Hej jag heter Pontus Sjöström och är 15 år. Jag bor i Nacka med mina föräldrar och två syskon.
Mamma heter Karin, pappa heter Tobias, min äldsta lillebror heter Anders och min yngsta bror heter Olof. Mamma jobbar på IKEA och pappa jobbar på Vattenfalls kontor. Båda mina bröder är svinjobbiga för de alltid ska retas och hålla på. En gång fyllde Olof min kudde med grus så när jag skulle lägga mig så fick jag allt grus i ansiktet. Jag slog till Olof med kudden så han fick allt grus i ansiktet så han behövde åka till doktorn och sy. Vi har en katt som heter Gabbe. Han har grå svart päls och stora gröna ögon. Olof har en hamster som han säger har cellskräck fast han bara vill ha honom utanför buren men mamma verkar tro på det. Jag går i 8:an och mitt favoritämne är bild som AnnaKarin undervisar i. Vi är 18 i klassen och det är 10 pojkar och 8 tjejer. Alla tycker samma sak, att skolan är skit obbig. Det kan jag inte riktigt hålla med om men man vill inte bli annorlunda för då blir man retad. Jag vet att man blir retad för Filip Gran var en riktig pluggis och han älskade skolan så en dag blev han retad och till slut mobbad så han bytte skola.
Kapitel 2 En dag när jag gick till skolan så såg jag en stor klunga med 1819 åringar som drack öl och rökte. De kom fram till mig och frågade: Vill du ha en öl eller? Vad fan tror du! skrek jag. Plötsligt började de skrika och springa mot mig och jag satt bena på ryggen och kutade allt vad jag kunde. Jag sprang och sprang tills jag kom till skolan. Där stannade de och sprang tillbaka. Jag vände mig om och såg en stor svartklädd person. Det var allt jag såg innan det blev svart.
Jag vaknade upp i en stor sal, jag försökte röra på mig men jag var bunden. samtidigt så kom den här mannen fram till mig och sa: Du kommer att dö. Jag stelnade till och lyssnade med stora öron. Du kommer inte minnas något av det här. Då blev allt svart igen. Nu var jag plötsligt i klassrummet liggandes på en soffa och tänkte: Vad var det som hände? Då kom vår lärare in och frågde hur jag kände mig. Det kändes bra men ändå inte, det liksom var en konstig känsla av något som vill ut ur mig men ändå inte. Jag försökte tänka efter, men inget hände. Då kom mamma in och sa: Mår du bra? Ja det gör jag väl,lite yr kanske. Bra hoppa in i bilen,vi ska till doktorn. Nej! Varför? Jag vill inte! Men om man har svimmat så måste man det.
Okej. När vi satt i bilen fattade jag ännu mindre. Allt bara vimlar runt i huvudet.
Kapitel 3 Väl framme på sjukhuset så blev jag lagd på en bår och körd in till ett rum. Jag låg och väntade på en läkare som skulle komma och fråga vad som stod på. När läkaren väl kom in så frågade han vad som hade hänt. Jag berättade att jag svimmade men vet inte av vad. Han småpratade lite med mamma och sa: Du får stanna över natten. Jag svarade okej med en darrande röst. Efter mamma hade åkt så somnade jag. Jag vaknade 1 timme senare och då fick jag mat. Det var pannkakor med grädde och sylt. När jag åt så kom doktorn in och sa: Vi vill ha blodprover på dig.
Jaha, sa jag. Jag följde med in i ett rum och de tog prover. Efter proverna så gick jag tillbaka till rummet och väntade. Efter en lång stund skulle jag gå upp och fråga när doktorn kom och precis när jag gick upp så kom han, han sa: Du svimmade av en chock.Vi vet inte hur men det var en chock. Då kom jag att tänka på när jag vaknade i klassrummet. Ja!Jag vet, sa jag. Vad vet du, sa doktorn. Jag vet hur jag svimmade!Det var en man som tog med mig till ett rum. Han var svartklädd och sa: Du kommer dö och du kommer inte att minnas något av det här. Sen svimmade jag. Då svimmade doktorn. Jag ropade på hjälp men ingen kom.Då hörde jag: Du kommer dö!
Kapitel 4 In genom dörren kom den svartklädda mannen med två stora hundar. Han pekade mot mig och hundarna sprang. De hoppade på mig och bet och rev men plötsligt slutade de. Allt blev tyst den svartklädda mannen var borta. Doktorn kom på benen och sa: Hade du samma dröm som jag?? Ja, sa jag. Har du haft samma dröm hela tiden? sa läkaren. Nej men det är samma man som har varit med, sa jag. Det måste vi kolla upp, sa läkaren. Han sprang och hämtade en annan läkare som var hjärnspecialist. hjärnläkaren sa att det är någon som kan styra våra sov och drömbehov Han sa att vi inte behövde vara på sjukhuset längre men vi var tvungna att gå till polisen. Jag ringde mamma och berättade allt och frågade om hon kunde köra oss. Efter en liten stund kom mamma och vi hoppade in i bilen och satte kurs mot polishuset. Väl framme så gick vi in och pratade med en polis i receptionen och
han tog med oss till ett rum. Där träffade vi en tjej som vi berättade allt om vad som hänt. Då tog hon upp en bild och sa: Såg han ut så här? Ja hur visste du? sa jag. Vi har försökt fånga honom väldigt länge men han har alltid kommit undan. Men då ska vi fånga honom, sa jag.
Kapitel 5 Vi satt helt tysta i polis rummet och då sa polistjejen att vi kunde göra ett försök. Vi går ner till en polisbil och åker. När jag satt mig i bilen så såg jag att det var en civilpolisbil. Jag har aldrig sett en en på nära håll så det var lite spännande. Så frågade polistjejen: Vad har du i nacken? Jag visste inte så jag bad läkaren kolla. Han blev förvånad. Han sa: Det är ett data chip som det står (drömm ab) hmm. Ja jag vet skrek jag. Det är tjuven chip. Han har det för att hitta mig och nu kan vi hitta honom. Åk tillbaka till polisstationen. Vi åkte med rasande fart mot stationen och väl framme så sprang vi in och upp för trapporna och in på kontoret. Jag pluggade in chipet i datorn och vips kom det upp tjuvens destination. Vi tog med den bärbara datorn ner och in i bilen och körde iväg mot tjuven. Jag varjätte spänd och det var resten av gänget också.
Vi närmade oss platsen med bilen och så plötsligt. Mitt framför näsan på oss stod den svartkläde mannen. Han sprang nästan direkt och vi följde efter med bilen. Han var snabb men inget jämfört med bilen. Vi var snabbt ikapp och så snubblade han och då passade vi på att ta honom. Polistjejen sprang ut och satt handklovar på honom. Han hade en svart mask som jag tog av. Jag trodde inte mina ögon när jag såg vem det var, det var Filip Gran. Jag frågade varför han var drömtjuven. Då började Filip skratta. Han sa att det var självklart men jag fattade ändå inte. Jag var så trött på att vara skolans nörd,jag bestämde att jag skulle spela skurk. Jag var så förvånad så jag svimmade.
Jag är Pontus. Jag har en drömtjuv i hälarna. Drömtjuven kan göra så jag svimmar och kontrollera mina drömmar. Där med så beslutade vi att söka reda på honom…
Det här är årets mest spännande ungdomsbok. För den som gillar spänning är den här boken ett måste.
