No title

8AGD3BBADF$""*,%

DWZST[^[fWd[`Y [hSdVSYW`

7__[^k4‹d\WeY}dV E[Yd`EfWXx`eVaffƒd

š8aGH{^X{dV[E‹VdSE_}^S`VaUZX‹dXSffSd`S A_e^SYeT[^VW`, ?Sd[fSIS^^[eea` DWV[YWd[`Y!^Skagf, 6adfZW9W[e^Wd

Sammanfattning

Under första halvåret 2007 erhöll Lessebo kommun medel från Social­styrelsen för 75 % arbetsterapeut- och 75 % sjukgymnasttjänst för att bedriva ett stimulansprojekt. Projektet har haft fyra syften. Två av syftena var att genomföra individuella omsorgsplaneringar för brukargruppen ”mest sjuka äldre” samt att undersöka om om­ sorgs­planeringar är ett möjligt arbetssätt inom äldreomsorgen. De andra två syften var att kartlägga hemtjänstpersonalens syn på ett rehabiliterande arbetssätt, samt att handleda och motivera hemtjänstpersonalen till ett rehabiliterande arbetssätt med de mest sjuka äldre i kommunen. Samtliga 13 brukare som deltog i projektet tillhörde gruppen ”mest sjuka äldre”. En kartläggning gjordes av varje brukare. Den grundades på observationer av hjälpbehov vid morgonbestyren, bedömning av motoriska funktioner och ADL-förmågor, intervju som kartlade brukarens psykosociala status, samt en enkät, ifylld av kontaktman, med bakgrundsinformation om brukaren. Utifrån kartläggningen utarbetades en omsorgsplan i samråd med brukare, närstående, kontaktman, sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast. Efter fyra-fem veckor gjordes en uppföljning av omsorgsplanen. All hemtjänstpersonal i kommunen (n=203) ombads att fylla i en enkät som berörde personalens syn på ett rehabiliterande arbets­ sätt.­ Projektledarna gjorde sedan observationer av alla hemtjänst­ grupp­ers arbete under tre-fyra veckor. Utifrån observationerna starta­­­­des reflektioner och diskussioner runt ett rehabiliterande arbets­sätt. Åtta av de 13 brukarna önskade förbättra sin rörelseförmåga på ett eller annat sätt. Målen som togs upp i omsorgsplanerna handlade främst om ADL, förflyttningar och sjukgymnastik (totalt 109 mål). Åtgärderna bestod främst av ADL, sjukgymnastik och hjälpmedel. Efter fyra-fem veckors arbete var 61 mål (56 procent) uppnådda och 

fungerade, främst angående ADL och hjälpmedel. För ytterligare 44 mål var arbetet påbörjat. Hur personalen såg på arbetet med omsorgsplane­ringen utvärderades med hjälp av en enkät. Svarsfrekvensen var 92 procent. Alla som deltog i omsorgsplaneringarna var nöjda eller mycket nöjda med detta arbetssätt och ansåg det viktigt att fortsätta med detta arbete. Två av de sex anhöriga som svarade på enkäten var mycket nöjda och fyra anhöriga var nöjda. Det behöver dock skapas­ rutiner runt omsorgsplaneringsprocessen för att arbetet med denna ska fungera i verksamheterna. Det framkom att en stor del av hemtjänstpersonalen ansåg att de arbeta­de rehabiliterande. Att se det friska hos brukarna och låta dem göra så mycket som möjligt själva, uttryckte många av person­alen vara att arbeta rehabiliterande. Det visade sig vid observa­tionerna att delar av personalen arbetade rehabiliterande. Det var främst faktorerna tidsbrist och stress som påverkade att personalen inte arbetade rehabiliterande. Hemtjänstpersonalen uttryckte att projektet hade påverkat deras sätt att tänka och att arbeta. De hade bl.a. börjat arbeta lugnare och stressa mindre. Det framkom att det fanns ett intresse hos alla hemtjänstgrupperna i Lessebo kommun att arbeta på ett mer rehabiliterande sätt. Därför är det av vikt att förändringsarbetet med implementeringen av ett rehabiliterande arbetssätt i verksam­ heterna fortsätter inom en snar framtid.



Innehåll

1. Inledning...................................................................................7 1.1 Rehabiliterande arbetssätt.......................................................8 1.2 Omsorgsplaner.........................................................................8 1.3 Kontaktmannaskapet . ............................................................9 1.4 Hemtjänsten i Lessebo kommun . .......................................10 1.5 Brukare.....................................................................................10 1.6 Rehabenheten i Lessebo Kommun .....................................10 1.6.1 Arbetsterapeutens arbete .............................................11 1.6.2 Sjukgymnastens arbete..................................................12 2. Syfte.............................................................................................13 3. Material och metod........................................................15 3.1 Urval.........................................................................................15 3.1.1 Brukargruppen ”mest sjuka äldre”..............................15 3.1.2 Etiska aspekter............................................................... 16 3.1.3 Hemtjänstpersonal.........................................................16 3.2 Tillvägagångssätt....................................................................17 3.2.1 Verktyg.............................................................................17 3.2.2 Skapande av omsorgsplaner . ......................................18 3.2.3 Utvärdering av omsorgsplanering...............................20 3.2.4 Rehabiliterande arbetssätt ............................................20 3.3 Bearbetning av material........................................................21 3.4 Svarsfrekvens..........................................................................22 3.4.1 Utvärdering av omsorgsplanering...............................22 3.4.2 Hemtjänstpersonal.........................................................22 4. Resultat....................................................................................23 4.1 Omsorgsplaner.......................................................................23 4.1.1 Brukarens självupplevda rehabiliteringsbehov.........23 4.1.2 Omsorgsmål....................................................................23 4.1.3 Omsorgsåtgärder............................................................25 4.1.4 Omsorgsresultat..............................................................27 4.1.5 Utvärdering av omsorgsplanering.............................. 27 

4.2 Hemtjänstpersonal.................................................................29 4.2.1 Hemtjänstpersonalens syn på ett rehabiliterande arbetssätt ........................................................................29 4.2.2 Uppföljning av hemtjänstpersonalens syn på ett rehabiliterande arbetssätt.............................................31 4.2.3 Observationer av hemtjänstpersonalens arbete.........32 4.2.4 Effekter av Projekt RIV..................................................34 5. Diskussion...............................................................................35 5.1 Metoddiskussion....................................................................35 5.2 Resultatdiskussion.................................................................37 5.3 Slutsats.....................................................................................42 Referenser...................................................................................43 Bilagor Bilaga 1: Översikt över Generell Motorisk Funktionsbedömning (GMF) Bilaga 2: Bedömningsmall ADL-taxonomi Bilaga 3: Omsorgsplan Bilaga 4: Personalenkät



1. Inledning

Riksdagen antog den 14 juni 2006 regeringens proposition om att stödja kommuner och landsting i deras arbete med att utveckla vård­en och omsorgen om ”de mest sjuka äldre”. 600 miljon­er kronor­ avsattes som stimulansmedel, där fördelningen var 30 procent till lands­ting och 70 procent till kommunerna. Regeringens avsikt var att utveckla rehabilitering, nutritionsarbete, läkemedelsgenomgångar och förstärkt läkarmedverkan för ”de mest sjuka äldre”. Definition av ”de mest sjuka”: Det handlar om personer som behöver hjälp med nästan allt som rör det dagliga livet, som personlig omvårdnad, klä på och av sig, hjälp med mat, inköp samt städning och tvätt. Personer med stora och omfattande behov har ofta behov av hjälp dygnet runt med insatser både från hemtjänsten och från hälso- och sjukvården som hemsjukvård eller annan­ sjukvård. (Regeringens prop. 2005/06:115 s.37) I Lessebo kommun fanns den 31 december 2006; 8 099 invånare, varav 19,8 procent var 65 år och äldre (Statistiska Centralbyrån 2006). Lessebo kommun beslutade år 2006 att ansöka om stimulans­ medel hos Socialstyrelsen för att satsa på rehabilitering för ”de mest sjuka äldre”, vilket godkändes. På uppdrag av socialchef Inger Brandt utformades ett projektunder­ lag, där det planerades för förstärkning av rehabiliteringspersonal (75 % arbetsterapeut och 75 % sjukgymnast) under sex månader med start januari 2007. Tanken var att handleda och motivera hem­­ tjänstpersonalen i omvårdnads- och rehabiliteringsarbetet med ”de mest sjuka äldre” i kommunen. Målet med handledningen var att den skulle leda till ökade kunskaper och medvetenhet hos hemtjänstpersonalen. Den skulle även leda till aktiv planering i vård-, rehab- och omsorgsplaner. 

Projektledare för projekt ”Rehabilitering i vardagen” (RIV) var leg. sjukgymnast Sigrún Stefánsdóttir, och leg. arbetsterapeut Emmily Börjesgård. I ett senare skede av projektet erhölls handledning av MSc., leg. sjukgymnast Annika Karlsson, FoU Välfärd i Södra Sverige.

1.1 Rehabiliterande arbetssätt

I ett särskilt boende handlar en stor del av hemtjänstpersonalens dvs. undersköterskornas och vårdbiträdenas arbete om omvårdnad. Vid inflyttning i särskilt boende är risken stor att brukaren snabbt passiviseras. Rutinerna är nya och många av det ordinära boendets vardagssysslor finns inte längre tillgängliga. Personalens tid är även ofta begränsad vilket gör att brukarna inte får möjlighet att göra det de själva kan. Därför är det nödvändigt att personalen arbetar utifrån ett rehabiliterande arbetssätt. Ett rehabiliterande arbetssätt kännetecknas av att hemtjänstpersonalen ser som sin uppgift att identifiera det som brukaren kan göra själv och tillåter och uppmuntrar henne/honom att göra det. Därefter utför personalen den del av uppgiften som brukaren är oförmögen att klara. Man försöker med andra ord se till att hem­ tjänst­personalens aktiva insats blir så liten som omständigheterna tillåter. Det är detta som ofta kallas för att arbeta med händerna på ryggen. Utöver att stödja den enskilde att bevara sina funktioner, stödjer ett rehabiliterande arbetssätt samtidigt personalen att bemöta de boende som individer. Med ett rehabiliterande förhållningssätt ges utrymme för brukaren att fortsätta leva sitt eget liv, utifrån sina egna önskemål, resurser och begränsningar. Här skapas samtidigt en arbetsmiljö där hemtjänstpersonalen tycker det är roligt att gå till jobbet, känner att de gör något meningsfullt och kan gå hem och känna sig nöjda (Andersson 2006).

1.2 Omsorgsplaner

Omsorgsplanering syftar till att identifiera och följa tydliga, gemensamma målsättningar för brukaren. Dessa mål utformas i samråd 

med brukare, personal och närstående (Andersson 2006). Enligt Andersson finns bl.a. följande skäl till att man ska genomföra en omsorgsplanering: 1. Brukaren är nyinflyttad. 2. Brukarens behov har förändrats markant. 3. Det råder oenighet mellan personal, brukare och/eller an höriga om de insatser som ges. 4. När någon anser att det är befogat av någon annan anled ning. En omsorgsplan bör beröra både de funktioner som ska bibehållas­ och de insatser som brukaren behöver hjälp med. Exempel på bi­ be­hållande aktiviteter som brukaren kanske kan utföra själv är tand­borstning, delar av påklädning, skötsel av växter, förflyttning i form av att resa sig själv upp osv. För att en individuell omsorgs­ plan­ ska fungera, bör det även finnas ett fungerande kontaktmanna­ skap. Detta eftersom kontaktmannen är den person som känner brukaren bäst och ser förändringarna (Andersson 2006).

1.3 Kontaktmannaskapet

En kontaktman är den personal som har en närmare kontakt med den enskilde brukaren och dennes närstående (Borås stad 2006). Enligt Andersson (2006) är kontaktmannaskapet viktigt för att man tydligare fördelar ansvaret för vissa områden till en eller ett par personer. Genom att vara kontaktman känner hemtjänstpersonal­ en ett extra ansvar för ”sina” brukare och kan koppla av det stora ansvaret för arbetskamraternas brukare. De behöver alltså inte bära ansvaret för alla brukare i gruppen på sina axlar och ständigt känna sig otillräckliga. Sjuksköterskor och rehabpersonal, dvs. arbetsterapeuter och sjuk­ gymnaster, ska till stor del arbeta konsultativt gentemot hemtjänst­ personalen. Kontaktmannaskapet är en förutsättning för att deras råd och förslag ska kunna utföras av all hemtjänstpersonal och senare kunna följas upp (Andersson 2006). 

1.4 Hemtjänsten i Lessebo kommun

I Lessebo kommun finns det fyra hemtjänstområden; Lessebo, Hovmantorp, Kosta och Skruv. Samtliga områden har tätort och viss landsbygd. Det finns särskilt boende i form av servicehus och servicelägenheter på alla orter. I Lessebo, Kosta och Skruv finns även särskilt boende för dementa i form av gruppboenden. I Lessebo­ och Hovmantorp har man delat upp personalen i inneoch utegrupp, där innegruppen arbetar i särskilt boende och utegruppen i ordinärt boende. I övriga områden turas personalen om att jobba inne och ute. På gruppboendena för de dementa finns personal som arbetar endast där.

1.5 Brukare

En brukare definieras som en kund inom hemtjänsten (Wikipedia, 2007). I Lessebo kommun (2007-06-28) hade hemtjänstpersonalen insats­ er­ hos sammanlagt 271 brukare. Uppdelningen mellan de olika hemtjänstområdena visas i Tabell 1. Tabell 1. Totalt antal brukare med hemtjänstinsatser i Lessebo kommun (n = 271), 2007-06-28 Lessebo 95 Hovmantorp 79 Särskilt boende B 32 Särskilt boende 45 Särskilt boende S 22 Ordinärt boende 48 Ordinärt boende på 2 Ordinärt boende 25 landsbygd Kosta 59 Skruv 38 Särskilt boende 39 Särskilt boende 26 Ordinärt boende 17 Ordinärt boende 10 Ordinärt boende på Ordinärt boende på 3 2 landsbygd landsbygd

1.6 Rehabenheten i Lessebo kommun

Rehabenheten i Lessebo kommun består av 3,0 arbetsterapeut, 2,0 sjukgymnast och 0,5 tekniker. Uppdelningen på de olika hemtjänstområdena ser ut enligt följande: Lessebo 1,0 arbetsterapeut och 1,0 10

sjukgymnast; Hovmantorp 1,0 arbetsterapeut och 0,5 sjukgymnast; Kosta och Skruv 1,0 arbetsterapeut och 0,5 sjukgymnast. Arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna ansvarar tillsammans för att brukare inom äldre- och handikappsomsorgen ska få möjlighet att leva sitt liv så självständigt som möjligt. Ärendegången är sådan att brukare, brukares närstående eller personal­ kan kontakta rehabenheten om problem uppstår. Ärenden kan också tas upp på de samverkansmöten som rehabpersonalen till­sammans med enhetschef, biståndshandläggare, sjuksköterska och hemtjänstpersonal deltar i varje vecka. Det förekommer även ärenden som kommer direkt från biståndshandläggare och andra vårdgivare. Vid behov deltar dessutom rehabpersonalen i vårdplaneringar på sjukhuset inför brukarens hemgång. Arbetsterapeutens och sjukgymnastens professionella människo­ syn grundar sig på följande antagande om människans natur, hälsa och aktivitet. • Människan är av naturen aktiv och utvecklingsbar. • Människans upplevelse och förståelse av omvärlden förutsätt er aktivitet. • Människans utveckling är beroende av aktivitet och hand ling. • Människan är en autonom varelse. • Människan är en social varelse som utför aktiviteter i samspel med andra. • Människan kan påverka sin hälsa genom aktivitet och hand ling. • Människans hälsa kräver en balans mellan aktivitet och vila. (Etisk kod, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter 2005). 1.6.1 Arbetsterapeutens arbete Arbetsterapeutiska bedömningar görs i brukarnas dagliga liv, på områden som personlig och instrumentell ADL, arbete och fritid, samt fysisk och social miljö. De vanligaste arbetsterapeutiska in11

satserna är träning i ADL, utprovning och anpassning av medicin­ tekniska hjälpmedel, samt bedömning inför bostadsanpassning. Aktiviteter i Dagliga Livet (ADL) innefattar de återkommande aktivitet­er som rör den personliga vården, boendeaktiviteter och kommunikationsaktiviteter eftersom de ofta utgör en bas för andra aktiviteter (Törnquist & Sonn 2001). 1.6.2 Sjukgymnastens arbete I sjukgymnastens arbete ingår att förebygga, undersöka och be­ hand­­la funktionsstörningar som begränsar eller hotar att begränsa människans rörelseförmåga. Åtgärder i förebyggande eller habilite­ rande/rehabiliterande syfte bygger på en bedömning och analys av brukarens kroppsliga förutsättningar och problem med hänsyn tagen till psykiska och sociala faktorer. Dit hör miljöförhållanden som är av betydelse i sammanhanget (LSR 2008). De vanligaste sjuk­­gymnastiska insatserna är bedömningar, individuell behandling/träning, konsultation, utprovning och anpassning av medicin­ tekniska hjälpmedel, samt handledning av hemtjänstpersonal och anhöriga.

12

2. Syfte

Att utifrån en arbetsterapeutisk och sjukgymnastisk kartläggning och bedömning av 13 brukare, tillhörande gruppen ”de mest sjuka äldre” i Lessebo kommun, skapa individuella omsorgsplan­er.­ Att undersöka om individuella omsorgsplaneringar är ett möjligt arbetssätt inom äldreomsorgen i Lessebo kommun. Att kartlägga hemtjänstpersonalens syn på ett rehabiliterande arbetssätt och hur de tillämpar arbetssättet i praktiken. Att skapa reflektioner och öka medvetenheten hos hemtjänstpersonal­ vad gäller rehabiliterande arbetssätt i mötet med ”de mest sjuka äldre”.

13

14

3. Material och metod

3.1 Urval

3.1.1 Brukargruppen ”mest sjuka äldre” Brukarna som valdes ut för att delta i processen runt omsorgsplan­ ering­­arna uppfyllde de kriterier som motsvarade regeringens definition av de mest sjuka äldre i proposition 2005/06:115 (se s.7 i rapporten). Hemtjänstpersonalen gav förslag på 25 bruka­re­ som de ansåg ha behov av en genomgång av sin situation. Projektledare, hemtjänstpersonal och rehabpersonal valde sedan­ till­sammans ut de brukare som ansågs ha störst behov. För att nå så mycket hemtjänst­personal som möjligt i arbetet med omsorgsplaneringarna,­ togs hänsyn till vilken boendeform, kom­mun­del och hemtjänstgrupp som brukaren tillhörde. För att kunna genomföra bedömningarna tidsmässigt begränsades antalet bruka­re till 14. En av de 14 brukar­na valde att inte delta i projektet. Med hänsyn till storleken på hemtjänstområdena blev resultatet fyra brukare i Lessebo, fyra i Hovmantorp, tre i Kosta och två i Skruv. Brukargruppen bestod av fem män och åtta kvinnor i åldern 72–95 år. Medelåldern var 82,3 år. Två av brukarna bodde i eget boende, en av dem hade växelvård på serviceboende varannan vecka. Tre bodde på demensboende och resten bodde i serviceboende/lägen­ het.­ Alla utom en i gruppen var multisjuka (se Tabell 2). Sex av brukarna hade vårdats på sjukhus vid något tillfälle under det senaste året, bl.a. för stroke, lunginflammation, försämrat all­­män­­tillstånd, höftfraktur och hjärtsvikt. Sju av brukarna hade haft specifika rehabiliteringsinsatser under det senaste året, främst sjukgymnastik. Alla i gruppen hade hjälp av hemtjänsten flera gånger dagligen. Två av brukarna hade daglig kontakt med sjuksköterska och sju hade kontakt vid behov. Kontakt med rehabenheten var till största del vid behov (se Tabell 3). 15

Tabell 2. Fördelning av sjukdomar hos 13 brukare i Lessebo kommun enligt uppgifter från deras kontaktmän Antal brukare

Sjukdom

Hjärt-/kärlsjukdom Diabetes Reumatisk sjukdom Neurologisk sjukdom Stroke Demenssjukdom Ortopedisk problematik Cancersjukdom Yrsel/balanssvårigheter Övrigt

5 5 1 5 5 4 6 1 7 5

Tabell 3. Antal och fördelning av kontakter mellan 13 brukare och vård-, rehab- och hemtjänstpersonal i Lessebo kommun under perioden februarijuni 2007 Profession Hemtjänst Sjuksköterska Arbetsterapeut Sjukgymnast

Flera ggr/dag 13      

Dagligen

Varje vecka

Varje månad

Vid behov

2    

  6   1

  1    

  7 12 12

3.1.2 Etiska aspekter Av etiska skäl fick alla utvalda brukare, i vissa fall anhöriga, ta del av projektplanen både skriftligt och muntligt. Utifrån detta fick de ge sitt skriftliga godkännande för deltagande i projektet. 3.1.3 Hemtjänstpersonal Under projekttiden var den totala bemanningen inom hemtjänsten i Lessebo kommun 203 personer. Antalet tillsvidareanställd hemtjänstpersonal var 161 personer. Utöver det fanns 28 vikarierande månadsanställda och 14 vikarierande timanställda.

16

Medelåldern i gruppen var 44,2 år. Medelvärdet av antal arbeta­de­ år inom hemtjänstgrupperna var 15,8 år (se Tabell 4 ). Av personalen var 70,7 procent utbildade undersköterskor och 17,1 procent var vårdbiträden (se Tabell 5).

Tabell 4. Beskrivning av hemtjänstgrupperna i Lessebo kommun (enl. enkät, se Bilaga 4)    

Antal svar 

Kön

Medelålder

Antal år arbetade inom hemtjänsten

Dag/kväll

Natt

13,9

23

4

Arbetspass

Kvinna

Man

Lessebo

27

25

1

39,8

Kosta

15

15

0

39,4

16,7

12

3

Hovmantorp

31

28

0

47

18,8

25

5

Skruv

9

9

0

52,9

14,9

8

1

Totalt

82

77

1

44,2

15,8

68

13

Tabell 5. Beskrivning av utbildningsnivåer i hemtjänstgrupperna i Lessebo kommun (enligt enkät, se Bilaga 4) Ort/ arbetsplats

Social omsorg/ Service

Antal svar 

Undersköterska 

Vårdbiträde

Övriga utbildningar

Lessebo

27

21

1

2

0

Kosta

15

9

2

2

2

Hovmantorp

31

20

0

8

1

Skruv

9

8

0

2

1

Totalt

82

58

3

14

4

3.2 Tillvägagångssätt

3.2.1 Verktyg För att bedöma brukarnas fysiska funktion användes Generell Motorisk Funktionsbedömning (GMF), som är ett instrument för generell utvärdering av motoriska funktioner och förmågor inom geriatrisk rehabilitering. En GMF-bedömning omfattar 21 motoriska­ funktioner och förmågor (allt från att vända sig liggande i sängen till förflyttningar utomhus), varav tio arm-/handfunktioner. Samtliga funktioner är vanligt förekommande i sjukgymnastiskt behandlings- och utvärderingsarbete och anses ha en grundläggande betydelse för ADL-förmåga. Bedömningen påverkas inte av att patienten använder hjälpmedel eller av patientens tillvägagångs­sätt vid genomförande av funktionen/förmågan. Lägesändringar och för­flyttningar bedöms utifrån tre aspekter: observerat hjälpbero­ ende,­ självrapporterad smärta och självrapporterad otrygghet.­ 17

Arm-/handfunktioner bedöms ur två aspekter observerat hjälpbe­ ro­ende och självrapporterad smärta. Poängsättningen är sådan att 0 poäng anger att patienten är oberoende av hjälp, samt är smärt­fri och trygg. Ju mer hjälpberoende, smärta och otrygghet ju högre poäng (max ett eller två poäng/variabel). Poängsumman för hjälpberoende är max 34 poäng, för smärta max 21 poäng och för otrygghet max 11 poäng. Den totala summan uppgår maximalt till 66 poäng (Hansten, Åberg & Lindmark 1997). Översikt av GMF finns som Bilaga 1. Som instrument för att beskriva brukarnas förmåga att utöva var­ dagliga aktiviteter (ADL) användes ADL-taxonomi – en bedöm­ ning­ av aktivitetsförmåga (Törnquist & Sonn 2001). ADL-taxonom­in­­ innefattar från början 12 aktiviteter som är gemensamma för de flesta vuxna i vårt samhälle. De sju aktiviteter som kändes mest relevanta för målgruppen, ”de mest sjuka äldre”-brukarna, valdes ut. Det vill säga äta och dricka, förflyttning, toalettbesök, på-/avklädning, personlig hygien, övrig kroppsvård och kommun­ika­tion. Aktivitet­ erna består i sin tur av olika delaktiviteter som är rangordnade från lättare till svårare vad gäller utförandet. Fem bedömningsdimension­ er har använts för att beskriva brukarnas förmåga. Kapacitet (kan) och utförande av aktiviteten (gör) är redan­ befintliga dimensioner. Projektledarna valde att komplettera bedömningsformuläret med ytterligare tre dimensioner; utförande av aktiviteten (gör delvis), behov av muntlig eller visuell guidning för att genomföra aktivitet­ en (guidning) och behov av hjälp för att genomföra aktiviteten (hjälp). Vid bedömningarna tog man hänsyn­ till om brukaren var i behov av viss hjälp och därmed klarade del­ar av aktiviteten, eller om brukaren var helt i behov av hjälp. Be­dömningsmallen finns som Bilaga 2. 3.2.2 Skapande av omsorgsplaner Som underlag för omsorgsplanerna gjordes en bedömning av de 13 brukare som deltog i projektet. Bedömningen bestod av följande moment:

18

1. Projektledarna, dvs. sjukgymnast och arbetsterapeut, observera de en morgon kontaktmännens och ev. övrig personals morgon arbete hos brukarna och noterade hur just den specifika bru karen hjälptes. 2. Kontaktmännen fick i uppdrag att a.) utifrån deras syn på brukarens aktivitetsförmåga fylla i bedömningsformuläret för ADL-taxonomin, b.) fylla i en blankett med bakgrunds­­infor mation om brukaren vad gäller sjukdomshistoria, hjälpbehov samt brukarens möjlighet att delta i vardagliga aktiviteter. 3. Projektledarna utförde vid ett tillfälle morgonarbetet hos brukarna och under denna tid genomfördes a.) en sjukgym nastisk bedömning av brukaren vad gäller fysisk förmåga och förflyttning (GMF – Generell Motorisk Funktionsbedöm ning). b.) en arbetsterapeutisk bedömning av aktivitetsför måga (ADL-Taxonomin). c.) en kartläggning av brukarens psykosociala status genom intervju med brukare, anhörig och/eller kontaktman. Utifrån de gjorda observationerna och bedömningarna fördes sedan en diskussion mellan projektledarna och den personal som arbetade kring den specifika brukaren. Diskussionen berörde hur man gör/bör göra för att på effektivaste sätt uppfylla brukarens behov och målsättningar genom ett rehabiliterande arbetssätt. Efter detta sammankallades berörda yrkeskategorier (distriktsarbetstera­ peut, distriktssjukgymnast, sjuksköterska och kontaktman) samt brukaren och i de flesta fall närstående till en omsorgsplanering. Om­sorgsplaneringen ägde rum i eller i anslutning till brukarnas boende och fortlöpte under ca 60 minuter. Underlag för omsorgsplaneringen var de bedömningar som gjorts och de behov som fram­ kom­mit i samband med dessa. Projektledarna var ordförande och sekreterare under omsorgsplaneringarna och såg till att mål och åtgärder sammanställdes på en omsorgsplansblankett (se Bilaga 3), som redan var i bruk i en del av hemtjänstgrupperna. Kopior på omsorgsplanen delades sedan ut till de berörda parterna. Uppföljning på omsorgsplanerna gjordes efter tre-fyra veckor, tillsammans med brukare, närstående och berörda yrkeskategorier. Uppföljningen ägde rum i eller i anslutning till brukarnas boende och tog ca 30 minut­er. Uppsatta målsättningar diskuterades och 19

måluppfyllelsen utvärde­rades. Omsorgsplanerna kompletterades, i de fall det behövdes, med ytterligare nya mål. 3.2.3 Utvärdering av omsorgsplanering Uppföljningsenkät angående omsorgsplaneringarna delades ut till närstående, kontaktman, sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast. Enkäten innehöll frågor angående hur nöjd/missnöjd man var med omsorgsplaneringen och uppföljningen. Samt vad som var positivt och negativt med omsorgsplaneringen. 3.2.4 Rehabiliterande arbetssätt Hemtjänstpersonalens uppfattning av sin yrkesroll samt deras syn på rehabiliterande arbetssätt undersöktes genom en enkät (se Bilaga 4). Enkäterna delades ut till samtliga hemtjänstpersonal i samband med att projektet påbörjades på respektive hemtjänstområde. Vid upprepade tillfällen uppmanade projektledarna hemtjänstperson­ alen både muntligt och skriftligt att fylla i enkäterna. Projektledarna dvs. sjukgymnast och arbetsterapeut observera­ de­­ hemtjänstpersonalen i deras arbete. I samband med detta för­de projektledarna loggbok. Utifrån observationen startades dis­kussion­er och reflektioner runt arbetssättet tillsammans med hem­­tjänstpersonalen. Observationerna pågick under fyra veckor i Lessebo och fyra veckor i Hovmantorp. I Skruv observerades personalen under tre veckor och likaså i Kosta. En veckas uppföljning (i form av ytter­ligare observationer) gjordes på varje ort fyra eller fem veckor efter avslutad observation. Syftet med uppföljningen var främst att fånga upp den personal som projektledarna inte hade haft möjlighet att observera tidigare. Som grund för observationerna av hemtjänstpersonalens arbete an­vändes arbetsterapeuters och sjukgymnasters professionella människosyn. Projektledarna använde även skriften ”Att få leva tills jag dör – om ett rehabiliterande synsätt” (Andersson 2006), som grund för observationerna. Alla hemtjänstgrupper (inkl. enhets­chefer) erhöll ett exemplar av samma skrift och uppmanades att läsa den. 20

Projektledarna deltog sedan i hemtjänstpersonalens gruppmöten­ och redovisade vad som framkommit vid observationerna. Sam­ man­­lagt deltog projektledarna i 12 gruppmöten. Under de flesta mötena skapades en dialog angående bemötande och rehabiliterande arbetssätt. För att kunna utvärdera om personalen har förändrat sin syn på rehabiliterande arbetssätt och sin egen yrkesroll under projektets gång användes ytterligare en enkät. Enkäten, som delades ut fyra till fem veckor efter avslutad observation, innehöll frågor som bl.a. berörde hemtjänstpersonalens syn på rehabiliterande arbetssätt och om de ansåg sig arbeta med detta. Enkäten berörde även frågan om Projekt RIV på något vis hade påverkat deras sätt att tänka och arbeta på. Projektledarna uppmanade hemtjänstpersonalen vid upprepade tillfällen att fylla i även denna enkät. 3.3 Bearbetning av material Omsorgsplaner, med uppföljningar, kodades genom upprepad gen­ om­läsning och påföljande kategorisering; liknande mål/åtgärd/­ resultat markerades med samma färg och sorterades under samma kategori. Kategorierna sammanställdes i löpande text, med citat som belyste kategorin (Patel & Tebelius 1987). För att redovisa hemtjänstpersonalens syn på deras rehabiliterande arbete kodades samtliga enkäter. De öppna frågorna kodades gen­om att meningsbärande enheter markerades i texten och kate­ goriserades sedan med färgmarkeringar. Kategorierna samman­ ställdes i löpande text och belystes i vissa fall med citat. De fasta svarsalternativen noterades och sammanställdes i löpande text (Patel & Tebelius 1987). Hemtjänstpersonalens praktiska arbete sammanfattades genom sam­manställning av projektledarnas loggboksanteckningar från observationerna.

21

3.4 Svarsfrekvens

3.4.1 Utvärdering av omsorgsplanering Sammanlagt svarade 91,8 procent av 54 personer på utvärderingsenkäten angående omsorgsplanerna. 3.4.2 Hemtjänstpersonal Den första enkäten angående personalens syn på rehabiliterande arbetssätt besvarades av 82 personer dvs. 40 procent. Sammanlagt var det 40 personer, dvs. 19,7 procent, som svarade på uppföljningsenkäten.

22

4. Resultat

4.1 Omsorgsplaner

Omsorgsplaner och uppföljningar gjordes för samtliga 13 bruka­­ re. 4.1.1 Brukarnas självupplevda rehabiliteringsbehov Åtta av de tretton brukarna önskade förbättra sin rörelseförmåga på ett eller annat sätt.



Vara mjukare i lederna så inte behövde hjälp med allt. Fötterna skulle fungera så att hon kan ut och gå. Vill kunna vända sig själv i sängen. Resa sig och rätta till i stolen – släta till där det är veck. Gå med rollator. Kunna stå på benen och använda Samhall Turner. Gå med rollator.

En brukare ville vara mer självständig, en annan ville kunna hälsa på vänner och för den tredje handlade det om att kunna göra allt själv. 4.1.2 Omsorgsmål Under projekttiden genomfördes 27 träffar för omsorgsplanering, vilket resulterade i 109 mål inom olika områden. Som mest blev det 14 mål för en brukare och som minst 2 mål för en annan brukare. Vid första träffen blev 86 mål uppsatta och vid uppföljningstillfällena tillkom 23 mål. Målen handlade huvudsakligen om ADL (30 st). 23



[…] möjlighet att äta själv i den mån det fungerar.



[…] ska få genomföra personlig hygien och på-/avklädning i den mån hon kan.



[…] ska få respektfull och god omvårdnad vid skötsel i sängen. […] ska komma ut och åka med bil.

I nästan lika stor utsträckning handlade målen om förflyttningar (23 st).



[…] ska kunna förflytta sig högre upp i stol med hjälp av en per son. […] ska förflyttas säkert mellan säng och stol de tillfällen han är trött. […]ska kunna ändra läge i sängen. […] ska förflyttas säkert och smärtfritt med liften.

13 mål handlade om sjukgymnastik/träning:



Bibehålla och öka rörlighet i båda armar. Öka…rörlighet och balans i sittande. […] ska få möjlighet att träna upp styrka och stabilitet i benen. […] vill gå mer varje dag för att stärka benen.

13 mål handlade om aktiviteter och ungefär hälften av dem rörde sig om att komma ut på en promenad regelbundet.



24

[…] ska komma ut på promenad 2 ggr/vecka. […] får möjlighet att lyssna på musik när hon sitter i dagrummet på fm. […] får möjlighet att träna på att skriva på dator.

Tio mål var miljörelaterade, varav åtta var kopplade till boendet och två till personalens arbetsmiljö.



Få bättre utrymme runt säng så att det blir mer plats för lift och rullstol, samt att underlätta placering i rullstolen. […] ska kunna komma ut på balkongen i lägenheten. […] ska kunna se sig själv i spegeln vid skötsel av hygien vid handfatet.

Resterande mål (22 st) handlade om förebyggande av sår/smärta, optimalt sittande i rullstol, psykosocialt och struktur i vardagen. 4.1.3 Omsorgsåtgärder Målen resulterade i 145 åtgärder. Många (31 st) handlade om ADL och då ofta om att låta brukarna få göra det lilla de kunde vid morgonhygien, påklädning och matsituation. De flesta åtgärderna innebar ett mer rehabiliterande arbetssätt av hemtjänstpersonalen genom att ge tid, uppmuntran och instruktioner till brukarna för hjälp till självhjälp.



Medverka vid på- och avklädning i den mån det går. Att… ska få utföra sin hygien så självständigt som möjligt. Personalen ska stötta muntlig och praktiskt. Ta det lugnt vid omvårdnadsarbetet i sängen. Låt…ta smörgåsen, hjälpa…sista biten vid behov.

25 åtgärder handlade om sjukgymnastik/träning. I de flesta fall rörde det sig om utformning av ett sjukgymnastiskt trä­nings­ program för brukaren. Det rörde sig även om uppföljning av tidigare träningsprogram och genomgång med personal/anhörig. I två fall handlade det om att kolla upp möjligheter för mer om­ fattan­de rehabilitering utanför Lessebo kommun.



Sjukgymnast tränar…för ett stabilt sittande och instruerar personal när det är säkert för… att sitta på toaletten.

25





Sjukgymnasten ska titta på de kontrakturprogram som finns och se om det är ok eller behöver ändras. Sjukgymnast och arbetsterapeut påbörjar stå- samt förflyttningsträning för […].

29 åtgärder handlade om hjälpmedel. Det var främst arbetsterapeuter som var involverade i dessa.

Arbetsterapeut kompletterar rullstol med lämpligt sidostöd och nackstöd. Arbetsterapeut monterar ett stöd-/vändhandtag på vänster sida på gästrumssängen. Arbetsterapeut kollar med ramp till uteplatsen. Handledning för personal hur liften och selen ska användas.

7 åtgärder handlade om bostadsanpassningsbidrag.

Sammanlagt 15 åtgärder rörde fritidsaktiviteter varav 5 utevistelse.

[…] ska få delta i trädgårdsterapin. […] ska få komma ut på beviljad promenad 1 ggr/vecka. […] kontaktar väntjänst för att höra om möjligheten finns att de kan besöka… 1 kväll/vecka efter kl. 16.

10 åtgärder rörde miljön, 6 kopplade till boendet och 4 arbets­­ relaterade. De arbetsrelaterade åtgärderna var riktade mot person­alens arbetsmiljö för att underlätta en god omvårdnad för brukaren.



26

Be tekniker att förse kranen i köket med förlängning. […] ordnar med en spegel i rätt höjd vid handfatet. Placera liften mellan soffa och sänggavel med långsidan åt väggen och skänklarna under sängens fotgavel.

Övriga åtgärder handlade bl.a. om förebyggande av sår och smärta, sittande i rullstol, struktur i vardagen och psykosocialt välbefinnande.

[…] personalen tittar ofta till…när hon sitter i rullstolen och rätar upp henne. […] ska få möjlighet att sitta på sängkanten en stund innan hon reser sig upp, för att stabilisera blodtrycket. Att alltid lägga saker på samma plats. Personalen ska stanna kvar och vara lugna. Uppmuntra…att djupandas och att… ska lugna ner sig.

4.1.4 Omsorgsresultat Av alla omsorgsmålen (109 st) uppnåddes och fungerade 61 mål. Av dessa var det ungefär hälften som man fortsatte att arbeta kon­­tinuerligt med. Det var först och främst åtgärder gällande ADL (30 st) som hade kommit igång och fungerade. Därefter kom hjälpmedel­ (17 st). 44 av resultaten visade att åtgärderna var på­ börja­de. 17 mål hade ej uppnåtts. 4.1.5 Utvärdering av omsorgsplanering Av de personer (anhöriga, kontaktpersoner, sjuksköterskor, arbets­­ terapeuter och sjukgymnaster) som svarade på utvärderings­enkät­en var 32,3 procent nöjda och 67,7 procent var mycket nöjda med om­ sorgs­planeringen. Två av de sex anhöriga som svarade på enkäten var mycket nöjda och fyra anhöriga var nöjda. Det mest positiva med omsorgsplaneringarna ansågs vara att de utgick från brukarens behov. Brukarens behov och intresse sattes i centrum och han/hon kom till tals, samtidigt som närståendes perspektiv lyftes fram. En del tyckte att det framkom detaljer under­ mötet som annars är lätt att missa i det dagliga arbetet. Det togs upp både lätta och svåra problem vilka åtgärdades i syfte att underlätta för brukaren. En del tyckte det var bra att man gick igenom vad brukaren själv klarade av att göra och vad han/hon 27

behövde hjälp med. Andra tyckte att arbetet med omsorgsplanerna även kunde leda till förebyggande arbete, förbättrad livskvalitet och omvårdnad för brukaren. En annan positiv aspekt ansågs vara att närstående och olika yrkeskategorier var delaktiga i omsorgsplaneringen. Det var bra med flera infallsvinklar och lättare att se till helheten när alla samlas. En del har upplevt det positivt att kunna sitta ner i lugn och ro och gå igenom grundligt vad som är viktigt för brukaren här och nu.

Vi har gått igenom det som är väsentligt för mig som anhörig att veta att det fungerar. De brukare som har deltagit har fått en grundlig genomgång vad gäller omvårdnad och hjälpmedel bl.a. […] i lugn och ro sitta och gå igenom patientens situation – mer detaljerad planering än vanligt.

En del ansåg det positivt att problem lyftes fram och åtgärder vid­tagits som är bra både för brukaren och för personalen. Viss personal ansåg att det var bra att få tips och råd om hur arbetet kunde underlättas. En annan positiv aspekt var att personalens arbetsmiljö förbättrades. Vissa tyckte att de alla redan hade sett goda resultat av insatta åt­­gärder. Det ansågs positivt med en enighet om hur man kunde hjälpa brukaren på bästa sätt, eftersom det underlättade för ett gemensamt arbetssätt gentemot brukaren. En del ansåg att omsorgsplanerna gav möjlighet att visa på konkreta positiva resultat och man önskade att fortsätta arbeta på detta sätt i framtiden. Det anhöriga ansåg var positivt med en omsorgsplanering var att man som anhörig och brukare fick möjlighet att påverka och vara delaktig i de beslut som togs. Man tyckte även att det var bra att alla deltagare i omsorgsplaneringen var överrens om de beslut som togs. Positivt var även att som anhörig få höra av sin närstående att hon/han vill vara aktiv i sin vardag trots sina funktionsnedsättningar. Det framkom även att som anhörig var det positivt att veta att de mål som sattes vid omsorgsplaneringen hade uppnåtts och fungerade. 28

60 procent hade ingenting negativt att anmärka på omsorgsplaneringarna. Några tyckte att det var tidskrävande och att det fanns risk för att brukaren kände sig utsatt när så många deltar.

[…] tidsbrist att genomföra allt. […] satt mål som vi inte tyckt varit rimliga t.ex. gå själv/toalettbe sök. […] kan leda till besvikelse om målen ej uppnås – vara realistisk. […] att planeringen blir statisk och att personalen glömmer att vårdtagaren förändras i sin sjukdom.

40 procent var nöjda och 60 procent mycket nöjda med uppfölj­ning­ en av omsorgsplaneringen. En av de anhöriga var mycket nöjd med uppföljningen och fyra anhöriga var nöjda.

4.2 Hemtjänstpersonal

4.2.1 Hemtjänstpersonalens syn på ett rehabiliterande arbetssätt Svaren från enkäten om personalens syn på ett rehabiliterande arbets­sätt visade att 68,5 procent ansåg att de arbetade rehabiliterande­ på sin arbetsplats. En stor del av personalen uttryckte att ett rehabiliterande arbetssätt för dem var att se det friska hos brukarna och att låta dem göra så mycket som möjligt själva i sitt dagliga liv. Uttryck som användes i stor utsträckning var ”hjälp till självhjälp” och ”att arbeta med händerna på ryggen”. En del av personalen ansåg att ett rehabiliterande arbetssätt syftade till att inte bara bibehålla förmågor utan även träna upp de förmågor som tidigare gått förlorade. Några ansåg att ett rehabiliterande arbetssätt var att motivera brukaren till att genomföra de aktiviteter de hade förmåga till och ge dem tid för detta. Personalen hade som uppgift att stödja och uppmuntra brukarna till aktivitet.

[…] tänka att jag inte gör sådant som vårdtagaren fixar själv.

29



[…] inte tar ifrån dem deras livsinnehåll genom att hjälpa dem med allt. Motivera brukarna till att göra något själva som de annars inte skulle ha gjort (ta på strumpor, kamma håret osv.).

Att bemöta brukarna på ett positivt och lugnt sätt ansågs vara att arbeta rehabiliterande. Samt att skapa en lugn arbetsmiljö där personalen har möjlighet att hjälpa brukaren på ett lugnt och empatiskt sätt. För några i personalen innebar ett rehabiliterande arbetssätt att ha gemensamma målsättningar och att arbeta på samma sätt med brukaren för att nå dessa mål. Att arbeta efter andra yrkeskategoriers målsättningar ansåg viss del av personalen vara att arbeta på ett rehabiliterande sätt. Det var främst rehabpersonalens mål man då syftade till. Av personalen ansåg 31,5 procent att man inte arbetade rehabili­ terande av olika anledningar. Tidsbrist och stress gjorde att person­alen inte hann tänka efter när de planerade sitt arbete. Brist på personal var en anledning till att det inte fanns möjlighet att arbeta rehabiliterande. Viss personalen upplevde att de inte gav brukarna möjlighet att göra det de själva kunde. Det fanns även en viss rädsla att man skulle uppfattas lat som personal, eftersom det tar tid att låta brukarna göra det de själva kan. En del av person­alen ansåg att de hade olika uppfattningar om vad brukaren behövde hjälp med trots beviljade insatser från biståndshandläggare. Vissa ansåg det problematiskt att följa upp hur det aktuella hjälpbehovet såg ut för brukaren, det var lättare att köra i samma spår utan att ompröva behovet. Det var svårt för brukarna att få delta i vardagssysslor som t.ex. att hjälpa till i köket pga. regler och rutiner som styrde verksamheterna. En av många anledningar till att personalen inte hade möjlighet att arbeta på ett rehabiliterande sätt var alla ”övriga” arbetsuppgifter som ålades personalen. De ansåg att de gjorde så mycket annat än att ”vårda”.

30

De flesta i hemtjänstgrupperna hade förslag på hur de kunde bidra till ett rehabiliterande arbetssätt i sitt arbete. Att ge brukarna tid till att göra så mycket som möjligt själva ansåg personalen var den viktigaste delen i det rehabiliterande arbetssättet. Personalen ansåg att de kunde bidra till att hålla ett rehabiliterande arbetssätt levande genom ständig påminnelse och diskussion i personalgruppen och med andra yrkeskategorier. Likaså genom att ha regelbundna samverkansmöten runt brukaren. De ansåg även att det var viktigt att ha gott samarbete sins emellan och med de olika yrkesgrupper som jobbar runt brukaren. Vidare ansågs det vara viktigt att sätta upp mål för brukaren och att alla arbetade mot samma mål. Att ta till sig ny kunskap inom yrkesområdet var ett sätt att bidra till ett mer rehabiliterande arbetssätt. Personalen uttryckte dessutom att de kunde bidra till ett mer rehabiliterande arbetssätt genom att tänka på vilken arbetsteknik de använde. En del av personalen ansåg att vissa förbättringar bör ske organisationsmässigt. De nämnde bl.a. att mer personal behövs för att få mer tid till att utföra sina arbetsuppgifter och där med att minska stressnivån. Det ansågs viktigt att enhetschefen var insatt i och förstod hemtjänstpersonalens situation. 4.2.2 Uppföljning av hemtjänstpersonalens syn på ett rehabiliterande arbetssätt Av de 40 personer som svarade på uppföljningsenkäten ansåg 75 procent att man arbetade utifrån ett rehabiliterande arbetssätt på sin arbetsplats, jämfört med 68,5 procent vid första tillfället. Svaren på uppföljningsenkäten var mer lika än i den första enkät­ en. Personalen ansåg att rehabiliterande arbetssätt var att låta de boende göra så mycket som möjligt själva utifrån vad de kunde. Enligt uppföljningsenkäten tillåts brukarna nu i större utsträckning göra vad de kan. I den första enkäten fanns det fler svar som ”vi försöker...”, ”vi strävar efter…” och ”vi försöker så gott vi kan”. Nytt var också att personalen ansåg det viktigt att brukaren orkar, dvs. att det är balans mellan ork och krav. En annan skillnad från den första enkäten var att personalen nu tänker på att de ska arbeta på ett skonsamt sätt vad gäller egna 31

arbetsställningar. De hade också blivit mer medvetna om att de stressar, ofta omedvetet och i onödan och att det är viktigt att de tar det lugnt i sitt arbete både för sin egen del och för brukaren. Vid uppföljningen har det framkommit att personalen nu diskuterar mer med varandra hur de ska göra. De strävar efter att all personal gör på samma sätt och följer uppsatta mål. Vid uppföljningen ansåg 25 procent av personalen att de inte arbeta­de på ett rehabiliterande sätt, jämfört med 31,5 propcent vid första tillfället. 4.2.3 Observationer av hemtjänstpersonalens arbete Arbetstempo Hemtjänstpersonalens arbetstempo hos brukarna var varierande. Arbetstempot skilde sig även mellan de olika hemtjänstgrupperna på de olika orterna. Projektledarna upplevde arbetstempot lugnast bland personalen på gruppboendena. Delar av hemtjänstgrupperna­ upplevdes mycket stressade i sitt arbete med brukarna. Stressen visade sig bl.a. i form av irritation, gnäll över jobbiga brukare eller över att arbetskamrater inte hade gjort allt de skulle. Det kunde även hända att personalen missade att utföra biståndsbedömda insatser som t.ex. promenad. Stressen visade sig också i mötet med brukaren, bl.a. genom det sätt personalen pratade till brukaren och genom att de hade ett oförsiktigt handlag vid omvårdnaden. Information till brukaren Personalens förmåga att informera brukarna om arbetsmomenten varierade stort mellan och i de olika hemtjänstgrupperna. De aktiv­ itets­­områden där det var störst brist på information var personlig hygien och på-/avklädning. De brukare som sköttes till stor del i sängen och var i behov av mycket hjälp dagligen från hemtjänst­ en,­­ var de som fick minst information. En av personalgrupperna visade tydligt att de var bättre på att informera när de arbetade själva med brukarna, än när de var två. Rehabiliterande arbetssätt Delar av hemtjänstpersonalen i kommunen använde sig redan av ett rehabiliterande arbetssätt. De instruerade brukarna muntligt och fanns där för att kunna hjälpa till med det brukaren inte kunde. 32

Vissa brukare försökte få hjälp med det de egentligen klarade av själva och i vissa fall gjorde personalen det åt brukaren för att var snälla. I flera fall var personalen ändå duktig på att inte ta över när brukaren så ville, utan motiverade brukarna till att göra det de kunde själva. Genomgående i kommunen var att personalen lät brukarna sköta stor del av hygienen självständigt, men när det kom till på-/avklädning så gav inte personalen brukaren möjlighet­ att försöka själv först. Personalen på gruppboendena och ett av servicehusen var positivt utmärkande vad gällde att arbeta på ett rehabiliterande sätt. Den snabba arbetstakten hos en av person­ algrupperna hindrade dem att arbeta rehabiliterande. Två av grupperna var överlag mycket snabba att ge hjälp till brukaren, även om hon/han inte behövde den. Bemötande Personalen i kommunen bemötte brukarna över lag mycket värdigt och lugnt. I de personalgrupper där arbetstempot var högt och därmed stressnivån var påtaglig var bemötandet oftare bristfälligt än bland de övriga grupperna. I alla personalgrupperna förekom det att under tiden de hjälpte en brukare planerades arbetet runt andra brukare. Likaså glömde personalen ibland bort att prata till brukaren och pratade då istället över huvudet på denne. Flera av personalgrupperna var mycket professionella i sitt be­ mötande vad gällde valmöjligheter för brukarna. Brukarna tillfrågades nästan alltid om vad de t.ex. önskade äta eller klä på sig. Något som var tydligt hos viss personal i kommunen var för­mågan att göra en sak i taget när de var två personal som hjälpte en bruka­re. T.ex. man tog inte på båda strumporna samtidigt, utan tog en i taget. Fyra av personalgrupperna utmärkte sig vad gäller att ge sig tid för brukarna. De gav ett respektfullt bemötande och såg brukarna som personer, inte som arbetsredskap. Bemötandet vid omvårdnad i säng varierade väldigt mycket mellan de olika hemtjänstgrupp­ erna. På vissa ställen gjorde man många och snabba vändningar, utan att informera brukaren. Kontaktmannaskapet Personalens uppfattning om vad kontaktmannaskapet innebar skiljde sig mellan de olika hemtjänstgrupperna. Hemtjänstgrupp­er­ 33

na på en av orterna saknade kontinuiteten i kontaktmannaskapet. Kontaktmannen hade sällan kontakt med sin brukare. På övriga orter var kontaktmannaskapet tydligare. 4.2.4 Effekter av projekt RIV 37 av 40 personer tyckte att projekt RIV hade påverkat deras sätt att arbeta och tänka. De flesta ansåg nu att de reflekterade mer innan de utförde sitt arbete.



Man tänker ännu mer på allt man gör och säger.

Man fick sig en tankeställare om varför man gör på ett visst sätt. Det har fått en att tänka till på vilket sätt man arbetar.

Många tyckte att det var bra att bli påmind om hur man arbeta­de.­­

[…] att man blir påmind om hur man beter sig och gör.



[…] vi behöver mer påstötning för att få in tänkandet.



En del hade börjat ändra sitt arbetssätt genom att bl.a. arbeta lugn­are, stressa mindre, använda kroppen rätt och arbeta mer på ett rehabiliterande sätt. Några få tyckte att det var positivt att få bekräftelse på att de var bra på det de gjorde.

34

5. Diskussion

5.1 Metoddiskussion

Projektledarna inser nu i efterhand att ambitionerna för projektet från början var för stora i förhållande till den tid som var avsatt. Varje syfte är väldigt omfattande och hade kunnat räcka till flera olika projekt. Bedömningsinstrumentet GMF verkar inte vara tillräckligt känsligt för projektets målgrupp, ”de mest sjuka äldre”. Många av brukarna klarade endast en liten del av förflyttningarna och det kan inte GMF fånga upp. En del av brukarna hade inte heller förmågan att uttrycka upplevelser av smärta och/eller otrygghet vid utförandet av de olika förflyttningarna vilket kan leda till missvisande poäng. Projektledarna kunde även se att vissa brukare klarade sig ganska­ bra i vardagen med liten hjälp från hemtjänsten, trots motsatt be­ döm­ning enligt GMF. Projektledarna valde att endast använda 7 av de 12 bedömnings­ aktiviteterna i ADL-taxonomin beroende på att målgruppen, ”de mest sjuka äldre”, behövde hjälp med allt vid aktiviteterna resor, matlagning, inköp av dagligvaror, städning och tvätt. Enligt manualen för ADL-taxonomin ska endast de aktiviteter som är relevanta bedömas (Törnquist & Sonn 2001). Enligt ADL-taxono­mins­ manual kan instrumentet användas för att dokumentera vad man i det aktuella fallet vill lyfta fram och visa (Törnquist & Sonn 2001). Projektledarna valde att lägga till tre dimensioner i bedömnings­formuläret; gör delvis, guidning och hjälp. För utföran­det­ av aktivitet­ en användes både gör och gör delvis. Gör delvis valde projektledarna att lägga till för att visa på hur stor del av projektets mål­grupp som faktiskt kunde utföra delar av delaktiviteterna i ADL-taxonomin. Projektledarna anser att minsta lilla del av en aktiv­itet som en av ”de mest sjuka äldre”-brukarna kan utföra är vik­tig. Att projektledarna valde att använda dimensionerna guid­ning­ och hjälp berodde på att man ville se hur mycket stöd från hemtjänsten brukaren var i be­hov av.

35

Den utformning av omsorgsplan som användes i projektet hade sedan­ tidigare använts av personalen på gruppboendena och demens­ sköterskan i kommunen. Projektledarna ansåg att omsorgsplan­en var lättöverskådlig och enkel att fylla i och följa vad gällde omsorgsmål, omsorgsåtgärd och omsorgsresultat. Eftersom utformningen av omsorgsplaneringarna har växt fram under projektets gång, var projektledarna i början inkonsekventa angående vilka som kallades till planeringarna. Det var främst sjuk­sköterskor och närstående som missades. En svårighet med omsorgsplaneringarna var att det krävde mycket arbete för att hitta tid och dag som passar alla inblandade. Den tätt påföljande uppföljningen (efter tre-fyra veckor) av om­ sorgs­­planer­na kan ha påverkat graden av måluppfyllelse. Det är viktigt att påpeka att det kan vara positivt med täta uppföljningar, eftersom brukarens hjälpbehov kan förändras snabbt. Ofta sattes många mål vid första omsorgsplaneringen, vilket ledde till svårighet att uppfylla alla målen. Det tar tid för personalen att komma igång med åtgärder, eftersom de har många andra arbetsuppgifter att utföra. Har man ett längre tidsintervall till uppföljningen bör det vara lättare att uppfylla målen. Det är dock viktigt att de mål som kräver en insats av brukaren begränsas och prioriteras. Annars finns det risk för att brukaren inte orkar med och ger upp. Om man i projektet RIV enbart riktat in sig på två hemtjänstområden­ istället för hela kommunen hade det funnits utrymme för en mer djupgående analys av hemtjänstgruppen och deras arbetssätt. Det hade även funnits mer tid för att kunna observera all hemtjänstpersonal i respektive område, vilket i sin tur hade kunnat leda till mer diskussioner och reflektioner runt ett rehabiliterande arbetssätt. Detta i sin tur hade kunnat ge större hållbara förändringar i verksamheterna. Projektledarna valde att observera hemtjänstpersonalen i främst morgonarbetet, eftersom personalen då har tätast brukarkontakt. Det är oförutsägbart om resultatet blivit annorlunda om observationerna hade skett även eftermiddagar, kvällar och helger. 36

Svarsfrekvensen på personalenkäterna var förhållandevis låg trots upprepade påstötningar av projektledarna. Att endast 40 procent svarade på den första enkäten kan bero på att enkäten var omfattande med många frågor samt viss ovana bland hemtjänstpersonal­ en att fylla i blanketter. Den låga svarsfrekvensen på personalenkäten, 40 procent vid första och 19,7 procent vid uppföljningen, gör att det inte går att dra generella slutsatser av resultatet för hela hemtjänstgruppen i Lessebo kommun.

5.2 Resultatdiskussion

Under projektets gång har individuella omsorgsplaner skapats för samtliga 13 brukare tillhörande gruppen de mest sjuka äldre. Som underlag har man använt kartläggningen av brukarnas medicinska och psykosociala status, samt de arbetsterapeutiska och sjukgymnastiska bedömningarna, dvs. ADL-taxonomin och GMF. Fem av kontaktmännen ansåg att deras brukare hade behov av rehabilitering. Genom bedömningarna och omsorgsplaneringarna framkom det dock att samtliga brukare hade behov av rehabilite­ ring­ i någon form. Denna skillnad kan eventuellt bero på olika yrkes­­specifika synsätt. Det ligger i arbetsterapeutens och sjukgymnastens yrke att se vilka rehabiliteringsbehov brukaren har. Hemtjänstpersonalens huvuduppgift är däremot omvårdnad. I kartläggningen av brukarna framkom att projektledarna bedömde att fler brukare kunde genomföra delar av av-/påklädning samt personlig hygien än vad kontaktmännen bedömde. Även under obser­vationerna av hemtjänstpersonalen framkom det att stor del av personalen inte gav brukarna möjlighet att göra det de själva kunde gällande dessa aktiviteter. Oftast krävs en analys av situation­ en för att se möjligheterna till delaktighet. Det kan behövas träning, översyn av miljön eller kompensation med hjälpmedel för att nå ett positivt resultat. Möjligen kan det vara så att projektledarna uppmärksammade detta eftersom det ligger i arbetsterapeutens och sjukgymnastens grundsyn att se möjligheten till delaktighet 37

och aktivitet. Detta stärker uppfattningen om att rehabpersonal och hemtjänstpersonal bör arbeta tätare ihop för att skapa en så optimal omsorg som möjligt för brukarna. Kontaktmannaskapet är viktigt gällande arbetet med omsorgsplan­ ering­ar. Kontaktmannen blir många gånger ansvarig för genom­ förande av vissa åtgärder och har en viktig roll när det gäller att informera övrig personal om vad som har beslutats. Kontaktmannen bör vara den som sammankallar till omsorgsplaneringar och fortsatta uppföljningar, eftersom de i sitt dagliga arbete har möjlighet att upptäcka förändringar hos brukaren. Det kan dock finnas en viss risk i detta. Eftersom hemtjänstpersonalen ibland är kontaktman för flera brukare och har många andra arbetsuppgifter att sköta kan uppföljningarna av omsorgsplanerna komma i sky­ mundan. Det är då lätt hänt att arbetet med omsorgsplanering­arna så småningom rinner ut i sanden. Därför är det viktigt att man utarbetar en rutin för detta och implementerar den i verksamhet­ erna.­ Resultaten från utvärderingen av omsorgsplanerna visar att alla är nöjda eller mycket nöjda med detta arbetssätt, vilket måste ses som ett mycket gott resultat. En av fördelarna med omsorgsplaneringar är att man ser brukarens situation utifrån många infallsvinklar, eftersom både brukare, närstående och de olika yrkeskategorierna deltar. En annan fördel är att det blir väldigt tydligt vem som bär ansvaret för att vissa mål blir åtgärdade. Viktigt är att målen är små och uppnåbara, vilket underlättar för konkret måluppfyllelse. Det motiverar till fortsatt arbete och uppföljning av omsorgsplan­ er­na. En nackdel med omsorgsplaneringarna kan vara att brukaren kän­ ner­ sig i underläge när så många personer deltar. Brukarna som har deltagit i projektet har varit extra utsatta pga. att två extra personal (projektledarna) har deltagit i omsorgsplaneringarna. Andersson (2006) skriver att det i första hand ska vara brukare, närstående, kontaktperson och sjuksköterska som deltar i omsorgsplaneringen. Dock kan det för gruppen mest sjuka äldre vara en fördel om både sjukgymnast och arbetsterapeut är delaktiga. Eftersom många av brukargruppens behov berör rehabpersonalens arbetsområde är 38

det tveksamt om dessa behov hade framkommit i lika stor utsträckning utan de arbetsterapeutiska och sjukgymnastiska bedömningarna. Som en sjuksköterska kommenterade omsorgsplaneringen: Äntligen patient och omvårdnaden i fokus… känns ibland som att allt ska fixas enbart medicinskt. De olika yrkeskategorierna ansåg det tidskrävande att delta i om­sorgs­planeringarna eftersom det tog tid från deras ordinarie arbetsuppgifter. Det kan möjligen bero på ovana bland personalen att arbeta på detta sätt, men på sikt, med vissa omstruktureringar av arbetet, borde det kunna fungera ypperligt. En viktig synpunkt som uppkom vid utvärderingen av omsorgsplaneringarna var att planeringen kan bli statisk och att det finns en risk att personalen glömmer att brukarens behov förändras. I ett aktivt kontaktmannaskap med kontinuitet borde man kunna förhindra att brukarens aktuella behov glöms bort. Enligt Andersson­ (2006) kan inte arbetet med omsorgsplaner fungera utan att det finns en person som känner brukarens behov väl och på så sett ser förändring hos brukaren. Hemtjänstpersonalens uppfattning om vad ett rehabiliterande arbetssätt innebär stämde väl överrens med Anderssons (2006) definition. Vid observationerna noterades också att hemtjänstperson­ al­en i stor utsträckning arbetade rehabiliterande. Personalen på gruppboendena ansågs ha ett professionellt rehabiliterande arbetssätt vilket kan bero på den fördel de har avseende personaltäthet, tid och få antal brukare. Dessutom verkade man på ett av servicehusen ha en annan inställning till sitt arbete, sina brukare och sina kollegor, än vad övriga personalgrupper i kommunen hade. Detta kan bl.a. bero på att de har ”högt i tak”, är måna om varandra och brukarna, litar på varandra, har bra samarbete, sällan ”gnäller” om brukarna eller arbetsbelastningen, har social samvaro på fritiden och bekräftas av enhetschefen i form av bl.a. gemensamma aktiviteter. Undersökningen har visat att en hög utbildningsnivå, dvs. antal undersköterskor/arbetsplats, inte med automatik ger ett rehabiliterande arbetssätt. Det tycks finnas många olika faktorer som 39

påverkar arbetssättet. Exempel på sådana faktorer kan vara ledar­ skapet, arbetsbelastningen, mentaliteten, sammansättningen av och förändringsbenägenheten i personalgruppen. Grunden för en god äldreomsorg är att sätta brukarnas behov i centrum. Eftersom några av hemtjänstpersonalen ansåg att deras möjlighet att påverka sitt arbete begränsades av att brukarnas behov styrde arbetet verkar det finns ett behov av gemensamma etiska riktlinjer för all personal som arbetar runt brukarna i Lessebo kommun. I dagsläget finns inga sådana riktlinjer. En gemensam värdegrund för all personal inom den sociala förvaltningen har dock nyligen utarbetats, men ännu inte tagits i bruk (Sigrún Stefáns­ dóttir, personlig kommunikation, 2007-08-29). Arbetstempot var olika bland de olika hemtjänstgrupperna vilket kan bero på att vissa grupper under en längre tid har arbetat med stor arbetsbörda och därför tvingats vara effektiva i sitt arbete. När arbetsbördan sedan blir lättare är personalen så van vid ett stressat arbetstempo att de inte reflekterar över att de kan ta det lugnare. Genomgång av ett stresshanteringsprogram och möjlighet att reflektera runt det höga arbetstempot kan vara en lämplig åtgärd. Det är viktigt att enhetschefen uppmärksammar situa­ tion­en och har strategier för att hjälpa personalen att bryta den negativa trenden. Undersökningen har visat att om personalen är stressad i arbetet med brukarna så blir brukarna stressade och på dåligt humör. Brukarna får då inte möjligheten att göra det de kan, vilket­ kan leda till passivitet och apati och i sin tur mer arbete för personalen. Vid observationen av hemtjänstpersonalens arbete visade det sig att en del av brukarna med stort hjälpbehov fick bristfällig informa­ tion angående de olika arbetsmomenten. Det kan förklaras av att insatserna i vissa fall var så pass rutinmässiga att personalen inte ansåg det nödvändigt att informera brukaren. Brukarens nedsatta mentala status kan ha påverkat personalen att inte informera brukaren tillräckligt. Naturligtvis bör man informera brukaren om allt man gör, eftersom det oftast handlar om att hjälpa någon med de mest intima delarna av ADL. Det handlar om brukarnas rätt till självbestämmande och integritet. Även det lilla som brukaren uppfattar av informationen ger henne/honom en möjlighet att få 40

vara delaktig i sitt eget liv. Personal som arbetar i brukarnas egna boenden verkar ha ett mer respektfullt bemötande än de som arbetar­ i särskilda boenden. Vid observationerna tydliggjordes att kökets öppettider påverka­ de hemtjänstpersonalens arbete. De skapade i många fall stress hos hemtjänstpersonalen, framför allt under morgonarbetet. Alla brukare skulle vara uppe vid en viss tid, annars fanns det risk att de missade frukosten. Kökets öppettider borde anpassas till brukar­ nas vardagsrutiner och hemtjänstens arbete och inte tvärtom. Det är av vikt att hemtjänstpersonalen arbetar lika gentemot brukar­en. Undersökningen har visat att så inte är fallet. I vissa fall verkar hemtjänstpersonalen vilja vara ”snälla” och inte utpekas av brukaren som den som inte hjälper till bland personalen. Detta leder på sikt till mer arbete för personalen, eftersom brukaren inte gör den ADL som hon/han faktiskt kan klara själv. Dessutom blir brukaren mer passiv både psykiskt och fysiskt. Det har framkommit i diskussioner med hemtjänstpersonalen att biståndsbedömning endast ger riktlinjer för vilken aktivitet brukar­ en behöver hjälp med och anger inte om brukaren klarar delar av aktiviteten själv eller ej. Eftersom det tar tid för personalen att lära känna en ny brukare och dennes behov, finns det risk att man ger mer hjälp än vad som behövs. En annan risk är att brukaren många gånger uppfattar att det som står i biståndsbeslutet ska de få hjälp med helt och hållet. I de fall där en brukare har många beviljade bistånd skulle en arbetsterapeutisk/sjukgymnastisk funktionsut­ red­ning kunna vara till hjälp för att kartlägga hjälpbehovet. En sådan funktionsutredning skulle även vara till hjälp för hemtjänst­ personalen när de får kontakt med en ny brukare, eftersom de då snabbt får en kartläggning av vad brukaren klarar av själv och vad han/hon behöver hjälp med. På det sättet undviker man att brukaren passiviseras under den tid det tar för personalen att lära känna brukarens behov. Det är svårt att avgöra om detta projekt har lett till några konkreta var­aktiga förändringar i personalens arbetssätt. Undersökningen visar dock att observationerna av hemtjänstpersonalens arbete 41

har lett till att personalen har börjat reflektera över sitt arbetssätt. En verk­samhet förändras inte bara pga. uppnådd kunskap, men kunskapen är förutsättningen för förändring.

5.3 Slutsats

Projektet har visat att arbetsterapeutisk och sjukgymnastisk be­dömning är ett bra underlag för omsorgsplaneringar. Dessa bedömningar underlättar även för hemtjänstpersonalen att lägga hjälpen till brukaren på rätt nivå, utifrån biståndsbesluten. Det har även framkommit att omsorgsplaneringarna är ett mycket upp­skattat arbetssätt bland samtliga yrkeskategorier inom äldreomsorgen. Därför är det viktigt att gå vidare med detta arbetssätt, bl.a. genom att skapa och implementera arbetsrutiner för hela om­ sorgs­planeringsprocessen. Det är av vikt att alla yrkeskategorier runt brukaren samt enhets­chef­ er­­ deltar i utformandet av en handlingsplan för fortsatt implemen­t­ e­­ring av ett rehabiliterande arbetssätt inom äldreomsorg­en.­ För att en hållbar förändring ska nås bör någon ha som sin arbets­uppgift att driva på implementeringen. För att kunna lägga upp en realist­ isk­­ handlingsplan bör man göra ytterligare kartlägg­ningar av vilka möjligheter och hinder det finns för ett mer rehabiliterande arbetssätt i Lessebo kommun. Som nästa steg i fortsatt förändringsarbete med rehabiliterande arbetssätt kommer det att hållas en föreläsning i ämnet av Lisa Andersson (författare till häftet ”Att få leva tills jag dör”), februari 2008, för all personal inom äldreomsorgen i Lessebo kommun.

42

Referenser

Andersson, L. (2006): Att få leva tills jag dör – om ett rehabiliterande synsätt. Stockholm: FortbildningsFörlaget. Borås stad. Kontaktmannaskap (2007). Hämtat från:2007-08-28 Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2005): Etisk kod för arbetstera­ peut­er. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Hansten, L., Åberg, A-C. & Lindmark, B. (1997): Generell bedömningsmall för motorik: prövning av en mall avsedd för bedömning av patienter inom geriatrisk rehabilitering. Nordiska Fysioterapi. 1997;1:82-90. Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR) (2007). Definition av yrket och kunskapsområdet sjukgymnastik. Hämtat från:2007-08-28 Regeringens proposition 2005/06:115. Patel, R. & Tebelius, U. (1987): Grundbok i forskningsmetodik. Lund: Student­litteratur. Socialstyrelsen (2003). Äldres rehabilitering i särskilt boende. Allt faller om den sista länken brister. Stockholm: Socialstyrelsen. Statistiska centralbyrån (2006). Befolkningsstatistik 2006. Hämtat från: 2008-03-10 Törnquist, K.a & Sonn, U. (2001): ADL-Taxonomi – En bedöm­ning­­ av aktivitetsförmåga. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeut­er. 43

Wikipedia (2007). Hämtat från:2007-08-08

44

Bilaga 1 Projekt RIV Översikt över Generell Motorisk Funktionsbedömning (GMF). De olika variablerna och aspekterna samt möjliga poäng för varje variabel och aspekt.

Funktion/förmåga (variabler)

Vända sig i liggande i säng Sätta sig upp från liggande Lägga sig ner från sittande Förflyttning från säng till stol Med valfri hand beröra vä stortå Med valfri hand beröra hö stortå Ställa sig upp från sittande Stå mer än 10 sek. Förflyttning inomhus 10 m. Förflyttning i trappa upp/ner 7 trappsteg Förflyttning utomhus 25 m. Föra vä hand till munnen Föra hö hand till munnen Lägga vä hand på huvudet Lägga hö hand på huvudet Lägga vä hand på ryggen Lägga hö hand på ryggen Hälsningsgrepp vä hand Hälsningsgrepp hö hand Pincettgrepp om papper med vä tumme/pekfinger Pincettgrepp om papper med hö tumme/pekfinger Total poängsumma /aspekt

Observerat hjälpberoende (aspekt)

Självrapporterad smärta (aspekt)

Självrapporterad otrygghet (aspekt)

0-2 0-2 0-2 0-2

0-1 0-1 0-1 0-1

0-1 0-1 0-1 0-1

0-1

0-1

0-1

0-1 0-2 0-2 0-2 0-2

0-1 0-1 0-1 0-1 0-1

0-1 0-1 0-1 0-1 0-1

0-2 0-1 0-1 0-1 0-1 0-1 0-1 0-2 0-2 0-2

0-1 0-1 0-1 0-1 0-1 0-1 0-1 0-1 0-1 0-1

0-1 -

0-2

0-1

-

0-34

0-21

0-11

1. Äter, dvs. för maten till munnen och äter 2. Dricker, dvs. för drycken till munnen och dricker 3. Förser sig med mat och sönderdelar maten, dvs. förser sig med mat och dryck samt sönderdelar maten med bestick. 1. Förflytta sig i sängen, dvs. ändrar läge t.ex. vända sig, sätta sig upp 2. Förflyttar sig från säng till stol, eller mellan stolar 3. Förflyttar sig mellan rum på samma våningsplan 4. Förflyttar sig mellan våningsplan via hiss el. trappa 5. Förflyttar sig ut och in i huset 6. Förflyttar sig i yttre närmiljö 1. Utför blås- och tarmtömning viljemässigt/ kontrollerat 2. Förflyttar sig på och av toalettstolen samt torkar sig i samband med toalettbesök 3. Ordnar klädsel och ev. sanitets- el. inkontinenshjälpmedel samt tvättar händerna 4. Förflyttar sig i tid till toalettrummet 1. 2. 3. 4. 5. 1. Tvättar ansikte och händer 2. Badar/duschar 3. Tvättar håret 1. 2. 3. 4. 5. 1. 2. 3. 4. 5.

Äta och dricka Definieras som att ta mat och dryck på bordet, att äta och dricka. Aktiviteten omfattar delaktiviteterna:

Förflyttning Definieras som att målmedvetet förflytta sig från en plats till en annan. Aktiviteten omfattar delaktiviteterna:

Toalettbesök Definieras som att ta sig till och från toaletten, i tid, samt utföra nödvändiga toalettbestyr. Aktiviteten omfattar delaktiviteterna:

På- avklädning Definieras som att ta fram kläder efter behov, klä på och av sig kläder och skor. Aktiviteten omfattar delaktiviteterna:

Personlig hygien Definieras som att tvätta kroppen och håret samt torka sig. Aktiviteten omfattar delaktiviteterna:

Övrig kroppsvård Definieras som att sköta om och vårda sitt yttre Aktiviteten omfattar delaktiviteterna:

Kommunikation Definieras som att kommunicera och ta till sig information, samt att hantera aktuell utrustning. Aktiviteten omfattar delaktiviteterna:

Meddelar sig/påkallar uppmärksamhet Samtalar Telefonerar Läser Skriver för hand eller på dator

Kammar sig Borstar tänderna Rakar sig/lägger makeup Utför manikyr Utför pedikyr

Klär av sig Klär på sig på överkroppen Klär på sig på underkroppen Klär på sig strumpor/strumpbyxor och skor Tar fram kläder efter behov

Delaktiviteter

Projekt RIV

Aktiviteter

ADL-taxonomi

• •

• •

• • • • •

• • • • •

• • •

• • • • •

• • • • •

• • •

• • • • •

•

•

• • • • •

•

• • • • •

• • • • • •

•

• • •

Gör delvis

•

• • •

Gör

Bedömning

• • • • •

• • • • •

• • •

• • • • •

•

•

•

•

• • • • •

•

• • •

• • • • •

• • • • •

• • •

• • • • •

•

•

•

•

• • • • •

•

• • •

• • • • •

• • • • •

• • •

• • • • •

•

•

•

•

• • • • •

•

• • •

Kan Guidning Hjälp

Bilaga 2

Datum

Omsorgsmål

Kommundel/Boende

Sign

Datum

Omsorgsåtgärd

Omsorgsplan

Sign

Namn Datum

Personnr

Omsorgsresultat

Sign

Projekt RIV

Bilaga 3

Bilaga 4

Projekt RIV - Rehabilitering I Vardagen Enkät för hemtjänstpersonal

Arbetsplats__________________________________________________________________ Arbetar Ƒ Dag/kväll Ƒ Natt Kön Ƒ Kvinna Ƒ Man Ålder____________________ Utbildning__________________________________________________________________ Hur länge har du arbetat inom hemtjänsten? _______________________________________

1) Hur nöjd är du med det arbete du utför idag? Ƒ Mycket nöjd Ƒ Nöjd ƑVarken nöjd eller missnöjd ƑMissnöjd Ƒ Mycket missnöjd 2) Upplever du att du kan du påverka din arbetssituation?

T.ex. arbetsuppgifter, planering av dagen osv.

Ƒ ja. På vilket sätt? ___________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Ƒ nej. Varför inte? ____________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 3) När känner du dig nöjd med din insats på arbetet? ___________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 4) När känner du dig missnöjd med din insats på arbetet? _______________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 5) Vad är ett rehabiliterande arbetssätt för dig? _______________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________

1

Bilaga 4 6) Anser du att ni arbetar utifrån ett rehabiliterande arbetssätt på din arbetsplats? Ƒ ja. På vilket sätt? ___________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Ƒ nej. Vad hindrar? ___________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 7) Hur kan du bidra till ett rehabiliterande arbetssätt i ditt arbete? ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 8) Uppmuntrar någon dig till att arbeta utifrån ett rehabiliterande arbetssätt? ƑEnhetschef ƑArbetsterapeut ƑSjukgymnast ƑSjuksköterska ƑBrukare ƑBrukares anhörig ƑKollega ƑAnnan ƑBiståndshandläggare ƑIngen 9) Anser du att du har tillräcklig kunskap om rehabilitering? Ƒ ja Ƒ nej. Vad skulle du behöva veta mer om? ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 10) När – i vilka situationer - kontaktar du rehabpersonalen (arbetsterapeut/sjukgymnast)? ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 11) Är det lätt att nå rehabpersonalen? Ƒ ja Ƒ nej 12) Hur fungerar informationsflödet angående rehabinsatser för brukarna mellan dig och rehabpersonalen? Ƒ Mycket bra Ƒ Bra Ƒ Varken bra eller dåligt Ƒ Dåligt Ƒ Mycket dåligt

2

Bilaga 4 13) Kan kommunikationen fungera på ett bättre sätt mellan hemtjänstpersonal och rehabpersonal? Ƒ ja. I sådana fall hur? _________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Ƒ nej. 14) Hur tycker du att du blir bemött av rehabpersonalen? Ƒ Mycket bra Ƒ Bra Ƒ Varken bra eller dåligt Ƒ Dåligt Ƒ Mycket dåligt 15) Får du handledning av rehabpersonalen? Ƒ ja. Vilken? ________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Ƒ nej 16) Hur upplever du den handledning du får av rehabpersonalen? Ƒ Mycket bra Ƒ Bra Ƒ Varken bra eller dålig Ƒ Dålig Ƒ Mycket dålig 17) Hur fungerar informationsflödet angående rehabinsatser för brukarna mellan dig och dina kollegor? Ƒ Mycket bra Ƒ Bra Ƒ Varken bra eller dåligt Ƒ Dåligt Ƒ Mycket dåligt 18) Kan kommunikationen angående rehabinsatserna fungera på ett bättre sätt mellan dig och dina kollegor? Ƒ ja. I sådana fall hur? _________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ Ƒ nej. 19) Hur tycker du att uppföljning/utvärdering av rehabinsatser för de boende fungerar? Ƒ Mycket bra Ƒ Bra Ƒ Varken bra eller dålig Ƒ Dålig Ƒ Mycket dålig

Tack för din medverkan!! Sigrún Stefánsdóttir, leg. Sjukgymnast Emmily Börjesgård, leg. Arbetsterapeut

3

DWZST[^[fWd[`Y[hSdVSYW` ;>WeeWTa]a__g`ZSdW`^WY SdTWfefWdSbWgfaUZW`^WY e\g]Yk_ `Sef YW`a_X‹df W` efgV[W _WV ekXfW`S Sff YW`a_X‹dS [`V[h[VgW^^S a_eadYeb^S`Wd[`YSdX‹dTdg]SdYdgbbW`Â_Wefe\g]S{^VdWÂSff]Sdf ^{YYSZW_f\{`efbWdea`S^W`eek`b}WffdWZST[^[fWdS`VWSdTWfee{ffeS_f SffZS`V^WVSZW_f\{`efbWdea`S^W`f[^^WffdWZST[^[fWdS`VWSdTWfee{ff  ES_f^[YS#%Tdg]SdWea_VW^faY]Sdf^SVWe[`V[h[VgW^^faUZa_eadYe b^S`Wd gfSdTWfSVWe [ eS_d}V _WV Tdg]SdW` `{def}W`VW ]a`fS]f _S`e\g]e]‹fWde]SSdTWfefWdSbWgfaUZe\g]Yk_`Sef 7XfWdXkdSXW_ hWU]ad Y\adVWe gbbX‹^\`[`Y  3^^ ZW_f\{`efbWdea`S^ [ ]a__g`W` `/$"%f[^^Xd}YSVWeSffYWe[`ek`b}WffdWZST[^[fWdS`VWSdTWfee{ff  Bda\W]f^WVSd`SY\adVWeWVS`aTeWdhSf[a`WdShS^^SZW_f\{`efYdgbbWde SdTWfWaUZV{dWXfWdefSdfSVWedWÎW]f[a`WdaUZV[e]gee[a`Wddg`fWff dWZST[^[fWdS`VWSdTWfee{ff DWeg^fSfWfh[eSVWSffSdTWfefWdSbWgf[e]aUZe\g]Yk_`Sef[e]TWV‹_ `[`Y {d TdS g`VWd^SY X‹d a_eadYeb^S`Wd[`YSd  6W g`VWd^{ffSd X‹d bWdea`S^W` Sff ^{YYS Z\{^bW` f[^^ Tdg]SdW` b} d{ff `[h} gf[Xd}` T[ ef}`VeTWe^gfWf 3dTWfee{ffWfhSd_kU]Wfgbbe]SffSfT^S`VTdg]Sd`S aUZ eS_f^[YS kd]We]SfWYad[Wd  6Wf {d S`YW^{YWf Sff h[VSdWgfhWU]^S SdTWfee{ffWf T^S`V S``Sf YW`a_ Sff e]SbS SdTWfedgf[`Wd X‹d ZW^S a_eadYeb^S`Wd[`YebdaUWeeW` 8aGH{^X{dV[E‹VdSE_}^S`VYWdgfdSbbadfWdaUZe]d[XfWd]d[`Ygf hWU]^[`Yebda\W]fgfh{dVWd[`YSd_ _ f[^^e\{^h]aef`SVebd[e 8‹dfWU] `[`Y‹hWddSbbadfWd`SÍ``eb}h}dZW_e[VSiii Xagh[ee eW

8aG H{^X{dV [ E‹VdS E_}^S`V {d dWY[a`W`e YW_W`eS__S 8aGSdW`S X‹d Xade]`[`YaUZgfhWU]^[`Y[`a_h{^X{dVea_d}VWf 4S]a_`{fhWd]Wfef}dDWY[a` X‹dTg`VWf e‹VdS E_}^S`V ]a__g`Wd`S ^S`Vef[`YWf H{j\‹ g`[hWde[fWf ^{`eefkdW^eW`[=da`aTWdYe^{`eS_fSV\g`YWdSVW3dTWfeX‹d_WV^[`YW`aUZ 8‹de{]d[`Ye]SeeS`

8aGdSbbadf¿8aGH{^X{dV[E‹VdSE_}^S`V ;EE@#('%+#%%

&""Wj FdkU]Wd[7_[^WH{j\‹$""*

4Wef{^^dSbbadfWd_WVVW^S`VW`aUZX‹dfWU]`[`Yh[S Wbaef,[`Xa2Xagh[ee eWW^^Wd 8aGH{^X{dV[E‹VdSE_}^S`V E[YXd[Veh{YW`'4aj#$$%%'##$HqJ