UTGIVARKORSBAND
Årgång 13 • Sv Hamnarbetarförbundets medlemsorgan • nr 2 • 1984
SPORT SVIKER
skriver på löneminskningsavtal i Karlstad, Oxelösund, Mönsterås Transport har för åtminstone tre hamnar godkänt avtal som innebär minskning av gällande löneförmåner. Det gäller i första hand hamnarna i Karlstad, Oxelösund och i Mönsterås. Dels har man accepterat att betalning är olika för samma arbete och dels har man godkänt en minskning i reala tal.
Förfarandet avviker från all praxis inom svensk fackföreningsrörelse. En del av minskningarna kan i förlängning drabbas också andra än deras egna medlemmar. I grund är det ett nytt lönesystem som införts med annan beräkning än hittills gällande för utfört arbete. Man föll undan för arbetsgivarhot.
A-kassan har betalat 5,5 milj
Ekonomin är hygglig i förbundet
Inför årets sammanträde med A-kassan kan det vara noterbart att för medlemmarna har det under året inneburit att den egna kassan utbetalt i runt tal 5,5 miljoner i understöd. Det innebär i stort sett samma belopp som året dessförinnan. Från i år höjs dagbeloppet. Ytterligare ändring kan väntas.
Hamns medlemmar kan glädja sig åt att förbundets samlade tillgångar ökat rejält. Slår man samman förbundets egna fonder och disponibla kapitel så blir det för i runt tal 2 000 medlemmar drygt 20 000 kronor i tillgodohavande per medlem. En aktningsvärd summa för ett så litet förbund och med de många fackliga strider som förekommit.
Svekfullt i avtalsdebatten LO-fack går Jned på sänkningar I de här dagarna då avtal skrivs under på löpande band mellan arbetsgivare och de anställda inom hela avtalsområdet, dvs såväl LO-området som inom TCO och SACO kan det vara på sin plats att peka på några märkligheter inom vår bransch. Det gäller som så många gånger förut Transport, vilket förbund nu är på väg att svika många av de i hamnarna anställda. På en rad platser, vilket framgår av andra artiklar, skriver detta förbund på avtal som medför sämre villkor än vad som varit gällande. Det händer till och med att man undertecknat överenskommelser som medfört skilda löner för samma arbete. Syftet är uppenbart: Dels faller man undan för önskemål från arbetsgivarna och dels tror man att det bidrar till att splittra de anställdas led. Tydligen tror Transport att man på det här sättet skall kunna få över några till sina led - men det är i stället så att det drabbar som en bumerang. Det kommer att visa sig att hamnarbetarna är mer medvetna än så för att gå på så falska metoder. De finns egentligen bara en metod för hamnanställda i vårt land att få villkor som kan medföra några jämförelser med andra områden - nämligen att genom Svenska Hamnarbetarförbundet stärka hela yrkeskåren så att alla slåss mot en enda gemensam motståndare: arbetsgivarna. Först då blir det möjligheter att få avtal som någorlunda kan sägas bli acceptabla för branschen och kåren. Tyvärr har arbetsgivarna visat sig mycket kallsinniga. Tyvärr är det också så att där har de stöd från LO-kollektivets förbund. De hamnar som förklarat sig beredda att skriva lokala avtal med vårt förbund har snabbt fått ställa in sig i ledet och intagit rättning. Hot om repressalier av skilda slag har rapporterats. Det är en brist på förståelse som här visas
Ansvarig utgivare: Gunnar Norberg
och kanske framför allt bristande vilja att infria lagens bestämmelser om föreningsfrihet. Det finns ju lagfäst sådan rätt i det här landet, men i fackligt avseende finns här mycket i övrigt att önska. Vi måste också med några rader kommentera det klumpiga inhopp i pågående avtalsförhandlingar, som statsmakterna via regeringsledamöter åstadkommit. Det skapar oro och förvirring och ger egentligen bara hjälp och stöd till huvudmotståndarna, arbetsgivarna. Här måste vi dock till vår glädje konstatera att till och med annars följsamma LO-ledningen reagerat surt mot regeringens klumpiga instövlande. Det hjälper inte mycket att samma regeringsledamöter som klagar över dyra avtal några dagar senare ironiserar över arbetsgivarnas försök att begränsa detta avtal. (Palme i sitt 1:a maj-tal är ett typiskt sådant exempel.) Låt arbetsmarknadens parter utan politisk inblandning sköta relationer i avtalsfrågor. Det har varit kutym under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar - det finns ingen annan anledning nu att blanda sig i. Skall regeringen lägga sig i så bör det vara på så sätt att man garanterar de svenska arbetarna att verkligen få organisera sig i vilket fack man själv önskar och att få leva upp till det som är verklighet i många andra länder: nämligen att ha rätt sluta avtal oavsett den organisatoriska tillhörigheten. Denna demokratiska frihet undanhåller arbetsgivare och regering gemensamt de svenska arbetarna. Det kan intygas från vårt förbunds medlemmar, från lokmän, driftspersonal och vissa andra grupper inom tjänstemannaområdet samt SAC-medlemmar.Skall det behöva vara så i ett land som berömmer sig om attvarademokratiskt?
Tryck: CeWe-Förlaget 1984
Nyg~an 11,89100Örnskillds~k~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Linjesjö/arten bör räddas anser göteborgsmedlemmama -!örbundet instämmer förstås I ett uttalande från Göteborgsavdelningen krävs att regeringen skärper kraven på att den svenska utrikeshandeln transporteras på svenskägda båtar. Förbundet instämmer i uttalandet, som ställs till regeringen, riksdags'lrtierna och trafiksäkerhetsråuet: De två största ägarna i Broströms investbolagen Investor och Asken är .da storvinnare i de senaste årens Enbart ..tidsamma börsuppgång. Investor - 1983 års störste vinnare bland investmentbolagen - hade en vinst på en miljard kronor, varav 740 mkr var reavinser på aktier. Bolagets storägare, som Peter Wallenberg, har utan att göra någon produktiv insats, byggt upp sin maktställning och sin 0
'
privata förmögenhet. Samma gäller Erik Penser i Asken. Ansvaret för Broströms sönderfall vilar helt på dess privata ägare. Man valde att satsa på investeringar i Portugal under Salazars fascistregim, på köp av ett holländskt rederi och på utflaggning av svenska fartyg. Eriksbergs varv lät de förfalla. När staten tog över fanns bara jättelika skulder kvar, som till stor del avskrevs med skattebetalarnas pengar. De drygt 450 mkr som staten (inklusive investeringsbanken) fortfarande har att kräva av Broströms härstammar från övertagandet av Eriksberg. Vi uppmanar riksdag och regering: gör inte om misstaget. Överlämna inte svenska arbetares trygghet och arbeten till spekulanterna. Skriv inte av låneskulderna. Pengarna bör i stället användas för investeringar i ett samhällsägt rederi, som kan anställa den personal vars jobb nu är hotade
och som kan utveckla den svenska linjesjöfarten och Göteborgs hamn. Det internationella redarkapitalet hotar nu också att överge Göteborgs Hamn som bashamn för den internationella linjesjöfarten. Detta är ytterligare ett skäl för regering och riksdag att med kraft ingripa. Över hela världen har under senare år många länder ställt ökande krav på att den egna utrikeshandeln skall gå på egna kölar. Det finns ingen anledning för den svenska regeringen att passivt åse hur den svenska handelsflottan säljs till utlandet med en förlegad frihandelsdoktrin som ideologisk motivering. Vi uppmanar regering att också skärpa kraven på att den svenska utrikeshandeln transporteras på svenskägda båtar och att ingripa för att stödja Göteborgs hamn i konkurrensen med kontinentens stora statsunderstödda hamnar.
A-kassan:
Medlemmarna fick ut 5, 5 miljoner Lagändring maste ge oss bättring ,-kassan kunde under året förstärka ekonomin och trots att utbetalningen till arbetslösa medlemmar uppgår till ansenlioa belopp har fonden kunnat Jyggas upp ytterligare. Det utbetalda beloppet har varit 5 468 000 kronor. Det innebär i stort sett oförändrat belopp jämfört med året dessförinnan och speglar givetvis att konjunkturen genomgått en mindre förbättring. Under praktiskt taget hela året har dagpenningen uppgått till 250 kronor. Vid årsskiftet steg den dock till 280 kronor och vid årsmötet skall ytterligare justering diskuteras. Omkring en tredjedel av kassamedlemmarna tillhör klass Il. Medlemsintäkterna har uppgått till 795 881 kro-
nor och i statsbidrag har erhållits 5 271 914 kronor. I sysselsättningsstöd har kvitterats 211 752 kronor. Försäkringsfonden uppgår vid årsskiftet till I 994 000 kronor och det betyder att fondkravet snart kommer att kunna uppfyllas. I sin årsberättelse framhåller styrelsen, att det ännu ej gått att få någon lösning på problemen med tolkning av bestämmelserna om klassificering av hamnarbetet. AMS anser att deras tolkning om deltidsarbete är den riktiga medan förbundet och kassan hävdar att en ändring måste ske. Nu undersöker kassan möjligheterna att via en lagändring få gehör för synpunkterna. Det kan också noteras att kassan inte utsatts för någon anmärkning från tillsynsmyndigheten, AMS, för verksamheten. Styrelsen består nu av Gunnar Norberg, ordförande, Sonny Johansson,
sekreterare, Lars-Erik Qvick, kassaföreståndare samt Eric Adolfsson och Kjell Hörnqvist, den senare utsedd av AMS. Revisorer har varit Tore Högberg, Karl Nilsson och Karl Hallgren.
Helsingborg efterskänker A-kasselånet Avdelningen i Helsingborg har efterskänkt det lån som ställdes till förfogande då A-kassan byggde upp sin fond . Avdelningen hade en fordran på 11 000 kronor, vilket belopp man alltså inte längre kräver åter. Utöver kapitalbeloppet utgjorde kassans skuld ytterligare i runt tal 3 400 kronor, gällande ränta. Även det beloppet har nu efterskänkts. Kassan frambär sitt tack. 3
Det luktar trätjära och terpentin, nyhuggen fura och linolja på Sjöhistoriska museet i Stockholm i mitten av april invigdes där en utställning som heter »På tjärad köl« och handlar om kustens och inlandets små bruksbåtar. Förr hade varje gård längs kusten och vid de stora insjöarna tre- fyra båtar. De roddes eller seglades till fiskegrynnorna med nät och skötar, från betesholmarna med mjölk i stävor eller till marknaden fullastade med sill och strömming i laggade tunnor. Båtarna byggdes olika för skilda ändamål. En öppen kust kräver också en annan båttyp än en skyddad skärgård eller insjö. De lokala namnen varierade: skötbåt och julle, storbåt och 'J. lillöka; kvass, kåg, dorry, torskbåt och · Båtbyggeri var inte bara ett mansgöra. Ofta byggde kvinnorna också. Här byggs forsbåt. en båt på strandhäkllarna på Långviksskär i Stockholms ytterskärgård. Om båtIntresset för dessa gamla båttyper byggeri och bruksbåtar handlar utställningen »På tjärad köl« som invigdes den växer. Entusiaster restaurerar och by 12 april på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Foto ur Stockholms stadsmuseums gger nytt efter gamla modeller. På samlingar. Bassholmen utanför Lysekil har Föreningen Allmoge Båtar ordnat ett museum. Regattor anordnas runt om i landet. Den mest kända är kanske den så kallade postrodden över Ålands hav. Utställningen på Sjöhistoriska museet ger en bakgrund till de olika båttyperna och förklarar hur de användes . Här finns båttyper från hela svenska kusten och de större insjöarna. Ett 25-tal modeller med barkade segel ger ett representativt urval. Äldre foton och föremål berättar om den tid då bruksbåtarna drevs med segel eller åror - gransegel som de kallades. I en annan del av utställningen visas båtbyggeri. Museet köpte för några år sedan hela Mosse Fridolf Janssons båtbyggarverkstad. Han byggde under 50 år båtar på Singö, Roslagen. Bakom en båt under byggnad är en karg roslagskust målad av Sven Fors, Sjöhistoriska museet. Utställningen pågår till och med hösten 1984. Erling Mats 4
Strömmingsskötarna iordningställs och stenas vid sjöbodarna på Kuggörens fiskeläge i Hälsingland. Kustens och de stora insjöarnas båttyper visas i modell och bild på utställningen »På tjärad köl« på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Foto i Sjöhistoriska museets samlingar.
Lönerna minskar efter transport-inhopp Arbetsgivarna hotar - och fick avtal En märklig facklig undanmanöver har skett från Transport då det gäller några av hamnarna. Det gäller i första hand Karlstad där det blivit en helt ny konstruktion av avtalet och som leder till minskad inkomst för de flesta av stuveriarbetarna. Även i Oxelösund och Mönsterås blir det förändringar. Allt efter hot från arbetsgivarna, som medfört att Transport lagt sig och skrivit under överenskommelse. I Karlstad blir det ett nytt system för löneberäkning. Där kommer klassning av hamnarbetarna att ske i en skala från 26 till 70 poäng. För de som inte får arbeta full tid eller som inte klassas som fullpoängare medför det kraftiga försämringar av nu utgående löner. Som exempel kan här nämnas, att nuvarande månadslönen reduceras från 7 280 kronor till 6 663 kronor. Det betyder en minskning med 617 kronor i månaden. Timlönen minskas från 42.02 med 3.57. Under arbetad tid utgör timlönen 38.51 med ett tillägg på 18 öre för varje poäng som arbetaren klassas till. Då det gäller poängberäkning startar lla med 26 poäng. Den högsta poäng
Förhandling
man kan få är 70 m. Om man tar hänsyn till nu gällande timlön har dock 59,5 av poängen redan intecknats innan man kommer upp till samma belopp som med nuvarande regler. För varje timma man inte har fått sysselsättning minskar dock lönen. I övrigt noteras att övertidsarbetet blir obligatoriskt och att frivilligheten (som nu gäller) i praktiken försvinner. Så kallad flextid införs och det innebär skyldighet att arbeta alla tider på dygnet. Det är dessutom fråga om flextid utan övertidsersättning. Det är »om företagets kunder kan betjänas på bästa sätt« som är avgörande om övertid kan uttagas eller ej. Inte den ansälldes egen önskan eller möjlighet att ställa upp utanför ordinarie arbetstid. En annan nyhet är att arbetstagaren har skyldighet att utföra arbete i andra hamnar. Stuveripersonalen är alltså helt utlämnad till arbetsgivarens godtycke vid arbetsfördelning och mantillsättning. Det finns inget fog för påståendet att nya avtalet i Karlstad garanterar ens samma lön som nu utgående. Den stora frågan är hur någon facklig organisation kan gå med på sådan förändring av lönesättningen. HOT OM JÄRNVÄGSTRANSPORTER
I informationen om nya avtalsläget har transportförhandlarna uppgivit att arbetsgivarna hotat med att överföra alla transporter till järnväg om man inte fick igenom den nya skrivningen. Det är möjligt att det hotet spelat in vid den fackliga eftergiften. Det är dock knappast troligt att hotet någonsin kunna komma att verkställas sjötransporter är fortfarande det klart gynnsammaste transportsättet. Klassning av de anställdas poäng skall ske genom en kommitte med två från arbetsgivarna och två från facket. Vem skall deltaga i den hanteringen och betygsätta arbetskamraters arbetskapacitet? Det är helt förståeligt att stuveriarbetare i Karlstad börjat intressera sig för andra organisationsformer än genom Transport när man ser hur deras intressen kan motarbetas av fackliga företrädare.
GÖTEBORG AVBÖJDE
Det kan noteras, att samma arbetsgivarsynpunkter tidigare framförts då det gäller Göteborg. Där gick Transport och Hamn tillsammans och förkastade förslaget. Tydligt är att de nya förhandlarna inte har vuxit in i rollen riktigt inom Transport. Eller är det möjligen så att gamla bossen Hans Ericsons andra fortfarande vilar över förbundet? Det är ju hans gamla vapendragare Hans W ahlström som signerat den här Karlstads-uppgörelsen. OXELÖSUND PROTESTERAR
Vid anläggningen i Oxelösund är det också på väg att bli en för hamnarbetarna oförmånlig uppgörelse. Där är Transport beredd att sälja Hamns medlemmar (det är ju vårt förbund som har nästan alla Oxelösunds hamnarbetare) och man kan gott räkna med att det är för att utså splittring i de anställdas led. Oxelösund har dock svarat och Hamns medlemmar genomför nu en övertidsblockad i protest mot sveket från Transports sida. MÖNSTERÅS MÄRKLIGT
I Mönsterås är det nästan ännu märkligare aktioner på gång. Där genomförs diverse förändringar efter hamnutbyggnad. Där har arbetsgivaren deklarerat att de nya som anställs måste tillhöra Transport - samt att villkoren för deras del då kan bli gynnsammare. Ett klart svek mot varje svensk medborgares frihet att själv välja sin organisation. Lagfäst och respekterad i de flesta sammanhang. Märkliga hot
Vi kan notera att handläggningen av bl a Karlstads-avtalet varit märkligt. Först förkastades nämligen förslaget av de anställda. Efter ett tag aktualiserades frågan igen och då genomdrevs den sedan förhandlarna fått fullmakt att förhandla färdigt - enligt flera uppgifter till oss fick man fullmakten efter löften att ej svika grundiden enligt tidigare. Det löftet var tydligen inte särskilt mycket värt. 5
Då svenskbyggda »Berzelius« kappseglade på Themsen Den 1 maj 1851 invigdes i London under oerhörd anslutning och i största entusiasm utställningen av alla nationers industrialster, The Great Wxhibition, den första världsutställningen. En svensk industriprodukt, som inte var direkt representerad vid utställningen, kom av en tillfällighet att vinna ett anmärkningsvärt erkännande. Det svenska ångfartyget Berzelius, byggt vid Motala verkstad med en ångmaskin konstruerad av dess föreståndare Otto Edward Carlsund, hade kommit till London med last av utställnings besökare. Under vistelsen där fick fartyget »oupphörliga besök af en stor mängd begapande«, och i den engelska facktidskriften The Artizan erhöll Carlsunds konstruktion de högsta lovord: »Dessa machiner ega färre delar, äro lättare och intaga mindre rum än några andra mach in er, wi någonsin hafwa sett; och ritningen till dem likasom utförandet, både hvad machineri och fartygets skrof beträffar, skall göra heder åt den första Machinwerkstad i Stor-Britannien«. Av vilken anledning väckte det oansenliga svenska fartyget så stor uppmärksamhet i den engelska världshamnen. Ur en samtida svensk tidning saxas: »Ångfartyget Berzelius gjorde, såsom
Otto Edward Carlsund (1809-1884), chef för Motala verkstad mellan åren 1843-1870. Träsnittfrån 1870-talet. 6
Hjulångaren Berzelius i hård sjö utanför Norrlands kust, omkring år 1855. Akvarell av J Hägg 1878. bekant är, under sistlidne sommar en tur härifrån Stockholm till London med passagerare, för beseende af werldsexpositionen derstädes. Resan hade sina obehag och äfven sin trefnad: till de förra hörde egentligen ett svårt owäder i Nordsjön, på bortresan, som frestade på både fartyg och passagerare; den sednare hade kanske sin högsta stegring uti ett äfventyr på Themsen. Berzelius framskjöt i sin jemna gång, då ett stort Angfartyg från annat håll syntes äfven i uppgående till London. Det blev, såsom vanligt, en täflan, hvilket dera som skulle komma först, och ur båda fartygens skorstenar bolmade röken i svarta hvirflar. Den fremmande Steamern nalkades alltmer, tills den omsider gick Berzelius stolt förbi och hissade Engelsk flagg, såsom segertecken. Man vet, med hvilket liftigt intresse passagerarne å hvarje fartyg deltager uti detsammas framgång eller nederlag, och det kändes naturligtvis högst påkostande för dem, hvilka befunno sig inom det Svenska fartygets relingar, att se sig besegrade, om äfven af en vida större och starkare medtäflare. Men Berzelius blef allt mera efter: det var liksom den hade alldeles förlorat sin vanliga snabbhet. Så var ock händelsen. Å detta fartyg, liksom i de fles-
ta Svenska, eldas vanligen med ved. Detta kunde naturligtvis icke ske på resan till London, utan här måste eldas med stenkol, hvarvid elfarne följaktligen voro ovane. När nu desse, i tanka att, likasom med ved, ångutvecklingen skulle blifva starkare genom att friskt mata på i ugnarne, ifrigt inkastade kol i eldstäderne, utan att tillbörligt arbeta upp dem med spetten, bakade kolen i hop, draget täpptes och farten sakt de. Bland passagerarne befann sig emellertid äfven Löjtnanten i Flottans Mekaniska Corps, Jonzon, som ?-" Machin-officer i Flottan och flere , sjelf varit en utmärkt skicklig Machinist å Ångfartyg. När fartyget såsom ofvan är nämndt, på ett märkbart sätt förlorade i fart, och orsaken upptäcktes, gick Löjtnant Jonzon ned i machinrummet, och tog eldningen om hand. Det dröjde icke länge, innan passagerarne med fröjd sågo, att Berzelius tog på den Engelska Ångaren. Den närmade sig honom allt mer och mer: den var vid hans !åring: den gick honom förbi, och hissade den Svenska flaggan, då Engelsmannen strök sin, till erkännande att han var besegrad. Innan Berzelius hann upp till Blackwall, var den Engelska Steamern alldeles utur sigte«.
Berzelius byggdes på Motala verkstads varv i Norrköping av Järn och leVP.rer~des. år 1849. Båten hade då hjul,;kmen, som utvecklade 120 hästkrafter. Dräktigheten utgjorde 481 brutto- och 358 nettoton. Ar 1876 lades den upp i Stockholm till följd av de tryckta tiderna och »fartygets föråldrade egenskaper« . Båten köptes 1878 av J.A. Vahlgren i Stockholm och undergick nu vid W. Lindbergs verkstad en grundlig ombyggnad och fick då bl.a. propellermaskineri om 100 hk samt sattes därefter i trafik på norrlandstraden under namnet Örnsköldsvik . Båten var på sin tid en av de populäraste på Norrlandstraden. Dess storlek tillät den att, som det hette på den tiden, på lastfritt däck för 504 passagerare. Inredningen för passagerarna var t'fter den tidens anspråk bekväm och nfortabel. Detta var en av anledningarna till att båten under världsutställningen år 1851 i London kunde sända dit ett 60-tal passagerare från Stockholm, Ystad och Köpenhamn. - ' n Stockholm kostade biljetten 133 rur tur och retur. Denna turistresa följdes året därpå av en liknande, då ett ~tort antal uppsalastudenter förhyrde angaren för en resa till Köpenhamn och Kristiania. År 1912 övertogs fartyget av Sveabolaget, och den 2 augusti 1916 sänktes det i Bottenhavet av en tysk ubåt. Fartyget hade byggts vid den tidens enda betydande svenska verkstad, vilken under decennier haft engelska arbetsledare och nu förestods av en visserligen utomordentligt begåvad konstruktör, som under flera år arbetat i England. Båten var sålunda inte typisk för den tidiga svenska verkstads- och varvsindustrin. Tore Attelid
Svensk v~rvsindustri år 1870. - Södra Varfvet i Stockholm . Samtida träsnitt efter tecknmg av Robert Haglund.
200-kronorsregeln åter vid olovliga strejker 200 kr blir åter det normala skadeståndet för arbetstagare som deltar i olovliga arbetsnedläggelser om riksdagen godkänner arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijons förslag till ändringar i bl a medbestämmandelagen. Arbetsmarknadsministern föreslår dessutom att arbetsgivare inte skall kunna hålla inne intjänad lön som stridsåtgärd och inte heller kunna göra skatteavdrag för s k allmänna skadestånd vid brott mot arbetsrätten. De två första förslagen kommer ursprungligen från nya arbetsrättskommitte? (SOU 1982:60; R&D 1983:6). Det sista förslaget diskuterades av nya arbetsrättskommitten, men lades fram i en promemoria från arbetsmarknadsdepartementets beredningsgrupp för arbetsrättsfrågor (»Skattereglernas tillämpning på vissa arbetsrättsliga skadestånd«). Nya arbetsrättskommitten var inte enig i sin bedömning av de nu aktuella frågorna. De förslag arbetsmarknadsministern nu kommer med tillgodoser i huvudsak de fackliga organisationernas krav på området. I propositionen föreslås också att arbetsdomstolen i samband med en olovlig arbetskonflikt skall kunna besluta om nya lokala förhandlingar under ledning av en förlikningsman, innan den prövar det eventuella skadeståndet från arbetstagarnas sida.
De nya reglerna föreslås gälla från 1 juli 1984.
(Prop 1983184:165)
Hannes Sköld
Förstamaj Första maj, första maj varje sliten kavaj blir.en mantel av strålande ljus, varje trött proletär glömmer mödornas här och går drucken av vårvindars sus.
0 du älskogens vår, som befriande går över landen i segrarefärd, du är drömmens också, och var blick i det blå är en blick in i undrenas värld. Vart förtryckarnas hot, varje vardag med sot blir i dag som en lumpen legend. Och vår håg och vår hand röres fritt utan band och vår blick är mot framtiden spänd.
7
Ordens rydd överste hamna~ etare år 1815 För Hamnarbetaren av Gust. Dahlebo I Johan Ludvig Runebergs dikt »Döbeln vid Jotas« omnämnes en »tapper Eek«. Han var major och i drabbningen mot ryssarna vid Jotas den 13 september 1808 med en styrka på endast 1 500 man vann han en stor seger. - »Tappre Eek« hette Johan Fredrik Eek (1758-1820) och blev 1808 befordrad till överstelöjtnant, och efter krigets slut i Finland där han förlorade all sin egendom, blev han överste vid Jämtlands regemente i Östersund. Han deltog i norska fälttåget 1814 och tog därefter avsked, reste till Stockholm och fick arbete som järnbärare. Under sitt arbete i hamnen bar han Svärdsordens stora kors på sin arbetsblus. Han var mycket omtyckt av sina arbetskamrater, står det i en dåtida handskrift. En överste med Svärdsorden på bringan som hamnarbetare är inte en daglig syn! Han arbetade och slet med
det tunga järnet utan att klaga och betalade ordentligt sina skulder. »Han dog i stort armod«, slutar krönikören. Järnbärarna hade det tyngsta och slitsammaste arbetet bland hamnarbetarna. När järnbärarna gjorde sin entre som kår i hamnen är inte riktigt fastställt av forskarna. Den äldsta rullan över »järnbärarna« som skrå finns i Stockholms Stadsarkiv är daterad 1648. Då var antalet bärare bestämt till 100. Det var en brokig samling som sökte arbete som järnbärare. Där fanns det sålunda sockerbruksarbetare, sjömän, hovslagare, avskedade båtsmän, f d volontärer, kusk, trädgårdsmästare, vagnmakare och drängar. Inte att undra på att en överste »tappre Eek« blev antagen som bärare. Några särskilda yrkesdrag kunde inte skönjas bland bärarna. Klart är dock att de måste vara starka karlar. Arbetet var påfrestande och här dugde inga klena gossar! Järnet kom sjövägen till huvudstaden
Såväl lossning som lastning av järn handhades av järnbärare som var ett eget skrå bland hamnarbetarna. Här en bild av våghuset på Skeppsbron i Stockholm med några järnbärare. Oljemålning av Hjalmar Sandberg år 1880.
~ . •.•\'
8
där det omlastades för export. Dessförinnan skulle det kontrollvägas på stadsvågen. Såväl lossning som stadsvågen. Såväl lossning som transport till vågen utfördes av järnbärarna. Stockholms Järnvåg var landets viktigaste. Den var placerad vid Järntorget till år 1662, vid Slussen åren 16621865 (»Järngraven«) och slutligen årer 1865-1885 vid Djurgårdsvarvet. Järnvågen var en sevärdhet i stadsbilden. I gamla dokument kan man följa arbetet och få en föreställning om det larm som åstadkoms då bördorna lossades från axlarna. De stora och kraf tiga järnbärarna beundrades i sitt tunga arbete och både Blanche och Strindberg har skrivit om Järnvågen och bärarna. Järnbärarnas avlöning utbetalades som dagspenning, s k dragarpenningar. Den äldsta kända avlönings taxan är från den 30 juni 1620 där det stadgades: »För varje skålpund järn som tages från skutan 2 öre när det lägges i skålen, 1 öre då det tages av skålen och för uppresning eller bärning till skeppet 3 öre«. Extra järnvågsmedel förvaltades i en fond som avsattes efter arbetarnas förtjänst. Härur betalades bl a mjölkpengar två gånger årligen efter var och ens flit. Vidare utbetalade fonden arvode till bärarnas läkare och kirurg, medicin och lön till åldermannen (lagbasen) och till bokhållaren. Arbete utfördes under bar himmel i ur och skur, allt från det järnstängerna lossades ur fartygen till dess de kasta· des på vågen, restes i särskilda runda ställningar och åter inlastades på fartyg. Under Järnvågen hade arbetarna sitt Corps de garde och ett omklädningsrum. För ett visst behöv var det dåligt sörjt. År 1804 begärde arbetarna ett nytt avträde bl a för att orenligheterna föll ut i Mälaren. Då var det 140 järnbärare som besökte dasset förutom skeppare med besättningar, tullbetjänter samt biträden från salubodarna. Avträdet var avsett för fem personer åt gången och nu ville man ha ett nytt chateau med minst åtta tunnor! Blygsam begäran - men avslogs! Järnbärarna fick dela härbärge med sillpackarna och inta sina måltider i
deras sällskap. Detta uppskattades inte av järnbärarna som föredrog att äta i v;\gens utrymmen dit de gifta bärarnas fruar kom med matkorgarna. De ogifta bärarna sökte sig till någon av de otaliga krogarna på Skeppsbron eller i Stadsgården. »Vackra Frun«, »Stjärnan«, »Fläskoset« och »Kyrkan« var frekventerade krogar. Maten här var både riklig, god och billig. Krogen »Masis Knosis« ej att förglömma. Den ägdes av en mas som till en berusad skulle ha sagt: »Jag ska knosa dej!« Därav krognamnet »Masis Knosis«. Arbetet i Järnvågen var säsongbetonat. Flera vintermånader var bärarna arbetslösa och deras små besparingar måste utökas med bisysslor. Stockholm hade på den tiden ingen brand';år och vid de otaliga eldsvådorna var .Jårnbärarna stadens pålitligaste beredskap. De var ju kraftiga karlar och starka nog att bära de tunga ämbaren av läder med vatten dagen lång många gånger. Från år 1854 finns i Stockholms Stadsarkiv bevarat ett tackbrev från polismästaren med erkännande åt
järnbärarna som »biträdde polisen« vid en stor eldsvåda på Norr genom att hålla »nyfiken massa borta«. Extra dusör blev 1 rdr banco till de 150 bärarna. I festen till 350-årsminnet av Gustav Vasas död deltog järnbärarna för att hindra allmänheten tränga på och lönen blev 181rdr16 sch. banco. Bellman berättar om »tvenne järnbärare med blå koltar« som var vakt vid krogen »Blå Dörra« i Götgatsbacken då krögaren, en orgeltrampare och dödgrävare begravdes. År 1856 var det ett stort skandinaviskt studentmöte i Stockholm. 150 järnbärare anställdes för att frakta de akademiska gästernas gepäck. För sitt arbete fick bärarna 100 rdr banco. Om bärarna senare på natten behövde bära hem studenterna förmäler inte historien! · Järnbärarna fick alltid extra arbete vid kungliga begravningar, både vid Karl XIV Johans, Oscars l:s och Karl XV:s. Vid dessa uppdrag fick bärarna 20 rdr silvermynt och en minnesmedalj. Stockholms Järnvåg upphörde defini-
På denna litografi av C S Dahlström »I Järnvågen« från år 1855 får man en bra bild av järnbärarnas arbetskläder. Klädesutrustningen kan kompletteras av följande uppgifter ur en bouppteckning: Förskinn, förkläden, becksömsskor, vadmalsstyrtut, väst, byxor och rävskinnsmössa. Uppmärksamma »putan« på axeln på den sittande bäraren. Ett skydd för järn'bördan.
,
•..
·.,
!
.
.
:· .J •
• - ·
i ~· .... ; : .~.~/~ .. .,.:·.~ ~: .
.
···. ; 1 ' ' _.!.6 ~ I
På Stockholms Stadsarkiv finns ovan avbildade kassabok förvarad. Det är »lärnbärareämbetets Cassa Bock« förd under åren 1749-1798. Det är en mycket intressant läsning om järnbärarnas ekonomi m m. Det var . inte obetydliga summor bärarna bidrog till sin kassalåda. För tiden sept 1780-20 april 1782 inflöt sålunda över 100 shilling. För oljud i Vågen fick man böta 8 shilling. För »galen slagen börda«, en vanlig företeelse, samma belopp. Fylleri, svordom och oväsen under arbetet bölades 4 sh och för slagsmål 8 sh. Var man borta utan tillstånd och för otidighet mot basen var straffet 8 sh. Vanligt var att järnbäraren fick lån ur kassan mot pant, exempelvis någon dyrgrip ur bohaget. Matsked av silver, silverskospänne, guldringar, tumlare, halskedja av silver, dosa, medaljer och gajflar och silverskedar o dyl, var vanlipa panter. Ar 1787 var kassans utlånade kapital 304 rdr 24 sk och behållningen 719 rdr 40sk.
tivt med år 1885. På nyårsafton samlades många bärare till en enkel avskedsfest där »bärarnas röster klingade för att tolka sitt avsked och tacka varandra och som en hyllning till det nya året. .. « · Arbetsklockan hade slutat att ringa. Den entoniga klangen uppmanade inte längre till arbete eller vila för de hederliga hamnarbetarna. Det var närmast en begravningsringning som uteblivit. .. Minnet av järnbärarkåren lever kvar i alla tider med Järntorget och Järntogsgatan i Gamla stan och gatan i Gamla stan och Järnbärarvägen i Skärholmen - långt borta från järnbärarnas verkliga arbetsplats! Gust. Dahlebo 9
RAPPORT från möte med lnternational Trade Union Committee for Peace and Disarmament (Dublin-kommitten), i Glasgow den 12 feb 1984 Undertecknad deltog i rubricerade möte som förbundets representant. Då jag kom till Glasgow visste jag ej så mycket om denna kommitte och dess arbete, men en hel del frågetecken rättades ut under mötet. Det finns som framgår av nedanstående - enligt min bedömning - anledning att se positivt på detta arbete. Jag har tillställt kommittens sekreterare Brian Price några frågor angående bildandet av Dublin-kommitten och vilka organisationer som är medlemmar. Så snart jag fått svar kommer jag att komplettera denna rapport. I detta möte deltog representanter för fackförbund från ett stort antal europeiska länder: Österrike, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Västtyskland, DDR, Storbritannien, Grekland, Irland, Italien, Holland, Spanien, Turkiet och från Sverige Svenska Hamnarbetarförbundet. Dessa förbund tillhör olika fackliga internationaler, vilket är något mycket positivt och hoppfullt. Representanter från Sovjet, Tjeckoslovakien, Ungern och Bulgarien nekades inresevisum av de brittiska myndigheterna, vilket mötet naturligtvis riktade en kraftig protest mot. Detta förorsakade dessutom en stor uppmärksamhet från massmedia, speciellt som premiärminister Thatcher just besökt Ungern och stod i begrepp att resa till Moskva. Delegaterna redogjorde för de fackliga aktiviteterna i de olika länderna med avseende på fredsfrågan. Genom dessa redogörelser framgick tydligt att den svenska fackföreningsrörelsen i stort ligger långt efter de flesta andra i Europa. Som exempel kan nämnas att motsvarigheten till LO i Västtyskland, Danmark och Finland genomfört korta landsomfattande strejker för att ge eftertryck åt kraven på nedrustning och bortdragandet av kärnvapen från Europa. I tal på tal påpekades den stora faran som utplaceringarna av de nya amerikanska missilerna innebär, och krav restes på bortdragandet av dessa och i förlängningen alla kärnvapen i Europa. Risken för att Eurbpa blir 10
slagfältet i ett ev kärnvapenkrig är bara alltför uppenbar, även om vi här i Sverige ibland tycks tro att vi på något märkligt sätt skulle klara oss relativt helskinnade undan ett sådant krig. Fakta visar idag att vi i allra högsta grad skulle drabbas, vilket ytterligare understryker vikten av vårt engagemang i fredsfrågan. Mötet fastslog vilka aktiviteter som skall vidtagas framgent, och ett allmänt fredsuttalande antogs utmynnade i följande paroller: - Nej till nya kärnvapenmissiler på europeisk mark! - Nej till kärnvapen såväl i öst som i väst! . Vidare beslöts att uppvakta den pågående Stockholms-konferensen och de olika deltagande ländernas delegater på denna konferens. Ett speciellt uttalande arbetades fram och godkändes av mötet att föra till Stockholmskonferensens delegater.
Andra aktioner som fastslogs var möten i Kanada och Indien med amerikanska och asiatiska fackförbund, samt uppvaktningar av ILO i Geneve, av FN:s nedrustningsorgan också i Geneve och av UNESCO i Paris. Dublinkommitten har uppmanats, och kommer, att söka observatörsmedlemsskap i FN :s nedrustningsorgan. Ett antal fredsrörelser har redan detta medlemsskap, men inget med direkt facklig anknytning. Marr avser att publicera material i fredsfrågan och framställa af fischer, klistermärken, kalendrar etc för att få så god spridning på fredsbudskapet som möjligt. En vädjan riktas till medlemsförbinden i Dublinkomrnitten att hjälpa till med detta. Som jag skrivit inledningsvis finner jag anledning att se positivt på kommittens arbete och vårt fortsatta deltagande i detta. Björn Borg
MBL-frågor diskuterades vid kurs i Örnsköldsvik I slutet av mars hölls en facklig kurs för Hamns medlemmar. Det var i första hand MBL-frågor som diskuterades i samband med att man träffades i Örnsköldsvik för att bättra på kunskaperna hos de fackliga företrädarna. En del av kursen behandlade mötesteknik och dessutom företogs en genom-
gång av A-kassan och dess stadgar. Kursen var trivsam och lärorik och deltagarna trivdes med den uppläggning som man hade. Sammanhållningen betygades av samtliga. Kursledare var Gunnar Norberg od Lars Erik Qick från förbundet och dessutom ABF:s Bengt Nilsson.
Från vänster: Sven Johansson, avd 24 Hudiksvall, Verner Trohlin, avd 51 !ggesund, Tage Gustavsson, do, Hans Nilsson, avd 80 Halmsund, Kent Selstet, do, Arne Selstet, do, RoKer Ruthström, avd 138 Luleå, Benny Österholm, avd 8 Sundsvall, Anders Wik, avd 40 Lunde och Bertil Öhlund, do.
r--~FöDELSEDAGAR~~ Reine Trygg Nils Höjd Erik Karlsson 50 år Sevekulla 8533 Blommensvägen 134 I Lustigkullavägen 6 Il Knut Andersson PI 1033 940 25 NORRFJÄRDEN 1 maj Erik Andersson Ripsgången 19 302 44 HALM STAD 3 maj Tord Johansson . Box 940 890 31 ARNÄSV ALL 14maj ~
Leif Söderström Baltzersgata n 12 417 23 GÖTEBORG 16 maj ,)
Sture Jönsson Utmarksstigen 68 A 871 00 HÄRNÖSAND 20 maj Henry Enström Box 249 950 30RÅNEÅ 27 maj Roger Nyblom Ryttaregatan 2 A 415 03 GÖTEBORG 27 maj
439 00 ONSALA 30 maj
17 maj
Alve Fransen Gårö 2021 383 00 MÖNSTERÅS 17 juni
Harry Kilström Skebokvarnsvägen 241 124 35 BANDHAGEN 15 juni
Väinö Lappi Krögarvägen 16 I~ 145 52 NORSBORG 29 juni
60 år Keijo Aaltonen Maratonvägen 8 C 302 54 HALM STAD 2maj Kjell Lindqvist Brevlåda 2020 292 00 KARLSHAMN 15 juni Joachim Böhm Oluff Nilssons väg 6 433 36 PARTILLE 20juni
70 år Malte Sjölin Domaregatan 3 A 252 59 HELSINGBORG 2maj
126 51 HÄGERSTEN
Bror Elof Qvick Älgstigen 12 852 49 Sundsvall 22juni Ivan Jonsson Bjernberg 910 20 HÖRNEFORS 18 maj
75 år Johan Lundström Båtskatavägen 37 943 00 ÖJEBYN 4maj Harald Lundberg PI 3536 93044KÅGE 12 maj Oskar Kjell Hovbergalund 730 73 RANST A 20 maj
Ny ordförande i HolIDsund Gösta går Arne kommer
117 45 STOCKHOLM 28juni
80 år Enfrid Hägglund Nordanås 891 00 ÖRNSKÖLDSVIK 6juni John Sved berg Utås 89035 HUSUM 18juni Martin Nordström Rädsla 825 00 IGGESUND 20juni Gunnar Boström Harstigen 15 852 49 SUNDSVALL .24 juni
85 år Georg Strandberg Timmermansgatan 27 V 116 49 STOCKHOLM 14 juni
Avdelningen i Holmsund har hållit sitt årsmöte och den traditionsrika avdelningen valde bland annat ny ordförande. Efter 24 år som ordförande avgick Gösta Nilsson. Han ersätts i ledningen för avdelningen av Arne Selstedt. Årsmötet besöktes bl a av förtroendemannen Gunnar Norberg, som i ett anförande frambar förbundets tack till Gösta Nilsson för dennes långa tid i den fackliga kampen. Han överlämnade också förbundets standar. Avdelningen uppvaktade med blommor. Holmsund bär på rika traditioner i det fackliga arbetet vilket omvittnades vid sammankomsten. Man har helhjärtat stöd i det fackliga arbetet i hamnen och det har aldrig varit någon tvekan var man skulle stå organisatoriskt sedan Hamn bildades.
Bild från årsmötet i Holmsund. Knästående fr v nye ordf Arne Selstedt och t h den avgående Gösta Nilsson.
Gösta Nilsson lämnade ordförandeskapet, men han behåller ändå en del av det fackliga arbetet och ingår fortfarande i styrelsen. 11
Förbundets konferenser och kurser har under året samlat åtskilliga av medlemmarna och kunskaperna breddas efter hand hos allt fler. Det är glädjande kunna konstatera att det inte enbart är de nya och färska funktionärerna som låtit flitens lampa lysa, utan att även de som varit med i verksamheten länge funnit anledning att deltaga i utbildning. Under året har samarbetet varit omfattande dels mellan förbundet och Akassan men också med andra organisationer. Bland annat har yrkesinspektionen deltagit i viss form av utbildning och informerat i aktuella frågor, dels har försäkringsbolaget Folksam deltagit med upplysningar i försäkringsfrågor och dels har också Försäkringskassan funnit anledning att dela med sig av kunnandet. Även med studieförbundet ABF har visst samarbete skett under året. Förbundets egna funktionärer har flitigt varit i verksamhet för att dela med sig av kunnandet och sprida information om aktuella förbundshändelser.
De här två bilderna får illustrera en del av studiefliten. Övre bilden visar bl a Gerhard Malmgren, Göteborg, Peter Shaw, Helsingborg och Björn Borg, · Stockholm i studietagen. Undre bilden ses närmast kameran Henrik Johansson som flitig problemlösare.
