MILJ BALKENS EFTERBEHANDLINGSANSVAR FASTIGHETS GARE

MILJ…BALKENS EFTERBEHANDLINGSANSVAR F…R FASTIGHETS€GARE

Examensarbete pŒ jur kand programmet 20 p MiljšrŠtt Av Helena Rudin Handledare Docent Jonas Ebbesson Juridiska institutionen Gšteborgs universitet Stockholm VT 2000

1

INNEH•LLSF…RTECKNING INLEDNING Syfte och avgrŠnsningar Metod och material Bakgrund

4 4 4 5

DEL I 1 RŠttslŠget innan miljšbalken 1.1 Miljšskyddslagen 1.2 Miljšskadelagen 1.3 HŠlsoskyddslagen

9 9 13 14

DEL II 2 Introduktion till tionde kapitlet 2.1 Syftet med tionde kapitlet 2.2 Tionde kapitlet i fšrhŒllande till andra regler

15 15 16

3 AnsvarsfšrutsŠttningar enligt tionde kapitlet 3.1 Vem kan bli ansvarig? 3.1.1 Verksamhetsutšvare 3.1.2 FastighetsŠgare 3.2 …vergŒngsregler 3.3 Internationell jŠmfšrelse

19 19 19 24 30 33

4 Utformningen av ansvaret i tionde kapitlet 4.1 SubsidiŠrt 4.2 SkŠlighetsbedšmning 4.3 Solidariskt ansvar

34 34 35 38

5 …vriga regler gŠllande fastighetsŠgares efterbehandlingsansvar 5.1 HŠlsoskydd 5.2 SkadestŒndsansvar 5.3 JŠmfšrelse av ML, MB 9, 10 och 32 kapitlet 5.4 Hur efterbehandlingsansvaret utkrŠvs

42 42 43 46 47

2

DEL III 6 Hur kan ansvaret regleras? 6.1 Undersškning av fastigheten 6.1.1 Fel i fastighet 6.1.2 Undersškningsplikten 6.1.3 Miljšbalksundersškningen 6.2 Avtal 6.2.1 Avtal mellan kšpare och sŠljare 6.2.1.1 Friskrivningar 6.2.1.2 Garantier 6.2.1.3 Regress 6.2.2 Avtal mellan fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare 6.3 FšrsŠkringar 6.3.1 SaneringsfšrsŠkring 6.3.2 Privata fšrsŠkringar

49 49 49 50 51 54 54 55 57 58 58 60 60 61

AVSLUTNING

64

3

Inledning

Syfte och avgrŠnsningar Bakgrunden till min uppsats Šr att det med miljšbalkens tionde kapitel har infšrts ett ansvar fšr fastighetsŠgare att efterbehandla fšrorenade omrŒden. Det leder till att en mŠngd frŒgor uppstŒr angŒende under vilka fšrutsŠttningar en Šgare kan bli ansvarig fšr efterbehandling av sin fastighet och pŒ vilket sŠtt ansvaret skiljer sig frŒn det som tidigare har fšrekommit. Mitt ena huvudsyfte har varit att utreda i vilken utstrŠckning fastighetsŠgare, som inte sjŠlva bedriver verksamhet i allmŠnsprŒklig mening, kan bli ansvariga fšr efterbehandling. Perspektivet har varit att tillvarata fastighetsŠgarnas intressen. Fšr att belysa efterbehandlingsansvaret fšr fastighetsŠgare, har det varit nšdvŠndigt att Šven redogšra fšr regler som gŠller fšr verksamhetsutšvare. Jag har inriktat mig pŒ fastighetsŠgares kostnadsansvar, eftersom straffrŠttsligt ansvar oftast endast kan bli aktuellt fšr verksamhetsutšvare. Tyngdpunkten i uppsatsen ligger pŒ ansvaret i miljšbalkens tionde kapitel, men jag beskriver Šven de andra kapitel som kan vara grund fšr efterbehandlingsansvar och hur reglerna fšrhŒller sig till varandra. Dessutom har jag šversiktligt beskrivit hur efterbehandlingsansvaret Šr utformat i USA och vissa av de europeiska lŠnderna. Jag har ocksŒ jŠmfšrt dagens efterbehandlingsansvar med det som har funnits enligt tidigare miljšskyddsfšrfattningar. Mitt andra huvudsyfte har varit att redogšra fšr vilka mšjligheter fastighetsŠgare har att reglera ansvaret fšr efterbehandling vid fastighetsšverlŒtelser och nyttjanderŠttsupplŒtelser. DŠrfšr har jag diskuterat vilka fšrdelar och nackdelar det finns med att reglera ansvaret med hjŠlp av markundersškningar, avtalsklausuler och fšrsŠkringar.

Metod och material Fšr att uppnŒ mŒlsŠttningen med arbetet har jag delat upp uppsatsen i tre delar. Den fšrsta delen beskriver det tidigare rŠttslŠget pŒ omrŒdet. I den andra delen redogšr jag fšr hur det nuvarande ansvaret fšr efterbehandling Šr utformat och i den tredje delen analyserar jag olika sŠtt att reglera efterbehandlingsansvaret. Tionde kapitlets efterbehandlingsansvar fšr fastighetsŠgare utgšr ett ansvar som inte har funnits tidigare. Det finns Šnnu inga rŠttsfall att ta till ledning nŠr lagtexten skall tolkas

4

och det finns inte heller mycket litteratur pŒ omrŒdet. DŠrfšr har jag anvŠnt mig av en stor mŠngd intervjuer som kŠllor nŠr jag har analyserat Šmnet. 1

Bakgrund Miljšbalken2 , MB, trŠdde i kraft 1 januari 1999, och den Šr bŒde en sammanstŠllning och skŠrpning av den tidigare miljšlagstiftningen. Ansvaret fšr fšrorenade omrŒden Šr en av de delar som har skŠrpts och preciserats jŠmfšrt med tidigare. Innan miljšbalkens ikrafttrŠdande fanns regler om efterbehandlingsansvar frŠmst i miljšskyddslagen, miljšskadelagen och hŠlsoskyddslagen. Lagarna har upphšrt att gŠlla, men det materiella innehŒllet Œterfinns till stor del i miljšbalken. Eftersom de nya reglerna om efterbehandling bygger pŒ de tidigare Šr det betydelsefullt att kŠnna till rŠttslŠget innan miljšbalken. De tidigare lagarnas tillŠmpning och doktrin ger vŠgledning om hur texten i miljšbalken skall tolkas. Miljšskyddslagen reglerade miljšfarlig verksamhet och Šr den Šldsta av de tre lagarna. Sedan lagen trŠdde i kraft 1969 har det funnits ett efterbehandlingsansvar fšr dem som utšvar miljšfarlig verksamhet. Det har diskuterats om en fastighetsŠgare skulle ha kunnat bli ansvarig att efterbehandla inom ramen fšr miljšskyddslagen om Šgaren hade haft en direkt personlig eller ekonomisk anknytning till verksamheten eller ett vŠsentligt inflytande šver verksamheten. I praktiken har fastighetsŠgare endast blivit ansvariga fšr efterbehandling enligt miljšskyddslagen i fšrvaringsfall. Fšrvaringsfall fšreligger nŠr det pŒ en fastighet fšrvaras avfall som skadar omgivningen. FastighetsŠgaren har dock inte egentligen ansvarat i sin egenskap av Šgare, utan fšr att han har ansetts som verksamhetsutšvare, dŒ fšrvaringen har betraktats som en miljšfarlig verksamhet. Det har sŒledes enligt miljšskyddslagen inte funnits ett efterbehandlingsansvar fšr en Šgare som inte har kunnat betraktas som verksamhetsutšvare i nŒgon bemŠrkelse. De i sammanhanget aktuella paragraferna ur miljšskyddslagen Œterfinns i miljšbalkens nionde kapitel. Miljšbalkens tionde kapitel Šr inte taget ur miljšskyddslagen, men bygger pŒ de principer som har vŠxt fram med den. De tvŒ andra lagarna Šr mindre centrala fšr efterbehandlingsansvaret. Miljšskadelagen bestŒr bland annat av regler som bršts ur miljšskyddslagen och den reglerade fastighetsŠgarens ansvar mot enskilda skadelidanden. Miljšskadelagen var en skadestŒndsrŠttslig lagstiftning och den Œterfinns huvudsakligen i miljšbalkens 32 kapitel. Det strŠngaste efterbehandlingsansvaret fšr fastighetsŠgare fanns i hŠlsoskyddslagen. En Šgare kunde bli skyldig att undanršja stšrningar som var

1 2

Lista šver vilka personer som har intervjuats finns i kŠllfšrteckningen. SFS 1998:808.

5

skadliga fšr mŠnniskors hŠlsa. HŠlsoskyddslagen gŠllde till skillnad frŒn miljšbalkens tionde kapitel inte olŠgenheter som endast var skadliga fšr miljšn. Sammanfattningsvis fanns det inte tidigare nŒgot ansvar enbart grundat pŒ Šgande fšr efterbehandling av skador pŒ den egna fastigheten mot det allmŠnna om stšrningen inte utgjorde sanitŠr olŠgenhet. Det Šr Šndrat i och med MB 10:3. I miljšbalken har bestŠmmelser om fšrorenade omrŒden givits en framtrŠdande plats, vilket signalerar att det Šr ett prioriterat miljšproblem. Enligt NaturvŒrdsverkets uppskattningar finns det cirka 22 000 omrŒden i Sverige som behšver undersškas eller efterbehandlas och verket berŠknar att det skulle kosta 25 miljarder att efterbehandla alla skadade omrŒden. Anslagen i statsbudgeten avgšr hur mycket offentliga medel som bekostar efterbehandling. Till statsanslagen kommer de belopp kommunerna anslŒr. 3 Statsanslag avsatta fšr efterbehandling 1999-2002 •r

Statsanslag

1999

40 miljoner

2000

65 miljoner

2001

153 miljoner

2002

313 miljoner

I ett internationellt perspektiv har Sverige varit sent med att infšra regler om fšrorenade omrŒden. Det beror pŒ att problemet med fšroreningar har varit mindre pŒtagligt i Sverige Šn i lŠnder med hšgt grundvattenuttag, som till exempel Danmark, Holland och Tyskland. Trots att vattentillgŒngen i Sverige har inneburit att markfšroreningar inte har mŠrkts lika mycket som i vissa andra lŠnder, bland annat pŒ grund av utspŠdningseffekter, Šr marken i Sverige kŠnslig. Marken har lŒgt pH, vilket till exempel innebŠr att metaller blir lŠttršrliga eftersom de švergŒr i jonform. Dessutom kan Šven utspŠdda gifter nŒ hšga nivŒer, om de ackumuleras i nŠringskedjan.4 Fšroreningar kan fšrekomma i olika medier, som till exempel jord, fšrgiftade fabrikslokaler eller fšrorenade fibersediment frŒn pappersmassaindustri.5 Vanliga fšroreningar Šr spilloljor, syraslam och tungmetaller. Kostnaden fšr efterbehandling varierar mycket beroende pŒ vilken typ av fšrorening det gŠller och vilket medium som Šr fšrorenat. En oljefylld brunn kan det rŠcka med att tšmma, medan fibersediment kan

3 4 5

Intervju Per Gullbring. SNV rapport 4354 s 99 ff. SNV rapport 4454 s 75.

6

vara mycket kostsamma att ŒtgŠrda. Helhetskostnaden fšr att efterbehandla en bensinstation kan vara 750 000 kr, medan ett industriomrŒde kan kosta mer Šn 100 miljoner kr.6 Den kŠnda saneringen efter BT Kemi har hittills kostat 60 miljoner kr.7 •terstŠllning, efterbehandling och sanering Šr begrepp som uttrycker olika grader av reningsŒtgŠrd. Med ŒterstŠllning menas att ett omrŒde skall Œterskapas som det var innan fšroreningen, vilket ofta Šr omšjligt eller i vart fall orimligt. Mycket mindre lŒngtgŒende Šr saneringen, som innebŠr att fšroreningen avlŠgsnas. Det begrepp som anvŠnds i lagtexten Šr efterbehandling. Det definieras som ŒtgŠrder som syftar till att varaktigt minska pŒverkan pŒ hŠlsa eller miljš frŒn fšroreningar. Begreppet Šr vitt och omfattar bŒde metoder som helt eliminerar fšroreningen till metoder som bara begrŠnsar fšroreningens spridning.8 DŠremot preciserar det inte vid vilken halt av fšrorening efterbehandling skall utlšsas, eller till vilken grad reningen skall ske. I Sverige finns det inte nŒgon officiell nivŒ till vilken efterbehandling skall utfšras. Fšr vissa Šmnen har NaturvŒrdsverket faststŠllt grŠnsvŠrden fšr nŠr det aktuella mediet bšr efterbehandlas och hur rent det bšr vara efter ŒtgŠrden. Marken kan antingen renas sŒ att den lŠmpar sig fšr alla typer av verksamheter eller sŒ att bara vissa verksamheter kan bedrivas pŒ platsen. Regler om efterbehandlingsansvar finns numera frŠmst i miljšbalkens 2, 9, 10 och 32 kapitel. Ansvaret i MB 2, 9 och 10 kapitlet gŠller mot det allmŠnna medan MB 32 kapitlet gŠller till fšrmŒn fšr enskilda skadelidanden. I MB 2 kapitlet finns allmŠnt utformade hŠnsynsregler som Šr tillŠmpliga pŒ all verksamhet. De allmŠnna hŠnsynsreglerna fungerar som generalklausuler fšr miljšskyddet. Eftersom det finns specifika regler som gŠller fšrorenade omrŒden, kommer fšrelŠgganden om efterbehandlingsansvar fšrmodligen oftast inte att grundas pŒ de allmŠnna hŠnsynsreglerna. I MB 9 kapitlet finns de bestŠmmelser som tidigare fanns i hŠlsoskyddslagen. DŠr finns ocksŒ bestŠmmelser om vad som skall anses utgšra miljšfarlig verksamhet, vilket har indirekt betydelse fšr MB 10 kapitlet. MB 10 kapitlet gŠller efterbehandlingsansvar fšr fšrorenade omrŒden medan 32 kapitlet innehŒller tidigare miljšskadelagens regler om ersŠttningsansvar fšr skada pŒ annans fastighet. Fšr efterbehandlingsansvaret utgšr MB 10 kapitlet den stšrsta fšrŠndringen jŠmfšrt med tidigare lagstiftning. Syftet med MB 10 kapitlet Šr att motverka att staten mŒste bekosta efterbehandling av fšrorenade omrŒden. Fšr att uppnŒ mŒlet har gruppen av ansvariga utškats och ansvaret gjorts tydligare Šn det var tidigare. De centrala paragraferna Šr MB 6 7 8

Witalis, LantmŠteritidskriften s 20. Prop 1997/98:45 del 1 s 572. SNV rapport 4454 s 9.

7

10:2, som innebŠr att verksamhetsutšvaren Šr primŠrt ansvarig fšr efterbehandling samt MB 10:3, som innebŠr att fastighetsŠgaren under vissa fšrutsŠttningar kan bli ansvarig om verksamhetsutšvaren inte kan sškas. Motivet bakom ansvarsbšrdan Šr att staten vill fŒ till stŒnd noggranna markundersškningar fšre fastighetsšverlŒtelser. Undersškningen skall leda till att fšroreningar upptŠcks och ŒtgŠrdas pŒ ett tidigt stadium, och att sŠljaren utfšr den efterbehandling som krŠvs.9 En okunnig eller ofšrsiktig kšpare riskerar dock att drabbas av MB 10 kapitlet. Den tidsmŠssiga avgrŠnsningen av MB 10:2 och MB 10:3 preciseras i Lag om infšrande av miljšbalken, MP, 8 ¤ respektive 15 ¤. MB 10:2 har retroaktiv verkan frŒn och med miljšskyddslagens ikrafttrŠdande 1/71969. MP 15 ¤ innebŠr att en Šgare endast trŠffas av ansvaret i MB 10:3 om Šgaren har fšrvŠrvat fastigheten efter miljšbalkens ikrafttrŠdande 1/1-1999. Som huvudregel Šr verksamhetsutšvarna och fastighetsŠgarna solidariskt ansvariga inom respektive grupp. Det solidariska ansvaret kompliceras dock av att en individuell skŠlighetsbedšmning skall gšras fšr var och en av de ansvariga. Det finns en inneboende motsŠttning mellan att ansvaret Œ ena sidan kan krŠvas till hela beloppet av nŒgon av de ansvariga, och att det Œ andra sidan skall gšras en individuell skŠlighetsbedšmning av ansvarets omfattning. Trots att grundprincipen Šr att verksamhetsutšvarna och fastighetsŠgarna Šr solidariskt ansvariga inom grupperna, rekommenderas myndigheterna att sška vissa kategorier av ansvariga fšre andra. Enligt fšrarbetena bšr fšrst och frŠmst den nuvarande verksamhetsutšvaren sškas.1 0 Om det inte finns nŒgon nuvarande eller tidigare verksamhetsutšvare bšr enligt praxis fastighetsŠgare som kan anses som verksamhetsutšvare sškas, fšrutsatt att det gŠller ett fšrvaringsfall.1 1 I sista hand kan fastighetsŠgare i skadefall bli ansvariga. Om det inte finns nŒgon i de olika ansvarsgrupperna som kan betala, trŠder i vissa fall saneringsfšrsŠkringen in. Fšrst nŠr alla mšjligheterna Šr uttšmda, mŒste det allmŠnna stŒ fšr de ŒterstŒende kostnaderna. €ven om myndigheterna anvisas att fšlja ansvarsordningen, Šr ansvaret enligt lagtexten solidariskt inom de tvŒ huvudgrupperna. I praktiken kommer inte tillŠmpningen att vara sŒ rigid som ovan. Myndigheterna kommer fšrmodligen fšrelŠgga den person myndigheten tycker Šr rimligast eller enklast att sška. €ven om en av de ansvariga fšrelŠggs att stŒ fšr efterbehandlingen, kan kostnaden pŒ talan av den som har svarat fšr kostnaderna, fšrdelas regressvis mellan de solidariskt ansvariga.

9

Prop 1997/98:45 del 1 s 359. Prop 1997/98:45 del 2 s 119. 11 KN B 31/91. 10

8

DEL I 1 RŠttslŠget innan Miljšbalken NŠr miljšbalken skall tolkas och tillŠmpas Šr det av betydelse att kŠnna till det tidigare rŠttslŠget pŒ miljšskyddsomrŒdet, eftersom miljšbalken bygger pŒ de Šldre fšrfattningarna. Regler om efterbehandlingsansvar fšr fastighetsŠgare fanns frŠmst i miljšskyddslagen, miljšskadelagen och hŠlsoskyddslagen. Efterbehandlingsansvaret kunde sŒledes vila pŒ olika grunder. Det kunde vara offentligrŠttsligt enligt miljšskyddslagen och hŠlsoskyddslagen eller civilrŠttsligt enligt miljšskadelagen. Numera gŠller motsvarande fšr MB 9, 10 och 32 kapitlet. Vid tillŠmpning av miljšlagstiftningen ršr man sig mellan det civilrŠttsliga och det offentligrŠttsliga omrŒdet. Eftersom rŠttslŠget i miljšrŠtten ibland har varit oklart, har man fšrsškt šverfšra principer och begrepp mellan lagarna. I sŒdana situationer mŒste ifrŒgasŠttas om begreppen Šr liktydiga i de olika rŠttsomrŒdena. Till exempel behšver inte en undersškning enligt jordabalken ha samma omfattning som en undersškning enligt miljšbalken, eller ett ord i aktiebolagslagen ha samma betydelse i miljšbalken. Trots skillnaderna finns det stora likheter mellan det civilrŠttsliga och det offentligrŠttsliga ansvaret, varfšr det Šr mšjligt att dra paralleller mellan de tvŒ ansvarstyperna.

1.1 Miljšskyddslagen Miljšfarlig verksamhet reglerades i miljšskyddslagen1 2 , ML. Sedan miljšskyddslagen trŠdde i kraft 1/7-1969 har verksamhetsutšvare kunnat bli ansvariga fšr efterbehandling av alla typer av miljšskador som deras verksamhet har orsakat. Bakgrunden till miljšskyddslagen var det ansvar fšr vattenfšroreningar som fanns i Šldre vattenlagen1 3 och det ansvar fšr andra typer av immissioner som hade vŠxt fram i grannelagsrŠtten.1 4 Begreppet miljšfarlig verksamhet definierades i ML 1 ¤. Som miljšfarlig verksamhet rŠknades enligt ML 1 ¤ 1 st 1 alltid utslŠppande av avloppsvatten, fast Šmne eller gas frŒn mark, byggnad eller anlŠggning i vattenomrŒde. Om verksamheten kunde leda till fšrorening av mark eller vattenomrŒde rŠknades enligt ML 1 ¤ 1 st 2 ocksŒ annan anvŠndning av mark, byggnad eller anlŠggning. Som miljšfarlig verksamhet rŠknades enligt ML 1 ¤ 1 st 3 dessutom annan typ av anvŠndning av mark, byggnad eller anlŠggning om den medfšrde en stšrning av omgivningen som var mer Šn helt tillfŠllig.

12 13 14

SFS 1969:387. SFS 1918:523. NJA II 1942 s 79 f. Prop 1969:28 s 41.

9

Rekvisiten "omgivning" och "tillfŠllig" var specifika fšr ML 1 ¤ 1 st 3. Med "omgivning" menades allt som lŒg utanfšr den anlŠggning dŠr verksamheten bedrevs, vilket innebar att en plats mycket lŒngt bort frŒn stšrningskŠllan kunde rŠknas som omgivning. DŠremot var det oklart om alla som drabbades blev sakŠgare.1 5 Att en verksamhet betraktas som miljšfarlig behšvde inte innebŠra att den var farlig fšr miljšn, utan det rŠckte att den kunde pŒverka omgivningen i miljšskyddslagens bemŠrkelse. €ven uttrycket verksamhet bestŠmdes av huruvida omgivningen kunde pŒverkas, och inte av den grad av aktivitet som skedde pŒ fastigheten. Enligt ML 5 ¤ 1 st skulle den som utšvade miljšfarlig verksamhet iaktta de fšrsiktighetsmŒtt som skŠligen kunde fordras fšr att avhjŠlpa olŠgenhet. Att uttrycket "avhjŠlpa olŠgenheter" innebar ett krav pŒ efterbehandling utvecklades i praxis. Med verksamhetsutšvare menades alla som anvŠnde fast egendom pŒ ett sŠtt som kunde medfšra stšrning fšr omgivningen, vare sig det var en privatperson eller nŠringsidkare.1 6 DŠremot innebar ML 5 ¤ 1 st inget efterbehandlingsansvar fšr en fastighetsŠgare som inte kunde betraktas som verksamhetsutšvare i nŒgon bemŠrkelse. Fšr att avgšra vilka skyddsŒtgŠrder som enligt ML 5 ¤ 1 st skŠligen kunde krŠvas av en verksamhetsutšvare fanns tvŒ hjŠlpregler. Dels skulle omfattningen av ansvaret bestŠmmas med utgŒngspunkt i vad som var tekniskt mšjligt vid verksamhet av det slag som var ifrŒga och med beaktande av allmŠnna och enskilda intressen enligt ML 5 ¤ 2 st. Dels skulle vid avvŠgningen mellan intressena sŠrskild hŠnsyn tas till beskaffenheten av det omrŒde som kunde bli utsatt fšr stšrningar, vilken nytta den beršrda verksamheten hade, samt vilken kostnad skyddsŒtgŠrden medfšrde enligt ML 5 ¤ 3 st. Miljšskyddslagen fšreskrev alltsŒ ett krav fšr verksamhetsutšvare att avhjŠlpa olŠgenheter i den omfattning det kunde anses skŠligt med tanke pŒ tillgŠnglig teknik, nyttan av ŒtgŠrden och kostnaden fšr densamma. NŠr fastighetsŠgare i fšrvaringsfall blev ansvariga, var det svŒrare att avgšra vad som var skŠligt att krŠva, eftersom meningen var att kostnaderna skulle lŠggas pŒ produktionen. I praxis har det ansetts skŠligt att Šgaren bekostar att avfallet pŒ fastigheten tas om hand.1 7 •r 1989 lades ytterligare en mening till ML 5 ¤ 1 st. Enligt den tillagda texten skulle skyldigheten att avhjŠlpa olŠgenheter kvarstŒ Šven efter det att verksamheten hade upphšrt. Den tidigare formuleringen av ML 5 ¤ lŠmnade šppet om verksamhetsutšvaren var skyldig att avhjŠlpa olŠgenheter Šven efter att verksamheten avslutats. I betŠnkandet "BŠttre miljšskydd II" ansŒgs att Šven den fšrsta skrivningen innefattade ett efterbehandlingsansvar, som i och med att det inte preskriberas, kvarstod Šven efter att 15 16 17

BjŠllŒs s 22. Prop 1969:28 s 264. BjŠllŒs s 209.

10

verksamheten har upphšrt.1 8 €ven i fšrarbetena till Šndringen ansŒg fšredraganden att det gŠllande rŠttslŠget endast fšrtydligades och kodifierades.1 9 I enlighet med den uppfattningen avgjorde koncessionsnŠmnden att verksamhetsutšvaren Ncb skulle ŒterstŠlla ett vattenomrŒde utanfšr fabriken, trots att verksamheten hade lagt ned.2 0 I KlippanmŒlet2 1 kom RegeringsrŠtten till motsatt uppfattning. RŠtten ansŒg att det var fšrst i och med Šndringen av ML 5 ¤ den 1 juli 1989 som ett efterbehandlingsansvar Šven efter att verksamheten hade upphšrt eller šverlŒtits2 2 kunde upptrŠda.2 3 Numera har Klippandomen inte lŠngre nŒgon prejudicerande betydelse fšr den tidsmŠssiga avgrŠnsningen av verksamhetsutšvarens efterbehandlingsansvar, eftersom MB 10:2 Šr retroaktiv.2 4 Enligt miljšskyddslagen fick tillsynsmyndigheten fšrst faststŠlla vem som var rŠtt adressat fšr efterbehandlingsansvaret. DŠrefter fick avgšras om, och i sŒ fall vilken omfattning, det var skŠligt att ŒlŠgga adressaten ansvar. Verksamhetsutšvare och fastighetsŠgare som i fšrvaringsfall ansŒgs vara verksamhetsutšvare, kunde bli ansvariga. Om verksamheten fortfarande pŒgick med en och samma verksamhetsutšvare var det sjŠlvklart den som skulle sškas, men om det hade funnits flera verksamhetsutšvare eller verksamheten hade lagt ned eller šverlŒtits, var det mer osŠkert. Till skillnad frŒn miljšbalken fanns det i miljšskyddslagen ingen regel om att nŒgon skulle svara framfšr en annan, eller om solidariskt ansvar. LagrŒdet menade att tillsynsmyndigheten borde sška den som bedrev verksamheten nŠr olŠgenheterna uppkom.2 5 Enligt BjŠllŒs och Rahm borde i stŠllet den senaste verksamhetsutšvaren ansvara dŒ denna fick anses ha švertagit bŒde rŠttigheter och skyldigheter som fšljde av ett tillstŒnd att bedriva verksamheten. 2 6 I R• 1997 ref 12 del II avgjordes att den som hypotetiskt skulle ha varit skyldig att sška tillstŒnd att bedriva verksamheten, ocksŒ skulle vara den som skulle anses som verksamhetsutšvare vid ett fšrelŠggande. En exploatšr som genom sin verksamhet aktiverade en fšrorening kunde ocksŒ bli efterbehandlingsskyldig. I likhet med miljšbalken hade verksamhetsutšvaren i vissa fall bevisbšrdan i miljšskyddslagen. Om det fanns objektiva skŠl fšr att tro att en skyddsŒtgŠrd behšvdes, var det verksamhetsutšvaren som fick bevisa att den var onšdig.2 7 FastighetsŠgaransvar enligt 18

SOU 1983:20 s 66. Prop 1987/88:85 s 218. 20 BjŠllŒs 204. KN 60/90. 21 R• 1996 ref 57. 22 Klippanbolaget menade att ordet "upphšrt" i ML 5 ¤ 1 st inte tŠckte in situationer dŒ verksamheten šverlŒtits. Eftersom RegeringsrŠtten fann att Klippanbolaget inte var efterbehandlingsansvarigt, avgjordes inte frŒgan i domen. 23 Wahlgren s 247. 24 Se avsnitt 3.2. 25 Prop 1987/88:85 s 339 f. 26 BjŠllŒs s 205. 27 BjŠllŒs s 27. 19

11

miljšskyddslagen var tŠnkbart i tre olika situationer. FrŠmst var det dŒ fastighetsŠgaren ansŒgs som verksamhetsutšvare enligt ML 1 ¤ 1 st, 2. Dessa fšrvaringsfall har utvecklats i ett flertal avgšranden i KoncessionsnŠmnden och RegeringsrŠtten. Enligt vissa fšrarbeten skulle fastighetsŠgaren eventuellt ocksŒ ha kunnat bli ansvarig om han antingen hade en direkt personlig eller ekonomisk anknytning till verksamheten, eller om han hade ett vŠsentligt inflytande šver verksamheten. Det finns dock ingen praxis dŠr ansvaret bygger pŒ detta, men KoncessionsnŠmnden har anvŠnt rekvisiten som argument i skŠlighetsbedšmningen enligt ML 5 ¤ 2 och 3 st.2 8 En avfallsdeponi eller fšrvaring av kemikalier som utgjorde risk fšr fšrorening, betraktades som miljšfarlig verksamhet enligt ML 1 ¤ 1 st 2. I KN 12/74 fastslogs att Šven efter att deponeringen avslutats utgjorde avfallsdeponier pŒgŒende miljšfarlig verksamhet, pŒ grund av att deponin fortfarande pŒverkade miljšn. Det innebar att verksamhetsutšvaren hade ett efterbehandlingsansvar enligt ML 5 ¤ 1 st fšr dylik fšrvaring. Fšr att nŒgon skulle anses som verksamhetsutšvare enligt ML 5 ¤ , krŠvdes vanligtvis att personen hade en stark anknytning till verksamheten. I fall dŠr den aktiva verksamheten var avslutad, men fšrvaringen pŒ fastigheten utgjorde en risk frŒngicks det kravet och fastighetsŠgaren ansŒgs som verksamhetsutšvare, eftersom det var Šgaren som fšr nŠrvarande anvŠnde marken till miljšfarlig verksamhet. ML 1 ¤ 1 st 2 motsvaras numera av MB 9:1, 2 och miljšskyddslagens praxis i fšrvaringsfall gŠller fortfarande. SŒ lŠnge som en verksamhetsutšvare finns pŒ plats anses fastighetsŠgaren inte som verksamhetsutšvare i fšrvaringsfallen. Det Šr fšrst nŠr till exempel hyres- eller arrendetiden gŒr ut som Šgaren kan anses bedriva miljšfarlig verksamhet. Dessutom tyder praxis pŒ att den aktiva verksamhetsutšvaren bšr sškas fšre fastighetsŠgare i fšrvaringsfall.2 9 NŠr omfattningen av fastighetsŠgarens ansvar fšr efterbehandling har avgjorts i fšrvaringsfallen, har en skŠlighetsavvŠgning enligt ML 5 ¤ 2 och 3 st gjorts. I skŠlighetsavvŠgningen har fastighetsŠgarens anknytning till verksamheten varit viktig fšr bedšmningen. I rŠttstillŠmpningen har gjorts skillnad pŒ skadefall och fšrvaringsfall. Vid fšrvaringsfall fšrvaras fšroreningen pŒ fastigheten, till exempel i cisterner, brunnar eller i form av deponier. NŠr det i stŠllet Šr sjŠlva marken som Šr fšrorenad, har fastighetsŠgaren inte ansetts vara verksamhetsutšvare, eftersom den miljšfarliga verksamheten inte lŠngre pŒgŒr. Skillnaden Šr att fšrvaringen i fšrvaringsfall fortfarande pŒverkar miljšn, medan det i skadefall Šr sjŠlva miljšn som Šr fšrorenad. Fšrorenad mark ses som en skada av

28 29

KN B 31/91. KN B 31/91. Se avsnitt 3.1.1.

12

tidigare miljšfarlig verksamhet, och inte som verksamhet i sig sjŠlv. Det har diskuterats om fšrorenade fibersediment har utgjort skadefall eller fšrvaringsfall. KoncessionsnŠmnden har dock inte ansett att sjŠlva fiberbanken har kunnat betraktas som en sjŠlvstŠndig verksamhet.3 0 Miljšskyddslagen har betydelse fšr dagens rŠttslŠge trots att lagen har upphšrt att gŠlla. MŒnga av miljšbalkens regler om efterbehandling bygger pŒ miljšskyddslagen. Av den orsaken ger praxis frŒn miljšskyddslagen ledning fšr hur miljšbalken skall tillŠmpas.3 1 Miljšskyddslagens regler Šr frŠmst šverfšrda till MB 2 och 9 kapitlet.3 2 MB 9 kapitlets definition av miljšfarlig verksamhet har utvidgats nŒgot jŠmfšrt med definitionen i ML 1 ¤ 1 st 3, eftersom rekvisitet att stšrningar inte omfattas om de Šr helt tillfŠlliga har tagits bort. Eftersom kraven fšr att en verksamhet skulle anses som tillfŠllig var hšga, Šr det ingen betydelsefull Šndring. €ven MB 10 kapitlet utgŒr frŒn efterbehandlingsansvaret ur miljšskyddslagen, men skŠrper och lŠgger till nya moment som exempelvis fastighetsŠgaransvar Šven i skadefall, det vill sŠga andra fall Šn fšrvaringsfall. Fšrutom att miljšskyddslagen utgšr grunden fšr mŒnga av dagens regler fšr efterbehandling, kan miljšskyddslagen ha relevans fšr dagens efterbehandlingsansvar eftersom den fortfarande skall tillŠmpas pŒ de mŒl och Šrenden som har pŒbšrjats innan miljšbalken trŠdde ikraft.3 3

1.2 Miljšskadelagen Miljšskadelagen3 4 , MskL, var en skadestŒndsrŠttslig lagstiftning som reglerade fastighetsŠgarnas och verksamhetsutšvarnas ansvar fšr miljšskador mot enskilda skadelidanden. €garen kunde endast bli ansvarig om han lŠt bedriva verksamheten. Med det menades inte att Šgaren skulle kunna betraktas som verksamhetsutšvare, men att verksamheten bedrevs fšr Šgarens rŠkning. Ansvaret var strikt fšr skador som inte kunde betraktas som allmŠnt accepterade. Enbart skador utanfšr den anlŠggning som var upphov till skadan omfattades av ansvaret. Till skillnad frŒn miljšskyddslagen gŠllde miljšskadelagen Šven skador som hade uppstŒtt ur en helt tillfŠllig verksamhet. NŠr miljšskadelagen trŠdde i kraft ersatte den vissa regler i miljšskyddslagen och 3 kapitlet jordabalken, samt kodifierade oskrivna regler frŒn grannelagsrŠtten.3 5 I den mŒn miljšskadelagen Šr en šverfšring respektive kodifiering, gŠller miljšskadelagen och 30 31 32 33 34 35

KN 34/87. Prop 1997/98:45 del 1 s 327. Full fšrteckning šver vilka paragrafer som Šr šverfšrda finns i prop 1997/98:45 del 2 s 413 ff. Lag (1998:881) om infšrande av miljšbalken 6 ¤. SFS 1986:225. Prop 1985/86:83 s 36.

13

dŠrmed Šven MB 32 kapitlet fšr miljšskadefall som uppkommit fšre 1986. I andra fall gŠller miljšskadelagen fšr skador som har upptrŠtt efter att lagen trŠdde i kraft, fšrutsatt att den stšrande verksamheten inte upphšrde innan dess.3 6 Stšrre delen av miljšskadelagen har numera šverfšrts till 32 kapitlet miljšbalken.3 7 Det innebŠr att det inte har nŒgon betydelse fšr tillŠmpningen av reglerna om ett skadefall har uppkommit fšre eller efter miljšbalkens ikrafttrŠdande.

1.3 HŠlsoskyddslagen I hŠlsoskyddslagen3 8 , HskL, fanns de strŠngaste reglerna fšr fastighetsŠgarens efterbehandlingsansvar. HŠlsoskyddet omfattade regler om hur sanitŠra olŠgenheter skulle fšrhindras och undanršjas. Med sanitŠr olŠgenhet menades en stšrning som kunde vara skadlig fšr mŠnniskors hŠlsa, och som inte var ringa eller helt tillfŠllig.3 9 HŠlsoskyddslagen fšreskrev att Šgare eller nyttjanderŠttsinnehavare till beršrd egendom skulle vidta ŒtgŠrder fšr att hindra uppkomsten av eller eliminera sanitŠra olŠgenheter. Eftersom fšroreningar ofta Šr sanitŠra olŠgenheter innebar detta ett efterbehandlingsansvar, men ansvaret gŠllde endast fšroreningar som pŒverkade mŠnniskors hŠlsa. HŠlsoskyddslagen upphŠvdes nŠr miljšbalken trŠdde i kraft.4 0

36 37 38 39 40

SNV rapport 4354 s 54. MskL 1-11 ¤¤ motsvarar MB 32:1-11 ¤¤. MskL 12-14 ¤¤ Œterfinns i MB 20 respektive 25 kapitlet. SFS 1982:1080. HskL 1 ¤. Lag (1998:881) om infšrande av miljšbalken 2 ¤ 7.

14

DEL II 2 Introduktion till tionde kapitlet 2.1 Syftet med tionde kapitlet NŠr texten i miljšbalken skall analyseras Šr det viktigt att kŠnna till mŒlen bakom miljšbalken av tvŒ orsaker. Fšr det fšrsta innehŒller balken viss helt ny lagstiftning. Det innebŠr att mŒnga frŒgor mŒste lšsas med stšd av mŒlen bakom reglerna, eftersom de inte finns lšsta i rŠttspraxis. Fšr det andra Šr miljšbalken bitvis oklar, och lŠmpar sig bŠttre fšr ŠndamŒlstolkning Šn bokstavstolkning. Fšr att finna mŒlen bakom MB 10 kapitlet, mŒste dels mŒlen bakom balken som helhet studeras och dels de mŒl som Šr specifika fšr MB 10 kapitlet. MŒlen bakom balken som helhet kan utlŠsas av MB 1 kapitlet som behandlar "Miljšbalkens mŒl och tillŠmpningsomrŒde" och av fšrarbetena till MB 1 kapitlet. MB 1 kapitlet utgšr en vŠrderingsgrund att utgŒ ifrŒn nŠr de fšljande kapitlen tillŠmpas. Balken skall enligt MB 1:1 frŠmja en hŒllbar utveckling och tillfšrsŠkra framtida generationer en god miljš. HŒllbar utveckling betyder att naturen har ett skyddsvŠrde och att brukande av naturen Šr fšrenat med ett ansvar att fšrvalta naturen vŠl. I MB 1:1 nŠmns sŠrskilt att miljšbalken skall tillŠmpas sŒ att mŠnniskors hŠlsa och miljšn skyddas frŒn skador och olŠgenheter orsakade av bland annat fšroreningar. Att uttrycket "skall" anvŠnds innebŠr att det Šr mer Šn en lšs mŒlsŠttning, Šven om paragrafen inte stšds av sanktioner. Miljšbalkens fšrsta kapitel kan sŒledes pŒverka hur reglerna i MB 10 kapitlet tolkas i rŠttstillŠmpningen, eftersom det anger de bakomliggande mŒlen med reglerna. MB 10 kapitlet behandlar specifikt ansvaret fšr fšrorenade omrŒden. Syftet med kapitlet Šr att det allmŠnna inte skall behšva bekosta att fšrorenade omrŒden undersšks och efterbehandlas.4 1 En fšrdel med att lŠgga kostnaden fšr efterbehandling pŒ privata subjekt Šr det leder till att ŒtgŠrder mot fšroreningar ofta sŠtts in pŒ ett tidigare stadium. I miljšvŒrd Šr fšrebyggande metoder billigare och mer effektiva Šn reparativa metoder. Det Šr en fšrdel som Šr mer tydlig nŠr ansvaret lŠggs pŒ verksamhetsutšvaren, Šn nŠr det kanaliseras till fastighetsŠgaren, eftersom verksamhetsutšvaren Šr den som har stšrst mšjlighet att fšrhindra att verksamheten ger upphov till fšroreningar.

41

Prop 1997/98:45 del 1 s 359.

15

2.2 Tionde kapitlet i fšrhŒllande till andra regler Fšr att fŒ en heltŠckande bild av efterbehandlingsansvaret enligt miljšbalken mŒste Šven regler som ligger utanfšr MB 10 kapitlet beaktas. Andra regler kan antingen pŒverka tillŠmpningen av MB 10 kapitlet eller innebŠra fristŒende fšrpliktelser fšr efterbehandling. Som jag har redogjort fšr ovan, kan MB 1 kapitlet inverka pŒ hur reglerna i MB 10 kapitlet tolkas och tillŠmpas eftersom det anger mŒlen. MB 2 kapitlet innehŒller balkens allmŠnna hŠnsynsregler. HŠnsynsreglerna skall tillŠmpas pŒ all verksamhet och alla ŒtgŠrder som inte Šr av fšrsumbar betydelse, om de riskerar att orsaka olŠgenhet fšr miljšn. Det saknar betydelse om det Šr en privatperson eller nŠringsidkare som vidtar ŒtgŠrden.4 2 Paragraferna MB 2:1, 2:3, 2:7 och 2:8 Šr relevanta fšr efterbehandlingsansvaret, och hŠnsynsreglerna kan dels utgšra sjŠlvstŠndiga ansvarsgrunder fšr verksamhetsutšvare och dels fungera som utgŒngspunkt fšr ansvarsbedšmningen enligt MB 10 kapitlet. Eftersom reglerna faststŠller verksamhetsutšvarens ansvar, har de en indirekt betydelse fšr det subsidiŠra fastighetsŠgaransvaret. Av MB 2:1 fšljer att den som skall vidta eller har vidtagit en ŒtgŠrd Šr verksamhetsutšvare om ŒtgŠrden inte Šr av fšrsumbar betydelse i det enskilda fallet. Verksamhetsutšvaren har bevisbšrdan fšr att fšrpliktelserna enligt MB 2 kapitlet Šr uppfyllda vid tillsyns- och tillstŒndsfrŒgor. Verksamhetsutšvaren har dŠremot inte bevisbšrdan vid skadestŒnds- eller straffrŠttsliga processer. I MB 2:3 fastslŒs att alla som vidtar eller skall vidta en ŒtgŠrd skall utfšra de fšrsiktighetsmŒtt som behšvs fšr att motverka att ŒtgŠrden medfšr olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa eller fšr miljšn. FšrsiktighetsmŒtten skall vidtas sŒ snart det finns skŠl att anta att en ŒtgŠrd kan medfšra olŠgenhet, vilket Šr ett uttryck fšr fšrsiktighetsprincipen. En verksamhetsutšvare faller alltid under paragrafen, vilket innebŠr att en markexploatšr mŒste beakta fšrsiktighetsprincipen. En fastighetsŠgare som tŠnker vidta ŒtgŠrder som škar belastningen pŒ ett omrŒde, kan bli skyldig att fšrst efterbehandla med tillŠmpning av paragrafen.4 3 Den strŠnga fšrsiktighetsprincipen mildras av en skŠlighetsbedšmning i MB 2:7. Enligt MB 2:7 gŠller principen endast i den mŒn det inte kan anses oskŠligt att uppfylla den. En avvŠgning skall gšras mellan vilken nytta ett fšrsiktighetsmŒtt har fšr miljšn, och vilken kostnad det betingar. SkŠlighetsavvŠgningen enligt MB 2:7 kan inte leda till att bevisbšrdan Šndras, men den kan dŠremot pŒverka vilka krav som stŠlls fšr att bevisbšrdan skall anses uppfylld.4 4 MB 2:8 Šr en vidareutveckling av MB 2:3. I MB 2:8 fastslŒs att den som med en ŒtgŠrd har givit upphov till en olŠgenhet fšr miljšn, 42 43 44

Prop 1997/98:45 del 1 s 205. Prop 1997/98:45 del 1 s 360. Prop 1997/98:45 del 1 s 210.

16

ansvarar fšr att olŠgenheten avhjŠlps tills dess att den har upphšrt. Skyldigheten att avhjŠlpa en olŠgenhet kvarstŒr oavsett om verksamheten till exempel Šr avslutad eller har sŒlts vidare. Ansvaret avser kostnaderna fšr avhjŠlpandet och dess omfattning avgšrs vid en skŠlighetsavvŠgning enligt MB 10:4 istŠllet fšr enligt MB 2:7. MB 2:8 bygger pŒ principen att fšrorenaren betalar, polluter pays principle.4 5 NŠr fšrorenaren fŒr ta ansvar fšr att fšrebygga och avhjŠlpa de skador han orsakat minimeras utslŠppen och fšroreningar tas om hand pŒ ett tidigt stadium. Vid kommersiell produktion kommer dessutom kostnaden fšr fšroreningen avspeglas i den aktuella varans pris. BŒde MB 2 och 10 kapitlet kan lŠggas till grund fšr efterbehandlingsansvar.4 6 Det tionde kapitlet Šr mer utfšrligt och i kapitlet finns, fšrutom regler om verksamhetsutšvares ansvar, Šven regler om fšrdelning av ansvaret och ansvar fšr fastighetsŠgare. FšrelŠgganden kommer normalt att grundas pŒ MB 10 kapitlet enligt principen Lex Specialis. Om det blir en kollision mellan tillŠmpningen av MB 2:8 och 10 kapitlet, har MB 10 kapitlet fšretrŠde.4 7 I fšrarbetena pŒminner regeringen dock om att ansvaret Šven regleras i MB 2 kapitlet.4 8 Det innebŠr att den som inte faller under reglerna i MB 10 kapitlet, kan fšrpliktas att avhjŠlpa en skada med stšd av MB 2 kapitlet. I MB 9 kapitlet finns regler fšr miljšfarlig verksamhet och hŠlsoskydd. MB 9:1 Šr betydelsefull fšr efterbehandlingsansvaret eftersom paragrafen definierar begreppet miljšfarlig verksamhet. Begreppet Œterkommer i Lag om infšrande av miljšbalken 8 ¤ och Šr dessutom ett nyckelbegrepp i miljšskyddslagens praxis, vilken ligger till grund fšr bestŠmmelserna i MB 9 och 10 kapitlet. DŠremot Œterfinns inte begreppet miljšfarlig verksamhet i sjŠlva MB 10 kapitlet. I stŠllet anvŠnds begreppet verksamhet.4 9 Om en verksamhet betraktas som miljšfarlig har med dess pŒverkan pŒ miljšn att gšra, och inte huruvida den till exempel Šr kommersiell eller sker i stor skala. Det Šr frŠmst MB 9:1, 2 som Šr relevant fšr fastighetsŠgare. Enligt MB 9:1, 2 avses med miljšfarlig verksamhet anvŠndning av mark, byggnader och anlŠggningar pŒ ett sŠtt som kan medfšra olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa eller miljšn eller genom fšrorening av mark, luft, vattenomrŒde eller grundvatten. En viktig konsekvens av att MB 9 kapitlet bygger pŒ den tidigare miljšskyddslagen Šr att fastighetsŠgare i fšrvaringsfall fortfarande anses utšva miljšfarlig verksamhet och faller dŠrmed under regelverket fšr verksamhetsutšvare. Tolkningen har skett med stšd av ML 1 ¤ 1 st 2 som numera motsvaras av MB 9:1, 2. Vem som helst kan anses ha anvŠnt en fastighet pŒ ett sŠtt som innebŠr miljšfarlig verksamhet, men det Šr endast verksamhetsutšvare, fastighetsŠgare och tomtrŠttsinnehavare som kan

45 46 47 48 49

Prop 1997/98:45 del 1 s 233 ff. Prop 1997/98:45 del 1 s 207. Prop 1997/98:45 del 2 s 26. Prop 1997/98:45 del 2 s 118. Se avsnitt 3.2.

17

fšrelŠggas efterbehandlingsansvar enligt MB 10 kapitlet. Andra kategorier ansvarar fšr efterbehandling enligt de allmŠnna hŠnsynsreglerna. Fšrutom det ovan nŠmnda fšrvaringsfallet, som grundas pŒ MB 9:1, 2, borde Šven MB 9:1, 3 kunna bli tillŠmplig pŒ fastighetsŠgare. DŠr sŠgs att anvŠndning av en fastighet pŒ ett sŠtt som kan medfšra olŠgenhet fšr omgivningen genom buller, skakningar, ljus och dylikt betraktas som miljšfarlig verksamhet. Jag har inte stštt pŒ nŒgot rŠttsfall dŠr en fastighetsŠgare pŒ den grunden har ansetts som verksamhetsutšvare och dŠrfšr har fŒtt ansvara fšr efterbehandling. Det kanske kan bero pŒ att den typen av stšrningar sŠllan leder till behov av efterbehandling. Fšrutom att MB 9 kapitlet definierar begreppet miljšfarlig verksamhet, har det betydelse fšr efterbehandlingsansvaret pŒ grund av att det innehŒller de tidigare reglerna ur hŠlsoskyddslagen. Reglerna om hŠlsoskydd kan utgšra en sjŠlvstŠndig grund fšr efterbehandlingsansvar. FastighetsŠgare eller verksamhetsutšvare kan enligt MB 9:9, 2 st ŒlŠggas att undanršja olŠgenheter fšr mŠnniskors hŠlsa. Privatpersoner som har lidit skada pŒ grund av fšrorening, kan inte framstŠlla ansprŒk med stšd av MB 10 kapitlet. De kan i stŠllet krŠva skadestŒnd grundat pŒ MB 32 kapitlet. SkadestŒndansvariga Šr bland andra fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare. Vid sidan av miljšbalken skall annan relevant lagstiftning tillŠmpas pŒ verksamhet som kan orsaka olŠgenhet fšr miljšn eller mŠnniskors hŠlsa.5 0 En ŒtgŠrd kan alltsŒ vara otillŒten enligt miljšlagstiftning utanfšr miljšbalken, Šven om ŒtgŠrden inte har nŒgra sanktioner enligt miljšbalken. Exempel pŒ sŒdan lagstiftning Šr vattenlagen5 1 och vŠglagen5 2 . Ett annat exempel Šr plan och bygglagen5 3 , men den har hittills inte haft nŒgon stšrre betydelse fšr efterbehandlingsfrŒgor. JB 3 kapitlet, som behandlar grannars rŠttsfšrhŒllanden, skulle kunna innebŠra ett slags efterbehandlingsansvar. Kapitlet Šr dock understŠllt den švriga miljšlagstiftningen, och tillŠmpas sŠllan. …verlappande regelverk kommer oftast att kunna tillŠmpas parallellt eftersom de olika fšrfattningarna har skilda syften.5 4 Om lagarna leder till motsŠgande resultat, till exempel att olika personer utpekas som ansvariga, skall allmŠnna lagvalsprinciper avgšra vilken fšrfattning som skall tillŠmpas. Det innebŠr att grundlag gŠller framfšr lag, lag gŠller framfšr fšrordning och speciallag gŠller framfšr allmŠn lag.5 5 Fšr det fall att normhierarkin inte avgšr vilken fšrfattning som skall vara bestŠmmande, skall speciallag tillŠmpas fšre mer generell lag. Sammanfattningsvis mŒste mŒnga regler utanfšr det centrala MB 10 kapitlet beaktas, nŠr efterbehandlingsansvaret fšr fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare skall avgšras. Viktigast Šr MB 1, 2, 9 och 32 kapitlet. 50 51 52 53 54 55

MB 1:3. SFS 1983:291. SFS 1971:948. SFS 1887:10. Prop 1997/98:45 del 1 s 191. Prop 1997/98:45 del 1 s 192.

18

3

AnsvarsfšrutsŠttningar enligt tionde kapitlet

Reglerna i MB 10 kapitlet blir tillŠmpliga om en byggnad, anlŠggning eller ett mark- eller vattenomrŒde Šr sŒ fšrorenat att omrŒdet kan medfšra skada eller olŠgenhet fšr miljšn eller mŠnniskors hŠlsa.5 6 Enligt MB 29:6 kan tillsynsmyndigheten ge fšrelŠggande om efterbehandling av det skadade omrŒdet. Ansvarig fšr efterbehandling Šr verksamhetsutšvare enligt MB 10:2 eller fastighetsŠgare enligt MB 10:3. Av MB 10:8, 1 st fšljer att den som kan bli ansvarig fšr efterbehandlingskostnader, ocksŒ kan fšrelŠggas att bekosta utredning om i vilken mŒn fastigheten Šr fšrorenad.

3.1 Vem kan bli ansvarig? 3.1.1

Verksamhetsutšvare 10:2 Ansvarig fšr efterbehandling av sŒdana omrŒden, byggnader eller anlŠggningar som anges i 1 ¤ Šr den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en ŒtgŠrd som har bidragit till fšroreningen (verksamhetsutšvare).

I fšrsta hand Šr verksamhetsutšvaren ansvarig fšr efterbehandling. Verksamhetsutšvare Šr enligt MB 10:2 alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en ŒtgŠrd som har bidragit till fšroreningen. Till skillnad frŒn hŠnsynsreglerna finns det i MB 10 kapitlet inte nŒgon begrŠnsning att ŒtgŠrder som Šr fšrsumbara inte rŠknas som ŒtgŠrder.5 7 I stŠllet fŒr det faktum att verksamhetsutšvaren endast i mindre utstrŠckning har bidragit till fšroreningen betydelse i skŠlighetsbedšmningen enligt MB 10:4 och i regeln om solidariskt ansvar enligt MB 10:6. Begreppet verksamhet har i praxis frŒn miljšskyddslagen fŒtt en mycket vid betydelse och verksamhet behšver inte betyda att nŒgon mŠnsklig aktivitet sker.5 8 Miljšskyddslagen anvŠnde sig av begreppet "miljšfarlig verksamhet", medan terminologin i miljšbalken omvŠxlande Šr "verksamhet" och "miljšfarlig verksamhet". Eftersom miljšbalkens efterbehandlingsansvar bygger pŒ det ansvar som utvecklats under miljšskyddslagen, rŒder en viss begreppsfšrvirring. Den har antagligen mest en teoretisk betydelse, eftersom "verksamhet" och "miljšfarlig verksamhet" i de flesta situationer kommer att beteckna samma sak pŒ grund av den vida definitionen av miljšfarlig verksamhet.

56 57 58

MB 10:1. JŠmfšr MB 2:1,1 st med MB 10:2. BjŠllŒs s 20.

19

Vid pršvning av tillstŒnd och villkor samt vid tillsyn Šr verksamhetsutšvaren skyldig att visa att hans verksamhet har bedrivits i enlighet med de allmŠnna hŠnsynsreglerna. Den omvŠnda bevisbšrdan fšljer av MB 2:1, 1 st och den innebŠr att verksamhetsutšvaren kan belastas bevisbšrdan i frŒgor som gŠller efterbehandling enligt MB 2:8. Bevisbšrdans placering i MB 10 kapitlet Šr mer komplicerad. DŠr fŒr man avgšra vem som har bevisbšrdan enligt vanliga principer. Det innebŠr att i de fall dŒ det inte finns nŒgon uttrycklig regel om bevisbšrdans placering, fŒr den avgšras frŒn fall till fall i praxis. Ofta anser domstolen att den som har Œberopsbšrdan ocksŒ har bevisbšrdan. I vissa av paragraferna i MB 10 kapitlet finns uttryckliga regler gŠllande bevisbšrdans placering. Fšr att undantaget frŒn det solidariska ansvaret i MB 10:6, 1 st skall bli tillŠmpligt, mŒste verksamhetsutšvaren visa att hans bidrag till fšroreningen Šr sŒ obetydligt att det inte ensamt motiverar efterbehandling. €ven i skŠlighetsbedšmningen enligt MB 10:4, 1 st, sista meningen, Šr det verksamhetsutšvaren som mŒste visa att han endast har bidragit till fšroreningen i begrŠnsad mŒn. I de švriga paragraferna Šr det mer oklart och det finns Šnnu inga rŠttsfall att ta till ledning pŒ omrŒdet. Som en fšljd av MB 2:1 kan bevisbšrdan sannolikt placeras pŒ verksamhetsutšvaren om MB 10:2 skulle fšranleda bevisfrŒgor som ocksŒ Šr tillsynsfrŒgor, och som gŠller huruvida MB 2 kapitlet har fšljts. Om det som Šr oklart inte behandlas i MB 2 kapitlet, till exempel vem som skall anses som verksamhetsutšvare, Šr det mer sannolikt att myndigheten har bevisbšrdan eftersom det inte finns nŒgon bevisbšrderegel i MB 10:2. I MB 10:4, fšrutom 1 stycket sista meningen, kommer det oftast inte bli aktuellt att nŒgon av parterna fŒr bevisbšrdan, dŒ paragrafen reglerar en skŠlighetsavvŠgning. Eftersom alla eventuella verksamhetsutšvare skall sškas innan fastighetsŠgaren kan krŠvas att efterbehandla, Šr det betydelsefullt att klargšra vilka personer som anses som verksamhetsutšvare. Bedšmningen av vem som skall anses som verksamhetsutšvare kompliceras av att det kan vara bŒde flera olika fysiska personer och bolag inblandade. Det finns inga klara riktlinjer fšr hur avgrŠnsningen skall gšras av vilka i en viss verksamhet som skall anses som verksamhetsutšvare. KoncessionsnŠmnden har ansett att verksamhetsutšvare Šr den som har faktisk och rŠttslig mšjlighet att ingripa mot fšroreningen.5 9 Den som kan kontrollera verksamheten Šr alltsŒ verksamhetsutšvaren. En annan frŒgestŠllning Šr vilken av flera identifierade verksamhetsutšvare, som myndigheterna skall rikta ett fšrelŠggande mot. Om nŒgon verksamhetsutšvare fortfarande driver verksamheten, bšr tillsynsmyndigheten enligt fšrarbetena sška den verksamhetsutšvaren i fšrsta hand.6 0 Rekommendationen utgšr inte nŒgon rŠttighet som

59 60

KN 1/92 och KN 15/95. Prop 1997/98:45 del 2 s 119.

20

en tidigare verksamhetsutšvare kan Œberopa, utan ansvaret mellan verksamhetsutšvarna Šr solidariskt. €ven om en person inte Šr nŠringsidkare eller endast har stŒtt fšr en mindre del av fšroreningen, kan personen betraktas som verksamhetsutšvare. En exploatšr anses som verksamhetsutšvare pŒ den grunden att han Šr den som fšr tillfŠllet bedriver verksamhet pŒ omrŒdet. Exploatšren kan dessutom betraktas som utšvare av miljšfarlig verksamhet enligt MB 9:1, trots att han inte har bidragit till fšroreningarna, utan bara har upptŠckt dem. En fastighetsŠgare anses vara verksamhetsutšvare vid fšrvaringsfall, och kan sŒledes fŒ ansvara fšr efterbehandling enligt MB 2:8 eller 10:2. NŠr en fastighetsŠgare Šven tillhšr kategorin verksamhetsutšvare, behandlas Šgaren enligt de strŠngare reglerna fšr verksamhetsutšvare. NŠr jag skriver fastighetsŠgare i uppsatsen, menar jag en Šgare som inte ocksŒ Šr verksamhetsutšvare. Om fastighetsŠgaren har aktiverat en fšrorening genom sina ŒtgŠrder pŒ fastigheten, behšver man inte avgšra om det Šr ett fšrvaringsfall eller ett skadefall, eftersom fastighetsŠgaren i dylika fall ocksŒ Šr verksamhetsutšvare enligt bŒde gammal och ny lagstiftning.6 1 RŠttsfallen KN B 31/91 och R• 1997 ref 12 del I Šr vŠgledande fšr fastighetsŠgarens ansvar i fšrvaringsfall. I KN B 31/91 fann KoncessionsnŠmnden att Šgarna utšvade miljšfarlig verksamhet dŒ det fanns tankar med lšsningsmedel uppstŠllda pŒ fastigheten. €garna fšrelades med stšd av ML 5 ¤ att sanera tankarna. I R• 1997 ref 12 del I hade Šgarna kšpt fastigheten av ett konkursbo. Efter fšrvŠrvet upptŠckte de att det fanns olja i en brunn pŒ fastigheten. €garna blev skyldiga att forsla bort oljan pŒ grund av att de ansŒgs utšva miljšfarlig verksamhet. KN B 31/91 indikerar att fastighetsŠgare i fšrvaringsfall inte bšr sškas om den fšrorenande verksamhetsutšvaren fortfarande kan sškas. I fallet skrev KoncessionsnŠmnden att den pršvade om Šgarna kunde anses som verksamhetsutšvare, eftersom det inte lŠngre fanns nŒgon fšretrŠdare fšr det bolag som faktiskt hade utšvat verksamheten.6 2 Det Šr svŒrt att dra slutsatser i den frŒgan ur R• 1997 ref 12 del I. €garna Œberopade i šverklagandet att den som var ansvarig fšr deponeringen borde fšrelŠggas att forsla bort oljan. Trots det tog vare sig KoncessionsnŠmnden eller RegeringsrŠtten upp vilken betydelse det hade fšr kravet mot Šgarna att fšrorenaren var fšrsatt i konkurs. DŠrfšr Šr det oklart om fšrelŠggandet mot Šgarna berodde pŒ att rŠtten ansŒg att verksamhetsutšvaren inte kunde sškas eller pŒ att omstŠndigheten inte hade relevans fšr avgšrandet. I skŠlighetsbedšmningen i KN B 31/91 fŠste nŠmnden betydelse vid att en av de nuvarande fastighetsŠgarnas far hade haft ekonomisk anknytning till den aktiva verksamhet som tidigare hade bedrivits.

61 62

Darpš, SvJT s 881. KN B 31/91.

21

Det tycker jag Šr en mycket svag grund fšr att anse att Šgaren har anknytning till verksamheten. Att Šgarna fick fastigheten delvis som gŒva kan ha varit en bidragande orsak till bedšmningen. I beslutet tog KoncessionsnŠmnden ocksŒ upp att Šgarna hade kŠnt till att det fanns tankar pŒ fastigheten nŠr de fšrvŠrvade den och att de hade flyttat pŒ tankarna. I beslutet stŠlldes krav pŒ att det skulle vara utrett att det fanns ett behov av de ŒtgŠrder myndigheten fšreslagit. €ven i miljšbalken finns ett krav pŒ behov i MP 8 ¤, men det Šr osŠkert om den bestŠmmelsens rekvisit kan utgšra en begrŠnsning pŒ fall dŠr inte paragrafens retroaktiva mšjlighet behšver anvŠndas. I MB 10:1 Šr kravet att fšroreningen skall kunna medfšra olŠgenhet. Det Šr mšjligt att det stŠller lŠgre krav pŒ utredningen Šn nŠr man skall visa att det finns ett behov enligt MP 8 ¤. I R• 1997 ref 12 del I stŠllde koncessionsnŠmnden lŒga krav pŒ utredning av att det fšrelŒg ett behov. DŠr nšjde sig nŠmnden med att konstatera att oljan i urinbrunnen pŒ sikt kunde medfšra att omgivningen fšrorenades. Det liknar det nuvarande ansvaret i MB 10:2. I RegeringsrŠttens motivering i R• ref 12 del I verkar det som att kravet pŒ behov Šr kopplat till om en verksamhet skall anses som miljšfarlig. Om verksamheten klassificeras som miljšfarlig finns det ocksŒ ett behov av ŒtgŠrder. I R• 1997 ref 12 del I Œlades fastighetsŠgarna ett ansvar trots att de inte hade kŠnt till fšroreningen vid fšrvŠrvet och inte heller hade nŒgon anknytning till verksamheten. Redan innan miljšbalken har sŒledes en fastighetsŠgare som inte undersškt fastigheten tillrŠckligt noga ur miljšsynpunkt, kunnat ŒlŠggas ett efterbehandlingsansvar. Undersškningsplikten har dock endast funnits i fšrvaringsfall, medan miljšbalken fastighetsŠgaransvar Šven omfattar skadefall. Med dagens lagstiftning kan Šgaren ŒlŠggas att efterbehandla enligt MB 10:3. En fortsatt tolkning av fastighetsŠgaren som verksamhetsutšvare kommer leda till en omotiverad skillnad i kravet pŒ insikt vid fšrvŠrv, beroende pŒ om det ršr sig om ett skade- eller fšrvaringsfall. Varfšr skall en privatbostadskšpare i fšrvaringsfall behšva stŒ fšr fšroreningar han inte har kŠnt till om inte anses att privatbostadskšpare i skadefall skall gšra det? Fšrutom skillnaden i kravet pŒ insikt, kan en Šgare i fšrvaringsfall fšrpliktas att ansvara fšr efterbehandling Šven om fastigheten Šr fšrvŠrvad fšre 1/1-1999. I lagrŒdsremissen till miljšbalken var MB 10:2 fšrsedd med ett andra stycke. Innebšrden var att den som utšvade eller hade utšvat ett bestŠmmande inflytande šver en verksamhetsutšvare och som dŠrvid i avsevŠrd grad hade medverkat till att fšroreningen hade uppkommit skulle ansvara sŒsom verksamhetsutšvare.6 3 Om inflytandet hade varit bestŠmmande skulle avgšras pŒ grundval av avtal eller ekonomisk andel i verksamheten. BestŠmmelsen syftade till att hindra att aktiebolagsformen utnyttjades 63

Prop 1997/98:45 del 2 s 473.

22

fšr ansvarsflykt. Regeln innebar bland annat att den som Šgde en majoritetspost i ett aktiebolag som var verksamhetsutšvare i miljšbalkens bemŠrkelse, kunde fŒ ett personligt ansvar som verksamhetsutšvare. DŒ en sŒdan bestŠmmelse leder till att aktieŠgarna fŒr ett direkt ansvar fšr aktiebolagets skulder, utgšr den en form av ansvarsgenombrott. Ansvarsgenombrott Šr ett undantag frŒn den grundlŠggande principen att aktieŠgaren inte har ett personligt ansvar fšr aktiebolagets skulder, utan bara svarar upp till vŠrdet pŒ aktierna. Det finns hittills ingen lagstadgad regel om ansvarsgenombrott, utan genomsyn av bolagskonstruktioner har skett i nŒgra fŒ fall i rŠttspraxis. Kraven har varit att bolaget inte har haft nŒgot sjŠlvstŠndigt affŠrsmŠssigt syfte, ingen sjŠlvstŠndig fšrvaltning och att det har varit underkapitaliserat i fšrhŒllande till den verksamhet det skulle bedriva.6 4 Det ledande rŠttsfallet Šr NJA 1947 s 647 i vilket en damm, som Šgdes i form av att aktiebolag, hade orsakat skada pŒ omgivningen och aktieŠgarna blev solidariskt ansvariga fšr ersŠttningen till skadelidanden.6 5 Regeln om ansvarsgenombrott togs bort fšr att avvakta lagreglering tills AktiebolagskommittŽn har presenterat sin utredning.6 6 Den kommer inte att presenteras fšrrŠn tidigast i slutet pŒ Œr 2000. Fšr nŠrvarande hŒller Œterigen ett fšrslag gŠllande ansvarsgenombrott pŒ att utarbetas som skall infšras i MB 10 kapitlet.6 7 Jan Darpš, som Šr doktorand i miljšrŠtt pŒ Uppsala universitet, har lŠmnat ett fšrslag om hur regeln kan utformas. Enligt hans fšrslag kommer frŒgan om underkapitalisering inte ha sŒ stor betydelse, utan det avgšrande kommer att vara om aktieŠgaren har handlat otillbšrligt och vad det bestŠmmande inflytandet har utmynnat i. Regeln kommer att kunna tillŠmpas pŒ bŒde tidigare och nuvarande aktieŠgare. Det Šr osŠkert om det kommer att bli en specifik eller mer generell regel. DŠrfšr gŒr det Šnnu inte att sŠga om Šven styrelse eller VD i aktiebolag, eller kommanditbolag, ekonomiska fšreningar eller fastighetsŠgare kommer att trŠffas den regel som eventuellt kommer att infšras.6 8 En regel om ansvarsgenombrott skulle kunna pŒverka andra former av sammanslutningar Šn aktiebolag. DelŠgare i handelsbolag pŒverkas inte eftersom de redan Šr personligen betalningsansvariga fšr bolagets skulder. Detsamma gŠller komplementŠren i kommanditbolag. DŠremot Šr det mšjligt att de delŠgare som Šr begrŠnsat ansvariga kommer att beršras av en ansvarsgenombrottsregel. €ven ekonomisk fšrening borde kunna trŠffas av regeln eftersom medlemmarna inte Šr personligen betalningsansvariga, och fšr att ekonomisk fšrening i švrigt ofta fšljer de regler som gŠller fšr aktiebolag. Att medlemmarna varierar borde inte vara ett hinder eftersom Šgarna bakom aktierna varierar

64 65 66 67 68

Rodhe s 396. Rodhe s 395. Prop 1997/98:45 del 2 s 475. December 1999. Intervju Darpš 991221, Uppsala universitet.

23

pŒ samma sŠtt. DŠremot kanske regeln endast kommer att trŠffa aktieŠgare som har haft ett bestŠmmande inflytande, och dŒ skall den pŒ samma sŠtt endast trŠffa medlemmar som har haft ett bestŠmmande inflytande. I praktiken Šr det ovanligt att domstolarna utnyttjar mšjligheten till ansvarsgenombrott. Eventuellt kommer en regel om ansvarsgenombrott endast anvŠndas i syfte att komma Œt illojal anvŠndning av bolagsformen och inte att till exempel moderbolag mer generellt kommer fŒr stŒ fšr dotterbolagets fšrpliktelser.6 9 Enligt tidigare regler i miljšskyddslagen kunde myndigheterna normalt inte vŠnda sig mot moderbolaget med fšrelŠggande, Šven om dotterbolaget var helŠgt.7 0 I undantagsfall har det fšrekommit att ett moderbolag har fŒtt stŒ fšr ett dotterbolags fšrpliktelser, fšrutsatt att dotterbolagets verksamhet ingŒtt som en naturlig del i moderbolagets verksamhet och att moderbolaget haft ett rŠttsligt och faktiskt vŠsentligt inflytande šver dotterbolaget.7 1 BŒde praxis och doktrin har hittills varit oklar i frŒgan om ansvarsgenombrott vid efterbehandlingsansvar. Verksamhetsutšvaren kan fšrelŠggas efterbehandlingsansvar enligt MB 10 kapitlet trots att myndigheternas tillstŒnd fšr verksamheten har fšljts. Det var fallet Šven enligt tidigare lagstiftning.7 2 Ur fšrarbetena kan utlŠsas att det faktum att tillstŒndskraven har fšljts istŠllet mildrar ansvaret vid skŠlighetsbedšmningen i MB 10:4. I motiven stŒr att det vid skŠlighetsbedšmningen bšr vŠgas in om verksamheten har bedrivits pŒ ett vid den tiden accepterat sŠtt och med iakttagande av de villkor som gŠllt fšr verksamheten.7 3 Ett fšrarbetsuttalande talar emot den ovan redovisade uppfattningen. DŠr uttrycks att "den som lojalt fšljer givna tillstŒnd eller miljšbalkens regler och sŒledes fullgšr sina skyldigheter i frŒga om efterbehandling inte kommer att drabbas av nŒgot solidariskt ansvar šver huvud taget".7 4 Den citerade meningen bšr inte innebŠra att nŒgot ansvar inte kan utkrŠvas av den som har fšljt myndigheternas tillstŒnd. Det skulle stŠlla fšr hšga krav pŒ hur detaljerat tillstŒnden skulle vara tvungna att utformas. Ett tillstŒnd kan dŠremot begrŠnsa skyldigheten att fšlja de allmŠnna hŠnsynsreglerna.7 5

3.1.2

69 70 71 72 73 74 75

FastighetsŠgare

Darpš, MRT 1996 s 188. KN 100/96. Darpš, MRT 1996 s 189. SOU 1983:20 s 66. Prop 1997/98:45 del 2 s 121. Prop 1997/98:45 del 1 s 360. Prop 1997/98:45 del 1 s 207.

24

10:3 Kan inte nŒgon verksamhetsutšvare utfšra eller bekosta efterbehandling av en fšrorenad fastighet Šr var och en efterbehandlingsansvarig som fšrvŠrvat fastigheten och vid fšrvŠrvet kŠnt till fšroreningarna eller dŒ borde ha upptŠckt dem. Avser fšrvŠrvet en privatbostadsfastighet enligt 1 kap 5 ¤ kommunalskattelagen (1928:370) ansvarar endast en fšrvŠrvare som kŠnt till fšroreningen. I frŒga om fšrorenad byggnad eller anlŠggning gŠller detsamma den som fšrvŠrvat den fastighet dŠr byggnaden eller anlŠggningen Šr belŠgen. Med fšrvŠrv av fastighet likstŠlls fšrvŠrv av tomtrŠtt. Fšrsta stycket tillŠmpas inte nŠr en bank har fšrvŠrvat en fastighet fšr att skydda en fordran enligt 2 kap. 8 ¤ bankršrelselagen (1987:617). Om tillsynsmyndigheten kan visa att ingen verksamhetsutšvare kan sškas, till exempel fšr att verksamhetsutšvaren Šr insolvent eller har upphšrt som juridisk person, har fastighetsŠgare, som har fšrvŠrvat fastigheten efter miljšbalkens ikrafttrŠdande 1/1-1999, ett subsidiŠrt ansvar fšr att utreda och efterbehandla fšrorenade omrŒde enligt MB 10:3, 1 st och 10:8, 1 st.7 6 €garen ansvarar fšr fšrorenad mark samt fšrorenade byggnader eller anlŠggningar som finns pŒ fastigheten. Med fšrvŠrv menas legala fŒng, som kšp, byte, gŒva, arv och testamente och med fšrvŠrv av fastighet likstŠlls fšrvŠrv av tomtrŠtt. Det Šr endast en Šgare som vid kšpet har kŠnt till eller borde ha upptŠckt att fastigheten var fšrorenad, som kan fšrelŠggas ansvar. Vid fšrvŠrv av en privatbostadsfastighet ansvarar kšparen endast om han kŠnt till att fastigheten var fšrorenad.7 7 Varken i lagtexten eller i fšrarbetena nŠmns vad som gŠller dŒ det enbart fšreligger risk fšr fšroreningar. Det borde innebŠra att kšparen endast kan bli ansvarig fšr efterbehandling i de fall myndigheten kan pŒvisa att fšroreningen fanns vid fšrvŠrvet. Analogt med jordabalken Šr det dŠremot troligtvis Šgaren som har bevisbšrdan fšr att han inte borde ha upptŠckt fšroreningen. En bank som har fšrvŠrvat en fastighet till skydd fšr fordran, enligt bankršrelselagen 2:8, kan inte drabbas av efterbehandlingsansvar som fastighetsŠgare.7 8 Det Šr inte helt klart vid vilken tidpunkt av fšrvŠrvet en person švergŒr till att betraktas som fastighetsŠgare enligt MB 10:3. Man kan tŠnka sig flera olika tidpunkter dŒ en fastighetskšpare intrŠder i kretsen av solidariskt ansvariga fastighetsŠgare. Till exempel kan det vara vid kšpekontraktets upprŠttande, kšparens tilltrŠde eller dŒ kšparen fŒr lagfart pŒ fastigheten. Vid kšpekontraktets upprŠttande blir kšparen Šgare till fastigheten i en civilrŠttslig bemŠrkelse.7 9 Kšparen har rŒdighet šver den och kan fšrfoga 76 77 78 79

Lag (1998:881) om infšrande av miljšbalken 15 ¤. 10:3, 1 st, 2 p. 10:3, 2 st. Grauers, Fastighetskšp s 326.

25

šver den genom bland annat šverlŒtelse. Att kšparen Šr Šgare i en civilrŠttslig bemŠrkelse dŒ kšpekontrakt har upprŠttats, betyder antagligen ocksŒ att han skall anses som Šgare enligt den offentligrŠttsliga lagstiftningen. Vid tilltrŠdet švergŒr risken fšr fastigheten frŒn sŠljaren till kšparen. Ett argument fšr att tilltrŠdet Šr den relevanta tidpunkten i sammanhanget, Šr att kšparen dŒ fŒr den praktiska kontrollen šver fastigheten. Genom att lagfart beviljas blir fastighetsfšrvŠrvet offentligt och kan inte angripas pŒ sakrŠttslig grund. €ven om kšpekontraktet rent juridiskt Šr en mer korrekt tidpunkt fšr ŠganderŠttsšvergŒng Šr det mšjligt att tillsynsmyndigheten pŒ grund av att den inte kŠnner till šverlŒtelseavtalet kommer att vŠnda sig till den som Šr lagfaren Šgare till fastigheten. I ett fall upphŠvde regeringen ett fšrelŠggande om sanering mot en fastighetsŠgare, pŒ grund av att fastighetsŠgaren inte lŠngre var registrerad i inskrivningsregistret. Det skulle kunna tyda pŒ att det Šr den registrerade Šgaren som ansvarar fšr efterbehandlingen.8 0 Enligt min mening borde det viktigaste kriteriet fšr vem som skall anses som Šgare i efterbehandlingsfrŒgor vara vem som har rŠtt att tillgodogšra sig vŠrdet av fastigheten. Det skall inte kunna uppkomma en situation dŒ den som bekostar efterbehandlingen inte ocksŒ har rŠtt att erhŒlla kšpeskillingen vid en fšrsŠljning. DŠrfšr borde det inte gšras nŒgon skillnad i den civilrŠttsliga och den offentligrŠttsliga bedšmningen, utan kšparen skall, efter att kšpekontraktet Šr underskrivet, behandlas som Šgare Šven enligt miljšbalken. Det Šr endast fastighetsŠgare som har fšrvŠrvat fastigheten efter den 31 december 1998 som, i sin egenskap av Šgare, kan bli ansvarig fšr efterbehandling enligt MB 10 kapitlet.8 1 Det innebŠr att en Šgare som har fšrvŠrvat en fastighet innan miljšbalkens trŠdde i kraft endast kan ŒlŠggas att efterbehandla den, om fastighetsŠgaren ansvarar enligt annan lagstiftning, som till exempel hŠlsoskyddslagstiftning. TidsgrŠnsen gŠller endast om fastighetsŠgaren inte kan anses som verksamhetsutšvare. Det kan vara fallet om fastigheten har fšrorenats av en hyresgŠst eller arrendator. En Šgare som kšpt fastigheten innan miljšbalken trŠdde i kraft kommer inte att beršras ekonomiskt av MB 10 kapitlet fšrrŠn han vill sŠlja fastigheten. Vid en fšrsŠljning kan kšparen komma att begŠra att sŠljaren antingen efterbehandlar eller kompenserar kšparen genom att sŠnka kšpeskillingen, eftersom kšparen till skillnad frŒn sŠljaren kommer att trŠffas av MB 10:3. I och med reglerna i MB 10 kapitlet har vissa fastigheter minskat i vŠrde efter Œrskiftet 1999. Det kan eventuellt innebŠra en minskad omsŠttning av fšrorenade fastigheter. Om en sŒdan fastighet innebŠr en akut fara fšr miljšn eller hŠlsan, och det inte finns nŒgon verksamhetsutšvare som kan sškas, kommer saneringsfšrsŠkringen eller det allmŠnna att bekosta efterbehandlingen. FastighetsŠgaren kan enligt MB 10:5 fŒ

80 81

SNV rapport 4354 s 86. Lag (1998:881) om infšrande av miljšbalken 15 ¤.

26

betala fšr vŠrdeškningen i skŠlig omfattning. I Stockholmsregionen Šr det fšr nŠrvarande ofta lšnsamt att exploatera fastigheter Šven om de Šr fšrorenade, varfšr de flesta efterbehandlingar i regionen sker pŒ frivillig grund av exploatšrer.8 2 En kšpare av en fšrorenad fastighet, som inte har bidragit till fšroreningen, kan av rŠttssŠkerhetsskŠl endast fšrpliktas att ansvara om han Œtminstone borde ha insett att fastigheten var fšrorenad. Om kšpet gŠller en privatbostadsfastighet stŠlls lŠgre krav pŒ kšparen och det krŠvs att kšparen faktiskt insŒg att kšpeobjektet var fšrorenat. Lagstiftaren ansŒg att det skulle vara fšr hŒrt att ytterligare belasta en ouppmŠrksam privatbostadskšpare, eftersom kšparen redan genom att inte ha upptŠckt det šppna felet ofta har betalat ett fšr hšgt pris fšr fastigheten.8 3 En kšpare av nŠringsfastighet, som inte har upptŠckt felet, bšr ocksŒ ofta ha betalat ett fšr hšgt pris, men i de fallet har lagstiftaren tyckt att de kan stŠllas hšgre krav pŒ kšparens kunskaper och noggrannhet. Om kšparen har betalat ett fšr hšgt pris, kommer han ofta inte kunna vŠnda sig mot sŠljaren med stšd av felreglerna i jordabalken, pŒ grund av att felet inte var dolt. 8 4 Det kan fšrekomma att en utomstŒende utan tillstŒnd lŠmnar fšroreningar pŒ nŒgon annans fastighet, sŒ kallad dumpning. Den som har utfšrt dumpningen, Šr verksamhetsutšvare och ansvarar primŠrt fšr efterbehandlingsŒtgŠrder. Ofta Šr verksamhetsutšvaren i de hŠr fallen okŠnd, eller kan inte sškas av annan orsak. Om den dumpade fšroreningen betraktas som ett fšrvaringsfall, kommer fastighetsŠgaren ansvara som verksamhetsutšvare enligt MB 10:2. €garen kommer sŒledes fŒ ansvara fšr dumpningar som har skett efter 1/7-1969. Om dumpningen istŠllet betraktas som ett skadefall, kommer en tillŠmpning av MB 10:3 leda till att ansvar endast intrŠder om dumpningen skett fšre fšrvŠrvet, men efter 1/1-1999. Fastigheter Šgs ibland som aktie- eller kommanditbolag. Enligt de nuvarande reglerna riskerar den som Šger aktierna i ett bolag, som Šger en fšrorenad fastighet, maximalt vŠrdet pŒ aktierna vid ett fšrelŠggande om efterbehandling. Det tidigare fšrslaget om ansvarsgenombrott gŠllde endast den som hade utšvat ett bestŠmmande inflytande šver en verksamhetsutšvare. Det innefattade inte ansvar som fastighetsŠgare fšr den som hade andelar i bolaget. Det Šr mšjligt att det kommer att infšras en regel om ansvarsgenombrott i MB 10 kapitlet. Om regeln fŒr en generell formulering, kommer den kunna tillŠmpas pŒ sŒvŠl fastighetsŠgare som delŠgare i till exempel kommanditbolag. Det Šr ocksŒ pŒ fšrslag att en sŒdan regel skall ha retroaktiv verkan frŒn miljšbalkens ikrafttrŠdande. Fšr att retroaktiviteten inte skall ge oskŠliga effekter kommer den 82 83 84

Intervju Lauritz, LŠnsstyrelsen i Stockholms lŠn. Prop 1997/98:45 del 2 s 119. JB 4:19. Se avsnitt 6.1.2.

27

eventuellt endast tillŠmpas i de fall fastigheter har ombildats i illojalt syfte. €ven om en ansvarsgenombrottsregel skulle infšras fšr Šgande av fastigheter i bolag, Šr det inte sŠkert att skillnaden jŠmfšrt med det nuvarande rŠttslŠget blir sŠrskilt stor. Det beror pŒ att det antagligen kommer att vara ovanligt att rŠttstillŠmparen tycker att det skŠligt att en fastighetsŠgare stŒr ett kostnadsansvar som Šr stšrre Šn vŠrdet pŒ fastigheten. Redan enligt dagens regler kan en andelsŠgare fšrlora vŠrdet pŒ andelarna om bolaget gŒr i konkurs i samband med ett fšrelŠggande om efterbehandling. Enligt de nuvarande reglerna som saknar ansvarsgenombrottsbestŠmmelse varierar fšrdelningen av ansvar fšr efterbehandlingskostnader vid en fastighetsšverlŒtelse. Fšrdelningen blir olika beroende pŒ vilka aktšrer som Šr inblandade och vilket objekt som šverlŒts. De vanligaste alternativen Šr att sŠljaren respektive kšparen kan vara aktiebolag eller fysiska personer samt verksamhetsutšvare eller fastighetsŠgare. Fastigheten kan sŠljas som aktier eller inkrŒm. Det primŠra verksamhetsutšvaransvaret enligt MB 10:2 fšljer med aktierna medan aktieŠgaransvaret Šr begrŠnsat till aktierna vŠrde. FšrvŠrvas fastigheten som inkrŒm fŒr kšparen ett fastighetsŠgaransvar enligt MB 10:3, som Šr subsidiŠrt om sŠljaren var verksamhetsutšvare och solidariskt om sŠljaren var fastighetsŠgare. Om bŒde sŠljaren och kšparen Šr aktiebolag och kšparen fšrvŠrvar aktierna, kommer fastigheten ligga i ett dotterbolag. Moderbolagets ansvar Šr begrŠsat till vŠrdet pŒ aktierna. I alla alternativen kommer verksamhetsutšvarna ansvara frŒn 1969 och fastighetsŠgarna frŒn 1999. Sammanfattningsvis kan man inte fšrlora mer Šn vŠrdet pŒ fastigheten om den kšps i form av ett separat bolag, och det visar sig att den behšver efterbehandlas. Det Šr en konsekvens av att det inte gšrs nŒgon genomsyn av aktiebolagsformen enligt de nuvarande reglerna. Eventuellt kommer det Šndras i framtiden. Stšrst betydelse har en sŒdan Šndring fšr verksamhetsutšvare eftersom fastighetsŠgare sŠllan borde behšva svara fšr en stšrre kostnad Šn vŠrdet pŒ fastigheten. I tvŒ fall, enligt MB 10:5 och 10:8, 2 st, kan fastighetsŠgaren fšrpliktas att stŒ fšr kostnader fšr utredning eller efterbehandling trots att han inte uppfyller rekvisiten i vare sig MB 10:2 eller MB 10:3. MB 10:5 blir tillŠmplig om nŒgon annan Šn fastighetsŠgaren har efterbehandlat fastigheten, och denna till fšljd av efterbehandlingen har škat i vŠrde. FastighetsŠgaren kan i skŠlig mŒn fŒ betala till den som har utfšrt efterbehandlingen fšr vŠrdeškningen.8 5 Orsaken till regeln Šr att lagstiftaren har ansett att fastighetsŠgaren annars kan gšra en obehšrig vinst pŒ nŒgon annans efterbehandling. Regeln skall bara tillŠmpas undantagsvis, och det Šr enligt vanliga principer den som pŒstŒr att en vŠrdeškning har skett som har bevisbšrdan.8 6 FastighetsŠgaren kan bli skyldig att

85 86

Bengtsson s 201. Den som utfšrt efterbehandlingen kan vara antingen en offentlig eller privat aktšr. Prop 1997/98:45 del 2 s 121.

28

kompensera fšr vŠrdeškning Šven om fastigheten fšrvŠrvats innan miljšbalkens ikrafttrŠdande, eftersom paragrafen gŠller oberoende av ansvaret i MB 10 kapitlet. Det framgŒr inte av fšrarbetena enligt vilken berŠkningsgrund vŠrdeškningen skall bedšmas eller vid vilka tidpunkter fastighetens vŠrde skall berŠknas. Analogt med expropriationslagen8 7 bšr utgŒngspunkten fšr vŠrdeškningen vara marknadsvŠrdet.8 8 Eftersom grunderna fšr berŠkning inte Šr fastlagd i miljšbalken bedšmer jag att den till skillnad frŒn expropriationslagen inte kommer att ske med utgŒngspunkt i vissa vŠrden och presumtioner. I stŠllet bšr berŠkningen ske sŒ att den ger det Œsyftade resultatet. VŠrdeškningen kommer att berŠknas genom att man drar, antingen marknadsvŠrdet innan efterbehandlingen eller vad Šgaren har betalat fšr fastigheten, frŒn marknadsvŠrdet efter efterbehandlingen. MarknadsvŠrdet innan efterbehandlingen kan ju bŒde vara lŠgre Šn vad den kšpts fšr pŒ grund av att den Šr belastad med en fšrorening, och hšgre pŒ grund av vŠrdestegring av andra faktorer. Normalt stŒr en gjord skŠlighetsbedšmning fast, Šven om fastighetsŠgaren senare gšr stšrre vinst Šn berŠknat. MB 10:8, 1 st innebŠr att fšr utredningskostnader tillŠmpas samma regler som fšr efterbehandlingskostnader. MB 10:8, 2 st innebŠr ett undantag frŒn den regeln, och att fastighetsŠgarens ansvar fšr utredningskostnader kan strŠcka sig ytterligare lite lŠngre Šn det fšr efterbehandlingskostnader. Om fastighetsŠgaren fŒr nytta av undersškningen, kan han fŒ stŒ fšr kostnader att utreda i vilken mŒn hans fastighet Šr fšrorenad, trots att han inte Šr ansvarig enligt MB 10:3. €ven i det fallet gšrs en skŠlighetsbedšmning av hur stor del av kostnaderna fastighetsŠgaren skall bestŒ. SkŠlighetsbedšmningen grundas pŒ vilken nytta fastighetsŠgaren kan fšrvŠntas fŒ av utredningen, fastighetsŠgarens personliga ekonomiska fšrhŒllande och omstŠndigheterna i švrigt.8 9 Ett exempel pŒ nŠr fastighetsŠgaren kan fŒ nytta av en utredning Šr nŠr han ŠndŒ hade tŠnkt fšreta undersškningar infšr en ansškan om bygglov. Fšrutom det ansvar fšr utredning och efterbehandling som kan ŒlŠggas fastighetsŠgare enligt MB 10 kapitlet 1-8 ¤¤, Šr Šgaren ocksŒ upplysningsskyldig enligt MB 10:9. Upplysningsskyldigheten innebŠr att alla som Šger eller brukar en fastighet genast skall underrŠtta tillsynsmyndigheten om det upptŠcks en fšrorening pŒ fastigheten. Om fšroreningen kan medfšra skada eller olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa eller miljšn Šr MB 10:9 straffsanktionerad enligt MB 29:5. MB 10:9 beršr fšrutom fastighetsŠgare och tomtrŠttsinnehavare, Šven verksamhetsutšvare och andra hyresgŠster eller

87

SFS 1972:719. ExpropL 4:1. 89 Uttrycket personliga har fšrmodligen ingen sjŠlvstŠndig betydelse enligt Bjarne Karlsson, som var medfšrfattare till lagtexten. 88

29

arrendatorer.9 0 Tionde kapitlet innehŒller ytterligare nŒgra skyldigheter och begrŠnsningar fšr fastighetsŠgare. Enligt MB 10:10 och 10:12 skall lŠnsstyrelsen fšreskriva om inskrŠnkningar i samband med markanvŠndningen om ett mark- eller vattenomrŒde Šr allvarligt fšrorenat. LŠnsstyrelsen kan Šven hindra en šverlŒtelse av ett sŒdant miljšriskomrŒde innan fastigheten har blivit undersškt.

3.2 …vergŒngsregler Lag om infšrande av miljšbalken9 1 , MP, reglerar hur miljšbalken skall tillŠmpas i fšrhŒllande till de tidigare lagarna pŒ omrŒdet. Huvudregeln Šr att miljšbalken skall tillŠmpas efter 1/1-1999.9 2 De allmŠnna hŠnsynsreglerna fšljer den principen, men de kan inte begrŠnsa rŠttskraften av ett verksamhetstillstŒnd som har givits innan miljšbalkens ikrafttrŠdande.9 3 I MP 2 ¤ rŠknas de lagar upp som upphšr att gŠlla i och med att de infšrs i liknande form i miljšbalken. MP 8 ¤ och 15 ¤ Šr betydelsefulla fšr efterbehandlingsansvaret.9 4 MP 8 ¤ skall lŠsas samman med MB 10:2 och gŠller fšr verksamhetsutšvare samt fastighetsŠgare som anses som verksamhetsutšvare. MP 15 ¤ Šr en precisering av fastighetsŠgaransvaret enligt MB 10:3. Ur MP 8 ¤ kan utlŠsas att MB 2:8 och MB 10:2 skall vara tillŠmpliga fšrutsatt att fšljande rekvisit Šr uppfyllda; 1) det har bedrivits miljšfarlig verksamhet 2) vars faktiska drift har pŒgŒtt efter 30/6-1969 och 3) verkningarna av verksamheten fortfarande pŒgick 1/1-1999 och 4) det finns behov av att avhjŠlpa de olŠgenheter som har orsakats av verksamheten. Det Šr oklart om det fšrsta rekvisitet syftar pŒ begreppet miljšfarlig verksamhet i dess betydelse enligt miljšskyddslagen eller miljšbalken. I fšrarbetena till miljšbalkens stŒr endast att miljšbalken i sak inte skall innebŠra nŒgon begrŠnsning i fšrhŒllande till miljšskyddslagen i frŒga om vad som rŠknas som miljšfarlig verksamhet.9 5 Begreppet Šr lite vidare i miljšbalken Šn i miljšskyddslagen, eftersom det Šven innefattar tillfŠlliga verksamheter.9 6 Det betyder till exempel att en fšrorening som hŠrršr frŒn en vagn som tillfŠlligt finns pŒ fastigheten omfattas av miljšbalkens definition av miljšfarlig verksamhet, men inte av miljšskyddslagens. I fšrarbetena till infšrandelagen motiveras den valda tidpunkten med att begreppet miljšfarlig verksamhet

90

Prop 1997/98:45 del 2 s 123. SFS 1998:811. 92 Prop 1997/98:45 del 1 s 587. 93 Prop 1997/98:45 del 1 s 593. 94 I vissa fall skulle MP 7 ¤ kunna ha betydelse. DŠr sŠgs att som fastighetsŠgare anses Šven den som innehar en fastighet med stŠndig besittningsrŠtt eller fideikommissrŠtt. 95 Prop 1997/98:45 del 1 s 604. 96 Jfr ML 1 ¤ 1 st 3 p och MB 9:1. 91

30

inte fanns innan 1/7-1969, men det troliga Šr ŠndŒ att det Šr definitionen i MB 9:1 som Œsyftas, eftersom infšrandelagen hŠnger samman med miljšbalken.9 7 Det andra rekvisitet innebŠr att MB 2:8 och 10:2 fŒr retroaktiv verkan frŒn och med 1/7-1969. Motiven till att riksdagen valt att utstrŠcka miljšbalkens verkningar bakŒt i tiden Šr att man annars inte skulle komma Œt Šldre verksamheter, vilka ofta har stor pŒverkan pŒ miljšn, samt att man inte vill vara tvungen att tillŠmpa dubbla regelsystem fšr lŒng tid framšver. Dessutom skulle lŠttnader mot verksamhetsutšvarna innebŠra att de fastighetsŠgare som trŠffas av miljšbalkens regler istŠllet skulle belastas med ett stšrre ansvar. Inom fšrvaltningsrŠtten tillŠmpas som huvudregel de fšreskrifter som gŠller dŒ ett mŒl pršvas.9 8 Det kan leda till att lagar tillŠmpas som inte var stiftade vid tiden fšr den handling som pršvas. SŒdan retroaktiv verkan Šr olŠmplig ur rŠttssŠkerhetssynpunkt och i vissa fall Šr den fšrbjuden enligt RF 2:10. Inom EU-rŠtten har principer utvecklats som begrŠnsar mšjligheten att lŒta lagar verka retroaktivt. Regeringen ansŒg att det inte fanns nŒgot som hindrade att MB 10:2 fick en retroaktiv verkan. I de fall det finns risk fšr att retroaktiviteten leder till ett oskŠligt resultat, kommer ansvaret jŠmkas vid skŠlighetsavvŠgningen enligt MB 10:4. 9 9 Det kan tŠnkas att antingen en nationell domstol eller Europadomstolen skulle finna att retroaktiviteten i MP 8 ¤ utgšr icke tillŒten lagstiftning.1 0 0 I flera europeiska lŠnder har dock retroaktiv lagstiftning accepterats inom miljšrŠtten. Kraven har generellt varit att fšrorenaren har handlat oaktsamt och att samhŠllets miljškrav har varit fšrutsebara. FastighetsŠgare har kunnat fŒ ett subsidiŠrt ansvar mot staten fšr att fastigheten inte skall skada omgivningen. 1 0 1 Vid fšrvaringsfallen anses den miljšfarliga verksamheten pŒgŒ fortfarande. DŠrfšr uppstŒr frŒgan om ansvaret fšr efterbehandling gŠller obegrŠnsat bakŒt i tiden, oavsett nŠr den faktiska, aktiva verksamheten avslutades. Kravet pŒ att den faktiska driften skall ha pŒgŒtt efter 30/6-1969 innebŠr troligtvis att avfall mŒste ha deponerats efter detta datum, fšr att MB 2:8 och 10:2 skall vara tillŠmpliga.1 0 2 Det šverensstŠmmer med KoncessionsnŠmndens praxis. Miljšskyddslagens ansvar fšr efterbehandling i fšrvaringsfall gŠllde endast om den aktiva verksamheten hade pŒgŒtt efter miljšskyddslagens ikrafttrŠdande. Miljšskyddslagen skulle inte tillŠmpas pŒ miljšfarlig

97

Prop 1997/98:45 del 2 s 385. R• 1996 ref 57. 99 Prop 1997/98:45 del 1 s 603. 100 Norman, Handelskammartidningen s 28. 101 Darpš, SvJT s 892 f. 102 Rubensson s 72. Enligt Darpš, SvJT s 893, kan en Šgare bli ansvarig Šven om deponeringen avslutats innan 1/7-1969, men att utrymmet fšr skŠlighetsbedšmningen Šr litet i dylika fall. 98

31

verksamhet som hade upphšrt innan lagen trŠdde i kraft.1 0 3 Det betyder att miljšskyddslagen har samma tidsmŠssiga avgrŠnsning som miljšbalken. Det tredje och fjŠrde rekvisitet i MP 8 ¤ har delvis samma betydelse. Vanligtvis finns inget behov av avhjŠlpande om det inte fortfarande finns verkningar av verksamheten, varfšr dessa tvŒ fšrutsŠttningar i praktiken kan ses som ett rekvisit. OlŠgenheten mŒste ha funnits bŒde efter miljšbalkens ikrafttrŠdande och fortfarande pŒgŒ fšr att det skall finnas mening och mšjlighet att ŒlŠgga nŒgon ett efterbehandlingsansvar. I miljšlagstiftningen vŠxlar man mellan begreppen verksamhet och miljšfarlig verksamhet. BestŠmmelserna MB 2:8 och 10:2 Šr tillŠmpliga pŒ verksamhet, medan MP 8 ¤, som direkt syftar pŒ paragraferna ovan, gŠller miljšfarlig verksamhet. FrŒgan uppkommer dŠrfšr om det finns nŒgon relevant skillnad mellan de tvŒ begreppen. Finns det fall av verksamhet som faller under MB 2:8 eller 10:2, men som inte trŠffas av retroaktiviteten i MP 8 ¤, pŒ grund av att verksamheten inte definieras som miljšfarlig? Miljšfarlig verksamhet Šr verksamhet som pŒverkar miljšn pŒ nŒgot sŠtt som nŠmns i MB 9:11 0 4 . Verksamhet Šr ett vidare begrepp Šn miljšfarlig verksamhet, eftersom det inte begrŠnsas av definitionen i MB 9:1. Verksamhet innebŠr liksom miljšfarlig verksamhet inte ett krav pŒ fortgŒende mŠnsklig aktivitet, utan har bŒde den allmŠnsprŒkliga betydelsen och miljšskyddslagens betydelse. Den grupp av personer som utšvar miljšfarlig verksamhet enligt ML 9:1 har samma avgrŠnsning som den som Œsyftas i MB 10:2 som verksamhetsutšvare.1 0 5 Fšrmodligen har inte nŒgon skillnad i retroaktivitet mellan miljšfarlig verksamhet och verksamhet avsetts. Det Šr dŠremot osŠkert om rŠttstillŠmpningen kommer att finna att en sŒdan skillnad fšreligger. Man kan Šven spekulera i om MP 8 ¤ syftar pŒ definitionen av miljšfarlig verksamhet enligt miljšskyddslagen eller den i miljšbalken. Det troligaste Šr att det Šr definitionen i miljšbalken som Œsyftas, Šven om det innebŠr en retroaktiv tillŠmpning av lagstiftningen fšr de verksamheter som enligt miljšskyddslagen betraktades som helt tillfŠlliga.

103 104 105

Delin, FT 1989 s 8. Tidigare ML 1 ¤. Darpš, SvJT s 885.

32

3.3 Internationell jŠmfšrelse Inom EU-rŠtten finns inga regler ršrande vem som ansvarar fšr fšrorenade omrŒden. I stŠllet regleras hur fšroreningar skall fšrhindras i framtiden. Det kommer inte infšras nŒgra retroaktivt verkande direktiv, utan unionen šverlŒter till medlemsstaterna att lagstifta pŒ omrŒdet.1 0 6 En av grundsatserna i EUs miljšarbete Šr principen att fšrorenaren betalar. Principen Œterfinns Šven i flera av de europeiska lŠndernas nationella lagstiftning. Eftersom det ofta Šr svŒrt att finna fšrorenaren, fšrekommer det Šven ansvar fšr fastighetsŠgare. I flera lŠnder lŠggs ansvaret pŒ Šgaren fšr att fastigheter skall bli undersškta och efterbehandlade i samband med fšrvŠrv. I vissa lŠnders lagstiftning skiljer man pŒ ansvaret fšr att utfšra efterbehandlingen och fšr att bekosta den. Det fšrekommer Šven registrering av fšrorenad mark. Registreringen kan ha olika effekter. Det kan uppstŠllas restriktioner vid Šndrad markanvŠndning eller vissa fall gšras inskrŠnkningar i den pŒgŒende markanvŠndningen och det kan pŒverka fastighetens vŠrde vid en fšrsŠljning. Holland har tillsammans med USA varit fšregŒngsland nŠr det gŠller markfšroreningar. I Holland har staten stŒtt fšr kostnaden fšr efterbehandlingen, och dŠrefter krŠvt verksamhetsutšvaren regressvis. Efter ŒtgŠrden skall all slags verksamhet kunna bedrivas pŒ platsen. Verksamhetsutšvare har ansetts retroaktivt och solidariskt ansvariga, medan Šgare endast har blivit ansvariga om de Šr exploatšrer eller om markvŠrdet har škats. I USA har man i stŠllet velat hitta den som Šr ansvarig innan efterbehandlingsŒtgŠrder vidtas. Verksamhetsutšvare, fastighetsŠgare, producenter och transportšrer har gjorts solidariskt och strikt ansvariga. Till skillnad frŒn i Europa har ansvaret kanaliserats frŒn dotterbolag till moderbolag, och frŒn bolag till privatpersoner. I Tyskland har omvŠxlande principen att fšrorenaren betalar tillŠmpats med ansvar grundat pŒ frivillighet och samarbete. Fšrdelen med frivilliga lšsningar Šr att de ger lŠgre transaktionskostnader. I Tyskland kan ansvar upptrŠda retroaktivt och Šgare kan bli ansvariga i vissa fall. I Danmark skiljer man pŒ skador som har uppkommit fšre och efter den aktuella miljšlagstiftningen. Om fšroreningen har uppkommit fšre, registreras omrŒdet i vŠntan pŒ att det allmŠnna skall efterbehandla, medan nyare fšroreningar skall efterbehandlas av verksamhetsutšvaren. FastighetsŠgaren har i praxis inte Œlagts nŒgot ansvar.1 0 7 I Belgien1 0 8 mŒste sŠljaren ha ett markcertifikat, soil certificate, innan fastigheten fŒr sŠljas. €ven dŠr lšser man problemet med retroaktivitet genom att gšra skillnad pŒ fšroreningar som har uppkommit fšre eller efter den senaste miljšlagstiftningen. I Frankrike har Šgaren inget ansvar fšr efterbehandling mot 106 107 108

European counsel s 31. SNV rapport 4354 s 99 ff. FlamlŠndska delen.

33

myndigheterna, men kan fŒ ett skadestŒndsansvar mot enskilda skadelidanden. I Storbritannien fšljer alla fšrpliktelser med marken enligt principen caveat emptor. €garen kan bli efterbehandlingsansvarig om fšrorenaren inte kan sškas.1 0 9 FrŒn och med Œr 2000 mŒste brittiska fšretag redovisa det kapital som behšver avsŠttas fšr miljšskulder. Fšr att slippa redovisa storleken pŒ miljšskulden, vŠntas mŒnga fšretag teckna en fšrsŠkring mot miljšrisken.1 1 0 FšrsŠkringslšsningar mot miljšrisker Šr Šnnu inte sŒ utbrett i Europa. Det Šr troligt att det kommer bli vanligare med fšrsŠkringar vid framfšr allt fastighetsšverlŒtelser till fšljd av att ansvarsreglerna successivt skŠrps.

4 Utformningen av ansvaret i 10 kapitlet PŒ samma sŠtt som enligt de tidigare reglerna i miljšskyddslagen kan bestŠmningen av ansvaret i MB 10 kapitlet delas upp i tvŒ steg. Fšrst faststŠller myndigheten vilka som Šr rŠtt adressater fšr ett fšrelŠggande om efterbehandling, och dŠrefter avgšrs i vilken utstrŠckning varje adressat bšr ansvara. Vem som Šr ansvarig bestŠms av MB 10:2 och subsidiŠrt av MB 10:3. Storleken av ansvaret beror av vilket behov av efterbehandling som fšreligger och vilken skuld den ansvarige har till fšroreningen enligt MB 10:4. Mellan de ansvariga inom samma kategori, Šr ansvaret solidariskt enligt MB 10:6, 1 st och 10:7, 1 st. Principen med det solidariska ansvaret kolliderar dock med det faktum att ingen ansvarig kan fšrpliktas att stŒ fšr stšrre del av kostnaden, Šn vad som faststŠllts vid den individuella skŠlighetsbedšmningen enligt MB 10:4. Resultatet blir ett solidariskt ansvar som varierar i storlek beroende pŒ vem som sšks. Slutligen kan en regressvis fšrdelning av ansvaret ske, pŒ talan av nŒgon av de solidariskt ansvariga. Denna slutliga fšrdelning sker efter ytterligare en individuell skuldbedšmning enligt MB 10:6, 2 st eller 10:7, 2 st.

4.1 SubsidiŠrt Det Šr i fšrsta hand verksamhetsutšvaren som Šr ansvarig fšr att bekosta eller utfšra utredning och efterbehandling av ett fšrorenat omrŒde. Om ingen verksamhetsutšvare kan sškas har fastighetsŠgaren ett subsidiŠrt ansvar enligt MB 10:3, 1 st. Verksamhetsutšvaren kan fŒ bekosta avhjŠlpande av skador och olŠgenheter Šven utanfšr grŠnserna pŒ den fastighet dŠr den miljšfarliga verksamheten har skett. Det Šr inte troligt att en fastighetsŠgare skulle behšva gšra det, med tanke pŒ att det Šr

109 110

European counsel s 31 ff. Dagens Industri s 27.

34

fastigheten som sŒdan som utgšr grunden fšr Šgarens ansvar.1 1 1 En situation som inte uttryckligen blir belyst i lagtexten, Šr vilket ansvar fastighetsŠgaren kan fŒ stŒ om verksamhetsutšvaren bara fšrmŒr stŒ fšr delar av efterbehandlingen. I MB 10:3 stŒr att om inte nŒgon verksamhetsutšvare kan utfšra eller bekosta efterbehandlingen, Šr fastighetsŠgarna ansvariga. Det ger inget klart svar pŒ vad som gŠller om nŒgon verksamhetsutšvare har kunnat bekostat delar av efterbehandlingen. Den rimligaste tolkningen av lagtexten Šr att Šgaren i dylika fall kan fšrpliktas att stŒ fšr Œterstoden eller en mindre del av den beroende pŒ vad som har faststŠllts i skŠlighetsbedšmningen. Det som talar fšr en sŒdan slutsats Šr att en motsatt tolkning skulle fŒ till effekt att i de fall verksamhetsutšvaren kan stŒ fšr delar av efterbehandlingen skulle Šgaren gŒ fri frŒn ansvar, medan i de fall verksamhetsutšvaren inte alls kan betala, skulle fastighetsŠgaren bli ansvarig. Om rŠttstillŠmpningen vŠljer lšsningen att verksamhetsutšvare och fastighetsŠgare samtidigt kan bli ansvariga, borde ocksŒ fastighetsŠgaren ha rŠtt till regress mot verksamhetsutšvaren. Det finns inget klart svar pŒ om en sŒdan regressrŠtt existerar.1 1 2

4.2 SkŠlighetsbedšmning Omfattningen av ansvaret enligt MB 10:2 och MB 10:3 avgšrs i en skŠlighetsbedšmning som kan delas upp i tvŒ moment. Dels skall faststŠllas i vilken mŒn efterbehandling bšr ske utifrŒn ett miljšperspektiv och dels skall avgšras om det Šr skŠligt att den ansvarige fŒr bŠra kostnaden fšr den efterbehandling som behšvs. Oftast finns det flera sŠtt att utfšra en efterbehandling pŒ till olika kostnad. Den bŠsta metoden ur miljšsynpunkt Šr att omvandla fšroreningen till mindre skadliga substanser. I de fall det anses fšr dyrt att behandla fšroreningen jŠmfšrt med den nytta det skulle innebŠra fšr miljšn kan fšroreningen i stŠllet inneslutas sŒ att spridning till omgivningen fšrhindras.1 1 3 SŒdana billigare ŒtgŠrder begrŠnsar den fortsatta markanvŠndningen och utgšr en stšrre risk fšr problem i framtiden. Kostnaden fšr de vanligaste reningsmetoderna ligger pŒ mellan 1003000 kr/ton.1 1 4 Jord Šr det vanligaste fšrorenade materialet fšljt av deponier och sediment, medan fšroreningar i byggnader stŒr fšr en mycket liten del. 1 1 5 Innan tillsynsmyndigheten avgšr hur stor del av efterbehandlingen det Šr skŠligt att ŒlŠgga en ansvarig, bšr myndigheten ha tagit stŠllning till i vilken omfattning

111 112 113 114 115

Prop 1997/98:45 del 2 s 121. Se avsnitt 4.3. SNV rapport 4856 s 10 ff. SNV rapport 4856 s 18. SNV rapport 4454 s 75.

35

efterbehandlingen bšr ske och vilket resultat den skall uppnŒ. Bedšmningen borde baseras pŒ en avvŠgning mellan nyttan och kostnaden fšr ŒtgŠrderna. En sŒdan avvŠgning fanns explicit i ML 5 ¤, vilken fšreskrev efterbehandlingsansvar i miljšskyddslagen. PŒ grund av att efterbehandlingsansvar numera finns fšr bŒde verksamhetsutšvare och fastighetsŠgare, har det i skadefall uppstŒtt en skillnad i bedšmningen av skyddsŒtgŠrderna mellan de tvŒ grupperna. Fšr verksamhetsutšvare gŠller att de i fšrsta hand skall vidta skyddsŒtgŠrder innan och under tiden de bedriver en verksamhet enligt MB 2:3. Omfattningen av skyddsŒtgŠrderna begrŠnsas av skŠlighetsbedšmningen i MB 2:7, som motsvarar ML 5 ¤ i det avseendet att en avvŠgning mellan nytta och kostnad skall gšras. Efter att en olŠgenhet har uppstŒtt ansvarar verksamhetsutšvaren i stŠllet enligt MB 2:8 och 10:2. Omfattningen av efterbehandlingsŒtgŠrderna regleras i dessa fall genom skŠlighetsbedšmningen i MB 10:4. I MB 10:4 stŒr att Óden ansvarige i skŠlig omfattning skall utfšra eller bekosta de efterbehandlingsŒtgŠrder som pŒ grund av fšroreningar behšvs fšr att fšrebygga, hindra eller motverka att skada eller olŠgenhet uppstŒr fšr mŠnniskors hŠlsa eller miljšnÓ. Det framgŒr inte om det fšreligger en avvŠgning mellan nytta och kostnad i uttrycket ÓbehšvsÓ, eller om uttrycket beskriver vad miljšn ur ett mer objektivt och absolut perspektiv behšver fšr att olŠgenheter skall undvikas. Motivuttalandena att skŠlighetsbedšmningen Óbšr ta sin utgŒngspunkt i att skador och olŠgenheter samt risk fšr skador och olŠgenheter skall undanršjasÓ1 1 6 samt formuleringen i MB 10:4 tycker jag tyder pŒ att behovet skall betraktas ur ett miljšperspektiv utan ekonomiska faktorer. Samtidigt tror jag att myndigheter och domstolar i praktiken kommer att ta hŠnsyn till ekonomiska faktorer nŠr beslut skall fattas i frŒgan om vilka efterbehandlingsŒtgŠrder som behšvs. Fšr den slutsatsen talar att skŠlighetsbedšmningen i MB 10:4 skall kodifiera tidigare praxis, men mot talar att MB 2:8 pŒ lagrŒdets fšrslag Šr lagd efter MB 2:7, sŒ att den inte inbegrips i tillŠmpningsomrŒdet fšr MB 2:7.1 1 7 FastighetsŠgare i skadefall kan inte bli ansvariga enligt MB 2 kapitlet, utan bara enligt MB 10:3 och trŠffas dŠrfšr endast av skŠlighetsavvŠgningen i MB 10:4. NŠr det objektiva behovet av efterbehandling Šr faststŠllt skall avgšras i vilken utstrŠckning det av subjektiva anledningar Šr skŠligt att den ansvarige verksamhetsutšvaren eller fastighetsŠgaren bekostar ŒtgŠrderna. Vid skŠlighetsbedšmningen skall enligt MB 10:4 hŠnsyn tas till hur lŒng tid som har fšrflutit sedan fšroreningen har Šgt rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att fšrhindra framtida skadeverkningar samt omstŠndigheterna i švrigt. Faktorerna som beršr tid och skuld Šr de viktigaste, eftersom de nŠmns sŠrskilt. Om det var lŠnge sedan verksamheten

116 117

Prop 1997/98:45 del 2 s 120 f. Prop 1997/98:45 del 1 s 235.

36

pŒgick, mildras bedšmningen enligt allmŠnna principer fšr ansvarsmŠtning. Med skyldighet menas inte bara om verksamhetsutšvaren har fšljt de krav som har uppstŠllts pŒ verksamheten, utan ocksŒ hur den ansvarige borde ha handlat med tanke pŒ vad som kŠndes till om riskerna, samt vilka mšjligheter den ansvarige hade att minska dem. De tvŒ specificerade grunderna fšr skŠlighetsbedšmningen verkar frŠmst ta sikte pŒ verksamhetsutšvaren. Verksamhetsutšvaren Šr den som har stšrst mšjlighet att fšrhindra framtida skadeverkningar, Šven om en fastighetsŠgare som vetat om fšroreningarna ocksŒ kan ha haft viss mšjlighet. Det Šr mindre naturligt att tidsaspekten har betydelse fšr en fastighetsŠgare. Mšjligen skulle det kunna pŒverka bedšmningen av vad fastighetsŠgaren borde ha upptŠckt enligt MB 10:3. Det Šr svŒrare att kŠnna till en verksamhet som har skett fšr lŠnge sedan och att ta reda pŒ vad den innebar. DŠrfšr finns det mindre skŠl att misstŠnka fšroreningar. Bedšmningen av vad en fastighetsŠgare borde ha upptŠckt kan Šven variera frŒn en tid till en annan i sedvana eller praxis. I fšrvaringsfall har vissa aspekter Œterkommit vid skŠlighetsbedšmningen i rŠttstillŠmpningen. DŒ har man lagt vikt vid vilka kostnader och ŒtgŠrder saneringen skulle innebŠra och om fastighetsŠgaren har haft nŒgot samršre med den verksamhet som har bedrivits samt vad fastighetsŠgaren kŠnde till av fšroreningarna nŠr han kšpte fastigheten och slutligen om han har tŠnkt att vidta ŒtgŠrder som pŒverkar risken fšr fšroreningarnas spridning. Eftersom det skall gšras en samlad skŠlighetsbedšmning kanske det inte Šr sŒ viktigt att dela upp bedšmningen i olika steg och komponenter. En analys av lagtexten kan ŠndŒ vara intressant eftersom det belyser de faktorer som skall anvŠndas i bedšmningen. SkŠlighetsbedšmningen enligt MB 10:4 kan leda till fullt, jŠmkat eller inget ansvar.1 1 8 Preskriptionslagen Šr enligt MB 10:4, 2 st inte Šr tillŠmplig pŒ efterbehandlingsansvar. Det innebŠr att verksamhetsutšvare, om det anses skŠligt, kan fšrpliktas att svara fšr efterbehandling pŒ omrŒden som har fšrorenats sŒ lŒngt tillbaka i tiden som 1/7-1969. Det fšljer av MP 8 ¤ som uppstŠller den bortre tidsgrŠnsen fšr ansvar. Fšr Šgare som kšpt fastigheten efter 1/1-1999 finns ingen formell begrŠnsning av hur lŒngt tillbaka i tiden fšroreningen har skett. Det Šr sŒledes endast skŠlighetsbedšmningen i MB 10:4 som avgšr vilka fšroreningar Šgaren kan bli ansvarig fšr. PreskriptionsbestŠmmelsen i MB 10:4, 2 st innebŠr ingen fšrŠndring av rŠttslŠget, dŒ efterbehandlingsansvar inte heller enligt tidigare lagstiftning ansŒgs preskriberas mot det allmŠnna.1 1 9

118 119

Prop 1997/98:45 del 2 s 121. SOU 1983:20 s 66, som hŠnvisar till NJA 1903 s 210.

37

4.3 Solidariskt ansvar Det finns exempel pŒ bŒde proportionellt och solidariskt ansvar gentemot myndigheterna i andra rŠttsordningar. Proportionellt ansvar innebŠr att varje verksamhetsutšvare fŒr ansvara fšr den del av fšroreningen han har bidragit till, medan det solidariska ansvaret innebŠr att alla som Šr ansvariga, ansvarar fullt ut fšr hela fšroreningen. I Sverige har vi ett solidariskt ansvar av praktiska skŠl, men eftersom det om det tillŠmpas fullt ut kan leda till orimliga konsekvenser, Šr ansvaret ŠndŒ begrŠnsat till fšrmŒn fšr en proportionell fšrdelning pŒ flera sŠtt. Det Šr endast infšr myndigheterna ansvaret Šr solidariskt. I en senare regressprocess kommer en proportionell fšrdelning ske mellan de ansvariga. RŠtt till regress Šr dock alltid fšrenat med en betydande osŠkerhet eftersom dem regressrŠtten riktar sig mot ofta inte Šr solventa. Huvudregeln Šr att verksamhetsutšvarna enligt MB 10:6, 1 st, 1 p Šr solidariskt ansvariga mot det allmŠnna fšr de kostnader som uppstŒr fšr utredning och efterbehandling. Undantag frŒn det solidariska ansvaret gšrs om en verksamhetsutšvare kan visa att bidraget till fšroreningen Šr sŒ obetydligt att det inte ensamt motiverar en efterbehandling. I dessa fall skall verksamhetsutšvaren enligt MB 10:6, 1 st, 2 p endast ansvara fšr den del som motsvarar bidraget. Trots det blir resultatet pŒ grund av det solidariska ansvaret sŠmre fšr den beršrda verksamhetsutšvaren, eftersom han annars inte hade varit tvungen att stŒ fšr efterbehandling alls. Dessutom har verksamhetsutšvaren bevisbšrdan fšr omfattningen av fšroreningen. Ytterligare en begrŠnsning av det solidariska ansvaret fšljer av MB 10:6, 1 st, 1 p. En verksamhetsutšvare kan aldrig bli skyldig att stŒ fšr stšrre del av kostnaderna Šn vad han kan fšrpliktas till efter en skŠlighetsbedšmning enligt MB 10:4, 1 st. Undantaget Šr nšdvŠndigt eftersom en verksamhetsutšvare annars skulle riskera att fŒ svara fšr stšrre kostnader enbart fšr att det finns flera verksamhetsutšvare. Det solidariska ansvaret pŒverkas ocksŒ av att tillsynsmyndigheten enligt fšrarbetena i fšrsta hand bšr sška den verksamhetsutšvare som fšr nŠrvarande bedriver verksamheten.1 2 0 Fšrarbetsuttalandet Šr dock endast en rekommendation till myndigheten och utgšr ingen rŠttighet fšr en tidigare verksamhetsutšvare. Enligt MB 10:4 skall bedšmningen av omfattningen av ansvaret pŒverkas av om den ansvarige endast har medverkat till fšroreningen i begrŠnsad mŒn. Det belopp som faststŠlls i MB 10:4 utgšr taket fšr det ansvar som kan utkrŠvas enligt MB 10:6, 1 st. Enligt MB 10:6, 1 st kan verksamhetsutšvarna pŒkalla en proportionell fšrdelning om 120

Prop 1997/98:45 s 119.

38

bidraget Šr sŒ obetydligt att det inte ensamt motiverar efterbehandling. FrŒgan uppstŒr vilken skillnad den mšjligheten gšr. SkŠlighetsbedšmningen i MB 10:4 borde sŠllan leda till att nŒgon fŒr stŒ ett stšrre ansvar Šn han har bidragit till. Sammantaget leder de ovan beskrivna undantagen till ett solidariskt ansvar som varierar i omfattning beroende pŒ vem som sšks. Ett alternativ till det solidariska ansvaret Šr ett proportionellt ansvar dŠr verksamhetsutšvaren har bevisbšrdan fšr att hans bidrag till fšroreningen har varit begrŠnsat. Enligt min mening skulle ett sŒdant system vara bŒde enklare och mer rŠttvist. Om tillsynsmyndigheten har krŠvt nŒgon eller nŒgra av de solidariskt ansvariga verksamhetsutšvarna pŒ efterbehandlingskostnader, kan kostnaderna fšrdelas mellan de ansvariga pŒ talan av nŒgon av dem enligt MB 10:6, 2 st tillsammans med MB 20:2, 1 st 7. Fšrdelningen sker med hŠnsyn till den omfattning i vilken var och en av dem har medverkat till fšroreningen och till omstŠndigheterna i švrigt. FšrdelningsbestŠmmelsen MB 10:6, 2 st bšr endast fŒ betydelse om det sammantagna maximala belopp de solidariskt ansvariga kan fšrpliktas att betala šverstiger den faktiska kostnaden fšr efterbehandlingen, eftersom det bara Šr dŒ det finns anledning att fšrdela ansvaret. Det Šr mšjligt att tillsynsmyndighetens bedšmning av i vilken utstrŠckning det Šr skŠligt att var och en av de solidariskt ansvariga bekostar en efterbehandling enligt MB 10:4 pŒverkar bedšmningen av hur ansvaret bšr fšrdelas enligt MB 10:6, 2 st. BŒda bedšmningarna syftar till att faststŠlla den ansvariges skuld till fšroreningen med tonvikt pŒ i vilken utstrŠckning han har medverkat till skadan. Enligt tidigare miljšskyddslagstiftning švergick ansvaret pŒ den nya Šgaren nŠr en fšrorenad fastighet sŒldes.1 2 1 Numera Šr fastighetsŠgare och tomtrŠttsinnehavare som huvudregel solidariskt ansvariga mot varandra enligt MB 10:7, med undantaget att de inte kan fšrpliktas att betala mer Šn det belopp som faststŠllts genom skŠlighetsbedšmningen i MB 10:4. Kostnaden fšr efterbehandling kan enligt 10:7, 2 st fšrdelas mellan de ansvariga pŒ talan av nŒgon av dem. Fšrdelningen sker efter vad som Šr skŠligt med hŠnsyn till vad de insett vid fšrvŠrvet och omstŠndigheterna i švrigt. Ur fšrarbetena framgŒr att den fastighetsŠgare som vetat om fšroreningen bšr svara framfšr den som bara bort inse dem.1 2 2 Meningen syftar fšrmodligen pŒ den regressvisa fšrdelningen i MB 10:7, 2 st och inte pŒ vilken fastighetsŠgare myndigheten bšr sška enligt 10:7, 1 st. Fšr fastighetsŠgare Šr skŠlighetsbedšmningen enligt MB 10:4 och bedšmningen av ansvarets slutliga fšrdelning enligt MB 10:7, 2 st mindre lika Šn fšr verksamhetsutšvaren, eftersom MB 10:4 frŠmst Šr utformad med tanke pŒ verksamhetsutšvarens ansvar. Det Šr mšjligt att en tidigare gjord skŠlighetsbedšmning

121 122

Darpš, SvJT s 881. Prop 1997/98:45 del 2 s 122.

39

ŠndŒ kommer att pŒverka fšrdelningen i MB 10:7, 2 st. Fšrdelningsreglerna fšr verksamhetsutšvare i MB 10:6, 2 st och fšr fastighetsŠgare i MB 10:7, 2 st har utformats pŒ liknande sŠtt som fšrdelningen av skadestŒndsskyldighet mellan solidariskt ansvariga i MB 32:8, 2 st.1 2 3 Skillnaden mellan bestŠmmelserna Šr att verksamhetsutšvarnas ansvar skall fšrdelas efter i vilken mŒn de har bidragit till fšroreningen, fastighetsŠgarnas ansvar efter vad de insett vid fšrvŠrvet och den skadestŒndsskyldiges ansvar efter grunden fšr skadestŒndsskyldigheten och mšjligheten att fšrebygga skadan. Det bšr bli vanligare att det finns flera solidariskt ansvariga verksamhetsutšvare Šn fastighetsŠgare, eftersom verksamhetsutšvaransvaret strŠcker sig lŠngre tillbaka i tiden. Fšrutom att fastighetsŠgare kan fŒ ett solidariskt ansvar fšr efterbehandling enligt MB 10:7, 1 st kan en ny Šgare enligt MB 26:12 fŒ šverta fšrelŠgganden om efterbehandling, som har riktats mot en tidigare Šgare. Verksamhetsutšvare har regressrŠtt mot andra verksamhetsutšvare genom fšrdelningsregeln i MB 10:6, 2 st tillsammans med MB 20:2, 7. PŒ samma sŠtt har fastighetsŠgare regressrŠtt mot andra fastighetsŠgare genom fšrdelningsregeln i MB 10:7, 2 st tillsammans med MB 20:2, 7. DŠremot Šr det oklart om miljšbalken ger stšd fšr en regressrŠtt mellan fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare. En sŒdan rŠtt Šr viktig fšr fastighetsŠgaren om verksamhetsutšvaren var insolvent vid tiden fšr myndigheternas fšrelŠggande, men i ett senare skede fŒr det bŠttre stŠllt. Det Šr mšjligt att MB 20:2, 7 Šven medger regress mellan de olika grupperna. Regeln fšreskriver att miljšdomstolen pŒ talan av nŒgon av de solidariskt ansvariga tar upp mŒl om fšrdelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt MB 10 kapitlet 6 och 7 ¤¤. Uttrycket ÓnŒgon av de solidariskt ansvarigaÓ kan tolkas bŒde som ansvariga verksamhetsutšvare och fastighetsŠgare tillsammans, eller som den ena eller andra gruppen var fšr sig. Det troligaste Šr att Šgare kan regressa mot verksamhetsutšvare med stšd av regeln. Flera faktorer talar fšr en sŒdan stŒndpunkt. Dels fšrekommer det inte nŒgon regel som hindrar en sŒdan talan. Dels stŒr det Ó10 kap 6 och 7 ¤¤Ó i MB 20:2, 7 istŠllet fšr ÓellerÓ, vilket kan tyda pŒ att bŒda grupparna avses. Dessutom ger en dylik tolkning ett rimligare resultat, eftersom verksamhetsutšvarnas ekonomiska fšrhŒllanden vid tiden fšr fšrelŠggandet annars skulle vara avgšrande fšr Šgarnas efterbehandlingsansvar. Tolkningen till fšrmŒn till Šgarens regressrŠtt mot utšvaren, Šr dessutom fšrenligt med principen att fšrorenaren skall betala. En faktor som talar mot att Šgaren kan regressa mot utšvaren, Šr att verksamhetsutšvarnas regressrŠtt och fastighetsŠgarnas regressrŠtt regleras i olika paragrafer.

123

Prop 1997/98:45 del 2 s 476.

40

En alternativ mšjlighet till regress mellan fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare Šr att de har avtalat om det. Avtal om regress kan slutas mellan exempelvis fastighetsŠgare och hyresgŠst, eller kšpare och sŠljare. Ett avtal pŒverkar inte myndigheternas agerande, men innebŠr att ena parten kan krŠva den andra pŒ kostnaderna. Genom avtalet neutraliseras, fšrutsatt att kšparen Šr solvent, det solidariska ansvaret i miljšbalken. Det finns flera skŠl till varfšr lagstiftaren har valt ett solidariskt ansvar inom de olika grupperna. Mellan verksamhetsutšvarna menar man att det solidariska ansvaret Šr valt av praktiska skŠl, dŒ det skulle vara svŒrt att dela upp ansvaret genom att avgšra vilka delar av fšroreningarna som hŠnfšr sig pŒ respektive verksamhetsutšvare.1 2 4 Det tycker jag inte Šr en anledning att inte lŒta de potentiellt ansvariga fšrsška visa omfattningen av den fšrorening de bidragit till. I de fall verksamhetsutšvaren infšr skŠlighetsbedšmningen vill visa att han endast har bidragit till fšroreningen i begrŠnsad mŒn1 2 5 eller verksamhetsutšvaren vill begrŠnsa det solidariska ansvaret genom att visa att bidraget Šr sŒ obetydligt att det inte ensamt skulle motivera en efterbehandling,1 2 6 kommer dylik bevisning ŠndŒ att fšras. FastighetsŠgaren har inte bidragit till fšroreningen, varfšr det inte blir aktuellt att fšra nŒgon bevisning om skuld till fšroreningen. FastighetsŠgare har Œlagts solidariskt ansvar dŒ regeringen inte ville att en Šgare kan undgŒ ansvar genom att sŠlja fastigheten.1 2 7 En fšljd av det solidariska ansvaret Šr att risken fšr efterbehandlingsansvar inte švergŒr frŒn sŠljare till kšpare, utan att risken Šven lŠggs pŒ kšparen. Fšrutom skŠlen ovan har ett solidariskt ansvar valts fšr att MB 10 kapitlet skall vara liknande uppbyggt som MB 32 kapitlet. I fšrarbetena menade regeringen att det annars skulle uppstŒ en omotiverad skillnad mellan de fall fšroreningen har orsakat skador pŒ annans fastighet och de dŠr skadorna har uppstŒtt pŒ den egna fastigheten.1 2 8 MB 32 kapitlet skiljer sig emellertid pŒ flera sŠtt frŒn MB 10 kapitlet. Jag tror att den viktigaste anledningen till varfšr lagstiftaren har valt ett solidariskt ansvar Šr att underlŠtta fšr myndigheterna att utkrŠva efterbehandlingsansvaret. Tidigare har myndigheterna tvekat infšr att agera pŒ grund av att ansvarsfšrhŒllandena har varit oklara.

124 125 126 127 128

Prop 1997/98:45 del 1 s 360. MB 10:4, 1 st, 3 p. MB 10:6, 1 st, 2 p. Prop 1997/98:45 del 1 s 360. Prop 1997/98:45 del 1 s 360.

41

5 …vriga regler gŠllande fastighetsŠgares efterbehandlingsansvar I miljšbalken finns ytterligare tvŒ regelsystem som kan innebŠra efterbehandlingsansvar fšr fastighetsŠgare. Det Šr reglerna om hŠlsoskydd i MB 9 kapitlet och ansvar fšr miljšskador i MB 32 kapitlet.

5.1 HŠlsoskydd I MB 9:3 och 9:9, 2 st finns de regler om efterbehandling som tidigare fanns i hŠlsoskyddslagen. Enligt MB 9:9, 2 st skall Šgare eller nyttjanderŠttsinnehavare till beršrd egendom vidta de ŒtgŠrder som skŠligen kan krŠvas fšr att hindra uppkomsten av eller undanršja olŠgenheter fšr mŠnniskors hŠlsa. OlŠgenheterna kan hŠrršra frŒn bŒde fast och lšs egendom, varfšr Šven en Šgare till byggnad pŒ ofri grund omfattas av paragrafen. MB 9:9, 2 st motsvarar HskL 6 ¤ 1 st. Regeln i MB 9:9, 2 st har dock ett nŒgot snŠvare tillŠmpningsomrŒde Šn HskL 6 ¤ 1 st, eftersom MB 9:9, 2 st enligt fšrarbetena frŠmst skall gŠlla bostŠder och lokaler fšr allmŠnna ŠndamŒl.1 2 9 InskrŠnkningen av regeln kompenseras av att HskL 6 ¤ Šven motsvaras av fšrsiktighetsprincipen i MB 2:3. Fšrsiktighetsprincipen tŠcker in hela HskL 6 ¤ tidigare tillŠmpningsomrŒde och grŠnsen fšr ett ingripande frŒn myndigheterna har dŠrmed sŠnkts jŠmfšrt med innan miljšbalken trŠdde i kraft.1 3 0 Enligt HskL 19 ¤ kunde kommunen rikta fšrelŠggandet om sanering mot den av Šgaren eller nyttjanderŠttsinnehavaren de tyckte lŠmpade sig bŠst. Detsamma gŠller nu, vilket framgŒr av MB 9:9, 2 st tillsammans med MB 26:9. Att Šgaren och verksamhetsutšvaren har ett likstŠllt ansvar Šr en skillnad mot MB 10 kapitlet. Ytterligare skillnader Šr att det i hŠlsoskyddsreglerna inte finns nŒgra bestŠmmelser om fšrdelning av kostnaderna mellan de potentiellt ansvariga samt att en tidigare fastighetsŠgare eller nyttjanderŠttsinnehavare inte kan sškas. Dessutom har MB 10 kapitlet ett vidare tillŠmpningsomrŒde Šn hŠlsoskyddsreglerna eftersom det omfattar fšroreningar som inte pŒverkar mŠnniskors hŠlsa. I MB 9:3 definieras olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa som en stšrning som enligt medicinsk eller hygienisk bedšmning kan pŒverka hŠlsan menligt, och som inte Šr ringa eller helt tillfŠllig. MB 9:3 motsvarar HskL 1¤ 2 st, men begreppet "sanitŠr olŠgenhet" har ersatts med "olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa". I propositionen framhŒller man likheterna med den tidigare definitionen men det framgŒr inte om nŒgon Šndring avses.1 3 1 HŠnvisningarna till hŠlsoskyddslagen och dess praxis, tyder pŒ att begreppen i huvudsak har samma 129 130 131

Prop 1997/98:45 del 2 s 115. Rubensson s 70. Jmfr Prop 1981/82:219 s 30 med Prop 1997/98:45 del 2 s 109.

42

betydelse. Det verkar inte som om ansvaret fšr att undanršja olŠgenheter Šr sammankopplat med att Šgaren eller nyttjanderŠttsinnehavaren behšver ha vidtagit nŒgon ŒtgŠrd. En verksamhetsutšvare som inte Šr nyttjanderŠttsinnehavare kan inte trŠffas av hŠlsoskyddsreglerna i MB 9 kapitlet.

5.2 SkadestŒndsansvaret Efterbehandlingsansvar fšr fšrorenade omrŒden gentemot det allmŠnna regleras i MB 10 kapitlet. MB 10 kapitlets ansvar gŠller frŠmst fšr skador pŒ den egna fastigheten. 1 3 2 FastighetsŠgarens ansvar fšr miljšskador mot enskilda regleras i stŠllet i MB 32 kapitlet. Det Šr utformat som ett skadestŒndsansvar och gŠller Šven skador pŒ annans fastighet. Den skadelidande kan vara Šgare eller nyttjanderŠttsinnehavare av grannfastighet, men Šven nŒgon annan som skadas av verksamheten pŒ fastigheten.1 3 3 Reglerna fanns tidigare i miljšskadelagen, men har šverfšrts till 32 kapitlet miljšbalken. Det Šr inte tŠnkt att šverfšringen skall innebŠra nŒgra fšrŠndringar i rŠttslŠget.1 3 4 Det innebŠr att miljšskadelagens rŠttspraxis fortfarande gŠller. SkadestŒndskyldighet enligt MB 32 kapitlet uppkommer om en verksamhet pŒ en fastighet har orsakat personskada, sakskada eller ren fšrmšgenhetsskada i sin omgivning.1 3 5 Med omgivning menas en plats utanfšr den anlŠggning som Šr upphov till skadan. Det kan bŒde betyda pŒ samma fastighet eller mycket lŒngt bort, men inte skador inom anlŠggningen.1 3 6 En ren fšrmšgenhetsskada, som inte har orsakats genom brott ersŠtts endast om skadan Šr av nŒgon betydelse enligt MB 32:1, 2 st. Ansvaret enligt MB 32 kapitlet Šr strikt fšrutsatt att inte stšrningen som orsakat skadan bšr tŒlas med hŠnsyn till fšrhŒllandena pŒ orten eller pŒ grund av dess allmŠnna fšrekomst under jŠmfšrliga fšrhŒllanden.1 3 7 Eftersom ansvaret Šr strikt, spelar det ingen roll om den ansvarige har fšljt myndighetstillstŒnd eller inte hade mšjlighet att upptŠcka skadan. ErsŠttning utgŒr enligt MB 32:3, 1 st fšr skador orsakade av markfšroreningar och andra liknande stšrningar. Stšrning Šr enligt miljšskadelagens praxis ett vitt begrepp, och stšrningen anses enligt MB 32:3, 3 st ha orsakat en skada om det med hŠnsyn till stšrningens och skadeverkningarnas art, andra mšjliga skadeorsaker samt 132

Fšr fastighetsŠgare gŠller ansvaret endast skador pŒ den egna fastigheten, medan det fšr verksamhetsutšvare kan strŠcka sig utanfšr tomtgrŠnsen. 133 Prop 1985/86:83 s 39. 134 Rubensson s 123. 135 MB 32:1, 1 st. 136 Prop 1985/86:83 s 38. 137 MB 32:1, 3 st.

43

omstŠndigheterna i švrigt fšreligger švervŠgande sannolikhet fšr ett sŒdant orsakssamband. Orsaken till att man har minskat beviskraven till att den skadelidande skall gšra sannolikt att skadan har orsakats av stšrningar pŒ fastigheten, Šr att det ofta Šr svŒrt att visa klara samband vid miljšskador. Ansvaret enligt MB 32 kapitlet Šr strŠngare Šn ansvaret enligt skadestŒndslagen, eftersom det Šr strikt och tŠcker vissa fall av ren fšrmšgenhetsskada och eftersom det Šr lŠgre beviskrav fšr att det skall anses bevisat att man orsakat en skada. 1 3 8 Miljšskadelagen kan vara strŠngare eftersom den till skillnad frŒn skadestŒndslagen Šr en speciallag, vars verkningar inte kan utstrŠckas utanfšr miljšomrŒdet. SkadestŒndsrŠttsliga principer gŠller utfyllande i de delar MB 32 inte Šr fullstŠndig. Det innebŠr att SkstL 5 och 6 kapitlet Šr tillŠmpliga i miljšskademŒl och att preskriptionstiden Šr tio Œr. SkadestŒndsansvarig Šr en fastighetsŠgare eller tomtrŠttsinnehavare som bedriver eller lŒter bedriva den skadegšrande verksamheten. SkadestŒndsansvaret gŠller vare sig fastighetsŠgaren Šr privatperson eller nŠringsidkare, men omstŠndigheterna kan pŒverka skadestŒndets storlek.1 3 9 Till skillnad frŒn MB 10 kapitlet kan Šgaren inte bli ansvarig om han inte Šr involverad i verksamheten. Med lŒter bedriva menas att verksamheten sker fšr fastighetsŠgarens rŠkning. FastighetsŠgaren ansvarar fšr skador som uppstŒr pŒ grund av hans verksamheten oavsett om de beror pŒ en anstŠlld eller utomstŒende.1 4 0 FastighetsŠgaren kan Šven fŒ ansvara om han till exempel Šger majoriteten av aktierna eller fŒr provision pŒ vinsten. €garen Šr dŠremot inte ansvarig fšr skador som hyresgŠster eller arrendatorer Œsamkar, om han inte Šr direkt ekonomiskt engagerad i en nŠringsverksamhet som drivs pŒ fastigheten. Han kan inte heller bli ansvarig om nŒgon utan tillstŒnd har anvŠnt fastigheten till miljšfarlig verksamhet, eftersom han dŒ inte har vare sig bedrivit eller lŒtit bedriva verksamheten.1 4 1 Det innebŠr att fastighetsŠgare som huvudregel inte har blivit ansvariga enligt miljšskadelagen i dumpningsfall. Samma ansvar som fastighetsŠgaren har ocksŒ den verksamhetsutšvare som brukar fastigheten i sin nŠringsverksamhet eller i offentlig verksamhet enligt MB 32:6, 1 st. Av MB 2:1, 1 st fšljer att verksamhetsutšvaren aldrig har bevisbšrdan vid pršvning av ersŠttningsansvar. Enligt MB 32:7 Šr Šven den som utfšr eller lŒter utfšra arbete pŒ fastigheten, men som inte Šr fastighetsŠgare, tomtrŠttsinnehavare eller brukare av fastigheten, Šr skadestŒndansvarig enligt MB 32 kapitlet. Entreprenšrer faller in under den bestŠmmelsen. Brukare Šr den som pŒ nŒgot sŠtt anvŠnder fastigheten, oavsett om det 138 139 140 141

Bengtsson s 228. SkstL 6:2. Eriksson s 81. Eriksson s 82.

44

bara Šr en liten del eller sker olovligen. Strikt skadestŒndsskyldig enligt MB 32 kapitlet kan alltsŒ en fastighetsŠgare som ocksŒ Šr verksamhetsutšvare, en fastighetsŠgare som inte Šr verksamhetsutšvare men som Šr inblandad i verksamheten eller en nŠringsidkande verksamhetsutšvare bli. Den som inte faller under reglerna i MB 32 kapitlet, men som har orsakat en miljšskada, kan istŠllet bli ansvarig enligt skadestŒndslagen. Exempel pŒ en sŒdan person kan vara en besškare eller nŒgon som passerar fastigheten. Liksom ansvaret i MB 10 kapitlet Šr ansvaret solidariskt enligt MB 32 kapitlet om det finns flera som Šr skadestŒndsansvariga, vilket fšljer av MB 32:8, 2 st. TvŒ fastighetsŠgare kan bli solidariskt ansvariga fšr samma skada om det inte gŒr att avgšra vilken del av skadan som hšr till de olika verksamheterna.1 4 2 Det solidariska ansvaret begrŠnsas om nŒgon av de ansvariga endast har Œlagts skadestŒndsskyldighet upp till ett visst belopp till fšljd av skadestŒndslagens jŠmkningsregler. Den som har krŠvts pŒ ansvar har regressrŠtt mot švriga ansvariga. Enligt MB 32:8, 2 st skall beloppet fšrdelas mellan dem efter vad som Šr skŠligt med hŠnsyn till grunden fšr skadestŒndsansvaret, mšjligheterna att fšrebygga skadan och omstŠndigheterna i švrigt. Regressregeln Šr dispositiv. Det kan vara lŠmpligt att en fastighetsŠgare avtalar med en verksamhetsutšvande hyresgŠst om att hyresgŠsten som skall ansvara fšr hela beloppet, om ett skadestŒndansvar uppkommer. SkadestŒndsansvar Šr en mer traditionell form av ansvar Šn det man mšter i MB 10 kapitlet. Innan nŒgon lagreglering fanns pŒ miljšskadeomrŒdet, utvecklades det i praxis principer som grannelagsrŠtt och strikt ansvar fšr farlig verksamhet. Trots att ansvaret i MB 10 och 32 kapitlet tillhšr olika rŠttsomrŒden har de mycket gemensamt. Det kan bero pŒ bŒde att de har ett gemensamt ursprung i miljšskyddslagen och att de har liknande tillŠmpningsomrŒde. Eftersom MB 10 kapitlet antagligen oftast kommer att leda till att den som Šr ansvarig fŒr stŒ fšr ŒterstŠllningskostnaderna, i stŠllet fšr att utfšra dem pŒ egen hand, Šr ansvaret enligt MB 10 och 32 kapitlet i praktiken mycket lika. I kontinentala rŠttsordningar Šr det vanligt att det inte gšrs nŒgon skillnad pŒ ansvaret fšr miljšskador mot det allmŠnna och privatpersoner. I stŠllet betraktas miljšn som skadelidande och myndigheterna fšr dess talan. Det Šr mšjligt att MB 10 kapitlet sŒsom huvudlagstiftning pŒ efterbehandlingsomrŒdet kommer att verka normaliserande pŒ ansvaret enligt MB 32 kapitlet.

142

Eriksson s 91.

45

5.3 JŠmfšrelse av ML, MB 9, 10 och 32 kapitlet Nedan fšljer en jŠmfšrelse av ansvarssystemen i miljšskyddslagen, hŠlsoskyddsreglerna, MB 10 och 32 kapitlet. Under miljšskyddslagen var i fšrsta hand verksamhetsutšvaren ansvarig, och i andra hand fastighetsŠgare i fšrvaringsfallet. MB 10 kapitlets ansvarskrets liknar miljšskyddslagens, men Šr vidare. Fšrst ansvarar verksamhetsutšvaren och fastighetsŠgare i fšrvaringsfallet och dŠrefter andra fastighetsŠgare fšrutsatt att de borde ha upptŠckt fšroreningen vid fšrvŠrvet. I hŠlsoskyddsreglerna Šr Šgarens och nyttjanderŠttsinnehavarens ansvar likstŠllt. €ven i MB 32 kapitlet Šr verksamhetsutšvaren och en fastighetsŠgare som har lŒtit bedriva verksamheten jŠmstŠllt ansvariga. DŠremot uppstŒr inget ansvar fšr en fastighetsŠgare som inte har varit involverad i verksamheten. Om fastighetsŠgaren hade blivit utsatt fšr dumpning av miljšskadliga Šmnen, ansvarade han inte enligt miljšskyddslagen och som huvudregel inte heller enligt skadestŒndsreglerna, Šven om det har fšrekommit motstridiga rŠttsfall. Enligt hŠlsoskyddsreglerna ansvarar fastighetsŠgaren om den dumpade fšroreningen utgšr en olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa. Ansvar fšr dumpning enligt MB 10 kapitlet kommer att bero pŒ om dumpningen betraktas som skadefall eller fšrvaringsfall. I fšrvaringsfall kommer fastighetsŠgaren fŒ ansvara sŒsom verksamhetsutšvare, medan Šgaren i skadefall endast kommer att ansvara om han borde ha upptŠckt fšroreningen vid kšpet. Miljšskyddslagens och MB 32 kapitlets ansvar gŠller Šven fšr skador som har uppkommit lŒngt frŒn kŠllan. SkadestŒndsansvar enligt MB 32 kapitlet blir dock inte tillŠmpligt om skadan uppkommer inom den stšrande anlŠggningen. MB 10 kapitlet innebŠr ansvar fšr verksamhetsutšvare bŒde pŒ egen och annans fastighet, medan det fšr fastighetsŠgare normalt endast gŠller fšr olŠgenheter pŒ egen fastighet. Begreppet sanitŠr olŠgenhet har i hŠlsoskyddsreglerna ersatts med ÓolŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsaÓ. I miljšskyddslagen och MB 10 kapitlet anvŠnds begreppet olŠgenhet, medan samma sak kallas fšr skada i MB 32 kapitlet, utan att nŒgon skillnad avses. Orsaken till att olika begrepp anvŠnds Šr att skada Šr det vedertagna begreppet i skadestŒndssammanhang. Det allmŠnna samt enskilda som hade ŠganderŠtt eller dispositionsrŠtt kunde vŠcka talan om ŒterstŠllning enligt miljšskyddslagen. MB 32 kapitlet Šr utformat med tanke pŒ enskilda ansprŒk, men Šven staten kan i egenskap av till exempel granne anvŠnda sig av reglerna. MB 10 kapitlet och hŠlsoskyddsreglerna kan endast utgšra grund fšr ansprŒk frŒn det allmŠnna.

46

5.4 Hur efterbehandlingsansvaret utkrŠvs Fšr att miljšbalken skall uppfyllas fŒr tillsynsmyndigheten meddela fšrelŠgganden med stšd av MB 26:9. Det Šr endast behšriga tillsynsmyndigheter som kan utkrŠva efterbehandlingsansvar. Det Šr olika myndigheter som utšvar tillsyn och som beviljar tillstŒnd. Av bilagan till Fšrordning om tillsyn šver miljšbalken fšljer vilken myndighet som skšter tillsynskontakten šver fastighetsŠgare respektive verksamhetsutšvare.1 4 3 LŠnsstyrelsen1 4 4 utšvar tillsyn šver fšrorenade omrŒden dŠr fšroreningarna beror pŒ verksamhet som Šr klassad som A- eller B-verksamhet enligt Fšrordningen om miljšfarlig verksamhet och hŠlsoskydd1 4 5 . Kommunen1 4 6 har tillsynen šver de fšrorenade omrŒden som inte faller under lŠnsstyrelsens tillsynsomrŒde samt šver de omrŒden som har delegerats av lŠnsstyrelsen till kommunen. MŒnga av kommunens miljšfrŒgor skšts av miljšfšrvaltningen, som Šr understŠlld kommunerna. TillstŒndgivningen sker separat frŒn tillsynen. TillstŒnd fšr fšroreningar pŒ A-listan beviljas av miljšdomstolen och pŒ B-listan av lŠnsstyrelsen.1 4 7 C-verksamheter Šr anmŠlningspliktiga till kommunen. Vilka verksamheter som betecknas med A, B respektive C rŠknas upp i bilagan till Fšrordningen om miljšfarlig verksamhet och hŠlsoskydd. Efterbehandling kan ofta i sig sjŠlv utgšra en verksamhet som Šr riskabel fšr miljšn. DŠrfšr Šr den som skall utfšra en efterbehandlingsŒtgŠrd i ett omrŒde, som Šr sŒ fšrorenat att det kan medfšra olŠgenhet fšr mŠnniskors hŠlsa eller miljšn, tvungen att anmŠla ŒtgŠrden till tillsynsmyndigheten. Det gŠller bara om ŒtgŠrden kan medfšra škad risk fšr olŠgenhet, och risken inte Šr ringa.1 4 8 Fšr att framtvinga utredning av fšroreningar kan lŠnsstyrelsen ge fšrelŠggande fšrenat med vite, eller utfšra utredningen pŒ den efterbehandlingsansvariges bekostnad enligt MB 10:11. Tillsynsmyndigheten skall i ett fšrelŠggande om efterbehandling ha faststŠllt mŒlen fšr ŒtgŠrden och hur de skall uppnŒs. Om den som Šr ansvarig inte uppfyller fšrelŠggandet, kan beslutet i stŠllet verkstŠllas genom utmŠtning enligt utsškningsbalken1 4 9 eller utfšras pŒ den ansvariges bekostnad.1 5 0 Tidigare kunde fšrelŠgganden šverklagas till koncessionsnŠmnden och dŠrefter till regeringen. Numera Šr instansordningen miljšdomstolen, miljššverdomstolen och Hšgsta Domstolen.1 5 1 FšrelŠgganden kan šverklagas till miljšdomstolen. I regressmŒl enligt MB 20:2, 7 p Šr 143 144 145 146 147 148 149 150 151

SFS 1998:900. TillsynsomrŒde B5 enligt SFS 1998:900. SFS 1998:899. TillsynsomrŒde B6 enligt SFS 1998:900. Fšrordning (1998:899) om miljšfarlig verksamhet och hŠlsoskydd 6 ¤. Fšrordning (1998:899) om miljšfarlig verksamhet och hŠlsoskydd 28 ¤. MB 26:17. MB 26:18. Witalis, FastighetsŠgarens guide i miljšbalken s 76 f.

47

miljšdomstolen fšrsta instans. Miljšdomstolen handlŠgger ocksŒ mŒl om ersŠttning enligt MB 32 kapitlet. I miljšmŒl gŠller ofta speciella regler om rŠttegŒngskostnader, eftersom det kan finnas fler sakŠgare normalt.1 5 2

152

Prop 1997/98:45 del 2 s 262.

48

DEL III 6 Hur kan ansvaret regleras? Ansvaret under MB 10 kapitlet Šr offentligrŠttsligt, vilket innebŠr att fšrpliktelserna inte kan fšrŠndras genom civilrŠttslig avtal. DŠremot kan parterna fšrdela efterbehandlingsansvaret inbšrdes. Den Šgare som vill reglera risken fšr ansvar kan vara en sŠljare som har kšpt en fastighet efter 31 december 1998, en kšpare eller en nyttjanderŠttsupplŒtare. Det finns tre tŠnkbara sŠtt att minska risken att ansvara fšr efterbehandling. Det sŠkraste skyddet fšr en kšpare Šr att lŒta gšra en fullgod undersškning av fastigheten. Ansvaret mellan kšpare och sŠljare respektive mellan nyttjanderŠttsupplŒtare och nyttjanderŠttsinnehavare kan ocksŒ regleras genom avtal. En tredje utvŠg Šr att en fšrsŠkring mot miljšskador tecknas.

6.1 Undersškning av fastigheten 6.1.1 Fel i fastighet Om en fastighet avviker frŒn vad parterna fŒr anses ha šverenskommit, fšreligger ett konkret fel enligt JB 4:19, 1 st. Ett exempel pŒ konkret fel Šr om nŒgot fšrhŒllande pŒ fastigheten avviker frŒn sŠljarens garantier. Fastigheten kan Šven ha ett abstrakt fel. Abstrakta fel Šr rŠttsliga fel, rŒdighetsfel och faktiska fel. Faktiskt fel fšreligger om fastigheten avviker frŒn vad kšparen hade fog att fšrvŠnta sig vid kšpet. 1 5 3 Ett konkret eller faktiskt fel kan ge kšparen rŠtt till felpŒfšljderna hŠvning eller prisavdrag1 5 4 och ersŠttning fšr skada1 5 5 . Kšparen har undersškningsplikt, vilket innebŠr att en omstŠndighet som kšparen borde ha upptŠckt vid kšpet inte utgšr ett konkret eller faktiskt fel. RŠttsliga fel Šr nŠr kšparen inte rŠttsligt kan fšrfoga šver fastigheten som kšparen hade anledning att fšrvŠnta sig.1 5 6 RŒdighetsfel Šr nŠr kšparens rŒdighet begrŠnsas av myndighetsbeslut.1 5 7 En fšrorening kan betraktas antingen som konkret eller faktiskt fel, beroende pŒ vad som har fšrekommit vid šverenskommelsen. Ett beslut enligt MB 10:12 kan innebŠra att fastigheten Šr behŠftad med ett rŒdighetsfel.

153 154 155 156 157

JB 4:19, 1 st. JB 4:19 tillsammans med JB 4:12. JB 4:19, 1 st, 2 p. JB 4:15, 4:16, 4:17, 4:21 och 4:24. JB 4:18.

49

6.1.2 Undersškningsplikten Enligt JB 4:19, 2 st har en kšpare av en fastighet endast rŠtt att gšra felpŒfšljder gŠllande om kšparen inte borde ha upptŠckt felet, det vill sŠga att det var ett dolt fel. En undersškning som Šr tillrŠckligt noggrann fšr att en kšpare inte borde ha upptŠckt eventuella fel, kallas jordabalksundersškning. Jordabalksundersškningen Šr civilrŠttslig, eftersom den pŒverkar det inbšrdes fšrhŒllandet mellan kšpare och sŠljare. Undersškningsplikten utgšr en fšrdelning av vilka fel som kšparen respektive sŠljaren skall ansvara fšr. Undersškningen Šr dispositiv och konsekvensen av att underlŒta att fšreta en jordabalksundersškning Šr att kšparen riskerar att fšrlora rŠtten att gšra pŒfšljder gŠllande mot sŠljaren. Det faktum att ansvarsfšrdelningen Šr dispositiv innebŠr att den ofta Šr modifierad av avtal mellan parterna. Om sŠljaren friskriver sig mot dolda fel, švertar kšparen hela ansvarsbšrdan fšr att det finns konkreta eller faktiska fel i fastigheten. SŠljaren kan genom garantier ta pŒ sig hela ansvaret fšr att ett visst fšrhŒllande fšreligger. Uttalanden frŒn sŠljaren och frŒgor frŒn kšparen kan bŒde ška och minska undersškningspliktens omfattning.1 5 8 Kšparen har ingen undersškningsplikt vid rŠttsliga eller rŒdighetsfel. Enligt JB 4:19, 2 st fŒr sŒledes kšparen inte Œberopa en avvikelse som konkret eller faktiskt fel, om han borde ha upptŠckt avvikelsen vid kšpet. Av MB 10:3 fšljer att en fastighetsŠgare kan bli efterbehandlingsansvarig om han borde ha upptŠckt fšroreningen vid kšpet. De likartade formuleringarna kan i vissa fall tŠcka in samma situationer, medan tillŠmpningsomrŒdet i andra fall kan skilja sig Œt. I de fall jordabalks- och miljšbalksundersškningen innebŠr samma sak, kan en fastighetsŠgare som har fŒtt bekosta efterbehandling inte vŠnda sig mot sŠljaren med en talan om fel i fastighet. Om kšparen borde ha upptŠckt fšroreningen enligt MB 10:3, borde han ocksŒ ha upptŠckt felet enligt JB 4:19. I de avseenden det rŠttstillŠmpande organet finner att miljšbalksundersškningen skall vara mer lŒngtgŒende Šn jordabalksundersškningen, kan en efterbehandlingsansvarig kšpare eventuellt kanalisera ansvaret vidare till sŠljaren pŒ grund av dolt fel i fastighet. Det Šr i de fall dŒ kšparen borde ha upptŠckt fšroreningen enligt miljšbalken, men inte enligt jordabalken. Exempel kan vara om kšparen har stŠllt en specifik frŒga till sŠljaren, som uppfyller jordabalkens krav pŒ undersškning, men inte miljšbalkens. Eftersom ansvaret enligt MB 10 kapitlet Šr offentligrŠttsligt, kan omfattningen av miljšbalksundersškningen i princip inte minskas av sŠljarens uttalanden.1 5 9 DŠremot bšr varningar frŒn sŠljaren pŒverka vad kšparen borde ha kŠnt till enligt MB 10:3. Enligt jordabalkens undersškningsplikt behšver en kšpare inte gšra

158 159

Hellner s 57. Se avsnitt 6.2.1.2.

50

ingrepp i byggnad eller mark, om han inte har fŒtt sŠrskild anledning att gšra det.1 6 0 Det skulle kunna pŒverka huruvida kšparen Šr skyldig att lŒta ta prover pŒ marken enligt MB 10 kapitlet. I de situationer det stŠlls lŠgre krav pŒ miljšbalksundersškningen Šn jordabalksundersškningen, kan det i stŠllet fšrekomma fall dŒ kšparen inte borde ha upptŠckt en fšrorening enligt miljšbalken, och dŠrfšr inte drabbas av efterbehandlingsansvar, men inte heller kan hŠvda fel i fastighet, eftersom felet inte varit dolt. Eftersom mŒlet med MB 10 kapitlet Šr att fastigheter skall undersškas och efterbehandlas innan fšrsŠljning Šr det troligt att det kommer att stŠllas hšga krav pŒ kšparens undersškning.1 6 1 DŠrfšr bšr miljšbalksundersškningen i de flesta fall bli lika lŒngtgŒende eller mer lŒngtgŒende Šn jordabalksundersškningen. Omfattningen av undersškningen fŒr avgšras beroende pŒ omstŠndigheterna i det enskilda fallet. Exempel pŒ sŒdana omstŠndigheter Šr faktorer som ger anledning att misstŠnka fšrekomst av fšroreningar.

6.1.3 Miljšbalksundersškningen Enligt MB 10:3 Šr den som fšrvŠrvat fastigheten efterbehandlingsansvarig om han kŠnde till eller borde ha upptŠckt fšroreningen. NŠr lagtexten arbetades fram menade regeringen att den undersškning som krŠvdes var densamma som i jordabalken. LagrŒdet avrŒdde frŒn en koppling mellan jordabalken och miljšbalken, pŒ grund av att jordabalksundersškningen Šr civilrŠttslig och dispositiv. LagrŒdet fšreslog dŠrfšr att "vid en sŒdan undersškning som avses i 4 kapitlet 19 ¤ andra stycket jordabalken" skulle utgŒ ur lagtexten.1 6 2 I propositionen skriver regeringen i stŠllet om "undersškningsplikten" utan att specificera nŠrmare.1 6 3 Att formuleringen Šndrades kan tolkas som att riksdagen fšljt lagrŒdets mening, och att det dŠrfšr inte Šr en jordabalksundersškning om avses. Den slutsatsen ger dock ingen ledning om hur miljšbalksundersškningen skall se ut och pŒ vilket sŠtt den skulle skilja sig frŒn jordabalksundersškningen. Min slutsats Šr att kraven pŒ undersškningen i miljšbalken liknar de som gŠller fšr undersškningen enligt jordabalken, men att de inte behšver vara desamma. Omfattningen av miljšbalksundersškningen fŒr avgšras frŒn fall till fall.

160 161 162 163

Grauers, Fastighetskšp s 197. Prop 1997/98:45 del 2 s 120. Prop 1997/98:45 del 2 s 475. Prop 1997/98:45 del 2 s 119.

51

Det finns Šnnu inga rŠttsfall som behandlar undersškningsplikten fšr fastighetsŠgare enligt miljšbalken. R• 1997 ref del I, som Šr det rŠttsfall som kopplade samman ansvaret fšr miljšfarlig verksamhet med jordabalksundersškningen, gŠllde fastighetsŠgare som kunde anses som verksamhetsutšvare. DŠr konstaterar koncessionsnŠmnden att kšparna borde "med vetskap om fastighetens tidigare anvŠndning och skick och med iakttagande av den undersškningsplikt som Œvilat dem enligt jordabalken rimligen ha upptŠckt oljan i urinbrunnen i samband med kšpet av fastigheten".1 6 4 DŠremot tog nŠmnden inte upp att plikten endast gŠller i fšrhŒllande till sŠljaren, och att det redan innebŠr en belastning, i fšrhŒllande till denne, att inte ha fullgjort den. KoncessionsnŠmndens avgšranden Šr inte prejudicerande. NŠr fallet genomgick rŠttspršvning stod koncessionsnŠmndens beslut fast, men RegeringsrŠtten anvŠnde inte undersškningsplikten som argument.1 6 5 I och med MB 10:3 har det blivit en offentligrŠttslig skyldighet att undersška en fastighet i samband med fšrvŠrvet. Det kan komma att pŒverka karaktŠren pŒ jordabalkens undersškningsplikt Innan miljšbalksfšrslaget hade bšrjat ta form var det inte vanligt att kšparen undersškte om till exempel mark och byggnader var fšrorenade vid fšrvŠrv inom ramen fšr jordabalksundersškningen. NŠr det blev klart att efterbehandlingsansvaret skulle likna det som finns pŒ mŒnga hŒll utomlands, bšrjade framfšr allt utlŠndska aktšrer bli angelŠgna om att undersškningen av fastigheten Šven skulle omfatta eventuella fšroreningar. Det kan vara bŒde kšpare och sŠljare, men Šven finansiŠrer som till exempel banker, som initierar undersškningen. Innan miljšbalken trŠdde i kraft var det oftast kšparen som lŠt fšreta undersškningarna, medan det numera vanligtvis Šr sŠljaren som Šr uppdragsgivare till miljškonsultbyrŒerna. Skiftet frŒn kšpare till sŠljare behšver inte ha samband med den nya regleringen. Det kan bero mer pŒ att sŠljarna anser att det škar vŠrdet pŒ fastigheten att behŒlla informationsšvertaget och tillhandahŒlla de undersškningar som behšvs. Fšrfarandet leder ocksŒ till att sannolikheten minskar att kšparen švervŠrderar risken. Vanligtvis Šr kostnaderna fšr att lŒta miljškonsultbyrŒer utfšra undersškningar fšr hšga fšr att de skall anlitas av privatpersoner. En undersškning kostar ofta mellan 20 000 och 100 000 kronor, men det har fšrekommit fall dŒ kostnaden har uppgŒtt till 2 miljoner. Undersškningen sker genom att miljškonsultbyrŒn fšrst tar reda pŒ platsens historik och sedan vid en besiktning anvŠnder informationen fšr att veta var och hur proverna bšr tas.1 6 6 MiljškonsultbyrŒernas tillvŠgagŒngssŠtt Šr i šverensstŠmmelse med det ansvar som Œligger en kšpare enligt miljšbalken. Den som kšper en fastighet dŠr det uppkommer 164 165 166

R• 1997 ref 12 del I s 76 R• 1996 ref 57. Intervju Eriksson, Golder grundteknik.

52

misstanke om att den Šr fšrorenad eller en fastighet som typiskt sett Šr fšrorenad, mŒste undersška hur det fšrhŒller sig. Vissa industrifastigheter kan typiskt sett vara fšrorenade. Kšparen bšr ta reda pŒ hur fastigheten tidigare har anvŠnts och ta prover pŒ de delar av mark, vattenomrŒde, byggnad eller anlŠggning dŠr det finns anledning att misstŠnka fšroreningar.1 6 7 NŠr det gŠller undersškningar av fastigheter fšre šverlŒtelser finns det tvŒ motsatta utvecklingstrender. • ena sidan gšr ofta parterna mer noggranna undersškningar nu Šn fšrr, Œ andra sidan Šr det vanligare med snabba šverlŒtelser. Man kan argumentera fšr att den som inte borde ha misstŠnkt att fastigheten var fšrorenad efter en "skrivbordsundersškning", inte heller behšver fšreta undersškningar pŒ plats. Enligt fšrabetena Šr ett vŠsentligt syfte med reglerna i MB 10 kapitlet att markundersškningar av nŠringsfastigheter skall utfšras i samband med fšrvŠrv.1 6 8 Analogt med att kšparens undersškningsplikt inte minskas av sŠljarens uppgifter, bšr kšparen vara skyldig att ha besškt fastigheten fšr att undersškningsplikten skall anses fullgjord. Det Šr mšjligt att miljšbalkens anknytning till jordabalken, kommer att ha Œterverkningar pŒ omfattningen av undersškningen enligt jordabalken. Eventuellt kommer jordabalksundersškningen att utvidgas i framtiden och omfatta Šven provtagning i syfte att upptŠcka fšroreningar. Fšr nŠrvarande Šr det oftast olika fšretag som utfšr undersškningen enligt jordabalken och miljšbalken.1 6 9 DŠrfšr finns det anledning att tro att sŒdana effekter kommer att upptrŠda fšrst efter rŠttsliga avgšranden i frŒgan. BŒde kšparen och sŠljaren har nytta av att lŒta utfšra en undersškning av fastigheten. Kšparen minskar risken att kšpa en fšrorenad fastighet, och fŒr, om en fšrorening senare pŒtrŠffas, ett bra bevismedel fšr att han inte borde ha upptŠckt den. SŠljaren Œ sin sida undviker risken att bli skyldig att efterbehandla fšroreningar som uppkommit efter šverlŒtelsen. Han kan i stŠllet ta ut kostnaden genom ett hšgre pris fšr fastigheten. Var annan industrifastighet som undersšks behšver efterbehandlas, och hos var tionde uppgŒr kostnaden till mŒngmiljonbelopp. Av andra typer av kommersiella fastigheter upptŠcks problem med fšroreningar hos var tionde, och stšrre problem hos en pŒ hundra.1 7 0 Det har funnits fšrslag pŒ att det, liksom i Danmark, skall upprŠttas ett register šver fšrorenade fastigheter. Fšrslaget har endast lett till regeln i MB 10:10 om registrering av miljšriskomrŒden. Om fšroreningar pŒtrŠffas fšreskriver MB 10:9 en straffsanktionerad upplysningsskyldighet till tillsynsmyndigheten fšr den som Šger eller brukar en 167 168 169 170

Darpš, SvJT s 889. Prop 1997/98:45 del 2 s 120. Intervju Eriksson, Golder grundteknik.. Intervju Eriksson, Golder grundteknik.

53

fastighet. MiljškonsultbyrŒer som undersšker fšrekomst av fšroreningar pŒ fastigheter fšr kšparen eller sŠljarens rŠkning, har ifrŒgasatt om de kommer att trŠffas av MB 10:9. En skyldighet att anmŠla de fšroreningar de trŠffar pŒ till tillsynsmyndigheten skulle kunna komma i konflikt med lojaliteten till uppdragsgivaren. Enligt min mening Šr det inte troligt att den som utfšr provtagningar kan anses som brukare, eftersom miljškonsultbyrŒns verksamhet inte Šr tillrŠckligt lŒngvarig fšr att provtagaren skall inkluderas i kretsen av nyttjare som nŠmns i fšrarbetena.1 7 1 En liknande frŒga Šr om provtagaren anses som verksamhetsutšvare. Jag anser att miljškonsultbyrŒn vanligtvis inte kan ses som verksamhetsutšvare enligt MB 10 kapitlet, Det skulle motverka balkens syften om miljškonsultbyrŒerna kunde drabbas av solidariskt ansvar med verksamhetsutšvarna. DŠremot gŠller de allmŠnna hŠnsynsreglerna, och provtagaren mŒste vidta skyddsŒtgŠrder och anvŠnda bŠsta mšjliga teknik vid sin verksamhet.1 7 2

6.2 Avtal Det gŒr inte att avtala bort efterbehandlingsansvaret mot det allmŠnna, eftersom det inte gŒr att pŒverka offentligrŠttsliga krav genom avtal. DŠremot kan parterna fšrdela efterbehandlingsansvaret inbšrdes. Om myndigheten sšker en av parterna kan denne, fšrutsatt att avtalet medger det, vŠnda sig mot avtalsparten med kravet. Nackdelen med avtal Šr att de inte skyddar vid motpartens insolvens. Eftersom ansvaret infšr staten kvarstŒr, ger en fullgod undersškning det sŠkraste skyddet.

6.2.1 Avtal mellan kšpare och sŠljare Det latenta miljšansvaret Šr en viktig riskfrŒga i šverlŒtelseavtal. SŠljaren har intresse av att lŠgga risken fšr efterbehandlingsansvar bakom sig, och kšparen vill inte kšpa pŒ sig efterbehandlingsansvar. Det Šr frŠmst aktuellt att avtala om regressrŠtt, friskrivningar samt undersškningsplikt i form av garantier. Jordabalken Šr till stora delar dispositiv, vilket innebŠr att reglerna gŠller om parterna inte avtalar annat. Att avtala har fšrdelen att det kan fšrenkla bevisningen om till exempel vad kšparen borde ha upptŠckt eller vad som Šr ett fel. En garanti frŒn sŠljaren innebŠr att kšparen inte behšver undersška vidare hur det fšrhŒller sig.1 7 3

171 172 173

Prop 1997/98:45 del 2 s 123. MB 2:3. Grauers, Fastighetskšp s 135.

54

Det Šr komplicerat att reda ut hur ansvaret enligt MB 10 kapitlet kan pŒverkas med avtal, eftersom det innehŒller ett offentligrŠttsligt ansvar och fšr att det inte finns nŒgon vŠgledande praxis. I MB 10 kapitlet finns bŒde dispositiva och indispositiva regler och dŠrfšr mŒste varje frŒgestŠllning utredas fšr sig. Enligt fšrarbetena skall kšparens undersškningsplikt som regel inte kunna ersŠttas med utredning som sŠljaren tillhandahŒller, men avtal om fastighetens tillstŒnd kan pŒverka skŠlighetsbedšmningen i MB 10:4.1 7 4

6.2.1.1 Friskrivningar SŠljaren kan friskriva sig mot pŒfšljder frŒn kšparen pŒ grund av fel i fastighet. En fšrorening Šr oftast att anse som fel i fastighet och en giltig friskrivning innebŠr dŠrfšr att kšparen inte kan utšva regressrŠtt enligt MB 10:7, 2 st mot sŠljaren. DŠremot hindrar inte friskrivningen att sŠljaren utšvar regressrŠtt mot kšparen, om sŠljaren har sškts av tillsynsmyndigheten. Friskrivningen innebŠr att efterbehandlingsansvaret kan fŒ en annan slutlig fšrdelning Šn den som anvisas i miljšbalken. Eftersom friskrivningar Šr vanliga vid fastighetsfšrvŠrv, Šr det betydelsefullt att kŠnna till deras effekt pŒ MB 10 kapitlet och švriga regler pŒ miljšskyddsomrŒdet. Effekten kommer att vara densamma som fšr friskrivningarnas verkan pŒ jordabalkens regler, och variera beroende pŒ friskrivningens utformning. Nedan ger jag tre exempel pŒ friskrivningar som Šr hŠmtade ur autentiska šverlŒtelseavtal.1 7 5 De olika styckena kan kombineras eller anvŠndas var fšr sig. " Fastigheten sŠljs i befintligt skick." "Kšparen har fšre undertecknandet av detta kšpekontrakt haft mšjlighet att noga undersška fastigheten och samtidigt med detta beretts tillfŠlle att ta reda pŒ de fel och brister som fastigheten kan ha. Kšparen har anledning av denna undersškning godkŠnt fastigheten och dess skick och avstŒr med bindande verkan frŒn alla ansprŒk mot sŠljaren pŒ grund av alla slags fel eller brister i fastigheten, Šven innefattande dolda fel." "Kšparen avstŒr med bindande verkan frŒn alla ansprŒk mot sŠljaren pŒ grund av ŒtgŠrder eller kostnader som kšparen kan fšrelŠggas eller ha med anledning av

174 175

Prop 1997/98:45 del 2 s 120. Avtalsklausuler, Lagerlšf & Leman.

55

fšroreningar pŒ fastigheten, eller andra fastigheter, eller i švrigt enligt bestŠmmelser i Miljšbalken och andra fšrordningar och fšreskrifter." Huvudregeln Šr att en tillrŠckligt precis friskrivning gŠller. En formulering att en fastighet har sŒlts i befintligt skick saknar rŠttsverkan enligt jordabalkens praxis.1 7 6 DŠrfšr kommer friskrivningen inte hindra att kšparen regressvis sšker sŠljaren enligt 10:6, 2 st eller 10:7, 2 st. Om sŠljaren har garanterat ett visst fšrhŒllande, gŠller en generell friskrivning inte det fšrhŒllandet.1 7 7 FrŒgan Šr om MB 10 kapitlets ansvarsregler kan ha effekt pŒ friskrivningens verkan. Om sŠljaren Šr den fšrorenande verksamhetsutšvaren kanske inte en kšpare i fšrvaringsfallet bšr stŒ hela efterbehandlingsansvaret, pŒ grund av en mer generell friskrivning. I NJA 1981 s 400 godtogs inte friskrivningen, trots att den i och fšr sig var tydlig, fšr att sŠljaren var den fackman som hade utfšrt konstruktionsfelet och kšparen var konsument. PŒ liknande sŠtt skulle en i och fšr sig tillrŠckligt precis friskrivning mellan fšrorenare och kšpare kunna ogiltigfšrklaras. En oskŠlig friskrivning kan ocksŒ jŠmkas med stšd av AvtL 36 ¤. Det faktum att miljšbalken Šr en delvis ny lagstiftning kan leda till att kraven pŒ friskrivningens tydlighet Šr skŠrpta jŠmfšrt med friskrivningar pŒ jordabalkens omrŒde. I exemplet ovan har det fšrsta stycket ensamt ingen betydelse fšr ansvarsfšrdelningen mellan kšpare och sŠljare. Det andra stycket Šr en generell friskrivning som kommer att kunna inskrŠnkas av garantier och eventuellt ocksŒ av andra faktorer som Šr graverande fšr sŠljaren. Det tredje stycket Šr exempel pŒ en friskrivning som Šr sŒ precis att sŠljaren inte bšr kunna sškas av kšparen. Enligt min mening Šr ett mellanting mellan andra och tredje stycket en bra avvŠgning av en formulering som Šr tillrŠckligt precis fšr att vara giltig, men som ŠndŒ inte Šr alltfšr avskrŠckande i kontraktet. Friskrivningen skulle kunna formuleras enligt fšljande: "Kšparen avstŒr frŒn ansprŒk mot sŠljaren med anledning av bestŠmmelser i miljšbalken och fšrordningar pŒ miljšskyddsomrŒdet." €ven en friskrivning som inte Šr giltig enligt jordabalkens praxis, skulle kunna pŒverka tillŠmpningen av MB 10 kapitlet. Det Šr tŠnkbart att friskrivningen skulle kunna innebŠra en fšrdel fšr sŠljaren vid bedšmningen av undersškningspliktens storlek samt vid skŠlighetsbedšmningen, eftersom han kan visa att han gjorde kšparen uppmŠrksam pŒ fastighetens brister. Effekten beror pŒ hur precis friskrivningen Šr. Friskrivningen skulle ocksŒ kunna innebŠra en nackdel fšr sŠljaren, eftersom en friskrivning som riktar sig mot fastighetens fšroreningsstatus skulle kunna indikera att sŠljaren visste att den

176 177

Grauers, Fastighetskšp s 211. Hellner s 60 f.

56

var fšrorenad. Samma argument kan anvŠndas pŒ kšparen pŒ motsatt vis. Kšparen borde bli misstŠnksam om sŠljaren vill fŒ igenom en preciserad friskrivning.

6.2.1.2 Garantier Genom garantier kan sŠljaren Œta sig ett stšrre ansvar Šn vad som fšljer av lagstiftningen. Det Šr osŠkert om garantier skyddar kšparen mot krav pŒ efterbehandlingsansvar frŒn myndigheterna. I fšrarbetena tar regeringen upp att lagrŒdet anser att kšparen borde kunna fšrlita sig pŒ sŠljarens garantier och utredningar, men nŠr den svarar pŒ lagrŒdets argument, behandlar regeringen bara frŒgan om sŠljarens utredningar.1 7 8 Det Šr dŠrfšr oklart om garantier skall behandlas som švriga utredningar, det vill sŠga att de inte fritar kšparen frŒn undersškningsplikten, men kan pŒverka skŠlighetsbedšmningen, eller om garantierna har utelŠmnats fšr att de skall behandlas pŒ nŒgot annat sŠtt. En garanti kan dŠremot, beroende pŒ hur den Šr utformad, innebŠra att kšparen regressvis kan krŠva sŠljaren pŒ eventuella kostnader fšr efterbehandling. Nedan ger jag tvŒ exempel pŒ garantiklausuler som Šr hŠmtade frŒn šverlŒtelseavtal.1 7 9 Den fšrsta Šr en lŒngtgŒende garanti, som motsvarar tredje stycket i exemplet med friskrivningar. Den andra Šr ett exempel pŒ att kšparen Œtar sig att ansvara fšr miljšbalksundersškningen genom en garanti. Att undersškningen godkŠnns av myndigheterna ger ett mycket gott skydd fšr kšparen. Garantier kombineras ibland med rŠtt till Œterkšp fšr sŠljaren. "SŠljaren garanterar att pŒ fastigheten inte bedrivs eller har bedrivits miljšfarlig verksamhet och att kšparen inte kommer att ŒlŠggas nŒgot ansvar eller drabbas av nŒgra kostnader enligt bestŠmmelser i miljšbalken." "SŠljaren skall bekosta och i samrŒd med kšparen utfšra en undersškning av eventuella fšroreningar och dessas omfattning. Undersškningen skall genomfšras senast inom X mŒnader frŒn tilltrŠdesdagen samt godkŠnnas av kšparen och behšrig myndighet. Om fšrorening konstateras skall sŠljaren svara fšr samtliga kostnader i anledning av efterbehandlingen."

178 179

Prop 1997/98:45 del 2 s 120. Avtalsklausuler, Lagerlšf & Leman.

57

6.2.1.3 Regress Grund fšr regress mellan kšpare och sŠljare kan vara avtal eller miljšbalkens bestŠmmelser. Som jag har beskrivit ovan, kan regress grundas avtalsvis pŒ friskrivningar och garantier. Parterna kan ocksŒ utforma en explicit rŠtt till regress i samband med efterbehandlingskostnader i šverlŒtelseavtalet. Miljšbalkens regressrŠtt grundas pŒ MB 10:6, 2 st eller 10:7, 2 st tillsammans med MB 20:2, 7.1 8 0 Fšrdelningen enligt MB 10:7, 2 st Šr dispositiv, och kommer att ske enligt avtal pŒ talan av nŒgon av de solidariskt ansvariga, fšrutsatt att avtalet Šr giltigt enligt allmŠnna regler. Stšd fšr att MB 10:7, 2 st Šr dispositivt Šr att stycket har utformats i enlighet med det dispositiva MB 32:8, 2 st.1 8 1

6:2:2 Avtal mellan fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare En fastighetsŠgare kan ocksŒ reglera ansvaret mellan sig och en verksamhetsutšvare. Verksamhetsutšvaren ansvarar normalt fšre fastighetsŠgaren, men fastighetsŠgaren kan fŒ ansvara subsidiŠrt om verksamhetsutšvaren inte kan sškas. FastighetsŠgaren kan avtalsvis gardera sig mot risken att bli ansvarig fšr efterbehandling av omrŒden verksamhetsutšvaren har fšrorenat. Vanligtvis Šr verksamhetsutšvaren fastighetsutšvarens hyresgŠst eller arrendator. Det kan vara viktigt att utforma nyttjanderŠttsavtalen sŒ att de Šr anpassade till miljšbalkens krav. Enligt Šldre praxis har nyttjanderŠttsavtalet haft betydelse fšr efterbehandlingsansvaret. I NJA 1930 s 604 fick fastighetsŠgaren ansvara fšr att han hade kunnat pŒverka sin hyresgŠst genom att framtvinga fšrŠndringar i nyttjanderŠttsavtalet. Det Šr osŠkert vilken betydelse rŠttsfallet har idag eftersom det Šr sŒ gammalt. FastighetsŠgaren bšr fšrsŠkra sig om att han har regressrŠtt mot verksamhetsutšvaren samt att regressrŠtten, om det Šr mšjligt, riktas mot en fysisk person. RegressrŠtten Šr av betydelse i de fall fastighetsutšvaren har varit tvungen att bekosta en efterbehandling, och verksamhetsutšvaren antingen har blivit solvent efter att tidigare inte kunnat betala, eller att verksamhetsutšvaren som juridisk person har upphšrt, men att den fysiska person som stŒr bakom verksamheten fortsŠtter sin verksamhet. NŠr bŒde fastighetsŠgaren och nyttjanderŠttsinnehavaren bedriver eller har bedrivit verksamhet kan det vara tveksamt vem av dem som skall betraktas som verksamhetsutšvare. Parterna kan i dylika fall reglera vem av dem som skall anses som verksamhetsutšvare. Det binder inte

180 181

Se avsnitt 4.3. Prop 1997/98:45 del 1 s 360.

58

myndigheternas bedšmning, men kan ha betydelse vid tolkningen av parternas fšrhŒllande i en process mellan dem. I R• 1997 ref 12 del II ansŒgs inte att fastighetsŠgarbolaget hade utšvat miljšfarlig verksamhet enligt miljšskyddslagen pŒ grund av att det hade upplŒtit fastigheten till ett annat bolag. Att det var nyttjanderŠttsinnehavaren som hade uppfšrt den miljšfarliga anlŠggningen var dock avgšrande i fallet. Om en Šgare skall upplŒta sin fastighet till en verksamhet som medfšr stor risk fšr fšrorening, till exempel hyra ut lokaler till en tandlŠkare eller arrendera mark till en bensinmack, kan Šgaren i syfte att minska risken fšr att fŒ stŒ fšr efterbehandlingskostnader, begŠra att verksamhetsutšvaren stŠller sŠkerhet. Enligt JB 12:28 fŒr hyresvŠrden i lokalhyresavtal krŠva sŠkerhet i form av pant eller borgen fšr hyresgŠstens fšrpliktelser enligt hyresavtalet. Det Šr inte tillŒtet att begŠra sŠkerhet under mer ofšrmŒnliga fšrhŒllanden.1 8 2 DŠrfšr bšr det ingŒ i hyresavtalet att verksamhetsutšvaren fšrbinder sig att inte fšrorena pŒ fastigheten. Motsvarande regel fšr arrendeavtal Šr JB 8:14. Det finns flera svŒrigheter fšrknippade med att krŠva sŠkerhet i samband med risk fšr fšroreningar. Det beror pŒ att kostnaderna fšr efterbehandling kan uppgŒ till mycket hšga belopp, samtidigt som risken fšr att sŠkerheten skall behšva tas i ansprŒk ofta Šr liten. Det leder till att det kan vara svŒrt att hitta verksamhetsutšvare som har ekonomiska mšjligheter att stŠlla sŠkerhet fšr miljšskador. NŠr det gŠller vissa sŠrskilt farliga branscher kan stŠllande av sŠkerhet vara ett lŠmpligt alternativ. Ett exempel Šr nŠr myndigheten vid tillstŒndsgivning krŠver att verksamhetsutšvaren stŠller sŠkerhet fšr eventuella efterbehandlingskostnader.1 8 3 En alternativ lšsning kan vara att fastighetsŠgaren begŠr att verksamhetsutšvaren skall teckna en privat miljšskadefšrsŠkring. Den vanliga fšretagsfšrsŠkringen tŠcker ofta inte kostnader fšr efterbehandling. Det kan bero pŒ att marken inte hšr till den fšrsŠkrade egendom som beskrivs i fšrsŠkringsbrevet. En miljšskadefšrsŠkring innebŠr att fšrsŠkringen tŠcker efterbehandlingskostnader som uppkommer till fšljd av krav frŒn myndigheter enligt gŠllande miljšlagar, eller frŒn skadelidande privatpersoner. BegrŠnsningen med fšrsŠkringslšsningen, Šr att fšrsŠkringen endast betalas ut inom fšrsŠkringsperioden, och fšrutsatt att verksamhetsutšvaren fšljt fšrsŠkringsvillkoren. FastighetsŠgarens efterbehandlingsansvar blir vanligtvis aktuellt dŒ verksamhetsutšvaren inte lŠngre kan sškas, och i de fallen Šr verksamhetsutšvaren inte lŠngre fšrsŠkrad. Ett annat problem Šr att det Šr svŒrt fšr fastighetsŠgaren att kontrollera att

182 183

Grauers, NyttjanderŠtt s 60. MB 16:3.

59

verksamhetsutšvaren uppfyller fšrsŠkringsvillkoren.1 8 4 Sannolikt kommer det i framtiden vara mšjligt att fšrsŠkra sig Šven mot risken fšr gamla miljšskador. DŒ kommer en privat miljšskadefšrsŠkring vara ett mer anvŠndbart alternativ. PŒ grund av miljšbalkens infšranderegler, kan en fastighetsŠgare som har kšpt fastigheten innan 1/1-1999, inte bli skyldig att efterbehandla efter en fšrorenande hyresgŠst grundat pŒ MB 10 kapitlet utom i fšrvaringsfall. Om inte fšroreningen Šr skadlig fšr mŠnniskors hŠlsa trŠffas Šgaren inte heller av hŠlsoskyddsreglerna. DŠremot kan en fšrorenad fastighet betinga ett lŠgre pris vid en fšrsŠljning, eftersom kšparen kommer att trŠffas av MB 10 kapitlet. Det kan ocksŒ vara svŒrare att finna nya hyresgŠster, fšrutsatt att de Šr medvetna om de nya reglerna. Sveriges FastighetsŠgarfšrbund hŒller pŒ att utveckla ett fšrslag till avtalsklausuler som kan anvŠndas i avtal mellan fastighetsŠgare och verksamhetsutšvare.1 8 5

6.3 FšrsŠkringar Det finns olika typer av fšrsŠkringar. Den obligatoriska saneringsfšrsŠkringen skyddar inte de ansvariga frŒn efterbehandlingskostnader. Fšr att fŒ ett sŒdant skydd mŒste en privat miljšskadefšrsŠkring tecknas.

6.3.1 SaneringsfšrsŠkring Det har tidigare funnits en obligatorisk miljšskadefšrsŠkring.1 8 6 Genom MB 33 kapitlet Šr den utvidgad med en saneringsfšrsŠkring. BŒda fšrsŠkringarna meddelas av fšrsŠkringsbolaget AIG Europe. MiljšskadefšrsŠkringen ersŠtter personskador och vissa andra skador som har uppstŒtt pŒ grund av fšroreningar, som den skadelidande inte kan fŒ ersatt av de ansvariga med stšd av MB 32 kapitlet. SaneringsfšrsŠkringen ersŠtter istŠllet staten fšr dess kostnader fšr undersškning och efterbehandling till den del kostnaderna inte har kunnat krŠvas av de ansvariga.1 8 7 SaneringsfšrsŠkringens mŒl Šr, liksom MB 10 kapitlets, att minska det allmŠnnas utgifter fšr efterbehandlingar.1 8 8

184

Exempel pŒ villkor kan vara att verksamhetsutšvaren inte avsiktligt har avvikit frŒn fšrfattning, fšrordning eller fšrelŠggande eller lŠmnat felaktiga uppgifter. Reliance fšrsŠkringsvillkor ERPLL 00:1. 185 Intervju Witalis, Sveriges fastighetsŠgarefšrbund. 186 ML 65 ¤. 187 MB 33:3 och FšrsŠkringsvillkor fšr saneringsfšrsŠkring, ¤ 2 och ¤ 3. 188 Prop 1997/98:45 del 1 s 568.

60

FšrsŠkringspremierna Šr obligatoriska, och betalas av verksamhetsutšvare som bedriver tillstŒnds- eller anmŠlningspliktig miljšfarlig verksamhet.1 8 9 SaneringsfšrsŠkringen Šr subsidiŠr vilket innebŠr att medel endast betalas ut i de fall ingen som Šr ansvarig enligt miljšbalken kan betala eller bšr betala enligt skŠlighetsbedšmningen. FšrsŠkringen Šr begrŠnsad till de fall dŒ orsaken till fšroreningen Šr miljšfarlig verksamhet, och denna har bedrivits i strid mot tillstŒnd eller lag.1 9 0 FšrsŠkringen skall dessutom inte betalas ut i de fall man inte vet vem som Šr ansvarig fšr fšroreningen. Om AIG Europe har betalat ut fšrsŠkringsersŠttning, har bolaget rŠtt att ta šver statens regressrŠtt mot dem som Šr ansvariga enligt miljšbalken.1 9 1 SaneringsfšrsŠkringen kan inte skydda en fastighetsŠgare frŒn kostnader i samband med efterbehandling. I de fall det Šr oskŠligt att fastighetsŠgaren stŒr ett sŒdant ansvar, fŒr omfattningen av ansvaret istŠllet begrŠnsas genom bedšmningen i MB 10:4.

7.3.2 Privata fšrsŠkringar Privata miljšskadefšrsŠkringar Šr frŠmst utformade med tanke pŒ verksamhetsutšvare och entreprenšrer. FšrsŠkringarna gŠller dels ersŠttningskrav frŒn privatpersoner och myndigheter, och dels utgifter fšr skada pŒ egen egendom. En privat miljšskadefšrsŠkring tŠcker vanligtvis utgifter fšr efterbehandling av fšroreningar som inte var kŠnda dŒ fšrsŠkringen tecknades, men det finns ibland ocksŒ mšjlighet att fšrsŠkra sig mot fšrdyringar av en planerad efterbehandling efter att skadan har blivit kŠnd. Fšr fastighetsŠgare och fšr exploatšrer som inte Šr entreprenšrer finns det inga standardiserade fšrsŠkringsavtal. FšrsŠkringsbolaget kan anvŠnda sig av de mallar som finns fšr verksamhetsutšvare, och utforma villkoren efter omstŠndigheterna i det enskilda fallet. Det gŒr att fšrsŠkra sig mot det mesta, men det kan vara dyrt. PŒ grund av det vitt skilda situationer en privat miljšskadefšrsŠkring kan tŠcka, varierar premierna mycket. Exempel pŒ minimipremie fšr en fšrsŠkring som gŠller i ett till fem Œr Šr 100 000 kr, vilket tŠcker ett fšrsŠkringsbelopp upp till 200 000 000 kr.1 9 2 Den hŠr typen av fšrsŠkringar kan frŠmst tecknas hos utlŠndska fšrsŠkringsbolag.1 9 3 I tvŒ fall kan en fšrsŠkring mot efterbehandlingsansvar vara aktuell Šven fšr en aktšr som inte bedriver en fšrorenande verksamhet. Det ena Šr en šverlŒtelsefšrsŠkring fšr

189 190 191 192 193

MB 33:3. Prop 1997/98:45 del 1 s 570. FšrsŠkringsvillkor fšr saneringsfšrsŠkring ¤ 10. Reliance broschyr s 8. Intervju Hššk, Reliance.

61

fastighetsŠgare och det andra Šr en fšrsŠkring fšr exploatšrer. Med šverlŒtelsefšrsŠkring menar jag en fšrsŠkring som gŒr ut pŒ att eliminera fšrsŠkringstagarens risk fšr att behšva stŒ fšr kostnader fšr efterbehandling av den kšpta fastigheten. Det kan vara problematiskt att teckna en šverlŒtelsefšrsŠkring mot miljšskador, eftersom svenska fšrsŠkringsbolag inte Šr vana vid att berŠkna miljšrisker. Ofta gŠller det som benŠmns som šverlŒtelsefšrsŠkring endast konstruktionsfel i byggnader.1 9 4 I den mŒn svenska fšrsŠkringsbolag skulle teckna fšrsŠkringar mot miljšskador, skulle de krŠva omfattande utredningar av fastighetens tillstŒnd, och kostnaden fšr fšrsŠkringen skulle bestŠmmas frŒn fall till fall.1 9 5 DŠremot finns det utlŠndska fšrsŠkringsbolag som tecknar šverlŒtelsefšrsŠkringar mot miljšskador. Till exempel utfŠrdar det brittiska bolaget Certa certifikat dŠr de utfŠster sig att fšrsŠkra fastigheten inom viss tid.1 9 6 Det andra fallet Šr om en exploatšr stšter pŒ en fšrorening. Det kanske visar sig att de kostnader som har berŠknats fšr exploateringen vida šverstigs nŠr efterbehandlingskostnader tillkommer. Exploatšren kan inte dra sig ur projektet eftersom han betraktas som verksamhetsutšvare, och dŠrtill som den verksamhetsutšvare som sšks fšrst eftersom han Šr den om fšr nŠrvarande bedriver verksamheten. Dessutom Šr skŠlighetsbedšmningen enligt tidigare praxis ofta hŒrd mot exploatšrer.1 9 7 Om en exploatšr vill teckna en miljšskadefšrsŠkring krŠver fšrsŠkringsbolagen noggranna undersškning av markfšrhŒllandena och premierna anpassas efter resultaten. Om man vet att efterbehandling kommer att krŠvas, tillhandahŒller fšrsŠkringsbolagen tvŒ olika lšsningar. Den ena Šr att exploatšren gšr en undersškning och faststŠller vad efterbehandlingen kan fšrvŠntas kosta. Det beloppet utgšr grŠnsen fšr en Ócost capÓ, det vill sŠga ett hšgkostnadsskydd. Exploatšren fŒr stŒ fšr kostnader upp till beloppsgrŠnsen, och fšrsŠkringsbolaget stŒr fšr šverstigande kostnader. Premie betalas per efterbehandling och plats och den kan variera mycket beroende pŒ fšrhŒllandena i det enskilda fallet. Som ett prisexempel kan det kosta mellan 100 000 och 200 000 kr att fšrsŠkra en fastighet, och dŒ uppgŒr fšrsŠkringsbeloppet till 10 000 000 kr. Det andra alternativet Šr inte en fšrsŠkring, utan exploatšren betalar in de pengar efterbehandlingen fšrvŠntas kosta till en fond. FšrsŠkringsbolaget betalar ut rŠnta pŒ pengarna, och betalar igen dem efter att fšrsŠkringstiden gŒr ut, i den mŒn de inte har tagits i ansprŒk fšr efterbehandlingen.1 9 8

194

Intervju Brink, Marsh. Intervju Reistad, Skandia. 196 Dagens industri 1/10-1999 s 27. 197 Darpš, SvJT s 881. 198 Intervju Moberg, Willis mŠklare. 195

62

OmrŒdet med privata saneringsfšrsŠkringar Šr inte sŠrskilt utvecklat Šnnu, men efterfrŒgan škar och det kommer fšrmodligen att skapas fler fšrsŠkringar som bŠttre svarar mot de krav som stŠlls enligt MB 10 kapitlet.

63

Avslutning Genom miljšbalkens tionde kapitel har efterbehandlingsansvaret grundat pŒ enbart Šgande utškats och klargjorts, men det Šr fortfarande mycket osŠkert vad ansvaret kommer att innebŠra i praktiken. Det finns Šnnu inget rŠttsfall som belyser tillŠmpningen av MB 10:3 och jag har inte heller funnit nŒgot fšrelŠggande som grundas pŒ paragrafen. Avsaknaden av praxis innebŠr troligen att myndigheterna i olika delar av landet kommer invŠnta varandras agerande. Kunskapen om reglerna i MB 10 kapitlet Šr Šnnu inte sŒ utbredd och myndigheterna vill ofta hellre finna en pragmatisk lšsning pŒ problemen Šn att sška dyra och lŒngdragna konflikter via domstolspršvning. Trots att tionde kapitlets efterbehandlingsansvar Šnnu inte har lett till nŒgra stšrre fšrŠndringar i praktiken, finns det anledning att skydda sig mot fšrelŠgganden. I framtiden kan antalet ingripanden frŒn myndigheterna ška pŒ grund av att reglerna i miljšbalken Šr klarare och har ett vidare tillŠmpningsomrŒde Šn de tidigare miljšskyddsreglerna. Det Šr dessutom troligt att ansvaret kommer att skŠrpas ytterligare genom en regel om ansvarsgenombrott. Det finns flera olika sŠtt att gardera sig som kan anvŠndas var fšr sig eller i kombination med varandra. Efterbehandlingsansvaret kan regleras genom šverlŒtelseavtalet, nyttjanderŠttsavtalet, markundersškningar eller fšrsŠkringar. Att undersška fastigheten tillrŠckligt noggrant ger det sŠkraste skyddet, eftersom Šgaren inte kan bli ansvarig enligt MB 10 kapitlet om han inte borde ha upptŠckt fšroreningen. Nackdelarna med en undersškning Šr att den kan bli dyr och att den kan vara svŒr att genomfšra vid snabba transaktioner. Parterna kan Šven reglera ansvaret avtalsvis genom friskrivningar, garantier eller rŠtt till regress. Avtal hindrar inte fšrelŠgganden frŒn myndigheter, men de leder till en fšrdelning av ett eventuellt ansvar enligt šverenskommelsen. BegrŠnsningen med avtalslšsningen Šr att šverenskommelsen blir verkningslšs vid motpartens insolvens och att den oftast endast gŠller inom ett visst tidsintervall. FastighetsŠgaren kan ocksŒ fšrsška undvika fšrelŠgganden genom att utforma ett eventuellt nyttjanderŠttsavtal sŒ att fšroreningar fšrhindras. Det kan ske genom att Šgaren uppstŠller villkor fšr hur verksamheten fŒr bedrivas. €garen kan ocksŒ begŠra sŠkerhet eller att verksamhetsutšvaren fšrsŠkrar sig mot miljšskador. Ett annat sŠtt att undvika efterbehandlingskostnader Šr att fastighetsŠgaren sjŠlv tecknar en fšrsŠkring. SŒdana fšrsŠkringar finns Šnnu inte i standardiserad form i Sverige, men de fšrekommer i utlŠndska fšrsŠkringsbolag. Nackdelen Šr att premierna ofta Šr mycket hšga. Att sška fastighetsŠgaren Šr det alternativ som erbjuds i sista hand i MB 10 kapitlet. Hur stort ansvar fastighetsŠgaren kommer att stŒ beror pŒ utfallet av den

64

skŠlighetsbedšmning som skall gšras. I švriga vŠstvŠrlden finns exempel pŒ efterbehandlingsansvar som Šr bŒde hŒrdare och lindrigare Šn ansvaret i Sverige. Det Šr mšjligt att vi i Sverige kommer att vŠlja samma sŠtt att utkrŠva ansvar pŒ som i Tyskland. DŠr grundas efterbehandlingen pŒ frivillighet och samarbete, men med lagstiftningen som ett latent hot om tvŒngsŒtgŠrder. Metoden har fšrdelen att den ger lŒga transaktionskostnader. Det kommer dock att ta lŒng tid innan praxis Šr sŒ utvecklad att ett stabilt rŠttslŠge har uppnŒtts.

65

K€LLF…RTECKNING

OFFENTLIGT TRYCK

Propositioner Prop 1969:28 Prop 1981/82:219 Prop 1985/86:83 Prop 1987/88:85 Prop 1997/98:45 del 1 Prop 1997/98:45 del 2

KommittŽbetŠnkanden SOU 1983:7. ErsŠttning fšr miljšskador. SOU 1983: 20. BŠttre miljšskydd II. SlutbetŠnkande av miljšskyddsutredningen.

…vrigt NJA II 1942 nr 1

LITTERATUR

Bšcker Bengtsson, Bertil. Speciell fastighetsrŠtt. Miljšbalken, sjunde upplagan. Iustus fšrlag 1999. Eriksson, Anders. RŠtten till skadestŒnd vid miljšskador. Norstedts Fšrlag 1986. BjŠllŒs, Ulf och Rahm, Thomas. Miljšskyddslagen. Handbok i miljšrŠtt, andra upplagan. Fritzes fšrlag 1996. Grauers, Folke. Fastighetskšp, 14 upplagan. Juristfšrlaget i Lund 1998. Grauers, Folke. NyttjanderŠtt, 10 upplagan. Hellner, Jan. Speciell avtalsrŠtt II. KontraktsrŠtt. 1 hŠftet. SŠrskilda avtal, tredje

66

upplagan. Juristfšrlaget 1996. Rodhe, Knut. Studier i bolags- och kreditrŠtt. Skrifter i urval 1944-1989. Norstedts fšrlag 1989. Rubensson, Stefan. Miljšbalken. Den nya miljšrŠtten, 1 upplagan. Norstedts Juridik 1998. Witalis, Karin. FastighetsŠgarens guide i Miljšbalken. Utgiven av Sveriges FastighetsŠgarefšrbund 1999.

Artiklar Darpš, Jan. Ansvaret fšr efterbehandling av fšrorenade omrŒden. MiljšrŠttslig tidskrift 1996 s 150-239. Darpš, Jan. Retroaktiv rŠttspršvning- RegeringsrŠttens dom i KlippanmŒlet. FšrvaltningsrŠttslig tidskrift 1997 s 283-316. Darpš, Jan. Om ansvaret fšr gamla miljšskador. Svensk Juristtidning 1998 s 875-895. Delin, Lars. Om ansvar fšr ŒterstŠllningsŒtgŠrder enligt miljšskyddslagen. FšrvaltningsrŠttslig tidskift1989 s 1-17. Egnelšv, Gunilla. Ny fšrsŠkring ger skydd mot miljšbomb. Dagens industri, fredag 1 oktober 1999 s 27. Norman, Johan. Lagkrav om ansvar fšr efterbehandling olagligt? Handelskammartidningen 2/99 s 28. Platteu et al. Controlling the beast. Managing contaminated land. European counsel. Practical law and management for lawyers in Europe, volume IV 1999 s 31-49. Wahlgren, Gšran. Svarsartikel. MiljšrŠttslig tidskrift s 245-247. Witalis, Karin. Lik i garderoben. LantmŠteritidskiften 1998 s 20-23.

Rapporter SNV rapport 4454 . Handlingsprogram fšr efterbehandling. Stockholm 1995. SNV rapport 4856. Teknik fšr efterbehandling av fšrorenad jord i Norden. Stockholm 1998. SNV rapport 4354. Vem har ansvaret? RŠttslŠget idag och fšrslag infšr framtiden. Stockholm 1994.

67

INTERVJUER Brink, Lena. Marsh FšrsŠkringsmŠklare AB. 99 12 09, tel 08/412 42 86. Darpš, Jan. Uppsala universitet. 991210 och 991221, tel 018/471 00 00. Engelsson, Rolf. Miljšfšrvaltningen i Landskrona. 99 12 15, tel 0418/47 05 96. Eriksson, •ke. Golder grundteknik. 99 12 07, tel 08/562 00 355. Gullbring, Per. NaturvŒrdsverket. 99 12 09, tel 08/698 12 26. Hansson, Hšgny. Miljšfšrvaltningen i Landskrona. 99 12 10, tel 0418/47 06 02. Hššk, Inga-Britt. Reliance National fšrsŠkringsbolag. 99 10 14 , tel 08/545 15 775 Karlsson, Bjarne. Miljšdomstolen vid Stockholms TingsrŠtt. 99 12 01, tel 08/657 53 39. Lauritz, Lotta. LŠnsstyrelsen i Stockholms lŠn. 99 10 19, tel 08/785 50 20. Lindberg, Johan. Lagerlšf & Leman advokatbyrŒ. Tel 08/665 66 00. Lindman Martin. Stockholms kommun. 00 03 15, tel 08/508 28 972. Moberg, Dag. Willis mŠklare. 99 10 14, tel 08/463 89 00. Reistad, Terje. Skandia. 99 10 14. 08/788 31 57. Witalis, Karin. Sveriges FastighetsŠgarefšrbund. 99 10 14, tel 08/613 57 35.

68

…VRIGT MATERIAL AIG Europe, Marsh FšrsŠkringsmŠklare AB. FšrsŠkringsvillkor fšr obligatorisk saneringsfšrsŠkring och miljšskadefšrsŠkring. Avtalsklausuler gŠllande friskrivningar och garantier frŒn Lagerlšf & Leman advokatbyrŒ. Reliance National, fšrsŠkringsvillkor ERPLL 00:1. MiljšskadefšrsŠkring: skadestŒndsansvar och efterbehandlingsskyldighet. Reliance National, informationsbroschyr. MiljšskadefšrsŠkring: rŒd att betala fšr miljšn.

69