Livskraftig utveckling i både landsbygd och storstad! – Sverigedemokratisk Ungdoms politik för regional utveckling och infrastruktur
Sverige är ett vidsträckt land. Ett land bestående av fjällvärld, slätter, skog och kust. Ett land av gles- och landsbygd, små samhällen och storstäder. Det ger oss utmaningar och ställer krav. Hela Sverige måste leva och utvecklas för att kunna bidra till vår gemensamma välfärd och tillväxt. Idag ser det inte ut så; urbaniseringen fortsätter och polariseringen mellan stad och landsbygd ökar, vilket leder till missmod. SDU värnar en levande landsbygd och storstadsregioner i tillväxt. Vi värnar en modern och stabil infrastruktur och moderna kommunikationer i hela Sverige.
Som ett nationalistiskt och socialkonservativt förbund ser SDU det som fullständigt självklart att hela Sverige ska leva och utvecklas. Vi har ärvt ett vidsträckt land med olika regionala förutsättningar och möjligheter och det är vårt ansvar att lämna ett levande land efter oss, såväl i Övertorneå som på Östermalm. Idag är det inte någon självklarhet att så kommer att ske.
Sverige hyser såväl landsbygd som storstäder och ofta talar vi om dessa som separata enheter och glömmer att Sveriges totala välfärd och tillväxt är beroende av att stad och land samverkar för ett hållbart samhälle. Dagens lands- och glesbygdspolitik i Sverige är under all kritik. Tomma ord och program för levande bygder ekar högt, samtidigt som urbaniseringen och avfolkningen från landsbygden fortsätter. Över 80 procent av Sveriges befolkning lever idag i tätorter och städer. Det står var och en fritt att välja, men för de som har valt landsbygden väntar sämre service och försämrade förutsättningar för företagsetableringar.
SDU anser att det är dags att vi inte längre bara talar om hållbara städer, utan också om hållbara bygder, och aktivt arbetar för att skapa livskraftiga regioner och en mer likvärdig standard för hela Sverige. Det är också dags att sluta se lands- och glesbygden som rena råvaruzoner till storstadsregionerna och att istället för att ensidigt fokusera på att bistå landsbygden med stöd och program, vilka i och för sig är viktiga, verkligen se Sveriges potential och skapa incitament för utveckling och tillväxt utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. Sveriges tillväxt är summan av den tillväxt som skapas i hela landet och ju fler regioner som har en stark och växande ekonomi, desto bättre för Sverige som land och våra svagare regioner.
Drygt en miljard resor görs varje år i den regionala och lokala kollektivtrafiken. Stabila och punktliga kommunikationer är nyckeln till ett sammanhållet Sverige och en förutsättning för att kunna leva och verka såväl i som utanför storstadsregionerna. Tyvärr fungerar inte detta idag. En misslyckad avreglering av järnvägssektorn och bristande helhetssyn över länsgränserna lämnar mycket i övrigt att önska och omfattande åtgärder krävs för att komma till bukt med problemen. SDU menar att grundläggande infrastruktur är ett statligt ansvar och föreslår ett stopp av avregleringen och en successiv återreglering av järnvägssektorn, samt ett ökat regionalt ansvar för kollektivtrafiken.
Avregleringen av järnvägen har skett successivt och 2001 bolagiserades affärsverket Statens Järnvägars sex divisioner och den samlade verksamheten upphörde. Vissa delar behölls i statens ägo, medan andra delar såldes ut. Resultatet blev en splittrad järnvägssektor, utan samlat helhetsansvar. SDU anser nu att det är dags att utvärdera och åtgärda. Det är dags för staten att under ett samlat paraply ta ansvar för persontrafik, spårunderhåll och stationer. Ett nationellt sammanhängande järnvägsnät är en del av den grundläggande infrastrukturen och måste ses som ett nationellt, statligt ansvar. Därutöver måste bolagsordningen ändras så att det skrivs in att SJ har ett grundläggande samhällsansvar och att vikten av samhällsservicen, som överordnat krav framför höga vinster, betonas. Vi är övertygade om att studenter, affärsresenärer och människor i allmänhet anser det vara viktigare att tågen kommer och går i tid än att de går med vinst.
Välfungerande kommunikationer handlar inte bara om fysisk transport och pendlingsmöjligheter, utan även om IT-kommunikation. Moderna IT-kommunikationer och en utbyggd bredbandsinfrastruktur är förutsättningar för att fullt ut kunna vara en del av vårt samhälle, inte minst i lands- och glesbygd. Den nationella bredbandsstrategin är ett steg i rätt riktning, men SDU anser att bredbandsutbyggnaden måste intensifieras och målsättningarna höjas. Idag, och i ännu högre grad framöver, krävs ett snabbt bredband för att få tillgång till såväl samhällsservice som många andra servicetjänster. Det gäller den som bor på landsbygden i högre grad än den som bor i storstaden, men trots det ser utbudet omvänt ut. Den digitala tekniken gör att det är möjligt att, oavsett avstånd, i glesbygd få möjlighet till god service och kontakt med myndigheter och sjukvård. Dessutom är snabb uppkoppling en förutsättning för att befintliga företag ska kunna stanna och utvecklas, men också för att nya ska kunna etableras.
Så gott som alla företag anser att tillgången till bredband är viktig eller mycket viktig för att kunna bedriva verksamhet och företag är i sin tur en förutsättning för att både stad och land ska leva. Samtidigt har närmare en tredjedel av de små och medelstora företagen på landsbygden i främst norra Sverige endast uppringt modem, medan motsvarande siffra i övriga landet är cirka 2 procent. SDU anser att standarden måste jämnas ut över landet och kräver modern bredbandsinfrastruktur även i Norrlands inland.
SDU räknar även tillgång till skola och livsmedelsaffär som grundläggande service. Det är ofta närheten till dessa som avgör en bygds framtid. Kapas denna tillgång innebär det ofta att närsamhället försvagas eller helt förstörs. Småskalighet, närhet, livskvalitet och delaktighet är värdefulla begrepp idag och lär så vara även framöver. SDU verkar därför för att bevara och utveckla de små bygdeskolorna. Vi menar att små skolor med små klasser har positiv effekt på såväl trivsel som kunskap och att de har ett värde och en stark betydelse för samhället.
En relativt stor del av Sveriges befolkning har svårt att få tillgång till grundläggande offentlig service, trots att även de betalar den skatt som ska bekosta detta. Långa avstånd och dåligt utbyggd ITinfrastruktur kan vara hinder, men en fungerande basservice är en rättighetsfråga för individen, en överlevnadsfråga för bygden och ett incitament som kan avgöra hur villigt ett företag är att satsa på
att etablera sig på orten. För att komma tillrätta med det här har det framförts förslag på att inrätta så kallade servicepunkter i glesbygden. Det är ett förslag som SDU stödjer och som vi tror kan ha en positiv effekt på lands- och glesbygdens utveckling. Grundidén är att det på servicepunkten ska finnas tillgång till telefon och dator, samt personal som har till uppgift att lotsa rätt bland myndighetskontakter och blanketter. Förutom grundläggande offentlig basservice kan förstås mycket annan service samlas och utöver att underlätta vardagspusslet för glesbygdsbor kan en servicepunkt innebära exempelvis att en existerande affär får ytterligare ett ekonomiskt ben att stå på. Går förslaget igenom kan det ha stor betydelse för mindre lanthandlar i stora delar av Sveriges avlånga land.
Att det finns tillgång till grundläggande service i hela landet är ytterst viktigt för att hela Sverige ska kunna leva. På samma sätt är det en självklarhet och helt nödvändigt för demokratin att alla kan påverka politiken i lika hög utsträckning oavsett var man bor. Det ska inte vara så att politiken enbart är tillgänglig för befolkningen i storstadsregionerna. För att garantera att alla väljares önskemål efterlevs anser SDU att alla mandat i folkvalda församlingar ska tillfalla de valda partierna i stället för de valda kandidaterna, förutom i de fall kandidaten blivit personvald. På så sätt förhindras att en person besitter ett mandat som egentligen tillhör ett parti som personen inte företräder.
SDU vill att alla människor i landet ska få mer att säga till om politiskt. Därför anser vi att alla ändringar i grundlagen måste godkännas av svenska folket genom en folkomröstning. Som det ser ut nu kan grundlagsändringar smygas igenom, exempelvis genom att riksdagen först röstar ja till ändringen under våren ett valår, och sedan för andra gången direkt efter valet. Grundlagen tillhör alla landets människor, och därför anser SDU att dessa även ska få yttra sig varje gång den ändras.
En viktig service för boende på landsbygden har länge varit postens lantbrevbäring. Sedan ett antal år tillbaka har serviceutbudet som lantbrevbärare kan erbjuda reducerats kraftigt och i princip blivit obefintligt. SDU anser det vara en tråkig samhällsutveckling och vi vill därför att möjligheterna ses över för att ge posten tydligare ägardirektiv. Lantbrevbärarna har länge varit uppskattade mobila serviceenheter och underlättat för såväl privatpersoner som mindre företag och det är dags att man ser och tar tillvara deras fulla potential.
Samtidigt som lands- och glesbygden i Sverige måste ges förutsättningar att utvecklas, är det förstås viktigt att skapa hållbara städer, inte minst storstäder. Sveriges storstäder står inför flera utmaningar, där behovet av bostäder, bättre och smidigare infrastruktur och kommunikationer, och hållbara energisystem bara är några exempel. SDU har förslag och lösningar i flera av dessa frågor i våra olika program. När det gäller stadsplaneringen ser vi ett stort behov av att värna de grönområden som finns, men också av att skapa nya gröna områden som andningshål i våra större städer. Det är dock inte bara grön- och naturområden som är av stor vikt för människors välbefinnande, utan också luftkvaliteten i våra storstäder. Vi anser att Sverige måste sträva efter så stor del förnyelsebar och miljövänlig energi som bara är möjligt, såväl vid uppvärmning av fastigheter som i kollektivtrafiken i innerstäderna.
SDU anser att vi måste verka för att fasa ut så mycket av de fossila bränslena som går för att ersätta dem med förnyelsebar energi, men till skillnad från en del andra organisationer tror vi inte på att bestraffa och skuldbelägga landsbygdsbefolkningen. Vi ser att bilen är en absolut nödvändighet för många som bor och verkar på landsbygden och vi tror inte på idén om att försvåra vardagen och ekonomin för människor genom höjda bensinskatter eller avveckling av bensinstationer. Vi tror inte heller på att det måste finnas en motsättning mellan å ena sidan klimatsmarta satsningar inom miljöoch energiområdet samt moderna kommunikationer och å andra sidan drägliga villkor för bilister.
SDU menar att vi bör underlätta för en levande landsbygd istället för att underblåsa ett fortsatt utarmande. Vi menar att tillgången till drivmedel i hela landet, till rimliga priser, är en förutsättning för en levande landsbygd. Därför föreslår vi en symbolisk sänkning av bensinskatten och därefter en frysning av densamma. Vidare vill vi se ett permanentande av dispenserna från den så kallade pumplagen. Att ensidigt tvinga alla drivmedelsstationer att erbjuda ett förnyelsebart bränsle är inte verklighetsanpassat. Många bensinstationer i glesbygd har inte det ekonomiska underlag som krävs för det, men erbjuder likväl en viktig samhällsservice.
Stora delar av glesbygden och framförallt det norrländska inlandet, står för en betydande del av den svenska energi- och skogsbruksnäringen. Det är viktiga näringar, avgörande för både välstånd och export, men det finns en risk i att glesbygden alltför ensidigt ses som en råvaruzon, vilken enbart levererar skog och energi till landets tätbefolkade områden. SDU ser problem i att landets glesbygd avfolkas, kommuner får sämre skatteunderlag och servicen skärs ned. De regioner som bidrar med så viktig produktion måste få mer tillbaka på hemmaplan. Av den anledningen vill vi att man ser över ägardirektiven till Vattenfall och utreder om inte större del av vinsten kan gå tillbaka till glesbygdskommunerna, exempelvis i form av regionala utvecklingsstöd genom Tillväxtverket. För att inte Vattenfall ska drabbas av försämrad konkurrenskraft måste även påtryckningar mot övriga energibolag göras, så att dessa stimuleras att återinvestera mer av kapitalet i produktionsområdena.
En annan näring som har stor betydelse för regional utveckling, sysselsättning och export är turismindustrin. Turismen är en av Sveriges absolut viktigaste näringar och dessutom en näring som ökar stadigt. Under 2010 ökade näringens omsättning till 255 miljarder och exportvärdet har ökat med 115 procent sedan 2000. Idag är turismnäringens exportvärde högre än både järn- och stålindustrin och personbilstillverkningen. Vidare sysselsätts över 160 000 människor tack vare turismen.
SDU ser all anledning att aktivt satsa på turismen i Sverige, inte minst med anledning av att det globala resandet troligtvis kommer att fortsätta öka de kommande åren. Det talas mycket om stålindustri och personbilstillverkning, men turismen verkar ha hamnat i skymundan trots sitt stora värde och sin utvecklingspotential. SDU menar att det är dags att se turismens potential som en del av regional utveckling. Vi instämmer i Tillväxtverkets analys av att Sverige har både natur och kultur som i förädlad form är vad många resenärer efterfrågar. Många av dessa resurser finns på landsbygden
och turismen är idag en viktig kombinationsnäring för många näringsidkare på landsbygden, såsom lantbrukare, renskötande samer och fiskare. Den primära verksamheten kombineras med småskalig livsmedelsförädling, natur- och friluftsupplevelser och ger såväl producenten som konsumenten tillfredsställelse. Samtidigt kan denna verksamhet vara vad som blåser liv i en bygd.
SDU vill därför föra upp frågan om turismnäringen på den politiska dagordningen. Vi anser att det är på tiden att väcka debatt och diskussion om turismens stora potential och betydelse i Sverige och underlätta turismens utveckling genom att öka, använda och tillgängliggöra de stöd och strategier som finns för att främja besöksnäringen. Inte minst är kulturarvsturismen något att utveckla och turismen som en kombinationsnäring, ett tredje ben att stå på, något att främja.
Sverigedemokratisk Ungdom ser som en av sina främsta uppgifter inom regional utveckling och infrastruktur att på allvar låta hela Sverige leva och utvecklas och knyta ihop stad och landsbygd genom moderna kommunikationer och effektiv infrastruktur. Det är dags att sluta se landsbygd och storstäder som isolerade enheter och istället förstå att Sverige är ett vidsträckt land beroende av att såväl glesbygd som tätort samverkar och bidrar till vårt gemensamma välstånd. Hela Sverige ska leva.
