Presented
to the
LIBRARY
of the
UNIVERSITY OF TORONTO by
ANNA AND WILFRED WONG
';• •
I
VÄNTAN PÄ SEGERN STUDIER FRÄN FRANKRIKE FXDER KRIGET
GUNNAR CEDERSCHIOLD
ANDRA UPPLAGAN
LEM) C.
W.
K.
G
LEERU
PS
FÖRLAG
SEP i 3
1999
Ok
»&», „,«*? LUND
1915
BERL1NGSKA BOKTRYCKERIET
INNEHALL. De
civilas
bakom
liv
fronten. Sid.
I.
II.
En
neutral resa
krigstid
i
III.
Gatuliv
IV.
Konstnärskantinen
V.
VI.
VII.
VIII. IX.
3
Frankrike
Ett nytt i
9
Paris
15 i
Montparnasse
Konstnärerna och kriget Småstadsliv
i
2.'!
;>5
krigstid
42
Frankrikes kvinnor och gossar
f>2
Faddrar och permitterade
59
Nittonåringarna rycka
68
in
Krigarlivet.
Den X.
XI. XII. XIII.
ljusa sidan.
Vardagsliv vid fronten
79
en helägrad fästning
108
I
Kriget
med hacka och spade
Les poilus
117
127
Krigarlivet.
Den mörka XIV.
XV. XVI. XVII.
De.
som
117
De sårades Via Dolorosa Tyskar, som
kommo
till
XIX.
XX.
157
Paris
1<>4
178
Kulornas offer
Typer och XVIII.
sidan.
sett
interiörer.
Blomsterhandlaren
189
Den tappre don Juan En mor
194
200
Digitized by the Internet Archive in
2011 with funding from University of Toronto
http://www.archive.org/details/ivntanpsegerOOcede
DE CIVILAS LIV BAKOM FRONTEN.
I.
En neutral resa
i
krigstid. Mars
Tre dagar
Schweiz utan
i
högljudda tyskar
att se
tyrolerhattar,
en enda
besättningen och
Det var underligt
ett
stilla
turist!
ensamma
vi
par schweiziska handelsresande.
och högtidligt
att
över den
glida
spegelblanka sjön under fullkomlig tystnad.
Vattnets en-
toniga porlande kring bogen var det enda ljudet.
gång
man
fick
Inga
och rygg-
jägerskjortor
På ångbåten över Bodensjön voro
säckar.
med
i
1915.
För en
njuta naturen ostörd av de tyska turisternas
Wunderschön! », känna alpsjöns friskhet och dofter från bergen utan bismak av dåliga bremercigarutrop:
rer
»Kolossal!
och lukt av korv och Vid
hamnen
i
Romanhof
stod en skock hungriga bärare
utan hopp på de få resande.
och
tittade
ens,
det var
De
tyckte inte
mödan värt att erbjuda sina tjänster åt oss som verkligen kommo land. Passinspeken ren formalitet, som bedrevs utan något upp-
fyra eller fem,
tionen var
riktigt intresse
i
av några tulltjänstemän och soldater.
»När går tåget?»
om
ost.
—
»Åh, där blir visst
ett
persontåg
tre kvart eller så.»
Det var nästan som en gång under de första måna-
derna av
kriget,
då jag frågade en järnvägstjänsteman på
EN NEUTRAL RESA
skånsk
en
när
station,
komma: »An
Stockholm skulle
snälltåget från
det ä' så olika», svarade han, >Det skulle inte
om
va' oväntat,
KRIGSTID
I
det va' här
Sa ga tågen
allt
om
en stund.»
fortfarande
En
Schweiz.
i
del per-
sontåg och godståg, det är gott nog åt hemmafolket, snälltågen stå och vänta pä, att de utländska turisterna skola
komma
det är ju
tillbaka,
ändå
som
de.
Hela Schweiz gjorde intryck av
betala.
tomt och öde lyx-
ett
där personalen gick omkring och hade tråkigt och
hotell,
smäskvallrade för
De
att få tiden att gå.
funnos
rationerna
kvar.
storartade deko-
alperna doppade sina spetsar
molnen, solen sken över glaciärerna, himlen speglade
— men ingen
djupblå
i
turen.
Det är främlingarnas sak
fjällsjöarna
som
beundra landskapet,
att
man
intryck av
Det var något dämpat över ens,
när
man kom
emot
av
ett
helt
städerna.
i
över gränsen
oss en våg av energi
en timme
varit
livet
dyster avvaktan.
trött,
till
Frankrike
skif-
Redan på gränsstationen, Bellegarde,
tade stämningen. det
in-
för tillfället ligger räntelös.
Överallt hade
Med
sig
intresserade sig för na-
schweizarna själva tycktes betrakta det mera som en komstkälla,
i
tanke,
ett
mål
slog
man
intryck
klart
ett
som med entusiasm och
humör arbetade med en
Innan
aktivitet.
man
Frankrike, hade
i
folk,
och
glädje och gott
för ögonen: segern.
Det var en hjälpsamhet och en vänlighet mellan de resande,
som
jag aldrig sett
tillhopa
Och
och hjälpas
Kunde
det
Landet var ju
verkligen fullt
Efter pass- och tullinspektionen in
i
märkte,
att
som måste
Så det myllrade av soldater
station.
kvar vid fronten?
stor familj,
hela hålla
åt.
soldater!
varenda
vid
Man
förr.
som en
nationen kände sig
järnvägsrestauranten.
Där
satt
i
överallt,
finnas
några
av dem. Bellegarde gick jag
fullt
av
soldater
av
EX NEUTRAL RESA stillsamma
gamla
alla
åldrar,
rekt
från skyttegraven, en och
I
KRIGSTID
landstormsmän
av järnvägsbevakningen, solbrända och kraftiga trettioåringar dinyss lämnat sjukhuset och
annan blek
komma hem
fått
yngling,
som
på en veckas
konvalescentpermission.
Man behövde det var krig
i
bara se en enda soldat, för
landet.
damaskerna och paradglansen,
Intet pedanteri
praktiskt.
Här och där såg man somliga hade en mössa het.
fältuniformen, andra potten.
som
Soldaternas
att veta, att
Borta voro epåletterna, borta de vita
ett
allting var enkelt, ledigt
med uniformens ett
par
eller
civila
reglementsenlig-
bruna sammetsbyxor,
kappa av den nya
par nya byxor
hållning
och
till
ljusblå
den gamla ka-
var ledig och spänstig
fotbollspelare eller bergsbestigare.
De
—
talade ett nytt
språk, inte längre kasernslangen utan det nya tungomålet,
som
vuxit
fram under de långa månaderna
i
skyttegra-
EX NEUTRAL RESA
I
KRIGSTID
varna, fältarméns saftiga målande slang. di
poilus
les
Där
de lurviga».
,
fanns
om
r.
om
gester
vinterns lidande
i
bajonettanfall och
skyttegravarna.
ett
I
hörn
satt
och läppjade pa
bandaget kring hans huvud berättade mer än
bröst och
mänga
meridionalernas
Redan pa
själva
germaner och
skall
intryck
ett
Hnr
raser det franska är.
lom man nu
latiner
man
kelter.
räkna latinerna
befolka de olika landsändarna och blandas
ra» i
ord.
gränsstationen fick
mänga
av. vilket folk av
varandra
tyst
Militärmedaljen och hederslegionen på hans
sin calvados.
som en
med
berättade
nattliga stri-
en stor blond alpjägare ensam och
alla
som
sydfransmän,
livliga
många ord och di
Sig själva kallade
men
städerna,
med
bibehålla sina utpräglade
alltid
rasegenskaper.
Det är en av orsakerna
till
Frankrikes oerhörda intellek-
den oändliga skiftningen och
tuella
rikedom,
nen
dess litteratur och konst.
i
Den Vi
hade
starkaste sett
fanns
tagel
till
stämningen under resan
soldater
i
variatio-
kom
i
Lyon.
hundratal på var enda station, på
knappast längre några
Men
civila.
i
Lyon
var det inte längre permuterade, vi sågo, det var soldater i
vapen, på väg
fronten och
till
och sång drogo de
jubel
i
till
sina depoter.
Under
väg, de stormade tagen, som
vore de tyska batterier, de hurrade, de sjöngo marseljäsen.
bland
dem
De hade fjorton
var
legat
femtiotal zua\
på sjukhus
i
r
på väg
Lyon. och
alla
till
mente och skulle
att
omedelbart
till
fronten.
de
få
fjorton
få
komma
sin
depot.
hade erbjudits
dagars permission för sin konvalescens.
hade de begärt
Nu
ett
Men
tillbaka
till
alla sitt
dagars exercis vid depoten
i
EN NEUTRAL RESA stället
för permission.
KUICSTID
I
Deras glädje över
äntligen ha
att
sluppit ifrån sjukhus
och overksamhet påminde mig om den stämning, det brukade vara på utryckningsdagarna, då
beväringen fick resa
tumlade
om
hem
efter
slutad
tjänst.
Zuaverna
varann, slogo varann på axlarna, hurrade och
Zuaver.
Gevär handen och packning på ryggen, en och skreko. annan med ett långt bröd fastbundet under ränseln. Jag i
har sällan
sett
långskäggiga lyktljuset
något mera måleriskt än dessa rödbyxade,
män
i
chechia och breda gördlar,
den natten på stationen
i
Lyon.
i
del osäkra
EN NEUTRAL RESA
Den stämning, som att
den kändes som
ett
fyllde
I
KRIGSTID
hela massan, var så stark,
rent fysiskt välbehag.
All trötthet
från flera dygns järnvägsresa försvann ur kroppen. fick
komma att
Man
en aning om, hur jubelstämning och stridsiver kunna
glatt
den sårade
att
glömma
marschera vidare.
och smittande masstämning.
sin smärta,
den dödströtte
Det var en underbart stark
II.
Ett nytt Frankrike. September
Då
jag får brev
från folk
hemma
i
1915.
Sverige eller
i
Amerika nu, sedan jag levat sex månader mitt i kriget, förefalla de mig ibland så underbart antediluvianska. .
Och
det äro de
floden, och
i
den har. Gud ske
ännu
tack,
nas fredliga hörn av Europa. i
Men
världshistorien än just myternas
jämföras
med
Man
kriget är synda-
inte nått svenskar-
ingen annan katastrof
diluvium är värd
att
detta krig.
Tiden före kriget minns republikens
Ty
somliga avseenden.
på
tid eller
man
sin höjd
har inte mer än
här ungefär som första
Napoleon den
ett visst
tredjes.
kulturhistoriskt intresse
för den.
Frankrike före blik, söndersplittrad lister
till
republik,
i
vad var det?
där
arrivisterna
flertalet
i
borgarrepu-
knuffades
om
En egoismens platsen,
knapp-
det ena eller andra partiels kostym.
av de intellektuella erkände sig vara indivi-
dualister och »je niYn fiche-ister».
ten och folkvalen ofta voro
trappstegar
En
tjugosju partier, från klerikal-nationa-
syndikalister och antimilitarister.
händigt maskerade
Där
kriget,
till
Där allmänna
rösträt-
humbug, och politiska åsikter
makt och pengar.
Där jätteskandaler som
ETT NYTT FRANKRIKE
1(1
Dreyfusaffären, Humberthistorien, Steinhelprocessen, Gail-
lauxskandalen trampade varann
Där
hälarna.
i
voro vackra ord Jämlikhet och Broderskap sten och förgylla utanpå offentliga byggnader, släppa in
i
Där
dem.
bromsade
ter
ett
ens sönder
fann jag
men
i
aldrig
maskineri av förbenade byråkra-
ett
som
allt det,
Da
Vunion sacrée. get,
hugga
att
för alla framsteg.
Men jordbävningen den med
»Frihet,
jag
förste
augusti
1914 skakade
var stoft och lera och födde
kom
tillbaka
nytt Frankrike.
Paris under kri-
till
Men
vissa drag föreföllo
mig bekanta. Somligt kände jag igen från vad jag slå
republiken.
Men ännu mer
kets verkliga drag,
som
om
den
för-
var det goda franska
fol-
jag ibland tyckt
läst
mig skymta bak-
om masken. Det är
med
med
folken liksom
kalastrof lägger deras karaktär
eller
deras bästa egenskaper
—
eller
individerna, en kris
öppen dag,
i
blottar
deras sämsta.
Kriget är ju en förfärlig olycka, och dess materiella
verkningar förstörande.
Det är en
som på samma gång renar och
eld,
som
förstör,
men
luttrar.
Egoismen dog och medborgaranda och ansvarskänsla föddes. tressen,
pad
i
som förr var uppfylld av sina små små bekymmer, små laster, liksom en sten, Individen,
tusen facetter, har av krigets stormvåg slipats
stora hela ytor.
sli-
om
i
Katastrofen har gjort människorna hela
Den har
och enkla, osammansatta och storslagna. lat
in-
förenk-
problemen.
De enskilda männen ha gjort upp räkningen med sitt föregående liv som individer, de ha offrat det för sitt nya liv som enbart medborgare. Det är den romerska republikens och den första franska republikens
och medborgardygd, som kriget väckt
till
medborgaranda
liv
igen.
ETT NYTT FRANKRIKE
Nu har derskap sida,
republikens valspråk
blivit sant.
dricka
samma
jämlikhet och bro-
Miljonären och bonden slåss sida vid
samma mugg och
kaffe ur
sitt
om
U
sova under
kappa.
har fört med sig demokratism och enkelhet. Den, som förut inte kunde sova annat än mellan sidenlakan, Kriget
är glad över en knippa halm.
av en flaska enkelt vin
till
Bourgognekännaren njuter omväxling med vattnet. Man
känner knappast igen sina vänner, som komma från fältlivet. Darrhänta neurasteniker ha blivit lugna, sunda män. De,
som
som voro
blekfeta innesittare, äro spänstiga och rörliga Alla har kriget
ynglingar.
lämnade de sina sorger och bekymmer vila
kläderna, de
och glada och
bli
Det
förändrat.
som ynglingar
som
är,
hemma med
de
ci-
eller barn, lättsinniga
skämt och upptåg. Krigarandan kom-
fulla av
mer med uniformen och
Faran
det sunda friluftslivet.
blir
vana, självuppoffring en enkel plikt.
Det var en ganska allmän föreställning,
Nu "är
ska folket var degenererat.
fransmännen,
att
sakna nämligen visa sig ster
de
helt
alltid
ja de
t.
En fransman
olater.
än »fanfaron de vertu».
En
än dygden.
varit bättre
o.
allvar tala
om
m. kokettera med sina
efter
bri-
sig
uppfattning
av-
till
utlandets
sitt
som mer osminkat än
folks laster
fransmännen nu under
och
kriget,
degeneration och egoism
Kriget har ändrat alla värden.
bedömas
De
sitt
Lasten gör mera reklam för
anledning
något annat lands skildrar sett
att hyckla.
är hellre »fanfaron de vice»
Frankrike är den franska litteraturen, Den, som
rykte.
med De
än
och hållet förmågan
sådana de äro,
och
att det fran-
det en egenhet
i
brister.
kan
inte
Frankrike.
—
på
—
Både dygd och lidande
annan mättstock än förr. Vad som förr var nu simpel pliktuppfyllelse. Talamod
sällsynt hjältedåd, är
ETT NYTT FRANKRIKE
12
och manlighet inför smärtan äro lika vanliga som det enklaste folkvett.
Också lidandet har niskor hetsas sig
döds
till
dygn på
i
förlorat sina gränser.
marscher och
i
strider,
män-
Alla
sårade vrida
det är inte längre något oerhört.
slagfältet,
Män, som, då de levde för sina egna intressen, fruktade en snuva, sova nu, sedan de blivit soldater och medborgare, var natt på bara marken, ofta var dag
sitt
bland kulor och granater.
liv
knappt gjorde
hällande regn, och våga
i
sig
besvär
att
låna en
sticka,
bära sårade kamrater genom kulregnet.
som
konkurrensen
i
attentat
om
namn
utföra
nu hjältedåd och
slåss sida vid sida.
m. den ömtåliga självkänslan har uppfostrats
o.
dan krigets början har en duell ägt rum var mellan
ett
Frankrike för
Man
par gamla gubbar.
förolämpning
—
eller
Men förolämpningar
som spänner
Det finns bara alla krafter
tiker,
som
medel offer,
alt
hela i
sitt
samma
liv
och den
stämmer möte
i
efter
torde vara sällsynta.
ett
De
o.
m. nam-
program och
ett parti,
T.
arbetet för segern, för foster-
landets befrielse från inkräktaren.
skriva nu
Paris,
se-
Liv äro för dyrbara för
tjugosju politiska partierna ha försvunnit.
nen äro glömda.
i
—
egenkärlek och självhävdelse.
att offras för
sväljer en
krigets slut.
det
Avialörer,
aldrig bli kända.
som hatade varandra,
Partifiender,
T
tänd-
publikens gunst begingo lömska
mot varandras maskiner,
vågstycken, där deras
som
Egoister,
medmänniska en
Journalister och poli-
bekämpat varann med
alla
medel,
tidning och hjälpas åt att finna nya
stärka försvaret och att lindra nöden för krigets
änkor, faderlösa och flyktingar.
Nationens goda egenskaper ha stegrats, nya dygder ha tvingats fram.
Vem hade
anat, att
fransmännen hade en
sådan organisationstalang, seghet och uthållighet, som de
nu
visat
prov på?
ETT NYTT FRANKRIKE
13
Och vilken förmåga av improvisation och anpassning. Hur de också förstått att lära av motståndaren, anpassa det,
de
sina förhallanden och sin karaktär, för-
lärt, efter
hättra och fullända.
Det är träng,
inte bara ammunitionstillverkning,
och
post,
också tusen kantiner
nytt
artilleri,
som
olika välgörenhetsföretag.
arbeta
societetsdamer,
Också bland de
sida vid sida.
ambulanser,
organiserats, I
det är
ambulanser och
borgarfruar och aktriser civila är
det
kamratskap
och broderskap.
Vad man
först
man kommer
märker, da
kriget, är
den oerhörda vänlighet och
överallt.
Under
må
beröringen
i
vara främlingar
besvär
i
sitt
äro parisarna
allt
det
i
sparvagnar och på
ju lätt egoister och vilja inte
bli
ha
Men nu är allt idel vänlighet man ett bord på ett överfyllt kafé. hall: »Kom hit, monsieur, var sa god
Söker
ropas från alla
sa
man möter
onödan med andra.
och hjärtlighet. och
Paris under
med andra människor,
landsmän,
eller
Storstadsbor
kaféer.
välvilja,
förhållanden
vanliga
annat än vänliga
till
vid mitt bord, här är en stol ledig.»
En ganska
vacker sed ser
man
Då de möta en
särad, taga de av sig hatten för att visa sin
emellanåt,
i
synnerhet bland arbetare.
vördnad och tacksamhet.
Vågar
man
hoppas,
ling av nationen, tig
som
att
denna uppryckning och förädåstadkommit
kriget
skall bli varak-
också efter freden? Kan den nyuppväckta medborgar-
andan
hällas vid
utveckling?
I
liv
ett
offentliga arbetena,
också tal
i
till
arbetet pa nationens fredliga
Marseille sade ministern for de
monsieur Marcel Sembat:
»Vanan
handla gemensamt måste sätta outplånliga märken bos Vi
komma
att
bevara lusten
att
att oss.
arbeta för Frankrikes väl-
ETT NYTT FRANKRIKE
14
gång och utveckling utanför de politiska striderna. Vi måste akta oss att icke falla tillbaka i våra gamla missbruk och slappa slentrian Låt oss öppet erkänna det, vi måste lära av våra fiender, och då måste vi rodna över att illa ha utnyttjat våra rika naturliga tillgångar, medan
så
de
med metodisk
energi utvecklade sina fattigare möjlighe-
Vårt nationella arbete måste hädanefter tillägna sig
ter.
deras egenskaper av praktisk organisation och metodiskt
Det
arbete.
är
morgondagens
uppgift;
dagens,
det är
segern.»
Efter
blomstring ligger ju
pas, att
nederlaget i
Frankrike.
ännu
följde en stark nationell upp-
Utgången av det nuvarande kriget
gudarnas knän.
Men man
vill
gärna hop-
då Frankrike denna gång under själva kriget
sig så oändligt i(
i
1870
mycket
visat
starkare, sundare och enigare, det
ke heller nu efter freden skall glömma, vad de härda da-
garna
lärt.
III.
Gatuliv
i
Paris. September
Har man en gång
lärt
känna
Det är staden, där
tillbaka dit.
Ständigt skiftar den.
människorna förändras.
Man
förrän de ändrat utseende.
från Paris några skiftning
i
eftermiddag
att sitta
Var gång, man
trött
och ingenting annat
—
ägna
titta
på
man kan
man
folklivet
brokiga
en
på boule-
studiet och nju-
tandet av boulevardens stämningar, känna sig flyta dess
en ny
»boulevardier»,
bli
all sin tid åt
på
varit borta
man kommer tillbaka. kan man alltid fylla
och
hur en
förstår,
In-
Gatulivet,
bli
inget annat att göra,
med
Jag
hinner aldrig
eller veckor, finner
dess karaktär, när
Har man varden.
månader
alltid
aldrig har tråkigt.
gen stad är så levande.
dem
man
Paris, längtar
man
1915.
med
i
liv.
Också nu är boulevarden
lika fängslande, fastän
knap-
ker slå
mil därifrån den ena halvan av mänskligheten försöihjäl den andra, för att bevisa, vilken som har den
högsta
civilisationen.
past tio
skiftat
mer än
Men
boulevardlivets
karaktär har
vanligt.
Jag försöker
att
återkalla
här före kriget, våren 1914
t.
i
minnet, hur det såg ut
ex.
Boulevarden hade en annan ton da.
Den
stora,
oupp-
GATOLIV
16
I
brummande underton
hörligt
PARIS
av
allt
storstadens
av
liv,
av vagnars, automobilers, och sparvagnars
fabrikers dån,
larm, av ljudet av miljoner steg och hundratusentals röster,
allt
som smälte samman till en stor storstadens röst, som örona blevo så vana
hikupslivet,
rande ton, att
de inte märkte,
da
man kom
ut
vid,
de hörde den, förr än den upphörde.
att
tystnaden pa landet.
i
den av den stodo
sur-
Och mot bakgrun-
den närmaste gatuhitens kaotiska
alla
Omnibussarnas ångvältdån, automohilernas tutande
ljud.
eller tjut. cyklisternas klockor,
skällor,
droskhästarnas hjällror och
camelofs skrän: »Derniere edition de
Presse!
la
La Prääässe!» Ute på körbanan en oavbruten ström av vagnar, gula
och gröna omnibussar. rödbruna bildroskor, aristokratiska svarta eller diligensgula privatbilar, låga rödlackerade »run
abouts», knäande droskhästar. jättestora ardenner
med
väl-
diga lass av tunnor eller säckar, irländska fullblod travande i
som preussiska
takt.
börsspekulanter
feta
soldater, framför låga victorior eller
eleganta
damer,
cyklister,
med som
slingrade sig fram mellan vagnarna under ständig dödsfara,
hängde
fast vid
en automobil här, döko under en hästhals
Garde Républicaine
där; högtidliga kyrassiärer av
med
polerade hjälmar
i
blank
långa tagelsvansar, beridna på glän-
sande svarta hästar.
Och ännu brokigare var i
vida sammetsbyxor, tyskar
halvvuxna springflickor ter
i
höga hattar,
burnus,
turkar
knäna. sker, arier.
i
vita fez,
med
livet i
på trottoaren.
Arbetare
tyrolerhatt och Raedecker,
stora hattaskar,
gamla elegan-
damasker och monokel, araber skandinaver
med
fågelbon
i
i
byx-
piou-piou epåletter, röda byxor och vita damaengelska familjer pa sightseeing, präster med brevii
kokotter,
som strövade igenom
sina jaktmarker och
kastade inbjudande blickar på unga engelsmän och gamla
GATULIV
I
PARIS
marcheurer, schabbeleganta guider
17
med
inställsamma ma-
med spruckna höga diskanter smeto längs bordsraderna utan-
ner och lömska ögon, skränande camelots
basar
eller
med
för kaféerna
oanständiga fotografier och mekaniska
leksaker.
Där
ursäktades, kurtiserades och köpslogs på
svors,
—
världens alla språk
det var det internationella Paris,
Europas medelpunkt.
Kvinnorna trippade
smala
i
kjolar,
kutryggiga,
med
böjda halsar och framskjutet bäcken, affekterande linjen hos en blomstängel,
som uppbar en
men
Förkonstlade, onaturliga,
tung blomma.
alltför
stilfulla
frän skospetsen
till
hattnålen, alltid förtjusande.
Vilken förmåga hon har att förvandla
Ena
året äro de små, fylliga
man
ser
knappt andra.
Hur
slanka.
Men
är
skorna ha det
år,
kvinnorna moderna
till,
skräddarnycker
^förändringar.
allra subtilaste sinne för stil
sätt att klä sig sätter sin prägel
men
samma gång
är på
Se på henne nu uniform!
i
Med bonnet
—
är,
ett
på
och stämning.
ett tidevarv,
kriget!
Hon
de police, khakifärgad
är klädd
stämningen
eller ljusblå
Rö-
i
ett
land
i
i
dråktkonsl
krig, ett värnpliktsland,
där var
är soldat.
Men
del är inte bara khaki och ljusblått,
modefärger
Man
i
i
hon bär huvudet fritt och rankt, hennes hon går takt med sin soldat.
Hon bar funnit det enda tänkbara uttrycket för
ett
uttryck för tidens karaktär.
under
steg äro spänstiga och långa,
man
eller
Parisi-
militärkappa, vid, sportsmässig kjol och höga kängor. relserna äro fria,
och
resultatet är obestridligt.
tillfälligheter,
som bestämma modets
godtycke,
Deras
inte
parisiskan!
Nästa år äro kvinnorna stora och
det se'n går
det
sig,
ser
— man skulle nästan
tro,
många, många svarta änkedok
Cederschiöld,
I
väntan på segern.
som
äro årets
det vore svart också. (iver
tärda ansik-
GATLLIV
18
Överallt sätta de in
ten.
PARIS
I
sitt
svarta inslag
den brokiga
i
väven av uniformer och promenaddräkter.
Boulevardens
folkström är mindre brokig än vanligt, också
i
bokstavlig
mening: den nya franska uniformens himmelsblå, engelsmännens och belgarnas khaki; den gamla uniformens röda och änkornas svarta äro nästan de enda färgerna.
Dess brokigare äro husväggarna.
Från vart enda hus,
på sina ställen frän vart enda fönster, hänga flaggor, de allierades fem trikolorer och Union Jack.
Nu
är det över
som
De som hängt genom hela vintern, sågo dystra och sorgsna ut vårregnet. Da Ilalien kom med kriget, och knippet ökades med den sotiga,
ett år,
Paris varit flaggprytt.
smutsiga, regnfällda flaggorna,
i
i
grön-vit-röda trikoloren, förnyades dekorationerna, åtmin-
stone på offentliga byggnader; på nationaldagen,
14
var den sista gamla smutsiga flaggan försvunnen. allt
man nya
sag
Och då
glänsande färger.
stergummornas kärror voro rågade med pioner
och
dalier.
ibland kunde
var
färgprakten
man
tro, att
rakat
Över-
blom-
därtill
rosor, hortensior,
sa våldsam, att
komma
juli,
in
i
man
en futuristisk
tavla.
Men nu ha
två
månaders
gerna igen och stämt
dem
i
sol
stil
och regn blekt ur
med
fär-
årstidens åsliar och
krvsantemer, som nu kanta trottoarerna och
fylla
blomster-
stånden.
Den
mycket förändrad sedan förra året, den kära boulevarden. Folkhopen på trottoaren är mindre pittoresk är
och mindre sensationell. tetisk.
Man
ser
Men
sa oändligl
mycket mera pa-
tragedier och idyller glida förbi sig
i
en
oändlig procession.
Där en änka med en nittonåring
i
uniform
—
fadern
GATULIV är stupad, och
med
nu
I
PARIS
Där en blind zuav ung flicka, som då pa honom. Hon ser inte,
sonen snart
skall
19
ut.
vanställt ansikte, ledd av en vacker
och då kastar en förälskad blick
hur vanställd han
är.
Hon
är lika stolt över hans mililär-
medalj och croix de guerre, som sutto de på hennes eget Och, Gud
bröst.
Där
ett
vet,
kanske hon förtjänar dem!
sällskap särade och stympade senegaleser,
al-
girare och marockaner, ängsligt övervakade av en ung sjuk-
Sårad zuav.
sköterska. sar,
det
Vid vart tionde sleg räknar hon över sina gos-
och då hon allt
smiter
i
tar
ögonen ifrån dem en minut, händer
emellanåt, att en av hennes enbenta skyddslingar
väg som en
rodnande går
blixt in
in för att
försvunna, då hon
Och då hon
hämta honom, äro de andra fem
kommer
Där kommer en präktig i
pa närmaste bar.
ut igen. poilu, skäggig
och väderbiten,
ljusblå kapotte, urblekt av skyttegravarnas regn och sol.
GATDLIV
20
PARIS
I
Pa armen har han sin sistfödde, en fem månaders unge, som han ser för första gången. Och han sneglar förälskat på hustrun, som går bredvid. Det är tretton månader sedan de råkades
sist.
Där är den unge engelsmannen från nn är han
Och
spänstigare.
det är inte längre pä hans pengar
korna tänka, dä de kasta »Les anglais, av
dem
viska
med
till
sin
och mållösa
ett helt
lik
annat
revolverfordral
steg.
mitt.
rembusquéN
Ocksä de äro
Men
i
khaki-
de bära
och ha en helt annan
sätt
stil.
Där kommer en blekfet ung
viskas det, där civila,
som
en Baedecker pa mänader.
cheurs»
höga hattar och
i
vita
gult läder.
han går fram. flyter
Borta äro turisterna och guiderna
olika.
omkring dem.
—
damasker
—
nej.
allra trognaste
sportsmässig tweedkostym och mjuk
de
flesta
gå kanske
ha
med
flytt till
år verkligen kvar,
Biarritz eller Bordeaux.
gevär pa axeln och vakta en bro
järnväg, eller ha glömt sina ar och gått ut vid något linjeregemente.
ined sina fuktiga blad,
som
»maren och
men om-
annan av de i
är
jag har inte
Borta de gamla
kostymerad
Men
om-
ströva
remtyg av skinande
och
Ocksä strömmen av sett
flic-
blickar.
välsittande ljusblå fältuniform av allra nyaste snitt
i
»Voilå
permitierade
den engelska.
så det är lätt alt skilja dem.
man med
smäktande
grand béguin!» hör jag en
belgiska
uniform, nästan alldeles
upp den på
mön
sina
väninna vid bordet bredvid
hemlösa
trötta
honom
till
tu sais, c'est
Ensliga,
kring
Men
före kriget.
khaki, och hans rygg är rakare, hans steg
i
filthatt.
Somliga eller
en
frivilliga
Tidningspojkarna störta omkring
men
de bjuda ut
dem under
tyst-
Camelots sälja leksakskanoner och karikatyrer av
nad.
Kaisern och Clown-prinsen, generalsfotografier och krigskartor.
Man
ser
förvånande många unga människor.
En
del
GATULIV
I
PA1US
äro kronvrak, andra utlänningar.
21
Men
anpassat
sig så efter landet, att
man
det är en helt
gamla
typ av utlänningar, inga turister, utan
annan
parisare,
som
knappast anar deras
ursprung annat än på det blanksvarta håret och den olivhruna hyn. Ty de flesta av dem äro sydamerikaner, spanjorer och portugiser.
Paris
Det är
är
inte
allvarligt,
längre den internationella nöjesstaden.
Moulin Rouge har
arbetsamt och franskt.
brunnit, Bal Tabarin är stängd; alla de
erna
och
cabareferna
Och
luckor.
till
sista
till
första
stad igen. får se.
med
fördragna
tomma,
nio tiondedelar av utlänningar.
tiondedelen var väl fransmän,
stor del för att titta
För
sta
finge de hållas öppna, skulle de stå
ty deras publik bestod
Den
Montmartre
i
hundra nattkafé-
men
de
kommo
dit
pa utlänningarna.
gängen sedan belägringen är Paris en fransk
Det är det verkliga Paris,
Och Ni kan
inte ana,
man
för en
gång
hur förtjusande det
är.
skull
GATULIV
22
I
PARIS
Den minskade körtrafiken gör också sitt till, att man kan flanera omkring och njuta det nya Paris utan fara att bli krossad av en omnibus eller kastad upp i luften av en rim about. Gatutrafiken är för att
man
skall
fortfarande,
livlig allt
kunna
ta'
men
lagom
just
fram var som
sig
helst utan
fara och besvär.
Men bilomnibussarna
äro borta, Gudskelov!
biliserades första dagen, och jag har sett
dem
De mo-
därute vid
fronten, där de troget göra sin plikt, gråmålade, höljda
damm
och smuts, liksom förvildade, återgångna
till
i
natur-
Där de trumpetande rusa fram genom kulregn
tillståndet.
och susande granater, gjorde de intryck av något slags halvvilda stridselefanter.
Borta äro också de vid fronten.
boulevarden,
i
flesta
privatbilarna
—
också de
En och annan av dem dyker upp ännu på grå uniform, med officerare på baksätet och
en soldat vid ratten. Rikt folk, är
nu
Ȍ
förr aldrig satte sin fot
Också
deras
fots eller
åka
pied».
Själva få de gå ligt
som till
Också de
folk.
De Cookska
civila
i
på boulevarden,
hästar har armén droska,
som
har kriget demokratiserat.
som
förr
för engelska misser
och
turistvagnarna dyka ännu upp
på boulevarderna.
Men
i
tagit.
vanligt tarv-
stället
tyska Reserveleutnanten föra de sårade och konvalescenter,
en brokig samling av zuaver, senegaleser,
som
Men annars
är det de vanliga
dens körbana, fastän R. inbränt tjänst
i
alpjägare,
på halsen:
i
Paris.
åkdonen på boulevar-
många av droskhästarna ha ett stort reformé, avskedad. De ha gjort sin
armén, så länge de kunde,
överansträngning
bretagnare och
lack vare kriget fa leka turister
eller sar
tills
fingo återgå
till
de förstörda av det civila.
IV.
Konstnärskantinen
Montparnasse.
i
April 1915.
Bland dem, som ekonomiskt alla de,
annat
som
slag.
för
till
igen.
De
flesta
Nu
Men vem
i
veckan.
ha öppnats
För de
bil-
Tecknarna ha det dräg-
nog, för de dagliga tidningarna
teckningar än vanligt.
har det börjat dagas
teatrar ogJi varitéer
dande konstnärerna är det värre.
i
tid
Teater- och varitéartisterna hade en svår
och spela åtminstone några kvällar
ligt
kriget, äro
lyxen räknar vår materialistiska
under krigets första månader.
dem
mest av
leva av att producera lyxartiklar av ett eller
Och
också konsterna. tid
lidit
använda betydligt
fler
köper tavlor och statyer
dessa dagar?
Konstnärer höra just inte
till
dem, som ha en sparad
Redan i början av kriget av enskilda och understöd emot måste många av dem taga En sådan var »le bon feu», offentliga hjälporganisationer. styver att ta
till
i
dåliga tider.
»den sköna brasan», som gratis skickade femtio kilogram kol
i
veckan
till
en god hjälp för
som begärde det. Det var många under denna kalla vinter, då kolet
varje konstnär,
var så dyrt och svårt
att få tag
i.
Vidare finns det under-
stödskassor för arbetslösa, där också konstnärer
kunna
lyfta
KONSTNÄRSKANTINEN
24
ett
Pä
dagtraktamente.
Det mest imponerande
hänsyn
någon
till
kantiner
stora
om
äta två rikliga gratismål
MONTPARNASSE
I
soppkök
få
I
allt
detta är, att det inte tages
nationalitet.
Ryska, norska, spanska, rätt
till
och
sin kolsäck
gratismiddag som de infödda franska artisterna.
länningarna ha
kaka
m. begagnat
o.
t.
än fransmännen
de
dagen. i
svenska konstnärer ha lika mycket sin
I
som
själva,
sig
ju
Ut-
mera av dessa förmåner
till
stor
kronans
del äta
skyttegravarna vid fronten eller vid regementenas
i
Bland dem, som organiserade de enskilda hjälp-
depoter.
många av de mest framstående franska och
företagen, fanns
amerikanska konstnärerna.
Men mänga
av de fattiga konstnärerna klarade sig pä
egen hand utan främmande hjälp.
små kooperativa
började
är en sådan, jag
Den är
ett
Montparnasse och har, så »la
med mycket till
hand och år allmänt älskad,
fast
hon har hand
om
nycklarna
egna mänga förtjänster. inbilla
bohémer här mantisk måste
att
sig.
volutionärer.
i
internationell
En
förestanderska.
alla
till
inte
håra därför,
att
whiskyskåpet, utan för sina
Skandinaver äro gärna benägna och polska studenter och
ryska
Paris äro första klassens anarkister och re-
Jag
illusion,
jag
vill
men
visst
inte
strumpebandet.
Hon
röra
beträffande
vid
i
en kär och ro-
kantiniörestandarinnan
Hon hör
bestämt protestera.
omkring med bomber
s<-m ga i
jag vet. intet
rasande duktig och energisk människa, som regerar
liten
att
vitt
utan närmare bestämningar.
Cantine
rysk målarinna
liten
Det
restauranter eller kantiner.
kooperativt matlag
och en
styrelse
med
i
slogo sig ihop och
berätta om.
vill
namn än
annat
Det
ligger
De
inte alls
till
dem.
förklädesfickorna och dolk
tillfredsställer sina revolutionära be-
gär helt och hållet pa konstens område och ger fullkomligt katten
i
all
politik.
Hennes konst är däremot
sa
revolu
KONSTNÄRSKANTINEN
MONTPARNASSE
I
25
som man gärna kan önska är fanatisk anhängare av någon av de mera gående sekterna inom kubismen. tionär och anarkistisk,
Då kantinen
var det en
bildades,
först
skulle sköta matlagningen, en schweizare
vackert
namn.
grevligt
men han
bra,
blev
Han
föreståndarinnan. kantin, helt
men
Då den
Hans mat var osams med
Hur
han
upp
grevliga kocken sade
sig
det
man
dessert
samt kaffe
rikligt
och väl
fick slå igen
sig,
ganska och
butiken
skaffade den ur-
hans
ställe.
Och
soppa, kött
Och
eller te.
Betalar
lagat.
med
allt
att
förstå.
För
legumer, salad
eller
av god kvalité, ganska
man
centimer
tio
till,
får
vin.
Då maten mål
inte
är dyrare, får jnan inte ha så stora
De
som
föremål,
enda
i
varje särskilt
fall
nöds kan
till
finna det absolut
fylla ett visst
ända
prydnadsföremålen äro värdinnans mål-
ningar på väggarna.
medlemmar av
Den har möblerats med
lokalen.
i
för ögonen: att
billigaste
mål.
av
i
har jag svårt
ihop,
pretentioner på lyxen ett
visst
styrelsen
förträffligt.
kan gå
65 centimer får
man
som
mycket
efter en tid.
sprungliga kantinen en yrkeskokerska
hon sköter
ett
med en konkurrerande
försökte då
det gick dåligt, så att
och hållet
ytterligt-
målare,
med
snart
rätt
Hon
sig.
Somliga av
dem
påstås vara porträtt
kantinen.
Möblemanget är ganska omväxlande, både vad utseende och ändamålsenlighet beträffar. de föremål, som användas tiga korgstolar
med
att sitta på.
vara.
avlagd
Där
i
all
synnerhet
finns två rik-
med som halmstolar gärna kunna
ryggstöd, tre eller fyra halmstolar
ryggstöd, sinsemellan så olika,
ålder,
Det gäller
En mängd halmtaburetter
av
växlande höjd
och
en del plankor pä bockar, samt slutligen en gammal kafésoffa,
som
är ganska bekväm,
fastän
den av
KONSTNARSKANTINEN
26
naturen är så
ämnad
att stå
i
ett
I
MONTPARNASSE
hörn och därför
ändamålsenlig vid långsidan av
ett
inte är fullt
matbord.
Vid en
vägg står en kanapé, där minst varannan resår längesedan lagt ner arbetet.
Denna brokiga möbelutställning i
en
ateljé.
är köket.
I
hörn av ateljén
ett
Där
trollar Aurélie,
för fyrtiofem personer
på
ett
är naturligtvis
inrymd
står ett tält utan tak: det
yrkeskokerskan, fram mat
gaskök med två lågor och
ett
spritkök.
Den
Borden äro internationellt.
rikanska
och
tre, ett
tyste målaren.
anglosaxiskt,
Vid det
ett
anglosaxiska
australiska
sitta
ett
engelska, ame-
skalder,
målare,
suffragetter, ingenjörer och läkare.
musikaliskt, och
Oftasl ser
tidningsmän.
man
där en
och annan khakiunilorm. ibland på en dam. som da hör till
det
nella i
berömda suffragettregementet.
röda byxor eller
ver,
Vid det internatio-
bordet Finns Iranska målare och bildhuggare,
argentinare,
i
den nya
ryssar,
blågrfi
spanjorer.
mänga
uniformen: skandinaLika internationellt är
KONSTNÄRSKANTINEN musikaliska
det
bordet,
MONTPARNASSE
I
där
fastän
mindre utövande musiker
Thaulow, som
Kist
par år sedan tog
ett
Paris och trots sin ung-
i
sig mycket känd som en framstående På anmodan av franska staten tillbringar han
stor del av sin tid
med
att spela för
de sårade på sjuk-
Vidare den svenske kompositören Melchers, som
husen. är
eller
redan hunnit göra
violinist.
nu
mer
Flera bland
Bland skandinaverna
för
första priset på Scola Cantorum
dom
äro
alla
kompositörer.
eller
gästerna där äro kända konstnärer. violinisten
27
medlem av kantinens
gon gång på
Henri Matisse
styrelse.
tittar in
nå-
likaså Picasso.
visit,
Placeringen vid borden är ingalunda arrangerad, utan
har uppkommit av äro
Alla
genom
sig själv,
visst
naturlig gruppering.
En av
inte konstnärer.
Nåja, kanske hon är
gästerna är en fransk barnmorska.
konstnär på getterna
artister:
och ganska
Då kan man också räkna sufframånga av dem äro svältkonstnärer,
område.
sitt
till
konsten ligga nere.
fastän de för
sådana,
skickliga
korrigera
min uppfattning av
lärt
känna
par av dem.
suffragetter,
Jag har upptäckt,
högst sympatiska och behagliga människor, vill
ge rösträtt
också utan
åt,
tillfället
låta
Jag har verkligen mycket grundligt
fatt
ett
de trägnaste
att
de
slår
som
sedan jag de äro
att
jag gärna
sönder mina
ateljé-
fönster.
En
av
dem
är en liten blek
mager
med tunga Hon blev fast
irländska,
ögonlock och ovanligt envist ansiktsuttryck.
något år sedan och fick sex månader. Hela dagen började hon hungerstrejka.
för tryckfrihetsbrott för
Efter en
bnro de alla
in
månad och ut
i
hennes
cell
rykande varma, härliga
upptänkliga delikatesser, för
Men hon
höll
var
av
full
ut och
fresta
att
rörde aldrig en
den rysligaste
hennes hjärta så svagt,
att
tortyr.
bil,
henne fastän
rätter,
att
äta.
var dag
Efter fem dagar blev
hon måste släppas
ut.
Under
KONSTNÄRSKANTIXEN
men
kriget gäller amnesti,
MONTPARNASSE
I
hon kommer
snart
>-a
till
Eng-
hon åka in lör att avtjäna sina aterFör tillfället arbetar hon pa ett fem månader. sjukhus. Som minne av den tid. då hon satt på fästning, land
ter freden, tar
el
de
bär hon
ett
med
silvermärke
ett
deras
utmärkelsetecken,
getternas vill.
en
ganska märklig herre.
speare
—
khaki
i
,
v.
d.
om man man som oftast
träffar
—
Det är Shakespeare s.
suffra-
idrottsmärke,
Tillsammans med henne
si
—
fängelsegaller på
Shake-
han heter något annat och är precis som Shakespearesporträt-
målare,
men han
ten.
jag tvivlar pa. att den store dramatikern själv var
sa
att
dem.
lik
ser ut sa
Ar han en reinkarnation. är han en ovanligt
Han
lyckad sådan, åtminstone vad det yttre beträffar.
händerna
han
i
stora
vällustigt
rör
kurvor, och då han talar, gungar
sirliga
upp och ner
för hela
sitt
rostregister
i
varje
Han är hjärtligt och obeskrivligt löjlig. Men också hos honom hittar man högst aktningsvärda sidor, då man lär känna honom närmare. (Det gör man nästan hos alla Han lär nämligen människor, och det är bra förargligt). mening.
vara sjukvårdare vid älska
honom.
engelskt sjukhus, där patienterna
dem som han. på Ingen kan hjälpa dem att dö sa
Ingen kan pyssla <>m
mjuka kvinnliga
som han.
ett
sätt.
Natt etter natt kan han
och vyssja dem
till
r<>
med
sitta
och
tala tor
sitt
bra
dem
sin röst.
Bland amerikanerna är en. som kunde ge .lack Lon-
dun
-('it
till
tu»
romaner.
Han har
länder, byggt järnvägar och broar, var
kanska Det
kriget,
värsta
är.
och överallt att
det
bar
tycks vara
han
varit
med haft
världens
alla
i
spansk-ameri-
i
äventyr.
tusen
sm', de* mesta av vad
han berättar.
En flamländsk konstnär,
^<»m
bord, går
omkring och bär på
man kan
se.
Han
ett
brukar
sitta
vid
samma
av de vackraste huvud,
är samlare och har alltid
ett
nyfunne!
konstnXrskantinen
gammalt mynt visa
för
Med en
alla
moxtparnasse
i
eller kinesiskt tefat
Han
människor.
flaska vin fram:
i
är
bäst,
då han sjung
En
franska dryckesvisor och kärlekssånger.
kompositör och den i
refrängen,
komma
röster
En amerikansk slut tar
upp
Auprés de
anglosaxerna in
i
med, och då han
in till
ingenjör.
ma Monde...
falla
till
och med
refrängen:
ma
Auprés de tru'il
fait
bon,
qu"il
fait
Och sjunga några
bon
röster
flamländaren desto renare djävulen flyger
i
i
blonde
fait
ma
Auprés de
att
fransk
liten
målaren med skäggel stämma
tyste
fler
allt
som han måste
han och sjunger gamla
sitter
g
fickan,
29
bon.
blonde dorrnir.
litet
solot.
falskt
i
kören, så sjunger
Till slut
kan
dit hända,
honom, och han börjar sjunga en
-
närvarande räknas som det oanständigaste, inan Deutschland, Deutschland uber kan tänka «>k' hiir Paris.
som
för
i
KONSTNÅRSKANTINEN
30
och längre
allés» börjar den,
kommer han
allmänhet
i
inte,
hyssningar och sockerbitar börja hagla
än korkar,
förr
MONTPARNASSE
I
över honom.
Slaverna på kantinen äro jämförelsevis
som man
först lägger
märke
är en
till,
men
Bland dem,
mycket excentriskt
Hon
klädd ryska, som tidigare varit modell.
mager,
Några äro
få.
österrikiska tjecker, de flesta emellertid ryssar.
är otroligt
en svensk målare, som har gåvan
täcka dolda skönheter, försäkrar,
hon har
att
upp-
att
»ett så för-
tjusande vackert skelett».
Den märkligaste av slaverna är naturligtvis »SnuskeHan lär vara stor skald sitt eget land, och det vill det till, om man skall kunna förlåta honom hans utseende. Hans hår hänger ner på ryggen tovigt, ojämnt och aldrig tvättat. Han hör till de män, som ha den underbara förmågan att alltid vara lika orakade, de hålla skäggstubben pelle
i
.
samma
på precis
två å tre dagar
stadium, så
gammal.
och propraste
allra sötaste
undrar honom
blint
den
alltid ser ut att
konststycket går
Det värsta av
förgäves grubblat över.
den
att
Hur
lilla
och hängivet.
fru,
allt är, att
som
vara
har jag
till,
han har
älskar och be-
Men raka och
shani-
poonera honom kunde hon göra ändå. dinern
Efter
en del av matgästerna, och
försvinna
framåt halvtiotiden är det oftast bara några få kvar, som
Då på
Men kloekan
och röka och prata.
sitta
tio blir
det liv igen.
stängas nämligen alla restauranter. och den,
som bor
hem och
lägga sig
ett
ensligt hotellrum,
så tidigt.
nalister
kan ju
inte ga
För en stor del av kvarterets konstnärer och jourär
Där är man
kantinen alltid
man
vill träffa.
vin,
för kantinen
enda
säker på
tillflyktsorten
att
finna
dem av
om
kvällarna.
sina kamrater,
Och dessutom en liten whisky eller ett glas betraktas som en privat klubb, vad ut-
skänkningsrätten beträffar.
KONSTNÄRSKANTINEN
MONTPARNASSE
I
31
Där dyka de underligaste människor upp.
komma
»krigskorrespondenterna
munikén (den som
med
sig figurer,
som
äro mindre vanliga
dianhövding
i
En gäng kom
håll.
Tommy En
—
krigsmålning
d.
De mest
kanadiska armén.
till
Atkins förirra sig
som
v.
en s.
tvättäkta in-
Han hörde
khaki.
olika exemplar av släktet
dit.
lördagskväll var det en korpral pä Royal Engineers,
reciterade,
kommit
till
på
in
Mont-
i
komma nå-
parisiska konst-
fullt
Han
troligen tredje klass varitéartist före kriget.
sig
m.
o.
t.
med damer,
underliga djur
att se så
närer på nära
kom-
10
2
officiellt heter 11 diton) och de ha ibland
parnasse. Amerikanska miljonärer,
gon gång för
Flere av 1
efter kl.
dit
sjöng och
och efter femte whiskyn berättade han, hur han Paris på cykel från fronten natten förut, bultat ett
sovit
hotell,
några timmar: se'n hade han
dagen och klockan 5 på söndagsmorgonen på Klockan blev både 1 och skulle han fara tillbaka igen. sta'n hela
sett
2,
och whiskygroggarna många
adjö
till
Tommy Kom
och få honom
han
sin cykel.
väg för
i
och
lyckligt
innan
fler,
lyckades säga
vi
att leta
rätt tid
i
fram
rätt
på sitt
till
regemente, så skall jag verkligen börja tro på, vad Kipling kallar »engelska
arméns vanliga
En annan gång
höll det
på
tur». att bli
ganska sensationellt
pä kantinen. Vi hade hunnit
till
desserten och började plocka fram
pipor och cigarretter, då dörren plötsligt gick upp och in
kommo slags
tre herrar,
konstnärer.
civilklädda
som De
ingenting så
liknade
poliskonstaplar.
Till
yttermera
de hattarna på huvudet, och en av trefärgade skärp,
som han hade
var själve poliskorn missa rien så
som något mycket som
absolut inte kunde gälla
i
dem
hoprullat
visso
behöllo
visade fram i
kvarteret.
upptagna av sina bordssamtal och sina
sitt
Det
handen.
Men
alla
voro
cigaretter,
att
KONSTNÄRSKANTINEN
32
med
märke
lade
iiigen
sitt
råkade
barnmorskan
makten.
i
med
Och
full kraft.
in,
ögonblick
och den entu-
tog
Men denna
missdådarna
i
röt han:
Den, som
fram sina papper.
har klara papper, skall häktas!» Suffragetterna började att piggna
det här var deras rätta element.
ska var nära
svimma av
att
hon hade glömt
sin
helt oväntat hittade
elak målare, för
samma
i
komma
för att sätta respekt
»Alla utlänningar visa
ut,
stod och vinkade
upp en applåd, som alla patriotiska demongick alldeles förlorad för poliskommissarien, han den var avsedd för honom, för att håna ordnings-
siastiska franska
inte
Just
par engelska officerare
stämde in trodde,
som
lagens arm,
till
skärp nere vid dörren.
ett
stration
MOXTPARNASSE
I
som
En
till
och se lyckliga
skandinavisk sånger-
förskräckelse, för
hon
trodde,
pennis de séjour hemma, och da hon
den
satt
i
sin väska, lyckades
en lömsk och
bredvid, inbilla henne, att den var
gammal och borde ha förnyats för en vecka sedan. En poliskonstapel posterades vid dörren, och där slapp
ingen
ut.
I
korridoren och trappan utanför gingo unifor-
merade konstaplar på vakt och stucko emellanåt in sina vackra ansikten för att ytterligare muntra upp sällskapet. Under tiden gick kommissarien omkring med ett biträde och granskade
hade sina var
något
kom, dess
i
alla
papper.
Det var
ordning, och vilka, galet
med
allvarligare
deras.
som
lätt att se,
visste
det.
till
som
att det
de.
emellertid inte av.
missarien helt enkelt behöll alla papper, deles regelrätta, och sade
vilka sig,
Ju närmare kommissarien
och blekare blevo
Några häktningar blev
med
som
vederbörande
Kom-
inte voro all-
att
komma
och
hämta dem nästa dag på kommissariatet. En vettskrämd som inte hade fotografi på sin permis de séjour, frågade hjärtängsligt, vad de skulle göra med henne, då hon svenska,
KONSTXÄRSKAXTIXEX
kom inte,
Kommissarien
polisen.
till
men den
»
som
i.
Nej
är
inte
sett
33
och svarade
gåtfullt
kunde ge besked:
med
den där muren
alla
kul-
bakom kommissariatet?»
!
brukar
»Jo, det är där di
Jag vet
då hon
log
illasinnade målaren
»Har fröken hälen
MONTPARNASSE
I
om hon
inte,
fusiljera
lugnade
dom!» än nästa dag,
sig förr
som behövdes, var att lämna in en gummi (kommissariatet har inte eget och en ha med sig) och få det upp-
fick se, att allt,
fotografi och en flaska
gummi,
det får var
på
klistrat
som
Annat
straff var det ingen,
fick emellertid ihop
en ganska ansenlig
pennis de séjour.
sin
fick.
Kommissarien samling
med
felaktiga
eller otillräckliga identitetspapper.
Suff rågetterna
blevo
med
som kommer
det lugn,
resten två av visiter
naturligtvis
tillsammans nästa dag,
»Ja,
i
överens skiljas
om
med
möttes vid förr
i
öde
sitt
att
gå på en del
orden:
på polisstationen i morgon!» Stockholm var det Tornbergs klocka,
då träffas
Hemma
togo
Jag hörde för
av lång vana.
kommo
dem, som
men
fast,
vi
världen.
Men
folk
man
har så olika seder,
och detta är ju allvarliga tider. Poliskommissarien var inte i
början.
han var
det naturligtvis inte tal om. för ett par
som han
också jag blev
Ccderschiöld,
I
att
häktningar blev
Vilket var en stor missräkning
skriva om.
litet
besviken
väntan på segern.
lät
gemytlig, innan
amerikanska korrespondenter, som hoppats
något sensationellt att
alls så farlig,
Han hann bli riktigt trevlig och Och några färdig med de sista.
(Ja, jag får väl i
det fallet.)
få
erkänna,
KOXSTXÄRSKAXTINKN
34
MONTPARNASSE
I
Kantinen är verkligen ganska mycket som en familj. Aldrig,
sä länge jag levat
i
har jag
Paris,
sett
ett
sådant
kamratskap mellan de olika nationernas konstnärer här. Det beror naturligtvis också på, ett
att kriget
slags urval, så att alla dilettanter
har åstadkommit
och gröngölingar
svunnit och endast de gamla parisarna blivit kvar. finns också så fa av varje nation, att det är omöjligt
for-
Det
umgås
med landsmän. Därigenom har man upptäckt, att mänga av utlänningarna, som man förut kände helt obetydligt, äro trevliga människor och alldeles förträffliga kam-
bara
rater.
Sä
trevligt
någonsin varit
har kamratlivet
förr.
som
Sä där är återigen något
det,
gott,
i
tack
Montparnasse knappast vare kantinen
som kommit genom
nu
är.
kriget.
Konstnärerna och
kriget. Maj
Det var en kväll för länge, länge sedan
Kanske är
som vore
nästan
ha både
pä en
vi
ateljé
nalister,
det
det inte
mer än
det
i
kvällen
ar sedan,
— före
men
en tidigare inkarnation,
i
den grad
till
Paris, några konstnärer, författare
Vi sutto
och jour-
fransmän, ryssar, tyskar och österrikare
att det
tiden,
då
man
kriget.
det förefaller
och världen förändrats sedan dess.
kunde hända på den
glömde,
ett
1915.
sex dagar
i
veckan
fanns något, som hette olika nationer.
föll talet
som Den
pa krig och värnpliktsarméer, och en tysk
.RERNA OCH KRIGET
36
niefc
drog
d
s
för att riskeras
liv
ett
i
gamla uttröskade
den
frani
medborgares
ssa
tesen, att
voro alltför värdefulla för samhället
En vetenskapsman.
eventuellt krig.
till
exempel, som upptäckt en ny Fysisk
dat
i
lag,
kan som
sol-
som
inte
ledet inte göra större nytta än en bondpojke,
kan skriva större
förlust
Men hans död
namn.
sitt
vore en ojämförligt
for landet.
Det blev en läng och onyttig diskussion, där var en var
ivrig
att
ingen hörde på, att
turligtvis,
komma
fram med sina egna idéer. <
alla
voro fastare
och mer tvärsäkra på.
de hade
att
övertygelse än förut
sin
i
Men
rätt.
ingen var
gad av den andre.
Tysken medgav,
det
att
var
svart
litet
att
ge
\
individer betyg pa. att de voro övermänniskor av särskilt
värde för samhället, och
stort
-kulle
möta
bättre att spara för
de intellektuella finge
som
en övermänniske-examen
för
ta
till
För
att inte
arrangemanget, och vändiga för
att
att
tala
resultatet
plogen efter
om den
.
som
till-
vara
skulle
bli.
ett blodigt krig,
Och
i
de intellektuella elementen äro nödi
en värnplikts-
ju hända, att bland de kropps-
arbetande klasserna funnes ämnen
människor.
till
skriande orättvisan
höja den moraliska nivån
Dessutom kunde det
armé.
till
de allra bästa över-
slutligen är det ju inte så alldeles säkert,
herrar övermänniskor själva skulle trivas vidare bra
med
om
att
alla.
yrkena
det
gjort en stor del av den kroppsarbetande klassen
invalider
att
Men dä
borde
fa.
intellektuella
Vi påpekade,
från militärtjänst. att
många än
han kallade de
hörde, vad
att
vissa praktiska svårigheter.
att
Det
sitta I
gsl
hemma -»da.
och skriva vers
medan
eller
avhandlii
-
resten av folket led och blödde
människans fosterland.
Varpå
KONSTNÄRERNA OCH KRIGET tysken antagligen svarade,
37
övermänniskan
att
har nå-
inte
got särskilt fosterland, utan tillhör hela mänskligheten.
Men den övermänniska
augusti
förste
var begränsad
en nation
till
också en övermänniska har ligen för en tid sedan, att
som
frivillig, fått
Han
fjol
i
tycks denna speciella
ha upptäckt,
helt plötsligt
eller
på
höjd
sin
fosterland.
ett
mänskligheten
att
och
två,
den unge nietzscheanen
järnkorset och stupat
gått ut
Polen.
i
samma
torde ha gått igenom
att
Jag hörde näm-
som de
utveckling,
flesta
individualister gjorde,
när kriget bröt
täckte
med
och deras intressen voro obe-
gripligt
ens, att de själva
små och
likgiltiga
ut:
de upp-
jämförda med den stora orga-
nismen, vars existens och nödvändighet de några dagar
De
förut nästan förnekat.
skas
liv
sens
har
individualismen
före krigets utbrott. i
bevara nationens och
att
slaget vid
varit sä stark
Det största manfallet
I
de
sista
i
som
detta
tiden
kri:,r
var
Tannenberg, det var den förste augusti.
då miljoner av individualister drunknade
borgaranda, som
men
ra-
utveckling.
fria
Aldrig
inte
sågo, att också en övermänni-
är ett ringa offer för
med
i
den våg av med-
ens svepte över hela Europa.
årtiondenas konsthistoria har individualis-
spelat en stor
roll.
Teknik, komposition och
— skön-
het ha skjutits ät sidan för personligheten, originaliteten i
konsten.
Varenda konstnär, som hade den minsta stump
av personlighet,
skötte
den med
den och sökte driva upp den Ängslan
att
till
yttersta
försvinna och drunkna
konstverk drev
dem
att
i
till
och
sin personlighet
Sä blevo konstut-
kuriositetskabinett, där konstnärerna täv-
lade att finna ständigt nya och
former
gödde
överproduktionen av
medvetet karikera
för att märkas, för att göra sensation.
ställningarna
omsorg,
fantastiska proportioner.
uttrycksmedel.
mera uppseendevä< kände
Kubism,
futurism,
orfeism
KONSTNÄRERNA OCH KRIGET
38
kommo
jagande
i
med knappast några
hälarna på varandra
månaders mellanrum.
Men nu get har
Den
allvarliga livsintressena
ingripit
alla
i
som nu
konst,
känsloliv,
sensationslystnaden död av övermättnad.
är
De Stora och
måste
ta
människors vara
vill
ha
trätt
i
Kri-
stället.
och förändrat dem.
liv
uttryck för människornas
ett
andra former än den gjorde före 1914.
Kriget har lärt och tvungit människorna att handla tillsam-
mans,
kollektivt.
underordna
Skola också konstnärerna lära sig
sin individualitet för det
på uppbyggandet av en
tradition?
personligheten
kommer
fram och visar
sig vackrast,
inte
att
att
gemensamma arhetet Den äkta originella
lida,
den skymtar
da den är omedveten.
alltid
Under
konsthistoriens största perioder har det alltid funnits en stark tradition.
Sa var det hade under den italienska
re-
nässansen och under den kinesiska konstens allra yppersta
tid.
Men
det är
ännu
skall bli efter kriget. se,
för
tidigt
sa länge fa vi nöja oss
vad den är under pågående
Man kan
om, vad konsten
väl
An
att
tala
med
att
krig.
tycka del underligt, att det finns intresse kvar
sådana saker som tavlor och statyer, da folket kämpar
pa bleka allvaret för sin
tillvaro
och sin
Jag stod
frihet.
en dag pa boulevard Montparnasse och såg
regemente
ett
dra förbi
med musik
rustning.
Soldaterna voro trettioaringar, kraftiga och väl-
vnxna.
med
i
teten, gråblå uniformer,
manliga, beslutsamma ansikten, folk,
som
vad del gällde, kände sin ansvar och voro beredda allt.
men
inte släppa taget.
full
fält-
visste,
alt
göra
Pa gatorna, där de drogO fram,
KONSTNÄRERNA OCH KRIGET gräto kvinnorna, inte av sorg,
män.
rikes
att vi leva
Det var
ett
en stor
tid.
i
men
39
av stolthet över Frank-
av de ögonblick, då
man
kände,
Sedan regementet passerat, gick jag in på en av målarDär fann jag en samling engelska misser
akademierna.
och amerikanska och franska ynglingar, som
med
djupa-
och målade på sina ömkliga små modellMotsatsen mellan stort och smått var så överväl-
ste allvar stod
studier.
digande, att jag brast ut tänkte jag.
tionerna
i
»Min Gud,
skratt.
att
de orkar!»
»Har dessa människor inget sinne för proporHär står de och disputerar, om man
livet?
i
kan blanda vermillon med cadmium, medan utanför
män
par tusen
gå förbi på väg
bäranden och offra
Ute ligga de
i
hem och
land.»
till
Dannemarie
Sedan månader
tillbaka
mycket
för ögonen, leva ett oändligt
än någonsin förut, lära att se världen frän annat plan, att omvärdera alla värden. Mitt upp i detta intensiva, spännande liv känna de
intensivare
liv
dock behovet
att skaffa sig
ske starkare än förr.
uttryck
grejorna och nu
sitter
i
konst,
Jag hör berättas
den andre av konstnärerna, som i
skrivit
känna
om
det kan-
den ene
hem
min vän Boucard, som redan mitt
efter målar-
i
Han grävde
sitt
ett
litet
extra hål
motiv, och där stod han
Där är
vintern började måla
snö- och översvämningslandskap frän en skyttegrav dern.
efter
skyttegravarna och målar land-
skap, kamratporträtt eller scener från livet därute.
mot
ett
lidanden och um-
från Nieuport
skyttegravarna
franska konstnärerna.
med döden
leva de
ett
livet för
att utstå
i
i
Flan-
parapeten snett
ut
och målade, så snart tjän-
KONSTNÄRERNA OCH KRIGET
10
sten gav
honom någon lid övrig. Mänga av de skisser, hem därifrån, äro hland de hasta, han någonsin
lian skickat
Boucard målar landskap frän skyttegraven. gjort.
derna
mänga
-
i
Där
är Legér,
Argonnerna och andra
har
jag
kubisten, t.
o.
in.
hörf
som målar mellan
börjal skulptera.
stri-
Många,
om, s»>m oförtrutet arbeta
KONSTNÄRERNA OCH KRIGET vidare
och
i
i
kulregnet.
Man
ser ofta teckningar
de dagliga tidningarna,
De
gravarna.
tidningar,
41
som
som
i
skämtbladen
äro signerade
utges
i
skytte-
av soldaterna själva
vid fronten, äro också rikt illustrerade.
Boucard skrev
han
sett så
att se det,
på, att
—
eller
december,
mycket vackert
som han
efter palett
i
ett
att
i
sitt
liv
hade
landskap, aldrig förstått
Man kan
inte
begära bättre bevis
nödvändigt behov för människorna
åtminstone, att det är
människor
ett
aldrig
gjorde nu, aldrig längtat så vansinnigt
och färger.
konsten är
i
att
ett
producera konst.
absolut behov för vissa
VI.
Småstadsliv
i
krigstid. Juli 1911
Sedan några veckor hålla utanför Paris:
vi
engelsmän
mest
kunna
betyder en
och
modernt
helt ju
längre fram
litet
att
i
skulle det
mycket
väl
vore
för
inte
kommer
Ni
att första,
fastän
platser,
de
da helst böra ligga inom krigszonen.
Det är en litet
beskedlig stad.
liten
ett
mer ån en halvtimme pa järnväg.
par mil frän Paris,
Var tjugonde minut
med
sina
våningar
med
går det tag, sådana där lustiga gamla leksakstag
med
kupéer
sittplatser
gande
i
dörrar pa sidorna: vagnar
pa taket och
fria
livsfarliga
i
två
trappor
der
Parisertrakten.
i
Oise
i
stället,
men
il),
v.
s.
alla bättre stä-
ibland är det
Marne
at alla hall,
i.
trevligt
eller
Där
finns de allra
värdshus.
härliga-
fjärdingsvägspromenader, halv-
och helmilspromenader, och vid målet finns det
gammalt
hän-
parisarna kalla allt rinnande vatten för
Seine för enkelhetens skull
promenader
upp,
dit
på vägnarnas gavlar.
luften
Staden ligger naturligtvis vid Seine, som
ste
då
För resten är det ju
brevet.
om anonyma
skriva
en liten småstad
i
om
heter,
Som
stationsinspektorens skull. Ni hinner
till
koloni av tidningsmän,
Jag
skottar.
om, vad staden
tala
vi
liten
Och Mac. som
är
alltid
ett
platsens
SMÅSTADSLIV
I
KRIGSTID
upptäckare och har varit här längst, vet
vita
i
alltid
Runt omkring
är det bästa på varje ställe. platser, där stora
43
vad
som
ligga historiska
kungar och kejsare spankulerat omkring
knäbyxor, fingrat på juvelbesatta snusdosor, hört
pä skandalhistorier och tummat på Europas öde.
promenerar det suveräna vinlitrar
i
deras parker
folket själv
om
rådhuset,
Mairie,
Och nu
med matkorgar och
söndagarna.
Staden har två centra. la
vin,
Det ena är mera
en ganska vacker
liten
officiellt:
byggnad
i
Kanslisten.
sen-renässans, dessvärre
staurerad
strax
före
litet
kriget.
mycket nymålad och Där residerar monsieur
för
rele
som darrar omkring staden Maire, en rar på sina knäsvaga gamla ben, och ser ut, som bure han ensam alla stadens sorger och bekymmer. Han gör det
gammal
med en
viss
herre,
i
värdighet -- han är den ende av stadens äm-
betsmän, som Mac ännu inte våga! bjuda på en apéritif. allmänhet har att Det är emellertid inte honom, man i
göra
med på
mairiet.
Kanslislen,
som
viserar vara
tele-
SMÅSTADSLIV
14
KRIGSTID
I
gram och
skriver ut vara pennis de séjour är en liten darr-
hänt och
i
som en
borgerlig och beskedlig broder
Han har
en sådan kan tänkas). flera ar
och återkallats
Han
mobiliserades.
med hans
ser gärna
som
det allra närmaste stendöv gubbe,
tjänst,
i
till
ser ut
Rochefort (om
säkert varit pensionerad
i
da den ordinarie kanslisten
man
gör sä gott han kan, och sina misstag
— på
över-
min pennis de séMac »God bless him.
jour skrev han, att jag var född 1836, och stackars
gjorde han lika behändigt
he
änkling.
till
a dear old thing!» säger Mac.
is
en av Mairiets flyglar hälla gendarmerna
I
åtminstone en
eller två
Och
kaféet mitt emot.
eller
till,
av dem, de andra spela biljard på det kunna de lugnt fortsätta med,
någon människa in atl Gendarmerna subordinera inte under prefekten eller någon an-
för jag tror aldrig, det skulle falla
störa ordningen
i
staden.
under mairen, utan direkt
nan mystisk och avlägsen makt. ske under
kommendanten över
Vem
(Paris' befästa läger).
små
spratt ibland.
le
det
För
tillfället
camp retranché de nu
är,
En vacker dag
hans matsmältning är
slungar han ut över
oss spela biljard
till
alla
alt
Men några dagar
bättre, blir
klockan
han
kaféer
efteråt, då
och
snäll igen,
Sa är det
tio.
Paris
han oss
så spelar
våra intet ont anande huvuden en ukas, skola stängas på slaget älta.
är det kan-
alt
leva
låter i
be-
lägringstillstånd.
Det andra av slädens centra är kaféet.
massa kaféer
Naturligtvis
en stad på 9,000 inbestämd form betyder Café de la Gare. mitt emot stationen. Där samlas gräddan av stadens finns det en oändlig
Men
vånare.
kaféet
gamla Stelbenta rentierer iner parti
med
tågen,
manille.
De
i
i
för att
lilla
på folkel,
som kom-
dricka en stillsam apéritif och spela
ett
bridge eller domino.
äro obeskrivligt komiska
atl
se
p;i.
mänga
av dem.
SMÅSTADSLIV
och djupt tragiska, då
man
KRIGSTID
I
4")
höra deras
får
Tack
historia.
vare Mac's vana att bjuda alla människor att dricka »pour
känna vi till dem rätt bra nu. Där är monsieur Figaro, vad han nu heter, barberaren, som ständigt går omkring sin vita yrkesuniform, fastän han inte rakat en haka eller klippt en skalle på veckor och månader. Men saxen sitter ännu kvar bröstfickan les alliés»
i
i
och butiken står öppen från klockan sju på morgonen. Slädens folk vet, hur del står till och går aldrig dit, men i
synnerhet pa torgdagar kan det hända,
främlingar
skämttidningarna,
kominer
in
och
på
stolraden
pa
tittar
kan aldrig samla
dem
i
och
men
Han
viljelös.
kaféet och
inte
för att börja
Han
samman
sig
förmögenhet,
placerad
honom
garna
reta
åratal
för att få ihop
en
för
lugn
nu.
i
butik,
slitit
Det
liten
Men och
vac-
de pensparat
i
en förmögenhet åt sina söner och
ålderdom
med
Så
sin hustru.
kom
Äldsta sonen rapporterad »saknad» redan under
Langa månader av
sin
och arbeta.
säkra papper.
Han hade
raka och
här och där,
litet
behöver han inte heller göra, för Iran har en ker
men
är på en gång rast-
omkring mellan
irrar
rafsa
emellanåt,
allt
grannarnas butiker, pratar
kan
Barberaren
vid väggen.
dörren
tillräcklig energi
klippa de väntande huvudena. lös
en fyra, fem
att
och vänta några timmar över de urgamla
sitta
ångest, innan vissheten
kriget.
reträtten.
kom genom
ett
brev från ett tyskt fångläger: död av tyfus. Slaget efter den långa nervspänningen dödade modern. För sex vec-
kor sedan
kom den
sista
olyckan: yngsta sonen stupad vid
Souchez.
Nu hans saxen sig
liv i
har gamle Figaro ingenting har ramlat sönder, och han fickan och rakkniven
och skakar på huvudet.
i
att
sitter
arbeta för.
Hela
pa spillrorna
med
handen och
stirrar
framför
SMÅSTADSLIV
46
emellanåt
Allt
I
KRIGSTID
han ner några minuter hos några
sitter
av kaféets stamkunder och berättar någon historia från sin
då han var barberarebiträde vid stora boulevar-
glanstid,
derna blev
Paris och rakade prinsen
i
Edvard
av Wales,
som sedan
(Det är för resten en egendomlighet, att
VII.
fastän gamle Edvard, sa vitt jag vet, alltid hade skägg, så tio, som man komhonom någon gäng under sin
ha åtminstone fem franska barberare av
mer
i
språk med, rakat
karriär).
Samtalsämnet bland kaféets stamkunder växlar mycket.
Hälsningsformen
är
»Har Ni haft några nyheter?» allt,
oföränderligen
Den
karna hos dem därute vid
man
frasen bör
var två kvinnor eller gubbar mötas. fronten,
på
inte
densamma:
Alltid flottan
över-
äro hinvid
eller
Dardanellerna.
kommer någon
Så en vacker dag tiererna
på kaféet
in
av de gamla
ren-
med en väska Det har kommit brev Iran
sina stadskläder
i
i
handen Och hustrun vid sidan. Lyon. honom, han ligger särad Rennes eller Paris, -»Han säger, det är ingenting, men man »Är det farligt?» vet ju aldrig.» -- Ett par dar efteråt äro de gamla kanske i
i
i
De ha kommit för sent, just tid för begravningen. Men det ger dem ända en tillfredsställelse krislen jord. Så mänga, som att ha fall se honom lagd tillbaka från resan.
i
i
Flandern
mist de sina långt borta
i
om
falt
inte
vela,
hänger
död
kroppen och
stel
i
några
eller
fot
på Gallipoli och
jord
("»ver
en tagglradsbarrikad
till
sig
eller
mat
för
korparna.
Kafévärden affären
ligger
vid
Ärras och
med den vindögde och
hans hustru sköter
plattfotade kyparens hjälp.
Och var dag väntar hon brevbäraren på kaféet,
På lång!
[bland hall
får
ser
hon vänta
man
på
fyra,
trottoaren utanför
fem dagar på brev. hur det
hennes ansiktsuttryck,
SMÅSTADSLIV
står
kommit
Men,
brev.
man
gammalt,
dan
47
Nästa dag är hon skinande glad.
till.
ligen
KRIGSTID
I
ju
vet
Herregud,
Det har änt-
det är fyra dagar
vad som kan ha hänt
aldrig,
se-
dess!
Över korten och dominobrickorna diskuteras kommuFör oss andra äro de så innehållslösa och intet-
nikéerna.
—
sägande
haka
hundra meter fram här
Men
där.
för
— han
Souchez
dem
-
-
hundra meter
är där, har han blivit sårad,
Sedan kommer ofelbart frågan: när
Bom-
fallit?
— där är Durands Paul. — där är bagarns yngste.
bardemang av Ärras sprängd vid Le Prétre
till-
äro de fulla av innehall. Attack vid
En mina
skall det vara slut?
Och eftersom vi äro tidningsmän, sa tro de, alt vi måste veta något. Den godhjärtade Mac svarar: »Oh, vous savez madame, mer än tre månader till kan det inte vara.» Och
kommer han
det
att
säga
I
vi
man
äro på tu
hand.
Mairiets tambur är uppsatt listan över stadens fallna.
kommer
emellanåt
Allt
han åtmin-
ar ännu, det är
ett
stone själv övertygad om. då
där
ny II
ett
Nu
namn.
är
där
fyrtiotvå.
Det är den gamle vitskäggige doktorn, som åtagit tunga uppdraget
det
Han av
är
många och
stadsborna
till
Hur
Dareau!
gå och se
reste sig ett
om
bringa dödsbuden
står det till
till
och gick arm
i
hans
Etienne,
axlar.
som de voro
de guerre
Dareau!»
och
Och
goddag
med
Dareau?
frun, ni
Berrier,
Då
man hur doktorn Så
är
det
blev blek.
de kommit
lade sin
ändå.
arm
Deras
Militärmedalj, croix
sa stolta (iver!
scrgeanlgalonerna!
så
goddag
Jag tänkte
med?» Dareau
arm med doktorn.
»Javisst.
flesta
Härom dagen stannade han
Chatel,
henne, följer
stycke neråt gatan, såg
familjerna.
till
och han har hjälpt de
världen.
»Goddag
utanför kaféet.
just
att
sjuttio år,
sig
Stackars,
runt omkring blev del
lyst,
stackars fru
ansiktena blevo
SMÅSTADSLIV
48
KRIGSTID
I
bleka och allvarliga, var och en tänkte pa
Robert
n
kwn
eller
tillbaka
och hans biljardkö stod och blev dammig
sin manille.
till
sj
Det dröjde några dar innan Dareau
Emile.
pa hyllan.
som ga hemma
De,
nog den tyngsta
minsta tvekan föredra
ängslan och overksamhet, bära jag att välja, skulle jag utan
ansträngningar, svält och
fältlivets
och sar framför hustrurs och föräldrars länga nätter
strid
och dagar ling
i
Hade
lotten.
Därute är åtminstone hand-
ångest och oro.
i
Och
och visshet.
hurtigt
därtill
triluftsliv
och
glatt
kamratskap.
Man märker mitterade
skillnaden
mer än nånsin
vecka tillbaka för tiotåget med i
komma
börja
fronten
frän
nu. då de per-
hem.
Sedan en
gra solbrända figurer
sig
urblekta ljusblå kappor och bruna tornistrar vid sidan,
skramlande av granatskärvor, tyska
Och där
nen frän fronten. och kvN^ar
i
den
lilla
som vänta utanför fulla _
-
kul-
a-
skratt
blir
och andra min-
och glädje, grät
gruppen kvinnor, barn och gubbar, »Les p<>ilus
stationen.
av
frän
fronten
De gå omkring
nnarna med hälsningar trän dem. som ännu äro
kvar där
ute.
och
<]>
-r;is
humör
iriska
sätter
mod
i
de
ängsliga * *
Man märker än
i
Paris.
mycket mer
kriget oändligt
kommer man
Dels
människorna pa en
liten phits
ju
än
i
i
i
en småstad,
intimare beröring
med
en sforshid och far höra
Paris mera om deras personlig _ r och bekymmer. man ännu förvånande mycket unga män, här äro >\
s
—
sin
iranliga
-
-
Gubbar,
kvinnor och
gossar
i!«»ra
SMÅSTADSLIV
männens
arbete.
dennerhingstar granater
i
I
KRIGSTID
49
Tretton-fjorton-åringar köra väldiga ar-
med
Kvinnor svarva
orubblig säkerhet.
ammunitionsfabriken utanför staden.
Bäraren.
Bäraren vid stationen är en ung man. i
slaget vid
Marne och miste vänstra underarmen.
han en järnkrok
med
Han
i
stället
och sköter sin syssla
hjälp av sin hustru och sin hund. Cedenchlöld,
I
vfintan
pfi
segern.
Små
var
Nu
med har
förträffligt
koffertar och •»
SMÅSTADSLIV
50
kappsäckar klarar han bra
I
KRIGSTID
med
järnkroken,
mer en
alltför stor koffert eller trälår
han
hund, som ser ut som en björn
sin
svans, att
Hon
hämta hustrun.
i
men kom-
hans väg, skickar
med
sin stubbade
är en solid och bredaxlad
Stinsen.
auvergniska och sta koffertar
med hennes
upp på kärran
i
hjälp
komma
de allra stör-
en handvändning.
Stationspersonalen är idel sexton-sjultonåringar under befäl av en tjänst.
gammal pensionerad
stins,
som
återkallats
i
Alla landets järnvägar äro mobiliserade, och den
SMÅSTADSLIV
KRIGSTID
I
51
gamle stinsen har löjtnants rang. Han struttar omkring som en gammal reumatisk tupp och försöker bära upp sin mage så militäriskt som möjligt. Någon gång gör han
den äran
oss
tåg och berätta underbara
Och han
kärleksstigen. inte förbi rit
bord en stund mellan två
att sitta vid vårt
ännu.
Det
en stor don Juan
på kvällen är han
lär verkligen i
veta alla människor
om
sina äventyr på
den tiden är
vara sant,
att
Men hur han
sin dag. stan.
i
i
historier
låter oss förstå, att
Från
sju
tjänstgöring, och
han
va-
har det nu,
på morgonen till sju då ser man honom
på och omkring stationen. Men efter sju är det ingen som sett honom. Ty tio minuter efter sju skall han överallt
vara i
hemma, och då
dörren, och
att
stoppa den
mycket
att
Dagarna gott de i
Och då
förklädsfickan.
nyckeln
glömmer hon
inte
hjälper det inte
ha löjtnants grad.
gå, julisolen skiner
dag och sig för
över hustaken, eller
går ut på kvällen,
varm, fåglarna sjunga så
kunna, aeroplanen surra som stora humlor över oss
luften,
gömma
i
om
vrider hans resoluta fru
om hon
natt.
en stund
som
Somliga gå högt upp
bakom
ett
i
vädret och
moln, andra hänga just
tänkte de slå ned på en fredlig kyckling
kanin vilket ögonblick som
helst.
Men
det är bara
de trogna skyltvakterna på spaning efter de tyska rovfåglarna. veta,
inte
Från Mont Valérien
dånar kanonen.
vad det betyder: provskjutning av den nya några några Berthor
i
närheten.
Men .
.
vi
:an,
VII.
Frankrikes kvinnor och gossar. September
mellan värnpliktsarméer, sådant som detta,
krig
Ett
tvingar samhällslivet tillbaka
nen
till
primitiva former
medan kvinnorna arbeta. bakom fronten likaväl som
slåss,
Tätt
1915.
— män-
Paris har jag
i
set!
kvinnor förrätta männens arbete. I
Champagne oeh Lorraine
gräva de
såväl
som
i
lie
de France
jorden, lasta de vagnar oeh sköta hästar.
i
mod oeh
Deras
männens.
I
med
sinnesnärvaro inför faran tävla
byarna
tätt
bakom
inom räckhåll
fronten,
hu-
den tyska kanonen, leva tusentals kvinnor, gå bland ruinerna ;i\ sina hus till sina dagliga sysslor, baka bröd. tvätta oeh Somliga äro
laga ät soldaterna. ställda av
armén hörde
Jag
mobiliserade
sägas
oeh bondkäringarna ut for
Mänga gånger Över
meter
man
i
ro.
buvuden
an-
vid
alt
När
fronten: in
för
rädda sin
att
det
börjar
rädda
livet
tvätt.»
dem sta vid sin byk och gnugga medan granaterna tjutande susade
eller
exploderade
några
hundratal
Och då de började falla allt for nära. kunde bondgummorna säga: »Oh les sales bochesl höra
ål sidan.
la
s.
såg jag
lugn oeh
deras
v.
sådana göromäl.
för ofta
regna granater, springer soldaterna
sin tvätt
d.
I
som
dag,
FRANKRIKES KVINNOR OCH GOSSAR
53
Och
lugnt plocka
det var sa gott torkväder!»
ihop de våta kläderna, det hela
i
tömma
ur tvättbaljan och bära ner
källaren.
Feminismen har
under
haft en stor triumf
det
kriget:
många yrken, som inte kvinnor visat sig stånd viss nian kommer det nog att bli en Och varaktig framgång för kvinnosaken. Ty överallt de krigär inte
i
sköta.
att
i
i
förande länderna
Och då
arbetskraft. fä
rycka
kommer
det att efter freden bli brist
blir det
på
som
de kvinnliga reserverna,
in.
mänga fall är det faderns eller mannens arbete, hon De hade kanske en butik, där hon satt kasern och mannen betjänade kunderna. Nu sköter hon ensam I
nu sköter.
det hela.
i
raka
frun
småstäderna har jag
I
och
klippa,
bränna
skvallerkrönikan minst lika bra,
t.
m.
o.
barberar-
sett
mustascher och berätta
som hennes man
gjorde
förut.
På \<
långsammare fram en halvtimme tidigare, för hon
oftast
inte
—
det
för blir
förut,
tvärtom,
bjuden på
inte
många småglas under vägen som han. Cykelreparatörens fru, som gick mannen
så
i
landet är brevbärarens hustru nu postbud, och bre-
komma
q
banda
till
Likadant är det
gör reparationer på eget ansvar nu.
de allra flesta hantverk, åtminstone reparationer utföras
av hustrurna
till
mobiliserade skräddare, skomakare, må-
glasmästare och
lare,
t.
o.
m. urmakare.
Jordbruket på
smärre gårdar skötes huvudsakligen av kvinnorna. Att se kvinnor skörda vinet var inte sa
var ligt
ett
av de arbeten, de
är det att se
vinet
deltogo
i
dem trampa druvorna
i
alltid
förr.
ovanligt,
Men
det
under-
pressen och tappa
på tunnorna. Det var helt och hållet männens Men kanske vinet blir lika gott ändå år.
privi-
Paris ha kvinnorna mera systematiskt och
större
legium. I
i
i
FRANKRIKES KVIXXOR OCH GOSSAR
54
skala övertagit sina
mäns
De
arbete.
stora trafikbolagen,
underjordiska järnvägen och spårvagnarna, miste vid mo-
Nästan genast
biliseringen större delen av sin arbetsstyrka.
inkallades de mobiliserades hustrur att fylla deras platser
De se nätta och trevsina långa svarta förkläden med ärmar och en röd om armen, somliga riktigt koketta med en stor
som konduktörer och liga ut
i
bindel
på förklädet och en
nerfällskrage
vit
biljettklippare.
De
de police på huvudet. händigt, äro
nen,
allmänhet hövligare och älskvärdare än män-
i
men ha på samma gång
mycken
käck bonnet
liten
sköta sin syssla raskt och be-
ett
bestämt uppträdande och
Mot barn. åldringar och
auktoritet.
i
synnerhet mot
sårade och invalider äro de ännu mera hjälpsamma och
omtänksamma än
med
handskas sade
herrar
som en
händigt
Men
med
att
om
parisiska
ett
eller
flesta
begär någon
populära hos parisarna.
i
åtskilligt
att lära
av sina
Paris.
posttjänstemännen voro ökända för sin
och ohövlighet mot publiken.
som på de
beru-
och be-
studiekommission av stockholmska
en
kvinnliga kolleger här
en gata
blivit
spårvagnskonduktörer skulle ha
snäsighet
dem
synnerhet för sin älskvärdhet och vän-
i
lighet, då man frågar dem annan upplysning, som de
De
med
kraftigt
lika
det be-
sett
poliskonstapel.
det är
Jag tror nog,
Jag har
falska biljetter och
sådana äro sällsynta nu)
(fast
Men när
sina manliga kolleger.
hövs kunna de vara nog så resoluta.
ställen
efterträtt
De unga damer,
dem. ha
i
allmänhet
förvånande långt tålamod, och det fastän de äro mera
överhopade av arbete än någonsin. dagen
i
ända
fyllda av folk,
ningar, rek och paket
»bons de
la
till
Ty postkontoren
som skickar
i
äro
väg postanvis-
fronten, växlar guld och köper
defense nationale»-.
FRANKRIKES KVINNOR OCH GOSSAR
Också
55
de stora magasinerna, på kontor och banker
i
ha många platser övertagits av kvinnor.
Men överklassfruarna sitta visst inte med medan deras män ligga skyttegravarna.
klassens kvinnor.
händerna
För dem
i
kors,
i
har själva kriget öppnat
Kvinnor, som
förut
svar och till
sina
att
de ha
soldaterna,
för
klemighet,
Många
blevo sjuk-
Det är förvånande
behandla dem just på rätta
utan
societetsliv
till
sjukhus och konvalescenthem.
förståelse
för
medvetande om sitt anmot samhället. De öppnade sina
plikter
ens
sköterskor vid ambulanserna. vilken
ett stort arbetsfält.
uteslutande
levat
med
och kläder, väcktes
slott
och den lägre medel-
detta gäller underklassens
Allt
och ömt, men ändå med auktoritet.
De du'a allmänhet de sårade. Le poilu uppfattar som ett straff, när la soeur kallar honom Ni. i
Ambulansväsendet på kriget.
Att det
fungera så
väl,
i
det
Frankrike var långt ifrån berett
kunde improviseras på
berodde
se,
sättet, vänligt
men
kamratligt,
att
och hur de veta
till
stor
så kort tid och
det på kvinnornas
De
uppoffrande och energiska arbete.
tusentals
själv-
flyktin-
garna från Belgien och de ockuperade departementen skaf-
mat och
fade de husrum,
hjälp
De ordnade kantiner
arbete.
genom
för
offervillighet
de svältande, soppkök,
där de själva både lagade och serverade maten. sig
De
togo
av krigets faderlösa, skaffade änkor och gräsänkor ar-
De
bete.
sörjde för
vinterkampanjen. skrevo brev I
pare
till
alla dessa i
till
varma underkläder åt soldaterna under De »adopterade» soldater utan familj,
dem och
fots,
ministerier.
skickade
dem
paketer.
arbeten ha de haft trogna och villiga hjäl-
boyscouterna,
gjort sig nyttiga
och
och
»les
på tusen
éclaireurs sätt.
de France»».
De ha
Som budbärare på
cykel
vid sjukhus, välgörenhetsinrättningar och vid
De ha
hjälpt
till
med
serveringen på sopp-
FRANKRIKES KVINNOR OCH GOSSAR
56
köken,
av
inlogerandet
sårade på sjukhusen. skjortor och håra
Under
vanlen av sjuka och
flyktingar,
Överallt ser
man
deras khakifärgade
knän.
krigets allra första skede
skilliga
av de helgiska scouterna som budbärare
Vid
par
ett
gjort
sig
som
i
flera
då de
tireurer,
fall
verkliga spejare.
under
av de
Jämte
kriget.
-
dem.
i
Scoutkårerna ha naturligtvis ning
döma
Att
ha betraktat scouterna som francs
tag
fått
armén.
i
av soldater och av flyktingar, tyckas
berättelser, jag hört
tyskarna
åt-
tyckas de också på eget initiativ ha
tillfällen
nyttiga
nog
tjänstgjorde
oerhörd
vunnit
tillslnt-
scouterna,
verkliga
de
les
massa andra samman-
éclaireurs de France, finns det en
slutningar för »preparation militaire», förberedande militärÖverallt
utbildning. ser
man
deras övningar
övning redan
gevärsexercis
allt
att
Bara två år jag
två
år
militär-
att kriget skall
ett
»Men
par år
tårarna
i
till?
ögonen,
gudskelov så gott som
är
till
till
frågar mig:
kan räcka
Och han har nästan
att
Ivrigast
v.
s.
Jag känner en sexton-
kommer och
emellanåt
till?»
säger,
o.
småstäderna
i
skola ju in
de få vara med.
tror Ni verkligen inte, att kriget
då
som
oktober och de förra hoppas,
i
räcka så länge,
som
i
De senare
och 18-åringar.
äro 17-
åring,
Paris så väl
i
omöjligt.
Då
årsklassen
sin förvåning,
1916 ryckte
in,
nittonåringarna
att
och kraftigare än 20- och
i
i
funno officerarna
allmänhet voro större
synnerhet 21 -aringarna.
äro avantgardet av den nya generationen
som
fått
idrott. i
till
i
De
Frankrike, de
med gymnastik och nämligen kommit fart
en rationell fysisk uppfostran
På de
idrottslivet
sista tio
här
i
åren har det
landet.
höga, och det finns inte
Rekorden äro kanske
inte så
men
idrotten
många
har varit allmännare än
i
de
världsmästare, flesta
andra kinder.
I
syn-
FRANKRIKES KYINNOH OCH GOSSAR nerhet tävlingarna för »diplöme de Talethe complet»,
ha varje ar haft mänga
slags idrottsmärke,
Men
scouternas arbete är
pojkar
Frankrikes
visst inte det viktigaste,
under
uträttat
undransvärda är deras trogna
männens
platser
den
I
lilla
pojkarnas
var
ingenting
i
och släp för
det.
och
uttryck
deras min,
i
som
sätt
sade:
lugnt och anspråkslöst
till
till
Det var
uppträda.
att
»Här
du
ska'
få se
riktig karl!» ingenting viktigt eller självmedvetet.
lika
fylla
att
hantverken.
där jag tillbragte sommaren, fick Och vad som mest förvånade mig,
staden,
mycket av
jag se
slit
som
Det mest be-
kriget.
fabrikerna, pä fälten och
i
ett
tusen deltagare.
och från
sitt
på en
De gingo som
arbete,
Och de ansågo mannens privilegier, tobak och sprit, de gjorde en mans arbete.
skolan, lekte och skämtade på vägen.
sig inte alls
därför att
ha
rätt
till
Växling, godsexpedition och biljettförsäljning på järn-
vägsstationen sköttes helt och hållet av pojkar mellan 16
och 18
år.
Och
det gick så fort och behändigt, att
som
man
sannerligen
knappast kände den gamla Ouest-*État, känd för någon ferm expedition. Över-
aldrig förr har varit
huvudtaget förefaller det mig, som sagt ynglingar, vore
jag fått
ning
många prov på
otroligt långsamt.
tade
med
varann
kapplöpningar och
det här att
i
Tre herrar sutto och
slå
upp,
den
är.
om
läste tidningar, pra-
och hade mycket
teatrar,
en,
avdel-
med besökande och kunder om
och
och nu går det undan,
Den
Frankrike.
göra med, fungerade förr
för sin avdelnings löpande affärer.
känna genast igen
för expeditionsgöro-
Amerika, och nu under kriget har
i
banken, jag oftast har
i
pojkar, eller rättare
mycket lämpliga
Jag såg det ofta
mål.
om
fort
då
ens check är
och
Nu tyst
sitta
litet
där
och utan
intresse
tre pojkar,
slarv.
De
man kominer, de veta utan att kommen eller inte, och hur stor
FRANKRIKES KVINNOR OCH GOSSAR
58
Den, som emellertid imponerat mest på mig, var en adertonårig flesta tre
arbetsbas
för
ett
järnvägsarbetare.
lag
hans egen ålder
laget voro av
i
voro femtio- sextioåringar.
komlig auktoritet över dem.
Men pojken hade en fullHan var tydligen den, som
hade en medfödd förmåga
bäst förstod yrket, och
och bestämt, utan fjäsk och
lugnt
De
eller yngre, två eller
att leda,
översitteri.
huset mitt emot, där jag bodde, var en déménageur,
I
en flyttnings- och transportaffär.
söner voro
i
Men
fält.
huset var
Fadern och fyra vuxna fullt
av folk ändå.
Mo-
dern, tre sonhustrur, yngsta sonen, en trettonaring, samt
Den
sex barnbarn.
han,
som
höll affären
tog
lassen,
trettonåringen var storartad.
emot
hade dessemellan och båtar
gång.
Han
beställningar,
—
Det var
skötte hästarna, körde
skrev ut räkningar
med brorsbarnen, och lära dem fula ord.
tid att
dem
åt
i
leka
och
göra drakar
Kvinnorna
skötte dibarnen, lagade mat, tvättade och väntade pä brev-
På dem de gingo omkring bäraren.
tycktes kriget i
ha verkat förslappande,
en slö ängslan.
Men
trettonåringen
tog ansvaret och ledningen av hela familjen.
Det
under
blir
en
kriget!
ansvarskänsla.
ståtlig generation,
den som växer upp nu
Kanske brådmogen. men
full
av kraft och
VIII.
Faddrar och permitterade. September
man själv varit vid fronten och kan man knappast sätta sig in
Förr än daterna, roll
i,
posten spelar för dem.
dem och den yttre världen, Men desto svårare blev kriget
familj
och
alla
vilken oerhörd
deras föregående för
Och de voro många.
sina
levat bland sol-
Det är ju det enda sambandet
mellan
fingo några brev.
1915.
Somliga hade sin
vänner på den andra sidan, bakom
den där långa gulgrå linjen av tyska skyttegravar,
Månad efter månad föräldrar. Hur hade det
ockuperade departementen. en rad från hustru Ständigt hörde de
eller
hemska
historier
om
delen av Frankrike och från
voro
döda,
om
livet
de
kvinna, inga vänner,
Jag Journal,
tror.
i
fält
gått
dem?
övergivna av från den fria
kolonierna, var det många,
aldrig fingo ett brev eller ett paket
småsaker, som göra
de
i
gick utan
tyskarnas våldsdåd,
men om de sinas öde fingo de ingen visshet. De kände sig isolerade, ensamma och världen. Men också bland dem, som kommo som
liv.
dem, som aldrig
behagligare.
med
de hundra
Deras föräldrar
någonsin känt dem. de hade ingen
som
tänkte på dem.
det var Gustave Tery,
(då
nu redaktör av L'Oeuvre), som
medarbetare först
vände
i
le
all-
FADDRAR OCH PERMUTERADE
60
mänhetens uppmärksamhet på de ensamnia regementena gäng institutionen och satte faddrar och gudsöner.» i
i
Och de
gubbar och barn, omfattade
kvinnor,
civila,
med entusiasm detta nya sätt att dra stacken, som heter »victoire», genom strida därute att hålla
dem känna,
att låta
mot och
att
soldater och skaffade
familjer
pa
daktylograferna
Xu
Till
stunder
inte
rad
att
tillsammans två och
som
förlorat sin son vid
ha
—
,
sitt
far har lärt
de spara och skrapa ihop för saker,
sig
de adopterat en okänd poilu samband med dem, som slåss därhonom skriva de långa brev, både far och mor syster. De sticka strumpor allesammans på le-
ändå känna
lilla
diga
slogo
fattig arbetarfamilj,
Dardanellerna. för att ute.
Lyonnais hade
De
De små
en soldat och valde marockaner.
Jag vet en
och
namn och adresser på endem faddrar eller adoptiv-
alla samhällsklasser.
Crédit
en gudson.
vars
om
två
som
Paris eller landsorten.
i
Faddrarna finnas bland taga
den stora
till
hjälpa dem,
försvarare.
Flera tidningar togo emot
samma
att
humöret uppe och fötterna varma, de civila därhemma äro tacksamma
över sina
stolta
strå
sitt
litet
cigarretter och
sticka
sig
att
att
skicka
ganska bra
honom några
—
god-
några illustrerade tidningar da
Och omsorgen om den okände kommer dem att glömma sorgen (»ver den fallne, gudsonen fyller hans plats
och da.
i
deras tankar. .lag
känner en
liten
rentier
göra
sitt.
Han funderade
jämnt uträknad, på något. ar.
.lo.
men sedan
Möss.
ett
att
-
en småstad, en
gammal
Men också han Hans budget var sa han omöjligt kunde spara in mera
ungkarl utan några anförvanter ville
i
tobaken,
krigets tredje
Var dag köper han
i
kriget.
länge.
lian både rökat
i
fyrtiotvå
manad bar han inte tagit ett paket tobak som vanligt på
sin
FADDRAR OCH PERMITTERADE
61
samma gång som »Le petit Journal», men han bryter aldrig sin byrå, och en en låda Han gömmer den paketen. månaden skickar han av dem till sin okände vän gång i
i
i
på
.
:de infanteriregementet.
.
inte över,
i
Sugningen
tobak går
efter
synnerhet efter måltiderna är den svår.
själva plågan ger en viss tillfredsställelse,
Men
han känner
sig
ut
tid
inte alldeles onyttig.
Rika borgarfruar ha
med än provningar De
ningar.
fällknivar, o.
s.
fara
De
v.
att
i
fylla
sina poilus.
till
chokolad
konserver,
tillbringa hela sin eftermiddag
dem
sin
butikerna och köpa underkläder,
patentspritkök,
paket och skriva brev bringar
annat
skräddaren, visiter och tebjud-
hos
omkring
nyaste
fått
med
att sy in
Och morgonposten som riklig lön
tacksägelsebrev,
soldaternas
delta med livligaste intresse i alla de resa och Han har blivit sårad besöka honom på sjukhuset. Han har blivit utnämnd till
för
De
deras möda.
—
»gudsonens» öden.
sergeant, fått militärmedaljen
Mystiken sin
charme
i
—
vilken stolthet och glädje.
denna korrespondens med en okänd har nog
för
Hela institutionen är så helt
många.
Baronen
i
den demokratiska medborgararméns anda. vid sida med snickaregesällen, och grosshandlarfrun slåss
sida
skriver brev och skickar paketer
Jag har
sett
många av
tacksamhetsuttryck
äro
till
dessa gudsonsbrev.
ofta
Deras naiva
De äro också deras gudmor skall
rörande.
De äro så ängsliga, att pengar på paketcrna mycket ut så måste neka sig något, eller att hon taktfulla.
plåtslagaren.
till
dem,
skall
att
hon
så^
ge
själv
ägna för mycket
brev och arbeten för gudsonen, så att hon på något skall försumma sin egen familj. De göra, vad de kunna.
tid åt
sätt
för
att
skicka
visa
hem
tacksamhet och återgälda gåvorna, de tyska kulor, granatskärvor och andra »sousin
venir de guerre » de göra alluminiumringar
till
hela familjen.
FADDRAR OCH PERMUTERADE
62
En ung fru bland mina vänner har adopterat en zuav. Häromdagen skrev han: »Ma pauvre dame» (han kalhenne
lar
»min stackars dam»)
alltid
Ni skicka mig
vill
små barns
mattet på Er egen lillfinger och på alla Era
Jag har just funnit alluminium
fingrar.
Den unga frun
åtta ringar!»
om
ha höga föreställningar
barnrikedomen
månader och månader
ligen efter
brev
till.
Om
i
Frankrike.
då de änt-
att berätta,
någon
få
det dagliga livet vid fronten,
om
åtminstone
till
Men zuaven måtte
är barnlös.
Det är mycket, de ensamma ha
-
1i 11
att
om
skriva
ett
kamraterna
Fransmännen ha en medfödd förmåga att berätta och många av dem kunna den svåra konsten att skriva, som de tala därför att de inte veta om, att det är en konst. Jag har läst de mest måoch officerarne,
själva.
sig
—
lande och dramatiska beskrivningar på strider och förpostfäktningar, skrivna av enkla bondpojkar eller hantverkare.
sedan början av
Allt
månader
vid fronten fått
juli
ha
de,
som
komma hem
varit minst
sex
på sex dagars per-
»med hänsyn till årsklassen 1936», dels »för att muntra upp soldaterna och höja deras moral.» Om det förra syftet har vunnits, får framtiden visa. Vad det senare angår, så är det snarare les poilus, som muntrat upp de civila än tvärt om. På fronten är det minsann inte gott humör, som fattas. Men de där hemma ha det nog dystert allt emellanåt. Det ligger mycken sanning texten till en mission, dels
i
av Forains teckningar, då två soldater stå och spraka
graven:
—
»De
Håra de haller
säger den
en.
skytte-
»Vilka.'
civila!»
Det är
hemmen mod ati
ut,»
i
intet
höjt
hålla
tvivel
om,
att
moralen bland de ut
de permillerades besök civila
nästa vinterkampanj.
och
givit
dem
i
gott
FADDHAH OCH PERMUTERADE Överallt tiga
ser
man
solbrända och hur-
permitterade,
De
sina urblekta ljusblå kapotter.
i
63
sitta
i
sina bu-
och se på, hur hustrun serverar kunderna, de prosig i parkerna, de fingra
tiker
menera med barnvagn framför
ovant på biljardköerna på kaféerna.
Men
alla
En
äro visst inte belåtna.
hemma
målare, har just varit
av mina vänner, en
en vecka.
I
dag morse
reste
Mpgg#»«s«!£oZr^"*^-
han
dagar. tyckte
Han
Gudskelov!
igen.
Kunde Paris
i
sex
sova på madrass och mellan lakan,
inte
var
gick och vantrivdes här
»rasant»-
och
alla
människor
»idiots».
Det fanns inte trevligt och kamratligt folk annat än vid fronten.
Där var man bland »copains»
andas och hade något
på kaféer.
»hem»
igen,
Han hem
att ta sig för
i
fria luften,
kunde
stället för att
hänga
i
var inte lycklig, förr än han fick resa till
sin jordhåla vid fronten.
FADDRAR OCH PERMITTERADE
64
Desto belåtnare var en annan man, jag sag
Han
var en spårvagnskonduktör. i
mycket
än
trevligare
gamla
sitt
i
dagar
Och dessutom var
dagen.
De,
som
honom
föll
komma
att
in.
till,
permission hos sina faddrar., da dessa ha rad
mänga
dom.
För
bä""e
håll.
om
Jag hörde
blev
kom
in
hennes
rätt
emot
stor
på
rum en vacker
lilla
dag, och
hon kom
han var en »monsieur» en rik fabriksMen då hon äntligen förstod, hur ensam han var
underfund med, ägare.
att
mycket han
världen, och hur
honom, blev
åt
fatt
Han
flickbrev.
brevet, innan
men
blev
han
for
kan
jag
kär till
herre
med
privat bil och foro
Boulogne. fronten
o.
honom
en elegant
v.
Han
antog,
att
Marie-Louise
en äldre, fetlagd och i
villa vid
Under vägen talade de s.
sin
en De stego upp Avenne du Bois de
gråsprängt skägg. till
i
henne på permission, och mycket viktigt att annat än muntligt.
inte säga det
Vid Gare de l'Est väntade skallig
till
brev frän en Marie-Louise, de mest
skrev han: »Jag har något allvarligt säga Kr,
och stickat
honom.
En annan hade sista
sytt
bra igen, och hon lagade en dundrande
allt
söndagsmiddag förtjusande
värde på hennes kär-
satt
och de småsaker, hon
leksfulla brev
i
taga
en början djupt olycklig och generad, da han
till
i
tillbringa sin alt
gamma] sknrgumma, som tagit --ig till honom hela vintern och våren.
en
en gudson och skrivit
Hon
överraskningen nog
blev
bra
stanna över en tur vid
att
fri
ha familjer
inte
men
civila liv igen,
nu da han hade frun med hela
förr,
kaféet på ändstationen, när det
och
Det
gar.
gamla spårvagn, där hans hustru nu var konduktör. sälja biljetter, att lyfta in ungar och
sin
Han hjälpte henne att gummor. Han levde
i
i
tillbragte sina sex
det
om
om
livet
vid
var Marie-Louises
lar.
resan,
FADDRAR OCH PERMUTERADE och började redan föreställa träfflig
sig
65
honom som
en högst
för-
svärfar.
Bordet stod dukat för
Jag måste
tala
om
två,
kommo
då de
något för Er,
in
matsalen.
i
sade den gamle herrn.
ensam gammal man. ensam bland mina tjänare. Jag ville ha någon, som jag kunde känna nära mig. Det är jag. som har skrivit det är jag, som är Marieär en
.lag
—
Louise!
Men ännu ha inte alla de ensamma fatt faddrar. Och De flesta, för dem blir permissionstiden ingen glädjetid. Belgien eller de besatta departemensom hade sina hem Mänga av dem ha nästan inga pengar. ten, resa till Paris. De ströva omkring pa gatorna utan mal. ensamma eller två olycksbroder tillsamman, med tomma fickor och tomma i
De
magar.
om
sova
nätterna
järnvägsstationernas
på
bänkar.
Gustave Herve,
d.
f.
antimilitaristen,
tag
fick
La guerre
sin tidning
hundar
herrelösa
.
sociale
Resultatet
dagar öppnades kantiner och lösa, tills
i
till
fickpengar
kvinnor ha skickat sina nipper och barn ha tömt sina sparbössor, Iran mil pengar
till
konserter och
Jag var uppe på Ltl
stort
sutto de.
med.
I
väntrum var
Och ändå ett
Cedeitcluold,
ha skickat
La guerre fullt
gick
t.
o.
v;mtan pa segern.
fa
hem-
»La guerre Fattiga
m. vigselringar,
alla håll
har det
kom
Kinematografer,
fribiljetter.
sociale's» redaktion
av poiluer, långt ner
i
i
går.
trappan
utbetalningen sa fort det hanns
väntrum pa andra sidan 1
till
de hemlösa.
Hervés »Vilsna lnindar>. teatrar
Pa några
kaserner överallt för de
al
i
Vilsna och
under rubriken var storartat.
dag ha 45,000 francs strömmat in
sociale's» redaktion
några
i
om dem
av dessa hemlösa och skrev en gripande artikel
sutto de civila,
som
FADDRAR OCH PERMUTERADE
66
komma
för att
lämna
sin
gåva
eller för att
Det är nämligen också en av Hervés
med
sig
en poilu
I);i
jag
kom
mannen, som
märke
till
som
in
gick
sin
till
ut,
honom, en
gäst
poilu.
man kan
ta
under hans pennissionstid.
llervé. sade
då Ni
hämta en
idéer, att
kom
liten enkelt
han: in.'-
Såg Ni den
—
Jag hade
lillfl
lagt
klädd man, som närmast
gjorde intryck av någon liten butiksägare eller hantverkare.
FADDRAR OCH PERMITTERADE
Han lämnade höll
det
här för mina vilsna
upp en tusénfrancssedel.
delen av hans besparingar. folket?»
67
hundar», Hervé
Det var antagligen större
Vad säger Ni om
det franska
IX.
Nittonåringarna rycka
in.
April 1915.
Det finns la
i
Montparnasse en
Där
gata.
Och den bär
Gaité, Glädjegatan.
inte
som heter rue de namnet förgäves.
finnas nämligen alla det stora arbetarkvarterets fröj-
delokaler, teatrar, varietéer, kinematografer och krogar.
Där
satl
jag
härom kvällen på den
äldsta
av gatans
•caf cons'» (varietéer) Gaité-Montparnasse. Del var en egendomlig publik. alltid där,
inte
Det är det visserligen
men nu
ur svensk synpunkt åtminstone,
var det
den vanliga, döda två tredjedelar av publiken var åder
ton-nittonaringar.
des
conscrils»,
de nvutskrivna solda-
som skulle rycka ut till övning om ett par dagar. Den personliga friheten att skräna, sjunga och ha ro-
terna,
ligt
är ju
under
alla
Förhållanden större
i
Paris än
i
det
NITTONÅRINGARNA RYCKA
Men
polisreglerade Stockholm.
så
försvinna
gränser.
alla
(i<)
en viss gräns finns del
Men
människor.
alla fall, för vanliga
IN
Allting
blir
är
Redan
kan begära.
Paris
i
»conscrit»;
tillåtet.
fredstid äro »les concrits» sa livliga, inan
mönstringsdagen dra de omkring
man
med
i
i
Pä
stora röda
och förgyllda plakat på hattarna, där det står »hon pour le service» duger lill militärtjänst) på ena sidan och »hon i
ponr
fdles»
les
»les concrits»
i
i
duger för flickorna
Men
pa den andra.
i
dessa tider äro ju hjältar, sa snart de god-
känts av mönstringsnämnden.
På Gaité-Montparnasse dominerade de lokalen ännu grundligare än lundastudenterna en Köpenhamnsvarieté pa
Mariebehådelsedag. Varietéartister äro vana vid alt publiken blandar sig
nummer
i
Mänga av de stora stjärnorna ha blivit populära lika mycket genom sin Tacksammare publik slagfärdighet, som genom sin sang. En liten herre frack deklamerade en får man leta efter. ultramodern dikt om ett kompani zutiver. Det var första deras
och övade
i
ge svar på
att
tal.
i
i
linjens skyttegravar, kulorna visslade, granaterna brakade.
»Fram till men hunno
De rusade upp
zuaver!»
anfall,
inte tio
kaptenen skrek: »Omkull!» och stor.
där borta, omkull,
tusan'.»
mon
jag har
kork
i
i
för
capitaine,
min
graven.
ticka en
jag
alla
skrek kaptenen.
kan
tlaska
inte
med
mig
lägga
vin.
all
Men
kastade sig ner.
en väldig, blond /nav.
en blev stående rak och
ligt,
ur
steg förrän elden blev sa valdsam.
»Ner
»Omöjner,
för
och där är ingen
flaskan!»
Publiken vrålade och
Sedan conscrits»
tjöt
kom Mine Pinson med dess omkväde:
lokomotivet».
Da
och vred
och sjöng
sig »le
skratt.
i
chanson des
»Vainqueurs, vainqueurs.
var det ingen ända pa jublet.
»På
sa'
man
SITTOSAlUSGAHSA RYCKA
Tu
IN
beväringspojkarna.
pä mända g,, skreko skulle rycka pé måndag, de
För
de. var
dag,
ro.
v i«l på själva inryckningen »-•- (U h sag jdp, nere var jag dag %ai billion sven åtskilliga varit med om t.,o har , nai värn Jag Montparnasse. .
I1
Gare
NITTONÅRINGARNA RYCKA
IN
men de voro jämfört med delta.
stillsamma
ska beväringsinryckningat, söndagsskolelektioner
som
Runt omkring stationen var det svart av folk, avskedstagande mödrar, släk lingar och vänner samt en stor hop Vi gingo upp till stora vänthallen och slogo oss nyfikna. ner vid
ett
Själva stationen ligger nämligen en vå-
bord.
ning högre än gatan.
Det var för resten här
en vacker förmiddag vägrade
genom
fortsatte
resolut
ett
lokomotiv
stanna vid perrongen utan
att
ned
restauranten,
en halv-
för
genom fönstret och ned på gatan, där det mördade en äldre blomsterflicka. Men det är snart tio år setrappa, ut
dan och hör
inte alls hit.
Vid bordet bredvid vårt ner,
vykort
tidningar,
leksaker,
varderna.
De hälsade
the king, miss.
funnos
man
(även
oanständiga)
med: »Speak
oss
inte att bli tagen för
snart såta vänner
övergick
till
beväring
kom
med
God save till, som dessa tider skäms
english.
över
i
Paris,
som en
Dricka vara
Den
blåste
i
viss
gott.
klass
alltid
—
slå ihjäl»
Beväringen sjöng och skränade,
skrälliga barntrumpeter,
marknad.
fransmän
»Vara engelsk
Pang, pang, tysk
och oljudsinstrument, som
mel-
voro
stora hallen var full av folk och av ett helve-
oväsen och larm.
tiskt
vi
bleknosig och pigg-käftad
liten
tror är det enda utlänningar begripa.
o. s. v.
och
vårt bord och konverserade på nå-
till
got slags negerspråk,
I
engelsman
våra grannar, fast konversationen
En
franska.
vara fransk.
på boule-
Yes, sir» och ett par, tre glosor
deras engelska ordförråd.
i
äkta parisergami-
satt ett lag
rackarpojkar av den sorten, som säljer
fullfjädrade
Åtskilliga
missbrukade finnas
att
alla
skram-
köpa på en
av beväringarna voro så fulla som
det tycks anses passande och brukligt på inryckningsdagen i
alla
jordens länder.
Fransmännen ha en underbar förmåga
atl
göra
allt
NITTONÅRINGARNA RYCKA
72
Jag
pittoreskt.
visst
vill
har sin
med heväringsmössan pa
krage och
man
lar
lagom rus
ett
aldrig se
mössan på nacken, lugg mattornister
en
vid
mödrar och fäder tid
målerisk
på nära
i
stil,
där han vacklar
Men
som denna
en' scen
med
Beväringspojkarna
om
pannan, langschal
sport
-
halsen och
De flesta följas av flickor, syskon. En Iransk folkmassa är all-
sidan.
eller
den luktar vitlök väl myckel
att se på, fastän
Poliskonstaplar spankulera omkring
hall.
i
nacken, civila kläder utan
benen.
i
Sverige.
i
svensk bevä-
inte förneka, att en
ring pä inryckningsdagen
väg
IN
sina
i
korta regnkappor och vida byxor, förstående och välvilliga
som
mycket mera än
vanligt, eller snarare
såg rörande små scener. sked, de gå åt var
sitt
En mor vända
hall.
för
ännu en
tillsammans
De tlesta hälla sig tappra, med den bortdragande, men
skedskyssen,
da de
sta
omfamning.
gången och snyftar minstone pa ytan. ches»,
som
står
ut
skola jagas
tala
trappan,
i
om
av
dem
med bandage och på
äro mera intresserade än ledsna.
och
Ut
och slåss mol
bli
riklig soldat
med
Tänk
män
om
i
en sista omfamning.
del
är
en
älskarinna
om
äro
åt-
»les bo-
uniform,
i
Småsyskonen
all store
bror skall
komma hem med
huvor som troféer och militärmedaljen pa sig
trappupp-
i
gevär och röda byxor, kanske
»boches» och
Flickorna klamra
tårarna
brista
kryckor, somliga
järnvågsbevakningens halvcivila uniform.
ut
si-
efter sista av-
Prancea och
Mänga
ut.
se
allra
Fäderna äro tapprare, »la
av-
att
så länge de äro
mot väggen
tryckt
förklädet.
i
De
en och annan särad, i
komma
En och annan
fram.
till
samtidigt för
sig
varann och springa tillhaka igen
efter
Man
vanligt.
kysser sin gosse
last
vid
bröstet.
sina älskare eller
Ibland är del svart eller
en
pickel-
mor
sa
alt
läst
avgöra,
unga äro
mänga av mödrarna. Somliga av dessa nittonåringar är<> barn ännu. spädlemmade och bleka ined duniga kinder.
NITTONÅRINGARNA RYCKA
Men många
De klena
sina, axelbreda', satta
som ännu
storstadsbarrtenj
vuxna,
kommer nog
övning
att
göra
dem mot
några månaders
Och
gott.
den skillnaden.
de röda byxorna, tro de,
Och
varna.
man
atl
inte så lätt.
ensam med kamraterna, här
och
få
upp ibland
En spel
med
sin
Men
sig
i
ögonvrån
lämnad
är
är sorgen glömd, krigarlivet är bör-
jubel,
Förstadsgrabbarna i
flertal,
En
och de ange
underligt blandad
marseljäsen, öronbedövande
mödrar
detta.
allt
beväring spelar en
ett
i
på
skyttegra-
oljud från trumpeter och visselpipor; och snyftande mitt
år
ha
är ju karl och
Men då man
tonen och sätta fart på stämningen.. skrik
i
ett alls
Själva avskedsom-
inga ledsamheter.
finns
övning
Det hänger en tar
från Montparnasse och Montrouge äro
stämning:
Man
saken lugnare.
la
till
all
De
dessa tider.
i
tänka pä sin värdighet.
får
famningen är
och
om
tyckas inte
det bär direkt ut
på många av de unga krigarna.
jat
och kropps-
Bara deras gossar
det är ju inte sa Underligt
Pojkarna själva soldat,
och kraftiga.
friluftsliv
Men mödrarna
skulle.
av
inte äro fullt ut-
tyskarna, inte på länge ännu åtminstone.
än de
klart för sig
fler
det är ju inte alls frågan
äro inte mobiliserade, endast inkallade tidigare
73
äro stora och bredskuldrade, och ännu
den äkta Iranska typen,
föra
IN
sista
avskedslåt pa
sitt
drag-
hörn av hallen, och hans kamrat tar en sväng flicka
på golvet.
mitt
allt
get skall ga!
i
detta
kommer poliskonstaplarna: »Tamed Er!» En av de fulla-
Ut pa plattformen
ste får ett anfall
av förskräckelse, dä han ser poliserna, och
störtar
huvudstupa
langar
honom och
i
väg mot trappan.
leder
honom med
Men hans
kraftig
ingångsdörren, där en korpral tar hand
flicka
arm fram
till
om honom.
Småningom blir hallen tom, och vi ga ner på gatan. Utmed stationshuset går rue du Depart, parallell med spar
NITTONÅRINGARNA RYCKA
74
IN
Frän galan gar en brant sluttande backe för körande upp till stationen, och därovanför ligger den höga riktningen.
terrassen, där spåren gä.
Taget är sa
utanför stationsbyggnaden, och
man
långt,
att
det nar
ser det från gatan.
»Råttan».
Där uppe
sta
nu heväringarna och ropa
ner därnere pä gatan.
En
till
sina vän-
företagsam yngling hittar pa
göra förbindelsen bättre genom ätt släppa ner ett snöre, som han sedan hissar upp diverse nyttiga saker med, mest flaskor. En hel mängd beväringar ha klättrat upp pa att
NITTONÅRINGARNA RYCKA vagnstaken, några
ställa
Ull
IN
7.">
en halsbrytande kapplöpning
däruppe, en står pa huvudet ner, ramlar över några kamrater Och alla falla
man
skall ni
i
Men
en hög.
i
Han
krig.
det gör ingenting, da
uppe pä taket
är strax
En kinematografopérätör kommer med och börjar veva.
Beväringarna samla
sig
grupper pa
i
taken och inta ställningar sa »giggigt» eleganta, vara enkla söderamerikaner skulle förlora
och ga
sin karriär
Bakom mig
in
i
står
ett
stort sällskap,
tan», ropa de, »Rattan, svara, Rattan!
En
ett
pojke
inga
vilar
det,
Ohé,
svar frän
ledsamheter!» Lägger sig pa
med benen och
familjens stora
till
till
Sä klättrar han upp pa själva perrongtaket
»Här
ryggen, vinkar tor
»Rat-
Där är han.
spenslig yngling stär och vinkar
vagnstak.
och ropar:
säge dem.
par förstads-
gamla gummor och några småpojkar.
jäntor, ett par
Rattan!»
ett
en av
att
hopp, uppge
allt
om han
frälsningsarmen,
igen.
kamera
sin
honom
siar
halsbrytande kullerbyt-
förtjusning.
»Se
Rattan,
det
är
skall allt tyskarna akta sig för!»
med skissboken stödd mot en välvillig gnmmas torgkorg, och får som vanligt en intresserad publik omkring mig. »Rita Rattan, monsieur, han, som står Jag stär och
Råttan
där!»
ritar,
blir ritad
och hans gamla
mamma
far
kon
terfejet.
En
liten pilt står
hur pennan sak?»
flyger:
bredvid och följer
»Säj,
— »Varsegod.» —
med
stora ögon,
monsieur, far jag lov å fråga en »Säj,
monsieur, skall
dom
bilderna,
Xi gör, spelas på kinematografen?
Här och där har en och annan försökt ta upp en visa. \u stämmer en hög, stark tenor upp marseljäsen, andra röster falla in, dragspelet tar upp ackompagnemanget, trumpeter och oljud tystna, med ens stämma alla in, och
NITTONÅRINGARNA RYCKA
76
som en
IN
väldig våg av toner britsar republikens krigssång
ut över Paris.
Bredvid mig siar en enarmad soldal på kryckor och s\är
i
mustaschen, gäng på gäng mumlar han detsamma.
»Sacré allt
nom dun
ha
honom. lar
han.
varit
chien.
med
»Sacré
Sacré
nom
d'un chien.»
»Du
ville,
du. Georges», säger en karl vid sidan av
nom
d'un chien,
Den som kunde!» mum-
KRIGARLIVET. DEN LJUSA
SIDAN.
Själva kriget. .lag
har
sett
Jag har
dag.
ghida fältlivet
två sidor av kriget, så olika
sett i
som
natt och
dess allra ljusaste sida. del hurtiga och
Och
högsommartid.
mörkaste, de särades lidanden
i
jag har sett den allra
ambulanserna och på sjuk-
husen.
Därför har jag inte en hel get,
utan två så olika intryck,
omöjligt
atl
smälta
bild, ett totalintryck atl
samman dem
det är till
ett.
av kri
mig fullkomligt
Vardagsliv vid fronten. Reve,jTerum-tera, terum-tera;
Det börjar prassla
ret.
rack.
öppna
de
Trots
många springorna
—
i
och
smorläder
tera,
halmen
i
Augusti 1915.
teraa går reveljen i
dörrarna
tredje
i
läg-
kompaniets ba-
på båda sidor och de
plankväggarna är luften tjock av Lukter
medmänniska
äro
de
dominerande
Höfterna.
Korpralerna
göra
en
plikttrogen
ansträngning
vakna med detsamma och börja ropa med morgonhesa ster:
»Upp å hoppa, pojkar! »Les poilus»
att
rö-
Rakvattnet kallnar!»
lemmarna halmen, En och annan morgonfrisk ynggängen och gör sin morgontoalett. Den
börja sträcka på
i
gäspa och småsvärja. ling kravlar sig ut
är inte läng.
i
Man sover byxor, kängor och skjorta, bara man av sig och lägger ovanpå filten, om natten i
kapotten
tar
är kall.
Bataljonen ligger visserligen på fyra dagars
vila
bakom linjen, men man vet ju aldrig, när den skyttekan behövas som reserv för kamraterna därute om pa man skall det gälla minuterna, graven. Och då kan i
lägret
i
lyckas köra »boches» tillbaka t.
o.
m.
själv
gå fram
ett
i
sina hålor igen och kanske
stycke,
medan man
är
i
far-
V\MI)AGSLIV VID FRONTEN
80
Vicomteii ten.
Därför sover
volverfodralei
sjiil\;t
inom
»Morot».
översten
räckhåll.
med
stövlarna på och re
VARDAGSLIV
KRÖNTES
VII)
kommit
NI
benen och gå omkring och köra på de sen färdiga: »Hopp! Sabla Morot! Blir »Moroten» kryper grymtande och du färdig na'n gäng?» Korpralerna
ha
pa
sömnblind fram ur halmen.
Del är en läng och gänglig
med ett ganska finskuret, fräknigt ansikte och ilsket här. öknamnet liar harel skaffat honom. I fredslid
yngling rött
kallas
han Monsieur
Han dem, de
le
Vicomte.
gnugga ögonen en stund, innan han
far
ögonhåren äro
vita
Han behöver
ett
ögonblick
slummern drömde han, ning vid Cours
la
Reine
sitt
marmorbadkar,
om
sin slappa
för
alldeles
han var
att
hopklibbade av sömn.
orientera
att
upp
far
i
sig.
Nyss
halv-
i
sin lilla ungkarlsvå-
Paris och just skulle glida ner
i
sedan
att
Men
lekamen.
massören
lata
i
hand
ta
här är ingen jättestor eni-
med lakan av irländskt linne, inget marmortoaI stället balettbord med silverborstar och trevikt spegel. mitten och etl racken med en gäng av tillstampad jord tjockt lager av halm bakom en bladkant pa bägge sidorna.
piresäng
i
Ränslar let
är
huvudkuddar, gevär
till
för betjäntens
elva»,
Ja
nå'n gäng?»
det är ju krig.
visst,
Man känner Man saknar ha
hjärnan är
stäl-
I
ödmjuka: »Monsieur le Vicomte, klockan »Nå han där, Moroten, latmask,
är det märkvärdigt
exercis
sängkamrater.
korpralens:
kommer han upp fall
till
sig spänstig
inte ens
gjort lätt
lätt
Satans Kaiser!
Men
komma upp
nu mot
att
och utvilad pa
ett helt
alla
i
förr.
annat
sätt.
massören.
Grävning, vägarbeten och
kötl
härda elastiska muskler,
löst
till
av friluftsliv och regelbundna vanor.
Vicomten plockar fram en tämligen begagnad hand-
duk ur dej!» kriget
ränsel och gar ner
sin
»Pssl.
Tången, kvicka
till
tvättinrättningen.
dej. så jag
far
soppskålen efter
»Tången» är en glad parisisk platslagare. som under alt utvecklat sig till en framstående specialist
Cedenchiöld,
i
I
väntan på segern.
"
VARDAGSLIV
82
FRONTEN
Vll>
klippa av tysk taggtråd, och »soppskålen» är halvtroppens
gemensamma
tennhandfat.
Solen går upp (iver skogskanten och sätter en rödgul glans över trädtopparna på andra sidan dalen.
Lägret
ligger
skogskanten,
i
väl
För ytterligare säkerhets
tor näsvisa tyska aviatörer.
äro alla byggnader, ambulansvagnar
gröna och bruna fläckar som blad. låga haracker, lor,
o.
Där är
nätta och trevliga,
ett litet
plankor.
skyddande gröna och bruna förklädnad.
trakter, där
man
glas,
men
små
att
vil-
d. v.
s.
samma
i
Överallt äro ton
det har vissa
har anledning
langa,
tiotal
Allt
Det är
slerna av väv eller oljat papper.
nomskinligt som
ett
riktiga
kapell och en teater,
av
täckt
skull
målade med
v.
s.
fem sex officersbyggnader,
en scen uppbyggd och
under träden
dolt
inte
tullt
sa ge-
andra fördelar
i
vänta sig bomber eller
granater.
Nedanför
breder
dalen, solbelyst och vidsträckt.
sig
Ett par sönderskjutna byar
ruiner,
i
längre bort
orörda
o. m. dem På åkrarna, omkring ruinhoparna, är skörden redan bärgad.
eller
redan reparerade samhällen.
som
ligga
t.
Somliga lysa ännu gula av stubben, andra
med upplöjd
mylla.
sta brunvioletta
Vägarna myllra av morgontidiga kon-
vojer av trossforor, ammunitionskolonner, ordonnansbilar,
På avstånd hörs kanon-
fältkök och trupper på marsch.
med langa mellanrum. det hela medan han väntar färdig med sin morgontvättning,
enstaka dunder, som dör hän Och vicomten ser ut över i
på
kamraten
att
skall bli
och han tänker för sidor,
som
Efter kring:
»A"
att
kriget bar
i
alla
tall
sina
inte äro sa galna.
tvättningen
och
kallet
gar
dagkorpralen om-
Han tar ihop ett par stycDe ha väg med dem till läkaren.
här naia sjuka.'»
ken och marscherar lindriga
sig själv,
skott
i
skrubbsar. vrickade armar, diarré, snuva och dy-
VARDAGSLIV
som
likt,
FRONTEN
VII)
Ki
är för obetydligt för evakuering
Hälsotillståndet är gott
ambulansen.
till
lägret.
i
Exercis.
men
Morgonuppställning, privatsak
utan korum.
republikens armé.
i
Kaptenen gar utefter leden och
Han brakar med,
att
inte
om
men
putsade knappar,
och avlösa kamraterna
skall ut
Han stannar bos en och annan: »Hur
—
känner dem
Har du
fått
alla vid
namn,
ut
ett
är noga
lian
gott stånd.
i
linjen
i
kväll.
i
med armen.
är del
nytt gevär, Durrier?»
vet
Han
vad var och en duger
till,
Han känner också till deras och bekymmer, till honom komma de och
hur han skall tagas.
och
enskilda sorger
om
begära råd, ut
få
sina gubbar.
tittar (iver
skodon, remtyg, vapen och kläder äro
Kompaniet Léger?»
Religionen är
sitt
man
understöd, hur
Under de länga väntetimmarna
nom
»Har blir
fotografi
lillans
det
piggna
till
inte igen,
skall göra för att
skall placera
ett
litet
arv.
skyttegraven visa de ho-
i
och hennes första brev. pojkar?» frågar han.
ni sovit ordentligt,
nog
hemma
hur hustrun där
mycket sömn efter
av,
man
vad
les
»I
natt
boches har börjat
telefonerar frän sky
t
te
graven.»
Programmet
för
dagen:
morgonen,
På
exercis, en-
vändningar på stället och under marsch, gevärshandgrepp, övning med handgranater exer-
skild utbildning, hälsning,
i
eisgraven.
Eftermiddagen:
fattarna och skadespelarna tion kl.
7.
idrott, falla
persedelvård.
ur
Löjtnant B. marscherar ner
Hevyför-
Ni har repeti-
ledet.
med kompaniet
till
exercisplatsen.»
»Morolen» smågruffar för till
exercisfältet,
»lim!
sig själv
under marseben ner
Enskild utbildning
I
Aldrig är del
VARDAGSLIV VID FRONTEN
SI
Två år
annat.
titionsmötena.
på ännu.
Vi.
refflorna
ut
ter
i
Och nu som varit
och
soldater
om
du har något a'
du.
när du
kommer I
i
bajonet-
a'
ligga
Paris igen.
på, va'
du ska' göra,
För resten kan det
Vill
du
la se.
smed. skall jag
bli
och
Gevärshandgreppen
mera
litet
kom
Morot»,
ont.
a*
du
alla
från
det
göra nytta här ute. gör ge-
ställer dig a'
sängkammare
i
yrke.
gla',
en skogsbacke
i
din värshandgrepp med ett kvastskaft par timmar var morgon. Eller kanske du rent av ett
går
inte ditt utseende.»
minsann du
skall
som
»Var du
Iran Nancy.
och fundera
till
lär dig
Da du kommer hem.
slitit
och honnör!
säger korpralen,
röra på skänkarna, sa du tar
»Du
andra sidan.
om
för
stället
på benen. Det skämmer »Fåfäng ga lärer mycket
kött
Alsace,
som rekryter
omkring
kliva
gosse»,
mamma
tillbaks
att
i
med skott och brutit av
timmerman
göra
a'
längta etter din
-öra dej got
ined vid Marne, och
och vänster
bredvid, en skäggig
se'n pä repe-
etter ett helt ars krig skall vi hälla
behöva
inte
varenda dag,
del
matte väl för sjutton vara fullärda
vi
inte
och göra höger
»Grumsa
med
gevärspiporna
tyska magar,
i
på
höll vi
ta'
dig
i
ett
lär dig
lära.»
den Iranska exercisens
underliga twosteppsvändningar under marsch ga.
som om
en träd. Det är gossar, som kunna. ryckte Sedan kommer granatkastningen. Del är sport och Man kastar tävlan, och pojkarna tycka, det är roligt.
man
i
i
Rakt
trupp och enskilt. Det är tjugo meter ste
na.
En
dit.
sergeant,
som
uatkaslning. instruerar. tränare,
som övar
i
graven mitt emot måste del
i
är kompaniets
Del låter snarare
hand. ryck av hylsan
väg
men.
(dom
champion grasom en idrotts i
kulstötning eller spjutkastning.
»Kvickt skall det ga. pojkar.
i
falla.
och så långt skola också de svaga-
med
Tag granaten
i
högra
vänster, smäll in fjädern och sa
aldrig,
att
Ni
håra har fyra sekun
VAKDAGSI.IV
på
der
innan
Er.
Men
boche. väl i
hakat,
den
ryker
Och da
halv noga taget.
slarva inte
VIII
skall
med
FRONTEN
i
85
Fyra och en
smulor.
den ligga
i
kastet för det.
kroppstyngden pa högra benet, mesta kraften
främre delen av kastet, själva knycken.
lar
i
Nedre ändan av den
granaten.
Se
Fumla
Det var bra 34!
höjd på kasten.
fast
gapet på en För ut armen
till
inte 68!
skall sitta
Ni
att
Håll
mellan pek-
Granatkastare.
och langlingrel.
tingret
kastet
56!
Man
Övningen
i
sten.
Det gäller
sterna
i
vel
(dom
atl
huka
om man Smeden
är inte sa dåligt, da
man
sig
hur långt skärvorna
aldrig,
skall
är
kunna
ned efter flyger.
Man mäter
längdkast är spännande.
tävlingen på söndag.
fyrtiofyra meter.
inte
slå
ka-
förstakompani-
kommer upp till närmast med fyrtiotre. Det Sergeanten
tänker pa,
atl
rekordet för hela
VARDAGSLIV VID PRONTEN
8(>
armén
är femtiotvå, och det är en
kastare,
som har
och det
kommer
gammal tränad
Granaten väger nära
det.
spjut-
ett halvt
kilo.
mycket an på skicklighet som pa
lika
styrka.
»Morolen» utmärker
sig
På tjugofem
träffsäkerhet.
i
meter slungar han nitton granater av tjugo rakt
i
den smala
graven.
Granatkastningen piggar upp soldaterna och de stimma
som en hop
glada skolpojkar pa vägen upp
Avdelning ter.
Uppställning
halt!
till
till
mat om
lägret. tio
minu-
Höger och vänster om marsch!»
Man
och gevär och sköljer som hasti-
ställer in ränslar
pumpen.
gast fingrarna vid
Vicomten gar ned
för alt prata
med kökskorpralen. som han känner sedan gammalt, korpralen var chefkock pa
då
av de stora kaféerna på bou-
etl
Da brukade han någon gäng konsullera honom för en liten middag pa enskilt rum. \u är det inte längre »Monsieur le Yicomte» och »mon cher chef».
levard des Italiens.
utan
göraren,
Morot
du
och
cuistot
(\u
.
och
kocken år
som da och da smusslar undan en
väl-
extra god
hit
soppkött at vicomten. Det skall träffas
efter
] > 1 i
vad de kalla varann, da de
lustigt att höra,
kriget.
Mat. »Uppställning
till
fattas.
Vid den uppställningen be-
mat!»
hövs ingen överräkning,
Var och en har
man sin
är säker på ändå, alt
kniv och gaffel
med
ingen sig,
en
snygg och behändig inrättning, där de bägge ätverktygen sitta
instuckna bredvid varann
Några
man
Iran
varje
i
en slags träslida.
eseouade
(halvtropp)
avdelas
VARDAGSLIV VID FHONTEN
Snuilcn
äter,
87
vahdagsliv vid fronten
XX
för att
hämta maten.
pen och
trogna maskinen,
nom
igen.
far
i
vinet och brödet, två
sitt,
till
sop-
kö vid kompaniets fältkök, den sina hjul följer sina gossar ge-
trän lägret
Och kokar
Var och en
till
De som på
alla deras (Wien.
baka
En sta
köttet.
till
kaffet eller
och
man
skyttegraven och
till-
soppan under vägen.
äter
i
kokkärlen (på
sin.i
Man
sitter pa marken En var med sin lilla Muggen rymmer en fjär-
ställen finns det för resten tallrikar).
pa trappsteg, bänkar och stenar.
eller
bleckmugg med
vin bredvid
sig.
>Al>bcn».
dedels
quarl
liter
precis
och heter därför
p;i
soldalspråkel
»le
».
Durand,
korpralen,
äter
som en ångbåt
tar
in
kol,
han bryr sig mer om mängden än om smaken. På honom äro alla kockens knep och finesser med soppan bortkastade.
Smeden däremot gör mera rättvisa åt »cujstots» möda att söka upp underliga kryddor och örter att sätta smak pa maten. Han ser s;i vänlig och godhjärtad ut, då han äter. som vore hans mage en fattig och olycklig medmänniska,
VARDAGSLIV VID FRONTEN
som
gjorde
det
honom
en
80
glädje
filantropisk
trösta
all
och mätta.
En mörkhyad man med långsamt och tankspritt
morgontidning vid
ser sin
liten bok svart skinnband. mera än soppan och apan
han en tresse
nas
blåaktig skäggbotten slevar
maten som en borgare, som läfrukosten. Pa vänstra knäet har
sig
i
Den
i
fängslar hans inär soldater-
sin ge»
le
l
namn för det konserverade köttet). Men det är ingenting borgerligt hans
utseende.
Han
har djupt liggande allvarliga ögon, är inåtvänd oeh
stilla
i
i
sitt
Han
sätt.
svär inte (språket vid fronten är annars
oeh skämtar
inte vidare förfinat)
en
liten
bunt böcker
i
aldrig.
slitna svarta
I
ränseln bär han
Kamraterna
skinnband.
honom »abbén» och han gör ingen hemlighet av sitt Han är en god soldat, en av de lugnaste och bästa skyttarna på kompaniet. Men var gäng han lyckats »canarder» en boehe, mumlar han underliga latinska ramsor kalla
stånd.
böner för fiendernas
själar.
Post. .lust
som man
slutat
all
äta,
kommer
en rattgra
bil
susande uppför backen och stannar surrande utanför rege-
»Hurra gubbar, där är posten'»
mentsexpeditionen.
Den skocka
är sig
framför
de
ut
ganska överflödig ceremoni,
om
ett
brev
hop omkring honom. Han ropar ut namn, och paket langas
till
soldaterna
primitiva kompaniexpeditionerna.
Kompaniadjutanten kommer minsta hopp
och
kompanivis,
sorlerad
snart
dem
»Durrier, andra troppen!»
för
eller
ivriga i
och visslar
sin
som ha
paket, stå redan
pipa, en
det i
allra
en
lä
I
händer sträckas upp, brev
yttre
En
alla,
i
raden.
stor hejare
Skämten till
hagla.
paket langas
VARDAGSLIV
i»0
över huvudena
den skinande Durrier,
till
godmodiga gyckel.
ternas
FRONTEN
VII)
följt
av kamra-
gumman
»Där, du, gubbe,
bar skickat dig en av tvillingarna, som du ska" med kronans soppa!»
De
lyckliga,
mellan träden läsa
att
att dela
som
eller
dem.
brev
fått
gå in
till
En och annan
paketens innehåll.
I
draga
eller pakel.
sin
liggplats
sig
med
dra
upp
undan
baracken
i
god vän
lar en
t'
för
sig for
allmänhet är hela halvtroppen
kommunistiskt samhälle, där pakelernas godsaker och extra förplägnad delas broderligt. Också breven äro ett
litet
emellanåt
dem
läsas
intresse
i
gemensam egendom, åtminstone upp
för
Man
deltar
med
nyheterna Iran sidomannens familj.
haft mässlingen,
premium
fått
kamraterna.
stora
men
och geografi
kalvat eller grisen har dött.
hustrurnas
rörande
och beundras.
uppriktigt Lillan bar
Charles Auguste har
är bättre igen.
för historia
delar av
i
Kon har
skolan.
De enkla bonde- och arbetar-
naiva patriotiska utgjutelser föreläsas
Praktiska och ekonomiska förhållanden
di-
skuteras länge och ingående.
Breven ha
gare föreställa
i
sig,
följa
hur de ha
deras
del.
liv
fint
kinesiskt
ullstrumpor, tidningar och. bäst av cigaretter.
Med
Nyheter
om
croix
guerre.
di'
cigarett
familjen.
i
munnen
digast,
en burk
tio
askar Pall Mall
studerar han brevet.
Marie-Louise är förlovad
all
En hummer,
tant Jaqueline.
le.
allt.
falt
lian lar bie\ och pakeler Iran
nästan glömt bort
längre, tydli-
Onkel Armand, översten, har
Sedan kriget började har han milj,
litet
och vad de göra just nu.
Vicomten har brev och paket frän burk engelsk marmelad,
med för de dem därhemma
syssla
att
skyttegraven, ha fört
Man kan
närmare.
litet
tankarna något
givit
langa dygnen därute
de existerade.
han tvcker. det år
roligt
att
o.
S.
falt
v.
intresse för sin fa-
gamla Och,
besvara
tanter,
som han
allra
märkvär-
dem med
langa
VARDAGSLIV blyertsepistlar, skrivna niets
gemensamma
VII)
FRONTEN
91
mot ränselns rygg eller pä kompatrumman.
skrivbord
—
Perrin, fabriksarbetaren frän Lille, bar fått brev från
»gudmor», eh vinhandlarfru
sin
Det är hennes
Paris.
i
andra brev. och bon skickar honom
sin fotografi. Den är ännu mera välkommen än den innehållsrika paketen med konserver och underkläder. »Och jag, som trodde, hon var
gammal gumma!
en
Och han
svär på,
lämnade hört
Lille
i
med
säger han, och
att
hon liknar hans hustru, som han
Efter middagsvilan en
idrott.
timme
match mot andra kompaniets lag. under mot vanan. Men deras back är borta från banan
—
Det är inte
i
Tredjekompanisterna fc
förträfflige högerhalv-
Lyon med en otäck granat-
skärva
i
ett lag
under nuvarande förhallanden.
benet.
Persedelvården
och inspekteras och
börjar
alltid sa
med
badhuset.
Det är en välsignad sak
de fyra dygnen
överflöd på tillfallen
läsa
sina
göra.
De
gevären.
man om kroppen med
att
att halta
liitl
i
till
tidningar
eller
att få,
tvättning. sitta
prata,
Etter vap-
en uppfriskande dusch
i
innan
man
Barberaren har
kö
precis
i
skall
Därute är inget
skyttegravarna.
De väntande
samman
torrdragäs
Få ett tunt vaselinlager igen.
nen sköter
upp
en het fotbolls-
idrott,
ligga
i
inte
ord frän.
ett
till
han
för kamraterna.
pa andra mobiliseringsdagen och sedan
Persedelvård och
ill
stolthet visar
unga damen
fotografien av den eleganta
i
långa
som om
fullt
rader och det
vore
Paris.
Man
smörjer
packar ränselh
Man
i
skall ut
in
sina skodon
med
fett,
lappar kläder.
ordning, och krigaren är färdig. i
själva striden, fyrtio meter frän fienden.
VARDAGSLIV VID FRONTEN
02
ul
som
del eviga slaget,
till
man
en vana.
nit bli
gen
räcker
skiftet
helt
etl
Inte ens
det.
Man
är.
har
en slags fabrik, där arbetsla-
av, att det är
fastän
skifta,
dödsångest
i
Del har hun-
("»ver etl ar.
tänker inte mycket på
den fegaste kan ju gå
mera känslan
varat
i
dygn
lyra
fot
stallet
i
en dag eller cd natt.
Sa är det
den
vardagslag, nio gånger av
i
dä
tionde,
hacka och spade
kommer
ögonblicket, da
at sidan,
känna
och
stadigt på geväret
till
ser
om
Man kan
kan hända.
llere
dygn som
bli
hände
far slänga sitter
med handgranater.
Telen
till
höger
barackerna, tvättning, sängplatminst.
Vem
vet,
vad som
attackerad och avskuren Iran ba-
fram och
del
man
bajonetten
marsch!
och varm mat för fyra dygn -
sen, eller själv ga
bli
lägret,
Men
kanske.
stridslinjen.
»Utan dubblering, höger Adjö med
om
efter
fylla tornistern
Ut
marsch!
tio
inte
vid C.
kunna komina
tillbaka på
Man kan också L. men vem tänker på Man Cesl la guerre!
och vid
kvar därute som »Maccabé» (död),
del.
Säkert inte två
i
kompaniet.
är van, och för resten är en nattmarsch inte alls lämpligt lälle
för funderingar.
där halkai
-
man
i
Visst
är där en
väg,
men här och
hjulspåren och leran eller snubblar pa
en sten och lar nästa Det gäller också
mans gevärspipa att
hälla
tungan
i
näsan.
rätt
i
mun
och
ge sig ul pa sidorna av vågen, for terrängen där är inte
dare hälsosam lör nattliga promenader. rad av langa ibland
t.
o.
Den
är
femte försvarslinjerna.
inte vi-
genomlä
rader av skyttegravar, andra, tredje, in.
till-
fjärde
Och mellan dem
breda halten av det moderna krigets otäcka vegetation, oge-
nomtränglig buskskog av taggtråd, varggropar dolda av
ris
och grenar, minor ined elektrisk kontakt, spanska ryttare
VARDAGSLIV VID FRONTEN
och
frisiska
halt
ett
Sannerligen, inte någon terräng
Ilastar.
genvägar igenom
93
mörkret.
i
Just
i
ta
skogsbrynet gör
man
som
efter
Det trogna fältköket,
ögonblick.
att
följt
kompaniet under marschen, har lagat kaffet härdigt under vägen och bjuder nu på en avskedsdrink före skiljsinässan. Det stannar här medan kompaniet fortsätter ut till första linjens skyttegrav.
Boyau
Frän höger
och ner
led linje
ett
gravar är en institution,
som
dan krigets hörjan. Ännu dem. och ända hände det
i
blev »canardé» på vägen.
i
redan
börjar
förbindelsegraven,
n.
i
hövan
skogen.
i
Förbindelse-
n!
utvecklats högst betydligt se-
vintras fick allt
man
emellanåt,
gå dubbelböjd en och annan
att
Gångarna äro uppkallade
officerare och underofficerare, som
fallit
efter
Namnen
där.
stå
på prydligt målade eller utskurna träplattor på hörn och I väggarna äro också inmurade minnestavvid korsvägar. lor vid platserna, där de fallit.
som ingen. Förbinsicksack, delsegraven är över två meter djup. Den löper Och det är så att den aldrig är öppen åt den tyska sidan.
Nu
är faran för gevärseld sa gott
i
inte ofta det faller
»boches» in
på en boyau, där
man
inte
att slösa
kan
se,
med
om
det
granatskott finns
folk
eller ej.
Men någon bekväm promenadväg är det inte. synnergyttjan och stöter emot vägmörkret. Man halkar i
het
i
i
garna
i
hörnen.
Fågelvägen ut skogsbrynet.
Plaskar ner
men
i
vattenpölar alltemellanåt.
skyttegraven är bara
till
i
förbindelsegravens
1300 meter Iran
mörka och
gyttjiga
sicksacklinje förefaller vägen milslang.
Natten är mulen och becksvart.
bägge
sidor
mörkret och
De
sia
strålkastarnas
komma
Det småduggar. Frän
ljuskäglor
luften att se ut
som
in
vita
fält
i
en kuhistisk tavla.
lysa på skyarna, letande efter fientliga aeroplan pa väg
VARDAGSLIV
94
FRONTEN
VII)
något nattligt bombardemang
till
bakom
De
fronten.
leta
på vägarna bakom fronten efter konvojer och marscherande trupper. Da och dä tar ett batteri upp musiken 75:ornas granater skrälla och vråla över oss
De
luften.
i
ha väl upptäckt något därborta. Ouisst-ouiissssl-bang!
ämnad at Och den hamnade säkert som
var en tysk 120, antagligen nyss.
Tö.orna
bredvid.
batteriet
iiissd, vissla
Man
Del är
sjätte
I
den bodde
kompaniet nu Vår kapten
visst
enligt
skall
De
besätta.
ränseln
på
ryggen,
redan färdiga
sta
tornistern
vid
si-
tar
—
gar pa en mina
i
tysk.
emot rapport (meddelande heter del »De militär etikett numera) frän deras.
dan.
grävde
man fem månader, man gick fram
kompaniet, som haller den del av graven,
avmarsch med
till
Iissd,
attacken för sex veckor sedan, da
till
tredje
falska
i
gevärskulorna över boyaifn.
den nuvarande, som da var
till
det
småningom.
vanligt
sa
som sköto
passerar en skyttegrav, bred. djup och väl inredd
med djupa skyddsrum. iinda
tystna
75:orna,
Det
vänster Iran mellersta lyssnar-
till
— Högg en av deras patruller framför var taggtrad men gar natt — del är bayrare fortfarande milt ingen olyckshänstrax höger börjar polackerna — mingången, Poster avdelas, arbetsmanskap delse — posten.
för,
i
nej,
till
till
».
folk all arbeta alt
Två
på parapeten.
patruller skickas ut för
lyssnarposterna. hälla reda på de tyska patrul-
besätta
om
lerna och se sig
i
världen mellan linjerna överhuvud
tagel.
Yankeen
Sergeant Légéley, pigg pojke.
är en
Det
vrak. utvandrat eller
Då
Gud
vet
till
vad
kriget bröt ut
gick in
som
i
Amerika,
kypare
varit
New-York.
kom han
frivillig,
kallad, skall leda
Före kriget hade han
störtande
blev korpral
eller
Louis och
St.
i
St.
hem med
den ena.
varit
krön
hovmästare Fransisco. första
båt,
Alsace och sergeant för
VARDAGSLIV några veckor sedan.
hans patrull,
man
Det är en
alla
män:
da han går utefter
Pssl
att
komma med
Yankeen
ta
mej!
sin
Också viskas trupp för
Ta mej!
Det
att ä'
det
frän
välja
sinn
min
i
hända
skall
•
uppiggande, da han är med.
hall.
heder
95
är alltid säker på, att det
»Yankcen
något
FRONTEN
VII)
tur.
vardagsliv vin fronten
!ic,
Han
väljer
självskriven
Tången
ut
som
.
nattarbete mellan
till
lyssnare, och två nian
som till
sa
Tången
Bajonett på!
Slamra
Marsch!
mig.
Följ
golt
Moroten
till.
Första patrull: Giv akt. Lediga. ställföreträdare.
är
alltid
linjerna.
med
inte
gevären, när Ni klättrar upp!
som
Tysta
mohikaner
hasa
krigsstigen
på
patrull
mörkret männen sig upp över parapeten och försvinna genom sicksackgången, som lämnats öppen stall radstrasslet. Yankeen har ögon som en katt och hittar på området mellan linjerna sa bra som sin egen säng. Det var nu Han gar rakl för resten länge sedan han hade någon i
i
I
i
I
fram
till
stort
som en granat
hal.
Han
installerar sig
mot kanten av
hålet,
plockar tram
pjeser det är. i
Avståndet
gevärsskott
staka att
morgon,
i
han har
sett
post.
ett
som
allann
som
som
åt
för
vad
höra,
det att sta det.
En-
Någon, som
tror.
aldrig
det är, gar det los några
mitten pa bävrarnas
i
ha
nordväst hörs att
kommer
som
att
stött
ihop,
eller
linje.
det
är
en
Falskt
antagligen.
tätt
kunde
patroner
Elden saktar av och upphör.
gett larm.'
Bävrarna är nervösa har
A.
da och da.
Rätt
par patruller,
i
säkert
hundra meter norrut, ungefär Ar det
långt
för
sa
smälla
något.
etl
stöd för geväret
ett
litet
Långt bort
är
Nattlig artilleriduell
kommunikén
i
grävt upp.
bekvämt, bygger
tillhands och spänner öronen.
kanondunder.
.
Moroten kryper ner
första lyssnarposten, där
la
dålig
röka
och
korv en
natt
i
.
har ont
cigarrett!
flamman av en tändsticka
Dom
tänker Moroten. i
magen.
tänker
han
—
Den som
vidare.
Men
skulle betyda ögonblicklig död.
Tyska linjen är fyrtiofem meter borta och deras närmaste lyssnare kanske lemton. tjugo meter.
Han
ligger
med
örat
mot marken.
Neråt,
där
till
VARDAGSLIV
FRONTEN
VII)
Alldeles säkert, de gräver
vänster, hörs ett kravsande ljud.
därnere.
Nu hör
gungning
i
han,
snarare känner på en svag
eller
marken, smygande
stränger ögonen
väret är osäkrat och färdigt.
gon trampar ner
dom knappt viskar en
ett hål,
Enstaka
honom
—
»Maul halten!»
De sätta ut lyssnarmot ljudet. Steg resten av patrullen, som går. Kanonen där borta norr tar
stannade de.
Det är
avlägsna sig igen.
upp
Nu
röst.
Ge-
ingenting syns.
snävar och undertrycker en svor-
lägger geväret precis
Tyst igen.
men
an-
»Kreutzdonnerwetter!», nå-
tjugo meter ifrån
annan
Han
post.
i
Han
rakt fram.
steg
det yttersta,
till
97
skott.
i
riktning
i
sin melodi igen efter en stund.
Nu prasslar det till gräset alldeles bakom hans håla. En groda kväker svagt, men inte från sumpen borta till i
utan straxt
höger,
intill:
efteråt äro sergeanten
medan en annan
—
i
Strax
honom,
Viskande in
minuter
Har Ni
haft något skoj?»
(Ingen
Lyssnarposten
se'n.
hasar
tur,
-
-
»Non, pas de chance, pas
ingen tysk!)»
Yankeen känner
riktningen på geväret, tar sina två
siktigt efter
sig
upp ur
hålet
för-
män med
och försvinner.
Fnstän han ingenting hör, vet Moroten mycket
Han spänner
vad som händer. snart
komma.
han hinna
En
i
»Deras patrull har
riktning av mitt gevär, ungefär tjugo meter bort.
de boche!
sig,
signal.
hålet bredvid
sin rapport.
åt vänster, för tio, tolv
ligger
i
figur stannar på kanten.
hans öra lämnar Moroten gått,
Yankeens
det är
och Tången
Nu
Ggrrrhh
Bajonettarbete.
Förbannat otäckt egentligen. en hustru änka. pa
och göra?
Et puls,
Ceder3chiulil,
I
—
ett
väl,
Nu måste
bakom honom.
äro de säkert
att skjuta"?
rossling bara.
öronen.
»Där var det bestämt. Det var säkert Tången.
Där blev en mor barnlös,
ögonblick.
Men vad
skulle
han här
c/est la guerrel
väntan på segern.
det
Skall
7
VARDAGSLIV VID FRONTEN
98
Nu komma Då
är
de rakt emot honom.
De gå
allt klart.
Yankeen rycker fram med den Tio steg framåt, djupt höjd, så
mörk mot den något
synas
stilla eller ligger
Timme
efter
med
ner
timme
Grodan kväker
igen.
vidare åt vänster. allra största försiktighet.
hans figur
att inte
Så står han
ljusare horisonten.
mot marken
örat
skall
för att lyssna.
strövar patrullen omkring, den kryper
på alla fyra utefter den tyska taggtrådslinjen och tar noga
märke pa
genömgångsvägarnä
på, var
och
lur
Strövar vidare utefter polackernas
Polackerna
försiktighet.
tyskar, och ställa inte
>
måste inan viska
du
mer
ett
För
kommer
»Det är inte
tätare.
Man
att hälla
ihop
»Moi hoche»
och då.
»Håll käft Tången!
ett
svarar
det efter en stund igen.
»Moi boche» kom-
viskar sergeanten.
tiga karl!»
det envist.
bons boches», snälla
onödan.
i
par ord da
säger någon.
»Moi boche»
Yankeen. Vill
i
förgäves.
Här behövs mindre
linje.
des
patrullen.
i
ligger länge
men
mörkret ännu
blir
kamraterna
inte ens se
(Jag vara tysk
sont
bråk
till
Kort före (lagningen
kan
Den
äro.
den tyska patrullen,
väntar
dugg kvickt,
hall
muggan.
—
karl!»
Lyssnarposterna hämtas in
i
den dålige skämtaren kan
kommer om for
det gäng tysta
att
inånga ut
i
honom.
tyst.
Men
linjen.
»Moi boche»
Sergeanten måste vända
pa gäng.
mörkret.
hålla
inte
aningen av
första
allra
och patrullen smyger tillhaka mot
gryning,
Besynnerligt
Men gryningen
efter
vad
karlarna
sig
se
en sömnlös natt
ger underliga synvillor ibland.
Hår är genomgången kväker
igen,
andra ner
i
graven.
en sekund pa ner
i
till
taggtradsstängslet.
Grodan
och patrullkarlarna hoppa den ena efter den
Kaptenen kommer emot dem och
dem med
sin
ficklampa.
skyddsrummet och ge rapport!
Allt
väl?
lyser
Kom
VARDAGSLIV VID FRONTEN
Men vad
Herrans namn?
i
Kaptenen tänder
lampa
sin
Karlarna äro för inånga!
då
igen,
alla
säckvävsskynket är draget för efter den
kommit ner, och »Vem hela
siste.
i
dar är det?» ropar han och lyser den sistkomne
fridens i
<)<)
»Moi boche!»
ansiktet.
lig
figur
ett
par
trasig fältgrå
i
spräckta
mager och gänguniform, veckogammalt skägg och Det är en
liten
»Moi boche»
glasögon.
hans
hela
är
franska ordförråd.
Kaptenen förhör honom på tyska. »Ni skjuter mig väl inte? Ni skjuter mig väl inte?» är det första han säger. Kaptenen lugnar honom och
får småningom fram histoMannen är polack, från :de landwehrsregementet. Han var ute med en patrull natt, men tappade kontakten med de andra, råkade på ett eller annat sätt upp den rien.
.
.
i
i
franska patrullen ge sig
om
stället
i
känna
till
och försökte, så gott han kunde,
för att inte bli ihjälslagen
förhör
ett första
man
och
med honom.
mest ut av fångarna.
får
säkra på,
bli
morskna
till
ligt att få
Det är
ett
Då
par timmar.
är det omöj-
Man
(med
mentets, brigadens och kårens
— saker, De
som man
om
kunna
de
arrest)
nummer
med
att
.
Det gäller regeoch befälhavarnas
allmänhet har mycket bra reda
följande frågorna
de kunna besvara sätt
i
börjar
par frågor, de måste svara
på, annars bli de straffade
på intet
det,
något ur dem.
ett
förut.
allmänhet vid
i
Sedan de väl hunnit lugna
Frågeformuläret är det vanliga.
namn
håller kaptenen
de inte skola skjutas, bruka de
att
redan efter
staben,
till
underrätta dem, att det är
på
hastigheten,
de oväntat skulle upptäcka honom.
Innan han skickas bakåt
sig
i
vilja,
låter
men
man dem
veta,
inte äro skyldiga
att
och
tvingas.
Att förhöra fångar är en konst,
som
fordrar en skicklig
VARDAGSLIV VID FRONTEN
100
psykolog och
har utbildat många skickliga specialister
Patrullmännen dra några timmars i
Men
nästan vetenskapligt system.
ett
sig
tillbaka
Men Tången har
vila.
inte ro att
om
halmen, förr än han berättat historien
för några kamrater,
och snart
skyddsrum
ett
till
kriget
det facket.
i
för
krypa
in
Moi boche»
och grymtas det av
fnittras
undertryckt skratt längs hela skyttegraven.
Morgon
i
skyttegraven.
Med morgongryningen kommer dimma, en tung guldimma, som sveper in allt som ett hav av bomull.
aktig
Det är
Soldaterna
kallt.
som
paketer, tumla de,
tar en
det
med
bli
man sam man känner
i
efter,
kanismen löper Ingen
Var
tiden.
om
lätt.
i
ryggen för
som om man
Man
bajonetten
att få blo-
att bli fullt
vaken
hor vapen slamra,
sitter
om me-
säkert,
tuggar på en biscuit.
behövs
mänga order nu
vet,
inte
i
fortfarande drömde,
En och annan Det
talar.
man
är,
hav av mjölk.
ett
i
Man
ur skyddsrummen.
vilat, ut
klarvaken. Det är svårt
denna tjocka dimma, det att
Insvepta
sig.
västar, sa att de se ut
akarbrasa och dunkar varann
gäng och
i
som
röra pa
börja
langschalar och uppstoppade
vad det är fråga om.
för
Xagra bära
med bandgranater och gevärsammunition. Man patronväskorna och stoppar tornistrarna fulla med
lador
tiiiin
fyller
handgranater,
framför Alla
sig
på
lägger patronpaket
och granater
till
hands
parapeten.
ögon speja
ut
i
det ogenomträngliga, gulvita molnet.
som hänger framför och omkring dem. Rätt som det är kan man fä se mörka figurer dyka upp framför sig. Gryningstimman är tyskarnas ögonblick som helst kunna
favorittid les
för
marmites
attacker.
Vilkel
(stekgrytorna
granaterna) börja riva upp sina jordkaskader framför
=
ocfa
VARDAGSLIV VID FRONTEN
bakom graven håll till
i
för
att
gaffelbildning.
en attack.
småningom närma
som
sig
från bägge
Det är den vanliga förberedelsen
Men ännu
Vilket ögonblick
101
är
helst
allt
lugnt här.
kunna granaterna börja
falla.
Ett stycke norrut börjar plötsligt ett batteri att skälla,
och liksom hundrackorna
i
en by
stämma en mängd andra
in.
75:orna låta som förfärligt ilskna smårackor, 120:or
och
155:or
som
stora
bandhundar.
attack därborta långt norrut.
Nu
Man
förbereder en
svara tyskarna.
Land
I
VARDAGSLIV VID FRONTEN
102
och är mindre
ligger högre därborta
dimma
ingen
Kanonen stoppar Sa
kommer
så
flitigt.
Ett ögonblick är det tyst.
plötsligt.
men
ett svagt, avlägset,
—
säkert ha de
fuktigt,
kunna skjuta
där, eftersom de
ihållande knarrande av
dä är attacken släppt
Handgranaternas korta smällar höras svagt genom dimman. <>fl
kulsprutor
tiotal
lös.
Kulsprutorna tystna den ena efter den andra. der det,
att
baka
sin skyttegrav igen?
till
lyckats.
Bety-
attacken lyckats, eller att de våra måst gå
stället
I
Nej,
kanonen
tiger,
till-
då har den
börja de tyska batterierna sin musik
—
förberedelse för motattacken.
Nu
En kylig morgonbris börjar blåsa och dammar ren landskapet. Nu gäller artilleri skall börja hamra pa här. Man är
lättar luften.
sopar undan dimman, det,
om
deras
men käkarna bitas ihop. och hjärtat dunkar Men allt är lugnt.
inte rädd.
for-
tare av spänningen. El
sväva
par Iranska seroplan
t
att
komma
ta
märke pa dem och känna
tillbaka
två tusen
En
i
sin
kretsar och
igen dem, då de
frän sin rekognoscering.
Sedan
stiga de
på över
meters höjd.
dem
av
blir
rökmoln
—
lugnt
med
sätter
han
neråt
spiralflykt och styra in (iver de tyska linjerna
i
vita
på stor höjd från
sig
en stund över trupperna för att ge officerarna
sa
tillfälle
upp
komma
fram över linjerna, sänka
station
snart
upptäckt och omgiven av
shrapnelskrevader. sina
observationer,
Men
flygaren
antagligen
små fort-
reglerar
däruppilran.
artilleriets eld
En saucisse (korv = balon captif) skjuter upp över skogsranden på tyska sidan, några kilometer bakom frontlinjen.
Man lämnar
man
täpper
till
gluggarna
i
parapeten
blott ett litet hal för utsikten.
ser
genom
gluggen.
Vajande
med
stenar och
Det är inte mycket, gräs.
ängsblommor.
VARDAGSLIV
FRONTEN
VII)
med
sen apis, självsådd klöver, stolparna
103
taggtråd, det gra*
med
natupplöjda ödelandet mellan linjerna, bär oeh där fläckar
som
vissna vallmor; det är franska soldatmössor,
Och
tappade under någon attack. tyska linjen sin
på andra sidan, den
där,
som en svag grågul höjning
bakom
gräset
i
ståltrådsbarrikad. Inte
en levande varelse
upptäckt nattens
i
Jo,
sikte.
par korpar
ett
—
framför den tyska linjen
kretsa över en fläck
Men utom
den tyske lyssnaren.
offer,
de ha
dessa flygande begravningsentreprenörer synes inte
ett liv.
Kaffefrukost.
Faran är kaffet).
Och nu kominer
över.
Vad
är
med
det
hålla på att spilla ut
om
något.
och
först gick
»Ser
I
det,
för
'Lösen?'
'Har
—
du
De
jus
(le
få
att
tala
kom vi boyau'n en lång rädda, med spa't. Ratt som vi gick kring i
i
på en sabla major, en stabsmajor
vi
nu
ä'
Ducuir
=
så de
flina,
och ha bråttom
kaffet,
Ducuir
inte
»spa't»
cuistots?
gubbar, där
kom dom
en hörna,
les
överallt.
och
gapa'
Ducuir, 'nå'n lösen har jag inte,
säger
svara'
tyckte
karl?'
lösen,
Så
han, må'tro:
inte
ett
majoren.
men
va'
ljud. 'Nej',
—
sa'
jag har spa't, och
det blir kallt!'»
Patrullmännen
skyddsrummet.
medan de andra
från
Några
spanare
dricka kaffe
Kaffet är tämligen ljumt, får ersätta
natten
men
bli
med
gäspande ut ur
kvar vid gluggarna, bröd,
ost
och »apa».
starkt och uppiggande.
Det
både tvättning och tandborstning.
Var och en går
till
sitt
ju inte arbeta på parapeten,
med
tumla
de nya skyddsrummen,
arbete.
men
Pä dagen kan man
det finns nog att
att fläta
vidjemattor
till
göra
skytte-
VARDAGSLIV VID FRONTEN
104
gravens botten och
Och framför
allt
att
göra boyaifn djupare och bredare.
mingången.
nu än på natten, då
är tystare.
allt
»Lösen bar jag
Arbetet därnere hörs mindre
Inte,
men
Gängen
skall
vara
jag har spa't»l
färdig den Femtonde, och det fattas minst tjugo meter, och del g;ir inte fort att arbeta därnere.
en
forslar
man måste
undan jorden.
En man
Gången är smal och
gå böjd eller krypa.
Svårigheterna
gräver, och så låg. att är<>
nästan
VARDAGSLIV
som de voro
lika
stora,
lian
grävde sin gäng
men
bättre verktyg,
Man
buller.
man
stannar
med
har han en
frisisk
dad kring en
om
bakom
gevär
att
Den
man
Och
till
hands
med taggtrådstrassel, linämnad att spärra pas-
är
Har
gångarna skulle mötas.
en på var sida
därnere,
Därför
stött ihop.
grävaren.
häst, en rulle
träställning.
det post
står
Det är mycket någonstans mingång på med en för att lyssna.
Ibland har det hänt,
står en post
sagen,
man
kravsar undan jorden så ljudlöst som möjligt.
Då och då närheten.
Visserligen har
d'If.
det gäller att inte göra det allra minsta
möjligt, att de också hålla i
105
av Monte Christo, då
för greven
Chateau
i
FRONTEN
VII)
det en gång hänt,
om
den
frisiska
hästen.
Översten.
Här kommer gubben!»
»Ssst!
Minsann, det är översten
graven.
Gubben i
själv,
Han hoppar vattenpussarna med hjälp av
vande med långa största
viskas det
ser ut
steg.
att
ha
blivit
genom
kli-
stavsprång över de sin
långa knölpåk.
år yngre för var
ett
skytte-
som kommer
månad
fält.
»Go
morron,
morgonkvisten? »Present,
Hur har Ni det? Kyligt på som heter Léger?»
pojkar!
— Finns här en krabat,
mon
colonel!»
Tången
stiger
fram med han-
den vid mösskärmen.
»Vad var det du hittade på
Kom
halande in
med en
i
förra veckan,
boche-officer
stod på regementsordern det!
Och du
som
min gosse?
fånge,
äh?
Va' blir du nu, då du varit två gånger på ordern?
de premiere att
äta
Ur
classe!
av
sina
Poilu
Och på torsdag gör du mig den äran
middag med mig! en
Det
är éléve poilu förut.
>
många och
rymliga fickor plockar
VARDAGSLIV VID FRONTEN
106
översten fram en stor kokard
på »Tångens»
Han
ration.
liar
mentsordern
poilu
inrättat
man
Var
dag
femte
omnämnd på
(poilu-elev),
rege-
andra gången det klassens
(första
bjuder översten de nyutnämnda
middag
i
det är inga tråkiga tillställningar.
allra finaste
ordenskapitel på
lilla
de l:ere classe
poilu
poiliferna av första klassen på
Och
eget
sitt
blir éleve poilu
blir
.
I
republikens färger och fäster
Den, som en gäng varit
regementet.
händer,
i
Det är hans privata ordensdeko-
mössa.
sin »villa»
i
lägret.
Översten är den
och behagligaste värd, kamratlig och gemytlig.
Han har förstått att vinna soldaternas hjärtan helt och hållet. De ha också sett, vad han duger till som officer, honom. Om han gav order att ga på händerna fram mot tyska linjen, skulle de inte tveka ett ögonblick, och vore han fara, skulle o. m. de stympade och sönderskjutna springa upp eller t. och ha
ett
orubbligt förtroende
till
i
hasa
sig
fram
för att försvara
honom.
som Men dessemellan genom skyttegravarna:
Detta är vardagslivet under positionskriget, sådant
en
krigskorrespondent kan få se
komma attack
högtidsdagar, da budet flyger
kl. 9.15.
Då
hundratals kanoner timme efter timme
hamra på de tyska upp
oeli
vetet
det.
ställningarna,
infanteriet störtar
tills
de
med
upp ur skyttegraven,
mellan linjerna, där gevärskulor
vissla,
ens höra ut
i
hel-
handgranater
och granatkartescher krevera, fram mot de tickande, knar-
rande
kulsprutorna,
fram
genom
taggtradssiängsel,
över
varggropar och spanska ryttare, mot häcken av bajonetter i
skyttegraven pa andra sidan.
Da
ser
man
krigets
hemska
VARDAGSLIV VID FRONTEN
verklighet,
kunna
ta
dess
grymhet
och
lidanden,
107
då skulle
man
en hel och fullständig föreställning om, vad kriget
verkligen är.
Men sådana dagar Den
tar
man
slags högtider fira officerare
inte
emot besök av
och soldater för
civila.
sig själva.
XI.
I
en belägrad fästning. Augusti 1915.
För dem, som syssla med krig som vetenskap, mätte det sista året
ha
varit oändligt begreppsförvirrande.
Inga
beräkningar ha hållit streck, nya och oväntade faktorer ha dykt upp.
I
stället för
man
de stora avståndens krig. som
väntat sig, ligga motståndarna pä sina ställen fyra och genomsnitt på hela fronten i fem meter frän varandra
—
kanske
150.
Handgranater och mörsare frän Louis Philip-
pes tid spela större
roll
som
skjutande grova kanonerna.
medlens lighet.
tid I
förstörelseverktyg än de långI
de snabba fortskaffnings-
borde kriget utmärka
sig för
en oerhörd rör-
stället är det ett stillastående befästningskrig,
femtio meter räknas
som
ett stort
där
framatryckande.
Ständigt tvingar behovet fram nya framsteg
i
teknik
och krigsvetenskap. Jag tänker särskilt på, huru en gren av krigsvetenskapen, befästningskonsten, på några dagar såg hela sin bygg-
nad ramla för några brisantgranater frän »Tjocka Bertha» och hennes mindre syskon.
Da gjordes på några
ta
veckor,
kanske dagar, en av de största kraftansträngningar, krigs historien
känner.
Ett
helt
nytt
befästningssystem
bygg-
des upp och tillämpades på alla landets fasta platser.
I
Vem ett
det var,
ämbetsverk
EN BELÄGRAD FÄSTNING
109
—
som skapade det, vet jag inte en stab, en ensam man. Krigets stora snillen
eller
äro nästan alla anonyma.
Det var
kraftprov av impro-
ett
visation och anpassning, de två egenskaper,
som räddade
Frankrike 1914.*)
Det system, som
föll
med
Liéges fort för
litet
mer än
ett år sedan, var berg-, pansar- och betongsystemet.
kärnfästning,
med
i
med
allmänhet en stad
ett
urmodigt
En
citadell
magasiner, expeditioner och kaserner, omgiven av en
vid ring fort på kullar eller berg.
Varje fort var en enhet för sprängt
berget eller grävt
i
djup grav.
Det inre av
i
fortet
Innerst själva fortet,
sig.
jorden, omgivet av en bred,
en labyrint av gångar, myn-
nande ut i pansartorn, ammunitionsrum och manskapslogeBenämningen pansarforn är rätt oegentlig; källare Det är nämeller snarare brunn vore mera beskrivande.
ment.
ligen ett djupt hål
i
berget, avdelat
tre
i
våningar; underst
tcrnbrunnen, där ammunitionen förvaras, luftpumpen
dri-
mellanvåningen, där sidriktningen verkställes, och slutligen övre våningen, som är täckt av pansarkupolen, infattad i betong, och ytterst svagt höjer sig över ber-
ves, o.
s.
v.,
Där uppe
get eller jorden.
står själva
kanonen med myn-
ningen just utanför pansaret, där haller också större delen av servisen till. Tornen äro grupperade fyra och fyra i
batterier och
förbundna genom telefon med observations-
tornet, där officerarna leda elden.
På bergets
sluttningar
runt omkring själva fortet ligga batterier för rörliga kano-
ner och haubitser, nition.
*)
med skyddsrum
för
manskap och ammu-
Därutanför en krans av skansar för infanteriet.
Initiativet
till
anläggandet av befästningssystemet togs nog ur-
sprungligen av general Sarrail.
110
De
EN BELÄGRAD FÄSTNING
I
på sådant avstånd,
olika forten ligga
de kunna under-
att
stödja varandras eld.
Med en
med
en sådan fästning åtminstone
eller
Men den
der.
och goda förrader an
tillräcklig besättning
som
sin fortkedja sa gott
ointaglig,
stånd att hejda en fientlig armé
i
1914 blev det
sjätte augusti
att artilleritekniken
med
i
måna-
ens klart,
hunnit så långt förbi befästningstekni-
ken, att inte ens den starkaste betong och det tjockaste
pansar erbjödo
ett
skydd, värt
om.
att tala
Att alla hittills
som värdelösa mot
existerande fort voro så gott
nya
det
krigets artilleri.
Man
stod inför en helt ny problemställning.
längre
inte
att
det
trotsa
fientliga
artilleriet
Det gällde
genom
skydda sina egna pjäser bakom ogenomträngliga Det hade visat dölja dem.
Döljande betäckning
de funnos.
var,
fel
pansar.
Det fanns bara en utväg:
sig ogörligt.
Fortens största
att
på skyddande.
fienden visste precis, var
att
Sa snart han kunde
brisl
i
att
upp
fa
tillräckligt grovt ar-
inom skotthåll, var fortet dömt Rörliga kunna däremot döljas pä de mest oväntade platser tilleri
batterier i
terrän-
gen.
Upptäcker fienden dem, går det jämförelsevis
lätt att
flytta
dem
till
en annan ställning,
EfTektiva skydd tilleri
eller
manskap
kunna däremot i
Oiagasiner, expeditionslokaler
struera skydd, •Jag
som motstå
icke
Men
strid. o.
s.
för
användas
är det möjligt att kon-
v.
det starkaste artilleri
har tillbragt några dagar
den nya typen. Verdnn, och
i
satts
för ar-
vilande manskap,
i
världen.
en belägrad fästning av i
att
tillfälle
bese såväl själva Itärnfästningen, citadellel
i
grundligt
staden,
som
de yttre försvarslinjerna.
rat. i
VerdOD är belägrat av tyskarna, men ingalunda cerneFrän nordväst till sydost ligga tyskarna omkring staden
en halvcirkel, vars radie varierar mellan femton och tjugo
EN BELÄGRAD FÄSTNING
I
Den
kilometer.
andra
halvan
111
av cirkeln är fullkomligt
öppen.
De
starka råttgrå militärbilarna susade fram
som
Marne-slagfältet
För dem
aeroplan.
upp
det att hinna
gällde
finns ingen
vagnens prestationsförmåga.
genom
ett fientligt
annan hastighetsgräns än
Vi foro
genom ruinerna
den olyckliga byn Rembercourt, den sydligaste punkt, skarna här nådde under framträngandet
av ty-
augusti förra året.
i
upp på nytt, tak hade lagts här och där, men det mesta var ännu sorgliga spillror. Några få gubbar och kvinnor förrättade sina dagliga sysslor bland På fälten var skörden redan bärgad och unga ruinerna. Där voro pojkar och gamla män körde plog och harv. Ett par hus hade byggts
En
spåren av slaget redan nästan utslätade.
här och där, några stolpar
med
djupa runda hål
ställning,
i
rostig taggtråd, en artilleri-
jorden efter granatkrevader,
Och här och
knippen av mauserpatroner, granatskärvor. där
i
ett klöverfält,
gravar
med
skyttegrav
bit
vid vägkanten eller
enkla träkors, omålade
en nyplöjd åker
i
Pä
eller svarta.
ven en röd fransk kepi, en kyrassierhjälm
gra-
en pickel-
eller
huva.
Sedan upprätt,
Här
stod
vi
passerat Beauzée, där knappt
kommo i
vi
i
in trakter,
som
ett
hus stod
skonats av inkräktaren.
Marneslaget den högra franska flygeln, stödd av
fästningen Verdun.
Den sina
med
lilla
garnisonsstaden dök upp
gamla stadsportar. bajonetten
som voro med
i
högsta hugg.
oss,
med
sitt
citadell
och
Skyltvakten vid porten hejdade oss T. o. m. stabsofficerarna,
måste visa sina papper.
Vakten skyldrade gevär, och
vi
körde
in
i
»Fortsätt!»
staden.
Nedför
branta gator mellan ålderdomliga hus, uppför nya backar,
112
I
EN BELÄGRAD FÄSTNING
Det inre av kyrkan
i
Beauzée efter tyskarnas besök.
I
EN BELÄGRAD FÄSTNING
genom en järngrind
en skyltvakt och halt mellan
förbi
några kasernbyggnader.
113
voro
Vi
citadellet.
i
»Mina herrar», sade stabsmajoren, »general C, kommendanten i Verdun, ville gärna ha äran hälsa Er väl-
komna
till
På en
som
sin sektion.»
bred, hög vall lågo några byggnader,
Då
expeditionslokaler.
vi
kommo
att föns terna
voro barrikaderade
ralen är väl
gömd och skyddad»,
än Ni
med
som sågo
närmare, sågo
sandsäckar.
sade en av
oss.
svarade stabsofficeren och tog av
tror»,
till
ut vi,
»Gene»Bättre
vänster
och gick ner för en trappa, som förde ner under vallen, djupt, djupt ner
jorden, 10 meter under ytan.
i
Där nere öppnade
sig
en lång rad väldiga valv, fulla av
slamrande skrivmaskiner, officerare vid skrivbord och kar-
kommande och gående ordonnanser och
tor, telefoner, lister.
Ett väldigt underjordiskt militärkontor,
stab och expeditioner.
cyk-
Verdunarméns
Kär var centrum i hela den väldiga alla Verdunarméns rörelser,
mekanismen, härifrån leddes hit
inrapporterades, här antecknades och klassificerades alla
händelser på och
bakom
dess front.
Hit
kommo
aviatörers
och observatörers rapporter och fotografier, protokollen
med
förhören allt,
tyska fångar och desertörer.
Här
visste
öm
man
som kunde vetas, om dem på andra sidan. Härifrån om mat och kläder för varenda man bland de
ordnades .
.tusen
gevär.
armén, ammunition för varenda kanon, kulspruta, Ett underbart maskineri, där vartenda hjul och vari
enda kugg fungerade mönstergillt. »Här,
förstår
Ni,
mina
herrar», sade stabsofficeren,
man
tämligen väl skyddad för granater av alla kalibrar. Först ha vi 10 meter jord över oss, se'n vallen, som Ni såg, »är
och ovanpå den de gamla expeditionsbyggnaderna, fyllda
med sandsäckar och
sten.»
Mellan skrivmaskinernas slamrande rader förde han Cedenchiöld,
I
väntan på segern.
114
EN BELÄGRAD FÄSTNING
I
oss
ett
till
—
plankor
rum
litet
eller
avbalkning av nakna omålade
det allra heligaste.
Därinne
i
rum utan andra prydnader ån
ett kalt
mannen, som bar ansvaret, hjärnan,
salt
kartor,
tänkte oeh
s<>m
bestämde för tnsenden. Generalen reste
sig
bakom
skrivbord.
sitt
En
liten kraf-
byggd man, rak och styv, med skarpa genomträngande ("gon. smal. bestämd mun under den stubbiga gra mustatigt
Det skulle
schen.
med
inte vara roligt alt sta inför
dåligt samvete.
»Mina herrar, jag (inskar Er välkomna.
Er
den mannen
se sa
mycket som
Jag skall
möjligt av fästningen, sa
lata
Ni kan
;itt
Er en föreställning om, hur försvarsduglig den är. Vad på mig beror: sa länge jag bar en inan och ett skott Kapten P., var kvar, kominer jag aldrig alt uppge den! god och visa herrarna omkring de undre gallerierna. bilda
—
i
Audiensen
var
slut.
Mänga gånger under de
dagar.
Verdunarmén, måste jag tänka på den jag gamle mannen det kala plankrummet, djupt nere jorden, Hur alla dessa tusendit dagsljuset aldrig trängde fram. tillbragte
vid
i
i
tals
män, vagnar, hästar, kanoner oeh aulomobiler rörde hans vilja. Kapten P. log oss först en lur omkring expeditionslo-
sig efter
kalerna.
»Det här är ju rätt
för säkerhets skull
trappan,
någon
om
jag
far
ha
vi
solitt,
en våning .lag
be.
som herrarna neråt.
till.
beklagar,
att
trappan,
ständigt
var delta säkert
'A
simmande
i
djupare.
eller 4
Äntligen nådde stud.
Men
Den här inte
finns
hiss.»
Hissen kunde verkligen ha behövts. lade
det
ser.
vi
Var
det
Runt, runt vindförra
10
meter.
gånger så mycket.
bollen.
elektriskt ljus.
Därnere var en hel
lilen
(iatieysteinet var det
ame-
rikanska, långa raka avenyer skuro vinkelrätt
med
regel-
EX BELÄGRAD FÄSTNING
I
H5
bundna avstånd de mera tättlöpande gatorna.
Det var det
underjordiska Verdun.
»Här är »både den
faktiskt plats för hela staden», sade officeren,
civila
och den militära.
Och
inte
ner och söka skydd för några timmar, utan
som där uppe under
vidare
om
bardement,
sä
ett
skulle
månads-
vara.
bara
krypa
att
att leva sitt liv
eller årslångt
Hittills
ha
vi
bombe-
inte
hövt det.»
Här funnos nya expeditionslokaler, Bostadsrum för officerare.
lika stora
som de
däruppe.
»Detta är generalens rum», sade kaptenen.
har inte
vattenkran
med
»Men han
Kala träväggar, en enkel järnsäng,
flyttat in än».
— lika spartanskt
handfat, det var det hela
som hans kontorsrum däruppe. Vi gingo genom galleri efter galleri med rader av järnsängar. Här och där en anslagstavla: :nde artillerirege.
mentet, niet.
.
:te
.
kompaniet,
••
.
:de ingeniörkåren;
-:de kompa-
dag som
helst, ordnat,
Allt färdigt att flytta in vilken
planerat, så att varje soldat genast skulle finna sin plats.
Matsalar och kök för manskap, sjukhus
tionsrum och förbandssalar. Frisk luft susade
ningen.
Gallerier för
den
med
opera-
civila befolk-
genom de underjordiska gatorna
från ventilationsgångarna.
Vi
gingo vidare
Igenlödda galleriets i
en
liten
Andra
valv
»singe», apa,
vin, fat
på
fat.
som
fyllda
någon
nom
in
förrådsgallerierna.
i
stodo staplade ända upp
spårvagn av
att
lådor
Kilometer efter kilometer vandrade
lätt sak,
om
till
dem på löpte med konserverat
forsla
det heter på soldatspraket, vidare
lan mjöllådor och vinfat. bli
kommo
med mjöl
lådor tak,
mitten.
kött,
och
—
Svälta ut
vi
Verdun torde
melinte
det verkligen en gäng lyckades ho-
mitt emot att eernera fästningen. Vi
kommo
till
en annan del av den underjordiska
sta-
110
EN BELÄGHAD FÄSTNING
I
den. där maskiner slamrade och svettiga arbetare sprungo
om
Där funnos
varann.
verk, två stora kvarnar,
behovet, vidare
av stadens fem elektricitets-
tre
som malde säden
för det dagliga
Ett bak var just avslutat,
ett stort bageri.
och officeren, som kommenderade bageriet, bjöd oss på varmt, förträffligt bröd.
»Är han något slags bagare
frågade den mest oskuldsfulle av de amerikanska journalisterna, då vi
»Han
gingo vidare.
och
kaptenen.
bar
fredstid?»
i
är en utmärkt organisatör», svarade
använts
organisera
att
nya inrättningar, nu senast bagerierna.
I
en hel del
fredstid är
han
en av Paris' mest kända advokater.»
Jag kan inte räkna upp derjordiska staden. tor,
som
ningar
sägo därnere
Trådlös telegrafstation
fungerade
dag och
natt,
med
i
den un-
egen mo-
bad- och duschinrätt-
o. s. v.
Så ser det ut är fästningens tala
allt, vi
om
dess
hugg och
ge,
i
det inre av själva kärnfästningen.
mage och
hjärna.
I
Det
nästa kapitel skall jag
armar och ben, som sparka och
slä,
parera
de rörliga batterierna och infanteriställnin-
garna runt omkring.
XII.
Kriget
med hacka och
spade. Augusti 1915.
Det är
uttryck,
ett
fronten,
om
sina soldater:
»Ils
att
sällan säga,
deras
att
de äro tappra
sont des bons remueurs de terre.»
gräva upp
(De äro duktiga
att
som man hör om och om igen vill säga något berömmande
när en officer
vid
—
män
jord.)
Man
att
det
om.
Näst tapperheten är också förmågan viktigaste
ytterst
äro goda skyttar, och aldrig,
det är en så självklar sak,
skulle vara löjligt att tala
allra
dem
hör
soldategenskapen
i
detta
att
gräva bra den
Grävning
krig.
är ju inte den angenämaste och roligaste delen av soldatutbildningen.
Jag minns nog, vad
det
ordertavlan:
på
stod
vi
brukade säga, när
»Första kompaniet tre dagars
batterigrävning på Hammarnäset.»
Men
de primitiva batterier,
vi
hackade upp
i
Hammar-
näsets steniga jord, liknade dem, jag sett på västfronten,
ungefär som en ryggasstnga liknar en skyskrapare. färdigheten och omfånget av de
Konst-
moderna fältbefästningarna
äro lika storartade.
En
officer
uppskattade längden av
alla
skyttegravar
och förbindelsegravar, som franska armén grävt, kilometer.
Jag tror
inte,
att
till
35000
siffran är överdriven.
Men
KRIGET MED HACKA OCH SPADE
118
ha de
därför
visst
Där de
ständigt vidare.
skyttegravar,
eller
grävt
inte
gräva nya förbindelsegångar
inte
de
förbättra
gamla och göra dem
de
bekvämare
och
sysselsättas,
det duger inte att ständigt bara lata
och vänta pa.
mera
ändamålsenliga.
miljon dagsverken under
månader
tio
Det bör ju ge något
dagsverken.
måste jn
Folkel
Om man
något skall hända.
att
de
arbeta
överallt
färdigt,
dem
sia
räknar en
300 miljoner
blir det
Jag vet inte
resultat.
något annat än de egyptiska pyramiderna, som kan stå
med
jämförelsen
gigantiska
det
befästningsarbetet
man häpna
Ideligen under resorna härute måste
fronten.
och säga:
Vilket kolossalt arbete!
Innan jag
om
mycket
reste ut, trodde jag. att jag hört
alla
dessa befästningsarbeten,
tänker
den
antagligen
kärälskeligc
och
jag
att
om. hur de sågo
fullständigt klar uppfattning
samma
vid
ut.
läst
sa
hade en
Och
det-
Jag
läsaren.
fick emellertid klart för mig mitt misstag redan första da-
Huruvida jag därför kan ge Kr något med av mina
gen.
nya föreställningar, är
en annan fråga.
ju
Det avgjort starkaste av ii
i-
man
där
ångare,
vet,
atlanterångare förr
Man
om
bar känslan, verkligen mig.
hänt
på mig
som gu för
att
i
k
det
innan
gevärskula
Tirpitz
v.
skulle vara
slapp
lös.)
något extraordinärt,
En enda gång bar
olycksfall skedde.
en
slarv!»
ordentligt
i
världen,
en
naturligtvis
pep alldeles
det
framför näsan
förbindelsegrav, mellan mig och en major. framför mig. Min första tanke var: Vad är det
ett
varit
Mag menar
.
en
ur tåget.
som
ett
i
att
.
modernaste säkerhets
de
alla .
har härute,
Ungefär som på en atlanter-
att
anordningar äro vidtagna
man
alla intryck,
det av absolut säkerhet.
en
I
Ungefär
som
stängd, så att jag
skyttegraven känner
om
en
pa
hållit
man
sig
kupédörr att
inte
ramla
ut
ungefär lika säker
markörgrav pa en skjutbana.
Kulorna
vissla
KRIGET MED HACKA OCH SPADE (iver
en
komma falla
den
allt
åt
men man
emellanåt,
en.
I
vanliga
en tysk brigadgeneral eller
vet,
att
de inte kunna
någon gång kan det ju
in att lata sitt artilleri
beskjuta
den skyttegraven, sina förgiftningstrupper
Vid utsiktsgluggen
vad truppslaget heter) gaser,
—
fall
119
och låta
sitt
granater och sticka
linjens skyttegrav.
första
pusta
infanteri
med
kerhetskänslan da, det farenhet av.
i
dit
stinkmoln av kvävande
fram och kasta
dit
med
sä-
ännu ingen personlig
er-
springa
bajonetter.
har
jag
(eller
Hur
det gar
KRIGET MED HACKA OCH SPADE
120
Det finns emellertid lokaler så nära som tusen meter
— och mindre —
bara känner
inte
också verkligen är lika oåt-
utan
säker,
fullkomligt
sig
man
frän tyskarna, där
om man
komlig för tyska granater, som
på Rosen-
sutte
bad och drack grogg. Jag talade
däremot
av
lande trupperna rade de
listiga
i
brukade
kriget
byarna bakom
tyskarna ut
allt
En by
bombardera byn.
och ligger den
kommer man tillräck-
Den
fullt
Men
linjen.
är ju
ett
mål
gott
eller
Och
byn inkvarterade trupperna och rande
i
byar.
som
för artilleri,
Minliga
i
stora
att
att
eller intill
i
rymma
de
allt
fortfa-
ligga långt ifrån det tyska artilleriet eller
systemet har sina olägenheter.
som gör
skada,
detta fallet är det sant. alle
man
ibland s;nit.
hunnit ner
raka att
ställa
Det
säger
man
Men
till
en
del
varannan dag.
det,
väljer
en
bara
den
första
Och
på fronten.
Men den Nu förargelse.
tyskarna äro så metodiska
eller
är
i
Innan den andra hinner tram. ha
skyddsrummet.
i
kan
törsta
är
människor,
det atl
de
ju i
punkt på en bestämd tid, var Och da man kommit underfund med
allmänhet beskjuta en
man
i
mot-
tillräckligt starka att
Sådana användas
av någon annan anledning endast sällan bombarderas.
granaten
kan
berg.
ett
undvika olycks
vidtog, för att
tillräckligt
de grövsta projektiler.
det funde-
källrarna
händelser vid dylika bombardemanger, var
byn bygga skyddsrum,
vi-
bombfria.
man
första åtgärd,
inkvartera de
emellanåt och togo sig för
nödfall skjuta efter karta.
i
man
gömd bakom en skog
bondgårdar äro sällan
stå
att
ar-
fientligt
kunna skydda, om man använder
alltid att
början
I
man
omöjligheten
och arbete.
tid
att
om
Vilande trupper
av tillräcklig kaliber.
tilleri
lig
föregående kapitel
i
skydda stridande trupper mot
effektivt
fullt
\iss
annan promenadplats den
tiden
]>a
KRIGET MED HACKA OCH SPADE
dagen
en middagslur
eller tar
än en gång har det hänt
lämna en
plats,
och dit?
Dä
i
121
skyddsrummet
oss, att vi gjort oss
då officeren där
i
ordning
att
Ni gå
dit
»Skall
sagt:
Mer
just då.
är det bättre att vänta en stund och dricka
med
på den och den platsen, som Ni måste gå igenom, mellan 5 och 1 / 2 6.» Och mycket riktigt, på slaget fem kominer första granaten ett
vin
glas
mig, för de skjuter
alltid
susande och vrålande över oss och ramlar ner och kreverar
Och halv känna till de
(om den kan)
just där officeren
sagt.
musiken
Så det gäller bara
att
slut.
förhållandena och rätta ett
men
skämt,
flera
sig
lokala
Detta kan låta
därefter.
som
jag har under dessa få dagar redan sett det
gånger och hört det omtalas
Men
sex är
otaliga.
det händer ju allt emellanåt, att de ändra vanor
på olaga tid. Och dä bo i. Därför har man
byarna ohälsosamma
eller skjuta
bli
ställen att
sörjt för de vilande sol-
daternas säkerhet på två i
barackläger
nom
att
eller jord-
sätt.
Dels
genom
och riskojor
i
permanent inkvartera dem
att
gömma dem
skogarna.
Dels ge-
absolut bombfria
i
skyddsrum. Jag såg en sådan underjordisk kasern, där
.
.
:de in-
fanteriregementet bodde, eller rättare sagt, den del av regementet,
som var »hemma» på
linjens
skyttegravar.
Det var
i
läsidan av
ett
som de
vette från tyskarna,
fyra dagars vila från första
berg, d.
grävt sig
v.
in.
ungefär femtio meter jord och sten, vilket
s.
den
Till
sida,
som
tak hade de
lär vara för
myc-
ket också för den mest energiska 42 cm. granat att tränga
Planen
igenom.
i
kasernen var återigen enligt det ameri-
kanska gatusystemet, rakt in
i
tre
breda avenyer
berget, vinkelrätt
eller gallerier
skurna av smalare gator.
gingo Ge-
nom de breda gångarna kan hela regementet komina ut Utefter och in på, jag har glömt hur många, sekunder.
KRIGET MED HACKA OCH SPADE
122
mindre rum stöttade
halmbäddar
voro
gångarna
han hade en
hel del gruvarbetare
Dem
lärt
kamraterna yrket.
hade han gjort
hade regementets
börjat
artist
i
han funderade
att
Genom
kasernen.
man
när
är
som
var de
visar,
hitta
över den. sa alldeles
man
närmare
fram.
artilleriställningarna
knappast
—
d.
v.
s.
om man
skulle hitta,
och annat falskt
skylda av en glänta
ett
ett i
om man
Och dock alla
nog
ginge rakt
terrängen
är
Det enda,
kalibrer.
ginge där ensam, skulle vara
de äro nämligen inte
batteri,
Dem
dolda som de riktiga.
man
finner
har någon med.
Pa egen hand skulle nian
äro.
dolda äro de.
vid
—
tyskarna,
om man
en enda kanon, också
pepprad med pjäser av
grafier av
bo.
krig.
i
längre
Litet
Och sämre kan man
två månader.
färdigt på
dräne-
Det hela hade
ringsrör höllos golv, tak och väggar torra. gjorts
ingångarna
(iver
dekorativa målningar.
f^öra
lägga in elektriskt ljus
all
regemen-
i
utomordentligt fack-
var
Arbetet
minnas, översten talade om.
vill
Översten
arbetsbasar, och de hade snart
till
Pa brädfodringen
mässigt och väl gjort.
på
Gångarna
v.
s.
med propps och
talade om, att
jag
o.
delvis brädfodrade.
tet.
Och
telefonrum
för officerare,
Dessutom
manskapet.
för
har Ni nog
par kärrhjul och
ett
par tunna, avhuggna
sett
fullt
ett
sa väl
otaliga foto-
kaminrör, nödtorftigt eller
träd.
uppställda
i
skogen.
Det verkliga batteriet står däremot oftast under jorden
—
en svag upphöjning
man
är det enda.
i
marken som en
ser av pjäsen.
är av grova stoekar. och ovanpå vuxit
ihop
med
potatiskällare
under jorden,
den
bredvid att
Låg potatiskällare,
Taket
dem
i
potatiskällaren
ligga grästorvor,
omgivande gräsmåttan. bo
artilleristerna.
1
oftast
de äro fullkomligt skyddade.
1
som
djupare sa
långt
närmaste
KKIGET MED HACKA OCH SPADE
skog digt
eller
bakom
beredda
en kulle vänta hästar och kuskar, stän-
att flytta
grävd ställning,
om
täcka och skjuta in
pjäserna
till
jag
åtta
månader
sett.
sig
på denna.
i
samma
ställning
De tappra fågelskrämmorna och
ser.
att
en annan, redan färdig-
det tyska artilleriet
raka upp-
skulle
Men mänga
av de batte-
äro sä väl dolda, att de statt sex och
rier,
få skott
123
haft en
utan
att
o.
m.
enda gäng
en
det falska batteriet
man
på
sig
och
det
är
förståndigast att exercera
inte
t.
Varav
särad. vid
man
artilleriet.
Vid de falska batterierna skal! inan helst undvika att sitta
och läsa
utsatta
skrämmor äro
sin
tysk
för i
som
Men da
De äro
serviserna
v
t
,esta
som
inte
vidare kännbara.
blivit förstört sex gånger.
oftast
av fågel-
avlagda uniformer, och kaminrör äro så
förlusterna
sådant,
morgontidning. eld.
Jag har
billiga, sett
ett
KRIGET MED HACKA OCH SPADE
124
Då
batteri
ett
och
ett
tystnad heter det
i
WolfTs telegram),
annat franskt batteri börjar hamra på det skjutande
—
tyska
till
med
vanligen
Det verkliga batteriet tystnar
på dess falska granne.
eld
då genast (bringas
kanske dess falska granne.
eller
Leken
kallas
och kostar så och så många francs och mark
artilleriduell i
svara tyskarna
skjuter,
timmen.
Infanteriställningar träffar
på överallt
och ibland fyra kilometer bakom
två, tre
med skyddsrum
gravar
man
för kulsprutor
i
naturen,
linjen.
Skytte-
med
korta mellan-
rum, andra djupare skyddsrum för manskap, ibland
som en munkgrav
viduella, en nisch
för
dem
ny
sort,
femton meter brett
tio,
extra tjock och
än jag någonsin
enkom
nog
göres
Framför
trampa ner
att
Amerika, troligen
i
taggtråden
nät
Maskorna äro
just
att
dra upp ryt-
och annat gammalmodigt rackartyg.
Fram »tarm»
första
till
alltid
linjens
skyttegrav
leder en
fullt
att
två
bekvämt.
Själva skyttegraven är bredare än boyaifn.
varann
sitta
Stålsköldar.
gluggarna
med
Öppningen
i
sten.
Det är inte mycket,
Ljung
eller gräs.
ett
boyan.
Den är minst tva meter personer kunna mötas, om också
förbindelsegrav.
eller
djup och så bred.
och
är
ett
och just för små
i
av en
Där framför igen varggropar, spanska
foten ur igen.
inte
trassel av taggtråd
45 graders vinkel mot marken.
i
stora
indi-
katakomberna. Fram-
tätare och argsintare taggar,
Den
sett förut.
ändamålet.
för
spänt
tare
med
i
stycke
gluggen är tillstoppad
man
ser.
vallmo och blåklint, bort.
en låg gulgrå jordvall
intill
med med en
da
man
ett
trassel av taggtråd.
tar ni stenen.
hundra meter, ibland tjugo, den tyska skyttegraven. Fram-
ibland
—
Tätt
sina träinfattningar, ibland
KRIGET MED HACKA OCH SPADE
den ligga ibland orörliga kroppar
för
eller ljusgrå
125
röda byxor,
i
fältgrå
i
Somliga ligga bekvämt utsträckta,
uniformer.
som om de sove, andra 'plågsamt förvridna ställningar, som rullade de sig dödskamp. Med kikaren kan man ibland se ansiktena, då det finns några kvar. Och i
i
—
kanske någon av gravens invånare säger: »Den där röda byxorna, han
med
med
svarta mustaschen, det är sergeant
Hans skägg har vuxit, sedan han dog. Jag var alldå han föll.» På ett ställe minns jag, hur de lågo, ett tiotal, mitt i
B.
deles bredvid,
och vallmo på
solen bland senapis
upp
sågo
på,
vi
ett
Hela dagen
fält.
Från varje ny utsiktspunkt,
förföljde de oss.
de röda byxorna lysa
vi
kommo
solskenet,
i
då
vi
riktade kikarna ditåt.
Ibland kan det hända, in
Gå
»Tala inte! i
en officer för en
nar åt Er
att
göra detsamma.
män med
ett
tittar försiktigt j-unt
barrikad av sandsäckar.
några
Vid
säger han.
tyst!»
gången stannar han,
stå
att
stycke
Där
sick-sack hörn
hörnet och teck-
hörn är en
vid nästa
Tätt tryckta
till
väggen bredvid
granater, färdiga att kasta, spänt lyss-
nande och med blickarna
fästa
på barrikaden.
sidan sandsäckarna
stå, osynliga för oss, fyra eller
grå figurer, tryckta
till
till
ett
en förbindelsegrav, som går framåt från skyttegraven.
i
sin vägg,
med
På andra fem fält-
sina granater färdiga
kast.
Skyttegraven har sista
retirerade,
säckarna, sedan.
blivit
medan granaterna
haglade.
Det är
med tre
Natt och dag stå posterna lyssnande där.
tro de sig
höra något
explosionerna.
deras plats.
—
Då
tagen från tyskarna.
spärrade de förbindelsegraven
de
sand-
månader Ibland
då flyga granaterna, da dundra
De sårade bäras
bort
och nya poster
ta
KRIGET MED HACKA OCH SPADE
126
ha
Vi
sett
allt
Visserligen ha vi
kikaren långt
sett
gamle
i
Men fältgra
engelske
måste
ha
aldrig
journalisten
tyskar.
gett
ha
något
del är jag emellertid inte.
till
sig i
att
kunnat urskilja en
Allt
att
där visslingen väl
vi
uniform.
Kanske de har
Men den borta
—
någon gäng frän en utsiktspunkt genom eller t. o. m. ett tåg pä mycket
Ar Ni verkligen säker på, borta.'
ett
en automobil
avstånd.
vande figur
här pä fronten utom
emellanåt
le-
säger den
vår generalstabsofficer:
det finns några tyskar där i
väg?
luften
betyda.
och smällarna där Alldeles säker på
XIII.
»Les poilus.» »Les poilus», de lurviga, det är det namn, de Iranska soldaterna givit sig själva alltsedan krigels första veckor,
Da, under fältkriget gjorde
reträtten och framryckningen.
de skäl för namnet.
knappast tvätta
och sällan
tid att äta
och raka
paradputsade,
alt sova, långt
mindre da
slåss
kunde
de.
Fastän den franske soldaten nu är hade kortklippt,
rakad och tvättad,
att
Segrarna vid Maine voro ingalunda
sig.
men
De ändlösa marscherna gåvo dem
sitter
ven, de permitterade
namnet
kvar.
Genom
och tidningarna har del
väl-
soldatbre-
spritts
över
hela landet, och citationstecknen omkring del ha låiigese
dan försvunnit.
Det har
slagits
ihjäl
»le
piou-piou» och
128
alla
smeknamnen på den franske soldahonom ett nytt namn han är en ny och för många överraskande
de andra gamla
Och
ten. i
KS POILUS
I.
det är fullt naturligt att ge
detta krig, ty
företeelse.
Tidningsmän poilu,
och
mer
typer är den naturligtvis
dan
godmodig och
och
vild
full
en
med
beundrare
alla
Den
falsk.
re-
Roliga varianter av typen
anfallet.
i
Journal, »le poilu aux mille trucs»
le
i
Han
ögonbryn och skarpa ögon.
och hans trogne drabant och
tusen knep)
poilu imberbe»
»le
mindre
eller
av
typ
Som
av barnsliga upptåg mellan striderna
och förfärlig
ha förekommit (poilifn
skapat
poihfn ser ut ungefär så här: Han har
traditionella
stort svart skägg, tjocka
är
ha
tecknare
en del suggererade av själva namnet.
till
Men
(den skägglöse).
tid-
Och då
ningarnas poilu är snarare en symbol än en typ.
publiken behöver symboler, är det ju skribenters och konstnärers plikt och skyldighet att skapa dem.
annan
Naturligtvis har jag sett en och
Men
svarat poilutypen något så när. det nog inga soldater
i
i
soldat,
som mot-
verkligheten finns
världen så omöjliga
att
representera
med en enda typ som de franska. Ingenting är mera främmande för franskt lynne än uniformitet. Det ser man hos de civila. En genomsnitts engelsman strävar att dräkt och i
väsen vara korrekt,
andra gentlemän, idealtyp,
som
tetens land. tillhör, vill
sa
d. v. s.
komma
att
densamma
litet
sa nära,
han kan,
till
en
viss
för alla.
vara individuell, söker skapa sig en
allt
egen personlig typ såväl
i
dräkt
Kanske han någon gäng rakar fall
möjligt avvika från
England är uniformiFransmannen däremot, vilken klass han än
är
framför
en karikatyr
som
i
ställt*
t
för
som sta
sätt att
över
en karaktär,
tänka och
litet
men
tala.
grann och det
är
i
bli
alla
hade intressantare och mera sympatiskt.
Då han
klär pa sig republikens rock, lägger
han där-
LES POILUS
för inte bort sin individualitet.
Han
129
anpassar de nya klä-
derna och förhållandena efter sin karaktär. Uniformen
Civil
ändrar honom
I
väntan
p;i
uniform.
Engelsmännen ha en
De anpassa
av stilkänsla. Cedersehiold,
Inte.
i
segern.
för-
liell
annan
sig själva efter kläderna.
arl
Samme
LES POILUS
130
engelsman rör
på
sig
annat
ett
och jag
sätt,
han kän-
tror,
ner sig olika och tänker annorlunda, da han är
Den
flanell eller khaki.
engelske soldaten ser
i
frack,
alltid pro-
fessionell ut.
Fransmannen däremot kan
Han
verka yrkessoldat.
aldrig
är trots sin länga fredsljänstgöring och tolv
krig en civil
honom De
uniform.
i
frän att vara världens bäste soldat.
som
gripit
Det är
det.
äro medborgare,
inkräktaren ur landet.
Varenda man
värda för fienden.
därborta.
på
dem
Mänga
av
andra
sidan
hustru och barn.
eller farfar,
vapen för
som gör dem varför han
att
göra upp
slåss för alt befria sina
de
som de
tyska
linjerna,
för
bror, en fusiljerad
en våldtagen syster eller fästmö.
starkare drivkrafter
den mest järnhårda
i
anfallet
att jaga
fruktans-
slåss,
kän-
med dem hem, som att
återse
av sedan krigets början,
inte hört
hämnas en stupad
för att
till
vet,
han har en personlig sak
ner, att
ligga
månaders
Vilket inte på minsta vis hindrar
gammal far Och del är
än officerares revolvrar och
disciplin.
Det är traditionen trän Vahny. de bära upp, frän första republikens krig, innan Napoleon till
ett
Men
kom
hantverk och medborgarkrigarna
les
poilus äro långt
och gjorde kriget i
ill
yrkessoldater.
mera fruktansvärda än den första alt de ha så mycket högre kul-
republikens krigare, därför tur. i
De ha samma medborgaranda, samma
men
anfallet,
större talamod och uthållighet,
»Hela Frankrike är
man
är soldat,
lika litet
han
må
i
mera
och
En
initiativ.
var frans-
vara bonddräng eller greve.
en typ, lika
litet
Uniformen bar
inte
till
intelligens
skyttegravarna»,
som man kan förenkla
befolkning soldater.
vilda entusiasm
de ha större herravälde över sina nerver,
Och
hela Frankrikes manliga
kan man göra det med dess förändra! dem. men kriget
LES POILUS
131
har förändrat hela franska folket och soldaten
med
de
andra. Kriget har bragt fram alla
och stegrat dem åtminstone för fel,
det yttersta.
till
Det har
slagit ihjäl eller
bedövat många av dess farligaste
tillfället
oenighet, själviskhet,
avund och partikäbbel.
Den egenskap, man först mest av, dä man umgås med les ligt
goda egenskaper
folkets
lägger
märke
och ser
till
poilus, är deras oföränder-
goda humör.
Någon skrev häromdagen
i
le
Journal en artikel
om
»Det sjätte vapnet», det glada franska humöret, som håller sig lika friskt
under Afrikas blytunga
och
sol
i
Flanderns
vattenfyllda skyttegravar.
Det
allra
starkaste
av
mina intryck från fronten
också det oföränderligt glada humör, från kasernen
till
man möter
första linjens skyttegrav, ja
t.
o.
är
överallt
m. bland
ambulansens plågoläger.
Häromdagen gingo väg
till
sanitetståget
vi
Där
från skyttegravarna.
med
förbi
stod en
ett
grottläger ett stycke
ambulansautomobil på
nattens sårade.
Just
som
jag lyfte
undan segelduken, som var dörr, slog ett skallande skratt band emot mig. Män med ombundna huvuden, armar och ben i bandager, skrattade så tårarna tillrade, alla utom en, som satt dödstyst och allvarlig, en parigot, i
montmartrepojke.
Det var han, som just berättat världens
roligaste historia för de andra.
Var pluton, var tropp och halvtropp har sin erkända lustigkurre, som aldrig »tappar sugen» och under alla vidrigheter ser den lustiga sidan av saken och hjälper sina
kamrater
alt se den.
Artikelförfattaren
slog en särskild medalj för »les loustic».
i
le
Och
Journal föredel vore san-
LES POILUS
132
nerligen inte Oförtjänt, ty de ha stor andel
den kommande
i
segern.
Då bataljonen sig dessa
ligger
rande rolighet.
menten ha en
uppe med
»perniaiient'> teater
gömd
under
tak,
träd.
Någon eller
Man Man
i
slags
nöjer
i
målare finns
sitt
De
nog professionella, de till
som gör
eller
variété-
spela själva, instruera och regissera.
med
sällan
sig
par stora
ett
hands,
till
rege-
- en estrad
läger
under
alltid
flesta
Ofta har regementet också nå-
»begagnade» pjeser.
spela
att
skriver egna revyer och spex.
armén.
linjen, slå
någon dund-
De
några professionella skådespelare sina led.
dramatiker ner i
till
glans.
för fientliga aeroplan
kulisser och dekorationer.
artisfer
bakom
lägret
i
Traditionen Iran »zuavtealern» vid Seba-
Stopols belägring hålles
gon
vila
i
kvicka karlar tillhopa och ställa
Författarna äro ofta
ined: skribenter av alla slag frän stora
småstadsjournalister finns det gott
Sångare saknas naturligtvis inte
om
heller,
varken
stad
bakom
skolade eller oskolade.
En eftermiddag kommo
vi
till
en
liten
fronten, där några regementen och en generalstab ha sina
Där
kvarter. oss stor
fingo vi veta, att reserverade platser väntade
Bredvid stadens idrottsplats \ar en
»Poihfs Park».
i
scen uppbyggd och
ingångarna stod: »För
ett
område inhägnat.
civila
i
halt.»
På en av
Tydligen en aristo-
kratisk lokal.
Nöjesetablissementets direktör log emot oss. en trevlig
också sysslan som orkesterdirigent, not.
Han
doktor med löjlnanlsgaloni-r på mossan.
Vilket inte var sa
lätt
som
d. v.
s.
del låter,
fel
och
skötte
han spelade piaför regnet öste
emellanåt och instrumentet stod under bar himmel.
ner
allt
Alt
döma
av ljudet matte det inte ha varit
Regnet generade del allra ringaste,
\
man
arken åskådarna är van
\i«l
fullt
eller
värre än sa
vattentätt.
figuranterna i
skyttegra-
LES POILUS
varna. des.
133
Dei var en fullkomlig Music
varken den
och slukad hög
lille
komikern
hatt, eller
små, rutiga kläder,
med
i
Ingenting fatta:
hall.
för
stor
frack.
väs!
vil
den [ange magre komikern
halvlånga byxor och ärmar.
i
för Inle
Tenoren.
ens soldatkomikern felades. patriotiske
och
Där fanns också den sköne
sentimentale
mannen, som bindes och kedjas alltid siste
tenoren, till
räckgymnasterna,
händer och
fötter
och
Den klarar sig lös, och den engelske step-dansaren. Direktören-doktornvar onekligen en överraskning.
134
I.
KS POILUS
pianisten steg fram och presenterade
som kommit
ske vän Jim Soandso,
grav för
underhålla
att
Jim var
engel-
<>-^
khaki och sjöng
i
honom: »Var
direkt trän sin skytte-
»I
wonder who
kissing her
is
qowi, tappade sina h"n och plockade upp dem pa orätt och var
som dansade gigg kängor pa
säker pa.
fullt
ska applåder för
i
fält-
fullt
cockney-sångema och giggen, är
i
Men
»le
cher
goda humör och
sitt
del
Huruvida publiken
dyblött brädgolv.
ett
uppskattade finesserna jag inte
som man gärna kan göra
sa bra,
ställe
Tommy.
det hela en alldeles förträfflig cockney
i
allié» fick entusiasti-
Och
uniform.
sin
det
var en trevlig pojke. Mitt under föreställningen
Han
jutant.
har
försummar
och
alltid
kom
sin plats reserverad
en
aldrig
med
generalen
föreställning,
sin ad-
Poilu's Park
i
han har
da
tid
att gå.
Naturligtvis äro
inte
sa fullt salongsmässiga, ler
strängt
aldrig.
T.
en
pa
fattige
det,
som
var kvickt,
ser en
franska smaken hal-
Några
gräns.
hörde jag
raheter
om
höll sig
inom gränsen
också inte vidare
grupp vilande soldater
i
eller
pa trapporna
säker på,
all
i
de
eu bondgård
i
ett
L'Echo de Paris
parisertidningarna.
Le
eller le Matin, två eller tre
ofta är det ett underligt
litet
i
lägret
man vara med en tid-
Ibland är det nå-
läser högt för de andra.
vanliga
skydds-
en by. kan
åtminstone en av dem är försedd
som han
gon av
till
tor
välvilligt.
skyttegraven, utanför en hydda eller grotta
rum
Men
men den goda
viss
gamle Franz Joseph
Da man
ning,
skämten pa soldatteatrarna
m. gycklet med kejsaren, clownprinsen och
o.
den
alla
blad
Petit Journal.
dagar gammal.
med mänga gubbar
les poir.is
i.
med
Jag har roat mig
att
135
samla en del av dessa
front-
tidningar. Till en början blir man överraskad, då man ser, hur goda teekningarna äro och hur mänga verkligt talangfulla
dikter, kåserier
tänker på,
man
Men da man
och berättelser, de innehålla.
att »hela
Frankrike är
snarare förvana sig över,
att
i
skyttegravarna», måste
många av
pariser tidnin-
garna fortfarande kunna vara så bra, som de äro.
(Men
En svdfransman.
också
de,
i
synnerhet skämttidningarna,
fa
ju
en god del
av sina bidrag från fronten).
Någon högstämd
litteratur eller djupsinnig filosofi letar
man
naturligtvis förgäves efter
fullt
av glatt
till
sista
deras spalter.
humor och goda skämt
Men
frän tidningens
där är
namn
annonsen.
»Rigolboche» påstår kapital
i
en sons
om
sig
ha världens största upplaga,
dagen, redaktionslokal ambulatorisk,
LES POil.rs
136
utkommer
varje vecka och försvinner
allt
Dess
emellanåt.
telegramavdelning bjuder på en del överraskande nyheter. T. ex.:
»Dagspressens meddelande
Hallon
d'Alsace
och
om
en strid mellan
aeroplan kunna
vara
le
frän säker
vi
källa dementera.»
»La Woevre Joyeuse» och på
ett
»1'Autubus»
äro
namnen
par andra.
med en
144. de linjeregementet bestar sig
tidning,
som
heter »L'Echo des Guitones» och är »den enda av frontens stora periodiska tidningar,
som har egen kylmaskin
rineringsmaskin) och därför är
der servera sina läsare är:
»Poilosus
sum
et
Dess motto
me alienum puto.a dem finner jag denna:
i
en
av
Prover sändas gratis inedels
Firma Boche & Comp.»
rafraicheur.
Mänga av namnen parodiera Paris
(fngo-
vid alla årsti-
färska nyheter.»
fullt
»'Vårdoft' (Extrafin partum).
som
att
poilosi nihil a
annonserna
Bland
stånd
i
i
Clemenceau har
parisertidningarnas.
»Homme
sin
Enchainé»
Likliar
fronten sin »Poilu Enchainé».
Mod M;in
kan
och gott humör äro inte ga här
dag
lika
efter
smittsamma som panik.
dag bland officerare och
soldater utan att smittas av deras glada
syn på
livet.
Hemma
i
humör och muntra
Paris bland sörjande änkor, läng-
tande hustrur och ängsliga mödrar, där kan
man
se krigets
hemskhet bland sjukhusens stympade och vanställda, tade
man dess grymhet. Men här på nära hall skymmer
och det hurtiga
Jag
tror,
att
friluftslivet
bort
den armé, som
fat-
del glada kamratlivet
allt
inte
del
mörka.
längre kan skämta,
dömd alt gå under. Men de franska poilus, som skämta med ett nytt vinterfälttåg för ögonen, dem kan man lugnt är
lila
på.
1'OILLS
I.KS
137
uttryck på franska, som knappast till hela kan återges på något annat språk. Det är beau geste». En vacker handling kanske kommer när-
Det finns
etl
sin betydelse »le
mast pä svenska, men det säger ändå franska. Kriget är
man
att
fullt
av »beaux gestes».
minnas och berätta mera än
Marockansk
En
frän Marneslaget.
som att
höll sig dold
i
vara engelsmän.
sam
Men andra.
alla
två
kommer
Den ena
är
tiraljör.
sergeant observerade en avdelning,
skuggan
i
etl
Han lämnade
dit för att se efter.
närmare,
inte tiondedelen av det
skogsbryn.
Det sag ut
sin pluton
och gick en-
De vinkade
men knappt hade han
åt
att
komma
bland
träden,
honom
hunnit
in
förrän han rycktes omkull och avväpnades; det var tyskar.
Deras officer
satte revolvern
till
hans tinning och sade: »Tig.
LES
138
Men
annars skjuter jag.»
med
Jacobini, ropade
POII.l S
sin
all
—
sergeanten
Underligt nog
kom
i
Men
Jacobini oskadd ifrån allaren.
av
och
fantastisk
Det är under vinterns po-
all sin tragik.
Tyskarna
sitionskrig.
var
smällde en salva.
den tyska truppen var ingen osårad. Den andra historien är fullkomligt odödligt komisk
namn
»Skjut pojkar, skjut
kraft:
Det är tyskar!» ögonblickligen
hitåtl
hans
förbereda
en
attack
med valdsam En granat ex-
artillerield
mot den franska
ploderar
själva graven, trasar sönder, krossar, siar ihjäl,
kastar
i
soldaterna
kvicknar han
genom
ut
graven. 1
aldrig hörts
stöter i
liten korpral.
och bedövar.
Efter några minu-
vimm elkantig upp
»Tyskarna komma!" lian ser
gluggen.
förtvivlan
särar
buller,
reser sig
till,
Ingen rör
om
huller
Bland de bedövade är en ter
skyttegraven.
sig, alla ligga stela
han da fram
sig
om
och orörliga som
i
lik.
kommando, som nog
ett
Debout
någon armé:
och ser
les
De döda,
mörts!
upp!»
stå
— de
Och undret skedde efter
»döda»
reste sig upp.
kippade
andan, trevade efter sina gevär, och vacklade fram
till
sina kulsprutor och slogo attacken tillhaka!
Historien
sann.
är
De hade
i
dem
En kulsprutetropp »Olja!»
slut, finns inte
hållet, liten
dinerl»
kommenderar
en droppe!»
Vilket ögonblick
och
som
och da är
parisare:
Och
finns del lusen
haller stånd
exempel
på.
mot en attack av en
hel
Kulsprutorna gå varma och börja fungera
tysk bataljon.
en
luft-
igen.
Sådan sinnesnärvaro
ojämnt.
bedövade av
Korpralen fann ordet, som satte
trycket frän explosionen. liv
varit
'Oljan
löjtnanten.
Preussarn;! rycka
allt
är
närmare.
kunna kulsprutorna stanna helt vägen öppen för fienden. Da skriker helst
»Vänta grabbar!
.lag
har
mammas
sar
ur sin säck fiskar han fram två askar sardi-
LES POILUS
ner,
öppnar dem
en handvändning.
i
reglementsenligt
Om
fullt
Maski-
det duger.
och tyskarna hejdades.
igen,
och herätta sädana historier hela natten.
sitta
de två heroiska hatterierna vid Vaubécorvet under
Marneslaget. Det gällde
tunga fientliga fältbatterierna.
att hälla ut,
artilleriet
De
Då
de
föllo,
äldste soldaterna.
Den ena pjesen
kosta vad det
att skjuta.
fortsatte
Officerarna stu-
Underofficerarna ledde
el-
dem
de
togo konstaplarna vid och efter
Och
vart
enda skott
föll,
där det skulle.
den andra blev sönderskjuten.
efter
Det
ville.
sköt in sig på de bägge franska
pade, den ene efter den andre. den.
Matolja är inte
men
kulsprutor,
för
nerna knarra jämt Jag kunde
K59
Först
fram på kvällen tystnade batterierna. Da fanns det en pjes och en servis kvar, och i den var ingen osårad. Men tyskarna hade
retirerat.
Otaliga gånger har det hänt, att vid en attack alla cerare och underofficerare
fallit
befälet, blivit ögonblickligt åtlydd av sina
dem
till
villrådig
med nog
seger.
tagit
kamrater och
fört
fransk trupp utan befäl blir aldrig en
och irrande farskock, det finns
vilja
att
En
offi-
och eu simpel soldat
och kraft
;itt
leda,
alltid
en
i
hopen
och de andra äro intelligenta
underordna sig utan knöt.
Den männens
enskilde soldatens förmåga av initiativ är frans-
Deras patrullmän visa ofta en
starka sida.
stor-
artad fyndighet och sinnesnärvaro.
Flit
och arbetsamhet äro kanske bland de mest utpräg-
lade av de franska rasegenskaperna. klart för sig det, da i
lägren
Inte ens kik,
bakom i
man går Man
linjen.
härute
att
i
göra graven
man
skyttegravarna och
ser aldrig en sysslolös
första linjens skyttegrav.
arbeta på
Åtminstone får
De som
säkrare,
man.
inte hälla ut-
parapeten
högre,
1
lMIII.i S
I.I.S
til
terassen
skyddsrum
komma mulan
fotvattnei
smycka
kan göras,
gjort,
börja de
eller
träsniderier,
jordhålor.
s.
Och
bottnen
i
som skyddsrum med
v.
ut sina
är
Deras behov av trevnad kan sia
allt.
framför
inte
kriget
söka de göra det
ner.
sig
Men när
hemtrevligt och komfortabelt. att
Fuktighe-
för
anlägga trädgårdar
Var franska trupper
utrota.
o.
nya
gräva
Fastare,
på plankor
lägga
att
målningar sina
och
eller förbättra de gamla, dränera
mattor av vidjor
ten, fläta
för att
bredare
skyttarna
lör
det inte finns
mer
göra, när skyttegraven är sa skyddad, komfortabel och
utsmyckad, som den kan avancera, för
fa
att
da börja de längta efter
bli.
börja arbetet på nytt
Overksamheten passar dem
pa nästa
att
ställe.
inte.
Häromdagen hälsade vi pa en överste Nid ett regemente Hans män hade byggt honom en allchasseurs ä pied. deles förtjusande bostad Sängkammaren lä av ett berg. och ett rum till voro under berget till skydd for bombardemang Idet var ganska nära tyskarna). Ovan jord var en i
stor
veranda uppburen av pelare
utskurna
kariatider
och
med mycket
vackert
ett
konstnärligt
Möblerna
räckverk.
voro kanske något blandade.
Bordet och flera stolar voro
skulpterade av manskapet,
skåp och några andra saker
ett
Av jarnsåtena på skörde-
voro lånade frän en bondgård.
maskiner hade de behändiga poilus
gjort
Deras praktiska förmåga
allt
med
i
konsten
att
En
med
är
alluminium
ringar
av
tyskarna.
störta
Ies
av
tillverkningen
snälla
poilus
Sa i
stolar.
material
praktiskt
väg for
ett
att
flitigt
längs hela
skrivbordsprydnader
och koppar. snart
och bekvämt
de franska poilus.
som bedrives
av konsthantverk,
art
sig
inrätta
primitiva medel jämförd
fronten,
bekväma tillfälligt
Hobinson CniSOé* var en fullkomlig
är alldeles underbar.
nybörjare
att utnyttja
Materialet
bombardemang
bestå
och de
är slutat.
samla upp granatskärvorna.
I.
Tändinrättningén
KS POILUS
141
granatens topp är av älluminium, och
i
banden äro av koppar. En dag hörde vi
övanligl
ett
stod och tittade ditåt
dom
tur,
minium på
flere
till
Dom
liten
blickar:
soldat
»Dom
massor av
får
Oss har de nöten
sina ringar.
inte gett
har alln-
en
bit
veckor.»
man
Överallt ser
soldater filande och skärande på sina
som de ha uppträdda på
alluminiumringar, käppar.
En
oss.
med avundsjuka
jäklarna där borta!
och långvarigt
häftigt
bombardemang någonstans norr om
Somliga
vackert
göra
fingertjocka
ormar
slingrande
eller
Andra göra dem signetringsformade med
kvinnofigurer.
inläggning av koppar.
Varenda soldat har en ring på fingret, och Ni kan att hans hustru och alla hans barn ha minst
vara säker på, en
var.
Tolv månaders ratskap mellan
kan
se
män
av de mest olika samhällsklasser.
Halvtroppen är
oftast
ett
litet
kam-
Man oskilj-
kommunis-
samhälle, där alla sändningar hemifrån av godsaker
och rökverk delas broderligt. praktiske hantverkaren
nen
ett innerligt
hantverkare och universitetsprofessorer som
aktiga vänner. tiskt
har utvecklat
fältliv
att
hjälper kontoristen
göra ren geväret,
gengäld hjälp av
honom
Ofta också pengarna.
att
laga
kläder
o.
eller s.
v.
Den
bokmanoch får
i
skriva permissionsansökningar,
brev och andra kvistiga saker.
Förhållandet
annorlunda än två
saker,
i
och soldater är nog Officeren bygger pa
mellan
manskapets
Soldaten förslår,
nödvändig.
officerare
någon annan armé.
De
alt
intelligens
och deras tillgivenhet.
en absolut och ögonblicklig lydnad är
flesta officerare veta all
göra
sig
älskade av
LES POILUS
142
sina
män.
på.
Soldater,
i» 1
Del är
<-tt
cerarna du'a
verklig
säkerhet,
far
dem
i
rädda sina officerare,
som måste förbjuda
kulregnet
o.
s.
nästan
för
alltid
capitaine hela
bekvämlighet,
sina
v.
fullkomligt partriarkaliskl rörhällande.
mim
dem med
sig för att
eller löjtnanter,
stanna hos
1
dagligen de mest rörande prov
som uppoffra
särade kaptener
män
man
Det ser
Offi-
soldaterna, och
männen
(min kapten).
Kaptenen är en
kompaniet förplägnad.
tilltala
Han tanker på deras Till honom komma
LES POII.US
de för
råd och hjälp
att få
kymmer.
Jag har
sårade soldater
till
143
sina enskilda sorger och be-
i
de mest rörande brev, skrivna av
sett
sina officerare, och tvärtom.
mest finkänsliga brev från officerare
Likaså de
de fallnas hustrur
till
och mödrar.
den svåra konsten
I
ha manskapet
att
kan ingen överträffa den franske
med
Alltid föregå de soldaterna het,
tapperhet och tålamod.
väl
hand
sin
i
officeren.
gott
exempel
i
uthållig-
Ni känner väl historien
om
general Roqnes?
Det var
Marneslaget.
i
Ett infanteriregemente sviktade
på en punkt, som måste hållas.
rande
dit,
hoppade av
sin häst, ryckte
en sårad soldat och störtade en
simpel
korpral
Generalen
i
teten
i
väg
för sin
galoppe-
gevär Iran
sig ett
till
med
kom
fälld bajonett
som
Halvvägs
halvtropp.
framme vid tyska linjen stupade han med en kula huvudet. Där hittades han under en hop av döda soldater. Men hans exempel hade verkat. Den viktiga platsen hölls, i
tyskarna kördes undan.
Många av dem, som ha
blivit grundligt
trott sig
överraskade
i
känna den franska detla krig.
»De ha elan»
sade man, »så länge det går bra äro de storartade, i
motgången
bli
de gripna av panik och upplösning.
Ilar någonsin
i
Och
sedan Xenofons dagar en armés moral be-
hårdare prov än återtaget
uthärdat värre ansträngningar än hettan
men
svagare än tyskarna.
så äro de degenererade ocb fysiskt
stått ett
rasen,
augusti
— september
till
Marnelinjen?
marscherna
1914 och vintern
i
i
Eller
sommarskyttegra-
varna?
Tålamod, uthållighet och
fysisk
kraft
värvade egenskaper bos fransmännen.
äro inga nyför
Men de ha
aldrig
LES 1'OILIS
144
på så hårt prov som nu.
salts
fessor
med
Schinkelmeyer
lär
Och
inte
kunna förneka,
att
ens Herr Prode stått provet
glans.
Detta krig är en kraftmätning mellan sa jämnstarka, att
det
gäller på
motståndarna antalet in
står
i
ett
nyanserna av styrka. flämtande livtag sedan
ännu tämligen jämnt.
för avgörandet.
Men
Som
brottare sta
(»ver ett ar.
Poäng-
Hundra faktorer
spela
jag tror, att två av de viktigaste
äro dessa: den franska partriarkaliska och kamratliga disciplinens överlägsenhet över den härda preussiska maskindisciplinen initiativ.
och den franske soldatens större förmåga av
KRIGARLIVET. DEN MÖRKA
Cederaehiöld,
I
väntan pa segern.
SIDAN.
10
XIV.
som
De,
må
Ingen människa, hon
kan göra
sett.
ha aldrig så stark
en föreställning om, vad krig verkligen
sig
förrän hon sett det på nära håll, upplevat det.
och
förfärligt,
och på
samma
Hur
är,
vidrigt
gång, hur storslaget och skönt
med
Livet koncentrerat,
det är.
fantasi,
starkare färger, skarpare
motsatser, från allra högsta livslust och intensitet, de allra största fysiska
och andliga prestationer,
plötslig
till
död
eller
omåttligt lidande.
Av
själva striden se nutida krigskorrespondenter föga.
Högst en gång varannan månad föras de
då
en del av stridslinjen, där det för
till
Utan den
att
overksamma
förfärliga
fullt fatta,
Dagligen träffar
under
väntan
sig
ett
haft
måga
av kriget.
intryck
de allra intensivaste att
man, som och
vad krig och
man
ju här
och det är av deras
detta,
är lugnt.
Men
varit
med om
fem
månaders
eld,
kan man
strid vill säga.
så
man
många
upplevelserna,
hela
fiendens
slagfältet,
män, som genomleva!
berättelser,
meddela sina intryck
därefter
tillfället
ha känt hajonettanfallets vilda entusiasm,
själv
ångesten bland de bortglömda sårade på
nog aldrig
fronten och
till
till
andra.
reträtten,
får söka
allt
bilda
dem. som
av
ha sa
liten
för-
En ung
affärs-
vid
Marne
slaget
skyttegravskrig
i
Flandern,
DE, SOM SETT
148
hade bara
ett
enda ord för
att
beskriva sina intryck: det
Jag förstår honom; alla de sista månadernas upplevelser lågo så långt utanför hans vanvar besynnerligt det hela.
han
liga liv, det ordförråd,
hade inga uttryck
Mänga
De
berätta
vägra
för det,
tala
att
om skämt
förut begagnat dög inte längre,
han nu
sett
allvarligt
och upptåg
i
och känt.
om
sina upplevelser.
skyttegravarna och
bi-
»Det var så besynnerligt det hela».
Men kanske
vaken. från
allt
det
är det
hemska och
lör
att
hälla
tankarna borta
förfärliga, de sett, att
mer
mindre medvetet dölja en sida av verkligheten både själva
och sina anhöriga.
Bland dem, som tryck
eller
tor sig
klarast
av
talat
dem,
skädespelsförfattaren
jag
uppriktigast träffat,
Dnnning.
Jag
och haft sina
in-
var den amerikanske
har
känt
honom
i
DE,
SOM SETT
149
kom tillbaka till Paris nu under han var vid tronlen som chaufför vid amerikanska ambulansen. Det förvånade mig inte. Dunning har alltid varit en »daredevil», en våghals, som många
och
år,
då jag
kriget, fick jag höra, att
ramlat ur det ena äventyret sig
andra, och alltid klarat
det
i
ur de krångligaste situationer tack vare sin kallblodig-
het och fyndighet.
Härom dagen mötte jag honom pa parnasse, civilklädd. Man såg genast, av sig uniformen
-
en helt annan
fått
khakin?
.lag
har
närmaste
säger
Skall du inte ut
»Nej
fått
mer
inte
tack,
uniform ha
fält
elegans de första dagarna,
jag,
du har
»så
lagt bort
mer?» krig
mig,
för
om
jag
får
be.
vad jag behöver av den sorten för de
allt,
trettio
Mont-
pa kropp och rörelser.
stil
Dunning»,
»Hälla,
med
i
i
nyss Lagl
lian
alt
de som levat länge
-
svårt att bära civila kläder
de ha
stamkaféet
åren.»
Det var inte svart
att fa
honom
-att
berätta
om
de må-
nader, han tillbragt vid fronten.
»Ambulansen
bakom en
lig
skyddad av en brant klippa. skjutna staden
med
bil
rycka ut för
tämligen väl
ruiner och blodfläckade väggar, på den
andra en väldig trädgård härligaste blom.
liten stad,
På ena sidan låg den sönder-
Allt
att
med
tusentals rosenbuskar
emellanåt
fiek
i
allra
en ambulansautomo-
plocka upp resterna av några
civila,
som råkat vara för nära, då en granat exploderat staden. De åkturerna äro inte alldeles ofarliga.» »En gång till exempel», berättade Dunning, »jag kom körande genom stan, fick jag höra, hur de började vissla i
och tjuta
i
luften igen och så explosionerna.
det shrapnels, och
dem
bryr
man
sig just inte
där är en stor vinkel, som är säker. naterna, och de äro värre.
Om man
I
början var
mycket om,
Men sen kom
gra-
hör
man
siar stilla, sa
DE, SOM SKIT
150
dem en sekund, innan
de siar ner. och på den sekunden
hinner nian springa femtio jag slog världsrekordet
atl
Jag är säker på, meter flere gånger hundra på
fot därifrån.
därute, lastan där aldrig fanns någon,
automobilen sitter
hör
ratten
vid
dem
hela tiden,
tiek
jag
man dem ju kan man inte
.lust
som
i
en källare.
hörnet på t\a hjul utan i
all
precis
tog
bra.
stirra
kom och
i
Men
tid.
att
man
vädret
etter
Nu Dunning! tänkte sakta farten.
komma
Men den gången
i
jaii.
<)eh da
^;nii;
si:,'
Runt krack!
stilla
Dunning
var
ur och sätta kärran
i
och då
skulle runda hornet,
tandningen, och där stod ladan,
avlagd likvagn. sara
som
sa
hur två käringar och en gubbe slängde
se
handlöst ner
stopp
jag
inte
som en
inte
igen.
lång-
DE, SOM SETT
»Rädd? ingen
odiot
man
Visst fan är
Men
heller.
den är mindre.
hjälper.
Risken
man
fort,
ens arbete att hålla den på vägen.
En gång
ett
bli
men man inte tid att
att det tar allt
fort,
Ibland var det rätt nära
En annan gäng rök en
duken på ambulansvagnen,
man
är väl att
stänkskärmen och förstörde
tog de bort ena
—
par alldeles nya kängor för mig
sulan.
i
kör
För resten har
tänka på granater, när vagnen gar sä
ögat.
Man
rädd emellanåt.
farten
träffad är ju precis lika stor, då inbillar sig
131
en granatskärva
satte
genom
granat tvärs
tält
på den ena sidan, ut på den
in
andra, utan att krevera.»
»Då fransmännen förhand
En
skulle ga
att hålla oss färdiga
kvart
i
bakom
linjerna,
t.
i
—
i
tio
tyskarna skjuta.
med
upp ur
Där
Se'n blir det arbete.
till
som
ser ut
sprutor och gevär, avslitna lemmar, blod, djupa hål
De
flesta
av försvararna äro döda,
levande begravda
man
den efter
eller
instängda
i
i
mar-
men många bara
Dem
skyddsrummen.
krafsa fram, förbinda de särade och skicka
Under
till
Sandsäckar, jord, stenar, stumpar av kul-
en jordbävning.
ken.
ens,
skytte-
Det kan upp-
repas fem, sex gånger, innan infanteriet rusar över tyska graven.
5.45.
nästan
ett,
Ner igen och telefonsignal
Tio minuters nytt helveteslarm.
artilleriet.
ex. kl.
Så
minuter.
Ett par soldater gar
stopp, inte ett skott.
order pa
anfall, fick vi
sex börjar artilleriet och skjuter
som en enda oavbruten smäll graven
till
i
får
väg dem.
tiden arbetar infanteriet av alla krafter pa att röja
undan, bygga upp och vända skyttegraven med parapeten Det gäller att gno pa, innan tyska artilleåt andra hållet. riet
mer
börjar.
Ibland dröjer det några timmar, ibland kom-
det nästan strax.
attacken är det
inte
ordentligt förberedd
motanfall,
som
Det är då, det går åt
mänga, som
med
artilleri.
förlusterna
bli
Men
kommer.»
folk.
sårade,
om
I
själva
den är
det är vid tyskarnas
DE, SOM SETT
152
»Vad de egentligen
med
skall
kan jag
gevär,
Det är gammaldags vapen, som bara är
Vad som behövs
krig.
är kulsprutor
Geväret är bara
ett
fast onödigt
spjut,
franska bajonetten är
sluter sig
för
tungt.
modernt
soldaterna.
Den langa
öppen mark.
i
den oeksa, ofta är såröppningen
sär ger
i
ojäm-
förfärligt vapen,
alldeles
ett
bättre än den korta tyska
förligt
i
skyttegravarna, hand-
i
revolver och kanske kniv
granater, spjut,
inte begripa.
vägen
Otäcka
den
sa liten, att
och de förblöder invärtes.»
om han
Jag frågade Dunning,
fransmännen hade
hade det intrycket,
att
talamod och motståndskraft mot
större
smärta.
»Det har jag just inte
komma
på
Tyskarna är
bart tåliga.
sett
Nästan
ett ut.
och fransmännen är
någon skillnad jag
alla,
sä
som män kan
tappra,
Men den
är
bar mera
kvickare
och
bättre soldat.» kriget/
—
intelligentare,
snabbare,
vara,
det
är
det,
som
franske genominitiativ
och är
gör, att
han
Jag frågade: »Vad är det värsta, du
»Fy tusan,
kan
tappra, därför att det inte finns
lika
någon högre grad av tapperhet. snittssoldaten
pa. det
har varit under-
sett,
tala inte
om
det!
Det var
är
sett
i
ett ställe,
jag måste fara förbi nästan varje dag, där en häst hade
kastad upp
blivit satl
ett
i
träd av en granatexplosion och liket
kvar ännu, högt upp
i
en klyka mellan två grenar,
Och
halvälef av korpar, halvruttet, gräsligt.
möjlighet att få ner det. Jag svär,
alt
det fanns ingen
automobilen skyggade
var gång jag for förbi».
»Det värsta, du terna.
sett», är något,
Och nästan varenda en bar
sig fast tydligare
än
allt
man
ofta frågar solda-
ett
minne, som bränt
annat och ständigt stiger upp igen.
SOM SETT
DE,
En
jag
soldat,
träffade
på
153
sjukhus, svarade på den
ett
frågan:
var
nog
graven låg en
flod,
»Det så att bara
gång
en
av stolparna stod kvar.
litet
Framför
vintras.
i
skytte-
där ingenjörtrupperna sprängt en bro,
forsade vattnet och virvlade,
synnerhet vid översvämning.
Kring de pelarna
strömmen
för
Ner
för floden
gick stark
kom
i
drivande
Och då de kom fram i virveln vid bropelaren, kan du tänka dig, vad som hände? De reste sig rakt upp, så långa de var, alldeles som om de varit floden. levande. Reste sig upp, där mitt På dagen gick rader av tyska
lik.
i
men på
det väl an.
kunde
knappast
vi
någon
vi visste,
vad det var,
tro det.»
man
»Sådant glömmer
För
Fastän
natten!
inte så lätt.»
sedan träffade jag den kanadensiske
tid
som just var hemma på en veckas Också han kör nämligen en ambulansbil ute
skalden Robert Service, permission.
(Den engelska pressen har döpt Service
vid franska fronten. till
Han har
»Kanadas Kipling».
och romaner
om
livet
guldgrävarlägren vid Yukan).
i
Vi gjorde de vanliga frågorna
Mr Bruce
med
var
på nära håll?» »Fråga
—
en
vad
Men
i
som
är
Man Men
vänjer sig naturligtvis, och
stiligt.
strax
i
engelsk journalist,
om
han tycker om
Fast naturligtvis,
rade han.
— en
»Vad tycker Ni
oss.
karl,
skrivit förträffliga dikter
fältlivet
helvetet!
sva-
finns det mycket,
själva kriget, slakteriet
man
kriget så där
—
thafs
tänker inte
i
hell.
onödan.
början var det en dag, då, jag försäkrar Er,
det inte var långt ifrån, att jag
hade
smitit ifrån det hela.»
»Berätta!»
»Sådant är ingenting, då
inte
man
mycket
talar
om
att
det.
berätta.
Det låter just
Och hur mänga
starka
DE, SOM SETT
l.")4
ord. nian än söker beskriva det
med. kan
man ända
inte
ge en föreställning om, hur helvetiskt del är.»
»Den dagen, jag menar, var del en attack. Vid fyrapa morgonen fick vi ge oss väg Iran var station. Beck* mörkt var det, och inte tal om lyktor. Vi tick inte så tiden
i
mycket som tända en cigarrett. Till råga på allt hade de mig att köra en Fordbil. De äro nog myckel bra, men
satt
jag är ju ingen vidare styv chaufför, jag hade lärt mig på
en
Daimler och begrep
och slog ner
inte
dugg av en
ett
närheten av vägen emellanåt, för jag var sa
i
förbaskat rädd,
att bileländet skulle
sätta
den
var alldeles säker på,
det
sknlle
den
full
jag
jobbade ined
av särade,
vägen en gäng
att
visste jn
äro så fiska
alla
bakom
vagnen
sätta
lätta,
gäng.
i
man
jag
då jag hade
.lag
medan
hade kört
något sa när, också
i
var vägen kunde vara
aldrig,
fall.
eldlinjen.
att
upp dem
särade är jn sådana där »I
hända,
det var,
Och
igen.
sknlle
ramla ner
i
ett
Det är för resten därför, de använder Ford-
för de till
gäng
sknlle ligga och dö under tiden,
av en gråna», sa
tolv fots hal.
folk
att
att
i
förut, sa jag hittade
Men man
bortskjuten
biler,
som
som
stoppa, rätt
och jag inte skulle kunna
mörker.
Jag
Ford.
rädd för granaterna, som susade över
fick aldrig tid att bli
jag
nr
fall
kom
Där var
det et»
inte
behövs sa mycket
ha!
igen.
inte alllid sa ut
till
Men
för
de
hälsosamma.
förbandsplatsen, strax
helvetet självt, begriper
ni,
rena
kommo bärande med dem på harar, lindrigt trallade kommo med svårt särade kamrater på ryggen. De kommo krypande på knäna, hahelvetet.
Där
sande
fram på magen.
sig
satt
och lag särade: de
Där sprutade blod ur pulsådror,
genom söndertrasade uniformsrockar. Fäkare och sjukskötare gingo omkring och lyste pa dem med elektriska ficklampor, la" förband, tvättade sår, gav trängde tarmar fram
morfin.
Där var stönanden och skrik och jämmer,
Gamla
DE, SOM SETT
karlar
mamma!» i
Det luktade blod
—
gräset
stammade:
och
lago
kan
det
Mamma,
Mor, mor, mor!
man
luften,
i
halkade på blod
inte beskrivas!
om
»Jag vet inte
l.Y>
jag grät, eller
Hur
vagnen och kastade upp.
om
jag gick
var, fick jag
del
bakom
mina
rade inlastade, en lindrigare skadad bredvid mig på
och den
minsta
hade
kom
stöt
Hade
vagnen.
det
stönanden
sätet,
men
Jag körde så försiktigt jag kunde,
väg.
i
sa
för
klagorop från
eller
det varit engelsmän, tror jag knappast, jag
Jag var glad. da jag fick dem, som var sa
hållit ut.
svårt särade, att de voro
avsvimmade och lägo
tysta.
På
man köra långsamt och varligt för att inte pläga dem med stötar och skakningar, och sa fort som möjtid till ambulansen, till ordentlig Kikareligt, för att fa dem en gäng
ville
i
Och
vård och skötsel. i
så hela tiden ängslan att ramla ner
kommo
Överallt längs vägkanterna
granathål.
ett
lande och linkande de lindrigt särade.
på dikeskanten,
hjälpte
varann
De
stapp-
sutto och vilade
att _sätta
i
ordning
sina
förband.»
»Jag gjorde väl en fyra
fem
eller
och den mest strålande morgonsol
par gånger stannade en fältpräst min
Det dagades,
turer.
lyste
på
bil
eländet.
Ett
för att ge sista
smörjeisen åt en döende.» »Golvet sa vi
bilen stod full av blod.
i
lämnade »Jag hade
sätet.
Då
sipprat
ett
tagit
efter
med mig
Det läckte igenom,
oss på vägen.»
en frukostpaket
i
ladan under
fram det och skulle äta, hade blodet Mina skinksmörgasar voro där också.
jag tog
igenom
genoindränkta hungrig,
blodspar
men
med
människoblod.
det var omöjligt att
.lag
röra dem.
var
förfärligt
.lag
kastade
bort dem, och en uthungrad fransk soldat kastade sig över
dem och
at
den dagen,»
dem med
glupsk
aptit.
Det var kulmen pa
DE, SOM SETT
156
»Kommer du att skriva »My dear fellow. Det
ar
sannerligen
konst av något sådant.
inte göras
nog
Naturligtvis finns
där vackra saker också, tålamod, uppoffring och
men
upp-
att
Det är för vidrigt och för verkligt, det
leva något sådant!
kan
något 'h frågade Bruce.
sådant
allt
skyms bort av gräsligheten. Krigets vidrighet är det intryck, som dominerar allt. Kanske om några år, man skall ha glömt tillräckligt av det för att kunna skriva. där.
\u
det
ligger det för nära.
Vi talade om. andra saker. Services ansikte, stelt
satt
»surdegarna»
lämna
sutto och pratade
livet,
(de
om gemensamma
till
män
ett bistert
de skildra, bland Yukons
for nästa
jäst
»Sänd mig
Sourdough.
vän-
Det
sourdoughs»
gamla erfarna guldsökarna, som
läger utan alt
ett
baket i
krigets gräsligheter,
jag och tänkte på Songs of a
hårda manliga
varit
friska pojkleende igen.
sitt
Och medan de ner,
om
och spänt medan han talade
fick tillhaka
som
aldrig
gömma
en
gäng).
Ett hårt liv bland hårda
hit
av degen trän
sista
klimat under Yukons lag: ej
veka och dårar, sänd mig de starka och
sunda.
Starka för stridens röda vrede, sunda
att tala
mitt bistra
famntag. Sa lyder
Yukons
lag.
Ett
liv.
där den har rätten,
kan försvara den: som fordrar uppbjudande av de krafterna, en
kamp mot män och
som
yttersta
vilda djur och snö och
storm över oändliga vidder.
Men hur myckel vackert har inte Service sett det livet, mycket manligt och starkt och stolt. Men kriget ser han endast vidrigheten, som skymmer bort allt annat. i
så
i
XV.
De sårades Via Dolorosa. Det är en sida av Paris,
kriget,
vi
få
några mil från själva striden.
än nog av: det är kriget
bakom
se
mycket av här
Och den
fronten.
få vi se
i
mer
Det är inte bara
mycket av dess hemskaste verkligdess mest påtagliga resultatet. Mödrars och hustrurs
krigets skugga, det är heter,
umbäranden, ångest och och plågor. tar.
I
sorg, sjukas
och sårades lidanden
Det är inte bara vid fronten,
man
stridens upphetsning och entusiasm sättes
finner hjäl-
kanske
inte
de allra hårdaste proven på mod, uppoffring och tapperhet; de tysta hjältedåden av tålamod och självförsakelse, föras
bakom
fronten kräva ännu större egenskaper.
som
ut-
DE SÄRADES VIA DOLOUOSA
158
Anar
vad de särade ha
Ni,
De ändlösa
att utstå?
feber-
nätternas ångest, det dagliga tålamodet och självbehärsk-
kampen för resignation (iver förlemmar och en ödelagd framtid. Bland ambulan-
ningen under plågorna, lorade sernas
man
halva
tron på
och
trefjärdedels
människorna
stympade männiksor
Där
tillhaka.
far
skulle dvn mest
blaserade lära sig beundra, den hårdaste skulle känna heta tårar
i
sina ögon.
Jag har sen
pläga oeh smärta upp
sett
grän-
yttersta
till
mänskligt lidande hos män, som varit utmattade
för
och försvagade av umbäranden och ansträngningar, vars nerver varit förstörda av kidors och granaters eviga helveteslarm i stridslinjen. Och ändå ha de burit del med sammanbitna tänder, utan en klagan. Och då hustrur och mödrar kommit för alt besöka dem. är det de särade, som halt kraft att
rationsbordet, hälla
svaga
för
—
tills
ljud
hjärtat, ljud.
komma Men
igen
det
oförstörbara
att
Jag har
men
bedövas,
i
klagoskrik,
som
hittar
En
givit
vika för plå-
som knivar
underbaraste dess
av
allt
alt
gen-
till
resignera inför
livet.
hur svårt stympad en man än
en ännu värre tilltygad
jämföra
all
;itt
sig
blivit.
med.
skatta
sitt
högre än grannens hörde jag en dag: en armlös och
en benlös tvistade om, vems
armlöse fritt
ge-
är människonaturens
förmåga
underlig yttring av människans benägenhet
eget
att
i
elasticilel.
alllid
ope-
nog
som man aldrig glömmer, ty deras som spöken sömnlösa nätter.
tröst finnes:
han
starka
skurit
varje öde, den outsläckliga kärleken
En
dem pa
sett
har börjat tvivla pa smärtans
någon av de vekare
gorna och brustit ut
nom
trösta.
Man
klagan.
tillbaka
verklighet
skämta och
i
ville
inte
tor sju liv
lyte.
lindrigast.
uppge förmågan
rummet, och han var säker
lära sig alt
som var pa. att
;ilt
Den
röra sig
han skulle kunna
använda fötterna nästan Kka Ina som händer.
L>K
Den benlöse och
allt
var stolt över
fortfarande
ha velat byta sitt
SÄRADES VIA DOLOHOSA
kunna
med den
att
ha kvar
159
sin yrkesskicklighet
Ingen skulle
försörja sin familj.
andre, vardera hade satt sig in
i
eget öde, anpassat sig efter det, den andres var främ-
mande och
förskräckligt.
Jag har hört mänga sårade berätta sin historia. fantastisk och heroisk oss civilister nalaste,
— för
man kan
beundran
eller
väl ingenting.
den mänga gånger kan
dem tänka
Hur
förefalla för
själva är den det enklaste och basig.
förvåning, far
Da man säger
man
»ill
svar:
ett
ord
av
Äsch, det var
Det skulle vein som helst ha gjort.»
DE SÅRADES VIA DOLÖROSA
Kil)
Sergeant Marius C.
vid
ex.
t.
om sin historia som man dagen efter
.
.
.onde territorialrege-
mentet talar
från dynerna
fär
berättar
i
Belgien unge-
äventyr på
nattens
Montmartre.
»Den tionde var
Men
omringade.
vi
mängd
en
åt att skjuta
sexton paket patroner, innan jag fick mitt.
vände mig
som
om
gick in
Blodet rann
nacken och ut genom
i
genom
kom
En
sans.
till
Men
sam, så långt jag kunde.
knäna och
Se'n gick jag på
rakt emot tyskarna.
Där var
Så gick jag en-
jag var rätt svag. sa jag
i
Rätt
(= lik)
.
De
revbenen. Se*n lag jag
som
det var
kom
gick
i
våra
Men
till
annat
hade jag
det blev mörkt. i
Då
än
göra,
jag
att
försökte
inte bättre tur.
gräva leta
skymningen.
installe-
Wer
da?»
gräva ner mig igen.
mig hem nästa i
de inte skulle se mig.
<»
Två
Nästa morgon
gick ni
kom fram
till
i
vänta natt,
famnen pa en
Pang, pang!
På nallen kröp jag ner
deras skyttegravar
Ingen
ner mig och
Jag ramlade rakt
Dess bättre blev jag inte träffad.
i
Kröp
skyttegravar och över och omkring mig ven
tysk gevärspost: »Halt!
tyskarna
tel
jag.»
att
kvällen.
det
de emot
det av franska kulor och granater från våra 75:or. ting
t
och gav mig en
förbi
stilla till
»På morgonen, då jag vaknade, var tyskarna rade
föll.
skallen, att jag gick a
omkring en stund och försökte orientera mig
somnade
dem
två av
inget annat att göra, än att ligga ner och
spela 'makabé'
se'n
förslås.
föll,
slutligen på alla fyra.
värsta var, att jag var sa yr
i
jag
det tyckte jag var
onödigt, de behövdes bättre, där de var.
spark
som
av pojkarna
ville
Men
ambulansen.
till
och
ögat,
mun.
näsa, öron och
förband mig, och da jag
mig.
Just
för att ta kaptenens kikare, fick jag en kula,
bära mig tillbaka
håll,
kom
bra och
vi låg
Jag hann bränna av
»boches».
till
skott.
lick
sjön.
jag
Hörde
vattnet, för alt
stranden av Yser,
DE SÄRADES VIA DOLOROSA
Kil
fortfarande några meter från tyskarna, klädde av mig och
sam över
Där hittade jag äntligen franska vaktambulansen och skött ordentligt. Men
floden.
poster, blev tagen
till
det bästa var, att jag hade sett håll,
att
ningar om, var de rätt
tyskarna på sa pass nära
kunde ge översten en
jag
lag,
hel del nyttiga upplys
och var deras batteri var.
spännande så länge det varade, men sa
Vem som
värdigt var det ju inte.
Det
märk-
särskilt
ha
helst skulle
val-
gjort
detsamma!»
Fyra dagar utan och deras
avkomma
Stationerna
män
ett
av järn
ut-
och
tycks inte ha degenererat.
de särades Via dolorosa
i
med
och dricka och
Napoleons soldater voro
skjutet öga! stål,
att äta
iiro
allmänhet
i
desamma. De, eller
som
krypa
inte blivit värre särade,
själva, ta sig
än
de kunna gå
att
fram pa egen hand
till
första för-
bandsplatsen, en provisorisk station pa en något så när
skyddad
plats så nära
bakom
svårare sårade plockas upp av
någon som
i
(les
möjligt.
av detta
Men väldiga
andrum
fallna.
I
de allra
arbeta
brancardiersl
för att
del är ett slag,
som
pauser.
samla upp de särade och
flesta
under
De
det finns
elva månader, att det aldrig har några
Aldrig en timmes
begrava de
som
sjukbärarna — da
helst möjlighet att göra det.
av de allra hemskaste dragen
nu varat
stridslinjen
måste sjukbärarna
fall
Fastän non-
fientlig eld.
combattanter löpa de ofta större risk än krigarna. av de mest storartade handlingarna
;i\
Många
självuppoffring och
tapperhet ha säkert utförts av dessa lysta och anspråkslösa
med röda ständigt nämnda
korset pa armbindan.
hjältar
CcderscMölä,
I
i
de två publikationer,
väntnn på segern.
Man som
finner
dem
ge detaljerna ''
DE SÄRADES VIA DOI.OIiOSA
162
i
Man
krigets historia, förlustlistorna och generalorderna.
med
många hall kanske litet motvillig mänga av dem äro präster. De franska prästerna, katoliker som protestanter, göra värnplikt. Man lefinner dem med halvt igenvuxen tonsur som soldater det: mänga ha under kriget avancerat till officerare ocb underofficerare. De döda sina fiender och bedja för deras själar, och pa mellanstunderna läsa de sitt breviarium. Men ser
förvåning och pä
beundran,
så
att
i
i
sjukvården ha de funnit
ett
lämpligare arbetsfält för den
människokärleken.
kristliga
Vid förbandsplatsen utföras sådana operationer, som inte tala det allra teras,
lastas
i
minsta uppskov. De. som kunna transpor-
automobiler
större etappsjukhus eller
Pa andra
sanitetståget finnas la
sitta
i
eller
till
ett
kärror och köras
till
ett
väntande sanitetståg.
bäddar
för de svårt särade,
vanliga personvagnar.
de
Sköterskor ga om-
kring och dela ut buljong oeh choklad, tvätta sår och för-
SÄRADES
Dl.
Läkarna göra en
binda.
operation måste göras
stelkramp injiceras.
i
VIA
snål)])
I)()l.
okosa
diagnos.
lfi;;
En och annan Serum mot
tagets operationssal.
Morfinsprutan lindrar de värsta plå-
gorna.
Vid första stationen är evakuationssjukhuset. inte
tåla
timmar
eller
ut och fått tion,
Paris, plats.
ta i
De.
vidare transport bäras ut och få stanna
dagar
litet
—
eller
Andra, som
begravas här.
som
några vilat
krafter eller undergalt en räddande opera-
Taget går vidare,
deras platser.
Bretagne
eller
i
Provence,
allt
till
sjukhusen
i
eftersom det finns
XVI.
Tyskar,
som komma
Paris.
till
Juni 1915.
»Vem söker gen
till
ni?»
frågade vaktbefälhavaren vid ingån-
Val de Grace, del största militärsjukhuset
komma
någonstans
in
Val de Grace är en tid
man
Det skall
»Chefen», svarade jag. vill
betydde namnet för
lätt
alltid säga.
man
då nian
I
freds-
parisare endast kyrkan.
flesta
Nu
vars runda kupol synes över hela Paris.
huset bredvid kyrkan,
Paris.
och behändigt.
gammal vacker byggnad.
i
är det sjuk-
tänker på, då del talas
om
Val
Många ha vänner och släktingar bland de 1500 som vårdas där.
de Grace. sårade,
Jag gick igenom lan
sjukhusets
uniformerade ler
figurer,
med huvudet
sina
satta
gamla
barockflyglar,
linkande på käppar
inlindat
<»cli
i
mörkhyade
geriel och Marocko.
en
par portar, över borggårdar mel-
handager.
eller
överallt
kryckor
el-
Blonda alpjägare,
hretagnarc ined breda kindknotor, svartlockiga
provenc,aler
mar,
ett
palatslika
turcos och goumiers Iran Al-
Vilken blandning av folk och stam-
koncentrerad
raskaria
(iver
det franska väldet.
Prover på alla de olika elementen republikens här. utvalda och hitskickade på slump av tyska gevärskulor och granati
skärvor.
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
lliä
Jag gick vidare genom den brokiga hopen och koin
till
en stor trädgård
som närmast påminde mig om
eller park,
de öppna planerna
Karlsborgs fästning.
i
närmast byggnaden sag jag en
På sandplanen
stor folksamling.
först ett ögonblick, att det var något slags
veckan --
i
idel
uniformer, en glimt av mässingsintrumen-
ten från en militär musikkår, rader av stolar läkare,
rare,
stående runt omkring.
där något försiggick.
Då
jag
genom
kom
mitten en estrad.
I
skrattsalva
hela folkmassan, och
prydda huvuden sag jag en
bil
office-
soldater.
närmare, blev jag snart
En danande genom en
tagen nr min villfarelse.
med
bänkar med särade
sjuksköterskor,
med
lata led
Jag trodde
kyrkparad mitt
rullade
glugg mellan fez-
av estraden, där pajas och
Pelle Jöns gavo varann örfilar och satte sig på slutstycket
med dunder och brak klassiska
Som upp
i
skämt en
huvud
natur placera! mil!
hade jag en
förträfflig
av stående och sittande soldater. jag gjorde, var
enkla och
lika
för att glädja publiken.
välvillig
luften,
prövade andra
eller
densamma, som
över
utsikt
Den
första
rätt
högt
mängden
iakttagelse,
jag sedan några veckor gjort
pä alla de sjukhus, jag besökt: sa gränslöst
mänga med
sår
Mänga bad» ännu bandagerna på Gudskelov! som voro så pass läkta, all de gingo nian förband, voro stundom svara alt se på ulan att vända sig bort med i
huvudet.
Men
1
de,
avsky.
Tandlösa fiskmunnar nian läppar, intryckta näsor,
—
tomma ögonhålor Bland
publiken
hjältar
utan ansikten.
dessa tragiska människokarikatyrer,
modellerade av fiendernas vapen och kirurgernas knivar, pa scenen clownernas burleska vrångbilder sättning får
man
Pelle Jöns och pajas rullade ut dels
musikkår spelade
skingra
sig.
— en brutalare mot-
leta efter.
Under
et!
till
slut,
miinicipalgar-
par nummer, och publiken började
tiden hade jag haft
tillfälle atl
gissa
mig
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
166
som var
veni
till,
vcro
le
medicin en chef, överläkaren.
Läkarna
på den röda sammetsranden pa mossan, sedan var det bara att räkna galonerna, en,
lätta att skilja från officerarna
fem: överstes rang, där ha
fyra,
tre,
två,
honom på lagom
Jag följde efter
avstånd
vi
mannen.
hans mottag-
till
Ordonnansen släppte in mig ett stort, ljust väldig spis öppen och gamla vackra möbler, rum med en ningsrum.
i
det såg ut
som en diplomats arbetsrum på Mazarins
tid.
orört av tiden.
Överläkaren var en barsk gammal herre med vänliga
ögon och humorn gömd
kom fram med min
Jag
svarade
»inte
lian.
släppa er
dit.
munvinkeln under mustaschen.
i
begäran.
mig emot. men
Ni måste ha
tillåtelse
»Se de tyska sårade?» jag har
ingen rätt
alt
frän generalen, plats-
kommendanten Paris.» Jag log fram generalens skrivelse, som jag vari nog förtänksam alt skälla mig. Jag fick gei
t
nast mitt laiser passer, och överläkaren sade:
Någon
är jag inte rädd för,
—
I.
o.
ni.
folk.
som
fångarna har det bra
säger, alt de har del för bra.
det
kritik
finns
Nu kan
ni
själv se.»
Ordonnansen förde mig genom langa korridorer, uppinånga trappor
till
en av de ('nerslå våningarna.
vakten vid dörren
läl
oss passera, och
för
lämnade mig
lill
läkaren,
som var chef
Skylt-
ordonnansen överför
den tyska av-
delningen.
Under de limmar jag ell
ganska
allsidigt intryck
tillbragte där uppe,
av mannen.
hann jag
timmes samtal med honom och sag honom sedan både sjuksalarna och vid operationsbordet. en lugn. bestämd och
human
få
Jag hade en halv-
Han
i
föreföll att vara
nian, fullständigt
fri
Iran den
som vanan alt se lidande ibland framkallar hos förslå Hans tyska patienter voro lör hpnom rummet lidande människor, som hans vetenskap och skick-
brutalitet,
kirurger.
i
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS lighet
167
hjälpa. Men lian tillät heller ingen onödig kleDen, som hade krafter nog och kunde ga utan
kunde
mighet.
skada för sina
bära
sår, fick inte lov att låta
mycket i den sjukes möjligt öva upp sina krafter
ju lika
Det låg
sig.
som
eget intresse att så snart igen.
som
i
läkarens
att
spara
arbete för sin personal.
Medan rum,
lilla
lägga
om
jag satt och talade
med doktorn
sköterskorna
höllo
förband
i
rummet
och
i
hans privata
skjukvårdarna på
att
Oavbrutet hördes pa-
bredvid.
tienternas skrik, ett obeskrivligt gutturalt skrik, omöjligt atl
med
återge
männen
Kanske snarast som
bokstäver.
djupt, djupt ner
halsen.
i
skrika under operationen
är förfärligt att höra en
hör inte
till
etiketten
i
mans
Det hör säkert
till
till
—
att
Det
Men
med
det
hopbitna
ljud uthärda de svå-
ett
ränsning och skrapning av knäsår
o.
d.
Det berodde
undantagen, när någon*" skriker.
stor del
skapen (och jag
rullat
ge ljud åt smär-
jag sett fransmän
tänder och bleka ansikten utan raste smärtor
r
— de säga ah-ah-ah.
skrik av smärta.
franska armén
Många gånger har
tan.
ett
Ett par gånger har jag hört frans-
på det moraliska inflytandet av fången-
vill
visst inte lägga det
till
grund
gon generalisering av de olika folkens förmåga
att
för nå-
uthärda
smärta), att jag under de korta timmar, jag tillbragte bland tyskarna, hörde
mer jämmerskrik, än
någon av de franska ambulanser, berodde
visst inte
jag någonsin hört på
jag
på någon brutalitet
besökt.
eller
Och
del
vårdslöshet hos
sjukvårdarna.
Doktorns iakttagelse var den,
att
tyskarna
i
allmänhet
ha större fysisk motståndskraft, fransmännen mera moralisk.
Tysken uthärdar mera lidande utan alt förlora med Iransmannen behär-
velandet, överlever svårare blessyrer,
skar bättre sin smärta.
Faslän det endast fanns »grand blessés», svårt sinade.
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
H'„S
avdelningen, hade dödsfallen varit myckel
|);i
—
få
egent-
endast några stelkrampsfall, som kommit under be-
ligen
handling för
Disciplinen var utmärkt,
sent.
m. bättre
o.
1.
och fastare än på de franska avdelningarna av sjukhuset, tyskarna hade visat sin vanliga förmåga
underordna
ätt
sig
organisationen och även själva organisera. Bestraffningarna
hade dag
varit få, ett tiotal
(dier två
för
de
ni
i
par av Sudennanns dramer.
t
tyska?» frågade han mig
Det är en fråga, som
man
innan inan svarar på
ger,
cd
och då lindrigare, en
allmänhet varit nog Läkaren talade flytande
uppstudsiga.
tyska och på hans hord lågo
»Talar
tiden,
på vatten och bröd hade
lugna
all
på hela
i
lill
slut.
helst tänker sig för två gån-
Men här behöVde
dessa dagar.
jag inte tveka.
ganska bra», svarade
»Jo,
jag.
om-
»Gott», sade den välvillige doktorn, »då kan ni ga
som
kring, inte
ni vill,
i
Lejontäm jaren gav mig nyckeln in
mig
till
buren och släppte
lill
Men de voro varken
de vilda djuren.
För några månader sedan kanske del
farliga. rit
så trevligt att
möta dem
heten och disciplinen drevo
i
ifrån
till
bar klippta, de stridslystna soldaterna hade
plikt,
kriget
till
Ironien,
den,
i
var slnl för dem. i
kasernen
inte
i
mord och blivit
strid.
få
gjort
må-
komma
umbäranden och
kanonernas helvetesdån, granaternas
näl>
beskedliga
De hade all
va-
plikttro-
Efter veckors och
väntan på
efter skyttegravarnas
hade
dem. klor och
och gemytliga borgare och bönder igen. naders spänning
vilda eller
taggtrådsdjungeln, då
dem fram
Nu voro Uniform och vapen tagna
sin
De äro
salarna och spraka ined dem.
farliga.»
tjut,
ul
lidan-
kulspru-
tornas knarrande, gevärens pisksmällar och handgemängels yrsel
hade äntligen lugnet och vilan kommit
kroppar och uppslitna nerver.
för uttröttade
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
Här var lugn! och bäddar
i
långa rader
och det klara
litet
Men
besök
haft hjälteglorian. i
sa allt
de fransmän, jag
emot
stämning över salarna.
som
åldrig läm-
utom huvudet
är ampute-
av den gatghumor,
om
sett,
ha
bland landsmän,
varit
beundrande släktingar och vänner, Dessa voro ensamma, sårade och fångna ;i\
fiendeland, utan hjälteskimmer, utan vänner.
den pessimism, som ligger på botten fått ett starkt grepp
d;i\iskt lynne,
Salarna voro ligga,
i
allt
patienterna buro
var det omöjligt
än tyskar, fransman.
inte
att
rent slaviska
lika
i
allt
germanskt och
dem.
sjukhusuniform, och ändå
ta miste, detta
inte
i
Därför hade
dem. där de franska särade
samma
en enda ibland
Det är
Vita
Trots solskenet
tre stora ljusa salar.
i
nar en Fransk soldat,
tagit
välordnat och snyggt.
ljuset lag det en dyster
Jag hörde mycket
rat.
stilla,
169
kunde
inte vara
dem kunde man
rasskillnad
(med undantag
typerna bland tyskarna).
det åtskilliga miljoner germaner, och
i
I
annat
ha tagit för a\
de
Frankrike ftnns
Tyskland finns det
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
1711
kelter liksom här. tur,
som
talat ett
annan De ha vuxit upp
.stilen,
prägel på dessa.
satt sin
annat landskap,
Nej. del är
det är en
kulett
i
annat språk, tänkt andra tankar.
Deras ansiktsuttryck äro helt olika, deras rörelser och gester tala
annat språk, uttrycka andra känslor.
ett
Adertonårie
Jag gjorde en rundtur (dier.
Här
fanns
folk
i
»
frivill
salarna, innan jag valde
Iran
alla
hörn
del
i
mina
tyska riket:
schwabare, polacker, preussare, hajrare. Jag stannade vid en säng, där det lag en helt ung pojke, Ansiktet leende:
var
runt
men då
och
vekt,
jag Frågade,
med
ett
hur det stod
ett
sjukt till.
barn nästan. barns
slog
trötta
han undan
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
filtarna
och visade
sitt
171
sönderskjutna ben, och jag såg,
hans kropp var stor och grov
med
»Kriegsfreiwilliger, från L.., aderton ar», svarade
på mina frågor.
att
väl utvecklade muskler.
Och han berättade
sina
han
upplevelser
i
kriget.
Vilka gräsligheter
hade icke detta stackars barn
uppleva.
Jag såg nu, hur gammalt uttrycket var
ögon, hur
trött
tagit
den
i
munnen.
bittert draget vid
lått
hans
Kriget hade
hans ungdom, några veckor vid fronten hade gjort
gymnasisten
—
och
i
till
Hans
en medelålders man.
allra vanligaste
och banalaste
för några ar sedan skulle
han
i
historia
var
vara dagars verklighet.
läst
den med förtjusning
en äventyrsbok.
Jag var
i
prima, då kriget bröl
ut.
Jag var den siar
TYSKAR, SOM KGMMA
172
kaste
inte
jag
ut och bägge mina bröder, med de andni männen?
följa
Jag kände ingen
nade
varför
munnen, da han
dra på
lust att
bland männen, han
sig
tWRIS
Far gick
klassen.
i
skulle
111,1.
räk-
hade dyrt köpt rätten
till
namnet.
»Vår historielärare, som var nära femtio han, »och sex av pojkarna
klassen blevo antagna på
i
samma kompani.
gäng och koin på hustru.
Det var värre än
skott
Men
det
kunde jag
han
fatt
ett
vackraste
skott
förfärligt,
ju inte skriva
Han hade
henne,
till
Tycker
fatt
han dog.
.lag skrev, att
ens. del är
var orätt
det
ni.
föll
del för hans
innan
pannan, och dött med
i
döden.
om
skriva krior.
att
och led
underlivet
i
samma
Historieläraren
vid Soissons, och jag fick skriva och tala
ett
ar», fortsatte
att
ljuga
den för
henne?
Den
nästa,
lag ined etl
pratade ined. var en miinehnare. s<»m
jag
gipsal hen.
»Granatskärva.'
frågade jag.
Handgranat. Del är Visst
ett
inte.
svarade
han.
sattyg, de där
det
blir
bara
handgranaterna, sade småsmulor,
jämt gar igenom kläderna och fastnar
Han öppnade svarta skärvor och
Na,
men
Det är
rade bara
ett
sin
i
och
Se här!»
benet?»
en
helt
annan
Granateländet
sak.
explode
par steg ifrån mig. så jag ramlade omkull
ha gjort pa trapporna
I
skinnet.
jag.
huden.
förskräckelsen och bröt benet.
skull
nätt
och visade en mängd små
skjorta
prickar
i
som
behövde jag
inte
i
Men
Ralskeller
ha varit
i
del i
kunde jag
Miinchen. sä för den
krig.
sängen bredvid lag en spenslig yngling med
mitiskt ansikte.
Han hade
i
lika väl
lint
varit kontorist före kriget.
se-
Jag
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS frågade honom, vad lian tyckte <>m
och kriget, Det tian
på nära
sett
jag
vet
inte
livet
skyttegravar
skyttegravarna
i
hall.
dugg om.
ett
Jag
Frampå
Gareney.
i
natten var skyttegraven
lansen tram mig, och på tisdag var jag här. färdig
lurt
kriget
med
— Bror
ohyggligt.
hela.
var
det
att
är.
det
med
en gra-
På söndagsmorgonen rotade ambu-
skinkan.
i
linjens
första
sönderskjuten, och jag låg under en sandsäck
natskärva
på torsdag
for
Magdeburg, på lördag kväll var jag i
\~\\
förfärligt
ett
Så jag var
vad jag kan berätta <>m
.Mit.
min önskade mig
oväsen och regnade
lycklig resa
Fort gick det åtminstone,
då jag for hemifrån.
till
Paris,
om
också
inte sa vidare lyckligt!»
Från
ett
hörn vid
ett
fönster såg jag ett par stora dystra
ögon riktade på mig genom guldbågade glasögon. Trots det halvvuxna skägget och det stubbklippta håret, var det ett
ganska
ansikte
fint
Mannen befanns vara
med
ett
uttryck av oändlig trötthet.
en ingenjör Iran Sacbsen. (om jag inte
missminner mig).
som
»Ni,
är journalist, sade han, säg mig. är det inte
snart slut på eländet?
Pa ena
eller
andra
sättet,
bara det
tar slut.»
—
Jag kunde inte ge
honom
fred. »Till
julen
man kan
ȁh, Herre Gud!
Här
ligger jag,
matt och
Är det trött
av mitt blod har jag mistat.
om
en snar
—
åtminstone?»
»Knappast, fast
något hopp
ju inte
aldrig
veta
meningslöst det hela?
och eländig, en god tredjedel
Hemma
går hustru och barn
Gud vet hur. Hon skriver, att de har men jag vet inte, vad jag törs tro. Och da jag en gång kommer hem, hur skall det da gå? .lag har alla högra ar lemmar behåll, men känselnerverna är borta och dra
sig fram,
det bra,
i
i
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
174
men. inte.
så
Jag kan
Hur
trött,
oeh led
och tänka på
jag känner
dem trött.
och hälla saker,
allt
Om man
visste en
slut,
om man kunde
o.
v.
s.
—
Och
Man
det där.
ligger hra. blir väl skött, en.
men
som plågar
räkna: 90 dagar kvar, 89 dagar kvar
man
ligger här
det?
Ni kan inte sätta Er in
oduglig
det är ovissheten,
så känslan, att det är
och
ligga
har det ju hra här, äter bra,
bestämd dag, när det skulle vara
Landstormsmau
(•nyttig,
men
kunna sköta mitt yrke? Jag är så på allt, och jag kan inte lata bli att
la'
skall jag
lider.
och
ingen nytta,
alt
från Thuringen.
Inlc i,
till
gagnar jag Tyskland med
hur det känns
därtill
främling, så
att
vara tången,
mycket tram-
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS ling
som en människa kan Er
ni sätta
in
vara. främling
175
Kan
fiendeland.
i
hur det känns.'
i,
En av de konvalescenter, som gingo uppe och hjälpte med skötseln av de andra, kom och frågade mig, om jag inte skulle vilja gå in innersta salen och tala med en sehleswigare, som sä gärna ville träffa mig. Han behövde till
i
peka ut
inte
mannen
för mig. vilken det var, jag
kunde mycket
ha
väl
riksborgsgade
inte ta miste,
Han
göra.
charkuterihandlare vid Fred-
varit
Köpenhamn.
i
kunde
som en människa kan
såg så dansk ut
Nu
var han emellertid född
på tyska sidan, en halvmil trän gränsen.
Han i
men hade
gick uppe, utan käpp,
Danska,
ena foten.
som
lika bra
»Her
eller
En
tyska.
gemytlig
själ,
som
tog livet
lätt.
skrup kjedeligt, saa det var pamt De
saa
er
en svår enculose
snarare jydska, talade han minst
kom», var hans välkomsthälsning.
I
han
det hela taget var
rätt belåten.
»Om
engelsmännen vinner», sade han, »så
Och
danskar igen.
gammalfolket land, sa del
i
vill
det kanske
hemma
blir
kan vara
nog belåtna.
Man
jag helst vara tysk
blir
lika gott det.
Men
väl
vi
Och
segrar Tysk-
har ju ända någon
det!»
Jag frågade, hur det gått »Det
var
inte
Så värst alldaglig ens nu
något
föreföll
till,
då han blev sårad.
sserlig
mig
mserkelig»,
sad«
han.
alla fall inte historien, inte
i
för tiden.
»Där var vara skyttegravar», berättade han, och ri»och där var fransmännen, och ungefär
tade pa täcket,
mitt emellan var en järnvägsbank.
och just innan
vi
kom fram
plommon genom bägge jag snurrade runt och
av
ett slag, för
till
Vi anföll
benen, högt uppe föll.
I
alla fall
våra var tillbaka
i
med
bajonett,
järnvägen, fick jag i
ljumskarna,
el
t
s;i
måtte jag ha dasal
sin skyttegrav
och frans-
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
17C)
männen
i
Benen kunde jag
ter.
Där
då jag tittade upp.
sin,
ju inte röra,
Men
mig fram på armarna.
och kände
låg jag
men
ef«
kunde hasa
jag
det var inte annat att göra än att
ligga stilla och hälla ner huvudet, för annars sköt de Iran
hägge
sjätte
Hur
hall.
ordnade en
om
det var, fick jag förbandet lagt
Och
där jag lag rätt bekvämt.
plats,
och
sa
pa
dagen gick fransmännen fram, och da blev jag upp-
plockad av ambulansen.
»På
dagen?
sjätte
Konstigare var det
Är
inte.
galen människa!
ni
Att ni
inte svalt ihjäl?»
Jag
hade
litet
bröd och en
konjak,
flaska
vad som fanns
i
tornistrarna hos liken,
fann torrskal ning och mer konjak,
.lag
1
»Ja, ni
men
ångesten.'
Var
ni
som
låg omkring,
last
jag önskade.
inte
rädd
»Åh, jag tänkte, det skulle väl klara så sov jag för del mesta.
kigt
till
Men
pa något
sig
det blev
litet
Apropå tobak,
slut,
talade
sa
månader, sedan han smakat
lian
blev det
om.
alt
det
ål
Jag har sällan
ändamålet. vore
fångarna Ett
^<>in
rik.
nu var
skulle jag ge
en
:i\
tyska,
enformigheten, och
Da jag stod och höra eiu
en
tre
med
tagit
en människa så lycklig.
par miljoner
ett
lill
tobak
de olika länderna.
i
besök
talade
sett
I
besvärligt.»
Jag förstod vinken,
bloss.
etl
litel
och drog fram några paketer cigaretter, som jag
jag
sätt.
långtrå-
och likena började dofta sa smått också.
slut,
synnerhet sedan tobaken tog
Om
ligga där
la
att
ihjäl?
svalt
Och
for
mig,
till
den med.
att jag haft litet vatten att spä" ut
lills
pa
och
nätterna hasade jag mig omkring och plockade
försiktig
Deutscher?
som
civil,
var jag
talade
icke
naturligtvis
mottogs
med
en
var
fransman och
liten
allra
omväxling
största
med en grupp av dem.
viskning Tydligen
i
mitt en,
som
fick
Aher
Sie
sind
inbillade
sig.
att
öra:
i
intresse.
jag ja
jag
TYSKAR, SOM KOMMA TILL PARIS
var en ovanligt fräck och
dem
tor att befria
spion,
listig
som
177
lurat
in
sig
Så under sådana omständigheter
alla.
blev jag icke uteslutande smickrad över
komplimangen
åt
mitt tyska uttal.
Doktorn skickade bud. att visa
mig.
operationsrummet fann jag honom
I
med några nyanlända komna direkt från fronten.
satt
förband
togs
han hade något intressan
alt
försiktigt
Blodiga skjortor klipptes bort,
Én hade en granatskärva
av.
små skärvor
av
syssel-
särade, för ett ögonblick sedan
huden runt omkring.
i
På
lungan,
fullt
det
djupa såret bildades och brusto jämt nya luftbubb-
lor,
lilla, i
synnerhet då han
voro fulla samtidigt.
i
hostade.
Alla
operationsborden
Ett par av de särade beto
samman
tänderna och tego, somliga klagade sakta och undertryckt.
Mannen med
Han
lungskottet var stor. kraftig och vacker.
hade dessutom ett sår i benet. Det var svårt att se en sådan vacker människomaskin förstörd, oduglig. Gudskelov,
ännu
tänkte jag, att jag själv
De
störa och sära människor. roliga att se på,
om man
inte varit
tvungen
för-
att
här sa*kerna skulle inte vara
visste,
att
man kanske
gjort del
själv.
Tre sjukvårdare utförde en synnerligen smärtsam operation på en liten man, vars huvud var ett enda vitt ban-
De drogo set hans fötter som suttit av honom ett par stövlar, pä veckor. Lädret klipptes upp. men både det och själva sudage, där blott ett bistert brunt öga tillade fram.
i
som gjutna stelnat blod, som
lorna klibbade fast ett
var
lager av
ingen
Lukten
vacker
tiga vi
Ccderschiöld,
I
syn,
då
vid foten, strumpresten och flutit
Del
från skavsåren.
(\cn slutligen
kom, den
foten.
om.
väntan pa segern
[2
XVII.
Kulornas
offer. Juni 1915.
bakom
Paris ligger tio mil
kunna gå här på galorna
man
möter inan en
om
förde krig.
landet
avundas:
arm
hand
i
eller
och skämta
kaféerna
med hustrun
fram
i
dagar utan
inte
leende
en
dem
stelhet
och skratta
eller
mycket av krigsäran, men
i
ett
tilllygade.
hen
sitta
De ha
under armen.
blivit
sa
förfär-
pa en sidogala flin
in
vända hört blicken, da man passerat dem,
for att
de inte
skola märka, vilkel hemskt intryck de göra pa andra niskor.
.Man hörde ha
hunnit vänja
mänga, som man dagligen tänker
man
chock
för
inte
var
ser.
man
sig
ser en
pa.
bägge för hans
all
näsa.
eller
en
kamrat,
och
män-
Stympade, <>
men
det
sa
enarmade är en
armlös kropp
vandrande med tomma hängande ärmar. sjuksköterska
vid
De benlösa
längre så mycket
gäng.
på
av krigets lidande.
inan måste vika
att
meniga med
promenera gatan
Men emellanåt möter man dem. som ligt
;itt
Dem
sådana, som
är<>
eller
eller
fästmön litel
tänka på,
att
officerare
liten
skulle
vore för de särade.
Somliga av
varstans.
lite
nästan
det
Men man
fronten.
ny
komma
Bredvid gar en
emeilan;il
stoppa och tända den armlöses pipa
stanna
de
eller snyta
KU.OKNAS OFFER
17'.)
KULORNAS OFFEH
18(1
Häromdagen der vid
såg
Han
restaurant.
komma
en enarmad
jag
om
såg sig
om han
bord, gick tram och frågade,
ett
ner hos honom, sa de kunde hjälpas åt och
sig
en hel karl tillsammans
Båda voro
.
på en
in
och upptäckte en olycksbroslå
fick
nästan
bli
gängen
ute för första
Bryta brödet giek bra, då man hjälptes a t. på egen hand. och so|)|>;m gav heller inga svårigheter. Men sedan började en läng. halvhög överläggning ju
men
gott,
inan
skulle
ga
med
snyggt och anständigt
om
blott
Kil stycke ifrån satt ett
bordet?
med att skära den en arm på var sida om sällskap damer och her-
Två av damerna sågo varann
rar.
och utan
ord
ett
Parisbefolkningen är
plats
i
Gång på gäng
spårvagnen
har jag
Ofta
betare,
sett
blotta
dem. som
offrat
Kn
priset.
mig
i
liten
språk
Morsan och gav mig fråg'te
åt
en enbent av olika
för
litet
för
att
'det
risarna teristl
tårarna
blir
blitt
eleganta
klasser, visa
damer lämna
bandagerad
eller
kanske mest
ar-
tacksamhet
för
sin
Butiksägarna
med bandage om pannan, som med häromdagen, berättade:
a
om
jag
jag
om
fisk.
göra, sa jag stega ner
Två sjötungor köpte
rädisor, och del log jag.
vill
a
p;ir
kronärt
Sen
ga'
han mej
när jag skulle betala, sa
tjugofem centimer, del hela! s;i
jag.
ett
jag inte ville ha
a
jag
ga ner på torget för na.
ville
kunde välan
köpa
blixtgalna.
sin
soldat.
de sårade, ofta långt under inköps-
paket cigarretter på köpet,
han:
med
husar
handlaren,
skockor och ett
hjälp,
lem och blod för Frankrike.
jag.
till
man
män
1'rag'le.
och det tyckte
sa
sin
de
till
av omtanke för sina särade
full
ser
huvud
sitt
ha särskilda pris
slog
ögonen en sekund,
ögonvrån och leende på läpparna.
tillrande ur
.
i
de sig upp och gingo fram
reste
enarmades hord och bjödo dem
poihis
Kaninstek är
kaninen.
land
i
jag
bli
en
Har
inte
fördömd
pa-
infan-
KULORNAS OFFER
181
Det hemskaste intrycket göra 4es défigurés», de som fått
ansiktena sönderskjutna och vanställda.
med
men
läkta sår,
Så länge de
men nu möter man
bära bandage går det väl an. förfärligt
vanställda.
allt
De äro
fler
förhål-
landevis många, ty huvudet är ju den mest utsatta kropps-
delen
i
Somliga ha förfärliga ärr
skyttegravskriget.
men ännu
der och läppar,
På somliga ser
m;m knappast
här den stupar rakt ner
i
Det
blivit
minnelser
levande
är
karikatyrer,
utdragen
plats, eller
till
om
krigets
reproduktioner
ryslighet.
moderna
kriget
då
munnen
tar
på den
en evigt tragisk skrattmin.
som gå omkring som
säreget för det
kin-
ens spär av de gräsliga såren.
den tandlösa munnen och
den bortskjutna överläppens ena sidan
i
värre är, när näsan fattas, eller
Är
av (ioyas hemskaste ständiga detta
stumma
något
nytt
på-
och
De napoleonska hjältarna
KULORNAS OFFER
182
voro ärliga,
men
Eller har littera-
inte vidrigt vanställda.
turen av skönhetsskäl förtegat det?
De
man
värsta ser
naturligtvis inte på gatan, fastän de
man
där förefalla hemskare, då
ser
dem
oväntat och om-
givna av vanliga människor.
Häromdagen kom tuation,
.lag
plötsligl
koin
jag
utanför
satt
en
i
ett
emot mig en
fram
som
ögonhåla
en
på
mänskliga var eli
kulle
liten
infanteri-
en oformlig massa
enda levande och
Det
dödskalle.
brunt öga under en
livligt
ett
si-
En stor. förfärlig, sned och tandlös med två gapande näshorrar, en tom
för ansikte.
stället
fiskmun, en
kraftig
stor.
med
sergeant utan (insikte, eller snarare i
pinsam
utomordentligt
kafé vid boulevarden, då det
fattig
rest
av
Han kom emot mig med bägge händerna
ögonbryn.
framsträckta:
»Tjänare, tjänare gamle gosse. I
lur siar del
Del
var
suddiga
röst.
till
med
ingen
s;i
du är
slån
i
möjlighet
känna
alt
Och på samma gäng
denna hesa.
igen
förstod jag. all del måste
vara en av mina gamla vänner, och att han glömt ställda yttre eller
han var. Nej,
och
inte visste,
som om
låtsa,
tjänare på dej
se,
.
sa
sitt
van
hur mycket förändrad jag
igen
honom.
du är
hemma
kände
1
jag,
s;i
vilar dig.»
Han
nom
kanske
Jag måste
igen.'
dig?
salt
ner vid milt hord och sög
som han pratade han. som hade ett
rör.
upp ur
tog
skilts
vi
i
i
sig
fickan,
gar.
.lag
en Picon ge-
och hela tiden
räknade
ut.
all
han måste vara en av mina gamla kamrater Iran målarskolan,
men
det
var mig
vilken -— jag hade ju Ögal att ga efter. Julien,
om gamla
Vi
fullkomligt
alt
avgöra
håra kroppslängden och del bruna talade
kamrater,
Minns du den....
omöjligt
s;i
om gamla men
var jag
tider pa
var gäng jag
rädd
alt
la
Aeadémie
nämnde svaret:
en Det
KULORNAS OFFER Jag försökte
är ju jag!»
små och blonda. och skratta
över,
tår,
han.
Nu
vem han
som
Men han
ligger jag
är
— vem
Men vad man
med
jag
ser
lövade
vaken
makt
all
om
att
som
jag mindes
honom
ansiktet
i
hans skämt, medan ögonen brände
åt
slut gick
Till
om dem,
tala
Hela tiden måste jag se
släppa fram en
mig en dag.
183
höll
att
ta
tillbaka.
komma hem
till
nätterna och grubblar
han var före
kriget.
på gatan är ändå
som finns på ambulanserna. Jag har mänga sjukhus och sett många hemska
mot vad
intet
omkring pä
gått
sår och
oändligt
mycket hjältemod, manlig resignation och tålamod. Ibland har jag gått igenom strax före ronden, då alla
bandage blott
varit avtagna, alla sår blottade.
Han
hälarna kvar av fötterna.
Där
med
ligger en
är nöjd och belåten,
han kan
få
käppar.
En man med amputerat ben ligger och betraktar ärret med en liten fickspegel, lugnt och
konstgjorda fötter och gå utan kryckor och
stumpändan och intresserat.
Det är amputerat ovanför knäet, han får
alltid
ga på träben. »Ett ben
mer
eller
mindre betyder egentligen
kvarts soldat,
Det enda, •Ja,
värre
som
men
jag kan gott duga
retar
mig
Det resignera.
är, att
finns
Där
Men man
ingen ligger
utan armar och ben.
till
vara
min
med
har gjort så gott
velociped.
att
köra
man
en
man
Han
—
nej,
les
kan.»
gräns för människans förmåga
en torso, en
att
bål,
röker sin pipa och är nöjd
Han blinkar at sköterskan att ta pipan nen på honom och börjar prata: »Herre Gud, man har tur eller otur, drar
och glad.
tre-
en hel kontorist.
jag måste sälja
är det ju, att jag inte får
bocbes över Rhen.
inte sä
Jag är visserligen bara en
förbaskat mycket för mig.
ur
elt
munhögl
KULORNAS OFFEH
184
nummer ha
eller ett lagt.
varit.
De skar av
Mitt var lågt, allt.
som
men
värre kunde del
stack ut från kroppen,
utom
Tiraljör från Algier.
huvii'1.
jag
och det är ändå nästan det viktigaste.
tycker
det
är
synd
om
alla
Ila ha!
Men
stack rårna,
som
KULORNAS OFFEH ser ut värre
än jag
förstörd
på köpet, sä de varken kan smaka
till
Det är ju sant,
vet inte
En
på något
ofta
kommer man
skal!
alltid
men
sätt,
frågan
är
svårast
någon av dem, som
med
Lättare är det
inte
se
åt
kunna
ansiktet
fått
vieux!
med
svara
finna överallt stöd
de ge sig ut
i
i
det:
ut igen.>
då
på,
det
som gör
dem kan man
Flickorna
bröd
sitt
De kommer
vanställt, till
alla fyra tassar
det är något sant
Det här
tjäna
kommer
vi
att
-
ingen
-
är
den. alltid
Frankrike
i
andra än sårade nu för tiden
för civila karlar
Och
när
de stympade,
mön
»Pense-tu,
säga:
men
nytta,
denna:
igen, är
väl
vad skall flickorna säga ?
väl inte att se åt oss en gång,
Den
nan
eller prata.
mot mig.»
som
fråga,
munnen
ansiktet och har
i
jag aldrig kan göra
att
folk är ju så snälla
går väl an, och
vad
KS.")
vill
utsikt
behåll!»
i
de stympade soldaterna
och hjälp av mjuka kvinnoarmar, da
dem ha kvinnorna
världen igen, och för
sina mildaste leenden och vackraste^ hlickar.
Också kirurgien
dellera läkarna
armar och hen défigurés»
Som
om till
allt
flytta
serie
av fotografier
—
och då
mo-
över skinn frän
De
förbrända ansikten.
ha en hel
skulptörer
skickliga
näsor och kinder,
»Se, så jag såg ut där
Jag är
Den moderna
för de vanställda finns det tröst.
gör underverk.
flesta
av »les
att visa:
—
oeh pä den, va?
bra mycket snyggare nu? Och doktorn har Ioval
mig en ny näsa.
Jag
tror
jag ska ta en romersk, va'
Skulle inte det klä' mig?»
Jag har själv
sett
mänga
statliga
bevis
på
mod och
Häromdagen hörde jag självbehärskning inför plågorna. om en, som var för svag att bedövas. Han bad en sköterska hålla en spegel, så att han själv nen.
Jag har hört
om
folk,
som
fatt
en
kunde
arm
se
operatio-
halvt avsliten
av en granat och skurit av de fasthängande senorna
med
KULORNAS OFFER
186
en sabel
eller
en pennkniv.
folket är degenererat och
vekligt,
kring några av ambulanserna.
mening.
Den, som påstår
att
franska
borde taga en promenad
Där skulle
lian snart
ändra
TYFKH OCH INTKRIÖRKH.
XVIII.
Blomsterhandlaren. Maj
1915.
Jag hade varit borta trän Paris under krigets första tillbaka, just som våren började kännas.
månader och kom
Det är en underbar
tid.
Man
börjar
sitta
utanför kaféerna
på trottoaren och sola sig vid kattet efter déjeuner eller se den blåvioletta tiden,
länge sedan, såg
eller
grönskiftande skymningen vid apéritif-
den »gröna timmen
tillvaron
före
kriget,
genom
absinten svepte
in
det
.
da
som
det hette bur. för länge,
man
vid
underliga
förnimmelserna
i
den tiden på dagen
gulgröna en
lätt.
giftglaset,
mjuk som bomull, tull av tröst och hopp och goda kriget. Men absinten var den förste, som föll i
da
behaglig dimma, tankar.
BLOMSTERHANDLAREN
190
Många av
dess yngre och oskyldigare bröder leva dock
kvar och ge gott sällskap den:
en
tungt
Raphaél
skymningsstunden på boulevar-
i
blodbrun Amér Picon, en gyllne
flytande,
en blyg liten Dubonnet.
eller
och ser
livet
vägen
konstnärskvarteret.
i
ingen
hinner
man
en
på
soldat ett
som de
bara saknar en arm
ser
eller
Men tunnes
dem.
kommer
sa
sig
en
där som
förbi,
i
kyparen
vindögde trav
sett
med ena
<
>
14
eller
hörnet
en ordonnansbil. skulle
ropar ut
La Presse
sin
i
käringar
kärrorna
träta
ined
i
egna
ar bar jag
sett
snabb
sällan mycket.
nen
tull
del
av mänsk-
billig bild
den gamle tidningsförsäljaren och litet
hesare oeh
Samma
fjol.
samma
litet
fullare.
frukt- oeh grönsaks-
poliskonstaplar
sett.
där kominer
dArlagnan. gascognaren. med blicken,
en
och
plattfötter
om
platsen
för
gathörnet.
i
Men har man
i
spårvagnshäst-
outtröttliga
sina
på
kanske
.
än han brukade vara
kvarteret.
i
i
siar
I
in-
man
da
riva
andra pa de rosiga aftonskyarna ligheten.
ar.
upp körbanan här på på sommaren; samma typer skymta åratal Där springer den kvarteret.
fäst
1
.
ett
lata bli att tänka,
att
Felix
: 1
halv
icke de särade och passerade inte
hälla
alltid
som man
sitter
en
särad,
Hjältar för
inan ha svart att se någon förändring
och
striiek
i
med en ann oeh som kvarts soldat
tre
hen.
ett
da oeh da en ambulansvagn
Gatuarbetarna
minuter
gatu-
en bal
själva,
kan man aldrig
valider för livet
samma
och
liv
många
hen. eller en
till
igen
på krigets verklighet, da inan
kalla
par trästumpar
Samma Men
förändring. inte tvivla
Pariserboulevard; .
man
sitter
på Boulevard Montparnasse, stråk-
flyta förbi
typer,
Här
honom i
nu.
gesten och
ju
själva
kvarterets
sinn blomsterkorgar]
alltid i
densamme,
tungan,
alltid
eld litet
Mänga och
full.
lian kastar ifrån si^ sina korgar, tar
av bloininor och störtar
sig
in
stal
men lam
bland borden, som
BLOMSTERHANDLAREN
191
Som
vore de ståltrådsstängslen framför en tysk skyttegrav.
en
med mustaschen
erövrare
år och vet, hur
än
folk
skänka
han
faller
»Se
så.
i
vädret faller han
Varenda en känner han sedan många
över sina kunder.
vanligt
horstig
skall ta
honom min
här
in.
Han
säger
prins»,
blomma
Säga pris och sälja som
dem.
aldrig
vet
han.
bättre
sätt
jag
lov
»far
En annan gång kanske Ni gör mig en liten tjänst!» Men »prinsen», som kanske är en liten målare från Värnamo eller en tidningsskrivare från Nowgorod Yeliki. föredrar att bli kvitt sin tacksamhetsskuld till den vänlige lazaronen med detsamma och kastar till honom en slant, som rikligen betalar blomalt
man.
en
till
Er sköna?
Det är inte bara parisercamelofens vanliga fräckhet,
det är en frihet och säkerhet
i
hans
sätt,
som måste im-
ponera.
Det händer ibland,
att
någon av hans gamla kunder
honom ett glas öl och låter honom berätta om sina bragder som främlingslegionär och som sjöman, då han var
ger
mig och varenda muskel att
han
lät
flickorna
och hans ben, så
kypare
i
att
i
hans kropp var
stål,
sa
hårt,
Lissabon stöta dolkar mot hans arm
—
klingorna brnsto mot köttet.
Montparnasse
han har ännu
lerass, ty
i
törs
köra bort
inte helt
honom
-
Ingen
från en kafé-
glömt bort en del vänliga
som han lärde främlingslegionen. Allt är inte som inte varit i Afrika, men resten är nog att få en gammal grahärig och förhärdad kypare att förklädet för ansiktet och springa och gömma sig bakom
tilltalsord,
i
begripligt för den, tor slå
kassan.
Första gängen lian lick syn på mig, sedan jag tillbaka,
och gren,
Men
kom
kastade
störtande
som han med för en
kommit
han sina korgar handlöst på trottoaren, i
bajonettanfall
med
en kolossal syren-
väldiga gester överräckte
gängs skull var det omöjligt
att
till
få
min dam.
honom
alt
BLOMSTERHANDLAREN
|()2
ta
— »Oh, non, mon
emot några silvermynt som »gengåva».
baron, det
aldrig
år
annat
nöjel
föf
förskräckte
Er
se
att
än
göra,
att
gammal kund.
en
livet,
i
morrade
Felix
vad han
aktade
sig väl
»Eh
mon
gammal
brave
som
legionär
Har
»Jag.' jag?
har jag
ut
Ni
Han
in
oss
vill,
utan
tro
;dl
upp som
for
en
inte
ut
om
För fjorton dar
se'n
pa andra sidan,
.lag
mig.
Vi
Ni
vidare
skott.
ett
Tvärs genom lungan
Se här!
och paff
kan hosta blod, när jag
skyndade
»varför år
inte jag varit ute?
Paff
men han
och smäller tyskarna pa
ute
Iran sjukhuset.
fatt det.
lurviga och
tina terass,
sade jag.
.
skallen vid det här laget?
koin jag
Den
den gamle legionären.
för att reta
bien,
intet
dricka.
ville
över den
invärtes,
orakade cameloten, som skämde hans
prins,
fanns dét
Alltså
igen!
fråga,
att
min
Nej,
tior
inte
bevis.
Sedan kom äventyren.
Alla kommunikéernas ortnamn hans Champagne och Klsass surrade om Tyskarna flydde som loppor eller myllrade
Flandern.
Iran
berättelser.
i
som kackerlackor åskådligt,
Åtta
kanske
fastän
sjukhus
Men
ut
igen
för tusan,
inte
varit
- särad
—
man
ganska
är
salongsmässigt.
fullt
han
fronter hade
bildspråk
legionärernas
-
med
särad
pa
pa
ideligen.
är människa,
man
Som
slåss for
man kom
men man är människa. med en kamrat till en krog. där det satt tre tyskar och drack. Vi på dom som en blixt med bajonetten fram. är soldat,
»Kamerad, derna 'Nej',
Kamerad!» Ska
förstås.
tyckte jag.
av tyskarna.
vi
"Har
".la",
skrek
dom
och
räckte upp hän-
skjuta di svinen?* sa min kamrat. i\u
en mor?* sa jag
sa han.
till
den förste
Stick av da' sa jag. och
sprang, och
samma med den
den
'men jag har hustru och
tredje,
en gäng. jag
andre.
"Mor har jag Ire
barn".
han
inte".
Na
"Spring".
BLOMSTERHANDLAREN
193
med
sa jag, och så gav han
mig
den har jag ännu.
den är på stampen.
fast
En
»Pappa, pappa!» gatan.
»Kom
nu,
pade legionären.
man
mamma
sin
liten
pipa
parvel stod och ropade pä
—
väntar!»
»Ser Ni, monsieur,
»Jag kommer», ro-
man
där,
är soldat,
men
människor de med.
är människa, och les boches är
Och hans mamma, pojkens
silverbeslag, och
hon är
tyska, förstår Ni?»
Så gick han. »Naturligtvis lögn vartenda ord,» sade en engelsk krigs-
korrespondent,
som
satt
bredvid
oss.
»Jag har
sett
honom
här hela vintern.» en gammal reservkapten vid bakom lutade sig fram. »Visserligen var det lögn. som han berättade, men ute har han varit. Han var Marne som frivillig, hans sergeant föll, och han tog »Ursäkta, mina herrar.»
bordet det vid
befäl över hela plutonen.
kom
kanoner och lian.
Men kulan
i
axeln fick
då han bar min son. volontär som han. en nittonårs
pojke, talar
Det var han, som tog två ty>ka
på dagordern.
nr
elden
han aldrig
Cederschiöld,
I
och
om
—
till
etappsjukhus.
nästa
han ljuger
väntar på se^ein-
hellre
Men
det
än han skryter.
1 •!
XIX.
Den tappre don Juan. April 1915.
Jag
satt ]>a en
bänk på boulevard
nas Boul' Mich', den stora pulsådern
Quartier Latin.
del,
St. i
Michel, studenter-
studenternas stads-
Solen sken och det var var.
Del
satl
av folk på terassen utanför Café d'Harcourt, de lev-
fullt
nadsglada medicinarnas
Ute på boulevarden
tillhåll.
Väldiga ardennerhingstar, sex
flöt
rad,
kno-
gade steg för sit^ kärror med jättestora stenblock
upp-
trafiken förbi.
för
De röda taxameterbilarna
den långsamma sluttningen.
tutade och stånkade.
kom
Emellanåt
en militärbil rusande
obekymrad om gående och körande,
tram,
brandkar
i
i
s<>m
lekte
1
den
folkvimlet.
Pa trottoaren den vanliga publiken, brådskande borgare, flanerande studenter och flickor, långhåriga konstnärer,
camelots
lacker
och
med
leksaker, tidningar, vykort, skäggiga po-
ryssar.
Och
soldater.
»Des
(»gamla lurviga»), veteraner Iran skyttegravarna uniformer, en och annan kanske stödda på käppar eller
och slak. mest
a\
med
civila
poilns»
rndes i
slitna
byxor, somliga
med ena rockärmen hängande
Andra ny utskrivna,
i
l<>m
skinande nya uniformer,
den nya blågrå fältmodellen.
—
Ljumma
vindar, späda gröna blad på träden, violer och
västliga
anemoner
i
rAPPRE DON JUAN
DEN
195
blomsterflickornas korgar, dofl av var och (iver det hela
en skinande aprilsol.
Än en gång mil
tio
föreföll det omöjligt, att världskriget rasade
därifrån,
människor där uppbjödo
att
alla
sina
krafter för att slå ihjäl varann.
Bredvid mig på bänken en
korg
stor
henne,
grönsaker
hon
nickade
bredvid
sig.
och
log
vänligt
Da med
»Goddag, monsieur Céders, så Ni är tillbaka
— i
madame
»Nej se
Godard!»
en av de stora kasernerna
gumma med
en gammal
satt
Gumman
med mer
jag tittade på hela ansiktel: i
Paris igen!»
var portvakterska
mindre möble-
eller
rade studentrum, och hon var känd och omtyckt
i
hela
kvarteret.
»Ni lider ingen nöd för krigets skull, madame», sade jag
med
en blick på matkorgen, där
fram mellan
stucko
»Tänker
Ni
sätta
i
spenat
och
sparris.
er allt det där
ensam?»
—
ȁhnej,
några smulor över
studenterna
i
kasernen,
svärson kanske?»
han
varit
vid
—
par gula hönsben
kronärtskockor,
snälla monsieur, det är blir
ett
till
till
som
min
sjukling, fast
kanske det
—
»Någon av
gumman
med.»
är särad eller sjuk?
Nej, Albert
mar
bra
ironien alltifrån början.
Fanfaron, kompositören!
honom
Vem kände
En sydfransman, en
Er fast
Det är monsieur
Fanfaron, kompositören, monsieur känner
kvarteret.
Eller
Gudskelov,
proven^al,
säkert.»
inte
honom
med
böljande
i
svarta lockar och barsk musketörmustasch, kvarterets don
Juan,
som
som
gick
omkring och gjorde erövringar med en min,
sökte han dueller och strider vid vartenda gathörn.
Var han
kom svepande med
slokhatt, där
sin vida
kappa och
sin väldiga
svärmade flickorna omkring honom.
Och han
DEN TAPPRE DON
196
hade en underbar talang
ntt
\N
.11
var och en att
få
tro.
atl
han
älskade just henne allra mest.
»Han har
—
»Särad/
Men
Han har
honom
varit sjuk
Och han har
där han prickar
om
och han läser höcker
med
ända
han manövrerat
det är riktigt synd,
att
.la,
ut tyskarna
säger han, och tagit hela
han
inte är
—
ined ute.»
»Ar han reservofficer då?»
—
»Nej han är icke-vapenför, han var skrivare pa en
re-
Men
en
gementsexpedition
sådan patriot! allt
Marseille, da
i
Under
närmare
återtaget,
Paris,
sa dålig, sa jag
honom
i
fick
handen.»
»Jag får gå och
titta
da
riktigt,
då Zeppelinerna
kikas;!
han exercerade. les
hoches
|
tyskarna
|
då sörjde han. sa han blev sju-
kare för var dag, han var sorg.
hälla
till
Ni
flaggor och manövrerar,
Klucks armé
han
ga
skall
sätt.
kom
se'n kriget
stora kartor pa
över gränsen pa fem olika fånga,
ju
taktik och strategi, eller vad det
heter och pa sina kartor har
till
M:me
»Han har
Åh mycket!
om, hur det
tala
köra tyskarna över Rhen. väggarna,
frågade jag
en stor patriot är han.
höra
skulle bara
var min
kriget»,
i
gumman.
Han.'» skrek
inte varit ute en gäng.
började.
sig
»Är han svart särad.'»
tanke.
första
Godard.
utmärkt
naturligtvis
silln
— till
riktigt dålig,
utav håra
kom häromdagen, då hos honom hela natten
honom någon
dag.»
var
och
—
»Det är inte lönl monsieur, han tar inte emot någon. inte
»Ar han sa
Han skickade
vill
dit
undersökte ut,
—
ens sina allra närmaste vänner.»
är
d:r
däran'.'
höra talas
\';id
säger doktorn
om någon
Nfuquet häromdagen
honom
i
doktor. alla
fall,
»
— Men
jag
och han
men han kunde inte alls finna Och monsieur Fanfaron säger, doktor en charlatan, som ingenting begriper.»
vad det
Muquet
illa
inte
var.
överallt,
DEN TAPPRE
J>o\
JUAN
197
—
»Var är det, han har önl då?» »Han har magplågor nästan jämt.
och jämrar
»Men
sig,
da jag är där uppe.»
—
[bland ligger han
äta kan han», sade jag och tittade
om
igen på
korgen. Ja Gudskelov, aptit har han. det är rent märkvärdigt,
lian
hatt
kan äta sa mycket, da han aldrig gar
honom
att
laga
mal
till.
sa
vet
ut.
Ilade jag inte
jag sannerligen inte,
hur jag skulle klarat mig igenom denna vintern.» »Na.
honom?» »Ali.
se
dem.
men hans
-
sina heundrarinnor. de skoter väl
om
—
monsieur,
kan
de
inte
>laj>j>
Ni in
länka till
Kr.
han
honom,
vill
da
inte ens
de
kom.
DEN TAPPRE DON JUAN
lf>N
i
Sa slutade de
början.
Men
dem gav
en av
komma
att
rätt
snart,
förrän hon slapp
förstås.
var den allra obetydligaste
Och det av dem allesamman. Åh så
obetydlig, ett rent ingenting.
En
kutryggig och
sig inte,
Hon har
ful.
blygaste, beskedligaste
tidningen.
då han har
tid,
någon, Jag
som
har
Han
vill
i
och
liten
Det
hela tiden.
denna världen är hon.
kommer smygande
håller Figaro,
in
mitt
i
och jag får den
all-
Apropos, monsieur. Ni vet inte
läst den.
vartenda
sömmerska,
honom
skött
kräk
lilla
Ni skulle bara se henne, då hon
rum med
liten
in.
köpa Figaro fullständig för hela kriget? nummer. Men hon kominer in. öpp-
nar dörren så tyst som en
katt,
och så viskar hon: »Le jour-
madame, voilå.» Och så spetsar hon munnen så här. Och då hon fick höra att Juliette, flickan min. blivit rikligt gifl med Albert, då kriget kom. sa sa' hon: *Oh vad bon är lycklig! Ack, om jag kunde bli madame Fanfaron!' Och så grät hon och rodnade. Men obetydlig och beskedlig som bon är. så regerar bon honom alla fall precis, som bon vill. Och det bästa är, att bon fatt honom :ilf lova all gifta sig med henne!» Men om läkaren inte fann något fel på honom, hur nal,
i
—
i
all
världen har han då sluppit ifrån mobiliseringen?»
Han
är fyrtio ar. monsieur, och icke vapenför.
har har inte
mobiliseringsorder ännu.
fått
Då
det vore förfärligt.
Det var inte svail
gudomligt
Men hon
al
den
blev att
han
Jag frågade
han dog!»
gumman
tappre don Juans ömkliga att inte
av situationen, sa länge
medicinaren?
att
om
dra
all
roade
det,
—
sig
förnedring.
den nytta,
den varade.
andra av husets
Han
Han
Finge han
sa sjuk, så
förstå,
var alldeles för slug, för
hon kunde, lille
—
folk.
»C.orvan,
den
är militärläkare, särad, bar ut-
—
»Na den där långa märkt sig och kommit på dagordern.» smala prästen, som bodde uppe på vinden och alltid såg
DEN TAPPRE DON
sa
förskräckt ut?»
utmärkte
sig vid
—
»Han
II
gick ut
Marne och sedan
AN
199
som
sjukvårdssoldat,
han har me-
vid Reims,
daille militaire.»
Lilla rit
Germaine hade
sårad och avancerat
stolthet
om
Men
blivit
till
sjuksköterska, Danville va-
Gumman
korpral.
med
sina gossar.
alla
hennes historier
bra, intresserade
dessa dagar.
om
mig mindre.
Ideligen hör
av bland sina bekanta.
män, vilka utfört saker,
som
de tappra,
Hjältar börja
man här
i
ring och hjältemod, ibland hos dem,
i
talade
om
Paris
man
bli
skött sig
banala
i
självuppoff-
minst väntat det
Man skakar hand och som man förr trodde
skalar
med
bara fanns
äventyrsromaner. Detta var den förste, jag hört om,
som
blivit
embus-
qué», varit feg och hållit sig undan.
Men
jag tror nästan,
lika intressant
roar sig
med
som den att
att
den feges psykologi är minst
tappres,
om
inte mer, för den,
fundera över människor.
som
XX.
En mor. Juni 1915.
På
som sin
ett
av de stora sjukhusen
heter Y-salen.
hemskhet som denna i
ansiktet,
komma
;illt
moderna
fler,
läggning a\ att
för
djupt
De ha
sticker
litet
undan
upp
Det är offerna Ansiktet
(iver
Jag har
Somliga ha
setl
hlott
men ändå
mera barskt och tor gott
köp.
;i!l
krigets
som sårats Och var dag
många äro redan
kanske,
med
om
s;il.
ligga alla de,
de vanställda.
fiendens eld.
hopsnört
sluppit
ens Ht slagfält föreställning
kriget, skyttegravskriget.
förband, och
Det gör ansiktet
Paris finns det en
salen är snart inte stor nog.
de gå utan bandage.
den,
Ty där
sal.
huvudet, som
eller
mest utsatta
inte
slink
så
défigurés
les
för del
gluggen
Jag hor
kan ge en
ryslighet
i
dem
ett
bli
om-
vid
pass
läkta,
ärr på
kin
vanställande.
krigiskt,
Men
skott-
parapeten.
sa
inte
i
»let
är
allt.
andra, de värsta
EN MOR
förbrända
eller
Ansikten, som förlorat som ett vilddjurs bakom dödskallegrin, munnar uppdragna mot
tänder blottade
bortbrända läppar, öronen,
allt.
sönderskjutna ögon.
mänskligt,
allt
käkar och, svårast av
krossade
näsor,
bortslitna
201
mot
neddragna
hakan,
levande kari-
förfärliga
katyrer.
Men för människans förmåga att resignera finns ingen Den amputerade, enbente, armlöse resignerar jämförelsevis lätt, ja, t. o. m. den alldeles benlöse. Man var Men beredd på det, sådant är ju kriget, det visste man. gräns.
Så oväntat och så
detta!
tanken,
vid
sig
vända
gömma
och
med
sig bort
kvinna kunna kyssa Afrikanerna
Och
smärtorna.
Det tar
att
tid
vänja
människorna
skola
avsky, barnen skola skrikande springa
Och
sig.
förfärligt.
man kommer
var
att
kvinnorna
underbart
äro
—
någonsin en
skall
sådant ansikte?
ett
tåliga
och
stoiska
vanställt ansikte har inte
ett
Mänga av dem äro tvärtom
kiska effekt på dem.
inför
samma
psy-
stolta över
dem ett bistert och krigiskt seende. De betrakta dem som ett slags medaljer, som hemmavarande männen komma att avundas dem, då sina
ansiktssår,
som
en gäng vända åter
ger
till
sin
by igen.
men
också tycka, det är vackert, sä
inte
värst tilltygade ett
belåtet
man
grin
(iver
Bland de särade
med tunna
tina
alla
tall
senegaleserna säga ined
eller
Nu behöver skrämma tyskarna pa flykten! Y-salen var en läng, smalaxlad man att
En
händer, en blid och stillsam musiker.
handgranatexplosion på nära lians ansikte.
i
kvinnofrågan ligger ju
stympade ansikte:
sitt
i
de
Ofta har jag hört någon av de
marockanerna
bara visa sig för
de
Kanske deras kvinnor
det betyder ju
mycket, vad de tycka
annorlunda hos dem.
litet
ut-
Huden var
hall
hade
farit
illa
fram med
förbränd, läpparna bortskrumpna,
näsan stympad, kinderna ärriga; där ögonen
varit
-
två
EN MOR
202
tomma
som på en
hålor,
av de nöjdaste,
alltid
Och ändå var han en
dödskalle.
glad på
stillsamma
sitt
Det var
sätt.
Den dolde för honom hela vidden han kunde inte se sitt ansikte. Ibland
en barmhärtig blindhet. olycka,
lians
;i\
med händerna
trevade han
och frågade någon av kamraterna
mer
det
Men
det sägs
Kom-
sköterskan:
eller
Hur
synas mycket?
att
näsa och sina kinder
(iver sin
ser jag
egentligen
ut?
mänga barmhärtiga lögner på ambulanserna, och ingenstans bli de lättare trodda. Man svarade honom: Asch. det är ingenting
Han hade
- några sina ärr!
resignerat sa
sedan den ängsliga dag,
lätt allt
då han törsta gängen försökte treva sens
lilla
som
hela
tillkommande
sitt
kunna
blind
Här sökte han
Vilken spänning.
orgel.
om
heten
spela
igen,
fram på ambnlan-
sig
idka den konst,
gång gav honom bröd och glädje?
jn vissr
Skulle han någonsin
liv.
som pa en
Det vanställda ansiktet
var sammandraget, den höga, välvda pannan, del enda.
som
explosionen lämnat orört, var dödsblek mot de halvläkta
flammande
sårens tårar
över
röda,
svettdropparna sipprade ner som
tonnna ögonhålorna.
de
Det
första
försöket
En fuga av Bach. knappt igenkännlig, stam-
misslyckades.
mande, avbruten, med falska
stapplande ackorder.
toner,
Han
led förfärligt av missljudet, och
hela
hans
ändå var
det,
som om
ängslan talade genom dessa trasiga
själs
toner.
Den gamla härdade charité-systern, som sett sa myckel lidande med torra Ögon, skakade av ljudlösa siiyltningar. Pinan blev honom för svår, han trevade sig bort
pade med nera
för
ett
skulle
Eller ligl
reste
seende
liv
i
han
han
tram
en
till
själv.
sig
sii,( till
stol.
Man
reste sig
såg,
Iran orgeln och
hur han
satt
och käm-
Skulle han uppge försöket och resigtystnad
samla
och
mod
till
igen och gick orgeln.
De
en
mörker, ett
nytt
med
första
levande
försök?
lasta
steg
i\inl
'
Plöts-
som en
anslagen voro ännu
EN MOH
men
osäkra,
kom
sodan
det,
203
gammal
lodien ut över rummet, en
me-
lastare fylligare flöt
allt
bretagnisk tolkmelodi.
Han kunde! Hans
Sedan spelade han några timmar varje dag.
som hårdnat och styvnat vid spaden och geväret skyttegraven, blevo mjuka och smidiga igen och hittade händer,
i
och klaffar.
lättare över tangenter
allt
han
dier fann
igen,
m. sina kära fugor spelade han
o.
t.
svårare melo-
Allt
Han började improvisera och kom-
nu mjukt och säkert. ponera.
Han rätta
om
systrar
i
mera meddelsam, började
blev livligare och sig
en
hur han levde med
själv,
villa
liten
med
trädgård strax
där han var organist, långt ute fästmön, sitt
liv
nu da han
gamla orgeln
med
i
brev
hoppfulla
ha unga
flickor in
by långt bort
i
och förskräckta
Men modern
.
upp
skulle bygga
förr,
hur han skulle
sig
gifta
.
i
att
de
kommo
Kergoel. sil VOUS plait? satt
tomma ögon och
sitt
på,
detta,
allt
skrämde dem.
hennes (»gon
blott
Ingenstans kunde hon
Till
slut
Man
han på en
visade henne stol.
-
oigenkännlig
kvinnorna.
le-
känna
Monsieur
frågade hon:
ärriga utplanade ansikte.
förfärligt över de tre
de beredda
Flickorna sågo blyga
salens vanställda invånare
kära ansiktet.
gumma med
liten
från någon liten stad eller
en avlägsen provins. ut,
en
Deras gammaldags prydliga
Y-salen.
enda. sonen.
framför henne,
kom
besökstiden
såg intet av
tade etter en
plötsligt,
Om
Han dikterade långa, glada och modern och fästmön. Han bad dem .
till
kläder talade om,
det
kyrkan.
intill
Bretagne.
i
och hälsa på honom.
En dag under
igen
sina
han kunde spela den kära
visste,
kyrkan som
Germaine
sin
komma
Hur han
som väntade honom.
igen.
Finistére
i
be-
mor och
sin
där.
mitt
med
sina
Slaget
kom
Blindheten voro
under langa veckor hade de hunnit vänja
EN MOR
•JII4
Men
länken.
vid
sig
det för
mycket och
kvävde
skrik,
ett
För de bägge systrarna var
detta!
ned pä en säng tryckta
tätt intill
Men
hade
modern.
Han
namn.
Kergoél
förstod,
var.
hon hade kraft
till
omfamnade honom,
kära,
hennes
i
lilla
Hans
att
hört
röst.
sitt
Och modern
han ingenting
att
De
inte.
och sjönko hejdlös gråt.
i
hennes
hört
bestå det förfärliga
för-
Och Hon
visste.
provet.
kysste hans stympade läppar och så-
Det fanns inte en tår
kinder.
riga
darrning
om
varandra
Mamma!
reste sig upp:
hur det
stod,
De kunde
oförberett.
för
ryggade tillbaka, vände
Min
röst:
lilla,
i
hennes öga,
lilla
inte
en
Min kära,
gosse!
gossen min!
Och Germaine.'
första fråga var:
Och modern
fann svar, en ursäkt, en förklaring, varför bon inte kunnat
komina, fästmön, som inte ens vågat
Hur la i
ibland se glimten av ett
liv,
Sanna
det slutade?
man
en
ett
historier
ha
blind!
intet
Vi
slut.
människoöde, kanske katastrofen
kvinna
eller
honom
se
i
hennes största ögonbliek.
Behövs då slutet? Allt
som
vad
j;ig
tjänsteoduglig,
hem
till
det
han
vet är, att
lilla
och huset,
att
papper
fick sina
modern
vidare
siktigt
slöjade
i
barmhärtig lögn.
ord. ett tonfall allt.'
ordning
honom med sig Och sen
tog
orgeln och kyrkan.
Kunde modern skydda och värna honom. leva
i
frän en
eller
kom
främling,
s;i
att
en dag
han ett
fick
oför-
som med ens
av-
c >i c (ni z*~~~ "^ u £i o= o
Q=
t-i
=>-
-a
_i =
c 2
-« C