyrelsens övriga enheter kan bara till viss del utgöra en resurs om det är den veterinära kompetensen som är den mest angelägna. Att stötta upp med informatörer kräver att den veterinära sakkunskapen finns tillgänglig för att utforma beskeden som efterfrågas. Frågornas karaktär, allmänna eller specifika för den drabbade, avgör den ev insatsen. Ett ostrukturerat arbete kunde eventuellt ha avhjälpts av en stabsorganisation som kunnat göra en långsiktig bedömning av arbetet, personalplanering, behovsanalyser, omfallsplanering etc. Salmonellautbrottet är inte att betrakta som en extraordinär händelse enligt den lagstiftning som gäller för kommuner och landsting sedan 1.1 2003. Inte heller faller det inom begreppet områdesansvar ( se p2.5). Att det upplevts som en katastrof på det personliga planet för de drabbade faller utanför uppgiften enligt definitionen i lagen. Däremot har primärkommunerna enligt kommunallagen ett
17
ansvar för dem som vistas i kommunen och därigenom skulle man kunna säga att en viss krishantering borde kunnat ges via kommunala stödgrupper (krisgrupp, POSOM-grupper etc). Dock gäller även här med reservation att det är den speciella veterinärkunskapen som är det som efterfrågas. Salmonellautbrottet handlar snarare om en stor arbetsbelastning som en liten funktion, som läsveterinären (1+½+1) omöjligt kan hantera samtidigt som ordinarie arbete ska utföras. En försvårande faktor var dessutom rådande semesterperiod. Personalen vid länsstyrelsen är anställd vid länsstyrelsen och placerad på en enhet. Om detta är en rådande princip alla har att acceptera kan ett länsledningsbeslut snabbt omprioritera och omfördela resurser. Kvarstår gör emellertid det faktum att det måste var lämplig personal för just den avsedda uppgiften - i detta fall hantering av salmonellautbrottet och länsstyrelsens uppgift i det sammanhanget. Beaktas måste den tid det gäller (dagar – månader) men initialt måste det kunna lösas. Accepteras inte den principen har myndigheten en svag beredskap i de fall som inryms i det s k områdesansvaret och kraven enligt räddningstjänstlagstiftningen som båda kräver förstärkning från länsstyrelsens olika verksamhetsområden på kort och lång sikt.
5
Åtgärdsförslag Länsledningen har velat tillföra rapporten att Länsveterinärfunktionen, på ett förtjänstfullt sätt, utfört arbetet i samband med salmonellautbrottet med tanke på den personalbrist och omständigheter som rådde. Arbetet kunde emellertid ha bedrivits mer effektivt om det strukturerats på ett annat sätt varför ett antal åtgärdsförslag, som kräver beslut, lämnas. Gruppen finner inte att det krävs någon lagändring. •
Organisationsuppbyggnad/planering – hur skall vi nyttja den beredskapsorganisation som finns och som vi nu successivt bemannar? Initialt, innan läget är akut skulle en Beredningsgrupp (ev VB-gruppen) , alternativt i detta fall delar av epizootigruppen, kunna nyttjas för att göra en strategisk bedömning av läget. Ett ostrukturerat arbete kan avhjälpas av en stabsorganisation gör en långsiktig bedömning av arbetet, personalplanering, behovsanalyser, omfallsplanering etc. Den personal som har uppgifter i de olika beredskapsorganisationerna skulle, som en övning/utbildning, kunna nyttjas även vid en händelse som faller utanför de planerade uppgifterna enligt Krishanteringsplanen/motsv. Detta kan bara ske efter länsledningens beslut då speciell lagstiftning eller delegation inte kan åberopas. Särskilt kategorin informatörer skulle kunna ges en speciell utbildning i att stötta upp på andra enheter vid extremt informationsbehov motsvarande salmonellautbrottet. Informatörer bör rekryteras från länsstyrelsens olika enheter och planering av detta bör ske genom Informationsansvarigs försorg i samråd med CBR och länsveterinären. Bemanning av krishanteringsorganisationen måste formaliseras d v s uttagen personal samt deras chefer, förbinder sig att delta/låta delta i utbildning och övning. Omplacering till annan enhet skulle även kunna ske även om det inte föreligger någon planerad jourberedskap.
18
•
Bättre beredskap - hur skall vi i förväg kunna vara bättre förberedda genom att ha tänkt igenom olika möjliga scenarios. Hur kan en sådan strategisk bedömning bäst göras ? En rutin att hålla strategimöten och aktivera Beredningsgruppen vid förväntad kris /motsvarande om inte annat så för en ”mental förberedelse” samt för att kontrollera tillgänglighet på berörd personal i närtid, något som är särskilt viktigt under semesterperioder. En adekvat scenariobeskrivning kan göras efter genomförd risk- och sårbarhetsanalys. Detta arbete berör hela länsstyrelsen ( se p om Områdesansvaret). Respektive enhet skulle kunna göra ett scenario som redovisades på chefsmöte t ex som en Table Top övning. Övning och utbildning är det bästa sättet att vara förberedd. En plan kan bara vara ett stöd och det är planeringen och deltagandet i den som är det viktiga arbetet.
•
Bemanningsfrågor – var finns kompetensen vi behöver? Delvis på länsstyrelsen – omprioritering som hela beredskapsplaneringen bygger på. Viss utbildning måste ske t ex saknas i dag en stabschef varför 2-3 personer ur länsstyrelsen måste ges sådan utbildning och övning. Härutöver saknas viss specialistkompetens som kan finnas på andra län och då främst från de som inte kan förväntas drabbas av samma problem. Utse ett ”vänlän” för utbyte av resurser / stöd i trängda lägen. En samordnare för epizootiberedskap för samtliga län kan vara en tänkbar resurs och förslagsvis placerad i Östergötland som är ett djurtätt län. En händelse som salmonellautbrottet kräver speciell veterinärkompetens som måsta var gripbar och ev nyanställning/förstärkning av länsveterinärsfunktionen kan även behöva diskuteras. Härutöver behöver frågan om Krisstöd för berörda/drabbade klaras ut men också den egna personalens behov av debriefing. Detta är en uppgift för personalfunktionen att planera i samverkan med CBR och förslagsvis US i Linköping eller ViN.
•
Informationspolitiken – Hur skall vi få ut ”rätt info” och samtidigt ge specialisterna tid till sakfrågor. En person avdelas för informationsarbetet. Den personen, som inte ska vara någon från länsveterinärfunktionen, deltar kontinuerligt i arbetet och får samma information som alla övriga. Informationsansvarig deltar och samordnar /koordinerar informationen med andra samverkande myndigheter samt bevakar andras hemsidor, kontaktar samverkandes informationsansvariga och hanterar länsstyrelsens hemsida samt ordnar ev presskonferenser, pressinformation etc. Oavsett om länsstyrelsen har det primära informationsansvaret eller inte går det inte att bortse från att vissa frågor kräver svar av den egna länsstyrelsen. En liten Upplysningscentral, 2 informatörer, hade kunnat avlasta med svar på frekventa frågor eller för att slussa samtal vidare/ alt ombesörja att expert ringt tillbaka.
19
Åtgärdsförslag i konkretisering Övergripande åtgärd • Rekrytera Samordnare för epizootiberedskap - samverkan mellan län • Nyrekrytering av veterinär • Länsledningsbeslut /- uppdrag • Utse ”vänlän” för utbyte av krishanterings-/epizootiorganisation (ej angränsande län) • Tillskapa en beredningsgrupp för strategiska bedömningar i tidigt skede av förväntad större händelse som kräver länsstyrelsen insats även om händelsen inte omfattas av särskild lagstiftning • Utarbeta rutiner för när beredningsgrupp ska aktiveras • Rekrytera och utbilda personal för stabsarbete • •
Genomföra risk-och sårbarhetsanalyser inom eget expert-/sektorområde - länsexperter Utforma scenarier – länsexperter
Övriga förberedande åtgärder • Utarbeta rutiner för Krisstöd-debriefing i samband med påfrestande händelser/ kontakter - personalfunktionen •
Rekrytera och utbilda informatörer för större händelser informationsansvarig
•
Formalisera uttagning av personal till beredskapsorganisationerna – försvarsdirektör /länsveterinär Utarbeta övnings- och utbildningsplan – försvarsdirektör /länsveterinär
•
I det akuta skedet • Aktivera staben • Upprätta lämplig ledningsplats med erforderlig teknisk utrustning • Avdela en informationsansvarig • Utforma daglig information • Upprätta Upplysningscentral efter behov • Nyttja / omfördela personal som en utbildning/övning (länsledningens beslut om inte spec lagstiftning och delegation är tillämplig)
Bilagor Direktiv
20
Direktiv 2003-08-26 Utgångspunkten för studien skall vara att finna former för att i en situation som denna bättre utnyttja länsstyrelsens samlade resurser. Följande frågor bör belysas: Informationspolitiken – Hur skall vi få ut ”rätt info” och samtidigt ge specialisterna tid till sakfrågor. Organisationsuppbyggnad/planering – hur skall vi nyttja den beredskapsorganisation som finns och som vi nu successivt bemannar? Bättre beredskap - hur skall vi i förväg kunna vara bättre förberedda genom att ha tänkt igenom olika möjliga scenarios. Hur kan en sådan strategisk bedömning bäst göras ? Bemanningsfrågor – var finns kompetensen vi behöver? Arbetet skall ledas av försvarsdirektör Eva Kihlkrans med deltagande av företrädare för länsveterinären och info. Resultatet av uppföljningen skall redovisas till länsledningen 200310-13 för att sedan bli ett underlag för diskussion vid chefsseminariet 20 oktober. Magnus Holgersson
21
