Utåtriktat biblioteksarbete vid Högskolan i Trollhättan / Uddevalla Projektrapport
Morgan Palmqvist
Högskolan Trollhättan / Uddevalla 2000
INLEDNING ..........................................................................................................................................................3 ALLMÄNT OM UTÅTRIKTAT ARBETE PÅ HÖGSKOLEBIBLIOTEKET ..............................................5 FÖRUTSÄTTNINGAR..............................................................................................................................................5
Distansstudenter & bibliotek GOD BIBLIOTEKSSERVICE KRÄVER SAMARBETE ................................................................................7 INTE BARA HÖGSKOLEBIBLIOTEKET .....................................................................................................................7 Kommunbiblioteken........................................................................................................................................7 Lärcenter med bibliotekarie - exemplet Falköping ........................................................................................8 DALSLANDSKOMMUNERNA – RIKTNING MOT ETT NÄRA SAMARBETE MED HTU:S BIBLIOTEK..............................8 DISTANSBIBLIOTEKARIEN VID HTU .....................................................................................................................9 SAMMANFATTNING ............................................................................................................................................10
Informationsmäkleri ETT SÄTT ATT VERKA I REGIONEN ..........................................................................................................14 TVÅ EXEMPEL ....................................................................................................................................................14 Informationsmäklarna i Helsingborg ...........................................................................................................14 Företagsservice vid högskolebiblioteket i Kalmar .......................................................................................15 ÄR INFORMATIONSMÄKLERI NÅGOT FÖR HÖGSKOLAN TROLLHÄTTAN/UDDEVALLA? .......................................15 Vad en fungerande verksamhet kräver:........................................................................................................16 SLUTSATSER ......................................................................................................................................................16 KÄLLOR & LITTERATUR...............................................................................................................................18
2
Inledning Uppdraget var att bedriva utåtriktat arbete utifrån HTU:s1 biblioteks verksamhet och resurser. Vidare fanns det önskemål om att en översyn av distansstudenternas biblioteksservice skulle rymmas inom nyss nämnda uppdrag. Projektanställningen med en löptid på drygt ett halvår (15 maj – 31 december) hade sin finansiering inom ett större EU-projekt som högskolan drivit. Detta är alltså bakgrunden till föreliggande rapport, som är ett konkret resultat av projektarbetet. Föreliggande skrift är inte att betrakta som en utredning utan som just en rapport utifrån projekttidens verksamhet. Av skäl som framgår längre fram har dock rapporten delvis fått inta en utredande karaktär. Innan man börjar med att bedriva utåtriktat biblioteksarbete gör man klokt i att fundera kring både varför och på vilket sätt. Huvuduppdraget för ett högskolebibliotek är förstås att förse sina studenter och anställda med litteratur, tidskrifter, information, ett varierande antal databaser och sannolikt någon form av pedagogiska insatser knutna till brukandet av dessa tjänster. Därutöver bör biblioteket erbjuda ett rimligt antal studieplatser och datorer. Sedan finns det givetvis en mängd varierande funktioner som kan inrymmas i ett högskolebibliotek men ovanstående torde vara både huvudsakliga och allmängiltiga. Till skillnad från ett folkbibliotek är högskolebibliotekets målgrupp avgränsad och verksamhetsuppdraget tämligen tydligt. Behövs då att man spiller krut på utåtriktat arbete? Är inte såväl avnämare2 som uppdrag så tydligt definierade att det bara är att ”jobba på”? Kommer man till denna slutsats bortser man från att högskolan som helhet är ifrågasättande och en organism i förändring. Detta bör gälla även högskolans bibliotek, vilken dessutom intar en särställning inom administrationen - dit högskolebiblioteken vanligen räknas - genom att verksamheten är så intimt förknippad med högskolans möjligheter till uppvisande av resultat. Då HTU har arbetat hårt ända från början med att etablera goda kontakter med sin omgivning, är det naturligt att ett utvecklingsarbete av biblioteksverksamheten kan innebära ett självständigt riktande utåt; fast självfallet i samarbete med andra nyckelpersoner inom högskolan. Att vara tydlig för omgivningen är inte bara av regionalt intresse utan också en skyldighet om man beaktar den s.k. ”tredje uppgiften”, d.v.s. möjligheten för allmänheten att ha insyn i myndighetens verksamhet. Vidare gäller det att definiera vilka som det utåtriktade biblioteksarbetet skall rikta sig mot. Är det mot dem utanför högskolan eller är det mot grupper inom? Som framgår så sönderfaller skriften i två undersökande delar, varav den ena riktar sig mot en grupp knuten till högskolan - distansstudenterna - och den andra tar som målgrupp främst företag i regionen3. 1
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla förkortas fortsättningsvis med HTU. Låntagare används eftersom begreppet har en så etablerad användning när man åsyftar en allmän biblioteksbesökare. Självfallet är det så att den moderne besökaren av ett bibliotek kan ha en mängd andra föresatser än att låna böcker men detta må inrymmas i just låntagare. Ibland kan dock andra begrepp behövas för att infånga en viss, specifik aspekt av biblioteksbesökaren (besöket kan för övrigt vara av virtuellt slag). 3 Det finns en medveten vaghet kring användandet av begreppet region. Normalt åsyftas det geografiska området kring orterna Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg, vilket är tämligen naturligt. Samtidigt synes det onödigt att 2
3
Den begränsade tid som funnits till förfogande har lett till att arbetet huvudsakligen fått anta karaktären av en utredning av vilka kontakter respektive insatser som bör eller kan göras för att totalt öka bibliotekets servicenivå och synlighet. Allt i enlighet med de krav som ställs på hela HTU att verka för regionens utveckling. Där av har kommit att servicen gentemot distansstudenter har fått inta en centralplats i detta arbete, då dessa är en speciellt viktig grupp både för högskolans och för regionens tillväxt. Inte minst gäller det kommunerna i Dalsland, vilka uppvisat stort intresse för samarbete med HTU.
utesluta övriga delen av Västra Götaland Regionen, då ett så benhårt regionalt tänkande torde vara främmande i högskolevärden.
4
Allmänt om utåtriktat arbete på högskolebiblioteket Förutsättningar Först på listan över arbetsuppgifter stod att reflektera över vad utåtriktat arbete innebär. Det rör sig snarast om en definitionsfråga som måste få ett svar, och som även har med bibliotekets plats på HTU att göra. Grundfrågan är huruvida biblioteket är en så självständig avdelning inom HTU att utåtriktat arbete kan börja redan inom högskolan eller om det är så att det är mot samhället utanför som blickarna skall riktas. Svaret är nog att man måste skapa kontakter med personer inom högskolan för att kunna bedriva detta utåtriktade arbete; eftersom HTU har ett så väl utbyggt kontaktnät med omgivningen, särskilt inom näringslivet, vore det dumdristigt och ineffektivt att inte utnyttja dessa befintliga resurser utanför själva biblioteket. Ganska snart stod det klart att möjligheten till utåtriktad verksamhet förutsätter god organisation av den interna verksamheten. I och med att biblioteken i Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg nyligen blivit en organisatorisk enhet ligger ett stort arbete framöver med att forma dessa till ett sammanhållet bibliotek där personalresurser utnyttjas maximalt, vilket är avgörande för att man skall kunna axla den ökade arbetsbörda som ökad utåtriktad verksamhet skapar – särskilt i ett initialskede. Inte minst behövs ett gemensamt regelsystem för högskolans tre orters biblioteksenheter. Utan ett sådant system av regler är det rent praktiskt svårt för såväl bibliotekspersonal som låntagare att kunna orientera sig på de olika orterna. Dels förlorar man den resurs som den totala arbetsstyrkan utgör (idag knappt 20 personer), dels försvårar man för de lärare och studenter som bedriver sin verksamhet på flera av högskolans orter. Det nyligen implementerade gemensamma datasystemet förtjänar att nämnas, då det är ett viktigt steg i denna riktning. Förutom att man nu kan arbeta mer ortsoberoende - om nu detta kommer att utnyttjas fullt ut är en annan fråga - med exempelvis katalogisering, så har skiftet tvingat till reflektion kring och homogenisering av rutiner och regler. Vidare lägger möjligheten att arbeta på flera av högskolans orter grunden till skapandet av en känsla av att arbeta vid ett, inte tre olika, bibliotek. Detta är väl så viktigt. Likaså stod det klart att ordinarie personal måste involveras i utveckling och kontaktskapande: att för mig som anställd under en kort projekttid bygga upp ett kontaktnät vore att utnyttja tiden dåligt. Bättre i stället att söka utreda vilka möjligheter till kontakter och utveckling som finns; dock är det givet att en mängd kontakter tagits och studiebesök ägt rum för att åstadkomma detta.
5
Distansstudenter & bibliotek
6
God biblioteksservice kräver samarbete Redan här skall påpekas att distansstudenternas biblioteksservice primärt är högskolebibliotekets angelägenhet eller skyldighet. Eller åtminstone borde så vara fallet. Att distansstudenten både kommer och bör komma i kontakt med andra biblioteksverksamheter ändrar inte detta faktum. Sannolikt besöker distansstudenten sitt lokala kommunbibliotek eller i förekommande fall biblioteket vid ett lärcenter4 i syfte att få den service en ”vanlig” student får vid sin regelbundna fysiska kontakt med högskolebiblioteket. Här av kom projekttiden att användas till att utveckla kontakter med folkbibliotek, främst i Dalslandsregionen.
Inte bara högskolebiblioteket En liten bild av kommunala biblioteks betydelse för den relativt nya gruppen låntagare som distansstudenterna utgör kan vara på sin plats. Inte minst för att skänka en förståelse för att folkbiblioteken får inta en så framträdande roll i det från HTU:s biblioteks sida initierade utredandet av distansstudenternas biblioteksservice. För även om högskolestudenter primärt är högskolebibliotekens angelägenhet, så har ett flertal undersökningar visat att en mycket stor del av distansstudenterna (och även ”vanliga” studenter) söker sig till andra bibliotek än det egna högskolebiblioteket. Alltifrån Kulturrådets rapport Ett bildat folk (1995) till ett antal magisteruppsatser5 från biblioteks- och informationsvetenskapliga institutioner i Sverige har visat att högskolestudenter till mycket stor del anlitar andra bibliotek än det egna högskolebiblioteket. Tillsammans skapar dessa undersökningar en för HTU tillräckligt generaliserbar erfarenhet, trots att en egen undersökning av HTU:s distansstudenters biblioteksvanor inte hanns med inom ramen för detta projektarbete. Kommunbiblioteken De tjänster som efterfrågas hos kommunbiblioteket är främst av litteraturförsörjningskaraktär, vilka antingen kan klaras med den egna samlingen eller med hjälp av fjärrlån. Det lokala 4
Parallellt med lärcenter används benämningen studiecenter på samma företeelse. Det kan röra sig om allt från en enkel lokal med datorer och någon vaktmästarliknande personal till stora verksamheter med flera olika personalkategorier, såsom bibliotekarie ansvarande för centrets egna bibliotek. Gemensamt för alla dessa olika typer av lärcenter är att de är primärkommunala satsningar med uppgift att finnas till som stöd för kommunens vuxenstuderande på olika nivår, från kunskapslyft till högskolestudenter. Vid de större lärcentren bedrivs även regelrätt undervisning. 5 Knorring Aineström / Spies (1999) uppvisar i sin magisteruppsats Distansstudenter och folkbibliotek intressanta fakta om bl.a. hur könstillhörighet och utbildningsbakgrund styr val av bibliotek. T.ex. väljer personer med kortare bakomliggande studietid i högre grad att gå till folkbibliotek; så även i högre grad kvinnor. Det förstnämnda inte minst intressant för HTU:s räkning, då sociala betänkande funnits med ända från högskolans start. Regionen som HTU verkar i uppvisar bitvis påfallande låg utbildningsnivå, och många studenter vid högskolan kommer också från studieovana miljöer. Andersson / Clausén (1999), I skuggan av biblioteket, behandlar även de distansstudenter vid en högskola men mer inriktat just på hur en viss grupp upplever att den biblioteksservice de nyttjar fungerar. Andra uppsatser värda att läsa, även om de är än mer specifikt inriktade mot folkbibliotek än Knorring / Spies, har skrivits av Carlsson (1998), Folkbiblioteken i kunskapssamhällets och utbildningens tjänst, och Olsson (1999) Folkbiblioteken och Kunskapslyftet. Märk också hur hett ämnet är just nu: alla magisterarbetena är skrivna under 1998 och 1999!
7
biblioteket kan även fungera som en studieplats, enskilt eller i grupp. Utöver det, och beroende av lokala resurser, torde möjlighet att söka efter information vara efterfrågade. Under lång tid har folkbiblioteken känt av denna ökade arbetsbörda och inte riktigt vetat hur man skall förmå att ge god service inom sina verksamhetsramar.6 En vanlig inställning hos folkbiblioteken har nog ofta varit att högskolan inte riktigt tagit sitt ansvar, och kanske har så varit fallet. Ändå är kommunbiblioteket en omistlig tillgång för distansstudenten, varför samarbete snarare än konflikt är av största vikt framöver. Detta är upprinnelsen till att initiativ tagits till att lösa problemen, kanske inte så mycket eller åtminstone inte i huvudsak för bibliotekens egen skull utan för att ge den växande gruppen av distansstudenter bästa möjligheter att lyckas i sina studier; alltså ett uppdrag av högsta regionala och nationella prioritet. BILL7 heter det projekt som kanske berör HTU mest då de kommuner där flest av högskolans distansstudenter återfinns är representerade här. Visserligen har BILL en tydlig folkbiblioteksprofil just i Västra Götaland – dock rör det sig om ett samverkansprojekt mellan Högskolan i Borås, Uppsala universitet, Örebro universitet, Umeå universitet och slutligen Regionbiblioteket Västra Götaland. Eftersom BILL:s olika delprojekt är avgränsade lokalt har Regionbibliotekets medverkan lett till ovan nämnda riktning mot folkbiblioteken; det har däremot visat sig att initiativet i från HTU:s sida setts som mycket positiv. En kontakt värd att odla. Lärcenter med bibliotekarie - exemplet Falköping I Falköping har kommunen satsat storstilat på sina vuxenstudenter. I övertagna lokaler från den nedlagda postterminalen har man skapat ett välutrustat lärcenter som inte bara riktar sig till distansstudenter utan också till kunskapslyftet och viss annan vuxenutbildning. Föredömligt är att man satsat på ett riktigt bibliotek med fackutbildad bibliotekarie. Bibliotekarien arbetar 50 % vid lärcentrets bibliotek – betalade av kommunens utbildningsnämnd – och 50 % stadsbiblioteket. Denna koppling till folkbiblioteket har visat sig mycket positiv då distansstudenterna ofta dyker upp på båda ställena. Vidare har den nye chefen för lärcentret en vision om att skapa en miljö som så gott de går kan ersätta den närhet till högskolan som distansstudenterna går miste. Här ser han bibliotekets roll som central och har bl.a. sett till att nya ändamålsenliga lokaler kommit biblioteket till dels. Här har vi alltså en utveckling som ligger helt i linje med HTU:s beslut att endast anta distansstudenter knutna till lärcentrer. I och med att Falköping har ett bibliotekariebemannat lärcenter är kommunen extra intressant även om antal utbildningar knutna till HTU minskat där å det senaste, så att endast enstaka kurser återstår.
Dalslandskommunerna – riktning mot ett nära samarbete med HTU:s bibliotek Med dessa kommuner (Bengtsfors, Färgelanda, Mellerud och Åmål) har det inletts ett 6
Som en särskild insats att gör folkbibliotekens vardag lättare kan nämnas Västra Götalands Regionbiblioteks initiativ att köpa in ett exemplar av all kurslitteratur som efterfrågas hos länets folkbibliotek. Dock synes de små resurserna dåligt svara mot behovet. Här skall dock inte anteciperas utvärderingen av projektet. 7 BILL står för ”Bibliotekens roll i det livslånga lärandet”, för utförligare beskrivning hänvisas till http://www.bibl.vgregion.se/bill/ eller till http://www.distum.se - DISTUM är den myndighet som står för finansieringen.
8
närmare samarbete; genom samtal och deltagande vid möten som Dalslandsgruppen inom BILL har haft under aktuell tid. Man har från detta håll varit mycket positiva till HTU:s enskilda initiativ att utreda frågan om distansstudenternas biblioteksservice. Fortsättningsvis kommer personal från HTU:s bibliotek att i en eller annan form delta vid åtminstone Dalslandsgruppens möten; under hösten 2000 ägde för övrigt ett rum vid högskolebiblioteket i Uddevalla. Kommunerna i Dalsland ingår ej i NITUS8 trots att antalet kommuner som deltar i detta nätverk växt från 37 vid startåret 1996 till hela 87 år 2000 och nu även har ett antal medlemmar i Västra Götaland. Behovet av samarbetsparter är stort och gäller förstås inte bara biblioteken utan kommunerna i stort när utbildningsnivån skall höjas på det sätt man känner sig nödgade till i Dalsland. För HTU:s bibliotek är folkbiblioteken dock de självklara samarbetsparterna. Kommunerna i Dalsland har en något annan verklighet än exemplet Falköping ovan. Dels är man till sin storlek mycket mindre, dels är deras ekonomi mindre stabil och karaktären av avfolkningsbygd är påtaglig, särskilt på vissa håll inom området. Att det här inte finns utrymme för bibliotekariebemannade lärcentrer är ganska naturligt och man skall hålla i minnet att exemplet Falköping hör till undantagen. Att som i Färgelanda planera ett lärcenter i anslutning till biblioteket – åtminstone gör man så från bibliotekets håll – är säkert ett gott alternativ om man har den möjligheten. Under ett första möte med Dalslandsgruppen framlades förslaget att det vid varje folkbibliotek i en kommun med distansstudenter skall det finnas en särskild bibliotekarie som ansvarar för kontakten med högskolebiblioteken, och som förslagsvis kan kallas distansbibliotekarie eller studiebibliotekarie. Vid högskolebiblioteket skall finnas en motsvarande person som lämpligen kallas distansbibliotekarie. Till detta ställde sig samtliga positiva och det beslöts att en bibliotekarie med dessa uppgifter skulle utses vid varje bibliotek inom kort, för att sedan höra av sig till HTU med namn, telefon och e-postadress. Omfattningen av denna verksamhet kommer givetvis att variera starkt mellan biblioteken beroende på resurser och behov.
Distansbibliotekarien vid HTU Denne fungerar som kontaktbibliotekarie och förmedlande länk mellan dels undervisningspersonal och kommunbiblioteken, dels mellan distansstudenten och högskolebiblioteket. I rapporten Studenternas bibliotek9 fastslås vikten av att biblioteket finns med redan i utformandet av kurslitteraturlistor; om nu distansstudenterna de facto i hög grad kommer i kontakt med andra bibliotek än det egna högskolebiblioteket, så kan distansbibliotekarien vara den förmedlande länk som överbringar avståndet mellan exempelvis kommunbiblioteket och läraren vid högskolan. Eventuellt kan ett viktningsförfarande sättas i system där litteraturlistor kommenteras i samarbete med ansvariga lärare i fråga om vilken litteratur som är av särskild vikt och som lämpligen bör finnas vid kommunbiblioteken om ekonomiska resurser står till buds. Märk väl det sistnämnda, bibliotekens ekonomiska verklighet varierar och en flergradig skala – t.ex. ”mycket viktig”, ”viktig”, ”ganska viktig” – skulle vara ett värdefullt inköpsstöd för kommunbiblioteken i den 8
NITUS står för ”Nätverksgruppen för IT-baserad utbildning via lokala studiecentra/lärcentra”. Mer information står att finna på http://www.nitus.org. 9 Se kap. 4 Övervägande och förslag i Studenternas bibliotek : Slutrapporten (1996).
9
mån dessa skall tillhandahålla litteratur från litteraturlistor åt distansstudenterna. Även utan gradering är det en god hjälp för kommunbiblioteken att få litteraturlistorna utsända, ansvaret ligger på högskolebiblioteket, så att de kan vara beredda när kommunen har fått studenter som går en ny eller förändrad högskolekurs i distansform. Sannolikt rör det sig om viss standardlitteratur i första hand, i andra hand ren kurslitteratur, som skall finnas på kommunbiblioteket i mån av resurser. Redan tidigare har en bibliotekarie vid HTU:s bibliotek i Uddevalla gjort särskilda insatser för distansstudenterna, bl.a. informationssökningskurser via Internet/e-post, varför det ansågs naturligt att hon åtminstone tills vidare skulle bli högskolans distansbibliotekarie. Den nya funktionen distansbibliotekarie skulle inte innebära krav på nya personalresurser utan istället rymmas inom grundtjänsten i Uddevalla med endast mindre modifieringar. Detta var dock en nödlösning. För att svara upp mot HTU:s nuvarande och framtida satsningar på distansutbildning torde distansbibliotekarien få bli en regelrätt tjänst, sannolikt kombinerad med någon annan arbetsfunktion. Den tid sysslor knutna till distansstudenterna tar i anspråk varierar över tid: i samband med terminsstart innebärande nya litteraturer och kursstarter lär distansbibliotekariefunktionen uppta en större del av en heltidstjänst, medan det längre fram på terminen troligen är mindre arbetsintensivt. Utslaget över hela arbetsåret är 50 % sannolikt en rimlig omfattning för distanbibliotekariefunktionen. Med anledning dels av de över tid varierande anspråken på arbetsinsats, dels, och kanske i än högre grad, att distanbibliotekarien helst inte skall vara bunden av tjänstgöring på en särskild av HTU:s verksamhetsorter är det lämpligt att även andra delen av tjänsten10 är av sådan karaktär att den är ortsoberoende. Kombinationsmöjligheter kan finnas med en funktion som exempelvis webbibliotekarie. Ytterligare en anledning till att en särskild tjänst bör skapas framöver för att sköta bibliotekets service åt distansstudenterna är att området är så teknikintensivt och i utveckling att det bör finnas utrymme för HTU:s bibliotek att följa utvecklingen, agera och fortsatt etablera kontakter med nya samarbetsparter. Under hösten 2000 erhöll den bibliotekarie som ovan nämnts annat arbete, varför det i skrivande stund inte finns en särskild bibliotekarie vid HTU som har ansvar för distansstudenterna. Det är därför lämpligt att redan nu se över hur distanbibliotekariefunktionen skall utformas framöver. Sammanfattning Här skall i resonerande punktform uppspaltas dels några konkreta resultat av projektarbetet, dels frågor att beakta eller utvecklingsområden som kräver ytterligare arbete och delvis kan vara att betrakta som möjligheter att i framtiden sträva mot. • Det bör finnas en distansbibliotekarie vid HTU:s bibliotek, arbetande enligt vad som beskrivits mer ingående ovan, med ansvar för distansstudenternas service. I nuläget innebär det inga krav på nya personalresurser. Framöver har dock ledningen för HTU:s bibliotek att överväga inrättandet av en regelrätt tjänst för denna funktion. Distansbibliotekarien har sin motsvarighet i studiebibliotekarien hos kommunbiblioteken, som det bestämts att bibliotekarien med särskilt ansvar för studierelaterade uppgifter skall heta på kommunal nivå. Distansbibliotekarien vid HTU är dock ingalunda enkom till för att hålla kontakten med folkbiblioteken utan har som yttersta mål just att se till att distansstudenterna erbjuds bästa
10
Här förutsätts en heltidstjänst, idag tämligen avgörande för att kunna rekrytera och behålla kompetent arbetskraft.
10
möjliga service. Det handlar om allt ifrån pedagogiska insatser och samarbete med lärare/ämnesansvariga bibliotekarier till externa kontakter. • Samarbete med kommunala bibliotek och lärcentrer är fruktbart och bör utvecklas i framtiden. Initiativet från HTU:s bibliotek att närma sig de kommunala organisationerna dels genom BILL, dels genom direkta kontakter med hittills främst Dalslandskommunerna och Falköping har mottagits mycket positivt. Genom inrättandet av en distansbibliotekarie vid HTU och förhoppningsvis ett växande antal studiebibliotekarier ute i kommunerna kommer distansstudenterna förhoppningsvis att garanteras bästa möjliga service. • Under arbetet har framgått att litteraturförsörjning bäst utförs av högskolebiblioteket, särskilt så länge det rör sig om ren kurslitteratur. Inte minst beaktande den fina service distansstudenterna erbjuds vid HTU (liksom hos de flesta andra högskolor som ger distansutbildning, skall villigt erkännas) genom att kunna få sin litteratur hemsänd per post. Att kommunbiblioteket äger ett referensbestånd av kurslitteratur är dock en annan sak, och måste anses som en mycket lovvärd service åt studenterna. Man kan dock inte bortse från att distansstudenterna - och vanliga studenter, särskilt vid nya högskolor som HTU - dyker upp vid andra bibliotek, främst vid kommunbibliotek, med önskemål om att få sin kurslitteratur därifrån. Även om man varit överens i samtalen mellan företrädare för HTU:s bibliotek, BILL och Dalslandskommunernas bibliotek om att kurslitteratur helst inte skall fjärrlånas utan att studenten skall hänvisas till sitt högskolebibliotek, så kan man inte bortse att det i många fall kan vara svårt att såväl urskilja vem som är student med önskemål om kurslitteratur, som att i den konkreta situationen vara kategorisk. • I ett längre perspektiv där fastare samarbete knyts mellan högskolebibliotek och kommunbibliotek och/eller lärcentrer kan depositioner av kurslitteratur från högskolebiblioteket på hemorten vara ett gångbart sätt att effektivisera den totala hanteringen, innebärande ett väsentligt minskande av fjärrlånehanteringen. Dessutom återfinner distansstudenten kurslitteraturen på sitt hembibliotek, det bibliotek som flera undersökningar visat vara i högsta grad brukat. Skall ett lärcenter stå för härbärgerandet av depositionerna vill det givetvis till en godtagbar bemanning. Förutom ovan nämnda förtjänster är den stora strukturella vinsten att kostnaden för kurslitteraturen hamnar där den hör hemma, nämligen hos högskolebiblioteket. Vidare är det rimligt att anta att den sannolika expansionen av vuxenutbildning kommer att kräva minskade eller rent av raderade skrank mellan statliga och kommunala biblioteksorganisationer. Att på ovan angivna sätt formalisera – för avtal mellan parterna troligen nödvändiga, så att man är ense om vad som kan krävas av varandra – samarbetet är framåtblickande och troligen ledande till flera positiva synergieffekter. Man kan också ha sambiblioteken i Norrland och på Gotland i åtanke; måhända är de ännu skälvande i sin späda ungdom men konstruktionerna är definitivt framåtblickande. • I framtiden bör utredas möjligheten att bruka högskolans databaser vid lärcentrer eller vid folkbibliotek. Sådana önskemål har framkommit från bibliotekarien vid Falköpings lärcenter. Databaserna skall givetvis användas så att det är just högskolans studenter som brukar dem, vilket är avgörande utifrån HTU:s avtal med BIBSAM. Visserligen har HTU:s studenter möjlighet att teckna Internet-avtal med Telenordia och på så sätt få tillgång till högskolebibliotekets databaser men distansstudenten tappar i stor mån den vägledning i sökandet som bibliotekarien på plats i biblioteket kan ge; att söka i databaser med lyckosamt resultat är inte något som det alltid räcker med att få en initial introduktion till, då man börjar studera vid högskolan. Om det lokala folkbibliotekets eller i de få existerande fall lärcentrets
11
bibliotekarie skall kunna vara denna vägledare för högskolestudenter, vill det till utbildning och nära kontakt med högskolebiblioteket. Trots uppenbara likheter är ändå skillnaderna i arbetsuppgifter så stora mellan folkbibliotek och högskolebibliotek, att sådan kontinuerlig kontakt och utbildning är avgörande. Intresse för denna nya uppgift för folkbibliotekarien har visat sig finnas på sina håll i länet. Lämpligen skulle de redan utsedda studiebibliotekarierna vara den person som ”utsätts” för sådana utbildningsinsatser. Viktig är förstås lyhördhet för olika biblioteks resurser. Möjligen finns det genom BILL resurser att tillgå om man i projektform utvecklar en ovan beskriven satsning. • Elektroniska böcker och tidskrifter är sannolikt något som inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att spela en alltmer framträdande roll för högskolestudenter inte bara inom de tekniska och naturvetenskapliga områdena. Hur distansstudenterna påverkas av detta är en viktig fråga, som bör finnas på agendan.
12
Informationsmäkleri
13
Ett sätt att verka i regionen Utgångspunkt för denna del av rapporten har varit att hitta ett sätt för biblioteket att utvecklas i enlighet med HTU:s mål att vara i främsta ledet vad det gäller samarbete med företag i omgivningen. Ett högskolebiblioteks uppgifter är dock av sådan karaktär att möjligheterna till att direkt samverka med omgivningen inskränker sig till områden där bibliotekets informationsförmedlande resurser tas i anspråk. Härav initierades en undersökning av s.k. ”informationsmäkleri” med vilket åsyftas att (i vårt fall) ett bibliotek åtar sig att erbjuda specialiserad informationsframtagning med snabb handläggning mot ekonomisk ersättning. Eventuellt åtar sig biblioteket även att raffinera informationen, vilket t.ex. kan innebära att informationen framläggs i av kunden önskat utformning. Två exempel Informationsmäklarna i Helsingborg Helsingborg är visserligen ett folkbibliotek men av särskilt intresse då projektet endast löpt under ett år, och då man började från ”noll”. Jämförelsen med Helsingborgs Stadsbiblioteks satsning synes plausiblare för HTU:s räkning än att rikta sig mot större och ”anrikare” ställen som KTH och Lunds UB, vilka har snarlika verksamheter men ett väsensskilt utgångsläge både personellt och avseende resurser i stort. Projektledare Birgitta von Friesendorff11 påtalar vikten av förundersökning av marknaden, så att man slipper gissa sig till vad som kommer att vara det mest eftersökta, något som kan hålla kostnaden nere i samband med skaffande av resurser; främst är dock undersökningen till för att utröna om det över huvud taget finns utrymme för verksamheten. För att etablera kontakter är det utåtriktade arbetet, där man möts öga mot öga, avgörande; försök att sända ut skriftligt material har givit dåligt eller rent av inget resultat alls. Bindningen till biblioteket är både på gott och ont: det mildrar intrycket av försäljare men kan föra med sig att kunskapen ifrågasätts, då mångas bild av ett bibliotek är tämligen fördomsfull och föråldrad. Möjligen är den allmänna bilden av högskolebiblioteken mindre belastad av fördomar; istället kan akademiciteten vara ett hinder i kontakten med vissa företag. Någon möjlighet att få informationsmäklarverksamheten att vara självfinansierad ser inte projektledaren inte. Detta trots att avgifterna är försvarligt höga12, t.ex. 700 kr/timman för sökningar. Man kommer att vara hänvisad till bidrag om biblioteket inte väljer att permanenta tjänsten. Motiveringen måste då vara det är värt en kostnad att kunna erbjuda denna service till näringslivet i offentlig regi men att det inte är rimligt att den skall vara kostnadsfri på samma sätt som bibliotekets övriga verksamhet. Det hela ligger alltså i linje med folkbibliotekets ”public service” funktion. Denna allmänna riktning har förstås inte HTU, snarare skulle skälet till informationsmäklarverksamhet vara regionalt motiverat och i linje med HTU:s uppgift att verka utåtriktat mot sin omgivning. Dessutom kan man anta att kostnaden blir mindre för ett högskolebibliotek både vad det gäller personal och 11
Senare under hösten slutade von Frisendorff som projektledare för att börja annan anställning. Huruvida ett pris är högt eller lågt kan förstås diskuteras. Prislista och övrig information finns på http://www.biblioteket.helsingborg.se/informationsmaklarna.htm (2000-12-20)
12
14
databasresurser; nyrekrytering är sannolikt inte absolut nödvändig (men att rekommendera) och kostnader för databaser finns redan, även om dessa kan komma att öka om andra avtal krävs. Fortbildning av största vikt, inte minst i säljteknik, säger Birgitta von Friesendorff. Hur man beter sig när man marknadsför sin tjänst i näringslivet är inte alls självklart, här rör det sig om en annan kultur som det gäller att förhålla sig till. Hos HTU finns dock kunskap om hur man närmar sig näringsliv och omvärld på andra ställen än just biblioteket, t.ex. inom FoUavdelningen, som absolut bör utnyttjas. Påpekas bör att inte endast näringsliv är tänkbara kunder utan även övrig offentlig förvaltning, t.ex. kommunen. Företagsservice vid högskolebiblioteket i Kalmar Högskolan i Kalmar har likheter med HTU. Visserligen har högskolan funnits sedan 1977 men måste ändå räknas till landets unga. Man har runt 7200 studenter och 600 anställda13 Totalt en verksamhet i mångt och mycket jämförbar med HTU. Intressant för vårt vidkommande är att biblioteket erbjuder en tjänst man kallar Företagsservice14. Här erbjuds informationssökning, fjärrlån/dokumentleverans och utbildning i informationssökning, allt vändande sig till företag och mot ersättning15. T.ex. kostar det 250 kr/halvtimman för rådgivning om databaser, löpande litteraturövervakning och sökning i kommersiella databaser (plus den ersättning databasvärden kräver i de två senare fallen). Vid samtal med Maria Fredriksson, som var med när verksamheten drogs igång, framkom fakta som i stort sett överensstämmer med vad som refererats från kontakterna med Informationsmäklarna i Helsingborg. Men till skillnad från Informationsmäklarna har det aldrig anställts någon projektledare med ansvar för att marknadsföra tjänsterna; detta är också en anledning till att verksamheten inte fått någon större omfattning, enligt Maria Fredriksson. Från början var det bara hon som skötte det hela men så sakteligt har ett antal andra ur personalen börjat arbeta med dessa uppgifter. Eftersom man inte har haft utrymme till kraftfull lansering är kundunderlaget starkt korrelerat med de företag man kommer i kontakt med genom den utbildning som ges vid Högskolan i Kalmar; särskilt nämner Fredriksson företag inom livsmedelsbranschen. Härifrån är det inte långt från att tänka på de möjligheter som HTU:s goda kontakter med näringslivet skänker, t.ex. genom COOP-utbildningarna. Vad har man då gjort med BIBSAM-avtalen? Intet. Man insåg att det skulle bli för dyrt med egna avtal och brukar därför endast de databaser som tillhandahålls av databasvärden Dialog. Inget arbete i gråzonen här, vilket annars har uppenbarats här och var under denna undersöknings gång. Dialog medger kommersiell användning genom att betalning sker utifrån varje enskild sökning. Givetvis är detta en begränsning men istället framhålls dokument- och fjärrlåneservice.
Är informationsmäkleri något för Högskolan Trollhättan/Uddevalla?
13
http://www.hik.se/om/dokument/faktab%7E1.pdf. (2000-12-20) http://www.bi.hik.se/service.html. (2000-12-20) 15 Utförlig prislista återfinns på http://www.bi.hik.se/pris.html. (2000-12-20) 14
15
Utifrån vad som framgått ovan och av undersökningen i stort kan ett antal förhållanden att ha i åtanke när man överväger att starta en dylik verksamhet. Det rör sig bl.a. om vad som kommer att krävas, vad som redan finns inom HTU och dess bibliotek i synnerhet och om de problem som uppenbart följer med. Vad en fungerande verksamhet kräver: • En projektledare eller ansvarig för verksamheten. Sjösätter man ett sådant här projekt måste det göras fullt ut. Kontakten med tänkbara kunder måste vara offensiv. Även om man utnyttjar på högskolan befintliga resurser, främst i form av personal utanför biblioteket som har upparbetade kontakter med omgivande näringsliv, behövs en samlande resurs som lokaliserar och därefter söker upp rätt kunder. Inom HTU:s bibliotek torde inte denna kompetens i nuvarande läge finnas; det vore alltså nödvändigt med nyrekrytering, företrädandevis i projektform. • En dokumentalist som utför sökningar och raffinering av sökresultatet. Denna kompetens finns sannolikt inom högskolebiblioteket. Bäst resultat lär det bli om en person helt eller i åtminstone hög grad frigörs från andra arbetsuppgifter, då verksamheten är så specialiserad och villkoren för den är fundamentalt skild från de gängse inom offentliga bibliotek. Att grundkompetensen finns inom den egna organisationen hindrar dock inte att fortbildning kan komma att vara nödvändig. Dessutom bör projektledaren ha viss frihet att välja samarbetspartner. • Omförhandlade databasavtal. Nu är vi inne på ett tungt vägande skäl till att informationsmäkleri kan bli en dyr affär för HTU. De databasavtal som BIBSAM förmedlar är benhårda med att inga databaser får brukas kommersiellt.16 Innan vidare steg tas måste nogsamt utredas vad kommersiell användning av databaserna skulle komma att kosta. En möjlighet är förstås att som högskolebiblioteket i Kalmar endast använda sig av databasvärden Dialogs tjänster när det rör sig om kommersiella uppdrag, då håller man sig inom lagens råmärken utan att behöva omförhandla om några databasavtal. Tillsammans med dokument- och fjärrlåneservice kan detta vara ett gott alternativ. • Motverkande av principiell avoghet rörande avgiftsbelagda bibliotekstjänster hos bibliotekspersonalen. Vanligen är bibliotekens avgifter mer symboliska och inskränker sig främst till att gälla återkrav och ersättning för icke återlämnade medier, samt vanligen för fjärrlån. Inom högskolevärlden tar man oftast inte ens betalt för fjärrlånen. Krocken med att ta ordentligt betalt för sina söktjänster, även om det är åt företag, är stor. Det kan visa sig svårt att inlemma verksamheten inom biblioteksorganisationen. • Som framgått av exemplet från Helsingborg är svårt eller omöjligt att få ekonomisk bärighet i verksamheten. Högskolan måste skjuta till biblioteket pengar och informationsmäkleriet är att betrakta som ett led i utvecklandet av nya former för interaktion med omvärlden. En ny service åt omgivningen. Slutsatser
16
Samtal med Susanna Broms, verksjurist vid BIBSAM.
16
De positiva effekterna är uppenbara. Biblioteket har här en kraftfull möjlighet att spela en roll för omgivande näringsliv. Främst för små och medelstora företag utan egna bibliotek eller informationsorgansiationer. Dessutom finns redan goda kontakter mellan HTU och näringslivet, bl.a. genom COOP-utbildningarna. Det är också möjligt att den specialisering som informationsmäkleri innebär kommer HTU:s studenter och lärare till dels genom än mer ökad professionalism och effektivitet i framtagandet av information. Likaså är de negativa aspekterna lätt urskiljbara. Främst har det med svårigheterna att behålla de förmånliga databasavtal BIBSAM förser högskolebibliotek med. Att arbeta i gråzonen, som gör vid vissa högskolebibliotek i Sverige, och hoppas på att man inte upptäcks är förstås inte att rekommendera. Som framgått finns dock alternativet att begränsa sig till Dialogs databaser och framhäva bibliotekets möjlighet att erbjuda fjärrlån och dokumentservice mot särskild avgift. Att sedan informationsmäkleri trots väl tilltagna avgifter inte visat sig bära ens de personalresurser som krävs kan vara avgörande: självfinansieringen är en central idé. Sammantaget finns tungt vägande skäl till eftertanke innan en dylik verksamhet initieras. Dock är det upp till ledningen för Högskolan i Trollhättan/Uddevalla och dess bibliotek att avgöra om informationsmäkleri är något att arbeta vidare med.
17
Källor & litteratur
Tryckta Andersson, Margareta, Clausén, I skuggan av biblioteket. En undersökning av hur en grupp distansstuderande vid en högskola upplever att den biblioteksservice de använder fungerar. BHS-Magisteruppsats 1999:10. – Borås. – 1999. Ett bildat folk : de högskolestuderande och folkbiblioteken. – Stockholm : Statens kulturråd. – ( Rapport från Statens kulturråd ; 1995:1. – 1995. Carlsson, Carin, Folkbiblioteken i kunskapssamhället och i utbildningens tjänst. – Uppsala : Uppsala universitet. Magisteruppsats. – 1998. Knorring Aineström, Eva von, Spies, Hanna, Distansstudenter och folkbibliotek. BHSMagisteruppsats 1999:37. – Borås. – 1999. Olsson, Birgitta, Folkbiblioteken och Kunskapslyftet : debatt, bibliotekarier och elever. BHSMagisteruppsats 1999:66. – Borås. 1999. Studenternas bibliotek : slutrapport : en analys av högskolebibliotekens utveckling / Jan Hagerlid. – Stockolm : BIBSAM. – 1996.
Otryckta BILL http://www.bibl.vgregion.se/bill/ DUKOM http://www.dukom.gov.se/index.html Högskolan i Kalmar http://www.hik.se/ Informationsmäklarna, Stadsbiblioteket i Helsingborg http://www.biblioteket.helsingborg.se/informationsmaklarna.htm NITUS http://www.nitus.org Slutrapport : Bibliotekssamverkan i distansutbildning http://www.kb.se/bibsam/bidrag/rydquist.doc
18
