Den magiska dörren
Kapitel 1 Hej
Hej jag heter Cecil. Jag är äldst i klassen för jag är 12 år. Min skola heter Stjärnan. Min klasskompis Edvin tycker jag om. Vaktmästaren är jag rädd för, han är mystisk. Det finns en annan sak på skolan som också är mystisk och det är en dörr. Ingen vet vad som finns innanför den dörren.
Kapitel 2 Brevet
En dag såg jag ett brev som låg utanför dörren.Vem kunde det vara ifrån? Oj,vad nyfiken jag blev. Jag tog upp brevet och började läsa. Så här stog det:
Hjälp mig jag är fångad bakom dörren. Den elaka vaktmästaren har tagit mig. Du måste hjälpa mig. Hälsningar Vilma.
Kapitel 3 Nycklarna
Oj, hur skulle jag nu få tag i nycklarna? Vart kunde de vara? Precis då gick den mystiska vakt mästaren förbi och vad såg jag? Jo i hans ficka stack en nyckelknippa ut. Jag sprang förbi honom och tog nycklarna ur fickan. Han sprang efter mig. Jag sprang för livet!
Kapitel 4 En annan värld
Jag fick in nyckeln i hålet , yes det är rätt nyckel! Jag puttade upp dörren och gick in. I samma stund kom vaktmästaren. Just då stängdes dörren. Jag var innanför den mystiska dörren, och vaktmästaren var utanför, vilken tur! Men vart är jag ?Jag ser mig omkring och ser att jag är i en skola. Det är i framtiden. Jag ser barn långt borta och de har rymdkläder på sig.Genom ett fönster ser jag flygande bilar.Oj, skolan rör sig. Det kan bara betyda en sak, skolan svävar i luften.
Kapitel 5 En annorlunda vän Plötsligt kommer en flicka springande mot mig. -Är du Vilma? -Ja sa Vilma. -Oj vad du är lik min kompis Edvin. Du har samma hårfärg, lika färg på ögonen och så har du en likadan klocka som han . -Har jag? sa Vilma Men vem är du? Nej, jag vet tror jag. Du är den som ska rädda mig och alla andra här, sa Vilma glatt. -Jag fick ditt brev, men vad ska jag rädda dig från? - Den elaka vaktmästaren har gjort så att jag och alla andra i skolan inte kan komma hem, eftersom den här skolan svävar i luften. -Okey, men hur ska jag kunna få skolan ner till marken igen?Jag får fundera.
Kapitel 6 Mitt uppdrag Men, så kom jag på hur jag skulle göra. -Det måste finnas ett ställe här där man kan fixa sånt. En central eller nåt sånt, sa jag. Men först måste jag ordna lite saker. Jag måste få tag i: Pilåge 5 pilar yxa -Vi syns här så fort jag ordnat det. -Bara du skyndar dig, jag längtar hem så mycket, sa Vilma.
Kapitel 7 Tillbaka i skolan
Jag gick till en affär och köpte en pilbåge och 5 pilar. Nu gick jag ur affärn - Hejdå! Jag gick hem för att hämta en yxa. Men pappa var och högg ved. Pappa sa: -Vad det var jobbigt! Jag måste dricka vatten. När pappa gick in och drack vatten då gick jag och hämtade yxan.
Oj vart är nyckeln? Oj jag borde tappat den när jag cyklade hem. Jag såg något som glimmade på vägen. Jag cyklade och kollade vad det som glimmade på vägen. Det är nyckeln! Yes jag har hittat den! Nu cyklade jag till skolan. Oj jag gick fel i skolan men vart är dörren? Nu såg jag dörren. Nu tog jag fram nycken. Nu gick jag genom dörren.
Kapitel 8 Sanningens ögonblick
Nu var jag tillbaka i den magiska världen. Vilma väntade på mig. Vi gick till centralen. Där slog jag upp dörren med yxan. Jag ser en knapp men det är laser strålar i vägen. Då tar jag fram min pilbåge. Pilarna gick igenom laser strålarna och vilken lycka, jag träffade knappen! Jag hörde ett surr och kände ett skak, skolan var på väg ner mot marken igen. Vilma stod brevid mig och jublade.
-Nu kan jag komma hem igen, tack snälla du, jag kommer aldrig att glömma dig. -Inte jag dig heller,säger jag.Ha det så bra,hej då. Jag tittar ut genom fönstret igen, nu ser jag de flygande bilarna ovanför mig, så nu vet jag att skolan är nere på marken igen. På väg tillbaka till dörren ser jag skolbarnen med rymddräkter igen. Vilken tur att man inte behöver sånt i min värld.
Kapitel 9 Tills någon annan öppnar dörren igen På rasten såg jag vaktmästaren. Han var sur som vanligt. Han gick omkring och frågade alla barnen om de sett hans nycklar. -Är det här dina? frågade jag -Var har du fått de ifrån? svarade han argt. I samma sekund halkade han på en sten.När han reste sig igen skrattade han.Jag gav honom nycklarna.Han såg snäll ut och tackade mig.Undra om han slog i huvudet när han halkade och blev snäll? -Du säger väll inget, sa han -Självklart inte sa jag Sen spang jag till Edvin för att spela kula.
AV TIMMY HOLMBERG
