. I
Pauli första bref till korintierna. I Jfapitlet. P aulu s h älsar k orinti ern a, v. 1. Och tackar Gud för el en n d och de g. fvo r, som ha n h ade gifvit dem genom Kristus, v. 4. Seda n fö rmanar h an dem a ll vara e niga o ch icke sö ndra sig, som de gjord e, då el en ene höll sig till P aulu s, ele n andre I ill e n a nna n, och ber öm de sig hva r ucit e n a f sina lära r e, v. 10. T y P aulu s var ick e ko rsfäs t för dem, ej hell er voro de clö pla i h ans na m n, ' " 13. Ia n ha n var sänd till a ll enfa ldigt predik a eyangelium
I om Kr ist us, för de visa en galenskap , men för dem som t r odd e en kraft till frälsti ng, v. 17. P . det all de icke skul le beröm ma si g af n got u tom a f Krist us J e;us, so m Gu d h ade gjort till Yisclom och sa li gh et, '" 30.
Guds ,·ilj a kallad PautilllusJ,esugenom Kr-i sti apostel, och Sosbrode rn , ' Ap. G. 18: 17. 2. ti ll den Guds fö r sa ml ing, som är i Korint, de i Kri st us J esus hel"ad e, ll'IH's' ,
1 Kor. 1: 3
Pauli första bre/ till horinlierna
294
kallade, heliga1, tillika med alla 2 12. J ag menar, att ibland ed er en dem som å k alla Yå r H erres, J esu säger : .Tag hilller m ig till P aulus, d en Kristi , n amn på lwarje orl, deras stt- andr e : J ag h å ller m ig till Apollos', en: Jag h:'illcr mi g t ill Cefas 2 , en väl so m vår. 1 J oh. 17: 19. Ef. 1: 1. 1 Tess. 4: 7. 2 annan : J ag haller mi g till Kr istu s. Tim. 1: 9.
2
Ap. G. 15: 9.
1
Ap. G. 18: 24. 1 I or. 3: 4.
2
Joh. 1: 42.
3. Nåd Yare m ed eder och frid af Gud, Y< r Fader, och H er ren Jes us Kri -tus 1 . 1 Rom. 1: 7. 2 Kor. 1: 2. EL 1: 2. .. 4 . J ag tac kar mi n Gud alltid för eder skult1, för d en Guds n åd, som år eder gifven i Kristus .Jesus,
13. Är då l~ ris lus d e lad ? Blef Paulus k orsfäst för eder? E ller blefYePI döpta i Pauli namn ? 14. J ag t ackar Gud, a tt jag icke hafver döpt n ågon ibla nd eder utom K rispus1 och Gaj us 2 , 1 Horn. 1: 8. 1 Ap. G. 18: 8. 2 Rom. 16: 23. 5. a tt I uti alla styck en ären vorcl - 15. så att ingen kan säga, att jag na r ika i honom i allt la ! och all hafver döpt i m itt namn. k unskap 1 ; 16. Dock d öpte j ag ock te fan e1 1 1 Kor. 12: 8. 2 Kor. 8: 7. Kol. 1: 9. husfo lk; sed an vet jag icke, om jag 6. såsom vittnesbördet o m l'ris lus hafver d öpt n ågon annan . hafver blifvit staclfiist hos eder ,
11 Kor. 16: 15, 17.
7. s~'\ a lt ingen nåclegå f,·a falt as 17. T y K ristus hafvcr ick e säncltmig eder, medan I vänlen v:'tr H erres, ti ll att döpa, u tan till a tt fö rkunna 1 Jesu Kris ti , up penha rebe . eva ngeliu m; icke med Yisdom 1 i ord , ' Fil. 3: 20. Tit. 2: 13. på det att Kristi kors icke skall var8. Han skall ock ·tadfiisla1 eder in ti ll änden, så alt I iiren ostra ffliga 2 d a om intet. 1
på vår H erres, J esu K risti, dag. 1
2 Tess. 3: 3.
2
Kol. 1: 22. 1 Tess. 3: 13, kap. 5: 23.
9. Gud är trofast1, gen on1 lwilken I äsen kallade ti ll gem enskap m ed hans Son , Jes us Kri lus, vå r IIerre 2 . 1
1 Tess. 5: 24.
2
J oh . 15: 5.
10 . .l\Ien , käre bröder, jag fö rmanar eder vid vå r He rres, J es u Kr isti , nam n a tt alla vara en iga i edert tal t och att icke låta någon l\·ed r iikt råda ihland eder, utan Yara fnllk omna de uti ett si nne oc h i ett Uin kc1 Rom. 12: 16, kap. 15: 5. Ef. 4: 3. sält. F il. 2: 2, kap. 3: 15, 16. 1 P elr. 3: 8. 11 . T y mig iir berällad t om eder,
1 Kor. 2: 1, 4, 13. 2 Pctr. 1: 16.
18. Ty talet om kor el ä r en galenskap1 för dem som rnrda fö rt:ippade, men för oss, som varda fr iilsta. iir det en Guds kraft 2 • 1
1 Kor. 4: 10.
2
Rom. 1: 16.
19. Ty det ä r k rifvet: Jag skall gör a om intet d e visas visdom, och de förständigas förstånd skall jag slå n ed 1 . 1 Job 5: 12, 13. Es. 29: 14. 20. Hvar äro d e visa ? Hvar äro de skriftlärde ? Hva r äro denna världens k loka? 1 Haf,·cr ick e Gud gjort de nna viir.ldens Yisdom till galenskap ?2 1
Es. 33: 18.
2
Job 12: 17. Horn. 1: 22.
m ina bröder, af Kloes husfolk , a tt 21. Ty eftersom vä rlden icke geibland eder äro trii tor, n om sin visdo m lärde känna Gud
Pauli första bref till k orintiema
295
1 Kor. 2: 5
i han vi d om1, så Eicktes d et Gu
Rom. 4: 25. Ef. 1: 7.
Matt. 11: 25. Luc. 10: 21. Horn. 1: 21, 28.
22. T y juda rna begiira tecken1, och 31. på det att, som skrifvet stå r : Den som berömmer sig, han begrekern a söka efter visd o m, römme sig i Herren 1. ' Matl. 12: 38, k ap. 16: 1. J oh. 4: 48, kap. 6: 30.
23. m en v1 predika en kor s fäst Kristu s, för judarn a en föra rgelse och fö r greker na en galenska p\ 1
.Joh. 6: 60, 66. 1 Kor. 2: 14.
24. m en för d e kal lade, vare sig judar eller grek er\ K ristu , Guds k raft och Guds visdom . 1 Rom. 1: 16. 25. T y Guds galenskap iir visare än m änn iskor , och Guds svaghet ä r starkar e än människo r. 2fi. T y sen , kä re b r öd er , p~ eder kallelse: icke m ~mga visa efter köttet, icke mångri miiktiga, icke m å nga iid Iingar iiro kallade1 . 1
1
J cr. 9: 23, 24. 2 Kor. 10: 17.
2 Jiapitlet. Därjämte sk ri fvcr han, att han icke heller hafver predikat för dem något annat ä11 eva ngelium om den korsfäste Krislu , och del icke med konstiga ord efter männi.;kovisdom, utan med Andens och kraftens bevisning, v. 1. llvi lket är Guds hemliga vishet, som denn a världens ö fversle icke h afva förs tått, Y. 6. Utan Gud h afver uppenbarat det genom sin Ande, v. 10. Eftersom den natu rliga m änniskan icke kan förstå eller begripa såfa nt, v. 14.
hröder, Så jagkomkomocktilljag,ederkiire\ icke för a ll d ft
Joh. 7: 48. 1 Kor. 2: 8. med h öga ord eller hög visdom2 för-
27. l\len det som var dårak tigt för k unn n eder Guds vittnesbö rd. 1 Ap. G. 18: 1. 2 1 Kor. 1: 17. \"ii rlden hafyer Gud utvalt, på det aH han . k ulle göra de visa till skam , 2. T y j ng höll icke före, a lt jag och d et som va r svagt i viirlden haf- bland eder visste något, utom Jesus ver Gud utvalt, på d et all han sk ull e Kristu s och hon om såsom kors fäst'·. 1 Gal. 6: 14. göra ti ll skam det som sta r k t var' . 1 ·' Malt. 11: 25. Jak. 2: 5. 3. Och jag var h os eder i sva ghet räddhå ga och m ed mycken 28. Och det som var rin ga och för - och m ed 2 aktadt i världen h afver Gud utv ~1lt , biifvan • och det som intet var, p å det att han sk ul le göra det till intet, som något v ar,
29. på d et a lt intet kött ;;kall k unna berömma1 sig inför h o nom. ' Horn . 3: 27. EL 2: 9.
30. Men nf honom kom mer d'et, a lt I ären i Kri stus Jesus, s om för oss är vord en till visdom 1 ifrån Gu d
1
2 Kor. 10: 10, kap. 11: 30, kap. 12: 5, 9. Gal. 4: 13. 2 Fil. 2: 12.
4. Oc h milt tal och mi n p red ikan rram stiilldes icke med öfrertaland e ord efter m ä nsklig visdom , uta n m ed Anden s och kraftens bevisning, 5. på det a tt eder tro icke sk ulle va ra grundad på m ä nniskors visdom , utan på Gud s kraft 1 . ' 2 Kor. 4: 7.
1 Kor. 2: 6
296
6. Vi dom ta la vi d ock bland de fu llkomliga, m en icke d enna världen s eller denna värld en s m iik tigas v i ·dom' , h vilka varda om intet. 1 Jak. 3: 15. 7. l\Ien vi lala Guds h emliga visdom , d en fördolda1 , h v ilken Gud före värl dens b cgynn else2 hafve r fö rut b es tämt till vår h ärligh et; 1 Job 28: 21. Rom. 16: 25. 1 I or. 4: i . Ef. 3: 9. Kol. 1: 26. , 2 Tim. 1: 9. 8. h vilken in gen af d enna världens mäktiga hafver kä nt', ty o m d e hade kän t den , s:'t hade de a ld ri g k orsfäst h ärlighetens Herr e". 1 1\!alt. 11: 25. Joh. 7: 48. Ap. G. 13: 27. 2 Kor. 3: 14. ' Joh. 16: 3. 1 Tim. 1: 13. 9. t:m v i tala, såsom s kr if et är : Hvad intet öga hafver s ett, och intet öra hafver h ört, och hvad u ti ingen m änniskas hjärta h afve r u ppstigit 1, hvad Gud h a fver b eredt åt dem som honom ä lska. 1 Es. 6-1: 4. 1 Kor. 1: 23. 10. l\Ien för oss h afvcr Gud uppenharat det1 gen o m sin ,\n d c"; l)' Anden utran n sakar a llt ing, ja, ock Guds dju phet. 1 Malt. 13: 11, k'1p. 16: 17. 2 2 Kor. 3: 18. 1 Joh. 2: 27. 11. T y hvilken miin n Urn vet lwad · 1 en m änniska rir1, u tom mrinni skans 2 and c , som ä r i h enne ? S:'\ vet ock iii gcn, lwad i Gud ii r , ut om Guds Ande. 1 Jer. 17: 9. 2 Ords. 20: 27. 12. Men vi hafva icke fått vii rld en ~ a nde, u tan elen Ande, som iir af Gucl1, p. d et att Yi skola ,-eta , twa d som iir oss gifYet af Gud . 1 Rom. 8: 15. 13. Om dc ll a lala d ock , icke m ed sådana ord, som miins klig visd om liircr1, u tan med sftdan a ord , om
Pauli första bref till korintierna
d en Helige An d e liirer, så a tt v i förbinda andligt m ed andlig t. 1 2 Pelr. 1: 16. 14. Men en n atur lig människa förn imm er int et af d et Guds An de tillh örer. Ty det ä r henne en galenskap, och hon k an icke b egr ipa det 1, ty det måste andeligen bedömas . 1 Rom. 8: 7. l 5. l\Ien d en andliga människan b edömer allting, och ,·ar der af ingen bedömd. 16. Ty h vem hafve r kiin t Herrem sinne, så att han skulle ku nna underv isa honom ? Men vi h a fy a I risti si nne 1 . 1 Job 15: 8. Es. 40: 13 . .ler. 23: 18. ish. 9: 13. Rom. 11: 34.
3 Kapitlet. Vidare bestraffar han dem för, al.l de ännu äro köttsliga; eftersom de kifvades och berömde sig, hvar och en öfver sin lära re, likasom den ene vore förmer ii n den andre, v. 1. Dessa vore ej an nat än tj änare, genom hvil ka de hade anammat tron, v. 5. Den ene h ade allenast planterat, den andre vallnadc, v. 6. Den ene hade lagt grnnden, den andre byggt diirupp{!., v. 9. Men den enda grunden, som de skulle Mila sig vid, var Kristus Je us, v. 11. Förmanar dem så, eftersom d voro den Helige Andes tempel, alt de icke skola fördii rfva del med köttsliga gärningar, v. 16. lan den som syntes var a Yisasl, han skulle h. lla sig för den cnfa ldigaslc, på del att han måtte berömma sig af Kristus allena, v. 18. o ch jag, k äre bröd er , kund e ick e tala till eder såsom till and liga miinn.isk or , u tan s, som t ill köttsl iga, rnsom till h a rn i Kristus. 2. Mjöl k gar jag rde r att dri ck~ och icke mal, tv I förd rogc11 d PL ickc ii nnu ' ; ja, icke heller nu förd ragen J d et, 1 Ebr. 5: 12, 13.
Pauli första bref till korintierna
2!!7
1 Kor. 3: 22
3. därföre a tt r ä nnu ären köttsliga. 12. Men om n ågon bygger på den Ty då afund och kif och t vedrii k t1 n a gru nd med g ul d , silfver , ädla stefinnas iblan d eder, iiren I icke då nar, eller m ed t r~i , hö och strå , köttsliga", och va ndren I dt'\ icke ef- 13. så skall lw a r s och en s verk va r
7. Så ä r nu hvark cn den någo t, so 1!~ planterar, eller den som va ll n a r, utan allenast Gud , som gif'vc r viixter.. 8. Den som plan terar och den som vattnar, den en e ii r som de n andre, m en hnlr oc h en skal.I ft1 sin särskilda lön efter sitt arbete'. 1 Ps. 62: 13. Jcr. 17: 10, kap. 32: 19. Malt. l G: 27. Rom. 2: 6. Up p. 2: 23, k ap. 22: 12.
9. Ty v i äro Gud s med::irhetarc1, I iiren Guds å k erfii!t, Gud s byggnad 2 • 1
2 Kor. 6: 1.
2
E f. 2: 20, 21.
10. Efter d en Gud's n åd', som va rdt
mig gifven , lade jag grunden såsor.. en vis byggmiistare, en annan b ygger dän1 ppt 2 . Men hvar och en m il. se till, huru han b ygger diiruppå. 1
Rom. 1: 5,
2
kap. 15: 20.
1
11. Ty en annan grund kan ingen lä gga, än den som ä r lagd, hvilken ä r Jesus Kristus. 1
Es. 28: 16 . Mall. 16:18. Et 2: 20. 1 Pelr.2:7.
1 Ko r . 6: 19. 2 I or. 6: 16. Ef. 2: 21, 22. Ebr. 3: 6. 1 Pelr. 2: 5. 17. I I vilken ·om fö rdä rfrn r G u d ~
tempel, h onom skall Gud fördä r fva: ly Gud s tempel är h eligt, och d et te m plet iiren I. 18. Ingen bedrage sig sjii lf. Om någon ibland eder lycker, att han ii r vis1 i d enn a v ärlden , så varde ha n en då r e, på d el a lt han m å varda 1 Ords. 3: 7. Es. 5: 21. vis. 19. Ty denna världens visdom är galenskap inför Gud, efter som skrifvet är: Han fån gar d e visa uli de1 J ob 5: 13. ras kl okskap1 • 20. Och åter : H erren kiinn er de vi>a s ta nkar:· a tt d e i:iro f:'Wingliga 1 . 1 Ps. 94: 11. 21. St1 herömme sig ingen a f miin iskor. .\lit ii r ju edert, 22. v::ire sig Pa ulu s t' ller 1\po ll o~ , vare sig Cefa s eller viirl d'e n , vare sig li f eller dö
1 Kor. 3: 28
298
Pauli första bref till korinfierna
eller det som k o m ma k a ll , allt ii r p enba ra hjärtans up pså t. Och d å skall h va r och en få si tt p ris af Gud. d et edert 1 l\Iatl. 7: 1. Rom. 2: 1. 2 Dan. 7: 10. 23. Men ä r en 1\: risti1, och Krist us Upp. 20: 12. 1 ii r Guds. 1 Kor. 11: 3. 6. Delta h afve r jag, kiire b r öde r, t illii m pat p å m ig och Apollos, fo r ed e r s k u ll , på det att I nf oss m å n lära 4 J{apitlet. ed e r a tt icke tänka u töfver hvad Aposteln framhåller ytt erligare för dem. s kr ifvel ä r1, för a tt I icke man \'a rd a lwad de skola h Ila sina lärare för, niim- uppblås ta mot h va r a ndra, för den ligen icke för något annat än Kristi tjänare skull. och förvaltare. Därföre skola de icke enes eller d en andres 1 Ords. 3: 7. Rom. 12: 3. döma dem, v. 1. Ej heller berömma sig af dem eller af något annat; ty hvad de 7. Ty hv em g ifver d ig något fö retr ähade, det hade de undfått af Ilerren, v. d e? Och h vad hafve r d u , som d u 6. Ja, apostlarna själfva, af h vil ka de ville icke h a fv er und få it? 1 liafv er du undberömma sig, voro af andra aktade för Yärlclcns afskrap, v. 9. Ursä ktar sig så få tt d et, h vi b e r ömm e r d u d .i g då, för, all han så frill förmanar dem, h an likasom d u ick e h a d e u ndfå tt d et? var ju deras fader och hade födt dem i 1 Joh. 3: 27. Rom. 12: 6. 1 Petr. 4: 10. Jak. 1: 17. Kristus genom evangelium, v. 14. Och ti ll slut anbefaller han , t dem Timo teus, v. 8. T ii re n r edn n miitta, I ~i ren r e17. Och !ulvar all komma till dem, v. 18. da n vord n a rik a; I ären oss för utan etta skall m an hålla oss för: att \' Ordna k onu n gar! Och Gud gifve, a l t vi äro Kristi tj äna re 1 och fö r- r vor en k o nun ga r, p å de t a tt ock vi mf1lle m ed ed er r egera som kovaltare 2 af Guds hemligheter. 1 2 Kor. 4: 5, kap. 6: 4. Kol. 1: 25. ' Til. n un gar. 1: 7. 9. T y mi g tyckes, att. Gud hafver 2. ! 1 u söker ma n h os förvalta re in- s tä llt fram oss a postlar s:1som de tct an n at, iin a lt s:idana mil IJefin - a ll ra r ingaste\ såsom till d öd e n 1 1 n as t rogna . Luc. 12: 42. dö mda 2 ; ty vi äro vo rd n a e tt sk ådc3. Men mig ä r d e t en rin ga tin g, spcl3 för vär lden, be de fö r iinglar a tt jag va r der dö md a f eder e ller af och fö r människ or. någon m änsk lig d om stol ; jag d öm e r 1 1 Kor. 15: 8, 9, 10. EL 3: 8. 2 Ps. 44: 23. mi g ic ke h eller själf, Rom. 8: 36. 3 Ebr. 10: 33. 10. Vi äro dåra r för Kri sti sk ull , 4. ty ja g ve t intet m ed mi g; dock men I ären k loka 1 i Kristus; v i sv nii r jag icke cHi ri ge nom riitt fiirdigad 1 ; ga 2 , I starka ; I ären ii ra dc, vi fi.i rm e n H Prren iir d e n so m d i.imcr m ig. a k tadl'. ' 2 Mos. 34: 7. Ps. 130: 3. Ps. 143: 2: 1 2 Tess. 3: 7. ' 1 Kor. 2: 3. 2 Kor. 13: !l. Job 9: 2. Rom. 4: 2. 11. Allt in till denna s tun d l ida v i 5. Där före, dömen icke, fö rriin tid bå d e hunger och törst och g, n nkna ä r 1, innan Herren k ommer', h vilken och vard a kindpustade', och ha f\'a ock skall låta d el k omma i ljuset , inte t s tadigt h em vist; som är fördold'L i mörk r e t, och u p - 1 Ap. G. 23: 2. 2 Kor. 4: 8, kap. 11: 23.
D
Pauli första bre/ till k orintierna
299
1 Kor. 5: 4
12. vi måste m öd a oss och arbeta 20. Ty Guds rike består icke i m ed Yåra egna h ä nder 1 • Då vi bli fva ord, utan i kraft 1 . 11 Kor. 2: 4. sm ädad e, välsigna Yi 2 ; då vi b lif\' n 21. llvad viljen I : skall jag komma förföljd a, h ärda vi dock u t. till ed er m ed risi eller med kärlek 1 Ap. G. 18: 3, kap. 20: 34.. 1 Tcss. 2: 9. och sakt modig m1de ? 2 2 T css. 3: 8. Ma tt. 5: 4.4. Luc. 6: 28, kap. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14.
1
2 Kor. 10: 2, kap. 13: 10.
13. D < vi blifv a lastnde, lnla Yi go5 Jfapitlet. da ord. Såsom värld ens a fsk um 1 åro vi vordna, lwa r man a f k rap, all t 1 är aposteln hafver bestraffat deras träin till d ennn d::ig. 1 Klagv. 3: 45. tor och förma nat dem till enighet, behan dem ock för andra laster, 1. 4. Detta skrifver jag icke fö rd en - straffar som ö[vades bland dem, såsom i delta kask ull , ntt ja g vill k omma eder a tt pitel för boleri och för alt de tålde bland hl ygas, utan ja g fö r ma nar eder sig en man, som lefde tillsammans med sin egen tyfmoder, v. 1. Honom bannlyser ~;a som mi na iilskade ha r n 1 . han här med deras samtycke och utesluter honom ur församlingen, v. 3. Detta 15. T y om J ä n h ad en tiot uscnde för alt en liten surdeg icke skall syra lu kto mäslare i Kris tus, så hafven l hela degen, '" 6. Utan de må rätt h ålla påsk i renhetens osyrade deg, v. 8. Läd ock icke rnå n "a fäd er ; jag hn fYc< rer så och förmanar dem att skilja sig ju föd t' eder i K ris tus .Jesus genom ifrån de ogudaktiga, '" 9. 1
1 Tes ·. 2: 11.
e" a ngcli um. 1
Ap. G. 18: 11. Gal. 4: 19. Filem. v. 10.
1 fi. Diir för e fö rmana r jag Bl ihen mina efterfölja re'. 1
••f\'erh ufvud ryk tas del, a ll huleri O bedr il\ ·es ibla nd cd r, och dä r-
eder : till sådant boleri, som icke ens hedningarna Yela af, niimligen a ll en 1 Kor. 11: 1. Fil. 3: 17. 1 Tess. 1: 6. 1 2 T ess. 3: 9. son hal'Ycr sin faders hustru . 1
17. F ö r samma saks sk ull h a fver
jag siind t till eder T irn oleus, hvil ken iir min ä lskade och trogne son1 i Ifen en ; ha n sk all p~i. mi n na ed er om mina viigar i K r istus, såsom jag a ll estä d es lärer i a lla fö rsa mlingar. 1
Ap. G. 19: 22. 1 T im. 1: 2. 2 Tim. 1: 2.
18. Men soml iga af eder ha f\' a b li f-
3 l\Ios. 18: 8. 5 Mos. 27: 20.
2. Och I ären ändock u ppblåsta , och lrnfven icke fa ·tmer sörj t d i.i röfrer, så a tt den som hade gjort den na ogiirn ing hade blifvit u td r ifven ifrå n eder . 3. Men jag, som väl år till kroppen frå nYarande, dock ti ll anden n iirva ra nde1, haf\'er allaredan, såsom ,·ore jag nii r varandc, fällt do men öfvcr d en som h afver bedrifvit de tta:
Yit upphh'\sta, fö rmen nnd e all jag icke ·ku lle k omma till eder. 1 Kol. 2: 5. 19. Men jag sk:i ll o m en kort tid komma, om H erren s:'i vill1; och då 4. i \'å r llerres, Jes u Kris ti, namn 1 : ka ll jag lära känna icke dessa upp- skola Yi, I och m in ande, komma tillsa mmans, med vå r Herres, .Jesu blåstas ord, ul::in d eras k ra ft. 1 Ap. G. 18: 21. Rom. 15: 32. Jak. 4: 15. Kri li, nrnk t t Matt. 16: 19. Joh. 20: 23.
1 Kor. 5: 5
:-ioo
. Pauli fö rsta bref till lw rintierna
5. och gifva d en mann en Satan i 13. Men dem som äro utan fö re skall våld1 till köttets fördärf, på d et a tt Gud döma. D ri fve n ut ifrån eder den anden m å bl ifva frä lst pi\. H erren s som ~i r ond1 . 1 Jesu dag. 1 1 Tim. 1: 20. 5 lllos. 13: 5, kap. 22: 21, 22, 24. 6. Eder berömme t ·e iir icke god ' . Ve ten I icke, a tt litet surdeg syrar 1 Jak. 4: 16. 2 Gal. 5: 9. h ela dagen ?2
G Ifopitlet. Här bestraffar Paulus korintierna först för, att de Iörde sina trätor och tvistiga saker inför hed niska domar e, v. 1. Och icke hellre t:'.lligt lcdo någo t af hvarandra, v. 7. Ja, alt de gjorde hvarandra orätt, v. 8. Då de dock visste, alt de orättfärdiga och andra sådana icke skola ärfva Guds rike, v. 9. Sedan bestraffar han dem som under en kristlig frihets namn gjorde h vad de ville, v. 12. Och fö rmanar dem så åter a lt undfly boleri, eftersom de äro Kristi lemmar och den Ilcligc Andes tempel, . 13.
7. Ren sen fö rdenskull u t elen gamla s urdegen , a tt I mån bl ifva en ny deg, såsom I ären osy rade ; ly vi hafva ock ett p åskalamm1, som ii r slaktad! fö r oss, nämligen K ris tus 2 . ' Es. 53: 7. Joh. 1: 29, 36. 1 Pclr. 1: 19. 2 1 Kor. 15: 3. 8. Dä rföre, l:Horn oss h fd la h ögtid, icke m ed ga m mal surd eg, och ic ke m ed elakhetens och ondskans s urågar verkli gen n å gon af eder, d eg, uta n m ed r enhe ten s och sn n som !ta fve r sa k m ed en annan, ningens osyrade d eg 1 . a tt gi\ till riitta in för oriillfi:irdiga, 1 2 Mos. 12: 3, 15. 5 Mos. 16: 3. och icke inför h eliga ? 9 . J ag sk re r till ed er uti l1r('fvc t1, 2. Veten I icke, all. de heliga skola a tt I ick e skull en lrnfva n ågot all dö ma vi.irld en ?J Ska ll nu ,·iirlde n skaffa rn ed bolare 2 • dömas a f ed er, iir en J d:I ick e god a 1 2 Tess. 3: 14. " 2 Kor. 6: 14. Ef. 5: 11. n g till att d ö ma j rin ga sa ker 9 1 Malt. 19: 28. Luc. 22: 30. 10. Jag m en a r icke alla d enna viirlden bola re eller giriga eller ro ffare 3. Vet.en I ick e, alt vi s kol a d öma eller afgudadyrl·a re: annars m t1sten i.i ngla rna ? U uru m ycke t m e r cl:! timliga ting ? I ju ry mma ur världen.
V
1 1. ej, jag sk ref till ed'er, att om någon, som k a llad es brod er , vor e en b olare eller en girig ell er en a fgudadyrkare eller en s miidare elle r en d rin kare eller e n roffare, så skul len I icke h a fra någo t a lt skaffa rned en s. dan ell e r äta tillsa mmans med hon om 1 . 1 Mal l. 18: 17. Ho111. 16: 17. 2 Tcss. 3: 6.
4. om är o till
Men I , n ä r I hafven något m å l timliga ting, så sätten [ d em som rin ga ak lade i fö rsamlingarna domar e.
5. Eder till blygd siiger jag· d etta:
:\r d et ibland eder inge n enda vis,
som k an blifva s kiljoman mellan sinn hröder ? li. Utan h rod (' r g:lr till riill a m ed 12. T y h vad ko mmer det mi g vid ;111 b rod er, och dii rlill infiir d1· olrogna ? dö ma de m som iiro u tan fö re? Oö- 7. Det Lir a lla rednn en h rist hos men icke l dem som iiro innanför e? eder, a lt I g:'\ n till r iitta m ed h,·ar -
Pauli första bref till korintiema
1
301
J(or.
6: 20
and'ra. H varföre låten I icke hellre 16. Eller veten I icke, all d en som giira eder orä tt? Hrn rföre lå ten I hiUl er s ig till en sköka, han hlifver en krop p med hen ne? T y d e t u icke h ell r e göra ed er sk ada ? 1 1 Ords. 20: 22. !Ifa tt. 5: 39. Luc. 6: 29. ~ kol a , säger han , var da ett költ1 . Hom. 12: 17, 19. 1 T ess. 4: 6, kap. 5: 15.
8. I stället gören I orätt och skada, och detta mot hröd er. 9. Velen I d[1 icke, att de oriitlfiirdi ga icke skola ärfva Gud's rike? F:lren icke vilse. H varken holai·e eller afgudad yrkare eller hork arla r eller veklingar ell e1· drängaskänd::ire, 10 . eller tj ufva r eller giriga e ller d rinkare ell er häd::ire eller roffa re skola ärfva Guds rike 1 .
1
1 Mos. 2: 24. Ma lt. 19: 5. Marc. 10: 8. El. 5: 31.
17. l\len den som h å ller sig till IIe rren, han är en ande m ed hon om 1 . 1
Joh. 17: 21, 22, 23. E f. 4: -1.
18. Flyn boleri. All an nan sy1id, som en miinniska gör , iir utom kroppen ; men d en som hecl rifver boleri, han syndar på in egen kro pp. Hl. E ller veten I icke, att ed er kropp ii r ett d en Helige Andes tern1 1 Ti1J1. 1: 9. Gal. 5: 19, 20, 21. Ef. 5: 5. pel1, hvilken b or i eder, och som I 11 . Och så dana voro 1 somliga bland hafven undfå tt a f Gud. och a tt I icke eder, men l ären aftv::igna, l ii ren iiren edra egna ? h elgad e, I iiren rättfä rdiggjorda i 1 1 Kor. 3: 16. 2 Kor. 6: 16. Ebr. 3: 6. 1 P etr. 2: 5. H erren .Je ·u namn och i v:'t r Guds 20. Ty I iiren dyrt köpta1 . Diirföre, Ande. t Ef. 2: 1, 2, 3, kap. 5: 8. Kol. 3: 7. Tit. 3: 3. förhärl igen nu Gud ut.i eder krop p 12. Allt iir mig lofligt; men ickr och i eder ande, hvilka tillhör::t Gu d. allt iir nyttigt'. Allt är mig lo['Jigt, 1 1 Kor. 7: 23. Gal. 3: 13. Ebr. 9: 12. I Pelr. 1: 18, 19. 2 P etr. 2: 1. men j::ig sk::tll ick e lå ta m'\ got fa makt 1 m ed mig. 1 Kor. 10: 23. 7 J{apitlet. 13. Maten är för buken , och buken ä r för maten \ m en Gud skall göra Vidar e svarar aposteln på en skrifvelse h å da till intet 2 • Men kroppen 1-ir fr ån korinticrna om ä kt enskap, änko- och icke för boleri, utan för H erren, och j ungfrustå nd. Fö rst säger h an, all det vore godt att lefva u tan äktenskap, men H erren för kroppen ; för att undfly boleri, är det bättre a lt 1
!Ifa tt. 15: 17.
2
Horn. 14: 17. gifva sig i äktenskap , v. 1. Seda n, att de
14. och Gud, som hafver upp1·iickt som redan ä ro i ä l tenska p, icke m å skilH erren1, han sk::ill ock uppviicka jas å i, fastä n d en ene maken icke är kristen, om h an elj est vill blifva h os den anoss genom sin k raft 2 • dra, v. 10. Framhåller så i allmä nhet, 1 2 Ap. G. 2: 24, 32.
Horn. 6: 5, 8, kap . a tt m an må blifva uti det st nd, hvari m an 8: 11. 2 I or. rt: 14. är ; del hi ndrar icke ens salighet, v. 17. 15. Ve ten I ick e, att edra kropp::t r Till sist ber ömmer han j ungfruslå ndel; ii ro Kristi lernmar ?1 Skulle jag n u dock vill h an, att ingen skall nödgas d ärtill, utan att del skall stå h var och en fritt taga Kristi lemma r och göra d em t ill att gifva sig i äktenskap eller afstå därskökolemrnar ? Bor t det! ifrån, om h an h afver gåfvan att lefva 1 1 Kor. 12: 27. EL < 1: 12, 15, 16, kap . 5: 30. kyskt det föruta n, v. 25.
1 Kor. 7: 1
Pauli förs ta bref till lwrinlierna
302
förblifve hon ogift eller fö r I ike sig med m ann en igen - ej heller må en man ö fver gifva sin hustru. 12. T ill de a ndra säger jag, icke Her ren: Om så iir, att en b roder hafrer en hustru, som icke tror , och hon är villig a tt bo tillsamma ns med honom, må han då icke sk ilja h enne ifrån sig. 13. Och om en k vinna hafver en man, som ick e t ror , och han iir v illig att bo till snmmans med h enne, må hon d å icke skilja hon om i fnfo sig. 14. Ty den mn n, som icke tro r, iir helgad gen om hustru n, och den hus tru, som icke tror, är h elgad genom man nen; a nna rs vo re ju ed ra hnrn o rena, m en n u iiro d e h eliga. 15. Men om elen som icke tror d ll skiljas, så lå t honom skiljas. En hroder ell er syster iir i sådana fa ll intet tvi\ng underkastad , utan Gurl haf\·er kallat oss att lefva i fri d. 16. Ty huru kan du , h ustru , Yetn, om du kan frälsa d in man '? 1 Eller, du man, huru kan d u veta, om d u kan fräl sa din hustr u ? 1 1 Petr. 3: 1. 17. Må allenast hvar och en Yandra, sftsom Gud h afyer utdelat i\t h onon~ hans lott, lwar och en i den stä llning, lwari Herren h a fver kalla t honom. S:°1 stadgar jag i alla församli ngar. 18. Är någon kallad s:°1som o mslrnren, skaffe han sig icke fö rhud. Är n: 1gon ka llad st som oomskuren, li\ te han icke om skära sig. 19. Omskiirelsen b etyder intet, och 1 Mal. 2: 14. Matt. 5: 32, kap. 19: 6, 9. förhuden betyder in tet ; hvad som be.llfarc. 10: 11, 12. Luc. 16: 18. tyder något är att hålla Guds h ud 1 . 1 Gal. 5: 6, kap. 6: 15. 11. - men skulle hon skilja sig, så
\·ad angar del I sk refven o m, svarar jag: Det iir godt för en man att ej komma vid någon kvin na; 2. men för att undg· b oleri h afve lwa.r man si n egen hustru, och lwar kvinna sin egen ma n. 3. l\fannen gi l\·e sin h ustru sk yldi " ömhel1, samma lunda. ock hustrun in man. 1 1 Petr. 3: 7. 4. Hustrun hafver icke själf makt öfrer sin egen kropp, utan mannen; sammalunda hafver mannen icke heller makt öfrer sin egen kropp, utan hustrun. 5. Dragen eder icke undan fn'\n hvaran clra, om det icke sker m ed bådas samtycke, till en tid, fö r att I sk.alen hafva ledighet till fasta och bön er; och kommen så igen ti llsammans, på det al t Satan icke m: fresta eder, för eder okyskhets skull. 6. J\len sådant siiger jag eder såsom en tillsliidjelse och icke s:'1som en befallning. 7 . .Jag vill e dock hellre, alt alla människor vor e s, som jag. Men h va r och en hafver fött sin siirski lda nådegåfva från Gud 1 : den ene så, den andre s· . 1 Matt. 19: 12. 1 Kor. 12: 11. 8. Till de ogifta och till iinkorna säger jag: Det ä r goclt fö r dem, om de förbl ifra såsom jag. 9. J\Ien kunna de icke lefva återh&ll samt, så gifte de sig; ty del iir bättre att gifta sig än alt brinna. 10. Men de gifta hjuder ick jag, utan Herren: En hustru må icke sk ilja sig ifrån sin man1,
H
0
Pauli först,1 bref till liorintierna
303
20. H var och e n för blifv e u ti den ka llelse, i hvilken h a n ä r knllad 1. 1 Ef. 4.: 1. Fil. 1: 27. 21. Är du ka lla d s: som triil, så låt cl elta icke gä d ig till siru1es ; dock, ka n d u Ya n la fri, s{t begagna di g hellre diiraf. 22. T y d en , hvilken såsom triil ha fv er blifvi t k allad i H erren , han ä r en Herren s frigifne; sam malunda iir ock d en, hvi lken ha fv er bl ifvi t kallad såsom fri , en Kristi li fegn e1. 1 Rom. 6: 18, 22. Gal. 5: 13. EL 6: 6. 1 Petr . 2: 16.
23. I är en dy rt k öpta1; h lifven icke mä nni skors triilar 2 • 1
1 Kor. 6: 20. Ebr. 9: 12. 1 P elr. 1: 18, 19. 2 P etr. 2: 1. ' 2 Kor . 11: 20.
24. l\.iire bröder, lwa r och en fö r!Jli fv e in fö r Gud i den stiillning, lwaruti han hafver hlifvit knll nd. 25. ]\'len om jungfrurna hafver jag icke nilgon befallning a f Herren, utan jag säger aJlenast min m ening, s:'lsom en den dä r genom H errens harmhiirligh et iir vo rd en fiirtroend e d rd.
26. Så m ena r jag nu infö r d en n öd, som står fö r cliirren, att det ä r god t fö r en människa att. förblifva såsom 1 Jer. 16: 2. h on är t. 27. Är du b unden vid h ustru, så sök icke alt blifva lös. Är d u utaI! hus tru, så sök icke a tt få h ustru. 28. Men gifter d u di g, så synda r du icke; och om en j un gfr u gifter sig, synda r h on icke h eller . Dock k omma sådana at t lida lekam lig vedermöda; och jag skonncle ed er gä rna. 29. Men det siiger jag, käre br öder : T iden ii r kort. Där före va re h iirefter
1 J{or, 7: 37
d e som h afva hustru r, såsom hade d e inga, 30. och rl e som gr:Ha, såsom griite de icke, och de som glädja sig, såsom gladde de sig icke, och d e som köpa, såsom h ehöll e de intet, 3 1. och d e som bruka denna vi.irlden, såsom brukade d e den icke. T y denna världens väsend e förgås 1 . 1 Es. 4.0: 6. 1 J oh. 2: 17. 32. Men jag vilie gärna, a lt I voren fria i frfm omsorger. Den som iir ogift aktar på det som tillhö rer H erren , hu ru han skall tiickas Her ren ; 33. men den som gifter s ig, h an aktar på det som ti ll hörer viirlden, huru ha n skall beha ga ·in hu stru . 34. Och det ii r en skillnad m ellan en hustru och en jun gfru. Den kvi n na, som ä r gift, a ktar p< det som. lillhörcr Herren , a lt hon må rnra helig till hå d e k ropp och ande ; m en den som gifter sig, hon nktnr på d et som tillhörer vä rlden , hur u hon skall behaga sin man . 35. Men d etta säger jag till edert e<' el gagn , oc h ick e för att liigga något band på ed er, utan fö r att I skolen föra en hijfvisk va ndel och h lifva vid H erren utan a llt hinde r. 3G. Men om någon m ena r sig h andla otill börligt genom att låta sin j ungfru gå ogift, sedan h on är giftasvuxen, och d et så m åste sk e, S< göre ha n , som han vill ; han syn dar icke; mil h on fr g ifta sig. 3 7. Men om n •. gon iir fa st i ··i lt sinne och icke h ind ras af nägo t tvång, utan ha fr er m ak t a lt fö lja sin egen vilja, och så i sitt sinne är besluten att lå ta sin jungfru förblil'va såsom h on iir, s, gör h an viil.
1 /{or. 7: 3
304
38. Alltså: den som gifter bort henne, han gör viil ; m en d en so m icke gifter bort henne, han gör b ättre. 39. E n hu stru är b unden genom lag, så liinge hennes man lefver 1; m en när hen nes man ä r afsomnad, är hon fri a tt gifta sig m ed h vem hon vill ; blott det sker i Herren. 1
Rom. 7: 2.
40. Men lyckli gare är hon, om h on förblifver , såsom h on är. Sådan är min m ening, och jag tror, att också jag hafver Guds Ande.
Här lärer aposteln dem , huruled es d e efter en rätl kristlig frihet skola ställa sig till förtärande! af kött , som offra ts Lill afguclar, v. 1. Nämligen så, att de icke d ärmed bllfva till a nstöt för de svaga, v. 9.
en hvad angå r afgudaoffer1, så veta vi. att vi a lla hafva kunskap. K unskapen u pp bl:iser, m en kii rleken upphygger2. 1 Ap. G. 15: 20, 29. "Rom. 14: 3, 10, 22. 2. Om någon tycker , nit han vet n å got, så vet hnn ä nn u icke n ågot, såsom han bör veta 1. 1 Gal. 6: 3. 1 Tim. 6: 4. 3. l\Ien elen som älskar Gud, ha n ä r k ä nd af h onom . 4. Hvacl alltså ang:'\r mat ifrå n afguclaoffer1, så veta vi, att ingen afgud finnes i värlclen 2 , och att. ingen är Gud utom en 3 .
M
1
Pauli första bref till korintierna
6. så h afva Yi dock a llenast en Gud 1 : Fadern, ar Jn·ilken allting är , och till hvil ken vi iiro 2 , och en enda H erre: J esu s Kri. lus, genom h vilk en a llting är, och gen om h vilken vi äro 3 • 1 Mal. 2: 10. Ef. 3: 9, kap. 4: 5, 6. 2 Ap . G. i7: 28. Rom. 11: 36. 3 .Joh. 1: 3, kap. 13: 13. 1 Kor. 12: 3. Fil. 2: 11. Kol. 1: 16. E br. 1: 2.
7. Men h var ma n hafver icke d enna k unskap, u ta n somliga göra sig ännu samvete för a fg udens skull och ä ta k öttet, såsom vo r e det offradt å t a fgud ar. Och eftersom d eras sa m Yele är sva gt, var d er det därigenom befHickadt1. t Rom. 14: 23. 1 Kor. 10: 28. 8. Men m aten främ jar oss icke inrör Gud 1. Äta vi, så vard a vi d ii rigenom icke hättre; äta vi icke, s:'t varda vi diirigenom icke sämre. 1
Rom . 14: 17.
9. Sen likviil till, att d enna ed er frih et ick e varder ti ll anstöt för d em som är o svnga1. 1 Rom. 14: 13, 20. Gal. 5: 13. 10. Ty om n ågon få r se dig, du som hafver kuns ka p, sitta till bords i afgudahus, skall då icke hans sarnvete, om ha n iir svag, vard a stä r k t till att iita k ött ifr n a fg udaoffer ? ll. Och så g å r den sva ge g enom din kunskap förlorad, din broder, som Kristus hafver lidit döden för 1 • 1 Rom. 14: 15. 12. När I sålunda syn den emot bröderna och sargen d er as svaga sam -
Rom. 14: 14. 2 1 Kor . 10: 19. 3 5 Mos. 4: 39, kap. 6: 4. Marc. 12: 29. Ef. 4: 6. veten, då syn den I m ot K ristus. 1 Ti m. 2: 5. 13. Diir före, om m a len b r ingar min
5. T y än dock några äro, som k a l- brod er pft fall , v ill jag ald rig n ålas gudar, chvacl d et är i himmelen gonsin ä ta kött, på d et a tt jag icke eller på jorden - och må nga gudar må blifva min broder till fall1. 1 Rom. 14: 21. 2 Kor. 11: 29. och m :inga h errar finn as ju -
Pauli förs ta bre/ till korin tierna
305
9 lfa1litlet. Aposteln lärer vidare, visande på sitt eget exempel, huru man skall rätt bruka den kristliga friheten; och bevisar dilrvid först, att han är en apostel, v. 1. Och hade frihet att äta och dricka hvad ha n Yille, v. 4. Och att hafva hustru med ig, v. 5. Och att taga lön för det han predikade evangelium, v. 7 och 13. Men han hafver icke gjort det, utan lidit allehanda försakelser, på det att Kristi eyangelium därigenom icke skulle förb indras, v. 12. .I a, h an hafver gjort sig till hvars mans tjänare, på det att han skulle kunna draga dess flera till saligheten, v. 19. Sedau förmanar han till ak tsamhet och terh· IJ, där före att vi äro lika dem som löpa på vädjobanan, v. 24. r jag ick e en apostel ? Är jag icke fri ? Hafver jag icke sett1 J es us Kristus, vå r H erre ? Aren icke I mitt verk i Herren ? 2 1 Ap. G. 9: 13, 17, kap. 22: 17, 18, kap. 23: 11. 1 Kor. 15: 8. 2 Kor. 12: 2. 2 1 :Kor._
•• A
4 15
2. Är jag ick e fö r andra en apostel, så är jag d et å tmi nstone för eder; ty inseglet på milt apostla iimbete ären I uti H erren. 3. Mot dem som sätta sig till doms öfver mig, är detta mitt försvar: 4. Hafva vi icke rätt till att ä ta och dricka ?1 11 Kor. 9: 14. 1 Tess. 2: 7. 5. Hafva vi icke rätt att fö ra med oss en syster så som hu tru1, li kasom d e and ra ap ostl ar na och Herrens bröder 2 och Cefas? 1 Matt. 8: 14, 0 kap. 12: 46 · Marc. 5: 3· Gal. l: 19· 6. Ell er är det all en ast jag och Barnabas, som icke ha fva rätt a lt vara be fri ad e från k roppsarhete ?1 1 2 Tess. 3: 9· 7. HYem tjäna r n ågonsin i krig på egen sold ? H vem planterm· en v ingård och äter icke af dess fru kt ? 20
1 I{or. 9: 14
E ller hvem vaktar en hjord, och iiler ic ke af hjordens mjölk ?1 1 1 Petr. 5: 2. 8. Månne jag ta lar sådant efter män n isko -ä tt ? Säger ock icke lagen detsamma? 9. Ty uti Mose lag är skrifvet: Du skall icke bin da munnen till på. oxen, som tröskar 1 • Månne Gud hafver omsorg om oxarna? 1 5 Mos. 25: 4. 1 Tim. 5: 18. 10. S~i ge r han det icke allt för vår skull ? Ty för vår skull ä r det skrifvet, a tt den som plöjer, h an kall plöj a på en för hoppning, och att den som tröskar, han skall göra det på en förhoppning om alt få sin del1. 12 Tim. 2: 6. 11. H afva vi nu sått åt eder lwad a ndligt är , synes det eder då vara för m ycket, om vi sk örda af edert le]·a " a <>oda, ?1 1 R . om. 15: 27. Ga1. 6: G. , n 11·•.'?' 0 12. Aro andra Yordna delaktiga i d en rättigheten öfver eder, lwarföre ick e m 'Cket mer vi ? l\Ien vi hafva icke gjort bruk af den rättigheten1 , utan v i fördraga allt, på det att vi icke sk ola lägga något hinde1· i vägen fö r evangelium. 1 Ap. G. 20: 33. 2 Kor. 11: 9, kap. 12: 13. 1 Tess. 2: 7. 13. \'eten I ick e, att de som göra tj ä nst vid helgedomen, de få sin föda ifrån helgedomen1, och att d e om tjäna Yid altaret, de få sin del tilli ka m ed altaret? 1 3 Mos. 2: 3, kap. 6: 16, 17, 18. 4 Mos. 18: 8. 5 Mos. 18: 1. 14. Så. h afver ock H erren skickat, att de som förkun na eva n gelium sk ola h afva sit t uppehälle af evangelium 1. 1 5 Mos. 25: 4. Matt. 10: 10. Luc. 10: 7. 1 Tim. 5: 18.
I
1 K or. 9: 15
306
15. Men ja g lrnfver icke gjor t bruk a f n ågot såda n t 1 , och jag skri fver ic k e d etta, för a lt s{t skall ske med mi g; jag v ille h ellre n 1ra dö d, iin a ll n ågon s kull e göra min herö m rn else om intet 2 • 1 Ap. G. 1 : 3, kap. 20: 34. 1 Kor. 4: 12. 1 Tess. 2: 9. 2 Tess. 3: 8. 2 2 Kor. 11: 10. 16. T y o m jag fö rkunna r evange!itun, så är d etta ingen b erömmelse fö r mig; jag m åste ju så göra\ och ve mig, o m jag ic ke förkunn ad e 1 Rom. 1: 14. evan gel ium. 17. T y gör jag d e t af fr i v ilja, så h a fver jag riitt till lön: m en gö r jag d et icke af fri vilja, så iir mig en förva ltares ii. mbete h et rodt 1 . 1 1 Kor. 4: 1. 18. II vacl ii r ch n u min lii n ? J o, d en, a ll n iir jag p r edika r Kri sti eva n gelium, så gör jag d et uta n kos tn ad fö r n t1go n, sft a tt jag icke bruka r
Pauli f örsta bref till korirztlerna
22. F ör d e svaga iir jag vo rden sva gt, på d el att jag mt\ vinna d e svaga ; ja g ii r f ör a lla vord en a llt, på d et att jag i allt fa ll skall l"riils a n .. gra2 . 1 Horn. 15: 1. 2 Kor. 11: 29. 2 1 Kor. 10: 33. 2:3. Men d etta gör jag för ev:mgelii s ku ll, p å det att också ja g s kall nud a de la k ti g diiraf. 24. Veten ick e I , att d e som lö pa på vä djob a nan lö p a viil a lla , m en en får lön en ? 1 L ö pen så, att I f:'\ n d en. 1 Fil. 3: 14. 2 Tim. 4: 7. Ebr. 12: 1. 25. Men hva r och en som d eltager ut i en tii.fl ingskamp, han p å liigge r ig återhå llsamhet i a llt: de fö r ntt Yinn a en förgiinglig segerk rans, 1ne11 vi fö r a tt vinna en nförgiinglig 1 . 1 1 Tim. 6: 12. 2 Tim. 2: 5, ka p. 4: 8. 2G. J a g löper alltstt ic ke såso m till ett o visst m å l; jag k ii mpar icke s:\som en , s om h ugge r i viidr<'l . 27. Ut:rn jng s pä ker m in kropp o ch kufva r d en, på d e t a tt jag ick e sk a ll predi ka fö r and r a och sjiilf ick e h å lla profve t.
10 Kapitlet. l!vad aposteln i det fö rra kapitlet begynte fö rmana till, [u]][öljer han här och framh å ller fö r dem först, att de ga mla fädern a i öknen väl a lla voro delaktiga af de Guds välgärningar och heliga förrn ner, som då voro för h anden; men eft ersom många af dem icke aktade sig, utan gjorde, som dem lyste, blefvo de nedgjorda, v . 1. Därföre sk ulle
Pa uli första bre/ till ko~1~·i:..:n=ti_.::_e1~·n=a=---3-,-07_ _ _ _ _ _ __ _ _1_ Ji_1o_1_·._1_0_:_1_8 rnenskap med afgudar eller djii[lar och honom, och ,·urdo d riipla af ormar iita af deras offer, v. 15. Sist förmanar n a2. han dem åter, a lt de m:'.\ bruka sin krisl- 12 l\fos. 17: 2. Ps. 78: 18, 56. Ps. 95: 9. liga frihet i mat och dryck; dock så, all Ps. 106: 14. 2 4 Mos. 21: 6. de icke gifva n:'.\gon orsak till anstö t, lO. Knorren icke h e ller, . åsom somutan hellre uppbygga, '" 23. liga af dem k norrad e1, och vo rd o ä r e bröder , jag vil l icke dölja driipla a f förd iirfvaren 2 . för eder, att n'tra fiide r voro all a 1 2 i\fos. 16: 2. Ps. 106: 25. 24 l\Ios. 14: under skyn 1 och gingo a ll ::i genom 2, 29, 36. h a fv et2 : 1 1. Allt detta Yederfors d em såsom 1 · 2 l\los. 13: 21. 4 Mos. 9: 15. 5 Mos. 1: 33. ett exem p el1, och det iir skri fv et oss Ps. 105: 39. 2 2 Mos. 14: 22. Jos. 4: 23. Ps. 78: 13, 14. ti ll Yarning, om h afva världens 2. och alla vordo de dö pta till l\Io- ände inpå oss.1 Rom. 15: ,1. 1 Kor. 9: 10. ses i sk yn och i h afvet ; 12. Di.irföre, den som tyck er, att 3. och alla å to de sam m a :mdliga han t
K
308
1 Kor. 10: 19
19. l h ad v ill jag dtt siiga ? i\l ånne a lt en a fgud är n :'\got, eller a lt d et som o ffr as åt a fg udar iir m'1got ? 1 1 1 Kor. 8: 4. 20. 1 Iej , m en det sä ger jag, a tt lwad h edn in garna o ffra , det offrn d e å t onda nnd ar1 och ick e .it Gud ; och j ag vill icke, a tt I sk olen hafva n ågo n gemensk a p m ed d e on d a a n darna. 1 3 Mos. 17: 7. 5 i\Ios. 32: 17. Ps. 106: 37. 21. I kunnen icke drick a H err ens ka lk oc h de onda andarnas kalk . I k unn en icke h a fva d el u ti Herren s bo rd och u ti de o nda a n d . r nas b orcl1 . 1 2 Kor. 6: 15. 22. E ller Yilja Yi reta 1 H er ren ? i\l å n n e vi iiro star k a re iin han ? 1 5 Mos. 32: 21. 23. Allt. iir m ig lofl igt ; men ick e a llt är n y ttigt1. Alll iir mig lofligt; m en ick e a llt up pbygger. 1 1 Kor.6: 12. 24. Ingen s öke sitt b ästa , utan en h var den a ndres t . 1 Rom. 15: 2. 1 Kor. 13: 5. Fil. 2: 4. 25. Allt som är falt i kö ll.boclen , det m ån I iita, utan a tt för samvelels sku ll göra n ågo n frå ga dii rum . 26. Ty j ord en ä r H er rens och allt, 1
s om d ä r p å. ä r . 1 2 Mos. 19: 5. Ps. 24: 1. Ps. 50: 10, 12. 27 . Om n å gon a f dem som icke tro bjuder eder liil sig, och I Yiljen gii till honom , så äten a f a ll t , som sä ttes fram för ed er , utan att fö r sam vetets sku ll göra n å gon fr, ga 1 Luc. 10: 7. cltirom 1. 28. Men om n ågon då sti ger till ed er : Detta ä r o ffra d! å t a fg ud·a r , s ä ten icke för h an s skull, som ga f d et tillk ä nna, och för samvetets sk ull \ ty
Pauli första bref till Jwrintierna
jord en ä r H erren s och a ll t, som 1 1 Kor. 8: 10, 11. d ärpå är. 29. Sam vetet, säger j ag, icke d itt ege t, utan d en andres ; t y lw a rfö re k ulle ja g lå ta m in fr ihet d ömas af en annan s ::mwe te ? 1 1 Horn. 14: 16. 30. Om jag ä ter d iirnf m ed tacksiigelse1, h va rfö re sk ulle jag då va r da sm äd ad för d et som jag ta ckar Gud fö r ? 1 Rom. 14: 6. 1 Tim. 4: 4. 3 1. E h vad I n u älen eller drick en , eller h vad helst I g ören, så gören a llt till Guds ära 1 . 1 Kol. 3: 17.
32. Va r en icke fö r n å gon t ill anstö t1, h varken för j ud ar el le r för greke r eller för Gu d s fö rsa mlin g, 1 Rom. 14: 3. 33. såsom ock j ag i allting gö r alla ti ll v ilj es, ic ke sii kande m in, utan de må ngas n y tta\ för ntl d e m ä vard a 1 Rom. 15: 2. 1 Kor. 9: 19, 22. friilsta.
11 Ifap itlet . Efter gjord fö rmaning, v. 1, lär er apostel n korintierna att fö rhålla sig skickligt i sin fö rsamling, nämligen alt män icke skulle bedj a eller p rofetera med betäckt hu fv ud, ej h eller kvinnor med obetäckt etc., v. 2. Sedan bestraffar han det oskick de gjorde sig skyldiga till, när de skulle gå till Herrens nattvard, v. 17. Förtäljer så fö r dem, hu r u Kristus själ[ hade instiflat nallvarden, v. 23. Och där af lärer och förm anar han dem, huru de skola bruka den vär digt, v. 26. y aren mina efte rföl jar e, såsom ock jag ä r J{risti1 . 1 1 Ko r. 4: 16. E f. 5: 1. Fil, 3: 17. 1 Tess. 1: 6. 2 Tess. 3: 9. 2. IGir e bröder , jag prisar ed er för , att I uti allt h a fven m ig i å tank e och h å llen ed er till elen unclervisn in g, som jag hnfver m eddelat eder .
I
Pauli fö rsta bre/ till korintierna
309
1 Kor. 11: 22
3. l\Ien jag ,·il!, a lt att Kristus iir h var och att mannen ä r rn d , och att Gud ä r
I skolen veta , 13. Döm en sjföfrn: Höfves det en m an s h u fvud', kvin na att o höljd b ed ja till Gud ? kvin n ans h u f- 14. Eller lä r er ick e sjiilfva n at uren Kr isti hu frnd 2 • ed er , a tt det länder en m an till van1 Ef. 5: 23. 2 J ob. 14: 28. 1 Kor. 3: 23, hed er, o m han hafver lå n gt hår, kap. 15: 27, 28. 15. men alt det länder en k vinn a 4. H va r och en man , so m hafver till ä ra, a tt h on hafver lå ngt h c r ? n:1got på hu fvud et, n ä r han heder Hår et är h enne gifvcl till att skyla eller p rofeterar, han vanärar s itt sig m ed . hufrud. 16. Men om n å gon vill Ya ra gen 5. Men hvar ln·inn a, som b eder el~tridi g1, s:'i. m å han veta : vi h afva ler profetera r med oh öljdt hufv ud , hon vani.i rar sitt h ufvud, ty det kir icke denna sedv~inja , och icke helalldeles detsamma , som om h en n es ler andra Guds för sam linga r. hufvud vore rakad t.
11 Tim. 6: 4.
I 7. Detta bjud er jag eder. Men jag
6. Vill en kvinna icke hii lja sig, srt ka n icke prisa, att I kommen till m å hon ock skära a f si tt hår; m en h opa icke till förbä ttring utan till eftersom det är en skam1 för en försi"i mring. kvin n·a, att h enn es h:'i r ä r afsk ur et 18. Ty först och fr ä mst h ö rer jag, e ller afrak ad t, så h ölje hon sig. att niir I ko m m en tillho pa i för am1 4 l\los. 5: 1 . 5 Mos. 22: 5. 1 7. E n m a n skall icke hö lja sitt huf- li ngen , sö ndri n ga r yppa ig bland ed er ; och till en d el tror jag del. 1 Yud , ty han är Gud s a fbil d och af glan s, m en kvinn an iir m a nnen s a fg lans.
11 Kor. 1: 10, 11, 12.
19. Ty partier 1 m åste ju fin n as ibla nd eder, på d et a tt de r ättsinn i a 1 1 l\Ios. 1: 26, 27, kap. 5: 1, kap. 9: 6. 2 111:1 vard a u ppenbara ibland eder . 8. T y mannen ii r icke a r kvinn a n , 1 J\falt. 18: 7. Luc. 17: 1. Ap. G. 20: 30. 2 Luc. 2: 35. 1 Job. 2: 19. u tan k ,·innan af mannen 1 . 1 1 Mos. 2: 18, 21. 20. 1å r I n u k omm en tillhopa, så 9. Och mannen ii r icke ska pad för kan ingen Herren s m å ltid h å llas; k in nan s skull, u tan k vi nnan för 2 1. ty när I skolen iita, intager mannens skull. lw a r och en i förväg sin egen må l10. Därföre skall kvinnan p å huf- tid , och så får d en ene h u ngr a , mevudet1 hafva en mak t för ängla r n as dan den and re är drucken . 1 1 Mos. 24: 65. skull. 22. H afven I nå icke edra h em , 11. Dock, i H erren ä r lwar ken där I kunn en ~i ta och dricka ? E lman nen utan kvin n an , eller kvi nnan ler förakten I Gud s för am li n g, och utan m annen . viljen I komma d em att blygas, som 12. Ty såsom kvinnan är af man- intet h afva? H vad sk all jag säga nen , så är ock man n en genom kvin - ed er ? Sk all jag prisa eder? JHirul i n a n ; m en alllsammans är af Gud. prisar jag ed er icke.
310
1 Kor. 11: 23
Pa.uli f örsta bref till korintierna
kommen tillhopa fö r att hå lla m ål23. Ty jag h afver frå n Herren un dfått, hvad j ag ock hafver med- tid, så Yän ten p å h va r :rndr a. dela t eder: I den n att, då Her r en :34. Men iir n ågon h un grig, så iite Jesus vardt förrådd, tog h an ett han hemma, på det a tt I icke må n komma tillhopa till en d om. Om br öd \ 1
Matt. 26: 26. Marc. 14: 22. Luc. 22: 19. det öfri ga sk all ja g b estämma , niir
24. tackade Gud, bröt det och sade : Tagen , äten. Detta är min lekam en , som för eder brytes. Gören detta till min åminn else. 25. Sammalunda t og h an ock kalk en, efter måltiden , och sade: Denna kalk är det n ya förbundet i mit t blod. Så ofta I drick en den , gören detta till min åminnelse. 26. Ty så ofta I ä ten d etta bröd och dricken denn a kal k, fö rku nn en I Her rens död , till d ess han k omm er 1. 1 Ap. G. 1: 11. 27. H vilken som nu ovärd igt äter detta bröd elle r drick er H er rens kalk , han b lifver saker på Herrens leka men och blod . 28. l'IIen p röfre män n iskan sig själf1, och äle så a f br ödet och dr ick e ar 1 2 Kor. 13: 5. kalken. 29. Ty d en om ovä r digt föe r och d ri cker , han äter och d ricker en dom öfver sig, då han icke d öm er rii tt om Herrens leka m en . 30. Därföre ii ro ock må nga svaga och kran ka ibland ed er, och g:rnsk:!. mån ga lrnfl'a a fsomnat. 3 1. Ty om Yi d ömde r iil l o m o s ~ sjiil frn, sfl vo rd e Yi icke dömd a 1 . 1
Ps. 32: 5.
jag kom mer.
12 lfapitl et. Vidare p ~tmi n ner P aul us korintierna om , att de h ade varit hedningar och gå tt till stumma a fguclar, men att de n u voro komna till elen riilla tron och dä rigenom hade bekommit m å nga andliga gåfvor, v. 1. Sedan lär er h an dem först, hvarifrån dessa gåfvor voro komna, nämligen ifrån Guds Ande, som verkar allt i alla, v. 4. Därp å huru de skulle bruka dessa gåfvor; icke andra till förakt, utan till gagn och godo, ja, hela församlingen till uppbyggelse, v. 7. Likasom elen ena lemmen uti kropp en icke förak tar den and ra, utan h jälper och befordrar den, för att hela kroppen m å blifva vid makt, v. 12.
dliga gåfvorna vill jag, Omk ärdee banröder, icke lämna ed er
i ok unnighet. 2. I veten , a tt n ä r I vor en h edni nga r\ läten I d er för as bort till d e s tumm a afgud arna , alltef'ler som ma n d rog eder. 11 Kor. 6: 11. Ef. 2: 11 , 12. 1 Tcss. 1: 9.
3. Där fö re gö r jag eder kun n igt, att ingen , som talar i Guds Ande'. siiger : F ör ban nad vare Jesw-, och att in gen kan säga: J esu s iir Her re, utan i elen Helige Ande 2 • 1
Marc. 9: 39.
2
2 Kor. 3: 5.
4. Nådegåfvorna iiro ma nga handa1, men Anden iir en 2 .
32. i\fen d å l'i varda d ömd a. så 1 Rom. 12: 6. Ebr. 2: 4. 1 Pctr. 4: 10. varda vi näpsta1 a f Herren, på det "Ef. 4: 4. a tt vi icke m ed världen skola va rda 5. Tjän sterna ii ro må ngahanda\ fördömda. 1 Ebr. 12: 5, 10. men Herren ii r en . 1 Hom. 12: 7, 8. El. 4: 11. 3:3. D:1 rförc, mina kära bröder, niir
Pauli första bref till korintierna
311
1 Kor. 12: 26
li. Och kr:i fl erna ii ru m[mga ha nda, 15. Om fot en ville sä ga: Jag är icm en Gud iir en , som Yerka r :till i k e hand , dä r för e h ör er j:ig icke till alla. kroppen ; skull e h an diirföre ick e hö7. Men åt h var och en gifv es An- ra till kroppen ? 16. Och o m örat ville säga : Jag är dens uppenba relse till gagn. icke öga, dä r fö re h ör er jag icke till 8. Ål d en ene varder a f And en gifYel nit lnla Yi domen s ord1, å t d en kroppen , -kulle det därföre ick e nnd r e af sam m e Ande att tala ku n- höra till kroppen ? 17. Om h ela kroppen vor e öga, skapens ord, 1 Kol. 1: 28. h var blefv e d å h örseln ? Och om 9. å t en annan gifves tro i samme Ande, åt en annan h elhrägdagörel- d en h el och h å ll en vore hörsel, hvar blefve då luk ten ? sens gåfro r 1 i samme Ande, 18. Men n u hafver Gu d insatt le m1 Marc. 16: 18. Luc. 10: 9. J a k. 5: 14, 15. 10. :H en anna n gåfva n att utföra marn a u t i kroppen , hvar och en af mii kliga gärningar1, å t en annan att de m så, som han hafver vela t. profetera, å l en an n an a tt skilja rn ei- 19. Om nu alla tillsammans vore Jan a nda r 2 , å t en annan att lala en lem , hvar blefve då kroppen ? tun gom å l på olika sätl 3 , å t en an - 20. Men nu äro lemmarna många, och kroppen är en. nan a ll uttyd a tungomål 4 • 1 Ap. G. 6: 8, 2 kap. 8: 11 , a kap. 2: 4, 21. Ögat k an icke säga till h anden : kap. 10: 46. 4 1 Kor. 14: 27. Jag b ehi.ifver d ig icke, eller hufvud et 11. i\len allt d etta verkar den sa m- till fötterna: .Ja g beh öfver ed er icke. m e en e Anden , tilldelan de hvar och 22. Utan fas t mer äro de kroppen en sitt1, sftsom h onom täckes. le mma r, som synas vara svagast, 1 Rom. 12: 3. 1 Kor. 7: 7. 2 Kor. 10: 13. mest af nöden . Ef. 4: 7. 12. Ty såsom kroppen ä r en och 23. Och d em , som tyckas oss mindre liln·i.il hafver m å nga lemm a r , och hed ersamma, k läda vi m ed så m ycsåsom kroppen s alla lemmar, än- ket större h ed er , och d em vi blygas d ock d e iiro m å nga, li kvä l iiro en för, d em skyla Yi med så m yck et enda kr pp, så iir d et ock med Kris- större blygsa m he t, 1 Horn. 12: 4, 5. Ef. 4: 16. 24. m edan de som iiro dii gliga icke tus1. b ehöfva n å got såda nt. ?\len: Gud' haf13. T y ut i en och samme Ande ä ro ve r samman foga t kropp en och gifvil Yi :illa döpta 1 till en enda kropp ,
1 Kor. 12: 27
1:1 12
varder ärad, så fröjda sig all a lemmarna med. 27. Men I ären Kristi kropp 1 och lemmar, hvar och en efter sin del. 1 Rom. 12: 5. Ef. 1: 23, kap. 5: 23, 30. Kol. 1: 24. 28. Och Gud hafver i försa ml ingen satt1 .först några till apo tla r , därnäst några till profeter, några lilJ lärar e, vidare några till kraflverk are, ytterligare några till alt hafva helb rägdagörclsen g fvor , eller till ati taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. 1 Ef. 4: 11. 29. Icke äro vål alla a postlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke ii r o väl alla k r afl,·crkar e? 30. Icke hafva väl alla helbrägdagörelsens gåfvor? Icke tala väl alla tungomål ? Icke kunna väl alla uttyda? 31 . Men faren efter de ypper sta gåfvorna1 . Och nu vill jag y tterligare visa eder en öfver måttan h ärlig 1 1 Kor. 14: l. väg.
13 lfapitlet. Här prisar Paulus kärleken, på del all man, som sagdt är, icke skall bruka de andra gåfvorna emot kärleken, sig till berömmelse och andra till förakt, utan, som kärleken fordrar, andra till godo. Först därföre, alt utan kärleken äro de andra gåfvorna till intet nyttiga, v. 1. Sedan på grund a[ dess härliga egenskaper, v. 4. Och till sist där[öre att kärleken skall förblilva, när de andra gålvorna .upphöra, v. 8. m jag ta lade med människors och änglars tungor, och icke h ade kärlek, så vore jag en ljudande malm eller en klingande bjällra.
0
Pauli första bref till korintierna
2. Och om jag kunde profetera' , och vis te alla h emligh eter och ägd e all k unskap, och h ade all tro, så a tt jag k unde fö rsätta b r g 2 , och icke hade kärl ek, så vore jag inte t. 1 J\Iatt. 7: 22, 2 kap. 17: 20, kap. 21: 21. Marc. 11: 23. Luc. 17: 6. 1 Kor, 12: 8, 9. 3. Och om jag gåfv e a lla m ina ägod elar t ill a tt 1n~itla d e fattiga, och om jag läte mi n. k r opp brinn a, och ick e hade kärlek, så vore det mig till in· let gagn. 4. Kärleken är tå lig och m ilc11. Kärleken afu ndas icke, kärle ken fö rhäfver sig icke, d en up pblåses icke. 1 1 Petr. 4: 8. 5. Den skick a r sig icke ohöfviskt , d en sök er ick e sitt1, den förtö rnas icke, den h y ser icke agg fö r en oför1 1 Kor. 10: 24. Fil. 2: 4, 21. r ii tl. 6. Den gläder sig icke öfver o rå ttfård igheten 1, m en den gläd er sig m ed sannin gen 2 • 1 Ps. 10: 3. Ps. 15: 4. Ps. 49: 19. • 2 Joh. v. 4.
7. Den fördrager allting1, d en tror allting, den hoppas allting, d en u t1 Ords. 10: 12. h ärdar allting. 8. Kärleken förgår aldrig, m en profetiorna, de skola försvi nn a, och tungo må len , de sk o la hafvn en ä nde, och k un skapen, den ska ll förs vinna. 9. Ty vi förstå endels1 och profe1 Fil. 3: 12. tera endels. 10. Men då det kommer, som är full k omligt, då tager d et slu t, som är endels. 11 . Då jng var ett barn, talade jag som ett b arn och h ad e sinne som ett b arn och hade barnsliga tankar; men sed an jag vardt man , lade jag bort hvad barnsligt rn r.
Pauli första bref till k orintierna
313
12. T y nu se vi såsom i en spegel p å ett dunk elt sätt1, men då skol::: vi se ans ik te m ot ansik le 2 . N u k iin ner jag endels, m en då sk all jag kän na till fullo , såso m jag ock ä r k iind 3 • 1 2 Kor. 5: 7, 2 kap. 3: 18. 1 Joh. 3: 2. 3
1 Kor. 8: 3. Fil. 3: 12.
.13. Men nu förblifver tron , h oppet, kä rl eken, dessa tre, men störst ibla nd d em ä r k ärlek en .
14: Kapitlet. Sedan aposteln hafver beprisat kärleken, fö rmanar han dem att fara efter den och dä rjämte vin nlägga sig om de andra g fvorna, synnerligen om gåfva n all profetera, v. 1. Ty - s som ha n vid!yfteligen bevisar - gåfvan att profetera är förmer och nyttigare än gåfvan att tala olika tu ngomål, med mindre någon är, som uttyder det, v. 2 etc. Lärer så, huru man skall rätt bruka b da gåfvorna, andra ti ll uppbyggelse och förbättring, v. 26. Sist förbjuder han kvinnorna att lala i församlingen, men de m, fråga sina m ä n hernma, om de vilja veta någo t; delta för att allt måtte skickligen tillgå, v. 34. ar en efter kärlek en , men vin nläggen ed er ock om de a ndl iga gMvorn a1, dock m e t om p ro fetian s 1 1 Kor. 12: 31. gåfva. 2. T y den som ta lar tungo må l\ h a n tala r icke för m iin niskor, utan fö r Gud, ty ingen för stå r honom, utan han ta la r i anden hemliga tin g. 1 Ap. G. 2: 4, kap. 10: 46. 3. i\fen den som profeterar, ha n talar för människor, dem till uppbyggelse och fö rm::in in g och tröst. 4. D en som tala r tu ngomål, han upp b ygger sig själf, m en den som profeterar, h a n uppbygger församlin gen. 5. Jag ville väl, att I alla kun den tala tungomål, men mycket hellre
F
1 Kor. 14: 14
alt I profeteraden . T y den sum profeterar , h an iir större än den som talar tungomål , om icke denn e också u ttyder sitt tal, så alt för samlingen fft r någon uppbyggelse. 6. J<äre bröder , om jag k o m me t ill d er och ta lad e tungomål, lwad gagn · · k·e mecl gjord e jag ed er , om Jag 1c mitt tal gåfve eder antin gen u ppenbar else eller kunskap eller profetia ell er undervis ning? 7. Är d et ic ke så jämväl m ed li flösa tin 0a, som g ifva ljud ifrån ig, , ..• det ma va ra floJt eller h a rpa, alt 1 ma n icke ka n för stå, hv::id som blåses eller spelas på dem, om de icke " ifva skilda t oner i från sia? 0 0 .
8. Så ock , om en basun g1fver en oviss signal, In·em gö r sig då redo till strid ? 9. Likaså ock I, om I icke m ed
edra tun gor talen d et som k an förstå s, hur u skall m a n då veta, lwad som ä r taladt ? I talen d å i vädret. 10. Så mångah anda språk finnas j u i vär ld en , och dock in tet, hrnrs lju d ä r obegripligt. 11. Om jag nu ick e fö r lå r ljudets betyd else, å b li fver jag en friim li ng för d en som ta la r, och den som talar hlif ver en friim ling för mig. 12. Samma lu nda ock I, eftersom I faren efter a ndli ga gåfvor, så vi n nliiggen eder om att till församlingens u ppbyggel c bli fva rika på såd'a na. 13. Därföre, d en som talar tungom å l, han b edj e, att h an ock m å kunn a uttyda. 14. Ty om jag ta lar tu n gom å l, när jag b eder, så heder m in a nde, men mi tt förs tå nd ska ffar ingen frukt.
1 Kor. 14: 15
314
15. H uru ä r d et då ? J o, jag sk all bedj a m ed anden, m en jag ska ll ock h ed ja m ed fö r stån d et ; j ag skall lofsjun ga m ed an d en , m en jag skall ock lofsju nga m ed fö rstån d et'. 1
EL 5: 19. Kol. 3: 16.
16. T y om d u lofvar Gud m ed a n den, h u ru ska ll då d en so m sitter p._ den oliir des p lats ku nna svara m ed sitt amen till di n tack sä gelse? Har. fö r stå r j u ick e h Yad du sii ger. 17. Du u ttalar vä l en god tacksä gelse, m en d en and r e va r der ick e u p pbyggd diiraf. 18. Jag tack a r min Gud, a ll jag tala r tun gomftl m er rin I a lla; 19. m en i fö rsamlin gen vill jag hellr e tala fem or d m ed mitt fö rstån d , på det a tt jag m å un der visa jäm vä l an d ra , iin tiotusen de ord m ed t u ngomå l. 20. Kär e br öd er , rnr en icke b arn till fo rstån det, uta n va r en b a rn i ond skan , m en t ill fö rstå ndet va ren f u11komliga1. 1
P s. 131: 2. Matt. 11: 25, kap. 18: 3. EL 4: 14. Ebr. 5: 12. 1 P etr. 2: 2.
21. I
lagen
iir
sk rifvet : Gen om
människ or med främmande tungomål och genom frä mlin gar s l äppar skall jag tala t ill detta folk, m en icke en s så sk ola de h öra mig, säger Herren 1. 1 Es. 28: 11, 12. 22. Så äro nu t ungom å len ett tecken, ick e för d em so m tro, u tan fö r d em som icke t ro; m en p rofetia n är ett tecken , icke fö r d em. som icke tro, u t:m för d em som tro. 23. Om n u h ela församlin gen kom me till hopa och a lla talad e t ungom ål, och d är så komme n ågra olä r d a in , elle r niigra, Qm k k e trodd e.
Pauli första bref till korintierna
m ii n n e d e icke sk ulle säga, a tt I vor en friin edra sinnen ? 24. Men om alla p ro feterad e, och där ko mme n ii gon in , som ick e trod de, eller som vor e olii rd , då skulle ha n kiinna sig ö fverbevisad a f all a o ch dömd af alla . 25. Så skull e d et, om iir fö rd old! i hans hj iirt a, Yar d a uppenba rt, och ha n skulle falla n ed p å sitt ansikte och tillbedj a Gud och b etyga, a tt Gu d sa nn erli gen iir i ed er '. 1
Sak. 8: 23.
26. Hu ru iir d et då, kiir e b röder ? Niir I kommen tillsamman s, så ha fYer lwa r och en ibland ede r n ågot : en h a fver en psalm , en annan n ågot till lärdom , en t a lar tu ngomå l, en a n n an hafver en u ppen b a r else, en anna n uttyd er 1 ; m å allt tj äna till 1 1 Kor. 12: 8, 9, 10. u p pb yggelse. 27. Om n å go n ta lar tungom å l, så m å för lwar gå n g två eller högst tre ta la , och en i sä nder , och en m å u ttyda. 28. Är ingen u ttyda r e tillstä des, så må d e ti ga i f ör sam li ngen och tala fö r sig själf\'a och fö r Gud. 29. A f p ro feterna m ä två ell er t re ta la, och d e an d ra m å diima d iir o m. 30. Men om n ågon af d em som sitta d är få r en uppenbar else, så tige 1 1 T ess. 5: 20. den fö rrc1 . 3 1. T y I k unnen alla få profeter n, den en e efter d en a ndr e, s. a lt alla rn rcla liird a och a lla Ya rcla fö rmana de; 3 2. och pro feter n as andar iiro p ro fetern a underdå n iga; 33. ty Gud är ick e oordningen s Gud , uta n fri d en s.
Pau li första bre/ till korinlierna
315
K
1 Kor. 15: 9
äre bröder, jag påminn er eder om det evangelium1, som jag haf\ ·er fö rkunna t fö r eder, lwilket I ock h afven a n amma t, i lwilket I ock 1 Gal. 1: 11. stån kvar, 2. gen o m hvilket I ock varden frålsta 1 : h uru ledes jag förkunnade det för ed er , om I haf,·en b ehålli t de t - så v ida nu icke så är, a tt I förgiifves h afren kommit t ill t ro 2 . 2 Gal. 3: 4. 1 Rom. 1: 16. 1 Kor. 1: 21. 3. Ty jag hafver i frä m sta r ummet m eddela t eder d et som jag ock hafver undfå tl1 : att Kri -lus h afver d ött för våra synde r , efter s kr ift ern a 2 . 1 Gal. 1: 12. 2 Ps. 22: 16, 17. Es. 53: 5. Sak. 13: 7. 1 Kor. 5: 7. 4. Och att h a n vardt begrafven 1, och a tt han är u ppstånd e n' på tredje d agen 3 , efter skr iftern r.., 1 Es. 53: 9. 'Ps. 16: 10. " Os. 6: 2. Jon. 2: 1. Mall. 12: 40. 5. och a tt han vardt sedd a f Cefas, sedan a f d e tolf 1 . 1 Marc. 16: 14. Luc. 24: 34. Joh, 20: 19. Ap. G. 10: 41, 112. 6. Sedan v ardt han sedd af m er å n 40. Låten allting tillgå med höf- femh undrade bröder på en gån g, af viskhet och m ed ordning. h vi lka d e flesta ä nnu lefva , m ed a n några iiro afa om nade. 7. D årefte r rn rdt han sedd af Ja15 Jfapitlet. k ob , och sedan af alla a postl a rna 1 . !Iär kommer aposteln till läran om de 1 Luc. 24: 50. rlödas uppståndelse och påminner korin- 8. All ra s is t vardt h a n ock sedd af lierna först om, h uru h an hade fått lära och hur u de h ade troll, nämligen alt mig1, s:\som af en, d en cliir o tid igt Kristus h ade dött och uppstått från de föd d är.
1 Kor. 15: 10
316
Pauli f örsta bref till korinlierna
10. Men af Guds n åd är jag, del 21. Ty eftersom döden kom genom jag är, och hans n åd m ol mig haf- en människa 1 , så kom ock gen om Yer ick e varit fåfäng 1 , utan jag ha f- en människa de dödas uppstånver arbetat m er än d e alla 2 - dock delse 2 . 1 1 Mos. 2: 17, kap. 3: 6. Rom. 5: 12, 2 kap. 6: 23. icl e jag, utan Gud n , d, som hafver 22. Ty såsom uti Adam alla dö, var it m ed mig. 1 Rom. 15: 18, 19. 2 2 Kor. 11: 23, kap. 12: 11. så skola ock i Kristus alla varda 11. Det må nu vara jag eller de, lefvande gjorda. så predika v i på d etta sätt, och så 23. Men hvar och en uti sin ordh afren I kommit till t r o. nin g1 : Kristus såsom förstl ing, se12. Om det nu p r edikas om Kris- dan, vid Kristi t ill kommelse, de som lus, att ha n är uppstånden ifrå n de tillhöra h onom . 1 1 Tess. 4: 15, 16, 17. döda, h uru k unna då somliga ibland 24. Diireft er k o mmer iinden , d :l ed er siiga , alt d et icke finnes TI" gon han öfverantva rda r r iket å t Gud och up pstån delse ifrån de döda ? Fadern, sedan ha n h a fv er t illintel13. Om ~el. icke fin~es nå.go.~i ~pp-1 gjort alla första dörn en och väldigståndelse ifran de doda, sa a r icke heter och makter. h eller Kr istus u~~stånd_en ; .. 25. T y han m åste r egera', till d ess 14. m en ?~~ l\. 1:1stu s 1: k e a r 1~.pp- han h afver lagt alla sin a f iender unstånden, da ar var pred ikan fåfa n g, d er sina fö lter2. då är ock eder tro fåfä n g; 1 El. 1: 20. Kol. 3: 1. 2 Ps. 110: 1, Ap. G. 15 . då b finn as vi ock \'ara falska 2: 34. Ebr. 1: 13, kap. 10: 13. Guds vittn en , eft ersom vi hafva vitt- 26. Såsom den y tte rsle fi enden va rn at m ol Gud, alt han h afver upp- der d öden tillintetgjord ; väck t Kr istus1, som ha n icke hafver 27. ty a llting h a fv er h an lagt under uppväckt, om så är , att de döda han s fötler 1 . Men n ä r han säger, a lt 1 Ap. G. 2: 24, 32. allting år honom und erlagdt 2, så är icke u ppstå. 16. Ty om döda icke uppstå, så är d et u ppen bart, a lt den är undantaicke heller Kristus uppstånden . gen , som h a fv er lag t a ll ting und er 17. l\fon om Kristu icke iir upp- honom3 • 1 Ps. 8: 7. Ef. 1: 22. Ebr. 2: 8. stånden , så ä r eder tro fåfäng, och I "i\Iatt. 28: 18. 3 Ps. 110: 2. ären ännu kvar uti edra synder. 28. Och när a llting är honom n n18. Då äro ock de fö rl::i ppad e, som d erlagdt, d~'\ skall ock Son en sjiilf i Kristus äro a f omnade. va rda underlagd 1 hon om, som h af19. Om vi allenast i detta Jifvet Yer lagt all tin' unde r hon om, p å det hafva h aft dr t hopp till Kristus, så all Gud sk all hli f,-a all t i a lla. 1 äro vi de uslaste iblan d alla m än1 Kor. 3: 23, kap. 11: 3. nisk or. 29. Jlvad kun na annars de, som 20. Me n nu är Kristus uppstånden låta döpa sig för de döda, vi nna ifrån de döda och vorden för sllingen diirmed ? Om de döda ingalunda ihland de afsomnadC'1 . upp sh'I, hvarför e lå ta d e då döpa sig 1 Ap. G. 26:23. Kol.1:18.1 l'elr.-1 :3.. Upp.1:5. för de döda ?
>
I
Pauli första bref till lwrintierna
317
1 Kor. 15: 50
30. Och h varl'öre ulsiilla ocksii Yi 41. En hiirligh et hafver solen, en oss h var stu nd för far or? 1 a nna n härlinhe t hafver månen, och 1 Rom. 8: 36. en annan h~irli g h et hafra stjiirnor 31. Sannerli gen, vid vår berömmel- na, ty d en ena stj~irn an öfvergår se, som j ag h a fver i ]{ ristus J es us, d en and ra i här lighet. var Her re, - ja•• lider d öd en h var 42. Sa mma ledes ä r det ock med de '2 Kor. 4: 10, 11, kap. 11: 23. död as uppståndelse: det Yarder såd t dn g 1. 32. Om jag efter männi ·kor s sått i för gä nglighet, del uppstår i oförkä m p ad e m ot vildd juren i E fesus, gån glighet. hva d gagn hade jag där af? Om dö- 43. Det varder ådt i rin gh et, d et da ick e u ppstå - låto m oss då äta u ppstår i här ligh et; det varder såd t och dricka, ty i m orgon m ås te vi i svaghet, det upp tår i kraft1. 1 Es. 22: 13. Vish. 2: 6. dö 1 • 1 Fil. 3: 20, 21. 33. Far en icke vilse: Då ligt säll- 44. Det varde r sådt en n aturlig k ro pp, d et u p pstå r en and lig kropp. skap förd ärfva r g oda s ed er. 34. Vaknen upp 1 rättelige n och syn- Om det f innes en naturlig k ropp, så den icke, ty somliga veta intet om finnes det ock en andlig kropp. Gud; till blygd sä ger jag ed er d ett:1 . 45. Såsom skrifvet är : Den fö r sta 1 Rom. 13: 11. Ef. 5: 11. människan Ad am vard t en lefva nde 35. Men nu tör n:'l gon siiga : Hu- själ' ; den siste Adam 2 va rdl en lefru u ppst:l d e d öda ?1 Och med huru - n m dcgijran de a n d e. 1 1 l\Ios. 2: 7. 2 Rom. 5: 14. d a n kropp skola d e ko mma? 1 Hes. 37: 3. 4G. Mm d et and liga iir ic ke d et 3<>. Du d:1r e, det du så r , del f:1r ic- för sta, u ta n det n a tur liga, seda n ke li f, u tan a lt det blifver död t1. kom mer det and liga . ' Joh. 12: 24. 47 . Den fö rsta miin niskan vn r a f 37. Och det d u sår, iir ju icke den jord en jordisk, den an d ra mä nn isk an kropp, som varda sk all, u tan ett n a- ii r H erren af himmelen 1 . 1 J oh. 3: 13, 31. k et k orn , tiirhiind a ell h vctckorn , 48. Sf1dan den jordiska var , sådana eller nfigo t nnna t. 38. Men Gu d gifver d'et en k r opp, ii ro ock d e jordiska , och ·åda n den .,åsom han vill, och åt hva rt och ett himmelsk a iir, sådana iiro ock d e himmelska . fr ö dess siirsk ilda kropp. 49. Och så om vi hafva burit den 39. Ick e allt k ött är en a handa k ött, jordiskas liknelse\ så sk ola vi ock u tan ett ä r m än niskor s k ött, ett anbär a den himm elskas liknelse 2 • nat b oska ps, ett a nna t fiskar s, ett 1 1 l\Ios. 5: 3. 2 Horn. 8: 29. 2 Kor, 3: 18, anna t fåglars. kap. 4: 11. Fil. 3: 21. 1 Joh. 3: 2. 40. Li kaså f inna s bå d e h immelsk a 50. Men delta siiger jag, käre brök roppar och j ordiska kroppar, men der , att kö tt och blod k unna icke en iir de hi m m elska kropparnas h iir- är fva Guds r ike, icke h eller skall det ligh et, en an n an d e j or d iskas. fö r gä ngliga ärfva• oförgä nglighet.
1 Kor. 15: 51
318
51. Si, jag siigcr eder en hemlighet1: Vi skola ic ke a lla afsornna , men alla skola \'i ,·:11:da för \'andlade, 11 Tess. 4: 15, Hi, 17.
52. uti ett n u , uli ett ögonblic k, vid den s ista has uncn 1 . Ty basu nen skall ljuda, och de döda skola u ppstå oför giingliga, och " i skola Yarda 1 Mall. 24: 31. fö r vandlade. 53. T y detta fö rgängliga måste ikläd a sig oför gänglighet, och della dödliga måste ik läda sig od öd li gh el1. 1
2 Kor. 5: 4.
54. Men då de tta förgiingliga ikläder s ig oförgängligh eten, och dell a död liga ikEider sig odödligheten, så vnrder det ordet fullkom nadt, som skrifvet iir: Döden är uppslu kad u ti seger 1 . 1
Es. 25: 8. Os. 13: 14. Ebr. 2: H.
55. Du d öd, hvar ä r din udd? Du dödsrike, hvar är din seger? 56. Dödens udd ä r synden, syn d en s kraft ä r lagen 1 . 1
Horn . 4: 15, kap. 5: 13, kap. 7: 5, 13.
57. Men Gud vare tack, som hafver gifvit oss seger genom vår H erre, Jesus K ristus 1 . 1 Joh. 16: 33. 1 .Toh. 5: 3. 58. Därföre, m ina kiira hriidcr, \'Uren fas ta, oru hbliga, nlllid ö f\·crfl ödande u ti Herrens ,·e rk , eft ersom I vetcn , a tt edert arbe te ic ke iir fåfä ngt i H erren .
16 Ifapitlet
Pauli första bref till korin lierna
Förmanar dem till slrll1daklighel, v. 13. Och afsluta r så m ed h älsningar, v. 19. Och med en förbannelse öfve r dem so m icke älska Kristus J esus, '" 23.
rnd ang:'i r insarnlingen 1 till d e h elign, man ock I göra, sasom jag hnfyer a nbefnll t försam linga rna uti Gnlatien .
H
1 Ap. G. 11 : 29. Hom. 12: 13, kap. 15: 26. 2 Kor. 8: 4, kap. 9: 1, 2, 12. Gal. 2: 10.
2. Uva r och en a f eder m å lägga ihop, lwad h a n kan åstndkomma, och på fö rsta d agen i veckan lägga af d et he mma h os sig, så att insa m lingen icke ske r, fö r ·t när jng kom mer. 3. Men då jng kommer, slrnll jag sända de mii n, som I genom hrcf fin nen tjiinli g~1 , till .Jerusn lem fö r nti framföra eder gåfva. 4. Och m sa heh öfs, att oc k ·ii jag reser , srt skola d e rn :'itfölja mig. 5. i\Ien jag liin ker komnrn till eder, niir jag hafve r fnri l igeno m Macedonicn. T y i\l acedonien vi ll jn g :11lcnnst fa ra igen um1 , 1
Ap. G. 19: 21. 2 Kor. 1: 16.
G. m en h o ed er skall jag törhänd:1 stnnna n.1 gol1 eller ock möj ligen blifvn kvnr ö fv er vintern, fiir att [ mtl n h jiilpa mig till viigs, eh vn r t jng 1 2 Kor. 1: 15. kommer a lt resa. 7. Jag vill icke besöka ed er nu, p:'t genomresa, ty jag h oppas att n ågon tid få dviiljas hos ed er, om Her ren det tillstäd jer1.
1 Ap. G. 18: 21. 1 Kor. 4: 19. J a k. 4: 15. Paulus förmanar korinlierna alt samla 8. i\!en i E fcsus vil l jng stanna in något till hj älp åt de fattiga och förföljda till pingst. bröderna i Jerusalem, v. 1. Och lofvar att 9. Ty mig ä r ö ppnad en dörr 1 till framdeles komma till dem, y, 5. Sedan anbefaller han Timoteus å t dem, v. 10. elt stort och k raftigt verk , och jag Samt några andra personer, som hade hafvcr många motstå ndare. 1 varit Guds församling till tj iinst, v. 15. 2 Ko r . 2: 12. Kol. 4: 3.
r
Pauli första bref till korintiem a
31
i Kor. 16: 24
l 0 . O rn Timoteus k omm er' , sft sen o ·h en som tage r d e l i arbetet och till, att han utan fruktan k an vara mödan2 • •Fil. 2: 29. Ebr. 13: 17. 2 1Tim.5: 17. hos eder. T y han Yerka r Herrens 17 ..fog gHid er mig öfver Stefa ne n'rk , s<°1som ock jag; och F ortunali och Achaici ankomst, ' Horn . 16: 21. 1 Kor. 4: 17. Fil. 2: 18, 27. ty hvad mig fatt ad es genom att varn l 1. s~ förakt e nu ingen h o nom 1 . skild ifrii n ed er , del haf'va d e u ppH jälpen honom sedan till vägs i frid , fyllt , å all han m å komma igen till mig, 18. ly de ha fva Yederkvickt min an ty jag vii ntar h onom m ed b r öderna. d e, likasom eder. Så visen nu , att I 1 1 Tim. 4: 12. uppskalten sådan a miin 1 . 11 Tess. 5: 12. 12. Men hvad an går b rod ern Apol- 19. För amlinga rn a uti Asien hällos, så h afver ja g ifrigt uppmanat sa ed er , AkYila och P riscilla1 tillika h on om att k omma till ed er med brö- med den fö rsam ling, som kommer d erna. Men han Y::tr icke all s vill ig tillhopa i deras hus, h iilsa eder m ycatt komma nu ; dock skall han k et i Herre n. 1 Ap. G. 18: 2. Horn. 16: 3. komma , niir det yar der h onom lii g- 20. Alla bröderna hiilsa eder. Hi:illigt. scn hva r andra m ed en h elig kyss 1 . l i3. Vaken , slån fasta i tron, skic- 1 Horn. 16: 16. 2 Kor. 13: 12. 1 Tess. 5: 26. 1 Petr. 5: 14. ken ed er m a nligt, \' aren sta rlrn' . 1 Ef. 6: 10. Kol. I: 11. 21. Jag Paulus h ~il snr eder m ed 14. Låten allting h os eder ske i kiir- min egen h and 1 • 1 Kol. 4: 18. 2 Tess. 3: 17. ll'k . 15. Jag fiirmana r eder, kiire hrii- 22. Om n :'1gon icke h a l'ver H erren dcr: I k iinn cn Stefane husfo lk' , att .J es us Kristus kär, så Y'1re hnn fiird e iiro för stlingen i Akaja, och alt d e bann ad. J\faran ata . hafya iignn t sig :H d e h eligas tjänst: 23. I ferr cn s, Jes u Kr isti, n äd nirc 1 Horn. 16: 24. 1 1 Kor. 1: 16. m ed eder1 . IG. så 111:'\n I ock underor d na eder 24. Min k iirlek är m ed eder nlla i un dcr 1 s. da na miin, oc h 1111dl'r hYar Kristu s J esus. Amen.
