Riksåklagarens kansli Rättsavdelningen Chefsåklagaren Lars Persson
SVARSSKRIVELSE
Sida 1 (8)
Datum
Dnr
2009-08-07
ÅM 2009/3532
Ert datum
Er beteckning
2009-06-10
Ö 2449-09 Rotel 25
Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM
L ./. riksåklagaren ang. tillstånd till prövning i hovrätt av mål om skadegörelse Högsta domstolen har förordnat att riksåklagaren ska inkomma med svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande.
Inställning Jag bestrider Ls yrkande. Det finns enligt min uppfattning inte tillräckliga skäl att meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.
Bakgrund Tingsrättens dom Tingsrätten dömde L för skadegörelse till dagsböter. Av tingsrättens domskäl framgår att en kvinna hade hyrt en lokal med anledning av att hennes dotter skulle ha fest. Festen hölls en lördagskväll och ett antal ungdomar, bl.a. L, kom till lokalen. Några av ungdomarna blev av med egendom från sina ytterkläder. L engagerade sig i saken och slog ett knytnävsslag mot en gipsvägg så att det blev en buckla i den. Kvinnan som hade hyrt lokalen hördes som vittne i tingsrätten och berättade att L försökte hjälpa henne att reda ut stölderna. Hon berättade vidare att L blev förbannad då man inte ville lyssna på dem och slog ett knytnävsslag i väggen. L gav på platsen 200 kronor till henne som ersättning för skadan. Tingsrätten uttalar vidare följande. L har bekräftat att det var i ilskan för att ingen lyssnade på dem som han slog näven i väggen. Strax innan han slog var det någon i hans närhet som sade någonting i aggressivt tonläge till honom. En del av ungdomarna försökte gå iväg från lokalen, däribland ett par personer som han uppfattade som misstänkta för stölderna. Polis kom till platsen och så småningom fann man det stulna i en väska en bit från lokalen. Han skulle ha slagit knytnäven i väggen oavsett om den varit i betong eller annat material. Tingsrätten finner genom Ls egna uppgifter klarlagt att han riktat ett avsiktligt slag mot väggen. Vad han berättat innebär också att han i den situation han befann sig i skulle ha slagit i väggen oavsett vilka konsekvenserna – skador på hans hand eller skador på väggen – blev. Han har därmed uppsåtligen, i vart fall genom s.k. likgiltighetsuppsåt, förorsakat de skador som uppkom på väggen och som närmare beskrivits av KJ. Någon närmare utredning om kostnaden för att åtgärda skadan, vilken kostnad i åtalet angivits till i vart fall 2 000 kr, har inte presenterats. Vid detta förhållande anser tingsrätten att en försiktig bedömning
Postadress
Gatuadress
Telefon
Box 5553 114 85 STOCKHOLM
Östermalmsgatan 87 C, 3 tr.
08 - 453 66 00
E-post
Telefax
Webbadress
08 – 453 66 99
www.aklagare.se
Riksåklagarens kansli Rättsavdelningen
SVARSSKRIVELSE
Sida 2 (8)
Datum
Dnr
2009-08-07
ÅM 2009/3532
leder till en uppskattad kostnad avseende arbete och material (spackling och målning) om ungefär 1 200 kr. L kan därmed inte undgå att dömas för skadegörelse.
Hovrättens beslut Efter att L överklagat tingsrättens dom beslutade hovrätten att inte meddela prövningstillstånd. I överklagandet åberopades vittnesförhör med tre vittnen som inte tidigare förekommit i utredningen. Två av vittnena åberopades till styrkande av händelseförloppet och att L inte gjort sig skyldig till skadegörelse. Det tredje vittnet skulle höras angående omständigheterna omedelbart efter händelsen, vad som sades och hur L reagerade efter händelsen. För en prövning av riktigheten av tingsrättens dom var det enligt L nödvändigt att hovrätten meddelade prövningstillstånd så att den nya bevisningen kunde upptas. Överklagandet L har överklagat hovrättens beslut. I överklagandet hävdar L att han inte handlat med uppsåt. I samband med ett meningsutbyte sade någon av de andra festdeltagarna något spydigt till L. Han slog då näven i väggen för att understryka allvaret i sin uppfattning. L blev väldigt förvånad och ledsen över att väggen skadades. Det var en ren olyckshändelse. L åberopar även i Högsta domstolen förhör med de tre inte tidigare hörda vittnena. L anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar frågan om likgiltighetsuppsåt i en situation där det är uppenbart att den uppkomna skadan är en ren tillfällighet hänförlig till väggens bristfälliga konstruktion och inte ligger i farans riktning eller vad som ryms inom ramen för vad man normalt kan förvänta sig. L anser vidare att det föreligger synnerliga skäl för meddelande av prövningstillstånd. Detta mot bakgrund av hans starka rättspatos, hans upplevelse av att ha blivit felbehandlad under polisförhören, att han inte erbjudits advokat vid förhören, hans ålder, 17 år, att han är tidigare ostraffad och mycket skötsam, att han saknar erfarenhet av brottsutredningar och domstolsförfaranden, samt att hans offentlige försvarare var försenad till rättegången i tingsrätten.
Grunder Bestämmelsen om prövningstillstånd i hovrätt Allmänt Den 1 november 2008 trädde en rad ändringar i rättegångsbalken i kraft. Bl.a. ändrades bestämmelsen i 49 kap. 14 § om de förutsättningar som gäller för en
Riksåklagarens kansli Rättsavdelningen
SVARSSKRIVELSE
Sida 3 (8)
Datum
Dnr
2009-08-07
ÅM 2009/3532
hovrätts beslut om prövningstillstånd. Ändringarna innebar vidare att bestämmelsen numera har en obligatorisk utformning. Enligt 49 kap. 14 § rättegångsbalken ska prövningstillstånd numera meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens), det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens), det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). Ändringsdispens Av förarbetena till 1993 års utvidgning av kravet på prövningstillstånd i hovrätt och avgöranden från Högsta domstolen framgick att det för ändringsdispens inte krävdes att hovrätten var övertygad om att tingsrättens avgörande var oriktigt, utan det var tillräckligt att det fanns utrymme för tvivel om riktigheten av tingsrättens bedömning av rätts- eller bevisfrågorna. Se i detta avseende Fitger, Rättegångsbalken, En kommentar på Internet, 49 kap. 14 §, prop. 1992/93:216, s. 45 ff samt rättsfallen NJA 1997 s. 41, 2002 s. 35, 2002 s. 133 och 2004 s. 400. Den centrala dispensgrunden, ändringsdispensen, har ändrats per den 1 november 2008. I propositionen uttalades i detta avseende bl.a. följande (prop. 2004/05:131, s. 185). .-.-.- Svea hovrätt har ställt frågan om avsikten endast är att på ett klarare sätt ge uttryck för vad som får anses vara gällande rätt eller om man vill åstadkomma en längre gående förändring. Enligt regeringen innebär förslaget i promemorian en anpassning av lagtexten till den uppfattning om gällande rätt som kom till uttryck vid 1993 års prövningstillståndsreform (se prop. 1992/93:213 s. 45 f., 53 och 57). Med den lydelse av tillståndsgrunden som föreslås i promemorian uppnås en större överensstämmelse med den generösa tillämpning som reglerna enligt regeringens mening bör ha. Det innebär att alla avgöranden som bedöms som tveksamma ska tas upp till fullständig prövning. Med en sådan ändring torde följa att även de mål som i dag omfattas av systemet med prövningstillstånd kommer att beviljas prövningstillstånd i något större utsträckning än nu.
I specialmotiveringen konstateras att när hovrätten, vid övervägande om ändringsdispens ska meddelas, ska ta ställning till både sak- och rättsfrågorna i målet. När det gäller sakfrågorna måste hovrätten ta del av den bevisning som lagts fram i tingsrätten i den utsträckning som är nödvändig i det enskilda fallet för att kunna ta ställning till huruvida bevisningen kan antas ha värderats på ett riktigt sätt. Vidare uttalas att om klaganden åberopar nya omständigheter eller bevis, måste hovrätten som ett led i tillståndsprövningen bedöma om det finns skäl att tillåta att omständigheterna eller bevisningen åberopas och, om så är fallet, om detta nya material kan påverka utgången i målet. Att denna prövning skall ske som ett led i bedömningen av själva tillståndsfrågan anges innebära
Riksåklagarens kansli Rättsavdelningen
SVARSSKRIVELSE
Sida 4 (8)
Datum
Dnr
2009-08-07
ÅM 2009/3532
bl.a. att något beslut i frågan om tillåtande av nya bevis eller nya omständigheter inte skall fattas på detta stadium. Om det av överklagandet framgår att klaganden önskar komma in med kompletterande underlag i något avseende, bör hovrätten innan beslut om prövningstillstånd fattas bereda honom eller henne tillfälle till detta (a. prop. s. 260). Prejudikatdispens I kommentaren till rättegångsbalken konstaterar Fitger att det inte är helt ovanligt att Högsta domstolen – sedan en part överklagat ett beslut av hovrätten genom vilket prövningstillstånd inte meddelats – beslutar om prejudikatdispens. Enligt Fitger förutsätter detta formellt sett att det finns ett prejudikatintresse som hänför sig till själva tillståndsprövningen i hovrätten. Praktiskt sett kan Högsta domstolen emellertid, för att systemet ska fungera, sägas ge ändringsdispens i de fall där den finner att hovrätten bort meddela en prejudikatdispens (se Rättegångsbalken – En kommentar på Internet, 49 kap. 14 §). Extraordinär dispens Enligt den extraordinära dispensgrunden i 49 kap. 14 § 4 rättegångsbalken får hovrätten meddela prövningstillstånd om det finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. När det gäller frågan om prövningstillstånd i Högsta domstolen återfinns motsvarande dispensgrund i 54 kap. 10 § första stycket 2 rättegångsbalken. Enligt den sistnämnda bestämmelsen får prövningstillstånd meddelas om det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Granskningsdispens Genom lagändringarna den 1 november 2008 infördes en ny dispensgrund, granskningsdispensen. Enligt vad som uttalas i propositionen kan denna tillståndsgrund framför allt komma att tillämpas om det finns svårigheter att vid tillståndsprövningen bedöma tingsrättens överväganden i sakfrågan. Om domen inte innehåller en tillräckligt utförlig redovisning av sådana förhörsutsagor som tingsrätten lagt till grund för avgörandet och ljud- och bildupptagningarna från förhören av någon anledning inte finns tillgängliga kan hovrätten behöva meddela prövningstillstånd på denna grund. Vidare uttalas att för att det på grundval av en ljud- eller bildupptagning eller utskrifter av förhör skall vara möjligt att bedöma tingsrättens bevisvärdering krävs det ofta, särskilt om bevisningen är omfattande, att tingsrättsavgörandet innehåller domskäl som närmare redovisar hur tingsrätten resonerat i sakfrågan. Om sådana saknas, kan det vara nödvändigt att bevilja prövningstillstånd med stöd av den nya tillståndsgrunden (a. prop. s. 260 f).
Riksåklagarens kansli Rättsavdelningen
SVARSSKRIVELSE
Sida 5 (8)
Datum
Dnr
2009-08-07
ÅM 2009/3532
Frågan om uppsåt En utveckling av uppsåtsläran Högsta domstolen har genom ett antal domar gett uppsåtsläran ett delvis nytt innehåll. I domarna redovisar Högsta domstolen hur den nedre gränsen för uppsåt skall bestämmas och klargör att likgiltighetsuppsåtet skall ersätta det hypotetiska eventuella uppsåtet (NJA 2002 s. 449, NJA 2004 s. 176, NJA 2004 s. 479, NJA 2004 s. 519, NJA 2004 s. 702, NJA 2005 s. 732 och Högsta domstolens dom den 8 april 2009 i mål B 4275-08). Likgiltighetsuppsåtet Likgiltighetsuppsåt till en viss effekt eller en viss gärningsomständighet förutsätter att gärningsmannen insett att det förelåg en risk för en sådan effekt eller gärningsomständighet. Det innebär att gärningsmannen skall ha tagit en medveten risk i förhållande till effekten eller gärningsomständigheten. I situationer av omedvetet risktagande – dvs. där man endast borde ha förstått att handlingen var förenad med en risk för en viss effekt eller gärningsomständighet – är likgiltighetsuppsåt, liksom annat uppsåt, uteslutet (jfr NJA 2005 s. 732). Nästa steg i prövningen avser en bedömning av vilken attityd gärningsmannen hade till effekten eller gärningsomständigheten vid gärningsögonblicket. Endast om han eller hon haft en positiv eller i vart fall likgiltig inställning till effektens förverkligande eller att gärningsomständigheten förelåg skall gärningen bedömas som uppsåtlig. Handlade han eller hon i förlitan på att effekten inte skulle inträffa eller att gärningsomständigheten inte förelåg är uppsåt således uteslutet. Vid prövningen är alla uppgifter som kan tjäna till ledning om gärningsmannens inställning till effekten eller gärningsomständigheten vid gärningsögonblicket relevanta. I NJA 2004 s. 176 lägger Högsta domstolen fast riktlinjer för bevisbedömningen avseende frågan om likgiltighetsuppsåt ska anses föreligga. Av dessa riktlinjer framgår att utgångspunkten för bedömningen skall vara omständigheterna vid gärningen, att insikt om att det förelåg en mycket hög sannolikhet för effekten eller gärningsomständigheten normalt är tillräckligt för uppsåt, att hänsynslöst beteende, upprörd sinnestämning och gärningsmannens intresse i gärningen är omständigheter som kan göra att uppsåt får anses föreligga även om det inte förelåg en mycket hög sannolikhet, samt att uppsåt i allmänhet inte kan anses föreligga när risken enligt gärningsmannens föreställning inte varit avsevärd. Högsta domstolen betonar emellertid att riktlinjer av detta slag måste behandlas med försiktighet och urskiljning. Vilka faktorer som är av betydelse för bedömningen av om uppsåt förelegat växlar, i likhet med vid andra bevisbedömningar, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
Riksåklagarens kansli Rättsavdelningen
SVARSSKRIVELSE
Sida 6 (8)
Datum
Dnr
2009-08-07
ÅM 2009/3532
I NJA 2004 s. 702 som avsåg mord konstaterade Högsta domstolen att vid tilllämpningen av likgiltighetsuppsåtet kan omständigheter knutna till gärningsmannens person få betydelse, t.ex. hans ålder eller psykiska hälsotillstånd. I NJA 2004 s. 479 hade en 15-åring åtalats för försök till mord. Högsta domstolen konstaterade att eftersom det vid icke fullbordade impulsstyrda våldsbrott ofta är oklart hur stor sannolikheten rent faktiskt varit t.ex. för att målsäganden skulle ha avlidit eller vad gärningsmannen föreställt sig av detta har i praxis angreppssättet och den effekt som detta typiskt sett är ägnat att orsaka tillmätts avgörande betydelse vid uppsåtsbedömningen (jfr NJA 1998 s. 86). Enligt Högsta domstolen är en sådan tillämpning emellertid normalt inte möjlig när gärningsmannen endast är 15 år. Av Högsta domstolens dom den 8 april 2009 i mål B 4275-08 framgår att hovrätten dömt två 15-åringar för mordbrand i en skola. Högsta domstolen ogillade åtalet avseende mordbrand. Enligt Högsta domstolen måste de tilltalade ha insett att de genom sitt handlande kunde orsaka en brand. Vidare ansågs de ha visat att de inte brydde sig om att de orsakade skador på och i skolbyggnaden. Omständigheterna ansågs emellertid inte ha varit sådana att det stod klart att de tilltalade också varit likgiltiga till att det skulle börja brinna okontrollerat i den mening som avsågs i bestämmelsen om mordbrand. Högsta domstolen beaktade därvid att de tilltalade var 15 år vid gärningstillfället. Min bedömning Ändringsdispens L vidgår att han uppsåtligen slagit knytnäven i väggen. Vad målet handlar om är om han handlat med erforderligt uppsåt till effekten av detta handlande, dvs. till att väggen skadades. Vid denna bedömning ska beaktas att L var 17 år gammal vid gärningstillfället. L hävdar att han inte visste vilken typ av vägg det var. Väggar är emellertid ofta av ”mjuka” material. Gipsskivor används mycket frekvent som väggmaterial av byggnadsindustrin. I tingsrättens dom redovisas prövningen av uppsåtsfrågan i och för sig kortfattat och summariskt. Tingsrätten har, efter att ha funnit att L riktat ett avsiktligt slag mot väggen, direkt gått vidare till bedömningen av om L varit likgiltig till effekten av sitt handlande. Av detta går det emellertid inte att dra slutsatsen att tingsrätten bedömt uppsåtsfrågan på ett sätt som avviker från de uttalanden Högsta domstolen under senare år gjort för ledning av rättstillämpningen. Fråga synes snarare vara om hur detaljerat tingsrätten valt att motivera sitt ställningstagande i denna del. Tingsrätten får därför förutsättas ha funnit att L måste ha insett att det förelåg en avsevärd risk för att väggen skulle skadas.
Riksåklagarens kansli Rättsavdelningen
SVARSSKRIVELSE
Sida 7 (8)
Datum
Dnr
2009-08-07
ÅM 2009/3532
L har säväl i tingsrätten som i sitt överklagande till Högsta domstolen uppgett att han var i en upprörd sinnesstämning när han slog knytnäven i väggen. Han har därvid i överklagandet uppgett att slaget utdelades i samband med att en av festdeltagarna sade något spydigt till honom. I tingsrätten uppgav han att någon sade någonting till honom i ett aggressivt tonläge. L uppgav också att han skulle ha slagit knytnäven i väggen oavsett om den varit av betong eller av annat material. Dessa omständigheter talar för att L varit likgiltig till effekten av sitt handlande. Visserligen får det i målet anses utrett att L försökte reda ut de stölder som inträffat och att han efter gärningen tog på sig ansvaret för skadan och även betalade 200 kronor för denna. Trots detta anser jag, vid en samlad bedömning, att tingsrättens avgörande inte kan anses som så tveksamt att det finns skäl att meddela ändringsdispens. L har vidare i hovrätten åberopat ny bevisning i form av tre nya vittnen. Vittnena ska höras om omständigheterna vid och efter den i målet aktuella händelsen till styrkande av att L inte gjort sig skyldig till skadegörelse. Förutom L hölls i tingsrätten vittnesförhör med den kvinna som hyrt festlokalen. Hon var närvarande när L skadade väggen. Av tingsrättens dom framgår inte att vittnets berättelse i något väsentligt avseende avviker från vad L själv uppgett. Vidare framgår att tingsrätten bedömt uppsåtsfrågan med utgångspunkt främst i Ls egna uppgifter. Mot denna bakgrund anser jag att de nya vittnen som L har åberopat får anses sakna betydelse för utgången av målet. Det finns därför inte heller av denna anledning skäl att meddela ändringsdispens. Prejudikatdispens Jag har i det föregående redovisat ett antal avgöranden från Högsta domstolen där det läggs fast hur likgiltighetsuppsåtet bör tillämpas och bevisvärderingen utföras. Enligt min mening finns det i målet inte någon omständighet som medför någon särskild svårighet vid tillämpningen av likgiltighetsuppsåtet med utgångspunkt i Högsta domstolens nuvarande praxis. Högsta domstolens hittills meddelade domar ger således tillräcklig vägledning, varför det saknas tillräckliga skäl för meddelande av prejudikatdispens. Granskningsdispens Som nämnts i det föregående är tanken att granskningsdispens framför allt ska tillämpas om det finns svårigheter att vid tillståndsprövningen bedöma tingsrättens överväganden i sakfrågan. De faktiska förhållandena i målet är okomplicerade. Domen får också anses innehålla en tillräckligt utförlig redovisning av de utsagor L och vittnet lämnat för att kunna bedöma tingsrättens överväganden angående uppsåtsfrågan. Inte heller tingsrättens summariska redovisning av prövningen av uppsåtsfrågan kan enligt min mening utgöra skäl för meddelande av granskningsdispens.
Riksåklagarens kansli Rättsavdelningen
SVARSSKRIVELSE
Sida 8 (8)
Datum
Dnr
2009-08-07
ÅM 2009/3532
Extraordinär dispens L hävdar vidare att det föreligger synnerliga skäl för meddelande av prövningstillstånd. Detta bl.a. mot bakgrund av att han inte erbjudits advokat vid polisförhören. Enligt 24 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ska, i de fall en misstänkt inte har fyllt arton år, offentlig försvarare förordnas, om det inte är uppenbart att han saknar behov av försvarare. Av förarbetsuttalanden framgår att behov av försvarare kan saknas i fall där den unge har erkänt gärningen och utredningen är okomplicerad. Vidare framgår att behovet av offentlig försvarare normalt inte är lika stort under förundersökningen som i de fall där åtal väcks. Vid bagatellartade brott och i fall där förundersökningen kan förväntas utmynna i åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande torde det normalt inte föreligga behov av försvarare (se prop. 1994/95:12 s. 94 och prop. 2000/01:56 s. 33). L hördes av den polispatrull som kom till festlokalen den aktuella kvällen. I förhörsprotokollet har noterats att L underrättats om rätten till försvarare och att han sagt sig kunna prata med patrullen utan att ha försvarare närvarande. L erkände skadegörelse och förklarade sig villig att godta ett eventuellt strafföreläggande. Med hänsyn härtill får han anses ha saknat behov av offentlig försvarare vid förhörstillfället. Inte heller vad L i övrigt anfört kan enligt min uppfattning utgöra skäl för meddelande av extraordinär dispens. Prövningstillstånd i Högsta domstolen Det finns enligt min uppfattning inte heller skäl för Högsta domstolen att meddela prövningstillstånd när det gäller frågan om prövningstillstånd i hovrätten.
Agneta Blidberg Lars Persson
Kopia till: Åklagarkammaren i Sundsvall (AM-22104-09)
