LINUM USITATISSIMUM L. Linaceae Semen lini (Lin) Eng.: Flax. Lin-seed.
Drogen utgörs av de torkade fröna. Denna har slemmigt, oljeartad smak och innehåller stora mängder slemäme och onedbrytbara polysackarider (fibrer, fröskal). Frökärnan innehåller mycket olja (bestående av α-linolensyra och Ω-3-fettsyror) och små mängder av blåsyraglykosiden linamarin. Frön är en värdefull källa till polyfenoler, närmare bestämt lignaner (0,3% t.ex pinoresinol, syringaresinol, secoisolariciresinol) samt till de hormonliknande betasitosterol och campesterol. Identifikation: Askprov <6%. FARMAKOLOGI: Allmänt: Slemämnena och de onedbrytbara polysackariderna verkar milt laxerande och retningslindrande på tarmslemhinnorna. Utvärtes verkar drogen uppmjukande och lenande, och nyare studier visar på en smärtstillande effekt vid karpaltunnelsyndrom. I en randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad studie med ett hundra patienter med mild till måttlig karpaltunnelsyndrom där ena gruppen fick lokalbehandling med linfröolja och en motsvarande placebobehandling under 4 veckor (Hashempur MH et al.) Förändringar i BCTQ (Boston Carpal Tunnel Questionnaire) symtom, funktion och elektrofysiologiska måttmetoder, jämfört mellan grupperna innan och efter studien: Grupp
Före (Medel ± Efter (Medel ± p -värde Medelskillnad p -värde standardfel) standardfel) BCTQ Linfröolja 2,74 ± 0,75 1,90 ± 0,54 <0.0001 0,83 ± 0,59 (KI 95% 0,69–0,99) SYMT Placebo 2,75 ± 0,62 2,59 ± 0,75 <0.0001 0,16 ± 0,48(KI95% 0,05–0,28) <0.001 BCTQ Linfröolja 2,61 ± 0,71 2,17 ± 0,71 <0.0001 0,44 ± 0,5 (KI 95% 0,32–0,56) FUNKT Placebo 2,41 ± 0,74 2,59 ± 0,80 0.024 - 0,18 ± 0,5 (KI 95% -0,31- -0,07) <0.001 Median Linfröolja 35,54 ± 3,81 37,92 ± 6,23 0.007 2,38 ± 6,78 (KI 95% 0,72–4,04) NLV Placebo 36,27 ± 4,29 36,22 ± 6,07 0.57 0,04 ± 6,21 (KI 95% -1,52–1,43) 0.034 Median Linfröolja 4,20 ± 0,34 4,06 ± 0,33 <0.0001 0,14 ± 0,29 (KI 95% 0,07–0,21) MDL Placebo 4,16 ± 0,20 4,10 ± 0,35 <0.0001 0,06 ± 0,32 (KI 95% -0,02–0,14) 0.140 Median Linfröolja 2,52 ± 0,14 2,43 ± 0,23 0.004 0,09 ± 0,21 (KI 95% 0,03–0,15) SL Placebo 2,53 ± 0,17 2,54 ± 0,32 0.145 −0,008 ± 0,28(KI 95% -0,08–0,06) 0.044 Median Linfröolja 3,95 ± 0,43 3,82 ± 0,34 0.032 0,12 ± 0,45 (KI 95% 0,01–0,24) SDL Placebo 3,99 ± 0,26 3,97 ± 0,36 0.053 0,02 ± 0,36 (KI 95% -0,07–0,11) 0.144 SYMT: symtomens allvarlighetsgrad, FUNKT: funktionell status, NLV: nervledningsvelocitet, MDL: motorisk distal latens, SL: sammansatt latens, SDL: sensoisk distal latens.
Drogen sänker såväl triglycerid- som LDL-kolesterolnivåer. Vissa studier visar på en förebyggande effekt mot prostata-, kolon- och bröstcancer. Linfrö är en av de rikaste vegetabiliska källorna till ω-3 fettsyran α-linolensyra (ALA, 18:3 ω-3), ALA kan omvandlas till lång-kedjiga ω-3 (PUFA). Nuvarande dietrekommendationer för vuxna anger ett dagligt intag av 2.22 g ALA. ALA har högre biotillgänglighet given som olja. Ungefär 4 g ALA har samma biologiska effekt som 0,3 g PUFA.
Cox' proportionella HR för total mortalitet i olika kvintiler (Q) av kumulativt totalpolyfenolintag (Tresserra-Rimbau et al.) Kvintiler av kumulativt polyfenolintag, mg/d
Q1 (535)
Q2 (700)
Q3 (800)
Q4 (917)
Q5 (1170)
P värde för trend
Antal dödsfall 88 62 52 63 62 Antal person-år 5,505 6,599 6,767 6,559 5,638 Ålder- och könomräknat HR (95% KI)* 1,00 0,65 (0,44–0,95) 0,55 (0,37–0,82) 0,73 (0,50–1,06) 0,66 (0,44–0,98) 0.12 Multivariabelomräknat HR (95% KI)† 1,00 0,68 (0,46–1,01) 0,60 (0,39–0,90) 0,75 (0,51–1,12) 0,60 (0,39–0,91) 0.07 Sammantaget omräknat HR (95% KI)‡ 1,00 0,71 (0,48–1,05) 0,62 (0,41–0,95) 0,79 (0,53–1,17) 0,63 (0,41–0,97) *Analyser stratifierades efter kön, värvningscenter och interventionsgrupp. †Multivariabel HR har sammantaget omräknats för ålder (<60, 60 till 64,9, 65 till 69,9, 70 till 74,9, >/=75 år), rökning (aldrig, tidigare och fortfarande rökare: cigaretter (<5, 5 till 19, >20 per dag) eller cigarrer och piprökning (<3, 3 till 6, >6 per dag)), BMI (<25, 25 till 29,9, eller >/=30 kg/m2), från studiebörjan diabetes, alkoholförtäring (0, 0,1 till 14,9, 15 till 29,9, >/=30 g/dag), totalt energiintag (kontinuerlig variabel), fysisk aktivitet (kontinuerlig variabel), familjär historia av kardiovaskulära sjukdomar eller cancer, ASAanvändning, användning av antihypertensiva och kardiovaskulär medicinering, orala hypoglykemika, insulin, och annan medicinering. ‡Denna modell har blivit sammantaget omräknat för intag av protein, mättade fettsyror, fleromättade fettsyror, enkelomättade fettsyror och kolesterol (samtliga som kontinuerliga variabler).
Polyfenoler kan minska risken för kardiovaskulära sjukdomar (se tabellen ovan) och andra kroniska sjukdomar pga deras antioxidanteffekter och antiinflammatoriska egenskaper, deras positiva effekter på blodtryck, lipider och insulinresistens. Med data från PREDIMED-(Prevención con Dieta Mediterránea) studien, omfattande 7 447 deltagare i en randomiserad, kontrollerad, parallell- och multicentergrupp som varade i fem år iakttogs intaget av polyfenoler totalt, typer av polyfenoler och risken för kardiovaskulära incidenter. Efter en i snitt 4,8 års uppföljning observerades 327 dödsfall. Man iakttog vidare en 37% relativt reducerad generell mortalitet jämfört med högsta respektive lägsta kvintil av totalt polyfenolintag (HR = 0,63; 95% KI 0,41– 0,97; P-värde för trend = 0.12). Särskilt stilbener och lignaner har en stark skyddseffekt. Linfrön och sesamfrön har de högsta halterna av lignaner bland födoämnen. En mycket analyserad stilben är resveratrol som bl.a finns i stor mängd i röda druvor. Relativ risk (95% konfidensintervall) för CHD hos 76 763 kvinnor mellan 1984-2002, kvintiler av linolensyraintag Median (% Energi)
1 (0,37)
2 (0,45)
Kvintiler av linolensyra 3 (0,52) 4 (0,60)
5 (0,74)
P för trend
Plötslig hjärtdöd Antal fall 54 44 40 32 36 Person-år 265 219 264 770 264 962 264 647 264 520 Incidenskvot* 20 17 15 12 14 Ålderskorrigerad 1,0 0,89 (0,60–1,33) 0,82 (0,54–1,25) 0,67 (0,43–1,04) 0,70 (0,45–1,07) 0.06 Multivariabel I** 1,0 0,85 (0,57–1,27) 0,76 (0,50–1,16) 0,63 (0,40–0,98) 0,63 (0,41–0,98) 0.02 Multivariabel II*** 1,0 0,86 (0,57–1,29) 0,76 (0,50–1,16) 0,62 (0,39–0,98) 0,60 (0,37–0,96) 0.02 Andra dödliga fall av kranskärlsjukdom Antal fall 146 144 116 112 123 Person-år 262 158 261 640 261 741 261 735 261 359 Incidenskvot* 56 55 44 43 47 Ålderskorrigerad 1,0 1,18 (0,94–1,49) 1,03 (0,80–1,32) 1,03 (0,80–1,32) 1,04 (0,81–1,33) 0.89 Multivariabel I** 1,0 1,13 (0,89–1,43) 0,91 (0,71–1,17) 0,93 (0,72–1,19) 0,93 (0,73–1,19) 0.27 Multivariabel II*** 1,0 1,13 (0,89–1,43) 0,92 (0,71–1,18) 0,96 (0,74–1,25) 1,01 (0,77–1,33) 0.74 Ickefatala infarkter Antal fall 340 321 307 302 334 Incidenskvot* 130 123 117 115 128 Ålderskorrigerad 1,0 1,06 (0,91–1,23) 1,07 (0,91–1,25) 1,07 (0,91–1,25) 1,14 (0,98–1,34) 0.11 Multivariabel I** 1,0 1,03 (0,88–1,20) 1,01 (0,86–1,18) 1,00 (0,86–1,18) 1,05 (0,90–1,23) 0.62 Multivariabel II*** 1,0 1,03 (0,88–1,20) 1,01 (0,86–1,19) 1,02 (0,86–1,20) 1,09 (0,92–1,29) 0.38 *Incidens per 100 000 person-år. **Korrigerad för ålder och för kalorier, rökning (aldrig, tidigare, nuvarande 1–14 cigaretter/d, 15–24 cigaretter/d, ≥25 cigaretter/d), BMI (<22, 22–22,9, 23–24,9, 25–28,9, ≥29 kg/m2), alkoholintag (0, <5, 5–14, ≥15 g/d), menopausal status och postmenopausal hormonanvändning, stark till måttlig aktivitet (<2, 2–3,9, ≥4 tim/v), normalt ASA-bruk (<1/v, 1–6/v, och ≥7/v), multivitaminanvändning (ja eller nej), vitamin E-tillskott (ja eller nej), historia av hypertension (ja eller nej), hyperkolesterolemi (ja eller nej), diabetes (ja eller nej), familjär historia av infarkter (nej, före 60 år, efter 60 år), historia
av kardiovaskulär sjukdom (ja eller nej). ***Korrigerad för faktorer som för ovanstående och för intag av trans-fetter, kvot mellan PUFA/SFA och omega-3. Albert CM, Oh K, Whang W, Manson JE, Chae CU, Stampfer MJ, Willett WC, Hu FB. Dietary alpha-linolenic acid intake and risk of sudden cardiac death and coronary heart disease. Circulation. 2005 Nov 22;112(21):3232-8.
Användning: Milt laxans. Smörjmedel för mage och tarmar. Jämte andra insatser (t.ex dietistiska) vid förhöjda kolesterol- och triglyceridvärden. Kliniska indikationer: Kronisk förstoppning. Inflammatoriska tillstånd i magtarmkanalen. Hyperkolesterolemi. Hypertriglyceridemi. Utvärtes: Torr sprucken hud. Hudirritationer. Dos: 2-10 g drog beredd som macerat (12 timmar) x 1-2, för barn 1/3 av denna dos. Ej omogna frön; ej överdoser. Laxerande effekt, tydligast efter 2-3 dagar. Dos utvärtes: Cataplasmatis 100 g drog, uppvärms i ½ timme och binds ev med amyli. TOXIKOLOGI: Kontraindik. försiktighet m.m: Effekter vid graviditet och amning är okända. Ej vid förträngning av esofagus, tarmocklusion. Mycket vätska ska intas jämte torr drog (ej macerat). Biverkningar: Utvärtes allergiska reaktioner kan sällsyntvis förekomma. Interaktioner: Antikoagulantia (förstärkt effekt). Antidiabetika (lägre sockernivåer). P-piller och östrogenpreparat (minskad eff). Antibiotika (minskad L.U eff). Paracetamol, furosemid, ketoprofen och metoprolol? Intoxination: Inga förgiftningar med denna drog är ej kända. Stora mängder som intas med för lite vätska kan innebära tarmocklusion. Om fröna (egentligen frökärnorna) krossas frigörs blåsyra (HCN) under hydrolys. Runt 100 g frökärnor kan avge så mycket som 50 ml HCN. Letaldos är 50-60 mg för vuxna och 6-10 mg för barn. Således är macerat att föredra (även ockulsionsrisk). EMEA referenser: 1. Adlercreutz H. Does fiber-rich food containing animal lignan precursors protect against both colon and breast cancer? An extension of the „fiber hypothesis“. Gastroenterology 1984; 86: 761-4 2. Adlercreutz H., Hoeckerstedt K., Bannwart C., Bloigu S., Hämäläinen E., Fotsis T., Ollus A. Effect of dietary components, including lignans and phytoestrogens, on enterohepatic circulation and liver metabolism of estrogens and on sex hormone binding globulin (SHBG) J Steroid Biochem 1987; 27: 1135-44 3) . Alonso L. et al. Anaphylaxis caused by linseed (flaxseed) intake. J Allergy Clin Immunol Volume 98, Number 2 4. Anon. Leinsamen-Blausäurevergiftung nicht zu befürchten Dtsch Apoth Ztg 1983, 123: 876 5. Arts C.J.M., Govers C.A.R.L., van den Berg H., Wolters M.G.E., van Leeuwen P., Thijssen J.H.H. In vitro binding of estrogens by dietary fiber and the vivo apparent digestibility tested in pigs. J Steroid Biochem Molec Biol 1991; 38: 6218 6. Axelson M., Sjövall J., Gustafsson B.E., Setchell K.D.R. Origin of lignans in mammals and identification of a precursor from plants. Nature 1982; 298: 659-60 7. Borriello S.P., Setchell K.D.R., Axelson M., Lawson A.M. Production and metabolism of lignans by the human faecal flora. J Appl Bacteriol 1985; 58: 37-43 8. Brunton L.L. Laxatives. In: Gilman A.G., Rall T.W., Nies A.S., Taylor P., editors. The pharmacological basis of therapeutics New York: Pergamon Press, 1990: 915-8 9. Cummings J.H. Dietary fibre. Br Med Bull 1981; 37: 65-70 10. Czygan F-C. Leinsamen (Semen Lini) ist ungiftig! Z Phytotherapie 1984; 5: 770-1 11. Dorsch W., Loew D., Meyer E., Schilcher H. Empfehlungen zu Kinderdosierungen von monographierten Arzneidrogen und ihren Zubereitungen Bonn: Kooperation Phytopharmaka 1993: 61 12. Evans W.C.n. In: Trease Evans‘ Pharmacognosy. 13th ed. London: Baillière Tindall, 1989: 336 13. Grutzner KI., Muller A., Schollig HP. Wirksamkeit einer Schleimzubereitung aus Leinsamen bei funktionellen Oberbauchbeschwerden (Efficacy of linseed mucilage preparation in patients with functional upper abdominal complaints) Zeitschrift für Phytotherapie; 18/5 (263-269); 1997 14. Guillon F., Champ M. Structural and physical properties of dietary fibres, and consequences of processing on human physiology. Food Research International 33 (2000) 233-245 15. Hardt M., W. Geisthövel. Schwerer Obstruktionsileus durch Leinsamenbezoar. Med. Klein. 81 (1986), 541 – 543 (Nr. 15/16) 16. Hänsel R., K. Keller, H. Rimpler. Hagers Handbuch 5/676 – 683 17. Holt S., Heading R.C., Carter D.C., Prescott L.F., Tothill P. Effect of gel fibre on gastric emptying and absorption of glucose and paracetamol. Lancet 1979: 636-9 18. Jenkins D.J.A., Goff D.V., Leeds A.R., Alberti K.G.M.M., Wolever T.M.S., Gassull M.A., Hockasay T.D.R. Unabsorbable carbohydrates and diabetes: decreased postprandial hyperglycemia. Lancet 1976: ii, 172-4 19. Jenkins D.J.A., Wolever T.M.S., Leeds A.R. et al. Dietary fibres, fibre analogues, and glucose tolerance: importance of viscosity. Br Med J 1978-I: 1392-4 20. Kay R.M., Strasberg S.M. Origin, chemistry, physiological effects and clinical importance of dietary fibre
Clin Invest Med 1978; 1: 9-24 21. Klein H., P. Weigert. Schwermetalle in Leinsamen Bundesgesundhbl. 30 Nr. 11 November 1987 22. Kurth W. Therapeutische Wirksamkeit, Verträglichkeit und Akzeptabilität von Linusit in der Praxis Der Kassenarzt 1976, 16 : 3546 23. Leinsamen Standardzulassungen 1996, 11. Erg.-Lfg., Stand: Februar 1996 24. Lewis JH., Weingold AB. The Use of Gastrointestinal Drugs during Pregnancy and Lactation Am J Gastroenterol 1985; 80: 912-23 25. Linseed (Lini semen) European Pharmacopoeia 4; 01/2002:0095, p. 1476 26. Luyengi L, Pezzuto JM, Waller DP, Beecher ChWW, Fong, HHS Linusitamarin, a new phenylpropanoid glucoside from Linum usitatissimum Journal of Natural Products 56; 11: 2012-15; 1993 27. Meier P., Seiler WO., Stahelin Hb. Bulk-forming agents as laxatives in geriatric patients Schweiz Med Wochenschr 1990 Mar 3; 120 (9): 314-7 28. Monographie Lini semen, Leinsamen (Bundesanz.Nr. 228 vom 05.12.1984 29. Munoz J.M., Sandstead H.H., Jacob R.A., Johnson L., Mako M.E. Effects of dietary fiber on glucose tolerance of normal men. Diabetes 1979; 28: 496-502 30. Nesbitt P. D., Lam Y., Thompson L. U. Human metabolism of mammalian lignan percursors in raw and processed flaxseed. Am J Clin Nutr 1999; 69: 549- 55 31. Petroski D. Bulk Fiber Therapy – The impact of product selection on patient acceptance and compliance Today’s Therapeutic Trends 2000; 18 (2) 97-105 32. Reynols JEF, editor. Martindale – The Extra Pharmacopoeia, 30th ed. London: The Pharmaceutical Press, 1993:886 33. Schilcher H. Phytopharmaka bei Magen- und Darmerkrankungen Dtsch Apoth Ztg 1990; 130: 555-60 34. Schilcher H. Phytotherapie in der Kinderheilkunde 2nd ed., 1992, p. 51 – 52 Wissenschaftliche Verlagsgesellschaft mbH Stuttgart 35. Schilcher H. Zyanidvergiftung durch Leinsamen? Dtsch Ärzteblatt 1979; 76: 955-6 36. Schilcher H. Droht die schleichende Vergiftung? Antwort im Medical Tribune (MTD 46/2001 S. 44) 37. Schilcher H., Schulz V., Nissler A. Zur Wirksamkeit und Toxikologie von Semen Lini. Z Phytotherapie 1986, 7: 113-7 38. Schilcher H., Wilkens –Sauter M. Quantitative Bestimmung cyanogener Glykoside in Linum usitatissimum mit Hilfe der HPLC. Fette Seifen Anstrichmittel 1986, 88: 287-90 39. Schulz V., Löffler A., Gheorghiu T. Resorption von Blausäure aus Leinsamen. Leber Magen Darm 1983; 13:10-4 40. Spielmann H., Schuefer Chr. Arzneiverordnung in Schwangerschaft und Stillzeit. Urban & Fischer, Mchn. 41. Steinegger E., Hänsel R. Lehrbuch der Pharmakognosie und Phytopharmazie, 4th ed. Berlin-Heidelberg: SpringerVerlag, 1988 42. Taylor M.R. Warning Statements Required for Over-The-Counter Drugs Containing Water-Soluble Gums as Active Ingredients Federal Register/ Vo. 58, No. 164 / Thursday, August 26, 1993 / Rules and Regulations 43. Vaaler S., Hanss K.F., Aagenaes O. Effects od different kinds of fibre on postprandial blood glucose in insulindependent diabetics. Acta Med Scand 1980; 208: 389-91 44. Weiß R. F. Lehrbuch der Phytotherapie, 7th ed. Hippokrates Verlag 45. Weiss R.F., Fintelmann V. Lehrbuch der Phytotherapie 9th ed. Hippokrates Verlag 46. Willuhn G. Leinsamen. In: Wichtl M, editor. Teedrogen. 2nd ed. Stuttgart: Wissenschaftliche Verlagsgesellschaft, 1989: 306-8 47. Wirths W., Berglar T., Dieckhues A., Bauer G. Ballaststoffreiche Zwischenmahlzeit in ihrer Wirkung auf Verdauungstätigkeit und Blutlipide älterer Probanden Z. Gerontol 1985 Mar – Apr; 18 (2): 107-10
Egna referenser: 48. Angerer P, von Schacky C. n-3 polyunsaturated fatty acids and the cardiovascular system. Curr Opin Lipidol. 2000;11(1):57-63. 49. Boelsma E, Hendriks HF. Roza L. Nutritional skin care: health effects of micronutrients and fatty acids. Am J Clin Nutr. 2001;73(5):853-864. 50. Bommareddy A, Arasada BL, Mathees DP, Dwivedi C. Chemopreventive effects of dietary flaxseed on colon tumor development. Nutr Cancer. 2006;54(2):216-22. 51. Caron MF, White CM. Evaluation of the antihyperlipidemic properties of dietary supplements. Pharmacotherapy. 2001;21(4):481-487. 52. Dahl WJ, Lockert EA, Cammer AL, Whiting SJ. Effects of flax fiber on laxation and glycemic response in healthy volunteers. J Med Food. 2005;8(4):508-11. 53. Freeman VL, Meydani M, Yong S, Pyle J, Flanigan RC, Waters WB, Wojcik EM. Prostatic levels of fatty acids and the histopathology of localized prostate cancer. J Urol. 2000;164(6):2168-2172. 54. Harper CR, Edwards MJ, DeFilipis AP, Jacobson TA. Flaxseed oil increases the plasma concentrations of cardioprotective (n-3) fatty acids in humans. J Nutr. 2006;136(1):83-7. 55. Hashempur MH. Homayouni K. Ashraf A. Salehi A. Taghizadeh M. Heydari M. Effect of Linum usitatissimum L. (linseed) oil on mild and moderate carpal tunnel syndrome: a randomized, double-blind, placebo-controlled clinical trial. Daru, 2014 May 21;22:43. 56. Jenab M, Thompson LU. The influence of flaxseed and lignans on colon carcinogenesis and ß-glucuronidase activity. Carcinogenesis. 1996;17(6):1343-1348. 57. Lockwood K, Moesgaard S, Hanioka T, Folkers K. Apparent partial remission of breast cancer in 'high risk' patients supplemented with nutritional antioxidants, essential fatty acids, and coenzyme Q10. Mol Aspects Med. 1994;15Suppl:s231-s240. 58. Prasad K. Flaxseed and cardiovascular health. J Cardiovasc Pharmacol. 2009 Nov;54(5):369-77. Review. 59. Tresserra-Rimbau A, Rimm EB, Medina-Remón A, Martínez-González MA, López-Sabater MC, Covas MI, Corella D, Salas-Salvadó J, Gómez-Gracia E, Lapetra J, Arós F, Fiol M, Ros E, Serra-Majem L, Pintó X, Muñoz MA, Gea A, Ruiz-Gutiérrez V, Estruch R, Lamuela-Raventós RM; PREDIMED Study Investigators. Polyphenol intake and mortality
risk: a re-analysis of the PREDIMED trial. BMC Med. 2014 May 13;12(1):77. 60. Zambón D, Sabate J, Munoz S, et al. Substituting walnuts for monounsaturated fat improves the serum lipid profile of hypercholesterolemic men and women. Ann Intern Med. 2000;132:538-546.
