DESIGN TYPOGRAFI PRODUKTION NR 6 ÅRG 3 DECEMBER 1994
1994: SVENSK TIDNINGSFORM I BACKSPEGELN Sid 3 – 7 ROGER BLACK OM DESIGN OCH JOURNALISTIK Sid 8 – 11 SÅ SNICKRAR DU EGNA BAKGRUNDER PÅ DIN MACINTOSH Sid 12 BUCKLA DIN LOGGA MED PHOTOSHOPS FÖRSKJUTNINGSFILTER Sid 13 – 14 TVÅ PINFÄRSKA SVENSKA TYPSNITT PÅ NUMRETS DISKETT Sid 14 DOKTOR D t P FÖRBÄTTRAR DINA UTSLUTNINGSVÄRDEN Sid 16
Tidningar och elektronik
6
Dagens Nyheter gör det, Svenska Dagbladet gör det. Men de var inte först – redan förra året startade The San Jose Mercury News en rad nya tjänster. som inte använder det tryckta mediet utan telefon, fax och datorer. Tidningens spridningsområde, söder om San Fransisco, brukar kallas Silicon Valley. Det är det datortätaste området i USA, centrum för elektronikindustrin. När tidningens ägare, kedjan Knight-Ridder, valde var de skulle satsa på ny teknik så var det inte tillfälligheter som avgjorde. Här erbjuds on-line-versioner av tidningen för den som har dator och modem, kontinuerligt uppdaterade under dagen. Utskrifter från presskonferenser, elektroniska mötesplatser för den diskussionssugne (som kan få svar på sin ”insändare” direkt), teater- och bio-listningar m.m. Men det är inte så lätt att stöpa om en tidning till elektronisk form. Hur tjänar man pengar på den? Vad gör man med annonserna? Och är det verkligen god journalistik att, som Mercury gör, förutom artiklar även ha företagens egna pressreleaser in extenso i databasen? Om informationen inte är så viktig att den platsar i den tryckta tidningen, varför då sprida den elektroniskt?
Knight-Ridder är inte vilket bolag som helst. Första hälften av 80-talet förlorade företaget cirka 50 miljoner dollar på Viewtron, ett on-line-system för information och nyheter. Erfarenheterna har tydligen inte avskräckt dem. Dagens on-line-tidning hanteras av America Online, en databasvärd som innehåller en rad olika servicefunktioner. Tio dollar i månaden kostar tillgången till Mercury News – dock utan bilder. Ska de nya elektroniska distributionssätten överleva i längden krävs att tidningarna lär sig utnyttja mediets särskilda egenskaper. Time Magazine har, jämfört med Mercury News, lyckats bättre med sin elektroniska upplaga. Time har begripit att det är möjligheterna till kommunikation som skiljer elektroniken från det tryckta mediet, och erbjuder läsarna att bli något mer än läsare. De stundtals häftiga diskussionerna på Times nät har redan avsatt resultat i tidningen.
I förra numret skrev Doktor DtP om teckenmellanrum. Han redde ut begrepp som tillriktning, knipning, spärrning och kerning. Den här gången berättar han om ordmellanrum och hur du undviker en gluggig text. Med detta nummer byter DtP ägare; Bonniers har via Resumé Förlag köpt DtP av mig. För läsarna innebär det ingen synbar förändring, jag kvarstår som redaktör och DtP:s inriktning förändras inte. Däremot stärks vår marknadsföring, och vi kan redan med detta nummer hälsa ett trettiotal nya prenumeranter välkomna till den trogna skaran DtP-läsare! Pelle Anderson, redaktör
2 Varning till dig som använder Quark XPress! Skapar du ett dokument i Quark XPress 3.31, för att sedan öppna det i Quark XPress 3.3 (t.ex. om ditt sätteri har 3.3 när de rippar) kan texten komma att omflödas. Anledningen är att Quark ändrat på den algoritm i programmet som styr hur indraget på första raden i ett stycke reagerar när det finns ett block infällt i spalten. Likaså får du problem om du skickar dokument gjorda på en PowerPC/Mac till en dator som inte har ”native” PowerPC/Mac Quark XPress. Anledningen är att Quark har ändrat på avstavningsrutinerna mellan de bägge versionerna av programmen! Omflödning av texten kan alltså inträffa även här. Problemen låter sig dock analyseras och åtgärdas med hjälp av en XTension som heter FlowMaster, utvecklad av Tobias Boskamp. Du hittar Tobias på Compuserveadress 100117,2007.
ITC släpper typsnitt i QuickDraw GX-premiär Apples nya typsnittsteknik QuickDraw GX, som ingår som ett minneskrävande element i nya System 7.5, ger en rad möjligheter till förfinad typografi. Mera utrymme i fonterna ger plats åt special- och swash-bokstäver, versala och gemena siffror i samma font, äkta bråktal, äkta kapitäler, optisk tillriktning och skiljetecken som hamnar utanför spalten, riktiga citattecken, automatiska ligaturer för en mängd olika bokstavskombinationer, olika varianter av samma bokstav i samma font etc. ITC släpper i dagarna sina första GXtypsnitt. Det är ITC Charter, ursprungligen tecknat av Matthew Carter för Bitstream, ITC Highlander av David Farey baserat på Oswald Coopers handstil, ITC Anna, baserat på Daniel Pelavins handstil, ITC Studio Script, ITC Newtext av Ray Baker.
På jakt efter den rätta Bodonin Efter tre års vedermödor har Sumner Stone och fem av hans kolleger på Stone Type Foundry slutfört arbetet med ITC Bodoni åt International Typeface Corporation. Resultatet är tre olika skärningar; ITC Bodoni Seventy-Two, ITC Bodoni Twelve och ITC Bodoni Six. Den största storleken baserar sig på Giambattista Bodonis största typsnitt Papale, och den tillhörande kursiven på Imperiale. Bodoni Six baseras på Filosofia, och kursiven har hämtat inspiration från olika samtida italienska kursiver. Bodoni Twelve är en interpolering mellan Seventy-Two och Six. Alla finns i två vikter, med en rad ornament, gemena siffror etc. Kanske har vi en ny klassiker – DtP åter-
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
kommer när vi tittat närmare på typsnittet. Senast skrev vi om Bodoni i nr 4/92.
Elektroniska möten för designer med modem Har du modem och ett First Class Client (och vem har undgått detta program i dessa dagar) kan du koppla upp dig mot Design Online på 0091–708–328 8723. Klicka på Register-ikonen när du är inne och anslut dig online. Samma program ger dig tillträde till Designlink, 0091–415–241 9927. Bägge dessa är BBS:er, där Design Online kostar 45 US dollar per kvartal (du har en månads gratis användning först). Designlink är gratis upp till en halvtimme om dagen, men vill du visa dina bilder i Designlinks Portfolio-mapp ska du betala 195 US dollar per år. Telefonkostnader tillkommer…
Ännu ett elakt spratt från Microsoft I Microsoft Word 6.0 finns en automatisk stavningskontroll, AutoCorrect, som griper in om den träffar på två versaler efter varandra i ett ord som för övrigt är gement. Så numera stavar Quark sina tilläggsprogram Xtensions och inte XTensions. Bill Gates har hittat ännu ett sätt att reta Tim Gill.
Tidningsformgivare drar norröver i juni Trondheim är platsen för 1995 års SND/S-seminarium. 8–10 juni träffas de nordiska medlemmarna i det celebra formgivarsällskapet för att diskutera en rad ämnen; fotojournalistik, multimediadesign, kvinnligt och manligt inom journalistiken, tidningar för lässvaga, ungdomsbilagor, informationsgrafik, typografi och färganvändning i tidningar. Hur ska de hinna med allt? De som vill kan också delta i ett extra fotoseminarium redan 7 juni, på inbjudan av Trondheimtidningen Adresseavisen. SND/S, som nästa år fyller 10, delar också ut diplom för årets bästa nordiska tidningssidor. Vill du delta ska du skicka in dina sidor före 16 januari. Mera information från Svenåke Boström, tel 060–19 71 62.
Sovjetimperiets hämnd på västvärlden När de nya amerikanerna hade fördrivit de gamla, indianerna alltså, sägs det att dessa tog hämnd genom att lära sina besegrare att bruka tobak. Är Sovjets hämnd på den vinnande västliga kapitalismen spelet Tetris? Undersökningar i USA tyder på arbetstidsförluster värda uppåt 100 miljarder US dollar om året på grund av de anställdas dataspel. På flera arbetsplatser i
USA får man sparken direkt om man ertappas med att spela dataspel på burken på jobbet. Man kan kanske förstå varför när ett företag som Intel, som sannerligen inte har någon brist på datakraft, för en tid sedan höll på att få hela sitt nätverk utslaget därför att några anställda höll på att spela Doom.
För dig som bara vill ha det bästa… Barco har presenterat sin nya 29-tummare, MegaCalibrator Monitor. 2 000 × 1 600 pixlar (bildpunkter) garanterar skärpan; skärmbilden kan uppdateras med en hastighet av 96 khz. Färghållning garanteras av skärmens egen automatik, en kalibrator (Optisense) och mjukvara som fungerar såväl i Mac- som Windowsmiljö. 25 000 US dollar kostar kalaset (i skrivande stund motsvarande 200 000 svenska kronor).
Handledning för dig som vill göra multimedia The Multimedia Casebook heter en CD-ROM utgiven av amerikanska Van Nostrand Reinhold. Den innehåller allt du någonsin velat veta om multimediaindustrin, med alltifrån exempel på lyckade produktioner till demos av program, reflektioner kring tekniken och den ekonomiska sidan av saken. För dig som är gammaldags medföljer hela texten i en inbunden bok. 43 US dollar; förlaget har tel 0091–212–780 6133.
Photoshop 3.0 slutar fungera 1 januari 1995 Adobe glömde ta bort en tidsbegränsning från en beta-version av Photoshop, så även den riktiga 3.0-versionen slutar fungera 1 januari 1995. En gratis uppgradering till 3.0.1 kan beställas från Adobe, tel 08–752 33 00, eller laddas ner från Compuserve.
Kalendarium för dig med plats över i Filofaxen • 25–27 januari. Adobe Photoshop-användarkonferens. London, Storbritannien. Tel 00944–81–943 9700. • 7–9 februari. Intermedia. San Francisco, USA. Fax 0091–203–840 9834. • 12–14 februari. Malofiej, konferens för informationsgrafik med bl.a. Nigel Holmes och Peter Sullivan. Pamplona, Spanien. Fax 00934–48–27 57 69. • 14–16 februari. Fogra-seminarium om aktuella trender i desktop publishing. München, Tyskland. Fax 00949–89–431 6896. • 15–17 februari. Seminarium för grafikjournalister med Peter Sullivan från Reuters och Mario Tascon från El Mundo.Pamplona, Spanien. Fax 00934–48–27 57 69. • 28 febr–3 mars. Elektronisk bokmässa. London, England. Fax 00944–71–976 0506. • 6–8 juni. Seybold-konferens. Paris, Frank-
3
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Har Sverige plats för två cyberzines? Känns edge lika rätt 1995 eller är dekonstruktivismen en återvändsgränd? Kan bibliofiler ostraffat göra en tidning utan rubriker? Erik Nilsson skriver om några nya tidningar och några gamla som fått ny design under året som gått.
Gratisnöje med daterad design eller fräsch form som varar? Innetabloider för folk som går ut. Både Nöjesguiden och CityNytt fick ett nytt yttre under året som gick. Nöjesguiden har redan varit igång med sin nya form i ett år nu. Olof Helldin, AD för Nöjesguidens svenska upplagor, påbörjade arbetet förra hösten. Först gjorde Olof Helldin ett fegare omgörningsförslag, där tidningen behöll Bureau Grotesque i rubrikerna, Bodoni i ingresserna och Times i brödtexten. – Jag var lite tveksam till att byta form, eftersom jag är fan av tidningar som står på sig och behåller sin form år efter år, oberoende av trender. Till exempel Arena, som har sett likadan ut under flera AD:ar ända sedan Neville Brody gjorde den. Sedan gick dock Olof Helldin loss ordentligt under en intensiv, månadslång designprocess. Med i stort sett bibehållet upplägg fick Nöjesguiden en trendig, dekonstruktivistisk profil. – Den nya formen var en direkt reaktion på den gamla. Tidigare var formen väldigt centrerad och bestod av block. Centrerade rubriker, centrerade citat, byline var centrerad längst ner på sidan. Nu gjordes i stället allt för att bryta sönder blocken. De versala, rektangulära rubrikerna byttes mot gemena, oregelbundna rubriker som bryter in olika långt i brödtextsplaterna. Byline läggs inuti ingressen och citaten bröt in i så många spalter som möjligt. Den dekonstruktivistiska layouten balanseras av en trendig men stram typografi, där Olof Helldin håller sig till en rad typsnitt med speciella funktioner.
– Det behövs konsekvens i kaoset för att formen ska funka. Reportagen: DIN Engschrift (tysk skyltstandard) i rubrikerna, Swift i brödtexten och Arbitrary från Emigre i ingresserna. På avdelningarna sätts brödtexten i runda Avenir, de små rubrikerna i Metro/ Geometric och vinjetterna i Bell Gothic. Matrix Script och Keedy är effekttypsnitt. – Det är viktigt med en typografi som är tydlig och klar. Jag vill att det skall synas att det är Nöjesguiden man läser. Att byta rubriksnitt mellan artiklarna, som till exempel z.mag@zine gör, ger en viss variation, men samtidigt förlorar tidningen i identitet. Det dassiga tidningspappret och rulloffsettrycket innebär förstås en del begränsningar, bland annat går det ju inte att trycka utfallande. Men Olof Helldin väljer att se möjligheterna i stället. Tid-
ningen skall se aktuell ut, det skall verka som om det är bråttom att ta den och läsa den innan den tar slut. – Egentligen kan man inte gå över bunten med rubriker och bilder i rulloffset. Men vi struntar i det, trots att misspasset i värsta fall kan bli en centimeter. Det hade aldrig läsaren köpt i ett magasin som Café eller Intrig, men läsaren har ett förlåtande öga inför dagspresstryck, ett slags filter som gör att man kommer undan med en del missar.
Nöjesguiden – står den nya formen pall i trendvindarna?
ning från grunden när nya CityNytt lansera-
och brödtexten i Cheltenham Oldstyle, ett något apart val. Ett skäl var att den är lättläst i små grader.
des i höstas. Ny redaktion, ny form, nytt
Guide-delen av tidningen sätts i smala spal-
Om Nöjesguiden var en redesign med nästan identiskt upplägg, så var det en omgör-
upplägg. I princip en ny tidning.
CityNytt hade varit på fallrepet en längre tid och sågs av annonsörer och krogbranschen som en tredje klassens Nöjesguiden. Nu valde man att rikta in sig på en något äldre publik än sin konkurrent. Formmässigt får man lätt intrycket att de velat profilera CityNytt genom att vara så olik Nöjesguiden som möjligt. – Art-mässigt och typografiskt tog vi avstånd från allt trendtjafs, säger redaktör Bobo Karlsson. Formgivningsuppdraget gick därför till Carl Johan Hane och Lars Hall, båda art directors på Hall & Cederquist / Y&R. – CityNytts form är oerhört enkel och bygger på ett antal byggstenar, ett exakt regelverk att luta sig mot. Ett antal spaltbredder, två brödtextgrader. Så säger Carl Johan Hane, som tidigare jobbat med Café och Intrig. Han uppskattar inte den typografi och de formgrepp som bland andra Nöjesguiden står för. – Framför allt är det onödigt med alla de typsnitt som ritas nu. Det är svårt nog att lära sig behärska dem som redan finns. Folk borde lägga ner kraften på det i stället. Typografin i CityNytt är klassisk. Franklin Gothic No. 2 är dominerande sanserif: i anfanger, små rubriker, nerryckare, bildtexter. Stora rubriker sätts i Railroad
ter, avskilda av spaltstickor, i bara 8 punkter.
– Cheltenham är stryktålig, man vet att den fungerar även om trycket är dåligt. Och så är den snygg. Carl Johan Hane är medveten om att CityNytts sobra form ställer stora krav på bildmaterialet, på bra porträtt och spännande och aktiv beskärning. – Om man inte har bra bilder som lättar upp, så får man nog uppfattningen att tidningen är tråkig. Men är bilderna omväxlande och kraftfulla, så får de verkligen ta för sig av uppmärksamheten i en enkel form. CityNytt har skällts för att vara litterär i meningen tråkig, men det tar både Carl Johan Hane och nuvarande AD Lotta Andersson som beröm. Tidningen skall inte vara insmickrande, den skall ta läsarna på allvar och leva på bra, långa texter. ■
CityNytt – är den för litterär för sitt eget bästa?
4
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Martin Farran-Lee förenar trender och tradition i tre tidningar Form, Edge och Hallå. Martin Farran-Lee har designat hela tre magasin som lanserades under 1994. De senaste åren har den londonbaserade formgivaren arbetat med stram, klassisk tidskriftsdesign på engelska Blueprint och Eye. Steget är långt till det dekonstruktivistiska kaoset i Edge, som startade för ett år sedan. Tidningen fick sin form under tre hektiska veckor i oktober 1993. – Den gjordes under ögonblickets inspiration med allt vad det innebär av föroch nackdelar. Folk säger att Edge liknar RayGun, men det är dösnack. Jag vill hellre jämföra den med Details. Edge bygger trots allt på vissa mallar. Det finns en grundmall för spalterna och bröd- och bildtext har egna mallar. Man kan säga att de minsta elementen följer en mall, medan de stora, som rubriker och in-
Fulsnygga DIN är det ena av två typsnitt som används i Form.
gresser, inte har några regler alls – förutom att vissa typsnitt återkommer. Martin Farran-Lee hade tröttnat på att göra Blueprint, efter tre år med en relativt snäv mall. – Jag kommer egentligen från en strikt tradition och nu gick jag från stränga ramar till inga ramar. Det var skönt att ge sig ut på djupt vatten och kullkasta saker som jag tyckt varit otroligt viktiga tidigare. Form är en tidning i den tradition jag kommer ifrån. Men genom att jag jobbade med Edge parallellt, så fick Form en lättare känsla än den annars skulle fått. Nya Form kom i januari. Tidskriften skulle liksom tidigare innehålla mycket text och många fasta avdelningar. Det gällde att skapa en tydlig struktur utan att göra en stel tidning.
Form har ambitionen att täcka alla typer av formgivning: arkitektur, möbeldesign, grafisk design osv. Martin Farran-
Lees nya dräkt skall fånga denna spännvidd från stort till smått. Exempelvis innehåller logotypen ordet ”form” två gånger: med stora versaler och små gemener. De stora, fritt satta rubrikerna sticker ut i de breda marginalerna och bryter av mot den klassiskt enkla brödtexten. Rubrikerna i Form sätts i DIN Mittelschrift och bildtexterna i den kondenserade varianten DIN Engschrift. DIN är den tyska motsvarigheten till svenska SIS, alltså ett standardsnitt för vägskyltar som skall vara maximalt tydligt och lättläst.
Fotosekvenser, där sportsmännens färdigheter visas steg för steg, är ett vanligt inslag i Edge.
The rules are: There are no rules – Enda regeln är att brödtexten ska vara lättläst och lättillgänglig, utöver det finns inga regler. Det säger Tone Knibestöl som har formgivit Edge under det senaste året och nu efterträtt Martin Farran-Lee som AD. Snowboard, klättring, mountainbike, skateboard och hardcoremusik i hörlurarna. Summan av sporterna är en livsstil som Edge vill vara en del av. Ett speciellt inslag är ”sekvensreportagen”, bildserier där tricken visas upp steg för steg, som en rad bilder från en filmremsa. Meningen är att ge så mycket känsla av fart som möjligt i ett icke rörligt medium.
Bakvagnen i Edge ser förhållandevis välstädad ut. Avdelningar som Musik, Fysiskt, Attityd och Fakta sätts i Correspondence Serif i raka spalter med jämn bredd och längd. Vinjetterna har dock inte funnit en fast form, utan varierar från nummer till nummer.
Färgsättningen i Edge är dov: ”killfärger”, skitiga blandningar, inget rött eller rosa.
Vid ett första påseende tycks brödtextsnittet vara det enda som är beständigt i Edge. Efter ett år har Martin och Tone dock bytt även här: Swift mot Scala från FontFont. – Jag tyckte Swift kändes för snällt och gulligt på något sätt. Scala har en väldigt vacker kursiv och användbara varianter, t.ex. Scala Sans. Men den är lite för litterär för Edge, så jag fortsätter leta efter ett nytt brödtextsnitt. I rubriker och ingresser blandas allt som är nytt och ballt. Arbitrary, Typsnitt från Fuse och T-26, kompisars designer, handtextat… En av favoriterna i senaste numret är Niclas Sellebråtens Posh, ett versalalfabet som ser ut som kladdiga gummistämplar. – Typsnittsblandningen är en del av Edges själ. Utmaningen är att ändå få ■ tidningen att hålla ihop.
Typsnittet har den spännvidd Martin eftersträvade i Form: det är runt och fyrkantigt på samma gång, och det är enkelt utan att kännas karaktärslöst. Till brödtexten valde han Hollander, en något rundare och diskretare föregångare till Swift. – Jag gillar Gerard Ungers typsnitt. de har en klassisk prägel, men känns moderna och är mycket läsbara. Hollander passar för svensk text, liksom Times. En svensk text har många uppstaplar, vilket gör att Bembo och Berling inte fungerar så bra. Bembos höga staplar och Berlings tydliga ”flaggor” ger något av staketeffekt i den satta texen. I december 1994 kom Martin FarranLees senaste projekt Hallå, Bonnier-konkurrent till Stenbeckska z.mag@zine. Tidningen skall beskriva modern kommunikation och teknologi på ett mänskligt sätt. Innehållet tycks lite bredare än z.mag@zines och målgruppen något yngre.
Om Form byggde på kontraster, Edge på anarki och fart, så tycks formgivningen i Hallå snarast vilja förmedla känslan av mediabrus och en teknologi under utveckling. Designen är lite skakig, precis som den nya tekniken. – Jag tycker inte att Hallå är en färdig tidning än. Det är farlig att tänka enligt ett visst koncept. Gör man en alltför färdigdesignad produkt så finns det inte så mycket att tillföra för vare sig formgiva■ ren eller läsaren.
5
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Hallå undviker datafällorna med ett spektrum av stilar – Formen i Hallå ska ge ett angeläget intryck, en vision av framtida kommunikation utan att falla i alltför uppenbara datadesignfällor. Med datadesignfällor menar Martin Farran-Lee när man poängterar att formen är gjord på dator, genom att använda vissa tacksamma grepp. Som att stryka över ord, skeva bildlådor, eller lägga en rubrik sju gånger på varandra. – Tidningens mallsystem är annars ganska enkelt. Det fungerar som en duk att måla på och ska inte följas slaviskt. Brödtexten sätts i Robert Slimbachs Utopia, ett snitt från 1989 som Martin Farran-Lee tycker har hamnat i skymundan. Många rubriker och ingresser är satta i Truth, en utfrätt sanserif som finns i tre vikter. Sanserifen Toulon förekommer både i löpande text och rubriker. Faktatext sätts i Bell Centennial, som påminner om Bell Gothic och News Gothic.
Hallås ingresser och rubriker sätts ofta i Truth. Martin Farran-Lee är speciellt förtjust i den tunna kursiven. – Den har skriptkaraktär och verkar ha kommit till av misstag, vilket ger en angelägen känsla.
Martin valde bara stilar han inte använt tidigare. Målet var att få ett spektrum av typsnitt med växlande karaktär, en datagenererad känsla utan att härma datorns skärm.
En av vinjetterna kostade dock Martin Farran-Lee på sig att låna från ”desktoppen”. Alla notiser kröns av en liten grå
stapel, ni vet den där som visar hur mycket av utskriften som är gjord, eller hur långt det är kvar när man bygger om skrivbordet på Macen. – Som en lek har jag tagit ett element som man blir galen på. Ju hetare notis, desto längre har stapeln gått. ■
Omgjord ”live”: z.mag@zines nya profil växte fram under året Efter en årslång flirt med informationsteknologin, har Tidningen Z tagit steget fullt ut och blivit cyberblarran z.mag@zine. AD Staffan Frid har fräschat upp tidningen med ny typografi och ny färgskala, men det känns inte som en radikalt ny tidning. Z verkar vara en tidning som genomgått en process snarare än redesign. – Ja, det kan man säga. Processen har pågått ända sedan jag och (chefredaktör) Mattias Hansson kom hit 1993. När vi började skriva om IT i våras började vi känna för en nyare form. I en tidigare strikt typografi med Placard som genomgående rubriksnitt så tog vi in Template Gothic och Matrix Script från Emigré. – Vi gjorde aldrig någon fin dummy, utan körde ”live”, under produktionens gång. Det är en fördel att vara tvungen att utgå från det verkliga materialet, att arbeta med en viss längd på texten och en viss bild. Det hade varit svårt att göra om tidningen med påhittat material. Nackdelen är att vi kanske inte hann så bra som vi borde, utan skulle haft två nummers produktionstid på oss. Nya Z öppnar storslaget med Anders F. Rönnblom-stylad innehållsförteckning och debattinlägg av Carl Bildt. Därefter följer plocksidor, och innan featurematerialet tar vid ligger fem ensides personporträtt på raken.
– Vi vill inte bara berätta om maskiner och servrar, utan ta fram människorna som lever mitt i den här tekniken och berätta hur de utnyttjar den. Det känns
Ett starkt magentafärgat uppslag ur första numret av z.mag@zine. Texten är satt i två av årets trendtypsnitt: Keedy Sans (rubriken) och Matrix Script (ingressen).
naturligt att lägga porträtten långt fram. z.mag@zine skall skriva om den nya världen utan att krångla till layouten med RayGun-excesser, som skulle skrämma bort delar av den redan befintliga äldre läsekretsen (läs: fyrtioåringarna). – Det ska inte heller vara så mycket Wired som alla anklagar oss för. De har en väldigt amerikansk layout, svårläst, överjobbad. Vi vill ha en enkel layout, effektiv men ändå lekfull. Färgskalan består numera av klara ”glassfärger” och de typsnitt z.mag@zine bytte till var ”mer amerikanska västkusten, mer Buzz, mer new age, mer sol”. Garamond ersattes av Minion i brödtexten. Nytt typsnitt i rubriker och en hel del brödtext blev Meta, en sanserif som Staffan blivit omåttligt förtjust i. Han lät sig inte avskräckas av att många andra börjat använda Meta under året.
– Det får inte bli ett självändamål att välja typsnitt som ingen annan har. Som första svenska tidning har z.mag@zine gått över till stokastisk rastrering. Ni vet, rastret vars oregelbundet placerade pyttepunkter ger den tryckta bilden fotografisk skärpa. ”Från kalkonraster till kristallraster”, som Staffan Friduttrycker det. Bytet ställde till problem för tryckeriet, eftersom många annonser trycktes med traditionellt raster och de bägge rastertyperna inte trivs med att dela plåt. Dessa barnsjukdomar har gjort resultatet något grällt. Bäst fungerar det i svartvita foton.
Bildvalet har också ändrats. – Vi satsar på fler glada människor på fotona och mer digitalbehandling av foton och illustrationer. Vi vill att tidningen ska ha teknisk känsla, det ska synas lite att vi har arbetat med olika program. ■
6
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Inga rubriker att haka upp sig på i nya Bokvännen Liten text, generösa marginaler, klassiska proportioner. Bokvännens förtjänstfulla bokformgivning skäms dock av ett alltför snålt tilltaget buntsteg.
är också ett sätt att skapa en egen profil. Eftersom tidningen vänder sig till boksamlare är det också viktigt att kunna visa de fysiska produkterna i färg, menar Lars Forsberg. Utöver illustrationerna i anslutning till texten, finns det ett dubbelt utvik i varje nummer, ett så kallat altarskåp. Där samlas bilder av de böcker numret behandlar. Formatet på nya Bokvännen följer Jan Tschicholds rekommendationer med de klassiska oktav-proportionerna 3:2. Papperet är gultonat Linné, ett kalandrerat bokpapper som både ger bokkänsla och passar för bildtryck. Självfallet är tidningen trådbunden.
Från svartvitt, anonymt häfte till sober volym på bokpapper. Nya Bokvännen har fått mycket ros för sin goda typografi och sin klassiska bokformgivning. Bokvännen riktar sig till bibliofiler och boksamlare. Den omgjorda tidskriften skall skilja sig från de litterära tidskrifterna genom att koncentrera sig på just bokhistoria och bibliografi. Tidningen har också blivit betydligt tjockare – och har till skillnad från tidigare en tydlig uppdelning mellan långa essäer och kortare texter i bakvagnen. Bokvännens nya, stiliga form skapades av art directorn Johan Sten med hjälp av typografen Reidar Hammarsten på bara två kvällar. Bokvännen har skippat rubrikerna och tidskriftens artiklar följer nu direkt efter varandra – endast identifierade med hjälp av en stor bokstav inom hakparenteser och
typografin från 1946, även om det var en annan skärning av Garamond på den tiden. Essäerna är satta i 9/11 på tvåspalt, de kortare texterna i slutet är 7,5 / 9,3 på trespalt. Mycket smått, med andra ord. Bilderna är numera aldrig halvsidor, utan antingen enspaltare eller helsidor, och ofta i färg. – Väldigt små och väldigt stora bilder
Sist, men inte minst, har Bokvännen gått över från årsvis numrering till löpnumrering. Numret ingår dessutom i loggan på lika villkor med tidningens titel. Så här ser det ut: Bokvännen; [425]. – Vi ville poängtera att det är en gammal tidskrift, säger Lars Forsberg. Löpnumret ger ett mer ”evigt” intryck. ”Va, har det kommit ut 425 nummer?!” Dessutom får varje nummer av tidningen en egen identitet, en känsla av ett beståen■ de värde.
Ta en kaka till. TV-bilagor i format för kaffebordet, I slutet av augusti tar TV-sommaren slut. Tablåerna och TV-intresset återgår till det normala. I år tog både Aftonbladet TV och TV-Expressen tillfället i akt och bytte från 16-sidig tabloid till halva formatet, djuptryck och blankt papper.
följd av ett semikolon.
– Tanken är att bokstäverna ska ge lite av känslan när man går in på ett antikvariat. Man vet inte riktigt vad man kommer att hitta under bokstaven. Och så var jag så j–a trött på alla braskande rubriker, säger redaktör Lars Forsberg. Lars Forsberg har alltid varit mycket förtjust i hakparenteser och använder dem inte för att det är trendigt. I Bokvännen fungerar hakparenteserna som ett sätt att ”linda in” bokstaven, som ju är en form av numrering och inte skall läsas som sitt ljudvärde. I innehållsförteckningen anges bara artikelns bokstav, inte vilket sidnummer den återfinns på. – Bokstaven räcker som nyckel, när det bara är frågan om ett halvdussin artiklar. De ger ett litterärt, trevligt och lagom svårtillgängligt intryck. Typografin är genomgående Adobe Garamond – en återgång till ursprungs-
Ändå skiljer de nya bilagorna sig åt mer än tidigare. Expressen har fräschat upp sin bilaga och brutit om den i ett mindre format, medAftonbladet TV har ett stramt upplägg med porträtt-puffar an Aftonbladet har satsat på en ovanför tablåerna och ett färgsystem för de olika dagarna. genomgripande omgörning. – Det är skillnad på en Bentley kraftigt utökad. På sidor som ”Frågeprooch en Folkvagn 56:a, inskärper Göran gram i veckan”, ”Andligt i veckan” etc. Winbergh på Aftonbladet och låter oss plockar man ihop puffar för flera program förstå att han kör Bentleyn. i samma ämne. Ett viktigt skäl för omgörningen var att (för fyra kronor mer per torsdag) ge Aftonbladet TV behöll typografin för att läsarna en proprare tidning för kaffe- läsarna skulle känna igen sig. Tidigare bordet, i ett behändigare format och blandades Helvetica och Times i tablåerna. Nu sätts tablåerna genomgående i som inte skitar ner duken. Aftonbladet TV är numera 84 sidor i Helvetica för att skilja ut dem från magasinsformat, vilket ger utrymme för brödtexten i artiklarna. Varje dag har sin egen färg i vinjetartiklar och reportage. Tidigare fick bara ter, spaltstickor och andra markeringar enstaka puffar rum utanför tablåerna. Upplägget är fyra uppslag, varav ett med i färg. Aftonbladets bilaga undviker i puffar, per TV-kväll. Kabelbevakningen är görligaste mån färger i övrigt.
7
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Sköna Dagar möter mogna kvinnors kvalitetsbehov Sköna Dagar är ett månadsmagasin som riktar sig till medelålders och äldre kvinnor. Redaktionen satsar på den något kräsnare publiken och formen är luftig, lättläst och enkel – fjärran från veckotidningarnas plottrighet och färgkaos. – Vi blandar typiskt kvinnomaterial som sy och sticka, mat och växter, resor och kläder. Personporträtt och ekonomi ur kvinnlig synvinkel, mycket kultur. Medicinnyheterna är vi ofta före DN med. Materialet är inte så annorlunda, men sättet att presentera det på. Så säger Philippine von Krusenstierna. Hon är AD med ett förflutet på Vår Bostad och har formgivit Sköna Dagar med den finska systertidningen et-lehti som förebild. Formatet är brett, nästan kvadratiskt. Formgivningen påminner mycket om den finska förlagan, även om typografi och sidmallar är annorlunda. Tonen är luftig, ljus och harmonisk. Ganska snällt, helt enkelt. – Vi undviker texter i bilder, negativa texter, infällningar och sneda bilder. Vi
Rena linjer och mycket luft kännetecknar layouten i Sköna Dagar. Medicinreportagen har ofta grafiskt kraftfulla illustrationer av Cecilia Gunnarsson.
har undantag men då finns det alltid en tanke bakom dem. Artikelmaterialet växlar mellan trespalt och fyrspalt. I fyrspaltsmallen tjänar ofta någon av spalterna som ”resurs”, med plats för bildtexter och inte minst luft. Plocksidorna och expertrådgivningen i bakvagnen bygger på en femspaltig mall.
Bak i tidningen ligger också en längre, skönlitterärt betonad featuretext på omkring åtta sidor. Meningen är att läsarna skall få något av bokkänsla. Layouten skiljer sig genom två och en halv-spalt
tryckta på ett papper som håller veckan ut – Vi funderade också på ett färgsystem för de olika dagarna, men kom fram till att det inte behövdes på en 40-sidig tidning. Den är ändå så lättöverskådlig. Några förutsättningar inför omgörningen var att torsdagstidningen skulle kosta som tidigare, att den skulle se ut ungefär som tidigare, samt att det skulle vara lätt att lyfta över tablåerna från TV-Expressens sidor till den TV-Expressen är mer traditionell, med bilder i själva tablåerna. dagliga tidningen. Tablåerna flankeras av puffspalter på beiga tonplattor. Brödtexten är fortfarande New Century Schoolbook, men I Aftonbladet TV ligger en bild ovan- man ändrade sanserifstil från Univers för varje kanals tablå. Det är oftast ett till Frutiger. I TV-Expressen får TV- och radioprogramporträtt, som skall fungera som ingång men dela på två uppslag per dag. Då får till tablån. Göran Winbergh hänvisar till kvällstidningarnas traditionella också en puffspalt och en filmspalt rum på personvinkling. det första. Trots den trängre kostymen har – Det är bra med ansikten. En trana även TV-Expressen utökat kabeltablåerna i motljus är inte lika intressant som Jonågot. Tablåuppslagen varvas med enstanas Gardell. ka artiklar. Gunnar R. Johansson, som gjort om Och så är formatet något större än AfTV-Expressen, tycker däremot att Afton- tonbladets. – Så att man kan gömma deras bibladet TV:s layout är rätt statisk – han tycker det känns mer naturligt att ha laga i vår, ifall man skulle skämmas ■ för den. bilderna intill respektive program.
och ett annorlunda, genomgående bildval. Exempelvis en räcka gamla kopparstick eller duplexbilder med kornraster. Tidningens färgskala består i huvudsak av fyra färger: grönt, vinrött, brunt och marinblått. I varje nummer återkommer en och samma färg i de flesta färgade elementen: i anfanger, i avdelningsvinjetterna, i färgade rubriker och i ljusare form i tonplattor. Tanken är att de fyra färgerna skall växla från nummer till nummer, men hittills har det blivit mest grönt och vinrött. Eftersom färgen också ingår i en färgplatta i loggan, så blir det i praktiken loggans matchning med omslagsbilden som avgör färgvalet. Philippine tycker att avdelningsvinjetter lätt tar överhanden över rubrik och bilder i många tidningar. I Sköna Dagar är vinjetterna diskret placerade i sidornas övre hörn. En utfallande linje gör dem ändå tydliga när man bläddrar igenom tidningen. Finska et-lehti sätts med Frutiger och en kondenserad Times. Till den svenska Sköna Dagar valde Philippine Gill Sans och Century från Monotype därför att det är stora typsnittsfamiljer med varianter för nästan alla behov. Brödtexten är Century Book. Graden och kägeln är generös med tanke på synsvaga läsare. Bildtexter, ingresser och de flesta rubrikerna sätts i olika vikter av Gill Sans. Sköna Dagars layoutare använder sig för övrigt inte av Quark XPress’ inbyggda anfangfunktion, utan har lagt in alla anfanger i ett Quark-bibliotek – med figursättning, så att brödtexten ansluter till anfangen.
Det märks att redaktionen lägger stor vikt vid korrekturläsning, avstavningar och god typografi. Det skall se rätt ut, helt enkelt. – Vi lägger ner jobb på typografin för att vi tror det är viktigt. Våra läsare är ■ uppfostrade i en sån tradition. Intervjuer och texter av Erik Nilsson
8
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Ett samtal om tidningsformgivning med Roger Black Ända sedan tiden då Roger Black var art director på Rolling Stone, i mitten av sjuttiotalet, har han varit en av världens mest inflytelserika tidningsformgivare. Han ligger bakom design och typografi i många tidskrifter och dagstidningar i Nordamerika, Europa och Centralamerika. Tony Sutton besökte för en tid sedan Roger Black i hans New York-ateljé. Där samtalade de om hans karriär som journalist, formgivare och typograf, och diskuterade några av de problem som tidningarna får kämpa med idag, efter sin tioåriga smekmånad med ”design-revolutionen”. Roger Black är en av dem som har påverkat formgivningen av tidningar mest under de senaste 20 åren. Han började med Rolling Stone i mitten på sjuttiotalet och har designat framstående nationella tidskrifter som Newsweek, Esquire, Premiere och SmartMoney. Men det är hans arbete på dagstidningar som San Francisco Examiner, Toronto Sun, Novedades och Reforma i Mexico samt El Sol, den nu nedlagda spanska dagstidningen, som intresserar oss när vi sitter på Blacks kontor högt uppe i en av Hearst-byggnaderna, nära Broadway i New York City, bara ett par kvarter från Central Park. Black, som förresten började sin journalistiska bana som redaktör men bytte till formgivare när han upptäckte att det var roligare, inleder med att ta upp ett exemplar av Reforma, den nya mexikanska dagstidning som han utvecklat i samarbete med den mexikanske formgivaren Eduardo Danilo. Medan vi bläddrar igenom den, jämför vi livfullheten i många utländska tidningar, till och med i fattiga u-länder, med den tomma glättigheten i många nordamerikanska tidningar, en fasad som sällan motsvaras av ett innehåll som övertygar våra läsare att gå ut och köpa de förbaskade tidningarna. SUTTON :
Varför startar man så många nya tidningar i Europa och La-
tinamerika, och varför klarar de sig så mycket bättre än våra?
Det är nyheterna! Det finns ingen bättre omgivning att starta en tidning i, än ett land som är i stark omvälvning. Det händer mer i Mexiko än pressen klarar av, journalisterna bränns ut av nyheter. Den viktigaste presidentkandidaten blev mördad, det är uppror i den södra delen av landet, två miljardärer har blivit kidnappade och lösensumman är 50 miljoner dollar, en valkampanj pågår och för första gången är det möjligt att en oppositionskandidat, antingen vänster eller höger, kan vinna (vilket de inte gjorde! Suttons anm) Stora saker händer varje dag, och dessutom är det en starkt uppåtgående ekonomi och Mexiko har faktiskt blivit en del av Hollywoods nöjesområde. Den kombinationen av nyheter får tidningar att sälja.
BLACK :
– Utländska tidningsutgivare verkar vara mer mottagliga för verklig förändring och betonar starkare ett mer personligt innehåll och en djärvare formgivning än våra kolleger här.
– Alla tidningar utanför Nordamerika är mer mottagliga för förändring. Våra tidningar försöker bli gemensamma nämnare, men europeiska tidningar är inte alls intresserade av det. Var och en försöker locka en särskild grupp människor med vissa åsikter. När vi startade El Sol i Spanien, till exempel, kunde inga annonsplatser säljas förrän utgivaren hade bestämt tidningens politiska linje. Detta är ett koncept som man inte ens tar med i beräkningen i Nordamerika. Vårt svar är: ”Vadå, ska vi ha en politisk ståndpunkt? Vi är oberoende! Vi är opartiska. Vi tar inte ställning.” Vilket bara är dumheter, för det är helt enkelt så att reporterns egna förutfattade meningar ändrar storyn. Det är i alla fall så att läsarna vill ha en åsikt som de kan hålla med om eller opponera sig mot, vad det än handlar om.
Till vänster den nystartade mexikanska dagstidningen Reforma, samt några andra tidningar som har Roger Black att tacka för sin formgivning.
För att rädda sig ur sin självpåtagna apati, borde amerikanska tidningar ta en titt på vad de gjorde på tjugotalet, när de förde kampanjer mot korrupta politiker och när de beslutade sig för att dåliga arbetsplatser med svältlöner skulle stängas. De envisades med en fråga i månader och retade upp alla. Det var fantastisk läsning och var skrivet på ett underhållande sätt. Så borde vi göra igen. – Skräp-TV-kanalerna går redan i den riktningen.
– Naturligtvis gör de det. Skräp-TV gör just det som Hearstpressen gjorde på tjugotalet. Vi kan lära av slask-TV:n och av en uppriktig granskning av vad tidningar borde göra. De flesta tycker att tidningar är tråkiga och det som gör amerikanska tidningar särskilt svaga är det slappa antagandet att samhället är homogent, att alla håller på med i stort sett samma saker – läsarna har jobb, de har fruar, de har barn. Men om man ser på siffrorna, kan man konstatera att endast en fjärdedel av amerikanska hushåll stämmer med den konventionella definitionen på en familj. Resten utgörs av ensamstående föräldrar och enpersonshushåll, och den övervägande delen av folket i storstäderna passar inte in på definitionen av kärnfamiljen. Om man åker till Toronto eller Vancouver ser man fler asiater, fler homosexuella, fler ensamstående, fler arbetslösa, fler av allting, men tidningarna beter sig som om det fortfarande var ett vitt medelklassamhälle. I latinamerikanska och europeiska tidningar förhåller det sig inte så. De har i stället ett starkt engagemang för den speciella befolkningsgrupp som de försöker nå. Deras attityd är: ”Det här är våra läsare! Ni är på vår sida och vi är på er.” – Och de har konkurrenter som kämpar om samma läsargrupper. Konkurrens genererar mer energi och bättre journalistik.
– Blotta tanken att det bara skulle finnas en enda tidning i en stad, får utgivarna att känna att de måste vara opartiska, och det är bara dumheter. Genom att försöka vara balanserad, stödjer man status quo, det bestående, och det är inte att vara opartisk. Ingen, inte ens borgmästarn i den mest konservativa amerikanska staden, vill stödja status quo, eftersom det står för rasism, färre jobb, en livsstil i förfall, drogmissbruk och fler fängelser. Tidningarna måste bekämpa sin egen lättja, de måste återupprätta kontakten med sina samhällen.
9
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
– Finns viljan till förändring hos de nuvarande tidningskedjorna eller kan vi vänta oss att få se helt nya tidningar lanseras?
– Jag vet inte, men jag har en bestämd känsla av att någonting kommer att hända. De senaste trettio åren har väldigt få tidningar startats i USA. Då och då händer något, som den olycksaliga Sun i St. Louis, men ingenting särskilt märkvärdigt, kanske med undantag av USA Today. – Tidningar som St Louis Sun innebar egentligen ingenting nytt. De var bara återspeglingar av andra tidningar.
– Ja, utom USA Today som är den här generationens enda riktiga framgånghistoria. Och den hånades av just de journalister som motsätter sig alla förändringar. Sedan går de och kopierar den. Tyvärr är USA Today för det mesta menlös, men de har försökt få till lite djup och de har blivit vassare. Även om den utgår från TV-nyheterna så finns det mer utrymme i USA Today än det finns till och med på CNN. Det är fantastiskt hur mycket de kan få in på en begränsad nyhetsyta. – På samma sätt som TV har samma rörliga bilder på alla kanaler, så har tidningarna samma statiska bilder. Hur ska vi kunna övertyga våra kolleger om att utvecklas? Eller ska vi vänta tills en ny USA Today dyker upp och sätter igång nästa revolution? Och när det händer kan vi anta att alla kommer att kopiera den lika reflektionslöst som man kopierade USA Today.
– Det har alltid varit så. Det är så över hela världen. Under de stora tidningskrigen i början av seklet, blev det aldrig riktigt klart vem det var som avgick med segern, britterna eller amerikanerna. Under Fleet Streets hetaste period låg Hearst och Pulitzer i luven på varandra, och alla tryckte större och större rubriker och större och större bilder. Konkurrens har ett enormt inflytande på förändring. Tänk bara, att vara en av femton dagstidningar i New York! Då fick man jobba hårt för att hålla sig flytande. Kämpar man om en marknad så gör man också sitt bästa. Det hjälper ju också om det inte finns andra nyhetsmedier. Vi bör inte glömma bort att vi har konkurrens från andra håll. Vi tävlar med radio och TV, och med några av de nya medierna som börjar dyka upp. Det enda sättet att konkurrera rea-
listiskt är med originalinnehåll, så det ................ tjänar ingenting till ........att fylla tidningen med inköpta featurereportage och nyhetsbyråtelegram, eftersom praktiskt taget allt sådant görs bättre av TV. Men vad TV inte kan göra, eftersom de har begränsat med tid, är att rikta sig till folk på lokal nivå. – Vi måste försöka nå våra läsare. Sedan måste vi roa dem med originellt material varje dag.
– Ja, det är en bra definition på nyheter. Det är någonting du inte visste eller inte väntade dig att få reda på. – Hur kan formen hjälpa till att förhöja den där känslan av nöje?
– Formgivning är länken mellan läsarna och orden. Jag tycker att tidningar borde följa den grundregel som Lou Silverstein, min f.d. chef på New York Times, hade. Han sa: ”Kalla det inte formgivning. Kalla det nyhetspresentation.” Art directors på tidningar är lika skyldiga till att klyftan mellan formgivning och journalistik vidmakthålls som chefredaktörerna.* Det finns för mycket av vad jag kallar ”målarrock- och baskersyndromet”, vilket betyder att formgivarna främst är intresserade av att skapa en tjusig sida, så de enda sidor de får formge är delarnas framsidor. De bryr sig inte om innehållet utan är bara ute på en konstnärlig fältstudie. Därför är det naturligt för skribenter och redaktörer att avfärda deras ansträngningar som krims-krams, som dekoration utan substans. Varje AD på en dagstidning borde arbeta på den del av redaktionen som gör lokalsektionen i ett år, så att han kan ta reda på vad journalistik verkligen handlar om. Det gör ingenting om inte något av det går i tryck. Kalla det för utbildning. – Och du skulle också vilja placera skrivande journalister bland formgivare och bildmänniskor.
– Absolut. Jag anser att alla, särskilt på lokalsektionen, som håller på med layout, borde ägna tid åt att försöka göra nyhetsgrafik och featuresidor och typografi. Till slut skulle vi antagligen göra oss av med designavdelningen helt och hållet. Det borde inte delas upp, layoutarna borde vara en del av nyhetsredaktionen. Alla borde vara på samma sida. Denna
10
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
process har satts igång på några tidningar där alla, fotografer, bildredaktionen, art directors och layoutare, ingår i nyhetsredaktionen. – Det är en bra tid för förändring. Under de senaste tio åren har man gradvis insett att enbart formgivning inte löser några problem.
– Det sämsta formgivningen har åstadkommit är att den har gjort tidningar lättare att läsa, samtidigt som innehållet i dem har blivit sämre. – Det är vad som händer när tidningar ersätter en träig layout med ny design, men struntar i att liva upp innehållet som är lika tråkigt.
– En övning som jag har föreslagit går ut på att tidningar gör en prototyp som inte har någonting med tidningen som den är att göra. Man ska utforma den som den skulle se ut om man började från scratch, eller som man tycker att den borde vara om tio år. Tryck den och ge alla ett exemplar, så kan man få se vad åtminstone en grupp människor i nyhetsredaktionen tycker. – Det är en spännande idé. Man kan också låta arbetslaget utforma en hypotetisk tidning avsedd att konkurrera med ens egen. Man skulle antagligen få flera bra uppslag till förbättringar. Men först måste man se
dagar utan att de använder färg om de inte har de rätta bilderna. – Den filosofin borde tillämpas på alla tidningar, inte bara New York Times.
– Lou Silverstein sa till formgivarna på New York Times: ”Innan ni gör någonting, ska ni fråga er vad som är nyhetsvärdet i detta.” Och om alla på nyhetsredaktionen gör det är det bra. Men det gör de inte. Tidningar tycks ha en mycket gammal definition på vad som utgör nyheter. Jag har upptäckt att de bästa på nyhetsredaktionen vill vara på utlandsavdelningen eller bli utrikeskorrespondenter eller åka till Washington DC som politiska korrespondenter. Sanningen, hur obehaglig den än kan tyckas vara, är den att de flesta av våra läsare inte är intresserade av nyheter från Bosnien. Det är sorgligt, det är viktiga nyheter, men det tråkar ut dem. Och man ser det på förstasidan varje dag. Det är monotont och vi mal på tills våra läsare inte längre bryr sig. Bosnien är inte något väsentligt i de flesta människors liv, men Madonna, eller den aktuella reinkarnationen av Madonna, är det. Och om din lilla flicka klär sig precis som hon, så är det faktiskt mycket intressantare för dig än Bosnien eller Haiti.
till att förfina metoderna för själva nyhets-
– Låt oss byta ämne ett slag. Berätta om
inhämtandet.
ditt intresse för typografi. Du är nästan lika berömd för det som för din formgivning,
– För ett par år sedan fick poliser i New Nedlagda spanska tidningen El Sol är Roger särskilt efter framgången för The Font BuYork börja patrullera gatorna igen. Jag Blacks egen favorit. ”Det var en helt ny tidreau, det typsnittsbolag som du driver tilltror att detta måste ske med reportrar ning, vi påverkades inte av det förflutna.” sammans med David Berlow. också. De måste ut på gatorna igen, de – Ja, rent intellektuellt sett, så är det klart att om man är vill måste få kontakt med människorna i sin omgivning. Tidningsprida tryckt information så handlar det också om typsnitt. arna har litat alltför mycket på kommunfullmäktigemöten, Det går bara inte att undvika. Det började när jag gick sista PR-folk och organisationers talesmän. Vi rapporterar inte om året på internatskola i Deerfield, Massachusetts. Skolan hade att det går åt helvete med parken. Det är Parkens Vänner som en formgivare som konsult, Robert Dothard, som gjorde skolanmäler vid en presskonferens att det går åt helvete och det katalogen och tidning. Dothard, som blev art director på Print är det vi rapporterar. Men om lokaltidningens reportrar har Magazine när den grundades, arbetade på det gammaldags kontakt med folket i sitt närområde, så får de veta att ”den boktryckarsättet. Hela trycket blysattes på Monotypemaskiner, här parken är full av slödder och den är inte säker på kvällen” och rubrikerna sattes för hand. När man gjorde en layout, och då får man en riktig story. Varje tänkande människa har typograferade man texten, och sedan klippte man itu spaltsådär åtta storys inom sig om man bara talar med dem, men avdragen och klistrade upp dem på monteringspannåer. vi har tappat bort den delen av vårt jobb. Ingenting är sponI skolan arbetade jag åt en förening som skulle trycka en tant längre. Allting klaras av på telefon, arrangeras och sköts katalog till en konstutställning. Jag minns att jag satt där i förväg av all denna utstuderade PR-verksamhet. med Dothard, och han frågade mig vilket typsnitt jag skulle – Tror du att färg har haft någon avgörande betydelse, särskilt för vilja använda till brödtexten. Jag tittade igenom typsnitten i att få ungdomar att börja läsa? hans stilbok och valde Bembo, som råkade vara hans favorit, så – Ja, det tror jag. Men unga läsare vill att en tidning ska se ut han tyckte att jag var en väldigt klyftig kille. När katalogen som en tidning. Och det utseendet är olika från plats till var färdig, frågade han om jag ville ha sommarjobb. Så jag plats. Införandet av färg i tidningar på östkusten till exempel, formgav en bok och gjorde mycket layoutjobb. har i stort sett blivit en katastrof. New York Times gjorde Dothard lärde mig mycket om typografi och det traditiosig själva en björntjänst genom att först införa färg på det nella sättet att producera trycksaker och det hjälpte mig när ”mjuka” featurematerialet. jag kom till University of Chicago året efter. Under mitt andra Färg har visserligen en plats i tidningar, men väldigt ofta år på universitetet blev jag redaktionschef på Maroon, en tidanvänds färgen bara som dekoration. Tidningar som New ning som kom ut två gånger i veckan. Jag hade hand om layYork Times gräver en grop åt sig själva, eftersom deras läsare outen och var tvungen att gå till tryckeriet och se till att de nu associerar färg med knäppa artiklar, flummigt material, tryckte den, vilket blev något av en kamp eftersom de inte gilallt som inte är nyheter. Så snart de inför färg på förstasidan, lade vårt språkbruk. kommer den att nedvärderas. De borde ha färgsatt ettan Den här erfarenheten fick mig att börja fundera på formförst, men bara använt färg när fotots innehåll behöver färg givning av tidningar. Vi hade inte så många stilsorter att välja för att visa att det är något särskilt med det. Om det bara är på, och det fanns mycket tradition i tidningen, så det var inte ett foto, vilket som helst, och bilden gör sig bättre i svart-vitt, så lätt för mig göra några dramatiska ändringar. Sedan åkte så borde den tryckas i svart-vitt. Och de borde låta det gå några vänner och jag till New York för att göra en radikal tid-
11
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
skrift som hette Amerika. Vi kunde inte hitta någon art director i vår ålder, så vi anställde Sam Antupit som hade varit art director på Esquire. Vi gjorde i alla fall ett provnummer men vi kunde inte övertyga de vuxna i New York om att detta var ett projekt som skulle inbringa massor av pengar. Så den fick läggas ner efter första numret. Men när jag arbetade med Antupit upptäckte jag att jag tyckte bättre om formgivning än redaktörsjobbet. Så jag sa: ”Nu ska jag bli formgivare...” Om man håller med om att läsning är syftet med tryck, blir typsnitten den viktigaste delen av formgivningen. Allt annat är sekundärt. Och skrivandet och läsandet är de enda anledningarna för tryckmediet att fortsätta. Tills vetenskapsmännen hittar på ett bättre sätt än läsning för att få in information i huvudet, så får vi dras med tryck, även om det kommer att finnas stora variationer i det sätt trycket görs på. Tryckning kan faktiskt komma att ersättas av lättviktsskärmar med hög upplösning. Men jag tror inte att typografin kommer att försvinna. – Förändringar kommer i slutändan, som alltid, drivas fram av kostnader – och vinster.
– Ja. Kostnaden per enhet för konventionell tryckning av tidningar är så liten jämfört med den elektroniska motsvarigheten. Alternativen till tryck är inte heller lika flexibla. Ljuset från TV-skärmen riktas direkt mot våra ögon – och det är mycket obehagligare än det ljus som studsar från pappret. Det finns också ett problem med tidningar på dator, och det är att man måste hålla på och spara innehållet hela tiden. Och vad gör man om man vill gå ut och läsa? Jag tror att tryck kommer att finnas kvar länge än, men typografi, läsning och skrivande kommer att finnas ännu längre – och någon gång i framtiden ska vi nog kunna lista ut hur det borde gå till. – Du började formge hustypsnitt för Typositors gamla filmfotosättare när du var på Rolling Stone i mitten av sjuttiotalet, eller hur?
– Ja jag arbetade med tvåtums filmremsor. Jag bestämde hur bokstäverna skulle se ut, Jim Parkinson gjorde jobbet. Mitt första jobb på Rolling Stone var som biträdande art director och utgivaren Jan Wenner sa att han tänkte göra ett originaltypsnitt. Han visste att jag var intresserad av typografi och en av anledningarna till att han anställde mig var att jag skulle arbeta på det projektet. Det första jag gjorde var att fundera ut vilken allmän stil typsnittet skulle följa. Jag ägnade mycket tid åt att gå igenom gamla stilböcker och valde till sist William Morris’ version av Janson, som hade kopierats mycket av typgjutare i början av seklet. Dess stil är intressant därför att den, fast den är mycket elegant, också är stark, till och med modern. Det var ett lån ur historien med lite känsla av konstoch hantverksrörelsen. Så det förenade det bästa från två världar, med lite renässans med lite industriell revolution i sig. Först så återskapade vi typsnitt ur gamla stilböcker, men sedan började vi teckna våra egna. Vi bestämde hur stilarna skulle se ut och sedan ritade Jim Parkinson dem. Det här arbetet på Rolling Stone fick mig att inse hur värdefullt det är för en tidskrift eller en tidning att ha sitt eget typsnitt, eftersom det blir till ett varumärke och gör att den skiljer sig från alla andra. Men det var inget nytt, det finns många typsnitt som gjordes för enskilda publikationer, som Times New Roman och Century. Det finns dussintals av dem.
i typsnitt som passar deras produktionssystem. Se på Times New Roman till exempel. Det är bara i boktryck den ser bra ut. Times blir faktiskt ofta fantastiskt bra i boktryck , men i rulloffset ser den hemsk ut. Ändå används typsnittet överallt. När vi gjorde en typsnittsstudie vid Poynterinstitutet för några år sedan, fann vi att man inte kan göra några generaliseringar i fråga om typsnitt. Man kan helt enkelt inte säga att det finns ett bra tidningstypsnitt. Men även om det inte är nödvändigt att göra sitt eget typsnitt, måste man ändå pröva mycket noga vad man nu än överväger att göra. Testa alla möjliga sorters olika typsnitt i olika grad, kägel och spaltbredd och försök sedan lista ut vad som blir bäst för er tidning. Leta fram det som blir mest läsbart på er press. – Vilka är då dina favorittypsnitt för dagstidningar?
– Jag tycker särskilt mycket om Ionic No. 5 från Monotype. Bitstream kallar den News 701. Jag har inga särskilda favoriter till rubriker, fast nu använder jag rätt ofta Century. Inte ITC-versionen utan Font Bureaus nya skärning, Millennium, som jag använde i vår formgivning av Reforma och som också finns i de tidiga prototyperna till Baltimore Sun. Jag tycker speciellt mycket om Century som är ett av de riktigt stadiga och bra typsnitten för både rubriker och text. Till skillnad från Times, står sig dess tunnare streck mycket bra i offsettryck. Jag är inte någon vän av menlösa sanserifer som Helvetica eller Futura. – Vad säger du om Gill Sans, som gjort en stark comeback efter att ha missbrukats i åratal?
– Jag gillar Gill Sans Bold Extra Condensed, men jag är ingen större vän av de andra vikterna – de ser bättre ut med serifer på! Vår egen Bureau Grotesque, som återupplivar och utvecklar Stevenson Blakes Grotesque-serie är också ett enormt populärt sanserif-typsnitt. Vi utvecklade det för Entertainment Weekly och El Sol, den spanska tidningen. Nu dyker det upp överallt. – Vilken av dina tidningsformgivningar är din favorit?
– Det var hemskt roligt att jobba med El Sol, San Francisco Examiner och Reforma, även om Reforma gjordes väldigt snabbt. Min favorit är El Sol, för det var en ny tidning och vi påverkades inte av det förflutna. Man får aldrig allt man vill när man gör en omarbetning av en tidning. Jag skulle säga att allt under hälften innebär ett misslyckande. Men ofta händer det saker som man inte kan kontrollera. Vi hade exempelvis en stor strejk mitt under vår omarbetning av Toronto Star, och det fick oss att ompröva hela projektet. Men trots kämpandet är jag nöjd med den – den är Kanadas största tidning och upplagan ökade efter redesignen. – Vem har haft påverkat dig mest?
– Lou Silverstein, för jag lärde mig så mycket när jag arbetade för honom på New York Times. Och Peter Palazzos omarbetning av New York Herald Tribune år 1962 har påverkat mig mycket. Hans utnyttjande av luft och nyhetsgrafik var mästerligt och revolutionerande i en tid när tidningars utseende inte hade förändrats på många år. Han banade en väg för alla att följa.
snitt att du kan välja ett av dem och ändå vara olik alla andra. Jag
Intervju: Tony Sutton Svensk översättning: Ewa Rossing
undrar ibland om specialtillverkad typografi bara är en esoterisk öv-
Intervjun är ursprungligen publicerad i sjätte numret av Ragged
ning och om läsarna överhuvud taget lägger märke till det.
Right, kanadensisk designtidskrift på vilken Tony Sutton är redaktör.
– Nu är vi i det lätt vansinniga läget där det görs så många nya typ-
– Ja, det har aldrig bevisats att läsarna är medvetna om skillnader i typsnitt, men jag tror att specialtillverkad typografi är ett av de billigaste sätten att förbättra en tidning. De flesta dagstidningar skulle vinna mycket på att ha rubriker och text
DtP återkommer till Roger Blacks och David Berlows typsnittsfirma Font Bureau och deras typsnitt i ett senare nummer. *
FOTNOT :
Den svenske dagstidningsredigeraren, som både arbetar
med textredigering och layout, saknar motsvarighet i USA.
12
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Tommy tar dig med på en tur bland textur och struktur För den som inte nöjer sig med att köpa bakgrunder på burk (se förra numret av DtP) finns det flera spännande program.
Kai Power Tools Kai Power Tools är en överväldigande upplevelse. Möjligheterna är många, men det gäller att ha gott om tid om man skall göra någon slags djupdykning bland dem. Bland alla filter hittar man minst två som är utmärkta för att generera egna bakgrunder.
Dock, man kommer långt redan genom att klicka och dra i allt man kommer åt. Och det finns ett stort bibliotek med intressanta fraktaler som man kan börja med att testa sig igenom. Det är fascinerande, men båda Kai Power Tools-filtren har en tendens att göra flower-power-liknande mönster, och även om det är möjligt att göra helt andra saker, så hamnar man lätt i ett abstrakt färgglatt flummigt landskap. Kai Power Tools, ca 1 520:–.
Terrazzo
Texture Explorer
Ormskinn – framställt på det darwinistiska sättet. Här skapar man mönster genom naturligt urval. I mitten finns en stor ruta, och runt om den 12 mindre rutor, som är slumpvisa variationer av den stora. Man klickar på den ruta man tycker bäst om, den flyttar in i mitten och 12 nya variationer bildas. På så sätt väljer man generation efter generation tills resultatet blir vad man vill ha. Kontrollerna liknar inget annat som skådats på en Mac, och kan vara rejält förvirrande i början. När du vant sig fungerar de dock alldeles utmärkt.
Ur den lilla triangeln i bilden till vänster genereras mosaiken till höger. Ett automatiskt bakgrundsmönster vars färgmatchning dessutom är färdig. För den som tycker om att förlora sig (och sin tid) i de ändlösa möjligheter som KPT ger, kan Terrazzo vara ett alternativ. Detta Photoshopfilter tar en bild (eller ännu hellre en liten detalj ur en bild) och speglar, vänder och kombinerar ihop den till en mosaik. Xaos Tools. Terazzo, ca 1 295:–.
TextureScape
Är det kontrollpanelen till ett intergalaktiskt skepp?
Fractal Explorer
En något mer strukturerat angrepp bjuder TextureScape på, med sin Freehand-/ Illustratorbaserade struktur.
Som namnet antyder framställer Fractal Explorer fraktaler – såväl kända som den ovan, som aldrig förr skådade. För den modemedvetne desktopparen är det dock fraktaler som gäller, så han / hon pluggar sig vidare till Fractal Explorerfiltret. Också här är kontrollerna till en början obegripliga.
För den ännu mer systematiske. Här gör man själv grundbitarna till sitt mönster i Illustrator eller FreeHand, eller plockar dem ur det bibliotek som följer med, och låter sedan TextureScape upprepa dem tills ett intressant mönster uppstår. Det är inte fullt så platt som det låter. Programmet klarar att lägga till en tredje dimension, liksom belysning. Och man kan jobba i flera mer eller mindre genomskinliga skikt för att få en rik, lagrad och faktiskt riktigt organisk struktur. Specular TextureScape, ca 2 295:-.
Tommy Sundström
13
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
En bildmekaniker skänker perspektiv åt en platt logotyp I förra numret av DtP gick vi igenom hur man sätter relief på en bild. Men egenligen fuskade vi, vi använde ljus och mörker för att skapa illusionen, men lät bilden förbli platt. Den här gången skall vi gå vidare och börja flytta bilddelar.
Till sist: den bild som du använder som förskjutningskarta skall bara innehålla ett lager. (Den kan innehålla två lager, men effekterna av det kommer vi inte att gå in på här.)
Förskjutning är ett av de mindre kända och använda filtren hos Photoshop, men ett kraftfullt hjälpmedel för att förvränga bilder och skapa tredimensionella illusioner. Med det kan varje bildpunkt förflyttas i valfri riktning. Så om man vill skapa illusionen av att en relief pressats in i bilden, flyttar man bildpunkterna nedåt, mot betraktaren, och vill man få någonting att stå upp flyttar man dem uppåt. Men en bild består av väldigt många bildpunkter. Att skriva en lista över hur varje bildpunkt skall flyttas skulle inte vara hanterligt. Så vi måste hitta på något klurigare. Förskjutningsfiltret utnyttjar att en bild säger mer än tusen ord. Det använder helt enkelt en annan bild för att beskriva hur bildpunkterna skall flyttas. Den andra bilden kallas Förskjutningskarta (så har du undrat över de underliga bilderna i den mappen så vet du nu). Regeln är enkel: där förskjutningskartan är jämngrå (50 % svart) så händer ingenting. Där den är vit förskjuts bilden uppåt eller åt vänster (vi återkommer senare med hur man ställer in riktningen). Och där den är svart förskjuts bilden nedåt eller åt höger. Och eftersom en bild säger mer än tusen ord tar vi här ett exempel:
Det givna användningsområdet för den här sortens filter är att ta bilden av en vän och förstora näsan bortom alla proportioner. Vi skall dock inte ha så roligt, utan fortsätter jobba med vår logga. Och gör om den till en förskjutningskarta. Vi börjar med en svartvit bild av loggan. Om bokstäverna skall stå upp från papperet, så skall loggan vara svart mot vit bakgrund, och skall den tryckas in skall loggan vara vit på svart. Ta Markering > Allt och kopiera. Detta för att få kvar en skarp kopia som vi kan använda senare. Ta sedan Bild > Ljusvärden > Invertera. Gör svart till vitt och vice versa. Ta därefter Filter > Oskärpa > Gaussisk oskärpa…. Hur mycket är en experimentfråga. Ju mer, desto rundare kommer kanterna att bli. Klicka på snabbmaskläget (den högra lilla symbolen under färgplattorna i verktygspaletten). Klistra in. (Nu kommer den skarpa bild du tidigare kopierade tillbaka.) Klicka tillbaka till normalläget. Din skarpa bild har nu blivit en markering av området utanför loggan. Den använder vi för att fylla detta område med 50 % grått – ställ in 50 % på färgpaletten, håll ner alternativknappen och stryk. Det sista gör du för att få en skarp kant på loggan. Vill du ha ännu mer avrundat utseende kan du hoppa över detta steg. I så fall måste du dock se till att du jobbar med en femtioprocentig bakgrund. Ta Bild > Ställ in… > Nivåer och dra den svarta pilen under Ingångsnivåer åt höger tills värdet i första rutan blir 128 (eller skriv in det direkt). Till slut sparar du din förskjutningskarta som ett Photoshop 2.5-dokument (Photoshop 3 går säkert också bra). Observera att du inte får spara den i något annat format.
+
=
Naturligtvis kan man använda andra nyanser än svart, vitt och mellangrått, för att få andra effekter. Så behöver man till exempel inte alls ha så dramatiska övergångar mellan formerna utan kan moddelera med betydligt mjukare former.
+
=
Buckla logga
På bilden
Ambitiöst program sätter krokben Det finns en fälla i Photoshop, när man sysslar med detta. Programmet är nämligen väldigt ambitiöst, och försöker fixa till så att mellangrått blir mellangrått också efter att en bild tryckts, trots allt som kan hända i tryckpressen. Här är vi dock beroende av att 50 % svart förblir 50 % svart (inte 35 % som det kan bli efter kompensation för punktförstoring). Så ta Arkiv > Inställningar > Tryckfärger… och kryssa bort Punktförstoring i gråskalebilder. Men glöm inte att kryssa i det igen innan du gör något normalt arbete med svartvita bilder. En annan fälla är att man inte bör välja färg med hjälp av CMGS. Det är ju lätt att tro att om man väljer 0 % av cyan, mangenta och gult och 50 % av svart, så får man 50 % svart. Men icke. Hoppa över till gråskaleläget och välj där. Eller ställ in en Intensitet på 50 %.
Nu behöver du en bild som kan fungera som underlag för reliefen. I det här exemplet har jag tagit en enkel bild bestående av horisontella ränder, men det här fungerar naturligtvis på vilken bild som helst. Ju tydligare och ju mer regelbundna mönster det är i bilden, desto tydligare kommer effekten att bli. Ta Filter > Förvräng > Förskjutning… En dialogruta dyker upp. Här kan du ställa in om förvrängningen skall vara horisontell eller vertikal (eller båda två). I det här fallet satsar vi helt på det vertikala, så vi sätter 0 i Horisontell skala och 9 i Vertikal. Nästa val är huruvida förskjutningskartan skall töjas ut så den passar hela bilden eller om den skall behålla sin storlek och istället användas flera gånger (som rutorna i en mosaik). Jag låter den sträckas ut, men också det andra alternativet kan ge intressanta resultat – liknande det vi fick i slutet av förra Photoshopskolan.
14
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Slutligen måste vi bestämma vad som skall hända med kanterna, om vi flyttar bort bildpunkter därifrån. Skall Photoshop fylla på med kopior av dem som fanns där? Eller skall det sno dem från motsatt kant, som om bilden var upprullad på ett rör? I det här fallet spelar det ingen roll vad vi ställer in eftersom förskjutningskartan aldrig går ut till kanterna. Vi klickar OK och letar sedan upp den förskjutningskarta som vi nyss gjort. Som du ser på det lilla exemplet är effekten tydlig, men inte så anslående. För att bli riktigt bra måste den kombineras med metoden för att göra skuggor och högdagrar som vi lärde i förra DtP. Tommy Sundström
t i l l vä n s t e r : Inte en speciellt imponerande effekt. t i l l h ö g e r : Genom att använda tekniker både från detta och förra numrets Photoshopskola kan man få en trovärdig illusion.
POCKETYPE
18 PT
ABCDEFGHIJKLMNOPQRST UVWXYZÅÄÖ &:;!?≠ 1234567890 abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö ABCDEFGHIJKLMNOPQRST UVWXYZÅÄÖ &:;!?≠ 1234567890 abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö ABCDEFGHIJKLMNOPQRST UVWXYZÅÄÖ &:;!?≠ 1234567890 abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö
Ironisk interpunktion och en essentiell sanserif På numrets diskett hittar du två svenska originaltypsnitt. Det ena är Pocketype, en komplett typsnittsfamilj av den svenska desktoptypografins nestor, Bo Berndal. Du som prenumererar får en tangentbordskarta med detta nummer. Pocketype Regular, Bold och Italic har gemena siffror som standard. Pocketype Extra innehåller versala siffror och kapitäler. I shift-läget hittar du S W A S H -versaler som passar ihop med kursiven. Bo Berndal har också lagt in tecknet för ironi, interabang: ≠ Tecknen för större än / mindre än har ersatts med ett halvt och ett kvarts mellanslag. OBS:
typsnittet länkar inte till snabbvalen
för kursiv och fetstil. Har du t.ex. valt Regular och försöker kursivera den, så får du
ABCDEFGHIJKLMNOPQRST UVWXYZÅÄÖ &¶:;!?≠ 1234567890 abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö ESANS
18 PT
bara en falsk, lutad kursiv. Du måste välja Pocketype Italic i typsnittsmenyn.
Numrets andra originaltypsnitt är Esans, Torbjörn Olssons tolkning av själva essensen hos klassiska engelska sanserifer: Granby, Edward Johnstons Underground och Eric Gills Gill Sans. I mappen Esans på din DtP-diskett hittar du en liten font-show att klicka och titta på.
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZ ÅÄÖ &:;!? 1234567890 1234567890 abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö ABCDEFGHIJKLMNOPQRST UVWXYZÅÄÖ &:;!? 1234567890 abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö
Esans Alt Regular och Alt Italic passar till brödtext – där hittar du nämligen gemena siffror. I övrigt är Alt-fonterna identiska med Regular och Italic. Esans finns i fler vikter: Light, Medium och Black. Dem får du tag på genom att betala en avgift till Torbjörn (eller byta mot ett typsnitt du själv har gjort). Torbjörn är dessutom i färd med att teckna en kondenserad variant. Läs registrerings-filen! OBS:
Pocketype och Esans distribueras ock-
så kommersiellt. Du får använda typsnitten själv men inte kopiera och sprida dem.
15
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Diskett #6; Något för alla att hänga i granen Här är årets sista diskett – börja med att kopiera innehållet till din hårddisk. Förutom Pocketype och Esans, två svenska originaltypsnitt, hittar du följande godbitar: ¶ C R E A T E P R O C E S S C O L O R S X T E N S I O N 1 . 2 : Glömmer du att kryssa i rutan för fyrgfärgsseparation när du skapat en dekorfärg i Quark XPress kan det uppstå mindre trevliga problem vid rippningen. Har du många dekorfärger kommer det ut en film för varje nyans… Denna XTension rättar till problemet automatiskt. Kräver Quark XPress 3.3. Skriven av media one i München, Tyskland. shareware.
Lägger du detta dokument i mappen Inställningar i din systemmapp får du efter omstart tillgång till ytterligare en meny genom att hålla ner kommando-tangenten och klicka på rullgardinsmenyn. Kräver CD-spelare. Programmet skrevs av Henrik Eliasson. postcardware.
¶ CD MENU 1.1:
För dig som inte hunnit/vill installera System 7.5. Other Menu skapar en hierarkisk meny av hela din hårddisk. Du kan öppna dokument, sätta igång program eller mappar direkt i den hierarkiska menyn. Kräver System 7. Optimerad för PowerPC. Skriven av James W. Walker. shareware.
¶ OTHER MENU 1.6.1:
Hur ändrar man det förvalda pappersmagasinet i en Apple-skrivare? Denna och många andra pockande frågor får sitt svar i detta smarta program. Från John Rawnsley. freeware. ¶ PRINTER DEFAULTS 1.3.2:
¶ W I N D O W W I Z A R D 1 . 2 : Ger tillgång till en pop-up-meny som visar aktiv tillämpning och vilka fönster som är öppna, samt tillämpningar i bakgrunden och deras fönster. Av Eric de la Musse. shareware.
pocket ype av Bo Berndal och esans av Torbjörn Olsson presenteras närmare på föregående sida. Torbjörn har även gjort Å, Ä, Ö till de följande typsnitten. african ornaments one av Michelle Dixon är en samling ornament och mönster från en mängd afrikanska folk. shareware (10 usd, för 20 usd så får du också African Ornamnets Two: Wildlife). rabbit ears av David Rakowski har gemener på versalläget också, utom b, f, h, k och l, som har ”kaninöron”. Typsnittet har extremt låg x-höjd, därför får du använda större punktstorlekar än du är van vid. shareware (se Read Me-filen). Versala crackling fire, också av David Rakowski, bygger på typsnittet Dom Casual som håller på att brinna upp. postcardware. 8-pin matrix av Michel Bujardet simulerar en gammal god matrisskrivare. shareware (20 usd, och då får du femtio fonter till på köpet. Se Read Me-filen!). ¶ TYPSNITT:
AFRICAN ORNAMENTS ONE
Produktion kommer ut 6 gånger om året Redaktör: Pelle Anderson I redaktionen: Erik Nilsson Ansvarig utgivare: Peppe Engberg Design Typografi Produktion Box 20158 104 60 Stockholm (Bud och besök Kocksgatan 25) Tel
08 – 644 95 11
Fax 08 – 644 90 66 PG
89 29 77 – 0
BG
385 – 6010
Prenumeration 1995
18 PT
ABCDEFGHJKMNOQRUV abcdefghijklmnpqt Zuvwxyz23456X RABBIT EARS
Design Typografi
(sex tidningar + disk) 1200 kr plus moms DtP utges av Resumé Förlag Tryck Affärstryckeriet,
36 PT
Norrtälje 1994. Nr 6 – 94 presslagt
abBcdefFghHijkKlLmnopqrtuvwxyz &:;!? 123456 CRACKLING FIRE
18 PT
8-PIN MATRIX
18 PT
Copyright © DtP 1994.
ABCDEFGHIJKLMNOPQ,.!? ABC abc &;:!? 123 Vill du inte klippa ur kupongen så kopiera den eller faxa den till 08 – 644 90 66!
19 december.
ISSN 1103 –1387
b Ja, jag vill prenumerera på DtP 1995 (6 nummer), inklusive välfyllda disketter med bl.a. typsnitt, för 1 200 kr plus moms. Då får jag dessutom en bonusdiskett med tjugo olika typsnitt (PostScript Typ 1-fonter för Mac). b Jag vill köpa årgång 1994 (6 nr) med disketter (1 200 kr plus moms). b Jag vill köpa årgång 1993 (6 nr) med disketter (900 kr plus moms). b Jag vill köpa årgång 1992 (11 nr) med disketter (900 kr plus moms). b Jag prenumererar redan, men jag tycker att nedanstående person borde prenumerera. Skicka honom /henne ett provnummer!
Frankeras ej. DtP betalar portot.
NAMN
Svarspost FÖRETAG
110141700 ADRESS
110 20 Stockholm POSTNUMMER
TELEFON
POSTADRESS
FAX
16
Design Typografi Produktion # 6 • December 1994
Använd DtP-Doktorns utslutningsmetod till vänster: Dialogrutan ”Mellanrum” i PageMaker. Värdena är de förinställda, och dem råder vi dig att ändra. till höger: Dialogrutan för avstavning och utslutning i Quark XPress. Vi har ställt in standardvärdena för DtP.
Ser texten i tidningen du layoutar lika gluggig ut som i de bägge smala spalterna strax nedanför? Ojämna, ibland jättelika luckor mellan orden, som ibland bildar breda ”floder” i texten. Svårläst och väldigt fult.
En orsak kan vara att du använder alltför smala spalter. Kvällstidningarna syndar dagligen på den punkten.
Måste du nödvändigtvis ha så smala spalter, eller fälla in en bild i spalten, så vänsterställ texten för att undvika gluggar.
En bidragande orsak kan vara att du helt har förlitat dig på programmets egen avstavningsfunktion och inte har lagt in några manuella avstavningar. En tredje felkälla är att du har dåliga värden för utslutning. Utslutning är att variera ljusrummen mellan orden på olika rader i en text som både har jämn vänster och höger. Den text du läser just nu är utsluten, dvs. marginaljusterad. Förmodligen använder du de förinställda värdena för utslutning i PageMaker eller Quark XPress. Gör inte det, för de är inte speciellt bra. Kruxet är att i alla lägen få lagom ordmellanrum: såpass stora att orden tydligt separeras, men inte så stora att de bildar gluggar. Nu ska vi gå igenom dialogrutorna för utslutning och ge förslag på hur du kan förbättra dina värden.
PageMaker anglosaxiskt inställt Först skall vi ta en titt på inställningarna för utslutning i PageMaker – det programmet har nämligen en något enklare dialogruta. De hittar du genom att välja Text > Stycke (snabbkommando x-K) och klicka i Mellanrum-rutan. Då får du upp rutan i vårt bildexempel, som visar förinställningarna i PageMaker 5. Den högra kolumnen, Teckenmellanrum, är lätt att ställa in: i stället för –5 %, 0 % och 25 % bör det stå 0 (noll) i alla rutorna. I anglosaxisk typografi förekommer det att man spärrar eller kniper lite mellan tecknen vid utslutning, men i svensk typografi utsluter vi bara mellan orden.
Ordmellanrum: Minimum är snålt tilltaget, bara 50 %. Ändra i stället till 85 % och utgå från det. Producerar du för dagstidningstryck kan 90 % vara bättre, gör du ett glättat magasin kan du pröva med 80 % i stället. I Önskat-rutan passar det för många typsnitt att dra ner värdet från 100 % till ungefär 90 %, speciellt om du gör en formatmall för smala spalter. Vi på DtP kör dock med 100 % just nu. I Maximum spelar det faktiskt ingen roll vilket värde du skriver, om du ställt in Teckenmellanrum till noll enligt ovan – bara värdet är högre än Önskat-värdet.
Quark XPress har A&U-mallar I Quark XPress hittar du inställningarna under Redigera > A&U… Precis som du kan skapa typografimallar, kan du i XPress skapa olika mallar för avstavning och utslutning (A&U), eller redigera den befintliga, som heter Standard. En hyfsat inställd Standard-mall räcker för de flesta typografiska behov. Men du kanske har behov av en A&U-mall utan avstavning för rubriker och en för mycket smala spalter.
Välj att redigera Standard-mallen. Då får du upp den ruta du ser i vårt bildexempel, fast förmodligen med andra värden. De förinställda värdena i XPress skiljer sig något mellan olika versioner av programmet. Vi lämnar avstavningen därhän och fyller i rutan Metod för utslutning. enligt samma modell som vi gjorde i PageMaker. I vårt bildexempel ser du hur vi ställt in utslutningen för den här tidningen. Vi påstår inte att våra inställningar är perfekta – en del tycker att de är för täta, andra att de är för glesa. Mer om avstavning, utslutning och andra ty-
Varning för muterade ihåliga gemena kursiva
För ett par veckor sedan faxade Bertil Karlström, Innoform, till DtP och gjorde Doktor DtP uppmärksam på ett problem med typsnittet Times Ten. I det senaste numret av en tidning han producerar blev alla kursiva v ihåliga på skärmen och försvann helt i rippningen. Det var ett fel som förekom i Linotypes skärning av Times Ten, som distribueras av Adobe. Bertil fick en rättad version av typsnittet av sin typsnittsleverantör, men man kan tycka att Adobe borde förse sina kunder med korrekta versioner utan att de behöver säga till. Rena PostScript-fel är mycket ovanligt i kommersiellt distribuerade typsnitt. Typ 1-fonter i versioner från PostScripts barndom (1987–88) har inaktuella ID-nummer, vilket kan orsaka systemkonflikter. Har du fortfarande kvar Typ 3fonter eller har problem med gamla Typ 1-fonter, kan du rådgöra med Niklas på FontBolaget (08–16 81 00). PageMaker 5 kan inte alls hantera Typ 3-fonter – bl.a. händer det att programmet avslutas – och har även svårigheter med vissa TrueType-fonter. Får du problem med ett typsnitt efter att ha installerat eller uppgraderat PageMaker, kan det i vissa fall hjälpa att installera om typsnittet.
Har du ett problem av
pografiska inställningar hittar du i Jens Eliassons utmärkta genomgång av hur du ställer in ditt Quark XPress rätt – se DtP 1/93.
Till sist: var inte rädd för att experimentera dig fram. Bra värden för utslutning handlar mycket om tycke och smak. Tänk också på att intrycket av den satta texten skiljer sig på en laserutskrift, på dagstidningspapper och i fint offsettryck på bestruket papper. Doktor DtP
v
”
typografisk karaktär? Vill du ta
pulsen på din design?
Tveka inte att kontakta Doktor DtP via fax (08 – 644 90 66) eller post (Box 20158, 104 60 Stockholm) !