K?^ ^JS. j i '^J. i i

41860

2

k K?^ i

;

j i

^JS

^J

'

i

i i

Digitized by the Internet Archive in

2010 with funding from University of Toronto

http://www.archive.org/details/minnenursveriges10schi

MINNEN IK

SVERIGES NYARE HISTORIA, SAMLADE

von

B. •

•.

J.

I.

SCHINKEL,

Adjutant hos Konung Carl XIV Joji/

TIONDE DELEN. CARL JOHAN OCH HANS (1817

t

PTAD

<>KI

\

J.

A.

O.

TID.

1822.]

<•<

II

l

Ii. Ii \

BN

HELLSTENIUS, :

^^ifpt

föJ! >!<>(

klloI.M

SAMSON & WALLIN

V., o

-

»'

i

OCKHOLM, n

i

i

•.ii

re

i

i

i

MINNEN IR

SVERIGES OCH NORGES HISTORIA EFTER ÅK

1814.

SAMLADE

von SCHINKEL,

B. ofverate,

f.

Adjutant boa Konung Cari

d.

XIV Joaui

ANDRA DELEN. (1817-1822.)

KOKKATTA I) OCH

A.

J. |l...

.

..:

C. >

i,

I

I

I

(.11

VEN

HELLSTENIUS, 1

;

.1

STOCKHOLM SAMSON &. WALLIN

INNEHÅLL. Carl Johan och hans

1817-

tid.

1822.

FÖRSTA KAPITLET. Throngkiftot.

—

Carl Johan hyllas af ständerna, orh XIII:? •i^U gjnkdom och död. AJexanders beteende vid detta tillerkännea af alla främmande makter. Lndvig den X V 111:8 uppförand. fälle. Sinnesstämningen Paris. Carl XIII:» testamente. Paris. Löwcnhielm minister if Be-

Carl

i

i

Carl

Johans

kröning.

från Norgi Friherre Carl Göran Bonde. Hofvel Stockholm vid denna tid. De utländska sändebuoch sällskapslifvel den. Ficqnelmont. St rangford. Enkedrottningens död.

tningen.

skild

beskickning från Ryssland. i

Johans

personliga

ställning

gamla

del

till

medlemmar.

knngahnsets

samtal mellan Carl Johan och friherre Bonde. - Baron Schwerint rarningar. Missnöjen Norge. lltdemarken. Trondhjem. Kröning Vterfärden

Resa

Märklig!

till

N

Orolig]

-

i

lid

i

1

28

KAPITLET

.\\m;.\

tLjulané* och de Sfriga Stormakternas apptrftdande mot Sverige i

duuk-BOnka

di'ii

1

Heliga Ulianien ning af hans karakter

Bnglandi

Kejsai

Förpligtelse

dlar den

in

rolig

in

Heliga

ikrirVelse

I

i

on--('i;iira

ii.

des* egentlige stiftan

syfte

densamma

till

med Danmark

bälligheter

rt

Mexander

kllianaeni

itällning

t

/>/

(1815 I>en

ii| \ i
i

Deai erkännande af makSveriges aceession

aoledning af vi artikeln af Kielerfor

gälda en del afdendani \ Alliansens mellankomsl

Klen

att

i

indel

ämnet till Carl Johan, erbekommandel af Island Grönland och

Danmark förnyar

\

lina

framställning

mak-

"

y

'rM.:~ — Österrike,

Preussen och England anmoda Ryssland att med större Deras närgångna noter. Alexander vill Furstemötet Aaendast lemna sitt bifall till ett »half-officielt» steg. Furst Metternich och »ProDetta mötes allmänna skaplynne. chen. Monarkernas bref till Carl Johan rörande dansk-norska fråpagandan». Konungens högstämda svar. Stötande slutmening deri. Agan. Brefvexling mellan grefve Xessellexander vägrar att mottaga svaret. Konungens förtrytelse. Han låter förstöra rode och herr Brandel. Prinsen-regenten af England anmodas af konungen kejsarens bref. Lord Strangford och traktaten af d. att blifva skiljedomare i frågan. September 1819. Norge erlägger 3 millioner R. Hamb. B:co i stäl1 Alexanders grannlaga uppförande vid förmälningen mellan let för 7. Hans förändrade Gustaf IV Adolfs dotter och storhertigen af Baden. Carl Johans plan att bilda en politik efter hemkomsten från Aachen. mot vigt mot den Heliga Alliansen genom ett förbund mellan Europas samtliga konstitutionella stater. Svårigheter och betänkligheter dervid. o Grefve Carl Löwenhielm i Äbo. Hans märkliga samtal med kejsar Alexander. Ändrade åsigter. — Anledningarne dertill sid. 29 72. terna.

allvar uppträda

mot

—

Sverige.

—

— — —

— —

—

—

—

—

—

i

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

TREDJE KAPITLET. Riksdagen 1817—1818. .

—

—

Landets finansiella ställning. Samtal mel Schwerin och Wirsén vid riksdagens slut. Penningkris. DiskonOlagligheterna vid förvaltningen af Malmö diskont. Dess fall. terna. Riksdagens sammankallande. Laglig undersökning. Dess allmänna - Oppositionen förstärkt med Carl Henrik Anckaravärd. — skaplynne. Oppositionen utom riddarhuset. Första Teckning af hans karaktcr. sammandrabbningen mellan bilda partierna. —- Anckarsvärds tal om »statsplanen». Lnckarsvärds anfall mot försvarsverket. Försök att vinna Schwerin och nordstjerneorden. Doktor Stenhameller tysta honom. Riksdagens och konungahusets ömsesidiga ställning. mars memorial. Utredning af diskontverken. De financiella frågorna vid riksdagen. och försöken att dämma detsamma. - Sparbanker. Lånet Ofverflödei till Nytt låneunderstöd, men indragning af Göteborg. Göta kanal. De öfriga kanalbyggnaderna. dess diskonträtt. Höganäs. Närings

Särskilda utskottet år 1815. lan

—

—

—

—

— —

—

—

—

—

—

och skrå-intresset. kronoskogarne. försök atl

Körslagen

friheten nian.

in.

ti.

— —

att

försälja

rekognitions- och

skattelösen af akademihemBrännvinsbränningen. lindringar och

erhålla rätt

Skjutsfrågan.

till

_

till \\ konkurslag. allmänna lagen. Egendomlig humanitet, i;> L -.Mkola Kul un. Judefrågan, Teatern. åfslagna frågor. Förlikningsdomstolar. Dykeriet. Num Asyler och arbetshus. merlotteriel <><'li general-assistance-kontoret. Lnslagsfrågor (ill änderDen Ijande af vetenskap och konst. De stora politiska frågorna. roinistcriellfl ansvarigheten. Del första riksrättsåtalet, ansträng gar Ida Cedei tröm, Del lyckas genom »justeringsråden». ppträde itatsrådel vid ^skegrena adlande. Deohargebetänkondet, anmärkningar mol rfidgifvarne. Grundlagsändringar, Förslaget om folkrepresentationens ombildning. Förtydligande af .^ 7 Et, F, Föi lo7 & K. I. ord sIhk till Wetteratedt oob Anckorsvärd ii

tillägg

r

i

i

fi

i

i

i

resling,

ombildning,

med

Finland,

behandling af frågan ombetsverken Tullverket. Frihandlorc och protektionister. Handeln BetolninDen pommerska liqviden ooh krigsfondeu. ntl

för

VI!

vid.

—

utlandska -kuld.

riket*

af

Zf-n

tionen

—

inom bondestånd'

-

\ ni

i.

—

VTeamer. Opposil nderslef derSekreterarens svara ställning

Leipzigerlånet.

af bankofullmäktige.

Motståndspartiets ledare segra. Anklagelser och biltra ord till afsked

—

73

sid.

...

— 165.

FJEfiDE KAPITLET. Storthinjren 1818, 1821 och 1828.

—

— Den fiuaneiella frågan. — TvångstillFasthållande af förra storthingets beslut, men uppskof med realisationen. — Följder deraf. — Grundlagsfrågor. — Vninärkningar mot statsrådets ledamöter. -- Xorskhetsifrarne. — Xorsk riddarorden. Xorsk nationalfårg. — Kungatiteln på mynt och förordningar. — Krigsrådet Flors verksamhet. — Schultz' anmärkningar mot besluten om fästningsverks rasering. Obetydligare frågor. — Statsför— Långsamheten storthingets förhandlingar. — Dess anledninslaget. — gar. Storthinget upplöses. Mörner afgår frän riksståthållareplatsen.

Inledning. skott

1818

års storthing.

af banken.

för bildandet

-

i

i

—

Karakteristik af honom och hans efterträdare Sandels. Missnöje unde följande aren. Storthinget ar 1821. Frågan om adelskapets upphäfvande. Konungens önskan om uppskof. Historik. Skäl som Tank. Young och Flor. tala derför. Intriger v storthinget.

der

— i

Beslntel a,

t

ikriptel

Slutliga \'or.

1

Faran för utländsk afvända densamJuni. Rysslands -var.

Sverige. att

mota

eller

Cirknlärnoten at den 1 och des- inverkan på storthingets beslut. öfverläggningen. Falsens anförande. Konungen afreser till viil et Ettersta Märkligt samFarhågor för en kri-.

ma.

tal

Den norsk-danska liqvidationen.

en del af bördan pl Carl .Johans åtgärder för

b väl fva

inblandning. B

-

konungen.

af

Försök

—

« 1

Rustningar. \2 af den

—

V|nil

Eftergifter § storthingets Bida. på Blomsholm. Grundlagsfrågor, afgjorda och räokta oristiania

K vid

ingens detta storthing.

Goda». Odela- och Åassedesretten. Lages om jordegendom. Rosenkilde, Klor och Ploen. åtal mot Wedel-Jarlsberg och Fästing. Bodö-saken, Storthinget! -lutande. Konungens och Sihberns tal Inledningar till sammankallandet af utomordentliga storthinget år 1822 Falsens fullmakt. Föl om ikatterestantierna. Ordnandet af liqvidationen med Danmark ma mot banken. Hemliga syftet med dei Låneanbnd utifrån. Hambrc vV Sons anbnd antagas Vn Raalisationsfrågan Del

»benificerede

atakjftning

af

•

-

slug

till

slottsbyggnad

I

Prlni

1

\l

I

i.iii.

Motstånd från en

I

I.

k

no. rådet dol

kn

tsai

1'liurii

>!

Böbnem Kronpi

ii

u

Kn ankoms

iwill. *'oi

134.

lti»"<

resa oefa trolofoing;.

iii-iinnu

Prins*

sid.

II

\l'l II

Omnui tllndska

ni

tam bi

ifslutning

Ohristiania.

i

I

p

'ti m

vin Köpenhamn.

—

Grefvinnan Wetterstedts planer till förmån för Kronprinsen afreser till Aachen för sammanträffa med sin mor. att Madame Tallien vänder tankarne på Gustaf prinsessan Marianne af Nederländerna. Afresa till Bayern. Adolf i Frankfurt. -- Ankomst till Eichstedt. Besök i Munchen. Afresa till Arenenberg; derifrån genom Schweiz till Milano, Parma, Fi- Kongressen i Verona. renze. Rom. Carl Johan bifaller Wetterstedts förslag att kronprinsen skall uppvakta de derstädes samlade furstarne. Återresa till Vist elsen i Verona. -- Samtal med kejsar Alexander. Eichstedt. Trolofningen firad. Hemkomsten. Tegnérs helsniugssång sid. 135—255. vistelsen

i

prinsessan Marie af Hessen-Cassel.

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

BILAGOR. N so

1.

2. 3.

i.

5. 6! 7.

8.

9.

I".

11.

12.

Bref från G. Lagerbjelke till Carl Johan sid. 259 Högstsal. H. M:t Konung Carl XITLs skulder 260 Apostill till Grefve Löwenhielms depesch från S:t Peters»»

^

burg af den ^ 23 April 1817 Bref från Carl XIII till kronprinsen Carl Johan Bref frän Carl XIII till kronprinsen Carl Johan Bref från Carl XIII till kronprinsen Carl Johan Bref från Carl XIII till kronprinsen Carl Johan Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta prinsen Carl Johan Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta prinsen Carl Johan Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta prinsen Carl Johan Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta prinsen Carl Johan Bref från drottning Hedvid Elisabeth Charlotta Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta

till

kron-

til!

kron-

till

kron-

till

kron-

till

kron-

till

kron-

prinsen II-

Carl Johan tdrag nr några skrifvelser från drottning beth Charlotta till kronprinsen Carl Johan

15,

Bref

från

prinsessan

Sofia

Ubertina

till

kronprinsen Carl

L6

Brel

från

prinsessan

Sofia

Albertina

(ill

kronprinsen Carl

i

262

»

»

264 265 267

»

»

»

269

»

270

»

272

»

275

»

277

»

278

«

279

..

28(1

..

283

»

prinsen Carl .lohan 13.

»

Hedvig

Elisa-

Johan 17.

18.

19

Bref från prinsessan Sofia Ubertina till konung Carl Johan <»m Qvedlinburfi Utdrag af Statssekreteriatets arkiv. v., 1947 Om Q edlinbnrg. tdrag af Statssekreteriatets arkiv; \ I

»

»

286 286

»

289

,

Utdrag nr Renterholma

"io

'ni

ii iii

i

(Maj

nal

1805) iie, i,-, w ilhelin af Holsteiu Butin on till den Heliga Uliansen l..i liqvidationsfrågan iulemnadl öw< nhiulm r. On itaf i

j

l

i

'

i

1816

-ni

i

I

'•

IX 24.

Apostill

till

grefve Löwenhielms depesch från S:t Peters-

burg ff Maj 1817 25.

af

Afskrift

Schoeler

en

preussiska sändebudet, exellens srrefve Xesselrode dat.

not

h.

till

från

;

27.

af

Afskrift

budet

baron

teradt

Moskwa

grefve

Lebzeltern

af ett

Afskrift

förtroligt

ett

bref

till

från

29.

31.

32. 33. 34. 35. 36.

37.

89.

40. »1

42.

299

sändeh. ex. grefve Xesselrode; da-

December 1817

i

300

enskildt bref från lord Cathcart

Xesselrode;

dateradt

Moskwa den

,'

5

till

h.

ex.

December

ron

af grefve Xesselrodes »halt-officiella» svar på baLebzeltcrns och general Schoelers skrifvelser; date-

radt

Moekwa den

AAkrift

.

303

19 December 1817 en förtrolig BkrifVelse från grefve Xesselrode Cathcart, åtföljande det till hrr Lebzeltern och

»

305

»

307

»

»

»

308

»

309

»

312

»

314

af

lord

Schoeler ställda halfofficiella cirkuläret Afskrift af en enskild skrifvelse från grefve Carl Löwenhielm till grefve Xesselrode; daterad Moskwa den 10 Januari 1818 Bref från konung Ludvig XVIII till konung Carl XIV Johan; dateradt Paris den 22 December 1818 Bref fråuikonung Carl XIV Johan till prinsen-regenten af Stor-Britannien-, dateradt Stockholm den 11 Januari 1819 Bref från Carl XIV Johan till konungen af Preussen; dateradt Stockholm den 12 Januari 1819 Bref från Carl XIV Johan till kejsaren af Österrike; dateradt Stockholm den 7 Februari 1819

Bref från Carl XIV Johan till konung Ludvig XVIII; da» teradt Stockholm den 2 Februari 1819 Bref från grefve Neaselrode till herr Brandcl » Bref från statskansleren grefve Nesselrode till Sveriges chargé d'affaires herr Brandel; dateradt Czarskoe Zélo den ni 1819 ..................... poatfl] till baron Tawasts depesch af den 10 Juni 1S19 Bref trän prorten grefve Schwerin till kronprinsen Carl Johan » Bref frän kronprinsen Carl Johan till prosten grefve

Behwern Bref Mil G skrifvelse

kontorel 48.

..

österrikiska

Afskrift

till

30.

294

Moskwa

1817 28.

.

general

8 V December 1817

26.

sid.

P.

M.

1

iran

Ouvnrd .1.

.1.

till

hferaier

konung Carl XIV Johan i

ill

fullmäktige

»

316 318

319 321

322 826 327

"ti riksgilda-

BS8

CARL JOHAN OCH HANS 1-17

1822

TID.

FÖRSTA KAPITLET. Tlironskiftet.

—

Carl XlII:s sista sjukdom och död. erkäniies af alla främmande makter.

Johan hyllas af ständerna, och Alexanders beteende vid detta tillLudvig den \VIII:s uppförande. fälle. Paris. Sinnesstämningen Gustaf Löwenhielrn minister Paris. Carl XIII:- testamente. BeCarl Johans kröning. grafningen. SärDeputation frän Norge. skild beskickning från Kyssland. Friherre Carl Göran Monde. HorVel Stockholm vid denna tid. — De utländska sändebuoeh läDskapslifVel den. Carl Strangford. (änkedrottningens död. Picqnelmont. Johan» personliga ställning till det gamla kungahusets medlemmar. Märkligt samtal mellan Carl Johan och friherre Bonde. Resa till Norge Baron Schwerins varningar. Missnöjen Oroligheter Norge. Kröning Trondhjem. rledemarken. Återfärden. Carl

-

—

i

—

— —

i

—

—

—

i

i

i

i

Den gamle konungens helsotdUstånd hade sedan lång Redan

gifhing.

befarades

lians

tidpunkten

\i
bortgång,

Bjukdomar

jvårare

för

och

tillstött

hans äntrade

sedan

och

dess

ytterligare

rande svaghel öfver korsryggen, svårighei

dande

t

••ii.

visade

vanmäktiga.

sig

höfterna

och

i

men någon Porran för

•tt

förbättring berl

beständig!

bevista

prinsens

styrelsen

och

1

ofta

de aldrig

att

gfi

och

Bud-

«'tt

korl

voro

täta

Lokagyttja af

herrarne

rådplägningar;

konungens helsotillstånd förspordes före

död nödgades Carl

sin

intaga Bangen

snabbi

frukterna

Qagströmers

<'
Men

p8

aftagande

denna .it

XIII

ej.

dock

ännu den 26 Januari kunde

den gala-middag, som dl

födelsedag.

ytterligl

i

alla

Bröstpiller och Seltersvat-

knävecken

Weigels, Schultzenheims och

lian

1

minskal

aromatiska bad, Btålknia och ingnidning med

kring

ej

«

angåfvo en allmän förslappning, moi hvilken

uttal

läkemedel

hade

till t i

Ku Bvår hosta och en besvä-

betydande kroppskrafterna.

i.iit

tid

allvarsamma farhågor bos hans närmaste ora-

väckl

tillbaka

j.it'~

c

Bistå

såväl

till

firande af kron-

ansträngning

kropps- *om

fö\jde

yälskraf-

Den

ter.

Februari gaf kronprinsen

1

man

Knappast hade

kom.

konungens tillstånd förvärrats

att

stora galleriet en större

i

upp från bordet innan bud

middag.

stigit

i

Kron-

oroande grad.

prinsen skyndade genast ned. åtföljd af prins Oscar

mera framstående

men redan dagen

farhågorna,

som

livad

med

derpå anades

visshet

stor

utfärdas och konungen

bulletiner började

förestod,

de

För ögonblicket skingrades väl

sällskapet.

i

och

ansåg sig böra underteckna det förordnande, hvarigenom styrelsen uppdrogs åt kronprinsen. Namnteckningen under denna regeringshandling var vida läsligare än den dessa

sista

lians

Gjord uppmärksam derpå, svarade

senaste tider plägat vara.

konungen

»Jag undertecknar det med

:

nöje, ty kronprinsen har

varit mitt stöd».

alltid

Aftonen före sin död lät han

sin biktfader, öf-

tillkalla

med honom

verhofpredikanten Hedrén, hade

samt begärde och undfick äfven af

ett

längre samtal,

Der-

hand nattvarden.

lians

han försegla sina nycklar och öfverlemnade dem till drottningen, som egde att efter lians död bryta förseglingen på

lät

och läsa de papper,

somfunnos

i

liera

Den döende frågade

fordrade ett afgörande.

Kronprin-

byrå och schatull.

under tiden statsrad. emedan

höll

sen

vigtiga ärenden flera

gånger

efter

honom och om

statsrådet

sig kronprinsen

genast jemte statsministern grefve Engeström.

och da

\

ännu varade.

konungen ännu

ar

rade lian sansningen och

redig,

men

lag sedan

Efter dess slut infann

senare på aftonen förloen dödsslummer,

i

dos

till

1

iraxt

klockan

efter

slocknade

Drottningen

de

I

,ir

ar

bafra

Februari

.'>

OCh

prinsessan

ledsagades genast

linnes

1785 bafl

en

Weutcrliolm

al'

skriften

uppsats

mellan

natten

d.

om

»den

Ii»,

kl.

2

e.

efter

en

och

1

Den gällde ingenting mindre an

inlralVa •'i

den

men den nye konungen begaf S.

S.

laiiien

sig

in.

e.

)

lians

1

it"

").

enskilda rum.

')

1<>

sig

till

in

i

deras

bönerum-

Hertig Carls dik-

dröm, Hertigen sagt 2

December -amma

lian- död, bvilken -knll<-

ni".

liköppningen befunnos alla inelfvor fullkomligl oskadade, hufvudel anträffades deremol en mängd vatten, som sista tiderna förorsakal alldeles förstört nervsystemet och din ytterliga själsslappheten. Vid

inni

i

i

mottog dess uppkallade

Åtta förtroende-officerare, som varit sårskildt slottet för att afvakta dödsbudet, sprängde emel-

ed.

till

redan åstad

lertid

att

—

af högre

del

—

rikBdagBmän,

man

der

och

«ivile

dade

hela skaran

inträdde

XIV Johan

sami andre,

Vid nyheten om kooch skyn-

galleriet

.-tura

i

embetsmän,

-

jämväl af oppositionspartiet

svärja Carl

att

de yttre slottssa-

I

militäre

som afvaktade det afgörande ögonblicket. nungens död

gam-

del

Stockholm ansåg ange-

i

den nya styrelsen erkänd.

ta

hvimlade

iarne

— förnämligast

de landsändar,

till

mal-aristokratiska Skåne lägnast

konungaförsäkran och

inför statsrådet afgaf sin

der han

raet,

Klockan varda redan

trohet.

1

natten

2 pS

Den

).

Februari samlades Btänderna på rikssalen och al-

7

gåfVo -in trohetsed, sedan tömt kronprinsen Oscar

\am knäböjande liga

Skritt,

De

inre

monarken

nye

den

blifVit

att

•i

annan

»'ii

den

\aiit

omständighet.

landet

trejsar

om

Framställningen förnämligas ur

Konungens rande

t

nummer

en och annan

konungens

sjukdom

papperen) jemte

Inrikes I

9

9

i

nattvardsgång och

af

Bylten örVerens-

sina

Bernadotte aldrig

rledréna »Berättelse

ei

sista

blifva al

skulle

kanske

Alexanders åtagna förmynderakap

Bngeströmska

källskrifter,

med

huset

på anteckningar

1

tade

det

-kulle

föregående delar

i

Legitimitetens vapendragare

det

dels "
n.

invändningar

dels

funnit

förkunna,

i

utan

att

*),

gång

på

uppstiga pS Mit n

dock

bar redan

Det

påpekadl

gång

atlandel

i

-in 'liitk"inst

alltifrån

förhållandet

rtämmande h,

thronskifte ofta nog medför

ett

fann-

Det

åsom sådan erkänd.

i

fö-

mer än vanlig appmärksamhel rid detta regentfrämmande makter och frågan hutill

fastade

arbete

den Be-

Engeström

åtgärder, måste naturligtvis här alldeles uteblif-

regentcn.

ombyte; ruvida

deras när-

i

pä

förvaltningspersonalen och andan

förhållanden,

Johan Snart sagdt

va. da Carl

-"in

omhvälfhingar,

stora

af styrelsens

verklige

med handen

och

l<'n.

stats

»-ii

thronen

den af statsministern grefve

aflagt

restarvad

i

inför

il>

Tidnii N I.">

om

och itill

en

K

grundat Innu

del

hithörande Högstsalig

lefnadsslut»,

kap

död

<'<

öfvei

samt

tryckta II

M

hithö

I

4 Gustaf IV Adolfs barn älskade att se

De

den gamla ättens anspråk.

Frankrike, var dock naturligtvis

men

ringa betydenhet,

sitt

i

med mer än

tade derföre

om

skydd

för

med Ryssland

jemförelse

i

Carl Johan var, såsom bekant

särskildt

opinionen,

för

löfte

ett

legitimistiska åsigternas härd,

är.

af

svag

gamla fädernesland och afvak-

vanlig otålighet underrättelsen

om

de intryck, thronskiftet åstadkom derstädes.

Man

får härvid ej förbise, att Carl

invecklad

var

tid

Johan just vid denna

med Ryssland

den obehagliga tvisten

i

och

de öfriga stormakterna angående gäldandet af Norges andel

danska statsskulden

i

och på de deraf alstrade misshällighe-

*),

terna grundades verkligen förhoppningar,

dem

Carl XlII:s död

gaf ytterligare näring.

Rysslands czar befanns dock

ej

glömsk af det gamla

för-

bundet Svenska sändebudet i Petersburg, grefve Carl Axel Löwenhielm. hade genast efter mottagandet af underrättelsen

om

thronskiftet skyndat att

hugnade snart

i

Moskwa uppsöka

att kejsarens välönskningar städse skulle följa

förhållanden

En

svika.

skulle

lyckönskningsskrifvelse

Alexander afgick ock innan ännu det

rum

det hunnit ega

artighet

afreste

sig

2

officiella

frän

tillkännagiv an-

att vid ryska hofvet fullgöra

denna

generalen grefve Löwenhielm, som ock

med

hem

öfverförde

den nye monar-

hans tillgifvenhet och vänskap under inga

ock

liksom

ken,

kejsaren och

Johan med den välkomna underrättelsen,

(Jarl

För

).

ytterligare

om

försäkringar

czarens

van-

skapliga tänkesätt.

Frän

Paris

skrifver

äter

Sveriges

diplomatiska

ombud

(Chargé d'affaires Carl Hochschild): »Så snart nyheten oin ko-

nung

XIll:s död blef bekant

(Jarl

rterna öfvertygade, att en

nog mäktig bedragne

ig

kejsar

återföra

att i

detta

Alexander OCh

i

Paris, syntes ultra-rojali-

faktion skulle uppstå

Vasa-ätten p§ fchronen.

vid

riksdagen,

Da de sågO

hopp vände de sina oroliga blickar mol utspridda gäng efter annan att denne

monark med köld emottagit konungens sändebud, och

att

han

upp

om

ko-

kjntit

'i J i

l\

,itt

-.".H

(.di

nedan

annea

BrerVel JriJIII-

besvara det officieUa tUlkannagifvandet

11

>{)4.

tryckt

kaj).

II.

Benttdes,

>usciin

i

.\

Le-

Sarrani

Dungens äntrade

regeringen

till

samla sig vid kongressen

mig ganska Ii

lätt

Det har visserligen

orimligheten af dessa

hevisa

att

dess monarkerna hunnit

intill

Aachen.

i

varit

uppgifter.

förnämligast Leda sin upprinnelse frän de personer, som

vi kii ]

utgöra grefvens af Artois och lians söners omgifning: och jag har varit

T

Hennes M:t drottningen Alexanders href

kejsar

Jag har

konungen.

någon synnerlig vigt; och verkan

som synbar.

För fienderna

Sverige återstår nu i

meddela mig

hehagat

)

till

mina kolleger härstädes. utan

af

flere

till

sedan

afskrifter af

dem

visat

at

synas fasta

att dervid

deraf har varit lika hastig

den nya sakernas ordning

annat än att

ej

dem

än kraftigare vederlägga

att

tillfälle

i

i

annan lata införa

tid efter

de engelska tidningarne uppsatser, hvilkaa författare igenkän-

na-

at

dessa

mig dock kunna försäkra

tror

.lag

ministeren ingen del har

The

Sttir,

som

slutledningar och den elaka ton,

galna

'!•'

artiklar.

utmärka

i

The Sun

och

sig för sin hätskhet

mot

hvad som skrifVes

i

hvilka särskildt

rada

att franska

i

Sverige.» Det

sändebud

läiligt

H.

debad),

befallning har jag yttrat

M.-ts

att

da

men

henne, .di

deSM herrar aflagt

erfarit,

att

uppförande, taga.

di

komme

som behagade

Da

känner

.lag

att

nägoi

härom

tala

besök

hos

de ansett -"in

dessa

'le

nu

synes

icke

mig dock

Bän-

lyck-

att

H. i

bafva

M:t.

detta

kunnat

Bom ty

ännu

föranleda

liar

i

iilt»mi

för

hållit

varit

tall

rätta

>é_;-

att

godl

det

efter

iakt-

uppvakta drottIngen-

de andra tillhaka.

lämpligare an

att

hr

Pooo

Borgo (ryska sändebudet), som dessutom har den äran

van ')

personligen

Drottning

känd

Deaideria

af

11.

M:t.

vistade

föregått

iltom

at

och jag har Bedermera

»stormakternas* sändebud

funnit

mot-

infinna >iur på hennes

med mig.

bön

sig

"en corps» föl

livad

ej

såkallade

ningen har denna likgiltighet ting

drottningen.

deremoi skulle med nöje mottaga

hon

atl

ni af dem,

fcagning8dagar.

dem

M.

dem. som härom

at

här befunne sig incognito, Önskade hon

M:t

Fl.

de utländska sändebuden

;itt

önska livar

H.

uppvaktat

icke

Paris

i

med mig (namneligen Portngala och Nederländernas

talat

ej

någon förvåning att de utländska mak-

värkt

har

ternas

med

bekant,

-itt

innu

att

eitmpel,

i

Parit

6

mer än

liar

skäl

ett

Sverige och för konungen personliöverensstämmande med dem. som hans herre

gen, ingalunda äro

l

cgnat Hans M:t.»

)

som ingen kan frankänna hvarken som åtminstone ej öppet delade Pozzo ultraisternas afvoghet mot Carl Johan hade

XVIII

Ludvig

den formodan. att de tänkesätt, som

till

hyser för

general

denne

men jag

hafva bestämt de öfriga sändebuden;

skulle

hvilket

åter,

klokhet eller takt, och di

Borgo's

eller

emellertid skickat hertigen af

hertigen

öfvérbringa

att

drottningen

till

härom följande: »Då nyheten om Carl

Den

lyckönskningar.

öfliga

madame du

Iranske konungens bekanta väninna, tar

och kort derpä sjelfve

)

dåvarande utrikesminister.

Frankrikes

Richelieu,

af

2

Aumont

Cayla, berät-

Xlll:s död öfverbragtes

lerierna af hertigen af Richelieu. yttrade hertigen af

till

La

Tuil-

Chåtre.

att

Gustaf IV Adolf säkert- skulle söka återvinna kronan, och

att

Bourbonska huset icke borde vägra honom

Han

härvid.

utbredde

derjemte

sig

i

sitt

understöd

Gustaf

öfver

loford

Adolfs oegennytta, dygd och mod.

»Det

är

ganska

vackert»,

XVIII, »att

Ludvig

svarade

konung egenskaper, dem han ej eger; sådant ("•nar man vanligen endast ät furstar, som imiehatVa en throu. Er enthusiasm förblindar er. Ni vill göra en romanesk man till tillägga en afsatt

en

stor

redan

Gustaf Adolf

inan.

och

i

mögenheter; let,

kopian

Hertigen

myckel

OCh

blod

en

billåta

al'

och

grudval

bens

ville

kopiera

hvilket

XII,

Carl

var ett bevis på inskränkta förståndsförblef

dessutom

vida

underlägsen

origina-

v.»

s.

o.

sig

för

annan

La Chåtre frågade,

guld

för

ville

da stödja sig

att störta

inkräktare

|i;i

en

offrat

sa

inkräktare, nu skulle

intaga

fredligt

legitiinife-

som

makterna,

hvarföre

flironen:

men U-

nungen svarade därtill: i

Koin dock ihåg,

Man har

kronan.

l

)

•'i

Depesch Förut ofvati

Bran

I

Bernadotte icke olagligen ryokt

Hochschild

Sverige

i

\

att

".'TT.

honom

erbjudil

bekant

lill

såa

den.

Bngeatröm;

Duc de

till

Svenskarne visade

' .-,

|sls

Pienne.

s

s >

|

8 ex

ega

sig

urskiljning,

inan.

som eger

styra

ett

någon ärade

sig

viiude

Hans enda

rike.

väl

skall

de

då

Det är en

honom.

till

erfarenhet och förmåga att både försvara och

uppkomling: men

är att vara

fel

Pepin och

ätten.

börja

den Store,

Carl

g

vara dagar, livad voro de väl på sin tid annat än upp-

i

komlingar!"

Hertigen af Richelien förklarade sig dela konungen- åsig-

»Jag ämnar

ter.

Aumont

tigen af "in

sjelf skulle

ni

som

dag», fortsatte Ludvig XVIII, sända her-

i

komplimentera Madame Bernadotte: men

att

åtaga er detta uppdrag, synes det mig.

vilja

ännu båttre verkstäldi

skulle det blifva

den nya drottningen

Hertigen af Kichelieu bugade

er.'

Jag

högst belåten att

blifva

skall

»Hvad

sig.

är

vis:-, att

fa

mottaga

beträffar den

nye monarkens formliga erkännande", tillade konungen, »skola \i

derom aamråda Bertigen

man

. »

afbördade sig

Richelieu

1

1

1

i 1 1

)

-

.

»

1 1

>

frän

Ludvig

Johan

utnämndes

liieim

den

tör

för

bvälmingar

följande

hk

\1

frili.

.

.

i

fullföljda,

Lagerbjelke,

tecken

med

Taiis.

i

som innu

(ÖrnedringstillstAnd

minister

ikulle

till

lit'.

i

Pari

Paris

i

och

under

I. i

meddela den återkallades

Stockholm

i

*).

Så

Frankrikes

alla

regeringar

7

samtidiga,

kanske vackraste bla-

det i

III

_*

Lefde,

^ n i<

sökte,

dl

representera

»

ff.

1

i

(Pari» l~

oob glömd,

I

ban

erfor,

fosterlandet,

att

sitl

i

en

nj

gjif\

uppvaktade konungen med en lyokönsksåsom :illt. som ur hans penna. Bilagan N:o

DingsskrifVelse, ypperlig

Vi

gifva

sätt

grefve Gustaf Löwen-

sedermera

d'une femme de qualité

-

i-<

sida föranledde emel-

ntmärktare

Generalen

han- rika medborgarlagor

'i

)

tjenstgörande herr Hochschild

lO-ariga ambassad

-i

det

1

ständig minister vid franska hofVet istäl-

till

tillfallet

Gostaf Löwenhielms

börjar

X. V 111:8

särskildt,

ett

på

erkänsamhet.

sin


att

om

Jet.

Denna artighet uttryck

i

att

ske »de mauvaise grace.»

Carl

nära

dermed och

uppskjutit

» 1

bort

lertid

'i

upp-

verkligen det

gifvii

tnåste ske,

iiinltligen

det

statsråd.1

honom, men detta Carl Johans haerkännande förbittrade ctltra-rojalisterna. De hade önskat.

stiga

let

af

Ludvig XVIII

drag,

,itt

morgondagen>

i

på egen

lamma

ti

.

»

t

1

åi

begäran 'I

il.

29 Juli

B Januari Det

1856 officiella

\tl.«l till-

8

Sedan Ryssland och Frankrike sålunda utan något slags invändning

synbar

eller

var dess upptagande

nya dynastien.

erkänt den

motvilja

den europeiska furstefamiljen en åtgjord

i

och obestridd sak. ehuruväl ännu en och annan gäng de gamla

spökena

legitimistiska

gingo

och

igen

ränker

deras

i

syfte

spunnos sä inom- som utomlands.

Den 7 Februari öppnades Engeström

v.

de fyra

—

afslutande

fredens

när-

Testamentet,

riksståndens talmän.

— således

10 Februari 1814

dateradt den

i

Anker, grefvarne Essen och Euuth, baron

och

och

Wetterstedt

Carl XIlT:s testamente

Oscar samt statsministrarne Gyllenborg,

af kronprinsen

varit

straxt efter Kieler-

och bevittnadt af grefvarne Essen och

Gyllenborg, förordnade, att drottningen skulle erhålla de kon-

som

tanta penningar, sin

egendom

i

kartor

d.,

o.

Med

samt

),

för

All konungens enskilda

Stockholm, juveler, guld,

boksamling,

silfver,

m. m. sådant, skulle

hästar, vagnar

a

kunde finnas

dödsfallet

mobiliern på Rosersberg.

lifstid

Johan.

vid

taflor,

tillfalla

Carl

vanlig artighet utbad sig Carl Johan, att enke-

drottningen måtte utvälja hvad hon önskade ega af livad som

på hans

fallit i

önskade Hennes Maj: t

lott:

med

besittning af det hela, skulle han

För egen del önskade han

detta.

käpp sig,

burit

med guldkrycka, samt pa

Grérard

sa

i

hvilken

välvilja,

endast behålla den

fall

han

alltid

besvarade denna Carl Johans

ett lika fint sätt, och

hans

död stanna

Carl XIII dagligen stödt

drottningens porträtt,

Knkedrottniugen

uppmärksamhet pa af

med

guldur

det sig.

kännande

vid

intill sin

synnerligt nöje anse

att

fa

utbad

behålla

sig.

lians

under ervackra,

af

målade, porträtt.

af thronombytel skedde Paris genom dåvarande sändebudet Haag, d'Ohsson, hvars sändning al' Frankrike besvarades genom (utsändandet af en viss Hr Utfarandet, en, enligl Hochschild, ganska obetydlig person, »endas!

ksnnagifvan.de!

i

i

etl 'i

sändebud af tredje rangen».

Kassabehällningen ska

oreda Carl

klen.

rådde

\lll-

man Georgii

lians

i

skuld 1

1

] 1

1 1

konungens död

\i>l

lånade

II.iii

-

affärer.

vara .'

1 1

ofta

af

Vid

108,959

förteckning.

lärer

sina

hafva varit gan-

vänner och

mycken

bouppteckningen befanns Bdr Banko, enligt af lag (Bil,

No

2).

20 Mars skedde med öflig ståt konungens begrafDen ange kronprinsen hade till högtidligheten kompoBorgmarschen, och tilldrog sig derigenom for första gånen allmännare uppmärksamhet äfven utom de förenade Den

ning.

nerat

gen

För

rikena.

hänvisa

Öfrigt

de officiella berättelserna

Det Ständer

nan

i

de

stor

måtte

at.

skildringen af Carl

till

-var

den

af

såsom

vid

särskildt påpeka följande

vi

betecknande

särdeles

vidrörda

redan

ofVan

Ur de

denna högtidlighet.

fira

veilade talen") vilja

konungens

uppfattning

öfVergå

att

Redan den 19 Februari hade Rik->'ndeputation hos konungen anhållit, att han. in-

skildes

ur

ord

till

kröning.

tillfälle

detta

rörande denna högtidlighet

).

nu

oss

tillhör

XIV Johans

vi

1

för

hans

legitim tets frågan. i

»En konungs kröning ökar hvarken dess förbindelser

eller dess

men då den trycker en heligare stämpel på -le Bom honom med folket förena. lemnar den tillfälle at nation att högtidligen hylla den. som hon bekiädt med

företrädesrätt;

band, en

fri

en

laglig

makt

upprätthålla och skydda hvarje medborga-

att

Konungen

hade ock tidigt och trots alla knappa tiden och de olägenheter, som en möjligen skulle kunna komma att medföra, be-

räjtigheter».

om

erinringar

den

oblidare årstid

stämt,

kröningen skulle ega rum den

att

detta

vid

Norge

nationen

hvad

Allt

kring

tillfälle

församlade

krantz

för

konungen

att

')

I

nrik.

'i

~

Man

I

bar

lata

..!,.

\

,,

-| -

\

,,

|

påstått,

att

-.i

t

kretsade i

t)

Rosen-

anförd af statsrådel i

Stockholm och anhålla,

krönas jemvftl

isis

upphöjd

Det uppgångna solen. hade utnämnt en af tolf dess

kröningen sig

Maj').

11

<»ch

nyss

deputation,

öfVervara ville

Ti. Iii

-.

I

den

Storthinget

medlemmar bestående att

lysande

egde

i

Kran

Norge'».

I

-.»1

skett,

emedan denna


v.-tr

In

sådant Johans första militära befordran. f;ill torde denna omständighet kunna sägas nära samman hänga med en \i~- dragning till det mystiska, hTarpå n sammanhang med en karakllngn (ram detta arbete, tik .it" konungen, skola framläggs en del hittills okända

dagen

af

Carl

I

i

Ii.

'i

i

\

Inrik*

I

idningar

\ o 59

Bihat

10 de stora höften

alla

hade lyckönskningar ingått och

stundande högtidligheten väntades sändebud, generalen Czernitscheff,

och som ändtligen anlände sjelfva kröningsdagen.

afsäudt.

hit

Och vare

den

till

med otålighet det särskilda som Rysslands beherrskare

sig under inflytandet af dessa förenade tidens tecken

—

de fä medlemmar af Sveriges mer eller mindre hållit sig pä afstånd frän »uppkomlingen », beqvämde sig nu att deltaga i Vi hafva härom en ganska beteckden allmänna hyllningen. af andra

eller

anledningar:

gamla högadel, som

hittills

nande omständighet att Carl

Friherre

förtälja.

Göran Bonde.

ordensmysterierna som

i

(Jarl

Xlil:s förtrogne såväl

andra hemligheter

undan från hofvet och

dragit sig

1

i

Sverige

mågs. baron Carl Henrik Anckarsvärds missöde väl ock hafva bidragit att

9

12 och

l.

på

tankar

utesluten

för Carl

honom, såsom

önskade

fa

göra

Friherre Bonfle

kom

kronprinsen sin uppföreställde ho-

så

mänga

andra.

Vid

ett

kom

kort derefter erhållet

det

till

en öppen

föv-

de anbud, som 17S-1 och 1788 gjordes hertig Carl missnöjde Finnarne. Se om dem Biografiskl Lexikon. de följd, TI: 202. Samma facta lin n;ts antecknade

T. ex. af

Nv 8. -)

öfverste-

Johan, hvars tilldragande väsende snart tjusade

enskildt företräde hos kronprinsen

')

')

ur hofkalendern för aren 1811.

tiderna ändrade sig.

och

Hans

Tyskland

— fastän

Haas gamle beskyddar»' Carl XIII

vaktning.

nom

Men

).

bättre

—

i

2 ).

Friherre Bonde

öka oviljan.

betraktades emellertid såsom tjenstfri och var

kammarjunkare

lätt

21 Augusti

ens sett Carl Johan

ej

under de första 5 aren af dennes vistelse

torde

hade af

).

af den

orsaker efter thronfölj are valet

begripliga

1810

i

de.

i

S.

.Man känner del rykte, -om gick, att frilierrc Bonde BÖkl Napoleon- beskydd for att Båsom ättling af Sveriges gamla konungar blifva bågkommen vid valet al' thronföljare efter Detta erinrar om. huruledes viå 17 1.'! Carl Augusts död. ar- riksdag grefve Brahe påtänkte- -a-om thronföljare al" de

med honom befryndade Dylika

iHio

ätterna: Bielke, Gyllenstjema, in. förhoppningar torde hafva foresväfval fri Ii. Bonde ar men tiden \ar ej Längre gynnande tor den gamla

högadelns titaniska anspråk -

ofvan

VII

17.'»

IV

ti

11

dem

klaring

helt

benägenhet

någon

hygte talat

sin

livad

ni

ej

K. H.. men. sedan folket ut-

med dnbbélt

—

skäl:

för

vilja,

har jag vördat den,

gjort

för Sverige och för de personliga egenskaper.

värdera hos

jag lärt

jag då

att

gerna,

tillstår

E.

för

Denne

förebrående ton.

en

i

».lag

uppriktigt:

den gamla

Augusti och vände

af den 21

adelns atvoghet mot folkvalet -närt mot friherre Bonde svarade

om

Carl Johan började tala

emellan.

som, om de ock lämpade

voro

åtminstone

uppriktiga,

Samtalet slntade med ömhets-

H.><

omfamningar;

och

jelser

K.

E.

voro

ej

det

efter

fullt

ömse

.1

sidor

tillständiga.

nu

Då ej

lojala

tänk. -ätt.

gå

tillfälle

lata detta

Bonde

kröning tiUstnndade

Johans

<'arl

Han

vände

förbi utan Big

konungens

till

friherre

ville

ådagalägga sina

att

förtrogne,

amiral GyUenskjöld och erinrade genom honom konnngen om h; gammal* löfte, aom \äl sannolik! förskref sig frän föraoGyllenskjölds bref lyder som följer: oingstiden.

D§

kommer

oförtorvadt

ger

mig

jag

till

Bonde,

Bin

Btadiastelse,

ta-

K.

att

erinra

att

friheten

fullgöra

lä

kröningsceremoniel

till

M:t

B.

friherre Carl

lofva

-kulle

att

han

Ifcfc,

vi. I

denna

Bäsom öfverstekam-

tjjensl

uppbära Bläpet af kungaman teln.

raarjnnkare och ej

föreläggas

att

underdånighet

i

värdigats

M:t

K.

högtidlighet

förslaget

att

veta

t-tt

jag

M:t

K.

härom särslrildt ÖUkännagirver -in nådiga vi\ja kommer Han- känslor och Bonde att placeras på annat sitt.

fri-

herre

ära än. emellertid

han.-

..n-kaii.

han uttalat

artighet

-in

Rikets

ai'

deladef

w

,

Btod

tvenne

denna

hemliga

blef

Herrar på

itteratedl

.

och"

vida

han

önskan

-"in

märkligare

mim.

"in

denna

dm

ai

hvilka

den

vid

med

fördes

utförligt

uppfylld och

friherre

samband med

samtidiga

friherre

»kall

till-

Måhända

Sandels. i

Kn

till

värdighet

hofkanaleren

grefve

Bonde visade ynnest

»om

blef

Han utnämnd.'-

obelönad.

-amma gäng

underhandlingar,

och

rd,

ej

landtmarskalken

friherre

uppfyllandet

i

.

landtmarskalken

genom

intresserade

Bondes anspråkslösa

Friherre föl

.

lika

tala-

c. i

le

iik-

11.

Anckar-

ett

följande

kapitel.

Kröningen

liksom öfrige

i

samband med densamma

sta-

12

ende högtidligheter, sarskildt hyllningen (den

19 Maj), gyn-

nades af det herrligaste väder; såsom ock for framtiden Carl

Johans tur mottagit

detta afseende var sådan, att den blifvit

i

Den

ordspråk.

åldrige erkebiskop Lindblom,

Johans trosbekännelse, satte

Carl

ett

till

som i Helsingör nu med darrande

1

Eden uttalade konungen pä hand kronan på hans hufvud ). Efter svenska, mycket redigt, fastän med en svag brytning. kröningen satte konungen sig på en af sina fordna stridshästar (ty kröningshästen

hade

blifvit inriden

ej

blef derföre förkastad) och red klädd

i

efter

hans tycke och

dräp d'argent,

med

och juvelprydd sammetstoque på hufvudet ut

bandet,

blåa

till

då-

sammandragna trupperna Ovilja mot den offentliga spisning, som eljest mönstrades. alltid utmärkt en kröning ), jemte sonlig uppmärksamhet förmådde Carl Johan att tillbringa det öfriga af dagen hos enkeKungsträdgården

varande

drottningen t

'"),

4 i

stillhet

all

).

der de

Hyllningen skedde på Lejonbacken:

h ron en var upprest midt för slottsporten och läktare för pro-

cessionen

och

ständerna

uppförda

halfcirkel

i

på

sidorna.

Konungen inledde högtidligheten med följande ord på svenska: »Gode Herrar och Svenske Män! Jag uppdrager åt min Herr Son att

uppläsa mitt

för eder

tal.»

Stjernor och band vankades i

myckenhet

den fcora

stjärnfall

vi

äro

i

mängd, ehuruväl ingalunda

vane att bevittna vid våra dagars

Statsraden Claes Fleming och Carl Lager-

").

bring samt friherre Carl De Geer hugnades: med

greflig \;ir-

dighet.

')

följande år. Han var vid kröningen han måste ledas fram lill elioret af tvenne pre* ster, till hvilka han, så högt att det af de kringstående hördes, yttrade: »Ni håller mig sä hårdt; ni bryter armarne af mig!»

Lindblom dog redan

så svag, att

-1

)

\n

Carl

platsen

XIII:--

det

till

')

.UV

')

[nrikei Tidn.

)

orVan

VI:

torg.

Bakom

detta

for

sandhaf den

förvandlade-

tillfälle

beklagligen

-

ännu

ar.

282. L818.

N:ris

63,

r f>.

>

r

och

.

)C>.

28 Nordstjärna- och :;i Vasa-ordensstjeruor äro JU ingalunda tal. som genom nägot slags ofverdrift knnna förvåna var tid. Inrikes Tidn. N:o r»t; \u Svärd

.

,

13

De

som utmärkte och

fester,

ganska

lysande,

gamla,

goda

Det var

tiden».

kröningen, voro

åtföljde

dem sedan »den länge önskadt utbyte mot

man knappast

sädane

ett

sett

Carl XIII:s tysta, indragna lemadssätt, ty Carl Johan kände a

kräfde

De utländska sändebuden

).

Liksom

ställningar.

förkänsla af

i

täflade

all

egen

hans

och

tiden

traditionen,

livad

alltförväl

ställning

praktfulla

i

till-

denna stundande herr-

hade antalet af unga damer ur de högre samhällskret-

lighet

som

sarne,

astundade

vid

föreställda

blifva

vuxit så

hofvet.

betydligt, att redan innan Carl XIII gått ur tiden den qvicka

vända sig

sig föranläten att

Lewenhaupt

Carolina

grefvinnan

öfverhofmästarinnan

med

Carl Johan

till

funnit

följande

lilla

anmälan: »Jag

min skyldighet

det vara

anser

att

underdå-

all

i

nighet underrätta E. K. H., att antalet af damer, som åstunda äran

att

liten

här.

blifva .lag

och

segrar

fraktan

Ex

för

sköte

sitt

ikönhet,

plastisk

och

iprai

konungens högsta ••o

ridderliga

till

ni

botjo

rikt

märktes och

Det grofva ar-

behöfver allenast

ofrtn

Jfr

*)

Bref af den

\

874 L6

visa er ett

Stockholm

i

orval af behagen

im

1'ladi.

Der

storpensionären

fl

Januari

181Ö

>löt

denna

dera-,

i

mest

Aminott. en

10,1,1

som både utan an-

strålade

holländska Bändebudets,

1

K.

/

Caesar»

blygsam, och

artighet

den bekante

'»

hvad

ej

skönas hyllning var Carl Johan inga-

Der mild

\et

utan svindel sag sig företrädesvis rara

ulan- del

dotter

de

OTanligi

''tt

förmer.

skiftande

genom sä många

som beledsagar

tjusningskraft,

högre umgängeskretsen

lunda, och den i

den

kunna säga

rlänalolös

sig

denna

farhågor

denna saimiiant rätfning behöffigt,

\id

ej

allenast

att

det

vika för en svag skara fruntimmer,

ej

minsta handlingar, och

ögonblick för

tiil

som utmärkt

hjelte.

en hel

till

tro.

allvarliga

honom nedlägga vapnen.

för

således

behöfves

det

några

att

den oöfverrinnelige Napoleon,

skall

att

blir

tilleriet

K.

och

är

längt ifrån

väcka

förmå

Den

slagit

färdiga

alla

emellertid

—

K. H.

K.

K.

är

skulle

underrättelse hos

H. föreställda, börjar stiga

K.

\.

*

i

-t t

mal

för

lagringens

Dedels, unga fru.

Bchimmelpenningk.

14

Der pröfvade den då föga mer än 20-åriga Mathilda Montgomery, född Orozeo, sin stämmas och sina ögons tjusnings-

med en framgång, som tycktes hennes kön mera lugna, men ock mera regelbundet sköna fröken Charlotta Bruce, sedermera gift med förmåga

och

afundsvärd;

det

der vann den

ryska

ambassadören

under

det

Brunnow, sina

London.

i

första

segrar,

bland de redan något äldre herrskarinnorna

att

dessa kretsar grefvinnan Aurora Brahe, född Koskull, och

herrinnan Aurora Wetterstedt. född försvara sin

gamla

Inom den

plats

ännu länge

visste

verldeu funnos ännu några rika,

lefde på stor fot och atnjöto ett visst an-

som tidsandan ännu

seende,

G-eer.

såsom de främsta.

stora

k.

s.

förnäma hus, hvilka

De

i

fri-

ej

hunnit undergräfva.

Sällskäps-

mera aristokratiskt än våra dagar. Man såg understundom den kungliga familjen vid dessa samqväm; öfrigt sträckte sig ej gerna umgänget utöfver adelns och de högre embetsmännens kretsar: det rikare borgerskapet var der ännu vid denna tid en säl-

lifvet

dessa salonger var vid denna tid långt

i

i

i

Bpord

Engeströms

Brahes,

gäst,

och

Wetterstedts hus ut-

gjorde de obestridda medelpunkterna för detta skimrande och lysande

kunglig

och

Sedan

ogifte

den

ätersplätsen,

Émgeström

och

dertill.

—

heltvisst ej utan

den främsta platsen livad beträffar

jemväl genom förstånd >

häfda

behagets

vägnar utmärkt. i

Chlapowska,

f.

förstod

qvickhel

-karinnan

medlen

beredde

grefve Gyllenborg intagit justitiéstatsmini-

inre tillfredsställelse

rangen,

främste grefve älskade att re-

frikostighet

och det stolta Fersen'ska huset försvunnit, intog

grefvinnan von •ii

Sveriges

societétslif.

presentera,

del

I

detta

hänseende äter stod herr-

Wetterstedtska lmsel onekligen främst

och

').

denna krets intog under båda makarnes ledning en åtgjord verlägsenhet

i

vare sig deras eller

nöjenas mångskiftande och

hem

iköna,

del

i

rikt

omvexlande

öfart,

Stockholm mottog svärmen af besökande,

ståtliga

Pinspång

gåstvänligi

öppnade

sina

parker. 'i

Kejsar stedt

Båsom uug Bett grefvinnan vTetter »Det till en af hennes anhöriga: vackraste qvimui, j«g någonsin sett.»

Nicolaus, i

den

Paris,

hvilken

utiadc

1828

15

små teckningar

Till dessa

man

Ser

liknande.

tongifvande

ändtligen

umgängets

i

ännu kunna fogas mänga

skulle

till

den manliga delen af dessa

än mindre det uttalade

verld. jäfvas

Stockholm vid denna tidpunkt och i detta afseEssen, De la Gardie. Fleming. Peder ende stod ganska högt. Anker, Magnus Brahe. Stjerncrona borde kunna väcka uppse-

omdömet,

ende

att

och

öfverallt.

glädjen

Wilhelm

kretsar der Kobert Rosen.

de

i

Fabian Wrede strödde sina qvicka

och

Carpelan

infall

borde

vara en främmande gäst.

ej

icke ringa män ökades lifligheten och behaget af detta umgänge genom de verkligen utmärkta personligheter, som I

vid

denna

och

livilka.

tidpunkt

om

utgjorde kärnan af »corpa dinlomatique».

framstående

deras

art

far

betraktas

såsom

gradmätare pä don aktning, Sveriges styrelse åtnjöt utlandet. angåfvo en för densamma ganska smickrande uppmärksamhet. i

Rysslands sändebud, general Johan Peter van Suchtelen

Med Itafva

eom*

som sedan derfaldiga gånger under vår berättelses fort-

),

gång.

K

den

'•

VI

:

K

\

hade

Österrike

grefve

beskickningen

anförtrott

i

Stockholm

europeiska diplomatien b§ utmärkte

sedan

inom den Picquelmont*); - en handlingens och rådslagens man, 7

ff.

karkomat, född

rat af fransysk

förnämsta

ringena

slutligen

hafvare. k

t

<

1

1777 af en bland l.othunga åi måate han åt-

anställning

Ack

en

af tidehvarfvete

i

österrikiska

mot Napoleon

af fälttågen

flesta

med

yppersta

förvärfvadl rytteribefäl-

att

rara

Hans

diplomatiska bana förskrifver sig från tidFrån Stockholm sän efter Waterlooslaget. Florens och Lncca, derifrån till Neapel och

närmast

1

l

dei

Euler,

de

sina

I

egenskap af general-adjutant och

i

eende ti

bevistade

och

baren

slägter.

emigrerande

-in

följa

>n

bekantskap, såväl vid Carl Johans första

redan gjorl

vi

1

han

till

honom den vigtiga anförtroddes åt (1829 K)) beskickningen Petersburg, der han bland annat lyckade* furst Metternichs åsigter om Juli-revolutionen gällandi ilatligen

i

och

ifilunda

lamma

förebygga utbrottet af ett ryskl krig mot denministéren, »rar ilatligen han ingick

Remkallad ur

tillbaka lifstid

•/...//

det

',

drog

Il

sig

efter

1848

års

oroligheter

och egnade sin återstående författarskap Ham förnämsta verk b

offentliga

1867] Palmeraton

i

i

men

premier-minister;

lifvct

lAngUtern

el

Ii

(kontinent

16 rastlös

märksamhet,

med

ehuru

med

ock

strängt

klar blick och

honom med mycken upp-

Carl Johan bemötte

hans

till

stor viljekraft och själsfast-

fullföljandet af sina planer,

i

ädelt sinnelag.

seende

med

andlig verksamhet,

i

ihärdig

het,

en viss tillbakadragenhet,

an-

i

grundsatser och den

legitimistiska

kända förtrolighet, hvarmed han af furst Mettemich omfatta-

Såsom attaché vid beskickningen medförde han den

des.

—

Woyna.

grefve

och

utseende

ståtliga

sitt

En

sin

för

älskvärdhet allmänt omtyckte

diplomat af helt annat skrot och korn

Englands sändebud (1818 känd sedan för den 1807 märkliga röle han då spe1820), lade i Lissabon, då han genom sitt kraftfulla uppträdande förStrangford,

viscount

lord

var

mådde den kungliga familjen

med

ningsdekret djerf och

goda.

en

en Macchiavelli

falsk,

de ledde

allenast

besvara Napoleons afsätt-

att

Överflyttning

till

i

till

Ränkfull.

Brasilien.

smått, fann han alla medel

målet, och de rapporter

om

hans

som föregingo hans ankomst, voro ingalunda gynnsamma utan innehöllo förnämligast varningar att mot honom vara

person,

vakt

sin

på

1

För öfrigt var han

).

fin.

artig, inställsain

förnäm enligt engelskt-aristokratiskt mönster. ej

särdeles besökt, ty lady Strangford hade för

flegma att

—

För

med

märka

Krabbe-Carisius der

och behag göra «les honneurs»

lif

öfrigt

1

(

S

1

.">

nisterposten

— 1831),

i

som

\äl

så

Tarrach, Dedel, m.

fester;

krets

frånfälle,

drog

etl

Bilaga

S-.o

s.

född

till

var

har

sin salong").

som, aktad och omtyckt untill

utrikesmi-

förstod att anordna sina slösande

ti.

ingalunda

oväntade

Hon hade

plötsliga,

ehuru

:;

1780;

flyttades

1820

till

Constantinopel, L826

medverkande lill utmot Turkiet. ; is.'».'). Såsom skriftställare sig känd genom en öfversättuing af Camoéns

Petersburg,

brottet

i

danska sändebudet

streck öfver raden af festligheter.

[änkedrottningens

)

denna

eget land: vidare: den gode och älskvärde

sitt

chevalier Rforeno,

')

i

vistelse härstädes, härifrån förflyttades

sin

J

vi

och

Hans hus var mycken britisk

der lian

var en

af de

af kriget

han gjort

»Lusiadernao.

Stockholm, var iinderstatssekreterare En bans son, född under Kulini Peels minister 1846 i

17

redan länge varit sjuklig, hyns likfärg antydde ett snart slut trott, att hon före sin gemål skulle nedstiga

och mången hade i

anade sina dagars slut, tillkallade hon

Dä hon

grafven.

exellenserna

Bonde och Ruuth. båda hennes

förtrodde at

dem hvardera

kedrottningen

mordet

vara lämplig!

En-

).

Fersenska

af

här

att

hans

a

dess Bamtliga

till

utmärkt af den

sida

enka

någongång

att

att erbjuda

torde det

till tals.

största korthet blicka tillbaka

i

medlemmar.

förgåta, det

på Carl

Det var

i

och ridderlighet,

tina takt

kommo

hans andra natur, och

blifvii al'-

kommer

den gamla konungaätten

Johans förhållande


årsdagen

Juni,

sannolikt intet tillfälle

härefter

sig att åter bringa

som

1

").

Då

allo

20

den

afled

med

deras vård,

i

göra bruk efter bästa samvete

frihet att deraf

ii

förtrogne, och an-

en låda, som innehöll

till

och nu lemuades

hemliga papper

hennes

en nyckel

med

och

till

hon framför

tredje

sig

hade

den man. BOm kmiimit att intaga den plats, frän hvilken henson

ne*

Ögonblicket

första

var

var

seende

iift

ätVrii

-ig

blef

Bom

och

jympatier

Denna .1

innehåll

ofvan

\

tV

ofran

\

.

i

svart

I

*.•

307

ef-

XIII:>

hit.

b.

k.

talar till-

vidare utläggas

4 ).

Mora

förgäta

att

Gustavianska

Bina

Johans utvägande dragit

öf-

Bonde, och blef efter de af bana sonson friherre Bamling af bandskrifter tlcss Eriksberg Södermanland.

af friherre

förlopp öppnad

årens

egde

ej

om

mellan Carl Johan och hans

Carl

streck,

Bonde, med hvara nu fr införlifvndl

Jfr

i

hade

hämtades

ö<»

Begrufningm

.1

och behöfver

sig

Bett

Det olika Bkaplyn-

till.

Carl Johans ankomst

förhållandet

det

låda

itadgade •

sjelfl

hän-

ett

don bräcklige mo-

för

förmyndarestyrelse och Carl

efter

alltid

adoptdv-mor,

'i

Carls

särskildt

-om Carl

mor än

I

styrka- dagar gerna

sili

hertig

tvunget

i

godt stöd

ett

Kran

).

tjuskraft,

ville.

af

för

'»

så

Btarkäre vilja att ansluta sig

räckligt

:1

i

lian

en

ring,

-'i

Johan

Carl

Bom

narken. ter

atöfva, da

visste att

9

mod kronprinsen

sammanträffande

sin

al'

gamle konungen underkastad den

(Ifii

Johan

och hennes wnson utestängd

stött

blifvii

rum

pä

i

den

16

I.

i

It:

iik;i

VI

876

Jfr

Juli.

[u rikes

flerstädes, ff

ocn

fl<

rståd<

tidnin-

18 älsklingsplanen.

ver

den

emellan

om

taga, att

någonting

Johans sida

Carl

fram

längre

hållningen; såsom

med kännedom

åtminstone

1

konungahusets

samtliga

alltid

dem man

af båda personernas skaplynne an-

Drottning Charlottas

).

dock

säkerhet kan

detta afseende brast, felet

i

samband med

i

iakttogs

yttre

det

I

tillbörliga

ej

ett antal dylika från det

medlemmar

skola

låg på

bref, af hvilka vi

meddela

gamla

ett

och

annat såsom prof"), uttrycka dock tillgifvenhet och beundran.

Hennes förtrogna väninna, prinsessan-abedissan hade vida lätDen utväg, som reatt finna sig i sakernas nya skick. dan vid Carl Johans ankomst till Sverige förefans att göra 8 sig henne bevågen, lemnades, såsom vi sett, ej obegagnad )

tare

och

alstrade

Det

nades.

gynnsamt

ett

goda

intryck,

som sedan

mellan

förhållandet

aldrig utplå-

konunga-

nya

det

medlemmar och den sista qvarlefvande telningen af gamla Vasastammen var, såvidt oss är bekant, aldrig rubden Huru ädelt Carl Johan besvarade den olycklige Gustaf badt.

husets

Adolfs tillnärmande, hafva

bekant

Haga

valt

som

till

uppvaktning

en

till

)

Jfr

)

Bil. N-.ris

3 )

middagen, hvilken

Carl Bonde.

Bonde

för öfrigt endast bevi-

VII: 39; IX: 384, och flerstädes.

öfr.

f.

emottog derstädes den 1 Juli friherre

Engeström och Fleming samt hofmarskal-

stades af grefvarne 1

redan från föregående del

kort efter enkedrottiiingens död för en

sin bostad,

af exellensen

blef qvarbjuden

2

oss

).

Carl Johan, tid

vi

4

4—17.

—

Ur prinsessan Sofia Albertinas förut VI: 12; 276. numera, efter Skåne, Stenbocks-godset Thorsjö den Stenbock'ska handskriftssamlingens försäljning till 1'rih. C. .). Bonde, på Eriksberg förvarade brefvexling äro vi att tillfälle meddela, att den med Frankrike - Westphalen Jfr

p;i

mm

i

i

länge

underhandlingen,

förda

l.si o,

och

medling,

förnämligast

afslöts

ttning

al'

genom

på Bå sätt,

omkring

att

16,000

ändtligen

mot

slutet

af år

Johans personliga beprinsessan, jemte en skadeCarl

francs,

erhöll

en

lifränta

al'

80,000 francs och fri nyttjanderätt iill Bin fordns bostad Quedlinburg samt bohagen derBtädes. Se Bilagorna N":ris is i

ooh •)

I

A

L9.

182

IV.

19 friherre

konungen

den

aflidna,

Bonde,

annat,

till

om

derpå

som

till-

och

sär-

berättade

han

före Carl XIII:s

drottningen,

den

yttrat

död haft afsigt

sin

tecken af sina tänkesätt och såsom erkänsla för den

uppmärksamhet,

insätta

Carl

med

gar,

bevi3

vorden

nyss

Johan

Carl

föl

Såsom

med

samtal

.'.unna

den

hyst

han några dagar

att

och

bestämdaste ordalag

de

i

Oscar.

prins

för

bland

att

sig

hofman

god

alltid

enkedrottningen

skildt

långt

om

Bondes synnerliga

).

yttrade

ett

alla tider egt friherre

i

upp från bordet,

stigit

afsides och började samtala

r

Friherre

gifvenhet,

man

snart

Bonde

friherre

som

tillgifvenhet

exellens,

Så

Plåten.

ken tog

Johan

undanlag förmån

till

de

vid

hans

och

några

vid

t'a

tillfållen

henne,

visat

nniversalarfvin-

sina

till

obetydliga

några

af

allenasl

för

alla

son

förfogan-

hennes eget hof anställda

personer.

Då get

Bonde invände

friherre

att ett dylikt steg,

som

ta-

af konungen, obetingadt skulle af alla gillas, tilläfventyrs

Bkulle

komma

att

ådraga henne förebråelsen att häfta begått

en orättvisa mot sina slagtingar, svarade hon:

')

en bror,

visserligen

men han

Jag

är rik och behöfver intet),

lyda,

den ofvan nämnda ladan lärer då harva kommit friOch konungen yttrade sin önskan att ta Bondes aärvaro genomse <\<- derstädea forvarade papmen B. svarade: »Om E. Maj: genom hofkansskall jag gifVei mig en skriftlig befallning derom, men jag tror mig ej dertill ega enskild befogenhet».

Carl

Johan

ning

gafs

A!\cii

tala

till

herre [M-r.

n

" m I

>rtit

i

t

;

leren

-)

Bl>ingar? Jag har inga sådane.

kallar ni

ll\ad liar

var ej.

ej

nöjd

med

(Meddelande

svaret,

af

friherre

men 0.

någon

befall-

Jedvard

Bonde.

1859). t

ii

i

ii lt

Charlottas

broder

var

storhertigen af Bolstein-

8inL823 Oldenburg, Peter Predrik Wilhelm, f. 1754 nesrnbbning gjorde honom oförmögen ati sjelf styra sitl lians syskonbarn Peter Predrik Ludvig regeland, bvadan Han ristadeg hans namn. rade såsom administratör .'.ii tnl nar.i Ploens slott änder ett slags bevakIi på med musik, teckning och läsning I

i

i

'

ning

och

utmärkt

'>m

schaokspelare.

Han

20 Gustaf Adolf och hans barn, vet

hvad beträffar

och

min baron,

förvissad,

fullt

med dem ingen

jag

att

Gustaf Adolf

att

ej

med

den,

han några dagar

att

stamente

en

varit

riksmarskalken började

då

träffats

bland

om

tala

den

MuuckVka memoire, det

1

vidrörd

blifvit

dokument,

konungens

som

papper;

föregående

i

som

Konungen,

).

med Man

sällskap

i

och några andra herrar.

besynnerligt

ett

aflidne

v.».

s.

öppnandet af Carl XlII:s te-

efter

Essen

grefve

o.

anledning af dessa yttran-

hos enkedrottningen

afton

Jag är

är Gustaf III:s son, och

hela folket har länge misstänkt detsamma, Carl Johan berättade då

ni sjelf,

slägtskap eger.

delar

som

—

an-

samma gånger

flera

samma dag i statsråderom med Essen i 'för-

kännedom deraf, talade emedan ämnet ej gerna, åtminstone ej i denna medgaf annan behandling. Men enkedrottningen blan-

tagit

täckta ordalag, krets,

dade sig

samtalet och förklarade sig jemväl känna denna

i

skrift.

"Jag

grum-

väl aldrig tro, att E. Maj:t läst denna

vill

liga produkt», invände Essen.

»Jo, visst har jag det!» svarade enkedrottningen

med

sitt

vanliga »laissez-aller».

De häraf föranledda ryktena voro emellertid många utläggningar en lid. da Legitimiteten

för

i

föremål

ett

vissa håll

a

framställdes såsom den enda osvikliga grundvalen lör samhällenas fortfarände bestånd.

På norska

sin

sjelfva

Trondhjem

lön-

att der

åtnjöl

in

gorna

finnas

')

Jfr

årlig

'.'i»i

(ii

I:

af

7

pension

dels

Johan

Carl

(N:o

skulle

lian

sin

A 111 var dock

förnyade uppskof.

till

att

emottaga

sig

infinna

andra krona.

en

i

af

nagrn

i

-_muh)o

drottning efter

i

noten;

lulr

Specie,

om honom

besök.

III:

266

»la

I

i

ill

hof-

Bila-

Charlottas bref ,

dela ock

anteckningar, Jfr ock Bilagan

lieuterholms

Ploen aflagdl

Kap. pag. 229

resan,

till

Elisab.

II.

upplysningar

berättelse

honom

förberedt

i

Enkedrott-

oeh riksdagens afslutande nödgade emellertid

ningens död

om

kröningsdag hade Carl Johan Lofvat den

kröningsdeputationen,

IV.

21 l

Werner v. Schwerin ) en af de första Augusti manad infann sig i Stockholm och begärde

stallmästaren

dagarne af

friherre

besynnerliga

följande

mindre än

ting

i

förtroende lemnade uppgiften,

i

sammansvärjning förehafves

en

att

personer den

betydande

»Då jag i slutet af förra Köpenhamn, erhöll jag af

berättelse:

månaden befann mig på besök flere

att afdagataga

under

prinsen

Dervid meddelade han

hos konungen.

företräde

enskildt

ett

Norge, åsyftande ingen-

i

Maj:t och H. K. H. Kron-

B.

Man

den förestående resan.

önskade, att jag

derom skulle underrätta E. Maj:t och jag kan

annat än på

ej

Konungen

det aldra högsta afråda E. Maj:t från denna resa.»

honom

tackade

tillade,

denna underrättelse ingalunda finge förhindra den tilltänkta

att

och

färden,

Schwerin

<>n

Gustaf Löwenhielm

afrådde konungen tala

jag likväl

vill

kunna

att jag

Lemnom

honom

åt försynen att

dag banemän och gar mina

och låtom oss göra var

om

låtit

styra er och

skall

afresan

såvida sädanc finnas, något hvarpa

tnötes,

sig

verkligen oro och

fattade

frukta döden.

skall

min befallning

nyar

»Ni

lian:

detta jordiska

styra

som trodde

Sedan konungen

tian att resa.

svarade

nt,

att

tillhörde den,

lif

några af konungens förtrogne och en bland

till

grefve

dessa,

hans

att

Efter mottagandet af detta svar vände sig friherre

taga det. \

men

hans nit och goda tänkesätt,

för

pligt.

förtill

jag dock högeligen

fcviflar*).

Resan

och

anträddes

Strömsholm

ötYer

grefve

den

5 Augusti, vägen togs

Bodarne,

der

exellensen

voro

Plåten

Götakanal,

till

mötes.

till

Wenersbörg

och

Blomsholm

'i

Fasting

Samme

friherre

Werner

komma

ull

\i.

)

Sommerhjelm

dei

att

kännagifva

2

och

Quataf

Idenburg.

B i-:;:.

i

M

r

Jfr S.

S.

v,

llh

mötte.

Schwerin, som ar

Petersburg, l\

till

Adolfs

159

DE

antecknad

lian


blifVii

förlofhing |

Svinesund,

Peder Ånker samt

der p8 svenska Bidan aorske statsministern iden

ådlersparre

Derifrån styrdes kosan

de pågående arbetena besågos, samt vidare

'ler

Mariestad,

öfver

verkligen

till

L

P§

motsatta

795

förvägra-

-and au

till-

med prinsessan

af

1840.

efter

Carl

Johans diktamen,

22 der riksståthållaren grefve Mörner och hela norska

stranden,

statsrådet, jernte ortens

myndigheter infunnit sig

mottaga

att

konungen, hade Fredrikshalls borgerskap anrättat en dejeuner, hvars intagande de resande fortsatte färden

efter

till

Sommer-

egendom Tomb. Derifrån skedde följande dag, den 11 Augusti, afresan till Christiania, der konungen mottogs med lijelms

öfliga högtidligheter

1 ).

Skildringen af ställningen skildt

i

Norge vid denna

tid

samband med den teckning

som

lade tidrymd,

konungen

af

med

denna del kommer

på förhand anmärka,

vilja vi blott

var rätt belåten

ej

i

Norges öden under här behand-

ett följande kapitel af

i

Så mycket

att gifvas.

att

storthinget, och att miss-

heltvisst också var ömsesidigt, eljest hade väl

nöjet

och sär-

sinnesstämningen mot Sverige torde lämpligast sättas

försla-

ej

get att en deputation af storthinget skulle möta vid riksgrän2

sen

fallit

ifver

att

Man

såsom nu var händelsen, ehuru man sedan sökte

),

försumligheten

förgylla

afsluta

vilja

skymtar ock

konungens svar

i

storthingsdeputationen,

hade

Christiania

dock snart (den get,

med

härutinnan

tal

sina maktpåliggande

som

företräde,

till

dagen

•

om

storthingets

öfverläggningar.

den af Christie anförda

efter

hans

ankomst

otydligt ett missnöje

icke

som

urgamla kungastad,

),

till

som

Före sin afresa från Christiania

blifvit skingradt.

25 Augusti) tog konungen högtidligen som antagligen skulle hafva slutat sina

farväl af storthin-

arbeten före hans

återkomst, samt anträdde derpå öfver Röraas färden

ges

3

sedan

ej

år

1482

Nor-

till

skådat en

kröning.

Vid

ankomst

sin

underrättelse,

Störens prostgård erhöll konungen

till

oroligheter yppats

att

dagar Krut rest igenom, samt

l\,i

liggande

trakter

skaror

att

\.i'j

pä

af

till

')

.UV

7

Med 67

)

i

3 )

Jfr

(Hallingdalen,

Oväpnad

Christiania

[nrilcee

Hedemarken, som han

Iran

och

dessa

amt och

kring-

Ringerige), och

nejder girvit sig

uppsöka Btorthinget och

för-

Tidningar, Tv<> 98.

rö ter

ingusti

att

i

Christians

Valders

allmoge för

i

mot

5.

Be storthingets förhandlingar

1*18.

Inrikes Tidning,

N:«>

'.•.').

för

d.

23 konungen samma envåldsmakt, som de danske konun-

skaffa

garne egt. folkresnings anledning och upphof har blifvit sökt

Denna

Carl Johan tycktes sjelf någon tid vilja samband med dolda danska ränker och de hemliga vinkar, han erhållit om under resan ställda forsat. Deremot trodde sig den unga norska frihetens ifrige furkämpar i denna rörelse skåda ett allvarligt menadt hot mot det kära fria statsskilda häll.

vidt

på

den

ställa

de ställde icke otydligt Sveriges reaktionärer

och

skicket

ansvar i

i

till

Samtida anteckningar föreligga dock, dels

dådet.

för

de samlingar, som utgöra hufvudkällan för dessa »Minnen»,

annorstädes

dels

båda

l

otvetydigt

hvilka

),

vid handen,

gifva

dessa tolkningar varit fullkomligt felaktiga.

ledningen

deremot tvifvelsutan

är

varsamma

att söka

som hos allmogen

missnöje,

i

att

Rätta an-

det ganska all-

alstrats

dels af den

stränghet, hvarmed. under rådande nöd. utskylderna indrifvits,

ock

dels

vissa stortbingets beslut, särskildt det förhatliga

af

1815 om

ar

af

bildande

undan

ett tvfagssammanskott för national-bankens Och ur de nordiska folkens medfödda böjelse att slag af förtryck fly till sin konungs hjelp framgick

3 ).

allt

tyckes

naturligt,

hett

denia-

de ärliga, okonstlade norske bön-

oss,

tilltag.

Grefve Jakob De la Gardie, som den

för

samma

dade-

fdjande:

antecknar

räg,

allmänhet


brandsdalen tycktes

dag

om

1 1

pass

rid

egenskap af ordförande

1

i

lt

etl

under den

redan

år folket nrissnöjdl

detta fcjog

med

24 Augusti storthingetfl

Bedemarken och Guldmissnöje starkast, och jagmot-

envisa och godtyckliga uppträdande.

en

i

riksdagens kröningsdeputation samtidigt fär-

svenska

I

bönder, son

kommo för att

fråga

konungen Mefve förklarad för enväldig och att man afskaffade storthinget, som endasi rar ai' >aiiiiiian-att itackare (»lappare»). Jag svarade dem. att mig,

det

ej

\,,re

bättre, att

konungens önskningar rore att göra bada sina folks Lycka; att denna SBUgl antagit den >tat>t'.>r|;iMning. norrmännen lian i

sjelfVe

')

2 )

girVif

lig;

att

han

Jfr

bland annat Claoi

Jfr

IX:

'J88.

ej

eftersträfvade enväldet, hvilket

Parela

Biograf og

1

>.iu'>"ur> r

T .

I

*.

*

(T.

24

mot hans skaplynne

stridande

var

folkets väl; att visserligen

upplysta förstånd,

till

rättvisan och hans

gåfvo anledning att befara något för

ej

om

hans omvårdnad

ocli

hans kärlek

men

ket menligt af en dylik oinskränkt maktutöfning;

fol-

att

han

dock blott var en dödlig, enväldet deremot beständigt; att sina egna folkombud och att medverka

för-

månerna att välja bestämmandet af vore

sin

ren öfvertygelse

af

skulle

furste

och

samt

aktning

af

honom

gifva

vilja

väl

om

ock

kärlek

för

och

enväldet,

till

skatterna

dyrbara att uppoffras; och att äudtligen,

alltför

folket

grundsatser

styrelsens

han

skulle

ej

1

mottaga det

).

Vid första underrättelse om uppresningen hade emellertid konungen med vanlig kraftfullhet och raskhet vidtagit sina Amtmannen i Hedemarken, Lauritz Weidemått och steg.

man, som

konungen på

åtföljde

amt

att återvända till sitt

anmana bönderna

ligen

han

sände

kande

hoparne

befallning.

med

dem

utsända

Knappast bönder

voro

det

påstods,

livad

gen

tillkännagiva,

att

och

förtryck

tliingets

åtlydde sin

deras rörelser.

i

qvarstannat

mot bönderna

anordningar

dessa

ligt

ej

sammandraga trupHedemarken anryca nitmans

Officerare af-

som

i

och

Christiania, för att

i

förhållandet och anbefalla honom, att

Christians

från

dem

afslutande

truppstyrka

en

af-

de förändrade kosan, borde han följa

honom om

underrätta

Derpå

igen.

riksståthållaren grefve Mörner,

till

storthingets

befallning att

tvinga de från

stanna, derest de

att

spåren och hindra

i

sändes jemväl lör

och

händelse

I

hem

Fredrikshall en af sina adjutanter (sedermera

till

grannskapet

i

konungens vägnar stränge-

att begifva sig

general P. R. Fleischer)

perna

resan, fick genast befallning

för att å

amt de

ej

sig,

inronno

af sina

kamrater,

längre

de rf "öre

från

voro

Christians amt.

verkställda,

da

antal

ett

utskickade lör att

för

en-

konun-

förmådde uthärda storpå

väg stadde att upp-

det.

Sedan

konungen

kronprinsen och hunnit

')

i

begifva sig

anteckning

i

dem tala ut, lät han genom amtman Weideman, som ej ännu allvarligen förehålls, dem dei brottsliga väl

närvaro af af,

B.

B.

låtit

25 i

»Jag har svurit trohet ät den grundlag,

deras förehafvande.

som

stadgar

Eder begäran är stridande mot

storthing.

ett

mig och min

de allena böra leda

lagarne;

första pligt är att

förskaffa dem lydnad». Lifligt skildrade han derpä för dem de olyckor, som naturligen skulle härflyta frän deras villfarelse; gaf dem derpå löfte om den spannmål, de sagt sig behöfva, och anmanade dem att oförtöfvadt söka upphinna sina mot Christiania antågande upproriska kamrater, och i konungens namn hefalla dem att vända om hem och

—

skingras

*).

Hedemarksboarne

Folkrörelsen fick ock ett hastigt slut.

skingrades

pä

amtmans

sin

upphunno

skickade

slutet

skaran

af

de från

framifrån.

hundra togos, de öfriga skingrade Mg, största delen

par dr

af

med

samtidigt

mot densamma

Christiania utsända truppernas anfall

Ett

omtalade ut-

tillsägelse; de nyss

tagne

Bläpptes,

efter

med dem

anstäldt förhör, pä

fri

fot igen;

de förnämsta ledarne åter

—

till

ära fästning, hvilket

dock af knnglig aåd mil-

flera

drades

till

Den

September

1

Trondbjem,

dg

Trampe

September

ruin

'),

fatt

och

vid

ville

gå

lian

till

mötes och

anslagil

! i

följande

väderlek

festligheterna,

3

i

ai

Staden hade klädt

).

l'>r

In

[nril

ikea

den

af

sig

8.

Tidningar.

i

d

i

Specie

yttrade önskan

efter

Carl

Bil.

till

pensioner

norrmännen lig

gjori

Inrikes Tidn.

till

ha gånger

bland

när ra are skildringen vi

Den

förklarade konungen tillika,

tillfälle

om Norge B

förbiseende af

utdelning af svenska ordensband

5000 Rdr

vare

i

eti

VH:s oamnchiffer.

rsk riddareorden, sä snarl Btorthingej

ei

10m

anteckningar

genom

fanor

Btor

samma

riddarna,

hänvisa •i

de

Btorthingeta redan

stifta

bland Bvenskar,

Jfr

en

summa

en

blifvande

'i

).

behålla Christian

egde

att

'-')

liksom

borgarbeväpningens

att

grefve I

2

Bkedde konungens högtidliga intåg

vackra

vanliga

dömdes

antalet

till

högtidsskrud; det enda, Bom stötte de anländandes ögon,

i

var,

gynnadt,

Johans

Carl

strafll

2 månaders fängelse

ä

1

17

väl

ål

de

Bjelfve eller

Detta

förmente.

Johans diktamen.

109. af högtidligheterna \nl in tagel

104,

Bih.

105,

106,

1

t i

26 var afsedt eudast såsom en lämpligt anbragt hållhake

vilkor

—

hvilket det ock visade sig vara

lik

ordens stiftande, hvilket konungen af flera skäl ansåg både

Wedel-Jarlsberg

grefve

skattmästare

och

för att

undvika en dy-

Emellertid utnämndes redan vid detta

onödigt och onyttigt. tillfälle

—

till

den

blifvande

ordens

dess

under-

Sommerhjelm

statsrådet

till

kansler.

Den 7 September skedde kröningen, med än större prakt, än som utmärkt denna högtid i Sverige. De regalier, krona, svärd, spira och riksäpple, som vid detta tillfälle för första gången begagnades, kronan

var

genom

erhållit

1

folk

nämndes knappast utan sårande

man

allmänhet kunde

i

Man märkte

).

predikans

ett

skäl;

ej

tillägg

gerna yttra starkare saker åt

ock tydligen kronprinsens missnöje under

norrmännen

fortgång;

mer än

öf-

Bugge, och dess innehåll var märkligt

stift,

Norrmännen

och

Svärdets

den värja, Carl Johan bar

tillhört

Kröningspredikan hölls af biskopen

slaget vid Leipzig.

nog.

konsuln herr Westin.

brasilianske

ver Trondhjems

I

den stora smaragd, konungen nyss förut

hade ursprungligen

klinga i

en gåfva af den nye monarken.

voro

anbragt

ty nekas kan

voro ej,

och det

ursinnige

att alla dessa

af

klandrande

hånande uttryck kommo med föga smak från en talare, som nyss utmärkt sig såsom en af föreningens ifrigaste motarbetare, som derjemte då på ett temligen opassande sätt skrifvit mot konungen, och som fråga om trosläran genom sitt och

i

vacklande

förvärfvat

sig det föga afundsvärda tillnamnet Bi-

Theologus (den tvehöfdade theologen) och

ffens

fördelen

för

log

och

iick

ett

stunden föreskrifvit varit Missnöjet

herrnhutare.

Benare

uttryck

ett

Btes:

')

allt efter

hvad

fritänkare, neo-

med predikanten sökte sig man vid den allmänna

på dagen, då

illmninationen Båg samtliga fönstren

hi

ömsom

i

biskopsgården krossade.

papper, lindadt kring en af de inslungade stenarne lä-

»Tak

for

din Tale

Anteckningar

i

dag,

Bisp!

Bom du

liar

—

hsedret

<>s,

s. s. .1. Enligt en De la (ianlic »Den innehöll stora, ehurn obehagliga sanningar, som dock
mildare

talas».

efter

i

tydning:

Pavelsj

I.

c

486.

27

nu

hsedre

på en annan »Bifrons orator rnfamis

vi dig igjen»,

(Xed med den skändlige tvetalige pre-

pereat, millies pereat».

dikanten

1

)!

Detta

de

af

svallet

lysande

Om

spåren.

obehagliga uppträde glömdes dock hastigt

lilla

fester,

som

följde

De

dessa och sinnesstämningen derunder har

annat

bland

i

kröningen

sjelfva

»Kronprinsen

i

la

gaf

Gardie

antecknat

middag

för

bada deputationerna; middagen var glad och ko-

nungen

vid

ett

följande:

han tjusade

lynne:

präktigt

Jag såg

alla.

honom tala vid flera gubbar, som greto af glädje och rörelse och som sedan sade till mig att de aldrig i hela sitt lif haft ett lyckligare ögonblick. Då man erinrar sig den ton, som herrskade

3

för

—4

man

har

rådande,

sätt,

ock

förening

i

som

tankesätt,

honom

atöfVa

om

fullkomligt bytt

unga,

honom, och i

att

allvarliga riktningen

hjertan.

Fruntimren, som här

i

1814 visade tycktes nn hafva

och som år

inflytande

Btämda mot svenskarne,

Alla utan andantag, gamla och

åsigter.

kära

hans

i

an på norrmännen, hafva

slå

om

konungen; de talade endast

i

kronprinsen, truts de turdelar han besitter

sjelfva

ungdom och

Bin

allas

Bmåtl

de

voro

med den

storl

ett

särdeles fiendtligt

sig

med den nu

den

glädjas och hoppas allt for

att

egnadl

ar så

förskaffad

landet

skäl

Kronprinsens lediga och artigt förekom-

båda folkens bästa.

ma nd»'

sedan och jemför

år allt

förmåga

sin

tala landets språk, fick här-

att

vidlag sta tillbaka».

Staden

värme

gaf

en

roade sig

till

gemensaml en

deputationerna 1<»

h"-

bal

var

ock

lades

medaljer,

att

kronprinsen,

dem

af

minne

männa och

till

enskilda

IMr

Trondhjems

Specie.

handlande,

')

ill

Pavelt, i

l>c-

la

af

l

till

11

d.

bäras

till

middag

stor

Btor

till

atdelades

ridande

antalet)

för

an förfarlig

gåtvo båda

konungen; den

ha atde-

medlemmar guld-

minne

till

'.'

middag.

samtliga

knngabesökel

i

Den

morgonen.

deputationernas

till

ock

lik-mii

p8

.">

man

på hvilken

bal.

Btor kl.

af

högtidligheten,

gåfvor ett

till

värde af

borgarbeväpning

hade anmält

o 188, 185; liknande appgifter Gtfdioi antiikniii

-in

fini

det

all-

50,000 (unga

önskan

att

9

B

28 få

•

utbyta

och

nöje

lemmar en

sin

röda drägt .mot blå; konungen biföll det

förärade

åt

b vardera

rikt utstyrd sabel,

af

den

lilla

med

truppens med-

prydd med det kungliga namn-

chiffret.

Den

12

öfver Carlstad. åter

i

September skedde affärden; hemvägen togs nu

Den 22 September

hufvudstaden.

inträffade de

höge resande

ANDRA KAPITLET. Rysslands och de i

Stormakternas uppträdande mot Sverige

öfritra

den dansk-noraka liqridationg^frågaii*

(1815—1819).

ben Heliga Alliansen.

Kij-;ir

—

Alexander

dess egentlige stiftare.

1

— Teck-

Dess erkännande af mak Sveriges aceession, 1816. terna. Englands -tullniiiLr till densamma. anledning af VI artikeln af KielerförMisshälligheter med Danmark dragel om Norges förpligtelse atl gälda en del af den danska statsskulden. Alexander ränder Danmark: påkallar den Heliga Alliansens mellankomst. ämnet till Carl Johan. Afböjande svar. ig med en förtrolig akrifvelse Norge framställer anspråk på återbekommande! af Island, Grönland och PsBröarne, m. m. Danmark förnyar sina framställningar hos stormakterna. Österrike, Preussen och England anmoda Ryssland atl med större Alexander vill Deras närgångna noter. allvar uppträda mol Sverige. Pnrstemötel Aaendasl lemna ritl bifall till ett »half-officieltn Bteg. Furst Metternioh och »Pro chen. Detta mötes allmänna skaplynne. Monarkerna-- bref till Carl Johan rörande dansk-norska fråandan». nde Blntmening deri. Konungens högstämda Bvar. \ gan. Brefvezling mellan grefve Wessel lexander vägrar atl mottaga svaret. Konungens förtrytelse. rode och herr Brandel. Han låter förstöra urens bref. Prinsen-regenten af England anmodas af konungen att Lord Strangford
hans

af

karakter.

Alliansens

syfte.

i

i

i

-

-

i

September

I

Ut

Norge Uezanders grannlaga

1*1'.'

•

millioner

It.

Hamb. B:co

i

stål

uppförande vid förmälningen mellan ii l\ Idolfs dotter och storhertigen af Baden. Hans förändrade Carl Johans plan atl bilda en l«diiik efter hemkomaten från Aachen, motvigl mot den Heliga Alliansen genom etl förbund mellan Europas saml liga konstitutionella il Svårigheter och betänkligheter dervid. \li". G efre Carl Löwenhielm Hans märkliga samtal med kejsar \ leiander. Indrade laigter, Inledningarna dertill. fur

7.

i

N;ir;i

och

den

nog Bamtidigl

af hans

staternas inbördes ;it'

mänga

.ut

vanlig

»kål

fall

med Napoleons

betingade

Blutliga

besegrande

nydaningen af de europeiska

förhållanden, offentliggjordes en urkund,

var

egnad,

uppmäksamhet.

nit

Kj

redan

nog

atl

dfl

tilldraga

sig en

den var affattad

i

rom mer

egen-

30 domliga, mystiska ordalag,

—

nas språk, sats

komma

låtit

i

sig

last.

till

diplomater-

i

temligen bjert mot-

som undertecknarne

de handlingar,

till

samtidigt

hörda

dittills aldrig

dessa ordalag stodo äfven

såväl förut,

som

Intet under då, att

man

genast

genom

syften

och tillade denna statshandling en betydelse, som den

heltvisst

mera

det dunkla omhöljet tyckte sig skåda märkliga

ännu

—

egde.

ej

om

Det är naturligtvis

»Heliga Alliansens»

så illa beryktade

den seder-

stiftelseurkund,

vi tala.

Då

vårt fosterlands

ställning

till

detta förbund

uppkomst,

att förutskicka en kortfattad skildring, såväl af dess

som

af den

ling

i

man,

livars personliga

mån

så väsendtlig

egenskaper och själsutveck-

voro för dess tillkomst bestämmande

Kejsar Alexander var vid

sitt

men

sjelfständig

större,

förtroende

).

som

Apollo, mild

vek natur; icke mäktig af någon

af en

kraftutveckling,

den egna förmågan.»

till

1

uppstigande på thronen,

enligt Stedingks yttrande: »en yngling, skön

och intagande,

nu på-

uppmärksamhet, torde det vara lämpligt,

kallar vår särskilda

och

jemväl utan

derföre

Naturanlag och uppfost-

ran torde hafva samverkat att frambringa dessa förhållanden. I

sin

ungdom

tidiga

var han inom den närmaste kretsen af

sina anhörige utsatt för

inflytelser

af de mest stridiga arter,

och särskildt föreskref honom det ömtåliga förhållandet mellan den herrsklystna farmodren och den häftige, nyckfulle fadren iakttagandet af en viss återhållsamhet och varsamhet. lärare, schweizaren

La Harpe, inplantade hos

Hans

sin lärjunge sina

republikanska tänkesätt och sin förkärlek för Ronsseans naturteorier,

ryssen de

men

beredd genom

motvigt var

en

Soltikows anställande

hofmannen och

såsom guvernör.

Rådgifvare af

meningar och skaplynnen — Bentham och Armfell ocli Ktein, TourgueneiV oeli Nesselrode,

skiljaktigaste

Karanisiii.

Capo ende.

Af

allt

uppträdande lull.

')

och

cTIstria

hvilken

ett

alstrades

vacklande

påtryckte

Hufvud akligen

—

Rasumoffsky

detta

Följa

dit,

en

i

hela

lians

förtro-

Alexanders

slitning

ät skilda

hans görande och latande en pre-

vi I

och

liit.

allt

zehnten Jahrhunderta

egde stundom

naturligtvis

:

härvid 'Jl

I

IV.

Oervinus: Qeach. dea neunII:

692

IV.

31

Deraf förklaras ock dessa många raska ansat-

gel af halfhet. ser

lemnas ofullbordade, då frukten

storverk, hvilka

till

Gerna sökte han

infinna sig genast efter utsädet.

ock,

ej vill

dun-

i

kel känsla af sin egen svaghet, stödet af kraftigare naturer och

med

var

vänskapsförbindelser, likvisst af merendels

med

kort varaktighet; så

—

med

Napoleon, så ock

— ehuru mera

fast

Carl Johau.

med

början af sin regering och

I

med

sin stora mottaglighet för intryck alltid färdig att

dylika ingå ideala

fa afbrott

ända

till

den

tidpunkt, vi här närmast skola behandla, yttrade han esomof-

en

tast

sannolikt

uppriktig

tillgifvenhet för

I

härom;

till

Mar- L812)

Carl Johan skref han (26 Febr. 8

de liberala idéerna återväckta varit

bortåt

st

till

lif

i

fria

statslifVete

rinnas flera iutyg

näst verldens oberoende vore hans käraste önskan

»att

tid

1810

Stedingks depescher frän

former.

att

Be

Europa, der de nu en

obarmhertigt förtrampade, samt att skydda

denna verldsdel mot det barbari, som hotar att der inbryta».

Samma

spruk

under Wienerkongressen

han

förde

Stein,

till

och

från dessa åsigter utgingo jemväl hans planer att

mot

det garumal-ryska partiets önskningar gifva Polen en

hvilken efter hans egna antydningar

författning,

Warschau, Mars 18 IS), var afsedd

i

1

i

stater

'_;•; i

del

till

').

Men

komma

att

ett ögonblick

(i

försl

i

ga gillen afsvalnat, bana Ldealer gen med den

strftfya

hans samt-

senare \ar han far-

störtal

Metternichfl snärjande statskonst.

—

för

var

gare

Bida

Battee,

dr

i

nära

baftansträngningar,

yttre -"in inre menniska.

'i

upp

/'

i

lågor,

urguentf

l-;i

ett

offer

Kn annan

Qnder de

med 1812 ta hanafdemför-

Barnhand

till

hvari

hvilka han

gång Qödgades, vållade en häftig omstörtning gick

vid berörin-

hår behandlade ämnet ännu vigti-

förfärliga själsspänning,

ovana

Fasthet

fallit

den ena sidan af hans >kaplynne.

utvecklade sig

Den

händelser.

samman

verkligheten, och han Bjelf

utredningen af del

fri

den ålder, da den ungdomli-

fÖI

Sådan

strid

throntalet

dig att rygga tillbaka för de mötande svårigheterna.

och konseqvena rann han

i

Båväl

gäng pfi med bana

förfärliga dagar, då

Ifoakwa

grånade han- hår och han började Bynbarl

Etaasie

et

lei

ELutut.

1

>l

32

»Denna brand» har han ock sjelf en gång yttrat, »uppmin själ». ) Han lärde sig känna den tomhet, som den

åldras.

2

lyste

fransyska skolans läror lemnat

hans

i

själ,

krigets oväntade

i

utveckling och följder varsnade han sedan den Gud,

som

skrif-

ten oss uppenbarat, och Europas befrielse blef hans egen.

Han

kände sig vid Bibelns läsning träffad liksom

af

ett

svärd och fann der otaliga hänsyftningar just på stånd. förlig

tveeggadt

sitt

delserna; de läste den tillsammans och rördes dervid

För nit

eget

till-

Den fromme amiral Schischkow förelade honom en utbiblisk uppsats med tillämpning på de senaste krigshän-

att förskaffa hela sitt folk

af den Heliga

man

iakttog

tid

ofta

ett

tröst,

som han

till

tårar.

sjelf

fun-

grundade han midt under

läsning,

1813)

(Januari

stridsbullret

denna

Skrifts

samma

ryskt

utbredd

egendomlig känslighet, blandad med

bibelsällskap.

öfver ett

hans

Frän

väsende en

drag af svårmod, syn-

nerligast då han, beherrskad af sina predestinationsidéer, qval-

dea

af den

med

ofärd

föreställningen, att hans

närvaro öfverallt bragte

Krigets lyckosamma vändning återställde dock

sig.

en viss jemnvigt mellan denna nedslagenhet och allenaherrska-

Men man

rens sjelf känsla.

hvarandra

med

varseblef dock under de tätt på

öfverraskaude

och

hastiga

framgångarne

förvåning och beundran en sjelfförnekande blygsamhet, som en person

från

man

Då

följande

vid

i

lians ställning icke eger

en fest

i

Wilna nedlade

fienden tagna fanorna, vek

hon

dagligen

till

fots

många motstycken. hans

han blyg tillhaka;

i

fötter de från

Paris såg nian

hesöka ett kapell, der han ödmjukt

knähöjanile förrättade sin andakt; vid

vägrade han att mottaga

för

hemkomsten

från

den hyllning, hans hurVndstad

kriget ville

egna honom, liksom han ock, med förklaringen att Gndi allena äran för livad som skedt Välsignade, som senaten

tillkom

den ')

rar, ville

afböjde det billnamn af tilldela

honom.

Se Eyleri Chnrakterziige und Historische Pragmente aus dem Leihen des Königa von Preussen Friedrich Wilhelm III. II: Det der städ ea anförda Bamtalet är för öfrigt 242 256. liidlici bhi ärdele betecknande för Alexanders sjulsiilli

i.iiul

och

UV

ock

36

IV.

.i

igter.

Sven ko

Bibelsällskapets årsberättelse

1862,

pag

33 Så

småningom den

var

sinnesförfattning förberedd, uti

händerna på fru v. Krudener och hennes fromma vänner, Stilling, Bergasse, m. fl.

han

hvilken

föll

i

Fru von Krudener gens

hade

)

sin

i

ungdom

den stora verldens nöjen och

sig åt

vit

l

manade hemie

försvinnande

sökte hon en tid,

men

utan framgång, att skaffa sig ett

såsom författarinna, och slutligen kastade hon sig meriets bana, dock

Boxandra von Stourdza

fröken kejsaren

mälde

hafva

märkliga

lmgst

den

tillställa

mystiska skrifvelser,

åtskilliga

sig

namn

på svär-

förkärlek sökande de stores

Elisabeths närhet, förstod hon

kejsarinnan

i

med

alltjemt

in

Från Carlsruhe, der hon år 1814 någon

grannskap. stades

dä fägrin-

afbrott härutinnan,

ett

till

hejdlöst hängif-

förvillelser;

ting

i

tid vi-

genom

att

Wien

vistande

om för-

hvilka hon

i

att

honom

for

yppa.

Dessa bref hvimlade af bibelspråk, förnämligast ur Unpenbavallade snart, isynnerhet sedan Napoleon åter-

relseboken, och

kommit

tian

försjönk

i

att

Kll,a.

Alexander djupare än någonsin

dels

förtroliga samtal i

Paris

3

dels

i

Heidelberg (9

— 24

i

med henne

Beilbronn af fru von Krudener personligen och hade (Irra

förut

Ändtligen öfverraskades han

religiösa BVärmerier.

Juni 1815),

Fälttagets oväntade lyckliga utgång gaf henne

).

lättare spel, emedan den syntes kejsaren ett nytt under. Han började ånyo betrakta sig Båsotm ett af försynen BärsMldt

anno

ntsrdt

redskap

för

dess outransakliga afsigter, och fru v. Kni-

dener firade honom Båsom revolutionens besegrare, *>den hvite

')

Vietinghoff var född

Juliana

tyak-liflläudaka

grenar

af

härmästar-ätt,

samma namn.

äktenskap

:-

Krim

upplöstes

i

Riga 17m'. af -amma gamla

som

till

Sverige utsträckt

man

Elennea

rysk

var

flera

diplomat,

Hon dog

genom Bkilsmessa

på

eM ytterligare L824) bidrag till kunskapen om Uexanders ombytlighet. lui\ ml kal lin för hennes lefnad torde ännu vara Charles Eynard: Vie <\r M me Krudener II 1829 jemför ock r s.miii Beuves uppsatt Etevue dea deux Mondes 1849, l. Srjit -.un! -:n>kililt för hennes förhållande till deu Heliga alliansen Krugi Geapräck unter vier AAigen mil Prau von Krudener (Gesammelte Schriften III 267 Ef.) i

eti

slags

förvisning,

(Dec.

I

I

>

i

.

'i

<»m

tin

ireniri

\

.

Kriidenen

uppträdande därstädes, M me Recamier di

correspondenci

el >

se I

t

286

Bon-

ex. tV.

i

34

fredsengeln»

den

,

grunda »det

skulle

»Herrans utkorade», som i Norden nya Jerusalem». Ur denna sinnesstäm-

ning utgick första förslaget

Enligt urkundens innehåll hvarje

vid

furstarne

den »Heliga Alliansen», som

till

26 September 1815.

bär datum af den

*)

skulle de tre undertecknande

och öfverallt lemna hvarandra

tillfälle

ömsesidigt understöd och hjelp; de skulle

hvarandra och

till

i

i

sina förhållauden

den inre förvaltningen af sina stater iakt-

taga kristendomens, rättvisans och fredskärlekens grundsatser; de skulle sinsemellan känna sig förenade

brödraskap och

till

i

ett kristligt fost-

sina undersåter intaga familjefäders ställ-

ning; de bekänna, att det kristliga samhället, hvaraf de sjelfve

och deras folk utgöra en

del,

i

sjelfva verket ej

än den, från hvilken

öfverhet eger

någon annan

makt utgår och som

all

sluter uti sig all kärlekens, kunskapens och vishetens skatter,

Gud,

nemligen

Högstes ord,

vår

gudomlige

lifsens ord, o.

s.

den

Frälsare Jesus Kristus,

v.

Dylika ordställningar skulle naturligtvis väcka uppseende, minst bland de vid sådane klausuler ovane diplomaterne.

icke

som sedermera så förträffligt visste att beöverenskommelsens sväfvande ordalag och att

Furst Metternich,

gagna

af

sig

deri inlägga allt,

som

för Österrikes frihetsfiendtliga statskonst

var lämpligt, kallade nu det hela för »ett meningslöst pladder»;

Castlereagh skrattade åt förbundets »sakramentala form»

lord

och sade det icke medföra någon annan tid

beröfva diplomatien hoppet

Än

mindre

Samme

tänka.

visste

om

fara,

än att för längre 2

en begriplig ordbok»

).

den stora allmänheten, hvad den borde den kristliga kärle-

som bär talade

furstar,

kens Bpråk, både omedelbart förut vid Wienerkongressen gifvit prof på allt annat än broderligt sinnelag.

planer ej

mol

hela

')

Den

flerestädes;

aftryckt

finnes

tillgänglig hos

itateVna

lich),

Hvad

reform, -i

Dolde sig

bakom de vackra orden;

några

ej

—

syftade

förbundet ät ett stormakternas sMljedomarskap eller

latlast,

ska

folkens frihet

Gervinu

p. t

liistoria

är

298 1.

c.

ntl

Bedan

göra?

IV.

II:

727,

Svenske

för

Bäckström:

läsare

Ofversigt af de

28 F., eller L815, rådplägningar om I

eller

kanske europei-

(/>. rätl

F\'ö-

och

35 kanske närmare uttryckt: åt Rysslands allenaherrskande?

man

frågade

med

som

de fakta för ögonen,

ursprungliga

den

ur

Heliga

Ii"-

Vår öfvertygelse

också

utsatt

omkastningarne

så vanliga

att den

är,

var uppriktigt

menad och

Alexanders håg och sinnesförfatt-

men

ögonblicket,

honom

af sluge statsmän spunnos ut

härfvan.

ett troget uttryck af kejsar

— Så

isynnerhet sedan dess frågat

då den ingicks,

Alliansen,

ning för

man

då, och så har

Hans medförbundne undertecknade

för

vådorna

af

de

åsigter och känslor.

i

sannolikt snarast af undfal-

lenhet för honom, för att foga sig efter hans ifriga önskningar; och relser,

med Europas

var väl ock förhållandet

afi

mer

hvilka

eller

mindre

öfriga sty-

den ene

hastigt, på

den

eller

andre af de ursprungliga undertecknarnes inbjudning, en efter

inman biträdde fördraget

med ')

1

Särskildt veta vi att sa var fallet

).

12

Sverige

).

undandrogo sig väl att formligen biHeliga Alliansen, såsom varande ett enskihlt fursteförbund men under hela lord Castlereagbs minister handlade England passivt i den Heliga Alliansens intresBen. Ensam af Europas furstar vägrade för öfrigt den helige fodren att Inträda förbundet, skyllande dervid på den statsmän

Englands

den

träda

j

mellan

likställighet

åsyftad

\ara

en

de olika bekännelserna, hvilken tycktes grekisk-katolsk, förbund mellan en

detta

i

romersk-katolsk

en

och

måste

indifferentism

religiös

protestantisk

furste.

naturligtvis

t_\ekas

Ku

dylik

påfven en

styggelse. -)

Alexander

»På Inbjudning af kejsar det \l

alliansfördrag, kejsaren,

i

som

kejsaren

i

Paris

har

blifvil

af Österrike

och

konungen

ingånget

biträdt

mellan

konungen

11.

af Preus-

tillfall., herr grefve, Ni är mer än uägOO annan kunna försäkra kejsar Alexander, hnru glada \i äro, konungen ocb jag, att finna ett tillfälle att visa honom

sen.

i

att

prof

pl

-tand di

i

att

af

vari

mera

ting att

makt kunna

förtroende och vår vänskap. Bverige liar inatt miska, de--, geografiska läge sätter det

och

il.

fve s.

lefVs

i

storhet,

dessa

fred

och

politiska

I

\i

Etyssland, utan att alniulas

böra da skatta oss

-kal

lägga

lyckliga

personliga

känslor tacksamhet för den höge furste, som ita rike-. Utdrag nr etl bref från Carl Johan till \f-krift Gustaf Löwenhielm din 28 Maj L816. 'ill

tillgifvenhel

»tyr

i

knnna

och

i

36

Den svenska

styrelsen,

rättare

eller

sagdt Carl Johan,

om

gjorde sig nog aldrig någon särdeles hög föreställning

bandets

betydenhet

möjligheten

eller

Men om

den eviga fredens problem. låg

nära

otvifvelaktigt

vara

upprätthålla

att

Den

skulle

och

syften

förbundets

det dolda syftet kunde

kronprins ett intresse att

dess

borde

således

ifrågakomma.

ej

hänseende hafva verkat någon ändring

intet

i

som

En vägran

bevaka.

dervid

—

nyskapade statsskicket, egde obe-

det

Sverige

såväl

stridligen

—

hands

till

för-

på denna väg lösa .och denna gissning

att;

men

handlingssätt,

väl kunnat

i

alstra

misshag hos bundsförvandter, som nyligen gjort oss betydande Aldraminst borde

tjenster.

rum

den ega

syftning,

som

ställning

af Suchtelen

ej

var den nya dynastien obekant början af Maj

i

anslutning

fosterlands

bestämmande

vara

skulle

en gifven

snarast

till

dem

som

system,

som någon annan

till

För

öfrigt

af de makter,

förpligtadt

de förvecklingar,

undersökningar

skuld

våra gamla politiska tradi-

ansåg sig Sverige lika

som

i

vid

') -i

»)

i

handling under

det särskilda föremålet för våra

detta kapitel. är,

tidpunkten

öfvertagas

get,

litet

biträdde förbundet, här-

innehöll

(J:te

artikeln af fredsfördraget

stadgande, att någon del af danska rikets stats-

ett

Oaktad!

Denna

för lång tid

erkänna något slags europeisk öfver-

att

som utgöra

Såsom bekant Kiel

).

Europas öden, var väl sålunda

för

domstol, och Carl Johan bevisade detta snart

i

biträdde

2

s. å.)

en

tiden och Frankrikes undantagsställning gjort full-

komligt otillämpliga.

igenom

Maj

i

På fram-

).

af omöjligheten att under förhanden-

följd

varande omständigheter återgå tioner,

ett

1

månad 1816

derföre Sverige den Heliga Alliansen (21

vårt

en tidpunkt, då

i

arbetade på medel att söndra oss från Ryssland

illviljan

»i

de

Norges afträdande skulle af Norge

för

förhållande

i

tilldragelser,

dess folkmängd och tillgångar»

ill

som

").

derefter söndersleto fredsfördra-

anderkändes aldrig denna förpligtelse af Norges regering

Jfr

l\:

365

IT.

Kn dylik acc< ion den 26 Nov. 1816. .liv

\

II

330

IV.

akl

Se

utvexladea

Bilagan

med

N:o 22

österrikiska

hofvet

37 och

Carl Johan lyckades verkligen, ehuru

het,

ät sig

genom

1814).

vember

med någon

svårig-

24 Nounder erkännande af samma

utverka från storthinget en adress (af den

med

grundsats och

hvilken.

Norge

förbehåll att

Danmark

göra sina anspråk mot

å sin sida borde söka

konungen anför-

gillande, åt

troddes ledningen af dessa underhandlingar

Sådan var ock syftningen af de

').

föreskrifter,

med

hvilka

de tvenne norske underhandlarn e, statsrådet Löwenskjold och

1815 anlände 1 Maj föranledt förnämdröjsmål, Köpenhamn. Efter något till ligast deraf. att konung Fredrik VI ännu ej återkommit från Wienerkongressen, utnämndes till underhandlare å Danmarks sida exellensen Mailing, geheimelegationssekreteraren Röyen expeditionssekreteraren Vogt, försågos.

de

och

om

Tvister

Alberg.

finansdirektionsledamoten

ternas form borttogo ytterligare en rundelig

tid,

fullmak-

och särskildt

visade sig tydligt, att danska regeringen högst ogerna såg sig

nödsakad

underhandla med norska ombud.

ati

häremot, fullföljda ända \i>

Ryssland, kunde dock

till

föranleda någon ändring.

iimnrt

mans

för

dess

si

ordalydelse,

vid

kom man till hufvudförsta tal om skuldsum-

tagas

millioner

7

R:di

beräknad,

lätt

Danmarks

betraktande.

i

anpart

sin

Eamb.

B:ko;

riksskulden

i

men

betrak-

i

svaga tillgångar hemställde de danske änder-

tande af Norges

handlarne derjemte, huruvida icke Bverige kunde finnas åtaga

att

naturligtvis

blef

bofvei

För

till

landcl

I

skede

sin

Buropa

;it'

i\<-->

goda

ombuden Danmark, ansåg hotad ocb vände sig med sina

ocb

rät!

då

de norska

80

\i

i

på

—

af storthingeta ställning

utveckling hånvisa för

villig!

Detta förslag

bäraf.

Muntliga regeringar

af den thiugsförhandlingarne

83).

del

motanspråk

betydliga

Köpenhamn

i

klagomål

af någon

tillbakavisad!

framlade

ställe!

i)

gäldandel

sig

men

dock, enligt fredsfördragets

hvilka

Norge såsom

att

var,

jemförelsevis

väl

borde

jomväl

erlägga

skulle

var

»tillgångar»,

fordran

första

men

rimligt-

ej

fördelning yppade sig allvarsamma svårigheter.

folkmängd

Norges

Ändtligen

örVerläggningarne;

rättvisa

icke

Dess insagor

lor

den turkiska till

<>l'ii^r

t

frågan till

i

ej

detta

Btorthin-

Maj ocb 2 Juli 1816 '-ont storJuni L818 (Junihlfiel p.

den

I

38

—

undantagen

ens

Sverige

orättvisa,

tillfoga

Han

1816) hans mellankomst.

man

Norge

inblandat

huru

afgöra

att

med

enär

han

vädjar

kejsaren

som

ej

jemväl tvingade

vid afträdelsen blifvit

kejsarens rättskänsla och

till

mån

väsendtlig

i

hemDanmark

detta land; han

om man nu

Sverige att uppfylla de förbindelser, fastade;

(Mars

beklagar sig deri öfver att

det vore, att hafva tvungit

orättvist

afträdande af Norge,

ett

till

egenhändigt bref

ett

I

denna underhandling, ehuruväl Dan-

i

mark ingenting hade ställer,

det.

Alexander begärde konungen af Danmark

kejsar

till

mot den förmenta

påkallande deras stöd

ville

bidragit

till

ädelmod,

afslutandet

af

Kielerfördraget och således borde vara angelägen att se dess

bestämmelser uppfyllda

1

).

Att beriktiga dessa framställningar, var för

den ofvan

)

ganska

väl, att sluta af

ämnet, som han

Trasslet

A

grad.

den klara och bevisande framställning

).

med Danmark ökades dock

i

att

nedpruta

dem

till

betänkligare

följd af de

tvenne underhandvid

sagde

Till dessa tvistepunkter lades snart andra.

ännu alltjemt

bibehöll

klagomålen

med den

förklaring,

åldrande

riksvapen

sitt

i

besvarades

häröfver

att

för att

man i

först

ett

det minsta möjliga;

makternas betryckta penningställning

frågane

allt

ena sidan högt uppdrifna anspråk, å den andra

bådadera en temligen naturlig punkt.

vi

3

nog märkbart begär

tid-

Danmark

det norska

lejonet;

undvikande och sedan

allenast afvaktade liqvidations-

detta hänseende tillmötesgå svensk-

Da

oorska regeringens önskningar. i

föremålen

Petersburg öfverlemnade och hvilken

i

här nedan meddela

lande

ett af

omtalade, åt grefve Gustaf Löwenhielm anför-

beskickningen, och han bör hafva härutinnan lyckats

trodda,

i

2

EOpenhamn, baron Tawast,

i

det oaktad! \art

aandebud

en ny not återupptog donna

till Bngeström, Köpenhamn den .'11 Mars L816, efter framställning af Rysslands chargé d'affaires der-

')

Tawasts depesch

*)

l\:

)

s.-

les.

Aiskrifi

i

s.

370. Bilagan

N:o 23.

s.

30 !

fråga från

sökte

),

Danmark ånyo

någon

från

1813

åtföljt

post

sin

kejsar

Alexander,

Berlin, för att

i

Alexander

klagomålen.

öfverbringa

tersburg

1817),

1817)

för att befria sig

Grefve Moltke, densamme som

under fälttaget år

tid

rycktes (Febr.

skydd,

ryskt

denna »efterhängsenhet».

Pe-

till

svarade (April

ehuruväl hvarken sedvänjan eller Kielerfördragets

att,

ordalydelse förpliktade konungen af

han dock,

rikes vapen, trodde

medgifvande såsom en

att

Danmark

att förändra sitt

konungen kunde göra detta

Å

af sina personliga tänkesätt.

följd

andra sidan uttryckte kejsaren sin förhoppning, att de förtroliga

han

meddelanden,

i

ämne

detta

Sverige, icke skulle förfela att bringa

kronprinsen

gjort

af

önskad verkställighet

till

den omtvistade artikeln af Kielerfördraget

2 ).

Något framsteg i underhandlingarne förspordes dock ej. De tvenne först använde norske underhandlarne hade redan i Januari 1817 rost åter hem och nu bevakades Norges intressen först af justitiarien Berg, som jemväl i medlet af Oktober

gamma

ar anträdde hemresan, hvarefter statssekreteraren Holst

ensam ledde undcrhandlingarne. hade emellertid

Anspråk af hvarjehanda art yrkade a Norges vägnar

Man

väckta.

blifvit

gam-

återställandet af Ffcröarne, Island och Grönland, såsom af

malt Norges lydländer; vidare framställde norrmännen anspråk på någon del af Öresundstullen, såsom varande en under bada förmån.

med Norges väpnade bistånd förvärfVad Ändtligen fordrade man ock öfVerlemnandet af flera

Bärskilda

fonder,

rikenas

Det

förening och

hela

som

åstad ett slags qvittning

x

)

Skriftväxlingen scher af den

1817,

men böra *)

in

i

1815, 9

di is

i

not

original,

del-

att

i

söka

Norge.

komma

vände sig da dess

ionefattaa

Tawasta depe-

i

November 1816. 16 Tawaat

till

kunna anses vara

torde

j

i

af

afskrifl

den ."51 förvåna

af

i

den betydenhet,

Dec.

Jan. 8.

att

8

.

de

axtenao meddelas.

Depesch Orig.

•)

livilL-i <

fråga

augusti

ELosenkranta

pl

bryderi

sitt

I

1

saml

18J6

').

anlagd)

om denna

17

inrättningar

tillhörde offentliga

Danmark vara

tycktes

från s.

Samtidigt in.it! mii

Tawaal

till

ESngeström

den

20

april

imt

s.

såg st,

g,

Danmark en nj (örorfttl från ?år sida iom rid segeltältens öppnande blifvit

i

de rid-

40 regering

samtliga stormakterna, hvilkas sändebud

till

Peters-

i

burg förenade sig i den åsigt, att man borde förmå kejsaren Alexander tillkallade till ett mera bestämdt steg mot Sverige. grefve Löwenhielm.

sade han, »med frågan De öfriga staterna vilja med all makt förmå mig, att med dem göra gemensam sak i Hittills har jag formliga åtgärders vidtagande mot Sverige.

»Man

om

mig

plågar

oupphörligt»,

edra dansk-norska liqvidationer.

Jag har velat spara såväl kronJag har förmått mak-

dock lyckats förebygga detta.

som mig

prinsen

sjelf

obehaget häraf.

terna att uppskjuta denna åtgärd och lofvat, att använda mitt inflytande

personliga i

hos

kronprinsen, för att söka få saken

Gifve Gud, att jag lyckades härutinnan och

godo uppgjord.

derigenom blefve befriad

denna efterhängsenhet från dan-

från'

ska hofvets och dess beskyddares sida».

Löwenhielm svarade:

konungen

»att

i

sin

Norges regent aldrig underkänt dess förbindelse

Men innan detta om grunderna

derbörlig anpart af den danska statsskulden.

kunde

man

borde

ske,

för fördelningen,

egenskap af

att betala ve-

hafva kommit öfverens

och han trodde

ej

att,

vare sig Kyssland eller

land kunde anse sig befogadt att inblanda sig

något annat

i

dessa detaljer».

medgaf

Detta det,

enär han

kejsaren, och sade sig bäst hafva bevisat

denna sak allenast velat använda

i

sin enskilda

bemedling hos kronprinsen.

Huru än härmed tet

hafva

af

varit

sig

annan

förhöll,

lemnade nästan samtidigt en formlig kejsares

namn yrkar på

lär

det

ryska

kabinet-

mening, ty general Suchtelen not,

i

hvilken han

i

in-

sin

uppfyllandet af Kielerfördragets VLte

artikel.

tagne,

att

för

hindra del

mer öfverhand tagande

allt

luren-

Skåne. Ed nj framställning Petersburg och utsigter öppBkedde med anledning häraf aades att genom Suchtelen B
dräjeriei

från

Sjselland

till

i

uiiiliirin

meddelas efter

för

af i

denna anledning hade med grefve Capo denna punkt gåfvo N:o Jl.

Bilagan

påtryckning)

I

n.

d'Istria \i

dock

41 Carl Johans förtrytelse härefter var naturlig, och svaret

på

denna

terade det sjelf

fördraget

makts

man

rätt att inblanda sig

häraf var,

Följden

någon annan makt garanterat

eller

erkände

Kiel.

i

dik-

för Engeströni, och det heter deri bland annat:

då hvarken Ryssland

»att

Han

blef också sådant det borde blifva.

not

ingalunda någon främmande

denna angelägenhet».

i

Suchtelen förklarades hafva

att

illa

förstått sina instruktioner och hans förhällande stämplades af Capo dTstria såsom en dumhet (betise) under tillägg, att hans

honom

ålder allena skyddat

detta förhastande, tillskref kejsaren ånyo (Okto-

godtgöra

att

1817) kronprinsen

ber

För

för allvarlig tillrättavisning.

enskildt bref

ett

samma

i

grannlaga

och vänskapsfulla ton som det fura. bedjande honom deri påskynda den ledsamma liqvidation>fragans afgörande. Kronprin-

med

svarade

sen

ledsnad frågas

värdighet,

all

»att

kunde augifva någon

ej

afgörande,

viss

han

sin synnerliga

till

bestämd

tid

denna

för

enär han sjelf ingenting dervid kunde före-

taga utan storthingets bifall».

honörn

till

dervid

hvilken

djnpare än

hvad

B€

efterrättelse de

garnea

ut

K. Maj:ts min-

K.

här gäller ett iakttagande af tärer säkerli-

föreskrifter,

samvetsgrann!

ställer Big till

Tiden och Finland förlänade

(Via författnin-

sjelf

\ilja

Grundloven,

af

tande

som

hvarken

bud,

att uppfylla

Ettatsförfettningen

Maj:t.

K'.

B.

Rg ur -tand Men da del

norska

den

gen

»Ingenting kan smärta kronprinsen

yttrade:

atl

Önskningar.

sta

i Moskwa, då detta bref (November genom grefve Löwenhielm öfVerlemnades,

vistades

Kejsaren

1x17)

så

ena tillstyrka

etl

bry-

förbjuder regeringen,

ait

utan

begära

hvilken

»'lin-

storthingets medgiftande förfoga Öfter statens medel». »Nej,

har

jag

li'dt

\i—

jag relal

mig

betviflas,

ej

ddelanden

skilda ;itt

kunna

M

alltid

i

andra

afböja för

till

en

och

för

Till

kejsaren.»

med

jemförliga

Min vänskap

mig med Sverige. prinsen

icke!» Bvarade

t

förbindelser

inga

detta

Danmark

dem, som förena land och

"in jag beslntil

föl

mig

kron-

för

en-

kronprinsen omedelbart, ar det derföre,

gemensam

Sverige

känna deras oafhångighel

åtgärd

obehaglig,

från

.lag

makternas

vill

heter; jag är den al

bvarandra;

mm

sida,

aldrig blanda förete atl

er-

jag hyser enön-

42

som jag

skan,

inom den

skall frångå,

aldrig

—

den: att se fred råda

stora europeiska familjen och att aflägsna

allt,

som

1

densamma kan vara hinderligt» ). Ett nytt memorandum i liqvidationsfrågan

för

samtidigt af Löwenhielm och öfverlemnades vid

nytt

ett

Sverige,

af Carl Johans tillbakavisande beteende.

hade

då

fått

sitt

Lö-

hofs befallning att meddela, det

underlättande af liqvidationsfrägans lösning vore

till

Ön

försälja S:t Barthelemy.

sinnadt att

Men

sig temligen tydligt, att Alexander blifvit obe-

hagligt* berörd

wenhielm

utarbetades

kejsaren.

som Löwenhielm några veckor senare

företräde,

visade

erhöll,

till

köpesumman

såsom

lenmas

skulle

lån

erbjöds åt kejsaren; åt

Kejsaren

Norge.

afböjde förslaget under åberopande af den ryska handelns ringa

utsträckning, svårigheten att vid möjliga brytningar

i

framti-

den försvara den aflägsna besittningen, och sin personliga motvilja för etthvart steg,

kar

han

att

som kunde

alstra misstroende och tan-

»Det område, jag be-

hyste förstoringsplaner.

mina krafter», tillade Och hvad ändtligen den dansk-norska frågan beträfförklarade han sin roll vara utspelad: »Den är slut, all-

herrskar, är redan blott alltför stort för

han. fade,

deles slut»")'.

Knappast blef denna frågans utgång bekant, förr än de ansändebud bestormade det ryska kabinettet

stormakternas

dra

med

gemensam åtgärd måtte

anhållan att en

vidtagas, »enär

bemödanden strandat mot den

kejsarens välvilliga bet,

med

som

Kielerfördraget ålägger»

'*).

Efter att hafva mottaget dessa skrifvelser,

hafva

troddes kejsaren,

grefve

')

A )

framkallat,

meddelade

och

Löwenhielm,

tryckande

-

halsstarrig-

hvilken Sverige söker befria sig från de förbindelser,

dervid

dem

liksom

den

derefter

ock

dem han dem

Nesselrode

grefve

lade

på

Bjelf

inför

hög befallning

;it

de derpå afgifha svaren, ut-

förhoppning,

att

detta »balf-officiella»

Xov. SI 7. Löweilhiclms depesch den .".o Nov. 1817. Löwenhielma depesch den 12 Dec. preussiska sändebudets Schoelera aol iill grefve Uttryck Såv&] denna nol bohi österrikiska ministern elrode. Lebzelterna och engelska sändebudel Lord Cathcarta medBilagorna N:ria 26- 27. delat nedan. 'j,-;

i

1

4.",

steg skulle påskynda afgörandet af frågan och göra andra åtl

gärders vidtagande öfVerflödigt

Tvenne värda

omständigheter

uppmärksamhet;

af

karakter

vexlings

af

).

synas

härvid

oss

särskildt

väl

främst hela denna uot-

och

först

vara ett bland de första uttrycken

att

den sedermera så beryktade förmymlerskaps-politiken från

för

Löwenhielm påpekade också sina inbesammanställde Stockholm detta förhållande och

stormakternas rättelser

till

med

det

i

samtidiga

de

försöken

gången

lämpligaste

Portugal

att

Spanien och

föreskrifVa

af deras

Han

kolonialpolitik.

hela för »resultatet af ett nytt system, Bom dessa

det

kallar

sida.

makter skapat, och som de pryda med namnet den Heliga

—

Alliansen».

London torde

om,

fortsatta

underhandlingar

verkligen

att

tillbakadragna

tal

denna syftning.

i

Lord

ställning,

frågan

i

om

blir

lägga märke

Nesselrodes

till

blifva lämpligaste platsen för

Detta förslag gick

mera

fullbordan och denna omständighet jemte den

i

trädande

man

Vidare bör

antydan

antyda,

torde

böra lenmas ur sigte, då

ej

att förklara, h vårföre Carl

prinsen-regenten

skiljedomare

till

bref och hela upp-

Cathcarts

Johan slutligen valde

för

tvistepunkternas

åt-

görande.

Innan

Af

nya

detta

uppslag

i

frågan hunnit blifva Bfver-

af svensk-norska regeringen,

yftgdt

föregående känna

del

vi

gick

Carl

XIII ur

tiden.

redan, huruledes Alexander, glömsk

af dessa små förvecklingar och det obehag, afhöjandel af hans

bemedling

honom

förorsakat

personligen,

uppriktigt lyckönska Carl Johan

till

den förste

var

hans thronbestigning.

bref,

general Czernitchefl af denna anledning öfverbragte,

tade

dock

ständerna,

till

oing

hfintydning

och uti

till

den danska

Del .-lu-

li(|\idationst'r;i-

lyckönskningarne gjorde

till

ett

mindre

Johan, snm nyga oedskrirVh

<'arl

h\ilket.

atrikes makter,

till

kejsar

en

hiliang

intryck,

behagligf lal

med

hetta

gan.

ett

\id

skildringen af

valförtjjenl

riket.-

ikrifVelser,

och

80

meddelandet,

likson

Återfinna*

beröm var égnadi

Löwenhielma i

Bilagorna

avajt

N

>itt

Mäll-

Alexander, trodde rig nu böra -para dessa uttryck,

gjorda

att

på

at till

del

44 dess

händelsernas

ning

dertill.

utveckling gåfve en mera oblandad anled-

Under Czernitcheffs konungen, ibland

vistelse

om

öfverläggningar

flera

Stockholm egde emellertid

i

denna fråga rum mellan honom och

närvaro af Suchtelen. Vid ett dylikt tillkonungen följande ersättningsförslag. Dan-

i

fälle

framställde

mark

skulle erhålla:

Den

1)

s.

k.

1

Prankftirtermillionen

),

2)

Be-

loppet af de svenska fordringsanspråken på Finland — 300,000

Rdr B:ko; 3) Den summa, som lemy kunde

för försäljning af S:t

Barthe-

4) Beloppet af de norska motanspråken

inflyta;

—

1,300,000 Rdr; 5) En af storthinget anslapå Danmark gen fyllnadssumma. Kejsar Alexander lät meddela detta förslag

men denna

danska regeringen,

åt

»För

Frankfurtermillionen

fann det

fordringarne på Finland uppgingo blott

hälften af det upp-

till

gifva beloppet; S:t Barthelemys försäljning stode ju tet;

tyckes

beträffar,

v.»

s.

Vid denna

om

den

Heliga

undandraga

vilja

man med

tid började

all

delaktighet

i

sammanträde

detta

hade uttryckligen

honom

kärt,

em

Sveriges

föra

sprungliga planen sentanter

för

S Den

de

komma

blef pålagd

ken

i

dess

till

Kejsar

tals.

att alla europeiska

velat,

mak-

vara representerade, han

skulle

med

vanlig förbindlighet, att det skulle till-

dock den

ur-

ett

inskränktes

Snart

talan.

sammanträde

allenast mellan repre-

makter, BOm undertecknat

Sverige tillkommande andelen

Bom

och kunde dervid

grefven blefve utsedd att vid detta

till

S

af

Carl Löwenhielm förklarat så vara

för grefve

hans mening och tillagt

sin lösning

åtminstone

eller

bestämdhet

medlemmarne

biter-nationella och euro-

Åtskilliga

ännu på

väntade

afgöras,

allt större

förestående möte mellan

Alexander hade ursprungligen vid

sig

).

Alliansen.

frågor

peiska

det

snart

ett

lämpligen

fälle

vida fäl-

2

o.

tala

yara

i

anspråken på Danmark underkännas, och hvad storthinget

skulden,

ter

antagligt.

ej

ingen betalning att påräkna,

vore

medlemmarne

helhet

uppbars

<'

l7 )

Wienertrakia-

nf den

krigsskatt,

Ithenförbundet, men In il de ftfriga forbundna mak-

af

af

fcerna. *')

Detaljerna tx

;

baraf

äro

Köpenhamn

hämtade "'

>

isis.

ur

Tawasts depesch Orig.

i

ö.

S.

till

En-

45 Johan

Carl

ten.

väntade

under

dra

rangen,

som

skulle

sammanträda, utan

lan

några

suveräner.

alltsammans

vet,

eD

var en kongre-s.

ej

möte mel-

blott ett vänskapligt

inskränkte

Slutligen

till

makter af an-

öfriga

till

att det

föregifvande,

men

öfverläggningarne,

i

uteblef, liksom ock

denna inbjudning

en inbjudning att

alltjemt

också

de andra monarkerna deltaga

jemte

såsom man

sig,

sammankomst mellan de tre kontimed biträde af sina sig till målsmän för den allmänna

nentala stormakternas beherrskare, livilka, konstituerade

ministrar, folkrätten

Det var

*).

man hade

Bietternich

furst

att tacka

denna förändring af den ursprungliga planen.

for

Det egentliga och enda öppet erkända föremålet

i

Pariserfreden

inne

att

inbjudet

ganska

it

broderlighet

i

derae

ställel

De

i

Aachen

och sålunda

kongressen

för

Jfr

icke

"

t

och sjelftagen

\

i

"in

löften

alltjeml

af en

politisk

frihet,

i

i

Del

uppfyllelse.

på

denna punkt rycka

Reaktionens hufvudmän Lyc-

af del

alla

åtminstone

Bom

spöke,

kallat-

»Pro-

tysta

de frisinnade utgjutelserna

den

Beliga Alliansens historia,

visserligen,

såsom

ofvan

-adr-,

ati

officielt,

Aachen skulle behandla andra frågor ån den

i

Löwenhielms

1818,

i

Aachen ni märklig vändpunkt.

bette

D<

lurstame

c

gång

blef, i

]

förbehållet, atl

besviknes ögon.

il-'

'M

pagandan»,

1

ännu

rantade

folk,

genom nppbesvärjandel

kades

en

>-

betryckets stund af Tysklands fur-tar gifvits

i

blef kongressen

bindeln tian

Österrikes alltjemt >«

oegennytta, som voro för Metterniohska stats-

>«-h

gång

bo

Länge kunde dock

fromma utgjutelserna

för dr

konsten fullkomligt främmande.

som

blef snart

egenskap af stormakt

väsendtliga förändringar.

maktfullkomlighet <

i

Alliansens ursprungliga syftning un-

de inflytande hade deruti införl

i

,it

med

den nya areopagen.

i

den Beliga

att

och

till

härom

Förslaget

trupper.

Frankrike inträda

att

döljas,

•j

främmande

af

och

—

blifVit

kon-

Båsom redan tiden nu kunde vara

Frankrike frän den betungande och skymfliga

befria

närvaron gilladt,

förespegladt

för

—

gressens öfVerläggningar var frågan, huruvida

depesch

Vpostill

ftfskrifl

i

8

fr. ni

-

•',,'

herr

Ipril

1818

Brnndel.

8:1

från

Petersburg.

Petersburg

'

46 nyssnämnda, och än

de

från

men

att de ej der skulle

förhållandet

blef

snart

spanskt

ombud (sändebudet

hade

i

uppdrag

eller

åtminstone

tvisten

i

deras

utlåtande

utom-europeiska

fråga

i

om

ett

som

Spaniens ännu

besittningar,

samt

—

utstakade gränsen för förhandlingarne

uppträda

i

legitimi-

tetens tjenst, greps

med

sammas, emedan

framdeles torde dertill återkomma vid

om

vi

begärlighet och bör af oss uppmärk-

Nu

den beryktade »skeppshandeln».

den och Bayern

kongressen

till

i

om

med

enskilda angelägenheter

sina

område; likaså de mediatiserade tyska furstarne

utbilda

plötsligt

stepunkter

Mau

).

såg sålunda helt

en viss sedvänja att hänskjuta alla tvi-

sig

emellan

staterna

1

till

det nyskapade folkrättstribu-

och stormakterna läto sig väl smaka utförandet af den

nalet,

nya

rollen.

ligt

efterkommo

Det var således

Danmarks

heller förvånande, att de vil-

ej

uppmaning

att

förmå

Sverige-

Norge, att bringa den länge afhandlade liqvidationsfrågan efterlängtadt

dan

dem

hos

Danmarks redan

j

2 ).

Jfr

mot Sverige

II:

Man Bkfl

I

skulle nu

llist.

hvilken

ej

förfara

behandling

till

restauration,

la

IV:

416.

tillfreds-

Cfervinus:

samtidiga lian

resa

lie^>kte

atl ställa denna frågas upptakongressen ett \is>t och gandanske thronföljarens, prins Cliri-

orätt

i

vid

med

samband

nära

Btian

de

man

kollektiv-not förelägga Sverige en

Si.

torde

gande

en

inom hvilken Danmarks anspråk borde

Lubia:

C.

i

till

var på sätt och vis re-

och de hade alla ställt sig på

Ett afgörande steg

att

föreslagit,

1. J

anhängiggjordt,

Bida

termin,

')

Ämnet

afgörande.

Vid sändebudens öfVerlåggningar sinsemellan hade

tagas.

ms

tal

vände sig äfven Ba-

och för afgörandet af inbör-

des tvister

ett

i

rörande

med Portugal om Montevideo och Olivenca. Det tillsom sålunda yppades, att om också utom den först

—

fälle,

Man mottog

annat.

helt

Petersburg, Zea Bermudez),

påkalla de församlade furstarnes bistand

att

stadda

uppror

mottaga andra ombund

denna fråga omedelbart intresserade makterna;

i

i

till

Pyrmonl

och

Schweiz,

häda

kejsarne,

och

särskildl

under af

k

<

j

Uexander lärer mottagit löftet om kongressens uppträdande till Danmarks förmån, Tawasts depesch af "

,,,

isis.

s.

s.

47

Men

ställas. att,

om

som

kejsav Alexander,

lofvat grefve

Löwenhielm,

komme

under öfver-

Sveriges intressen vid kongressen

a

ombud dit och gemensam

läggning, jemväl ett svenskt

skulle inbjudas

ännu undvika en officiel för tredje gången ett vädjande

åtgärd,

samt

).

konung Carl Johans

till

ville

tillrådde rätts-

Detta vädjande skulle nu ske medelst en egenhändig skrifvelse från hvardera af de tre i Aachen närvarande suve-

känsla.

ränerne,

med

affattad

man

den grannlagenhet.

all

vore ett

krönt hufvud skyldig: prinsen-regenten af England och konunskulle inbjudas att deltaga

af Frankrike

gen

Detta förslag

denna åtgärd.

i

och de tre brefVen utsändes.

bifölls naturligtvis,

alla tre ord för ord så lydande"):

Aachen: den 15 Nov. 1818.

Min Herr Broder!

Genom Europa

de

denna

i

stund

Eden

fredflverket, och

all

af

frambära

\äl\ilja

rörande

ett

vänner och bundsförvandter hafva

en anledning, att

med

rätta betrakta Basom

Denna trygghet, denna innerliga förening

genom

fastad

Man

finner orksä

Bärakildl

-..in -.

skola

ii.

i

\i

som

fol-

Buro-

alla

förklaring intagen

8.

8.

i

Nar

.'' ,

i

.i.

>i

af

inbjudne,

formligen uti

peuples

les

p,

att

desamma

i

ett

ati frå-

396.

möjligt

varit

förvarade afskrifterna.

Brefvet

från

endast

daterad!

lika

Ludvig

Bilagan

lydelse,

XVIII

N:o 31.

-

bref

af

sjelfve

deltaga

savi.lt

örVersättning,

rår

i

neddelas

knutits

»För den händelse, skulle komma att behandlas

blifvit

oabinets

i

följa

n

som

beröra andra europeiska Btaters intereshärom först ega rum, sedan

furstar

staters

de regenten

ytterligare be-

öfVerläggningarne

///«//,

dhI,

to

protokoller:

genom betullmäktigade ombud

eller

—

följande

verkligen

sammankomster

dessa

vid

llr

broderskap,

det fasta beslut,

i

Anchenerkongressens

af

ett

mellan de af dem styrda

och

Den egei en borgen

ken.

-i

kristligt

af

furstarne

aamtlige

mellan

')

hand

de

i

och den ömsesidiga tryggheten.

lugnet

föl

Edera Majrf

till

trycken af de önskningar, de alla hysa

ut

föremal, livilket de

grnndvilkoreB

rum. ser

egt

lagd vid det allmänna

handen

sista

fcfajrta

detta torhållande funnit

i

som härstädes

förhandlingar,

den

ord

för

prinsen-

några veckor 12

December

48 makter enhälligt

pas

denna syn

fattat,

samvetsgrannt iakttaga folk-

att

Det

af gällande fördrag helgade grundsatser.

rättens

som

efterlängtade

lika

är vid

med hän-

högtidliga tidpunkt;

den ytterligare stadga, som framgått ur det nu afslu-

till

tade arbetet; och under fullkomlig öfverensstämmelse

med mina bundsförvandter och

bröder,

i

åsigter

som jag anser mig

böra meddela Eders Maj:t, huru mycket det smärtar mig, att

ännu

mellan Sverige och Danmark en

se förlängas

böra

genom

förberedt

biläggande,

vara

frukten

fördragens

de ända

af

tvist,

stadganden,

hvars

tycktes

denna dag förda under-

intill

Ehuru dessa berättigade förhoppningar ännu icke blifvit uppfyllda, älskar jag dock att ännu bevara dem och att bibringa mina bundsförvandter samma öfvertygelse. handlingarne.

Det är på grund häraf vi vända oss till Eders Maj:t i uttryck den förtroligaste vänskap, utan att stödja detta värt med-

af

delande

vid

fördragens

utmärka

ett

bindande kraft och utan att gifva åt

gemensamma mellankomst

och

personliga

vår

medlande

de drag, som

stat och stat emellan.

Vänskapen, pligten att söka återställa grannsämjan melSverige

lan

denna

—

Danmark, den erkända nödvändigheten af som det allmänna bästa så lifligt påkallar,

och

försoning,

sådane

äro

i

dag våra bevekelsegrunder, våra

skäl, våra

som Eders Maj:ts rättrådighet ger mig anledning att hoppas en gynn-

Det förtroende,

ledstjernor.

och vishet ingifvit

oss,

sam utgång af denna vänskapliga anhållan, hvilken jag skattar mig lycklig att få deltaga. Mina egna och mina bundsi

förvandtera

lifligaste

modan

Eders

till

undvikande

af

så snart

fördröjande

som

åtgärder,

i

en an-

möjligt, och

bringa

till

med

slut en välvilja

underhandling utan svårighet bör kunna bilägga.

förd

I

Bkola alla.

den

fasta

välvilligt

skall

amlade

blifva

Bom

danska

hofveta

utsigter

öfvertygelse

uppskattas

bifallit

voro af rara

till

dessa tänkesätt

att

och

att

det hopp,

rättf&Tdigadt, har jag, jemte

furstar,

gärder,

alla

att

som Europa beklagar, och som en med

bedröfjig tvist,

för

alla

önskningar förena sig sålunda

Maj:t

inställandet af de

ombud

välgrundade

beslutade

Bom

al*

E.

lii'\ar

oss

Aachen öMga gemensamma åti

med anledning

framställningar.

en förlikning beroende af E.

M:t

SS

göras

af

nu

M:ts egen hög-

49 tillkommer nu E. M:t att icke svika vår för-

sinthet, och det

väntan

1

).

Jag beder E. M:t emottaga försäkringen om de känslor utmärkt högaktning, med hvilka

af uppriktig tillgifvenhet och

jag

förbli fver etc. etc.

Ehvad möda man än fattad

anhållan

ibland

de

dess:

kännas

än

de förbindligaste ordalag af-

Man

kan

ej

an-

ej

slutmeningen

huru Carl Johans syd-

föreställa sig.

lätt

som

med svika vär förvän-

nemligen

sårande,

tillkommer E. M:t att

»'t

tan»*).

i

församlade furstarne. framträder dock

de

af

skrufvade ordvändningarne ett uttryck,

kunde

nat

gjort sig att gifva denna statshand-

af en enskild och

ling pregeln

ländska glöd skulle blossa upp vid mottagandet af dessa skrif-

Kejsar Alexander blef

velser.

vreda

hane yttra,

samma

och

söker

göra

ock

under

mildare

mig

foga

att

mark

maning

Napoleon

—

om

är jag dock ingalunda sinnad

.

Alexander

mig, enär de

pregel;

för

aldrig vägrat, att göra

Dan-

erkänsamt mottagit de förtroliga

hittills

kejsar

gjort

lagenhetenfi

—

Jag har

derefter.

meddelanden,

mål

ett

Alexander» hördes han

öfvermodiga anspråk gällande

former

Jag har

rätt.

rummet

främsta

kejsar

rig liafva öfvertagit arfvet efter

inbilla

»vill

i

»Om

utgjutelser.

men denna

de andra makternas upp-

på

välviljans och grann-

burit

alltid

anmaning

sista

Aachen

frän

smakar något af hot». AtVen

ömtåKg

om

en

af dylik anledning. lens

'i

värdighet och

-iii

utslag OCh

var.

Ordagrannt;

Han vågade ocl jäfva den höga domstoehuru samtliga stormakterna här gemeiiconcentrer tontea

»Cétail

modemenl dana L'åme tenanl -'i

oberoende mindre

sitt

rurste än Carl Johan det var. torde harva brasal app

Detta iill:i-Lr

rikiaka

tiden

elle

a

å

uttryck .

ne

élevée

paa

anses

Skrifvelaen rtotakanaliet

Metternicha

d<-

ohancea d'acco-

lea

votre majeatéj

o'ea<

el

main-

decevoii aotre atteni hafva

llrer

af

bögra

i

det

varit

öfrigl

fhrsl

vara

Metternioha

appaatl

bekanta hofrådel

hand.

Bn

viaa

i

det

Gente,

egei i

dfi

långalftpighel

R5r i

latabyggnaden vittnar ockaå om deaa tyaka ursprung, Qenta ni K. hade rönl åtakilliga prof af <';n-l Johans ynneal "< af \ O., hvilken utmarkelae
li

Hrhxnlfl. X

I

50 samt mot grepp

oss uppträdt, fast besluten, att

hvad han

i

med

Att han

angelägenhet.

heller

ej

blef

»bröder» svaret

sina

framgår tydligt af de här nedan meddelade skrifvel-

skyldig,

serna, af hvilka vi, för

den

något in-

tillåta

ej

skäl räknade såsom en vår enskilda

sammanhangets 1

kejsar Alexander

till

skull,

texten inrycka

i

Så lydde den:

).

Stockholm den 8 Januari 1819.

Min Herr Broder! 15 November har

bref af den

M:ts

E.

öfverlemnadt af generalen baron

som jag

ändamål

detta

i

M:t är redan

E.

underhandlingar,

de

v.

beviljat

allt för

hvarom

honom.

väl underrättad

E.

M:ts

skulle

behöfva här utveckla orsakerna

rönt.

Alla kunna de spåras tillbaka

som nu klappar på hon

Utan

denna

att

lemna

åt

ämnen

med mina

mitt hjertelag, vädjar jag allenast

eller

samma makt,

Europas allmänna

det förflutna vilja uppsöka

i

af

den tidsutdrägt, de

till

till

hvilka hvarken stå tillsammans

bråelser,

ser

att

om gången

bref handlar, att jag

alla dörrar, för att vinna ett stöd, hvilket

1813 vägrade

år

sjelf

sak.

mig

blifvit till

Suchtelen vid ett företräde,

till

till

före-

grundsat-

E. M:ts rätt-

bedömmande af de nya. i Kielerfördraget oförutsedda förhållanden, som prins Christians uppror visa och

emellan Norges konung och dess

föranledt, att

sett,

dessa förhallanden

som Norge ansåg

anspråk,

framträdt

hvilka att

dess oveldiga

till

i

de

dessa

förhållanden

mande ärVea

och och

')

sig

de

lör

dessa

icke

arftagaren

som yrka

Fa^röarne, Island och Grönland,

man gifvit sitt samtycke till konungen af Danmark är främsom alstrat dem. MfedgifYer inan att

desto mindre

är

det

till

danska kronan genom lina läror

Lcke

De öfriga

se

med hänsyn

till

dess deltagande

Bilagorna N:ria 32

— 35.

i

isst

n

föredOme vändt upp och ned p§ alla begrepp minsi

de

befogadt att framställa, och

att

händelser,

påståenden,

Bannolike ,-itt

och

E. M:t har

folk.

ett vidsträckt fält för

skrifvelser från storthinget,

Danmark borde återlemna

m. m. Det torde invändas,

den

öppnat

i

,

att

Norge,

gäldandet

51 af den

gemensamma

att för

åstadkommande af

af

statsskulden, och lika tydligt torde vara,

föreställningar

irriga

det allenast är

gen

Lika

Norge

af Sverige medgifvit, att

det af dan>ka statsskulden

skulle deltaga

förhållande

i

till

Danska hofvet har således

och tillgångar.

ett

allt

sant är ock, att

egenskap af Norges konung, som konun-

sin

i

samt framför

tid,

förfaringssätt.

författningsenligt

sant

pä kriget och beriktigandet

ett slut

erfordrats

utom

sig,

för att finna

mött

vid

denna frågas afgörande.

anledningarne

i

gäldan-

landets folkmängd

behöft att söka

ej

de svårigheter,

till

Genom tålamod

som

och för-

nyade föreställningar har jag förmått norrmännen att erkänna grundsatsen och förpligtelsen att deltaga

BJelfva

gemensamma

i

gäldandet af

Danmark öfverlåta deras andel i Öresunds-tullen. I öfvereusstämmelse med Kielerfördragets Btadganden erbjuda de jemväl ett mot deras till— Denna angelägenhet har Bvarande penningebelopp. den

och att åt

statsskulden,

ii-

sålunda aldrig

Danmark

närmare

varit

den

vid

än just nu, och

sin lösning

uppgörelse,

som

bvisa och billighet, tviflar jag ingalunda, aida iaktl man, dl nu grundsatsen en gång är erkänd, skall komma

bada parterna lika förmånligt

ett för

Af denna framställning har

rätteligen skild!

grannsämjan vilja

anse

behöfver

sin

denna fråga

emellan, och hvilka

Btaterna

långt

mindre

tillintetgöras.

för

har

många

Lugnet

för

Båsom en bedröflig

måste

bevis

att

B.

aktning

Bin

M:i

att

OCh den

för

mitt

tvist,

gifvii

Europa

folkens

frihet

och på

bidraga, för

bandlingssätl

öfverensstäinmelse

hvars för-

har

densamma

till

bör,

lig

tull

i

beklaga.

på

föresats

åsom

Btått

af grundvilkoren

betraktas

Europa

bestämda

ett

Bäkerheten; och än mindre är den af beskaffen-

kunna

att

uppskatta, Det

att

lätt.

enskilda onderhandlingar, utan att

afbrytas,

såsom

ilen

längande alli

slut.

M:t

innehar således ett öfverskattande af dess betydenhet,

gemensamma het

rum

ega

genom

åtgöras

K.

att till

bland de talrika förhandlingar af en-

plats

-"in

intereasQ,

och

föras

I>'i

Bin

ser

om

oförtöfvadt förestår, å sin

i

att

ej

denna (råga.

med mina grundsatser

och ds folks värdighet och oberoende, öfver hvilka jag herrskar.

StalM. \iij.i

.M

Båsom lagen

B.

M:t

del

uttryck,

är,

uti

bör del

etl

högl

kall.

vara

ljuii

för

Ii.

der dess egen M:t att veta,

52 Europa och dess undersåtar finna

det både

som göra de sednares lycka och den i

af denna innerliga öfvertygelse

kraft

som

böjelser,

åsigternas

ryssars

alla

Dessa

stöd.

dess hjerta anlag,

i

Det är

förras trygghet.

om

medfödda

E. M:ts

sjelfherrskare blifvit de frisinnade

hafva

åsigter

ock

alla tider varit

i

mitt stöd och mina ledare.

Jag bör rad

en

i

genom

som

der

men

om

att,

Löwenhielm

om

fråga

blifva

man

Aachen

i

ej

förklarat,

det

att

derstädes

ej

mellan Norge och Danmark,

tvisten

så likväl skedde, en svensk fullmäktig dit skulle

Icke desto mindre erfar jag nu, att mellan de sär-

inbjudas.

om

skilda staternas fullmäktige fråga blifvit väckt

af

E. M:t hade.

gjort.

sig

grefve

för

skulle

mig

med andra angelägenheter än de staters, egde ombud närvarande, och herr Oubril har uttryck-

befatta

ligen

E. M:t hvilket obehagligt intryck

beskickning meddelat mig, att

dess

skulle

dölja för

ej

dess senaste skrifvelse på

gemensamma

åtgärder

med

anledning

vidtagandet

en förhandling

af

mellan tvenne makter, af hvilka ingendera vid kongressen egt

ombud,

något

om

och åtminstone den ena icke varit underrättad

dessa öfverläggniugar.

M:t

E.

genom nog

genom

har,

att enskildt

vända sig

gifvit tillkänna, att E.

M:t

sjelf

mig och

till

meddelande af nyssnämnda

att afböja ett

slag, tydligt

känt orättvisan deraf och

deruti sett ett våldförande af folkens alla rättigheter. Sire,

man

måste och

folken

om

BtörtaS,

Javäl,

icke beklaga den afgrund af olyckor, uti hvilken af

styrelserna

andra

och tredje ordningen skulle

styrkan, undanträngande förnuftets och rättvisans

eviga grundsatser, trodde sig berättigad att intaga folkrättens ställe,

lör

ända derhän,

slitandet

förde

ett

mot l>;i

si

så

myckel

allmäni

blöd, och

fört 'k

;ili

och

som

människornas

gionen

eget

oinskrftnld

jtörta

heligt

all

frihet

och

sa

pl

överensstämmande med

föga

en eröfrare, hvilken åsyftade ett

lians

mot,

system,

hänseende frisinnade grundsatser,

rättsligl

gjntil

den efter behag tillskapade en domstol

att

af tvisterna staterna emellan, och

för att

se\

hvilka

för

ar sedan

grunda

»le

sin

sätt ini

stats-

man

nyss

förenade oss länsherrerätt

underkufvande.

Dock, detta

bestående lag, detta hugg, matiadt och

lagliga

rätt,

mot

allt

hvad

reli-

samhällsordningen vördnadsbjudande,

53 blef lyckligen

Försynen

genom våra

och folkens förväntningar skola

jag

förhoppningar, visa;

den

deras

styrelser;

icke

ställas

—

de

att skola,

hvilkas

folk,

de

särskilda

mig den

rätt-

och

folken

tröstande

före-

försynen anförtrott

försvar

belöning for sina ansträngningar, blott-

till

mot

stridande

lika

anfall,

som mot ordalydelsen

rättigheter,

vart,

grunda på dess

att

egnar

bibringar

allt

orättmätigt

ett

för

M:t

E.

på skam

som

E. M:ts upphöjda tänkesätt; de

berättigad

är

aktning,

ställningen,

komma upplyst

ett tidehvarf, sä

i

heller blifva svikne.

ej

mig,

förenade bemödanden tillbakavisade

att förtryckets anslag skulle

ville,

deras

af ännu bestående överens-

kommelser.

Dessa överenskommelser, Heliga

och

Alliansen

Sire, leda sitt

dermed

öfriga

upphof från den

sammanhang

i

stående

vade

Jag biträdde denna Heliga Allians, emedan den lofBuropa en fortsatt fred; emedan den i sina grundsatser

röjde

ett

fördrag.

dighet

blifvit

Ber

sett

Mil

hvarje folks

af

rättighel

större

ensamt herrska öfver

;it(

Jag har

arlöst krigstillståndet.

beredvillighet

deltagit

besluten, enär de

i

Frankrike och dess utrymmande, hvarigenom detta folk

rörde

åndtligen återgafs ej

står

förenade

en

i

folk,

at

ati

sig

Bjelfl

och

makt.

furetea frivillig!

sin

ål

Bom

underkasta sig

I

fcroende

till

Leipzig,

bar

ter

desa

och

Jag

troligare

Bom

den.

M:t

K.

förfirttningsenligl

eti

ati

i

A.bo,

tillstånd

förvärfval

Bkal]

lika

litet

återkalla

mellan

i

blirVi

minne! oss.

af be-

och fÖr-

tillit

Trachenberg och

i

mig

knötoa vi

kanna

på

iitVen

Sire,

förbindelser

hysa

lärt

förväntan

ålskar,

ieke utplånas,

tydlighet

Ni

Men

egen Btyrelse.

Btyr

Bom bana landa lagar tillbakavisa. det Ni. min Herr Broder, \äudl eder med

roende,

kunna

Aachen, och hvilka pä vanlig i dessa öfverenskommel-

i

Jag har

en vacker hyllning af de gammal-europeiaka sedvän-

desto

da.

förnär-

ej

någon furstes fär-

heller gick

sedermera biträdt de öfverenskom-

område, så snart en fred

med

del

liar

träffade

vit

mig meddelade.

och

jorna

Jag

när.

som

väg

sitt

folks rättigheter, ej

föl

melser,

emedan den

aktningsvftrdt skaplynne, och

made något

heliga

sviken nu

den

Dessa

i

rättighe-

tid.

som

då för-

förbindelser

kunna, rörande en eller annan obe-

olika åaigter,

men jag Bmickrar mig med.

att

54 beträffande menskligheteiis stora frågor, alltid skola följas

vi,

åt

i

samma

led.

Danmark är som ännu afhandlas mellan Sverige Långt ifrån att falla någon tredje makt be-

Ifrågavarande uppgörelse mellan Norge och ej

datum än

af äldre

och

Preussen.

den,

med begäran om

svärlig

dess mellankomst, har jag litat på

Sveriges goda rätt och på H. M:t konungens af Preussen red-

Hofvet

lighet.

bör emellertid

genom M:t

Köpenhamn har

i

de grundsatser, jag

M:t egna en ny hyllning

se E.

i

samma

detta hof,

ett tillfälle att för E.

denna fråga

åt det

Jag

väg.

som

belåten,

mig

olika uppförande, gifvit

sitt

utveckla

följt

ej

dermed

så måtto vara

i

följt,

och att

norska folkets frihet och

oberoende.

Det ämne, jag

i

detta bref behandlat, gifver

mig ock en

anledning att fästa E. M:ts uppmärksamhet på det be-

osökt

som tillkommer Sverige, i och för /u af de krigsgärder, som pålades medlemmarne af Rhenförbundet. Denna summa, känd under namn af »Frankfurter-millionen», har ej ännu blifvit till Sverige öfverlemnad, och likvisst hafva de förbundna makterna uppburit hela beloppet af 17 millioner samt med denna summa betäckt de skulder, för

lopp af en million Gulden,

hvilka

i

för sitt

dem jag

Ilen

alltför

behof utskrifvit,

hvaraf

om

att icke

följer,

fordringsbelopp

om

öfvertygad

och

M:t, för

ett

skald

i

till

med undantag

härar.

af 8 å

allt,

10,000 andra

att Sverige eger hos de

af

million Gulden.

1

Jag är

de grundsatser af rättvisa, som leda E.

räkna på dess medverkan

om

densamma,

\;iii'l;i

deras

till

dess önskan att se alla dessa skulder uppgjorda,

det af utbetalningen af denna belsl

af leveranser

skall låta utbetala, så snart de dertill anslagna

influtit;

makterna

följe

till

deremot har med klingande mynt betalt

hären

hvad den Rdr,

häftade

de

Svenska

om

lan

åt

summa

och

i

till

för

åstadkomman-

svenska statsverket,

så blefve nödvändigt, skulle kunna an-

Norge

vid

furst

a.

avbetalningen

a

dess

Danmark.

Konungens kronprinsens

norska

32,000,

civillista

hvilkel

utgör

64,000

tillsammans

efter

Bpecier och

nuvarande

myntvärde motsvarar ungefär 84,000 Kdr Hamb. B:ko. Såväl "in min son äro villiga att uppoffra tredjedelen eller hftlf-

55 af

ten

belopp under

detta

skynda

det

uppgörande,

slutliga

derigenom på-

tio års tid, för att

M:t så

för hvilket E.

lifligt

interesserar sig, och jag skulle skynda att erbjuda civillistans

om

hela belopp,

den återstående hälften vore afsedd för väl-

ej

görenhetsverk och aflöningar

till

hofstaten.

M:t bör intet ögonblick betvifla uppriktigheten af de

E.

känslor

utmärkt högaktning, med hvilka

tillgifvenhet och

af

jag förblifver,

Min Herr Broder,

E. M:ts gode broder

Carl Johan.

Då wenhielm

anlände

bref

detta

Petersburg, var grefve Lö-

till

bortrest, och det blef sålunda

hans

qvarlemnade legationssekreterare herr Brandel, som lotten

träf-

tjenstledig

och

fade att utbedja sig ett företräde hos kejsaren

Det beviljades tvärtemot det vid ryska

öfverlemnaiule.

vets

rådande ceremonielet, som

vanligen

horrei

företräde

enskildt

men

innan

dylika

mottaga

de,

matien,

högstämda språk

afgingo

"ultiina

garne

nast

det

Onder yttra: i.

'_)

att

svara

fa

men

ratio»;

på

träda

till

ej

Man

kan

tänka

lätt

Alexander var ock skarpare än

till

Ryska

de öfriga fyra furstarne.

Han

Dcri

kan

den

af

Napol

genom

ett

vädjande

till

ej

diplo-

bättre

furstars vanliga

kejsaren sjel£ ehura särad af anspelniniska

förtrycket,

som tycktes

Gram-

vilja

annan form. tog saken lugnare och hördes »Jag ville

-kall ej

sig,

skulle göra något behag-

förnärmad öfver dess »insolenta» ton, skulle

begärt än

i

en öppen afskrift af brefVet blifvit öfverlem-

Hans bref

intryck. -"ni

medgifver att

den fastställda dagen kom, hade på öfligt vis vid

tillfällen

Carl .Johans

lig!

ej

personer af sä underordnad rang;

nad och lagd under kejsarens ögon. ;itt

och för bref-

i

nedlägga denna oförrätt

förvärra

det

onda genom

vid att

alle-

korsets

bängifva

gerna rara på något annat tillfälle än detta, ej Tourgneneff 1. o. [: L62 anförda berättelsen syftar. smärtsam förlnal hade också just dessa samma dalians mesl älskade syster, <, ;ir nedstäml kejsarens lynne drottningen al Wurtemberg, etl for hjertats och förståndets Qskaper lika hög grad utmärkt fruntimmer, bada nyss Kejsaren grep aflidit af den djupaste smärta, Lweali

—

1*1

1 1

i

r

i

56 sig

de fordna vänskapliga förbindelserna.

till

bevarad genom att

han bättre

ansåg

dighet

utan fastheldre försonligt återföra

intryck,

lidelsernas

åt

konungen

nungens bref än genom dess besvarande aflägsna all möjlighet sig derföre

till

ådraga

skulle

Sin vär-

mottaga ko-

en ton, som skulle

emellan.

Han

yttrade

grefve Nesselrode på ungefär följande sätt:

»Jag hade icke åtgärd

i

dem

försoning

till

ej

väntat,

mig

en

att

bästa afsigt vidtagen

i

förebråelser,

hafva förtjenat och hvilka äro så mycket

dem jag ej tror mig mer påkostande, som

jag anser mig bland samtliga furstarne hafva ådagalagt mesta

hofsamhet

och

oafhängighet

mig

skrifvit

statskonst öfver

och dragit

och

de

och

detta,

samvetsgrannt

Man

iakttagas.

har

till-

som hvarken stå tillsammans med min med mina böjelser. Konungen beklagar sig

afsigter,

eller

att

liksom jag ock önskar att folkens

frisinthet,

skall

man dem

inblandat

sig

hans enskilda angelägenheter

i

Han jemför mina med Napoleons förtryck,

under kongressens pröfning.

andre furstarnes åtgöranden

ehuru jag

alltid

och äfven

denna fråga visat

i

ett

Jag kan icke mottaga detta bref från konungen, ni eger att derom underrätta Sveriges chargé dWaires. Säg honom, att denna fråga omisskänneligt

ingalunda

ingått

öfverläggniugar Sverige

eller

slumpen

Aachen

;

bland

Sveriges

för

föremålen

bästa.

för

Danmark der blifvit representerade; att det är som gjort, att våra bref äro sända från vår gemensamma, i vänskaplig syftning företagna, en följd af de beslut, som blifvit fattade inom

att

varit

de fyra makternas kommitté

i

London, och

längre tid sedan blifvit nnderrättadt»

för

i Aachen som hvarken

kongressens

är af denna anledning,

att det

ensamt,

;

åtgärd

interesse

om

hvilka Sverige

a ).

Dessa yttranden framfördes derpå å kejsarens vägnar grefve Nesselrode '_r

sökte bref. till

ii\a

den

till

vart,

al'

diplomatiska ombud, som förgäfves

mildaste tydning

de tittryck

äl

i

konungens

Bom förefaHil kejsaren sa Btötande. Brände] vände sig och med skriftligen till grefve Nesselrode Bamma afsigl i

i

sina

deli ')

rum och

företräde

ville

på lång

blef ock

Ur Brandeli depescher.

af

ii
ej

se

någon.

Herr

denna anledning uppskjutet B.

B.

Bran-

57

i

honom lägga hans

bad

och

hopp

derigenom

att

mottaga konungens

men

viljes,

till

kades

kunna förmå Xesselrode

Grefve

bref.

försöket

under kejsarens ögon,

skrifvelse

möjligen

kejsaren

att

honom

gjorde

rubba kejsarens beslut misslyc-

att

T

).

Under tiden hade v. Suchteleu på sitt hofs befallniug redan underrättat Engeström om dessa betänkligheter. Detta konungen en källa förtrytelse. Han meddelande blef ny till fann sig stött af denna vägran och fordrade upprättelse. Grefve

Engeström

fick

uppdrag

i

biläggandet

till

antingen

fordrade,

kejsaren

att

detta

förslag

Aachen var

frän

kejsaren

lät

kollektivt och

enskommet, kunde det af

-amma

ej

Konungen

slitningar.

ändra

skulle

att de ömsesidigt skulle återsända

på

utväg

föreslå v. Suchtelen en

att

obehagliga

dessa

af

bref,

eller

hvarandras skrifvelser.

Men

svara,

med

sitt

alldenstund brefvet

att

de öfrige furstarne öfver-

utan deras medgifvande ändras, och

anledning kunde

heller den andra föreslagna ut-

ej

vfgen antagas.

Konungen och

beslöt då, att låta förstöra både kejsarens bref

anseende sig på så sätt vinna den likställighet,

sitt svar.

som hans kronas värdighet fallning

att

honom

vällde

denna afsigt gen,

tämligen

ett

utkast

kärft

mot hvad han vore

och sina tolks oberoende skyldig, stannat

både kejsarens bref och

störa

endasi

tall

följde

tagit

på

detta

rexling,

ej

i

konun-

»att

det beslut, att föratt

EL M:t

i

detta

lik-om kejsaren velat

konungens bvät pä dess bref från an-c Hg icke halva mot-

konungefl \clat

kejsarens bref, h\ilket

aiki\enia

det

ii

har ;il\en

si

att.

till-

egen värdighet

sin

-var dera;

kejsarens föredöme;

anse aig icke hafYa mottagil

Aachen,

riti

i

fick be-

man

den not, han

till

Det hette deruti:

inlemna.

skulle

att icke fela

för

Herr Brandel

fordrade.

Petersburg meddela detta beslut, och

i

följaktligen

blifvil

förstördt,

matte förvara något spar af denna hrel-

hvilkeo B&ledes

numera vore

tillintetgjord

och att anse

aldrig tillkommen». GhrefVe

Xesselrode genmälde

saren aldrig begftrl

Irodei

oågol

bref

bym

till

pl

pfi

-itt

Brandel.

hög befallning: bref,

att

kej-

hvilkel endasi och

Bilagan

X:o 30.

58 allenast åsyftat att

lan

Sverige

sig

för

konungens

De

det-

Kejsaren

och det obehag, han rönt af

hade försvunnit

etc. etc.

med

de orsaker,

som

föran-

).

furstarne

öfrige

med konungens

belåtne

beslutit

med

1

detsamma

ledt

tillfredsställd

fullt

svar,

och

i

han önskade.

det enda svar,

gifvit kejsaren

dermed

vore

på söndringen emel-

ett slut

(hvarom längre fram), har han

detta

samma

godo bereda

i

Danmark; och sedan konungen nu

och

mindre interesserade

blefvo

helt visst

men

svar,

frågan och träffades

i

Då

af konungens förebråelser.

ej

särdeles bättre

de ansågo sig likväl vara ej

heller så hårdt

saken för öfrigt var företagen

under kejsar Alexauders hägn, ansågs det tillhöra honom att en för furstarnes värdighet och Europas lugn

den

gifva

till-

fredsställande utgång.

Med

om

etikett-striden

vudfrågan ännu

som

af de förhandlingar derom,

ningarne

om

numera,

såsom

—

På

bördes. insigt

-ui

ii

man

gering pa

:_><)

»en att

ar;

dock

man

ändtligeu

2

Danmark

taga

att

målet, utan

sin re-

millioner Rdr, att utan räntor betalas

äter fordrade

ytterligare sänktes

nära

till

förhan don.

5 millioner, hvilken

summa

Afgörelsens ögonblick

4.

till

påskyndades otvifvelaktigt

Del

af den

hotande hållning, stormakterna fortfarande intogo. personliga samvaro

forstarnes

Londoner-konferensens

•i

Bnart

\, »selrode

-)()n

i

\.iii

till

betraktande ersättnings-

i

alltså

återtogs

in-

kommit

synte-

der

fördes

statssela-eteraren Holst och de dan-

Norges ombud bemyndigades af

bloc».

erbjuda

sedan

Öfverlägg-

en behandling af de ömsesidiga anspråkens in-

öfverenskommit

stället

huf-

skildringen

London mellan stormakternas sändebud

i

vecklade detaljer säkerligen aldrig skulle leda i

sjelfva

Danmark och Norge

det förra stället hade

att

af,

till

redan känna, samtidigt på tvenne platser,

vi

Köpenhamn mellan

i

dock

ytterligare följde.

en uppgörelse mellau

ska ombuden och

var

brefven

Vi återgå derföre

afgjord.

ej

8 ).

till

Den

verksamhet

26

Brände!

förhandlingarne

i

Maj

,'.,

Juni

i

Un-

åachen hade naturligtvis varit

hämmad, men

»lon

1819

skref Engeström

til]

1819.

Bilagan N:o 37.

London innehålla beklagligen de

förfogande ställda lamlingarni

ifi

till

god! iohd alldeles inga

59 norske

statsministern

Berlin,

Wien

buden

oantagliga.

Anker, att hofven

Peder

»Så

dande

på

Norge

att

bestämt

de

snart

summa, har man

lämplig

Petersburg.

i

och London funnit de från norsk sida gjorda an-

att vänta

åtaga sig den andel

skulden,

i

viss

för att

nödga

hvarom man

öfver-

väg af dessa stormakter,

ministeriel

en

för

sig

gemensamt uppträ-

ett

—

»Sedan de enskommit på ministerkonferenserna i London». förenade makternas sändebuds mellankomst en gång börjat», heter det vidare

denna

i

annan utväg

skrifvelse, »gifves ingen

än att välja mellan den sorgliga nödvändigheten att utan motunderkasta

stånd

grundsatsen

en

innebär

men

orättvisa,

maktöfverlägsenhet,

ofantlig

som

sig furstarnes godtyckliga skiljodom,

understödjes

utsätta sig för de obe-

att

eller

i

en

af

räkneliga följderna af ett afslag. hvilket kunde blifva olyckligt

bada

tnr

rikenas

välfärd, ja

Det

Bt&ndighet på spel».

den

af försagdbet,

fcon

Domåkymtar,

männen

var

knappast något

lider

Bom hSr och der

arsigtligen

det

möjligen

till

lians

ner

Tanken

i

närheten

genom

grefve

ningeii

vid

al'

Plåtens

längtade

att utan

och

bar goda skäl för en dylik för-

Bom

hörte yttra en sa

jtist

1819,

år

denna

vid

tala

tydligt

vädjande

ett

fa-*

tid;

Och

nog om

till

vapen-

några

och

beredelser gjordes norr "in likaledes

Carlberg;

samma

beslöts

år

bedrifvande grundandei af centralfäst-

Vanas (Carlsborg) och Kungsholmsverken vid Carls-

krona blefVo betydlig!

Bn

handling anförande, i

af

förstärkta.

oofa

annan

med

btad

-"in

denna

fråga

vttradi

upplyeningai aamnanatälld

ningen

alla

Stockholms befästande rann da opp, pla-

pl

öfverlades

dertill

staden

vidtagna

ju

en framtid mil-

oppgörelBen

afslnta

ens undandraga sig

ej

att

besltrl

lyckan.

Man

lyckliga stjerna

sin

åtgärder,

åtskilliga

nu i

konungens plan

i

lata

Carl Johan Bjelf hade sällan

ty

tilltbrsigt

Bjelftagna

tvifvel, att

dels för att förmå norr-

inlagd,

hörande

betalningen.

fastställa lan.

oågol

särskilda

Btorthingets

sjelf-

denna skrifvelse ge-

i

och Carl Johan icke minst, dels ock för att dra

Norges

sälta

slutliga åtgörandet, hvarefter

det

till

med

och

till

-'' 1821) denna punkt. .

earil

rink \i'l -

gifvea

dock,

rtorthingeta (aärakildl

egentliga

källan

C

bvilken,

statliga

M t"r

be-

Falaena framatåll

60 Emellertid måste

gen att skaffa sig

vår regering naturligtvis vara angelä-

ett yttre stöd för sin onekligen starkt

åstadkomma en

tade ställning, eller att åtminstone söka

ho-

splitt-

inom det motsatta lägret. Detta sednare lyckades verklii det att England förmåddes åtaga sig skiljedomarkallet med uteslutande af de öfriga makterna. Carl Johan hade tvifring

gen,

velsutan,

dels

Englands undantagsställning inom,

i

sidan

vid

tare

af,

den Heliga Alliansen, dels

den enda konstitutionella staten bland de

att vara

eller rät-

dess egenskap

i

fyra,

som

i

frågan egentligen uppträdt (Frankrikes åtgärder kunna knappt

komma

betraktande), dels ock

i

i

den mera tillbakadragna håll-

ning, England alltjemt intagit, funnit anledningar

nog

till

det

erbjudande han nu lät göra och hvilket han redan förber.edt,

genom den

särskildt skrifvelse

jemförelsevis undfallande tonen

prinsen-regenten

till

fallit,

är en

man

lereagh

»har för

hyste

mod

sin svars-

heller att

emot detta förbund.

att sätta sig

till

i

ej

Sverige», så lära hans ord

Jag mottager

mig.

väl

).

Denne tvekade

»Konungen af

mottaga förtroendet. hafva

1

tillbudet»

en början några

Det

Lord Cast-

").

men

betänkligheter;

dessa tystades snart af ett tillkännagifvande från kejsar Alexanatt

der,

han med nöje skulle

den norska frågan afslutad

se

3

genom prinsen-regentens bemedling

).

med denna underhandling om Englands bemedotvifvelaktigt nära samband med den sjelfständiga

Samtidigt

och

ling

hållning,

i

Sverige derigenom intog, beslöt konung Carl Johan,

sommar på Bonarps hed i Skåne sammandraga omkring 15,000 man, hvaraf jemväl en del norska regimenten. Vi lemna oafgjordt, huruvida afsigten med detta års

att

ett läger af

detta

möjligen

Läger

penhamn och

någon

i

kunde vara

pågående tmderhandlingarne.

';

förslaget not

till

Stjerneld 2 )

•)

inverka på

att

man nedstämma

om Englands lord

Strangford

"',;

Stjernelds

På

sätt

si

svar .,

i

Kö-

åtminstone de

lära

afhandlas

i

L819;

/a

ultimatum ull Btrangford 21 Anteckning 8. B. Apostill til] Tawasta depesch

hofVet

anspråk vid de

Engeströms Engeströms bref till ooh slutligen Engeströms

medlarekal] l2

dess

•''•,.

1819.

8.

S.

i

lagan

N:o

.'58.

'" ,,

L819.

Orig.

i

8. S.

Bi-

61

främmande makterna hafva uppfattat saken, hvarfore ock deras ombud ålades att vara synnerligen vaksamme. Danska regeringen lät å sin sida företaga truppsamlingar på Sja?lland. samt

amiral Bille att bevista läg-

begärde och erhöll tillstånd för

han

dit

ret,

ankom,

ock

Ganska betecknande

åtföljd

af

kammarherren Haffner.

med

för ställningen, särskildt

fästadt af-

seende pä den ringa meddelsamhet den tidens tidningar

mänhet

är

iakttogo,

konungens afresa

i

all-

den omständigheten, att tidpunkten

för

lägret valdes

till

Tidningar af en uppsats,

Inrikes-

i

det bland annat heter:

hvilken

i

införandet

för

1 )

»Flera utländska dagblad hafva nyligen anfört angående Sverige

och dess styrelse sådane tidningar, som äro

mindre förolämpande

än

för oss,

kunna misstänkas

deraf skulle

man

angelägenheter; ty

deras sjelfständighet;

med

sig

äter

vilja

mer

ila

sjelfva och

störta

dem

beskyller

blanda sig

vilja

man man sätter dem uppenbar man visar, att man tror dem

är skyldig

motsägelse

i

Europa

livad

och vår regering angår, sa

oss

ådagalagt,

rftokligen

man Om,

livad

och af våra grundsatser.

har till

vänta

att

stånd att

i

Det tillkom-

medeltidens olyckor.

i

följe

i

andras

i

således att hafva glömt

den aktning

dessa makter sjelfva, att ifrån sig afiägsna ty

förtal;

makter, hvilka

for de

att

nationernas rättigheter och

alla

orimliga

alltför

Vi anse här dessa rykten såsom

för att behöfva vederläggas.

sådant

allt

liafva

till-

vi

af vår enighet

allmänna friheten

trots af

och folkrätten, någon regering skulle försöka att göra åt vål oågoi

Be

Bom

förslag,

het mellan

skynda

nationen

trytelse

skulle syfta derhän att

slyrande och

med samma

ombud,

för

jvensi

beskyddar

gen på

\ar

bvad

som

titel.

kärlek

hall 'Mi

de

beklaga

gaf

och

en

Ii

under

al'

tldni

att

erkänsla,

vår

komma,

det

i

del

I

uppfinning af några

[nri

BOm

Big

Förlitande osa på oss,

samma

i

foten af thronen uttrycka

vid

enhällighet,

att

Carlsruher-tidningen '•n

att

Böka sprida oenig-

lydande, Bkulle nian

föi

il

:;

badiska

den

att

der

officiella

medlemmar

husets

hägn, hvarmed konun-

»let

lian

på

anse

\i

förakl

Jnni

för-

L81S -amlade

ar

deröfver,

villhjernor,

stund

-in

sin

sida

dessa

de

Bom 181

'.'.

förlitar

rykten,

förtyena

oob

Big

ifrån

så-

icke

drömma om

N

6

o

62 annat än orättmätiga tilltag och samhällsordningens omstörtning».

Den

Juni anlände konungen

1

Herrevadskloster, der

till

som nyss

trupperna voro samlade under befäl af kronprinsen, förut blifvit

som

utnämnd

till

general-befälhafvare

Carl Johan här

alltid helsades

med

liflig

l

Skåne

i

Så-

).

och allmän hän-

ryckning såväl af soldaterna som nejdens befolkning.

Fältma-

növrer, paraderingar, fanors utdelning, baler och banketter,

vexlande 2

sande

).

med

Truppernas hållning, stridsfärdighet och utrustning

lemnade ingenting

öfrigt att önska.

stringarnes slut konungen samspråkade

marks uppträdande mot

oss

En dag, då efter mönmed sin son om Dan-

Petersburg och hos de öfriga

i

stormakterna, hvaraf deras hotande inblandning blifvit en

han

yttrade

om-

hvarandra, bidrogo att göra lägret särdeles ly-

helt

»Hvad säger

plötsligt:

öfverföra denna här

följd,

om

Oscar,

du,

jag-

ensam i ett slag afsluta tvistigheterna med Danmark?» Konungen, som sjelf berättat detta, tillade: »Oscar, som understundom tänker mycket bättre än jag sjelf, svarade: Jag hoppas, min far, att deraf blir ingenting; ty det kloka och bestämda svar, du gifvit makskulle

terna, gör hvarje

hotelse lika

Danmark hade framställda förslaget

öppnades

lan danska

bud

'i

D

millioner

;

vax

intagen tiga

35 3 )

otillständig»

med

nöjdt

Englands medling.

år nya underhandlingar

P.

Till i

i

följe

).

det

häraf

början af

Au-

Stockholm mel-

C.

till

i

i

en

ledde

snart

till

ett

1

Udr Hamb. B:ko. af

de fester,

1

med

fördragets §§

1819, ursprungliga

N:o

mo1

1

och 2

denna utnämning sång om »Göta lejon»,

bvilka

skref sin bekanta

Eldningar

nu

De

Holst.

September och genom h vildanska monarkiens statsskuld fastställdes

som Tegnér

[nriki

Jfr

förklarat sig

som undertecknades den

firades,

')

om

3

som

sändebudet derstädes H. Krabbe och Norges om-

Norges andel 3

till

öfverflödig

emellertid

statssekreteraren

fördrag,

ket

Sjselland och

under bemedling af lord Strangford

manad samma

gusti

till

>

der sången ock linnes den vanliga aå{ kiljak* •- .'>.

form.

Oronholm) Mal 1865.

(Bernh. 39.

Anteoki

Bmå

bref från

Skåne

I.

Barnlösa

p.

63

summa

stadgades, att denna

skulle gäldas under loppet af 1

%

ränta *). med 300,000 Rdr ärligen, jemte 4 Konungen gaf genom frikostiga gåfvor till underhandlarne tillkänna sin belåtenhet med denna trassliga förhandlings

år

Men

afslutande.

han var ingalunda ensam

Alexander gaf

Kejsar

Rosenkrantz

stern

hvarmed

utnämnande till riddare af Elefanternyssnämnda artighet besvara-

från dansk sida

den

antedaterades

des,

detta hänseende.

och de båda ryska ministrarnes, Xessel-

'"),

rodes och Capo dlstrias orden,

i

Andreas-orden åt danske statsmini-

S:t

1

September

för att rätt tydligt an-

Straxt derpå följde ock den förändring af

gifva anledningen.

danska riksvapnet, som från Sverige påyrkats, hvarjemte samdet dittills

tidigt

namn

»norska lifregimentet», fick byta

k.

s.

om

).

Att Norge så lyckligt undslapp stormaktsligan och dess onekligen en följd af konungens bestämda hållning;

hot,

var

men

det återstod

\id

ogde

\i

sinom

i

Att bi

tid

folkets

summa.

ombud

Äfven der-

med stormakterna rum. men 1821 ars storthing. till livili

skedde vid

Det

återkomma.

denna

åt

vi

med norska

att

beviljandet af denna

en märklig beröring

annan syftning. k'i

honom ännu.

om

utvrienskomraa

i

och för sig föga maktpåliggande för-

ädling egnat ett jemförelsevu

ligtvis på del Lnteresse,

utrymme, betor natur-

Btort

den Heliga Alliansens uppträdande gent-

emot de förenade rikena och häfdandel af deras oberoende &ro agnade att räcka. Frågan huruvida Norge skulle betala Danmark en million mer eller mindre var beltvissl för Buropa af onderordnad tigt, men förhandlingarne derom kömxno dock att

')

Dl denna statshandlings lig

att

allenast

— 664i

i

desi

helhet

utförlighet

införas

bland

gör den mindre lämpbilagorna,

hänvisa

\i

Martons: Nonyeau Etseeuei] dea Traitea l\ 648 det den med alla dithörande ratifikationer tinnes

till

inlagt n. •)

Bngeström

)

aldrig

erhöll

bar motvilja

honom

hos

Alexanders välvilja. Hoohsohilds depesch II

irar

minister

i

"

denna utmärkelse. allt

för

,,.

u

/lv

"

,.

Köpenhamn sedan

En

alltför

hade beröfvat

ryskt

1819. d.

märk-

honom

AiskriftiS

-

20 Oktober 1819.

64 utgöra ganska betecknande drag rättens historia och

sidan

se

den nya europeiska stats-

i

A

Carl Johans egen.

i

här den Heliga Alliansen

vi

småningom öfvergående

utveckling,

den

icke minst

i

från

meddelan-

förtroliga

»semi-officiella» framställningar, och slutande

till

anmaningsbref

kollektivt

med

ett

sjelfve regenten,

antydande honom

Å

andra sidan visar

höga bröders förväntan.

att ej svika sina

Carl Johans

till

ena

första skedet af dess

hela uppförande tydligt nog, huru föga »Familj-

med kejsar Alexander om hans båda folks stora

fördraget» och den förtroliga vänskapen

inverkade på honom, när fråga blef

Ehuru han

interessen och oberoende.

denna

särskildt vid

tid-

punkt såsom nyligen uppstigen på thronen och derföre mer än någonsin ett mål för legitimisternas ovilja (se föreg. kapitel) intog en särdeles kinkig ställning, glömde han intet ögonblick

hvad han var sig och sina folk skyldig såsom konstitutionel

monark och oafhängig

furste; och historien skall säkert

och

gar» höjts,

från

ej

»ryskt förgäta

som

vasallskap», att

1818 och 1819

i

en

om

»dynastiska beräknin-

tidt

och ofta mot honom

framtid vid bedömmandet af de rop

fästa tillbörligt afseende vid händelserna \).

Förhållandet emellan Carl Johan och Alexander fortfor,

Väl

skenbara lugnet oaktadt, att vara betydligt spändt.

det

försökte Alexander att vid hvarje tillfälle ådagalägga, att han

menat uppriktigt med ti

anhängare

tid

uppdukades le

gen

efter

med anledning

-.ni

annan af

vid tidpunkten

Sofias,

Leopold

förraålning af

Till

Baden,

och

med

en

~.i

neka Carl Johans dran och kallar detta

ej

ria».

Histoire de

honom

till

af det senast

Så

riktade.

t.

ox.

lät

för

som denna syftning Gustaf IV Adolfs dotters, prin-

med

kejsarens anförvandt, storherti-

de nya rykten,

genom grefve Nesselrode han vme förargad öfver

')

om glömska

anspråk och vinkar, det Gustavianska partiets

de

tillbakavisa

lian

sin försäkran

Särskildt visade han sig ytterst angelägen att städse

made.

offentligen

förklara alla

förklara

för

»den

Bernadotte

illvilliga

-"in

fiende

uppträdande

sitt

Sveriges

för

dess.i

afgjord

i

i

rykten;

21

I».

att

ko-

Barrans Jeune kan

denna

sin beunhans histo-

fråga

vackraste sidan II

misshag och

Bändebnd: »att

i

65 nungen kunde vara öfvertygad om, att i hittills gjort eller framdeles kunde komma

allt kvart

kejsaren

att göra

afseende

i

på medlemmarue af denna ätt, hade han aldrig haft och skulle aldrig hafva annan afsigt, än att taga van! om de enskilda

som

personer, att

hans

hade någon den ringaste gemenskap

ej

och att hans vänskap och tillgi-

förbindelser,

politiska

venhet för konungen voro orubbliga» oaktadt

detta

och

Han

m

1

tycktes

honom

förbittringen

afvaktan på ett bättre

i

förflutna

det

öfver

hvars udd måste reta. en af att

Alexander

livilkrt

menniskan än Det

tit

lame.

o.

lians

har befaUl

köld

i

mi- lunk af

dvlikt \i;-

i

blifva l

)

vän kapene

-i 'i

I

-iii

I

-

helhel

Depesoh .SV

«'tt

och

/mm Ar/.

Från \

i

ty.

Bäsom

sig högre ska; ta

förmådde

Bjelf

till

enär

känslor,

visadl

underlåta dölja

ledsen han blif-

äfven

förtroende,

-in

Löwenhielm: »Kej-

en

öfvertygad,

inträdande

aldrig kan rättfärdiga

förtrolighetens

byte

ej ej

Ean ärocklifligl

furstaT emellan

tfesaelrodes

Allt.-. -kil

lärt

vän.

tillkännagifVa, huru

att

tidningsskrifvares

QrefVe

»Biblio-

af själ och

sjelf

förvånades och kunde

kejsaren

dessa

förbindelserna

han

personliga

hade han

öfver detta offentliggörande.

delar

namn

December 1810.

1!)

Nesselrode yttra

lä;

mig

litet sting,

långt efter bref-

v. ~).

b.

Europa

och

konungen

man

bedyrar, att

republikan,

jemförelser;

missbelåtenhel

att

att låta

smickrande ordalag ber om Bvenska

vän;

lians

legitima

anställa

åter

anbringandet af ett

i

Carl Johan af den

vänskap och

af en

appfostrad

\it

att

läsa ett aftryck af det bekanta brefvet

de mest

i

vara

vill

saren

ämnade

Då och då fick makt öfver honom och

Sa nfverraskades

fa

till

kejsaren

kronprinsens

att

på dessa

lita

tillfälle

en allmänt spridd tidskrift, vid

i

théqne Historique»,

.i

längre vilja

ej

känna den tygel, han nyss afskakat.

gaf Big da understundom luft

Iran

Carl Johan hade allt

).

möjligen endast voro

hvilka

ntlåtelser,

insöfva

åter

1

att lösgöra sig från en känsla af obehag

svårt

misstroende.

smekande

men med

anförtrodda ät hans förmynderskap,

blifvit

sådant

allt

titt

lurt',

som

ett

Bkrif-

öppna ton borde aldrig

.

förklaring

till

hr

Brandel

,s ,

1819

B

flnnea

detta

Löwenhielm,

bref redan \"

Sept,

meddeladl 1819.

\l

828

BP.

66

Om med

tagna häradens

den

mindre

värdiga

fog blifvit å ena sidan klaudrad, så är

denna omständighet

nytt och ojäfaktigt vittnesbörd för rik-

ett

framställda påstående

tigheten af vårt ofvan

beskaffenhet

andra sidan,

å

om

förändrade

förhållanden mellan Sverige och Kyssland.

Dessa förhållanden yttrade sig jemväl på annat sätt och i

stort;

de förespeglade

till

en tid ett helt nytt politiskt sy-

Den skarpa spänningen mellan Sverige och stormakmed undantag allenast af den, som mottog medlare-

stem. terna,

tyckes verkligen hafva gifvit första

kallet,

politisk

till

en

Det gällde

in-

uppslaget

kombination af storartad omfattning.

geuting mindre än ett förbund mellan de konstitutionella sta-

mot de

terna

absolutistiskt styrda och

som

sinnade åsigter,

år

1815

till

förmån

för de fri-

tyckts segra och fått sig segrens

förespeglad. men som inom fyra års förlopp, förnämligast genom den Metternichska statskonstens bedrifvande, befunno sig i en långtifrån gynnsam ställning. Kongressen i Aachen hade i detta hänseende blifvit en vändpunkt. De verkliga och väl ännu mer de föregifna farorna från den revolutionära propaganden med dess talrika förgreningar förlamade snart frihetsifvern hos medlemmarne af den Heliga Alliansen och särskildt

lön

hos kejsar Alexander. de

sökte

gifter,

stället för att besluta sig till efter-

I

österrikiska

och preussiska regeringarne att

mera kringskära de medgifvanden, som redan blifvit gjorda. De hemliga sållskaperna, hos hvilka inan i uödens -t and funnit ett stöd genom löften om fria statsformer, men

endast

allt

hvilka alltjemt funno sina förväntningar besvikna,

ver

näst un

hela

sina grenar in

denna

i

Europa

alla samhällsklasser.

var

vid

tid

med

förkärlek hvilade och

återupptaga att

dragil

rollen bilda

förtrycket;

dessa,

själen

ternas oligarki

ett

oberoende och

pfi

konungens tankar vid

hans

lifliga, ofta

ar

stora

vidt sväf-

kunna honom Han da mäktigt biL812. hade förbund, som befriade Europa (rån utsigten att

förespeglade

Iran

del

förhållanden,

måhända kunde i

började öf-

underjordiska arbete och sträckte

Det

vande inbillningskrafi

blitVa

sitt

dei

oytt förhund

nu blifva hans bestämmelse att till

kärnande

om

de mindre sta-

gentemot hotande stormaktstill gäng beredande af uppfyllelse åt Bamma ställning

en

67 de löften,

nungens intresse

dem

som fordom samtal

i

om

mängd uppgick

visserligen

lifligt

absolutistiskt styrda staternas folk-

omkring 90 millioner, de kontill omkring 75 mil-

till

deremot allenast

staternas

men

lioner;

med

sjelfva verket inueburo dessa tan-

1

De

kar ingenting orimligt.

stitutionella

och han inlät sig ofta

dessa planer och möjligheten att bringa

verkställighet.

till

Så gestaltade sig ko-

gifvits åt folken.

ingifvelser.

första

tvifvelsutan uppvägdes denna numeriska öfvervigt

mer än

väl af de sednares större välmåga, bild-

ning och upplysning.

Hertigens af Richelieu afgang frän led-

bos

de förra

ningen af Frankrikes angelägenheter och Decazes" växande inflytande var jemväl egnadt att iugifva en förhoppning att äfvrii

Frankrike nu skulle kunna ledas ur den Heliga Alliansens det

hvari

riktning,

genom Richelieus och Pozzo

hittills

Borgos förenade

bemödanden

dock

om England

oca

alltid

den,

träda

bestämdt

England hade sen,

väl

men dock -kulle

låtit

')

1

).

den handla med i

sitt

Dess

tysta begifvande.

den dansk-norska

liqvidations-

dock snarast kunna betraktas såsom ett första

som det ock senare get fullt

liga

att lifligt

afvikande från den Heliga Alliansens grundsatser, lik-

iill

an-ett

kunna förmas

såsom dess ställning bjöd

aldrig omedelbart biträdt den Heliga Allian-

uppträdande såsom medlare f rågan

.-kulle

Bpetsen,

i

di

Hufvudfragan blef

varit hållet.

Det

ut.

—

efter kongressen

i

Troppau -

dock synas, som hade England

vill

Qödvändigl att bilda en federativ motvigl

Alliansen, ooh lika litet då,

Ktt

som

tog ste-

ännu

ej

mol den Henågot

förul ville del offra

liknande förslag framkastades franska deputerade kamma" Foy år 1823, då (i öfverensstämmelse med beslå* SpaVerons) Villélea minister tvingades atl intervenera i

ren af general tel

i

i

Bignon,

nien.

uppmanar England

peuples»,

Samma

»Lea cabineta et bilda ett dylikt förbund.

ryktbara arbete

-itt

i

atl

les

vara dagar blifvil yttrad af en enspetsen tor ett »Englands rätta plåt- ar (Örbund af Europas konstitutionella stater, deai ratta -t.it-konsl att lei\a godl forstand med dessa -täter och den

gelsk

tanke

har ock

i

statsman.

i

i

ött har ingenting öppen, att vänta af Euro|i.i parla(Se Förhandlingarne itore envaldsherrskare», [taliei anledning af uppträdena mentet, Juli 1867,

frisinnade

annat

an

minoriteten

i

alla

hemlig

fiendskap,


öfriga;

eller

i

i

i

68 af

sina

en

materiella

intressen

någonting så simpelt som

för

idé.

Dessa Carl Johans något vidtsväfvande utflygter på det området kunde emellertid naturligtvis omöjligen länge

liberala

en hemlighet för den

blifva

närvarande och allve-

allestädes

Och de föreföllo densamma desto farligare, som Alexander från Aachen hemkommit en helt annan än han for dit. De af Stourdza lemnade upplysningarne hade i grund skakat hans tillit till de frisinnade åsigterna. De tande lyska diplomatien.

förut påtänkta friare samhällsinrättningarne för Kysslands räk-

ning hördes

aldrig

de

af;

skränkas,

och den ledande

blef efter

denna

tid:

qväfvandet af hvarje försök

till

h varhelst

än yppades.

det

hans

för

statskonst

upprätthållandet af det bestående mot ny-

omstörtningslustan, samt alla styrelsers sam-

hetsbegäret och

verkan

Polen redan gifna började in-

åt

grundtanken

i

denna sednare riktning,

högsta måtto betecknande

I

för

denna hans förändrade uppfattning af sin uppgift, likasom ock för hans åsigt om Carl Johans hemliga planer, är det samtal, han

(i

September månad år 1819) hade med grefve Carl Lö-

wenhielm, som af Carl Johan

sänd

blifvit

vakta kejsaren under hans besök

till

Finland

i

Åbo

för att

upp-

l

).

Efter en hastig återblick på hvad han och de öfriga stor-

makterna

bästa mening åtgjort

i

i

den ledsamma dansk-norska

liqvidationsfrågan

och under försäkran

städse

genom

hyst,

att

obehag och visa konungen prof på en sig kejsaren

»Må liga

i

detta

vänskap

och

d

er

Vi

den

och

lör

han

vänskap, yttrade

Mina person-

Sverige hafva intet ögon-

synbar rörelse, och

i

konung och

maste försäkringar

')

önskau,

ingenting skall kunna, rubba dem».

h;n

samma rum at

verklig-

det förflutna vara glömdt för alltid!

känslor för konungen

for! fui-

den

följande ordalag:

i

blick vacklat är",

om

hofsanmia åtgärder bespara Sverige

om

er

af

—

»Det

nu sju ar sedan jag just

närvaro, min grefve, svor evig

honom

tillgivenhet.

tillhaka

Under

motton- de var-

tider Bldane,

som

meddela detta Baratal fullständigt och ordagrannt efter hemliga apostillen till grefve C. Löwenhielma depesch

af den

8 Bept.

1819.

69 de närvarande, är alla furstars sammanhållning nödvändigare än

Europa är långt

någonsin.

men nya

Indra,

De

Tyskland och Frankrike hvimla. göra

ga

livad

De hysa

men

stora planer,

någonsin

an-lutning

enda

mellan fur-

de skola icke lyckas.

Konungen bör vara

').

öfvertygad,

En upplösning med allenast ett

stater.

och

till

den Heliga Alliansen velat se

gemensamma

af vart

beklagligt försök

rubba dess grundsatser skulle vara signalen i

deras

till

min

\ar

förnämsta

orostdftarnes

Jag

vet.

är

pligt

att

tillintetgöra

politiska grundsatser,

tills

att

man

bestämda uppgifter;

eger ganska

trångdhel

planer.

han

är

lika

att

jag

de8Sa herrars tal-

ty

som deras Lystnad

Btor,

hit-

Säg

skall lyckas.

ej

jag ganska vä] känner dessa försök, och

att

den Allas

Frankrike söker vinna er konung och öf-

i

honom att öfvergifva de följt; men jag är förvissad,

len. in

—

religion.

vertala

konungen,

van-

ett af statskonstens

är furstarnes religion; den är framför allt

inan

att

Man

fall.

den är något vida mer,

liga konstgrepp: det är ej sa:

att

nära

att en

statskonsten, den enda trygga vägen för både

stora

förbund eller

,

Byss-

vara grundsatser och åtgärder är numera den

till

förnuftiga

små och

har

deras förmå-

i

fcvedrägt

Preussen, Qsterrike och England äro närmare förbundne

land,

än

orostittare, af hvilka

allt

uppegga folken och väcka

står för att

starne.

Vi häfta krossat en

ifrån lugnt.

faror sta för dörren.

att

komma

åstad

omhvälmingar». Grefve Löwenhielm drog detta

saren, att

allt

ej

i

betänkande

hade ingenting

gen alltförväl kände Frankrikes vanmakt, förvandter, af hvilka han

Kejsaren ligheten

')

ränker

Frankrike namnes Heliga alliansen.

onödigt

'"

der

land,

en

m-Ii

I

mångd

betraktade!

bvilket

ej,

förlänga

ning, stod dock <

försäkra kej-

ingalunda var

för att der i

söka bunds-

behof.

»Jag kan dock omöjligen betvifla verk-

inföll:

af dessa

att

betyda, och att konun-

att

och jag tillskrifver

det

system,

ehnra dit också anslutit sig till den Aachen både man visserligen ansett derstides, men ämnen ännu voro

inqvarteringen revolutionära

ganska af

dem

dem

ill.i

till

alltjerat

detta i

boks boa de stora makterna med ett visst misstroende,

ingalunda minskats genom baron Vitrolies beryktade

»note secn

le

70

som

önskar

återföra

till

Frankrike alla Napoleons anhängare.

Frankrikes styrelse låter föra sig

men

ning,

gång

den bestående

störta

dock

i

en falsk och förderflig rikt-

skulle ock den revolutionära yran lyckas att än en

alltid

hand

sista

i

ordningen derstädes, så skall det

blifva den

numeriska öfvervigten, som

afgör saken och den skall otvifvelaktigt nu

åstadkomma sam1814. Bed konungen vara förvissad om, jag känner de planer, som hysas af detta parti i Frank-

ma

resultat,

att

jag

rike;

som

år

öfvertygad, att han föraktar

ock

är

han allenast trogen den

kunna påräkna en säker och

alltid

min

han en gång

politik,

dem; och

blir

hyllat, skall

han

vänskap från

obrottslig

sida».

Huruvida detta samtal kunnat utöfva något inflytande åsigter, våga vi ej afgöra; men hafva starka

Carl Johans

på

anledningar att betvifla det så varit förhållandet. bevisande

i

ring intog

till

tade

densamma

Carlsbader-kongressen och de af Sveriges

besluten.

Icke minst

hänseende är den ställning, Sveriges rege-

detta

fria

författning

mycket

skulle

fat-

naturligtvis

som

vara

en

nagel

mer

för

de tyska regeringar, som väl lofvat sina folk något

ögat,

i

men nu voro Man kunde

liknande,

sina löften.

ej

så

för Ryssland,

ifrigt sysselsatta att rifva

väl

ej

sönder alla

hoppas genomdrifva någon om-

störtning af våra fria samhällsinrättningar,

men man

åtminstone förmå vår styrelse, att uttrycka

sitt

som nu

åtgärder,

Men

vidtagas.

för befästande af ett

motsatt system började

»Jag

har

meddelanden,

ej

ni

p§

rande föremålet för och följderna

till

liksom oci enhälligt

Oro,

-"in

II.

erkänsla klara, till

i

Stockholm, afgaf

13 Oktober 1819 följande svar: underlåtit att för konungen framställa de erl hofs befallning nyligen gjort mig rö-

Bngeströiti den

grefve

M;iin

försökte

gillande af de

på den framställning härom, som genom preus-

siska sändebudet, herr von Tarrach, gjordes

bad,

icke

att

föjje

,M:t

för

besluten

fattade

börjat

visa,

Uuungen detta

han. af

öfverläggningarne

al'

rörande de vid förbundsdagen

i

Carls-

med anledning

am

af de becken

T\ -khnid.

har befallt

mig

att

er tolka

för

lians

aya prof på ert bofs förtroende, Bamt för-

lifligt

sina

sig

i

Frankfurt

i

intresserad

politiska

grund

för

Tysklands välf&rd, såväl

atser,

joi

il

pfi

grand af

71

minnet

ärorika

det

kämpat

som kunna bidraga

skrifna mätt och steg,

den

Sverige

strider,

mer än en gång

som

storm,

med

beledsaga alla de af en vis omtanka före-

välönskningar

sina

af de

tyska folkets frihet, aldrig skall upphöra att

för

olika

i

besvärjandet af

till

af Tyskland synes hota

delar

med

utbrott.

Afsöndradt

undvika

utom

så

Preussens

dom

förmån

förklarar sig hafva för afsigt att

sjelf

Pommerns

förre

detta land och

för

dertill

Sålunda kunde det väl vid en tidpunkt,

styrelse

»svenska»

till

främmande makters angelägenheter

i

nya samhällsformer, tyckas vara en pligt

införa

urgamla

sitt

på grund af ingångna fördrag

det

vidt

kunde vara manadt. då

geuom

starkt

hafven,

inblandning

all

för

genom

och sina medborgares sedliga kraft, bör Sverige

fria statsskick

konung i

for det for-

att särskildt

uppträda

detsamma

afsigt att ät

till-

försäkra bevarandet af de forfattningsrättigheter, förmåner och

som S § af det

privilegier,

i

Wien den

ning,

att

konungen gande,

folket

ej

sig

förlita

derifraii

frivilligt

heldie,

vill

och

i

allt

1815

afslu-

under förutsätt-

Men H.

afstode.

.M:t

af detta stad-

uppfyllelsen

för

Hans Preussiska

till

7 Juni

—

tade fördraget tillerkänner detsamma.

M:ts kända samvets-

grannhet och tänkesätt». Efter mottagandet af

som

Carlsbad

i

folkens

fria

medverkan

att

än mera

furstar,

inskränka

omöjligen längre räkna på Sveri-

rörelseförmåga,

konungs

ges

denna förklaring kunde de

mn medlen

ufverlagt

som kunde

åtgärder,

i

sylta

af

ett

gynnande af envåldsmakten.

Men i

ende

detta

;illt

Carl Johans

ej

vidare

konstitutionella

talas

Om

staterna.

ej

förnekas, att

nog inträdde.

del

tilltänkta

att

Böka

Bträckte Bina för

det

mil

<\i-

hastigt

fortplantades

skakningar jemväl appål

revolutionerade

och

Spanien,

likartade ryckningar,

likt

öfver

en

tid

mellan de till

denna

härefter ut-

kedja

Bödra

vidtutse-

man hörde

förbundet

de korl

i

brytande revolutionära rörelserna, Bom oiska

en Bkiftning

stora,

Bd hufvudsaklig anledning

förändring är otvifvelaktigl

uibn.it

De

Bönder

brusto

förbindelserna

politiska

snart

kan

oaktadl

åsigter snart

af

meka-

Buropa och

nordligare trakter.

Neapel,

Piemout,

In-

Portugal

jom betecknas af Kotzebues mord.

72 de

tyska

och de franska »Carbonaris»

»Burschenschafternes»

verksamhet, samt dylika hemliga sällskaps förgrening ända in i

Den

Polen och Ryssland, häpnade Europas regenter.

som

stem furstarne emellan, som Alexander blef

förordat,

verkligen

i

mer

eller

storm,

och det solidaritetssy-

rest sig, tycktes hota alla throner

i

nyss anförda samtal

mindre utbildad form

för

den närmaste framtiden gällande. var

Visserligen

Carl

Johan en konstitutionel monark,

men han älskade makten; han talade ofta om att vädja folket, men sjelf en revolutionens son, kände han mer än huru ogörligt det började

till

väl,

på en gifveu punkt hejda den en gång Dessutom hade jemväl oppositionen och i

är, att

rörelsen.

mån äfven pressen i vårt eget land redan börjat det. retsamma krig, som några få är efter den här behandlade tidviss

punkten skulle antaga ganska vidtutseende former.

han

tyckte

sig

blef fullkomligt alla anspråk.

vianska

öfvertygad

Lägg

planerna,

omtalade

som

åtnjuta den rättvisa,

ej

omöjligheten att tillfredsställa

ännu alltjemt spökande Gustaman torde kunna inse, huru de nyss

härtill de

och

frisinnade

om

åsigterna

tvungos

att

vika.

Yttre och inre anledningar bidrogo

faller

ingalunda osannolikt

torer varit förhanden, Carl vit

afledd

tillgifven.

från

Carl Jo-

vederborde, och

idéer,

att,

om

Johan

ej

småningom

dertill,

gifva

och det före-

blott endera af dessa fak-

så lätt skulle hafva blif-

dem han dock

i

grunden var verkligt

TREDJE KAPITLET. Riksdagen 1817-1818.

—

—

Landets finansiella ställning. Samtal melPenningkris. DiskonSchwerin och Wiraén vid riksdagens slut. Dess fall. terna. Olagligheterna vid förvaltningen af Malmö diskont. Riksdagens sammankallande. Dess allmänna Laglig undersökning. skaplynne. Oppositionen förstärkt med Carl Henrik Anckarsvärd. Första Oppositionen utom riddarhuset. Teckning af hans karakter. Anekarsvärds tal om »statssammandrabbningen mellan båda partierna. Försök att vinna planen». Anckarsvärds anfall mot försvarsverket. Doktur Stenhameller tysta honom. Schwerin oeh nordstjerneorden. mars memorial. Riksdagens och konungahusets ömsesidiga ställning. De finansiella frågorna vid riksdagen. Utredning af diskontverken. Sparbanker. Lånet Ofverflödel och försöken att hämma detsamma. till Göteborg. Xwt låneunderstöd, men indragning af Göta kanal. Näringsdess diakonträtt. De Öfriga kanalbyggnaderna. - Höganäs.

Särskilda utskottet ar 1815. lan

—

—

—

—

—

—

—

—

— —

—

— —

—

—

—

—

—

—

—

— —

—

—

Förslagen att försälja rekognitions- och oeh skrä-intresset. kronoskogarne. Försös att erhålla ratt till skattelösen af akademihemBränvinsbränningen. Andringar oeh man, m. fl. Skjutsfrågan. tillagg till allmanna lagen. \'\ Egendomlig humanitet. konkurslag. Afslagna frågor. Judefrågan. Falun. Teatern. Bergsskola NumDykeriet. Förlikningsdomstolar. Lsyler och arbetshus. anslagsfrågor till nndermerlotteriei och general-assistanoe-kontoret. -• Den I)c stora politiska frågorna. itödjande af retenskap och kon^t. ministcriclla ansvarigheten. knaträngninDel första riksrättsåtalet. gar for att rädda Cederström. Del lyckas genom »jnsteringsråden». Dechargebetankandet. ppträde itatsrådel vid ^skegrens adlande. Anmärkningar mot rådgifvarne. Grundlagsändring r örslagel om Förfolkrepresentationens ombildning. Förtydligande af SJ 7 Ii. 1'. slag till ändring af l(J7 .' B Wetterstedl och Lnckarsvärd ord växling. Särskild! utskott för behandling af frågan om ämbetsverkens Handeln ombildning. Tullverket. Frihandlare och protektionister. med Finland. BetalninDen pommerska liqviden oeh krigsfonden. friheten

— —

—

—

i

—

—

—

l

i

I

i

I

ntländska iknld. Mesmer, Leipzigerlånet. Underalef der\ al bondeståndet. af bankofullmäktige. \id. Motståndspartiets ledare legra. Sekreterarens ivårs itillning. Anklagelser och luttra ord till afsked.

gen

af

tionen

rikets

«

| » < • ~.

|

>

>

inom

—

Vid

dringen

af

den

i

föregående

1815 an

del

riksdag bar

af detta

med

vert

fullaste

lemnade -kal

>Kil-

en utför-

74 x

lig framställning

egnats åt Sveriges vid sagde tidpunkt irå-

)

kade penningbetryck, dess anledningar och det vid denna riks-

dag

»särskilda

tillsatta

gade

Det är af vigt

botande.

lemna denna skildring ur alstrat

den

männa

rörelsen»,

då

så

öfverklagade

bittert

»förlägenheten

föreskrifvit,

—

all-

kraft,

bästa välme-

i

ymniga utsläppandet af

ex. det

t.

i

med oförminskad

verkade fortfarande

ej

som

de missförhållanden,

sigte, ty

och åtskilliga af de medel, särskilda utskottet ning

en

för

af det tidskifte, vi nu gå att teckna, att

uppfattning

rätt

utskottets» åtgärder för det öfverkla-

hämmande och

ondas

ytter-

stora sedelmassor utan metallisk motsvarighet, prohibi-

ligare

tiva författningar

skränkt

till

näringarnes skydd, höjda tullsatser, oin-

och i allmänhet ett synbart gynnande af landtmannanäringarne på handelns bekostnad torde snarare hafva påskyndat än hejdat den egentliga krisens utbränvinsbränning,

—

Att

brott.

utskottet

särskilda

minstone dess styrande

om

höga tankar ligt i

—

emellertid sjelft

Schwerin

vilja prosten

—

eller åt-

hyst ganska

det utförda arbetets frukter, intygas rätt

af den lilla samtida minnesanteckning,

som

lif-

blifvit ställd

spetsen för en nyligen offentliggjord monografi öfver riksda-

gen

1817

— 1818

2

och hvilken vi

)

»Samma dag 1815 sen,

»gaf kronprinsen

samtliga riksstånden rin

gen

ankom

kunna neka

oss nöjet

för ställningen.

års riksdag afslöts», lyder berättel-

stor

blifvit

supé,

hvilken

till

inviterade.

var baron Wirsén.

Den

ledamöter

Grefve

och bland de första, som han

sent,

mötte,

ej

såsom delvis betecknande

att här begagna,

förre

af

Schwe-

von

gula salon-

i

hade varit hos ba-

ron Adelsvärd på »grand diner», der värden föreslagit en skål »för

Sveriges

Hnanciella

fulla dispositioner

var derföre,

om

Wirsén,

för

ron

deremot

lika

helsade

med

')

-)

f\

1

IM

genom

ständernas

kraft-

utmanande än vanligt mot ba-

möjligt, mera,

hvilken lian hyste stor aversion.

lugn och allvarlig som vanligt,

mycken

Wirsén var

örefve Seliweriii

nonchalence och yttrade med hög röst

||0.

Urtima rikadagen tonblads 1867, ill.

räddning

och grefve Schwerins mirakulösa esprit», och

1817 a:ria

1818. LOO,

[06,

En monografi 111,

118,

.-it'

180,

M. 184

Af\

.

75 till

baron Wirsén:

nar

jag

»Med de

välbehöflig

aldra bästa förhoppningar lem-

hufvudstaden, for att någon tid njuta en

morgon

i

För

hvila.

rekonstruktion har

landets finansiella

som

regeringen endast att följa de dispositioner,

och

anvisat,

gå regeringen tillhanda

Med Wirsén att

hög

lika

kända esprit

men med

större lugn, svarade baron

skall utan tvifvel låta sig angeläget vara

men

ständernas dispositioner;

efterfölja

rikets ständer

er

det inkonvenienta arbetet».

i

röst,

»Kongl. M:t

:

med

min baron, att

er plikt är,

mig preve-

tillåt

nera hen- grefven derpå, att dessa dispositioner skola öka för-

mera derangera finanserna och framtvinga hvad som kunnat undvikas, en fruktansvärd katastrof. Tillåt mig

lägenheten, än

vidare

förutsäga,

mänga

gad fränträda

sina

af

om

åsigter

och

bankoverket

mera approfondera

hunnit

grefven

när

realisationen,

grefven sjelf skall finna sig tvin-

herr

att

dessa

ämnen».

»Minn eftro

och

r<>t

afl

åsigter

framtiden

åtgärder

skall

m

geiio drifva».

»Gud

—

gifve»

hågor aldrig

som jag

blifva det»

ej

föreslagit och lyckats

—

yttrade baron Wirsén

blifVa bekräftade!"

»De skola

Schwerm,

verlden förmår rubba dem,

i

jäfva baronens skepticism beträffande de

landets räddning,

till

grefve

svarade

finanserna»,

i

att ingenting

(listade,

—

»att

mina

far-

Schwerin med

inföll grefve

denna eonfiance, som aldrig öfvergaf honom, huru ofta den än blef gäckad.

behOrigt

Efter

tid

myckel

tillräckli-t

trinmferande

grymi innan

partiets

-kulle

»handelskrisen"

finansiella

af den

al'

i

att

tillahentvrs alltför bjert

för

en

den

lilla

lata

oss

kaftan rät!

Ständerna

med

ohejdad

hade fart

de hjelpmedel, 90m

Ofverläggningar.

Till

återstår dock all-

knappasl

blifVil

inställde

bandel im

i

i

November

L81Ö

och

si

skiljts

at

och blottade

utbröt

resnltatei

afde-

en del under inflytelsen

och den derigenom förorsakade inskränkningen diten,

hastigt

så

pågående långsamma krisen

samtidig!

Bkåda del da

tydligl

förhoppningar, bvilka

besvikas.

otillräckligheten i.i-

afdrag

här och der

{anläggning

sjutton

i

i

Storbritannien

utländska kre-

större och

mindre

Stockholm, med en sammanräknad skuld af om-

76 kring 9 millioner Rdr Rgs, sina betalningar, samtidigt och än

mer under

följande år följde

Göteborg

i

kurser tätt på hvarandra, och ändtligen

gen

utomordentliga undsättningsåtgärder kas

mycket mer måste

så

fall

inom hvilken de öfvat Att

byggde på en och digt att

upprätthållas, och hvil-

)

fruktas, ju större den krets var,

redan

från

första

förvåna,

af

i

reglementerna

deras obestånd

att

invigde

antal

ej

var

dock

det

allmänna förtroendets

att

i

hjelp

ännu stode

grundvalar och

att erhålla, sökte

det längsta förhem-

i

klagomål

Man

höjts.

gifna

och

hade

ansvarsbefrielsen

uttalat

mästaren

')

Malmö

diskont,

om

ifrågasatt, att trots

dess styrelse under

diskontens förmåga

Både klandret och tvifvelsmaC.

M. Nordlindhs förklaring

diskonts direktion väl vore utan anspråk på ofel-

Oaktadt den tillökning af 300,000 Rdr på kreditivet ken,

dan

i

som 18ir> ars ständer November samma ar

regeringen

fann

nödigt

skrifna vilkor understödja

Rdr.

Götakanals till

ni.

Februari

af

te

i

.".'.'."..iidii

historia,

p.

att

beviljal

Malmö

dess ställning

mol

sfi

i

kreditiv

<'tt

betänklig,

lan af

ökades

ban-

var re-

bypotek och särskildt

densamma med

diskonts

diskont,

vid

att

före-

1,050,000 1815 åra

1,600,000 Rdr Från halfva denna summa, men 1*17. af regeringen undsattas med ett lan Rdr Rgs. Bergfalk Bidrag dl handelskrisernas L02 ff. (i Nordisk Universitets-tidskrift V: 4).

riksdag i

fing-

dock inför en af direktörerne, den myndige borg-

Malmö, kommersnidet

i

»Malmö

ställa

starka tvifvelsmål

att uppfylla sina förbindelser.

len tystnade

med

och

till

genom

1815 års riksdag grundade

förvaltning redan vid

redan

tilltal,

att

sett

diskonternas sty-

Särskildt drabbas af dessa anklagelser

hvars

rubba

ej

den förhoppning

i

densamma och fördenskull till och med rarne med en mängd klandervärda tilltag af relser.

För

långt förut yppats.

ej

sjelfva verket ställningens för-

liga

den

ti-

förebyggda utvägar

beskaffenhet väl bekant, ehuru man, för att

tvinade

mot

början varit

utsträcka lånerörelsen längre, än rådligt var, kan det en-

dast ett

l

den kända omständigheten, att de

dertill

begagnat sig

kon-

ordnin-

osäker grund, betviflas numera af ingen,

alltför

man

lägger

1817

sin verksamhet.

penningverk

dessa

är

som redan länge endast kunnat genom

diskont-verken,

till

ett större antal

kom

t

77

men

barhet,

trotsade h varje åklagare af dess redliga och oegen-

—

nyttiga handlingssätt».

och

Vid

af regeringen kort efter

en

noggrann

anbefalld

Bärskildt

kunde förhallandet

Slutligen

upptäckter.

döljas.

at

några

Ii

handlande

fa

Malmö

längre revision

i

att

styrelsen

tillätit. att

allenast ofantliga lan

ej

hel

smått, steg för steg ledt

van-

i

316,000 Rdr, af omkring 68.000 Rdr ansägos

(inalles öfver

granskning endast

vid

vilka

i

utlemnade

blifvit

nya

till

ej

års

långt högre belopp än reglementet

till

ordning

1817

Det befans,

verkets oundvikliga undergäng.

utgifvit län

lig

rubbadt

undersäkuing, blottades en

kedja af olagligheter, som, börjande till

förblef dock

förnyad granskning af detta verk ledde

hvarje

oroande

Förtroendet

säkra), utan ock handlån ur kassan utan att bokföras och

mot

säkerhet allenast af deras oinlösbara invianingar, af hvilka icke

mindre

den

i

till

hade

Viilarc

Bdr med säkerhet allenast för 5.046. omkring 380,000 Rdr sig belöpande kassan.

358,713

än

funnos

lan

män som

utlemnats åt omyndige, sa

t.

ex.

qvinnor, och at

gift

qvinna (just ofvannämnde direktörs hustru),

för att

undgå den underordnade betjeningens uppLan hade at bokfÖrdt under annan titel.

lan.

hvilkel

märksamhet,

blifvit

antydde handlande utlemnats på diktade namn, åtskilliMalmö hade undfått lan utan bor-

ofvan

ga enskilda inrättningar den «

hypotek;

eller

i

vid revisionen aren

för att

kassabristen hade direktörerne för

l"I.j;i

penningsummor; memorialerna rum.

uppgifter,

Galska

delvis 0.

att

Bom fr.r

med

hardt

nom

nära

dee

hade

bokföringen

egl

summor

verkets

häfta

förbunden

uppgick

i

diskonten ansågo sig direk-

nödtvungne

besi ind

ati

bispringa

Bummor. liksom äfven

handlande till

handlanden Ståhle lemnade

Sedan denne en gång kommit

nära

vid

namn Kock.

125,000

en

honom med ho-

Den

förres

Rdr, af hvilka endast

10,000 kunde anses säkra; den sednare hade bisprun-

omkring i

vid

ål

förlägenheten.

när oinskränkta

skuldbelopp

gite

vållal

betydliga

för

1816

V.

B.

törerne

och

hoplånat Btora

bankofullmäktige innehöllo

till

underalef

Det var hufvudsakligen de lånen,

1815

tilltället

l

öfver

kunna

230,000

räddas.

Rdr, af hvilka omkring

Inalles

27,000

trod-

uppgick den anmärkta bristen

till

78

640,000 Kdr, en summa, som dock 1 till 720,000 Kdr ).

öfver

vid ytterligare gransk-

ning måste ökas

Vid dylika upptäckter kunde naturligtvis ingen styrelse Så snart landshövdingens

förblifva likgiltig.

Klintebergs berättelse

om

i

Malmö, baron af

den anbefallda granskningens resul-

inkommit till regeringen, hölls en öfverläggning med fulloch bankorevisorerne, och på deras tillstyri banken kande afgick den 27 September befallning att de dittillsvatat

mäktige rande

direktörerne

,

kommersråden Nordlindh och Björkman

samt handlanden Falkman, skulle afskedas samt

i

manas, och deras egendom med qvarstad beläggas. rektörer tillförordnas af regeringen och rättegång

häkte in-

Nya

di-

mot de

af-

skedade anställdes oförtöfvadt. Styrelserna för Gröteborgs

hade

visserligen

ej

men båda verken hade

att

skaffenhet gjort

till

upprätthållande

under

med

sig

diskontverk

något svikligt förfarande,

det förutseende,

som grundens be-

dubbelt nödvändigt vilkor

ett

Det visade

').

och Göta kanals

hvilade på alltför svag grund och intetdera

blifvit förvaltadt

skakning

förebrå

den

för

deras

af Malmöverkets fall förorsakade

sig ock genast att de,

som båda egde

utelöpande betydliga skuldförbindelser, betalbara vid anfordrau,

mäktade

ej

stå

emot den allmänna stormlöpning, som

sakades af underrättelserna från

Malmö

införande.

statsskickets

den

Oktober,

1

1

uppgifves

riksdagskallelsen,

såsom

sammankallande »den brydsamma mt verk

ki

).

Under sådana förhållanden ansåg sig regeringen pligtig sammankalla en riksdag, den fjerde urtima efter det nya

att

•

föror-

8

')

"')

:!

j

sig

—

lielunno».

ställning,

Riksdagens

som utfärdades till

ständernas

hvaruti en del di-

öppnande

bestämdes

20 November.

den

till

anledning

Samtlige ofvanst&ende uppgifter äro hämtade ur de tryckta handlingarne öfver rättegången mot diskont-direktörerne. Bergfalk, Bäsl

Btod

berg och verkets Jfr

I.

c.

Big

Göteborga diskont.

Kommersrådel

V

Björn-

hans tneddirektörer använde Bin enskilda kredit

bästfl.

Adelns

prot.

II

:

887, 395

ff.

till

79 landtmarskalk nämndes grefve J. A. Sandels; erkeintog för femte gången ordförandeplatsen inom Lindblom biskop inom borgareståndet lemnades till talmansklubban sitt stånd, Till

lagman

C. F. Landberg, och den alltsedan

Olsson frän Bohuslän erhöll uppdraget

med

öfverläggningar

Werlin såsom

Vice-talmän voro:

Linköping C.

i

Rosenstein,

v.

Joh. Westin, och

ståndet stadsmajoren

Jansson Hyckert frän Upsala

Det är

prö.fvade Lars

sjelfklart, att detta

borgare-

i

bondeståndet Anders

i

riksmötes mest

en annan betydenhet

eger derjemte

pre-

i

län. i

drag skulle blifva af ekonomiskt-finansiel

lande

Olof

vederbörligt biträde af kanslirådet

ståndets sekreterare.

steståndet biskopen

1809

att leda bondeståndets

ögonen

fal-

men

den

art,

rent politiskt afseende,

i

på grund af den utveckling, som under dess lopp kom den redan vid föregående riksdag grundlagda oppositionen till del.

hen svenska riddarlius-oppositionens båda grundläggare. Staél

Holstein

v.

ocli

egentligen skapade

till

Carl Henrik

friherre

är

fram

stiger

tdllbragi

gesedan

det

ur

i

fa

deremot nu göra be-

hänseenden

flera

dertill

bättre ut-

Anckarsvård, som vid denna riksdag

stilla,

undangömda den

landtlif,

i

hvilket han

da de af oss redan Län-

tid.

skildrade tilldragelserna under tyska fälttaget valla-

de lians bemförlofvande.

Med

ett

trotsigl

gen anspraksfollare despotisk, sa

i

att,

man

i

hvilks

lian

utan

tvifvel

nan,

ju

sande, reni

livilkrn

snarl

honom

han,

fastare,

ikulle

ej

in\ i-rkla

locka

lo

ternas

pröfvande,

\n

i;;,

ff.

man

ju

Bnarasi

mer

—

vanli-

för öfrigt

både uppåt och ned-

och

sig,

pä

den

ihärdigar

öfvergl&nsa

likväl

Hg

—

förgäta de missförhållanden,

den

parlamentariske grefve Schwerin.

denna rikadag var

')

rakat

ongdom,

af Ättartalets

tryckningen yttrade

gjelf

att

högadliga åsigter,

lynne och

kunde öfverste Anckarsvård

åt,

Det

att intaga den lediga platsen.

Bina dagar alltsedan ')

Vi

partichefer.

med en person, och med stor håg

kantskap rustad

0. L.

prosten grefve Schwerin, voro ingendera

en

bidrogo

de

också

parlamentariska baIi

retlige,

långt

mera

Hans uppträdande serie af försök

det öfverdrifha

och

ofta

till

ly-

men

ombytlige,

\id

kraf-

nogsyn-

80 bart personliga

partiet,

dess

denna opposition, som

i

med

söka sak

tes

bestämdare trädde Anckarsvärd fram att gripa

desto

Onekligen egde han för denna plats ganska ovan-

fana..

ehuru späckad med myc-

liga egenskaper, och hans vältalighet,

ken ordstät, egde dock den

och olikt tyck-

likt

i

regeringen, började aflägsna Schwerin från

dertill

parlamentarisk värdighet, och då

alltid

understöddes

af

manligt sköna gestalt,

talarens

klangfulla röst och aristokratiska hållning kunde den

Om

förfela att göra intryck.

ej

gerna

innehållets gedigenhet, klandrets

befogenhet och de föreslagna botemedlens praktiska värde hafva

Man

deremot tankarne varit mycket delade.

Mirabeau

rikes

»le

Anckarsvärd

herre

storhet,

grand démolisseur» och

ty han gjorde

bestående, utan att

såsom en

anses

bild

har kallat Frankdetta fall kan fri-

i

smått af närande

i

bästa att skaka och nedrifva det

sitt

hafva klart betänkt, huru den nya

alltid

statsbyggnaden skulle uppföras.

—

Vi

tillåta oss naturligtvis

icke att utskifta, huru stor del af friherre Anckarsvärds poli-

må

uppträdande som

tiska

anses hafva härflutit ur den rena

fosterlandskänslan, och huru

ärelystnaden

till

boks.

mycket som bör

Partiväsendet

dato och har aldrig saknat sakförare

När

friherre

don

för

Anckarsvärd inledde

ansågs

relsen,

lian

större

hämdlystnad och retade

frän

bittring i

förebråelsen,

mot den

i

patriotismens rustning.

sin 25-åriga

att

men hans

lidelser,

gammalt

Sverige är af

kamp mot

af ett ganska talrikt parti såsom

delen af nationen;

mot honom den

föras den sårade

i

sty-

målsman

från motsidan riktades

klander

härledde

samt särskildt

af konungens radgifvare

').

som da

från

sig för-

stod högst

gunst, och på hvars tillstyrkan Anckarsvärd skyllde sitt miss-

öde

i

Tyskland.

Jemväl tion

i

annai

eti

hänseende är denna riksdags opposi-

märklig; den sträcker sig atom riddarhuset.

nielsson

och Johan

yerläggningar,

Longberg förde den

och äfven

i

in

i

Anders Da-

bondeståndets öf-

»högvördiga» ståndets församlingar

hördes understundom yttranden, som bilda en skärande motsats

mot

del

Del

')

derstädes vanliga Bpråket. dröjde

ej

många dagar

efter

riksdagens

Amiralin friherre Olof Umloli' Cederström.

öppnande

81

—

innan de båda skarorna

—

»ministérens» och »oppositionens»

att

såsom prosten Schwerin älskade mäta sina krafter. Anledningen

-t

slags förpostfäktning,

t

— som utkämpades på riddarhuset under plenidagar (29 Nbvemb.— 23 Decemb.) —

mindre än 6

icke

var ett

denna första

till

strid

borgareståndet väckt förslag att genast vid riksdagens

i

burjan

genom

vik-ens

ständers underdåniga

tacksamhet

och

vördnad

omvårdnad

landsfaderliga

»betyga

deputation

ständers

riksena

stor

en

höga och

M:ts

benämna dem. började

att

riket,

för

för

K.

samt H.

K. H. kronprinsens outtröttliga bemödande att understödja ko-

nungens nådiga afsigter», samt

»ådagalägga

att

hunnit de

då ärveri han blifvit ett nytt stöd för bhronen».

år,

Då detta förslag föredrogs hos ridderskapet ställde

friherre

tillfälle

jemväl

C.

Staé]

L.

tet

de

detta

en

och steg, bvarigenom

utan

och

tyckes

framställde

att

<-t

man

komme

tvekan

enda ord vidare

i

vid

tillfälle!

de stridiga

vid

fästats

den afsedda tacksägelsen

landtmarskalken fall,

harva

tilläggsförslag i

vådliga

undergång ma

folkets

uppmärksamhel

[ngen

som sålunda

den

och

detsamma ej skall bringas till fullmed underdånig anhållan att K. M:t täcknödig uppmärksamhet, sunt med första vid-

fästa

rekominas»,

af

mäktar betala de van-

icke

folkel

.M:t

förmögenhet vidkommer,

blifvil

matt

derl

underdåställning,

K.

derest

obestånd,

komligl

tillfälligheter

beskaffenhet, att

iitskyMerna.

liga

i

folkets enskilda

hvilken, Bärdelea hvad

genom hvarjehanda

samma

bekymmersamma

»inför

närvarande

riketa

hem-

adeln

och

Bolstein huruvida icke

v.

begagnas au

borde

nighet framställa

äfventyliga

riksena Btån-

H. K. H. arfprinsen upp-

ders underdåniga glädje deröfver, att

att

elementer, inblandas;

proposition

blifvil

i

fö-

för

för

bi-

frågan yttradt,

svarades härtill ja.

Innan ig

nästa

justering af det

om

en

<

'.

I'.

förande bråelse

de

ganska Po

e,

fattade liili'_r

al'

det

beslutet

föreslagna

sin

tillägget,

och då

skulle försiggå, öppnades

Den Öppnades

Ofverläggning.

afgaf

•

kulle ni"'

plenidag hade emellertid en och annan

olämpligheten

klart

reservation,

emedan

här-

af grefve

beslutets ut-

innebära eller åtminstone tolkas såsom en före-

regeringen

backsägel en.

Han

i

stället

före I""

för

den ursprungligen åsyfta-

derföi

ett

nytt

billägg,

afsedt

82 beröfva

att

med mer hielm. D.

under det

fl.,

men

kommit

var för öfrigt

lertid

De båda

stånd.

till

i

i

om

—

—

firiher-

gäfvo emel-

afvikande riktning:

litet

den förre under stridens hetta

yttrande

ett

i

denna öfverlägg-

Holsten och C. H. Anckarsvard diskussionen en icke sä

sjelfve

det att

Pro-

synbarligen

ning egentligen ledande männen inom oppositionen v.

v.

A. Liljehorn

opåtänkt en »adress-debatt» efter en-

att sålunda helt

rarae Stael

Stael

frili.

Gr.

hafva varit af oppositionens

ej

saken,

sjelfva

gelskt mönster

Löwen-

Gr.

försvar för det först yrkade tillägget.

till

beträffar

belåten

andra sidan, utom

a

Schwerin äter tyckes

livad

Engesfcröm,

v.

Mörner, P. E. Skjöldebrand,

Gr.

hrr Anckarsvard, far och son,

sjelf.

uppträdde

a.

sten

Liknande äsigter uttalades

dess udd.

förra

mindre värma af hrr

Sehulzenheim. A.

v.

m.

Cardell.

Holstein o.

det

eller

lät förifra sig att fälla

otillförlitligheten af landshöfdingarnes

appgif-

ter och desse embetsmäns. af det egna intresset alstrade bag,

måla

att

ligtvis

tillståndet

egnadt

var

Anckarsvard

äter.

de ljusaste färger, hvilket anfall natur-

i

framkalla

att

egentliga parlamentariska debut skriftliga anföranden.

—

1

)

— dock

Friherre

hufvudsakligen

med

större utförlighet meddelas,

önskvärd-

sin

samvaro. Hans

med

desto större >käl kunna

som det

tillika

sin

med

ständerna, livilka da

för

kunna appfylla ändamålet med

anförande härom, torde

om

utbredde sig vidlyftigt

heten af en »statsplans^ framläggande lättare -kulle

gensägelser.

lirliga

som under dessa öfverläggningar gjorde

något

ger ett godt begrepp

om

arten af de Ancfcarsvärdska statsåsigterna och vältalighe-

ten,

åtminstone vid denna tidponkt af deras utveckling börjar

lian

-\ensk

förlägenhet.

'j

—

Riksens -tänder

Han- aldra leddes

af

rektionen I.inh.

föredrag

sitt

följande

Boye,

af en

sammankomma;

— hvarje

och in-

huruvida riddarhusdiatlemnal pollett till fri bvilken, enligl bvad läsaren har Big be-

framkastadl

förfarit

skildring

klagas öfver Död

uppträdande var dock tidigare och föran-

f<>rst;i

etl

J:son

med

\erksamhot: "Allmänt

rik-dag-

*).

1

;i

lt!

i

^rt

.

tvifvelsmål,

da den

ti

den Grevesmuhlenska striden, undergå ti fängelseuppträdde dervid till försvar för Boyea riksdagsmannarätt, bvilken ock al' hans -tand godkändes.

kant

straff.

*)

från

A.

Ridderskapeta och adelns protokoller 1817. 18)8

I

96

i".')

tror

divid

mensnde

Big

känna orsakenia

botemedel,

för dess

öfvertygelse.

dersöka

förhållandet,

ställa det

till

utiv.lt

sa

ett

återföra

ett

—

det onda och föreslär väl-

till

som lämpligast,

hvilka.

för

aig

dess delar, fram-

uppfatta alla

att

man

orsaker och följder; och sedan

trott sig väl

man medel

vidtomfattande ämne, föreslår

för att

och hoppa>. måhända, att det

välstånd,

förloradt

framställa

Särskilda ut>k"tt tillsättas for att un-

genom denna åtgärd skall nas till ymnigare matt än någonDe hemmavarande längta efter lättnad sina bördor;

—

sin.

i

hafva

de

fall

hoppas

de

\ilja:

dem.

på sina representanters nit och goda

förtröstan

—

Vördnads- och

intet.

om

afgörandet

venhetsbetygelser;

vanligen upplysa

riksdagsbeshiten

tills

allt.

de haf\a att vänta

att

ord

och meningar

tillgif-

grund-

i

lagen, riksdagsordningen, tryckfrihetslagen: fastställande! af en

bevillningssumma, hvara tillräcklighet göres tvifvelaktig genom Rere

dem. som

för

dringar

besluta

ständers

detta

i

inom oss

Bjelfve:

är

i

hjelpas Lel 1

komma

\i

vår

"it:

-"in

mängd

genom

in-

hela verkan af deras

hemmavarande».

orsakerna

torde

sökas

fa

tillsammans tian mer och mindre

\i

medföra

medel,

Bällan

Han

af den

de--

i

som

kännedomen

dem och endasi

"in

tro ofta

kunna

brister

hela

del

lämpas

till

att

vidd

fordrar en öfversigl

af dej

enskilde statsborgaren kan vinnas utan

vidrör derefter del

förslag,

som

1815

\i
Schulzenbeim framställdes, -\ bereda en dylik mera allsidig kunskap om fäder-

riksdag af presidenten

ning just

en

.

ledning». ay-

om

enskilda företag och

till

och

beslul

framställa

\i

Ltsförhållandel hela.

stora

obekant

hålles

handhafvande; några förän-

förhållandet, -a

verkningskretsar;

behof

böra

tillstand

föga hatande för de

sammanvaro; kostsam och

trånga

dess

örver

bidrag af hanken

Btora

af riksens

nehållet

och

hvara

deraf tilltagande myntförsämring, är som oftast

följd

i

banken,

lian

allmänna lagen: underdåniga önskningar

i

författningar;

en

omständigheter; ökade anslag,

inträffande

möjligl

penningetillskoti

neslandets ställning

"''Ii

\.

behof,

underkastades genom

att

;

i

"<-!i

i

den inskränkning detta för-

förvandlas

till

en önskan "in in-

ekonomiska berättelser från landshöfdingarne. al Man skulle kunna -luta fortfar lian. de uttryck,

fordrande

at

1

,

84

som

gång

vid förra riksdagar någon

—

undfallit en föredragande

ehvad som sker, bör man vara eller minister, lika öfvertygad, att ingen gren saknar den uppmärksamhet, som den mest förutseende omvårdnad man skulle af dessa uttryck sluta, (Irrat kunnat lemna; att

—

att våra

inskränka sig

rättigheter borde

och blind

ursäktar en sådan

—

styrelsen.

för

tillförsigt

tanke,

men den

undergifven tro

till

Vanan

vid despotismen

genom den an-

bör rättas

märkning, att friheten bjuder undersökning, för att stadga

öf-

vertygelsen».

»Huru

om

skulle

lätt

ej

blifva för

om om

om

tillvaro uppgjort;

ständer att

riksens

hemmavarande

statsministerns tankar

de kände

andra stater;

till

det

sina beslut och att för

fatta

rättfärdiga dem,

Sveriges förhållande

de kände den grundidé, han för statens

de blefve

bedömma

tillstånd att

i

utsla-

gen af den noga vägning utaf skäl och motskäl, som grunda dess förslag

bestämmandet af statens verkningskrets

till

de kände justitieministerns i!

den plan

ingen och

han

de slutsatser al'

delarne

med

mängd

sena Ii

i

följd

af

genom jemförelse

—

lagfrågor;

huru

finge

del

lätt skulle det ej

sitt beslut,

stödjer

styrelsen

ständer

riksens

af sådane

en dvrbar tid upptagas att ensidigt behandla

ej

ständer att fatta

vilka

han utarbetat,

att fatta

tillfälle

om

:

lagskip-

genom ett sådant öfvervägande som endast från dess plats med säker-

Om

kunna skadas.

åtgärder, skulle

en

i

i

det hela och

af möjliga verkningar, het

öfver bristerna

förbättring,

till

varit

omdöme

landets

om

blifva tor rik-

de kände grunderna på

huru

kraftberäkning;

upply-

härmed sammanhängande öfverläggningar om ändamålet och afsigten med försvarssande skulle det

ej

vara att känna de

anstalterna; huru lärorikt

börande förslag

skulle ifrån

plan

bvad

»let

ej

verk

alla

riksens

lätta

och

tatsrådets

meddelade-

skulle

,itt

i

känna veder-

att

landet och deras

förhållanden;

huru

uti

riksens

inkommande dess vidd dem ständer träffa

till

mycket följd

berättelser,

förelades: det

rätta,

af

en

med

om

detta mal mogna öfverläggningar bäf\adc vil\ elsinal, som nödvändigt skida

grundliga för

ej

vara.

ständers arbeten, om,

embet smäii

Statshushållningen

säkerhet

ej

tillståndet

af skadliga

rättande

till

det

till

sknlle

embetsmäns tankar om

och

i

I

85

åtminstone mindre vidsträckt kän-

verkas

al

nedom

af styrelsens hela omfång!"

okunnighet

eller

»Då fäderneslandet ven punkt, landets

till

hvilken

bör sandas,

väl

att.

förbehållet,

konungens statsrad eger en

uti

embetsmanna-omtanka

all

denna

det

är

så

vördnadsvärda

om

vägledd af allas meningar

bristerna

kar

stats-

i

kunna uppgöra en plan, som, grundad

hushållningen,

gif-

for fädernes-

en

på

fullkomlig kännedom af det hela. visar riksens ständer Sveriges

verkliga tillstånd, dess politiska bestämmelse, dess krafter

och

behof.

oeb

huru

med afseende

är beräknadt

allt

stats-

a

borgarnes brefhad och bestånd».

samband med den föreslagna adressen bör

I

dylik

»Om

meddelande begära......

plans

derföre en

misstag och olyc-

kor utgöra menskliga erfarenhets-historien, så böra vi, af fram-

fama das

1

1

göra

som dem

den.

i

-

varnade, rädas

tider

blad

vi

det,

så

länge

ständer

statsskick,

långe

b§

så

bidrag, än Bjelfförsvaret

kunna vänta den stadga na trygga

vår billiga vårt

dölja

vidd,

Då

ut

äro

att

ett

att

för-

efter

rättas

ej

vi. ej

oa-

innan

dessa stats-

mera

mi

\ara tinaneiella åtgärder,

i

farhåga för framtiden, och

vi

än

i

fön

som kun-

måste icke

den statshushållningsplan

behof åtal

hela

i

onderdånighel begära, innan

utarbeta den».

sjelfve

konungen

att

lagde,

som jag anser nödigt

kunna börja

vid

kräfver».

grundvalar

hushållningens

längre

statsbehofveo

fastes

rä-

evighet

i

länge försvarsanstalterna fordra större

måste frimodig! bekänna,

"Vi

ej

sa rika

Vi böra

ärlt.

komma

vi

uppmärksamhet

vår

tional-fönnögenheten,

\i

efterkommande lemna

,ii

längre bygga utan grund, och

1

ändrad!

dess

ait

utaf förra

nysa

nådigt

-.1

yttrat

sökt

alltid

sig:

följa allmänna sinnesstämningen och tidens anda; aldrig att hufva hvarken den ena eller den andra; iiti

—

da

han nådigt

1,1*1,1,1

blott

om

\i

an-''

fria

yttranden,

dessa

som anledning het

dyrt

begära betala

til!

säger: att

oss

vid hoppet) vår

som en att

till

så

slafvens usla

borde det

ej

onådigt

konungs ord Bom ledstjerna ny

drifijäder

bjelp

för

våra

att

Böka

åtgärder

göra i

lott

är

oppti för

våra

väl,

och

underdånig-

frukten af des embetsmunnaverksamhet,

som

folket

86 »Det

»svensk riddersmannatro

tillhör» heter det slutligen

att leda sanningen ifrån sin hviskningsroll

att

vördsamt föra

friheten

ocli

i

Anckarsvärd på

friherre

han genom

antog att

må lemnas

derhän;

om

mycket, gick miste

att fordra för

Skjöldebrand, A. F.,

ström,

folkets tolk for

fullt allvar

Nu

ernå hvad billigtvis kunnat begäras.

Wirsén m.

sällskapskretsarne,

som

fot,

»stats-plan» verkligen förefans,

visst är, att

att

bhronens

till

dygden».

Huruvida en sådan

den

Wetterstedt,

skyndade Enge-

Björnstjerna,

C.

J.

pä en del tydliga förhastandet! och oegentligheter, och minskade sålunda intrycket af en framatt taga fasta

fl.

ställning, hvars värde

»Att

Skjöldebrand,

nas

det

i

man, derifrån

trötta höglofl.

ej

afsedt, ej

kan underkänna.

ridderskapet och

adeln», yttrade

»med uppräknandet

eljest

sä vackra

talet,

af alla de misstag,

som

fin-

jag blott fästa mig vid

vill

några af de förnämsta af talarens fordringar, som, dels enligt grundlagen äro redan uppfyllda, dels hvarken kunna

eller

böra

uppfyllas».

Detta sker vid hvarje »Uppgift af statens behof. orsakerna till dessa behof finnas i redogörelsen

riksdag, och for

använda medel under den

ven äro nya,

i

tiden, eller

förflutna

om

den framställning konungen gör derom

behoftill

ri-

kets ständer».

»Uppgift af statsministerns tankar ont Sreriges Och dessa skulle uppentill andra, stater.

förhallande

baras för rikets ständer! Således för hela allmänheten, ledes

för alla

.Men

flammande ministrar!

aog härom,

»Uppgift bristerna

i

ty sjelfva

af

formen. garne icke lagens

esprit,

ständer.

hvarunder äfven

hvilket fordrar bevis.

är

det

Den enda

omdöme

endast

öfver

Markorn ordel lagskipningt förstas

Dessa brister kunna då endasl följas,

så-

saken talar».

justitieministerns

lagskipningen.

lagstiftningen,

icke

—

sanning en ny politik!

I

beslå deruti, att la-

Men

Lagstiftningen,

inflytelse

i

//.

rättegångs'

efter sjelfva

som

tillhör

Lagskipningen, sinn

i

grundrikets

grund-

är dem förbehållen, består deruti, att. ifall rikets stängenom justitie-ombudsmannen eller eljest, skulle inhämta,

lagen der, att

högsta

d

-liden

ieke

fullgjorl

-ina

skyldigheter,

kunna

87

densamma på

anklagelser emot

må, enligt den märkeliga 104 § af regerings-

Likviil

lagas.

särskildt fbreskrifvet sätt upp-

ständer ingå i någon särskild profning af högsta domstolens /»slut eller någon allmän öfverläggning derom i nämnden förefalla». Och formen:

riksens

»ej

andre domares ansvar inför Btänder är icke ens nänmdt.

gränsstenen

sjelfva

der

mellan

Matte denna gränssten

makternas områden!

för evigt

blifva

ömsom radande

orubbad, och den tiden aldrig återkomma, då

egde makt, att efter behag, under lagens täckelse för-

partier

och

följa

Se

lagskipande

och

lagstiftande

till

ära och gods förderfva sina motståndare!»

lif,

statsrådets plan, som visar riki ständer Sveriges verkliga tillstånd, dess politiska bestämmelse, dess krafter och behof och huru
''/

f

—

rättelse

rikets ständer utförligt uppgifver allt

till

ämnen kan och som

uppgifvas;

bör

hvad af dessa

af statsrådets

protokoller,

konstitutions-utskottets granskning öfVerlemnas,

till

inhämtas lnad hela statsrådet, i

att

dessa

som

såväl

i

eller hvarje

ämnen, hvaraf

öfriga förefallna

alla

kan utrönas <>m statsrådet handlat konseqvent eller en

haft att

(dan eller nöjt

bryta emol

ej

sig

lagarne?

med den

—

.Men

ej,

lätt

"in det

negativa förtjensten

blott

om

kan

ledamot deraf tänkt

detta

ej

är nog, synes

uppgiften af hvad statsrådet ämnar tänka \id uya förefallande ämnen och omständigheter, hvilket dock konstitutionen visligen dem ej ålåg återstå

blott

»Ännu obemärkt,

större ren

uttryck

bidrag,

än

al'

den värde talaren bör icke Lemnas

Olyckligtvis

ter bragl

nr

glöml

till

en

sjelfförsvaret kräfver.

till

öfverdrifven böjd. blir

ock

sjelfförsvar äfven

Men

först

ELidd.

och

Ad

prot,

I.

i

alla

onderkufvad.

206 K

att

i

ett

kan kräf-

Europas

som

den.

kan fordras anfall?

Ånckar värd fann dg ock uöd aktd ')

sjelflförsvar

är den väpnade styrkan

försvarstillstånd, att

fordra Härda tala-

försvars-anstalterna

»Att

mögel öfvervägl bvad Btyrka Sveriges

\a?

B)g

eit

aemligen:

först

-tä-

Bätter

Ilar

han "').

Benare ple-

SS

num, under erkännande

af värdet och vigten af de upplysnin-

gar lians motståndares anmärkningar

och sålunda

forslag,

återtaga

innehöllo,

sitt

då nu ridderskapet och adeln jeinväl

blef,

gillade det af grefVe Posse framställda tillägget, detta opposi-

tionens första angrepp tillbakakastadt.

Ett nytt gjordes dock inom kort; denna gång

mot en som man väl visste vara styrelsens ögonsten, försvarsverket. I samband med behandlingen af frågor rörande

—

punkt,

den skånska roteringen,

framkastade Anckarsvärd (9 Ja-

d.

o.

nuari) förslaget att indraga åtminstone

10,000 man af Sverimer det, förunyttrande, att »vi med

ges indelta armé, och detta förslag, samt än derligt nog,

samma

i

anförande fällda

kunna frambringa och på en beständig fredsfot underhålla stridskrafter, som med något sken af matematisk sannolikhet kunna trygga oss för ett i tiderna möjligt egna tillgångar

vår mäktige granne»

ifrån

anfall

framkalla

att

gar,

ej

lifliga,

hvilka likväl det beståendes

i

—

var naturligtvis egnadt

vidlyftiga och delvis bittra öfverläggnin-

målsmän ånyo hade en

Friherre Anckarsvärd blef emellertid

gjord öfvervigt.

och mer besvärlig, och den hänvisning

allt

åt-

mer

konstitutions-ut-

till

honom med anledning af hans tal om statsplanen, tillgodogjorde han sig genom inlemnandet af en anmärkningsanledning mot Björnstjerna såsom föredragande kommandomål för annéen. Ohder sådana förhållandes och med kännedom af Anckarsom Engeström

skottet,

gifvit

i

avärds skaplynne, började den kloke och erfarne landtmarskalken, Ånckarsvärds fordne chef vid gardet, att utkasta och be-

arbeta

plan alt antingen vinna eller aflägsna mannen, och

ni

hade

honom

1

sades,

det

på

flera

eget

hans talang,

vara

ötVertygad,

till

de

honom värd till

hemliga

konungen

*x\)<>.

lians

fosterlandskärlek, ej

draga

skulle

allt,

fåfänga,

och

sade

som ro-

sig

betänkande

i

en

denna

plats

i

statsrådet

sirensång,

o.

s.

men ansåg

v.

Anckarsvärd

omöjlig!

alt

\inna

möjligheten beMan bifall. Isom sändebud \i
kronprinsens

hof,

detta

rikets nvtta använda en person, hvars egenskaper gjor-

atl

reda

atl

i

Han smickrade

kunskaper,

*ade

lyssnade

samtal

bevåg.

framkastade da

alt

99 generaladjutant

annéen, hvilken företrädesvis utgjorde ett

för

föremål för Ånckarsvärds ärelystnad; Björnstjerna ansågs kanna

nägen dan

att

re-

Anckarsvärd

he-

vunnit

spelet.

om

att

vilkor.

i

hyste

kronprinsen

lemna riksdagen och intaga afvaktan på

nya

sin

allvar

till

med saken

men ingalunda

uppfyllande ändra sin

löftets

hvilken han na-

plats, pä

sin regerings nian;

blefve

turligtvis

gjorde dock

utnämning ske genast, da han oförtöfvadt skulle

hans

borde

obe-

ej

mottaga en ministerpost och Sandels trodde sig

häfta

stämdt

Anckarsvärd visade sig

på annat hall.

placeras

lätt

han

ville

vid riksdagen.

roll

utlandet motarbetades genast af Denna plan om anställning Engeström, som föreställde faran af att änder pågående tvii

med stormakterna

stigheter

tionsfragan)

dylika

en

anställa

föregåenden.

(rörande den dansk-norska liqvida-

härom

Beslutet

med

af detta skaplynne och

person

blef sålunda uppskjutet

man återkom stället till förslaget om en plats statsråMen da Sandela första gången talade derom med krnndei prinsen, vägrade denne med synbar förtrytelse och ville ej och

i

Några dagar

derom.

talas

hora

i

Sandel-,

förflöto;

kronprinsens försonliga karakter och ombytlighel

Baken

ej

an-I.

att

Ht

nytt

simma

i

samtal

Sandels anförde,

han

VOre

rådet,

Han

förlorad.

i

ämnet

i

och

i

karsvärd

\i

införa

braari.

or .0'

sig

A.d.

\>r

Johan

i

det

en

A.

benägen att

hvarpå och

antoge en plats oskadlig,

allmänna

plats

att

han

för

Sandels. stats-

i

hans ansehvar-

förspildt, 1 ),

S.

statsrådet;

i

gaf

följde

mottaga den. dock

be-

Ancville

konseljen skulle blifva

i

Gardieska arkivet \\: 17 följande an.» Jak. Dr ta
1

exellensen (i.

som kände åsigter,

person

Mörner anfördes såsom bevis

fruktande sannolikt,

teckning

Carl

med detsamma

erbjuda

att

förklarade

han nu ')

da

kronprinsen,

mellan

och

tredje

en

om anckarsvärd

att

grefve Adolf G.

myndigades

hos

sträng

ende hos motståndspartiel ii]> l>,

begagnade

i

.

.

.

handla Carl Henrik anckarsvärd och Lorenso Hammarsköld, att de ej plåga oss inni sina bvassa diatriberP' Jag ^ar.i ili Mi sätta den förre in statsrådet och \alj sjelf »Bed K M örner, som värden den tednare in svenska akademien». skarpaste opponent innan han blef statsråd och an al il< i

i

aderton,

bortgick

utan

att

vidare yttra

-iur

-

90

om

ensam

mening och

sin

kunna göra den gällande.

icke

—

vid sitt inträdande fästa det vilkor, att äfven grefve Sehwerin

och någon annan liktänkande samtidigt blefve inkallade Detta

rådet.

sönderbröt

vilkor

om

kronprinsen underrättades

—

nog

uppbragt och

skämdhet utan

stats-

Dä

vilkoret,

med

blef

han

—

förlåtligt

mot »en

vanlig hetta

hvars syftemål

like,

inom

tionsparti

for ut

i

hela underhandlingen.

oför-

är, att bilda ett opposi-

sjelfva statsrådet; att öfverflygla

konungamak-

ny upplaga af 1720, med namnstämpelregering» o. s. v. Han befallde att underhandlingen genast skulle afbrytas, hvarpå

ten; en

Anckarsvärd förut

Redan

saken

i

dess rätta

i

ordenstecken hvilka

Han

satte

om

andra

förslag,

som

öfverläggningar

denna plan med

om

Berättelsen

i

till

ken

S.

i

framställdes,

skulle

börja!

efter

först

och

naturlig

friherre

ock Sty-

dessa underhandlingar är gjord efter anteck-

S.

tionstiden»,

fortgått

\i

vilja

tills

nvil-

»mo-

afhandlande

i

början

af Ja-

Då finge \i ock \i
thronskiftet.

efter

förklaringsgrund

—till

den gissning, att de

framställa

arméfrågans till

närmandet

mellan

Ajickarsvärd,

avarom

personliga

var

ett visst misstroende, iör-

i

nuari

föröd-

samband med donna

Körande tidpunkten för desamma allmänhet angifven dersammastädes blifvit

ningar

Att

Sehwerin, då uteslöts,

utgifvandet af en statsekonomisk journal.

betraktade

en

prosten

sig dock öfver detta lilla försök

ekonomiska

riksdags

Scliwerins,

förlänat

af det särskilda utskottet,

och väckte jemväl mycket uppse-

opolitiskt

Bland

mjukelse.

)

1815, hade man

öfverläggningar fört regeringens talan.

tvifvelsutan

l

syfte. Yi måste dock, sammanhang, ga något tillbaka

ledamöter

tvenne

åt

dess

vid

deremot utskottets ordförande,

relsen

samma

Vid slutet af riksdagen

tiden.

ende.

hade prosten Sehwerin va-

före riksdagens början

för att fatta

var

bitterhet och skärpa än

').

föremål för en bearbetning

rit

i

med än mera

uppträder

del

den \i

ofvan

i

förbigående

talat.

underhandlingar voro afbrutna redan före början af Mars månad, kan med fullkomlig visshet antagas; det var den 2 Mar- anckarsvärd uppträdde med den anklagelse mot amiral Cederström, till uvilken \i återk ma vid tal om de \it

alla

konstitutionella företeelserna vid

detta

riksmöte.

91

mötena*

förhållanskulle framlägga och öfverdrifva

den

att

den vid beskattningen

«L,

o.

samt

det hela endast väcka ond

i

förväg och Man sökte derföre komma Bchwerin medelpons-sekreteraren C. M. Schoerbing, en medgörlig ex-

i

blod

mått

utgifvandet al annonserade stvaxt efter riksdagens slnt embetsmännens Konungens och de högste tidskrift.

,,.

dylik

en

namn prydde

— högsl medelmåttigt uksom riddare — utnämndes ntgifvaren

kommit )

Afven

0Tden.

denna

af Nordstjerne-

var fcvifvelsntan äfven

lyra

lilla

Schwerin, Bom dock ingenting

al

de efterföljande

allo

i

til!

1

sex

första häftet utr

snart

Bnbskribent-listan, och b§

1817 ars riksdag honom Bamma tilldela

till

Big

beslöt

men han

hederstecken,

Hans bref

mottaga detsamma.

som man

nalkades,

då

Det var

förmärka.

lät

ämnad

—

Carl Johan

först

för att

vägrade

att

detta ännu-.

i

kronprinsens bland bilagorna meddela, liksom ock asigter, och aristokratens sätt särdeles målar på ett

\i

(hvilket .var)'),

bemödanmellan raderna den särade fåfängans han varit hvad L817 sålunda förblef Han den att dölja Big. perutan och hofsamhet med alltid ;ll [815, men dock Båsom ny en kröning Johans Carl vid då och

man

läser lätt

.

lidelserallhet;

aonlig

oppositionsmannen ej ordensutnämning egde rum. ansåg sig konungs bevågensin af tecken böra vägra att mottaga detta verkan på hans Bynlig någon het, likBom det ej heller utöfvade 8

Qppträdande vid riksdagen

trädande

den

,l,.t

«,

Se

).

adress-frågan var

i

verkan

Bin

till

jemförligl

Nära

med Änckarsvärda upp-

memorial, som

del

om dömet

Historiken,

p

biuga tidskrift

»Utlåtande

i

169

om

ett

var »Journal

öfver

statistiskt

embetsverk».

på SchoerSveriges statistik och all-

Titeln

Juni.

L816, Januari

männa Hushållning

prestestån-

M.Stenham-

1856

Stockholm

i

doktor

Januari inlemnadea af prosten

')

originalel Bilagorna N ria 39, I"; det förra dersammastädes. afskrifl efter ,l,t sednarc efter

3chwerina

riksdagsmannaverksamhet den

anledning, medlet ,l ;ul i

i

de jor.

slutliga

vi

ej

lyckats

i

8.

denna gång tyckes,

utforska

hafva

S.;

al

afbrutit

Han deltog sålunda ej månad. af April 6fr«l%gmingarne rörande rikadagens huivud-

92 mar, och som afhandlade frågan: »Hvilka mått och steg skola ständer

riksens

göra sina beslut aktade; på-

vidtaga för att

skynda framgången af skäliga och mångfaldigt upprepade önsk-

dem en

ningar,

om

och god konung

vis

möjligt, gifva

mänga tillfällen som egentligen

kunnat missbilliga, och,

att

jag vågar bestämma hvad

dertill?»

Såsom exempel, »hvilkas

utan

sakna, är orsak

ej

en kraft, som den synes vid

styrelsen

åt

antal vore lätt att öka», anföras: »det gifves taxeringskommit-

envist

om

1815

som, sedan

téer,

års bevillningsstadga blifvit gällande,

den af år 1812; undersökningen

att tillämpa

fortfara

Adelfors är, hvad jag kallar en sammansättning af under1

handlingarne

slef );

hafva

23 månader i Malmö

i

varit

begrafne

återtagande af Löfås

')

länets kontor; och be-

i

skulle

man någon gång

tro hafva egt

ganska mäktigt beskydd».

Såsom botemedel

föreslär Sten-

drägerierna ett

kronans

rörande

hammar

en hemställan, det täcktes K. M:t antingen utaf

sitt

statsråd utvälja eller vid första tjenliga tillfälle deruti insätta

en person,

som med

ansvariga

förbindelsen

med

skicklighet för detta höga kall, egde den att

handhafva den inre styrelsen och

ledning af alla de motioner, önskningar och beslut, som

möten förekomma, bota oredan och hafva vadan lethargi, som, lemnad åt sig sjelf, utan till—

vid nationens

den politiska

af

\n och läkemedel, förvärras dagligen»...

det

är

två

ord,

')

mycket

»Jag ber

öfverflödiga,

om

vi

ej

Slutet af anföranatt blott fa tillägga

lefde

i

en kritisk

tid.

föregående riksdag hade, med anledning af väckt fråga om guldverkets nedläggande, anbefallt en undersökning pä stället huru denna kronans egendom sköttes och för atl Fä utrönt verkel

ligen

Denna undersökning hade dock

bedrefs.

tydligen

ofullständig och

Blarfvig

art.

att

varit

af sä

ständerna un \u-k-

ånyo ansågo sig böra begära ny Laglig undersökning;

bvarjemte


nedläggas. '-)

betecknande:

särdeles

för

(K.

sin

8t:s

del

förklarade

skrifvelse

\':<>

si^-

anse guldverket böra

*•*!).

Dalarne tillskyndade kronan numera enårs ständer både derfore hemställt att det måtte nedläggas; men de intermediära myndigheterna vägen. tycktes vara bågade att lägga binder 1817 års (Iv. 8t:s tänder förnya derfore kraftigt Bamma yrkande. \ :o :i\). Bkrifvelsi Löf&s

da

t

silfververk

förlust.

i

1816

i

93 der

är sysselsatt att gjuta sin galla öfver det rena-

sqvallret

Man

uppsåt

ste

säga. att författaren

skall

mycket mot styrelsen

rial,

der

ock

dermed

sig

af

gar mig

som med kännedom egen

sin

i

konungathronen,

föremal,

som

och

kanske

af henne, skall,

dem med -Ju och bjerta: mången dyrlegd satrap, all den åsamkat sig emol dem; men också kan

stället

i

Dexi

för

en

allmänna

till

dock inom kort.

varit,

att

man

net

Så

visar

rare,

—

sig

misstänka -a

lydde

vid

tyckes

dot

ville

urnhika

åtminstone

»som

Det återsändes

ämnet

ej

tillhörde ut-

att

vidröra del kinkiga

att

tydligt

vägran

äm-

af de Ofverläggningar,

följde.

Fridens budbä-

söka lugna sinnena, icke uppreta dem> aldrig

af

faderliga il.

>--

giftas

nationen,

förmaningarne från biskopsplatserna.

tyckte del

sålunda vara bäst

redan skedda »acquiescerar».

visso

egel förslag, remit-

ekonomi-utskottet,

någon söndring mellan hennes representanter»;

'b-

verkligen

yttermera

och

förklaring, att

åtminstone

Ro enstein, Paxe m. •lot

i

Egentliga anledningen torde dock hafva

af donna

oss

ma

»Anledningar att

helsl

tillhör do;

Stenhammars

besvärs-

med den

med anledning

"in

blef, pS

behandling.

skottets

besittning

afklädt, sköflat och för-

uppgifva andra utvägar».

kunde

talläfventyrs

man

i

och skön brud, finna

kraftfull

sarvari!»

el

Detta memorial teradt

1

än

henne en utmärglad varelse, -om nedrat

stödja

att uppstiga

till

älsklingen af Svea och en dag

fördraga, att

ej

föT af-

arm

utsträckt

folkets röst kallat

lifligare

fäderneslandet

skuld,

som med

ett

till

gä ännu längre.

förklarar, att jag tillhör

jag känner,

jag

bära fröet

skall

personen och beskylla författaren

mot de dyra dag

bvilka

Man

beskaffenhet.

med

-åken

förblanda

der.

till

af fosterlandets armod, frimo-

frän framställningar,

afstyrkte

voghet

naturliga bifall

motsägelse, och gråtande skulle jag välsigna den

till

rädgifvare,

afslag

sjelfva

i

Jag

jag beklagar det uppriktigt, när Bakernas natur tvin-

allting;

digt

namn: jag önskade, enligt den min karakter, kunna lemna

obestämda

detta

memo-

utmärker

hvar och en, som gör parade

förklarar, att jag strängt ogillar

medgifvenheten

detta

en stark anda af opposition.

för

sjelf

till

skall finnas anmärkt,

hafva

gaf

ock

varil

deras

talmannen

stan-

att

»Quieta non movi

älsklingsgrundsats. sjelf tillkänna

-in

Till i

94 hvilken naturligtvis var, att »nu, såsom alltid tillförene, ståndet

borde söka undvika

mindre

allt,

som

kunnat synas

skäl,

nu minst lämpligt, då

ske

nungs

allas hjertan voro uppfyllda af

som kunnat under

oordningar,

komma inom Alla

eller

Dessutom »vore kan-

framdraga de anledningar

att

frånfälle,

öfver

med mer

något afseende,

den

sorg öfver en älskad, vördad och oförgätlig ko-

rättmätigaste

gar

i

anstötligt».

till

anmärknin-

förflutna tider före-

staten».

dessa

föreställningar

(med 28

hjelpte

dock

ej;

memorialet

mot 21) återsändt (den 9 Februari), liksom äfven från bondeståndet (d. 27 Januari), på tillstyrkan af Anders Danielsson, som redan vid förslagets första meddelande förklarat sig i detsamma instämma. 'Men nu började de dolda krafternas spel. Den underrättelse om det fattade beslutet, som skulle meddelas medständerna, uteblef, och ännu i början af Maj hade hvarken från adeln eller borgareståndet inkommit något utlåtande, hvart, enligt deras blef efter omröstning

frågan borde

förmenande,

genom

Maj)

5

(den

röster

Ändtligen

förvisas.

att

gilla

utskottets

utlåtande; borgareståndet förklarade frågan

snarast tillhöra

Under

sådana

»i\vw

gens

11

ånyo

npptaga»,

utskottet

såvidt

den

och

verkningskrets.

misshagliga

som

riksdagsordnin-

kunna

skall

sakna

utskottet

sig

plurälitet uti beslut,

bjuder,

8

förklarade

afvisande

16 Maj) anse

(den

konstitutionsutskottets

förhållanden

riksståndens

sig

svarade adeln

första

motionen

måste

frågan

således

förfalla.

De

yttringar

af

torde

bondeståndet,

oppositionsanda,

lämpligast

komma

som till

inom

förspordes

tals

längre fram

i

var berättelse.

Såsom nödig slutanmärkning till »lossa anteckningar öfver oppositionelt hänmera framstående företeelser

riksdagens

seende de

i

bör

ingalunda

konungahuset. dig!

ätt

kildt. liga

in

sanningen

dock, böra

tolkas

Båsora

någol

fogas det tillägg, att

uttryck af ovilja

mot

Tvärtom ådagalade denna riksdag på mångfaltillgifvenhel och erkänsla för detsamma, och sär-

af Carl Johan högs!

beslut,

likmätigt,

vid tagel

skattadt,

genom ständernas enhäl-

redan mulor Carl XIII:s

lifstid, att,

i

hän-

95 delse

konungens

både

af

med

sjukdom, att

Oscar,

prinsen

och

som nyligen

samma

tillerkänna.

af

allmänna tänkesättet

18

fyllt

med

utöfning af konungamakten,

det

genom

kronprinsens förhinder

regeringsbestyren sig befatta, dåvarande arfskulle ega inträda

år,

i

den rätt grundlagarne den-

all

Carl Johan älskade att deri se såväl en

hemburen hyllning,

ät dynastien

som ock ett ädelt fortroendevotum ät prins Oscar, livars sansade omdöme, lugna karakter och rättskänsla väckte de bästa Prinsens svar till den deputation, som for förhoppningar. honom förkunnade det af konungen stadfåstade beslutet, är »Rikets ständer bevisa mig den lika vackert Bom blygsamt:

mot med

oinskränkta

som

räkna

skulle

Lycklig

skulle

da de nu hedra

iillgifvenhet,

hvilket

förtroende,

ett

deras

Huru

mödor.

om

detta ögonblick,

jag såsom en gärd af nationen- erkänsla;

ej

kunde tillegna mig

mig

känna

min ungdom

namnkonnigaste män

de

belöning for

värdig

jag

äfven

del

i

men jag bar ännu icke kunnat genom mina gerningar ådadet nit. som lifvar mig för Sverige- ära och sällliet. Eder välvilja kan endast erinra mig om mina förbin-

galägga

delser».

A

andra

sidan

talande vittnesbörd \ "ni

ej

ingalunda

Baknades

om

uppoffrande

en

från

regentens sida Vi

välvilja.

syfta här-

egentligen på de utdelningar af nya kläder

medlemmar, Bom med anledning

ståndets

bonde-

till

af begrafnings- och

rum p§ bekoBtsom vederbörande tacksamt

kröningshögtidligheterna onder riksdagen egde

uad

af

den

emottogo; det,

aye

dei

på

ledamöter,

att dess

läkarevård

konungen,

heller

ej

af

i

och

at

samma

händelse af behof, egde

konungens lifmedikns; laljer

kunnat

finare

Idel'

äfven

annat

ett

der

och

af

B:ko

annan

om

di.

honom

IMr i

en

af

he-lutii.

tagande .ii

en

Bås

att,

rikets

och

Båsom

arl sfi

ir

för

utgS

väl

en

under hafva

påkalla

de stora ntdetta skulle

Vi

Johans för

summa den

anföra

vilja

föregående

Carl

-Kulle

kuld,

L817,

man

allt

meddelanatt

Korruptionsmedel, och

hetraktadt.

ersättning

ättlingar

penningväsendet, lärer

af

-

minnas, hade

utländska

han-

årligen,

\i

heller på

ej

och dylikt.

delningarne af kröningsi tyda-

stånd gjonla

all

af

stän-

öfver-

framtid

200,000

allmänna oredan

framkastal

tvifvels-

96

mål om ber

denna räntas

framtida

beräknad som den var

lighet,

samma

i

ingaf konung Carl XIII

år

utan

icke

kring

till

summan 300,000 Rdr

5 proc. på de af Carl Johan

till om(Anmärkas bör

stegrad

blifvit

riktigare motsvarar ränta å

för statens skulder utbetalade

och den nye konungen

afied Carl XIII,

hans förslag

derefter, återkalla

Då

i

omkr.

Innan detta förslag hann pröfvas af utskot-

6 millioner Rdr). tet,

att utgå, icke

utöfver det förut bestämda beloppet.

dock, att

Decem-

men märkvärdigt nog ett belopp af 600,000

hvarigenom räntan skulle hafva /s

i

fransyskt klingande mynt:

i

motsvarande kurs, utan

till

francs,

ty

;

statsutskottet ett

till

bestämmas

förslag att dessa penningar skulle sedlar,

och tillräck-

tillförlitlighet

Riksdaler Banko

redan få dagar

lät,

1

).

nu, efter dessa inledande framställningar, gå att

vi

särskildt redogöra för några af de vigtigare öfverläggningsäm-

nenas behandling och besluten vid denna riksdag, göra

som

och

rätt

tillbörligt

hvars

rinanciella,

torra

är,

och

för

mängden

af läsare sannolikt

en pligt att

till

oreda,

som

följde

per

omkring

fastade

kunna vid anfordran dag

för

dermed, blifvit

5

på diskonternas

meddelad

i

vexling af silfVer

18 Mars 1818 kunglig

om

inställande

diskontpap-

i

jemnbredd stadfästelse

på bankoutskottets

tills

emot transportsedlar, utom

bestämda, undantagsfall.

ikill.

var både vidt i

Rdr B:ko, hvilka ansetts den allmänna förlägenheten ökades

ett af riksens ständer

hemställan fattadt beslut

-Min

fall,

Allmänheten hade

millioner

lyftas;

sedan den

nö-

).

dag. och sedelmyntets värde försämrades helst

med

2

dig reda söka förena största möjliga korthet

Den

så-

hufvudfrågan, den

svårfattligare, art likväl gör det oss

omfattande och djupgående.

vi,

med

början

vidare af all uti

vissa, särskildt

Detta föranleddes af de uppträden,

framkallades af den först

till

inskränkta silfverutvexlingen.

24

skill.

och sedan

till

12

Först allmän oro lör ban-

kens bestånd och sedan en vild stormlöpning vid bankoluckan, l

)

Statsutskottets betänkande N:o L04. (Bih. IV: 417). Riks(Bih. \ ståndens Bkrifvelse v,, 62. 126). \i följa dervid hufvudsakligen Skogman: Anteckningar om II: 7!> riksem ständers bank. 100, till hvilken \i ock :

-)

hänvisa

i

och

för

här

förbigångne detaljer.

97 der

de starkaste knytnäfvarne afgjorde vexlingsrätten.

sen

nödgades

Slutligen utbröto dessa oordningar

hands.

Poli-

och måste oupphörligt vara

emellan

träda

till

slagsmål och tu-

i

mult, sa att militär måste anlitas.

Att dessa Itgärder skulle orimligt uppjaga agiot mellan och papper, och

silfver

var

samma

i

förhållande styra vexelkursen.

Carl Johan oroades

naturligt.

den, och utöste ofantliga

summor

den

stadda

dem

kasta del

stegring

ständig

i

8 )

de

af den

och

G.

Wirsén;

F.

mot dessa bemödant. ex. Han- Järta

gjordes

helsningstalel

i

dessa

och

den

i

straxt

bort till-

riksdagens

efter

om

ständerna aflätna propositionen

till

hade

Btänderna

till

»som egentligen

Itgärder,

bankofullmäktige»,

höra

det var att

frän föregående

tidens utmärktaste finansmän,

framhållits

öppnande

för att stäfja

men

Man känner

).

som

föreställningar,

de!

också

sall

medel

vexelkursen;

1

Danaidernas

i

af dessa förhallan-

lifligt

af egna

den allmänna

penningrörelsen och myntvärdets upprätthållande, förklaras

konungen och ringar

kronprinsen

förhållanden

IMr

Om

B:ko.

När

höjas för en realisation.

upphörde, egde banken

lingen

till

.Mänga röster skulle naturligtvis under så-

-tänderna sjeliVa.

dana

att

göra några vidare uppoff-

lemna omsorgen härom

utan

ändamål,

detta

för

ämna

ej

reda medel

i

utvägen

den enkla

då

silf?erutvex-

mer än 4,770,000

blifvil

begagnad,

att

utan någon tvungen realisation tillåta innehafvarne af bankens sedlar att eller

utbekomma

\erket

silfver 1

IMr

1

silfver

myntbestämningen

-varat

emoi den

efter

rade alltid den tanken,

med

silfver,

på

ville

derföre icke höra

96

k.

'»

eller

Ingenting tid

|>.>

etl

Carl Johan ".

i\

120

banken gjord

varit

till

I

så

hade

sjelfVa

i

metalliska kassan

och

som sedan

.-ätt

talas

De

nålar del besatta mera löjligt sätt

som

\i

i

Carl Johan sväf-

för

borde bringas sketi

om uågon

kur-.

och

Men

2.

Bedelmyntel

att

>k.

erhöll,

efter 1l'i) skillings kurs.

sådan beräkningsgrund devalverade ban-

kosedelstocken nära Bom

Tärde

i

Rdi B:ko-sedlar,

2

för

i

realisation,

förslager,

vårl

au

<•"

hvarken

enskild i

\i
denna som

rapport,

bilagan

\ o

19

279

Be hink ti, Å

till

han uppgaf och

bankväsende

meddela

lika

till

Norge, och han

'

98

som

blefvo ständerna meddelade

med omkr.

reela fond

damål

flera

betalning

silfver

i

statsverket

samma

med

eller

efter

vexlar.

dagens

för hvilket än-

silfver,

i

),

höjande af bankens

årligt

Rdr

1

ex. alla tullafgifters

t,

och öfverlemnande

till

hvad som

for

kurs,

af

behöfdes; uppköp för bankens räkning af betyd-

ej

qvantiteter

liga

på

million

1

ofvau omtalade proposition

utvägar framställdes, såsom

mot betalning

banken,

i

grundade

hufvudsakligen

voro

i

jern

eller

koppar,

o.

s.

Vidare föreslogs

v.

syfte upptagandet för statens räkning af ett stående

Rdr B:ko mot 3 proc. årlig ränta i klingande Hvad beträffar frågan om de enskilda diskontverkens reglering, föreslog konungen att banken skulle lån å 6 millioner .

mynt;

m.

2

m.

).

utredningen

öfvertaga

deras

af

affärer,

samt

att hädanefter

genom riksbanken och

diskontrörelse skulle drifvas

all

för dess

räkning.

Dessa gen:

frågor

diskontfrågan

skildes

åt

upptogs

i

vid behandlingen

inom riksda-

De förenade

främsta rummet.

banko- och statsutskottens utlåtande gillades af ständerna, och afvek

ken sig

delar från hvad regeringen föreslagit: grundtan-

vissa

i

bibehölls till

Staten

l:o.

lags och

emot

Besluten

likväl.

härutinnan

låta

sammanföra

följande hufvudpunkter:

Malmö

dessa

öfvertager

diskonter,

diskonters

utredningen

af

Göta kanalbo-

genom riksgäldskontoret; hvar-

oktrojer

utan

särskild ersättning för-

:l

falla

).

Dessa diskonters utestående lån infordras successivt

2:o.

')

2 )

Propositionen är kontrasignerad C. Klintberg, tydliga spår af en högre författareband.

Då

frågan

om

ordnandet

af

Sveriges

men

penningväsende

röjer

blef

bekant utomlands, skyndade den bekanta Ouvrard att erbjuda sitt biträde till anskaffande af ett utländskt lån. De stora bankirhusen Bäring och Hope England och Holland >kulle dertill medverka. Vi ineddela (Bil. N:0 11) Ouvi

)

rardfi

BkrifVelse

till

lån.

Skogman

I.

Till

ma for!

de strider, \i

vid

sättande

Carl C.

detta

!'.'{

Johan.

Wirsén var

ej

för

utländskt

not.

sistnämnda Btadgande väckte, återkomom anslagen till kanal-arbetet:

framställningen

99

inom 5

år; deras utelöpande invisningar pä

uppvisandet,

med

med

Ofriga kapitalskulder,

3:o.

inbetalas

med

fulla beloppet

till

banken inlösas vid

bankosedlar. ränta

Okt. 1817,

1

till

med

kontant och Vs

' :,

gäld8kontorets obligationer utan ränta, betalbara på 4 4

riks-

med

ar.

ärligen.

4m.

Dessa obligationer mottagas för fulla nominella vär-

det såsom afbetalning af skuld Särskild

5:o.

öfverskottet

efter

räkning

Bkedd

diskonterna.

till

öfver utredningen: möjliga

föres

uppgörelse

rummet borgenärerna, sedan

1

tillhandahållen

)

första

Utredningen af Göteborgs diskont ombesörjes jem-

(\:>'.

väl

af riksgäldskontoret; på hufvudsakligen

de

andra

proc

i

aktieegarne.

men

diskonternas,

ränta betala- a de

lik\isst

Bamma

med den

4

riksgäldskontoret

at

som

vilkor,

skilnad, att 6

för

af denna

:>

diskonts sedlar utfärdade obligationer, såvida dåvarande direkförbinda sig att

törer

ansvara riksgäldskontoret

solidariskt

för

den förlast, som vid utredningens sim möjligen kunde visa sig harva uppstått

och

en

blef del

att

beslut,

meddelades

begäran

ständernas

l'.i

dessa

liqvidations-

kungörelse

kunglig

härom

bekräftelse

utgick

den

IN

isis.

Juli

ävårare

åvägabringa enhei

ständerna- be-

i

rörande den andra stora hufvudfrågan, den

slut

nen,

förenade banko- och

i»,,

sakligen dels

lopp,

grundadl

pä

G.

frih.

<\r}^

gei

om

Wirséns yttranden åsyftade,

!•'.

af

vexeloperationer

vid

oförändradt

be-

banken, Böka begränsa

värde och hålla det

af sedelmyntets

finanspla-

statsutskottens förslag, hufvud-

genom sedelmassaus bibehållande

ostadigheten

')

nämnda

förskjuter de for ofvan

erforderliga medel.

*ätt

att

).

Banken

7:o.

på

2

vid

en

kurs

Ofverskott uppstod ej. statens Blutliga förlast pfi utredningen af Göta kanalbolags diskout var del närmaste 914,000 IMi In och på Malmö - k u.iu ot öfvei 130,000 Rdi i

r

I'.

<

t

i

>

>

1

1

1

samma mynt. Denna ansvarighet iklädde xkoni»

skulder

betaides • .

-c

till

|t

direktörerna fullo

af

tili

Göteborgs

men

»

t

i

ut-

100 af

omkring 96

utan

h vartill sedan vid nästa riksdag realisation

sk.,

derom böra

allt tal

kunna ega rum.

borde

svårighet

För

banken årligen inflytande räntor

till

ansågs

tillfället

fattade besluten meddela

silfverutvexling ur banken förbjöds fort-

vi för öfrigt följande:

farande; alla

Ur de

förfalla.

eller afbetal-

ningar å kapitalskuld skulle användas såsom lånebidrag åt näringarne

eller

anslag åt lättade kommunikationer af alla

till

statsverkets

slag:

Va million Kdr;

till

afbetalningar

årliga

till

banken bestämdes

enligt vissa gifna föreskrifter användas

piaster, att

500,000

regeringens förfogande ställdes

till

förhin-

till

drande af sedelmyntets försämring; dessutom anvisades på ban-

ken

kreditiv

ett

nade

från

befrämjande

uppköp

af

bankosedlarnes

af

och

guld

af

Rdr B:ko årligen

million

1

Augusti 1818,

1

d.

silfver,

bibehållande

som

skulle

och godtgöras å kreditivet efter kurs. genast

hälften

få

för

lyftas

4

i

räk-

år,

K. M:t användas

att af

banken aflemnas

till

Af

till

värde medelst

i

detta kreditiv skulle

upphandling af spannmål, helst

inom landet, genom allmänna magasinsdirektionens försorg och

med

att det silfver,

vilkor,

kunde

spannmål liqvid

beräknas efter

bestämdes det ökas

samma

mottagits.

direktionen

till

till

gäldssedlar

som

skulle

inflyta,

i

betalning för undsättnings-

till

banken öfverlemnas och

Uiksgäldskontorets kreditiv

2 millioner

i

värde, hvartill det af magasins-

banken

å

Rdr B:ko mot 2 proc, dock kunde

obestämdt belopp derutöfver med vilkor att riks-

samma

till

belopp

dermed

Allmänna

infriades.

magasinsinrättningen bibehölls vid enahanda förmåner, som ar 1

8

5 blifvit

1

densamma medgifna.

ditiv fördubblades ungefärligen

Kdr B:ko.

Jernkontoret erhöll ett kreditiv

för

t';i

rum

ega

til!

utlåningar af denna anslogos

lån

Kdr jemte

för

alla

a

i

till

jemnt

banken

1

mill.

600,000

I

Belåning af jern och öfriga vågbara effekter

Rdr moi 3 proc. skulle

Manufakturdiskontens kre-

och sattes nu

/a art

af gällande pris; något

stadgades

hvardera af äldre dylika

ej.

arm L819 lan

maximum

Till

nya fastighets-

och

L820

Va mill.

inflytande ränte- och

maximum

kapi-

6,200,000 vilkor och fördelning lika med livad ar L815 stadRdr; gal För odlingslån stadgades ett maximum af 600,000 Rdr ull och med ar L820, derefter till och med år ls-_>:; af

balinbetalningar, tillsammans inom

.

eti

af

101

960,000

Bdr.

del kyrko- och skolhusbyggnader

en

Till

Uddevalla. Skara. Kalmar, m.

med langa 'i 'i. 'i

betalningsterminer,

32

Kdr

66

sammanlagdt belopp

ett

till

staden Göteborg och trenne af landets kanalbyggnader

af

kom

För den undsättning, som

B:ko.

sk.

(i

lemnade- lån å 4 proc. och

fl.)

godo.

till

skola vi här nedan utförligare redogöra.

afseende på den diskontrörelse, som

I

uumera uteslutande

skulle af riksbanken bedrifvas, stadgade ständerna: att

namn och

på

användas;

Kdr

lan

till

B:k<>.

händelse af ånyo börjande

I

200,000 Rdr

lägga-

2,100,000

ntelöpande

diskonters

kreditiver

banken hade

i

med

Dingar af lånen,

i

stället

kund.'

.-,

L3

för

(Ödande

såsom

dels

vida

ii.id.v-.

stora

anslag

Stora

ej,

den

att

näringarne.

till

allmänna arbetens utförande, atanord-

Bfversteg skilnaden emellan de tvenne

på

kr«-<

till

skalle

Lyftas

fi

nyssnämnda

ån Aörd,

på '!.•

till

för

tillfälliga

behof,

grund af

'I.'

kreditivet

bemyndigades

-kull.-

men

Rdr B:k

-h

återstoden endast för

vidtagande.

För

missgynnande utsigterna för

hän-

den för

l

s

l

s

anskaffande af myntbare metal-

anvisade 1 millioner Rdr B:ko

andsättningar,

millioner

det

försvarsanstalters

,i

'1

mindre deremot anvisades på riksgäldsbelopp af l'j million Rdr, af hvilka Vi

.-tt

utomordentliga att.

mdes

Ii

banken;

kontoret

ler

besinnade dervid

direkta lånebidrag

summorna.

ställdes

delse

till

strypning, >"m onder närmast

Man

genom

dels

vid deras Ila-

Det var denna minskning, som

öfver

förspordes.

ramma, som nu

Omsätfc-

bankodiskontens och de

sammanlagda utlåningar,

klagan

tiden

mot

hvad de af

ch

tillåtne.

beräknades.

den

föranledde

«

diskontvåg utlånat.

millioner, hvartill

/i

ståndpunkt,

assignationer i

indrif-

Rdr, såsom svarande

diakontväg Qtgå högst 8,800,000 Rdr

i

enskilda diskonternas sta

skulle härtill

afbetalning af ursprungliga lanesum-

'

man. skulle fortforande vara Sålunda

få

mill.

i

Bohusläns innevånares räkning; samt

för

raa,ett belopp af högst

sina

sillfiske

'

som de enskilde diskonternas fordringar kunde

allt efter

nämnde

och obligationer högst

aktier

på

lan

till

Kdr B:ko

skulle högst 6 millioner

reverser

befinnas rara

riksgäldskontorel

att

till

uppköp af spannmål

för

ftndamalel otillräcklige,

på

sina

för

obligationer upp-

102 taga ett län af 2 millioner Kdr silfver mot 6 proc. ränta, att

5

efter

10

å

med Vä

betalas

år

årligen, och skulle de för

detta lån inflytande medel af K. M:t användas af spannmål.

anskaffande

till

ytterligare

Kungsgårdarne, äfvensom kronans

parker och skogar skulle pantförskrifvas för kapitalet, tullupp-

börden för räntan. lån.

slutligen

vi

om

—

drag

hvilket

väg

exekutiv

nyligen

vidare inställes.

tills

månader

i

gan-

moratoriunt

eller jern-

enskilda fordringars indrifvande på

alla

fullmäktige

af

två

i

upptaga detta

ej

ett för tidernas art

Förslaget föranleddes af

landshöfding Job. af Wiugårds motion

som

man

den af grefve Schwerin väckta frå-

utfärdandet af ett så kalladt

genom

bref,

omnämna

förgäta att

ej

ska betecknande

gan

Lyckligtvis behöfde

samband med denna riksdagens brännande fråga böra

I

om

återkallandet af ett

banken fattadt beslut, att låntagare,

uraktlåtit

sin

inbetalningsskyldighet

till

riksbankens diskontverk och blifvit lagsökte, skulle förlora rätt att

vidare omsätta lånen, utan skulle inbetala det hela; hvil-

ket

Wingård

allt

Härtill

ansåg

under

hårdt

rådande förhållanden.

nu Schwerin regeringens befallning

lade

till

landshöf-

dingeembetena och öfriga exekutiva myndigheter, att vid

gakommande utsökningsmål skof för den

betalning för

till

sammanlagdt. kom Schwerin

tillfället

att

oförmögne.

i

lemnades

förslag

sig

rättiga

och

till

under

hafva liga

ett dylikt

sådant i

förkla-

ingrepp

i

förhållande

den enskilda affärsställningen, förklarade

saken åtgöra.

sig

Betänkandet

lagutskottet bifölls

ej

af samt-

riksstånden.

ämne,

Etl

slags

>
Bom

Bkaplynne

märksamhet, var

')

).

stats- banko-

anse penningställningen sådan, att den kunde be-

något att

Ett danl

ej

mo-

1

De tvenne förstnämnde

och lagutskottens behandling. rado

sammansatta

till

ej ett

de flesta preussi-

ska landskap, också här kunde vara på sin plats

Hans

Allt detta

tänka på. huruvida

som samtidigt herrskade

ratorium, likt det

ifrå-

enskilde emellan, söka bereda upp-

liHt

detta,

öfverflödei

moratoriura

förmån anordnad!

naturligen, vid

eti

riksmöte af så-

borde tilldraga sig synnerlig uppi

olika

Redan

riktningar.

var verkligen

redan

till

1815

diskonternas

103 ständer hade

års

upplivande vissa

och

tillägg

med anledning låtande

1817

af

nog genomgripande

göra för några af de

om

kom

till

tion&ren

ehuru

kårer

en

fa

till

väl-

mer än en

att

af det

Mörtbergs radikala

Erik

gra

dylik,

mo-

numera

alla

färgen, liksom ock den indelte

till

besparing af

till

löjligt

emellertid

nemligen prosten C. G.

af syftning att. sedan

d»-;

kostbara indigo, hvaraf

färgare använde för

ehuru

Ekonomiutskottet,

lyssna

väl

del,

till

kom

utskott

till

stadgad uniform, borde nu ock bonde-

fatt

stor

ärligen.

rara

endast

förslag stift)

hembygd en enda

prostens

att

var,

Remiss

återtogs.

BJelf

soldaten,

lig!

mera

utskotts behandling, utan på gifven anl dning af

och

Bdro

af

totalt förbud för sidentygers nyttjande, aldrig

ännu vidunderligare

ståndet

största korthet redo-

i

som väcktes

sparsamhetskämpar. och huru de inom Naturligt

Almqvists (från Wexiö stater

Vi skola förslag,

30

den

af

ifrarne vara

ej

ämnet, som inom stånden väcktes, var hvad

i

dödfödd,

kallar

hemställan

förordningen

Denna tycktes dock art.

insigtsfulle

halftjog motioner

man

h varefter

många

behandlades.

stånden

ett

såsom förberedande åtgärd infordrat ut-

från samtlige landshövdingar jemte särskildt

utfärdades.

menande än

med

och regeringen hade äfven,

modifikationer,

länskommittéer,

tillsatte

April

åter-

ars öfverflödsförfattningar. likvisst

häraf.

ämnet

i

om

regeringen gjort en hemställan

till

1794

af

eljest

i

25,000 Bdr

ingalunda ovil-

dylika röster, tyckte förmodligen förslagel

och

fann

det

böra

till

någon åtgärd

för-

afseende

på

klAdedr>en

var

ej

anleda annat

Ktt

guld-

betalas

enligl

med

oader

blifvil

någol

att

kunde

B:ko årligen, (enligl

Ki.i.l.

att

pfi

måste

»ofta

)

nödvändigaste,

försök

till

sista

tiden

såsom

afskaffade '-j

1

ett

bröd,

i

Under ötVerläggningarne härom upplystes

motsidan gjordes,

qvarvurande

Liljehorns förmenande

inskränkningar af del

utan

emellertid,

A.

'i.

oog knappt',

öfrigl

')

i

och Bilfverprydnaderna på officerames uniformer, hvilka

prydnader

trän

klago&mne

i

faktisk

onödige,

kostnad

anslås

sunt

il

i

att

högre ån

Björnstgernas beräkning

och idelni protokoll,

vederläggning

många af dessa pryd-

916

till

Innu

del till

och

!>

med

Rdr en-

104 dast

till

Rdr

3

M:t med en

x

begäran

till

K.

uniformerna

att för de civila

),

som

sä litet guld och silfver

Med

Deremot ingingo ständerna

B:ko).

skriftlig

möjligt skulle begagnas.

anledning af öfriga

dylika

i

ämnen väckta

förslag

af olika syftning och utsträckning, afgaf allmänna besvärs- och

ekonomi-utskottet den 2 April ett utlåtande,

ken blef lagdt

grund

till

ämnet, och som derföre torde böra ras.

Deri yrkas

i

hufvudsa-

till

i

sina hufvuddrag anfö-

2 )

Förbud

1 :o.

som

för ständernas slutliga skrifvelse

en del främmande öfverflöds-

för införsel af

varor, och strängt öfvervakande af detta förbud; 2:o.

Höga

3:o.

Förbud

tullsatser för åtskilliga andra dylika varor-,

mot en

del utländska yppighetsvarors be-

gagnande och förbrukande;

Höga

4:o.

taxor och afgifter för en del andra dylika;

Allmänna opinionens bearbetning genom årligt förnyande och inskärpande af K. kungörelsen af den 30 April 1817, samt anmaningar till embetsmännen, att med allvar 5:o.

arbeta för enkelhet

i

lefnadssättet, hvilket, på så sätt infördt

i

de högre samhällsklasserna, lättare skall spridas nedåt.

Utfärdandet af en särskild förordning mot yppighet och öfverflöd förklaras vara

högsta måtto nödvändigt, liksom ock

i

upphäfvande af K. brefvet af den 26 Juli 1807, samt på grund deraf ovilkorlig utförsel ur riket af alla i beslag tagna ett

utländska varor; detta sednare under sträng nppsigt, samt,

till

mas underlättande, endast från de större stapelstäderna. Beträffande gårdfarihandeln, som förmenades i så väsendtlig inan 1

1

ci

medverka

till

yppighetens spridande, föreslås ett förnyande af

tändernas hemställan vid förra riksdagen.

aaknades

Visserligen

-mula

del

förnuftets

gade

de

ligen

ensam

Dee

mig

bemligen

en

om

ej

helt och hållet röster,

talan;

men

obemärkta. sin

i

P.

öfverflödigaste»;

')

Riksstånden

-)

Bihang

till

lika-a

professor

krif\ else

N:o

allt

vara

öfverflödsförordning

stora,

som

hela

förde

förklin-

Cederschiöld stod tem-


»af

förklaring:

det

slags

det

Forssell

i

öfverflöd

skadligast sin

bro,

syih

att

»dl

' I

i

riksstånden* protokoll.

VIII:

898

ff.

K:

471

Bf.

105 hvarje sig

ledamot

enskild

skola

sjelf,

denna

del

ningar

i

samhället

i

tre stånd

kandet

velse

Söd,

I

sammanhang med denna

och

i

anmärk-

men

det nya betän-

I

effekter.

för en ständernas Bkrif-

fråga torde böra nämnas, att

beslöt en bevillning af allt slags öfver-

statsutskott

med

öfverensstämmelse

i

grund

till

ämnet.

väckta förslag. ror

är.

i

irkt

del

ungefär oförändradt det förut sagda, och la-

innehöll

B&som redan nänmdt

des,

En

för

åtgärder

(borgareståndet antog genast utskottets för-

')

förslag) föranledde väl en äterremiss.

sta

och

det mesta blifVa fruktlösa».

till

hushålla

vill

ej

omsorger

regeringens

alltid

Bom

af hvilka va-

skulle beskattas, andantogs

sätt

så

pä

Löwenhielm

det af grefve G.

om bestämmandet

fråga äter

allmogens och gemene soldatens fromma tobak »såsom Di-

till

angelägen

lika

stan

oingsstadga

*)

som

Ur denna

födan».

öfverrlödsbevill-

anföra vi följande stadganden:

För nyttjande af vin Intalar hvarje manspers. öfver lö ar 32 sk. »

kaffe

»

»identapeter.

»

b

-iden

'<

äkta

»

><

möbler

hvarje

för

möbler

till

eller

gardiner för 1

förgyllning 8 möbler

mahogony

af

utländska träslag, »

b

sidenklädning

»

a

mindre

eller

»

8 Rdr

ruin

rum

hvarje »

.16

och the betalar hvarje person

»

»

eller

hell

»

1

ell.

andra fanér

öfverplagg af

1

»

si-

den, hvarje Bruntimmer öfver I5år persedlar

af Biden,

hvarje

person ><

kort,

Borgares!

denna

Bland för

annat

kaffes

'i

svår

rörande

nyttjande

ofvannämuda liga

och

förhatlig

K.

i

till

såsom

2

längsta

del

i

utkräfva,

del

af

samqväm;

;it

drab-

men aödgadea

-lntli-

utskottet ett

antagandel

ojemni

obilligl

att

1

och

föreslagna

ytterligare

forbudel

skärpande af

kungörelses förbud för försäljning på offent-

platser af tillredl

Bihang

mansperson

mojaatte sig

Ofverflödsbevillning,

bande,

')

lel

t

hvarje

kaffe,

riksståndens protokoll

\

."•'.

,

.">

il.

106 gen

timme

riksdagens sista

i

gifva vika för de öfriga ståndens

beslut.

Vida

afpassad tor ernående af den allmänna en-

bättre

som

sparsamhet,

och

kelhet

ofvannämnda hugskotten,

väl låg

var

grund

till

om

i

frågan,

antogo,

i

alla i

de det

Westin väckta

af borgareståndets vicetalman, åldermannen Joh. förslaget

för

grundtanken

tvifvelsutan

Hans

inrättande af ett slags sparbank.

åsigter

väckte och fostrade af en del engelska ströskrifter,

honom

den af

framställda planen, så egendomliga,

och från det nuvarande föreställningssättet rörande dylika anafvikande

stalter

ehuru

plan var, att

former,

någon

till

ej

i

sitionsräkning

att

anse oss böra meddela dem,

vi

omedelbar

åtgärd föranledande.

Hans

riksgäldskontoret skulle öppnas ett slags depo-

och

tjenstefolk

för

allmänhet personer Ur de

i

ringare samhällsklasserna, hvilka der kunde få insätta sina besparingar,

dock minst

Rdr 2

1

så länge

pitalet,

ske,

först

nad

detta

växt

ej

med

sedan egaren

som

halfårsvis lägges

1000

till

till

ka-

R:dr; uttagning får

säkra intyg styrkt sig vara sin-

handtverk

att idka jordbruk,

hvarje jemnt 50-tal

sk.; för

skillingar åtnjutes 6 proc. ränta,

eller

annat näringsfång; de

redan vid insättningen på så sätt qualificerade lyfta naturligt-

ej

som

sina penningar när

vis

nära anförvandter

samma

i

hans

förmån, utan

helst; dör insättaren, inträda hans

rätt; aflägsnare slägtingar åter njuta tillfaller

i

penningsumman

så fall

det

förvaltande verket.

Naturligtvis

man

skulle

sitt

afstyrkande

utlåtande

grunda en dylik voro. att

kärleken,

verka

i

som

älven

L813

')

i

)

svårigheten

åtskilliga

denna riktning.

inköpte

stiftad;

i

denna plan be-

att

i

särskildt

i

hufvudstaden

hela landet afsedd inrättning.

för

redan ar

redan ar

mycket

Lämpligare

öfverlemna hela företaget nt den enskilda fosterlands-

detta

.ii

finna

Kkonom i-utskottet framhöll

tänkligt och outförbart.

L803 liksom

Betänk.

Kfro

För

af riket redan börjat

delar

Brommö

glasbruksarbetare fans

en dylik kassa, stiftad af bruket,

en

dylik

är

L820

KM.

och

vid

hvars

inrättning blifVit en

för

Ii.

H. Santosson.

som

vid

årnäs

genom hans

försorg

glasbruk

arbetarns vid Carlsfors alun-

107 under öfverläggningarne

och

bruk.

upplyste

borgareståndet

i

Wermlands bergslager, dels genom bruksegarnes, dela ock genom arbetarnes bemödanden, flera dyWestin tog sig lika besparingsanstalter kommit till stånd. »En gammal man var emellertid detta afslag särdeles nära. brukspatron Mitander, att

som

det,

del

ämne»,

detta

i

som en ålderdomssvaghet

behandlad».

blifvit

stor

motionen

gjorde

nästan

»och

i

detta yttrande

I

men

öfverdrift,

ma

det

sä

hans ord,

föl] o

honom har saken

af

ligger

utan

en

tvifvel

dock glädja oss att veta, att

den gamle, som först bragte den vigtiga frågan offentligen

inom vart land,

bals

holms sparbank der

deltaga

fick

ar senare

1

till

stiftandet af Stock-

i

visserligen pä helt andra grun-

):

under helt andra former än han

och

sjelf först

tänkt sig

hvadan ock denna >parbanks egentlige upphofsman, C.

saken,

såg

af Forssell,

rf

få

Bjelf

nödsakad att vända

sig

väg.

eeen

sin

hvarefter

Westin

sig frän

först

honom och

tillkallades

da

allt

2

var tardigt

).

Enda påföljden af Westin- förslag blef för tillfället en itändernas skrifvelse "). som innehöll deras begäran att K. M:t såsom

\ille

p9

det att Vi

-lutat

bearbeta någon skrift

tanken småningom redan

hafva

beviljades

uppdraga

förberedande åtgärd

öfversätta och

uti

åt

i

må

.

spridning,

förbigående vidrört det lånebiträde, som

Btaden Göteborg.

men den

till

vinna insteg.

1

de goda dagar, Bom

hade rikets andra stad heltvisst

kans härvor,

lämplig person

åt

ämnet

i

fick

nyligen

tagit brorslotten

derföre äfven

hälla

till

godo

af lycatt

nu

Olyckorna

motsvarande andel af motgångarnes bittra drabbade un 9lag på Blag den nysa så blomstrande

staden; de

försök,

taga

')

eiimi

frukt.

som gjorde-

att

i

Norg

»h

Nord-Amerika

ofvannämnde smärre sparbankerna, stiftad 1820 af grosshandl. Ludendorff; dernäsl Stockholms 1821; derpl 1822

Närmast

kommer

i

ålder

vårt

i

till

Land

de

Göteborgs,

Edv Vid 1864 års slut Wenersborg, Mariestad och Carlstad. funno 179 sparbanker med 228,249 delegarej deras insätt oingar uppgingo till 38,376.998 Rdr; sparbankerna egd< II H 389. Tidskrifl ijelfva 3,038,366 Bdr. Statist 16

66, if

')

Bihang

I.-

\

xikon

179

Porssell.

108

på Europas

afsättas

som

de stora upplag af varor,

finna afsättningsplatser för

mer kunde

misslyckades

fastland,

ej

full-

25 åren ogynnsamma handelskonjunk-

komligt: tre stora eldsvådor hade under de senaste

V5 af staden

lagt

turernas

aska; vid de

i

inträffande

utflyttade

ett

betydligt

utländska handelshusen, (man räknade ända

antal af de rika, till

68

dylika ut-

upphör-

flyttningar); Ost-Indiska handeln afstannade; sillfisket

1815 hade 367 handlande

de; sedan ar

nödgats göra bankrutt,

och rågan på eländet vållades nu af diskonternas

Det

fall.

lånebiträde, staden under sådana förhållanden nödgades begära,

—

belopp af

ett

200,000 Rdr

B:ko,

Leffler,

med

och

till

verken,

Ändamålet

afbetalning af den skuld

som staden

genom mo-

många

som

diskont-

till

genom inköp och

repa-

samt fästningsver-

Diskontlånen kunde nu

enskilde,

me-

var, att bereda

enskilde och

offentliga byggnader,

kens delvisa nedrifvande.

ningar,

till

iråkat, förnämligast

rationer af åtskilliga

omsättas, och

först

särskildt angifvande, att det skedde på upp-

drag af stadens myndigheter. del

— söktes

Sam. Arfvidsson, Wideberg och

tion af stadens riksdagsmän, hrr

hittills nöjt sig

ej

längre få

med

inteck-

hade nu, tvingade af penningställningen, uppsagt dem

(inalles ett belopp af

170,000

R:dr)

till

inbetalning eller for-

drat

försäljning af de intecknade fastigheterna, hvilka, värde-

rade

till

omkring 600,000 R:dr B:ko, under nu rådande tryckta

penningtid beräknades endast kunna

vid

inbringa

försäljning

1

io

af värdet.

Det sökta lånet afstyrktes af bankoutskottet, under gifVande att nödiga fonder saknades. lertid

att i l

i

alltjemt.

April

—

män

'_'«

och

till

regeringen

före-

Förvirringen ökades emel-

fann

sig

slutligen

föranlåten

Göteborg nedsända tvenne opartiske och dug-

envoyéen C. G.

peditionssekreteraren,

v.

sedermera

Brinkman. och dåvarande expresidenten,

friherre

C.

D.

Skogman - att på ort och ställe undersöka ställningen. Den af dem afgifha berättelsen bekräftade allo de förut gifna uppi

lysningarne gå"

och

regeringfen

förmåddes ock deraf att tillmötes-

genom en kunglig proposom »len förut ommotionen, söka bereda en gynnsammare ut-

stadsmyndigheternas anhållan

sition

till

nämnda

ständerna

enskilda

gång än hvad som

af

eljesl

samma

atl

innehåll,

borde harva

kunnai

påräknas.

109

Xu

anträffade bankoutskottet tillgångar, dels

i

summa

en

150,000 Rdr. som varit afcedd till förstärkning kens reela fond. men som numera, enär fullmäktige ej af

af banfor när-

varande ansågo vidare silfverinköp nödigt, var for det afsedda

ändamålet obehöflig. dels ock på den

till

vann ock, ehuru

Frågan

särskildt förespeglades

full

vanligen

väl

strid,

inbetalningarne eller

fråga

i

om

såsom skäl

till

afslag den

dylika

tillfälle lika

ogrundad,

1810

dylikt lan.

Det nu beviljade länet skulle draga 5 proc. stadga

oftäta

riksdag

skulle

skulle

aldrig

mer än

inteckning

i

Göteborg åtnjutet, och år

ett förut af

fullo återbetalat

lemnades

summan.

samtliga ståndens bi-

förekommande begäran om uppskof om afskrifning: en farhåga, som lik-

sedermera

sedermera visade sig vara vid detta

som till

utan

ej

fall;

med

det de beräknade öfverskottet

i

diskontassignationernas inlösen påräknade

'

ig

dock

Såsom säkerhet

infordras.

årligen

Bamtliga fastigheter, samt tor-

Btadens

i

ränta, och

återbetalningsterminerna;

gen af dess magistrat och borgerskapets äldste en for alla och för

alla

en

borgerskapets vagnar

S

Af den bvilken

kunnat

sluta,

att

för

afnndsvärd.

ständernas

gets

man

—

Göta kanal-

—

sammankallande var

med

förhand

}>a

lifligt

be-

ställning

vid

allt

annat än

För arbetets ändamålsenliga och kraftiga bedrif-

hade styrelsen

\aiidf

har

kapitel,

redan

det stora, vid denna tid ännu så

kämpade, nationalföivtagets tidpunkten

).

framställning rörande den finansiella oredan,

inledde detta

vi

1

seti

säg

nödsakad

diskontmrtttning upptaga

belopp af nära

1,100,000 Bdr

att

lån

B:ko.

tid

efter

ett

till

Af\.'ii

för

annan ur

samman! de mest trän-

gande behofven saknades nu medel; aktietecknarnes ännu icke inbetaide lo proc. konde under nu rådande penningförlägenhfi -ii,

med någon

ej

ut

nir att

')

sannolikhel

började förljuda-, ingå

indragandel

Riksdagsprotokollen, -cm- anföranden. (|\i-ti

L8i

Jfr

ork

påräknas, aldraminsi

om, såsom

den allmänna finansregleringen komtill

staten

särskild!

Skoginan

Historisk-statistisk

1860 bladet

i

af den

lånerörelse, bolaget

\\.

\.

Rotens

I.

o.

II

'.'7

'"-Ii

s. Äjrfvida

(Ryd

aot.

betkrifning öfVer Göteborg p

den ofVannimnda monografien 180, 134 \

i

112 Afton

110

om

bedrifva och

hittills fatt

hvars idkande

konung- och ständer försäkradt,

blifvit af

1835 det med vin-

år

intill

afsigt att

i

sten dera aktieegarne skulle godtgöras 5 proc. å deras insatte

medel, samt kanalbyggnaden

utväg

förefans

men man kände

kostighet,

i

Ingen annan

öfrigt underlättas.

än att ånyo vädja

således,

till

ständernas

fri-

af erfarenhet, att hårda strider d er-

vid förestode, äfven oafsedt den vid

denna riksdag

allmänhet

i

väntade och jemväl af nödvändigheten föreskrifna sparsamheten

med

statens medel.

En

ganska allmänna ordalag affattad framställning från

i

regeringen

ständerna,

till

taga

att

öfvervägande utvägarne

i

för kanalarbetets fortsättande, besvarades af de

riksdag

följande förslag

):

Det sedan år 1815 utgående

l:o.

300,000 Edr B:ko

bör utgå

anslaget af

ärliga

med år 1820, och med det år,

och

till

då skulle inträffa,

ej

förenade stats-

1

med

och bankoutskotten

till

eller,

om

dä nästa

riksdag sammanträder. 2:o.

bör ingen annan inskränkning ega

arbetsplanen

I

rum, än den K. M:t kan finna lämpligt stadga lagets hörande

).

Bolagets rättighet att utöfva diskont-rörelse förfal-

3:o. ler

efter kanalbo-

2

utan ersättning. Detta sistnämnda tillägg framkallade inom utskotten en

mängd

reservationer och

blef jemväl

liufvudsakliga tvistepunkten.

vid

denna riksdag

Landshöfdingen Jakob

biskop Rosenstein, friherre Gh P. Wirsén, m.

om

ock

nen

ej

yrkade

-

de

som

proc.

.">

blifvit

'i

Betänkandet

')

Denna linien

dem

beviljas,

insatte

redan

a

;itt

finanspla-

ut'

120,000

hvilken

bland

kapitaler kunde utre-

af staten tillförsäkrade

och förutan hvil-

S<> 2*.

punkt

om

ränta

sina

diskonträtten kunde åt bo-

bolagsmännen

måtte

i

afvikande. yttranden.

enär den af ständerna redan antagna

borde och kunde rubbas

årligen)

annat das,

—

h\

den

Jederström,

bibehållas, åtminstone en ersättning (förslagsvis

lagel

rdr

ej

utlåtande

utskottets

frän

särskilda,

<

emellan

egentligen

tillkom

gjorts,

W

att

Pä

uttern

med (inledning

kanalarbetel

ocb

W

enei d

inskränkl

af

di'

för-

allenasl

till

111

ka sannolikt nog hinder skulle möta

En

stående teckningsbeloppet.

borde banken

vidare,

det

densamma,

vinsten ä

heldre kunna åtaga sig.

desto

som

egen diskontrörelse, och således älven

dess

otvifvelaktigt

dels

ännu ute-

att indrifva det

dylik stimmas utbetalning, sades

skulle

ej

obetydligt ökas efter upphöran-

det af de tre filial-diskonternas lånerörelse, dels ock, emedan vid den utredning af

riksgäldskonturet skulle uppstå

1

mycket helst -"in

A

).

inom utskotten

och

vinst

tyckte

man

att

blifvit

förlust

ej

andra sidan saknades visserligen

heller

ej

redan gjort

foretag: grosshandl. Setterval]

ex.

t.

alltför

sade sig

mycket mera.

»så

kanalarbetet afstannade,

hela

att

nog

sannolikt

som

de.

för detta

se,

Göta kanalbolags diskont, som nu

pålagd,

åfven sedan den blifvit fullbordad, alltid blir en

kanalen,

ständigt flätande kräfta.'

Alldenstund de yttranden. Bom

inom riksstånden de

livad

af

blifvit

fälldes,

ömse

a

anfördt, anse

allmänhet blott voro

i

sidor

nog med

betänkande

att

i

största korthet biföll

ursprungliga form. och

dess

tyckes

hafva gjort det under intrycket af en framkastad för-

snarast

modan skulle

i

upprepan-

Bondeståndet ensamt

redogöra för dessa förhandlingar. utskottets

behandling

ett

redan under föregående riksmöten

oss göra

\i

frågans

vid

kanalbolaget,

att

framkomma med

derest

ej

detta

förebyggdes,

hastigt

ersättningsanspråk.

öfriga trenne

I>e

stånden återsände deremot utlåtandet, enligt hvad af öfverlftgg-

ningarnes

och riktning

art

vill

synas, hufvudsakligen

af det redan påpekade uttrycket -utan ersättning" ten af stakettets

härom

')

tikvisst

\tt

dan 'i

i

-

;

fö-

1

talangfulla

endast

i

1

försvarare

ytterst

denna sistnämnda förmodan v

på grund punk-

tredje

Inom borgareståndet, der kanalen

förslag.

saknade

reträdesvis

i

)

fattades

beslutet

obetydlig röstöfvervigt.

ej

besannades,

hafVa

\i

re-

1

Kommersrådet B. 11. Banteason Kade arven till denna rik>r ifrågasatl såsom riksdagsman lör Qöteborg, tom dag tum redan rid riksmöten representerat; tneu både han och v ;i

1

1

l

rann bana med*direktörer uti diskontförvaltningeu r.-i^r enär lagenheten fordra, att de jafvade lig från detta k u 1«nlifva fråga ora Sfveu detta diskontverka forvalt bår .

it j

; >

< l

.

>

1

-*

ning

i

alla

desi

delar.

B,

uppehöll

sig

dock under hela

112

De

förenade usskotten egde således att gifva frågan ännu

ytterligare utredning, och skäligt

en och annan punkt funno de äfven

i

något jemka de först uttalade åsigterna.

att

nämnda skuld

slogo de nu, att kanalbolagets ofvan

Så företill

kanal-

Behandlingssättet af denna punkt

diskonten skulle fä afskrifvas.

visar för öfrigt temligen påtagligt, att för bolaget vänliga

dervid drefvo

ter

sitt

nemligen inom utskotten

»Den, som

följande form:

i

må

att kanalarbetskassans skuld till diskonten

ja; den det

skrifvas,

skrifve

kommer

kanalarbetskassans skuld

emot det

ej

skrifve nej; vinner nej,

till

diskonten att afskrifvas.

vändes mot denna proposition, att

den

afskrifvas;

—

åsigt,

erkännes att

ej

Förgäfves in-

ersätta aktieegarne ränta efter byggnads-åren».

trycktes fullkomligen

bifaller,

ovilkorligen af-

vill,

någon skyldighet å statens sida

att

mak-

Propositionen derom framställdes

spel.

genom densamma undericke borde

sagde skuld

att

antagen; men,

propositionen blef verkligen

omröstningen inom utskotten två stånd stannade mot

vid

då två.

öfverlemnades, enligt den tidens riksdagsplägsed, båda alteruativerna

till

ständer,

riksens

att

dem emellan

välja.

Likale-

des förklarade sig utskotten nu vilja medgifva den af kanalens

målsmän yrkade

rättigheten

raskare bedrifvande nit

Men

arbetets

pä förhand lyfta högst

afslutas,

slag.

för

ledare,

att

för dess

innan den sedvanliga arsrevisionen hun-

fa,

'

3

något slags ränteersättning

af nästa års eller

dylikt

statsan-

vederlag

ville man fortfarande ej höra omOmkring denna punkt rörde sig också alljemt såväl de reservationer, som beledsagade äfven det förnyade utlåtanprestestandet, som ock den nya striden inom riksstånden. segrade (med 33 röster mot 12) biskop Rosensteins förde1

fur

den förlorade lånerätten

talas.

I

kanalbnlaget

skulle af staten undfå

slag,

att

satte

medlen under byggnads-åren, sam!

de

och

utsatta

intill

L835

ar

tidpunkten

överläggningar riksdagen rektionena

i

—

—

—

den

för

efter

5 prur. på de in-

kanalens öppnan-

diskonträttens upphörande

3 proc. Adeln bestämde sig efter skarpa ("mannen med jeniviljaii". hela företagets

hufvudstaden såsom Göta kanals och diskontditryck flera fullständign saml utgaf der

ombud,

redovisningar

och

i

försvarsskrifter

Bkontdirektionena åtgärder.

för

Biogr,

såväl

Lex.

kanal-

soin

di

113

—

B. von Plåten, bevakade här företagets bästa)

B.

själ,

det sednare alternativet

för

utskottets förslag; (efter omröstning

i

mot 100). Samma beslut fattade äfven 33 röster mot 18). Bondeståndet tycktes till en böi-jan hafva trott sig kunna göra nog genom vidhållandet af sitt vid frågans första behandling fattade beslut, men

med 119

och

röster

borgareståndet (med

anmaniug,

erhöll snart en

att afgifva det ytterligare utlåtande,

som i fråga om den föreslagna afskrifningen erfordrades åstadkommande af ett riksens ständers beslut, samt slöt någon tvekan,

efter

då,

adelns och borgareståndets åsigt.

till

med

öfverensstämmelse

I

uppsattes nu

de sålunda tillkomna besluten

ständernas skrifvelse

en

för

sig

'),

och Göta kanals be-

Man

stand var för ytterligare några ar försäkradt.

har skarpt

klandrat dessa ständers förfarande, att utan något slags ersättning,

genom

gång

tillförsäkrat

ett

penndrag borttaga den diskonträttighet, de en bolagsmännen: men sanningen torde fordra

medgifvandet.

det

denna diskonträtt

att

nämnde tidpunkt \ar föga trycket af det. som nyligen kunde tillskapa en vinst ej

i

eller intet värd. ti mat,

verket vid

sjelfva

och att under in-

det förtroende,

som ensamt

deraf. ej lätteligen stod att återvinna;

heller bör rimligtvis förvåna, att stateu, efter den rubbning,

30DQ

nyligen

betänkligt,

att

i

hela

egt rum. kunde rinna det

finanser

rikets

enskilde bedrifts denna rörelse.

vidare låta

skrifningen af arbetskassans

omständigheter, på h vilka vi redan sökt fästa upp-

och andra

märksamheten, tyckes OSS deremot nogsamt bolagel

af

välvillig

denna riksdag åtnjöt

vilja

man

än

frikostighet,

mänhet kunde hafva \i

skäl

dermed

till

kanal-

utvisa, att

med

prof

Btörre

riksdagens akaplynne

af

förvänta

ati

förneka

ej

och

i

af all-

).

tillvaron

af,

än mindre för-

såsom berättigade, de mänga nätska angrepp,

vara

Af-

det förnyade årsanslaget,

skuld,

hvilka

för

IS. -'i

biskop Igardh sin Statsekonomiska Statistik Q nedskref de glödande strafforden om 1818 Btän18 iV. beteende mol Göta kanal-bolag, lärer han bafVa glömt, ati dåvarande prof oi Igardh var bland dem. som pre-

Då

i

•i

)

i

1

i

låndel .UV

preatest

tsatte

lig

l

»i

-*

k

c

j

>

»

prol

\

2 13

ff.

Rosensteina

framställningar.

114 under hela riksdagens fortgång, och såväl

det stora företaget,

sjelfva

främjare, voro

i

alla möjliga riktningar

som ock

dess förnämste be-

Främst bland dessa

utsatte.

tilltag

räkna

vi

som inom ridderskapet och adeln gjordes att mot kanalstyrelsen, det vill säga mot Plåten väcka en formdet försök,

—

—

på grund

lig anklagelse

omtalade tvångslånet ur

af det ofvan

diskontkassan, hvilket dock redan vunnit vederbörlig myndighets godkännande.

Försöket var visserligen alltför groft an-

lagdt att kunna lyckas, fallne

men

det gaf rikligt tillfälle åt den an-

utveckla det orubbliga lugn och den ädla, manliga

att

som

hållning,

honom segern. Han unsom var en ifrig förfäktare

bidrog att skaffa

alltid

derstöddes kraftigt af Carl Johan,

af Göta kanal, såsom en mäktig häfstång för landets materi-

Om

utveckling.

ella

nande förslaget

att

tvenne linierna hafva

redan

vi

Ett annat försök, riktadt

Drd.

ännu

nämna, märkbart

att

den form,

i

mera

det heltvisst

försåtliga än välme-

inskränka kanalarbetet

så

ej

till

endast en af de

nämnt ett par mot kanalbyggnaden, återstår mycket för dess art, som för

i

förbigående

hvilken det framkom, och hvilken just är egnad,

att rätt tydligt visa,

hvad man under dessa

ning och bitterhet ansåg tillständigt.

tider af upphets-

Det var riksdagsman-

—

M. Wessing, af sorglig ryktbarsåsom vi framdeles skola se som, uppträdande såsom målsman för länets rotehållare, påyrkade befrielse för nyssnämnde trakters indelte trupper från nen från Westerås' län,

het

denna riksdags

i

i

som förmenades skola

all-

ro-

väcka

\äl».

kanalarbetet,

till

Det utförliga memorialet är numera snarast egnadt

tebonden. att

»Hvilken rotebondes hjerta skulle

ett lijertligt löje.

frågar

4enhårdt,

»vara så

lian,

vara

sa

dessa '»skyldigt

enda t, i

egande icke

att

klagan

\i

marsch

och

nian

han

lidanden

mat och hvila börja

för

o.

De

all

under leriga

om

tårar,

ett

lian

icke

stycke

som dervid

framvisas såsom skäl

\."

s.

icke skulle röras

att

varelser skulle dela brutit ?

upphämtas frambära,

det

niedlidsamlietskänsla,

»»lyckliga

kaka

ati

ömmande belägenhet? Och hvem

af soldathustruns och barnens

skulle

—

grund förstöra såväl soldaten som hans familj och

kommenderingarne deles

J.

historia,

at

till

den

flödat,

till

den

Derefter skildras soldatens

vägen,

humledes »begäret

företrädet; del förra segrar,

efter

men

115 den sednares oskiljaktiga följeslagare tilltrycker snart de

Derpä

nade ögonlocken».

stel-

under hvilket »sjelfva jor-

arbetet,

den och hällebergen, ined deras rysvärda sätt att döda. blifva 1

1

vart ögonblick hotande fiender att krossa hans bi äckliga kropps-

hydda».

—

denna tonart fortgår hela stilprofvet

I

Hvad nu

sm sade

faktum

sjelfva

en

ett mästerligt

omkring

förvaltningen, och att på så sätt vida allenast

i

drag af

landet blifvit

välmåga"), utan ock en välbehöflig

viss

och fruktbringande bekantskap med bättre arbetsmetoder.

gan hade

för öfrigt redan

IS

ar

Frå-

varit före, da beträffande

1,5

Ekonomiutskottet hade dä förklarat

Helsinge regemente.

kommandomål.

gan, såsom rörande ett

den

indelta arméens använ-

betraktningen just detta den

ej

).

beträffar, veta vi. att inför

dande vid kanalbyggnaden ansetts vara spridd

1

falla

ej

frå-

under ständer-

nas domvfirjo, och ett liknande utlåtande afgafs äfven nu, hvar-

jemte B&rskildi oriktigheterna och de påtagliga öfVerdrifterna

Wessings målning påpekades. emellertid

ett

misshagliga

företaget

märkningar

föranleddes,

Hiddarhusoppositionen erhöll

men den

').

verkade

brenne öfriga stånden, såsom det

tillfälle

beslutet

till

vill

att

intet,

enär de

Bynaa utan diskussion, bi-

utskottets afstyrkande betänkande.

fallit

Om

Göta kanal sålnnda äfven under denna riksdag hade

kämpa

alt

nagga på dei återremiss, som af dess an-

välkommet

säkerligen

kan detta

i

mot

mycken

intet

hänseende sägas hafva varit förhållandel med

och afvog sinnesstämning,

bitterhet

le tvenne öfriga kanal-linier, hvilkas angelägenheter samtidigt

drogos under ständernas behandling.

med med en

beg -in sällsynt

annan

efter

rest

Big

Wi

af i

')

I-'

-

denna

just

fortjenl

o

\'.l

erinra,

pfl

prot. det

arbetskommendering ofverbeting omkring 61

Ill

Schwerin

i

ff.

kanall

hyllade oppositionsfisigter.

ej

Bihang \

ELidd, .itt

tid

proc. utörver den

1

ex.

regemente

k_\ lil il:«-

150

"'

31

:

t

B ko.

di

b

1

atl

-ini anländs

000

i

\i

prot.

upplyste

Plåten

Nära

deras Jäg.

i

Södertelje kanal gick nu

mötes, -»-dan bolagsmännen

till

bekämpat de stora binder. Bom

ihärdighet

tdeståndets -)

fullbordan

i

i

c

i

n

rik.,

till

\

i

.'i

ir.

stånd,

prot

l\

828

(f

620

B!

.

116 ursprungligen tecknade

summan

dem

voro redan af

tillskjutne,

hvarjemte de iklädt sig betalningsansvarigheten för det låne-

1815 års ständer åt denna kaualbyggnad beviljat. man allenast ur en hänsyn till dessa omständig-

understöd,

Sannolikt har heter

den beredvillighet, hvarmed ständerna nu

förklara

att

tillmötesgingo en enskild motionärs, friherre Fr. Hjerfcas önskningar, att dels fortfarande intill

nästkommande lagtima

dag medgifva utbetalniug af statsmedel af 5 proc.

riks-

skedde

för

skeende tillskott af aktieegarne, dels ock bevilja ett för-

eller

nyad t låneunderstöd af 50,000 Rdr B:ko mot återbetalningsl

skyldighet af

under hvartdera af åren 1821

:>,

frikostighet å ständernas

den

1819 kunde denna

Oktober

7

—

vigas,

en

— 23.

Denna

bar också inom kort tid frukt:

sida

kanallinie högtidligen in-

tilldragelse, till hvilken vi

i

sinom

tid skola åter-

komma. Hjelmare kanal åter behöfde numera fullkomlig ombyggnad.

Kostnaden derför beräknades

B:ko.

men den

ens

ej

till

för

omkring 340,000 Rdr

Ve af det erforderliga beloppet, sannolikt på grund

mindre goda ekonomiska

af de

till

ändamålet öppnade aktieteckningen uppgick

inom landet

kanalföretag

utsigter,

visade.

som

öfrige pågående

Regeringen ansåg sig böra

vinnandet af ett resultat mellankomma, och föreslog

för

1

afsigt

),

ständerna skulle garantera fyllnad

att

n ingen intill 6 proc. på kapitalet.

Med

i

denna

kanalafkast-

i

dessa utsigter

till

ökad

och säker räntevinst borde ny subskription öppnas så tidigt, att

ständerna redan under pågående riksdag kunde, ens under

ej

nadt, besluta

tet,

om

annat sätt att fylla behofvet.

Den kungliga propositionen remitterades till som förklarade sig ingen utväg finna, litan

liänskjuta frågan

till

K.

propositionen Hill.

Jfr \

90 Bihang

247.

I:

statsutskotföreslog, att

bankoutskuttets eller bada utskottens ge-

mensamma behandling. men bankoutskofctet var

')

händelse att

i

dessa förhållanden aktiebeloppet blefve fullteck-

N:o

Detta

utlåtande godkändes af stånden,

jeniväl

redo

att

ursaka

sig.

OlYer

l<».

IV.

till

rik.,,

»tänd.

prot.

IV: 21;

VI: 77, 382;

117 bankons

vinst,

riksens

ständer

visserligen

men deremot

godtfinnande förfoga,

efter

kunna

betänkande,

dess

i

stående utgifter för längre tid

några

aldrig

yttrades

Det bör åtminstone aldrig ske annor-

kens fonder utanordnas.

lunda än under form af lan eller

till

en gång för alla bestämdt

belopp, samt helst endast för
ansåg

tet

för sin del, att

befrämjande lämpligen kunde

De

ändamålet anlitas; gemensam

för

Bondeståndet ensamt godkänåtersände frågan

öfriga

nade utskottens behandling efter ganska gar, hvilka ådagalägga

kanalbyggnad,

tiga»

och

till

derstfld,

Utskot-

fonden för handelns och näringarnes

öfverläggning ansågs obehöflig. de detta utlåtande.

böra

förväg pa ban-

i

lifliga

till

de före-

öfverläggnin-

mycket intresse för denna »erkändt nyt[nom adeln och borgareståndet föreslogs

med

helt enkelt beviljandet af räntefritt

att

utgå

med 50,000

Kdr

byggnadsun-

B:ko ärligen under 6

ars tid.

Med ledning häraf föreslog nu bankoutskottet ett län af åra tid och mot 3 proc. ränta 50,000 Rdr B:ko ärligen 1

i

lämplig

och

ruvida

Icke,

samt hemställde

Bäkerhet,

enär under denna

statsutskottet, hu-

till

ingen afkastning kunde af

tid

kanalen påräknas, sagde ränta kunde under byggnads-åren utgå Detta tillstyrktes af statsutskottet.

af statsverket.

aingstiden skulle lemnas

nästa riksdag

å1

någon afbetalning pa kapitalet skulle

komma

förr

aktieegarne

an

bankostyrelsen
tid

erhåUil

i

ii

att

ingen händelse irrågaproc.

i

Till

om

genom ombud

Btänder godkände

Riksens

revisionerna.

utdelning.

annan meddelas uppgift

etter

betets fortskridande, åfvensom den egde att

taga

Aterbetal-

bestämma; men

i

ardel-

detta

allo

förslag.

ej

någoi

förklarades

allmänna

i

nnder

tän-

öfrigi

knappasi

större

vara

tel.

i

Vi

denna

tid

af

allmänt

betryck

Bom

industriell

företag eller näringsgren,

mer

mindre behof af understöd af

eller

omnämna

några exempel.

dåvarande enda stenkolsverk, som, nnder de nyss krigs-åren, under hvilka all tillförsel från England så

Sverige förflutna hit

med flits

-"in -a

till Danmark många andra

områden,

hafl

varit

i

företag

det

närmaste häl

ad.

i

likhet

inom via handels och närings-

en jemforelsevie ganska

lysande period,

118

nu hotad

sig

samma

af

en årlig premie

bolaget

hamn till intill 120,000 näs

undergång, som drabbade de fordna

Staten hade visserligen

lyckokamraterna.

inrikes

af 6

eller

utrikes

medgifvit Höganäs-

Höga-

for hvarje från

skilling

utskeppad tunna kol

ort

men

högst 15,000 Edr årligen),

(således

af

ofvan antydde anledningar hade, efter krigens upphörande, afsättningen

De

skuldror

i

den

Grefve C.

börda,

Piper hembjöd å egna och med-

C.

invände dock ganska

den enskilde löna

för

summa

en motfordran af falla

af

om-

sig så särdeles

som

riktigt, att företag,

ännu säkrare

sig,

sta-

de misströstade att sjelfve

250,000 Rdr, hvilket, enär staten egde 1 kring 213,000 Rdr ), ej tycktes böra

Man

att

ej

på

att

intressenters vägnar stenkolsverket åt staten för en

tungt.

till

så vä-

man ännu

inkomstkälla, visste

nöd försökte bolagsmännen nu

sin

aflasta

längre bära.

premierna aldrig

och

som numera lemna en

rika lerlager,

sendtlig del af verkets

uppskatta, och tens

minskats

nödvändigtvis

utgått.

fullo

ej

skulle medföra förlust

för staten.

För

att

tillsvarande,

bereda en verksammare undsättning än den dit-

medgåfvo emellertid ständerna på förslag af

summa

enade stats- och ekonomi-utskotten, att en

Rdr

årligen skulle

i

5 års

— —

tid anslås

portens större eller mindre

belopp

utan hänsyn

att

samma

månlige ansedde schaktningsarbeten under efter viss plan,

med

ning

fall.

i

motsatt

valet mellan

fick

beviljade

Åt skeppsbyggerierna

-)

sökte

dr)

understödjande hafva

För mot

ett

Om I

drifne

man

'"').

förgärves Bkaffa lånerätl

eventuella låneanslaget vi

Bolaget förmåner,

till fiske-

redan vidrört.

Wlsmarska förpantningssuraman a5 proc. Marsvinsholm oct Karsholms gods. Betänkande N-.o 246.

Lån gifvel pä

inteckning jemvä]

Btatsutskottete

ter.

exför-

Nästa riksdags hi-

frågan återkomma

till

manufaktur-diskonten;

')

tid,

Under tiden upphöra premierna.

dessa vilkor och förut

storia ger anledning att

riernas

till till

årlig redovisningsskyldighet och återbetal-

och antog naturligtvis de senast erbjudne.

nr

användas

för-

15,000

af

:

i

utgången jfr Geografiskt-statistiskl .ut Höganäs. .

Lexikon

efter

BLit-

119 Att en

och

ringsfrihet reställa

upphäfvande kan enhvar

klart är ock,

lika

Gustaf

III)

samt

riksdag),

och

lifsmedel

öfriga

ädlare

åtskilliga

handeln

att Sveriges regering

men dock

säkra teck-

småningom närmade

sig de ny-

are åsigterna, hvilka redan då

skråtvång

fans

Ej

heller

tid

anlagda städerna.

De nu man

Preussen och England segrat.

i

de under och

i

om

motion af grefve

Jakob Cederström

Inom

väckta

förslag

samma

i

sitt

Bytte;

QI:s

stånd, och

Det var

från

det förra stån-

Kalling anledning åt friherre

I'.

förnya

att

Gustaf

mot

privilegiernas helgd.

adeln och bondeståndet rörelsen utgick. det gaf en

efter

väckta förslagen väpnade stånd

-kliade öfverljudt

Så

med spannmål (alltifrån 1815

konsters och klädesfabri-

kers drifvande på landet, de enda svaga, till

skulle

bland andra botemedel för det rådande onda.

(frigifven af

nen

for

lätt fö-

härom

att förslag

förhållandet nu var. var allenast

års

kunde vara mogen

när

långt

på

ej

skråtvångets

men

sig;

framställas

som

ännu

tiden

genomgripande reform som införandet af fullkomlig nä-

sa

redan

vid

förra

riksdagen

det sednare ståndet var Pehr

i

Jonsson den egentlige förslagsväckaren, hvarförutan hela ståndet

instämma

förklarade 9ig

fV.i lt;i

ii

-

ekonomi-utskottet

medlemmar gon

börjades Böndringen,

med utredande!

damöter reserverade dg rigt

det att

i

af en

hvarjemte några

tråga,

var moderat

mol

al

ej

dess Bamtlige

kunna taga nå-

mot ståndets privilegier

hvilkei

beslut,

ut

Bom möjlig! taga

så

föranstalta

om

en tidsenlig rättning af smit liga

under

handelsförordningar

fastad!

afseende

till

öfYervägande och

att

i

tor öf-

en hemställan

på

regeringen,

snart

vid

presteståndets utskottsle-

utskottets

nog och endas! gick

Redan

sammansatta lag- och

af borgareståndet förklarade sig

befattning

stridande

Cederetröms motion.

i

behandling inom

förberedande

närings-

likvissi

\id

och

»rätt-

och privilegiernas10 fordringar.

sistnämnda uttryck vållade mycken förargelse och

Detta föranledde,

i

bondeståndet lyste

förening

«da

en,

med

bristen

likvissi

under öfverläggningarne,

derskapel

och

adeln

pl

positiva stadganden, Iran

fruktlös, at!

återremiss,

Del

upp-

utskottets Ledamöter afrid-

redan framställt

samma

fordringar,

men

ntskottaledamöterna af preste- och borgarestånden hade vägrat

120 att deltaga

utarbetandet af dylika förslag, under yrkande, att

i

borgareståndets privilegier deraf skulle rubbas, hvarpå prosten Säve, såsom medlingsförslag framställt det uttryck,

betänkandet innehöll.

som

utskotts-

Svepskälet för preste- och borgarestån-

dens afslag nu, var den omständigheten, att borgareståndet redan

1812

som kunde

hos K. M:t anhållit, att hvad

genom

finnas

förändrade skick mindre lämpligt och nyttigt

tidernas

sam-

i

mansättningen af det reglementariska af dess privilegier och

måtte öfverses och förbättras.

rättigheter

Enligt

upplysnin-

lemnade af biskop Mörner under frågans behandling

gar,

steståndet hade den

redan utarbetat

och för detta ändamål

i

ett förslag,

i

pre-

kommitté

tillsatta

»som, en gång offentliggjordt, helt-

visst skall tillfredsställa alla».

Följden af denna splittring mellan stånden var emelleroundvikligen, att förslaget

tid

Det bör dock

föll.

riksda-

till

anmärkas, att de försök, som gjordes

gens

heder

syfte

af de ensidigt kälkborgerliga åsigternas förfäktare, rönte

ännu mindre framgång.

De yrkanden, som

förslagsvis (af her-

om

skarpare gränsers

Edelberg och Ekstrand) framställts

rar

motsatt

i

uppdragande mellan stads- och landtmannanäringar, samt skränkning

dan

om

i,

förvärfvade

rent af upphäfvande

ej

lemnades

handelsrätt,

af,

af

in-

landtmännens reutskottet utan af»

seende.

Såsom fråga får

1820 s.

väl

frukten

utfärdade skrifvelsen

vederbörlig

framlagda förslaget gar skola

vi

i

vidare af den

laga ordning utföra».

ämnet, som vid till

1823

Till de

töv

handel

<>eli

närin-

Sterkomma.

Vännerna af Sveriges präktiga skogar hade föga skäl prisa

denna

riksdags

åtgöranden.

skogshushållningen hade '_mm

del

itemet.

vid-

års riksdag

ständemas granskning

nya författningar

tid

tills

denna

det skrå-embetena obetaget,

färdiga och

till

sinom

i

i

af det då

framkallades

upphörandet

i

29 December

näringar förfördelade, sin talan

sina

i

domstol

öfverläggningar

lyftiga

om

»varande

;

derest de anse sig

vid

öfverläggningarne

af

anse den af regeringen den

»bönhas»-jagten

k.

att

närmaste

man

man

i

!

Sverige

fråga allt

<>ni

oss

Den

rättighet, att

fritt

Inringa

t

mer och merfrån-

ursprungligen radande paternella

Im>s

ut

den enskilda

uppsigtssy-

öfver skogen,

som

till

121 en

såsom

endast

början

en undantagsförmän varit frälsemän

1786

utsträcktes är

medgifven.

18<)ö

noskatte-hemman.

ars

egare af skatte- och kro-

till

skogsförordning frigaf allmän-

man

ningarne från kronans uppsigt, och äudtligen stod det nya statsskickets införande redo,

att

formän

till

enskilda friheten gripa efter det allmännas egendom.

om

tala

jad*-

efter

för

den

Man

bör-

a

lämpligheten af krono- och

rekognitions )-sko-

garnes försäljning, och livad de sistnämnde beträffar, fattades

om

verkligen af ständerna beslut

deras afyttrande

cgarne mot 6 års ränta såsom köpeskilling. endast sä

stor

dem, som

af

del

för

nödig, få på dessa vilkor förvandlas

på offentlig auktion försäljas.

I

till

brukets

till

bruks-

Likvisst

skulle

fans

drifVande

skatte: återstoden borde

med

öfverensstämmelse

detta

ständernas beslut utfärdades kougl. torordningen af den 4 Fe-

1811, hvilken

bruari

stadgar

likvisst för dylika skatteköps afslutande

preskriptionstid

med

dande,

godt

en

rättighet

funne,

stadga

inom sagde

ständerna

andra

vilkor

begagnal

tid

förordningens utfär-

af 6 ar frän

för

för

de

de bruksegare,

dem sålunda

af den

sig

om

sedan,

att

sa

för

som

ej

förlänade

rättigheten.

när oförklarligt är det,

Hardt nast

beröfvade

skatteköp hade

lika

inom

otsatl

vittring, o.

i

högsta

Tön

en

bästa

De Btödde

de redin verkställda voro l

)

tålande

81 För

vill

nog.

kallad

om dem

anmäld.'

blifvit

afgöras. att

som redan

livad

ingifva

farhågor föT

ofvannämnde förordning.

grundlig sig

härvid

revision

Herrar

Till

le)

at

bergslagerna

timiilaiulft till

de fakta,

egarne af ffellefors bruk

mii

tiga

vid

skatteköpen företedde, och hvilka

nyttjande erladee

för

af föregående Btftnders

förnämligast

bvilkai

(leiiill.

hade

Reuterskjöld apptogo derföre frågan och önskade

-b

tätens

beslut

ge-

två dy-

af bristande uppmätning, af-

måtto egnadl

en ytterligare tillämpning af v.

tillåtelse ej

af Btadgade former blif-

tiotal

ett

följe

till

hunnit

intet

d.

var dock

pass

vid

ehuru

tid,

genomgående

I

i

och

Btadftstade,

\ ii

denna

att

dess vidsträckta Bko£ar; endast

Btaten

tecken

en

npplåtne

mindre

afgifl

(i

i

som

sanning

Nerike och

kronoakogar, fcvå

ran-

reeognitionem dorainii*, del af erkännandet af en annani egan»in

122

Wermland) hade

60,000 tunn-

försålts en skogsvidd af öfver

laud (efter rikligt afdrag för impedimenta af alla slag) for en

summa

af

1074 Edr 41

kognitionsskog köpts

B:ko*); och Kolleröds re-

rst

om nära 1200 något öfver 34 Rdr B:ko!

skatte för

till

6

sk.

tunnland hade

Elfsborgs län

i

Borde

väl, så

frågades nu, de ännu återstående rekognitionsskogarne,

— om-

samma

sätt till

kring 1,800,000 tunnland,

—

bortslumpas på

medelpris af en skilling b:ko tunnlandet?

ett

ganska

ska,

sagdt,

att

detaljerade

hvad som redan

att

badt;

(till

förslaget

det fordom gjorda

och

benägen att

med

skett,

innehöll,

medgifvandet

korthet

största

i

ej

borde förnyas;

måste naturligtvis förblifva orub-

anmälde skatteköpen var man

åt de endast

erkänna giltighet, så snart framdeles de nö-

vilja

diga formerna blifvit iakttagne); auktion

de och

Det Reuterskjöld-

till

den mestbjudan-

lämpliga smärre lotter vore lämpligaste försäljnings-

i

formen.

En ten,

dylik anordning ingick dock

ej

i

bruksintressets syf-

hvilka tyckas hafva varit särdeles omhuldade inom stats-

Dess betänkande

utskottet.

ytterligare skulle

frågan företer också ganska be-

i

Deri föreslås, att för den bruksegare, som

tänkliga afvikelser.

vilja

begagna sig af den nu föreslagna

för-

säljningen af rekognitionsskogarne, måtte stadgas en tid af 6 >

månader

efter

det att hans rätt

i

afseende på skogen

genom

laga kraftvunnet utslag blifvit fastställd, inom hvilken tid af

om

skatteköp

af den för hans bruks drifvande nödvändiga skogen.

Försum-

honom anmälan

i

kammarkollegium borde ske

mas denna anmälan, är han all rätt förlustig, och det hela, (liksom annan händelse öfverblifne delar), försäljes enligt, de grunder, utskottet i sitt allmänna utlåtande rörande kronoskoi

Dock ma bruksegaren fortfaranemot af annan person gjordt högsta

garnes försäljning föreslagit. ega optionsrätt

de

anbud, 1

år

(i

l

till

sig

(emot

att.

inlösa

eljest-

med betalningens

skogen

stadgade

fördelning pa

(!).

y Barnungen fordrar del erkännande, att, hvad rlellefors-verken beträffar, under öfverläggningarne på riddarhusei sådane upp lysningar lemnadea af någre bland delegarne, atl denna affär ej förefaller fulU förhatlig, Bom \i
A.delna

prot.

\

I

:

2.

629

644.

123 borgareståndet, inom hvilket också bruksintresset

Bindast

starkast företrädt. antog utskottets betän-

tänkas vara

kimde

kande; de öfriga stånden återsände det. beledsagadt af ganska

ej

—

annat än förvåna,

med

derest

allmänhet, der egennyttan är

i

—

kan förvåna,

något

spelet,

i

Det kan derföre

anmärkningar.

välgrundade

och

allvarliga

nya utlåtande helt ogeneradt

att se utskottet

stå fast på

Den gamla välkända taktiken bar

dess

i

sin torra ståndpunkt.

emellertid

åsyftad frukt.

Vid förnyad föredragning af ärendet visade sig det ena af de motsträfviga

förut

stånden,

öfvergifva

svärdsslag

presteståndet,

färdigt

dock utskottets memorial skickliga motståndare och

terskjöld

tydliga

förres

frågan.

i

>kiljaktigheter

görandet

herrar Reu-

i

genom-

lyckades

Det

motförslag.

upptogs

Efter

sammanjemkandet af några obe-

dessa

två stånd emellan,

förstärkt statsutskott; der

till

lemnades

åt-

mot 40

röster

den framställda och nu antagna försäljningspla-

i

ingick,

inkomsten deraf skulle nedsättas

att

och sedan användas

kontoret

med 78

böra kanske slutligen ock

Vi

segrade.

förslag

Reuterskjölds tillägga, att

nen

den

af

slutligen

bondeståndet af Joh. Longberg och antogs såsom stån-

i

beslut

dets

hvilka

antagandet

d rit va

också

Cederström.

utan

att

Inom adeln hade

ställning.

förra

sin

arméens behof

till

riksgälds-

i

1 ).

Jemväl de egentliga kronoskogarnes försäljning kom denna

riksdag

kom.

En

tals,

till

proposition

k.

och beslöts

om

i

vid

nvad pS -tänderna an-

aryttrandet

af en

del

kallade

så

Södermanland gaf närmaste anledning till väcdenna frågas behandling inAfven kande af förslag bärom. »jagbackar"

i

i

grep herr

II.

bana förslag

A. Benterskjöld pä lades

i

betänkande.

tillräcklig

för

af

kronans

lunda ')

Vi

an

skatteköp,

bästa

genom

aldrig

Bkog

års

af någon ar!

1>h

offentlig auktion.

allmänhet, eller

För öfrigi

Statsekonomisk

6

borde borttagas, och

återkomma sannolik! med en i

om

Stadgande!

ammanhang derna

punkter

väsendtliga

utskottets

mera framstående -ätt och till grund för stats-

etl

statistik.

snar!

förr

kan ock II

2

afhändas annortill

allt-

skogsfrågans vidare oden

till

ej

Båsom

bevarande!

Bkulle leda

Gramställning

om

ränta, för

af forvaltningsåt

vid

teckningen af 1823 Agardh, till C. A

hänvisas

360

BT.

124 för stor

ställa

omständlighet, och

mängd

den

det hela båta

i

småföreskrifter,

som

till

föga, att fram-

äro inlagde

utskottets

i

förslag, hvilket ock blef ständernas beslut, trots en återremiss

från presteståndet, der en ganska

honom

lans för de

öfverläggning

man

i

frågan

bröt sin första

Den

så kära svenska skogarne.

denna försäljning tänkte

af

avkastningen

liflig

hvilken Carl Adolf Agardh

under

rum,

egde

blifvande

använd

sig

flottans behof, särskildt till inköp af ekparker eller

för

anläggning

af nya sådane.

jemnbredd med

1

sjelfvisk syftning torde böra

förslag

om

rätt

till

hvilken

hafva

utsträckt jemväl

ad pios sin

i

get

till

ärVen tors

J.

rättighet andra ledamöter af bondeståndet ville till

alla slags

prebende-, annex-

hemman, domkyrkohemman

usus anslagne

ifver

omnämnas

skattelösen för brukare af

man,

mer eller M. Wessings akademihem-

dessa försök och beslut af

mindre

och

d.;

o.

ja,

bönderna jemväl utsträcka det goda försla-

ville

pä 30 års arrende utlemnade hemman, således Önskvärdheten att förekomma rän-

alla

militieboställen.

till

och

städslas

samt den större uppmuntran till som ligger i en större stabilitet i benaturligtvis de vackra skäl, som föreburos. ökande,

hemmanens

bättre häfd,

sittningen,

voro

förklarade,

Statsutskottet

med

af gällande

stöd

förordningar

och privilegier, det hela innebära en omöjlighet, och mot samtliga

godkännande af denna åsigt förmådde bon-

raedståndens

deståndet intet.

En annan .i

rskildt

handlades

icke

i

mindre än

—

memorialer

l

)

för

binder.

på

tvenne vis

i

I'a

försök

bondeståndet

undertrycktes,

o

ni

uttryck

af bela

ståndets

ej

L809

borde,

väckta

för att

Longberga utförliga memorial,

Juli.

be-

ingifna till

lindrande af de skjut-

—

entreprenad eller forvagnsinrftttning

ätötl

Oberäknad! nu och

')

Utskottet inskränkte sig emellertid

vika det sednare, emedan det förra, redan år utförandet

som

stånd, var skjutsfrågan,

tolf särskilda

tvenne stora alternativen

sandes betryck

i

naturligtvis var egnad att alldeles

samma

ekonomiutskottet.

till

att af de

t

som

fråga,

anslå detta

k

bvilkei

menade

foralag,

ma

ut-

hvilka

strid

i

skulle

gemensamma

till—

föreslaget,

med

betraktas

tanke.

125 anordnas

for vagn ar

skottet,

dock

garne;

först

några af de större stråkvä-

vid

skedd undersökning

efter

om

myndigheternas försorg, och.

så

men utan sammanblandning Smärre gästgifverier vid de obetydligare

stöd

af håll- och reserv-skjutsen,

med

postföringen.

borde

stråkvägarne hörande,

o.

s.

indragas, efter

de lokala myndigheternas

Bondeståndet, hvars samtlige ledamöter inom

v.

mot detta utlåtande, såsom

utskottet reserverat sig

bärande

genom de lokala med under-

funnes nödigt,

alltför

i

sig inne-

afseende på ståndets intressen och fram-

litet

ställda önskningar, var ocks;

Bent att återsända ärendet

ej

till

förnyad behandling, hvilken dock uteblef, enär betänkandet an-

de

togs

af

14!)

innehåller

Kik>en>

stånden.

öfriga

denna

i

jemte bondeståndet förklarade Bärskild

hvilken

BkrifVelse,

handlingarne anträffa livad

K

förenade

likvissl

IVbruari

gra

S

den

önskan,

inträffar

hvarifrån den befara

i

till

genom

med

fang-

Körslaget bi-

k.

]>a

stat

brefYel

och af

i

fortfara

få

blef beslutet, att

utom både

de gäl-

husbehofsbränning -kulle med nå-

fri

del

i

hemma

enda i

inskränkning fall.

landet

hämtas,

vanligen

hvarjemte uttalades

kraft-,

i

husbehorsbränningene

att

ifrågakomma

ii

1

om

ftrtydliganden

orter,

vid

pro-

k.

utan något motstånd trän bon-

ej

verkställighel

iill

den

års ständers yttrade kla-

bevakningen.

öfverläggningar

väldiga

Efter

amål

af en

L.819.

lande förordningarne

måtte

L815

följd

i

Btycken gevaldiger fingo lön

befordrades

beslutet

anordnades

beträffar,

ansvarsfulla

60

la:

;

1

).

fullkomligt nytt sätt,

ständerna,

af

K. M:t inga med

lyckats bland riksdags-

ej

svårigheterna och ölägenheterna af den

öfver

forslingen föl

sig skola till likväl

hvilken framkallats af

ion,

gan

vi

fmgskjutsen

äter

riksdag på

i

'

ständers skrifvelse N:o

punkt ständernas önskningar, hvar-

att

då sidan

aldrig brisl

på

och på de atrikes verklig hungersnöd

I.

k

lindring

den

brefvel

nf

.'{<>

Dec

L824 oraform&laa åtg&rder

gästgifveriskjutsningen.

828 ki ifvel

'

N o

.'«

(O

Jfr

berättelse

till

126

Innan

lemna den ekonomiska sidan af riksdagens verkvara lämpligt att i sammandrag meddela beslut rörande riksstaten. För ingångna statsvi

samhet torde ständernas

det

regleringsperiod beräknades statsverkets ordinarie inkomster

till

1,941,379 Rdr.

De

inkomsterna

extraordinarie

I

(tullmedel, postmedel, stämpelpappers-

till

1,907,016

»

statsbristens fyllande

1,626,452

»

och husbehofsbränningsmedel)

afgift ocli

bevillning

vill

säga omkr.

till

J

S:a

650,000 Rdr mer än

5,474,847 Rdr;

det

1

1815

år

).

Utgifterna fördelas på följande sätt mellan de olika hufvudtitlarne: 1

hufvudtiteln (K. hof-

&

623,468 Rdr (tillökning af 10,832)

slottsstaterna)

2

»

(Civil-

3

»i

(Försvarsv.

4

»

Kleresistaten

5

»

Fria konsterna

6

»

Milda stiftelser

och landtstaterna) t.

o.

7

»

Pensionsstaterna

8

»

Allmänna

9

-i

Jordbruk, handel

o.

754,898

»

(

»

»

7,043)

o. sjös)

3,267,888

»

(

»

»

694,970)

läroverk.

21,168

»

(

»

»

14,817)

20,018

»

(

»

n

8,135)

30,559

»

(

»

»

3,333^)

lands

extra utgifter o.

näring.

\lliuämni indragningsstaten

Utom

36,000

»

(

»

»

331,000

»

(förminsk.

>>

100,000

»

(oförändradt)

289,844.

måste genom bevillning fyl450,000 Rdr, dels till ersätt-

statsbristen (se ofvan)

las riksgäldskontorets

behof af

ning åt K. M:t för använde medel ska

skulden, dels

till

till

bevillningeu steg sålunda

i

ledes

något

tills:

')

godfcgörelse af utländ-

rundt

den skulle

ulgii

1

S

tal till 1

5 åtagna.

efter

2

Den åtagna ). 2,580,000 Rdr, så-

banken 500,000

mindre än den ar att

till

afbetalning och ränta på upptagne lan.

Likaså statsverkets skuld

stadgades

5,710)

153,626)

Hufvudsakligen

samnia grunder som

hit-

öfverflödsbevillningen tillkom dock såsom ny. anTillökningen egde egentligen ram, såsom ofvan synes, bären och flottan. beklädESn ny reglering slagen till i

i

vid infanteriet fastställdes, orli indeltfi 95,000 siat årligen, for ati bereda rotehål Kdr uppfördes härtill beklädnadsskyldigheten. lame lindring Denna skuld, tillkommen genom hankens förskott till krigskostnader och iht ar isii Utlade mindre kreditivet, »teg

nadssättet

i

i

'•')

127 de

Beträffande

extra-ordinarie

att sjötullsafgifterna skulle

taxan

utrikes

for

med 25 proc; lika,

och

livad

som

husbehofsbränningsafgiften bibehölls oförändradt

1815

är

af K. M:t: likaså post-

den inrikes deremot böjdes

brefvexlingen;

>tämpelpappersafgiften

om

blifvit

den stadgadt.

riksdagens fortgång af konung ocb ständer,

om

ter,

om

af oskiftadt bo,

fördel

det

Februari)

o.

Åtskilliga för-

som

erfordras

fastighe-

i

domstol

för att

1

med några ändringar

antogs, likvisst

om makars

ex.

t.

inteckning

På förslag af konungen (den 19

v.

s.

om

afvittring.

ledamöter,

antal

vara domför.

-kall

med

huvudsaklig likbet

i

förändringar af allmänna lagen beslötos under

och

klaringar

statsinkomsterna beslöts:

bestämmas

en ny kon-

),

korslag; liksom ock en af regeringen föreslagen lag. hvarige-

nom

for

dera

rikets

och

de förenade rikena bestämdes, huru brott, Bom af ettundersåtar begåtts

—

dernesland.

det

i

andra

böra beifras

riket,

sedan förbrytaren åter begifvit sig

bestraffas,

mycken

Ett stående bevis pä huru

ännu fans qvar

fä-

sitt

som

råhet

lemnar behandlingen af följande

tidsandan,

i

till

Matts Eriksson från Stockholms län hade föreslagit

lagfråga.

upphäfVandet af

och

d.

11

Dec.

1

stadgandet

af

Bärskildt

i

766

ga-t-

till

dess >

N

af

den hallkarl, son begär drickspengar af resande.

för

rafl

förklaringen af

k.

gifVeriordningen

Att

lagutskottet afetyrkte detta yrkande måste redan förefalla

oss

märkligt; än

mer.

bondeståndet,

al

och,

medstånden; men

dess utlåtande genasi

bland

ansåg

man), Ml

vidare Bi

I

kunna och böra

.

1

!

.

till

blifVaude

kyrkans mest framståförvandling

föreslå

af

beräkningsgrund.

760,000, höjande,

imlka dock,

af

360,

-kulle

till

till-

int

(8

1

räntor

bevillningens

af

itåndernaa

>.i \ .ii

profi

ocb

kapital

undvikande

•'i

sig

Henne

hvilken befunno sig

prygel efter Tias °rationel>

med

')

dock den omständig-

blir

juatitieetataministrar och en af svenska

ende

bifölls

en fruktlös återremiss, jemväl af

mest betecknande

talan"), (och

tens

detta

den minoritet, som inom utskottet förde humanite-

att

heten,

att

efter

ikrifvelse

«!

i

ssorcn

'

P

Ha

i

26 Juni.

af d.

ii

i

i\

Jfr

llenhaal

och

lan

n

riksriagsbeslu-

kn

i » I

Palmboi

I'

128

Den redan dagar sorgligt

föregående riksmöten

från

ryktbara

och

)

våra

intill

judefrågan, var äfven vid denna

k.

s.

J

riksdag föremål för ständernas behandling.

Herrar Lindström Stockholm och Thunell från Carlskrona täflade med hvarandra att för borgareståndet i de bjertaste färger utmåla olyckorna af judarnes vistelse i Sverige. All vidare inflyttning af från

dem borde

ovilkorligen förbjudas;

inskränkas

till

med

utländska varor, skulle bestraffas alla

läran

dessa

vara

förslag

mi-utskottet

tycktes likväl äfven allt

för

grundliga

inskränkte

sig

till

yrkanden föreslå en skrifvelse

med

täcktes

—

oanmärkt,

—

att,

ty

enligt

en enda röst höjdes centriske»

Att

af

det

ofvan

t

utvisa, allena

").

af ekonomiskt betryck den allmänna

skulle

vara nära nog uteslutande riktad på

ej

i

samma mån

sjelfklart.

tagne

skulle

Till de en-

helt och hållet förglömdes, hvilka

förbigående anfört,

tacka

att

K.

-t

judarnes försvar, och det var den »ex-

vilja

vi

Lägga ett par ord

för

sin

om

Redan år 1812 hade stän-

tillvaro.

derna beslutit och år 181") verkställt en hemställan till

lem-

af Sveriges första bergsskola, hvilken liar detta riks-

illande!

naöte

ej

tidehvarfvets anda beteck-

bakgrunden, måste förefalla

i

Det bör

landet.

i

är för

hvad riksdagsprotokollen

till

staka bevis på att de dock vi

han

att

års ständers anhållan blifvit

de materiella intressena, och att de ideella i

anledning af dessa

tider

dessa

uppmärksamheten trängas

riket,

ach starka; ty ekono-

K. M:t af innehåll,

till

1815

Henning Wrangels i

evangelisk-

detta tidehvarf

för

med

att

stadgadt för judars bosättning här

nande,

i

största möjliga sparsamhet förläna det särskilda

som på grund

tillstånd,

vexlar eller

ock föräldrarne varda drifne ur

eller

Sannolikt

v.

s.

nas

med

förvisning ur landet, och

Sverige födda judebarn borde uppfostras

i

lutherska o.

deras näringsfång här skulle

fabriksrörelse; handel, vare sig

M:t.

och

Åtskilliga

plan

utarbetad

förberedande för

men

de

för

')

Jfr

IX:

-')

Borgare tåndeta protokoller, betänkande N:o MH.

dess stiftande och

199

ett

åtgärder

fullständigl

i

frågan

voro nu vidbergsinstitut;

underhåll nödige, jeniförelsevis

ii.

t:

360, 508; ekonomiutskottets

129 betydande omkostnaderna (omkring 37,000 Rdr for grundläg-

gandet

8,000 Rdr

sedan

och

de nu

h vårföre

ärligen) afskräckte ständerna,

en ny skrifvelse förklarade sin mening vara.

i

att allenast en praktisk bergsskola efter

inrättas,

san och.

mindre mättstock borde

hvars underhäll medel borde tagas af afradskas-

till

händelse af dess otillräcklighet, af extra licenten.

i

In-

nan nästa riksmötes sammankallande hade det nya läroverket börjat

verksamhet, öppnadt genom

sin

Maj och I

31 Dec. 1821

d.

—

man kunde

ja.

yppersta

han

egde

Men

Dels behöfdes betydliga förbätt-

ringar för sjelfva byggnadernas återställande

sedan de af Gustaf IV Adolf

mer; lösning

B:ko 9

teatern );

förhållandet

inkomsterna

af

men

de

8

sjukhus och

en fullkomlig upp-

åtföljande kontraktsbrott, och

30,500

Barthelemy anslagits

Sd

från

till

betydligt minskade inkom-

tid

medgåfvo

)

med

brukbart skick, till

var. att hittills ärligen

denna

vid

sterna af vår koloni

')

med thy

personalen,

af

obehag.

i

anvisade

blifvit

hotade penningbristen

dels

de institutioners

"fvervaka. var ur annan syn-

att

punkt ingalunda afnndsvärd.

Rdr

8

säga enda. skådebanor en af

väl

de någonsin egt.

chefer,

hvilka

Btällning,

dylika

af den

grefve Gustaf Löwenhielm egde vid denna tid Sveriges

förnämsta de

brefVen

k.

*).

längre en dylik anordning.

ej

Såsom nitiskt- befrämjare af Slind:8 skrifvelse N:o 219. planen böra Bran detta riksmöte uämnas presidenten b kollegium IVih. Sal on Löfvenskjöld, och brukspatronen Nils i

för Christinehamn A EfUipstad. både aemligen berättigal konungen,

liitander, riksdagsman -)

1816

af livad ej

Btander

års

medel muh

pröfVades

finnas

lämpliga, och

detta \|inl

för

kungliga

teaterns

i

8

i

.">

qvartaliter utgfl

lamma gång

af Inkomsterna

thelemy, samt

pfi

afbetalning

teaterkassana äldre

.In

Btati

pfi

tisk

en

hvad

erforderligt».

följd

af

i

en

Bumma

från

B:1

af 24,000 BWr

till

Bkulder.

Inledningen till minskninJ63 mindre sökning af öns frihamn, som fredssluten; särskild! del emellan England

tidskrift k;i

blef

behof

"att

hvilka

bäraf hade K. \l:t »da ingen annan tillgång fans» ändamål anslagit ofvannämnda belopp, att från d.

På grund till

')

kunde

voro för bestämda utgifter påräknade, låta anordna

om I

helsl

II


och Nord- Vmei iLa- Förenta Mäter. Vid tal "in s-t Barthelcun anmärka

vi

i

förbigående,

att

130 Regeringen hade meddelat ständerna den framställning

som grefve Löwenhielm

net,

ansett sig böra ingifva,

i

men

äm-

stats-

sig endast kunna för ett års tid föreslå summa, hänvisande för öfrigt till det sedan en uppförda stat bidraget af inalles 5,900 Rdr årgammalt på Löwenhielm var outtröttlig ligen. och flera af hans tal i denna fråga äro verkliga små mästerstycken. Han drog ock

förklarade

utskottet

motsvarande

på sin sida alla riddarhusets talare med undantag af herrar Anckarsvärd, far och son, och fick sålunda till utskotöfver

förnyade

tets

pröfhing

hänskjutet

om

väckta motförslag

sitt

en särskild skatt för besökandet af spektaklerna, och för händelsen

denna

af

afgifts

otillräcklighet

5 proc. tillökning af

vissa öfverflödsafgifter, allt för beredandet af en möjlighet för

teatern

äfven

att

för

framtiden utan statsverkets direkta be-

tungande kunna subsistera. Den sednare afgiften afstyrktes af den

utskottet,

fattas

nu medgifva

skottet

men

också

först

ur

skulle för år

1819

komma

att

votering

en

i

få

utgå af statsmedel;

Ständernas beslut framgick

förstärkt statsutskott, och affattades

överensstämmelse

med

utskottets

i

senare utlå-

a ).

Liksom det med sanning har historia ord,

likvisst endast att gälla

derutöfver kunde

endast för det året.

hufvudsaklig tande

Den summa, som

förra anslaget af S:t Barthelemyfonden, ville ut-

det

i

deremot antogs,

förra

för Stockholm.

att

ej

blifvit yttradt, att Sveriges

skrifves efter författningar, så är det ock ett

Sveriges

genom

skildringen

blifvit

genomfördt.

riksdagshistoria allenast

ej

af livad

De misslyckade

sant

är fullständigt tecknad

som

vid våra riksmöten

försökens, de undanskjutna

nu formligen bemyndigade konungen att försälja anbud gjordes och derför ingående medel al' konungen användas till sådane ändamål 11. M:t runne vara med rikets sanna fördel öfverensstiinimande; men de förnyade dervid det redan vid 1812 års riksdag gjorda för-

ständerna

ön, derest antagligt

svenska Btatsverkel ej finge belastas Im <| några dithörande ämbetsverk och stater. En utförlig framställning af öfverläggningarne vid denna A.ftonblade1 1867, N:o 111. unfrågas behandling lästes der titel: »Riksdagen 1817 1818 Och kungliga teatern, en behållet utgifter

')

att

för

i

tidsbild

af Bi.»

131 de

förslagens,

väckta frågornas

for-tidigt

är under-

historia

stundom vida mera betecknande för stämningen och tidehvarfVi hafva väl redan i samband med närbeslägtade fråvet. behandling

gors

faltet är

vidrört

en

dock stort nog.

att

om

Förslaget vid

förlikniugsdomstolars införande hade redan

Det återupptogs nu. inom adeln af Ber-

och afstyrkt.

gencreutz,

borgareståndet af Lundh; af den sednare likväl

i

egentligen

den

ur

minskning

som var

men

företeelse,

en efterskörd.

till

föregående riksdagar, och särskildt år 1809. blifvit

flera

vfickt

och annan dylik

ännu locka

synpunkten

inskränktare

embetsmannapersonalen.

i

af nyttan af en

Utskottet afstyrkte, så-

denna gång de välmenande

att förutse, äfven

försla-

gen och samtliga stånden biföllo utan öfverläggning detta betänkande.

Med gen

långt större undfallenhet behandlades, fastän tydli-

endast

90m

personliga skäl.

af

Engeströms

dömda med oagon

Man

nadssätt.

låtande alagel

den

sannolikhet återföras

läser mellan

största

raderna

såsom

geringen framställda förslag och

förbättringsbns

formen

svassande

förklarade

värdigare sjelfva

att

ej

i

i

^m

de

liafva

mm

för-

till

bri-

af de af re-

\aril

Den

Wadstena.

<>eli

föremål för ganska

blef ock

borgareståndets medlemmar. ett

riksens -länder- utskott

skänka uppmärksamhet

ansåg

fanno

möta

del

platserna

föreslagna

atvidgning

der af

den

i

Till

regeringen

at

med hänsyn

med anledning

Borgholm

betänkande!

del

lef-

ål

annat

Dågol

fin

ål

ämnet.

lian

Indier

gagnande

apprättandet af allmänna ar-

De ofVannämnda arbetshusen fingo öde.

ett

ekonomi-utskottets ut-

i

otttförbart,

skarpa anmärkningar af åtskilliga hvilka

och som derföre

fel

till

möjliga vördnad för exellensen,

afstyrktea dock

stande lämplig plats, och onödigt,

bets-

af en asyl för personer,

mindre brott och

för

blifvit

kunde

statsministern grefve

utrikes

om upprättande

förslag

di-

någon

20,000

\'<
föranstalta

i

om

redan

närmaste

del

Btora

nödiga byggnaderna.

Carlskrona, äfVensom

i:

allt

samma

svårigheter

nödig I

stället

till

ej

föreslogs

bestående dylik inrättning

hänvisning gjordes

atl

bevakning;

t.

ex.

Marstrand.

förfogande ställdes emellertid ett årligt anslag i:

B:ko

intill

nästa

riksdae, att

användas, vare

132 sig

nämnde som i

i

syfte eller

understöd af de likartade inrätt-

till

kunde Under öfverläggningarne inom stånden var det förnämligast herrar J. H. Gyllenborg och Ludvig Johansson Boye inom adeln, samt herr Leffler i borgareståndet, åtskilliga län redan funnos eller möjligen

ningar,

komma

att upprättas.

som utvecklade olämpligheten vändigt ledande

manblandandet

af utskottets förslag, såsom nöd-

än ytterligare demoralisering genom sam-

till

brottslingar

af

af

arbets- och försvarslösa personer.

des

af

som med

styrelsen,

upprättandet

börja

olika grader

allenast

det lemnade anslaget kunde på-

en arbetsinrättning

af

med

Dessa betänkligheter dela-

i

Wadstena, hvar-

De

jemte

den

jande

befästningsarbetena vid Vanas (Carlsborg) gåfvo jemväl

tillfälle

Carlskrona förut befintliga utvidgades.

i

sysselsättande

till

af ett

bör-

betydligare antal personer,

som eljest fallit de egentliga korrektionsinrättningarne till last. 1 sammanhang med dessa åtgärder må ock nämnas, att under den 31 Augusti 1819 en ny k. förordning angående dylika personer utfärdades, syftande dels att minska deras antal, dels

ock

underlätta deras förbättring och fullkomliga återför-

att

ening

med samhället 1 ). Af grosshandl. Eckhoff

upphörande och

godsegares

skepp,

som

grund. der

till

från

om

väcktes förslag

Gefle

af dykeri-kompaniets rättighet att utan skeppares

taga

bifall

anförande

Blomstedts

med sådane svenska

befattning

inom dess

kronolots

af

på

distrikt blifvit satte

riddarhuset

behandling förekom, är för kännedomen

").

om

på

frågan

då

dykeribo-

lagets prejerier särdeles upplysande och ställer ingalunda dess

verksamhet talades

skulle

ligt

upphöra med

L802)

vilegium (af år en

var

hemställan

mentet vinnai »)

Jfr

Temligen allmänt ut-

någon förmånlig dager.

i

ock den önskan, att dykeribolaget, så snart

för

till

K.

med 1827 M:t

verksamhet

dess

un möj-

verksamhet; men enär dess

sin

först

st

om

allt

pri-

års slut ginge tillända,

några ändringar

som

för

tillfallet

i

regle-

kunde

.

siii-kil.lt

ex.

i

gg

5,

16,

16,

18

ocli

24

af

nämnde

förordning. *) •

!

)

Ad.

prot.

Rorgaresl

Ill:

prol

627. I

.'><:;.

Ekonorai-utakotteta betnnknnde N

ii*

133

Bonden Anders Joachimsson från Östergötland och

riks-

dagsmannen för Westerås, brukspatron Grave Hulphers Abrahamsson riktade gemensamt ett angrepp mot den demoraliserande institution, som nämndes nummer-lotteriet, och som föga följdriktigt bibehållits sedan hasardspel bliMt för den enskilde

Den inkomst,

förbjudne.

tiden

senaste

kunde

visat

numera

således

ekonomisk synpunkt af

värdheten

ganska

knappast

1

).

apphåfvande, de

för

och inrättningen

oviss,

ens

försvaras

inskränkt

ur

statsutskottet medgafs allmänt.önsk-

!

lotteriets

skaftände

sättnings

staten hittills deraf dragit, hade på

vara

sig

till

beräknade

om

dess frågan

er-

IMr väpnade

60,000

mot hvarandra och ändtligen framkallade en

ståndsintressena

omröstning, vid hvilken två stånd uttalade sig för upphäfvan-

lotteriets

f".r

ståndens

69

bevillning, två åter

rum

egde

splittring

vid

borgare och bönder beslöto för sin del fort-

kom

sålunda

(med

Samma

bibehållande.

plena;

och

varon der

genom ökad

ersättnings beredande

det sanri

frågan

statsutskott,

förstärkt

till

50) samma åsigt gjorde sig gäl-

mol

röster

lande").

omedelbart samband med detta förslag ställdes ock ett

I

åsyftande

annat,

namn

befolkning;

stads

af

den

af

ehuru naturligtvis endasi

kostnad,

—

indragning

detia

var

detta

om

för

under

vållade dock betänkligheter,

anledning af

del

dels

men

för

Stockholms

starkt

ifrågasattes

fullmäktiges

åtskilliga

i

öfverensstämmelse

tillstyrkande,

reglementariska

.').•{.

I

i

19

000

visat

månaderna

9

förlust

af år

plan.

Pöral

\

1831

hade 1816 ocb de

lldr

omkring 80,000 i>it allenast en

af

åi

Etdr, i

i>

>

t

;it'

omkr.

IMr.

utskottet

riksdag

en

en

ändringar, hvarige-

och 82j ständernas skrifvelae N.o uppbäfdoe bolagets verksamhet. for beräknad årsvinst al 60,000 stallet

36

rörelse

föjja

indragnings-

pfi

statut-kottet framställde

väckta förslaget, och

riksgälds-kontorets

ande

förmån

hvilkel

bjensbemäns försättande

inni

med

till

Den kostnad. 80m skulle

någon förman.

embetsverks

—

öfrigl

stat,

')

som

Låneanstalt,

af general-assistance-kontoret upprätthölls pS statens be-

be

löt

\'< betänkande N:o lotteriet! upphäfvande. t

Pörtl

vid

1840

års

134

nom

statens nuvarande årliga förlust af

kunde

B:ko

minskas

omkring 12,000 Rdr

helt och hållet bortfalla, dels ock

eller

Detta utlåtande

borttagandet af åtskilliga inrotade missbruk. bifölls

samtliga stånden, dock

i

presterskaps fullmäktige (öfverhofpredikanten He-

Stockholms

komminister Bergegren), hvilka förklarade sig vara

och

drén bäst

stånd att under sin embetsverksamhet spåra de olyck-

i

denna låneanstalt,

liga följderna af

häfvande de derföre röstade

Att

alla frågor

gerna

konst

och

utan en varm insaga från

ej

om

skulle

för hvars fullkomliga

).

uppmuntran af vetenskap

anslag

till

under

rådande

ett

från

det

Vi

par af de mera betecknande. »götiska

om

Adlerbeth, utgångna förslaget årligen

för

utgifvaude

omnämna

Främst

korte-

ställa vi

då

hufvudman, Jakob

egentlige

förbundets»

hamna

förhållanden

bland de förolyckade, var naturligt nog. ligen

upp-

1

ett årsanslag af

3,000 Rdr

af k. bibliotekets isländska handskrif-

genom någon till riket inkallad lärd isländares försorg 2 ). I sin kamp för frågans framgång liksom ock i sin reservation mot afslaget understöddes Adlerbeth ärligt och kraftfullt af förbundsbröderne C. G. Spens, L. D. Heijkensköld, Görau Guter

Uggla och Per Lagerhjelm. Förslagets förnämste motvar Lorenzo Hammarsköld, som envisades att vilja

staf

ståndare se

sin

bibliotekarieära

uppdrag

detta

åt

genom förslaget med förbigående

kränkt

en utländing

att

han dock af Adlerbeth

bliotekets tjenstemän, hvarvid

anförtro

af kongl. bifick

mot-

taga den skarpa erinran, att hans egen verksamhet såsom utgifvare af Jomsvikingasagan

om

ning

(1815)

ej

berättigade

ka värf åt honom kunde anförtros, af Rask

om

kunnig person anskaffa intyg ')

till

förhopp-

godt arbete; utan borde han åtminstone, innan dyli-

statsutskottets

185— 515;

-

betänkande Först

S-.o

genom

Hl s blef detta embetsveri

eller

annan sak-

sedan ofvannänmde är förväif-

292; prästeståndets prot. V: brefvel af d. 22 Februari

k.

till

en staden Stock-

^Samtidigt gaf götiska förbundel Ht Lysande

prof på sin nit-

I

förvandladt

bolma enskilda låneanstalt.

ande \eiUamliet

allt

nordiskt,

i

den genom dess

för-

och anordnade första stora enskilda konstÖfver nordiska ämnen.

bragta

utställningen

för

135 vade insigter

1

fornnordiska språkets accent- och kasus-lära

i

Förgätas bör kanske

att

ej,

Anders Danielsson, som

).

eljest in-

galunda gjorde sig känd såsom förespråkare af ökade anslag, tog denna fråga, ehuru förgäfVes, under

Samma

men

välmenta,

väckta

hägn.

sitt

missöde drabbade det af Lorenzo Hammarsköld

de af den pä

föga

tidsförhållandena

efter

summa

förslaget, att ständerna skulle anslå en

till

afpassade fullbordan-

Carl XIlI:s beställning af professor C. Fr.

Breda påbörjade stora

härom,

upplystes under öfverläggniugarne

v.

Det

Carl XIlI:s kröning.

öfver

tafla

Breda fordrade

att

25,000 Rdi B:ko för arbetet, samt dessutom 6,000 Rdr för rums anskaffande, sedan han numera, efter Byströms hemkomst Eran Kom, ej längre kunde, såsom först En otur af tillämnadt varit, få begagua Sergels förra atelier. icke mindre än

egendomlig art

onekligen

förföljde

men man

tagande,

torde

ej

med

Bredas största före-

detta

biografen

Svenskt Pantheon

i

2 )

behöfva ur Bredas enskilda konstnärssamqYäm och den å högre

misshagliga politiska

ort

höra

som der uågongång

ton,

Bpåra anledningarne

sig,

till

dernas enhälliga afstyrkande af

såväl statsutskottets till

bifall

det rent af

genäma him

beställd

11111-

arbetet I

För

tillbaka».

en

fullbord.it tafla,

finge

men

väl

en riddarhnstala-

i

ännu snarare låg

öfrigl

dylik

stän-

nyttiga måste vika

lider, dä ätVen del

nödvändiga.)

Btä

aldrig

"i

som

det värkta förslaget

Sanna förhållandet antydee Bäkerligen bäst res yttrande, atl

lärer låtit

del

Breda emot, att

Gustaf IV

öfver

appbnril

en

för

an-

del allenast

del

Adolis

krö-

förskottet

för

8 ).

med örVerläggningarne rörande riksdagens

jemnbredd

bufvudfrågor af mera uteslutande finansie] och ekonomisk befortgick

skaffenhei It

vilka \'S

l

) Jfr

J l

')

B

Svenak ;

\

i<

Litteraturtidning

1817,

politiska

reni

frågorna,

detta riksmöte tilldra-

1

Detta

likvissi

ej

sfi

M.

N:o

r.i. r

"u

sigi

nppgif)

•

i

inligl

Svenak

bana minneatecknarea Litteraturtidning ka

cembi

att

allmännare uppmärksamhet

en

Ih.llrt

—

behandlingen af de

de förra äro agnade

nii-t

i

L818

nära,

1819,

och dog

Icorl

Hammarakölda bihang härefter

Ni. 1

De-

136

mycket

som

i

till

afhandlade frågornas stora betydelse,

af de

följe

egenskap af tecken

deras

detta område.

till

Särskildt visar sig

ansvarigheten, att ständerna

steriella

en större lifaktighet på till den mini-

med hänsyn

nu hunnit

vane vid de nya konstitutionella formerna. sta riksdagarne

1815

konstitutionsutskott hade

års

framställdes

dels

fram-

blifvit

allenast

några missförhållanden af mindre väsendtlig art;

1818

för-

den nya författningens antagande hade

efter

ingen enda anmärkning mot konungens rådgifvare ställd.

mera

blifva

Vid de tvenne

anmält

men 1817

inom stånden,

af enskilde personer,

grund af granskningen af

dels af statsutskottet, dels på

stats-

rådets protokoller af konstitutionsutskottet ett icke obetydligt antal anmärkningar,

om man

miste,

man

och

toge säkerligen

män

betydlig

i

denna olikhet mellan de olika tidpunkterna

i

uteslutande ville se en följd af rådgifvarnes på den senare

ti-

den större uraktlåtenhet att uppfylla hvad deras pligt kräfde.

Af ningar

en eller annan

förfalla,

alla

sta riksrättsåtalet

i

anledning fingo dock dessa anmärk-

utom

en;

—

den som föranledde det för-

med h vilken

vårt land, och

vi derföre bör-

ja framställningen af denna afdelning af vår skildring.

Den 2 Mars

förklarade friherre Anckarsvärd

gadt

vis inför ridderskapet

ning

till

och adeln, att det

stad-

på

förefans

anmärkning emot konungens rådgifvare

i

anled-

kommando1

mål för flottan, amiralen friherre Olof Rudolf Cederström ). Anmärkningen gällde, såsom sedan visade sig, en af Cederström utfärdad (8 April

1

S

1

instruktion för befälhafvarno

7)

vid de kustbevakningsexpeditioner,

som sagde

år

struktion

Denna

in-

stadgade bland annal skyldigheten att ute pl Sppna

sjön stanna fartyg, undersöka

fartygen

hämman-

till

de af handels- och tull-missbruk blifvit utrustade.

in

till

dem, försegla luckorna

eller föra

närmaste hamn, samt- kom derigenom

i

strid

med äjöreglementet af år 1721. seglationsordningen af år 1774, II. in. stadgar, som föreskrelYo. ati intet fartyg på sin kosa uppehållas.

får

')

Prih. i

\

Ainkin-svinds

detta

in

Hvad man nu egentligen mol Cederström an-

i;

steg rilja

politiska

söka

en

motståndare försummade

följd

af personlig

fiendskap.

ej

att,

Jfr

137

märkte dring

ehuru sålunda dessa order medförde än-

var. att han,

allmän

i

endast

lai^.

de af nyss antydda

fastän

hvarjemte nian klandra'!»'

till

tor

handlande och sjöfarande,

ler

något tillkännagifvande

Tvenne

uttardadt.

&

Schotte

denna

bod

order

fartyg,

bort

han

att

tillämpning kunde leda

sin

i

dem

föredragit -käl

kommandoväg,

på

föredrag

statsrådet

i

som

tillstyrkt en instruktion,

äfventyr. oredor och förluster

hvilkas underrättelse

till

om denna

nya

hel-

ej

förordning blifvit

båda tillhörande handelshuset Jakob

Norrköping, hade ock verkligen på grund af

i

med anledning häraf

stoppade, och

blifvit

sättningsanspråk väckta, helst fartygen

er-

innehållit något för-

ej

bjudet gods.

Sådan

den

var

species

som nu öfverlenmades

fecti,

med mälet bearbetningar

fattning egt

ter

ingalunda osannolikt.

i

A ena

och emot den anklaga-

för

rum. veta den tiden- rykten

de

förkunna och förefal-

att

sidan vet

man

Cederström

att

åtnjöt konungens personliga ynnest; a andra sidan

hög grad -. af en och annan af hans embetsbröder

ej

till

Art redan under dess be-

konstitutionsutskottets bedömraande.

ogerna

det

sågo

allmänhet kan man och detta

visade

röstningen

inom

Btånd

."»:ne

denna

-äga

väl

-ig

af

hyarden

Kontraktsprosten

sanningen

')

Propositionen ederström

for

känna

ja;

;

lika

presb -tand' enhälliga

Derpå l

ne,

l

i;

vid

en

såsom

a

tvenne vota:

»För första

min b.

del

ma

'traktandet

jag. at

»Den, som anser flrihermål från allt ansvar firigör, läggc nej». Ledamöternej; borgareståndets 2 ja, var:

förevarande

uti

den

anföra,

blif-

hade

dit

lade

1

ej

ja,

6 utskotts-h

.'>

damöb

I

r

röstade ja. och adelns

nej.

bifölls i

t-

att

omröstningen

Innu

na af bondeståndet nej

Renström:

drr

vi

Före

ifrigt

presteståndet,

min. ur hvilken

bekänna,

likmfttigt,

1

som särdeles

betecknande, följande

mest

sidan

1

om-

-lutliga skriftliga

ställa- inför riksrätt

ur

atekottsledamöterna

muntlig omröstning egt

rådsbordei

riktad!

den öfYervägande pluraliteten inom

-lutna sedlar,

1

vid

blifvit

stämningen var emot honom,

vid den

honom böra

förklarade i

att

da

bäst,

atskottet

omröstning

äskad

vit

')

Bom mot honom

anfall.

utan

votering Cederströms aktionerande efter

138 förevarande anmärkningsmål, det förekommit lofliga utskottet

den

i

mig vara

hög-

för

nästan oundgängligt, att bär emot föredragan-

kommandomål 106 §.

för sjöärendena göra tillämpning af rege-

Men

ringsformens

mer motbjudande

ju

det synts mig.

på sådant sätt förfara med en högt uppsatt embetsman, som bar egt och eger sin konungs utmärkta, jag vill tro äfatt

ven rättvisa, förtroende; desto mer bar det fägnat mig

att,

under en längre betänkningstid, efter banden inbämta de upp-

nu af några värda ledamöter böra sådana skäl som kunna verka befrielse; befrielse för böglofl. utskot-

lysningar, samt anföras,

nödvändigheten att taga

tet ifrån

och

steg,

deu

för

ett så

obehagligt och vidrigt

derigenom

åklagade, att

finna

sig

lik-

som prostituerad. Det är derföre med verklig tillfredsställelse som jag nu till alla delar förenar mig uti b vad af hrr biskoparne Mörner och Faxe samt professor Thyselius i detta mål nyligen blifvit yttradt».

Man

jemföre härmed följande ostridigt väl lagda ord ur

Anders Danielssons vidlyftiga anförande!

»Ministrarnes an-

svarighet är icke uppfunnen blott för skyddande af folkets rät-

Den

tigheter.

olyckor hafva

da dessa

Konnngarnes

konung trogen? Och om min konungs rådgifvare åsidosatt sin

öfvertygelse att

pligt eller

visat sig oförtjent

tveka

underkasta

att

Att skyd-

alla tider varit deras ministrars fel.

i

är det då att vara sin

fel,

med

jag,

bålverk för regentens makt,

det starkaste

är

tryggbets väktare, hans äras försvarare.

hans

till

sitt förtroende,

likväl skulle

denne rådgifvare ansvarighet inför

en

stadgad lag, livad gjorde jag väl annat, än nndanhölle för min

konung den andel för

honom

i

är

svenska frihetens lyckliga verkningar, som

Har man

vigtigaste?

'len

dem?

haga

Och

minister

gifvare lita

p§

mindre än


namn, skulle draga

fäderneslands en

kallad

jag,

för

känna

att

eti

deras Idokbel

»Sanningens tryck

har

henne

bevakad

svenska

Igena

att de de,

för

han

hvilkel

att

vågat miss-

all

betänkande

min konung,

utom

hand.

i

dugliga mi-

icke seti

nistrar rädda sina konungars ära derigenom,

att

lata

aldrig

tala

i

mitt

misshaga hans råd?ägat

sjeli

och omtanka?»

är kommen.

ii
folkel

af Bina

gifril

sig

repre entanter

Efter

friheten >j

ett ".di

Längl del

vill

för-

se

mindre än af konun-

139

Når vara pligter uppfyllas, då firine vi for oss sinnena lugnade, intagne af hopp om fähemkomst vid uppfyllde af glädje att kunna med full förtröstan derneslandet,

gens ministrar. var

lyda den konung,

h vilken kärleken är svenakarne medfödd;

till

som

och det gifves intet olycksöde,

hafva

den

fullgjort

vi ej trotsa, sa

Återvända

sinnesstämning är bevarad.

svåraste och ofta

länge denna

deremot

vi

utan

att

angelägnaste delen af

åliggande, den att troget framhålla de skäliga anlednin-

vart

garne

emot dem, som äro

folkets klagan

till

satte att gå dess

-. konung tillhanda med råd och upplysningar: då är det pa som konungen och fäderneslandet en dag skola kunna kasta förebråelsen att vi lemnat i jäsning de sinnen, vi bort lugna;

att

nedsatt hoppet

vi

om

fäderneslandet; att vi icke utvidgat

konungens makt öfver hjertan, som ingenting högre ön>ka än att älska

och välsigna honom.

den vigtigastc frukten

rat

verkan

>kulle

den icke

i'

blifva

stället

i

a

Vi skulle

blott hafva förlo-

sammankomst, dess vore bättre, att

skadlig, och det

hallen».

blifvit

»Ifrån denna synpunkt betraktar jag

med lugn

alla

möj-

misstydningar af mina tänkesätt och alla beskyllningar,

liga

de nådiga

uraktlåtit

jag

att

tacksamhet, glömt

-ni kunde göras, och

girvares,

dera-

Del

att

hans

konsiderationerna. att jag felat

al'

>kulle

allt

osa

eller

helgade

gärningar underkastas

dyrköpta

i

deremol

samma ')

erfarenhel

att

rät!

garne

en

i

låta sina

underkastas

trygg

att

andtligen

sä

itanden di

t

det

är

hota-,

stadgad ansvarig-

men

opplysta

af sina

aldrig >kall nå-

folken

ti-

atöfra en

-a

os&kerhei

ull

ftro

ovilkorligen -kall

konstitutions-utskotta

numera

l&nge

konun-

undersåtars hjertan, och

*tund som denna granskning upphör

uti

att

eller

konungars rådgifvares handlingar gran-

misstroende och

Etiksena

försök,

dess rad-

långe de af fordna

laglig ansvarighet,

besittning

tokoller

med

farhåga,

lagen

är icke nytt. detta konstgrepp;

ders

och

väcka

de

vore

Bom angripes

rätt.

häraf missledas, som inser,

-k.i-

förakta

förblanda konungens sak

gon

ostörd

i

hedra lysande förtjenster, och mera dy-

honom

hos

han- anseende,

het

att

mest

livad jag

likt,

ila

ej

en ständernas

riksrätt

att

börja

i

I.

handlingar och proanmärknings-

förviata

140 Utskottets ordförande, den gamle, pröfvade H. H. sen,

denna cause celebre; men när hans rad gades han uttala sin öfvertygelse

Es-

anförda utskotts-protokollen

var enligt de redan

1

af följande ordalydelse:

)

utan lagkunnighet, tror jag mig

nödvändigheten af

behjertades, nöd-

ej

och denna var för den gån-

;

Hans votum

gen också oppositionens».

man, som

v.

enligt sin biografs uppgifter, »först att förekomina

sökte,

»Fastän

behöfva den, för att inse

ej

allvarsamt förfarande mot en embets-

ett

tillstyrkt eller ej afstyrkt öfverträdelser af gällande

allmänna författningar, och jag finner således desto mer skäl att

förevarande

i

fall

106

tillämpa

§ reg.-formen, som denna mot lag närmast instämmer

lagliga behandling af förbrytelser

med

både

med

en sträng rättvisa och

den anklagades billiga

anspråk på ett lagligt sjelfförsvar».

Man med

fråga

har velat sammanställa Essens uppträdande det kort derefter för

honom

såsom generalbefälhafvare

platsen

under en läng lefnad, då Essen

ej

i

ej

Skåne; »den enda gången

Björnstjerna

kontrasignerade

omröstningen

efter

2

Huruvida någon

).

denna sammanställning, våga

men kunna, sanningen

afgöra;

af

för

denna

behöft sjelf taga initiativet,

när lian kunde önska sig hvila och lugn»

grund verkligen förefinnes

i

utfärdade afskedet från

likmätigt,

afskedet

ej

är

vi

fördölja, att det

utfärdadt dagen

riksrätten.

i

hänsköts sålunda anmärkningen mot Ceder-

Till riksrätt

ström, och riksens ständers justitie-ombmlsnmn, friherre L. A.

Maniierheim, mottog och utförde alltigenom med tydlig belåtenhet

Ifrågasätta några

taga

flerstädes

egenskap af

*>chef för

i

ingenstädes

ställe!

-j

I'.

Han

började

med

all

i

grundlagen nämnde, men

ull

April

1818,

p.

»amiralitets-kollegii

i

verklig-

president».

befalhafvame lör en kustbevakningsexisiT. utfärdade order.

80

31

K",

49.

50.

\Vn

:

rhjiu n

:

K-

i

förvaltningen af Bjöärendena» blifvit in-

den



att

hade amiral Victor von Stedingk

befintlige

den

Stockholm ')

för

rörande

pedition,

Sa

säte.

heten

åklagare.

riksrätten sittande personers behörighet

i

kallad

målel

såsom

uppdrag

sitt

en, di

tillägg

'ill

Biografiskt lexikon, p. 261.

141

Förordnandet härom hade skett af konungen efter en

skriftlig

förfrågan af Svea hofrätts president, h vilken enligt grundlagen

egde

sammankalla

att

ingendera egande

»råds»-titel

råder», den förre

i

sjöärendena.

af

under

RF.

hade

delta

vallade väl

sammansättning riksdagens

lopp

i

k.

tillfället,

ett

förslag

äldste

förvaltningen inkonstitutiu-

någon ändring

ej

för

men

till

ehuru

såsom

Mannerheim

fann

förste stats-

Carlberg.

tillkallade

blifvit

statskontoret, den sednare

Allt

Hans anmärkning

nelt.

rättens

Likaså

riksrätten.

Haak och öfYerkommissarien

kommissarien

rik-

i

föranledde senare

ändring

iÖ2

af

S

1

)

Åklagarens Blntpåståenden gingo ut pa Cederströma Od-

L200 Rdr Bio,

lande Ull böter af ett års lön,

särskildt

med

afseende på de förvecklingar, Bom kunnat, på grand af de ut-

med främmande makter.

färdade instruktionerna, uppstå

yrkade

anklagade

Förslaget

')

8

»in

sida

att

riksrätten

Den

formli-

skulle

egentligen ut på att genom de till riksrättsafgifvande berättigade kollegiernas formliga upp-

gick

ledamöters

for framtiden förhindra den nu radande ovissheKongl. förvaltningen af sjöärendena och statskontoret, denna uppräkning utei&som ej egande kollegii-nnmn eoro slatne. Förslagets motståndare (särskildl A. G. M örner och (i. af Wetterstedt) påpekade dels oformligheten af ett dylik! binderligl for den samtidigt namngifvande, Båsom - ~ ^ yrkade ombildningen af rikets nnbetsverk (h varom mer;.

räknande, ten.

i

i 1

framdeles),

dela

betsverken, ehuru

visade ej

i

1

de

1 1 1

1

<>rk.

att

de tvenne uteslutne em-

numera bärande kollegii-namn,

Bjelfvn

i

Båsom Bådane atl anses; de hade domsrätt och riksrättens sammansättning och verksamhet förutsätta tydliledamöternas egenskap af lagkunnige. Derföre fön ock under öfverläggningarne, stället för dessa specialiserande uttryck, det allmänna: »alla de allmänna verk. Bom I>< domsrätt». trenne ofrälse Btånden hade dock godverket

\ciri

i

känt

konstitution utskottets redaktion,

och

ridd(

föranledde

adeln

och återreroissen från

allenast

konstitutionsut-

grund af en under diskussionen af frih.
att,

t-l

-Ii

I

på

j

i

ftndradt,

blef

hk

d.

ii

biff

i

förslaget

förkastndl

imtnget

uti

hvila

Jenifiir knn*t

till

ui-k

aästa

rik

muinor

N

!.'

142 gen

dessa Mannerheims

ogilla

inför riksrätt,

ställd

gifvare,

»obehöriga

M. muntligen genmälde,

ner», hvartill

ganska

politiska

visst

reflexio-

konungens råd-

att en

borde tänka på an-

Båda dessa yrkan-

nat än åklagarens politiska öfvertygelse.

den underkändes af riksrätten, liksom ock Cederströms jäf mot riksrättens behörighet att upptaga anklagelsen, och

med

öfver-

vägande röstantal kändes den anklagade den 23 Juli skyldig, likvisst

utan het

ej

så strängt straff,

till

de ännu

till

som

det af åklagaren yrkade,

af ett hälft års lön samt ersättningsskyldig-

förlust

till

kände personer, som möjligen

ej

till

följe af

de utfärdade instruktionerna kunde hafva blifvit lidande. (Jak.

& son anmälde under rättegångens

Scotte

konungen personligen

lust blifvit af

Det ingick emellertid ingalunda plan.

medlemmar

liga

ofvannämnde

den styrande viljans

Två medgör-

fällas.

af riksrätten, krigsrådet Askegren och den

Carlberg

bearbetades

lämpligen, och förvånade

omröstningsprotokollets justering

vid

i

Cederström skulle

att gunstlingen

lopp, att deras för-

fullo ersatt).

till

genom en öfvergång till Harmen

den friande sidan, som på så sätt blef den gällande.

gen

»justeringsråd»,

ännu

fortlefver

mannen,

traditionen;

i

Franc

general

1

Benämninsom kom de båda öfverlöparne till del.

och oviljan öfver detta beteende vcro allmänna

).

liksom ock den gamle heders-

Sparres fyndiga uppträdande vid en

den frikände rådgifvaren föranstaltad middag.

för

anmodat Franc Sparre

hade, så berättas det, föreslå

den »så misskände» Askegrens

skål,

Cederström

att vid måltiden

och nära nog

Cederströms förvåning utan ringaste tvekan lofvat göra

Tecknet gafs och förnyades utan

af Cederström gifvet tecken.

var

verkan; det fcillämnade efter

sent att

för

hyllningen uteblef.

middagens

slut-

till

en

anmoda någon annan, och den Det kom naturligtvis genast

förklaring mellan Cederström och

Sparre. hvarvid den Bednare yttrade: bror, jag

ser

l

) Jfr

t.

ix.

till

prosten

*

)

Biogr.

».la.

ooglotVadejag; men,

ändrade mig vid justeringen""').

det

Trolle-Ljungby 2

till

så, vid

Lex.

i

II:

Handlingar nr v. Brinkmanska arkivel på 259 f. meddelade brefvet från cl. Livijn

Bchwerin.

\V

:

ho.

143

Ny ort,

fart

med namn

någon

1819)

tid

rum

påtryckning från högre

derefter

erhöll

adlig värdighet

Det uppträde, som då

af Edelcrona.

egde

om

rykten

dessa

fingo

Askegren

då

2 Febr.

(d.

konseljen, skildras af statsrådet Skjölde-

i

brand på följande sätt:

»Jag nämner till adelsman krigsrådet Askenamnet Edelcrona, med en gyllene krona i blått falt».

Konungen: gren, under

Skjöldebrand: »Sedan Askegren år 1815 fick samma som fordom kunde blifva en afundsanledning mellan de Btore männen von Linné och Haller, känner livarken allmänheten eller jag om honom något annat än vanligt oklanderligt uppfyllande af tjensteåligganden, som belönas nordstjerne-orden,

genom

lönen

hvars

rätt,

friade

nya

ångrade

först

han

Big,

är det

bedrifVer, bör

att

ej.

O.

han var ledamot

den riks-

1

Emellan

).

påstås harva deltagit, och

sig

ha öfvergatt, tillkommo fällt

men

ändra orätta

i

sedan vid justeringen

Cederström

R.

Hade han

väl vackert:

enligt

och

allmänt

erkänner

applysningar.

läng betänketid

att

fällde

grerVe

Askegren

hvari hvartill

friandet,

utom

staten,

örVeramiralen*

fällandet,

inga

å

pluralitet

orättvist,

en person,

gerningar,

och derpå

Bom behörVer

som han annars

Sveriges grundlag, derför belönas

orättvist, Bar lian fällt rättvist och Sveriges riddei>kap och belOningen ännu betänkligare. skall finna Bin ära ....

adelskap.

')

-a

friat

med blir

adel

I greflig Cederströms titlar ligger en anticipation. öfveramiral upphöjdes C:m den 11 Maj L819 anmärkaa att ex. öfrigl torde böra blef han året derpfi Bkjöldebrand aedskref dessa sina anteckningar åren 1827 1828 eller 10 Ir efter 1817 års riksdag och då han sjelf Han uppläste dera regelmessigt bos den var 70 år gammal åldrige Leopold allt efter som de fortskrefvos. Undertecknad, denna tid ofta hade nöjel bevista Leopolds aftoncirklar, hörde då ofta omtalas dessa anteckningar. Otvifvelaktigt äro exeil Skjöldebrands anteckningar derika, om ock någon detalj skulle mera röja det poetiska sinnet ån minnets ofelbarhet. Så t. ex. synes del vara en inii! ni Johan tala om Bdelcron fru, det år genom anropa Kttnrtaflor upplyst att Edelcrona I

dessa

värdighet

I

;

I

dött

ogift

1841

och

sjelf

slutat

sin

adliga

Ätt. /,'.

9.

S.

144

»Jag nämner honom !« (hastar upp från

Konungen:

sto-

len och går).

Engeström

Grefvarne

De

öfriga

om

han inkallades, vara

hem, och kom på

for

der han

Engeström

Skjöldebrand

med öppen famn,

infann

hvilka togo af

S. v.

honom

annan,

en

Carl Johan mottog

honom

sin högsta aktning

för det

om

försäkrande

Skjöldebrand får

k.

träffades,

sig.

prof på uppriktig vänskap,

A.

en

i

akademi, der både

inlemna afskedsansökan, förrän han uppvaktat K.

löftet att ej

M:t.

ingen inkallelse afhördes, hvarföre

Wetterstedt

och

qvar

lyckades göra sin öfverty-

ej

m. upp

e.

stannar

följa.

för att,

reds att ingå och begära att få

till

Men

mera aktad.

Wetterstedt kallas att

Skjöldebrand

statsråden gå,

utträda ur en konselj gelse

och

gifvit.

S.

....

afbröt

hoppas jag herr

»Således

om han

en privat belöning,

gjort privata

fcjenster».

K. M:t: »Beklaga mig! Jag kan mottagit tacksägelser af både Askegren

Skjöldebrand: »Jag åtager mig

om

en annan belöning,

K. M:t: denna

.

.

.

Jag hade redan

ocli

dess fåfänga fru».

atf skaffa deras bön

.»

Det är

»Omöjligt!

Men

fläck.

om

ej.

Jag måste bära

försökt.

jag måste skydda mina. skydda thronens

vänner från fiender, som, tro mig,

ej

mindre

blefve

bittra

för

en dålig adelsman mindre».

Skjöldebrand: att frukta,

men

Han drog

Napoleon.

för

Öfvergif

mig

.

.

.

*j!

att.

sig da

W^v kan jag

-nian

bar

ej

bröstficka

Sa trädde jag

undan

för

mig.

in-

Men jag...

ändra mig». till

fårar och fann

sig besegradt,

bjertat visal

sin

M:t ha inga fiender

er vänskap.

Skjöldebrand blef rörd nästan

sande

E.

.»

»Jag värderar

M:t:

A'.

»Thronen och

historien

ej

pas-

ingifta det pa|>-

per,

lian

digl

Sanningen likmätigt, ma ej förgätas, all, ungefäT samtimed denna klandrade utnämning, en af motsatta åsigtens

förkämpar, 't

Riogi

i

bergsrådel Lex.

\l\

).

Robsahra :'.:'.'

IV

d.

23

Februari

fick

åtnjuta

145

samma vedermäle

och adlades under namnet

af kunglig nåd

»af Robson».

om

fråga

I

med

de

till

förenade rent stats-

riksrättsåtalet

rättsliga företeelserna hänvisa

en författare,

till

särskildt föremål för sina undersökningar

som

gjort

dem

]

).

Det så kallade decliarge-betäukaudet föranledde i allmänhet inga synnerligen vigtiga öfverläggningar. Konstituframställde

tionsutskottet

men ingendera

visserligen

föranledde

Cederström anmärktes,

töol

lållare,

iakttagit

ej

men

egt rum,

ej

afsteg

från

han vid föredragning

att

en förgåtenhet af formerna eller

<'.

1).

för krigsärenden,

Quiding förekom,

Sundeli,

tillfälle

att

Baken

i

f.

för

krigs-

den ena parten, fältkommis-

lemnat

»;j

ett t.

han, vid en upp-

att

angående en uppbörd af penningar

tvist

stats-

i

Någon vald hade

jäfsskyldigheten.

väl

kommittéena räkning, sarien

anmärkningar.

någon särskild åtgärd.

Mot föredraganden

dem.

sekreteraren

kommen

par

ett

till

30m rörde hans egen förvaltning såsom öfver-

af frågor,

rådel

väl

dem

af

hörd eller sig

blifva

för-

klara; och sålunda uraktlåtit den varsamhet och den ömtålig-

het

om

lagliga

formera

konungen

inför

Bergström,

A.

raren

arrendefråga,

lian

att

Möt vid

förtigande

yttrade

mening

konungen

deas

en

-tukt

med

Bom

bevarande,

förväntas.

bort

al'

föredragning förut

Bin

kontraktet

att

återkallande;

Malmö

Beträffande

lii-kmit

i.cli

dess

dm

den

för

handels-

och

en

finansärenden;

fortfarande

1

*)

"i

ill—

och

financiella

frågan

—

hade visserligen

-

men denna anmärkning sig

tvärtom anse rådsla-

varit

»styrda och utmärkta

att

afböja dr oredor, och

ivarighel

]>

.'.1

3

11.

Konst.-utak.a t

omsorg

.ni

1

1»

t

anmärkning mot föredragan-

gen "in dessa mått och steg hafva tidig och

motsägelser

innebära en felaktig em-

Btora

anderkändes och utskottel förklarade

af en

en boatäUs-

ai

allmänna bered-

borde rubbas,

ej

underatödjande

herr Hertzenhjelm framlemnat

i

hvilka

misstag konstitutionsutskottel ansetl betsutörning *.

hoa en föredragande

förste expeditionssekrete-

n\

bet&nkande

Riksdagabihangel

III.

146 åtminstone mildra de kriser, som väckt nationens

kymmer och påskyndat På

utskottets hemställan intogs

skeende

inrättningar

sådaue

af

riksens ständers skrifvelse

i

»att vid möjliga

ämnet (N:o 179) en önskan:

i

be-

lifliga

sammankomst».

representanters

dess

i

framtiden

som

penningeverk,

enskilde

på allmänna förtroendet och penningrörelsen, de grundsatser och den sammansättning måtte följas,

kunna ega

inflytelse

gång nationen

hvarigenom på en

från

befrias

deltagande

i

dessa verks, af en oriktig förvaltning härrörande obestånd, samt

konungens rådgifvare från det svåra

nödgas tillstyrka

val, att

dylika verks öfverlemnande åt ödet och tillfälligheten eller ock

deras upprätthållande

En

med

konstitutionsutskottet

af

föreslagen hemställan

om

medgifvande

pensers

—

lånebiträde af allmänna medel». i

sambaud med detta utlåtande

möjligaste största sparsamhet

i

dis-

de prohibitiva tull-lagarne ansågs

från

deremot af riksens ständer stå utom utskottets befogenhet,

ej

någon påföljd af dess pä bondeståndets utskottsledamöters yrkande gjorda framställning i syfte att geförspordes

heller

nom

en ständernas

med undantag

stånds kansli

För

gemensamma

åtgärd bereda åt bondestån-

af dess grundlagsenliga rätt att

åtnjutandet

det

ingåfvos

öfrigt

utnämna

sitt

af sekreteraren.

vid denna riksdag följande anmärk-

mot konungens rådgifvare: Af Frih. C. H. Anckarsvärd 1.

ningar

adjutanten för arméen (Bj örns tj erna),

24 Maj L817,

ralorder af d.

tehållarne

samfäldt ingått

ej

att vid de i

9 Jan. mot general-

d.

med

anledning af gene-

regementen, der ro-

om

kontrakt

soldatens bekläd-

nad, böra inspektörerne, så mycket möjligt är och sa vidt för-

fattningarne ej

nad

.')

i

förhållandel åter

det

medgifva,

blektekontrakten

i

o

ar,

oriktigt,

>».

approbera

ej

rotehållaren s.

kunna

utskottet

;i

några,

rekryter,

efter

som

förbehållit sig bekläd-

ansåg

Konstitutionsutskottet

v.

men närmast

nämner konungens föredragande

ej

heller

till

af

107 KF., hvilken kommandomål;

§ för

«'j

åberopa

£

<>

af ansvarig-

hri »lagen. 2.

samma

Statsui

Uiids

anmärkning

mol

anledning, förföll af enahanda skäl;

mans med hvad

''dan

under

rik

dagens

Bjömstjerna

men båda

l"|»ii

förekom

af

lillsami

denna

147

107

riktning, framkallade det ändringsförslag rörande §

hvilket vi

till

gandena

kommandomå] med anledning af

för

anklagelse

sins-direktionen

tanter

inom

hemställan

»•ii

försöket att göra allmänna

truppers proviantering

maga-

i

Vid om-

fredstid.

konstitutionsutskottet stannade två stånd mot

anmärkningen

och

föredra-

rederström och Björnstjerna) en

<

underlydande under K. M:ts generaladju-

till

om

fråga

i

rö8tning två,

mot de båda

Joh. Olsson Longberg riktade

3.

RF..

nedan återkomma.

om

samma

således:

förföll

tryckning

hade

resultat

utskottets protokoller öfver

af

detta ämne.

nu öfverg

rummet böra

—

lena "'inbildning.

nämna

da

vi

hvilka vi

till

om

frågan

repre-

arf frän föregående riksdagar.

ett

Särskildt hade den näst föregående

i

och för beredandet af de

denna frågas Lyckliga lösning nödiga statistiska upplysnin-

för

vänd!

garne i>

nedan

här

straxt

vi

de grundlags-ändringsförslag,

.

främsta

I

återkomma

anmärkningen

sammanhang med

i

SchÖnström mot grefve Engeström

den af öfverste

Till

framställda

sig

kommit

ni

någon

utskottet en

ade

dan

(d.

af

-lan.)

eti

den vigtiga

Schwerin,

till

konstitutions-

förgäta detta ämne.

ej

meddelande,

Utskottet

visserligen

att

lans

uppgifter

iska

antal

ett

med

att

på förslag af lagnian Chr.

ställdes,

att

en underdånig skrifvelse.

fortskridit utan

prosten

uppmaning "><>

tid

tals,

till

understödd

Stenhoff,

med

regeringen

till

riksdagsarbetei

t

insamlad!

re-

genom

ingens försorg, dels af tabellkommissionen, dels derigenom,

påbudel

:iti

npplifvadt; ej

"in landshöfdingarnes femårsberättelser blifvil

men an någon bearbetning

hunnit

.innu

gande

med i

detta i

uppgifter.

!öi

betande

blifvil

del

.i

kund.

att

bundne

vigten

till I

-

i t

t

och

Bvar

föranledd, i

af dessa uppgifter dock

förebygga den vigtiga frå-

nu

yrkade vara

numera vore

Idela,

"in

borde

hänsyn

yrkande

För

hvila,

till

ingalunda

Btänder beslul

ega rum.

pfi

Schwerin ai

att

nuvarande

föregående

ständer-

nödvändigheten af

dm

återremiss,

rom

af

kunde konstitutionsutsli besittni

ane uppgifter,

kade represeutations-ombildningsförslagets utaraf

nöden,

och

under

den

L2 Maj

af-

148 ock

gafs

som

memorial,

det

innehöll grunderna för en ny-

:

skapning

).

»Med antagande

de allmänna principer, att svenska

af

genom

statsförfattningen, lika stark

genom

bjudande

sin

som vördnads-

sin gruud,

endast fordrade nya stöd för en

ålder,

säkrare varaktighet; att tillfredsställandet af de orepresenterades anspråk innehure

ock

utan

tionen,

medel

att

ständer införlifva

riksens

i

samhällets värden och krafter; samt

flera

mot dem och na-

allenast en rättvisa

ej

ett

att, för

detta vigtiga

ändamåls ernående icke behöfdes mer än partiella förändringar

ståndsrepresentationen

i

om

eller,

materielt uttryck

ett

byggnadens förbättrade inredning och skick utan

nyttjas,

far

dess nedrifning», hade utskottet åt en af sina ledamöter, kansli-

presidenten

Fr.

friherre

Ehrenheim, uppdragit

v.

att utarbeta

ock nu hufvudsakligen var lagdt

ett förslag, hvilket

till

gruud

för konstitutionsutskottets hemställan.

Hvad bigående

om,

vink

en

riddarhuset

att

minskad t

i

för-

antal ledamöter på

hvadan val torde böra

Detta

ifrågasättas.

lemnades dock helt och hållet åt ridderskapet och adelns enär rikets första stånd genom lag hade rätt

eget åtgörande, att

ett

skulle befordra riksdagsöfverläggningar-

sannolikt

nes skyndsamhet, allt

adeln, framkastade utskottet blott

beträffar

med konungens

sjelft

husordning.

—

valbarhet,

likasom

2 ).

—

Konst.-utskis

Ehrenheima förslag |>;i

open

riddarn usel i

I.

valde bland de verldsliga fakulte-

oäst

iit;i

de

bergs-

fyra

Westerås,

friherrarne, i

den

största

sända

LO biskopar få erkebiskopeu *»*•!»

olikheter:

följande efter

prokanslerer,

ordförande; och

ledamöter af ve-

N:o 35.

företer

mim!

universiteternas

Strengnäs

ordfö-

Borgareståndet ökas genom

memorial

')

-)

plats

primarii

vara

alltid

af tvenne ofrälse, civile

ock

tenskapsakademien

dock

skulle

sammansättning pästoris

likställighet

från hvartdera universitetet,

terna,

och

med kyrkoherdarna i samt upptagandet af tvenne medlemmar

gvmnasiilektorers

um

fråga

af biskoparues

(erkebiskopen

sjelfskrifVenhet

rande);

om presteständets

fråga

I

upphörandet

föreslogs

och sin riddar-

bifall -reformera sig

presteståndel förre stiften,

en

i

egenskap af

derjemte

alltid

så-

Linköpings, Skara,

verldslig

lektor

i

Btälle!

149

som

hroksidkare,

des

skola blifva

höra

till

å

ofrälse fabriksidkare på landet välja

9;

samman med nännaste

fallmäktige

ändtligen skulle

och

valrätt

annat stånd; tillökningen skattar

ej

8

ej

ntstråckas

valbarhet

Bondeståndet men

uågon förändring,

egare af krono-, krono-

til!

under vanliga qvalifikationer,

skatte- och frälseskattehemman,

med undantag

—

stad.

antalet undergå

till

som innebars

af 'len förändring,

i

det redan nu

föreslagna, och från senare tider välbekanta stadgandet, »hvil-

ken

annat stånd hör

något

till

ej

eller

någon beställning

innehafv

rikets tjenst

[nom de

Btånden antogs detta förslag utan syn-

ofrälse

nerligen märkliga öfverlåggningar, att hvila

Anders Danielsson .

i

durk

tillade

såsom varande

till

nästa riksdag.

bondeståndet »för att da a£-

i

blott lappverk, under det att. enligt

ett

hane och de med honom liktänkandes åsigt, en fullständig

om-

borgareståndet framställdes mot

det

Bkapning erfordrades. föreslagna

I

representationssättel

anmärkningar

Byftning

i

anmärkningar

förslaget, sålunda ändradt, e

strideu

af

dels

ett

af

sedan

biträddes

uppställda grundsatsens

af d a

dela

tillämpning,

vidsträcktare

bergsbrnksidkare åtskilliga

\'<>r

annat valsätt.

—

förklarades hvilande.

utkämpades dock

Dessa och

konstitutionsutskottet,

Den

häfti-

ridderskapet och adeln, och

Ii"-

den rörde sig nästan uteslutande omkring dess egen organisation.

Inskränkning

som

korrektiv föreslog

från

l'">

."».')

till

At

hörande.

komma med 1

ig

förmögenhet; ,itt

i

denna punkt

representant

Rdr årlig endasl

att

lön

för

i-

en

»i.

Rf dol

ministrarne >m

\,il

1

för

:;<>

års

itiftel

uteslutas j

en

vid

olämplig; 3&-

25

i

Barnhand med förehades,

Bufvndpunkterna

i

In-

detta

och adeln borde

deremol svarande kapital-

eller

skulle

fa

års ålder,

stadgade antalet för

de

gifVa

fullmakt;

men ättemän

ålder Bkulle vara

akademien

ledamot.

att

-"in

af ridderskapet

hufvudman

hufvudman fortfarande

fullmakt

uppdrogs,

riddarhusordningen,

af

förslag

."»tifi

ansågs

val

representationsrättens framflyttande

och det förhatliga fullmaktssystemets upp-

år,

voro: att

iiin-i

genom

anta]

man

riddarhusutskottel

omarbetning

den

i

berättigad

kyrkoherdar; fria

ocn till

kom-

konsterna utser

150

stämma;

och

säte

stanna

representant

att

riksdagen

vid

till

dess

skulle

bänkmän borde

tionsrättens förlust för nästa riksdag;

Här

las.

tillförbindas

bibehål-

omnämna

torde vara lämpligaste stället att

sammankomster. Hans förslag

fentlighet vid adelns

mot

det

af riksdagen af C. F. Rothlieb väckta förslaget

slutet

att

vid straff af representa-

slut

om

en del motstånd, på riddarhusutskottets hemställan hvila

behandling

of-

fick, trots till

samband med den föreslagna ändringen af adelns

i

representation.

Vid 1823 års riksdag förkastades vid

först

fick

1828

års

mot samma

öfverläggningar, och

riksdags slut hade jemväl de

öfriga stånden gjort de medgifvanden,

dandet

Mars 1830)

1

(d.

och allmänheten

det,

riksdag tillstånd att bivista adelns

som möjliggjorde

utfär-

af »lag för åhörare vid riksens stän-

ders sammanträden».

Efter

en

ytterligare

häftig

öfverläggning antogs detta

förslag att hvila, förnämligast derföre, att adeln nu,

dagens

var alltför fåtalig att vilja

slut,

i

mot

riks-

denna vigtiga fråga

besluta.

De

temligen stora ansatserna lemnade vid slutliga be-

handlingen

Af samtliga

ganska ringa behållning.

1823

antogo

om

års ständer endast stadgandet

förslagen

universiteter-

nas och vetenskapsakademiens representation, samt hvad adeln beträffar,

förbudet

De

af

tillägget

till

utgifva

att

ringa

Det af K.

betydenhet.

—

riksakten

ständerna antaget,

Lopp

förkastades af

som

frågor af denna art,

med andantag ligen

men

af del

—

nyssnäi

la

blef visserligen af

1821

ars storthing

"').

vid riksdagen värktes, voro,

representationsförslaget, tyd-

med anledning af tilldragelser under riksdagens samband med de mot konungens rådoch förnämligasl väckta

i

gifvare framställda anmärkningarne. l

M:t föreslagna

en lag för tryckfrihetens utöfning

svenska och norska nationerna emellan

De

fullmakt för

x ).

denna riksdag antagna grundlagsändringar äro

vid

samtliga

förmyndare

för

omyndig hufvudman

) Jfr

(Rydin)

Betraktelser

i

Sä

representationsfrågan

Naumann: Svensk statsförfattningsrätt h Jfr Naumann: 109. c. E: 401 I.

föranledde ögonsken-

t:

ll<>

ff.

t:

15

fl'-;

151

anmärkningen mot Björustjerna

ligen

af

ligande

7

KF.

§

för

menas med »kommandomål».

ligen

genom

en

konstitutionsutskottet

förslag

ett

bestämma,

att

Regeringen föreslog

alltför otyd-

i

och uteslutande negativa ordalag, hvadan ock återremiss

liga

De

rum.

egde

öfrigi

hade dock utan anmärkning

in

godkänt den föreslagna ändringen, hvarföre utskottet

slutligen

jemka

sig

böra

vidare

vika.

trots

ihärdig

tnsåg

ledamöter

bs

antydt

Anledningen

klander.

kronprinsens begäran

med

kulär

ning

mot grefve

föll då.

Engeström riktadt dåvarande

samtlige laudshöfdingar utfärdadt cir-

till

kunna

ej

eller

o. d.

Konstitutions-

höra taga någon befatt-

med denna anmärkning, enär den klandrade ministeriel

på

gaf

men

Engeström på

af

ett

anledning af spannemåls inköp

tillkommit

hel-

anmärkningsrnälen mot stats-

'»ni

ett

var

förklarade Big

utskottet

tal

ej

adeln

G. Cederschiöld.

hvilande,

rik^-hiLT

Vi hafva redan vid

och

förslaget; -ter af P.

Förslaget blef

ej

sjelf

hvilken dock af åt-

ändring,

ledamöter af adeln ansågs vara hullen

skilliga

förtyd-

till

som egent-

livad

väg,

heller

ej

varit

skrifvel
föremål för

statsrådets behandling, utan af fullkomligt enskild natur.

Nu

pröfVa

ytterligare

svärd

yrkade

hlifva

om

dylika

först

böra

hade redan framställda I

»en

genom

förfalla.

förut

\

.'.

fall

Anckar-

andra.

m.

— 11.

grundlagsvidrig.

91

vid

hvilkei

yrkade återremiss. \ilja

förkl

att

för

denna -ak underrättade.

af

.

votering,

att

Jakob

Å.dlerbeth,

—

hvilka ans

öfVerläggni

172

1

och

),

förklarad)

Landtmarskalken den ]>.\

vägra proposition

begäran "in återren

härom

tionsutskottet

';

af

frih.

återremiss

derföre

nära hundrade ridoT af adelns protokoller

fyller

-lutad.',

åter

V'

Påhlman, i

härom

förloppet

bestreds

fordran

I). 'lina

Cederström,

begärde

och

fullständiga

höjande för-

af konstitutionsutskottets upp-

Schönström, och än ifrigare

detta,

a!

kunde tillkomma riksens Btänder

riktigheten

öfverste

fattning.

gau

huruvida, oaktadt denna

ifrågasattes,

af utskottet, det

klaring

S84

att

(T.

förda striden ingirVa

ett

föranledde emellertid konstituförslag

till

ändring af

1

T"

' »

>

152 hvarigenom

RF.,

stadgades joritetens

mer

åsigt,

tionsutskottet

härom

sker

in

pleno

vid

endast

det

i

anmärkning

utskottet finner en

med

långvarig

att

fall

konstitu-

kommit

föregående behandling

sin

det

till

förefinnas, hvar-

ogiltig, uttalandet

riksens ständers rätt.

om

Öfverläggningen

både

uttryckligen

att

verkliga anmärkningsanledningar

resultat, att

om

och

borttogos

med den ministeriella magörandet af anmärkningsmål tillkomaf

ständerna

emot,

otydligheterna

öfverensstämmelse

i

1

och

)

detta ändringsförslag var äfvenledes

och

het,

saknade

ingalunda sina pi-

kanta sidor.

Anckarsvärd och hans politiska anhängare på-

stodo

att

ifrigt,

om

svenska

ej

missförståddes, så vore texten

utan

all

ändring

fullt klar

språket

107

i

§

och bestämd.

förvrängdes

eller

RF. redan nu och Wetterstedt förrne-

nade då, att det »måtte vara af esprit de corps, emedan ven jag

som jag med

svenska akademien,

tillhör

äf-

ehuru

ett,

blygsamt, anspråk att förstå vårt modersmål, fullkomligt de-

den af

lar

karsvärd

Adlerbeth yttrade mening»;

frih.

genmälde,

genast

»det

att

visserligen

gången, som svenska akademiens språk varit

som jag

svenska folkets; och

blott

om

så får det förlåtas mig,

jag

svenska folkets opinion är lika

24 genom

tionsutskottets

i

h varpå Ancej

är första

motsägelse mot

känner det sednare, utan

komma

ega hopp att någonsin

ens

att

—

att begripa det förra,

tror, att

verkan af de 18 på

som verkan

liten,

af konstitu-

lag kan blifva det på representa-

tionsopiniouen».

Vid båda dessa

som en diskussion

dömma

att

den, så

snart

myckel mer

l

)

liflig

riksdag

fastän

ingalunda

som det

Etidd.

al'

ofrälse

o.

d.;

deremot hos adeln en

och brusande ungdomlig tilltag-senhet.

utskott»,

iitailietandel

adeln,

de rent politiska frågorna, stats-

denna

Byffcning na-:!

om

vid

ÄrYen skild!

blir

mycken menlöshet hos de

Väsende OCh anda.

författningens -.i

tal

inom

allmänhet visar sig, åtminstone

1

efter protokollen,

det ensamt

var

tillfällen

fördes.

ar

billsatte

af

ständerna

ett

Det gällde denna gäng

L815.

"sär-

samma genomgripande alle-

af de allmänna grunderna för indragning och

och adelns prot.

VI;

2,

L37

201.

153

sammanslående af öfverflödiga em beten och i

tjenster,

samt

för

förbättrad arbetsmetod.

Mi

1810

Redan vid

hade fråga härom

riksdag

ars

blifVit

värkt af det ganska naturliga skäl. att Sverige, numera -v-

nom l

förut

samma

behöfva

2

men

),

samband med den

m.

ännu

ej

bliivii

till

en fram-

förvaltningens grunder, organi-

förberedande undersökningar.

fl.

1

Henning Wrangel nu framkastad»'

af frih.

inom Big känner verkningen af lyck-

nu grefve Claes Fredrik Posse tillhu-

föreslog

tider,

vis

göra samlingar

att

kollegiala

frågan, huruvida Dationen ligare

som

denna afsigt nedsättandet af en

i

uppdrag,

i

öfver den

instruktioner,

sation,

grina

ej

en enskild person, öfVerdirektör Rönbeek, hade

af regeringen fatt ställning

område,

sitt

förvaltningspersonal

Deras önskan hade på sätt och

kommitté. uppfylld

at

/a

vidlyftiga

Ständerna begärde

).

l

ungefår

beröfvadt

krigen

kunde

tandet af ett ständernas utskott för att taga ofvannämnda an"in

gelägenhet

Munck

Han understöddes härvid

hand.

af Rosenschöld,

enahanda

Posse

förslag.

föranleddes

dermera oriktig befunna, uppgift,

kommitté

en

detta

för

1815

Bjelf vid

b

att

väl

af en

om

tillsättandet

af

ett

skränka

sig

till

begäran

af

remiss

Bluncks,

3e-

regeringen redan nedsatt

behandling,

ärendes

yrkande

af Eberhard

ars rik-dag värkt

att

återtaga sitt

särskildt utskott, och intill

men

statsutskottet;

MuiM-k af Rosensehöld upptog hans ursprungliga förslag, hvilket

ock

1

göra

såväl

bifölls,

hvilka det ritt

af

som

adeln,

utlåtande framhöll utskottet

besparing

af medstånderna,

till

nödvändigheten

af alla

rättsfrågor

sålunda en grundtanke, kottett

arbete

blef

de departementala

'i

Vid

1813

&<

l\

från

stora

naturligtvis,

denna Frågat 189 IT.

vore

klassi

tidigare

ej

en

Frånskiljan-

frågan vid särskilda ut-

huruvida de kollegiala eller b

i

föredraga.

Folkräkning funnoa ännu alla

i

förvaltande embetsverken blef

de

men den

formerna

och tjensteni&n af -)<)in

att

egentliga Byftemålet, utan sätta detta

lämpligare inrättning af hela den inre styrelsen. det

med

kommuniceradt.

blifvit

nära

Utskottets ut-

20,000 embeta-

r

behandling, jemför detta arb

154 afgafs

låtande

förmån

till

ste öfverensstämmelse

borgmästaren

terna,

inom stånden rörde

A

tvistepunkt.

med

närma-

i

Jemväl

ingifvit.

samma

sig striden hufvudsakligen kring

ena sidan framhöll

man

den från kollegial-sty-

omständligheten

oskiljaktiga större

relsen

och

),

det yttrande, en af utskottsledamö-

Wexiö, E. G. Holm,

i

x

de sistnämnda

föv

långsamheten,

och

samt ministerstyrelsens större möjlighet af kraftutveckling och ä andra sidan påpekades den sednares större sanno-

liffullhet;

mera lioggrannt

likhet af förhastanden och den förras lugnare,

De farhågor, som och som beredde det

öfvervägande gång.

sålunda mot utskottets

förslag uttalades,

ovanliga skådespelet af

kämpande på samma

Carl Henrik Anckarsvärd

G.

af

adeln en

hvarefter resultatet

återremiss,

sida

som

ex.

t.

Mörner, föranledde från

Wetterstedt och Carl Stellan

i

korthet kan angif-

vas hafva varit, att särskilda utskottets arbeten öfverlenmades till

den kommitté, ständerna anhöllo att K. M:t måtte

för

sammandragning och omarbetning af

tillsätta

ekonomiska

alla

för-

fattningar,

och från hvilken ständerna hoppades att vid näst-

kommande

riksdag få mottaga ett fullständigt förslag

2

gan

).

Det kan

ej

i

frå-

vara ur vägen att meddela de rader,

med

h vilka en talangfull samtida,

ett

i

nyligen offentliggjordt för»Sär-

troligt bref tecknar det framställda ombildningsförslaget.

skilda utskottets förslag

rönt -;'

till

Det måste det äfven, ty den var

motstånd.

kammarverk, krigsförvaltn ingår och Gud vet

')

allmänhet

livad;

var

allt

Särskilda utskottet ansåg sig också derföre böra hemställa, att riksens ständer, derest de finna grunderna för dess förkonstitutionsutskottet, slag antagliga, lemna de] deraf till på

del

att

pågående EL §$ i

dera

må

detsamma

riksdag

som

V.,

bereda

sättas

de

tilläfventyrs

i

att

tillfälle,

redan under

redaktionsförändringar torde blifva

al'

vissa tntet-

behöfliga.

fann härvid någol ati anmärka ooh ]>ä denna grundade också sedermera A.ug. v. Hartmansöfriga ledamöterna inom »kommittéen för om-

riksståndel

omständighel dorfif sin

från

af

reglering

vidden [ag -i

i

Allt beståndande skulle nedrifvas,

svenskt häftig.

riktigt

riksstyrelsens inre organisation har

af till

rikets

styrelseverk»

skiljaktiga

kommittéens bemyndigande. inrättning

Ständernas Bkrifvelser

af

n:ris

Sveriges

om

öfvertygelse

Se "Bartmanadorffi

statsförvaltning

I:

7

IV.

233, 262; riksdagsbeslutet § 39.

155

sköte upptaga hela herrligheten.

märka, att

gerna låta det förfallna

vi

annat stycke

eller

t

gemenligen

står

med

också

stå,

fara att

hufvudet; ändtligen faller det oss

i

en stor Haupt- uud Staats-action och den be-

att anställa

in

ömt älskade hofrätteraa skulle i Jag har ofta trott mig

de af visse så

ofverflödigt: sitt

deri,

Så

det odugliga.

med

att nedrifva och förstöra det dugliga

här; och

äfven

vännen A. (Anckarsvärd?)

stött

med

hvilken ansträngning

sin basun, låter svårligen be-

i

x

rätta sig»

).

Utom

dessa förarbeten för en omdaning af rikets samtli-

ga embetsverk häfta

vi

organisation

omförmäla en Barskild plan

att

af tullverket,

samband h varmed

i

denna tidpunkt ganska märkliga grundsatser uttalas af ett friare tullsystem.

ändernas skrifvelse

Si

för re-

åtskilliga

för

riktning

i

ämnet") yttrar

i

först den önskan, att samtlige löner vid tullverket måtte upp-

på riksstaten och

flyttas

anslås,

lön

omsorger nas

deras

atl

åt dessa

början den

en selan

atl

ål

hang dermed stående och na

tillräcklig

med

och

från

hörande anstalter

åra

11

Vi-

).

med Sverige kan

beredas, hvar-

denna

de

saml

sida

fftrpassningsverkel

till

umbärliga,

blifva

L819

upphöra

Norges handelsställ-

snart uti

»så

Likstämmighel

grinsbevakningen

igenom

och

sätt,

inrikes eller landt-t ullbevakningen

dare anhålla ständerna,

ning

sa

befattningar; kustbevakningen borde anord-

mindre kostsamt

]ia

högre platserna

för de

inneharvare kunna odeladt egna tid och

M:t

K.

i

samman-

i

gränsorter-

jemväl

ml

i

nåder anbefalla denna bevaknings och dessa anstalters indragning». Alt

af

de

friare

Bref

Cl.

från

Livijn

till

Handlingar

i

Ljungbj \ 209

.

',

företräde,

-amma område

pl

tryokl

ej

fattas

fl

såsom

ett

uttryck

an förhandenvarande allmännare öfvertygelse

grundsatsernas

företeelser ')

önskningar dock

dessa

redan

''ii

utgifne af

ar <

i,

bevisas

framställdes,

Så

').

t.

af

ex.,

Schwerin Juni 1818; Brinkmanska arkivet på Troll©-

prosten

v.

om

nog af andra

lätt

Andersson

l

1

.,

Sjelfva

afgifterna åt

'il

ett

bref

ar

från

Handlingar ur

vid

dessa

tullar

redan

borttogos

ned

Ut-

1810. v.

Cl.

Livijn

till

Brinkmanska

prosten arkivet.

Schwerin i

II:

,?.">7)

(tryckl

antråfla

i

vi

156

Holm,

hrr

Men

oskadligt skick».

års

tid

till

allmänna rörelsen», och önskade någorlunda

ett för riket

»till

enär den additionella akten

Fredrikshamn

de under 8

i

densamma bragt

de fördenskull

i

af Rosenschöld, den

såsom en af de hufvndsakliga anledningarne

den rådande »förlägenheten

fördraget

Munck

Thunell och E.

Alin,

finska handeln

freds-

till

den 10 Juli 1817) tillförsäkra-

(af

Finlands innebyggare den fullkomligaste

frihet att hit införa sitt lands alster, vare sig

i

rått eller be-

arbetadt skick (med undantag allenast för bränviu och salpeter),

förklarade stats- och ekonomi-utskotten, att för det öfver-

kiagade missförhållandets afhjelpaude

De

direkta åtgärder.

togo en skrifvelse

medlen måtte nar norr

än de

afsändarne af

Sundsvall infördes

enahanda förmån riket,

K. M:t af innehåll,

till

tilldelas

om

kunde vidtagas några

ej

tillstyrkte emellertid och ständerna an-

till

åt

tillförsäkras

alla

Genom

af inhemskt ursprung.

någon framgång

med den

täfla

finska.

till

hami

dit införda

dessa åtgär-

böra kunna

med

Särskildt begärdes ock,

de finska varorna alltid

för

verkliga varuvärdet och åsättas

från

andra landskap

från

der förmenades den inhemska produktionen

tullen

som

hufvudstaden, liksom ock

Stockholm närmast angränsande,

till

lifsförnödenheter

att

premier af tull-

att

ved,

all

det

måtte beräknas

efter

ofvannämnda fördrag

i

medgifna högsta belopp, på det att genom de finska varornas derigenom skedda möjligast högsta fördyrande, en desto större vinst

måtte beredas den svenske producenten

<>rk

uttryck:

följande

åtskilliga

konst,

».

liberala

kunde

.

.

.

').

deremot genomdrefs,

grundsatser

i

afseende

likväl

på

på

tullver-

derhän, atl produktplakatel fick et< Regeringen ansåg sig ej heller kunna eller böra vidsträcktare man bifalla de framställda önskens ständernas formliga beslul om inrikesuingarne. \\\ bevakningens upphörande verkställdes hela dess omfattning, man bibehölls densamma ännu vid städerna Stockholm, Sö dertelje, Norrköping, Jönköping, Göteborg och Örebro saml Västergötland. Se: Berättelse till 1823 års byn Hofva riksmöte Öfversigl al' de förnämsta åtgärder inom förvaltI'. ningens alla grenar 1809 1838.

ket

Ii \

i

1

ka

leda

grundskott».

objelpligl

i

i

i

i

!

')

Bih.

i.

i:-

prot.

IV:

1430

IV.

St:a

skrif.

N:o 222.

157

nu

vi

gå

löften

med

enlighet

I

de

att

delen af detta arbete

förra

i

l

gifna

)

korthet redogöra för de meddelanden,

i

frän regeringens sida vid denna riksdag gjordes ständerna

som

an

pommerska

ilen

om

liqviden oeh

den utländska stats>kul-

Redogörelsen rörande den förra innefattas

den.

skrifvel-e af den

Mars

1<)

från

M:t

I\.

samt särskilda kommitterades 2 ), ur hvilken vi meddela följande:

medlem»

nom fördraget med Preussen för Pommern 3,500,000 Rdr

h&raf skulle utgå It— a

»»om

af all-

förvaltning

sfonden tnäniia

hölls

en utförlig

i

statsut>kottet

till

varor och det

September samma ar 1<>

eftergaf

månen

proc.

summa

i

»

priserna för

att

Paris den

i

'.'

hvilket Sv<

följande terminer:

200,000 Rdr 800,000 » 950,000 » SSU (K ni

1816 1817 L818 1819

»

erde!

genom köpesumman mot förreda penningar. Denna sålunda åter-

Ar 1815 »

1815

enär en

ursprungliga

skulle gäldas på

»

men ig,

nytt fördrag,

af den

resten

utfå

att

ade

ett

B:ko,

.

ber&knade, slöts

bögi

voro \äl

fall

flera

i

i

7 Juni

af den

>»

t'00,000

»

med år L817 Qtgjordea dessa betalningar men efter sagde tid började Preussen framställa flera motfordringar tian svenska Pommern, en del »unsändningar», <»<-h hämtade från lång! der de meei oskS förflutna tider, till och med ända sedan Westfaliska freden Särskild! framhålles härvid en den pommerska kammarens och

Till

-ka

|

ordentligt,

I.

skuld,

omkring

pl

aHtsammi '. : ,

l\ Bifa il

150,000 af

anteradl

.in

•

härom

-

profc

tvistades

och fi

B:ko

ständer.

års

utom

räntor,

De

influtne

Hi.v

163, '

Eamb.

Rdr

1810

69

r.

länge och

bitterheten

blef

atidigl

nämnda obehagliga m

ff.

mellan

ifrigl

n

betalningen al Norges andel annan anledning till Carl -l" vid denna tid torde ock bi

i

ch

Preus-

förhandlingarne

le kapitel ommed stormakterna rörande Danmarks statsskuld

med den

I

8

iom

desto i

1 I

i

a (brytande! af de länge

158 medlen hade,

till

användts

lands

M:t af de talat

undvikande af tidspillan och kostnad, utomgäldande af statsskulden, hvaremot Kgl.

till

méens dotationer

blifvit betaide

inbe-

Sålunda hade ar-

krigsfonden motsvarande belopp.

till

hemma

ändamål afsedda medel här

för detta

med 860.000

Kdr, och jem-

väl

andra utgifter bestridda, hvilka det tillkom krigsfonden

att

gälda.

Återstående medel hade reserverats, för att vid

förfallotiden

begagnas

till

inlösen af de invisningar

betal-

till

ning af krigsskuld, som af krigskommittéen utgifvits på en

summa

900.000 Rdr; men

af

enär diskonterna vid denna tid

erfordrat understöd, hade af dessa medel försträckningar blifvit

dem lemnade till följande belopp: Åt Göta kanals diskont 522,000 Rdr, åt Malmö diskont 74,100, och ät Göteborgs 179.000 Rdr. Likaså hade af dessa medel utbetalts förra kongl. familjens arf efter enkedrottning Sofia Magdalena med 100,000 Rdr Hamb. B:ko och 100,000 Rdr svenskt B:ko. Dtoro dessa medel hade följaude summor blifvit regeringen nemligen

tillerkända,

777,900 547,500

Af ryska regeringen »

österrikiska d:o

»

preussiska

Dessa summor, som

»

1,193,389

d:o

Inalles

men voro

francs,

ej

»

omkring 2.518,000

francs.

grundade sig på något fördrag.

en följd af tillfälliga kontributioner.

som de förenade

makterna under krigets lopp infordrat, och som derföre af K. kunnat för arméens beliof användas, komma nu genom .M:t Den österrikiska andeK. M:ts medgifvande staten tillgodo.

ännu obetald, och ansågs ej kunna indrifvas med Det preusn>ka skuldbeloppet skulle afdrag.

len deraf var Ire i

än den

'

4

allmänna

Blutliqviden

båda

rikena

emellan,

och

förda underhandlingame om ett giftermål mellan prins Oscar IV ka]». D. bvarjemte redan nu och en preussiak prinsee a Preussen börjal yppas en triss benägenhel atl förringa Carl Taubea Johana förtjenater om ledningen af L813 åra krig. i

Bkriftvexling bittra

Carl

med Hardenberg

sinneaatämning och Johan ejelf dikterade Bil.

No

36.

ej

på denna de al' den föregående del p. 1>*\ i-

företer

likliga

minal

återfinnes

noterna.

Jfr

i

159 användas

särskildt för

kom

dessa medel

om

h vilken

ytterligare den

när

alla

»Frankfurter-rnillionen».

var väl sålunda på

redogörelse

Bom

lysande,

så

ej

Till

kriget.

sista

k.

s.

föregående kapitel yttrat några ord.

ett

i

af denna

Slutresultatet

långt

under

hären

till

redan

vi

betäckande af en preussisk motfordran

till

försträckningar

ar

andra sidan gifter en jemförelse

1815 förespeglades; men å med ställningen efter de förra

en obestridlig öivervigt åt ofvan anförda förhållanden.

krigen,

Det vigtigaste

med

ständerna

för

visning var egentligen att besluta

anledning af denna redo-

om

medels anskaffande

till

som uppstod genom de ofvan omtatill de numera insolventa diskonterna. försträckningarne

betäckande af den lade

brist,

Enär riksgäldskontorets förskottet

tillgångar

beslöts

härför,

att

men med anledning

stande;

medgåfvo det behöfliga

ej

banken skulle förskjuta det

bri-

uppkomna krånglet

af det sålunda

jo sig ständerna böra uttala den önskan, att ifrågavarande

medel

hädanefter

hallas

i

uran

utlånas,

aldri

beredskap

de ändamål,

för

statens

i

kassa

de böra vara

hvartill

att

tillgå.

Redan

berättelsen

i

nande hade

i

ständerna

till

omnämnts

korthet

vid

riksdagens

som

de åtgärder,

öpp-

Tidtagits för

betalandet af rikets utländska Bkuld; en utförlig framställning Min

förhandlingarne

kongL

skrifvelse

vara sa dess

aflemnades

härvid

myckel mindre skäl

hufvudsakriga

atl

L817

1 ).

i

en

Det torde

här anföra dess detaljer, som

redan

innehåll

statsutskottet

till

December

23

den

af

blifvil

i

en

föregående del

9

sammandrag meddeladt ). Del framgår emelBrabant, Eolland, Hamburg lertid ur densamma, atl Bkulden och Genua, efter vunne! erkännande af de år L815 Btadg af detta arbete

i

i

tiqvidationsgrunderna, stod

ännu

vid

••i

"i

del

i\ •'i

\r

fullo

dödad''.

Deremol åter-

obetaldt;

mförlifvadt»

ull

tand

162

Bil

uttrycket idiga

rätl

8

i

\

1920

med

preus-

flf.

n B Meamera redan omnämnda atl

för-

Emellertid uttala- en förhopp]

).

pro!

ett

Bkrifvelse var beroende derpl

af konungarikel Sachsen under tiden blifvil

riket

Bill

till

af Leipzigerlånel

nämnde

hållande, Bom, enligl

siska

blifvil

hälften

paj

undfå

obligationerna!

tkrirYelae:

oafkortade

»Tår

belopp

160 äfven underhandlingarne rörande resten inom få månader

att

Väntan tyckes dock hafva

skulle blifva afslntade.

blifvit inne-

hafvarne af Leipziger-obligationerna alltför lång, och ännu under pågående riksdag- infann sig

Stockholm, efter åtskilliga

i

ombud för namn Mesmer,

utståndna vedervärdigheter, ett statens

fordringsegare, vid

talan.

Vi kunna

men

kats;

komst

anledning finnes

ärende ingaf

sitt

med

varit sedd

ej

här nedan

upplysa, huru han

ej

1

att

Den

skrift,

han rörande

riksgäldskontoret meddelas

i

Tilläfventyrs står hans uppträdande

).

föra deras

sin beskickning lyc-

i

det antagande, att hans an-

till

blida ögon.

fullmäktige

till

åtskilliga af dessa för

i

något sam-

band med den ytterligare kongl. skrifvelse rörande Leipziger-

som

låuet,

ständerna öfverlemnades så godt som

till

gens sista timme.

denna skrifvelse omförmäles,

I

af riksens ständers banks förbindelse af

jemte senare förordnanden, banken de

riksda-

i

på grund

att

9 September

d.

hittills

i

804

1

och för inlösen

at

Leipzigerlåuet hörande obligationer tillhandahållit riks-

till

gäldskontoret ersättning för kursskilnaden mellan

svenskt B:ko för h varje Kdr Harnb. B:ko.

skilliug

48

och

72

Kgl. M:t

hade nu, såsom öfvertagare af riksgäldskontorets hela »såväl

som fordringsanspråk»,

betalningsskyldighet

ansett tiden vara

inne att för senast verkställda inlösen fordra sagde ersättning

och af sådan anledning begärt biträde af fullmäktige

Desse svarade,

gäldskontoret. af banken

att

genom den

fordra

kontoret blifvit från

men

ii.

desse

ledning för de

''.i

sitt

ej,

i

I.iii.

t

och

fullmäktige

instruktion ega

sin

i

i

ban-

någon

denna punkt; på egei bevåg kunna

och

att

dröjsmålet.

\

...

ränta»,

skulle

försök

blifvil

L812

tillämpa

Bilajran

ej

Sveriges utrikes skuld till

begärda

någol

atl

beloppet, till

i

ersättning, sedan.

summau, ocn hemställde de der* med anledning jemväl af rikets betryckta penning-

kapital

iill

dragas,

')

förfarande

utlemna den

för

med

slälldcs då sig

förklarade

riks-

öfverenskommelsen, riksgälds-

befattning

all

dylik

reqvirera

träffade

Ed dylik anmodan

skildt. k<

eller

1815

år

i

att de ej vidare äro berättigade

I'

åra

häri

grundsatser rore

den

likvissl

gjordl

atl

att

om

söka

slutsats

kunna

äfven på Leipzigerafkortn ing å skuld-

verkliga anledningen

161

K. M:t kunde finna lämpligt och

ställning.

en lyckligare

till

tidpunkt uppskjuta att äska verkställigheten af fordringarne

denna

Detta

del.

förklarade

då han

nästa

riksdag,

hela

Leipzigerlånet

konungen

sig

hoppades

tillika

liqvideradt,

blifvit

göra

vilja

i

intill

kunna meddela,

att

senast

In—

»hvartill

lupne underrättelser lemna mycken och gynnsam anledning».

Man kunde

denna slutmening vara

frestas att tro

sjelfva

uppträdande var egnadt att göra; åtminstone har det kat- oss att

1823

i

1819.

Juli

lyc-

ej

års riksdagshandlingar anträffa något spår

som afhandlas

af den ersättningsfråga, f!

kärn-

Mesmers

afsedd att försvaga det obehagliga intryck.

punkten,

i

kungl. brefvet af den

Ständerna förklarade naturligtvis

sin

tacksam-

het för detta uppskof. liksom de förut, på hemställan af

khd It 1812

samma

då beslutade afski ifningarne pa utrikes skulden, nu hemburo konungen in tack för hans lyckade bemödanden att godtgöra rikets forborgarestånd,

skarpl motsatt sig de

så

dringBegare.

Det är redan antydt, dag

menlösa tiderna» voro

Longbergs och der

är

.-a

Anden

att

SjelfVa

röstat

den

pl

in

Något

'i

allmänna

i

mot

Materialet dela

<>i'k

dertill i

omatändligl hvilken han onl 181

jag

de

dock

ega

kanslirådet

redogör -

!!'

"i'

»krifril

vändpunkten häri

utförligare

ett

amiral att

ej

omtalande

och

barva

med

med

vid

bjudningar

kunde förekommas. detta

skulle

bestå

i

sanninga

Se

Biografiskt

»;iit

hvart

\\

Lexikon

i

.S./iw. l./

\

i

bondeståndets protokoller, dela Werlins autobiografi, som tämligen om för hithörande förhållanden, <"'h vi

»med den heligaste ed« försäkrar nr

).

till-

Cederström, och

alltid

ej

1

taga desse tvenne mot-

konferenser eller

Bednare dock

-kulle

straff

vållade

beredde flera

slut

gberg hade, tvärt emot Werlins

I

riksrätt

för

hvilket

slottet,

egentliga

den väl förtjjenar

anledning häraf tillsades Werlin Bträfvige

mer an en gång

bodq

parti,

motståndare en afgjord öfVerlägsenhet åt

Danielsson och

sägelse,

riks-

Dnder Anders Danielssons, Johan

förbi.

"insurgenter».

märklig,

denna

vid

äfven inom bondeståndet »de

hufvudbry, och mot riksdagens

af deras

aprepp a

oppositionen

MånBsona hufvudsakliga ledning arbetade

Xil-

ingalunda fåtaligt

ett

sekreteraren

de

att

var uteslutande adlig; att

ej

11

162 det indrägtiga fullmäktigskapet

deras uteslutande frän

Engeström lofvade verksamt biträde

ken.

nande genom

för detta

i

alla landshöfdingarne, hvilka skulle vidtala

derna frän livar

»Jag

län.

sitt

tillsatte» skrifver

ban-

måls vinbön-

Werlin helt

»hufvudmän för hvar division och gaf dem lof sammankomster pä min bekostnad och utlofva allt

öppenhjertigt,

hälla

att

livad

som

erfordrades

kom

(den

10

Redan

ändamålets vinnande».

till

och

Juni)

allt

Valdagen

misslyckades på följande

förmärka en ledamot hafva inlagt

yttra, att de tyckt sig

än

en

tes

och afslutades ändock.

mation

på

inom ståndet

de

ståndsbröder,

återvälja

få

Efter dess slut gjordes visserligen

hittills

genom acklasom nu med ståndets

öfligt sätt

odelade förtroende innehade fullmäktigskap, vare sig

men

riksgäldskontoret,

mäktige en

flera

sedel; omröstningen för bankofullmäktiges val fortsat-

ett försök att

eller

sätt.

vid röstsedlarnes aflemnande hördes några riksdagsmän

riksgäldskontoret

i

ofvannämnde

de

af

i

detta afslogs, och valet företogs;

skarpsynte,

banken

till

full-

hvarefter Jon Jonsson,

begärde

att röstsedlarne

Detta tyckte Joh. Magn. Wessing från West-

måtte räknas.

manland vara onödigt, såsom blott ledande till tidspillan, men vice talmannen Hyckert m. fl. framträdde och verkställde upp-

124 röstsedlar afgifvits vid den 112 vid den sednare omröstningen. närvarande ledamöter ej utgjorde mer än

räknandet, hvarvid befans att förra,

men deremot

Enär

nu

ståndets

endast

sistnämnda antal och aldrig varit ett

underslef blifvit begånget.

förefalla

från

ljudd, i

«

1

kan

det

klart,

att

man

ur hans »division», Gu-

man

att

sett

honom inlägga

än

flera

Att den allmänna förtrytelsen var stor och högnian

väl

tänka sig; valet företagna

dag

följande

Anders Danielsson Bräms!

med knapp nöd änder Bjelfva

in

valel

»den backsamhel

på

såsom den varil

förklarades ogiltigt och

omvalet stodo Lungberg

Listorna, tredje.

och talmannen

sjelf

ocli

kom

Anders Danielsson, som

frånvarande, yttrade vid sin återkomst

och tillfredsställelse, hvarmed han denna un-

derrättelse

emottagit.

fällen

honom

\.irit

än 122, var

Westmanland, var det ock som man nu med

bestämdhet påstod,

itor

en röstsedel.

\

och mot en

misstänkt,

staf Olsson

flera

Wessings uppträdande måste

af

Ståndets förtroende hade vid alla tori

värde,

men

till-

vore desto dyrbarare

i

163 närvarande

funne,

då han

tidpunkt,

honom

skilja

att

lemnadt

ståndet,

att

att försök blifvit gjorda

erfarit,

men han nu

den plats, han innehaft,

från

sin

ät

fria

vore

alltid

vilja,

sig likt».

De

hade väl

>ammankomst,

nästa

sedlar;

hvarifrän de öfrige

Wessings straxt

ställda

begäran

»föl

att

i

bidrog

het»,

mot honom

om

ej

undgå be-

en början pä det högsta

men

vidgick in-

han verkligen nedlagt tvä röst11 öfvertalige kommit, blef aldrig

att

utredt.

gen

till

den mot honom riktade anklagelsen,

beetridt

nan

förelupne oordningarne kunde emellertid

Gustaf Olsson

ifren.

efter

upptäckten af bedrägeriet fram-

permission för det återstående af riksda-

hemorten bevaka en vigtig rättegångsangelägeningalunda

till

skingrande af de misstankar, som

och hvilka under ett följande plenum af

yppats,

Anders Danielsson formligen framställdes, hvarvid ock npplyatt

man märkt Wessing vid framträdandet för röstsedelnmen ändock harva flera qvar han-

afgifvande tappa en Bedel,

Wessing sprlade

ilt-n.

mot

upprättelse;

i

di-n

lians

förolämpade oskulden och fordrade

nekande kunde någon bindande bevis-

honom ej åstadkommas, men den sökta permissionen Under de allt hetare örverförvägrades honom tills vidare. Läggningarne med anledning häraf började huggen riktas allt -Man känner", yttrade Anders Danielsson, »hans högre upp. ning moi

förhållande anda sedan tre

(Wessings)

hemliga

samtal

han-

aliiTupiiiilr

dem

lian

mil

i

män, rit

en

auktoriteter,

Ku

af

vilja

sig

de

månader

med i

tillbaka,

vissa

dem jag

inblanda

ej

hans

personer och

bör

nämna och

ståndets inre angelä-

nykomne riksdagsmännen, Jöns Hans-

från Östergötland, förklarade Big »med

rit, att

»a

af

föregifvil

genheter». Min

öfverlåggningar

och

ledsnad harva erfa-

med-brniiivn Wessings dum-ovettiga hetsighel alltid kornstrid

med

äfvensom

våra

hederlige och

han

tyck!

noderstödd,

o.

s.

\.-

Big

mest

finna,

att

förståndige riksdags-

han af sekreteraren

Ghistaf Olsson andflck offentligen

lämplig tillrättavisning af talmannen och fick derpå afresa;

Wi

faran

rande

att

tillika,

riksdag,

och

om

permission bifölls jemväl,

med

förkla-

han befriades från vidare inställelse vid denna

Bkulle hans

r&ttighel

att

en annan gång inträda

åsom riksdagsman bero på kommande ständers pröfhing,

164 Att bräck

i

dess helhet skulle göra starkt af-

bevis

öfverflöd

senare

lätt

och den återstående delen af riksdagen lemnade

inse,

att

uppträde

detta

den myudige sekreterarens maktfullkomlighet, var

i

Så

derpå.

Longberg med

Joh.

inhämta K. M:ts nådiga målet

med

nåder

täckts

enligt

hvad Longberg

blifvit

till

mer än en vecka

ett förslag, att

talmannen skulle

angående sättet och ända-

föreskrift

som K. M:t

utdelningen af de kröningsmedaljer, utdelning

till

enskildt utdelat åt

ett antal af

till

i

Dessa hade,

ståndet anordna.

i

erfarit,

sekreteraren

till

föga

uppträdde

121 stycken

aflemnade och denne hade deraf helt

hemresande ståndsbröder, hvarvid likväl den

nämnde Jöns Hansson från Östergötland blifvit förbigången. »Om, såsom Longberg hört sägas att herr kanslirådet svarat någon, som frågade honom, hvarföre Jöns Hansson ej ofvan

fick medalj,

utdelningen beror på sekreterarens eget välbehag,

och den således endast skulle sträckas

K.

Werlin rättade

sitt

inför

delningen.

Detta vitsordades af

öfrigt

för

i

han ansåg bättre den

efter

att ej taga

sekreterarens

med Joh. Longberg, som någon kröningsmedalj, än att taga

godtycke, »hvaruti äfven flera andra

Dylika uppträden vittna tydligt

gamla goda tiderna voro

att »de

för ut-

de åberopade vittnena,

ett af

så måtto instämde

ledamöter hördes instämma».

nog

till

ofvan anförda yttrande derhän, att

K. M:t ämnade göra reda och svara

han endast

som

sekreterarens gunst-

böra förklara sig heldre önska inga medaljer eniot-

M:t,

taga».

till

ansåge Longberg ståndet, genom en deputation

så

lingar,

förbi».

Icke minst be-

tecknande är sjelfva slutscenen vid ståndets sista sammanträde.

Sedan

talmannen och sedan sekreteraren hvar

först

ståndet

tro allt vara slut, tog

hoppningar

BD

till

orda, skildrande

och

).

Det rar

och

behöfver

Bamme

bär ofvan

ocli

i

de för-

bondeståndets framtid denna rar egnad att in-

erfarenhet

riktad

nytta

')

för

»Bondeståndets hette det

gifva.

till

Anders Danielsson

drag det nu slutade riksmötets verksamhet

raska

för sig till

framsagt sin afskedshelsning, och nian sålunda kunde

Lnders

t

ej

deri

bland annat, »har \äudt

idelivarfvets all

Danielsson

citerade autobiografi

allmanna upplysning

utom murarne af

om

yttrar

bvilken

»en

siti

Werlin

sam-

i

*iu

Blug och skarpain

165

hämta

lingsrum dess

beslut

växt

ur

det

mången Vi hafva sådane

omyndighetstillstånd,

och

enfaldig visat,

och

kortsynt

lära,

åsigter

föråldrade

Med

dess rådslag.

leda

man

hvaruti tror.

man framgent

möjligheten

draga oss bakom ljuset

fäderneslandets sanna väl». notarier

och

kanslister

ett ord: vi

hafve

kanhända

ännu

att vi befinna oss.

som jag hoppas, än vidare visa. att mer finna sin tillämpning: och ej

sannolikt är. att att

som böra bestämma

pä de grunder,

uppgift

eller

en

skall låta fara hvarje tanke i

fråga

Slutligen ställde han

tacksägelse

för

om till

deras

på

vårt och ståndets

visade nit

och skicklighet, och då sekreteraren dervid erinrade, att detta var ett ämne, hvaröfver han ensam vore kompetent och be-

dömma.

rättigad att

förklarade sig Anders. Danielsson och

många

af ståndets öfrige ledamöter vilja ega sin rättighet oförkränkt att

äfven

i

kunde finna ett

detta

hänseende

lemna

det

vitsord, hvartill de

sig befogade, och yrkade, att sådant

ståndete förklarande

till

måtte såsom

protokollet antecknas, hvilket ock

skedde.

Den 21 Juli afalöts riksdagen mod vanliga ceremonier. Af de många helsnings- och afskedstalen är intet af särdeles framstående

art.

nig man, sora mot kontant var mitt pålitliga stöd vid 1815 ars

riksdags.

FJERDE KAPITLET. Storthingen 1818, 1821 och 1822.

— Den frågan. — TvångstillFasthållande af förra storthingets — Grundlagsfrågor. — — Följder Anmärkningar mot statsrådets ledamöter. — Norskhetsifrarne. — Norsk förordriddarorden. — Norsk nationalfärg. — Kungatiteln på mynt och ningar. — Krigsrådet Flors verksamhet. — Schultz' anmärkningar mot besluten om fästningsverks rasering. — Obetydligare frågor. — Statsför— Långsamheten storthingets förhandlingar. — Dess anlednin— Storthinget upplöses. — Mörner afgår från riksståthållareplatsen. — Karakteristik af honom och hans efterträdare Sandels. — Missnöje under de följande åren. — Storthinget år 1821. — Frågan om adelskapets upphäfvande. — Historik. — Konungens önskan om uppskof. — Skäl som — Intriger vid storthinget. — Tank, Young och Flor. — Beslutet stadfästes af konungen. — Den norsk-danska liqvidationen. — bördan på Sverige. — Faran för utländsk hvälfva en Försök afvända densammota inblandning. — Carl Johans åtgärder ma. — Rustningar. — Cirkulärnoten af den 1 Juni. — Rysslands — Reskriptet af den 12 April och dess inverkan på storthingets Slutliga öfverläggningen. — Falsens anförande. — Konungen afreser — Märkligt samen Norge. — Lägret vid Ettersta. — Farhågor — Konungens intåg på Blomsholm. — Eftergifter å storthingets detta storthing. Christiania. — Grundlagsfrågor, afgjorda och väckta — Det »benificerede Gods». — Odels- och Aasnedesretten. — Lagen om utskiftning af jordegendom. — Roscukilde, Flor och Plocn. — Riksrättsmot Wedel-Jarlsberg och Fästing. — Bodö-saken. — Storthingets — Anledningar sammankalslntande. — Konungens och Sibberns landet af utomordentliga storthinget år 1822. — Falstus fullmakt. — Förom skatterestanticrna. — Ordnandet af liqvidationen med Danmark. Låncanbud med desamma. banken. — Hemliga Planerna — AnSons anbud antages. Sambro —

Inledning.

1818

års storthing.

financiella

—

skott för bildandet af banken. men uppskof med realisationen.

beslut,

deraf.

i

slaget.

i

gar.

tala

derför.

del

att

af

för att

eller

svar.

beslut.

till

för

kris.

sida.

tal

vid

i

af-

åtal

tal.

till

slag

sy

inni

slug

iill

I

del

ämnena \;i!

slottsbyggnad

ISTorge

i

rid

el

Etealisationsfrågan

likBom

Christiania.

i

en för

giltig

anledning

L818

Äfslntning.

Sverige var frågan

tidpunktens brännande fråga

dighel

fl

it

utifrån.

och

att Bätta

\i

om penningväsen-

nafva

i

denna omstän-

densamma främst

bland

års Btorthinga överläggningar; och ehuru-

framställning af

L816

ars storthingsförhandlingar till-

167

uppmärksamhet

börlig

besluten

sammanhangets

för

redan

egnad åt de då fattade

blifvit

denna riktning, torde det

i

finnas

ej

olämpligt att

en kort rekapitulation deraf förut-

skull

skicka-.

En

med grundfond

bank

ny

af minst 2 millioner och

Rdr Spec skulle stiftas: helst ville man se den åstadkommen genom frivillig teckning, hvilken inom trenne men månader efter kungörandet skalle anses afslutad. högst 3 millioner

—

därest -

k

;

i t

detta lyckades, skulle rninirnisumrnan såsom tvångs-

ej

uttaxeras

t

pä de särskilda områdena efter Den gamla riksbankens styrelse skulle

silfver

i

stadgade grunder.

men

vidare bibehållas,

vissa tills-

dess sedelutgifning genast upphöra och

de fimiu öxrtgifna sedlarne samt verktyget för sedeltillverknin-

gen

offentligen

pande ahrl

förstöras.

med

medel

Norges bank

).

nom

en

lo

-katt

pfl

på

-"in

-iii

utgå

en

d.

1

1817

Juli

si

beslöts,

med

rörelsekapital, atl

»intressentskap»,

uingsdasi

och

-att

i


d.

stiftsstäderna

sjelfve

in

räknadt) fördela!]

1

samma

till

Juli

1

SI 6

d.

Dess-

öfverklagade bristen på

Bkulle få upprättas så kallade

enskilda

men

vore

ope-

—

Bbd. skulle

2 millioner

anledning af den

alags

års

för

försträckas af

inkomna Bedlarne uppbrännas.

diskonteringsrätt,

intressenterne

af

-katt

Bårskild

och de p§

utom

lan

förmögenhet och inkomst; hvarjemte,

1817

Juli

inom 1817

Rdr Spec.

ordning skulle undfå ersättning ge-

(från

rations underlättande, under skattearet 1

1

skulle såsom

härtill i

år

beloppet af utelö-

-kulle inlösas

Norges banks nya sedlar efter

Nödiga

Bbd.

om

uppgift

Dessa

riksbankssedlar.

regeringen skulle den gamla

Till

inkomma med

bankstyrelsen

banker

med

Bedelutgif-

hvilkaa sedlar likvissi

förbundne

att

Båsom

en-

mynt

mottaga.

'i

Den ntelöpande eedelmaasan beräknades vid början af 1818 till st r»ri n lt omkring 23 millioner Etbd. Lånet ur Norges bank skulle således blifva omkring 2,300, S oeb ila denni bank enligi -in stiftelseurkund ej egde att atgifva sedlar till högre belopp an dubbelt mot den metalliska ka—au, aterstode således Rir densamma endast års

Ii

i

i-

1,700,000 tioner

Rdi

Bpoc.

till

utlåning

och

andra

.-

*

1

baakopera-

168 Sådan

var,

största korthet framställd, den plan,

i

genom

hvavs utförande det förra storthinget hoppats möta och öfver-

vinna

de

stora

som

svårigheter,

financiella

helt

naturligen

skulle tränga in på norska folket vid dess första steg in fria

folkens

Att

krets.

enskildheterna

voro välbetänkta eller ens utförbara, anade

liksom

ock,

tillräckligt

att

de

alla

verksamma

man

tidigt

nog

T ),

skulle visa sig

ej

att stäfja det onda.

man

allmänhet torde

I

tillsammanstagna

de

i

allesammans deri

ej

knappast hafva tänkt sig möjlig-

heten af den frivilliga bankens upprättande

2 ).

Men

allden-

stund ett utländskt lån vid denna tid endast på olidliga vilkor

kunnat negocieras

3 ),

fans

endast att välja mellan frivillighe-

Det

förra innebar ett förnyadt vädjande

ten och nödtvånget."

den strängt anlitade »patriotismen»; men, såsom en af

till

män

dehvarfvets

delade att

sig

offra,

många

så

i

visste

ej

på hvilkendera af

som hade något

dem medborgarkransen

).

Denna

del af planen misslyckades, och

1816 måste man

utfärda kungörelse

om

den 23 December

tvångssammanskott,

åter voro, under deu förutsättning, att största beloppet

förmögenhet

disponibel

af

grenar, att den man,

4

hängde»

Dessa

ädla

i

metaller förefans hos stä-

dernas

köpmän, pålagde denna klass af medborgare

relsevis

ganska stark proportion;

')

Konungen thing,

ock

yttrade

helsningstalet

i

3 )

1818

ej

års

ta-

stor-

penningväsendet.

Paveh Dagbogsoptegnclser 1815—16; p. 590 Då Norge första gången afslöt ett statslån, måste vid

att

medgifva

återbetalning på 20 ordentlig!

j;it

)

jemfö-

med hänsyn till sina utgifters honom att stadfästa 1816 års lag

Jfr

sig

4

till

i

dervid

staten befann sig

bestridande, kunnat förmå

om

men man hade

oförbehållsamt, att endast och allenast den förlägen-

hvari

het,

-)

ti-

träffande yttrat: »patriotismens fordringar för-

ingå,

l

IV.

det

finna

kapitalafdrag, 5 proc. ränta och

/a

Men sedan dessa afbetalningar börår. höjdes Norges kredit betydligt.

Nutid og Portid. EU Hsefteskrift. Axendal L833. Bank- og Pengeveesenet og sammea [ndfiydelse paa de vigtigste Nseringsveie Norge p. '.)?. Vi hänvisa allmänhet rörande denna tid-, penningförhållanden till denna

Jak. I.

.1"//.

Om

i

i

förträffliga

uppsats;

p.

8.'5

112.

169 git

beräkning,

i

redan

Norge,

tvungna

osäkerheten

vägen

Fallisementer-

uppkomna

allmänna rörelsen lade intet obetydligt hinder

i

genomförandet af den uppgjorda finansplanen.

för

den

öppna Sp.

Den

mångenstädes den droppe,

betänklig grad och den sålunda

i

medverkade

jan, dold eller öppen, till

blef derföre

det rågade måttet att rinna öfver.

nas antal ökades

södra

i

det yttersta anlitat sin kredit

till

silfverskatten

kom

som

de flesta handelshusen, särdeles

att

förut

man

då

tid,

tänkt

hade

verksamhet,

sin

inkommit

rum temligen ojemnt;

och

resultat,

nya banken

att den

in-

skull

mer än omkring L,200,000

ej 1

grundfonden

till

samma

till

sig,

i

Ovil-

Inbetalningarne hade egt

).

från en del trakter hade nästan ingen-

ting influtit; att använda tvångsmedel för indrifningen hade

ej

ansetts lämpligt; utan blef särskildt denna punkt en af de för-

nämsta

de vigtiga öfverläggningar, som vid

i

1818

års stor-

thing återupptogos öfver detta ämne.

Regeringens

lemnades

dess första

\i'l

nnivudsaklig grund

för

som till odelsthinget öfVer), sammanträde den 9 Febr. lades till

de nya stadganden, som sålunda blifvit Ktt och annat förut tilltänkt och rtad-

af behotvet päkallada

gadt

men som

nu öfvergifVas,

måste

2

proposition

bättre var, forthärdade

storthingot hvad BJelfVa bankinrättningfn beträffade,

nidsakliga vid del redan fattade beslutet, och

')

Deraf

i

110,000 gen,

ädla metaller omkring 1,190,000 Spec. och omkring Spec. riksbankssedlar. Regeringen kade nemlii

ikolle

irenomförandet

underlätta

att

ror

förordnat ren

det huf-

i

Norges pennin-

01.

Febr.

.'5

med

verkställas

ta

25 Rbd. för 1 pund for

ska

Spec.

sedlar efter

silfver*)

Bp.

l

\f

af

1816

års beslut,

tvångeinbetalningarne

att

1817),

ett

med knppar

eller

koppar

inkom

af-

förhållande af efter

7 nor-

höget obetydliga,

sedlar, som öfvermen deremol omkring 2,750,000 Kl>d. lemnades till riksbanken att förstöras, Denna åtgärd klandrades sedan nr flera synpunkter; hufvudsakligen for den deraf vållade bastiga minskningen rörelsekapitalet, samt emedan grundfonden förminskades. i

i

i

i

-)

Storthingsförhandlingar.

')

Siii''..

tr

i

mil'

uppe

i

i

>ii

det i.< r

17

Ulid.

Qjelfri

rirde

[:

ti

rid

och

IT.

tiden

80 Rbd

förhållandel

och demnder.

266

l

rerkel

men \nl

för till

början

deaaa förordning* al lill tf denne k Sp

en del

t~«

I

Jj •

-

du

1

170 geväsende vann genom denna kloka åtgärd en önskvärd fasthet långt förr än eljest varit att påräkna.

Infordrandet af de ännu innestående tvångstillskotten var

sålunda det första och förnämsta ämnet för öfverläggningarne.

För

med

att,

fasthållande af föregående beslut, förena ett bil-

den tryckta penningställningen, stadgades nu,

ligt afseende vid

att

som inom

de,

två månader efter denna lags stadfästelse

inbetalt minst hälften af den

på begäran

skulle

erhålla

dem ålagda

andel

i

bankfonden,

med

8 månaders anstånd

återsto-

mot lämplig säkerhet och ränteberäkning å V 2 proc. i månaden efter den 1 Jauuari 1818. Dock skulle ingen ränta gäldas för de summor, som måste ytterligare fördens

erläggande,

på de olika skatteområdena, på grund deraf, att (såsom

delas

man med visshet kände vara förhållandet med en och annan) en och samma person blifvit på flera ställen taxerad ). Men om sålunda detta stadgande var välbetänkt, kan detta ingalunda sägas hafva varit förhållandet med storthingets beslut med hänsyn till den nya bankens skyldighet att med silfver inlösa sina representativer. Stiftelseurkundeu hade bestämt denna tidpunkt till början af år 1819, men att detta skulle blifva ogörligt, var lätt att inse. Den kungliga propositionen föreslog uppskof till början af Juli månad 1819 och bankstyrelsen önskade att 1820 års ingång skulle stadgas så1

som början hållit

att öfver

utlåtande, ansåg sig

åter,

som

er-

den kungliga propositionen afgifva

kunna och böra

föreslå, att

ingen bestämd

skulle stadgas för denna invexling, utan skulle tidpunkten

tid

härför i

Det utskott

en dylik inlösen.

för

uppdrag

i

bestämmas på J

Trondhjem

')

Mod ;itt

de

5

bankdirektörerne i

I',

Ti:;

afdömmande

detta

särskilda kommissioner skulle nedsättas

8torthingets

stiftsstäderna.

I

Forh.

679

Ill:

ff.j

i

IV:

IV.

Trondhjem

Vid Bätei för Norges bank. Olavsen förslag om drs.s förSkälen för och Christiania, men detta afslogs.

är,

storthing

flyttning

mot

sätt:

afseende på sistnämnda förhållande må öfr. anmärkas, på förslag af regeringen, beslöt, att för dessa

frågors

j

följande

administratörerne af filialafdelningarne

storthinget,

i\r

?

och

)

Läsas

iill i

såsom

väckte

Stortli.

bekant, prof.

Korii.

Y:

(>f>l

(»7

1

;

af dr .scdnarc anse .

171 Christiania, Bergen och Christiausand (3

antalet pä hvart-

till

10

dera stället) ornrösta öfver denna fräga; derest minst

bankens öppnande

afgifvits för

tes

frågan

till

för utvexling af silfver,

de af storthinget valde

15 »bankrepreseutan-

med minst

lika stor röstöfvervigt

terne», och, enär äfven dessa

öfverläggningen och

bifalla beslutet, utfärdas kungörelse; första

1820

och

regelbundet h varje tredje månad,

till

omröstningen härom bestämdes

dermed

skulle

fortfaras

om

dess beslut

att hållas

i

af banklagförslaget

ifrigt,

som

men

bestämd termin

fastställandet af en

Enär beslutet af IS 16 nu,

om

nödsakad

att

utlärda,

ega gällande

kraft;

L819

de

-kulle

men

vara

att

kunnat verkstäl-

ej

dessa sedlar

med

senast

ersatte

).

de gamla riksbanks-

med den

Bom regeringen (4 December 1817)

Lnterimsförordning, lig

:

inlösen

hufvudsaklig överensstämmelse

i

sorgliga

vid första behand-

för sedlarnes

fräga

i

De

utan framgång, yrkade

sedlarnes indragning ur allmänna rörelsen -ta
—

att visa sig och de för-

ej

utsades äfven genast inom lagthinget,

la.

Januari

silfverutvexling blifvit fattadt.

följderna af detta stadgande dröjde

lingen

röster

hänskju-

sett

fortfarande skulle

April månads utgång år

af Norges banks speciesedlar

*).

Det en gång stadgade värdeförhållandet dem emellan bibehölls orubbadt.

Hankstyrelsen

\i

ålades

att

grundfondens uppbringande

fur

belopp anskaffa silfver för den del af grnndfon-

faststaldt

till

osa böra B&rskildl påpeka

dem, som

uttala en farhåga för en

ytterligare, skadlig centralisation, saml önskan, att hålla bank-

')

styrelsen

-a

ställande

makten.

Storth.-Forh

fjerran

som möjligt

från

inflytande af den rerk-

686; ie Bärsläldt rota lagthingel af Sorenskriverne Otteaen och Koren samt Etelar! gementsqj artermastaren Pälsen. oi>s. Aiiiiinaiid c. M. Falsen, -om. ehuru bosatt Bei Ainiinaiid

l\

*\r,:\

i

Collet,

I

i

stad

blifvit

vald

huus ami, uteslöts det

mi

märkning. dra -)

i

al'

storthingsman för Nordre Bergendenna anledning från detta storthing, till

föregående storthinget Storth.

Porh.

I:

l.

härvid

ej

L2

29

iV.

;

gjort ff.j

någon anPavdt d l

•

Pör det

aflägsna

ialösningstcrmin

Finnmarkens räknin (till

slutit

af Juni).

les

en förlängd

172 den,

af 3

som på grund

rigt beslöts,

af regeringens ofvan omtalade förordning

1817

Februari

då sådan en gång blefve beslutad,

komme

lag

att stadgas erläggandet

kassan af tull eller annan afgift

denna inkomst af hvad staten nu va

i

sedlar.

i

För

öf-

densamma beden minskning, som kunde uppstå genom

reda ersättning för sedelinvexling,

genom

banken inkommit

till

syfte att öka silfverfonden eller åt

i

klingande

mynt

derest

afdrag från

efter

skulle,

*),

att,

silfver till stats-

i

framdeles kunde behöf-

eller

utgifva, återstoden alltid

till

banken

öf-

summa i sedlar. De ofvan omtalade, år 1816 koncessionerade enskilda penningeinrättningarnes verksamhet skulle upphöra med den 1 verlemnas mot enahanda

December 1818, och deras utgift] a sedlar vara ur allmänna indragne nio månader derefter; hvarefter endast den nya bankens mynt skulle få gå och gälla. Beslutet härom, som naturligtvis ej fattades utan häftiga gensägelser från »inrörelsen

tressentskapens» sida, motiverades dels af den gjorda erfarenheten, att den ursprungligen stadgade inskränkningen för dessa sedlars

cirkulation

farhågor för

kunnat iakttagas, dels ock af grundade

ej

dessa

inrättningars

enär,

soliditet,

enligt

deras

stiftelseurkund, det stod hvarje intressent fritt att efter två års

och

delaktighet

med

sedlar skulle sättas

mot

års

ett

uppsägning frigöra sig från den

Vid en tidpunkt, då den nya bankens

iklädda ansvarigheten.

omlopp och möjligen snart nog invexlas

i

ansågs det särskildt vara nödvändigt att ur rörel-

silfver,

sen aflägsna hvarje underhaltigt bytesmedel

')

alltför

härom omfattade ursprungligen äfven skeppsumdetta förkastades såsom för Norges egen sjöfart betungande och derjemte otillämpligt på främmande

men

nationers fartyg, euär

komme )

).

Förslaget gälder;

2

2

att tagas

till

i så fall sannolikt repressalier af dem skada för Norge.

Lagthinget föreslog, men utan påföljd, det

heliofvet

stora

rörelsekapital

af

,

med hänsyn

till

års ytterligare

för-

att

vit

längning af deras rerksamhet skulle beviljas, mot Bamtlige in

intressenterne

garanti

692

ff.

likhet

kanals

förr

än

Man kan med

\ära

diskont).

.".

ej

förklarade är

efter

undgå

samtida

sig

villige

stiftandet.

alt

i

denna

att

uppsäga IV:

Storth.

Forh. punkt linna en

Bvenska förhållanden u

Ku annan

vilkor, att ej

omständighet, som

\

iss

ex.

Göta

lifligt

erin-

173

Den summa, som Xorges bank kunde till

samma

hvartderas tillskott, och

senter hafva företrädesrätt. In skotts

förhällande

grundsats skulle, sa långt

Till lans erhållande skulle

beträffar.

strikten

utlåning

till i

möjligt var. genomföras äfven hvad de mindre di-

som

nedåt

afse

mellan de olika skatteområdena

fördelas

skulle

ai

dera

bankens intres-

förhållande

i

till sitt till-

bel"i'i'-

Ändtligen stadgas ock, att enhvar som till banken efter öppnande inleranade minst 50 specier i silfver eller goda vexlar skulle mot 3 proc. ärlig ränta undfå dubbla summan

m

och

uppsågas

företeende omständigheter

sig

vid

etter direktörerna.- godt-

kunde dock

Dylika lan

lan.

finnande

till

betalning efter 3:ne månader och mot återfående af depositnm.

Sådana voro. der,

Man kan

landets penningväsende. iitinnaii

lyckats;

om

ju

att

fond

om

ej

Malmö, som

i

—

lilxl

dess grund-

tvirvelaktigare såg det ut

desto

trasslet

längre något tvifvel

stiftad och

bank -kulle varda

men

million

1

svårligen pasta, att det här-

man

visserligen hyste

Norges

fulltalig,

rar

grunddragen af de åtgär-

största korthet,

i

hvilka Norges andra lagthma storthing sökte stadga

genom

var den

stora

sed-

—

nära

kassabrist

December 1817

i

med

upptäcktes bos konsul David

den »midlertidige Rigsbank», v. Thranes egendom belades med qvarstad och han häkte. Håna meddirektörer, agent Nielsen ijelf inmanades och köpmännen Heftye och Egeberg Btälldes jemvål till anMot stortbingets slut bigåfvo de till regeringen en an>\ar. att godo uppgjord. Deras anbud, sökan att fa saken sedan Thrane med sin enskilda förmögenhet gäldal hvad kassören

i

Thrähe.

i

i

förmitt,

lian

(Thranes

far

att

delen),

verlemnades

ansvara åtog

till

en

gälda

ek i

i

del

skatt till

återstoden,

af de

2

827

Btörre

.

I

i

16

bifall.

Rbd

millioner

än

i

i

\

\


»less

och voro afaedde att bran riksbankssedlarnes inlösen

de

tv

fjerde-

tnl.

beräknadl var; anklagade borde kännas > k för den sålunda tillkomna ökningen. härom inom itorthingel onödi blifva

huruvida

ränta

bank

-

•

itl

ock,

af

den återstående i

utgjorde

L&nel

t

af

1() ars LO proc ärligen storthingets pröfning och vann

som inkommit såsom

kom

fjerdedel

Bin

gäldande!

utgå med

Försnillningen edlar, n.

hvar

för

sig

161

1

<

1 i

ix

•

•

att

D Storth.

174 lames

Under sådana förhållanden förenade

inlösen.

sig snart

ofördelaktiga handelsförhållanden, och bristen på klingande

och goda vexlar, att åstadkomma

mynt

orimligt uppjagande af

ett

Ännu under senare hälften af år 1818 var den nära men steg år 1819 småningom till 150, höll sig temligen jemnt dervid hela 1820, men steg år 1821 ända till 195 och Juli 1822 till och med till 220. Det egendomkursen. pari,

i

hade sålunda inträdt,

liga förhållande

att sedlar, utfärdade af

som någon

en bank, b vars grundval var lika fast

vande banks

som

kunde hvilket ögonblick sjunkit

längre fram

få

i

som

de åtgärder,

till

Man

silfver,

i

vi

betraktande

föranledde en förbättring. financiella frågornas

de förhandlingar,

lämpning.

dem med

inlösa

Dervid stannade det dock;

detta kapitel tillfälle att taga

Från de stora oss

helst

under halfva värdet.

till

sedelutgif-

verlden, och hvilken, utan fara för sin tillvaro,

i

som

behandling vända vi

röra grundlagen och dess

med

känner nogsamt,

till-

hvilken ytterlig var-

samhet norrmännen handskas med sin grundlag; »heldre lida under trycket af en kännbar olägenhet, än ändra en prick i Grundloven», tyckes för 1

mande tanken

).

af Grundlovens

ett

betydligt parti vara den bestäm-

Icke mindre än

Så ock nu.

112

att

ändras,

utskottet afstyrkte alla ändringarne

utom 3

ett

eller

annat sätt föreslagne

rade bifall

till

27

paragrafer

voro mästrade af förra storthiuget och på

men 2 ).

gransknings-

storthinget väg-

2 bland dessa, och den enda återstående

(§

34)

,!

erhöll

*) -)

ej

kunglig stadfästelse

).

Se t. ex. förslaget om statsrådens valbarhet. Bland undra afstyrktes Sorenskriver Schjotta och Amtman Sibberufl torslag om nya, för embetsinännen gynnsamma, men mot bönderna fiendtliga, grunder för folkombuds utväljande. \ :

:!

j

86 ff. Den afeåg en ändring, följarena gar.

berättigande

från att

1H år

till

deltaga

Eidsvaldsförfattningen

i

hade

myndighet

i

16, af tiden för thron-

statsrådets öfverläggnindetta

hänseende stadgal

Detta Bednare till is år och det stadgande ändrades genom Lag af tidigare period borde beansågs an följdriktigt, att en regeringsföras för thronföljarens närmare deltagande stå 1

h

års

ålder,

samt

1

1

vid

;

i

'_r

<

»

20 L815

år.

t

i

handlingarne.

Förslaget

framställdes af

Ami man Sibbern.

175

Vid 1818 års storthing väcktes

heller särdeles

ej

många

grundlagsämlringsförslag; vigtigast bland dera var tvifvelsutan krigsrådet Flors om ståthållareplatsens indragning, den redan

om 1818

(under kapitlet

förut

om

positionen brytelser

Meyers

omtalade

ars riksdag)

pro-

k.

riksakten rörande tryckfrihetsför-

ett tillägg till

ena riket begångne mot det andra, samt ändtligen förslag om rösträtt för de så kallade »rättighetsmäni

Finnmarken, hvilka enligt § 50 voro från rösträtt uteslutne såsom ej egande »matrikuleret Jord» (dylik fans ej i Finnmarken) ehuru i öfrigt likställige med andre v all »er ätoen»

i

]

tigade

).

adelns rättigheter torde lämpligast uppskjuframställningen af nästa storthings förhandlingar, da den

om

Frågan tas

till

företogs

slutlig och afgörande behandling.

till

Det

Diriks och

Jarlsberg,

gande

kassor;

offentliga

i

för

en

sunt

att

han

harVa

g

76

föreskrifter) af

nurfekår last,

ati

lättning

'i

\),-

.'i,

del

för

af

ledde

(moi

il till

g

tur

al'

\.n.

Mm

ben

Jord,

1821

annan väg än

Bjömilitärkår och en

en

Diriks ändtligen 1"">>

blifvii

2;

Lades

g

228 ff.); den 50 af följande

I

"in

de,

aiata

deremol

lydelae: i

5

der eie

.

1

1

l

Samt-

vid

föran-

»De, aora

Ur

i

og fyldl derea eller brnge matri-

bave Stemmerettigheda 9torthingabealnl K bekräftelse dera 2 Juni. ur .

till

förvägrade er-

förkaatadea

ändringaföralagen

Finnmarken bave vnttA Etettighedaraeend euleret

(i

vn uppfostringsanstall

vaganläggning afstådd jord.

tvenne

tillägg

ett

g 25).

(jfr

'ill

itorthing

.

ifglomcnte

.-tt

jordegare

den

förstnämnda

i-;i

atfftrdandel

apprättandel

och

Fredriksvärn

i

Fasting

städerna.

i

tillstyrkande af försäljningen af

genom

Seagull, aaml

sjöofficerare,

för

siti

förbnd

temporårl

ett

storthingets beslul inköpte briggarne Kiel, Lan-

de enligt förra

och

af

ådömmas

skeppare

hafva varit olaglig;

ej

bränvinsbränning

för all

genom

felal

förste anmärktes, att

en

låtit

utfärdande!

tillstyrkt

(20 Januari 1817)

geland

han

att

lossning, som förmenades

böter

ansågs

Mot den

Fästing.

mot Wedel-

anmärkningar

antal

ett

och diskontinrättningames sedlars motta-

låne-

tillstyrk!

granskningen af statsråds-

verkställde

framställde

protokollen,

han

som

utskott,

d

31

176 liga anmärkningspunkterna förkastades,

be-

).

komma nu

Vi

dem med

flera af

l

tydlig röstöfvervigt

en klass af frågor, som väckt mycken

till

och ond blod mellan brödrafolken; de nemligen, som be-

ovilja

röra likställigheten båda rikena emellan eller äro att anse så-

som uttryck

af den unga, ömtåliga norskhetsifvern.

regående del

2

känna

)

vi

Från

fö-

om en norsk Johans åsigter om det all-

redan Nansens förslag

riddarordens instiktande, och Carl

var och den omständlighet, hvarmed denna fråga debatterades

med

syftade djupare än

terande förmenade »att

som

litet

rande barndomstillstånd») djupare motiver kunde af

någondera

å

4 ),

ej

man

ej

kan

många

skäl

skadade

ej

ska sådana

nyande

Nu

°).

Afsigten var

anhängares vinnande, som

till

af

seende nödiga medlen

1815,

nu

med

lik visst

6 ).

Konungens

resolution

förbigående vidrört (se ofvan kap.

i

Ifrigast

vore

det

dem

i

detta hän-

alla

vi re-

I).

men Norges

repre-

mycket deraf snarast egna

347—544.

VI: 86. 93.

421

')

8e härom

-)

275. Jfr Storthings Efterretninger 1814—1821, p. 234 ff. Bammendrag, p. 42G PaveU Biograph. og Dagböger

3 ) 4 ) '•)

1.

i

PaveU:

JIV

ock

Si

'i

11:

IV.

IX:

i-

")

V:

i

värdighet och unga

den genomgående röda tråden, och

skulle helt visst

så,

ej

i

förslag äro mångfaldiga och gå

mest skilda riktningar;

oberoende är

för-

tillägg, att

hafva

')

nor-

om

dessa frågor var krigsrådet Flor,

alla

i

Drammen; hans

sentant för

med

väcktes af pastor Schultz förslag

adressen

af

dessa

likställigheten och låta

storthinget ville vara betänkt på beviljandet af de

de

men

yppas högt, ehuru de

utdelandet af svenska ordenstecken, borde ske

i

dan

vårt nuva-

i

misskänna;

sidan förblefvo en hemlighet.

regeringen förstå att det medel låg

Att förslaget

).

vid förslagets första disku-

leksaker

genom denna åtgärd häfda

tydligen, att

3

blotta tillfredsställandet af en barnslig

till

fåfänga (ehuruväl de funnos,

ej

ämnen

åsidosättande af långt vigtigare

i

l

t

för

liknande 2

l-'

Sent.

il'.

[818

439. jemforelsen

<•..

I.

tall:

Ml i

11.

p.

Tesain

med och

våra

Bvenska

Tesainiana,

L26 O', »Love og Förordningen».

p.

förhållanden

123.

i

177 Så

sig till löje.

ex. förslaget att fä

t.

skild

norsk färg, föranledt.

pade

försöken

den blå;

att

Norge

i

kunde

'di vilket

som

införa

blifva

lag stadgad en sär-

i

det sades vara. af de uppre-

brödrafolkets nationalfärg,

skadligt för Norges sjelfstän-

dighet och föröka farhågorna för amalgamation,

gan uppsköts

ges flagg, och

o.

s.

dess afgörande beslut kunde fattas

till

ämnet

det

till

v.»

Frå-

om Nor-

anledning att åter-

fa vi snart

komma. En annan ruvida

ej

som nu bragtes

fråga,

konungens

titel

i

till

var den, hu-

tals.

förordningar rörande Norge och på

Norges mynt borde lyda "Norges och Sveriges konung». Storyttrade

thinget

anhållan

sig

en adress

i

konungen manas

till

måtte ske, af

hädanefter

så

att

billig

till

en

omtanka

för

upprätthållandet af såväl den grundsats, hvarpa föreningen var

rom ock af pregeln pä

bygd,

han

Bom hvarken Grundloven nyttja

olika

att

ligt,

H. M:t

såsom konung

titel

utfärdade

städse,

si

vidt

mötes,

sa

vore

i

).

Carl Jo-

18 Jan. 1819) "att bestämmer någonting funnit Big föranlåten

ej

hvartdera af de tva

ri-

dylika

vidt

en och

lagar

gång valda

titeln

förordningar.

i

Mm

de angående

som H. M:t

möjligt, ville gå norska folkets önskningar

H. M:t

ej

obenägen

att

till

uppfylla storthingets

önskningar, hvad titeln på norska myntet beträf-

underdåniga sa

den

förändra

Norge

i

rik-akten

eller

liade

titeln,

(d.

1

H. M:t anser det ock vara mindre passande och lämp-

kena.

far,

nationalitet

resol?erade på denna hemställan

angående kongL att

riket-

kan >ko utan Väsendtlig olägenhet».

sådant

ronnoe Bå mycket

mindre, Bom ännu inga mynt

Och blifVit

Norge under konungens regeringstid preglade*).

») -)

I:

2.

101.

V

I

214.

M.

Anitiiiiiii

c.

rinnande

af återstoden;

Pälsen

år 1821 en nj adress för liknande förslag gjordes ila ork rörande Korges sigill, och en antydan gjordes om olämpligUtskottets betänaeten af benämningen Carl \l\ Jokau, kande härom k. un aldrig före iill behandling för rigtigare

föreslog

ett

kull.

89 ff ningsnummer, \

SJ

aungarikel

(

Norge,

'ni

första del

|».

anmärkningen mol regcntens ord-'ii' ock Palmblad k.> 275 |>

178

samme

Straxt derefter var

egentlige förslagsväckaren reslå en hemställan

msignier måtte

till

Norge

i

Norges regering

försök

—

begäran

som ock var

Norges krönings-

de, enligt livad ryk-

Sverige, tydde han såsom ett

i

påtrycka Norge »vasallens stämpel».

att

under

Norge förvaras

i

hade hans yrkanden,

alltjemt på

att

man

Detta hans

samme mans

förhoppning

uttryckt

särskildt

färdiga, skulle

—

men

yrkande blef dock afslaget,

gång

att

Att

förfärdigas.

förmälde, blifvit beställda

tet

outtröttlige Flor,

nyssomtalade fråga, färdig att fö-

i

1

Lika

).

att

en

de,

framgång

liten

borde förskaffa Norges författ-

ning särskildt erkännande af Europas makter, och att minikonsuler,

strar,

borde tillhållas att uppföra sig så som

d.

o.

Det förra gendrefs med en Norges sjelfständighet kräfver. hänvisning till den sunda politiska grundsatsen, att aldrig låta 1

någon främmande makt blanda gelägenheter

;

sig

i

annat lands inre an-

ett

det sednare förkastades såsom fullkomligt obefo-

gadt, enär veterligen ingen härutinnan förbrutit sig

2 ).

Tvenne

andra samtidigt ingifna klagomål, det ena deröfver, att några norska matroser fått

Sverige

i

i

laga form aflägga trohetsed,

1814 begärda

andra af anledning att den redan år

det

utlofvade öfverflyttningen liga

handlingar,

etc.

till

Norge af norska af

(h vilka

anledde hvar för sig en hemställan dock,

att

man

ej

på grund af § 21

Sverige

Kieler-fredstraktaten mottagits), ännu

blifvit verkställd, för-

ej

till

och

kartor, offent-

Flor fann

regeringen.

nog uppskattade hans »fem Ankeposter»

:t

),

och ingaf mot utskottets betänkande ett utförligt anförande,

mycket muntert

att läsa.

sammanhang härmed återupptogs

I

det

gamla

talet

om

Silverstolpes »diktamen», äfvensom yrkanden framställdes ined

anledning af svensken Rösleins l

)

-)

I:

2.

4 )

förmenta förolämpande yttran-

142.

förmodade att tyska generalkonsulatefc, som en gång kalla Norges karantänsväsen tor svenskt, varit den myndighet, som väckl Flors nationella hann. II: 2. 26 -' I"' IV(il. 11: \ I: 159 IV. [; 2. \t>\

Man

råkat

')

j

4 )

Del Ii.iim

var

Bamme

enskilda

K., byrå"

som och

i

Sverige var anställd förvaltare

Elfdala

vid

\i
Carl Jo-

porfyrverk.

Norge lärer upplysning gifvas, i ()m han. uppträdande I. un,', n Moreenbladel för ar 1842: N:o i

I

tid

179

lydnad

lagarne.

at

framgick

het

allt

beskyllningarnes befogen-

verklig klarhet öfver

Någon

amt.

uppmaningar att vägra under en hans resa i Trondhjems

konstitution och hans

om Norges

den

af de förhör,

ej

öfvevlemnades

frågan

och

anmälan "föranstaltade,

som regeringen pä

storthingets

nästa

till

1

behandling

atarthitfga

).

bevis på den norska ömtåligheten och K>m ett föranledde någon anmärkningsvärd som tillika den enda fråga, och folkombuden, må anmärregeringen miflshållighet mellan anledning af det meddelande, med förslag Schultz' sista

paBtor

kas

som

gjorts

konungen

att

om

berättelsen

i

beslutat

och

tillstånd

rikets

förvaltning, 8

en del fästningsverk

raserandet' *f

).

beslut vore striSchultz hemställde nu. huruvida ej ett dylikt Norges krigsatt stadgar, som dande mot Grundlovens § 25, eller minskas; ökas ma Bamtycke mak! ej utan Btorthingets adr.—. en och grundad, storthinget faun hans anmärkning grundlagstolkning Denna uttryckande dessa åfligter, ingafe. utan tfllkannaCarl Johan Rfr ingen del sinnad att gilla,

rar

gaf

kände

någol

terna,

beslöts,

bandling

oaktad!

det

vidhöll

Storthinget

att

i

och

ansetf

tande

han vid orvannämnde hesluts sin goda fortfarande ansåge sig vara

öppet,

avar

.in

i

att

Bätt

tvister

slita

frågan finge hvila

att

men enär man

asigt.

sin

dylika

till

taträtt. ej

mellan stat>mak-

nästa Btorthings be-

).

tskottsbe1821 års stortbing ansåg frågan böra förfalla. för antänkandel framhåller dock såsom lämpligl föremål passande föga och sarkastiska Engeströma grefve märkning I

';

norska embetsmännena rapporter

...le

2j

|),.

V:

Böslein».

..in

3

M

um igiö

,|

l.

5.05

*

nedre delen

af

Aggerhuue;

den

12

1>«-

94. 92 en del af Trondhjems befästningar Vid 1821 \ III 187 17 ill utakottel för statsrådsprotokollens granskning i

,.,.,,,

i)

H„l ,l ;il

itälla

,

,.|„ r

n

,

„

lerii

l

I

mi

statsrådet

åfotxfeldl

nnder

armédepattementel

fur

åtal,

föranled!

dertöre at1 han så-

do

k.

resolutio-

1816 om försäljning rf en del »id raDee rondhjeme Hatningsverk vunnen jord häri ej odelsthinget, nnder förklaring, att
;i

i

,i

12

i

t

i

180

som

Det omdöme, naturligtvis

nästföregående rader uttalats J

),

yppades,- och

visade sig än

i

om

medborgarrätt ät qväkarne), än

lastelse

å

ett

och

annat

af

i

det

men

af

storthinget

gilladt

och Sessionsväsendet», samt besluten

ett

seminarium vid

filologiskt

ex.

om

universitetet,

lagförslag.

om

»Vser-

upprättan-

om

»exa-

artium», stiftelseurkunden för universitetet, samt angående

förändrad organisation af de lärda skolorna å andra sidan

Den

2 ).

kunde vara ense med K. M:t om tolkninV: 1. 526 542.

ej

gen af ifrågavarande grund] agsparagraf. *)

t.

vägrad kunglig stad-

Bland de senare torde särskildt böra nämnas lagen nepligts-

mä

storthin-

gets förkastande af en och annan k. proposition (såsom

deu

om

anses innebära att icke smärre menmgsskiljak-

ej

dem emellan

tigheter

i

konungamakten och representationen

förhållandet mellan

—

rörande regeringsrådet Wahlströms verksamhet, som lemnas af Pavels 1. e., pag. 425, torde kanske älven hafva passat in på detta storthing. »W. gaf i går en skildring

Sång och skrål var så starkt, uppmärksamhet deraf väcktes. En dylik bjudning hade han härom aftonen. Detta steg af regerin-

frukost för storthiugsbönder. att

förbigåendes

på hvars befallning W. otvifvelaktigt ställer till dessa bjudningar, ogillas af alla, och det visst ej utan orsak. Misstanken, att man med böndernas tillhjelp vill ernå eu eller annan dold afsigt och derföre på så sätt krusar för gen,

är möjligen oriktig, men ej helt och hållet obefogad». Yärnepligtslagen erhöll ej sanktion, dels emedan alltför kort tid innan storthingets afslutning återstod för dess granskning (endast fr. 26 Ang. till 15 Sept.), dels emedan den

dem, -)

innehöll

som ansågs ej stå i fullkomlig öfmed en lagbunden frihets anda och m'ed de som krigstjensten och landets försvar pålägga.

stadgande,

ett

verensstäinmelse förpliktelser,

paragraf, den ll:t'e, stadgade, att en soldat, vägrade mottaga en underofficersbefattning skulle sättas pä 5 dagars vatten och bröd. Beträffande de undervisningsväsendet rörande lagförslagen, förklarade sig konungen önska ännu någon ii
[frågavarande

Bona

Del samlande af ytterligare erfarenhet. att bvad Universitsetsfundatseii beträffade, denna vägran egentligen härftöl af motvilja för den fösåsom inlagna benämningen »Frederiks-universiteteta nebärande in obehaglig erinran om det förflutna. Se härom Pavek e. t95 p.

afgörandet)

troddes

under

emellertid,

rf

I

1

I.".

181

Al öfriga bevis på detta storthings verksamhet anteckna

om

lagarne

vi

börs

mäklares rättigheter och

om om

Kristiania.

i

sågverksrörelsen,

frågans behandling

ni.

—

fl.

Pä

förslag af regeringen (vid

någon man modifieradt)

i

Hurdal,

Hadeland,

glasbruken,

Btora

beslöts, att de

1793) utarrenderade

staten tillhörige och hittills (alltifrån ar

fem

en

om om

Hoieste Ket,

burskaps meddelande ät handlande,

skattematrikel

ny

en

om

skyldigheter,

om

Röras kopparverk,

Jerne

Biri,

och

Svelvigen, skulle för statskassans räkSchimmelmanns verk ning livar Kr sig försäljas. Antagliga anbud gjordes dock ej. i

utan

de

började

efter

snarast kunna

be-

denna

för

[saachsens förslag

tid

torde

om

oinskränkt religionsfrihet,

äktenskap och samtliga helgdagars indragning och

civila

läggande

återstår

Slutligen

sterna

utgifterna

540,000

att

nämna,

anslogoa

1,495,836

till

Spe.icr.

att

bvaraf

100,000

Specier (städerna

tillfällen

och

intill

Anmärkningsvärd förlängd tid

ligen

skatt

Specier; landsbygden reatt.

utomordent-

för

är

den

lan

ett

af

>oo Specier.

:>(>().(

80m

långsamhet,

för

dera- Bammanvaro.

åtföljde

Mycket bidrog

den ännn temligen stora ovanan

relsntån dertill

inkom-

ärlig

de

förhandlingar och vållade behofvet af ide-

storthingens

första

Specier,

direkt

i

dess Btorthmgel kunde saniniankomma.

räkning apptaga

för statskassans

det uppgjorda stats-

i

1,457,000

till

Derjemte bemyndigades konungen

sten).

för-

veckan mellan jul och nyår.

till

förslaget

liga

för

).

Såsom kuriosa traktas konsul

förpaktningstidens utgång drifvas

1

Bt&tskase&ns räkning

tvif-

nå allmänna

men jemväl andra anledningar medböra påpekas. främsta romnämna det utomordentligt stora antal af

ärendens handläggning; verkade m.

mei

man

i

omogna 1

\iil

1821 ni

bhin

Bti

åi

beslut,

man

.

torde

I

som upptog storthingens

förslag,

ande -n

och

dertill

med

fattade!

i

orhandlinger

di

ånyo.

I

af

fastställande Jfr

tid

i.

ett

),

65]

L818

och vid

l\

:

miiiiiiium

69

f.

för

1822 ån Btorth.

Lik-

köpePorh,

66

i

\r

1816

ati .Mi

till

också med anledning hiraf del yttrande, ukomma, »om snarare borde sandas till d&rhu-

fälldes

ett

stortbiogsatskott

behandling».

I\ivcis,

1.

o.

182 års

efter

vigtig fråga

finge

till

afgörande företagas innan alla vigtiga

må

Härtill

).

som oinskränkta

motionernas

deras betydenhet, hvarefter ingen mindre

a

vore behandlade

om

ett formligt förslag

storthing föranledde

klassificering

ock läggas den ännu så godt

1821

Först år

motionstiden.

beslöts, att

allmänhet endast sådane förslag, som inom en viss nats,

skulle

komma

voro

likväl

ej

under behandling; kungliga propositioner

denna inskränkning

1839, då motionstiden jemväl kerheten

än år

förr 2

Osä-

).

fråga blef

två olika betänkauden från skilda

för

någon gång sväfvade man

kommittéer;

samma

och onödiga omgångar;

tidspillan

understundom föremål

som

underkastade

ytterligare förkortades

de parlamentariska formernas tillämpning vållade

i

mycken

i

inlem-

tid

i

ovisshet

om.hvad

egentligen tillhörde storthinget och hvad dess särskilda

mängd

storthingsreglemente

gällande

af delningar;

ock

innehöll

en

som i hög grad måst hindra den lugna oafbrutna verksamhet, som för frågornas skyndsamma behandling var önskvärd. Sammanträden egde i regeln endast rum från kl. 9 2 med / 2 timmes rast; ett förslag att de skulle De oupphållas från 8 2 och från 5 9 vann ej bifall. stadganden,

—

p.

425

het

1

—

—

Man

f.

härvid

får

förslags

till

förbise

ej

som

iiigifvande,

den vidsträckta

rättig-

är hvarje norsk undersåte

medgifven. ')

väFörslaget härom, framstäldt af länsman Evjendt, ligger sendtlig mån till grund för ännu (åtminstone i 1859 års Det upplystes år 1818 reglemente) gällande stadganden. i

med anledning handling

af

detta

förslag, att vid tiden

omkring 150 olika motioner

redan

för dess

blifvit

be-

väckta,

omkring 90 särskilda utskott varit tillsatta, livilka måst minst 100 särskilda betänkanden, och att ännu vid Maj månads början, sedan storthinget varit sardladt sin lag-

;itt

afgifva

lid

liga as

al'

månader,

'A

vara afgjorda.

räknades

slager

allenast af 43; till

varit

(\r

ovigtiga. regeln.

MunchSmder bestämd

till

I.


flere

2:

2

l:sta

till

än högs!

11'.

klassen

.'}<>

frågor

Af återstående (de

vigt.igare)

kunde

138 ett

för-

antal

anaåg man sig kunna hänföra En dylik klassindelning liar alltfrån 1824 Den norske Stattforfatnings Munch-Roider. de öfriga

Historie »g Vassen, *)

II:

o.

p. I

!>.">

L95.

reglemente!

en månad; dock

al'

1869

med undantag

äi

motionstiden

för vissa* Mgor,

183 ättonde dag återkommande) omvalen af presi-

(h varje

hörliga

sekreterare

vice-president.

dent,

14:de dag

hvarje

ledamöter

till

samt

vioe-sekreterare,

ocli

»Valgkommittéen»

i

måste

').

ock hafva varit betydligt tidsödande.

Deremot

mycken

deputation

såsom

afslegs,

öfrigt

tör

ligger

deri.

amgsfimnena

Förslaget

gen.

den

April,

2.">

Unngei

att

om

tionen för

hetta

-

Den detta

Saieste

I

*

•

örVerlemnades trän regerin-

20 Juni

\e\lade

talen

är

men

och

pligtslovem

likvissl

med

en vis< otålighet,

med

bondeupprorel och 'le— påstådda syften.

»Låtom

heter det:

vilseleddes

«

*)

\

'.

-

•

i

osa

uppmärksamhel

-niii

i

alla

bitter-

missbruk saml

Omedelbart

framfor

»Gud skydde konungen "eh hans

tillfälliga

ri-

framgent efteT bästa förmåga ar-

derpå,

att.

permanenta utskott, som badö

het 1

mycken

rätt

medborgares lycka "eh välfärd, och särskild!

för

1

»Vserhe-

att

torde hafva varit

\;il

5

sig öfver tryckfrihetens

den vanliga Blutformeln:

vid

Han antyder

märkligaste.

»Universitsetsfundatsen

tonen uttalar han

1

tel').

storthingspresidentens,

v.

förtjente af kunglig stadfästelse, och

')

törst

konungens

ej

d.

hand.

beta

tull-

den

med

ken!'

till

instruk-

Sibberns, tvifvelsutan det

het

dä stor-

tid,

"det benificierede Gods», och

aintinan

i

storthinget först

till

5 dagar före den

15 September upplöstes storthinget; bland de

tillfälle

lätt

inkom

ex.

förelades storthinget

t

lagbestämda

det

betydligt urskuldande omstän-

äter var statsrådets och

allt

Det vore

berättat").

kunnat upplösas; förslaget

enligl Grrundloven

propositionen

taxa,

t.

endast

således

I)

utöfver

vida

Bent

riksstat

till

förslaget att >ända

af de aldra vigtigaste öfverlägg-

tlera

särdeles

först

med

Btorthinget ensamt skulden för

detsamma

lör

kungliga begrafningar,

på

och

kap.

(i

gitva

att

utsträckning

förhandlingarna

En

Till

redan ofvan

vi

orättvist

tid-mattet.

dighet

spilld

nye konungens möte vid riksgränsen

den

till

såsom vid den samtidiga sven-

ej.

tid

och kröningar.

hyllningar en

man

finner

riksdagen

ska

därest

i

de

uppdrag

\ilja

atl

fästa de

bevara

utse

leda*

utskott.

Lfi

härom M-kiniiL'

utl&taade \

anledning häraf,

V

af

utskottet

för

öm;, och adressen

508 1

Btatsrådsprotokollena till

konungen med

184 den

statsförfattning,

ännu

ej

livars

en och annan tilläfventyrs

värde

erkänner,

fullo

till

må

så

de noga vakta

sig, att ej

den redlige mannen, omsider uttröttad, alldeles försvinner ur våra folkförsamlingar»

J ).

Storthingets afslutning var Mörners sista offentliga hand-

såsom

ling

Att han

riksståthållare.

lyckats förväriva

tillfullo

den kärlek och aktning, Carl Johan förutsagt honom nas

gelse- och

honom

storthinget

afskedsadress,

samtida, enskilda anteckningar,

sinnet,

af

förtroende

försigtighet

t.

Utan

1818)

till

Claus Pavels' af

ega några egentligen lyrikt utrustad att tillvinna

både konung och

prof ning, kraft

i

Sept.

ex. biskop

att

som voro egnade

solida egenskaper,

oinskränkt

14

(d.

han af naturen

var

själsgåfvor

mera

bevitt-

det framgår äfven klart och tydligt af

utfärdade, och

oss ofta citerade dagböcker.

sande

"'),

den hjertliga och varma tacksä-

af

uttryckligt

särdeles

med de honom

Jemnhet i omdöme,

folk.

besluten, godt

i

att

fatta

äfven invecklade frågor och såsom utmärkt

embetsman

dem

handlägga,

lätthet

kärlek

rättvisa,

till

oförvitlig

oegennytta, och beredvillighet att höra båda parterna,' äro de

vackra drag, som enstämmigt stått

honom nära

3 ).

synnerligen egnadt att slå an

)

VI: 419. IX: 295.

)

Jfr

*)

2 3

tilldelas

honom

som

af personer

Hela hans personliga uppträdande var ock i

Norge

4 ).

Biogr. Lexikon IX: 239, och Jak.

De

la

Gardies min-

c.

p.

nestal. 4 )

Se

t.

ex.

följande'

skildringar ur Pavels

1.

456, 457.

»Den 5 Sept. 1816. Grefve Mörner hade stor middag för lian 70 personer, af euihelsnianiia- oeli borgareklasserna. salen, enligt Sverdrups utgick omkring bland gästerna tryck snarlik en gammal sjöofficer som LefYat mest ombord i

j

pä sitt. ske]))) vara invigd

oeli

bland sina kamrater ulan

Hans

alt

känna

eller

gäng och hela Uppträdande erinra alldeles ej om den förnäme mannen, »Den L9 Sept. minst om den svenske exellensen» .... llersicb, rit

hos

vinnas hustru

rärdhet

i

liofvefs

lina

seder.

tal.

professor rid Christiania högskola, hade vafceol. MLörner och kunde ej nog prisa lian- och hans gref-

enkla umgängCBton. Mot, dem gå Sanl ar. alt, med ingalunda flpp i

öfrigt,

BsBOD och all

sin

hans

aktnings-

egde deaaa makar en stelhet, bvaraf

ej

lin-

186

hans

Till

om

ryktet

AJVen detta val kan sägas hatva

Den

lyckadt.

grad

medförde

by»

naturer,

åtskilliga

norrmännens

mod hade

personligt

stort

vanor

Mörners väl stora rättframhet penna, som i

denna

och

böjelser,

befattning,

2

f

kunna

Vi

).

hatva

synes dei

draga menniskor

att

len,

alla

stande

grannriket

nr-

Mörner

som

i

verksamhet

neka oss nöjet att

ej

göra sig

att

Måhända lyckades vinna enhälliga

att

Kändt

Norge.

af

att

är,

såsom Sandels under

ingen

atlial-

sedan behålla dem,

att

fullständigt

vetat att

vi-

-itt

göra B$g förstådd Och uppburen Bssen hade

Mörners.

hoa

spår

rtt

sig och

a§

stort,

i

riksståthållare,

i

dock

1

hand innan teckningen

»Förmågan

till

honom

för

detta

och

vara

beklaga, att den

att

Sandels medfödd

varit

dock aldrig

sympatier

).

mellan Basens >telhet och

döende

dernr meddela följande rader:

»i

som kunde vinna Han höll. enligt

1

Det är

).

ur

fallit

hög

frukostbordet

från

vackert skildrat början af Sandels

sa

fullbordas

hunnit

han

en medelväg

utsago,

i

föregått segraren frän

att

och

ingen hemlighet

år

varit

vackra gestalten ingaf vördnad;

resliga,

Wirta bro och Boaalaa; Pardala

nämndes generalen grefve Johan

efterträdare

August Sandels.

slaga

eti

furstlig

höjd vara »primus inter pares». Utom vid stora fester inbjöd Basen BaMlan andra än nfriccrare oA myckel förnäma personer; Mörner bot d:itrl lt»ii hos

<>air<>,

sin

pS

vill

embetamäo och borgare, ja, liar redan hatt både smBasen gjorde aldrig videnter och kadetter vid >itt hord. an hofl föriiiiint folk, och ii t ej ena en lutjent sit' annat 1

omkring med

fara

vagnen och

torna

visitkort.

Mörner och

han- hustru aka sjelfva omkring ti!l hvarje familj, hög eller låg aoxn besökl dem, och äro beredde att blitva mottagne. Infalla

lat

i

Sålunda

STO

till

Mörner

taffels;

har

vi

i

(

Ihrisl iania,

höfligl

inbjuda.

nog än din. Bom

lycklige,

låter

(indi

den, -om kommer, alltid ar bättre till har d.t redan \arit L anu er, och

ait

r

.'!

r

I

lof,

måtte det

Sa

går. al!'

fortfa ')

l5eklaLr liLr ts

hade han tre

i-

hade

ankomst

8andels'

el|c-t

i

riksståthållarne

Pavela,

l

>

den

tagit

cpiknrei-kc sia

i

PaVell redan i

besittning,

oågOD nian modifierat -in 1.

>

pag

arel

före

Kanske

omdöme om

de

500.

190

ckningar

[20

biskopsstol

om

hor;

samtida.

Ml

186 af allmänna tänkesättet, ty

man kan

ger na säga, att han der

nog grän-

förskaffade sig eller tillvann sig en popularitet, nära

sande

entusiasm

till

rättframma,

och

nerande

rykte, jemte berättelserna

Hans manligt impo-

hans person.

för

hurtiga

om

väsen,

hans

mod

hans stora krigare-

och kallblodighet

i

fa-

men mest den

rans ögonblick, hade väl något bidragit härtill,

moderation och aktning för andras öfvertygelse, samt den obe-

nägenhet han ständigt visade att obehörigt sig

eller

oombedd lägga

detta folks angelägenheter eller att vilja inverka på nor-

i

ska nationens beslut och handlingar, för att tillfredsställa andras eller sin egen herrsklystnad, och hvilket stränga och kon-

iakttagande

se* |venta

af det tillbörliga från början

utmärkte hans embetsförvaltning hos brödrafolket.

som

att detta visa förfarande var

till

slutet

Lika

visst,

enda sättet att vinna förtro-

inom det land, han var satt att styra, äfförekomma en mängd trakasserier och brytningar svenskar och norrmän emellan, lika säkert är, att Sandels stora popularitet i Norge väckte inom en viss, då ganska inaktning

och

ende

vensom

att

1

fraktion

flytelserik,

Sverige

i

missbelåtenhet

man

och

afnnd

den tiden utspred

—

Norge

ehuru jag derföre

ej

och der ännu

göra troligt, nemligen att den blef hufvud-

anledningen skref till

vill

till

hans rappeli. upptäckes

Sandels,

till

tror livad

i

den mängd bref Carl Johan

I

en

ej

rad,

som ger anledning

en sådan förmodan; tvärtom upprepar den kunglige bref-

skrifvaren

tidt

och ofta sin fullkomliga belåtenhet

med

riks-

nät hållarens tillvägagående, och då slutligen den sednare ber. att

med anledning och

platsen

hans

fordrade

ej

att

en

sig

närvar.),

hedrande ordalag,

tar

af

begifva

vacklande helsa

uppmanar honom konungen

i

få

lerana

fäderneslandet, der äfvon affärer

åtminstone ännu en

Immun som regent

sätta

alltmer

till

förlägenhet,

0.

i

de mest

qvarstanna, och

tid s.

v.»

Här

slu-

Adlersparres manuskript; emellertid gifva de bifogade ut-

dragen

nr

Sandels' och Carl Johans brefvexling 1

ett

godt ma-

bedömmandel af Sandels verksamhel och ställning \\uder de mången gäng brydsamma och grannlaga PörhåflandeD 30m mötte honom p§ hans bana. och \i -kola ej vid en blif\amle skildring af han- embetsutöfning försumma att begagna terial lör

af den

säkra källan.

m De

år,

som

ligga mellan detta stortbings upplösning och

nästas sammanträdande, voro

det

mersamma. sig

upproriska

i

som

Missnöjet,

rörelser,

det hela temligen

i

bekym-

redan, enligt hvad vi sett. ytnät

om

fortfor,

ock

mera

doldt; den

ofvan vidrörda tryckta penningställningen, missväxter och dyr tid

Den nuvarande

bidrogo ingalunda att minska detsamma.

hade

regeringen

så

ej

lätt. 1

bjelpa dessa landsplågor

om

erinra

);

botj)

man

gamla goda

»den

fordom den danska,

började

med

att af-

en viss bitterhet

som

tiden", och pressen,

mänhet var föga gynnsamt Btämd mot Sverige, uraktlåt sprida dessa uttryck len

På

vidsträcktare kretsar.

till

all-

i

att

ej

flera

stäl-

genom mordbrandsanläggningar. KU 1820) och den

yttrade sig missnöjet

besök af konungen och kronprinsen (sommaren gifmildhet, bobo Carl Johan aldrig

Storartade

skingrade dock

ntötVa. 8ig

under

äter

voro hvilka

it

Bland

\ande

som

stora politiska frågor,

verksamhet och

ars storthings ett

frågor intager den

dessa

densamma

rum.

och

spetsen, da

i

framstående

andra

ati

ojemforligt större in-

nu senast behandlades.

det

framstående

ett

ställa

de

af

1821

for

dess fothandlingar förläna

at

tresse än

"iver

inflytelsen

bntVndforemå]

försummade

någon män molnen; men de skockade

i

vi

om

adelskapets opphäf-

tveka de-to mindre att

denna anordning bidrager

att

oTverläggningsämnen sprida en san-

Adelns ställning hade

naie och bättre dager.

i

Norge aldrig

de kunde aldrig der. -asom andra nordiska länderna, -öka grunda -it välde p8 betydande \arit

synnerligen lysande.

|)en

i

t

hvilka-

jordbeeittningar, tandete natur,

bildande

hindrad.'-

åldriga odelsrätten, hvilken hindrade

Och ligen

detta -nar!

gäller

Btl

;it'

'i

'

egendomens förskingrande. adeln, hvilken tem-

om den nya frän man blott sin lvcka

försvinner nr historien, utan ock

Merendels försökte

lån på 600,000 Bp., ined! ;»tt den tryckta ställningen, kunde ej nog Carl Johan bildade då af sina enskilda

Btorthinget

genom utl&ning ha

af sjelfva

om den inhemska

blotl

ej

Danmart invandrade. ')

såväl

fattigdom och glesa befolkning, -om af den ur-

beslutadl

lindra

orhållaa,

tillgångar

<

n

fond

bruken

Hrdelei

ntakylder,

undaattet,

af

de,

80,000 bobo

Bp.,

ur hvilken

voro uret&ndsattc

dock

ntl

f;ittiLr :i

betäln

jordsina

mo( Iterbetelningtskyldighet.

188 Norge,

i

drog sig tillbaka

och

gåfvo

förhållandena adeln,

ej

här,

moderlandet; de politiska

till

såsom

t.

ex.

Sverige, tillfälle åt

i

omgifva sig med ärans glans, än mindre medgåfvo

att

Norges underordnade ställning och hela statens författningar

med

utbildandet af ett särskildt stånd

Adeln var

ter.

således, då det

representativa rättighe-

nya norska samhället började

uppbyggas på bred demokratisk grund, en lindrigast sagdt öfverflödig inrättning, och dess fall var gifvet, då den hvarken egde rot

det framfarna eller stöd

i

Ett

första

som

108,

uttryck

i

det närvarande.

denna åsigt

erhöll

Den

stamhus och fideikommisser.

baronier,

Grundlovens §

i

framtiden förbjuder upprättandet af grefskap,

för

fråga uppkasta-

des ock, huruvida den redan befintliga adelns företrädesrättig1

heter

kunna med

skulle

)

Någon

terkommande. beslöts,

att

gafs för tillfället ej;

men

lagtima storthing skulle taga ämnet

första

På grund

vervägande.

ärftlig rätt öfverflyttas till dess ef-

lösning

af

och

detta beslut

melse

med

1816

års storthing föreslagit en lag

i

i

det öf-

överensstäm-

de ofvan antydda jemlikhetsgrundsatserna hade ock

klassprivilegier

för

alla

om

upphäfvande af dessa

ännu ofödde af adel; liksom ock

att

dem, som fortfarande, så länge det medgifvas kunde, önskade

för

dylika

utöfva

borde stadgas skyldighet att inför

rättigheter,

Lagen

nästa storthing bevisa sina anspråks befogenhet.

kunglig

ej

förslaget,

Vid

stadfästelse.

men med samma

likväl villig att taga

i

1818

såsom

till

af utnämnings- och förslags-rätten

—

till

böter,

i

förklarade sig

ett eller

exempel

till

erhöll

storthing förnyades

Konungen

påföljd.

öfvervägande något

saende modåfieradt förslag,

beten, af rättigheten

års

om

annat af-

upphäfvande

andliga och civila eam-

samt skatte- och tiondefriheten;

detta allt likvisst allenast under förutsättning att storthin-

get

som

ville

billigtvia

')

betänkt på att bestämma den skadeersättning,

borde tillkomma de nuvarande inneliaiYarne af

Något

förmåner.

dessa från

vara

1

dylikt

förslag

inkom emellertid aldrig

81 s års storthing,

De

förnämsta

förvaltning lill

böter,

bland

dessa

rörö:

siirskild

civil

och judiciel

inom grefskap ooh baronier; jua patronatus; tillit

skatic-

ocli

biondefriketi

r&tl

189 Att skulle

vid

samma

storthinget

lagtiiua

terédje

var att förutse.

upptagas,

beslutet visserligen, af ofvan antydda orsaker,

nom

men

betydenhet;

nerlig

Bgen

en

annorstädes,

behandlingen

skåda

om

adelsinstitutionen, hvilken.

och vid-

—

den

den mo-

med

-kulle

ej

som

ej alltid

likgiltighet

nära rörde

så

faktiskt varit, dock

-p»'kulationen ansetts vara ett af kunglighetens festaste stöd.

i

Å

—

andra sidan

rikena

bvifvelsutan

heten,

ehuruväl

vara blind

för

och denna sida af saken var de

som

i

svenska

den

ingalunda

aristokratien

den förra synpunkten,

—

de förenade

i

mesta oppmärksam«

tilldrog sig

kunde

gällde det att för för-

gången pröfva verkningarne af Grundlovens stadgande

konungens

blöte beslutet

äfven utan konungens godkännande.

som

säkra

utlandet

bevis

ledningar,

till

föga

frågans behandling

ål

hvilka

strävt

vi

till

en

genom

början

I,

saml af aadra an-

återkomma, hade

Febr.

ocli

innan

all.it-

till

itorthinget

amma

blifvil

en

som den

innehåll

derjemte

frågan

antydde,

ett

än

allt

skäl att

allvarsam! än \änligt med-

Redan den

fruktade beslutet

ode språk afvända del

'i

livad rikt-

förebygga obehagliga slitningar ned de stora makterna.

löka

"in

i

men som derjemte motangenäma uppmärksamhet, som

-kulle utfalla,

på den

egnades

början förutsåg

Bran

allt

ning storthingets beshri tagit

skedde det ännu denna tredje gång,

beslut;

lag,

Johan,

Onrl

om

Två gånger hade Btortbinget

snspensiva veto.

bloti

enahanda

lättat

i

att

kraftiga ansträngningar för

angelägenhet,

en

af

liflig

och det var naturligt,

fall;

som samtidigt gjorde

upprätthållande

dess

en

mest kännande frågor.

af tidehvarfvets

makter

öfvervägande. var

ena sidan berördes här medelbar-

narkiska principens seger eller de

under

att tilldraga sig

A

uppmärksamhet.

sträckt

komma

måste

åtgörandet

vid

blifva af syn-

ej

de allmänna grundsatsers skull.

för

denna fråga särdeles egnad

fråga ånyo

verkningar kunde

Till sina

på

enskild

väg bragl

til!

17 tals,

kunglig Bkrifvelse af bofVudsakligen senasl

att

omnämnda

åv

al

tidpunkten ingalunda

1818; men kun

Petersburg (t. ex. den af 8:1 ryska styrelsen frångår otvetydig! med synnerlig opprnHrksamhel följl denna frågas utveckling. \t

cl

Palmstjernai depecher från •_•

i

Febr

l

Ml)

-•» 1

1

190

gynnsam

vara vande,

för

konungen

förra beslut,

man dä

om

skulle,

med

frågans be-

storthinget förnyade sitt

vägra sin stadfästelse; allenast borde

ej

vara betänkt på ersättnings gifvande enligt Grundlo-

105

vens § get

adelns fullkomliga upphäf-

uppskof tillsvidare

ett

Dock

handling föreslogs.

om

beslut

ett

ock

hvarföre

förslag

Sedau kort derefter

*).

väckt

blifvit

storthingens

om

beslut

om

9 Mars)

(d.

i

odelsthin-

de föregående tvenne

bifall till

adeln, öfverlemnades (d. 6 April)

30 Mars, i »Hans M:t har, genom att

storthinget ett nytt kungligt reskript af den

ket

annat heter:

bland

det

utvecklingen af de politiska tilldragelserna, vunnit en

om,

öfvertygelse

stare

att

sådant

beslut,

ett

tvenne föregående storthingen

blifvit fattadt,

men H. M:t kan och

rustningar

dras

ket

sannolikt

het

det

i

bör

ej

i

i

likgiltig-

Konunfolks

deras inre ange-

dölja, att dertill for-

en omfattning, som norska

fol-

nu kan komma åstad och hvilkas nödvändigvore klokast att förebygga». Härpå uttalar

ej

derföre

konungen

försvar,

till

det af de

hvad hans egen och hans

att iakttaga

ära kräfver vid händelse af en inblandning lägenheter,

med

främmande makter.

tysthet förbigånget af

i

gen skall väl veta

följa

allt fa-

angående adeln

Norge, nu på intet vis skulle blifva betraktadt het eller

som

till

hvil-

sin önskan, att innevarande storthing ville afstå

besluts fattande

frågan och lofvar

i

kommande lagtima

i

an

ti

stället, att derest näst-

storthing skulle fatta

samma

beslut, gifva

sin stadfästelse deråt").

Det

ät hvars behandling hithörande förslag och

utskott,

öfverlemnade, föreslog verkligen också under

skrifvelser varit

påtryckningen af de känslor, som den förra delen af det ki »ngt.

röskriptet var egnadt att framkalla, att

sista

konungens be-

gäran matte bifallas; för den händelse åter, att odelsthinget skulle

vilja

-lutet

med ')

förnya*,

derpa. borde, enligt

in

såsom

författningens

Den lyder: rörlige lian

-)

gå

i

allo

anda.

välbetänkt och öfverensstätnmande

Med

oave luld il\

IV.

;it

mot -1 förkastade

Nbgen maa afgive

Biendora til offentlig Eratatning al' Statscaseen».

uraslige

De båda kungl. reskripten ::

röster

.').")

»Pordrer Statens Tarv,

ellec

ej

dess åsigt, det förra be*

sin

Brag, saa bor

•

Ihsus

i

Storthingeforh.

1-821-

I:

191

26 April

odelsthinget den

det första alternativet: de utspridda

farhågorna för ett krig hade. ehuru understödda af den

Wedel-Jarlsberg den 24 April

»rådet

om

lemnade kungl. propositionen

geuom

storthinget öfver-

till

rättighet för regeringen att

magasinera upprättande pä samt härens beväring och utrustning. >ynbarligen ej varit nog

upptaga starka

ett län

1

Det

).

million Sp.

1

till

som önskade de

parti,

förra beslutens förnyande

naste no rara betänkt på att inverka pä lagthinget; ty blefve föl slaget ej der antaget, måste det gä till storthinget och offer 'If

af dess

;

som

röster,

der skulle hafva erfordrats för att

gifva förslaget kraft af lag, ansåg sig detta parti

Äf

foga.

ej

kunna

för-

synnerlig vigt blef besättandet af presidentskapet

i

lagthinget; en af dess ly ledamöter, landsdemaren Xansen. låg illa

nian trodde sig veta att de

sjuk'");

jemnt, och ntslagsrösten i

och

valdes

kante,

fiffiges

till

men

(med 8

röster

föregående bearbetningar särdeles nitiske

odelsthingets beslnl

afgima);

adelsfrågan.

kollei

stål

de

Dit

var

sig; 'ii

denna

vid etl

lind

bållne

odelsthingel

rad,

lian

ifoung

tiil

derna

dm, utan

ville

y&ga

(vald

för

.'!

blifvil

Tank

dess

(från

att

ni

i

bemyndigades

sona

tal,

föredrogs

sammankomst* då

uppskof angås;

till

statsrådet

lagens

att

nästa

STid

presidenten

att

visserligen, i

omedelbar!

För

amtman Sibbem

föredragning, nppaköte

till

öfVerläggningarne någoi >käl

fordra

')

i

anslagen

\arit

n

vid

1")

inkommit.

ej

på en af motpartiet,

valei

af

be-

den sammankomst, som hölls dagen derna,

till

föl]

l>en '27

betvitlas.

1818 nogsamt

hade mot förmodan odelsthingets beslut ännu följande vecka

Att

andra hänseenden,

i

kunna

ej

röster vägde

ordföranden.

tall

president den redan från

och vid dessa

Peder Flor;

i

smidda, sjnes

blifVit

flitig!

sa

väl älVen

och

ordförandevalen,

för

ränker April

tillhörde

att

in-

protokoll

Predrikshall)

antagande skulle föra krig mot derpå. Valel antoj *

1

1

1

Christiania) en

af

landets,

rikaste

Innu myckel vadel gällde, svara300 Sp. mot 100, hvarpå i*, invande att han t:uikt sig Tank förlorade vadel och gjorde b\ 8000 ni"t 1000. be1 .in betala det, men tvangt dertill af en Haicstcretsdom. K. Dan 160 Christiania 1843

köpmän.

På

Jfou

a

i

i

Manien

afled

den

15

M

I

192

men någon

bilagde,

ram.

dold

illa

som

Flor,

reslår jag

saks

om

dem

sedermera aldrig

egcle

uppskof, tyckte sig spåra en

utan fordrar bestämdt, att

afgörande fastställes en gifven

vidare

förslag

må

uppskof

till

tagas

denna

till

efter hvilken

tid,

betraktande;

i

sjelfva majoriteten är berättigad att drifva

ens

»För

ungefärligen:

och yttrade

möjligt sätta en gräns för ränksmideriet, fö-

allenast,

ej

slutliga

intet

om

»kabal», reste sig

en gång

att

uppläsning af beslutet

i

Några

Presidenten skiftade färg gång på gång.

noriteten».

Tank och

tystnad rådde; derpå reste sig

ögonblicks »Flor talar

om

göra huruvida

ej

gäck med miyttrade:

kabaler; jag öfverlemnar åt lagthinget att afej

hans yttrande bör tagas

protokollet och

till

som må afgöra, om det på grund öfversändas honom inför riksrätt». Dä stod vara skäl att tilltala deraf kan och sade: »Jag hör att statsrådet Tank betviflar Young upp till

det

att

odelsthinget,

denna fråga spelats kabaler; men

i

gemena kabaler, och

dertill

hr

att

de värsta dervid, det åtager jag mig

gen den 9 Maj bestämdes i

ledande

trapporna

voro

Läktaren och de

proppfulla,

innan lagthinget började

under

sattes

rösta

att från

först;

Början

nad.

lians

af

så

kom

turen

lians

i

stämma

lut!»

livars

utgångarne.

vid

hände

att

sig,

kom

uppskof,

för

grosshandlanden Lysholm

man

åsigt

skäl,

ej

kände.

förut

som

talade

Lysholnis läppar ett »mcn>\ som

Iran

tryckta votum.

halfhögi

yttra:

Hartraansdorff var lan

rösta

anförande framhöll de

Rösten var Aug.

rare,

till

redan

stodo

nästa storthing eller ej»

tillfällighet

beslutit

densamma

för

Representanter och åhörare iakttogo en märklig tystda ljöd

-

npptagei

')

som

Trondhjem, den ende,

uppsköt

en

Af en

omröstning.

af det parti,

till

till

skaror

täta

förhandlingar,

sina

Frågan »uppskof med adelsfrågan flertalet

af

med

helst

Allmänhe-

för frågans afgörande.

spänd förväntan.

ten var

som

att när

en

varit

Flors förslag segrade och Onsda-

styrka inför rätta».

vittnen

och

att så skett,

statsrådet

<>rli

hade,

erhållit

i

v.

»Nej, herre, du är det ta

Hartmansdorffs

sedan

denna

kansliråds

år Bin

ej

linnes

Från läktaren hördes dervid

L816

mig

—

\ och hans yttrande

riksståthållarens

egenskap, på

fullmakt.

1

»Denne

sekrete-

Mörnera hemstälherre»,

tillägger

193 sannolikt ett svar på någon grannes påstående att omröstningen

tycktes

och

adeln gynnsamt utfall.

för

ett

fa

för uppskofvet;

åtta

Tio röstade mot,

särskilda punkter ställ-

lagförslagets

des derpå livar för sig under omröstning och antogos

med

stor

1

rö>töfvervigt

Med

anledning af detta beslut utfärdade konungen under

Juni ett nytt re-kript

den

'2

-i

trots

^.

).

den

">.

han

hvilket

i

först förklarar

skola stadfästa

politiska ställningen,

beslutet,

genast erkänner den grundsats, att en skadeersättning bör tillerkännas de adliga slägter. som blifVit lidande genom afskaffande af deras privilegier; och derpå, efter storthinget

att

förutsatt

begär bemyndigande, att

utförlig motivering, i

monarkiska

andra

åvägabringande

till

nu saknad likhet mellan Norge och

hänseende af en

detta

-täter,

ny adel

en

instifta

belönande

till

at

Den häraf föranledda egde rum under förhål-

dem, som gjort sig förtjente af staten. behandlingen af adelsfrågan

förnyade

konungamaktens inflytande var jemförelsevis gan>ka

landen, da

slut-

bogs

—

inom Btorthinget,

-taik!

fattande 'len

i

af konungens hemställan,

delen

förra

jednare delen af förslagel

ej

i

—

nuvarande fora

sin

också an-

men enär den egnad

var

den erforderliga grnndlagsenliga behandlingen, beslöl man.

för

med tillkännagifvande

att

ftfvervägande »ii

den egde rum omedelbart efter be-

dansk-norska liqvidationsrrågan;

nu

proposition

till

al'

de

som förhindrat sakens konungen att meddela

-kal.

hemställa

genast,

till

frågans afgörande enligt Grundlovens § 112.

Derpt följde en kunglig skritvelse afd.

Bamma

»var

berättelse

Man

stiania.

lade

för

öfrigl

."»

Au<_r u>ti. afinne-

Bärdelea omtyckl

ej

honom bland annat

last,

till

i

att

Chrilian

en

uppmärksamhei pfi ->u' ajelf -att >itr på läktarens ytterkanl med ryggen vänd mol representanterna.') af

[rang

'i

bristande

\i harva begagnal del omständligare Bkildra en Källan för vår serna. Qranskeren (1841 N:ris

Flor (jfr

krigsrådet

om

adelns afskaffande

men

om l\ m-li

p,

uppgifternas

tändighcten, i

i

;»

lunk.

iv -

scen ur

5

'

\ n<

<

en

är 1.

i

i

intet

lif

att

bakom

något kulis-

norska tidningen

Heft)

1

248 dersammastädes)

intagen och af

författad uppsats

Källan kan syuas misstänkt, bland annat af den

Norge.

styrkes

tillförlitlighet

att

tillfallet

storthingets

teckning

gjordes

försök

En öfversättning fidnii

erbjudna

sällan

meddelas ' I

'

I

"

att i

vederlägga dem bihang ull I'

1821

194 konungen, sedan nu storthinget erkänt principriktighe-

håll, att

samma dag

ten af den föreslagna ersättningen, under

om

tat lagen

om ny

propositionen 1

sti

detta storthing väcktes, vid

des

sinom

i

tid

1824

Med kännedom om

Vi skola

års storthing.

densamma återkomma

till

kungl.

Augugrundlagsfrågor, som vid

adels stiftande inlemmades den 7

och behandlades jemte öfriga

)

bekräf-

Den önskade formliga

adelns rättigheter.

såle-

2 ).

adelsfrågans behandling och öde torde

det blifva oss lättare att riktigt uppfatta storthingets förhand-

om

lingar

Från

den dansk-norska liqvidationen.

ende kapitel erinre

vi oss,

ett

huruledes svårigheten att

föregå-

samman-

jemka de båda parternas stridiga anspråk föranledt ganska allvarsamma förvecklingar med stormakterna samt till och med en

för

tid

det vänskapliga förhållandet mellan Carl

rubbat

samband dermed

Johan och kejsar Alexander, och

i

den förre tanken att genom

konstitutionelt

ett

ingifvit

statsförbund

skapa en motvigt mot de mer eller mindre despotiskt styrda stormakternas alltför skönjbara håg

att,

såsom

myndare, med den starkares rätt blanda sig

i

ett slags för-

och föreskrifva

ledningen af de mindre staternas inre angelägenheter. Vi minnas ock, att denna ansats i frisinnad riktning snart nog saktades under intrycken af de i södra Europa utbrytande hvälfningarne, inför hvilka inom kort Europas samtlige regenter

känna

började

bundne

sig

till

ett

solidaritetssystem

monarkiska principens försvar; samt dane förhållanden och

för att

med

från stormakternas sida,

land

till

genom

att Carl Johan,

till

den

under sår

undvika en samtald mellankomst de öfrigas samtycke antagit Eng-

skiljedomare och gifvit

sitt bifall

till

en

konvention,

hvilken den långvariga tvisten blifvit afgjord.

Det gällde nu

att la

denna statshandling och de

deri in-

tagne stadganden erkände af de norska folkombuden; men nian och

befarade, s§

lätt.

det

ej

ulan

Konungen hade

ventionen af den

1

skäl,

att

detta

ej

skulle hafva sig

visserligen, innan lian ratificerade kon-

Sept.

L819

infordrat såväl norska regerin-

till Post- och [nrikes Tidn. for d. Ii; Ä.ug. L821. Btorthingsförhandlingarne är vid utarbetande! af ofvanade skildring rådfrågad Thams uppsats om ndelskapet!

')

Bihang

-)

Utöva

upphäfvande

i

Norge.

(I

tidskriften

Frej

L841,

i».

'Ml

ff.)

195 gens

som norska

Christiania,

i

holm utlåtande, hvilka hvar

statsrådsafdelningens

i

Stock-

sig utfallit tillstyrkande

for

tor

de bjudande omständigheternas skull; han förklarade visserli-

gen

den proposition, som under dato af

i

storthinget afläts

detta ämne.

i

handlingarné fortskridit

kunde

man med

pass laugt, att

så

27 Dec. 182»)

d.

till

han »önskat, sedan under-

att

någorlunda

på hvilka vilkor en uppgörelse var

att för-

vänta, uppskjuta slutliga afgörandet tilldess storthinget

hmmit

visshet

yttra sig

veta,

men

frågan;

i

om

oötvervinneliga hinder,

hvilka

sto r-

thinget af Infogade handlingar skulle blifva underr&ttadt, hade ig

vägen

i

konungen och

beelnt att

1

adresser

ganska

ett

)

åndtligen torde ock

;

föregående

i

tillräckligt stöd

lika

BtorthingB

för lin

åtgärd

dessa fakta och meddelanden hindrade

alla

lingarnes afslntande

sr ett

häri

inom storthinget

talrikt parti

olaglighet, hvilken

storthingets

före

man

försök

det änder

riksrätt

ingrepp

till

Man

ej

anderhand-

hörande, såsom

en

ren

nödvän-

ville

storthingets fria beskatt-

i

med om

och

till

att

ställa

statsrå-

samman-

uraktlåtenhet att yrka

dess

för

att betrakta

borde erkänna.

ej

och det talades

-rätt.

af ett urtima stortbing.

kallandel

början af april, således Btraxt efter motionstidens slut,

!

dl

uppskof

ensam, utan Btorthingete hörande, afeluta öfverenskommelsen

med Danmark: ett

för ett dylikt

kunnat anse sig ega

halva

de egentliga öfverlä'_r
behandling rum. skilda

inskränkte

utskott

fart.

i^dc frågans

Det

för

dess utredande talisatta sar-

Big

till

uttalandel

af den åsigt, att

storthinget tillarventvrs vore aöuaakadl att gilla hvad bota redan

rörande

betalningen

oarmasi

stundande

geringen

onderrättas,

i

-l

I"'!

p -

(n

till

I

•

•

|

] «

>•

för

den

borde ock re-

borde deltaga

billigtvis

ej

i

oågol be-

I

konungen millioner, lom

under

åtgärder

dernäai

och skulle under tiden

förhandlingar, Junihäftet Ingen

niiiL,'

*),

vidtaga

men

atomordentliga Btorthingete (1814) forhandlinI" adreMeraa af d 30 Maj och 2 Juli L816;

del

Icildl

Sverigt

ati

gäldande! af återstoden

gar,

saml

beslutits,

afbetalningen;

i

p

hade

verkligen

(d,

Juni 1819)

10

2

iknlle Ar,

33, en

Den

dylik

8

framställ

ttafde

f3 Iculli

i

och

s

gjorl

glida

tri\

Iteratodeu.

196 slut

rörande

kostnaden

denna rest

De

fattas.

bilagda särskilda vota gå

ut på att visa billigheten af Sveriges deltagande

egentligen

i

T

).

att en

Det torde vara af intresse

gång

se

på

till,

livilka

grunder detta gång på gång upprepade anspråk kunde stödjas. Först och främst betonades naturligtvis skarpt den omständig-

genom

heten, att de danska anspråken tillkommit

det

i

Norge

aldrig erkända Kielerfördragets § 6; det var Sveriges konung,

som afslutit sagde fördrag, det som har sig förpligtelsen ålagd

älven Sverige,

är följaktligen

att uppfylla dess stadganden.

Ett ytterligare skäl hämtades

ur

fortgång framkastade vinkarne

om

under

de

förhandlingarnes

köpeskillingen för

att

S:t

Barthelemy, Frankfurter-millionen, och de svenska fordringarne i

Finland möjligen kunde användas vid afbetalning.

Slutligen,

sades det, är konventionen afsluten förnämligast under påtryck-

ningen af farhågan för

ett krig;

vara

gemensamt

Norge; således bör Sverige

med

allt

talningar,

om

svårligen

och

finna:

att

Grefve Engeström

i

de utbe-

äro desto

att svara

befallning

fick

kan man mer benägne att

financiella ställning

vi

(d.

det vore så mycket oriktigare att fordra något denna börda från svensk sida, som Norge i

europeiska

Sverige och

deltaga

skäl

Att bakom alla dessa svepskäl ligger vis-

Norges särdeles tryckta

undgå

för

hvilkas gäldande allenast ett krig blifvit och

förebygdt.

blifver

heten

genom

måste med der-

ett krig åter

oskiljaktiga kostnader

ifrån

var

folkrätten

förpligtadt

att

16 Juni): »all deltagande kraft af den i

förhållande

i

till

gäldandet af den statsskuld pä mer än 40 millioner, som åsamkats af danska staten under den tid, dä Norge såsom provins åtgjorde en integrerande del af monarkien; att danska hofvets fordringar dessutom blifvil genom konungens åtgärder betydligl ned

folkmängd

Btämde,

och

och

att

tillgångar

Norge, som

nationalskuld, också

dande; \;nT\;i

aii

Sverige

hvad det

deltaga

Gradlovens § 93 erkänt medlen till dess oerhörda utgifter för att kunna

liafi I

i

pligtigl att utse

in-

ciIk'1

i

genom

traktaten

i

sin gälför

Kiil, och slutligen.

liändelse Norge anledning vore att befara, det Europa undandrager sig en förbindelse, ålagd al' dess egen författning, kunde uppfordra konungen att till sig taga liela den anteckning 8. s. makt, Kielerfördragel åt bonom öfverlutit

att

i

i

')

Märkligasl

är

krigsrådel

Flors,

I

.

:*>.

:>1

70.

197 Lila

den kan. helst dessa anspråk på Sveriges

gälla bråd

den

öfvertagande af någon del af statsskulden, numera

Det afgifna utskottsbetänkandet torde hafva uttryckt den

ligt

kunde

visslift

med

väl

allt

i

).

våsendt-

skulle

ej

låta

nöja

rag

besvarande af dess proposition, återsändes ärendet hela af frågan omfattande,

Derjemte beslöts ock,

som

utskott,

skulle

få

med

ledning för storth ingets

Sistnämnde utskott inkom

infordra afekrift af åtskilliga

förslag att

ett

undersöka, huruvida

att

till

slutliga åtgörande behöfde infordras.

ock verkligen

Maj. tillsättandet af ett

1»)

d.

uppdrag

i

upplysningar

ytterligare

några

ej

regeringen

utskottets förnyade, ocb

behandling. nytt

Norge räk-

men enär man med

rådande åsigten,

att

förutse,

ett hälft till

de!

i

ämnen som »neppe kun ne gjentages uden Undseelse

na- bland

dem

den tydliga afsigt. att ur

diplomatiska handlingar"):

allt

hämta

anspråken på Sveriges deltagande i utlåtande hunnit föredragas, hade

ytterligare Btöd

Innan

betalningen. likväl

ett

i

nyt

i

i

skede

genom aflemnandet (d. 22 som manade

kunglig! reskript (afd. 12 April),

nytt

ett

åtgörande

skyndsam!

till

detta

frågan ingått

Maj) af

för

af

frågan;

under inflytelsen af

och

intryck, detsamma efterlemnat, förkastades detta utskotts samtliga förslag. Iik>.>m förut, ehuru förs! genom presidenten!

det

en

utslagsröst,

lysningars

meddelande

ren

-'in

Solst,

garne, blifvil

För bhingets

*

*

1

1

'j

Bida

led!

att

för

de egentliga underhandlin-

bedömmande af såväl konungens -om är

data;

det

Särskild!

affattandel

af synnerlig

vigt

kungliga

stor-

fasthålla

reskrip!

till

/. A'. \i I hi, i-, Falsena biografi (Bemeerkninger om Be\.o.i \ Norge Förhandlingar givenhederne [814) denskaha-BclakabH Christiauin 1869; p .'II Löwenhielras deklaraäskade handlingarne voro: del Di tion (d. 7 Juni 1816 åberopade fördraget med Preussen; forbandlingarnc med främmande makter ned anledning .it" for; eningen mellan Sverige och Norge forhandlingarue rörande II thelemj och svenskn fordringarne Finland i

i

i

i

i

i

att

langa mellanrum, som

är det

sistnämnda

a!

i

J

en del upp-

statssekretera-

inkalla

förkastadt.

handlingssåt!

från

hemställan

inför storthingel

norsk

i

rättvisl

"han meddelade förflö!

gjord

tidigare

i

i

i

,1

IV

198 dess aflenmaude väl värdt att påakta. åt

den förmodan, att konungen

denna förnyade och storthinget;

adelsfrågan

men

starka ordalag affattade hemställan

i

sedan

underrättelser

10 Maj) och

tande

(d.

första

kommittéens förnyade utlåtande

dessa förenade omständigheter tydligt utsigterna för bifall

om

iugått

till

beslutet

om den sednare kommittéens om undanskjutandet tillsvidare

9 Maj),

(d.

Det gifver kraftigt stöd

det längsta velat undvika

i

i

tillsät-

af den

4 Maj), samt af alla nog framgått, huru ringa (d.

konungens framställningar voro, lärer

till

väl funnits nödigt att ingripa på ett allvarsammare sätt; befallning afgick

om

det redan sedan lång tid tillbaka utfärdade

sammansom sedan i Norge vållade så mycken oro och väckte så många misstankar om konungens afsigter. Hvad åter storthiugets beslut af den 10 Maj beträffar, skadar det ej att komma ihåg, reskriptets öfverlemnande, och den

1

9 Maj anbefalldes

dragningen af det stora öfningsläger

att

det

fattades

dagen

Christianiatrakten,

i

efter adelsfrågans afgörande

i

lag-

thinget; således under omständigheter, då det »nationella» partiet

om

egde och var medvetet

Innan

inom

tande

vi

gå vidare

Johans åtgöranden.

rummet erinra oss, att med kongresserna

Dervid måste

dessa förhandlingar

falla

litiska

skildringen af denna frågas behand-

i

torde det vara skäl att taga

storthinget,

Carl

i

var tydlig och

undgå

att

fördenskull

emellan

starkt

gen som

såsom

a

regent

främmande inblandning. alla

deresl

delar

ej

blefVe

solidaritetssystem,

samt

till

i

betrak-

främsta

samman-

följe till

deraf

oj

ville

oj

kunde

stormarne, och

som monarkerne oj

var så benä-

de frisinnade åsigter-

andra sidan ytterligt ömtålig och

till

dem utkäm-

han a ena sidan

omfatta och lyssna

nas språk, sa var lian

oberoende

det

utbildas,

förr att

Om

klar.

som

beröras af de revolutionära

biträdde

börjat

tiden

till

i i

Carl Johans ställning

reaktionens börjande seger.

pades,

vi

Troppau och Laybach samt den po-

de stora verldshändelserna och de åsigter,

dörren,

Den

starkt inflytande.

medlemmar.

utskottets

ling

ett

Flor finnes också ganska riktigt bland det då utvalda

nitiske

tänka

sig

nosan

om

sill

af en

En dylik stod dock nn hotande

lör

September 1819

till

konventionen af den uppfylld;

derom

1

lemnade

lord

Strangfords

199

Det hette

instruktioner icke det ringaste tvifvel öfrigt.

samma sam

»De

bland annat: då

intervention,

de

saken vara hänskjuten

se

bundne styrelserna

Danmark

skall

sådan händelse återupptaga frågan och

i

Vid bristande betalning kan Danmark

rätt

de

att

förvissadt,

Europas statsrätt proklamerat

tidligen

makterna skola

fyra

fordringarnes

till

:

vidtaga erforderliga åtgärder»

indrifvande i

Stor-

till

något ögonblick sakna sin uppfyllelse, så vilja de för-

afslutas,

skaffa

de-

i

gemen-

som nu

misslyckas eller den överenskommelse,

ligtvis

nalet

afstå frän en

Skulle dock denna underhandling olyck-

britanniens bemedling.

\ara

makterna

lyra

Det nya tribu-

).

också just vid denna tid hög-

hink'

interventionsrätten

beredde sig att

och

annorstädes utöfVa den; det måste således ligga konungen sär-

om

deles

förmå storthinget

hjertat att

Men

gjorda propositionen.

räkna

kund*'

han

enär

antagande af den

till

med

ingalunda

visshet

framgång härutinnan. och dä en klok om-

på

tanka fordrade, att

man

gjorde sig beredd på alla möjligheter,

börjades redan samtidigt inni storthingets sammanträdande och

innan

således

röstningar

ännu hunnit

det

uttala sig

Uqvidationsfrågan,

i

omfattande skala, afsedda att

fcemligen

i

mota den hotande mellankomsten, deresi den

Den

kunde afvändas. "att

rådet,

arbeten

anstalter

»* -

1 1

icke

ställning ?ore sulan, att

klädnad

kreditivel

konungen såge

som

Båvä]

frågans

kommo,

som

lyckliga

utgång.

')

Efter anteckning

Konungens j

i

oligl

allt

i

B

tillfälle att

i

vid

Blag på

bidade

-)

1821

aödsakad

af

J

Sta;

).

bedömma

—

ställi all

flottan.

slag,

annat

Pörsl

att

arméens be-

tur

och rustningar börjades

bifall,

nå arméen, tom

Emellertid thingsbeslut,

-åtta

blifvfl

aingen, tillstyrkte enlntlligi tysthet,

sig

400,000 Rdr Bio

Lyfta

rådets Ledamöter,

i stats-

åtskilliga

kunde bestridas med de ordinarie anslagen

utrustning, gevärsreparationer, m, m.»

och

>ätt

måste vid-

försvar nödvändigt

rikets

till

försvarsverket, bvarföre

mindre

«j

Februari förklarade CarlJohan

jmlitiska

rikets

hvilka

.

för

«

'!

nödfall

i

på annat

fick

underrättelser

an

godl

man

för

veta

om

rtor-

den vigtiga

att

den

från

-

anförande anteoknin

till

statsrådsprotokollet

din

i'.

Febr.

200

om

förra storthinget hvilande kungliga propositionen till

rörande

riksakten,

afslagen

blifvit

6 April); sedan

(d.

om

rum, beslutet

med

följde,

början af Maj.

i

Suchtelen blefvo oroliga och frågade hvad svarade, att han nog utan

komma

skulle

korta mellan-

adeln och de redan vidrörda företeelserna vid

liqvidationsfrågans behandling

Konungen

ett tillägg-

internationella tryckfrihetsförbrytelser,

göra.

främmande mellankomst

med norrmännen.

rätta

till

Strangford och

man ämnade

Tiden ansågs vara

inne att gifva norrmännen en ytterligare varning och så afläts

omnämnda

den 22 Maj det redan

som alltigenom var

hållet

12

reskriptet af den

det ifrågasatta deltagandet från

svensk sida

i

skuldens gäl-

dande yttras »att H. M:t och dess statsråd förklarat,

meddelande af denna

art ej

April,

Rörande

en ovanligt skarp ton.

i

att ett

kan göras Sveriges ständer, innan

underrättelse erhållits, huruvida storthinget å sin sida är villigt

nom

bidraga

att

den svenska statsskuldens afslutande ge-

till

att tilldela

Norge en andel af denna

»H. M:t»

skuld».

heter det vidare, »fordrar af storthinget ett skyndsamt beslut.

Det norska

folkets värdighet, dess ärfda redlighet få

blottställas

för

misskännande

ej

längre

Europas ögon, och det är H.

i

M:ts pligt att utan dröjsmål tillintetgöra en misstanke, hvilken,

om

den fortfore

Kärleken den

att sprida sig, skulle

med

och förbindelser

förhållanden till

friheten

är

till

alla handels-

som dunstar

en känsla

understödjes af kärlek

ej

upphäfva

öfriga delar af fastlandet.

rättvisa,

bort, derest

sanning och eders

1

Kanske åsyftades ock med den samtidigt utfärdade om sammandragandet af 6000 man svenska och norska trupper vid Ettersta, emellan Möss och Christiania. att

helgd»

).

befallningen

gifva det genstörtiga storthinget en helsosam erinran

man

i

dylika

kallat »konungarnas sista

fall

om

livad

argument» (ultima

ratio regum).

M

*

1

hvad

1

-kulle

göras,

om, såsom

alltid

\ar tänkbart,

dessa åtgärder endast bidroge att reta norrmännen envisare

vidhållande

skulle Carl

Johan kunna

Btormakternas Bida

'i

af

Btorthinget»

deras lör

alla

fcdlkomligi

Förhand!

II

fördomar

och

till

åsigter?

ett

allt

Huru

händelser tillförsäkra sig från

fria

160

händer

fl'

att

på

egen hand

301

med de

afgöra saken

annan

och

ju en

våldsamma utveckling på den folkfrihetens

lider intet tvifvel, att

konungen

såsom en anledning

förvecklingar

dessa

Det

gensträ fvige?

radgifvare tillstyrkt

bekostnad;

och

i

ej

till

begagna

att

konungamakten

.-

deras ögon förhatliga norska torde

heller

ett

sådant steg

under då rådande politiska ställning harva rönt något ogillande al stormakterna,

var

väl

— snarare annan

af helt

som under dato

-krifvelse.

beskickningar

Sveriges

vid

meddelandet på förhand af

konungen

sig

visar

af den

bäst

de stora hofven, plan tor

ilen

bifall,

fullkomliga

af den märkliga

1821

Juni

1

sitt

afeändea

som

handfigssätt,

eller livad

som var detsamma.

neutralitet

under

denna

till

och som genom

densamma

för sig uppgjort, afsåg att för

makternas ra-

Att Carl Johan sjelf lik-

tvärtom!

åsigt,

lilla

tillvinna sig

om

löftet

husliga

de-

trätas

bil äggande.

meddela

Vi

1

många; skal

af

)

extensn

in

den

märkliga

urkunden:

hen liar

undgå

af

sig

it

temligen

Norges storthing nyligen

att tilldraga

sig

konungens

inslagit,

allvarlig

Syd-Enropas appbrnsning synes hafva med-

uppmärksamhet. delat

som

riktning,

kunnat

ej

sinnena

norden;

i

olikartade

men enär den härstädes alstrats bör man kunna hoppas, att

orsaker,

den -kall kunna hejdas utan någon mellankomsi af regeringar,

dem

Sverige

räknar bland sina bundsförvandter och

ötrigi

för

\:'iiiner.'

Då konungen genom fördraget hvaruti

Norge sedan lång! tillbaka

mark, och beklädd

landet

dei -tade-

som en

fri

föjjde

bud.

M:t

ii.

statsförfattning.

endasl det

')

detta

-"in

land-

till vägabringa

lia-ii-_r

Eft<

r

t

det

beroende, till

Dan-

-

i

lika

1

1

«

•

u

grad

sitt

hjärtas

han

krafter etl

försvinnande

nfskrifl

bröl

förhållande

i

genasi beviljade norrmännen Prina Christian, misskännande denna

det

i

adla eftergifVenhet, rille gifva ning,

Kiel

genom den lagliga regentens öfverlåtelse al med hela fullheten af den myndighet denne

otöfvat,

klokhetens

i

statt

-

ål

Norges oberoende en utsträck-

ej

förmådde bära: men lyckade-

brottsligt

skådespelet

motstånd, och gaf En af

ett

särskildt

kononga-

202 bildadt af

rike,

800,000 menniskor,

nen,

men

segra för att kunna få

förlåta,

organisation, utan

vädja

de nedlades derföre vid

ocli

som antydde norrmännens återgång

Med ädelmodigt

vap-

till

som endast önskade

dessa anförtroddes åt en furste,

första skymt, förnuft.

utan

Man måste

finanser, utan flotta och utan här.

till

pligt och

uppoffrande af alla de fördelar, seg-

som

ren skänkt, och på grund af betraktelser,

stodo

sam-

i

band med högre politiska syften, blef Norges statsförfattning

H. M:t kunde

af konungen bekräftad.

undgå

ej

men konungen

ofullkomligheter och brister; dan,

att

denna grundlag egde

dra,

att

tiden,

att inse dess

trodde å ena

si-

och å den an-

flertalets bifall,

som så mäktigt verkar både på hjertan och småningom utan skakningar rätta hvad som

lidelser, skulle så

För

för ögonblicket var ofullkomligt eller felaktigt.

öfrigf var

det stora kriget på fastlandet redan slutadt; endast

De med

brann ännu dess fackla. delade

lifligt

konungens önskan

Norge

i

Sverige förbundne makterna

att se lugnet återstäldt

nor-

i

Ehuru nationalfördomarne ej utan svårighet utplånas hos tvenne folk som, i trots af gemensamhet i härkomst, språk och geografiskt läge, blifvit genom uppfostran vane att betrakta den.

hvarandra såsom fiender,

och öppet

slöt sig Sverige ärligt

som konungen

det nya föreningsband,

med Norges

knutit

Den norska ömtåligheten förnärmades

aldrig

till

folk.

förhandlin-

vid

garne mellan begge folken genom småaktiga afseenden, dem uppriktigheten

försmår att hedra

Sverige, två gånger starkare än

hangar, drog icke

i

med namn

Norge

af nationalära.

folkmängd och

fullkomlig jemlikhet

i

afgörandet af de största nationella frå-

vänskap aflägsna

alla

genom ädelmod och upp-

anledningar

till

afund och miss-

troende, har konungen liksom ock svenska folket folkreproseiitafionens och pressens afsteg, villfarelser

"Om

att-

nck

rätta,

detta

den norska

i

\elat se annat

ej

Ii

vara!'

Sveriges

Norge nu lemnar

klander bör drabba det system, törsta

än

icke förnärmelser att straffa.»

uppförande, frammanad!

al'

ädla föredöme dess konung gifvit, icke motsvaras af det ende,

till-

betänkande att åt det sednare inrymma en

gorna, och trogen sin grundsats att riktig

till

gängen som godheten

prof, +"\\\

blifvil

följer

blifvit

deraf följdt.

misskänd,

ej

ej

all

det,

bete-

något

Del är icke

första

gången

203 erfarenheten

som

ste,

några

af

teoretiskt

plötsligen

hjerta.

teoriens

svikit

helt

och

löften

en frisinnad fur-

>'»n

menniskorna

bedömt

etter

Men

lidelser.

enskildes

dylika

missbruk af visadt

förtroende inverka icke på en högsinnad karakter, tur

det

hvars na-

i

ligger att uppoftra sig sjelf för det allmänna bästa.»

»Det är denna

konungens

i

rotade grundsats,

djup;

själ

Bom

förestatVat och än ytterligare skall förestafva det

och

den

skuld föl

i

Btorthinget.

— frågorna om — erbjödo båda

öfverlåggningar

Danmark

till

uppmärksamhet.

Konungen sökte

tänka, förstånd och rättskänsla.

M:t-

bemödanden

föga

talrika

i

icke

frågan

I

rättvisan hade

i

deras

beröfva!

medborgare, dem

ål

obetydligt

Ktt

företräden.

flertal

inom

bar dömt annorlunda, och detta för tredje gången

storthingel

antagna

Denna

författningen ottalade

grundsatserna medgifvil någon ersättning

man

adeln hafva H.

händelser fordrat,

alla

i

överensstämmelse med dé

i

om

med Gramgång.

krönte

blifvit

genom behöf-

storthingets efter-

till

opåkalladt inflytande eller bristande jemnlik-

för

rättigheter, och

man

ati

förevändningar

Bamhällsklass hade aldrig bort kunna ingifva na-

farhåga

r

u "ii

om Norges

otdt

derföre

upplysningar och faderliga rad tala

liga

lirt

adeln

tjenliga

och lidelserna och påkallade derföre äfven en sär-

illviljan

>kild

talamod

Norge hvarmed lian bemött det nu De tvenne vigtigaste föremålen för

läigmodighet,

församlade dess

eget

sitt

praktiken funnit sina beräkningar korsade

i

lagförslag

Grundlovens ordalydelse, lag

är du, enligl

äfven oberoende af konungens Bankti

dei

likväl

rättskänsla,

af

såväl

att

beslutat,

nr politisk hänsyn ånyo göra storthingel appmärksaml på rätl

slut da

har

M:t

II.

Bom

Del afser

t

och

vidriga

må

bär anmärkas, fm.

i,

ila

titlame,

tog

af dessa

minima pang aldi

dess be-

-"in

yaril

likhet

i

fastade vid de

Kör

Btamgods.

rättigheter,

som

i

att

si

såsom grundsats, har konungen medföreträdesrättigheter mot

oehafvarne beviljad ersättning. lirt.T pn

i

ifrågavarande ersättning en-

baronier och

införa den

uppställer

afskaffandel

att

rättigheter,

grefskap,

medborgarne

författningen gifvil

med grundlagsstridiga

ock

de

ttade

bland

till

del

en

Storthinget, som borttog

upphäfde de

med dem

ideersättning

i

.it

in-

d<

förenade

betraktande.

204 då deremot konungen lika

såtars

omtanke

af skyldig

under-

for alla sina

utan afseende på deras antal

rätt,

eller inflytande

på lagstiftningen, anser den vara så väsendtlig. att den bör ett vilkor för upphäfvahdet af nämnde företrädesrättig-

utgöra

heter».

med

»Storthingets beslut

anledningar

starka

stone

Norges andel

besluta rörande

som

livad

afseende på adeln gifver åtminförmoda livad det kommer att

att

den form det

mödanden, som göras

för

denna förutsättning

pligt,

sättas

en

i

frän

alla

om

och

blifvit afslutet,

September 1819

1

nu,

trots af de be-

i

upplysa folkombuden

att

inträffar, skall

om

deras

Norge derigenom

för-

vanliga politiska förhållanden så afvi-

kande ställning, att konungen

tvekar att derom öppet med-

ej

med de bundsförvandter, som vid kongressen genom sin gemensamma garanti af föreningen mellan dela

allt

den förmodan, att det torde

till

underkänna giltigheten af fördraget af den i

Af

danska statsskulden.

i

man

föregått ledes

sig

och Norge gifvit åtminstone ett tyst

bifall åt

Wien

i

Sverige

sistnämnda lands

författningsstadgar.>'

såsom

»H. M:t har. utvidga

att

Konungen har

rättigheter.

ära i

uti

det

nyss sagt, aldrig haft för afsigt

vi

myndighet på bekostnad af landets

sin

alltid satt

och sätter än

H.

Mkt

följer

denna grundsats, som hela

lifvet

hämma

Konungen

ma

i

alla

har

bemäktigal

meddela!

länge de-

ropa

följder

besluten,

ningen,

sig

atl

som kunna

allmän

I

igenom tvungne

endasl

en

träffa

'"di

till

börjal

Norge kom-

sprida

sig och

ohehindradt utbreda

far

föga

npplysl

de

för

dem.

fri

Sa

majoritet.

intressen, är

lokala

framkalla!

i

konungen

statsförfatt-

Men om dr

i

Eu-

antagna grundsatserna misskännas,

om

förtroendet

Min

statsmakternas jemnvigl

till

den

aktning äfven

lial\a

erkända

al

som

ränksmidare och genom deras

några

sig

visa

yra.

om

smittosam

förhållande

>it1

i

En

belägenhet.

blitva

ingifvelser

fas|

sin

nyhetsmakerier, som hota att rubba densamma.

skall tilläfventyrs

samma

-om kan jig,

och

makter, som

till

för upprätthållandet af den bestående ordningen se sig att

dag

upprätthållandet af de åt norska folket förlänade, och

hans rättesnöre, ansluter han sig äfven

\arii

frii

högtidligt

afslutade

och

alla

fördrag tillintetgöres, konstitutionella

former

21 15

förnärmas af den lagstiftande myndigheten; då skall konungen vara urskuldad besluter

inför

och

samvete

sitt

inför

om han

Europa

skydda den Mura massans intressen och

att

mot

väl

några enskildes villfarelser.»

»Vid den tidpunkt da den presumtive arfvingen

marks thron,

mot den

fana

rorets

ställdes

erhållit,

befinner

samma

i

skulden. vidrigt

-kulle

del

tvångsmakl

1

i

ställning

se-

omöjligen

förra undersåtar för att

Konungen d\' Norge den hänDanmark

till

i

förbindelser han

deltagande

dess

beträffande

att

genom förnyade

väg. kunde det

-ina

niot

stått,

skulle vägra erkänna de

namn ingått Men H.

Norges

i

nu

att storthinget

lelse

förmåga

öfvertalandets

på

Det .-varade da,

pligt.

underkasta sig Sverige.

att

sig

Kiel som Norge genom freden Köpenhamn en uppmaning att

desa

i

några t,vangsmed»d

dem

tvinga

Dan-

i

i

han-

till

Bom

allt,

och

befallningar

använda

furste,

hofvet

till

honom

söka återföra

dan det gjort

till

af sin herrskares befallningar höjde upp-

truts

i

danska

i

som redan 1814 insåg, huru förefalla konungen af Danmark att aödgas intervenera Norge, och som då erkände, M:t.

i

huru

välgrundade de af danska styrelsen anförda skälen voro,

-kall

icke nu åberopa

möjligtvis för ni;itt

att

-ig

med

och steg, -"in

p§

någon

likhet

kunna anses

de

93

vens

hvarom han

vilkor,

Danmark, och

led

utan

>.

li\ilka

arven

i

3äga, då

att

om icke om de Konun-

vidtaga.

att

fcjenliga

gen -kulle visserligen vara berättigad förkastar

-tällnii.g.

i

bundsförvandter öfverlägga

sina

storthinget

namn öfverenskommit

dess

grunda sig icke

blott

på de adresser, som

på

Grundlo-

föregående stor-

till konungen ingifvit: "/ bryten å er sida det fördrag, hvartiil jag U mnat mitt bifall; jag återinträder derfön i
thing

it

sä

befogad

dåligt vore

ii//,/

blir

att

ii

,

lin

hvilka

aj

annan utväg

för

II.

m

gjort

M:i. Och lika

ålägga Sverige <>it er statsshdd,
förklara:

,1,1,

min

beviljade,

bruk»,

irdan
delta i

gång

in

jag

ter, •

/

viljen

mensamma

riken

fordringseqan hos I sjflftu frågan

Pä

er.

m


beggi

statsutgifter

sätt

framka-

rikenas

verkliga

detta

206

sammansmältning och det är allenast edra egna föredömen jag följer, om jag sätter den i verket». »Trogen

system

det

ena

af hofsamhet,

den andra af dessa utvägar;

eller

hvarifrån konungen

H. M:t aldrig begagna

icke vill vika, skall

sig

hvarken af den

men om

sjelfviskheten

och förblindelsen fortfara att misskänna lians råd, skall han se

tvungen

sig

sista

Norges författningsbyggnad på för den allmänna sä-

mera betryggande

äro

Endast den yttersta nödvändighet skall kunna

kerheten.

må konungen till

att återuppföra

som

grundvalar,

han

dertill;

måttet af

sitt

Han

om

skall,

undvika

för att

behandla frågan händelse

den

att

allt

vädjande

ett

om

till

nu sam-

så blir nödigt, upplösa det

som uteslutande

lade storthinget och sammankalla ett nytt, skall

för-

uttömma ända

tålamod, och ingen grnndlagsenlig ut-

väg skall leumas obegagnad styrkan.

dessförinnan

skall

den danska statsskulden; men,

detta

ej

uppriktigt höra sina bundsförvandters tankar

om

han ämnar vidtaga och hvilka redan påkallas af

för

H. M:t

skulle hjelpa, önskar

de åtgärder, alla

tänkande

norrmän.»

»Dessa åtgärder skola hufvudsakligen grundas på livad

som redan förefinnes i Norge och följaktligen hvarken på en sammansmältning med Sverige eller på ett omstörtande af nationens

Afskaffandet af den

och rättigheter.

fri-

med

monarkiskt styrelsesätt oförenliga grundsatsen, att trenne hvarandra följande storthing kunna

nungens

bifall;

turalisatiou för

;

konungens veto

storthingets

i

stifta lag,

fråga

om

ett

efter

oberoende af koutländingars na-

sammanträdande hvart femte

i

stället

hvart tredje ar; utnämnandet af storthingets president ef-

ter ett af

sättlighet;

folkombuden uppsatt förslag; högre embetsmäns afstadgandet af en mindre omständlig ärendenas be-

handling; bestämdare föreskrifter för den lagstiftande maktens

befogenhet Och nödiga inskränkningar af pressens missbruk, Be

den

der

öfverskrida.

krets

af förändringar,

som konungen

icke

ämnar

Sålunda skola nationens väsendtliga friheter

blilva

orubbade, med samma ömsesidighet

emot

Sverige.

OCh

Norge

skall

for

i

andra gängen erfara det

välgörande Lnflytandei af en furate, som det har att tacka -il t

fria

.unli.illsskiek.»

lör-

rättigheter gent

för

207 "För att ådagalägga afvika

att

konungens

af en

skrift

sig

tillåter

sänder jag här innelyekt af-

skrifvelse

utläggningar

skaffenhet gör alla

man

h vilken grad

till

konstitutionen,

från

Dess be-

storthinget.

till

öfverflödiga

Der dylika

').

k göra-, a ena sidan för att kullkasta formerna och a den

andra för att bevara deras helgd och lagliga kraft, bör det icke vara Bvårt att finna, på livilkendera sidan rättvisan befin-

ner sig».

eger

Kfi

extenso

in

att

men

Bt&mda npplysningar

om nämnde

angelägenhet;

sig göra låter, be-

höft Bått att betrakta ifråicke

påkallas

de

utrikes-

till

ministern, och ni skall söka erhålla så fort

gavarande

meddela

»confidentielt»

denna depesch med dithörande handlingar

af den vän-

blott

som råder emellan konungen och EL M:t

skap,

utan åf-

\fu af omständigheternas kraf och åtgärdens öppenhet.»

[Jndertecknadt

Grefve Brittiska

Btyrelsen

Rysslands

framställning,

gillade

hvad

Frankrike,

Österrike

liHigt

onderstödt

Danmark

naturligt, att de

med

sider tillfred-st a Mt.

Bom ryska

Bvar,

och i

*).

genast obetingadt konungens

kunde

bifall

Engeström

v.

heller

ej

Preussen

ttqvidationsfrågan,

nöje skulle se hofvet

hvilka det

«rar

afjåt

så lika

Köpenhamn om-

i

[synnerhet röjde sig detta tänkesätt

kabinettel

och

betvitlas,

beträffar,

i

det

på den Bvenska cirkulärnoten.

Kejsar Alexander hade nysa återkommit fiån kongresserna, då

han

mottog

moda,

ati

Bknlle

med

dan

art,

detta

friska

synnerligt

-

framgår ock

-\

tydligen

emottaga

'-n-ka

af det

Bvar,

Förmodligen ning

af

den

k.

ELosenkildes

ikrifvelaen

Bom ;'','

af

uppträdande.

1

ingångna.

Detta

form af en förtrolig

i

1821

Juni d. \

för-

Böder,

i

meddelande

ett

regeringen

depesch från grefve Nesselrode den ')

skäl

intryck af förvecklingarne

intresse

från

let

Man kunde med

meddelande.

med

lian,

J i

l

Maj,

afgick

med

återkomma

till

anled-

till

den-

lamma. i

i

i

riften igenkänner man dock Wetterstedts penna den fransyska redaktionens elcgnnta språk, liksom man ock 1. erna k;m undgå och hela syftninj ii

para konungen

:

sjelf

1 1

208 ryska sändebudet

i

»Hans

1

)

M:t hade med en

Kejserl.

liflig

redan af general Suchtelens depescher församling

stiftande

Det var af

Stockholm, general Snchtelen.

hufvudsaklig en följande innehåll:

i

känsla af obehag

erfarit, att

Norges lag-

öfverläggningar syntes misskänna

sina

man

landets verkliga intressen, då

af ett förtroligt meddelande

af baron Palmstjerna erfor, att norska storthingets uppförande

och

H. M:t konungens af Sverige

och

het

som derinom uppstått, uppmärksam-

af den motståndsanda,

riktningen

påkallat

torde tvinga

honom

allvarliga

att vidtaga vissa

hämmande

åt-

gärder (mesures réstrictives), hvilka påkallades såväl af nödig

omtanka önskan

Norges

för

»Såsom kejsaren

som

lugn

inre

frihet.»

bevis på ett förtroende, b v ars värde

ytterligare

att till fullo uppskatta,

vet

af konungens naturliga

grunda en klok och upprätthållande

att der

har konungen gifvit ba-

ron Palmstjerna befallning att meddela underrättelse

om

sina

afsigter beträffande norska storthinget och ålagt detta sitt sän-

debud

begära

att

åtgärder,

genom

upplysning

om

kejsarens åsigt rörande de

hvilka konungen har för afsigt att häfva ett

ondt, livars hastiga tillväxt och farliga riktning icke kan miss-

— — — — — —

kännas.»

»Ed. exellens bör fram-

för allt hembära konungen kejsarens uppriktiga tacksamhet Ni bör tillför de känslor, som föranledt detta meddelande. tankar konungen önskat känna kejsarens om »less lägga, att då

-a väl

M:t

het,

som

för att skatta lagarne åtlydnad. och

tänkliga

erfarenhet

bitter

med M

fredens

at

syfte

\

i

att

meddela

Del

är en

ocb

ser

öfveralU

efter

i

sak;

afskrifl

i

S.

S.

det

till

at

hela Hu-

man,

trots all

sluta

samhällsordningen, är

en

verkningar

gjord

ocb då

menniskor

om

det han hejdar be-

väsendtlig tgensl

ordningens

omstörta

del

åsyftar,

icke inskränka sina

skall

förvillelser,

Norge ensamt. ropa,

att

af den vis-

alltid söker stödja makten vid öfvertygelsen

som från henne härflyter.» »Hvad konungen sålunda

goda,

gilla,

igenkänner pregeln af den fasthet, som är

deruti

nödvändig

sa

kunnat annat än

M:fc ej

angifna syftet, som ock planens alla delar, och

det

K.

EL

bar H. K.

tillvägaga.

att

sätt

sig del

samman af högsta

2< n

mer och mer närma

vigt att dessa orostiftare se regeringarne

upp

sig hvaraudra och sa att säga gä

Deras

ter.

mörka

Ii

icke för att

anslag,

maktens vilka

utan

men

laglig sjelf

nfta lidit skeppsbrott».

än

annat

synpunkt kan kejsaren visserligen icke

sistnämnda

»Ur

konungens ädla ho&amhet, men hvad H. M:t

gilla

företrädesvis ined

konungen egnar

ar den hyllning,

nöje erfarit

fördragens helgd och at den betryggande solidaritet, som

i

Konungen har

i

vara dagar förenat verket

sjelfva

Europas regeringar.

alla

sig

inskränkt

ej

en önskan att

till

\än.lt

rige

-ig

till

de furstar, som,

alla

af

besittningen

Danmark, äfven egde

Norge och en

dm

dr

förbund,

lör

ayligen

»Kejsaren

konungens önskningar vandei

11

som

not,

troende

Ii

varandra

i

brott

detta

fall

det nordliga

framtid betrygga».

kunna

bättre

genom

att

än

Ni eger,

denna

depesch

äfven

lerana

honom

och

fälle

erbjuda

och

at

ingått och hvars välgö-

all

3ig

uppläsa

Iniiiia

att

svara mot

befalla delgif-

de förbundne makterna Bäväl af grefve Engeströms af denna depesch.

Btern

gime

de tillförsäkrade Sve-

deras oaHåtliga bemödanden och lör del

med icke

liar

lika afsigt

det allmänna lugn. bvara upprätt-

i

de skola söka för

rande verksamhet

i

rättvis skadeersättning at

tillfredsställelsen

Europa bereda delaktighet hällande är målet

det

i

veta en

fa

grannes och bundsförvandts tankar: han har äfvcn

het

i

rädda friheten

att

lidelsernas och sjelfsvåldets blindskär, på hvilka hon allt-

för

ni

motar-

for att

aya behef och

at

för

med

bevara dem.

för att

som påkallas

önskningar,

framställda

!ran

at

politiska asig-

bör vara att qväfva dessa

nödvändigt bör vara beklädd: icke

förbättringar,

beta de

samma

det oändliga utsträcka herrskar-

i

företrädesrättigheter,

lion

form

ögonmärke

orubbliga

i

•

II.

ni

sig .\l:t

att

del

för

(Örena försäkringarne

afskrifl

il

skulle

deraf.

om

|J

Juni

al

II.

K.

dess uppriktiga

nungen».

Peter bui

att

i

för-

ett

till-

derom samtala med konungen ajelf, bör al de förklaringar, som bär ofvan finnas

med framförandel

bör

herr general,

Bvenske utrikes-statsmini-

1821.

tötts

tacksam-

vänskap

i"i

k<>-

210 hade

Emellertid

kunnat

fårdande hafva

vara

denna

vållat

åtminstone

eller

Norge

i

egt rum, hvilka,

tilldragelser

de vid tidpunkten för den svenska rundskrifvelsens af-

derest

högst väsendtlig

i

hade

Storthinget

håll.

Stockholm bekanta, sannolikt skulle

i

diplomatiska korrespondence's inställande

mån

förändrat dess inne-

nemligen vid behandling af det sär-

förnyade utlåtande den 29 Maj med 54 mot 21 bestämdt erkänt skulden och uttalat sig för

skilda utskottets

rö-

ster

att

Norge

ensamt borde gälda densamma.

voro

en ytterlig spänning, stegrad

Sammanträdet var i hög grad märkvärdigt, och torde med skäl kunua anses vara det vigtigaste i storthingets annaler sedan år 1814. Sinnena i

fruktan

att,

om Norge det

skulle

ten,

genom en

sig

blottställa

ej

blott för ett krig,

för möjligheten att förlora sin politiska frihet

såsom särskild

Det de

garne

:

omröstningen skulle ske

som

vota,

meddela

)

vi

finnas intagne

i

mulerande endast

afsett,

riges

ja,

statsskuld;

framtid dylik

att fritaga

det

Norges andel

af

93

i

förebygga,

2 ),

vid dess fori

Sve-

den danska skulden gaf just anled-

Paragrafen

gemenskap.

man

Norge från andel

ville

genom densamma

komma

Norge skulle

att

§ af Grund lo ven

utomordentliga storthingets erkän-

intaga denna £; nian

att

Ur

skriftligen.

storthingsförhandlin-

upplyste Hmeste-rets-assessor Arentzen, att

nande

ock

utdrag några af de märkligare.

i

Beträffande den mycket omtvistade

ning

men

och sin tillvaro

stat.

beslöts, att

skriftliga

icke ogrundad

vägrade ikläda sig betalningsskyldighe-

finnes

ej

heller

för all

att vidare dela i

Eidsvoldsför-

fattningen, och det af det ganska naturliga skäl, att det

ej

föll

riksförsamlingen in att vägra uppfyllelsen af Norges förpligtel-

Danmark; den

jer

mot

och

detta

Sverige

man

visar

ensami

besinnar,

thingets

beslut

tydligt

inga

nog.

allenast

och att,

insattes efter föreningens afslutande

i

enlighet

andra

atl

Norges nya förhållande

föranled!

med

'let

densamma,

lill

helst när

atomordentliga stor-

förändringar skulle göras

i

Knls-

227—384.

j

II:

-;

»Norge

tilsvarer

ingen anden, end

un egen

Nationalgjeld».

211 voldsför fattningen, än

med

föreningen

som voro en nödvändig

sådane,

följd

af

Sverige.

Utförligast och grundligast är utan tvifvel Chr. 1

utlåtande

sens

Efter

).

M. Falgenomgått den invecklade

att hafva

underhandlingens alla skeden, upptagit och besvarat frågan ur

samt

synpunkt,

rättsgrundens

Norge ensamt hörde

yrkat, att

med

ikläda sig skulden, slutar han

följande ord:

förmodligen alla vara ense, att Norge för

vi

saknar

ligen

det

slags

rande tar,

vägrar

norska

folket

följden

om Norge gen

första

den.

blifva

handel.

dess

af en dylik

Förmodli-

tj.

vägran från Norges sida

hamnar

sina

stänger

kan jag naturligt-

är det

oss och

för

våra fartyg, uppbringar

Och

qvar, nådestöten.

makterne

förbundne

de

skulden-,

betalning,

då

förklara

för

de erfara,

konungen,

att

för

enligt

del

i

är

maning,

.'•"

a

fullt

i

d.

1'!

förvissad,

att

kulle

aldrig

290 ml.

beaittni

\iij

han dock

kostade

denna

\i'l

rar

l

att

I»

1

'

att att

hela

uppfylla de förpligtelAtt

kan hetära- är redan antyd! af grefVe

hans not af

-kulle

så

Norge

tvinga

i

makternas öfVertygelse åligga detsamma!

verkligen

dylikt

II

dem

detta är

omfång,

förpligtelser,

')

betala, det

Kielerfördrageta 6:te artikel gällande

Bström

i

följden

iiafva

att

vägrar

"iii

min

alslntad, skulle tiga stilla

nu bör göra

något

månne

den mörkaste synpunkt, ur hvilken frågan kan betrak-

åntag,

han

en skuld.

bemedHng överenskom-

hvars

lägger beslag på

ännu

\i

ej

Norge

med

fråga-, livad

hvar de anträffas, och sålunda gifVer den återstod af

sjön.

liiinn

nu. såsom sannolikt

så

men smnoiikt

England

alt

våra,

sin.

blirVit

vilja

ej

\eta.

visshet

skulle

spärrar

September

l

med

Huruvida de förbundne makterne, och

förklarar sig

med

ej

såsom

erkänt

deraf?

af den

melsen

Om

domstol.

taga någon befattning

att

Storbritannien, under

särskildt

förmenta rätt

att förfakta sin

lära

fullkom-

vara dagar tyckas vara de enda åtgö-

i

statskonstens

Sverige

blifver

på

som

bevis,

inför

som

vis

förmåga

all

»Derom

tillfallet

i

påitåi

honom efter

den

; ,

Juni 11.

1819 och ehuru

M:t,

trogen mot

begagna

sig al

sådan händelse 'ti

Palsena

popularitet,

jag

ingångna

en dylik upp-

komma

en

i

f,,r-

uppträdande denna hvaraf han »ärakildl i

jrenoradrifVande af adelni afskaflande,

212 lägenhet, ur hvilken det kunde blifva ganska svårt för att reda sig

med

obehagligare, enär det

desto

ska

folkets fria och

het

att

inlåta

lärer

ej

sig

kan jag

del

ej

honom

det folk,

och

kanske

med

skuldens afgörande

För

otvunget förklara sig

sjelft,

hvilket det nu en

min

genom

bestämd opposition mot

i

mot Europas

äfven

att nor-

sin villig-

deri.

en skuld, som det erkänt, än att

mot

om

annat än anse det för långt hederligare,

förfarande sätta sig

satt

om

underhandlingar

i

långt fördelaktigare för Norge, att vilja betala

kunna förnekas,

otvungua tillkännagifvande

från första början just invecklat

min

honom

bibehållen värdighet, och hvilken skulle vara

ett

mot-

konung,

sin

gång förenat sina öden,

Jag kan ej såsom representant, då jag förklarar, största makter.

tro

.mig svika

att

jag heldre pålägger mitt fädernesland bördan af ifrågava-

pligt

summas betalning, än som helst annan

rande

jag, af förutfattade åsigter eller

af hvilken

ett krigs fasor, eller för.

anledning, skulle utsätta det för

hvad än värre

att se sin fria för-

är,

fattning och sjelfständighet trampade under fötterna, och der-

jemte sig

sjelft

tvingadt. att

i

utsökningskostnader betala långt

mer äu både hufvudstol och räntor. ligen, som ännu envisas att föreställa gen helt och

ansvar de ådraga tillintetgörelsen ligt

de

att

antingen ett ödeläggande krig eller

åtnjutande

i

och

Norge

besinna, huru de skola

kunna

landsmän försvara

sina

inför

varit

alltför sannolik

nog lyck-

blifver följden af den röst.

af,

nu lefvande och kommande slägter utsatte

att se

och

om

sig.

De må

samveten

jag bedja besinna, hvilket oberäkneligt

af den fria författning,

komina

afgifva.

egna

vill

slut-

kan tagas från Norge och

hållet eller till en del

läggas pä Sverige,

Dem

det bördan antin-

sig,

inför sina sitt beslut,

för en möjlig

ödeläggelse eller olycka, blott för att be-

spara landet en utgift på 1 Ii million!»

Några anföranden, täflande med dessa och andra eger

ej

motpartiet att uppvisa;

mängd högtrafvande deklamationer ',

I.

\ar

ex.

löjtn.

Jak.

Hoels

Bamma man. som

lingarne föreslog,

atl

representant inköpas

på etl

1 ),

hvilka esomoftast

anförande.

strax!

dylika.

de fleste innehålla blott en

i

början

IL

p.

342

ff.

falla

i

Det

af storthingsförhand-

allmän bekostnad skulle för hvarje exemplar af Jer. Benthams »Taktilt

213 det

löjlig!

att

betala

såsom

.

då Hoel atbrister "»Större olycka än

ex.

t.

700 skeppund

rent silfver kan jag

tänka mig».

ej

De gamla anspråken på Sveriges deltagande i skulden, idislades det längsta. Köpman Stenersen frän Christiania anmärkte. i

ii

Sverige

tt

visserligen

förhållande

i

2,200,000 Rdr

betala

folkmängd borde

sin

till

3 millionerna, 'men

af de

förlitande

i

pä det norska folkets högsinthet och desa vanliga beredvillighet

—

offer»

till

Kn annan

formulera

att

nen

bör

Sverige

samma

i

sitt

visa

den

att

sätt:

hufvud frågan

angenäma

Due. som

nyheten.

den 3:dje Juni öfverbringade den

med

belåten

Fullt

denna

utreda

summa

gande

reskript

at

den

"är

gifves det en

och den böre

vi

domstol

upptaga

lån

'ti

bort

örVerskott,

i

alla

önska

efter högsi

-amt Slutligen,

tillräckligt,

ramma

af

fur

han,

an

200,000

l\

ar.

Särskildt

dess

är

lenmas '»anmärkt

i

början

en

>

k

i 1

-

misskännes den.

instans:

utestänga från

att

Han (>'

för

i

rista instansen

all

inblandning

fordrar nu bemyndigande, att

proc, att använda redan befint-

uppkommande

den händ. 'b.' detta

Norges bank bemyndigas Sp, af de

at

nästa

.">

att

ej

sk

-kulle rin-

till

regerin-

skatteår ställa

genom förmögenhets- och

en

nä-

rådplagande församlingai•>. Förslagel modifierades deratt $u exemplar inköptes till gemensamt l>mk 1

106.

i

30

till

).

första

gens förfogande under hvartdera

')

lo

1

framdeles nnder skatteperioden

liga och

för-

föreslagna

storthinget ett nytt ljun-

annan domstol, -"in dömmer

Norges angelägenheter.»

na-

Norge omöjligen

af konungen

»På -tatsknn-dens område», -äger konun-

art.

förnuftet

ej

2!'

till

arläts

28 Jnni

den

betecknande, att

dring af denna

i

på

utan önskades den derföre förlängd frän

Under sådane förhållanden

-a

att

den

af den

beslutet

Det innehöll utom er-

vara.

ej

kännandet af skulden, en förklaring,

tiden,

bispringa

broderligen

vill

lämpligt

aorska natio-

Stockholm med kronprinsens

till

Maj kunde konungen ändock

gen,

»den

>alunda afgjord: underrättelse

var

geiu^t

afsändes

kapten

adjutant

-a

med

och

till

betalningen af en del af denna skuld».

beslutet

mådde

yrka jemn delning

att

till

fann

syfte

votum på följande

handling

i

i

Sjelfva

om

inskränkte han sig

talare

86

tr.

214 inkomna summorna, mot ersättning

ringsskatten

af

stats-

i

kassan befintliga enskildes räntebärande obligationer. I sitt svar

vågade väl storthinget bestrida riktigheten af

konungens uppfattning och framställning

men hvad

nästan enhälligt; och

konungen den

1

Ovissheten

närvaro åt

liga

nungen

att

i

att

fall,

i

denna form sanktionerades beslutet af

om

utgången af

dem

flera

till

fram-

storthinget

och en önskan att genom sin person-

bereda en önskad utgång, föranledde ko-

medlet af Juli begifva sig

företogs under omständigheter, hvilka

nade

och annat

Augusti.

vigtiga förslag,

ställda

ett

i

sjelfva det väsendtligaste beträffar, bifölls förslaget

i

till

ej

Norge.

Eesan

mån

voro eg-

ringa

Grefve Wetterstedt, som vista-

väcka uppmärksamhet.

des på Finspong, fick befallning att vara konungen i

Christiania; general

till mötes Tawast och gunstlingen Rud. Cederström

med konungen

sjelf,

liksom ock generaladjutanten för

arméen Magn. Björnstjerna.

Suchtelen begaf sig äfven på väg,

följde

legationssekreterare

åtföljd

af

sin

jemväl

om

lord Strangfords ditresa.

tidigt

med konungens

Ettersta

1

),

och

man

afresa

Lägg nu

det

talades

dertill, att

sam-

det stora lägret samlades vid

om

skall finna naturligt, att gissningarne

hvad som förestode fingo

med temligen blandade ')

Bodisco, och

fart.

känslor;

Konungens ankomst motsågs

man

tilltrodde

honom djupare

utgjorde 6000 man de svenska trupperna voro Kalmare, Jönköpings och Kronobergs regementen, Smålands infanteribataljon, Lifregementeta husasamt Smalands dragoner; rer, Göta och Wendes artilleri de norska trupperna voro Hallingdalska och Aggerska infanterikåren, Smaalehnskc musketerarkåren, två fältbatteAggerhuusiske ridande jägarekåren, Osterdalske järier,

Den sammandragna truppstyrkan

garekåren bafvare

för

och

en

afdelning

hela styrkan

infanteribrigaden

;

värfvade

var generalen

kommenderades

al'

jägare.

baron

Ofverbefäl-

Posse;

generallöjtnant

första

Aren-

den andra af generalmajor rlederstjerna. A.rtillerie1 stod under befäl af ofverste I, aminers, rytteriet under generalmajoren grefve M örner, jägarebrigadea under ofverste Plei soher. Samtidigt ankrade atpå fjorden en svensk Qottafdelfeldt,

bestående af en fregatt. 2 lätta fartyg; kanonslupar och

ning,

''<

Och

2000 mans

liesiil

I

ning.

korvetter, inalles

med

I

10 kanoner

briggar, ."•<»i>

215 planer än

lian

På

,

nå

medgifva.

ville

sade

och

honom

der var

om

samtal

för en

konungen arbetena vid Göt-a kanal och

tog

vägen

som

fruktan

stor

i

).

det nyanlagda Carlsborg

ten,

och var

1

våldsam kris

hos några fantaster inom stor-

stortaligheten

i

grefve Plå-

Plåten tillstyrkte hofsamhet

norska förhallanden;

sig

Med

betraktande.

i

mötes, hade konungen ett längre

till

thinget och pressen icke kunna igenkänna norska folkets röst. vifVare

annan syftning >aknades dock ingalunda bland

i

konungen

afton

tecknande

dit anländt

Man

samtal.

etl

konungen n

norrma*

L81

år

ej

man vågade

begagna! sig af

I

tillkännagaf ändtligen bydligi inne

att

med

och

till

tillfället

beklaga,

att

tvinga

erkännande af Sveriges örverherrskap; man

ett

till

Bådant hänseende ganska be-

i

hörde upprepas, att Sverige aldrig

haft någon nytta af Norge; alt

samma

På Blomsholm föreföll

konungens närmaste omgifning.

nu godtgöra

detta

minne förvandla Norge

till

man ansåge tiden vara med stormakternas goda

nog, att

och

fel

ett

Carl Johan tillbakavisade

-\enskt lydrike.

med

ovilja dessa asigter.

»För-

eningen», sade han. »kan liafva sina brister, jag erkänner det; jag

-kulle önska,

Sverige

har

icke

och

dinaviska

i

Europa

man

spektera

biand

föl

har yttrat,

gör

rättvisa

508

till

Ȍ

tror

mitt

(>m

någonsin

jag mig ega

Biografi

og

ratt

tor

Dagböger

och

oppositionen

dag

geogra-

sitt

som den skan-

att

ar

en

tacksamhet till

edra

komma, lsii res

skall

ooh lemna dem

nationalitet,

sjelf-

han icke kände

äjelfiörsvar

handlingssätt

denna min aktning

Pavel*: fl'

at

nationer.

Bnropas

.liv

att

England, som genom

utom

norrmännens

betraktar

mol utvärtes an-

varaktigheten af -in

beträffar, är jag säker, att den

folkens bjertan,

')

stöd

ihad den svenska

halfon.

egna åsigter

jag

n\it

läge eger sådane elementer

fiska

da

ett

Lord Castlereagh

land

IM t, vore ogjorda. Men genom föreningen vunnit en

göra år

att

mindre

desto

således

ständighei något

några af de médgifvanden, Bom omstän-

betydenhet, en ökad säkerhet

politisk

större fall

alt

nödgade mig

digheterna

plåt-

tinne-

i

norrmännens, och

deras rättigheter såsom

i

I

ådrag,

pag.

!'.•'.•

tV.

216 en skönare lager än den jag förvärfvat på slagfälten.

nog lava norrmännen

skall

begagna

intresse

med

afvogheten

värdighet och

och

rätta

Af men genom den

felaktigheterna.

svek och förtryck skapas ingenting varaktigt;

och upplysning, livaraf begge folken äro

frihet

Tiden

föreningens

i

den skall ock afnöta miss-

nationalitet;

sin

utplåna

troendet,

att

åtnjutande,

i

såsom jag hoppas, en närmare och innerligare förening

skall,

utbildas och aflägsna hvarje tanke pä ett ingrepp

någotderas

i

1

sjelfständighet»

).

dessa konungens tänkesätt

Ett ytterligare stöd vnnno de underrättelser

om

under hans vistande tillfället att

mande deu

storthingets större foglighet, i

Han begagnade

Strömstad.

i

som ingingo ock genast

derom underrätta Sveriges sändebud vid de främ-

hofven. hvilka ej utan otålighet afvaktade utgången af Norge började striden mellan konungamakt och folkFrån Strömstad afsändes sålunda den 24 Juli 1821

i

välde.

härom yttras: »Sinnesmera blid, och det kan med

en depesch,

i

hvilken det bland annat

stämningen

i

Norge tyckes

blifva

visshet antagas, att storthinget, öfvergifvande den gensträfvig-

het

som

hittills

nog mycket utmärkt dess förhandlingar, omtill fullo uppskatta konungens faderliga

sider skall erkänna och

råd

i

som ännu

de ämnen,

återstå

att

behandla, innan stor-

2

thinget skiljes åt»

).

Följande dag skedde öfverresan vid Svinesund, der riks-

m.

ståthållaren, norska statsråden

Den närmaste hjelms

fl.

egendom,

det

rättelsen, att storthingets majoritet

rörande

betalningssättet

säkrade

ock

byga

bad sig

Der

Tomb.

vackra

thingets president, anitmaii Sibbern.

och

voro konungen

till

tiden derefter tillbragtes pä statsrådet

af skulden

konungen derom.

Bjelf

Efter

genom lyra

ett

stor-

sig

med den (agnande underantagit konungens förslag

Danmark.

till

sinnena voro konungen

att

infann

mötes.

Sommer-

besök

Han

för-

uppriktigt tillgifne. i

Christiania öfver-

dagars vistande på

Tomb

under

langa öfverläggningar ined åtskilliga betydande pei söner, begaf sig

konungen den

')

iiror

->

Afskrifl

anteckn. i

s.

s.

29 i

s.

Juli

s.

in

till

sin

hufvudstad.

Viå an-

2\1

komsten

Trupperna

till

bäst, och

dag

-Ma

aldrig

vi

dubbel

i

Vid

st orth ingets

glömma,

pa

med

monark utan

förtroende

Konungen som

att deri

i

och

kraftlös

förstes

Båsom bekant

var.

är.

svag

kommo honom

dessa dagar

för hyllningar af

del:

till

han älskade

Storthingeta numera sanside och kloka, ehuru

frågan

vigtiga

fägnaden öfver

—

>tatsskulden

<»n

konungens >inne: han åtnöjde

mildra

han runnit, OCh \id

själsstyrka: aldrig hafva

svag

en

följt

hållning, och ändt ligen

den

på

anarki

till

appenbarelse af verklig tillgifvenhet och for-

en

se

troende.

att

ledt

*).

art.

fasta,

som

område.

»Aldrig hafva nordens folk gifVit

tillnamnet af god åt en

den

uppvaktning

makten-

verkställande

envaldsmakt».

fanor»

ända

festligt,

att de lagstiftande församlingar,

derigenom åstadkommit hvälfningar, som endast

bararne

staden.

i

linie

yttrade han bland annat följande märkliga ord:

)

inkräktningar

göra

sökt

eller

omgifven

höll,

Mottagandet var

palats.

förtroendefullt.

1

följande

uppställde

stodo

konungens

till

och

välvilligt

lägret

trän

Opslo

frän

Egeberget steg han

till

lysande stab. ett fullkomligt militäriskt intåg

af en

monstration,

ursprungligen

oci

utan

blef

allt

sig

slut

sig

förenade

med den

Beger Lägret

afsedt att utgöra en de-

inflytande

allt

sak

i

lyckligt

hafva sin lägliga gäng.

sakerna

lät

om

Ettersta,

ett

p§

storthingeta öfver-

läggningar.

nu

återgå

\'i

var framställning af de egentliga Btor-

till

uärmasi

bhingsförhandlingarne;

frän

\i

Mejers

det

föregående

torde

beträffande

förslag

ordning

i

att

behandlas torde

Från förra Btorthingel hvilade, såsom

grundlagsfrågorna rara.

minnas, trenne ändringsförslag:

»Rettighedsmsend"

i

Finnmarken,

Pion om stäthållarplatsens upphäfvande, och den kungL proitionen

|."

förra

om

en internationel tryckfrihetslag,

frågornas behandling torde

torde vara

del

"in

')

)

att

har oågol

"in de tvenne

Btorthingel sin

Bihang

Ii.

ide

dvm

glädje öfver

iill

Poal

och

förul

men

ofvan bafvasagl aog;

närmare vidröra de grunder,

anfördes mot del jednare förslaget, helsl utskottet

i

2

-l\äl

vi

f^enora

en

ingifVen

till

fullo

adress

kronprinsens tillfrisknande, [nrikei Tidn. for d »; Au-.

1821

I»

'218

erkände

r

som en

såväl det högst ovärdiga och förnärmande skriisätt,

)

mot som ock å andra sidan konungens goda afsigt att förebygga allt som kan framkalla oenighet eller en ovänlig del norska dagbiad för några år sedan tilläto sig

Sverige,

sinnesstämning mellan brödrafolken.

med

nämligast

oegentligheten att

taga staclganden, som

sin natur tillhöra den enskilda rät-

till

den föreslagna jury-inrättningen förklarades vara något

ten;

mycket från norska lagar och föreställningar afvikande;

alltför

den kriminallag, öfverträdelser

bör

Afslaget motiverades för-

den offentliga rätten upp-

i

gripa in

ej

hvilken straffbestämmelser för tryckfrihets-

i

till

kommer

att

en del föreskrifter

föreläggas;

andra förmenades

tolkningar,

man

utarbetning;

nästa storthing, då denna del af lagen

kunna gifva anledning

förslaget befarades liga

är under

det pågående arbetet, utan heldre uppskjuta

i

frågans behandling sannolikt

inrymmas,

rättast

till

komma

i

strid

i

lag-

godtyck-

alltför

med den

i

Grundlovens §

100

rum;

o.

Utskottets afstyrkande utlåtande bifölls enhäl-

ligt,

liksom

v.

s.

gifna

försäkran

ock dess förslag att på grund af särskilda om-

ständigheter meddela konungen

ej

allenast beslutet, utan ock

det väsendtligaste af de för afslaget l

) -)

bör ega

att tryckfrihet

1. 223 ff. Den 2 Juni

bestämmande skälen

'").

I:

dels

hären,

nytt förslag

ett

utsatta,

konungen, med anledning af de

artat

hvilka

för

anfall,

samma

i

kitsliga

stortliingsniänncn

dels

syftning (se Bih.

varit

Post-

t.

Tidri. d. 14 .Inni 1821), men erhöll dera samma Storthinget förklarade sig derjemte (och det med fullt kunna medhinna en grundlig behandling af det grann-

och lur. svar. löt;)

ej

laga

ärendet.

nch

företogs

dagar

före

Qtskottsbetänkandet afgafs den K) Augusti behandling den 17:de, således endast

till

skrifvarne gå \piil

och

hade,

för

den

halsen,

nedsatt

1

afslutningen. för

en

porto,

fann tidnings-

Samme

argsint

24

sjelft

synes af förhandlingarne för den 14 redaktör, som der omtalas, Hjelm,

långt,

Maj.

1

Att storthinget

Maj

artikel IdilYit

försända

PaveW

sin

mot

Sandels

fråntagen tidning,

oeli

rättigheten

liera att.

Nat ionalhladet

.

mot mot

med

og Dagböger Uddrag, pag. Bn insamling öppnades då Christiania för att Bätta 197). honom stånd att betala den dryga kostnaden för porto. Han Idel' sedermera dömd att Undergå 8 dagars vatten och

posten

(jfr

Biograf

i

i

i

219 Bland gran dlagsfors lagen frän

rummet nämna de genomgripande hållas

kungliga

den

i

böra- vi

främsta

i

som inneaf den 2 Aug. De

propositionen

')

bland annat, att berättiga konungen, att vid norska

åsyftade

statsrädsafd el ningen

råden

1X21

är

ändringsförslag,

Stockholm

i

vidare

tjenstgöring;

i

högst 3 ar behälla stats-

i

föreslogs

afsättlighet

alla

för

embetsmän utom domare; storthingets öppnande stället för i Februari: rätt for konungen att utnämna

kungliga Juni

i

i

president

storthinget och

i

del

snspensiva veto;

flte

oavturaliserandet

thinget skulle frågor,

som

rummet

detsamma

blifvit

utomordentliga

af

af

konungens

samt ändtligen,

sysselsätta

sig

sanktion att

med

stor-

sådana

konungen förelagda, och

uteslutande

storthing

borttagandet af

afdelningar;

af främlingar;

främsta

i

dess

nödvändigheten

med

dylika

2 ).

vid

Vidare

märkes den kungliga propositionen af den 6 Augusti om en ny

adels

ärftlig

bröd för på

upprättande,

tryckfrihetsbrott,

etl

och

straff-

och

annan

en

och for

korrektionshuset

i

2

etl

proposition

annat

att

månader samt

at

insättas

betala

rättegångskostnaderna. ';

V:

-)

Augusti gåfVo den outtröttlige en undersökning, huruvida de statsråd, som kontrasignerat desamma, uppfyllt Grrundlovens

8

2.

fr.

Propositionerna Klor anledning

den

af

att

2

föreslå

bud (8 30) om »kraftiga föreställningar». Klor- föralag förÄ.nkastades »såsom alldeles ogrundadt» (V: 1. 21, 22). märkningsvärdl är särskildt Borenskriver Landmarks Bkarpa anförande mol Flora obetänksamma och oförskämda uppträdande, såväl vid föregående tillfällen, som nu. »1 nder på allehanda förslager, ja till dem han. sa \idt jag kan inse, bör vara glad att finna glömde, vågar han med en utan like. efter en flyktig uppläsning af K. M b jelftillil

det

Och

att

han

lind

har »parat

sjelf ej

tillåtit

sig

yttranden,

ögonblickligen framställa ett föralag, genom han drager tvifvelsmål konungens ratt att på grund-

propositioner, h\ ilket

i

i

M

framställa sina

åsigter.

Skulle då verkligen

detta hänkonungen, Norges upphöjde monark, seende bafVa mindre rättigheter än representanten tor Drammen, krigsrådet Klor? Jag skämmes för sammanställningen, men dan ar nödvändig för att visa huru ogrundadt och II.

t

inkonseqvenl

i

hela

förslage!

är

•

220

samma dag om förändrad organisation af riksrätten till ungemed förhållandet i Sverige. Af enskildes förslag böra i främsta rummet nämnas C.

färlig likhet

M. Falsens om fullmakternas granskning genom Höieste Ret,

om i

rättighet för statsråden att deltaga, likvisst utan rösträtt,

storthingsöfverläggningarne

rörde

om

thingets

inre

(undantagandes

)

i

medlem-

hela storthingets organisation, hvarvid särskildt lag-

med

thinget skulle ökas

medlemmar på grund

trenne ständiga

embete, nemligen justitiarius

af inuehafvande

Aggerhuus

biskopen

i

bestå

18 personer

af

som

frågor,

samt ändtligen

och reglementen);

politi

fullkomligt nya grunder för valet af storthingets

mar och

ten

a

särskildt

detta värf

till

Bland öfriga förslag nämna

utsedde.

FLerieste

i

Ret,

och generalauditören, och för öfrigt

stift

vi

inom Flors

valdistrik-

om

rättig-

het för storthinget att utan kungl. prolongation vara tillsam-

mans 6 månader;

om

Eliessens

upphäfvande af statsministers-

embetet och dess funktioners öfverflyttande på äldste medlem-

men

af statsrådet; Rosenkildes, att ingen från det han blifvit

vald

till

storthingsman

må

garnes slut

söka

år efter

ett

till

bevisning af konmigen eller regeringen

stadgande

må

af hinder

utsträckas

till

valbarhet

för

22

alla enligt §

fl.

storthing återkonimo äfven

eller

Bloms,

att

nädes-

62

§:s

storthingsmau jemväl

till

af konungen afsättlige

em-

pä

som

detta.

förevarit på föregående

Bland dessa nämna

vi

Pälsen hade redan vid detta storthings början föreslagit att

fnrhandlingarae intaga ett stadgande af Detta afslogs. I: 1. 122, 116 ff. o<] föreslog samma stadgande med iin ytterligare utsträck-

reglementet

i

samma 1

1

ning K i

1

1

lör

syfte.

till

fattning

)

);

).

Åtskilliga af de lagförslag,

-)

2

8

betsmän m.

')

storthingsförhandlin-

mottaga något embete

eller

år efter att

:;

alliist

al'

fullständigt

fcilläggei

Der upptages dock ingifvet,

ett

i

i

denna

sin be-

fixa

al' samtliga dessa förslag finnes storthingsförhandlingar Vi 2: ti 28.

förmodligen emedan del blifvil så sent Bistå stund al' Ploeu framstäldl af Om detta förslags uärmare g,

ej,

Btorthingets

till ändring bestämmelser och art

förslag

dela

blifvil

uppräknande

detta

till

representanten

anno]- man.

upp') sningar.

•_'.")

se

\i

oss

således

nr

stånd

atl

med-

221

om

den gamla frågan

Ett nytt för-

statuter for universitetet. 1

slag dertill framställdes i

såsom

vissa delar olämpligt,

På hemställan

af det utskott,

des hela förslaget och storthings

förslag.

protester,

särskildt

genom

som behandlat

emedan

Den

nat.

om

vi

offentliga

dm

blefye

oss här

samma skåde-

Sverige redan bevitt-

i

godset» afgjordes nu på sa och

om

det

sätt,

att all statens,

kyrkans jordegendom,

med andantag

och enkesäten anslagna, skulle, sa snart

boställen

arrende ledig säljas

till

vid gransk-

mänga hän-

beslut'').

om kronoskogarne

stiftelsers

till

åra

lifliga

vägrades jemväl nu

att förutse,

egendom möter

staten-

i

föregående storthing hvilande frågan

frän

"lieiieficerade

af den

1818

förslaget af är

Såsom var

fråga

i

1818

härom framkallade dock

lärare vid högskolan befunnits vara

fråga

1

befans

frågan, förkasta-

antogs oföräudradt

kunglig stadfästelse på sturthingets

som

men

mycket uteslutande den

allt för

stället

i

Beslutet

seenden olämpligt,

spel.

),

maktens inflytande på denna vigtiga inrättning').

lagstiftande

ning

en kungl. proposition

i

till

sjelfegande jord; öfver-

mot årlig och ständig afgift spannmål, och föryttrandel ega rum på offentlig auktion at den motbjudande '). Dei \ar den gamla frågan, huruvida arlåtelsen

skulle

skr

öfrkrl

för

i

rende kan Bägas motsvara eganderäti

jordens

bättre

myckel

naturligare

drar så

myckel

kastningen, tillfalla

at

skötande;

endasl

ihärdighet.

Lika

försäljningar inflöto att

')

II: 667 tv Sådane voro myndighet vid

fördelning;

)

'i

till

förhållande

i

ex,

i

J86

801

p

824

till

56

\

mod dy-

mån

»atl

derige-

uteslutande

och arbetets akademiska värdigheter och

n,

i

af-

ställning hvari

larareatyrkan

af

I.

för

väsendtlig

om konungena

atadgarne

föreläsningarne, •.

i

säger Schweigaard,

bestammande

så

for-

arbetets frukter skola

statskassan, halva

fakultetsinrättningi

N ill

om

att

oej,

ätten kan förläna odlaren nödig!

»Men»,

Big.

de offentliga :l

blef

frambringa den lyckliga financiella

Norge befinner

-')

som Norge, der jordbruket

vanliga

del

De ganska betydande summor, som

och

bidragit

utsigterna för

Bvarel

vissheten

sjelf eller

om

land

arbete och ansträngning

t

in

In

fråga

och

eti

i

i

692 846 iv

c

f.

222

nom

tillvägabragtes ett kapital af flera millioner är

tigaste

Hufvudsaken

af denna åtgärd.

sidan

att det bort sättas

om

verket

i

Vi o af

Detta ändamål är

landets jord derigenom blifvit frigjord. så stor vigt,

den vig-

ej

att

är,

af

ock brukarne

ej

haft annan vinst än af de vid jorden fastade rättigheterna.»

om Norges

Frågan

flagg dök naturligtvis åter

upp och

storthingets beslut fick äfven, ehuru under en något ovanlig-

En

form, kunglig stadfästelse.

kinkig omständighet, vid alla

öfverläggningar härom var det, att Norges flagg ännu

Man kunde

nått erkännande af Barbareskstaterna. gåfvor,

med

med

hvilka då för tiden en underhandling

i

Sp.);

utan

i

summa

betalades en mindre

stället

som behöfde

dylikt syfte

100,000 Rdr

dessa röfvarnästen måste öppnas (förslagsvis

statsverket för de fartyg,

er-

ej

afse de

ej

svenska

till

så kallade turkiska sjö-

och voro dessa fartyg berättigade att föra den af alla

pass,

:

erkända unionsflaggan I

om

fråga

).

penningväsendet föreslog konungen nu, att

banken från och med början af år 1822 skulle vara förplig-

med

tad att vid anfordran inlösa sina sedlar

myntadt utan

ej

Specier

som

stänger,

i

skulle vexlas

och

mot 8

ej

i

likvisst

silfver;

mindre summor än 74

Bankens

skalp, fint silfver.

representanter hade jemväl insett nödvändigheten af ett steg

denna riktning, men önskade, med anledning särskildt

i

ännu en del af det tvungna banktillskottet

alt

realisationsperiodens framflyttande Il

dock af annan

inget var

i

detsamma vidtogs

af

ring

var

kursen

ett

kursens

200

eller

Sp.

i

silfver.

Ett framstäldt förslag att

ning öka bankens grundfond att

')

derigenom

sälla

den

Se

bärom II: 517 Anordninger 1H

il'..

-

.';.'

1822, '-)

[nallei

l

d.

i

större försäm-

att

i

sedlar

så

snart

utsläppa

mot

1

Rdr

frivillig teck-

million i

Rdr Sp. rörelsen

för

en.

639 IV. V: 1: 326 ff., jfr Love og 25 Jan.j samt Storthiugsforhandlinger

62.

utestodo år

att

genom

med ännu en stånd

),

Odels-

derunder och intilldess

återgång inträdde, invexla 2 Rdr Sp.

•o

allt

som bemyndigade banken

ungefär

till

April 1823.

1

2

och den enda åtgärd, som

åsigt,

för att hejda

beslut,

nedgick

till d.

deraf,

inkommit

ej

1821

orakr.

170,000 Sp.

223 enligt

allmänt

livad

välbehuflig tillökning af sedel-

påstods,

!

massan, förkastades af odelsthinget Särdeles vigtig.

—

—

).

mer än man da anade.

följden långt

i

var den vid detta storthing antagna och af konungen stad-

1821

om

lagen

fitetade

>

odels- och Aas&desretten» af den

som

Odelsjord blef en egendom,

'").

hand, och dess ättlingar skulle enligt

egares

Juni

:?<>

tio ar varit

i

sjelf-

i

noggrannt

viss,

föreskriften, följd sins emellan hafva rätt att vid gärdens för-

säljning

annan egare inom fem

till

genom liga vis

än

hämma

grad

rise

i

att förr

den

en

för

Detta måste natur-

hagen för en tillträdande jordegare

denna preskriptionstids förlopp vidtaga oödiga

efter

»Aassedesvetten^ äter var den rättighet en jord-

förbättringar.

närmaste afkomling egde att

egares

egendomen odelad mot de

gammal

ligi

återbörda

ar

lag stadgad uppskattningssumma.

tillträda

besittningen

med

häfd och trots upprepade förordningar

af

En-

öfrige arrvingarnea atlösande.

Byfte

åvägabringa förbättringar härntinnan. sattes vanligen denna

att

löeepenning särdeles lågt,

men derjemte

syskonen,

2i!

man

Norge

i

varil

de yngre

utbildande af den så

stolt.

Lagen

Btadgade nn åtskilliga ändringar här-

L82]

Juni

mån till

väsendtlig

bondearistokrati, hvaröfver sf den

verkligt förorättande af

till

i

ntinnan; den medgifver en delning, d§ egendomens storlek der-

kan

iill

nn ofta

följde

men.

berättiga;

egendomen Bträngl

nödtvång

för

arfVingarnea atlösande starkl -''in. in

Irt.

eller och

hvar

heter

utbreda

sig

om

: i

i

samma

'.ni -i

bland

;,:;.-,

.Hr

KUe, N

/.'/.
för

att

Deraf

de öfrige till

exem-

för iilltäl-

hvilka tvenne omständig-

man

hafva

lära

bidragit

att

Norges allmoge och befosdral de

utvandringarne

mot del

i

till

Amerika

viss

mån

för

).

åkerbruket

denna lag mnehålles, må nämnas en annan lag

tid,

191

II

täta

behörig tnotvigl

menliga, som (rån

-a

att

skuldsätta jorden, eller

väsendtlig

i

Däringslöshel

senare tider

pa

föreskrifver,

verkliga värdet

den tillträdande

start sönderdelning;

en

för

den

är. till

skogshygge bereda tillgångar

förderfligl

pel

mer

hvad

uppskattas

-kall

tivilken

innebär

etl

försök

att

apphåfva

-

*

1

tv.

Europw <

.

i

-w

egen,

Historia, I

III

Ml

173;

Palmblad, Norg*

-

i

224 annat ondt, hvarunder jordbruket

Norge länge suckat.

i

Det som

var den egendomliga jordens gernensamhet (Fa?lledskab),

ännu här och der

i

Norge

omvexlande af den ene

olika jordlotterna

på det att ingen skulle vara

För

att

göra

system stadgades nu den ,

U

vite af

hos oss före

eller

den andre

bya-

i

uteslutande besittning af

i

detta oefterrättlighets-

slut på

ett

17 Augusti 1821 en termin af 8

inom hvilken fullkomligt

1

åi

kust-

i

genomförande, utan mångenstädes brukades de

skiftesverkets

det bästa.

synnerhet

i

om h varandra, såsom

gar och ängslappar blandade

laget,

och

förefans,

Ej allenast voro der de olika egarnes te-

och bergstrakterna.

skifte

rum

skulle hafva egt

Fördomen mot

förhöjning af grundräntan.

allt

vid

nytt

och lokala hinder samverkade att fördröja verkställigheten; ge-

nom

lag af

14

d.

1827

Juli

utsträcktes terminen för skiftes-

1838, och innan dess hade, genom landskattens upphäfvande (d. 21 Jan. 1837) den förnämligast verkets fullbordande

pådrifvande

kraften

skiftesverket

år

till

Sedermera har, enligt Blom,

bortfallit.

de flesta trakter skridit raskt framåt; Schwei-

i

gaard och Tvethe deremot förmena,

delningen merendels

att

l

existerar endast pä papperet

Af

öfriga storthingets beslut

satt,

en adress rörande

kunde föreläggas nästa storthing

sa att förslag

svenska riksdag

Ii

vi

af

anhöll storthinget

ster,

nämna

embetsmännens löner samt indragning af öfvereinbeten. för hvilket syfte en kommitté önskades ned-

reglering flödiga

).

en annan adress

i

om

del trakter

storthing

nästa

längesedan väckta fråga stafssons»

proposition

"').

Likaså nästa

till

skadeersättning frän Sverige för de förlu-

som drabbat en

varefter

om

om

blifvil

taladt

i

Norge under kriget år 1814; taga denna redan för

skulle

Öfvervagande

i

ansökan

åter

Om

").

»öfverste

norsk medborgarrätt har rodan

i

Guföre-

4

gående del

Samma

).

långsamhet, som

vi

redan lärt känna, utmärkte

äfven detta etorthings förhandlingar; gång på gäng måste pro')

Blom:

c

I.

1:

gea Statistik, J

1,

)

V-.

)

Vi,

l

»)

P

215.

324

139

IV

142. p.

.'57.

Schvntigaard : I. c. r>H Love og A.nordninger ,

f.

Toethe: p,

340.

Nor-

225

kommit

Just

gande

örvergå

kutera

bemyndiga

uck

tillställa

tillåtelsen

att.

ett

voro för

flesto

en

sitl

verensstämmande ingen \ara

ett

till

vädjande

rätt

af

ock

riksrätt.

inför

utfärda

att

hvad

eller

förslag,

»StorthingeL

handling.

antingen

att

Bom

slag

Rosenkilde

till

att

föll

etl

fullt öf-

yttrar

han,

nationen, de

till

utan förbehåll frångå

genom

Rosenkilde

förleda

hela folket

Konungen fordrade

helst. 1

Bkulle

Btorthingel

att

hvilken han

liar»,

kungörelser

derefter atarbetandei af

korl

dis-

förslag,

anledning i

konungen utöfvad, med lag och författning

af

att

dertill skulle föranleda,

gaf konungen

som sålunda gjordes

försök,

mit

föreslog

de

liknande, den förre likvisst un-

Detta

lagstiftande myndigheten

honom

rättfärdi-

Falsen, föreslog,

en ganska skarp skrifvelse,

beklagar sig öfver det

nu

till

amtman

om omständigheterna

upptaga.

SLter

ilen

derföre,

och

Rosenkilde ätertog

..di

Ib. rl

storthingel

»alldeles

men

folket utförda

till

Innan detta hann sko. inkom dock don ön-

löjtnant

der förbehåll

detsamma

president att

Presidenten,

dagordningen,

till

kungliga

skade

sin

storthingeta handlingssätt

förslaget.

Liksom

Han yrkade nemligen

och dess följder.

detsamma.

af

ej

händelse den M>kta förlängningen icke blefve

i

om

kungörelse

ht

att be-

(d.

beviljad, skulle

ma

för-

sista

makt

att

stortbinget,

att

den

full

kunna underlata

märkligt, att vi

ett förslag sa

omnämna detsamma

.ii

honom

ingaf representanten för Stavanger, konsul Rosenkilde

12 Maj) att

förhandlingarne

gifvit

fordrade, att thinget upplöstes.

val

staten:-

när

vara

konungen

da denna >alunda formulerade resolution afvakta-

dagar,

des,

kan

ej

sådan form. att den gaf

i

stämma, när de

ovisst

afstanna, derest

att

längningen

i

och

begäras,

longation

odelsthingel tilltala

till

föga.

lagförslag,

Konungen Bom genuin

stadgade bestämda straff kunde hälla inom Bkrankoma de Btor-

thingsledamöter be

tam

remiss

till

thinge

föi

dagar 'i

Be

som

utskott,

-kulle

har det

förnyade

ej

II

linroin •

.

i

U

författningens

Lyckat» oss

107

oaktad!

aMutande fl

att

bland detta itor-

').

förlängningar

Btorthingete

före

öfverskrida

\ilja

ridare resultat af denna hemställan än en

handlingar uppspana

Dessa f§

,

Någol

Iser.

111

flere

•

voro

ännu några

af de aldra vigtiga-

220 ärendena ännu

ste

förklara,

föranlåten

upplösning

storthingets

yttra

som

rådsprotokollen,

under

först

manvaro föremål

för

1

derföre

granskning af stats-

för

veckan af storthingets sam-

2

Hufvudsakliga resultatet

).

Wedel- Jarlsberg,

ena mot

deraf blef två riksrättsåtal; det

stånd att före

i

de anvisade medlens

Likaledes blef det betän-

).

sista

granskning

han. såsom chef för finansdepartementet, för sta-

att

tens räkning inlåtit sig på varu- och vexelhandel

genom utskeppning

:

genom upprättandet

kurser iråkats; det sednare

— det

förra

räkning af en del tillverk-

för statsverkets

ningar från statens egendomar, hvarvid förluster

tor,

till

tre dagar före

särskildt reskript fann

öfver

kommittéen

från

ingått

i

såge sig

ej

sig

mindre tillräcklighet

större eller

kande,

han

att

exempel förslaget

till

18 Augusti,

ock konungen

hvarföre

afslutningen, sig

behandlade: så

ej

hvilket antogs först den

riksstat.

genom

'kon-

af ett vexelkon-

Åtalet beslöts med 28 som jemväl förorsakat förlust. mot 22. och ansågs Wedel-Jarlsberg böra ersätta de

röster

lidna förlusterna.

Det andra

åtalet (beslutadt

med 46

röster

mot

6),

drab-

bade Fasting, af anledning att han äfven såsom utnämnd statsråd

fortfarit

uppbära

att

Sö-etaten», liksom ock

lön såsom

sin

emedan han

ej,

med

Om

det

i

sin pligt likmätigt, gjort

konungen uppmärksam på det lagstridiga tvenne befattningar

till

»commendeur

i

detta förenande af

lön på stat.

men

tilltänkta

afslagna

åtalet

mot

statsrådet :i

Motzfeldt liafva

')

cier

det,

:l )

V:

upptogos

tillfälle

att yttra oss

).

1,285,000 Specier årligen; Skillnaden, 490,000 Speskalle bestridas medelst direkt skatt (400,000 frän lan-

Statsinkomsterna utgifterna

-)

redan ofvan haft

vi

del 1.

Om

till

öfriga

340

1

,77.r>.<

från

»<

"

till

Specier.

i

städerna).

ff.

åtgången

af

riksrättsåtalen

Lemna storthingeförhandlin-

upplysning, ej heller aro, såvidl oss är bekant, hithörande rättegångshandlingar särskildl offentliggjorde. [Jr Rrandl utgifna »Repertorium for praktisk af prof Fr. del Lovkyndighed» äro \i dock satte tillfälle att supplera denna

garne ingen

i

brisl

återhära

Fasting

den

dömdes lön

Kan

d.

13

såsoni

Okt.

1821

att till statskassas

»Commendeur* uppburit

Iran

227 Att förhållandet mellan konung och storthing esomoftast under förhandlingarnes fortgång var spändt. har af det ofvan Ytterligare några punkter, hvilka

berättade nogsamt framgått.

hänseende

detta

i

ma

slrildt

då anmärkas,

ökade anslag fann

af

roende,

förträffligt

m.

m.

redan anmärkt

bafva

Vi

ett

sjelfstyrelse.

Ep annan

dringar.

regeringen

att

i

om anvisande

flera

dylikt

i

syfte

föra

om obemed sig.

framställda for-

var konungens proposition

art

af medel, närmast motsvarande de

förfogande

ingens

att erinra norsk-

ideliga tal

nödvändigt borde

samma

af

Sår-

förnyade fordringar

medel

onand-méme om hvad deras

-ifrarne

omnämna

märkliga, återstå att

äro

i

Sverige

1

)

till

oförutsedda tillfallen ställda kredi-

för

härom framställdes redan den 17 Februari Konungen begärde bemyndioch förnyades den 24 April. Frågan begande att upptaga ett lan på 1 million Specier. Förslaget

handlades tet

af Btorthingel att

!

man kunna inskränkas

.

der

samband med

i

en dylik rätt

dylika

utomordentliga

storthing

dentligt

komme

200,000

till

förhållanden att

riksstaten.

borde medgifva>:

sammankallas och man sålunda \äeka ond blod, var

trappsaminandragningen Bkulle ett

förutse;

(af d. .in.

Specier, enär un-

sannolikt ett utomor-

behöfde afse de första oundgängliga utgifterna.

endast

att

Utskot-

men summan

Aug.)

'!

endasl

uti

deraf var grosshandl.

uttryck att

en adress

i

lata

det

inkomma

borde

hvilka

anställas,

:;i

.1

Mar-

1815

istnaderna; W.ilrl- Jarlsberg

de till

men

föralag

GrundloTen

i

svenska trupper

Ploens

konungen anmoda honom

till

riket:

i

(> 25) tillåtna antalet hvarjemte en undersökning varit,

statsråd Blutei

af

1817, Baml

frikändes

frikändes

<>cii

för

uraktlåtit

s

att

att

betala rätte-

öfrigt.

Btatskassan

betalade

kost-

andra sidan torde \ nåden för rättegången mot honom. dock Wedel-Jarlsberga afskedstagande följande är hafVa Mint någon man [bran led t af dessa tilldragelser Vexel kontoret upphäfdes genom kunglig resolution af den 16 Novemi

bei iai

I

sin \

')

\

varm

isuingar i

tillfällel

att

offentligen betyga prof

Braudt

lemnade värdefulla upplysningar och hän-

22* K. M:ts uppmärksamhet vid detta

fästa

Norges

för

sjelfstän-

dighet och föreningens rätta upprätthållande så särdeles vigFörslaget förkastades sås 3111 »obetänksamt^

tiga stadgande.

1 ).

Ett försök af krigsrådet Flor att bringa de just vid denna tid

diplomatiska underhandlingarne rörande den be-

afslutade

ryktade Bodö-saken

")

med

hade vi-serligen.

redan under detta storthings behandling,

Det

misslyckades jemväl.

samt en

throntal innehöll,

notis

om

inne att taga ärendet

vara

rade sig ännu

om denna

som behandlat hans

utskott,

stöd af det yttrande i

Rigstidenden, funnit tiden

hand; men storthinget förkla-

kunna sägas hafva någon

ej

komma

vid detta storthing

officiel

hvarföre ämnet

afgörande.

frågas

tals,

till

förslag.

ämnet, konungens

i

derest

kännedom

vidare

ej

skulle

någon framställ-

ej

ning från regeringen dertill kan föranleda').

Afslutningen skedde af konungen personligen: ur hans mänga hänseenden märkliga tal meddela vi följande. Han erinrar om de händelser, som stört Europas lugn och tillägger. att de stora friheter, Norge åtnjuter, i samma mån väckt uppmärksamhet å sättet, hvarpå nationen dem begagnat. Han varMed hänsyn till de framna) mot farorna af all öfverdrift, i

-

»Jag har dervid

ställda grundlagsändringsförslagen yttrar han:

mig

endast låtit leda

den

fatta

af

min

böjelse att upprätthålla och be-

jag förskaffat det norska folket, emedan detta

frihet,

och varaktigaste

anspråk på dess erkänsla är det dyrbaraste

kunnat eftersträfva.

jag

Jag är

förvissad,

tänkesättet en dag skall göra rättvisa ät

det allmänna

att

mina

afsigter

..

.

Fri-

heten är blott då af varaktig art, när regeringen är kraftfull:

ingen Irygghet gifves. der statsmakterna

och

hvarje inkräktning fullt

undvikas

räkneliga

ningen

så

följder.

af skulden

i

ej

framt Del till

man

vill

beslut,

I

Danmark,

förekomma skakningar af obelättat

skall

med hänsyn utöfVa

l

)

V: |:

1.

till

betal-

den fördelakti-

verkan på det allmänna förtroende! .... Stolt

-1

väga jemnt:

styrelsens lagliga rättigheter bör omsorgs-

att

herrska

21, för denna fråga 1827 års storthing. ila den undersökniug

irde

teckningen föremål för > \\ 60 IV.

af

redogörelsen

uppskjutas egentligen

till

blef

229 öfver ett

som åtnjuter oinskrånkl

föll

hysa aktning tygla

att

sanningens

för

Den

Bjelfevåldet

yttrandefrihet,

heterna

om

slutligen

mellan

motsägelserna

sig

visa

satte

om

fråga

i

smn

Redan

förut ut-

den offentliga meningens snabba domslut böra desse

för

att

ansvarighetslag skall

dömde

blifva

egenmäktiga

efter

ej

erinrar

lagstiftningen

huru de särskild!

statsrådets ansvarighet,

emlietsmän ega visshet och

af ni

lifvas

Han

gamla

den

och de friheter. Norge sedan förvärfvat,

veta

erkänna, att rättig-

att

misskännas".

pligtema

der

försvinna,

som

skriftställare,

sann medborgsanda bör vara den förste

jag

-kall

men doek

frimodiga språk,

lagar.

Be

lagförklaringar.

och

utarbetas

derfbre

bestämda

efter

otydliga

filer

förelägga-

nästa

Btorthing.

Storthingets president, -ärskildt

det

far

är

förra,

yttra att

vart

\i

genom aågol

-in

annat

smärta har storthingel

Den omständigheten,

folk.»

gen

uppträdde

personligen

anledning

särskild

hvilket

den

dock

är

trösl

til!

enahande

underskrift

pfi

Del

sig

började inom korl plan. -et

8p.

Rambro mol

ning inom

6

&

Son

af

ar.

ej

till

och

gaf Sibbern hjertligi

til]

»Enkelte Tåler af Praasi.

beslul

fråga

i

verkställas.

om

Medel

deras fortsättande efter stadgad

annan atväg än

-

tal.

Ploen understödda, oförskämda

Köpenhamn upptaga och

-it-

gången konunl

tillfälle

vackerl

att 1821 åra Danmark ej kunde

saknas

ränta

i

ett

dylikl

ett

ganska

mart,

hade i

missbrukad; med

var bland de verkande orsakerna

Flors,

till

atl

Regeringen

måste storthinget

konungen bättre känner

storthingsprotokollen

visade

-a

blifvit

detta var första

denten andtagne underskriver Flor

skuldafbetalningarne

handlat mot

att

att att

vid

eti

äter otvifvelaktigl

alltiil

till

frimodigt

härigenom,

litet

man

ringaste

i

och

åsigter,

mm

svar

beträf-

Europas makter tilläfventyn missbruk såsom en uttryck af folk-

erfarit,

skamlösa

dessa

Dess

viljan.

beslut

-itt

»Hvad

felaktiga:

denna dyrbara rättighet

att

vara

att

\arit

beslut,

Hvad tryckfriheten angår,

pligt....

betrakta!

Sibbern, vidrör]

nationalrepresentationen lika

råga

som

erkänna,

möjligl

\is>t

del

deraf jemväl

följe

amtman

adeln och tryckfriheten.

"in

besluten

proc.

Nödvändigheten

att

ett

provision .ut

In- bankirhu-

lån på

300,000

Baml återbetal-

reglera det

hela på

eti

230

mera säkert

sammankallandet af det utomor-

föranledde

sätt

som sammanträdde den 16

dentliga storthing,

Sept.

1822

a

).

Throntalet påpekade naturligtvis hufvudföremälet för öf-

men gladde

verläggningarne,

med

derjemte

icke obetydliga förminskningar

åtskilliga

underrättelsen

arméens

i

om

personal

besparings viunande, hvarjemte meddelades att konungen Norge förvärfvat utvidgade handelsrättigheter på Svarta Konungen infann sig snart sjelf för att på nära håll Hafvet. för

åt

vigtiga öfveiiäggningame

de

följa

2

jande

),

Ord,

kunde

ett

gerna förfela

ej

att

moget öfvervägande, edra

efter

hans och storthingets öm-

;

helsningar bådade allt godt.

sesidiga

med mina,

göra

äsigter

ej

sadane som

komma

att

föl-

»Om, stämma

godt intryck

:

skall jag

hysa aktning

för edra konstitu-

tionella rättigheter och aldrig

med misshag

höra

öfverens

Jag

yttrande af eder mening. olikheten

att

i

skall

åsigter oss emellan skulle

kunna hafva någon

annan bevekelsegrund än fosterlandskärleken ej

utöfva något inflytande på edra uppfylla

blott

böjelse

genom

och jag är

mina

min

pligt

förvissad

er

om,

följa

jag

att

T

vill

mitt hjertas

mina råd såsom vän och

far.

aldrig skolen misskänna

afsigters renhet».

Vid granskning af fullmakterna gjordes

numera

sluta den ')

Jag önskar

öfverläggniugar;

såsom konung och

meddela

att

fullt

ett frimodigt

aldrig hysa den tanke,

allt

ett försök att ute-

annat än populäre C. M. Falsen.

Såsom

Innan storthinget sammanträdde afgick Norges statsminister den gamle Peder Anker. Ålderdomens allt mer kännbara krämpor förmådde honom att begära afsked, hvilket beviljades under betygande af konungens »synnerliga tillfredsställelse med det nit, som utmärkt hans förvaltning; samt ett beklagande att hans höga ålder ej längre tillät honom att fortfarande bekläda ett embete, som lian med >a inviken heder förestått». Han drog sig derpå tillbaka lugnet på ~itt kära Bbgstad, der han, omgifVen af dotter, måg (Wedeli

Jarlsberg) och barnbarn tillbragte Bina sista ar. (Sedan L808 lian alled den lo December L824. var han redan enkling).

För dåre

i

karakteristik,

embetet,

Be

statsrådet

återkomma. Ut konungens svar Porhandlinger 1: Hö fälle

*)

lians

IX:

'.'ii?

Till

IV.

Somraerhjelm

få

\i

hans efterträ framdeles

till-

;itt

till ff.

storthingets

deputation.

1822 åw

231 förevändning togs den omständigheten, att han sedan förra storthinget

blifvit

som förmenades dra

sta

i

generalprokurator

till

med

paritet

§62

Grundlovens

i

1

utnämnd

omnämnda,

ringa röstöfvervigt (oS mot 27) Ett framställt skulle

men med

2 ).

vidt tiden det

>a

att storthinget,

förslag,

embete,

från representantskap ute-

Detta afslogs dock efter votering,

slutande platser.

raedgafve,

ett

),

statsrådsbefattning eller an-

behandling upptaga jemväl de från förra

till

storthinget obehandlade qvarliggande frågorna, förkastades.

Li-

kaså en kunglig proposition rörande skatterestantierna.

ur-

sprungligen ett belopp af

med denna

ten i

anstånd

dem, som ännu

ål

dem

skulle

mot 4

skulden

mindre än 800,000

mot

gifvas

'

ej

lo

af betalning af

B&kerhet för utgörandet af lö-

proc. ränta och

och dessa värdepapper deponeras

aamma gång kunde statskassan

gjorda

rättiga

en

till

i

såsom säkerhet

tjena

Tio

erlagt skatt.

ärlig

pande årets -katter: derjemte skulle inteckning lemnas heterna

Afsig-

Sp.!

proposition var naturligtvis att bereda lindring

penningebetryeket

ars

ej

—

för

dess redan

till

grundfond be-

såsom

och

försträckningar,

fastig-

i

banken, der de på

af behofvet påkallad ökad Bedelutgirning.

Mot

denna plan talade emellertid åtskilliga omständigheter, och förs! och frftmsi

tvärtom

att

restantierna

företedde

de

rikaste nejderna den största qvotienteu;

en större ordentlighel a leda

till

onskadi

appbördsmännens

resnltal

eftergifterna

inteckningB ej

de

långl

akulle

för

i

sida

hade också,

och

redan föranledl en minskning Sp.;

uteslutande vållats af fattigdom;

ej

förmodades skola

nyligen

anbefalld,

restsamman af omkring 300,000

öfrigi

Lemnande ateslutande

grund af Btadgandet

om

komma egendomsegare,

och

pä

mera behöfvande arrendatorerna till godo; Bedelpfl grund, sådan 90m den nu föreslagna, var

atgifhing slutligen

möjligtvis osäker och

'i

Pälsen

embete,

var

både

hvilket

1824 indragning

bestämdi

den

Pälsen

itman 7 )

Ii

Norges förhållanden

och

förste

innehavaren

liste

hittills

;»t'

detta

temligen motsvarar justitiekanslerens ho

irthing anhöll '»-Ii

för

i

bos konungen <>m detta ämbetes

utbytte Berg<

n

» 1

1

-

1

Daai

derpi mo1

arel l

<•

p.

2

\'<

plattan

232

Konungen underrättades

fullkomligen okänd, m. m.

i

en sär-

om beslutet och de skäl, som föranledt detsamma. komma nu till storthingets hut vudfraga ordnandet af

skild adress

Vi

:

liqvidationerna

Danmark.

till

Regeringen hade redan

tidigt,

och innan storthinget sammanträdt, hört sig

före,

Danmark, mot hastigare betalning än den

Septemberfördra-

i

huruvida

ej

get öfverenskomna, skulle vilja medgifva något afdrag på skuld-

och

beloppet,

verkligen fått det svar, att det skulle låta sig

med 1,700,000 Rdr

nöjas

Sp.

stället för

i

hela betalades inom 6 månader.

det

nu; den kungliga propositionen

ämnet

i

2,100,000, derest

Flera utvägar yppades åtföljdes af

ej

mindre

än 3 särskilda förslag att genom lån ur banken befria sig från skulden; och derest

deuna utväg ansågs lämplig och antag-

ej

återstod alltid upptagandet af ett utländskt eller inländskt

lig,

Bådadera

lån.

endast

till

regeringens

bankens

erbjödos

från

flera

afsigt

håll,

det sednare likvisst

Om, såsom man förmodat

inskränktare belopp.

med framläggandet

af

dessa

förslag

x

),

om

anlitande endast åsyftade att sänka de utländska ka-

pitalisternas

vilkor

ned

Den allmänna

träffligt.

till

ett

minimum, lyckades

detta för-

penning-ställningen var också betydligt

gynnsammare, än då Norge nödgades upptaga sitt första statslån. Den slapphet, som egde rum i de flesta europeiska länhandel och företagsamhet närmast efter de stora krigen,

ders

hade lemnat lösa och lediga en myckenhet kapitaler och egarne deraf

skyndade

att

dem

omsätta

i

räntebärande statspapper.

Denna handel med statspapper hade just i det ögonblick. da afgörandet af skulden till Danmark ej längre kunde uppskjutas, nått sin höjd. och då det blef bekant, att äfven Norge behöfde en liten summa, ingingo anbud från åtskilliga bankirhus: särskildt voro Hambro & Son ifrige och gjorde allt fördelaktigare anbud, dels emedan medtäflare ingalunda saknades, dels emedan förtroende! för Norges betalningsförmåga Man hade nemligen sett, att afbetalningarne betydligt stigit. dess löna. med Bennecke Berlin afslutade, lan skett med synnerlig ordning, och man kände dessutom, att Norge ej likt |i;i

i

en

del

1

andra

Åall.

stater

behöfde

Nutid og Fortid.

låna

I:

117

lör

IV.

utgifternas bestridande

230 utan

allenael

ordnandet

for

hållanden arfd statsskuld,

rordna tider och för-

af en från

hånseenden obetydlig mot den,

alla

i

som tryckte Europas öfriga stater. Slutligen erbjödo Hand»!" ränta och & Son ett lan af 2,400,000 Spec. mot 6 proc. amortering samt återbetalning på 2'.i ar ): det af Danmark i

1

medgifha

\ilkor

dem.

På

voro just

1821

sådant'

lånegifvame

med 46

af storthinget

röster

godo.

till

åra Btorthing tänkt

derom rramståldt förslag antogs

allmånhel

dem,

komma

skulle dock

åtdraget

Dessa

mot 28.

sig

detta anbud

oeksfi

Minoriteten yrkade

i

bankens anlitande, och det blef ock Bnarasl mot

på

bank-styrelsens

mot de framställda planerna

protest

blef

riktad.

samband med denna

I

öfverlåggning

fm

stadga

inrikes

det

i

vexling

taga

stora

penningfråga sattes ock en

lämpligbeten att nu.

sin

till

vinnande af mera

penningväsendet låta bankens silfverut-

med

särdeles styrka af Borenskriver Knudssgn,

ling

al

L829.

beslutas

skulle

pari

inskränkte

Storthingel

och med

att en

sig

att

till

L

utvex-

828

eller

besluta en invei-

början efter kurs af 190, h vil-

ling

från

ken

sedan

af bankstyrelsen efter omständigheterna finge -än-

ka-

intill

175.

-kulle

'i

användas

Del aöjas

J i

må a ned

I*!*-")

härvid möjligen

I»»'!!

till

samtidigl

att

ärkas, lån

uppkommande

vinsten

ökande af banken- fondj.

efter

Kursförbättringen

Redan

års

—

viss tid, förslagsvis

till

—

emellertid

yrkades

Förgåfves

början.

1"

proc.

Ifingl

emellertid

gick

mäktigare stater fingo

kapitalafdrag.

L823

hastigare än

den

man

tänkt.

I65j vid Banstorthingets öppnande ar 1824 var den endasl 146. kens Btällning förbättrades änder denna mellantid allt mer Af banktillskottel utestod ar 1823 endast 57,718 och ner.

änder

loppet

af

år

BJönk

till

millioner; ann Utlåningen hade ökats till omkring 2 1 proc. ranta, och mer iin hälf23 tinu " delegarne Don atcten af riksbankens skuld till banken vta afbetald. Acäl: I. o. p. mil] Sp. löpande sedelstocken var nära

8p.

._.

1821

r

l

I

121

IV.

Då

j

to rth ingets

bekant

blef

betydlig! lika

till

proc.j

beslut

att

upprätthålla sedelmyntets värde

Köpenhamn, stego de norska obligationerna priRambro A Son sålde på en enda dag inlopp af 1,800,000 mark Hamb. B:ko ull 92 i

\

i

-it

"ili

«

iii

långt

större

antal

hade kunnat afsättas,

I

om

234

Åt regeringen

beviljades

345,000 Spec, hvaremot

thinget niedgifna rättigheten

200,000

kreditiv

banken,

i

stort

till

ett ärligt län

i

3 års

tid af

Spec.

Konungens begäran om uppförande af lämplig bostad enhälligt,

bifölls

ett

skulle efterskänkas den at förra stor-

—

ett anslag af i

150,000

Christiania för Norges

Sp.

till

konung

de mänga, på det

ett ytterligare bevis, till

Åt nu rådande goda förhållandet mellan statsmakterna. belåtenhet med de fattade besluten gaf också konungen

sin ett

hvarmed han den 16 Nov. afslutade storthingets sammankomster. »Jag känner mig lycklig af att kunna offentligen om eder aflägga det vittnesbördet, att I motsvarat mitt hopp och nationens förväntan». varmt och

Innan officielt

sens

lifligt

uttryck

storthinget

i

det

tal,

skilj des

åt

hade det

all

i

var nemligen ännu ingenting kungjordt

förlofning,

—

utsett en deputation,

lyckönskande

vägnar

infinna

sig

vid

som hans

tysthet,

om

—

kronprin-

skulle å Norges

stundande

för-

in älning.

ej

säljame ansett sig kunna med mera fördel afyttra De stego nära pari.

Hamburg.

dem

i

FEMTE KAPITLET. Prins Oscars utländska

roa och

trolofning.

er. furstinnan af Thurn and Taxis. PrinSnhn. Prinsessan Radziwill. En prinsessa af Wnrtemberg. Geheimeradel ron Böhnena ankomst. Hans fur-lag. Mottagandet och Motstånd från en del kretsar. Kronpri telsen Köpenhamn. Grefvinnan Wetterstedts planer till förmån fur l>rins»*~aii Mari. af rlessen-Cassel. Kronprinsen afreaer till Aachen f
Olika

giften sessan af

—

—

i

i

—

i

I

i

i

Sedao

de

fjerde

i

kapitlet

omtalade

giftermålsplanerna

Preussen

blifvrl

och

afbrntna,

mellan

penningliqTiderna dationsfrågan,

nerna till

t

•

-

1

rarsl för

var

länge

dels

fcysl

lärer

men

angelägenhet;

Imma

> j rli

i

visserligen harva

konnngen -in

af

Horlin

genom

not-

\al

den norsk-danaka

i

fråga

om

liqvi-

fönnälningspla-

amiral GyUenskölds atresa

den ange kronprinsen,

Tyskland

från

afresi

ny näring

en

fatt

volum

Bardenberg och baron Taube dels om

Pommern,

del

Camps

IX

Aleiandrine

prinsessan

general

missnöjd

ömsesidiga

del

vexlingen

arbetes

af detta

ined

både

b!

itl

i

Bamband med denna

lorVal

och nnder en

0»

prin

i

atl

och

ut rikt

pröfva. I

jade

samma mån Bom

nya \.il.

rmå

tyska

föi

En

lag

tiden

för

denna resa nalkades, bör-

uppdyka, åsyftande en

ledning af kronprin-

kronprins är alltid ett amndsvårdl

hofven,

»om onderstundom

i
em

parti.

försmått

I»''

tel-

236 ningar

den europeiska högadeln, öppnades

af

vink

sådane

från

man

och

friare,

furstliga

för

håll,

erhöll

voro

prinsessor

giftasvuxna

der

alltid välvilligt

Stockholm mer än en

i

till

finnandes.

Så hade general Björnstjerna, hvars syster var hoffröken hos furstinnan af Thurn und Taxis, mottagit ett förtroligt bref hvaruti yttrades furstinnans

1821),

(Febr.

svenske throuföljaren

den

önskan att

lifliga

skulle göra hennes dotters bekant-

Generalens skap under sin förestående resa genom Tyskland. syster berömde mycket den unga prinsessan, hvilken då lärer hafva befunnit sig hos sin tante vid hofvet

med mycken

get blef

en

kantskap

Paris år

i

d'Ohsson serade

Prinsessans far hade väl gjort någon svårighet

om

af religion,

var ännu

ej

med

i

men gaf

i

vika för sin

hofvet

i

den kunglige friarens

beräkningarne, och han visade

att brådska

någon benägenhet

sjelf aldrig

Vid

taget

—

Men

framgång.

planens

för

bifall

ombyte

dottrens

enträgenhet och visade sig snart lika intresserad som

gemåls

hon

äfven bland de personer, för hvilka hon intres-

var

sig.

fråga

Försla-

Modren,

Regensburg och exellensen Brahe hade under sitt 1811 ofta besökt denna familj. Maclame

i

vistande

Strelitz.

Exellensen Engeström hade gjort hennes be-

Sverige.

i

i

Stockholm.

i

af Mecklenburg-Strelitz, hade flera förbin-

prinsessa

född

delser

välvilja omfattadt

Strelitz befann sig vid

man

prinsessa af Solm, vid hvilken

med sitt val. samma tid en ung

lika beställsamt velat fä-

sta uppmärksamhet, och som af grefve Björnstjernas syster »Hon är rätt lång, men mager; skildras med följande ord:

har

insjunket

bröst,

spenslig

växt; för

öMgt

godhjertad och

okonstlad».

En prinsessa lärer

förslag

des,

hafva behagat

ej

befryndad

dolinjen

prins

uti

var äfven på listan,

af Radzivill

med

i

Stockholm.

Hon

men

delta

var på

si-

preussiska konungahuset, och det sa-

Wilhelm

al

Preussen hade tänkt

förmäla sig

med henne.

Man v

alltid

inar

ar

och

Thurn

föreslog fritt,

att,

skulle iiinler sina

Cassel.

und

derjemte,

Taxis,

Denna

prins Oscar,

besöka hofven

resor

underrättelse

h vårföre hon akref

hvars val ännu

oroade

till

grefve

i

Wei-

furstinnan af

Björnstjerna

237

honom

att bedja

för

denna

önskade

samma

öfvertyga svenska hofvet huru

Grefve Carl Löwenhielm. vid denna

bud

en

far,

bror

tid

och

intagande;

men

general

rysk

i

hafva

skall

varit

man något

Sverige hade

i

hennes

om

henne

Carl

1*21

år

nungens vistande

brefvexla

med

utan

att

Svar anlände under ko-

Elngeström skickade brefvet

Något svar frän konun-

förslag Bynes dock

hafva Lyckats

konungens allvarligare uppmärksamhet; de togos ad referendum; t\ huru lifligt han än önskade se denna

blott

sig

hans

och

thron

han dock

Skåne,

hade

ödet vinna

sig

ynnest,

och

rerad.

i

Han

han

vid

institut

etl

i

Tyskland,

Wflrteniberg, der han lyckades

regerande

huset

till

befryndad

till-

prins<

hennes inflytande fördelaktigt gift; Bayern och biet' der anställd och deko-

mindre lyckad Kopia af förra århundradets

denna tid 2 förmäld med prim Fredrik \;o

under hans vistande

men bar nu en, som det Han hade Lemnal Sverige

genom

var en

Prinsessan

1827

uppfostras

till

det

1

blef

k"in

derifrån

honom

fort

en

bayerskt geheimeråd von Böhnen

af baron.

titel

ålder för att

\ille

förväg.

uppvaktade Carl Johan

syelftagen

ån

II

''it

i

var Bvensk adelsman,

lian

troddes,

anlände

tid

och

Sverige

angelägenhet afgjord,

vigtiga

>a

ätt

Bons val

-iii

gfi

ej

Vid denna

')

honom

allmänna ordalag,

Helwig- bref obesvaradt.

v.

af alla dessa

Intetdera

Engeström visade

Engeström nödgades begS den ohöflig-

och

lemna fm

att

tilldraga

rid

i

förhållningsorder.

aldrig

ingick

heten

i

skedde

bad

Norge 1821.

i

om

och anhöll

både vacker och

grefve von Engeström

till

bestämdt förslag framställdes.

iiågot

till

Bom

.Johan.

Det

Baken.

rysk

svart att tänka sig

om denna Wurtembergska giftermålsplan. bref för

i

såsom thronföljarens svärfader.

fcjensl

Fru von Helwig Bkref

för

svenskt' sände-

lärer icke hafva varit obenäget for för-

prinsessan

bindelsen,

gen

).

enkekejsarinnan, var general

till

Ryska hofvet

tjenst.

dit

välvilja

Petersburg, hade föreslagit en prinsessa af Wtrrtemberg,

i

livars

en

man

1

Stockholm omfattades med någon

i

lifligt

och for att erfara, huruvida den-

förbindelse,

\

mmaJ

'

ni

Paul

;>i

Hon

Wttrtemb

blef

Ii

238 a

lioftou

)

något

;

men begåfvad med eu viss finess. Han med välvilja och hade flera samtal

löjlig,

emottogs af Carl Johan

med konungen, som undrade

Han

persons gunst.

honom

visade

ty ingen

hvarför,

följde

ett visst förtroende

anade skälet

konungen frän Eugeltofta

Beckaskog och Carlskrona, och blef

utnämnd som man

förvåning,

nådebevis,

Man

vet

kommendör

till

ville

Ystad,

till

temligen allmän

der, till

af nordstjerneorden;

ett

påstå att konungen sedan sjelf ångrat.

om

bestämdt,

ej

många

;

en så obetydlig-

till

amiral Gyllenskölds tyska resa

Böhneus besök; om han frän Miinchen egde något hemligt uppdrag i afseende på prins Oscars tillkom-

föranledt herr von

mande förmälning,

om han

eller

men

talade på eget bevåg,

da

tiden nu var inne, att prinsen borde göra ett val, framkastade

Böhnen den tanke,

herr von

berg äldsta dotter vore

han

»att

del

sin

for

ett

att prins

Eugénes af Leuchten-

Konungen svarade

passande parti.

ingenting hade deremot; hertigens af

Leuchtenberg person och familj åtnjöte stort anseende; slägt-

med

skapen

med

bayerska kungahuset vore väl

afseende på

drottningens kända tänkesätt föga eftersträvansvärd;

motvägdes mer än

tillräckligt af

men

detta

den omständigheten att Öster-

Hela

rikes kejsarinna var den föreslagna prinsessans moster.

saken vore för öfrigt beroende af kronprinsens eget val».

Dessa yttranden voro nog återreste genast att

en

föreslå

till

med

visst,

att

nöje

lemna

fortfarande

hon

i

blifvit

Han

uppdrag

Hertigen af Leuchtenberg förklarade sitt

samtycke, under förutsättning

begge unge funne behag

de

prinsessan

hvilken

herr von Böhnen.

mellan kronprinsen af Sverige och

förbindelse

prinsessan Josefina. vilja

för

Miinchen, der han sade sig ega

finge

uppfödd.

i

bekänna sig

sig

lik-

hvarandra och att till

den

religion,

Hertiginnan delade

i

allo

i

sin

gemåls tänkesätt.

Herr von Böhnen skyndade nu dessa underrättelser, träffade

't

Han

hade n

m<
honom

till

Sverige

konungen ännu qvar konungen

af

Preussen

i

med

Skåne och vistats

vid

Exelkammarherrenyckel. Engeström hade der gjort hans bekantskap och förhans något oarraktiga visitkort bland Bin samling

Pyrraont,

varade

samtidiga

tillbaka

ocb

af pekoralier

af

fåtl

en

239 åtföljde

honom

till

porträtt

af den

då

fa

förslaget,

uppskjuta det

sin

förestående

aått

val.

en

samt måhända

och

hans

och

resor

hans

afsigtliga

om

grad

viss

underrättad,

förslaget

såsom

huset

i

tala

det

genom

öfverenskommelser;

eventuela

hertigens

var

Någon annan förbindelse var prins Oscar den

namn

taget -tur

>

s

it.

skalken N.

bestämma

och

han företog

innan

resa

-in

då

sjelf

arven

med Leuchtenbergska Den var >a till en

afgjord.

kronprinsen

Böhnens

von

herr

och

under

först

ville

uppmärksamhet, och man började redan

väckt

konungens

med egna ögon

se

hade

förbindelse

närmaste

Han

afgörandet

vigtiga

Stockholm

i

yttranden "in

i

resa

Emellertid vistande

ett-

Kronprinsen

ganska vackert, och visade äg ej ogynnsamt men hade alltid önskat, att det längsta

fann porträttet

stämd mot

Han hade nu medfört

Stockholm.

endast 15-åriga prinsessan.

Skåne; pa

sunt

öfver

och

till

mellankommande

t.

det

ganska

«'.

statsrådet

Löwenhielm,

G.

Vägen togs öfver

nen von Böhnen, som

der Bvärmade omkring

och

såsom

en

norska

t',

grefve

sig Bfven

Tyskland,

af

Wetterstedt, hofmar-

Stedingk.

friherre

grannskap;

kronprinsens

Thott,

kavajjererne

Beckaskog infann

förut

reste

general

Posse,

Krog,

tärd under an-

sin

åtföljd

nemligen hofkanaleren grefve

Oxenstjerna

grefve

och

af Skåne»,

af »grefve

grefve

L

.1.

aldrig på allvar ifrågasatt,

1822 anträdde

Maj

9

vill

kunde motverka den förbindelse,

intriger

i

Bynas, af fruktan att för

bvilken lian arbetade. ar

Visst

förspordes

en

icke

endast

enlig

rore

appgifl

röst,

oansenlig; oågra

nog

fullt

inom de

att

annan

en

med

skulle des

påverkad af

in

ville

i

r

till

furste. hafl

kretsarne

i

Sverige

den ifrågasatta

att

huset vore för Sveriges thron-

grundlags

vår

mediatiserad

grefvarne Fleming och

högre

Bom tyckte

med Lenchtenbergska

förbindelsen i"li,tr«-

också,

och

sina

och med anse den vara bud.

enär

Enligt

prins

von

förnämsta

Eugene

Engeströmg

förespråkare

i

Wetterstedt; den sednare dervid starkl

grefi inna.

Kronprinsen afreste emellertid (rån Beckaskog, och styrde

240 kosan

a

Köpenhamn

till

mången väntade

der

),

Det

förmälningsfrågan.

uppslag

i

prinsen,

trots

ståtliga

ett

inkognito, rönte vid danska hofvet, gaf ett

sitt

Carl Johan hade icke

ogerna

att kronprinsen valt

sett,

De hade

endera af konung Fredrik VI:s döttrar.

erhållit en

god uppfostran och voro ganska älskvärda; men

synnerligen

Den

prinsen kände ingen böjelse for någondera.

redan 29 ar gammal, liknade sin

far,

äldre, Caro-

och var således

Wilhelmina Maria, ehuru af mera

vätt ful; den andra,

fördel-

utseende, var icke heller nog vacker att anslå prinsens

aktigt

skönhetssinne

dock

var

se

få

denna förmodan.

slags stöd åt

lina,

att

mottagande kron-

Kronprinsen dessutom ej mer än 14 år. uppmärksam mot dem båda; men »c'était

attendant

en

peloter

ocli

ytterst

såsom en närvarande diplomat

partie»,

Festliga tillställningar af alla slag. mönstrin-

uttryckte sig.

gar och alla de förlustelser, pä hvilka en hufvudstad och ett

kunna

liof

Köpenhamn,

under de 8 dagarne af

flitigt

Köpenhamn.

i

En

besynnerlig

ödets

lek

under det kronprinsen roade sig och dansade

att just

ville,

omvexlade

bjuda,

vistande

prinsens

firades

en för

Berlin

i

honom

i

i

hänseende

visst

märklig förmälning, nemligen mellan arfstorhertigen Paul af

Mecklenburg-Schwerin

samma

sen,

och

varit ifrågasatt

allt

der

Under till

hänsyn

samma

tiden

af de

följe

sin

åtfölja

ingalunda

färd

endasl öfrigt

(O i

II

detta

några

som

i

i

till

1817

(»väntade

Btörsta

på

till

besök

en

honom

till

förhållanden

hos

detaljerad

till

del.

inträd!

Sverige börjat utbilda sig

förnämsta rollen.

inur

Ehuru materia]

')

hade

äsigter,

pelade dervid den f;ill

och

Rendsburg och Hamburg

artiga mottagande blef

kronprinsens förmälning.

till

1810

3 Juni från Köpenhamn öfver

Flonsburg,

Middelfart,

Hannover,

sedan

såsom prins Oscars gemål.

Kronprinsen afreste den

Xyborg.

Alexandrine af Preus-

prinsessan

som

furstinna

mod

Grefvinnan Wetterstedt

Bon hade prins

i

llonrik

skildring

af

sin

barndora

af 1'roussen.

kronprinsens

allmänhet

saknas,

anse

korthet

angifva resans gång; hänvisande för

vi

lämpligas!

atl

i

den samtida tidningslitteraturen, dels till Oscar den förstes historia, p.
dela

till

Mellin)

241 först

Rheinsberg och sedermera

i

Huru

af Preussen.

Prinsessan blef vid

fortsatt brefvexling.

med

nog ostadig

häftig och ler

Wilhelm

kurfursten

väninnonias lynnen och

dem emellan genom en länge

förbindelsen

förtroliga

•

—

sina tycken: förbindelsen blef

i

var nu

plan <

tecar.

22

gammal, och

ar

denna Bednare utkorad

till

Wetterstedt, förlåtligt

svag

om denna

att

genial ät prins för sin sköna,

förbindelse kunde knytas

Redan under kronprinsens vistande pa Beckaskog

nya horvei

Wetterstedl

stadd

upphinna

väg

på

om

1

utlandet 1

fråga

i

underrättelsen, att hans grefVinna

ilen

till

Skåne

i

bestämd! afgjordt

och

hen sannolikt torde

att

).

Enär ännu ingenting ansågs vara

om

den lenchtenbergska förbindelsen,

trodde sig grefvinnan oförhindrad att meddela hessiska

om

sina tankar

underrättelser

hade

ett

batVa önskat.

nya

dessa

tidningar n

Man

trodde -\it,

en

«

I

\

lik

Åtföljdes ,m

ii

reste

både

hennes

i

den

-in

afsigl

konungen

hofvert

Exel-

grefvinnas

sin

kronprinsen

atl

älven konung Carl Johan

missnöjd

och

det

att

leuchtenbergska att

göra

sin

vara

atl

prinsen

ötver

atl

utländska

förbindelsen

företagil

donna

tillkommande gemåls B&lla

sig

till

kronprin-

önskade närmare eller fjennare Hon !> .1. bror, hofmarskalken baron \nterknin mycken stål ler \

anslutning,

med

af

föreslagit,

förvånad

och uppgåfvo,

men af

'a— el

hvilket

personligen

att

anledning

i

honom ovetande, under

åtgjord

afsigt

i

förmälning.

kronprinsen blef vid underrättelsen

MLen

talad

redan

ii.ir.i

t

i

besök,

planer

uppgjordes

sådanl

thronföljarens

sjelf,

hofvel

från

der >kulle aflägga

'>

svenske

ilen

Wetterstedl

lensen

sades

genom

medverkan, skulle det gifva henne betydenhet vid det

meddelade

Min

prin-

gynnat hennes önskan, och det

harva

lärer

trastru,

hel-

ej

Grefvinnan Wetterstedts

ar.

att fä

antagligt,

hennes

von

is

fyllt

Exellensen

älskvärda vax

som nyss

Marie,

7 års ålder förmäld

Emellertid egde nu kurfurstinnau tvenne

>ärdeles lycklig.

.iii

1

af Hessen, en något besynnerlig herre.

giftvuxna döttrar, prinsessan Carolina, *

prinsessan Augusta

voro och förblefvo. underhölls dock den

samhällsställning än

gamla

t ven ne

olika de

demnder

Berlin och knöt

i

med den jemnäriga

en vänskapsförbindelse

rare

lat

förstå,

att

lian

sig

.1

icke

242

Ehuru kronprinsen

bekantskap.

med

brådska

beslut

sitt

var särdeles angelägen att

ej

den af herr von Böhnen inledda

uti

underhandlingen, var han än mindre böjd att under förhanden-

varande förhållanden afresa

En

Cassel.

till

lämplig förevänd-

ning att af böj a denna utflygt gaf den kurir, som anlände några dagar efter hans ankomst

det

till

till

lilla

honom

hofvet

Schaumburg-Lippe, och som framförde hans mors önskan

honom

träffa

Aachen,

i

hon

dit

i

i

att

denna afsigt ämnade be-

gifva sig.

Detta

upptagna

vilja

med mycken

Cassel blifvit

kurfurstinnan,

af

godt

särdeles

i

hon

fastän

han varit den

förste att blifva intagen

om

välville

förtroendet, och snart

i

den osämja, som rådde inom

denna familj och hvilken ofta gaf anledning skandalösa,

säga

ej

gerna

men kurfursten, som icke lefde i med sin gemål, misstyckte, att icke

förstånd

ingingo sådane underrättelser

att

ej

sina döttrar;

vid

skiljas

grefvinnan Wetterstedts beräk-

öfverkorsade alla

Hennes planer hade

ningar.

uppträden,

till

opassande, för

Carl Johan

att

slog

all

»Dessa dåliga förepå denna förbindelse ur hågen. dömen», sade han, »kunna ej gerna hafva undgått att utöfva

tanke

förderfligt

ett ej

heller sen

göra

och

Cassel

fönnälning

sitt till för att

der förstå, att den svenske kronprinsens

lät

redan vore

mött svårigheter

motarbeta den hessiska

Under någon förevändning skyndade han

förmälningsplanen. till

Herr von Böhnen var

inflytande på barnen.» att

afgjord;

öfverallt, äfven

den likväl af vissa skäl

att

Eichstedt; och spelade, korte-

i

han vid det mot hela förslaget.

ligen taladt, sina kort sa väl, att

vet väckte allmän ovilja

vinnande

syftes

sitt

Följden

person). klara,

att

hvarje

ej

blef

tanke

hafva

ens den.

att

pä

de

kurfurstliga hof-

(Han

lärer för

sparat kronprinsens egen

nian

i

Cassel

behagade

var och förblef öfvergifven, samt att prinsessan sjelf icke vela

ett

BfVer

ett

ögonblick

ätföljd e

ville

deraf.

Kronprinsen, och

för-

svenska fönnälniiigstorslagcii

.ni

af 'n

''ii

h

med

afslag

den

på

rätta

förtörnad

något,

länken.

;iti

som

besluta enligt

öfver

till

sitt

dylika upptag

aldrig begärt, hyste

fullkomligt

par kavaljerer resa

edan

lian

okänd och endast

Cassel, aöka eeel

t

veke

B

se

I\len

prin-

denna

243 plan

Det

öfvergafs.

nödgas vara

sa sätt

honom

förtröt

emellertid

att

lifligt

på

föremål for herr von Böhnens intriger

ett

och för de beställsamma rykten, som så gerna sysselsätta sig

med

vägen

dagar

lins

hade

öfver

inom

Spanien,

medlet

i

Bnonaparte rar vid denna

Julies belsa

led

1

Napoleon

Familjen

).

ailtjemt utsatt för verk-

iiimu

tid

vistas

som kongressen Wien densamma kunde i

någon af Enropas stater utan

i

fem

de

af

tillåtelse

drottningen

Ingen inedlem af

utfärdat.

resa eller berättigas ati

d.

konungens af Holland.

d.

f.

Carl

ningarna af det landsfömsningsdekret,

gemensam

några

tillbringa

familj en förmSlningshögtid förestod

livars

Bnonapartes, äldste Bon

mut densamma

ville

grefVinnan Survilliers. i

emellan enda dottren Zenaide och

Ludvig

till

Juni lemnat Pari- och

af

der hon

Bruxelles,

syster,

sin

afreste han

sammanträffa med drottning Desirée.

för att

Drottningen tagit

af

Under sadane förhallanden

dylika saker.

Aachen

stormakterna

9 ).

Drottning

bekymmer och

ölägenheter,

synbarligen af de

Bom onder rådande förhållanden vållades af detta påbncL Henanspråk måne aee Byster kom då på den tanken att taga Recamiers välvilja"), och genom hennes inflytande El de ledande i

')

En bror till auvarande kejsares af Frankrike, och densamme Italien dog (1831) som änder de revolutionära rörelserna i

lägret

i

-)

Några

i

Forli.

Desirée använda Johan hoa leejsar Alexander utverka stormakternas tillåtelse for Joseph Bnonaparte och hans familj att la vistas Rom. Kejsaren hade ined mycken välvilja upptagit och understödt denna begäran, men kunde ingi ntinu göra utan de andra makternas begifvandc ucli Österrike rågade icke tillåta Joseph att vistas Ännu L828 närheten af Österrikes italienska besittningar. .1. återkom samma ämne. De la Gardie antecknar sin dagbok under den .i" .Inni: »Jag varpå middag på Etosendal. Drottningen var synbarligen upprörd och såg ut att Hon frågade mig hell tyst: »Ser min att jag bafva gråtit. -itt

ar senare

(1825) finna

genom

inflytande for ati

\i

drottning

Carl

i

r

i

i

liar

gråtit P» ar.

Jag

och

'

fatt

ett

-Mm tillkännagifver mötesgå min Önskan att la \\

ii.

tillien, 'i

(

)in

di ii

kan

'

liar

återvända

anlednina

till si

\

säga er

från

gTtfve

att

man

bestämdl

sr

187

anteckning if

luirti

I."\\

min

Buropa» I

ej

l.nf

vägrat

refven i

ledsen

enliielm

9

9

al'

i

till-

Sur

244 statsmännen

i

Frankrike, grefve Msetthien de

Montmorency och

vicomte de Chateaubriand, att blunda for en ringa öfverträdelse den

äfven

verkligen lighet

Genom denna bemedling

stränga stadganden.

af dessa

önskade

längre

blef

sammanvaron en möj-

v ).

Otålig

kronprinsen afreste drottning Desirée

återse

att

emellertid från Bruxelles efter blott några dagars vistelse derstädes, och utan att afvakta fönnälningshögtidligheterna.

anlände

till

Hon hade

Aachen den 26:te Juni.

samt

vid medlet af

1811 lemnat Oscar i Stockholm som tolf års gosse; hon återfann honom nu som en skön och älskvärd yngling, hvars yttre på ett anmärkningsvärdt sätt lärer hafva erinrat om år

hans far vid den

gemåls

första

skrifver

hon

er

träffa

här,

med några honom,

i

»Det skulle varit mig

ofvannämnda bref och

till

föreställa

få

att

blifvit

förtjust

att

ett nöje»,

m:me Recamier, för er

min

själens och lynnets förmåner,

af de

skulle

då han såsom ung gjorde sin blifvande

tid,

bekantskap.

»att fa

son, hvilken

som utmärka

göra eder bekantskap.

fä

Hans utseende och sätt erinrar fullkomligt om lians far vid 2 23 års ålder ). Han har uti ingenting velat brås på mig: och deruti har han gjort ganska

rätt, ty

han skulle icke hafva

vunnit stort derpå.»

Vistandet

Aachen var ganska angenämt;

i

till

det sven-

ska resande hofvet slöt sig snart grefvinnan Survilliers sin

Bland

uppvaktning.

som

personer,

med

infunnit sig vid den

besökta badorten, var äfven den för sin skönhet och älskvärdhet bekanta infördes krets,

kände

Bref

från

Juni

L822

förra 2 )

;ii'

blef

och

Survilliers

välvilja

Desirée

till

20

Bernadotte

i

förr

Hon

).

förtroliga

mottagen.

Drott-

Långt tillbaka, da hennes hus ut-

m:me

afskrift Maj L823 dessa bref meddela \i här nedan

och

Här begår drottningen en general

grefvinnan

med mycken

henne sedan drottning

3

numera furstinna Chimay

Tallien,

drottningens

i

der hon

ningen

')

m:me

liten

än

ar

Recamier den S. 8. Ur i

etl

28 del

utdrag.

anakronism: hon såg aldrig år 1797, då lian var .">.".

'mmi mal.

t

lim

i,

Caraman,

»5

'dan

skild

prins

.ni

af

Tallien

Chimay.

och gifte aig med

Hon dog

is.",.".

m:r

dr

245 gjorde

samlingspunkt

en

Hon

utmärkt.

var.

vackraste

tids

Hon hade

sinthet».

med

och

snille

kejsarinnan

älskvärdhet och hög-

ovanlig-

vänskapsförbindelser

förtroliga

i

tiden egde

»en af sin

med denna bländande

förenade en

stått

clen

Johans yttrande,

Carl

och

qvinnor,

mycket

skönhet

hvad Paris

allt

för

enligt

drottning Desirée hade ofta

Josephine, och

henne hos rmme Recamier. <>m vi här egna någon uppmärksamhet åt hennes person, är det emellertid endast och allenasl emedan äfven hon sökte göra sitt inflytande gällaude Under sitt dagfråga om Bvenske kronprinsens förmålning. i

med

liga sällskapande

om

onderkunnig

begge drottningarne blef hon snart

de

föremålet

för

den Bvenske thronföljarens resa.

och de förmälmngsplaner som varit land,

i

Hessen

o.

oämnde dock ännu I

allmänliet

af deita Blag.

bon

Konungen

byggd,

verkligen

besök

ett

gjort

1822

-

\i

väl |ia

ni

mera

bvilkel

vi

men

till

Wirsén

från

Här

träffade

n

honom,

Litel

men

\i

blifvil

till

henne lika-

äfventyrei

i

Bessen

man hade '».

dess-

kommit

Aachen

den 23 Juni Böhnen, som besvär och myckel skräfvel herr

-kula

förutan".

öfveralll

välja

att

Holmens beställsamhel

von

honom

och

men

Kronprinsen gjorde

försigtiga, och

perpendikel. af

13 år gammal,

han vore benägen

skrifver

väl

bloti frisk.

af de föreslagna;

— ——

liksdin

hafva

dS

och

Bruxelles, såg prinsessan och yttrade

i

atl

ben-

vare

Wetterstedt

far

liflig

vederbörande

utom, tack ')

Hon var

som någon annan

haåe

Nederländerna hade en enda dotter.

af

gladlynt,

grefve Wetterstedt, väl

Brnxelles egde så djupa försänkningar,

i

Marianne.

prinsessan t

intresserade för angelägenheter

lifligt

Chimayhade genast ett förslag till förbindelse med del oraniska huset, eme-

bofVei

vid

anlitande.

stark

Byss-

trodde Blg kunna göra framgången beroende af deras

hon

atl

i

hvilka sist-

Pnrstinnan

hands, åsyftande en

dan

Preussen,

i

Bayern;

i

icke ansågos vara oåterkalleligen afgjorda.

damerna

äro

bane

a

och du

v.,

s.

von

väl

boppaa

»Det

att

Lysande

allt

satt,

mottagne, oaktadt den antagna

iukogniton, har isynnerhet, hvad beträffar presenter och drickspengar, betydligl ökai våra utgifter; men den politiska kan al' detta eraottagande kan val vara värd ett mol de

5kade

utgifterna

fastställda

svarande högre anslag

man

provisio ell pfl den Kronprinsen bar pl ett alldeles

246 for långt

in

den leuchtenbevgska underhandlingen

uti

för att

Det anmärktes äfven, att prinseskunna draga sig tillbaka. san Marianne vore för ung att genast förmälas, och att ko1 nung Carl Johan icke längre ville höra talas om uppskof ).

Konungen var verkligen redan missnöjd med kronprinsens långvariga vistande

Under hans dervaro hade

Aachen.

i

äfven af ofvan antydda grunder yppat sig en obehaglig aktighet

i

Konungens

stedt.

vilja gjorde emellertid slag

ström antecknar härom följande: skref

till

prinsen, befallde

»1

han honom

föreställningar Wetterstedt vågat göra

Detta bref

förbindelsen.

kom

ej

som konungen

att uppläsa för

ville

grefve

afseende på de

i

mot den leuchtenbergska

kronprinsen tillhanda förr än

med

Eichstedt, och då allt var lyckligen afslutadt

gen

Enge-

saken.

i

bref,

ett

Wetterstedt en ganska strängt hållen artikel,

i

skilj-

åsigter emellan kronprinsen och exellensen Wetter-

prinsen icke göra Wetterstedt ledsen

förlofnin-

genom upp-

läsandet af den kungliga skrifvelsen.»

Kronprinsen afreste omsider från Aachen efter sex vecDrottderstädes, och ställde kosan åt Bayern.

kors

vistelse

honom

ning Desirée hade gerna velat vara

men

stedt;

följaktig

Eich-

till

det obeq värna af en så stor svit och vissa förhål-

landen inom bayerska hofvet gjorde drottningens närvaro min-

man

dre önskvärd och

lyckades afböja förslaget härom.

öfverenskoms

skulle sammanträffa

med

prinsens väg ledde

mor i Leu (f. d.

sin

berg hos grefvinnan di S:t

genom Frankfurt am Main,

gen Gustaf Adolf då vistades. drifvet

nit

da# ')

alla varit

Prinsessan

der

Stadens styrelse

f.

konun-

d.

hade af öfrer-

förmå honom att lemna staden under tiden

sökt

förvänansvärdt

med

Det

på vägen till Italien Schweiz på slottet Arenendrottning Hortense). Kron-

deremot, att kronprinsen

sätt

furstliga

inom

tio

personer

afhallen och

minuter vi

varit,

hittills

högaktad af dem det sällsamma

Marianne hade

bredd mera än och inom en i

rakat

alla». ("ide

alt

1'eni

är se-

kronprins (sedermera prinen del sen af Wasa)s en förbindelse, som inledde Sverige Prinir;M)sk;i ömtåliga underhandlingar med stormakterna. ans förlofning med denne prins blef emellertid bruten sinom \i återkomma lika hastigt som den Uil\it knuten. nare

förlofvas

med Sveriges

förre

i

i

tid

till

de

märkliga anderhandlingarne

med anledning

häraf.

241 kronprinsens

svenske

för

Gustaf Adolf fann

besök.

na-

sig,

som innebars i en dylik anmodan och tillskref af denna anledning konung Carl Johan ett bref, hvari det bland annat heter: »Dä H. K. H. Kronprinsen i somras for igenom Frankfurt, befallde borgmästaren mig att lemna staden, liksom vore jag i stånd att stämpla mot en allmänt vördad och af mig personligen högaktad furturligt nog, särad

stes

Om

lif.

af

clet

misstroende,

M:t här egt

B.

sändebud, skulle det varit

ett

honom jag framfört mina klagomal; men då sa ej är förhållandet, täcktes E. M:t tillåta mig att framställa dem inför till

B.

M:i

EL

.M:t

under bön

sjelf

berättigad såväl

om

följe af

till

Gladt

med

Augusti

Eugéne:

prins

kommer såsom ioke

Lyckan

liar

Höghet

personligen

och

mod sa

hört

v,ihilj;i

all

förkunnat,

hafva

kanna

lära

Del

att

jag

ehuru jag ännu dag bor K. dotter,

detta, er

en

lika

furste

utmärkt

mottager en

såsom Bådan

är

emottagen

min

i

sina

för

Prins Eugéne svarade: furste,

mycket godt; en son af en gammal

och högaktar.

Eichstedi

till

besök ax föranledl af min önskan att se

ftgnad jag

stor

sig

sammanträffande!

första

mag; och

dygder och vackra handlingar». är

kronprinsen vid

känna prinsessan,

att

tillåtit

).

»Tidningarne

att mitt

tro,

man

1

anlände

blifvande

er

att

hvilken jag är

af den uppriktiga vördnad, jag

otvunget yttrade han

ocli

till

den förolämpning,

hyser för B. M:t och dess son»

23

skydd och anhållan

upprättelse,

mot mig, som ock på grund Den

M:i>

B.

mig den

ville förskaffa

B.

K.

II.

om

vän,

-hot

hvilken jag

som jag

-kall

blifva

ärar

med

familj.»

Kronprinsens första möte med prinsessan Josefina skodde

änder don miljen,

omedelbar!

bekantskapen,

vaknande

den

område, der furstens Vi

des.

')

förbigå

några

efter

l

derefter

livad derefter följde,

tdrag

la

således

lyckliga

ömsesidiga

bör vara all:

presentationen

enskilda samtalen, don

i

tillhör

et!

som den enskiloch anmärka allenast, att

lika

detta

böjelsen

af fa-

dagar af glädje,

fridlys!

hopp och kärlek kunde

De la Oardiet dagbok för den 16 Ifaj J. Johan hade ijelf riaa( Gustaf Idolfi bref för Ghurdie. Anteckning ni

grefve

Carl

|)i

lif

följande

<\>-

248 kronprinsen

Stockholm affärda kammarherren baron Ste-

till

med

dingk

underrättelse

om

begäran och

konungen om framgången af

till

sin

det bruk, han gjort af den dyrbara ring, han

Stedingk anlände den

vid afresan mottagit.

September

1 1

till

Stockholm med dessa välkomna underrättelser och konungen

dem

delgaf

genast

i

ett för

ändamålet sammaiikalladt svenskt

och norskt statsråd.

Kronprinsen stannade

men

sig

slet

resan

träda

i

Eichstedt

den 31

till

då ur den kära och älskliga kretsen till

Schweiz, der han skulle sammanträffa

Han hade

drottningen.

Augusti,

afsändt

förut

adjutant

sin

an-

för att

med

grefve

Löwenhielm till Munchen för att tillkännagifva sin afsigt att under genomresan uppvakta den bayerska konungafamiljen. I sitt svar uttalade konungen af Bayern sin önskan att fa motOrsaken dertill taga kronprinsen på slottet Nymphenburg. hans gemål

att

var,

(f.

d.

drottning Fredrikas syster) kände

en stark motvilja mot den nya svenska konungaätten; en

af-'

som gick ända derhän, att hon ej ens ville mottaga som af skyldig grannlagenhet trodde sig

voghet,

Wetterstedt,

grefve

böra begära att få göra henne sin uppvaktning, såsom varande af henne personligen känd.

med den

förklaring,

att

Denna

höflighet hade hon besvarat

»det icke anstod e henne att mottaga

Wetterstedt lät svara ur

något sändebud från Bernadotte».

samma

ton,

att

konungens af Sverige minister kände

väl

hvad han vore skyldig

för

att

och

sin furstes

någonsin sätta sin fot under

sitt

samma

alltför

lands värdighet

tak

med H. M:t

drottningen af Bayern.

Under det

att

konungen af Bayern,

åtföljd

prins Carl och hertigen af Leuchtenberg afreste

föregaf hans

burg,

hatVa

man

varit

visade den alltför

till

af

förbindelse,

8:1

besökel

lör

med

all

kronprinsen

Leu brorsdotter, blef pS

eller deltaga

hennes

Ajenénberg.

välvilja

oyss ''ii

i

sig

de

till

liöt-

fursten, hvilket väl skulle

Konungen deremot

och mottog kronprinsen

Den nan

främmande

påkostande

gustavianska sympatier. lig

behöfva se

bod

Nymphen-

gemål en opasslighet och begaf

slottet Tegernsee, för att ej

ligheter

af sin

till

bördsfafänga

och

\ar ganska frynt-

och artighet.

mgåtl

med

hertigin-

ytterligare Kär anledning

För hertiginnan rar dei

en stor

243

i

hvari hon befann sig.

landsförvisning, ett

enär hon

den afskilda lefvat

Bourbonernas misstankar och

för

hat.

Xapoleons åter-

i

Sedan storhertigen af Baden, trots slägt-

Klba.

vågat

icke

mål

i

hade hon

åtta ar

1

hafva egt en dryg andel

ansetts

komst frän skapen,

och ett behagligt afbrott

högtid

glädjande

och

belägenhet,

hennes fortfarande vistande

tillåta

Con-

i

hade hon omsider köpt en vid södra stranden af Boden-

Btanz,

BJÖn på kantonen

Thurgans område belägen

villa,

och

med

sin

medfödda smak prydt densamma med de dyrbarheter och konst-

som omgifvit henne

skatter, hotell

mänga

sorgliga och

hvilade

ofta

punkten än

Under

Paris.

i

tankarna vid kejsardömets lysande

ej

som

irna

skingrats

än

Tuillerierna;

i

lyckas dagar

lyckades också

\ar

ännu alltjeml

förträfflig!

årenenberg angenäm

saknad.

Drottning

delen af vägen

inträffade

gra dagan chefen

till

vistelse

i

lika älskvärd

och

att

Man

gästerna.

för

kronprinsen

liflig,

skildes

i

at

at

följdes

skildes at

och

göra vistelsen

med Btörre

Vevay; drott-

vägen öfver Simplon,

18 September och begaf sig efter nå-

derstädee

Stockholm

tacksaml

»'it

ig

till

Panna, der han mottogs af

från ').

de

ar.

Glad,

minne af den

da Neipperg var österrikiskl

älskvärd, och alltid bibehåltid

han billbragi

i

Sverige,

han med nöje sina Bvenska bekanta från kriget

Grefve

Neipperg hade befallning

erkehertiginnans sommarresidens,

att

inbjuda kronprinsen

slottei

Casino dei Boschi.

Dcssn kiiin tallen hade öfvergått andra händer Kejsarinnan Josephines Usklingsställe, Malmaison, egdei af en köpman [agerman från ) stad \<; Ju \ i

l

»

de

erkehertiginnan Marie Louises hof, grefve Neipperg,

för

sändebud

J

till

tjusande

Malmai^m. Morfbn-

på

Paris, kronprinsen tog

gammal bekantskap

')

de

till

bemödanden

sina

Desirée och

Milano den

i

i

genom Schweiz, men

ningen återvände

till

glans-

').

Hortense

lande

lifVet

till

tid,

Man återkom

upplöst; än

än

huru

ej:

Bnnenonville, Chantilly, onder Josephines och Napoleons

kaine,

•ii

dem döden

stormarne;

af

hnrn

tillbragtes.

angenäma hågkomster återväcktes

de vänskapsförbindelser,

till

hennes lysande

i

som här

dagar,

de båda drottningarnas rika minnen!

i

storheter,

i-;i

lyckans dagar

i

de

l

250 Detta vara

besök

nan

kunde å prinsens

sida

dubbelt afseende anses

i

skyldig uppmärksamhet, icke blott

en

erkehertiginnan

Marie

genom

Louise

de

bvari hon såsom Napoleons gemål stått

måg

nöje borde se den hyllning hans

12

bragte

familjen,

vägen

togs

Firenze,

till

med beskådande

dels

familjförbindelser,

sköna

välvilja,

der kronprinsen

af

de

är

så rik.

stad

med

egna henne. Kron-

samqväm med den

dagar, dels under

Mediceernas

hvarpå

ville

kejsarin-

men emedan

prins Eugéne,

till

med förekommande

prinsen blef också mottagen

Härifrån

emedan

var prinsessan Josefinas tant,

Österrike

af

till-

storhertigliga

herrliga konstskatter,

Ännu

ett

annat

skäl föranledde qvardröjandet.

Det var nemligen just vid denna och ombud skulle samlas

herrskare

Grefve lända

Wetterstedt,

genom

resan

samlade

Wetterstedt skref

denna

kan

ock

i

sjelf

var

ej

för att utverka

i

Verona

för-

deremot, och

hans

bifall till

konungen utgången hyllning af den

daritet furstarne emellan,

det

Verona.

yttrade han ungefärligen, innebär

besök,

icke allenast en från

inträde

uppvakta de

Oscar

konungen

till

Detta

resa.

i

rikets nytta, föreslog att kronprinsen

Italien skulle

Prins

furstarne.

som stormakternas

kongressen

uppmärksam på hvad som kunde

alltid

konungens och

till

under

tid

till

som

nu

just

såsom

för kronprinsen personligen betraktas

det stora monarkiska brödraförbundet, och

som sådant göra god verkan

i

Europa.

soli-

är den allmänna lösen ett

skall så-

Han behöfver väl inmen han skall all-

galunda söka den stora areopagens gunst; tid

vinna på att blifva personligt känd.

Under afvaktan af konungens svar på detta reste

man

till

Rom

den 6 Oktober.

förslag af-

Fjorton dagar förttöto

der snabbt under beskådande af verldsstadens rika minnen och

konstskatter samt besök

i

de nordiska konstnärernas (särskildt

Thorwaldsens och Byströms) atelierer. bifallaode B\ar på det nyss

omnämnda

Här

ingick konungens

förslaget, och återresan

anträddes.

Verkställigheten Bina

Btora

svårigheter.

af

besökel

konungarne af Sardinien och skäl

ej

kunnat

f§

i

Verona

vax

dock

ej

utan

Flera regerande furstar, och särskild!

infinna

Bis

Wurtemberg, hade af vid

kongressen.

politiska

Verona

va:'

i

251 öfrigf

af

öfverfyldt

så

märkvärdigheter

af

slag,

af en

anskaffandet

att

utlandets

och

diplomati

hof,

furstar,

alla

för

en

kunglig person passande bostad var en ren omöjlighet. Försöket skulle emellertid göras och uppdrogs sten grefve C. G. Löwenhielm,

man

faire

skrifvelser

borde

kronprinsen

de församlade furstarne,

till

händelse det idllämnade dem Genom sin bekantskap med

göra bruk af

ej

öfver-

Han medförde egenhåndiga men

hyste stort förtroende. frän

ät

hvars radighet och savoir-

till

i

rönte afgjordt motstånd.

besöket flera af

tidens diplomatiska och militäriska atmärktheter lyckades grefve

Löwenhielm öfver

all

förväntar väl; lian blef mottagen af

gynnsamma

narkerna, örverlemnade sina bref, erhöll

baka

-It

stod

del

trallade

att

till

Vi

af exellensen Wettorstedt, statsrådet Krog,

åtföljd

De

ötviga af sviten

med

tystnad

mängden

II.

29

har

Oktober

härstädes

från

blifvit

Bätt

Den blifvit

lut;

varit \i

och

ämm

'i

icke

ämne

gifVa

höflighet,

honom

värdera.

att

I

det

på

som

visad, att

Wetter-

Wirsén:

till

)

mest nt-

af alla

här

har derjemte

denderigenom

den Lyckliga Btällning, hvaruti

behöfva efterfråga hvad här förehafves och

någon areopagisk öfverläggning hafva

till

8

atl \i

Konungen af Preussen hade för tillfallet rest till Venedig, men återkom några dagar efter kronprinsens ankomst; k<;iPrans uppdrog Rl grefVe Löwenhielm att bedja prinsen ki har ni koiiiim Uexander besvarade skriftligen prinMed stor svårig bref på etl ganska törbindligl »ät1 lut lyckadi grefve Löwenhielm erhålla för prinsen ett enda rum med en större alk«>\ till sängkammare för 1,000 i

rinn'i

förbindliga

mera

äro, att

icke

några utdrag ur

Verona

sidan siämpei af appriktig välvilja,

en

rexlade besöken

af de stället

emottagen

församlade furstliga personer

märkta

i

personer nr kronprinsens omgifhing.

den

Bkrifver

K.

styrde kosan

Innspruck, der de inväntade kronprinsen.

förbigå

akrifvelser från

-II.

qvarter

Mantua, der han

till

i

och artighetsbetygelserna och anföra

stedt

till-

välkomna underrättelser. Verona den genast och inträffade

hofmarskalken Posse.

direkte

ett

mo-

dessa

Oscar afreste

26 Oktober,

guldets makt

samt återvände

fa.

med

kronprinsen

Prins

samt

med

och anskaffade slntligen

').

Bvar

\

ii

om dagen

kftkrifl

i

^

^

.

252 älven skyndat att göra denna

kunde

icke

att

tro,

ställning gällande, sa att

hitkomne

vore

vi

man

uppfånga

för att söka

nyheter.

Sedermera har efterdömet af de båda kejsarne och

konungen

af

Preussen verkat

cascade på alla andra.

i

Till

med vicomte Montmorency har skrifvit för att begära kronprinsens befallning om timmen för sitt företräde, och heroch

tigen af Wellington gjorde prinsen sin visit redan första afto-

nen

Med

ankomst.

vår

af

ett ord, intet

har underlåtits att

göra hitresan angenäm för H. K. H., och å andra sidan fa vi från

alla

och

tycke

med

blott

veta,

håll

han

att

i

hög grad

tillvunnit sig allas

Middagen hos kejsaren af Österrike,

benägenhet.

familjen, var att offentligen räkna kronprinsen

såsom

dithöraude, på grund af det blifvande giftermålet; och H. M:t

nämner

prinsessan

aldrig

Om

1

niéce»

).

annan

ma

utan att kalla henne

Josefina

kronprinsens

personliga

uppträdande

skrifver

grefve C. G. Löwenhielm ") uppmärksam och förbindlig både ord och åthäfvor, visade han under sitt sammanträde med i de församlade monarkerna en hållning och en takt, som hans

en

»Höflig,

hans

af

men med

följeslagare,

värdighet,

egna följeslagare måste beundra». Kronprinsens bör likvisst af

första

mer än

uppvaktning

hos kejsar Alexander

med någon

ett skäl

utförlighet omtalas

såsom mera betecknande än de enkla artigheter som vexlades med de andra monarkerna. Alexander, alltid förbindlig, mottog prinsen

Kejsar

som synbart och vänskap som

en godhet

het

Sedan nya en

han

uttryckt

Detta

gjori

oaktadl

vax

med

ursprung från den tillgifven-

sitt

alltid

egnat konung Carl Johan.

deltagande och sin fägnad öfver den gick

att

hyllning åt prins

kronprinsen

')

lian

sitt

prinsen

förbindelse

berättigad

\;il

ledde

skulle

kejsar

knyta, förband han dermed

Eugéne

blifva

<>cli

förutsade att det

en borgen

lör

hans egen

Frans den ende af monarkerna som

Verona. kronprinsen motbesök änder vistandel Var det den babsburgska dynastiens andryghet, som ej tilltal honom atl visa denna börlighel mot le futur mur/
ej

gjorde

i

en höfligket, som dock blifvil prinsen bevisad Uexander och konung Fredrik Wilhelm?

niece,

kejsar : )

anteckning

i

S.

8.

af

253 de

och

flutna

förenade

rikenas

det närvarande.

de stora minnen som fastat

som

satser

honom

De

vid

konungen och de grund-

Tiderna voro sedan dess myc-

förenat monarkerna.

förändrade.

ket

Han återkom frän det förHan erinrade om

lycka.

med

jemförelsen

till

kräfde en stark och beslutsam överens-

stämmelse mellan makterna. Efter

harva

att

mii

som

förhållanden

Verona, yttrade han sig

i

än bestämdare

(och

de

vidrört

monarkernas sammanträde

prin-

»Man har

grefve Wetterstedt):

till

föranledt till

klandrat den heliga alliansen, nian har framhållit skräckbilder

Kr an miss-

förhatliga attydniDgar af vara afaigter

och gjorl

allmänna tänkesättet uch Böndra var enighet: men ingen

Leda

hemlig plan, ingen herrsklystnad, ingen beräkning på egen har ledt

del

oss.

fredens sak

ar mensklighetens. ordningens, le-

i

intresse

öfver folken»

').

»Konungen och

ber,

sig

om

"in

ställningen icke

i

erhållit

och

,

att

Norge, är en hyllning

land.

hvad han

allt

doci erkännas

bör del

hofeamhei

i

glädje erkänner."

1

nyssnämnda

i

renheten af vara

han gjort osa "in sina välmenande

anledning af tilldragelserna

i

konungen så

öfvertygai

förbund, den jag

vart •r

liar

meddelande

de;

ter a;

är

oordningar, de olyckor och lidanden, som den drager

'le

i

försvara: det

vi

aöka tygla revolutionsyran uch före-

ste

vi

för-

ädlare mål är alliansen förelagdt; del

Ett

Efter några

han:

fortfor

Norges

för

han begagnat

\äl

»Om önskat,

makt med en

sin

matta, -"in förtjäna norrmännens erkänsla och

ttning».

Khvad

än

kronprinsen

areopagen, kunde han dock handlingssätt

om

fcygelse

prinsen

och

tolk

af

'i

Bon i

personliga

man

Spanien

om

vcl

för

sig

bänkte

om

Btormakts-

att

märka,

att

Alexanders

utgingo tian en uppriktig öfver-

Kejsaren -lutade

med

att

hans uppriktiga vänskap

och försäkrade sig hafva prinsens

ongfi

ej

yttranden

tidens tarm'.

vara

inom

halt

aynnerligl

RJt

bedja krmi-

konungen,

nöje afatl göra kron-

bekantskap.

blef ;itt

i

;it

Verona beslutet Ferdinand VII

revolutiduen beröfvat

honom,

"in

fattadl ;it

<

r;_r

i"\ i

:i

invasionen det

euvälde

254 Oberäknadt den samlade furstarnes framstående stelsen

denna

nämna

gjordes,

om

beröm

England,

Om

som

bekantskaper,

i

Hardenberg, Witt-

Montmorency och Wellington.

Särskildt

Carl

med

aktning

Johans fälttåg och bad prinsen

komma

mycken

han

der

hans dagliga följeslagare.

blifva

ville

talade

välvilja,

Metternich åter heter det allenast, att »han talade

furst

som en

de

vi Metternich,

kronprinsen vid den sistnämnde; hvilken ock å sin

sig

sida fattade för prinsen

till

tidehvarfvets mest

eguadt att göra vi-

väl

Bland

Verona behaglig.

i

gerstein, Nesselrode,

och

umgänget med

personligheter

politiska

väg

fäste

välvilja, kronprinsen åtnjöt från de för-

sida, var

väl skrifven fransysk bok».

med

det

mottagande, han rönt, och efterlemnande hos monarkerna

ett

Kronprinsen

intryck,

fördelaktigt

med

önksvärdt

alltid

Man kan

dag skulle intaga.

biomständigheter

dess

dynastiens

seger

Eichstedt,

dit prinsen

de

öfver

Verona,

från

afreste

fullt belåten

den ställning, han en

i

väl säga, att besöket

slutpunkten

utgjorde

firades

nu den formliga trolofningen med pomp och

Johan

hade

nen;

—

prinsessans önskan

bifallit

I

dagarne af November,

första

i

Verona den nya

förhoppningarne.

gustavianska

återkom

i

i

i

Carl

ståt.

afseende på religio-

både personer och tider voro väsendtligen olika mot

1796.

år

De tvenne unga

tillbragte derefter

Julen nalkades

Man

Stockholm

i

hopp

dagen

skänkte-,

till

åtskilliga

Skönast jen

BÖkte

Dingssäng

')

al'

sig 1 ),

Samlade

i

1

hemma.

snart återseende.

och

den 19 November Köpenhamn ocli anlände

julafton under stor illumination

före

och ett uttryck deraf de

den

Eichstedt

Hamburg

Konungens

hufvudstaden.

om

från

afreste

öfver Dresden, Berlin, till

frihet

kronprinsen borde innan dess vara

ocli

skildes således åt

Kronprinsen

med mera

flydde både ljuft och hastigt).

lyckliga förlofiiingstiden (hvilken

glädje ">,<)<)()

milda

att återse

honom

i

var stor,

Rdr B:ko, som dä af honom

stiftelser.

de mångfaldiga uttryck, den allmänna gläd-

\ar

onekligen

hvilken del

Bkrifter.

Ill:

Tegnérs ännu

bland annat

170

il'

heter:

ej

glömda

hels-

255

Och södern

tjusades, och lade

Sin blomsterduk uppå din stig. Af allt det sköna, som han hack'. Det skönsta dock det gaf han dig.

När Maj har löfvat våra lindar, Och vakteln slår på lummig strand, Då kommer hon med rårens vindar,

Med

svanonia,

Saga- land.

till

Tors kraft och Frejas skönhet vandra.

Två gyllne Den ena är

bilder

i

det blå;

den andra För henne, som du tänker på. för dig,

BILAGOR.

B ehi»

11 I

X:o

1.

Bref från G. Lagerbjélke

med

att jag,

ligheter,

mensam

min enstaka

men

omständigheter,

Öfvertygad,

ej

vore

[u

förbigående

i

dan fornt

till

iinnn andra

orli

de

obetydliga

tillfälle

att. så att

forpligtelsen

känslor af tillgifvenhel

ämne,

medborgare

bebådas af hvad

mångre-

Jag vänder derpå hastigt tillbaka lyckönskar mitl

ocli

gryningen

till

säga

och tro-

hvad jag -miekrar mig ined)

(enligl

Ådagalagt.

fullo

per-

bland föremål af högre ord-

plats

mig den tunga

Öfrigl

för

egentliga

mitt,

fjerran.

i

öfverseende.

sin

uttrycka

|i:1

mig ålagd

M:ts högsinta godhet, skola

högtidligt

-a

som E.

varit

rena, uppriktiga och outplånliga beskaffenhel en

hvilkas

årig erfarenhet

till

ett

bör jag ålägga

ning,

endast het,

vid

bref

hittills

Jag vågar emellertid hoppas,

E.

visst

ett

att

intressen

som

vistelse

isynnerhei

min hyllning bereda

sonliga

min

Btällning,

många

lika

tystnad,

vördnaden och grannlagenheten.

att

at

framkalla

en

betan k-

alla

missbruka en rättighet, hvilken, ge-

att

tara

bryter

den grad öfverväldigar

till

borde

alla,

för

undersatar,

eger af

som

af en betydenhet,

Carl Johan.

på Sveriges och Norges thron

uppstigande

Majestäts

Eders ;ir

till

af en

regering,

Bom redan timat;

en

fosterland

livars

ocli

dess

glans tillräckligt

regering,

-"in.

kallad

till

tvenne ej ålägga lif genom dem mer au en gemensam pligt, och denna dertill ljuf att uppatt nemligen med Karlek gälda allt hvad de mottagit af fylla; adla

Lycka och

platsen

som vid

enhälliga önskningar,

skall

\ra.

Europa, dragelse,

folks

-om tättei

de--

med l

sidor

-in

intagas

på af

Öden,

\i het,

som utbreder den

for

följer

din stora

nordens tvenne throner, Klokheten, -om

Tapperheten, som

ternas

af

uppmärksamhet

M-t

försvarar

dem.

-kall

till-

se

vakai al

den sanna

menskligheteu gagnande upplysnin-

260 som

gen, af Rättvisan,

hejdar sin fruktansvärda vågskåls rörlighet,

och ändtligen Mildheten,

som

och med än Snillet

och Vapnen.

Ja, för

Sire,

sträcker sina eröfringar längre

till

bådar, och mitt hjerta älskar att gentaga det

allt

XIII

fosterlands lycka, pånyttfödd under Carl

mitt

att

sig,

sjelft

och stärkt af Edra ädla mödor, skall ytterligare befästa sig under

Eder

styrelse

men,

lyckan;

hänseende

känna

tillväxer

verld,

—

huru

antal,

skulle

den

svåraste

furste,

etc.

detta

som

att

alltjemt

hvars alla handlingar syfta

till

statens

frihet.

etc.

Fr Paris:

som

uppgiften så inom andens

samklangen mellan makt och

Jag är

i

kunna undgå

jag

tröstad vid åsynen af mitt folks lycka,

af

visserligen

vore jag ock bestämd att räknas bland' de

under hägn af en

lösandet

Ödet kan

ätt.

enskild en lika lott af den åt folken förlänade

vanlottades

mig

med Eder

och fortlefva

hvarje

tilldela

ej

ili

.

L ar/er bjelke

28 Februari 1818. (Efter originalet

i

Schinkelska samlingen.)

N:o 2. Högstsal. H.

M:t Konung Carl XIII.s

I]ofkontorets skulder; för år »

för

»

Bko Rdr R:dr 34,662: 14.

1817

1818

varor,

»

17,865: 45.

»

12,163:

först efter

M:ts död

blifvit artem-

nade, och

—

som

H.

följakt-

lemna en tillgång

af lika

belopp

31.—

Enskildes fordringar:

Målaren

8.

som kontrahcrats,

men som

ligen

skulder.

Kraft

Bildhuggaren Göthe

R:dr

3,1)00:

»

1,000:

-

4,900:

-

Transport R:dr

04,691: 43.

8.

261 B:ko Transport

ft:dr

Mälaren Breda

4,900

»

t00

d:o

Hansson

»

792

d:o

Lundmark

»

12

Michaelsson

Juvelerarne

d:o,

ränta

d:o,

för

till

1818

/2

en dosa

24.—

&.

Benedicks 5

...

»

15,877:

>>

3,251;

»

300: 364:

24.— 18.

» »

Hofkamreraren Sterky

»

Snickaren Lundelius

»

666: 32.

»

245:

»

140:

Zettersten

Lärftskramhandl. Stahre

Gulddragaren Fyrwald

1,170:

Il

3

-

12.—

96:

Comin, apor käre Bylund,

71: 45. 4.

150: -

Nybom

[öst d

l

32.—

Stensnidaren Göthe

Lärftskramhandl. Tallqvist

Kryddkramhandl.

d:o

A Sou

161:

'Jo.

•>

5:

37.

—

9.

4.

6.

Bandi.

J.

»

017:

llandl.

Priscb

»

10:

24.—

Handl.

Berggren

»

72:

32.

de

ELon

Sidenkramhandl. Wiberg

36

Quldsmeden Zetheliua

32

Simskmakaren Pernblad K.

Bfårberg

il.n

Sehfbom

iddaren

M

ti

»

n; 12

»

feueding

kammartjenare

6

n

Batl

ram

K :ipt in Oldenbnrg

i.,,

32

127:

Wr-un

Statttekreteran

Km iknld

.

Bie-

denwe) M.il.ir.n

24

16:

60:

Snickaren

II

»

Etung

I.

14.—

295:

Ullberg

d:o

R:flr.

i-

6

36

6

-

enligt rakningarne

tUga

-lott

och

I

i

»

ti

uporl

K

di

1,037 I.U.-17:

I

16.

9.

81

647

81

3

262 B:ko R:dr. Transport R:dr

En

skuld för Rosérsberg,

ännu

0.

ej

bestämd

fullt

4,037, 15.

1,505: 37. 10.

»

Lossningsafgift för varor an-

läuda från Frankrike

mentets hospital Till

»

1:

»

75:

— —

»

2,000:

— —

41.

hofkapellets

pensions-

kassa

Summa Skulder

11.

lifgardesrege-

första

Till

...

7,619: 47.

6.

S:rum 103,959: 25.

4.

utländskt mynt:

i

Michaélsson & Benedicks... Hamb. B:ko 240.

med

ränta från

:!1

/7

1817

generalkonsul

Gloerfeldt,

i

Riks-Bank-D:r 67. 56.

Helsingör

På

befallning

Carl Georyii. (Etter originalet

i

Schinkelska samlingen.)

N:o 3.

Apostill

till

Grefve Löwenhielms depesch från S:t

Petersburg af den

, ;

Jag har här inhämtat bestämda och ningar till ,-itt

om den

dess

person,

sändebud

vid

som

1817.

";;„

;

rätt

intressanta

upplys-

af engelska regeringen blifvit utsedd

rart

hof,

och meddelar dem

den tanke

i

de torde förtjena styrelsens uppmärksamhet.

Lord Strangford Under

sitt

befälet

öfver den

har lian

är

beständiga

derpfi

rid

gifVit

pä kif

Bamma gång ränksmidare med

de

och Lögnare.

engelska amiraler,

som

fört

Bio Janeiro förlagda afdelningeo af (lottan. bevis,

och af hvilka jag skall hafv

hvilka

sannolikt

den äran

att.

föranledt

anföra

lians

tvenne.

affärd

263 Lord Strangford bar den svagheten

med den gamla

En

namnlikheten gemensam. på

en

fregatt

honom

lata

han

att

någon

vilja

anses beslägtad

och

lord Strangford bad amiralen

Denne vägrade,

tid.

lord Strangford

honom en embetsskrifvelse, Brasilien namn begärde att denna

tillställa

af

hvilken

i

stanna qvar för att mottaga

och

fregatt

Montevideo

till

öfver-

Amiralen, som infinner sig vid hofvet för

en del depescher.

föra

att

hvilken han dock endast eger

Percy befann sig såsom befälhafvare

Janeiro

dröja der

konungens

i

skulle få

att

Rio

i

då

sig

tillät

med

ätten Percy,

inhämta närmare underrättelser,

får

konungen

af

sjelf

veta att

man missbrukat hans namn. Vid senaste ministerförändringen ford veta,

han

enär

sig,

hr d'Aranjo

att

honom

till

stod

i

Sen brasilianska styrelsen ingifva -ii'

hafva befallning af i

gen

fullföljde

derpå

blifvit

honom

och

dessa

försäkra

det

att

sig,

pä

att

Ut

detta in

det

alltid

ej

Jag beder Bd.

emedan

hvilken han Big

tillät

att

till

förklarar

denna utnämning

Brasilianska regerin-

aldra

helst

Ex.

var

förste ju.-t

att

hesöka

med honom,

afhandla frågorna.

lä

nodigl

Thornton; tillåta

i

utnämnd, var lord Strangford den

anser

och

sjöminister,

oaktadt sin plan, och sedan hr d'Aranjo dagen

det

på

förhand

betecknande drag hoa den man,

träda vilja

en not,

hof att motsätta

>it t

han- regering onskadt

Jag

till

spändt förhållande,

ett

afslag begära sina pass.

af

händelse

oeli

Brasilien fick lord Strang-

i

bestämd

var

att

ma att

del

underrätta

som

skryt,

in-

Bd. Ex.

bestämd

att

han någon gång kunde

taga* efter bokstafven. ej

förråda dessa

kunde skada den person,

-"in

uppgiftera ursprung,

meddelat

mig dem.

humillirais

litteria

/

.

originalet

om

efter-

i

Schiukelaka iamlin|

nlmliil.

264 N:o 4.

Brcf från Carl XIII

kronprinsen Carl Johan.

till

Min Herr Son! dag

I

om

den stora seger

med

hjertat fyldt af

mottagit underrättelsen

har jag

E. K. H. vunnit vid Leipzig,

och

glädje öfver denna

jag sänder eder mina innerligaste

Ehuru jag

lyckönskningar. olyckligt

en

vara

skulle

besvär eder

min

oro,

vid

edert

har

att

mod

Edra

Jag

mig

utsätter

tala

en

bakhåll

och

öka

för

ej

soldater; vane

detta språk

att

vet,

Jag

sjelf.

—

lif-

Det

eder.

vänner

göra sin pligt och edra

det förutan

skola

men jag

ett

i

vederfaras

onödigtvis för farorna.

ej

intet

att

undertrycka de

den Guds namn, som vakar öfver eder,

i

eder

till

falla

ej

både för Sverige och för mig

lugnas öfver Sveriges framtid.

att

öfvertygelse

inre

kunde

ondt

något

olycka

utsatt er

gar eder,

en

är

drabba eder, kan jag dock

skall

farhågor

ligaste

tilldragelse

det

beha-

ej

väcka edert misshag för

att

språk och rädda eder från faran att

väns

genom en

olycklig död sluta ett

som

lif,

helgats åt ett helt folks lycka.

Jag väntar med otålighet

närmare underrättelser

ningen; jag känner nu endast följderna:

och

tillbaka se

att allt

det hela,

på

slutet

dagar

lyckas

månads

rytteri

äro

utgång,

och jag tror

Det

ej

tager

Med

i

du

lycka allt

dessa

min

fylla

Jag längtar

få

vara slut inom nästa fyller

min

ined

själ

nöjet att återse eder,

lagrar och dygder krönt

med

själ

och jag finner

rörelse,

sig

att få

verldens lycka hans

till

härom

skall ju

drabb-

i

glädje, jag

kan

tanken derpå tröst

öfver eder frånvaro.

Mottag ständiga

att

omfamna en med

ögonblicket skall

tänka derpä utan

för sorgen

Jag

honom.

torde

förhoppningen

och

det dubbla nöjet att

son?

Kriget

räknade.

glädje och tillfredsställelse. ja

förföljer

om

Napoleon dragit

att

välönskningar,

som jag dagligen gör

och var öfvertygad

som kan bidraga

till

om

edert

tänkesätt skall jag aldrig

den

ömma

nöje och

upphöra

del,

för

tillfredsställelse,

att

vara

etc

Stockholm den !" Oktober 1813. Carl. (Efter originalet

i

eder

jag alltid

Schinkelska samlingen.)

etc.

365 N:o ö.

Bref från Carl XIII

kronprinsen Carl Johan.

till

Min käre Herr Son! Brahe

Grefve bref af den

har

det

mig med

fyllt

mottaga julklappar.

och

glädje,

genast

som han

var

och

glädjen

\al

med

det

lika

hög grad

ögonblicket

trän

isynnerhet

dm

den

återgifva

ur-akta blick

pa

har

mitt

känner

knappatl

kunde

Bom

Jag

ar

hjei-

—

frun-

segren och

fastat

((fullständigt

kunnat

älskade -un skall

BJelf

lian

sa

i

aog

detta ögon-

oredig,

att

jag

unna egna kan-lor. långt

tolka

att

sig.

var en

tillhaka:

åter

endast

men min

tack.

-tand

i

dit

hålla

huiu stora anspråk

hjertas

iniLr

H. befann

K.

E.

Känsloutbrotten aflöetes af

har

Jag

vel

varit

och hela sällskapet

det.

huru

Big.

glädjen,

han

verk;

mitt

Aldrig

bafva

ögonblick var Brahe omringad

hall.

lysande segrare,

allmänna

det

samma

ett

till

Sveriges vapen.

vid

i

bref.

man måste

angenämare stund:

ej

att

förstå

1

en

han

hvilka

honom

svara

af-

men återkom

att

alla

visste

välsignelser öfver

lyckan

ögonblick

Kiel,

till

jnst

sed gifva

Jag trodde

>kull<- just

aom ingen

öfverströraning,

timren

for

förtjust.

haglade

frågor

Aldrig har jag Upplefval tats

och

naturligare;

och

Ulligare

om i

Bida,

ett

erhållit,

öfverlemna.

att

tillfreds-

in på qvällen,

kl.

Brahe inträdde och lemnade mig K. K. H:s

da

ton.

uppdrag

i

skämt från han-

var ett

rar

hafVa

oeh

belåtenhet

lemnade mig aycklarne

och

derefter sig

II-

på det bjertligaste tor

Oscar hade på

Prins

K.

E.

gammal svensk

efter

att

lägsnat sig för att Be på en vagn

sade

er

julafton

sjelfva

voro samlade tor

alla

vi

mig öfverlemnat

till

Jag tackar

Det anlände på

ställelse.

-om

nyligen

December.

17

detsamma:

har

mindre andra-,

närmast

il),

österrikiska il

af

följande

statskonsten, driii

gifva

('ail

XIII

bära

omisskänneliga

-

bref

fr

raderna, -a

äro

en

säker

lenna

tid

vittnesbörd

kroppskrafternas

förslappning

vanligen

nog,

läsliga

men

innehållande skarpa utfall mot

svårlästa, att utgifvaren ej tilltror

tydning,

anmärkas, såväl

De »närt

"in

tre,

n

I

att

allmänhet de

tjälens fyra

slöhet

första

kan

om

undantag

utan

tom om

raderna

äro

Pverna

till

266 ett

virrvarr,

en

utgång.

ur livilket det ofta

nog

är rent af omöjligt att finna

annat uttryck

Ett och

detta och följande bref är

i

men

också egentligen tillkommet på grund af gissning; ikläder sig ansvarighet för att den

utgifvaren

lemnade öfversättningen

intet

i

väsendtligt skiljer sig från urskriftens innehåll.)

Jag väntar med otålighet underrättelse huruvida

och

ning, förslag

eller

(danskarne)

de

sätta sig deremot:

vilja

händelser fatta. Det är ledsamt för

Jag tror

nödvändighet. kast;

honom

åt

är stor,

vidare och

tills

ärendenas gång. ute

men

gå

in

ett beslut

dem

måste de

Jag vet

ej

alla

denna gång.

få

Jag har

funnen.

lätt

blifvit

hvem som bör

ej

i

denna

några dagar sedan. Förlusten

för

utnämnd uppdragit

finanserna, grefve Mörner,

för

till

och det vore nog klo-

att de gifva vika.

dess ny president

intill

beskick-

på E. K. H:s

att vara bragta

ty en efterträdare är

statssekreteraren

är

om Tawasts

de hafva alltid gjort så, och göra det väl också

Presidenten Lagerheim dog af

skola

att öfvervaka

platsen.

Den som

hos E. K. H., hr Wirsén, är helt visst den skickligaste,

jag

vet

ej

om han

platsen obesatt för att

vill

åtaga sig förtroendet.

lägga hinder

ej

i

Jag lemnar

vägen för de anordnin-

gar E. K. H. kunde finna lämpliga att vidtaga, och skulle gerna vilja

veta E. K. H:s tanka

i

denna

fråga.

Grefve Brahe har visat mig lifgardets

den är bra vacker,

men

bra dyr.

E. K. H:s önskan,

och

befallning

på orderna när E. K.

Jag måste

gång

mätte

personliga

11.

att

tillstå,

taga

slut

samvaron

för

häst nya uniform;

om

enligt

förändringen kan intagas

godt synes.

jag börjar blifva otålig att kriget en

och jag

med

till

Jag har stadfästat den

sjelf ej

E. K.

II.

längre vara beröfvad den

———

(oläsligt)

——

Stockholm den 27 December 1813. Carl.

267 N:0

Bref frän Carl XIII

6.

kronprinsen Carl Johan.

till

Min Herr Son! som

Herr d'Orchimont, i

uppdrag K.

K.

ster,

kan

de

egnats

forsorg

der Gustaf

innevånare,

hufvudstadens

Min att

lycka

ny

är

fin

såsom

hvilka

-

hora

att

ert

hvaije dag.

min

sällhet;

och

välsignad,

var

mer efterlängtad Det oförställd

;ir

af

1 1

kan

for

förvissad

af alla.

som

Stockholm den 31

aldrig en

att

jag

Il

är

Januari

l

fröjd

etc.

dag har

varje

-kall

for

hvilken

råga

mattet

var tusenfald t

hemkomst

egt

rum,

tacksam svensk.

varm erkänsla,

af

sili

och för denna lycka har jag

högst

af hvarje

med dessa känslor

tillgivenhet

af

sårade soldater.

efterlängtade ögonblicket

mig och

Här

tid.

nog berömma

ej

uttryck

Eder lyckliga hemkomst det

intill

segervana som un-

och jag känner en lycka,

lof,

känner uttryck.

ej

t

vårdanstalt

offentlig

tacka den, hvilken jag älskar

jag nöjet

af

en

upprätta

att

jag

del

och h vilka

befäl,

ll:s

vara store konungars

verlden och

tjen-

omsorger, som

otaliga

hållning och

andre

segrar af hela

har

11.,

min enskilda

För

di'

for

II.

under K. K.

sta

Adolfs och

II

sjungas cdra

K.

samma

fatt

K.

K.

till

tacksamhet tor de betydande

Fädernesland.

K.

som

trupper,

genom dr—

skyndat

tacka

nog.

dag återvänder

i

lifliga

mitt

gjort

II.

ej

jiiij-

tolka min

att

om

kärlek

och

etc.

s14 Carl.

/»'///

från Carl XIII

N:o

7.

till

kronprinsen Carl Johan.

Min Ilen Son' 1

blef

\ilnns

i

dag

ankomst.

på

morgonen Por

del

helt

bref

angenämt öfverraskad från

B.

K.

II

af

den

af

19

268 Februari, han öfverbragte,

sänder jag de hjertligaate och upprik-

Den

bilagda proklamationen har förorsakat

tacksägelser.

tigaste

mig

oändlig

Den

är affattad så omsorgsfullt, att

om

sig

och beredt mitt hjerta

glädje

utfärdarens

Den

meningen.

mig synnerlig fägnad,

vållat

här utspridt rykten att E. K. H. skulle väljas

ämnade mottaga

rike och

Detta

kom som

rykte

oron ånyo färdig

den

för

alltid

sinnade

ett

E. K.

uppoffring.

till

slut-

konung

Frank-

i

åskslag öfver oss, och jag såg redan ut.

———

och derför ha

förbi,

om

man hade

ty

detta val, och således öfvergifva Sverige.

brista

att

välbehöfligt lugn.

ett

omöjligen kan misstaga

och detta gäller särskildt

afsigter;

har

man

II.

Lyckligtvis är den

att tacka E.

vi

skall

för

all

ti-

K. H:s hög-

framtid

vara mitt

fosterlands räddare och ega giltiga anspråk pä allas deras erkänsla,

som

E. K. H. kan aldrig tro hörn på-

ärligt älska fosterlandet.

kostande den förra underrättelsen kändes, och h vilken förvånande verkan

den

jag

är

mitt

förste

att

för

alltid

att

stiania,

anordnar

vilja

missnöjd. få

herrskare;

spela

han

sig derstädcs allt

åt

som

i

Detta

bevittna

allt

kan

något

ej

i

lärer hafva stilla,

nöjet

beträffar

affärer

något vidare att

och anskaffar

allt

förmodar jag,

dcnned göra, och

att E.

K.

II.

att allt är lugnt

då detta bref hinner fram. Jag kan sålunda hoppas på

och

lyckan

att snart se

tänka mig angenämare

min-

man

Under

förhållandena.

erfordras för att göra ett slut på detta spektakel.

Hvad Frankrikes

ligt

Chri-

i

och för regeringen

räcka länge och snart nog lärer

som bringar reda

tiden samlar grefve Essen trupper vid gränsen,

som

Prins Christian

är alltjemt qvar

samlar hären under sina fanor. Massan af folket är

är nödigt och

och

sjelf

egna eder min tacksamhet och

hade jag underrättelse från Norge.

går

envisas

ej

det öppet: alla

tillstår

K. H:s beslut, och

förtjusta öfver E.

lif.

I

väl

Jag

vederläggning medfört.

dess

goda medborgare äro

mycken

E. K.

II.

Jag kan

återvända.

underrättelse och jag afvaktar

otålighet det ögonblick

då jag kan sluta

Europas befriare och Sveriges skyddsengel, mitt

(Odateradts sannolikt från (Efter originalet

i

Mars lsii.)

Sohinkeltka samlingen.)

ej

med oändi

lifs

mina lycka

ar.

.

.

269 8.

\*:o

Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta

kron-

till

prinsen Carl Johan. Haga den

Med

om

att

K. H. kan

K.

utfrågad;

vit

mitt

ty

och

\arit

-(nu

de otaliga obehag,

som

ock

K.

sluta

blick

K.

till

och

männas

och

rända,

ej

få

genom

kommei med

och

har

-om att

Por

en

blifva

någon mån skingrat

i

tviflar

ej

hotat

Matte den

och

till

ett

enda ögon-

det

all-

var synkrets,

vid

lugn och

att

lycka skola åter-

mödor, som kommit på eder


kan

försynen

älskade

nog

vara

ej

lott,

orättvis,

med

\

blifva

fir

att

id

första

Prins

hjertan

mig, och

förtrolig

ledighet

farmor,

som ej

K jag -kulle

II.

in

i

hvilken

Oscar växer dugtigt

uppmärksamhet,

och

mitt; ja{

vara

ntaek-am

skull--

ja;;

strid

stora

och särskildt bra

är jusl

har ock

om

som på

sin sista

umgänget med honom;

i

dag innerligare fastade

maning,

på

nuvarande bundsförvandter

våra

den

nr

Blg

årsdagen af Blaget

annat än musik och glädje öfver

deltagit.

allas

l

verkliga

det

Han honom af hela mitt hjerta. uppmärksam mot konungen, och

hvarje

bjertai

morgon hemma hos

i

hållning af älskvärdhet

honom

mera

vunnit

Btöta

ej

att

att

konungen;

för

det

mitt

tid

räddning

viss

till

ärdeles tiden

bortåt

framgång

-tor

fatt

drager

i

en

att

att ej

lyckliga ifl

han ar fastad •

-la;:

ja,

fest

dock

del

konungens han

lycka!

har för afsigt

en

gifva

Bogland.

\id

for

K. H. före-

K.

änder senaste tiden.

eder åtgärd,

belöning;

Oxar

Prins

den resa

ätt

blif-

kärt

särskildt

är

händelser efter eder önskan.

foga alla

Bellevue

eder

H:a fullkomliga belåtenhet

framförallt,

-in

huru budbäraren

den särskildt

ruin

egt

som

moln,

-kola skingras

-kola

rörcr

då dylika

allmän,

är

sig,

beräkningar snart bör vara fulländad, att

fosterlandets

de

att

som

våra

euligl

lyckosam, och

allo

i

glädjen

Jag smickrar mig med

hjerta.

tagit,

och

föreställa

lätt

livad

allt

herr Hjerta mottagit

K. H:s välbefinnande; det är så lyckligt

E.

underrättelser,

direkta

fl

anlända.

genom

nöje har jag

aldra största

underrättelserna

16 Juli 1813.

vid

artighet,

försäkrar,

kunna

att

älska

h varandra;

utan jag,

för

om

honom

-

att

»i

och lyda

jag vore

innerl

270 än jag nu gör.

Han

också

ej

vid alla tillfällen sin tillgifvenhet,

jag icke skulle

hög grad som hans

lika

i

mig

visar

livad

min vänskap och göra honom

honoro det

jag

vet

Konungens

men

detta

roar

sig,

sätt att vara.

nu ganska god; han hostar något

helsa är

Han

ingenting att betyda.

har

göra för att bevisa

vilja

nöje; hans hjerta förtjänar

litet,

sig väl här,

finner

och tycker sig hafva det bra; prins Oscar är här nä-

stan dagligen, åtminstone hvarannan dag och tyckes hafva roligt;

gör mig naturligtvis särdeles godt att

detta

K.

E.

H.

bevarar mig

städse

i

ömhet och

aldrig betvinar uppriktigheten af de känslor af

venhet,

med

Jag hoppas

se.

att.

god och vänlig hågkomst och tillgif-

....

hvilka jag är

Hedvig (Efter originalet

Charlotta.

Elis.

Sehinkelska samlingen.)

i

N:o

9.

Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta kronprinsen Carl

till

J olian.

Stockholm den 4 November 1813.

Min Herr Son! Hen

visshet

genom unga Engcström

vi

om

erhållit

E. K.

H:s välbefinnande efter dagar sådana som den 18 och 19

månaden, dä behöflig

gars

den

för

sig

föreställde

min

Konungens går

är

tinerna

infunnit

belsa

lian

led

kryare

att

i

sin

att

bofcirkeln

blifvit

Jag försökte

mina

synbarligen

och

förra

person, var väl

hjerta hyste under fyra långa da-

E. K. H.

ingått.

skäl

under

väl

att

blefvo allt

konungen

emedan inga

sårad,

lugna honom,

betydligt svaga.

detta,

men nedan

de noggrannare underrättelserna

fullkomligen

hafva sig

mitt

oro vållade

egen

den grad utsatt

hvilkcn ytterligare ökades deraf. att

närmare underrättelser

men

till

ängslan

ovisshet, och

alltjemt

H.

K.

E.

i

lugnat

oeh har

honom; för

afsigt

ban har att

sjelf

till

i

i

bulle*

och

bivista

med den

271

som nästa Söndag

tacksägelse,

och E.

K. H. har

utsatt

kärt,

den vunna segren

skall göras för

Men,

K. H:s räddning.

E.

Guds

för

vid

skull,

hvad

allt

vidare eder person för farorna. Det

ej

som i edert utväljande trott sig finna sin lycka, den gamle som ni betraktar såsom eder far, och, jag må väl våga tillägga det, jag sjelf, som betraktar mig såsom eder uppriktige vän och som smickrar mig ined att gengäld ega eder tillgifolk,

kungen,

i

venhet, välfärd

mån

väsendtlig

i

derom;

eder

bönfalla

alla

vi

betänk,

att

helt folks

ett

beror på eder; betänk, att ni

längre

ej

som önskar grundlägga sin namnkunnighet, utan kronprinsen af Sverige, som blifvit Tysklands räddare, som strider för Europas fred; och att en nödig om-

är

marskalken

om

tanka

Ar det

striderna.

i

bör

trygghet

personliga

eder

deltagande

Frankrike,

af

framgent leda edert

allt

nog, att de ledas af ert snille?

ej

Bör

Behöfver nödvändigt äfveu eder person blottställas? folken

välgerning

för

hvilken

kämpar,

tänk

ni

derpå,

oden. bjerta

köpas

mig

och

ärorik

fred,

för

lycka?

ännu behöfves

Nej,

andra

för

med denna öppenhet, som mitt Jag bar edert

tiga längre.

ej

den

väl

trygg

egen

af eder

Sverige

af

jag talar

att

men jag kan

bjuder;

priset

för

kronprinsen

att

Forlat

form af en

i

löfte

och jag fordrar dess uppfyllande.

Böndag afton inpé

på

anledning

Oscar

-'•in

"\h

jo»,

man kan att

oeh

nom IttSn

gör

a

göra, •

Man

tanker så;

andel sig

i

också

tankar,

se

att

samma

af

vållal

prins

heder,

helst

en

mar

verklig

annat

ej

Ir

Någon,

om han

mådde

tå

pass

Vänj

ett

ej

godl

som

och huru glad

bjerta,


[åta

bli

-om kanm

r

ban en värdig son af den, som uat ho-

misstänker . att

au al-ka

tel-

af en rån.

frågade

Oscar, »jag

förlorat

prin

öfver

i

forlusten

timade bändelserna, kan jag dock

kan

Jag

lifvet

beklagat

man

öfvet de

IÖrja.>

prins

svarade

då

stor

hjertelag

lians

befinnande, och

H:a

märkte honom försjunken

r&L

jag

K.

I'..

Döbelns död hat

Btackars

det

j

nåden

sig

middag, han

mellan glädjen öfver de lyckliga underrat

strida

att

om

erna

Den

-

smärta

utbedl

har

bos sig vid den

gäsl

gifver.

mycken

hade

han

såsom

Oscar

prins

och derpå gifvea stor

illuminerad

staden

blir

öfverståthållaren

bofvet;

ej

ta

likvi-st

oeh dela

att

han sina

ärelystnaden bar någon

har

n.

landsmäni

g

faror,

for

mig

l.kaväl

272 som

deras

Han

lagrar.

är

den

ej

ende

ungdom, som

vår

af

....

sörjer häröfver

(Efter originalet

Schinkelska samlingen.)

i

N:o 10.

Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta

till

faronprinsen Carl Johan.

Min Herr Son!

Med

och

innerligaste

tacksamhet har jag mottagit

lifligaste

H varje

det bref, E. K. H. nyligen tillskrifvit mig.

vänskap är mig

De

och mitt hjerta vet

kärt,

om

händelser,

hvilka E. K.

H.

talar,

rest den store Fredriks thron, skola för

tidpunkt

värd

förbundnes

i

häfden;

kunde utföra dess

framgången

drig

himlen,

vapen, har också

i

välgörande varit

så

som

sin

höga

och välsignat de

rättvisa utvalt den,

skall äran häraf och

tider

som

och helt säkert skulle

afsigter,

stor

bilda en minnes-

dem

som den nu

är,

händelsernas gång tagit en så framstående

i

och som åter upp-

tid

all

ledt

prof på dess

uppskatta det.

att

om

del.

al-

E. K. H.

ej

de aflägsnaste

1

framförallt de af eder befriade folkens

eviga tacksamhet vara eder tillhörighet.

Den Oranien,

omsorger

edra furste,

hysa

att >in;:

ännu

innan

i

o-

ock

hände detta

som

och

af

denne värdige

undgå

kan

ej

måttet af

se

skötet af de sina draga

ar

Ber

för

egentligen

alltid

blanda

mig genom

in

i

sina

meddela mig smickrar

prof pä dess vänskap.

Min

sidan.

förebygga, del i

alt

offentliggjord,

detsamma genom dagar

att

sig

blifvit

n\tt

ett

några

visat

11.

ännu

återgälda

att

mig

K.

K.

nyheten

emedan jag den n

i

prinsen

land.

Det förtroende detta,

upphöjd,

såsom jag hoppas, snart

skall,

intresse,

åter

ätt

rörande

Så är då ändtligen genom

man känner honom, man

önskningar uppfyldt och

faders

i

en

då

hvilken,

för

mig

meddelat

H.

K.

E.

nyhet,

har vållat mig stor glädje.

hvad

Bom

ej

att

meddela

afsigl

med

mig,

Detta manar livad att

som

berätta

de beställsamma personer,

angår dem, icke ånyo

må

273 roa

få

med

sig

som

anförtror jag åt vänskapen,

om

telsen

mäla

sig

för

att

baron

älskvärd t

Adolf,

utverka

utnämna

dessa

detta

a

1

jag

byst

mig

orsaken

som

alltigenom

iir

ton;

önskade

del

i

en

henne

allo

förtroendefulla

tills

egt

-

om

jag

förmodat, yttersta

leiiiu.it

vilju;

allt

justitiestats

,

lii

livilkn

att

nnes

död

det

till

närvaro

berättelse att

af-

sin

hon

ej

att

hvilken

samma vänskapliga om hvad som hit-

visserligen

enligt

la-

him

skulle

att

konungen

troende osa sålunda kunna

sista,

närmaste och emedan

meddela oågol

vilja

alldeles

uttalat

ej

sig

om

derom;

\i

sin att

konungeu, följande rättrådighetens bud, Brf

hvars

rörde

i

rikets

rättrådighet

riksraarskulken nf

med konungen,

efterlemnat;

från

hon

detta

inistern,

af

en

att

ämne. tvekade jag

i

it

Brefvet

genom

smickrande

talat

ai

ens,

ej

kunde förmoda,

jag

\

enkedrottningen tillkomma hennes ende

tillfifventyrs

men

hvad

i

och

Jag svarade

skilsmässan

tjeuatför rättande ii

piu

hon

att

eihr

i

jemte

för

benna

vänskap intressera

derom underrättad.

detta

testamente

intet

hot

varit

henne

trösta

efter

arfvel

lät

systern

om

gjorde

af den

sig göra,

denna syster

förevarande ämne; sade,

i

bon

helst

ii.

ton,

bennes syster och

att

alldenaUrad

fisigter.

sannolikt

att

för

blifvit

är,

kunde

sedan,

kunnat Swriije

i

Bteg, och

Milan jag derom

mina

bokstnf

sjelf

enligt

Gustaf

han

innan

för

att

vänskap

att

upplysningar

och

rum

länge detta

så

veta,

tillfaller

med kännedom

förtroendefullt

och

dera,

gillade

han

tillägger

mig,

hennes

hon

artigt,

vänskapliga

gifva

hon

säger,

detta

till

vistande

lagset

syster,

bref på ett särdeles fått

brytas

än

bättre

beder

hon

saken;

för

enda

hon

denna

för

hon

framtiden enda tillgången

för

och

systerbarn,

som

dess innehåll och

enkedrottningen

salig

intressen;

detta

i

enär

förseglingame

ej

bana

ar

1

att

ombud,

ett

om

an-

låtit

kejsarinnan af

åtminstone \ttrade han ingen-

mig,

beder efter

arfvet

;i ii-

Engeström

okunnig

var

Stroganoff också,

sätt,

svensk

bevaka

Engeström

och

]

sålunda

ocli

rättvisa, berät-

bref från

ett

Kejsarinnan yttrade sig

ting derom.

mig

i,'öra

grefve

mig ölverlemna

till

(irefve

sannolikt

att

genom

både

Stroganoff

Ryssland.

vet

som har händt.

livad

Baron

på min bekostnad,

berättelser

sina

presidenten

konungen rrhAHit

i

är

domstolars vård;

mig

bekant,

förorordnad

Lagerheim

iippdi

;itt <>.

| (

;itt

blifvit

verkställa

ben

Gustaf

triolfi

274 vägnar bevaka detta

yttrade jag

karakter, af

och att

arf;

detta försiggått

allt

fullkom-

i

laga ordning; efter att ytterligare hafva berömt desse herrars

ligt

nödvändigheten

sin

Gustaf Adolf

till

bref,

konungen, med anledning

att

om

veta

få

undersökningars

befallt

från

mitt

i

att

något testamente derom,

anställande

då

an-

fans,

bref anlände

ett

hans farbroder, hvari han fordrar arfvet

efter

moder, samt beder konungen vidtaga nödiga åtgärder för att

framdeles

i

denna jag,

dotter;

åt sin

henne

och

men

krigshändelserna

att

af alla dyrbarheter förseg-

det

på

ingenting måtte för-

att

derje.mte,

att jag,

genast efter

markgrefvinnan af Baden en be-

tillskrifvit

om sjukdomen

rättelse

anteckning

verkställd,

min svägerskas död,

ett

kejsarinnan tillade jag der-

underrättade

jag

genom

tillhanda

lugna

att

verkställd

ånyo

blifvit

komma;

För

Wien.

efter

att

efter,

lingen

komma honom

detsamma

låta

handelshus

och bedt henne meddela

dödsfallet,

enär intet svar dera ingått, förmodade

Tyskland kunnat vålla

i

brefvet för-

att

kommit. Sådant var mitt svar och

dess

gillat

innehåll,

till

grefve

Gyllenborg,

denstund

jag öfverlemna det

befordrande,

vidare

ganoff

som

Engeström

grefve

Grefve

svar.

herrar

meddelande

om

sina

till

hans gemål.

åtgöranden

allenast

mig,

eller

ssiira

sjelf

Baden K.

aldrig

glömska

och

underrättelse

II.

lata

blifvit

jag

något

jag

att

till

det

att jag

formligt

ett

Gustaf

Adolf,

K. H. känner sistnämnde

E.

konungen

gjort

sin

nödiga

handlingarnc, återstår

K.

K.

vid

mig

liar al'

kunde

tillfälle

milt bref

har

.lag

förfrågan

derom,

It.

om

mig,

afsändt.

Kanske

er-

mitt

de

säga

begagnar

härom,

att

af

med någon

yttral

allenast

ej

meddelanden

de

anhålla,

att

åtminstone

af K.

ock

öfversändandel

vid

mig

vinnan

liksom

bud afsändt

lagens

Alldenstund jag förmodar

brorson

om

åt all-

honom densamma liksom ock

enligt

utan jemväl

förhållanden,

derom; och

veta

underrättad

blifvit

sett

baron Stro-

Gyllenborg sade sig allenast hafva önskat,

dessa

det

tillaggt

borde

till

meddelade det

jag

h varefter

naturligtvis

en skrifvelse, visade jag

hållit

Sedan konungen

kejsarinnan.

till

lät

till

hittills

ej

härom; men da jag detta

trotl

detta

tillfälle

Bvarel

med

sägn

ville

markgrefvelat

K.

K.

bero

pä

alt

bedja

minsta

beII.

en

om be-

275 svär

komma mig

H.

K.

E.

för

genom baron Wet-

tillhanda

— — — — — — ——— ——— ———

terstedt.

N:o 11.

Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta

till

kronprinsen Carl Johan. 8iockholm den

t

Mara

1*14.

Min Herr Son! Mitt

mig,

bar

nyligen

mottagit

brefven

Arliin.

och som

undan den

att

vara

land-

kunna och

Europas

annat

ej

au

vara

som anländ

Cöln,

egnar

II.

alla

t

med

i

de

herr

(ordna

fädernes-

H:s

hågkomst

K.

E.

på

Bmickrande att

det ärofulla kallet

ät

och

underpanter

med den förmätenhet

på denna vänskap

bevis

K.

K.

fredsstiftare

Dessa

vid

11.

kraftiga uttryck.

dyrbara då de tillkommit på stunder

som

tid,

k.

K.

nog

erhålla

nytl

ett

dubbelt

iiio

räddare.

aldrig

Btickeburg och

från

ryckta

den vänskap,

för

kan

bevisar

tillfällen

tvenne

tacksamhet

hjertas

och jag har

mig,

lör

till

mig vara värdig deq ömmaste

påstå

och orubbligaste tillgifvenhet.

Arhin har skyndat

Ilen-

gon

ligheten till

han

koin

mig,

mottog

att

så

kom honom

>i^

hit;

konungen

fort

-<".u

mig

att

É

dugtigt;

möjligt mottaga det

Hvad

I.

Otroligt

-alt,

måste hoppas \aia

den,

K

händelserna och att

önskningar, si

-

•

al-ka

II.

>

-in

tränga -er

allt

sig

lik-om

frukten

och

att

framför

cch

hälla

och

kar.

\

tom

det

Milan för

penai ar

fullkoraligen

hvarandra på ett

freden

allt '«

-

Liduingarne

1

<

.

n.i

Distan

ett

underverk, men

deraf blir uppfyllelsen

I

-kall

bafva

otå-

medförde

fordringar; jag

tillstod

mal

men

bref han

anmärker

på

ut

ändtliga

lliiiinlii.iic.

qui

-'>it

skrifvelse

niisian

lag jag,

konvenansens

åsidosätta

konungen, under yttrande: »Honj

sant,

BJelf

ännu liggande, och

Båledee

på Söndag mor-

tidigt

Innu,

Bof

man

af allas

återgifvt

Indtligen

blifvit

medföra detaljerade nyheter,

276

om

vilka

Ii

vi

varit af en

del

någon aning, instängde som

haft

ej

sträng

försvårande

sernas

20

en

till

särdeles

beträffar,

haft

lär

ej

mer

på

like

sin

än

år.

Konungen har männen; den

som som

lagom

tillgifvenheten

eder

välja

upplyst vara

Jag vet

som

just

af hvilken

ej

man

att

ut,

särdeles

ändtligen,

tionen

älskade

kronprins'

svara

för

folk,

som

har

och

Detta

innan

att

ställelsen i

plar h\st iiii.',!

aftrycket,

alt

spridda

hela

genom

ringaste

känslan

Rf

ord;

jag aldrig

kände vår

ej

mitt hufvud an-

skulle öfvergifva

ett

:

jag kan föröfrigt, tillade

läs

hans proklamation och

bevåg,

konungens

tillgifvenheten

som

Är

färdigtj

deras

ar

vet,

farhåga,

Bmärta

\

ni

gifvit

tilldragelsen

Mina

upphof

till

afskrifter

andra, och

och svenska,

rycka

jag har ork

;

i

går.

Min

hjerta

tanken derpå

ej

oroliga få

exem-

har aldrig

men den har

förr

tillfreds-

mesl

de

försök!

må jag bekänna,

blotta

i

ta-

lugna sinnena,

dertill;

allmän.

villfarelse

redan del

är

att

afskrifters

har jag åtminstone haft

hufvudstaden posten

för

bifall

fransyska

på

om

befallning

på egel

att

Exemplaret gick ur hand

det.

gifva

att

jag

blifva

kanna

Eillmänhel

den

honom

bvad jag bestämd!

dag hunnit

i

allt

med

våga

ej

att

förval

var,

jag

att

honom

egna

inhämtat

åtminstone,

alldenstund

men

aldrig skulle antaga ett dylikt förslag,

gjorde

jag

enligl

med mig proklama-

som sant

att

se

att

skyndade

jag

mig och meddelade mig

himlen gifven,

af

tillåter

ej

för

hans

han

att

er,

hand gande.

med

er

hjerta

hafva,

oss

val,

jag-

honom, och en konung på grafvens brädd, som

älskar

hans

visar

hjerta

annan glädje än

öfvertyga

och

dylikt

han,

att

svara

jag,

och

något

hade

,

på länge egt rum, var

ej

lycklig var jag att hafva

franska folket; jag sade,

till

omtalas

hört

än

och

gudstjensten

efter

Alla omringade

besökt.

talrikt

farhågor,

till-

efterträdare;

mottagning, hvilken, enär någon sådan

sina

beklaglig

Frankrike ämnade

i

icke kom det med som om misstaget härutinnan honom, om detta verkligen kunde

frågat

Söndags

I

en

i

den

varit

som

dem,

alla

sant.

kommit

v erldsförtry ökarens

till

Arbin,

herr

hit

Frankrike skulle återbörda en furste,

alstrat, att

rykte

detta

frans-

till

kommit

de ogrundade farhågor,

för att skingra

Sverige så kär.

blifvit

fällighet

mig E. K. H:s proklamation

gifvit

värdig ert ädla hjerta och har

är

stund, just

lycklig

ej

vi

som, särskildt hvad förbindel-

vinter,

ofri-

åtminstone

i

nu

framfor

denna sak

att

den

allt

att

och

-ig

glädje

Bland

höra.

att

Napoleon

Jag sade honom

Prins Oscar

mer

bvad

tacka

och

för

är

allt

livad

mig,

geln

att

han

att

dm om

v

jag

skulle

hvarom

ta

med

häftighet är alltför

giltiga

honom; och jag de

bli

är

förtjusta

i

ar

än

en

utbrast: str;

han

skäl;

detta

brista

ej

farmor

barnbarnen. i

for

i

det

ro

Jag ma

gör prins Oscar desto

skull;

det

mer

rlvilkn

kan

detta

in

Schinkelska Bamlini

ronprinsi n

itorn ej

II n

och

tanka-'

genom den

re-

— — — — —— —

12.

<

'arl

till

Johan.

Uddevalla den

W

håller

ar ju

Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta I.

att

tacksamhet

regeringen.»

svar:

man känner honom,

N:o

och

vill

sitt

Han glöm-

usling!

att

i

fråga

Napoleon har han

nedlägga

väl

öfver

er oriijinalut

ligare

mot

mig

hos

deroin

fa

konunde

ined

-ig

— »Du

skyldig.

lleldrc

är.

Också, ju mera

Btor heder. af

talade

haft

»lian

välgörare

-in

jag blef förtjust

att

man

tvifvelsutan

Bvarade da:

han

vanära

till-ta

lian-

som genom

bevara sin krona, kanske ock förebygga olyckor för

öfrigf

folk.»

har

neka

förena

genast

En sådan usling !«

»lian

jag.

för

till

dä han

det,

ej

som torde göra

var ork-a

att

Man

kom

Jag kan

underrättelser,

fördröjde,

furstarne.

prins Oscar

»Det är en usling!

for

jag

ifver,

dagligen prof på

ger

drag,

ett

andra

blifvil

förbundne

förgårs afton;

-varade

och jag

den

gilla

tänkesätt.

Neapel förklaring och beslut

af

var.

och

lik,

och

berätta

att

posterna- uteblifvande gens

matte

11.

alltjemt

egenskaper

ädla

tillfredsställelsen

tar

K.

tillgifvenhet ;

från

härflöt E.

visat.

Oscar är

Prins

värdiga

mig

om.

mig

förvissat

hoppa-

!<•

Augmtti

SoD goda

nyheter

indtligen härförares

ar

om

Brahi

medfört

da Sverige* lycka eh

I

Lyck-

betn

mannamod.

x,,

m

278 af

hjerta

älska

K.

E.

han är hjerteglad

mig med

och

landet

hären,

älskas

—

;

jag talar

ingenting

ska,

E.

vidare

och

H.

K.

personligen

få

som mitt

samhet,

Hvad mig

ådagalägga de känslor af tack-

honom för och goda mor

(Efter originalet

sjelf

göra: den att återse

att

hjerta egnat

Son, E. K. H:s tillgifna

om min varma

mina tänkesätt såsom god sven-

enda önskan

en

ty jag smickrar

sjelf,

E. K. H. eger

behöfva tilläggas.

skall

har jag blott

beträffar

om mig

ej

tillgifvenhet för dess person och

och

att af själ

rätt

kan vara nöjdare än konungen;

med den kännedom

att,

som ega

alla,

Ingen

H.

hela

Min Herr

lifvet.

H. E. C.

Schiukelska samlingen.)

i

N:o 13.

Bref från drottning Hedvig Elisabeth Charlotta

till

kronprinsen Carl Johan. Stockholm den 10 November 1814.

Mm

H. har då ändtligen nått målet

K.

E.

och kan nu

i

glädje;

lifligaste

förmåner,

nu

vänskap.

älskad

son,

en

aldrig

tillfyllest

vän,

en

det

skilda

del

skulle

skulle

min

tillgifvenhet,

låter

lystet

sig

men

alt

ej

yttra

jag

göra.

det

att

Sveriges

w»re

den;

vara la

att

glad ny

Jag har

stolt öfver

B.

K.

betala att

styrka,

kanske

jag

fruktar

i

II. till

kunna 00)

visserligen

väl

den person,

med den

detta

vid

renaste och

att

det är en

Sverige kan

att tacka härför.

hvad

allt

skuld

tacka

fästadt

Jag känner mig

som jag har

fosterland;

stående,

innerligt

så

erkänna har

hafva

vunnit,

är

hjerta

orubbligaste

det

önskningar, till

maka och såsom god svenska känner jag den men mest likväl vid tanken derpå, att vi för de

Sverige

mitt

hvilken

för sina

lugn njuta af lyckan att hafva bidragit

Såsom

sällhet.

Herr Son!

gjort för sitt

eder;

för

betala

nya

min en-

den;

ueks;i

den kunde okas; men

ännu en önskan

åter-

ögonblick alltför ära*

emellertid,

all,

derest den

ej

279 nnner

It

de

verklighet,

njuta

något

af

önskan

vilken

Jag

nad.

längtar

Lugn.

dock,

önska

att

återse eder och

att

försäkra eder

om

hela

—

— — — —

Schinkelska samlingen.

i

Jag

-nära återkomst.

\\.<

den kärlek, mitt hjerta egnat E. K. H. (Efter original

För ögonblicket

tiden.

raundtligen

få

att

tillräckligt

ålägger mig tyst-

klokheten

K.

B.

känner

H.

med

går

det

komma

skola

aldrig

K.

B.

mm

jag åsyftar');

hoppas

mig endast

återstår

rikena

förenade

varaktigt

>

N:o 14.

Utdrag ur några

shrifvelser

sabeth Charlotta

kronprinsen Carl Johan.

till

Efter afskrifter

drottning Hedvig Eli-

från

Schinkelska samlingen.)

i

Den 22 December

om

(Drottningen erinrar krönprinsen

henne

gifvii vet

ej,

hoppas

nom Hykt.

om

ban

att

man

brefven

II

kan

dem

råd,

ning

Möjligen

>

n

i

honom

'i.

Ii

il

honom

el

II

sig

förening

de

eller

gör,

till

så

bör han

i

sjelf. **)

—

sin

grefve B.

ål

derfore skrifvil

liar

ej

ho-

Stedingk.

Jag ber

K.

att,

skrifva ty

till-

man

jag fruktar, att

atl

förtroende .

förmå ho-

att

Holatein anlända

från

Jag

Ploén. bref

for

någon annan stad söka

11.

och

och begära

ban ar

ej

i

B.

om K

författ-

————————

med Danmari

verkligen föra bonom till Köpenhamn, naste ra. Carl Johan lände honom en hrilkel nllt drottningen hjertl r

mII<-

in k

»ina

i

-itt

K.

leda

Danska rn c ide,

han

var bosatt, och jag

tillstånd

utbeder mig för honom,

jag

kunna

att

E.

i

bvilkel

mitt

skickat

skänka

lians

att

stanna

att

der lian

1'lneii,

Stedingk

grefve

råka

i

för

om honom,

tala

honom

ej

är

missbrukat

ej

danskarne,

nom till och honom tleruti lian

ännu

rivarken

tillåtit

del löfte,

afseende på bennea olycklige broder)

i

åtfölja

1813.

man han

280 Den 31 Januari

Camps ankom den 23 på

General Johan,

bref från

Carl

afträdelse

genom

midt perad

att

mödanden att

han

detta

för

mänt

o.

s.

konungen

ULs

frap-

biet"

födelsedag,

Drottningen anordnade genast

v.

öfversågs

hvilket

pjesen

vackra

gafs

Oxenstjerna

af

kupletter

dagar

två

———

jubel.

till

och

liksom ock alla förutsägelser

eröfring,

rikes

Caroline Lewenhaupt;

och

in

Carl XIII

konungens namnsdag (den 28), gjorde

för

dertill,

flätades

den 24 Januari.

en dag skulle blifva regent öfver detta land, Ulfven-

sjelf

vertissement kastet

det

ögonblicket alla sin aflidne broders planer och be-

i

spådomar,

clous

Camps kom

Kiel.

i

1

denna stora nyhet på Gustaf

fa

erinrade sig

freden

med

aftonen

konungen underrättas om Norges

hyaruti

kloekan

natten

i

1*14.

di-

grefvinnan

kronprinsens

till

rad

å

och

ett

sjelf ut-

ära

på operan under

inall-

N:o 15.

Bref från

prinsessa))

Sofia

Alhertiixi Ull kro)iprnisen

Carl Johan. Stockholm den

2(1

April is 14.

Min Herr Bror och Kusin!

De

snabbt

som timat till

Paris för att

allmänt

det

verldcn

och

II.

der personligen deltaga

att

vädja

ånyo

städse

tänka

öden

skola

velal

för

mig

pä

mig vid

bestämmas,

obetydliga

i

hysa detta

och

desa till

för

i

som

fredsslut,

enskild

bvarje

ät

oväntade

följande

föranlcdt E. K.

hopp och förtröstan

skall

ligt

som

efterlängtade

mig anledning mitt enda

hvaraiulra

på

nyss och

helt

skall

K.

lugn åt

återgifva

hågkomst, som är

De känslor

äro mig en borgen vigtiga

tillfälle,

all

dfl

E.

alla

äro

K.

k.

K.

II.

furstars

mina fordringar äro

jemförelse med andras,

sig

vid

och egendom, gifva

H-.a

framtiden.

eburuväl

begifva

överenskommelsen

tillvaro K.

tilldragelser,

att

II.

ytter-

de icke desto mindre

281 for

mig af ganska stor betydenhet.

K.

II.

skulle

min -ak

tala

ville

mun

enda ord af eder

ett

denue

Jag

förvissad,

ar

konungen

inför

om

att

E.

af Preussen personligen,

mer än

verka

ministerieUa

alla

au

brefvexlingar,

och

pa

ådagalägga den vänskap och tacksamhet, han hyser

il

att

eder person. För öfrigt

till

prof

pa

mande

ditt

besittning

ej

föreställa

mig annat och

ning,

skynda


att

^kritvit

ett

en

nehåller

lyckönskan

-allheten

till

-lntandet

gande

af

mig

min förhoppning

vid

sekularisationen,

vist

bero fva

\<>r

de

måttliga

i

betydande

månad

a''

at

mig blifvit

få

I.

K

genom

till

loppet

mig

II

anslå nlert

fri Ii ern

af

vid

mig

blifvit Ii v

il

jag

k< n

i

af-

till

allmänna ordalag

vänskap

och

afresan

jag

vidrört

mig

förlänat

regeringen -a orätt-

icke

detta

för

edert

mig

f.

det

inkomsterna

äro,

öfversäudt

min fordran

allt

il

ett

af

sedan

anledning

yt«

anspråk

tur

i

mnktpåliggandc skadeotilli

äfven

ädelmod och eder godhet

VVrtterstcdl

ringaste

denna

känner bäst, huru ytterligt tu

konungen

d.

deltagande -a

af den

uteblifvandet af

lyftet tf

och

under dessa olycks-

genom

beviljad

-k. ide-tand

ett

härifrån, lidit

J

vänskap

utverkad!

Bverigi

i

in-

besittning af de rät-

i

westphaliska

förluster,

förlidel

eder

stånd

har

som

och

ib.

att

bidragit

-att

I

med några ord

satt

an ytterligare ökat-

hvilka lifränta,

Weatphalen, Januari

mig

godhet

mig

lofvade

11.

ur an-ka

och

tider,

bref

endast

mig.

I

K.

I.

detta

menskligheten så olycksbrin-

för

se

dein

med

likvisst

hvilket

Jag har nek-a deruti

men

Jag anser

vår önskan.

ärorik

-a

ett

förmåner,' hans

och

tigheter

frågans lös-

för

återvinnande af sina stater, och

lian-

nu ånyo

att

Del

honom

erinrar

II.

intresse

idaa

Preussen,

pa

K.

K.

han- vänskap och endast

i

område.

lydande

jag samtidigt

att

långvariga och

krigstillståndet.

inneslutit

af

till

da

e

II..

hafva

att

det

af

för

och oinskränkt

fullkomlig

edert

ser I

K.

konungen

till

han.

han

tillin

K.

han vid tidpunkten

da i

decnnder

att

äll

da

mig böra underrätta

mig öfvertygande

gifvit

jag Lrrniidar mina anspråk, och jag kan

aftradel-e.

förhållandet

mig

ooh

nöje af

ett

anfÖrvandtskap öfverensstäm-

särskild t

i

Qjvedliuburg

•(

denna

på

alltid

vart

lemnads

sekularisation

ar

om

och

tänkesätt,

stiftett

han

liar

med

och

rånskapliga

göra sig

skulle

furste

le

sedan de

åt

numera

tur n

samma och

i

\ ill

•

be-

282 K.

E.

H.

att

lofva

att

ni

mig

mig

värdigas

tidpunkten

tillfälle

gifva

Hoppet

skildt

skall

jag

mig

snart

återse

i

är

och

ej

mindre

i

allas

hjertan; sär-

då jag återser en furste sina

för

dygder,

genom

det

————

(Efter origiualet

i

blodets band.

om

lika

sin ära oclr sina

mig

hvilken jag erhållit en annan bror,

vore

ej lif-

E. K. H. bland oss väcker åter

under förnyandet af dessa försäkringar

som jag

tacksamhet

mitt hjerta känner

den dag,

vördad

och

vid

Jag förmår

löfte.

min

ät

och tillfredsställelsen

om han

som

kär

har jag

anspråk detta för

i

varma vänskap; min penna har

och

välsigna

oeh

eder,

till

fredsslutet,

taga

att

uttryck

men

som allmänt

intressera

skadestånds beviljande åt

allmänna

det

härför,

glädjen

egenskaper,

stora lika

att

lyckan,

älskad,

ett

betänkande

i

lifliga

nog starka uttryck

lif

tor

ofullkomligt

ett

känslorna af min

ligt.

arbeta

tor

dragit

ej

kunna

ej

hög grad smickrande som tröstande

lika

i

endast

hvilka

detaljer,

K. H. före dess afresa gjort mig äran

E.

det jag endast skulle behöfva vända

skulle

vid

detta

till

små

dessa

racd

men alldenstund

eder;

Det

är

orubblig tillgifvenhet,

Schinkelska samlingen.)

N:o 16.

Bref

fr,

prinsessan Sofia Albertina

till

kronprinsen

Carl Johan. Tuttgam

——— ånyo

besvärade

genom

att

mig den Iråkat ster -a

nod

Jag K.

har

K.

godt

-om

28 Juli 1815.

riksdagens slut innan

missbrukade dess godhet

och

begagna mig af dess godhetsfulla förslag

Bumma, jag behöfver

under loppet af de från

afvakta

velat II.

ilen

Tyskland -oin

tryckt

och

ingen, vårt

ar.

du

på land.

för

grund

af

.lag

har

jag

mig

föraträoka

betalandet af de skulder, jag

da jag varit beröfvad jeraväl

att

för

mina inkom-

afkastningen af.Tullgana ilen

allmänna

hittills

niiss\a\t

hyst det hoppi

I,

var ocli att

283 12. 000

ständerna skulle bevilja mig åtnjutandet af de de

ini?

11

jag

så

på

mot

frikostiga

litet

grund

nödsakad

broders

de

jag

och

H. besvärlig.

bra

varit

liatva

mig

ser

denna

af

Ni har vid detta

många föregående bevisat mig en öm och jag kan med all min erkänsamhet och gälda

afskrift

ni

(or

mig

Värdes

gjort.

Srhinkelska samlingen.)

i

17.

N':o

Bref från prinsessan (

hvad

allt

———

mottaga försäkringen härom (tet

men

11.:

att

mina

betala

att

tillfälle

i

så

fullo

till

K.

E.

E. K.

falla

vid

tillgifvenhet,

vänskap aldrig

af

försatt

konungahuset,

att

likasom

tillfälle,

bli fva

anlitande

utan

skoldex

skulle

sätt

B:ko,

ttdr

redan från detta åra början räknad t, och

anslagit,

Albertina

Sofia

'arl

HU konung

Johan. Tnllgarn

im

'.>

<>U<>ber 1818.

Sirel

hade

Aldrig an

genom

den

oskattbara

mig

om

en

fullkomligt

un

pl vet,

födelsedag

iiiii

-"in

tecken

pfi

baron

I.

\l

min

känsla; dertill

Lan

af

mina

åder

större

någ

känslor,

för

tor

min

hela

»lagt,

som mig

allt

prof på eder vänskap

dyrbart

Den

byst.

han

i-

känslor

penna

och

Oxenstjerna ur "dliel

oeh ar

vältalighet

Ijupare

an

f.n

1

an

svag

som

\

af

lifligheten för

1

fallit

det

aif-in

mm måla

att

det

<>
som

innerliga

del-

mig

ar

det

i

pl

kanna

hyser, -a

miir,

ett

ihågkommen

sålunda vara

öfverbragtes,

mig

mig

för

Del

rörer, att

uttrycken

artiga

di'

genom

i

dagligen erinra

-kall

mig den broder, himlen beröfvat

stället

i

dess

af

som genom de

furste,

han hyser

tagande rieles

gåfvan

ersatt

mig

ar

kunnat göra min födelsedag lyckligare

M.t

E.

ögonskcnliga bevis på dess vänskap, som ligger

det

åtföljande

Iro

mig

kan jag

ej

nytt

fullt

tolka

och

tillgifvenhet

delte;

bref-

ett

det

er-

fordrades

min

lott;

men

allt

bvad

ni

aldrig

föi

2*4 E. M:t gör mig helt

gör.

om

uppriktigheten

samheten

af

förenar

som

aldrig

för

E.

vara

E.

vara

alltid

M:t

skall

tillgifna

gifver

med

h vilken

eder för

tillhör

ej

af ett hjerta,

Min

egt.

lif-

den vänskap och

mig

och

prof,

tillgifvenhet, jag hela mitt

och

hysa,

det

bibehålla

att

tillfällen

alla

M:t den orubbliga

M:ts

M:t hyser; tack-

hjerta

dem

känslor,

lätsa

att

skall

hvarpå E. M:t vid

välvilja,

bevisa E.

mitt

vara öfvertygad

atl

E.

för

Mottag försäkringen härom

lif.

förstått

önskan

ligaste

vänskap jag

dermed och

sig

återstoden af mitt

den rättvisan

visst

(len

lif

att

igenom

jag har den äran

att

och kusin

syster

ö'ujiu

(Efter originalet

All/ert i nu.

Schinkelska samlingen."!

i

N:o 18.

Om

Utdrag af StatnsekreteriaUts arkiv;

Qvedlinburg.

N:o 4947. Jéröme

nung

Gnds och

med

Napoleon,

Westphalen, prins af Erankrike,

af

författningens nåde,

ko-

etc, göre veterligt:

etc.

Ta grund af vår förordning af den 31 sistlidne Januari, h vil-

ken

abbot-stiftet Qvedlinburgs cgodelar

beständigt öfverlåter

för

och afkastning åt vår kongl. westphaliska kron-ordens kassa;

På Februari

em väl

grund

j

180.'$,

hvilken bestämmer högsta beloppet af den lifränta.

som

åt

bör

utbetala-:

de furstliga

Albertina

ol

§

abbedissor,

-anit

af Sverige,

det särskilda

af

intresse

(ör f.

vi

hafve

för vi

hvilka gifva

att

d.

prinsessan

lifränta

männa Iran

af

Sofia

30,000

francs,

förtecicningen

och

med den

|

öfver

beröfvade sina

blilvit

vår

kusin

prinsessan

abbedissa af (ivedlinburg

stift,

Sofia

bevis

ett

25

på

henne hysa, och

besllltil

Art.

Al

tyska rikets recess af den

i

befallt

I

Albertina

af

Sverige

hvilken kominer

pensionerna,

sistlidne

Juli.

och

atl

anslåinföras

en i

den

ärlig all-

utan afdrag utbetalas

385 Art.

Albertina

Prinsessan Sofia hittills

förfoga

fritt

2.

skall

sagde

öfver

dessutom

framgent såsom

allt

orh

boställe

abbotstifts

dertill

hörande lösörebo. Art.

Våra

ministrar

storkanslern livar

Gifvet

att

öfvervaka verkställigheten

jer de

hvad på dem

i

af detta

beslut.

Napoléoushöhe, den 29 Oktober

kongl. slott

regerings

samt

finansen»,

ooh

kron-orden ega

westphaliska

värt

på

vår

i

ärendena

utrikes

för

ankommer

sig

för

1810,

for

3.

år.

t

Undertecknadt omt

./.

A apoUon,

(Sigill)

Pl konungens Ministern-Statssekreteraren Gr

Efter originalet i

ärad

Erikabi

pl

i

i

prinaesaau

Sofia

e

F

ii

rsl

enstein.

.

N:n

Om

re fv

Albertinas brefVeiling, numera för-

Utdrag

Qvedlinbury.

19.

Statssekrtteriatets arkiv;

"/

\.n 5382. Napoleon,

Jérörae

Vi

etc.

göre veterlij

etc,

bafve

beslutil

af

80,000

An. I

tom

de n

prinsessan

kusin,

lifrMnta

Vlbertina

Sofia

l.

francs,

henne utbetalas från och med den

,it

henne

nyttjanderBtten

beröfvad •

skadeerMhttning för den

ning

bestämmes

till

öfver

600(

från

och

ofvannämnde tidpunkt

till

vårl

>

\i

oeh

vår

beviljat

skall

hvilkea

sistlidne Juli,

I

tid,

medgifves

hon dessförinnan

varit

område, och denna skade-

sagdi

(16,641

flöt ini r

hesittningstagnndc

räknad)

bvilken

Sverige,

:it'

till

en

befallt,

ot-\\

af

k

ingarikel

i

år,

Weatphnien

28G Art.

Prinsessan

Albertina

Sofia

2.

sagde lifränta och

åtnjuta

skall

skadestånd utan att vara förpligtad att bo inom rikets gränser. Art.

Vår

minister

3.

ärendena

utrikes

för

och

vår storkansler för

westphaliska kron-orden anbefallas att livar för sig

ankommer, bringa Gifvet

i

verkställighet detta

till

vårt kongl. palats

i

i

hvad på dem

beslut.

vårt.

December 1810,

Cassel, den 21

det fjerde året af vår regering.

Undertecknad t Jérume Naj>oléon.

(Sigill)

På konungens vägnar Minister-Statssekreteraren

Grefve Fiirstenstei (Efter originalet

varad

prinsessan Sofia Albertinas brefvexling,

i

numera

n. för-

Eriksberg.)

|iå

N:o 20.

Utdrag ur Reuterholms journal (Maj 1805).

—— för

slott

»Under denna

tid

gjorde jag en liten lustresa

sköna situation så ryktbara

sin

af försynen

just

stination

tyckes vara danadt

Det har också redan

förnäm olycklig.

och tjenar nu

till

residens

för

till

det

en reträtt för någon år haft

flera

i

till

gamla, ärevördiga

livars

Ploéll,

denna de-

den beklagansvärde prin-

sen af Ilolstein-Eutin, hertiginnans af Södermanland broder, livars tillstånd

oeh

serar

rättare

för

alldeles icke

liluii

Bagdt,

liouoin

h of8 tal ni'

herre

al

sjelfva

stället

ännu

här under konun-

lefver

kronprinsens af Danmark tutel oeh pas-

unnessvag]

liafva

Haiu dopens ocb eireiitlu-in

melankoliska

det

Denne olycklige

eller,

modligen

gör

iis_\ ii

dubbelt rörande.

är

ehuru stort

dess

;itt

höge förmyndare

förebrå

ganska inskränkt.

i

detla

för-

afseende.

Den sednare består

tvenne kammarherrar, bröderna von Witzleben,

287 den

hvaraf

ene

hvilken öfver

kammarherre

hans

är

detta tvång ser han dock

gånger

par

ett

främmande

var

herre

på det artigaste jag likväl

honom

särskildt

och

Byster

om

dess ställe

i

samt

var

svåger

dock

ett

géne,

min förrådde

Han-

fysionomi

med serafimerorden ock

utan

ett

ihågkom

blott

-om

hati

Om

-in

att

hmi

han

intet

visste

så

<>m

rätt

honom

-krct'

men det

som

tal,

Hane utseende var

myckel

ämnen,

flera

minne;

och

det

han

fastän

for

tär-

Bysters,

uniform,

detta

i

vårt

omdöme,

snndt

ett

(svenska),

grefvinnan

dess slags

ett

i

allenast

ej

blekt

hvad honom

allt

till

öfrigt

och skarpt

det

dess

i

och

till

med

som han kanske

många

Hamilton

år

sedan,

liven var,

hon var af borgerlig här-

han ganska

prononcerade.

riktigt

han ofta och med ömhet, samt bekJ

talte

Om

till

Sverige yttrade

för

hertigen deivaiot

han

i

allt

mycken

-adc pre-

kringvandrande svenska kungliga herrskapets vinter

sid

deras

och jemrade

förnuftig!

medbnfda barnets missöde dant

han

-tat-dame.

honom denna han äfven

för

lefnad,

Petersén,

.sällan

stort,

-in

väl

så

snyggt klädd,

bvaribland

\aiit

hette

lyster

dilection.

hela

i

nämnas,

och

redigl

äfven ibland

han af en hemlig sorg

att

främmande familjenamn

gång

hört

komsl

bevisade

ganskfl

flera

enda

en

hvilket

Under de

prydd.

förekommo,

samtal

var

dess

gghet och timidité,

misstroende

sig

med

Hans upp-

målade och otvifvelaktigt af den

liknar

Han

ögonen.

isynnerhet

flera afseen-

i

liaison

intressant.

en

tillika

tydligen

sig

som

visit,

var iranska artigt, och

det

och dess blick sade,

han-

omgaf.

hvilken invitation

min fordan

till

han har hallo, härrörde.

hraruti

1

veta,

fått

middagen,

till

hemligt tvång,

miner.

och BJnkligt de-.

en lät

mig verkligen

för

utvisade

återhållet

och

att

ej

formiddagen bh

anseende

i

förande och beteende dervid vettigt,

så snart

som han genast skickade och

bjuda mig

sätt

Mot

förekommande, hvilket jag ock

min inkogaitos bibehållande deklinerade, men gjorde

till

och

den,

anländ,

dit

Oaktadt

supéer åt den härvarande adeln.

synnerligen

han hade händelsevis

ty

sjelf erfor,

svensk

dess custos,

tillika

gerna folk hos sig och gifver vanligen

veckan

i

han

är

och

honom, som skuggan kroppen.

följer

allt

'

I

att n

i

i>n

-a

ijelf ville

sig

bastiga

fatal

och

hemreca,

ännu öfver årstid

sina

det

nödgas på

fordan

talte

lilla,

resor,

han icke yttra tig nn

då så-

som

288 gaf konversationen

utan ning,

samt

tourer

(NB

under

hela

med

en

ingen del

för

endast

vill

samt

ställning,

som

ställe,

»Jag

men

som

med hans

att blifva

fördrif

dess

i

honom

qvar hos Sina

deklinerade.

till

tafla

af yttersta

bevisar,

domen

inhämta

mera

sig

kunde

alltför

explicerade

ar-

alltid

tids'

sjelf

Ibland dessa var isynnerhet en

Han

som

verkligen

finess

hvilken han sade sig hafva arbetat

och

ligurer

i

ls\

nnerhet i

dess sammansättning

man

harmoni, än

och

förvänta.

rysliga

hade

af hans

han

olyckliga

deruti sökt

(Afskrift

i

ut-

möjligaste måtto öfverhölja

kontrasten af de fördömdas plågor.»

i

i

tycktes ock sjelf vara särdeles tillfreds

trycka de sällas glädje, och derjemte del

och

af hans egen komposition,

med denna produktion, uppå en hel vinter. Den var rik på tillstånd

rätt

hans idéer äro mera sammanhängande än man det

att

allmänhet föregifver.

visade

gånger

flera

middagen, hvilket jag, dock

han

lät

tycktes för öfrigt fatta ett

som utgöra hans förnämsta

målningar,

enslighet,

till-

detta svåra ställes berö-

vid

Han

mig deras sammansättning.

för

under hela konversationen

nödgade mig

och

sin

detta

böjelse tycktes öfverensstämma.

eljest

mästare.

slags förtroende för mig,

på

mitt enda nöje!» sade han härvid

är

lian

med

missnöje

stort

lika

ett

hvilken han,

öfver

rande, icke längre var

tigt

en-

sina

till

jemt vara qvarhållen

att

det

resa;

häftighet,

bakahållit,

och

samtal),

detta

misstroende

stort

ett

allt

i

Witzleben voro beständigt begge närvarande

lierrarne

närvarande

genast, rätt adroit, en annan vänd-

då

marqnerade

—

Schinkelska samlingen!)

N:u 21,

Om

hertig i

r

Wluei Ötsenichtc der kleineren Deritscher Höfe

Han hypokouder. vid

namn

Wilhelm af Holstein-Eutin.

Peter Friedr.

Blef

Coriarins,

\,-ir

försl

född

genom

och Bedan

1

7

r>

I

sin

;

vnr afgjordl lärare,

under en

en

resa

IV.

sinnessjuk

pedantisk till

8.)

Paris

och

cnlvinisl

ooh Lon-

289 don 1770, genom en dyster och tystlåten öfverhofmästare, Zerbst'ska geheimerådet von Kappeltnan, ledd och bearbetad så, att han förföll

med

melankoli och plågade sig

i

religionsskrupler och an-

egenskap Den berömde Herder skulle af Lärare bafva åtföljt honom på denna för 3 år afsedda resa, men skilde sig för öfverhofmästarens skull redan vintren 1770 i dra

dystra

grubblerier.

Strassburg till

hof

med

och

gul,

Denne återkom

prinsen.

från

faders

siu

i

Eutin

i

hufvudet

Fadren

de befängdaste idéer.

af

fullt

frånvaro

ars

efter ett

eländigaste tillstånd, blek och

det

i

mottog honom med käpprapp, modren bortklemade honom. Hans

och

munterhet

föll

på en dotter

då prinsen

honom

prinsens

i

till

skull.-

och

ej

han

sysselsatte

utmärkt

sion

20,000

af

823,

i

att

Darmstadt

katolska

Men

men bruden behagade

afresa,

-a-om

Rdr Sp.j

till

för-

musik,

Till

giftermål

prinsen följe

talades

visade en

deraf måste

del vänliga slottet Plöen,

teckning,

läsning och

Han

Bchackspelare.

46

ytterligare

lefde

han åter

sprang

och påträffades på landsvägen.

religionen.

med

Big

Big

Valet

.

åtnjöt

år

och

en pen-

och dog

föral

nära ?i» ar gammal.

Hanstratör

for

litet lju>

77ö

1

frän slottet Eutin:

nattetid

bröllopsdagen

före

regeringen, och fördes

ml;

särskild!

1

rymde han

dit,

natten

påtaglig förkärlek

der

honom

gifta

man med bonom till Schweiz; om Man utfärdade en förklaring, att

reste

vidare.

han afsäga

ville

regerande landtgrefven af Darmstadt.

resa

klädd ut från slottet

Derpå

.Man

själ.

förmådde man honom

iindtlii.Mii

ej

Wolf lyckades återbringa

Byster och hofpredikanten

muntra

i

kusin,

Fredrik

Peter

Ludvig,

Btyrde

-a-om

admini-

han- namn.»

\:o 22.

on

Sverig<

\i

Carl

till

\IH med Guds

Vendel konung

etc

iikc,

etc.

göre

konung

si

di n

uåde,

ngern och

del

bafvei

Böhroen

n.

G

N

Sverij

veterligt, i

Wianm

ll<

II

-

Mt

föreslagil

och kej

290 honom, H. M:t kejsaren

att biträda det mellan

H. M:t konungen

detta

fördraget.

I

förtroende

och

förslag

Ryssland

af

och

den 26 September 1816 ingångna

af Preussen

Vi

hafva

på det

sett ett nytt bevis

den innerliga förening, som så lyckligt ega rum

mellan Oss och nämnde furste. Städse lifvade af den önskan, att till

ej,

af

ordning och lugn

ögonblick

då

folkens

i

det

Oss

uttala

förmån

till

bördan

af

männa

förtrycket.

i

med

upprätthållandet

tidpunkt

Samma

tvekade Vi

högt

att

som då ensam

bar hela all-

det.

grundsatser hafva ledt alla våra steg

tagit del,

stater bär pregeln af visa,

makt bidraga

och stred så ärorikt för att motstå

försvaret

de krig och underhandlingar,

nesvärda

vår

Europa,

oberoende var hotadt,

den makt,

för

all i

hvilka Vi alltsedan denna min-

i

den inre förvaltningen af våra

och

samma samvetsgrannhet och

kärlek

till

rätt-

hvilka städse ledt våra omsorger och våra bemödanden.

som

Följaktligen och alldenstund det förslag,

framstäldt

H. M:t kejsarens

å

överensstämmelse med

af

komlig

till

vägnar,

Österrike

Oss står

blifvit i

full-

de önskningar och åsigter Vi

al-

drig upphört att bekänna, biträde Vi, liksom Vi ock redan hafve biträdt

genom

innevarande

vår förklaring det

år,

till

kejsar Alexander af den

ofvannämnda fördraget

såväl

för

20 Maj

egen räk-

ning som ock för våra efterträdare på Sveriges och Norges thron enligt ,af

den

af

Svea rikes Ständer stadgade successionsordningen

den 26 September 1810. Till

yttermera visso hafve Vi denna handling

undertecknat

och

med

skedde på Stockholms

vårt slott

kungliga

sigill

med egen hand Som låtit.

bekräfta

den 26 November 1816. Carl.

L.

(Efter afskrift

i

v.

Engeström.

Schinkelska samlingen.)

291

N:o 23.

Memorandum i

norsk-danska liqvidationsfrågan, inhmnadt

i

>7 Petersburg

Gustaf Löwenhielm. \££ 1816.

af gr.

Efter afskrift

Schinkelska samlingen,

i

|

H. M:t kejsaren af Eyssland.

Till

Memorandum. Danska den

hvilken

rörer

gon

fordran

medgifven

kunnat

samhet, som

varit

månaders

två

så långt

i

skulle

Kielerfördraget,

med

botten

till

tlessa

om

frågan

i

frågan,

klagomåls

ingif-

uppgörelsen, att nå-

afhandlad, förkastad eller

utvecklad,

blifva

sedermera

öppna underhand-

sig att

denna fråga utvecklat

i

—

densamma beroende

af

den verk-

all

(under det

hof-

att

Lemnade den norske anderhandlaren utan svar

Köpenhamn

del

tid):

regeringen

ivenaka

kunnat gå

tidpunkten för

Stockholm skyndade

i

liar

i

Stockholm

i

punkten

ena >idan eller ä den andra.

å

Regeringen

i

VI

af

ej

vid

kommit

ej

lingarna och

vet

hafva

man ännu

vande, ännu

regeringen

Norges statsskuld.

Dessa klagomål alldeuatund

som

uppfyllandet

i

hof ingitVit klagomål öfver

flere

till

motvillighet,

ådagalagt

hafva

har

styrelsen

förmenta

tur

har således försök

anklaga

sig göra att

låtit

ej

lägga hinder

att

i

rågen för

frå-

gans åtgörande. Enligt de

underråttelaer,

förnämligast for af

de

för

laen

mm

hofvel

i

fot

Köpenhamn

heten

al

relae

för

åberopar

anderhandlare,

noréka

obehag, på fördraget

Kiel

i

den grundsats,

tillhanda,

det

till

sig,

och

omedelbar beröring med

en

fcuje

komina

att

for

tyckes

ifrån

miaaklnna

vilja

detta

hel!

ifrågavarande up]

af hvilken

Btookholm betraktas såsom utealutande beroende

i

är

Danska

klagomålen.

framställda

motvilja

hysa

tyckes

kommit mig

som

anderhandlingarne, som utgjort föremålet

af norska

myndigheter. dragel

I

ait

»II.

nung

aj

Mi

i

Kiel

säger

konungen

Norge

förpligtelseii

ensamma

uttryokligen

ä

.

-

i

erkänner

att

statsskuld,

VI

åberopade

tn

i

en

lämpad

andel efter

al

punkt: •/ ko-

Danmarks

förhållandet

292 Det

emellan båda rikenas befolkning och tillgångar». i

egenskap

—

denna fråga;

det tillkommer då äfven Norges myndigheter att

grunderna

å vår sida

uppställa

dömmande

de ensamt ega

ock

sålunda

uppgörelsen, för hvilkas be-

för

nödiga uppgifter

—

att

tillgå;

som denna

norske underhandlare

åt

bort anförtros; alla

är således

Norges konung som H. M:t nu underhandlar om

af

och det är således vid detta

tillfälle

som

föregående H. M:t konungen af Sverige,

—

det är

frågas lösning

såsom

vid

troget uppfyller

fredsfördragets bud.

Alldenstund har

danska

mig

just

som

och

sväfvande, kunde

del induktionsbevis

till

de af

andra sätt att föra bevis,

detta

möjligen tyckas antagligt för den

noggrann kännedom om de

eger

ej

en

bifogat

vederlagde,

nyss

mera

ehuru

ovederläggliga svar varit lätt att förutse,

detta

regeringen

förbindelser,

som

'före-

mellan Sverige och Norge.

finnes

Man

har velat tillämpa på norska statsskuldsfrågan de grund-

som

satser,

godkänts

vid

några dylika föräudringar af område,

som sedan en tid tillbaka egt rum i Europa och man har till och med i Köpenhamn förklarat, att Norge är för Sverige en tillräckligen vacker förvärfning,

komma

kunde

Detta

betrakta saken faller

att

sätt

sednare landet allför väl

att ju det

med en penningeuppoffring.

ut

föga vid blotta på-

till

pekandet af en sanning, som bekräftas af valakten af den 4 No-

vember

och

1814,

den ncmligen,

det

att

ens finnes en skugga

på hvilka

man

—

likhet emellan

till

förena de tvenne skandinaviska konunga-

och arten af de föreningar, besittningstaganden

rikena värf,

ej

som

arten af de band,

sålunda lärer vara ovcderlägglig,

hvilken

eller

för-

velat åberopa sig.

Enligt Kielerfördragcts ordalydelse borde Norge förenas med

pä samma

Sverge

Om

mark.

bevisförningj

nungen

nyligen anfallit,

jag

skulle

träcktare

M.t

hänseende blifvit

makl koi

äro

hvarunder det

Btadgande någonsin

sanningen

vid,

norrmännen andra

gifva

II.

vilkor,

detta

ocb gen nu

af

att-

vilkor

-

myndighet

Danmark.

betydligt

fm; mull med Sverige

i«<

tillhört

blifvit

konungen af Dan-

uppfyldt,

skulle den

bafva haft någon grund.

ko-

bafva dröjt att

raed-

Bäga,

men att II.

i

ej II.

M:t hade då egt vid-

penningväg Rf:ts

kringskurna,

goda

tillfredsställa

afsigter

emedan

ofoan anförda vilkor.

i

detta

Norge aldrig

293 Det vore öfverflödigt stadgande

detta

med

pa det aogaste tillsammans gar,

hvarpå

mer än en

vi

Det

derläggliga bevis.

hemlighetsfulla förhandlin-

vissa

tor öfrigt

tillhör

sig att

Det hänger

blef uppfyldt.

ej

gång måst framlägga

som grunda föreningens

fakta,

kom

här upprepa, huru det

att

Kielerfördraget

i

och ove-

talrika

redan antalet af de kända

tillkomst och

art.

Det är vara vapen, som framkallat prins Christians såkallade afsägelse och fördrifning;

der och

lerfordraget, rige

som

rykte,

jemväl

Han

genom

utan

men

som

de utgöra en enda statskropp,

de

i

Norge,

st)

och

till

-ta

ej

den

till

kunde

Det

i

den

de summor, de ställa

a!'

konungens makt.

norska skulle

det,

ar

att

i

Bverige

lata

till

M:t

II.

ej

vilja

mi--l>rnka

anslå

om

skuldens ufbetalning, och äfven

likaledes

bvilka

för

jligt

Danmark- anspråk,

af

an de.

storthinget

i

konungen

folkets

II.

kiirlek

nödvändiga

vändiga

-nia

riktign ilen

itt

II.

har

dem

af

M.t

härom

Konungen

iii

har

medlen,

ningen

komligl

för

i

förenliga.

förtroende och

erhålla

denna

Btått

fördrag*

summor

öfvertygelse

de for betalningen

nöd-

oundgängligen bort anförtro öfver-

och

grundsatser,

förorsaka!

tillfredsstäl-

-torre

myndigheter.

•

således

enda

för

samvetsgrann undersökning funnit

efter

norska folkombudens

alltså

att,

Norge förfoga ofver

med fördragets anda och ordalydelse felnär

-in

att

med den andra- gemensamt.

ernående af detta mal, emedan det skulle innebära en orättvisa.

landet

iro

allt

bestämma ständerna skatternas

vaka öfver användandet

skulle

Det

I

nödvändigtvis,

följer

har något

ej

Bverige,

i

i

förvaltning.

förfogande.

relsens

summor M

likasom

främmande

till

oberoende af hvarandra

Af denna förenings beskaffenhet

I

af S

sammanhän-

fullt

förhållanden

alla

fullkomligt

äro

ena Maten- penningeväsende

belopp

på grund af ki<-

vore oegentligt att pasta att Sverige

det

lagstiftning och

rörer

ej

som konungen

val,

fria

De tvenne rikena äro förenade under en och

gande och likartade alltigenom makter;

och det är

folkets

— men

Norge.

samma konung:

konungens och kronprinsens dyg-

Norges konung.

blifvit

är det,

förvårfval

är

det

gjort resten,

t-

för

frågaa

behandling

fordrugets

följt

verkställighet

full-

*la-

honom Öppen Bedan Danmark

brytand

a

294 H.

M:t har

vänskap han

allt

heligt

för

och fäster vid dess åsigt

M:t,

minnet af de bevis på

bevarat

under dessa vigtiga förhållanden

rönt

enligheten

de gjorda

af

skatta redligheten

^

Petersburg

S:t

framställningarne,

konungens hela

i

måtte

att

om

angelägen det E. Kejs. M:t, noggrannt underrättad

Kejs.

af E.

mycket värde,

för

allt

vara

ej

sannings-

upp-

fullo

till

förfaringssätt.

1816. Grefve Gustaf Löwenhielm.

N:o 24.

Apostill

grefve Löivenhielms depesch från S:t Peters-

till

burg ff

Maj

1817.

Den 23 dennes begaf jag mig till med att framställa den frågan, melse med hvad han sagt mig dagen

grefve

kejsaren

förut,

mark

Suchtelen

general

till

fört

konungens befallning

öfver

som

af de fartyg,

med anledning

begifva sig

att

verkligen

som

skulle

Dan-

af de klagomål,

undersökning

anställa

svenska hamnar.

till

och

d'Istria

öfverensstäm-

i

hade stadfästat innehållet af de befallningar,

redan afgå

Capo

huruvida,

började

Grefven sva-

rade härtill »nej!»

»Desto bättre», genmälde jag; »ty vara öfverflödigt för

er,

ni

klagar

för

i

förhållande er

till

mig

förbereda Sveriges sändebud,

med utan

anledningarne ord sagdt,

Det

är,

fall

hade jag trott det

men

jag bör

gjort er skyldig.

min regering;

öfver

ni

framför

kejsaren, inhämtar lians befallningar, och

och

så

ej

dölja

jag är stött öfver det förbiseende af vanliga former

att

hvartill

i

uppehålla er dermed;

att

böra,

att till


lian

danska klagomålen.

att

göra

i

S:t mit;-

Blomc till

detta utan att derpå

ulan att inhämta hans åsigt,

huruvida

Sveriges intressen

minst sagdt,

allt

Friherre

denna klagan

möjligen

kan

ja,

känna

Ni behandlar, med

till till

ett

Petersburg utan mitt hörande. öfVerflödig

här».

295 mig

»Jag uttryckte främst

har

endast att

gärde

För

denna

ined

och

dagar sedan

han

honom

till

uppmärksam

d'Istria

jag

alltför

det

lian

om

tal

allt

kände

väl

"Lat

osa

hr

grefve, så

I

bilda sig en sida

i

mig fordrade

min

åsigt.

att uttala

att

endast

del

Men ven,

att

söka;

undandraga

den

oss

atl

säga

•Bättvisan

är

eger

begifva

sig

far,

är

småbåtar,

i

000

Danmark

har

ritt

nyttiga

atl till

till

att

höra

vill

kunde

kejsaren trodde

Danmark

allenast,

som ingen

Sverige,

till

tj

en ej

ila

\i,

iran-

n

som

rum,

rättskränkning»,

man det

hamn och ej

är

från

Danmark

Sverige;

ej

andra fartyg in

ej

hvad

de

kunna

danska

som

all

heller

är

dem som

båtarne

ooh Det

fram ooh tillhaka mellan 8vi

under

ideligt

smugglande.

vidtaga

hvilka

nåtl

fredande

under-

att

hvad man kallar handelsfartyg,

dagligen segla

landets

svarade gref-

rättighet

rad frågar oss, skulle

förstör

man undersöker

äro de

dylik

en

laigt».

våi

kränkt;

ej

svensk

till

aldrig

dock

att

ni,

kränkt;

det

är

Ni

frågan.

i

Danmark

hvad som från Sve-

antagel också,

dylik,

medgifver

vill

smuggling

folkrätten

botten

en åsigt,

,-ir

Min

en

föreligger

huru

jag trodde hans försäk-

till

den».

folkrätten

OCfa

att

kunna förmoda,

att

jemväl hafva hört

att

yttra

veta

har

»och

för

frågar jag först och främst, huru kejsaren

utan

som den kan meddelas, men fä

att ingenting skulle

föredrog jag att alldeles

atl

sade jag, »gå

fall

ej

annat sätt och att jemväl hans kända

pa för

kunnat anföras.

begärt att

jag

mig

ordentlighet

stället»,

åsigl

förbunden

sig

om

att,

den punkten, endast sägande honom,

hans

handla

velat

vänskap och aktning

att det var

på,

känna

afgjordt utan mitt hörande,

blifvit

lemna åsido

uttalas.

svara

lärt

Sedan grefve Capo dlstria försäkrat mig

säger,

kejsaren

ämnar

hade jag aldrig

går,

i

det varit för sent för

förrän

resultatet

ran.

med

kejsaren

danska sändebudet, och

hört

kommit

tillfälligtsvis

halva

af-

dess förfång,

till

arbetat

ej

om och hvad

ej

Jag gjorde grefve Capo H

blifvit,

be-

i

händelser hade jag för afsigt att förbereda er.»

alla

i

rörande ett

ännu

har jag

jag vet

Danmark ämne

framställd.

blifvit

folkrätten

att

tror,

andra,

det

Fråga;

svarade grefven: »först och

går»,

i

kejsarens tanke

veta

få

seende på hvilket det kränkt.

illa

någon klagan

aldrig

från

ooh

iteg

Konungen som han

lurendrijeriet,

ooh

af

8v<

skalle

ingen

anse liar

296

dem

rättighet att för

lika

mot

med, och säkert

är,

att vi

eho

det

vara må.

rätt

att

blanda

Det

är

sig

endast

Danmark väpna nu Grefve Capo det

mot

stred

af rustningar

öfrigt

af

återkom

d'Istria

att

påstående,

att haf-

uppmärksam

un-

att

på,

och allenast med sådane

hamnar, der de

våra

till

händel-

alla

i

Visitationsrätten har för

sin laddning.

för

förra

sitt

till

början

en

till

sig

reda

Sverige eller

undersöka fartyg ute på öppna

verket satt, och det efter långt strängare grunder,

i

England, och så vidt jag känner har denna

omgifvit sina kuster

nödgas

med en

ej

afstått från

kedja af tulljakter, hvilka

hel

—

mot smugglarne;

slåss

stat

England har tvärtom

denna rättighet på andra makters begäran.

oftast

som grannar

krig,

eller

tänka på krig».

folkrätten

göra.

blifvit

någons

ej

förvaltningsåtgärder.

som kan hota dem, och hvarken eller

som begåfvo

borde

ser

erkänner jag

grefve,

dersökningen skedde invid våra kuster, fartyg,

allt-

hafva den verkliga och erkända rättigheten

Jag gjorde honom

vet.

hr

oberoende lands

händelse

i

Danmark må

ansvar.

till

skola blifva ytterst belåtna der

vi

skola beklaga oss deröfver hos någon,

ej

ett

i

en brand,

att släcka

lika;

Slutligen,

bnndsförvandter

eller

honom

ställa

för ger na gälda

esom-

aldraminst borde Dan-

mark vara okunnigt härom».

»Men Danmark», invände förordning

mot

ett

sig

lysningar af regeringen ej

ännu

»livad

om

Stockholm

»ser

cTIstria,

i

denna

Det har begärt upp-

undantag.

anledningen

härtill,

men

något svar dera».

erhållit

detta

Danmark hade

i

Capo

grefve

riktadt

beträffar

anmärker

jag

och

först

främst,

och jag tror mig pä förhand kunna försäkra, att konungen

sig,

Sverige falla

endast tänker på

mark

är

syftat

rikes

midt

som användas

till

och

ni

i

al

och ingalunda på att

välfärd,

om man

att,

på de danska småfartygen, sä är del, emedan Dan-

granne och emedan

vår

dess fartyg, ligga

sitt

vare sig den ene eller den andre besvärlig; och

särskildt

att

bort afvakta detta svar innan det började beklaga

Europa,

al'

denna anledning

smuggleri hos skall

få

se

att

vi

det just

Låt

oss. ej

I

skola

är

»anmärk vidtaga

någon åtgärd mot detsamma». »Tillstå»,

vara mol e

invände grefven,

Danmark

endrägt

råda

er

är

";iti

plågsamt

emellan;

att

OCh

detta se.

det

edert Vi

tycks

retsamma

önskade

så

mig som

sätt

att

gerna

atl

hade

det

297

om konungen om denna åtgärd, da

långt

varit

Danmark

af

bättre,

underrättad

pa förhand

blitVit

den ändtligen -kulle anses nöd-

vändig».

»Det

förhand

göra

åtgärder

som

Man

borde

om

fråga

i

utan

taga

att

om

tal

för

oss

upp-

rummet

främsta

i

inser

öfrigt

en förvaltningsåtgärd pa

Danmark ma vidtaga

meddelanden.

dylika helst

att

då

var sida;

förtjenar dylikt från

nödvändigheten af

<'j

nu endast är

det

att

grefve,

artigheter.

om Danmark

veta,

jag

hr

säga,

vill

märksamhet orh

hvilka

råds».

till

Grefve Capo d'Istria: »Allt gammalt groll bör utplånas; alla stater

mer

harva förorätter aldrig

ni

nar och

som rubbar

men

—

heten*;

omtyckte

banden som förena Sverige och Ryss-

de

är

några rakt

Sverige,

i

om

räckligt

af

del

Hvad

saken.

på

vi-ar

ar

\äl

emol

geni

Kor

skull.

Petersburg öfverflyttar hela

om

ej

\al

nappa på den kroken?

söka

mål

dansk sida

från

-kola

antal

ning

tom

att

fjöro

;e

annat

ar

frukten

gen ..ek

förvaltnin

ån

-kulle

kejsarens,

dervid

till

(och

Icke

ni

vill

Danmark-

ju

bättre

de framkomma),

Ho

småningom

att

af

med den

\ r

ni

det

ej

tj

kejsaren

er,

om,

vid

han

hvad.

hora

vi

framstå

general

Suchtelen

finge

verkan skulle det

förstöra

det

Huru

\ill

»ti

goda ni

klago-

hvarje

mottagande de röna,

lakades,

af

att

—

Kyssland:

lata

immande

ii

.

använde,

In mödor f

fea

konungen

den grad nästan,

väl

för

os

lät

kryperi,

del

till-

det

intressen geni em»

livad

framställning,

en

grefve,

hr

fullt

blifva

ej

sin politiska personlighet,

denna grundsats leda

skulle

göra danskarne Det ar

-kall

mellan Sverige och

väcka köld

tänd ig sakförare för

och derhän

med

syftet

kejsaren,

till

att

öfrigt,

kejsaren,

att

ej

Danmark.

i

och det

stördt

blir

ej

tallförordningars

Danmark

svenskarne

eller

lugnet

oför-

tacksam-

heller

ej

fråga

I

en saker-

till

man utplåna

bör

tjensterna,

om vänskap och harmoni tror jag knappast Gud sjelf någonsin -kall förmå att

land. ja

orh

»tvifvelsutan

de ömsesidiga

aldrig

kom-

vara

att

sätt

ert

borde rinnas mellan gran-

alltid

lugnet».

svarade jag,

grefve»,

II

•

rätterna,

som

kunna dessa små förargelser leda

sluts

till

nas ställning,

Med

glömma.

att

endrägt,

till

att

desto

i

befall-

göra

i

förhållande

svensk

sändebud, roit det inblanda

-

huru milda former

dock skulle försitta kronprinsen, bvart

ni

Ull-

298 gifvenhet

alltid

an-

sig,

och

upphäfva en nyttig förvaltningsåtgärd på en främmande makts

begäran, eller

livad

att.

samt, vägra bifall

Capo

Grefve

»Jag

betviflar

och

det

mig

hr

ej,

er opartiskhet

grefve,

på grund af min

nu

att

Sådant

d'Istria.

blifva

tal

sina

grunder

d'Istria,

öfver

hvilken jag

förebygga

då

man

har

en

honom upprepa

jag

kejsaren

tid».

förloppet af detta af vänskap och

det i

och

jag

iakttaga, att

anse

skulle

upptaga hans

ej

Suchtelen lemna

och

följder eljest

grefve

längre skall

ej

uppdrag

hittills

viss

att

till-

makten

på

sin

statsman,

ännu

ej

idé

haft

att

Bida,

erhållit

grefve

de

mol

man och ej

Jag har

beklaga mig.

begagnat mig af delta

alt

af

mot Sverige ganska välsinnad och

aldrig

fagnad

den skyldiga uppmärksamheten har

nog genomtänkt

ej

är

maktmissbruk, dem

Rysslands

Jag

skall

hvarandra

ät general

hvilken

med

ati

erinra

till-

en äsigt, och jag betraktar förslaget härom såsom en

Capo

emellertid

Om

er.

korthet noggranna

i

mot

alltid

att

till-

H. M:t

för att inför

Jag smickrar mig med,

om

jag beder er

att enär

gång gick utöfver den ton

ingen

vi

Capo

kännagifva

hr grefve,

är,

hvilket

uppriktighet

till

men

H. M:t, huruvida H. M:t

till

mig

tillkalla

öfverflödigt eller onyttigt,

samtal,

dessa förhand-

i

derpå, jag yttrat

tro

dess person, då omständigheterna göra detta

hvad jag haft äran att säga

detta

—

mycken öppenhet,

så

att nalkas

hnner lämpligt

skynda

skall jag

befallningar,

hvad ni ämnar säga åt kejsaren,

till

mig

sina

mig önskbgt, hemställer jag

allt

framlägga

att

deraf».

är just

med

er

till

låtit

mina handlingar.

alla

i

med möjligast största trohet, liksom jag skall honom för hvad baron Blome till mig yttrat, och

er del

att gifva

mig

detta ni önskar.»

ej

anmärkningar; jag lofvar er

er för edra

redogöra inför

lägga

hög grad smärt-

lika

i

Detta är oundvikligt, hr

»Ni känner, hr grefve, huru mycken

d'Istria:

sedan kejsaren meddelat

lingar,

blir

kejsaren

för

mig

H. K. H.

och opartiskhet jag söker inlägga

billighet

Jag tackar

dem

för

kejsarens önskan?

till

och det är helt visst

grefve,

för

för

det obehagliga läge, att an-

i

såsom den der misstagit

folk

sitt

som

känner, och

Rysslands,

till

framstå inför

tingen att

person ni

kejsarens

för

statskonst

sin

slutit

så för

böra

gerna atl

tillfälle

vill

på

förgäta

tillåta

för sig,

Bamma gång alt

iakttaga

svenska sändebudet.

någon

vidare

underrättelse

från

299

Capo

grefve ett

jag

dlsttia.

händelser

alla

i

mina

samtala

att

tillfälle

åsigter

skall

denna

i

Ut

men enär kronprinsens bref erbjuder mig med kejsaren, smickrar jag mig med, att lägenhet

ta

honom

för

att

framställa

fråga.

in litteris humillimis. <

(Efter atskrift

Löwenhielm.

h-rfve

Schinkelska samlingen.)

i

N:n 25.

Afslxrifi

en

nf

Schoeler

från preussiska

r><>f

fil!

exellens

/>.

Mo8kwa Undertecknad Bxellens

byste

saren

gångna

Denna

<{>

ak

M:t

II.

11:1

II.

H. kej-

medde

fortroliga

högtidligen

sina

tycktes

styrelse,

under sfidane

af en

in-

ute-

auspicier

att

halva

lugnande utaigter inställde hofvel

rättighet

med

»tor

atl

från

plika

II.

hall

\l

al

alla

de välvilliga

mol

ttrandal att r

frigöra di

den sig

ansträngningar

med

envishet, tian

II

M

des

konungen

t

och

särskild)

anlända meddelanden från danska sänd* budel

Kul påläggt

bon

Men

räkna.

ledsnad,

Ber

i

»anmärka förmån, på hvilka rättvisan

I

t

hvilken

l

kejsaren hofvel

de förpligtelser, -"in

i

fördra

tsamma.

Undertecknad anhåller derföre rätta

genom

sedan

öfverensstämmande med

så

kejsarens

om framgången

till

Stockholm söker ,

uppfylla

att

sinnesstämning,

af dessa

nu.

tenasl

Bernstorff, gjort,

tid

forhoppningar,

mot Danmark.

detsamma

förnimmer

genom

någon

de

underhandling,

ätgänli-r

gaf

1817.

i

genom vänskapliga och

utmärka

grund

l'a

>"/<<

tor

om

styrelsen

försonliga

Bom

hvarje tvifvel

företagen

lin

svenska

förpligtelser

de åsigter, sluta

Nesselrode

kunna

att

förmå

tanden

underrättades

grefve

br

a

r/rvrral

.

Nesselrode; dat.

'/>"'/"

D<

',;

sändebudet

huruvida förhållandet

i''

I

I

verkligen

ellena Ii

täcktes under-

sådanl

som ofvan

300 sades,

och huruvida,

anses

af

fande,

och

H.

på

om

för

förbundne

de

af

dertill

närvarande ögonblick kunde

så är fallet,

M:t kejsaren lämpligt

överenskommelsers

träf-

om

mätt

hofven

utsedd

ort,

som kunde förmå Sverige att vörda helgden af de som utgöra grunden för Europas lugn och trygghet.

steg,

drag,

Undertecknad begagnar

för-

sig af tillfället att etc.

General Schoelev. (Efter afskrift

Sthinkelska samlingen).

i

N:o 26. Afskrift af ha ron

bref från österrikiska sändebudet

ett förtroligt

Lebzelteru

Bland

syften

och

de

och

tider

och

lugn,

sitt

fördraget

och

är

De

fyllandet

de

i

af

förenade

i

tacka för

att

verkställighet

samma

makternas

Danmarks

till

har

detta

ryska

af

sig

1

1

1

jag

må

väl

'finti

dess

mig

vigtiga

från

af

punkt

antagna

Bverige

i

till

;itt

upp-

sedan

förmån,

de

gynnsamma

styrelsen

blifvit till

hofven såväl

sä

sättet

och

i

de förbundna makterna)

här

tillfoga

ytterligare

ut-

frågan.

nyssnämnda fördrags

Yl:c

konungen

deras ställning

afhålla

vecklingar af den

är

uppträda

att

med hänsyn

särskild!

betrakta öfverläggningarne mellan de båda i

Det

förhindra

alltjemt

för

som

i

befrielse

väcker makternas

befogenhet

som ännu

fördrag,

(och

endrägt

sin

uppmärksamhet.

deras

att

;

den

af

verkställigheten af de för Sverige

till

noggrannt öfvervägd

sjelfva,

minnesvärda

senaste

14 Januari 1814 mellan Danmark

stadganden

dess

föreskrifterna

hvars

påkallar

förvecklingar,

mäktigt bidragit

hafva

folken en,

och

utmärkt

stadgandet

till

afslutadt den

Kiel,

Sverige.

medlande

det

intresse i

som

bidragit

som

viljor,

synnerliga

December 1817.

i

förhandlingar

verksamt

grefve Néssélröde; dateradt

ex.

h.

till

Moskwa

tydliga

uttryckliga

dess egenskap af

ordalydelse, och trots den förpligtelseu

konung

af

för

II.

Norge;

M:t trots

n

3<

de likaledes tydliga och billiga stadganden, som innehållas

XIILe punkt; och

dragets

Wien

1815

afgafs

och

hvilken han

i

med

tnelse

af

MA

med U.

en

M:t konungens af Sverige sändebud,

11.

namn

sin herres

i

försäkrar »att

fördrag såsom egande

le

och

fattning

dess

alla

till

öfuerensstäm-

i

konungen af Preussen sluten öfverenskom-

H. M:t konungen af Sverige

meUe, sag

i

för-

i

den förklaring, som den 7 Juni

trots

skulle

vilkor

framgent betrakta

allt

laga kraft

full och

dess om-

hela

till

stadganden»;

och

af alla

trots

i

förbindande omständigheter hafva Kielerfördrageta stadganden icke

ännu

allenast icke

utan

de

hamn

bafva

som

af

ersättning

tid

del

arbete,

Bom dermed

likvisst

konungen

beskaffenhel

göra

att

mindre imärtsamt och betungande offer

återställandet

för

annan sammanträd!

efter

tillförsäkrade

ena påbörjal

ej

Denna punkt

VLe

uppfyllde livad beträffar desa

blifvit

fullmäktige,

Danmark en Norge

Han gjorde

honom.

med

af freden

var förenadt.

af

af konungariket

offret

för

punkt,

Köpen-

i

med

di-

detta

Sverige förbundna

makterna; det var under sådana förutsättningar, Danmark ställde här

sin

en

frågans

af

följd

Bom da

system,

Hvad

rätt

uppgörelse,

ej

regeringen

faktum

Bom

nofvel

underhandlingens

som

helt

naturligt;

den

och

förlust

genom

räntan

för in

flera

af

hofreta

de

d>-

detta

af

dem

desa rina

dröjsmål,

upphört

önskan

naturliga förluster,

led

som tvenne

skuldbelopp,

var

denna frågas ställning da

riken

hade

i

förnl

Januari

af

detta

minska

att

Danmark

ensam!

dit

enär

Och

grundval.

till

det

är

påyrka

att

erkännandet

åtminstone

eller

föl-

möjligt, tillhör del

desamma, emedan aldrig

det

de var vid-

en

daglig

att

Intala

svarade

manad

för.

detta år

förbundne hofven, under påtryckning af Köpenhamner-

som

o .i

styrelsen

»amvetsgn

utstå

och det

deltagande.

Bom

fort

-a

förklara

att

tjena

oafaedl

anman

medel ka

t\

-kulle

mast

läge

återkommande hindren

Köpenhamn

i

öppnande

rerkningarne

rum

ega

borl

geografiska

tifligaste

oupphörligen

Stockholm

i

att

grundsatser,

makternas

till

de

af de--

landet

lilla

Europa, har det kanske ur denna syn-

tryckte på

beträffar

en

ett

och sedan det

lösning,

motgångar beroende

pankt en dubbel

gemensamma

makters förfogande vid den stora

dessa

till

europeiska

In'.

att

träffa

öfverenskommelser rörande

dem geroensaml borde användas att

uppfylla

Iivarpå

Kielerfördrageta

makterna

i

deras

vilkor

föl

att

med

förhandlin

förmå all

den

302 och som de gjort

föredömet,

sig

en lag att obrottsligeu vid-

till

såsom den orubbliga grundvalen

hålla

Vid sagde

med E.

Ex.,

Ex.

E.

lighet.

ett

verk,

svarade

mig

då,

till

för deras statskonst.

underhandlingar

att inleda vissa

med som

försedd

dertill

makterna

andra

hade jag äran

tid

påkallades af rättvisa och

trodde

den

att

målet

genom

saren

trodde att resultaten af

anlitande

kunna ledas

skulle

lättast

enskilda

af

ett

honom,

för

önskade

det

till

samt

vägar,

H. M:t

att

nas både mera snabbt och blifva mera tillfredsställande än steg.

De

båda hofven,

lifiiga

intresse

det

kej-

dylikt förfaringssätt skulle vin-

gemensamma mått och lan

bil-

Alexander räkuade

kejsar

att

på de personliga känslor som Sveriges regering hyste och

med de

fullmakt att samverka

som

förbindelser,

kejsaren

de

vid

visat

genom

rum mel-

egt

för

Sverige fördelaktiga förhandlingarne, och ännu andra förhållanden,

som

ryska kabinettets förfogande

till

utvägar

en

underhandlingen,

vid

säker

framgång

i

mängd

större

af

verket böra lofva

sjelfva

förmådde mig

och

deråt,

en

ställde

tycktes

uppskjuta alla

att

förslagsframställningar.

H. M:t kejsaren har tvifvelsutan

vishet

af

som

och försonlighet, som

användt och törhända

fällen,

stått

i
till

det

med anledning af sina vänenlighet med den anda

mot denna makt, och

skapliga tänkesätt

dess

i

H. M:t utvecklat

uttömt

förfogande.

Jag

fick

kabinettet

veta,

att

kejserliga

de

alla

vid

alla

någon

för

tid

fortsatte

system af undvikande

sitt

mot Danmark på grund -dutande,

och

det

fördrag

detta

Jag känner deu

tillfälle

höga

vara

men om, mot

att

nu

och

steg

nyttiga

och

tjenliga

att

M:t

II.

bedömma om

måtl

bolm

Kielerfördragets afi

Wien hade

åt

dess ursprungliga kraft och verkan.

derom underrätta min

att

rishe!

samma

Stock-

hurudana frukterna af H. M:ts ädla strafvan-

blifvit;

tillkommer

Del

efter

i

och af anklagelser

all

förväntan, de

ej

blifvit

framgång, har jag den äran bedja E. Ex. sätta mig

med

krönta i

ej

.-var

ofvannämnde förklaring hela

återgifvit

sedermera

af tilldragelser

fastän

sedan

oaktadt H. M:t kejsa-

rens första vänskapliga och förtroliga meddelanden, hofvet

holm

till-

öfvertalningsmedel,

från

tillfredsställa

den

ej

de

för

pä klara

och

dos

rådgifvares

tidpunkt är inne, då gemen-

förbundna

att

sinn

regering.

kejsarens

lidit,

och

makternas sida kunde allvar

gång

förmå hofvel efter

annan

i

för-

.003

nyade förpligtelser; det

lärer väl

som önskar undandraga

vara det enda

vilja

ej

sig dylika,

i

Europa,

emot de grundsatser, det

tvärt

sjelf biträdt.

Om

som

kejsar Alexander,

vara den högsinte

sig

visat

alltid

försvararen af fördragens helgd och de rättigheter,

gynnsam

das, anser innevarande tidpunkt

för ett

som derpa grungemensamt upp-

trädande, så torde H. M:t tiiläfventyrs anse det vara bäst ledande till

underhandlingarnes fortskyndande, att utse för dessa öfverlägg-

ningar en

punkt,

central

som

och förbindelsernas genhet försedde

fullmäktige,

kunde da

det)

med

på

lätt

grund

bemyndigan-

föreskrifter och

tillräckliga

påskynda det vigtiga

lätt

närhet

af orternas

De förbundna hofvena

kan bestämmas.

som

värf,

dem

ät

blefve

anförtrodt.

Under anhållan, meddelande tillfället

inför

att

Ex

Ed.

.M:t

11.

lägga

täcktea

detta

fortroliga

begagnar jag mig

ögon,

kejsarena

af

etc.

att

Lebzettern Efter

afskrifl

vhiukeUks lamlingen

i

N:o 27.

A/ skrift

enskildt

ett

af

från lord Cathcari

l>rij

Moshwa

grefve Nesselrode; dateraéti Herr Grefve

rörande

anuii

A*-

jag inleda delta befallning

rare

bref sig

inför

II.

tälla

något

-"in

Mm rättat II

M

.i.i

mig om t

ii

t

med den

i

kejsaren

kejsaren,

K

tillskrifva

punkterna

ex.

\.\.

att

enskildt

af Kielerfördraget, bör

att

förklaring,

eller

aänkildl

rrikea it eg till

h.

jag

ej erhållit

någon

återupptaga öfverläggningarne rörande detta

helat

del

att

ouppfylldfl

att

M

ämne

,7,

till

December 1817.

I

Dl ja^ tager mig friheten iiret'

d.

att

till

desa

regering

fram-

forsla

oeh Preussent härvarande sändebud underde

fått

afgifvandel

befattning

jemtc

att

öfrige

taga

för

att

förbuudne

förmå ra

304

gemensam

af en

uppfylla

att

göra en hänvisning

sina

I

få

kejsarens

från

de förbundna

om

åsigt

skrifvelse

om

H. M:t

redan

att

sätta

försökt

om framgång

tröstade

sina

i

att

öfverlemna

dylik

gemensam

den nödvändig, men

framkalla

att

framställning

och mottog då det

emot en

sig

de förbundne ansågo

den vänskapliga underhandlingens

på

gemensam

Jag har haft äran

skulle

mig H.

förtroende utbedja

i

föreslagen

M:t kejsarens händer,

ej

framställning, sjelf

en

makterna.

H.

i

M:t

H.

att

befallning

erhållit

M:t

svar,

notvexlingen rörande denna fråga un-

till

år.

ord sagdt är innehållet deraf följande:

Jag har

denna

liofvet

har jag ansett det vara min pligt

förpligtelser,

der detta och förlidet

kunde förmå svenska

hvilken

förklaring,

att

det att

H. M:t

bemödanden, och

att just

väg;

att

önskade resultatet miss-

ej i

de da-

garne på danska sändebudets anhållan en allvarsam föreställning

väl

om

jag

den befallning, som

Jag

erhållit.

med af

oss

mitt

till

alla

hof,

mig

genast underrätta E. Ex. såingått,

som ock om

det svar,

gånger under sommarens lopp

flera

liar

att

ej till

om samma ämne

Ex.

E.

gar skrifvit i

Jag uraktlåt

afsänd.

blifvit

och

efter

talat

alla dessa öfverläggnin-

H. M:t kejsaren fortfarande sökte

att

gemensamt önskad riktning inverka på hofvet

i

Stockholm.

De

underrättelser,

mig

tillåta

ännu

i

något

häll

nalkas hört,

Det synes

för

att

H. M:t

det

181 8

för att

man

bringa

till

hvilka

af

gärder, blifva

al'

några

tillhanda så-

Köpenhamn

och

välvilliga

åtgärder

II.

förberedande slutligt

till

ej

hof afvaktar

jag har

ej

åtgärder för

från alt

åtgörande.

har rätt att

med

meddelande

cl t

M:t kejsarens välvilliga bemedlingsförsök,

mognad detta

mitt

att

men

Bina

åsigter

dröjande

rörande de ytterligare

åt-

från svenska liofvets sida torde

behofvet påkallade.

Se der,

min

kejsarens

mig sannolikt, ehuruväl jag

derom yttra mig,

verkningarne af att,

kommit mig

Stockholm

storthing,

års

vidtagit

detsamma kunna bringa ärendet

visshet

om

tro,

senast från

Stockholm gjort önskad verkan.

'riden

vid

ej

som nu som

hofvet,

kejserliga

vid

väl

Herr Grefve, öppet och

skrifvelse.

Den

upplysningar

åsyftar

om

den

att

ärlig!

förmå

punkt

på

taladt, syftet E.

Ex.

hvilken

;itt

med denna

meddela mig

dessa

underhand*

305 '»-medlingsförsök för närvarande

lingar och

hoppa-,

tia in

-ang

huruvida tilläfventyrs tillägg

hof öfverbringa

M:t kunde finna lämpligt

If.

jag erhöll

svar,

del

till

uppdrag

i

December manad

i

huruvida

stå,

man kan

M:t kejsarens välvilliga bemödanden, och

af IT.

Jag begagnar mig af

fortidet

mitt

till

år.

Herr Grefve,

tillfället,

göra något

att

honom

från

att

att

etc.

etc.

Cathcari. (Efter afskrift

Schinkelska samlingen).

i

N:o 28.

Afskrift

Nesselrodes

grefvi

af

svar

"half-officiella*

j>
baron Lebeelterns och general Schoelers skrifvelser; date-

Moskwa den

radt

——— rande fördröjd

har

Kejsaren

dei dato af den

——

19

December 1817. kännedom

tagit

mig den äran

gjort

af Btadgandet

uppfyllelse

VI

i

af det

att

ni

bref,

tillställa

un-

mig, rö-

punkten af Kieler-

r

förd råget.

Den

klagan,

som

del

uttryckt,

att

Bkan

makterna

stående

stigheterna

mellan

utgjort

föremål

1

detta

K.

II. 1

•

I

:

II.

; in in-

båda bofven, hafva

de

de mesl

för

såväl

till

den

al'

.•il\it

(le

iihh

resultnter,

man kunnat


ii.

eller,

rät

som tan

i

-

«

ilen

!

t

brefvexling,

al'

Danmark Bom

»på

som

|>at;iur liLM>ie

del

egnats

.ii

bevis

pl

Några omtvistade punkter hafva

vij

nfseende

lim

konungen

M:t

förtroliga

lltjemtiats;

nämligen den,

tid

af tvi-

tillhaka

af Sverige.

ihärdigheten af våra bemödanden. lyckligen

sedan

läng

enträgna framställningar omedel-

1816 erbjuder

år

alltifrån

I!.

ön-

vänskapliga förhållanden

i

gemensamt arbeta på afslutandet

kronprinsen

följden

i

Köpenhamn och den

i

med Sverige

de

måtte

kejsaren

från

bart

ock

ett

af hofvel

förts

if

hafva på

dem

skäl

att

alla

ha

vänta

ej

.-innu

Det

Ir

gäldandet af den nnraka tkul-

306 Det var af en

att förutse,

denna utsträckning på obestämd

att

tid

obehaglig tvist skulle tilldraga sig en välvillig uppmärk-

så

samhet af de makter, som medlande uppträdt vid de föregående underhandlingarne mellan Sverige och Danmark.

Ryssland

har

egenskap

sin

i

af grannstat

ej

några

sparat

ansträngningar för att bespara de nordiska makterna allvarsamma

och

sorgliga

eder

Jag är också bemyndigad

förvecklingar.

förtroende del af alla de skrifvelser,

i

dag egnats

till

mandet

af

med fägnad

ser

intresse,

bidraga

intill

som

hela omfattningen af de skäl af

hof den

edert

ingifvit

önskan

godt slut på dessa förvecklingar.

ett

den gång

vidtaga

Men

grannlaga

ögonblick,

tillkomma samtliga kabinetten gemensamt, dels

så

deremot

tyckes

att

ett

bestäm-

underhandlingarne, som det kunde 'vara

för

böra

i

all-

verksamt

att

bäst

för att

makternas uppträdande en osvikelig verkan, dels

försäkra

gifva

att

innevarande

utjemnandet af ifrågavarande tvisteämne.

åt

H. M:t

mänt

som

till-

för att

en klar uppfattning af den bestämda skilnaden mellan en

bereda

formlig förvägran af rättvisa, och ett något senfärdigt uppförande

den ena kontraherande maktens

från

I öfverensstämmelse

med

sida.

detta betraktelsesätt, hvilket grundar

på billighet och sakens eget välförstådda

sig

kejsarens

minister befallning att meddela

ock

härvarande einbetsbröder,

edra

att

intresse,

har

M:t

11.

Herr Baron, liksom

er,

efter

ni,

att

liafva

tagit

noggrann kännedom af här ofvan nämnde meddelanden, eger

derom

att

fribet

jemte,

att

kejsaren

bundsförvandter taga

för

att

om

I

bud

ej

rörande a

le

den,

ål

hafl

M.t

förena

skall

sig

med

sina

höga

underhandlingarne

i

Köpenhamn

ett

ha-

slut.

att

tillfälle

ifrågavarande

den

del

sin

betraktande jemväl

deraf,

inhämta

ämne,

att

Englands härvarande sände-

sin

regerings nuvarande äsigter

torde det vara

lämpligas!

att

öfver-

rådplägning bäröfver, Bom ytterligare kan vara af nö-

de särskilda

Sådan II.

för

hvarje beslut de kunde finna lämpligt att vid-

tillförsäkra

stigt och lyckligt

full

edert hof afgifva berättelse, tilläggande der-

till

ar

kejsaren

den

hofvens,

bestämda

i

London befullmäktigade sändebud. och opartiske Bynpunkt, ur hvilken

betraktar föremålet

för

de meddelanden,

pfi

hvilka

307 jag

har haft

åtföljes

livilken

att svara

uppdrag

i

genom denna

om

mina försäkringar

af

förtroliga skrifvelse, etc.

etc.

Nt iselrode. Efter afskrift

Schinkelska samlingen).

i

X:h 29.

lord

till

Nesselrodi

af en förtrolig skrifvelse från grefvt

A/skrift

åtföljande

Cathcart,

det

Lebzeltem och

hrr

til!

Schoeler ställda halfofficiella cirkuläret Motlcwa

Jag skyndar -\ a

i-,

Schoeler;

-"in

aflåtit

tillskrifva

atl

Om

den en

denna

af

Bvarsskrifrelse,

brefvexling, kii r

atl

pligl

December

i

förtro-

understödjande af era em-

önska

skulle

omnämnd, etc,

skall

känne-

genomläsa

atl

del

vara

mig

kejsarens sfsigter.

etc.

\. (Efter Afskrifl

fé

af del

efter att hafva tagit

Ex.,

jemväl

nf tillfället

1"

afskrifl

föranled! det bréf, ni Mylord,

till

hänseende uppfylla

detta

Jag begagnar mig

K.

finnes

deri i

mig

'! a

en

baron Lebzeltem och general

till

samma ämne, Bom

betsbröders meddelanden.

dom

Kx.

K.

tillställa

ministéren

rörande

mig äran

gjort

att

-

-

Irode.

Schinkelska samlingen

N:n 30.

Afskrift af en enskild skrifvelsi

Intim

grrfiu

till

\'esselrode',

J i

in

skyndar

beuägel

officiella

velat

Bvar

atl

till

Huari er,

från grefvi

daterad

Carl Löven-

Moskwa den

Herr Orefve, återställa de skrifvelser,

meddela mig, liksom ock ryska miuistéreus

dera

10

1818,

half-

308 Innehållet bevisa,

bref

ännu

M:t

H.

till

de trenne beskickningarnes inlagor

i

de

att

ej

ehuraväl

kejsaren,

tyckes medgifva möjligheten, ja

Jag vågar

tro,

om

kännedom

taga

långt

konungen,

sannolikheten deraf. tillfälle att

sagde skrifvelse, skola de finna

ifrån

H. M:t

att

denna underhandlings

vilja förhindra

att

afslutande, redan vidtagit alla för ett

mått och

med

de förbundna hofven haft

att så snart

senaste

dessa inlagors färska dato

och

till

mig

tyckes

kännedom om kronprinsens

egt

skyndsamt afgörande nödiga

steg.

Det vore tvifvelsutan öfverflödigt

återupprepa de skäl,

att här

men

jag redan mer än en gång framställt rörande denna fråga; jag

fruktar

som

denna

dock den

H.

K.

H.

M:t

underhandling

som

välvilja,

kronprinsen

H.

konungens

af

af

huru

att

ingifver

än det intresse

lifligt

förbundna

de

hofven,

varit tillräcklig för att

Norge

och

Sverige

minister

med

med

bifall

till

med

åt

bestämma gå så

att

så stor skynd-

samhet som medgifves af de konstitutionella former, som och

är,

har

H. M:t kejsaren omedelbart egnats

ensam

fördragens anda det fordrar, och

som

långt,

försäkra,

att

ej

införts

bundsförvandter.

af Sveriges

Löwenhielm. (Efter afskrift

Schinkelska samlingen.)

i

N:o 31.

XVIII

Bref från honung Ludvig

Johan; daterqdt Parés den

fill

XIV

kounn
December 181S.

12,

Min Herr Brorl De

furstar,

som

eller

rande bestånd, hafva vid sammanträdel

märksamhet ten ..Mi

af

<

-

1

1

kapligt

de

vid del

hinder,

som

bestämmelser.

steg,

taget

af

genom tillförsäkrat dem

utförande!

vid

anordningarne

stadgade

fordragel

biträdt

i

dem

Aachen

hitintills

De bafva

af de

atl

fortfa-

sin

fästal

fördröjt

trotl

Kieler-

upp-

verkställigheetl

öppet

gemensamt geni emol

K.

och M:t,

309 vara

skulle

som

vid

medel

säkert

ett

detta

utjemnande af de svårigheter,

för

upprest sig, och att E. M:ts ridderliga

tillfälle

tänkt-ätt -kulle vara en borgen för de ansträngningar, hvilka E.

M:1

a

ropas

sida skulle göra för att

.-in

störande af denna

De

betryggad, lata någon anledning

livila

vidare vara

mig

en

till

liksom de, -ätter

jag,

mig

att

tillrada

att

följa

mig

leinna

om

tvifvel

intet

och jag är öfvertygad

lätta,

Europa

föregående,

-kali

bevarande

fredens

förnya

försäkringen

vid

att

Sverige och

lian

liar

en

med

om

M:t

K.

beslut,

trogen de grundsatser,

M:t

helgd och omsorgen

dyrbaraste pligter. af

uöje

detta

tillfälle

att

för

den uppriktiga högaktning och

komliga vänskap, med hvilkeu jag ar

etc.

K.

full-

etc.

Lndvhj. -krift

Sckinkelska samlin

i

;en.

N:o 32.

konung Carl

från

///'/

\

/

Johan /W prinsen-regenten

1

afStor-Britannien; dateradt Stockholm


>>

11

Januari

1819. \l in

K

l

det

\M

II

K

bref,

II.

n

Bror

ändebud

>

K.

II.

ocfa

vid

under

Ku-in mitt

den

hof har '.'

till

sistlidne

mig öfverlemuat

December

tillskrif-

iiiil'.

Det irl

ämne, hvarom

ett

föremål

för

det

min

handlar,

,

skall

detta tillfälle, liksom vid alla

K.

furstes

Danmark. r

af del

af statsfördragens

till

mig

begagnar

Jag M:t

och jag

steg

inbjudning, emedan

M:t- tänkesätt ingifva miL

K.

arten

finna

Mim göra upprätthållandet fin-

nu

förbindelser

fullkomliga förtroenden, som

De

detta

deras

ofantligen högt värde pä befästandet af

ett

aaboskaps

jodt

ett

till

till.

pligi

inbjudit

liafva

det

gjort

vid den tidpunkt, da Eu-

ej

vara

tyckes

fred

liar

sedan ting

tändiga omtanka

tid

tillhaka

Jag delar af

själ

310 och

hjerta

pas

alla

ökad

de broderliga och fredliga tänkesätt, som lifva Euro-

och jag har

furstar,

anledning

Skandinaviens afskilda läge

i

mina

för

att

inom

slags kontinental öfverläggning, på det att de, afskilde

och rättigheter, måtte kunna njuta

gränser

naturliga

genom mod och

förmåner, de förvärfvat aktligen egnat

omvårdnad

all

anledning

af

Danmark.

Det

statsskuldsummans

så nära

efter

Kielerfördragets

klaga

med

förbundet

varit

att

som

dröjsmål,

och

denna uppgörelse, har

i

som närmast följde Danmark ej eger rättighet vid dem fästa tillbörligt af-

de tilldragelser,

afslutande,

detsamma utan

öfver

följ-

med

mellan Norge

fördelning vållats

all

sina

ro af de

i

Jag har

ihärdighet.

afslutandet af uppgörelsen

åt

fått

önska upphörandet af

stater

att att

seencle.

Må man

ögonblick gå tillbaka

ett

dragets afslutande,

under hvilka Norge afträddes, och

kor,

dess

nuvarande

ma.

Denna jemförelse kan möjligen

väldig furste

hänseende

i

fri

fattas

lätt

ett

folk.

som

är ömtåligt

skall

helt

visst,

såsom

Sådan

liar

eftertankan.

friaste

om

sin

jag,

alstrat

jeraföra

densam-

särdeles falla en en-

så

stater och

och nu

förr

som

furste,

i

likhet

grundar

i

detta

med

E.

sin enskilda

Bättre än någon annan

den

nyförvärfvade

hela

genom

sitt

K.

II.

bifall

uttalat till

och E. K.

frihet,

vilja

lemna

åtskilligt åt tiden och

bana

varit,

jag för mig utstakat.

antagit ett annat system, hade jag handlat

jag

de grundsatser, jag bekant K.

den

af

författnings orubblighet.

H.

gifna

för-

K. H. uppskatta både rättigheterna och fördomarne hos

E.

Om

ej

som

ögonen, men olikheten mellan

måste

lycka på en

må man dermed

författning och de orsaker,

K. H. styr en af Europas

kan

tidpunkten för

till

innehållet af dess stadganden och de vil-

till

mitt i

lif

i

strid

mot

igenom, och dem jemviil af den

fördraget

'A

Mars 1813

Norges förening med Sverige.

Framgången har motsvarat mina bemödanden. Norrmännen, under påtryckning af den furste, som vax arftagare till

hvilka

Danmarks krona, Öppet ras i

förre

furste

Öresundstullen

grundsatsen lingen,

om

;

en

förklarat

sig

mot

allt

medgifva,

på

grund

af

i

n\ ssniininde

man

sin andel

mina föreställningar,

delning af de skulder, som

sammankallad af

och de röra slutligen

hans Och de-

livad

hänseende stadgat, afstå nu iVäu

detta

i

Bidsvoldsförsam-

furste, aldrig

af sina tillgångar

\

(dal

erkänna;

anbud, som kunna

311 tjena

grundval

till

Frågan tyckes mig

åtgörande.

slutligt

ett

för

sålunda hafva ernåtl den grad af utveckling,

om

bör hysa något tvifvel

vis

mark

vara

vill

delanden

förhand ana

ett

Genom

att

tänkesätt

dylikt

mig hög!

tidpunkten skaffenheten

K.

K.

Om

-amma af

nit

på

ool

bevis

kunna

skulle

alstrades

Bom,

vilja,

mina

af Hendtligheter

Sveriges ära och

som jag den

hade

ej

gissade mina tänkesätt,

11.

utvecklat

vid

med

frihet

försvarandel

Sverige sa lyckliga

för

Bamverkan af handlingskraft

den understödde de tappra ansträngningarne gaf en

ny

och

helsosam lärdom

eröfrarne

ål

folkförtryckarne.

om

Och

lim

K.

B.

förväntningar,

fråga,

hvarom har

är

sagde tidpunkl

vid

II.

detta

^kall

Jag

tal.

ännu mindre >kall

kunna

Uppfylls

att

ter

vatt

hei

och oafhängighet.

Jag följande

texten

ändamål,

den bör leda- på så

jag,

(del

-itt

lig

de

bor uttryck

öfrigs

är

inryckta

lätt,

del

in-er att

för i

desi

K.

k.

II.

senaste

dölja,

den

i

K.

till

af

på

lika

II.

i

sal

BOD)

eller

folkens värdig*

smärtsamt

miL

r

—

gjorl

med

del

Ryssland) /

miii

i

den

han-eemf

hvilkel

Bkrifvelse

kejsaren

i

intet

fullkomligen öfverensstämmande brefvel

fallet

denna uppgörelse

att

B.

konstitutionella rättigheterna

ej

blef besviken

«j

blifva

försumma något förfört-

ej

skyndandet af dess utveckling, men på

ma

efter be-

Bnropas utseende

att

försvara

aorden

i

del

i

mig

efter arten af

ej

utbrott

ett

K.

K.

ridderlighet,

spanska halfön,

mina personliga

då sökte lösgöra oss ifrån, tror

vi

påstå,

Men

är.

jag

att

på

på dess (ortroende,

Sverige bedömt

gamla fädernesland, och af detta

mitt

förtroende

och

nu

och

att

Stor-Britannien, hvilkel skulle hafva bundit

och

det

trodde

och

till

tillfälle

i

E. K. H. och dess regering vid

till

sålunda framkallat

jag mig med Btolthel

hvad

vädja

nytt

ett

ankomst

oss vid det kontinentalsystem,

\arit

härtill

H.

aktadt.

och

Sverige

mellan

II.

mina fordna förbindelser och

af

pligter,

k.

B.

resultat.

min

för

Lord Strangford

gjort

Dan-

att

De medom denna

sina fordringar.

i

hafva -att

med hänseende mig

gifvei

af

alltid

nya

annan

efter

tid

ja»-

Btällning böra redan

frågas

rimligt-

ej

dess afslutaiule, förutsatt

och hofsamt

rättvist

man

att

Sohinki Nk.i Mjnlingi

n

tntryct

——

ofvan

i

312 N:o 33.

XIV

Bref från Carl

Johan

konungen af Preussen;

till

dateradt Stockholm den 12 Januari 1819.

Min Herr

Broder!

Herr Tarraeh har

mig öfverlemnat E. M:ts

till

skrifvelse af

den 14 sistlidne November.

Jag

mig hafva

tror

vid alla tillfallen och under förvecklin-

gar af långt svårare art än den,

M:t

E.

vit

önskan

lifliga

hvilken vi nu befinna oss, gif-

i

M:t

E.

vara

att

nyttig,

kunna med fullkomlig öppenhjertighet tanken tillbaka

Samma

man

makt

man

dä

till

derest

ej,

Det

Norges skada

arftagaren

att

hastiga

Lockbete förtryck

rubbade hotade

allvarsamt styrka

for

sitt

för

hela

till

uppretad!

folkj

att

gemensamma

\ il

ka

innebal]

vunnit att

hafva sko

lyssna,

sitt

Har

och

af

till

på upprorets bana

mot

att

han,

för

i

vinna

att

Sverige framhöll

helt enkelt vägra

att i

såsom

att

erkännandet

den fordna danska monarkihan

slutligen

var dvn,

Norges vidtomfattande anspråk,

uttryck

ett

hörsamt; att han öfver-

inskränkt och af ett Långvarig!

andel

bära sin

in

förmögenhetsförhållanden och

krig

utvägen

(ill

det är endast

dess krona tvärt emot sin

kredit.;

medel

statsskuld;

sitt

man

segrat,

massa af pappersmynt, hvars

ofantlig

enskilda

landets

sina

till

gaf första uppslagel h

en

alla

uppror och

ett

af skyldigheten

ens

med

Norge

fall

vi

ej

vill

visat sig lydigt och

ditintills

SVämmade

alla

till

synnerligen verksamt intresse ådagaliigges.

ett

förgätit,

som

riktade

sol-

fiender.

är allt detta oaktadt endast

konungs upprepade befallningar kastade folk,

den preussiske

att leda

invid den här, öfver hvilken jag förde

tätt

skulle säkerligen

densamma

lör

E. M:t framlägga alla

för

genom enträgna böner

nat det preussiska området.

denna

skulle

framkallat jemväl E. M:ta uppträdande. In-

vapen

i

och

befälet,

nu

den segra öfver gemensamma

se

nu,

regeringar,

sig dä

fann

och

som

makt,

Europas

ej

de minnesvärda dagar, då jag under E. M:ts

till

murar hade den lyckan

tapperhet

datens

jag

att

Det ämne E. M:ts bref behandlar leder naturligen

mina tankar. hufvudstads

min

tydliga prof på vänskap och jemväl pä

alltför

delta

Danmark borde

lands fordra

boiu

anspråk

folkombuds adresser återställandet

af

af Feer-

313 öarne,

Island, Grönland.,

dessa

tilldragelser

af

lians

förlorat

emedan de äro

mina grundsatser; men hvilka emellertid

varit

stadgade?

en

dera-

ej

detta

i

dem

helt

till

betränar

ett

böra

att

.Men livad

slut. vi

för-

ändtligen

misstaga oss

ej

sundare grundsatser, helsl då detta

till

med

förenad'

är

fördrag

Del är alltid lättare att missleda sinnena,

ursprung.

vändande således

uppskofvet

till

återföra

att

Norge

af

Trots alla dessa omständigheter är jag den

nna underhandling bragt

gi

om än

i

erkänna rättmätigheten af Danmarks önskan

anledningarne

att

fullkomlig öfverensstämi

hjerta

med

u

sigte

för uppfyllel-

konungen

mellan

mitt

kära.

ar

vägen

i

nya förhållanden, hvilka visserligen äro för

alstrat

folk

hinder

lagl

utan jemväl

Kielerfördraget

sen

och

Har man

m. m.?

allenast

ej

naturligt

penninguppoffring.

en

längre tid än

taga

bort

åter-

Mitt värf har

prins

<

hristians.

från

Man erkännu Norge nödvändigheten af skuldens delning; man Norges tillbörliga andel Oresundstullen; och man gör till

och

med Danmark anbud lämpade

Men mina bemödanden ner

i

i

uppgörelse,

uppgörelse,

återstår

till

och

förenade,

punkter

till

skrifvande

perna ar

förra

den

att

1813,

från lär

r

i

fallit

uas

en

denna

grad

lika

i

dato än den, som

Preussen och

likviast

Si

Om

_

omfattar alla linaneii i

uästan

århundraden ej

erbjuder andra för-

Pommerns de af de svenska trupman ej med uågol -ken af billighet kunna liar

endast

äro

pa

lit.it

S>

i

på den

rigt

ena sidan,

.la^'

liar

hvilken

intet

i

»

1

1

'•

ksamhet I

\l

trän '

ua

enskild

.11

förhandling

hänseende vidrörde

dan af detta -Kal

intn

rar

goda

•

att

öfrigl

stater,

medland<

Ila

varit

Europas nof besvärlig med mina klagomål och utan

rara

af äldre

ej

andra deremot

:

till

att

omtvistande än några obetydligheter, un -tadelsig

ej

är

mellan

mellan tvenne länder, som

att

likvisst

den

alt

sig,

beröringspunkter

mellan

båda parterna

för

ett

Sire,

verkställas

att

erinrar

påstå,

hoppas,

siat.

Denna ännu

således

på Köpenhamnerkabinettets hofsam-

beror

komina

anspråk, skall

i

råttvist

man

endast

i

egna tillgångar och

sina

efter

Man kan

Kielerfördrageta stadgan den.

liet

med framgång.

krönts

hafva

ej

d<

öl

kunde gifva anledning

d< .

befallning

om

ett

314 slutligt

afgörande.

som

M:t

E.

Jag

behandling. skall

ej

hvilket

Jag

vantar

yttrat sig ega

svek

heller göra

det år 1819;

smärtsamt

intryck

velse på

mig

komligen

dansk-norska frågans

förväntningar år 1813; jag

men jag bör

några rader

————

gjort.

likt brefvet

fullt förtroende,

lika

om den

M:ts

E.

ej

med

detta

fråga

i

likväl

fördölja

ej

E. M:ts senaste skrif-

i

(Det öfriga af brefvet är

full-

kejsar Alexander).

till

Carl Johan. (Efter afskrift

Schinkelska samlingen.)

i

N:o 34.

XIV

Bref från Carl

Johan

kejsaren af Österrike;

till

dateradt Stockholm den 7 Februari 1819.

Min Herr Broder! Ficquelmont

Grefve

den

har

14 November, E. M:t

till

gifvit

mig öfverlemnat honom uppdrag i

det bref af tillställa

att

mig.

Jag har alt

den

helt

fråga,

med

naturligen

som

synnerlig tillfredsställelse

mina omsorger och ihärdighet nått den utveckling, ser

den

grundadt form

E. sig

mot

något,

högt tiga

de

ges

\;ickts

till

lif

det

lid

anledningarne finna

dem

furste,

Bamtliga avilken,

i

fördraget,

framhöll

såsom

för

ett

förtroende

synnerligen

ett

ingifna af den

Danmark

de

genom

roldsförhandlingarne och den bekanta vägran lockbete

dem

Om

allvarli-

med denna upp-

dröjsmålei

till

att

hos norrmännen berik-

blifvit

danska kronan.

till

af denne

att

for

som

äsigter,

felaktiga

efterforska skall

görelse,

bevis på personlig välvilja och

ett

liv-

Danmarks förmån

till

hvarpå jag naturligtvis sätter

förmodade arftagaren \ill

bemedling

för sin

Det har behöfts

värde. alla

till

man

att

dess snara åtgörande; liksom äfven

M:t valt

inskränker

mig,

om

hopp

sett,

sagde skrifvelse behandlas, redan genom

i

grundsatser,

-om

att framkalla Eids-

att

godkänna

till

sinn

Kieler-

medel

in-

315

ten

genom

atl

bära

en

dringar

hafva

Han lemnade

-in

fatt

riktat-

prins

krig,

verkställigheten

konungen sålunda

och

Grönland,

och gör

bort

Jag

framkallade,

att

viSS

sinnena

återföra

har

lyckats

vädjande -vikas

nu

-om

rande och tig

M:t är

för

B.

och

mig

krigets

BJelf

på

då

atl

jag

med

lika

smärtsamt

hvilket gjort

brefvet

på

till

rum,

alltför

tidehvarfvets

si^

några ord i

5i

smickpolitik

tro,

al

detsamma, och

M

E.

i

ofrigt

lika

te

ej

uitkrifi

i

SchinkeUka

iBtnlitij

i

I

del

hora

senaste

med

Alexander). '

r

att

Bom jag anser mig

l

Tra-

i

kunna förgäta vare

Jag älskar

intryck

det skall

litet

b krifvelse

uttryck.

erinrar

att

mötet

någonsin

mig. kejsar

lika

för

för

\ill

ar jag

talar,

båda parterna

för

skulle

tillfredsställelse

de under-

öppnats,

alltid

ett

egt

betecknande

alltför

utgång,

Norge

Öresunds-

kan vara förvissad

mig en

tillställa

grund af öfvertygelscn har

ikrifvelse ,ii

M:t

vid

tillhaka

minnesvärda tidpunkten

ilen lät

t

i

Bina tillgångar

hanmark

pa

afgjord

K.

sått.

dess anledning eller dess

lördolja.

tet

vid

M

har

sundare och

arbete.

andel

sin

långt

mig personligen, Bom nu

till

chenberg.

vara

-kall

hederligt

och det

till

mitt

i

Om

som redan -edau

-närt

frågan

och

rättvist

fortgång

Bin

i

furste;

anda af hofsamhet. Inarom det

den

Utveckla

hindrade

allenast

ej

utan förvandlade

uppgörelse.

en

för

härom,

handlingar

till

Btadganden och hvilka böra kunna tjena

Kiel. Tiordragets

såsom grundval

Nor-

frän

etc.

med anbud -varande mot

och

till

som

tvångsåtgärder utan på mildhetens och

jag

väg,

ete.

konstitutionel

till

genom

varit

grundsatser.

mot

för

fordra återställandet

att

erkänner skuldens delning; det afstår frän tullen,

spelrum

fritt

—i i 1 1

de anmaningar,

i

Christian

enväldig

öfvertygelsens riktigare

på sa

regeringen

Kielerfördraget,

af

från ej

uttryck till

Island,

Fseröarne,

Det

fordna danska staten gemen-

hela

for

möjlighe-

tolk

skyldigheten att

>ijr

fordringar gent emot danska styrelsen, och dessa for-

folkombud af

uppretadl

vägran undandraga

den

i

skuldbördan.

folks

detta

förtryck

långvarigt

enkel

andel

tillbörlig

samma

ges

genom

och

sk rii nkt

Johan.

slu-

316 N:o 35.

B ref

XIV

Carl

frän

Johan

konung Ludvig XVIII;

till

2 Februari 1819.

dateradt Stockholm den

Min Herr Broder! Det har blifvit

göra

att

rättvisa

min

åt

ankommer utjemna de

mig

på

mig under den 12 December,

tillskrifvit

mig öfverlemnadt genom mr de Merona.

till

Genom livad

M:t

E.

bref,

önskan

lirliga

att

som

svårigheter,

allt

i

hitintills

förhindrat Kielerfördragets fallständiga genomförande, har E. M:t

E. M:t vet ganska

och opartiskhet. tagaren

grundsatser sä

stort

om

fördragens

helgd,

förste

ifrågavarande

i

genom

förbindelser,

förenade

de

ej

mellan konungen af jSorge dyrbara

hans

för

de

måste

lagar,

de:

ocksä

och hans

naturligen

efter

För

ett

gar

och

lian

såsom

vägran

genom

Långvarig!

lockbete

befria

varit

alltid

sig

både

voro visserligen

honom ett konstituhonom öppen väg till

sig

i

norrmännens sinnen. till

sina tillgån-

bragts

förbittring,

möjligheten

att

genom

förtryck

att

gemensamma

och ihärdighet tor

lid

som

upprättades

till

förpligtelsen

den fordna danska statens drats

ärorika segrar,

svagt med hänsyn

framhållit

från

för

hvilken

hvilka han styrde Sverige;

föreskrifva

rotat

starkt

åsigterna

som

folk,

hvila,

Emellertid hade de af prins Chri-

envåldsherrskarens maktspråk. spridda

den

De

folk.

halva be-

Det var

förutsedda,

tionelt förfaringssätt, der fördragen lemnat

stian

skulle

emedan de öfverensstämde med hans

hjerta,

med

och

grundsatser

härarnes

Kielerfördraget

i

de

M:t ådagalägger

fall

af

arf-

misskänna

att

hvilka E.

för

Europa njutningen

tillförsäkra

beredd

blifvit

men

den

var

och hvilka

intresse,

tillfullo

nya

thronen

dess rättvisa

till

den förmodade

att

väl,

Sverige ett nytt krig och betydliga utgifter.

sparat att

danska

till

förtroende jag alltid hyst

det

stärkt

ytterligare

att

bära

tillbörlig

skuldbörda.

bekämpa de

al'

hade

en enkel

anpart af

Del har for-

prins Christian

förkunnade grundsatserna, och mitt arbete har nödvändigtvis bort blifva

långvarigare

Uteslutande <-in

.It

uppror kral,

hälla

att.

ärfl

BOm

än

hans. sig

thronen,

till

Konungen af Danmark har också honom; ty om denne furste nu efter

skulh

han

väl

kunna

i

dag framställa

han da ansåg vara fullkomligen dodadl

Jag

dock

har

haft

fördelning

med

enlighel

bafVa

Kielerfördragets

framkalla

hofvet

härmed

som

ärende,

Det

M:t Det

gjordt.

sålunda

mig

återstår

allenast

garanti

har,

de

i

gjorda; de

om

fordringar.

en inbjudning,

hafva varit

anmärka,

att

danska

allenast

förväg

i

att

fördri

af-

g

främmande makt garanterad t. Denna

aldrig blifvit af någon

Kiel

Danmark

till

sägas

i

och anbud

sina

anledning

gifvit

kan

utgått,

tillgångar,

stadgande,

blifvit

i

af skuldens

öfriga

resultat,

tillfredsställande

ett

och

attryckliga

vara rättvist och hofsamt

vill

E.

till

folkmängd

till

öfverensstämmelse

i

Böra

förhållande

i

småningom kunna

att

tillfredsställelsen

Norge erkänner nu grundsatsen

uudanrödja hindren.

som både

öfverenskommelser,

före och

efter

Kielerfördrageta undertecknande afslutats mellan Sverige och

bnndsfdrvandter,

men

ide,

inskränkt sig

den

om Norges

frågan

till

ömsesidig och

var

jemväl af Bverige garanterade förändringar fordrade -a-om

makter aldrig

blanda

sig

dock

Wienerkongressen

har

sjelft

ej

en

när

långl

på

p<

ntbyten

med

p!

förfarit

ijelf

samma

i

träffande

ar

de

17

naedlemmarne Inlopp.

gjorda

till

l,'\

dera-

rai en

I».>

sätt,

in-

forman

till

jag berättigad

for

med

millioner

floriner,

-land,

de

som

mer an

utfått

8ire,

o.

ii

ville

för

ar

skäl


styr.

Frankfurt be-

i

1813

ratt

-in

att

andel,

då Sverige, hotadt från -in

ställnii •i"

med

jag

utkräfdea fordra i

'

,.

af af

leveranser,

ar-

S

million.

både -ina olyckor och faran af

(la

folk,

liqvidationen

fordra det-

att

Preussen och Österrike, -om

harar,

tid,

Sverige

har dock aldrig påkallat

Rhen förbundet, Sverige har

i

områden.

litat

i

förhållandel

gäldenärer for denna

kunde

af

och konungens af Preussen rättskänsla.

samma

på

in-

denna angelägenhet, utan

gengäld och

Samma

detta

Bak

rättvisa

att

Preussen, och denna är ännu

men Sverige

afslutad;

Bverige har

nödvändiggjorda genom de

blifvit

beslutade

främmande makters inblandning -in

ansträngningar.

de

samma

nninguppgörelser sinsemellan, hvilka

uppgörelse

dylik

område, som

i

gs-

för

grunda någon rättighet

v. lat

antal

Btort

rid

Bina

för

dessa staters

i

ganska

till

lim

förhållande

detta

pä

besittni

ttning

_

fordra

nedslagna

en

alla hall. tt,

en

glömde

bland de

folkeiu

er-atti.

-mm

na

nppttälla

ett

fortfarande oeh

318 mål

nationelt

Om

uppoffringarne.

för

nu nått detta mål,

det

har det åtminstone äfven haft tillfredsställelsen att se sina bundshafva nått

förvandter rade

de

det

öfver

vunna

stora

Den allmänna hänryckningen

deras.

seg-

hvarunder Europa länge suckat, och

förtryck,

med

kan Sverige

resultaten

i

stolthet börda sin

dryga andel.

Jag

har

Frankrike bör

intaga

tynga

verkställighet

förmån

men

med

se

det

samma gång

jag har på

hvilka nu otvif-

offer,

den allmänna lyckan.

Under sådana M:t anhålla om

som

det löfte,

för Sveriges

att

plats,

skäl tvekat att hos E.

hårdt på

för

tillfredsställelse

denna lycka fordrat

att

sett,

förhållanden har jag

till

uppriktigaste

motgångstimmar återtaga den

länga

bland Europas makter;

med smärta velaktigt

den

känt

efter

sändebud

af dess

blifvit

afgifvet

holländska fordringsegare, hvilka af

d.

f.

Frankrike skulle få ersättning för sina fordringar hos förstnämnde

Men

makt.

skjutna jag vilja

fråga

på

att

M:t nu

E.

bref

det

anledning

osökt

lägga

hjertat,

E.

och E. M:t lärer

begagnar mig af detta

mig

tillställt

gifver

mig en

M:t denna nu länge nog undan-

tillfälle

finna underligt att

ej

utbedja mig E. M:ts väl-

att

för dessa fordringsegare.

Jag beder E. M:t vara öfvertygad

om

den uppriktiga hög-

aktning och den fullkomliga vänskap, med hvilka jag ar

etc. etc.

Carl Johan. (Efter afskrift

i

Schinkelskn samlingen.)

N:o 36.

Brandel.

Ull herr

Bref från grefve Nesselrode

ju Jan. Petersburg h /Vhl

1819.

,

Jas

har

dm

äran

atl

j.-i^

uödgas

lagt

under

tillskrifva

underrätta

kejsarens

ögon

mig under den er

om,

atl

II.

del -

/

;

bref,

ni

men

beklagar,

M:t kejsaren

i

gjorl

mig ;iit

de förkla-

319 det innehåller,

ringar,

något

funnit

ej

som kunnat

skäl,

förändra

dess åsigter.

och

känna

MH

saren

skola

gifvit

mig

jag

skall

kejsaren

som

tioner,

senaste

mig general

tillkänna

sin

att

till-

jag hade äran

För

sätta er

att

i

till-

af detta

förfogande,

er uppläsa

de instruk-

Suchtelen, och så snart kejbefallning

slutliga

underrätta

detta ämne,

i

derom och med detsamma

»r

Bmottag

besök.

ett

för

er

hvarom

kännedom

till

göra mig

att

samtal.

befallt

afgå

äran

liafva

inbjuda er

det förfogande,

att

beslut

Jag kan sålunda icke gifva

dess detaljer taga

alla

fattat

efter

en gång fattade

Dess

följder.

i

vårt

vid

er

i

H.

har

dess

någon förändring

att

noggrannt öfvervägande och

af ett

orubbliga.

förblifva

underrätta fälle

alla

andra förhållanden, har kejsaren

alla

i

följe

till

beräknat

hafva äro

som

detta,

I

beslut

sitt

etc.

etc.

Nessefrmlr. \i'-krit'i

Schinkelska gamlingen.)

i

\"

Bref

1

:;:

:il

un statsJcansleren grefve

1

chargé

Nesselrode

Sveriges

till

Brandel; dateradt Cearskoé Zélo

I" rf

(Faffaires

den

Juni 1819.

,',

Min Herre! er

emottagil

liar

månad oeh ikyndal mig ögon.

sarens tioner s

\

( •

1

1

ivai

-

haffa,

k

.

tömt

på det

under .ill.

omsorgei

p8

wll

i

bref,

med

loppet

de

;iti

ban

sina

kunnat

skrifvil

-"»ni

ingifva;

;ir

och

en ;» 1 1

i

de

han

honom

af en

mest

ioke

kej-

meddela

atl

gemensam

och efter

uppriktig

t

konungen begär någol

af

följd

bundsförvandter,

M

11.

sfgångne instruk-

senasl ålagt

icke

till

den 27 sistlidne

af

densamma änder

befallning,

kejsaren

af tre

utvägar,

skrifvelse

lägga

general Suchtelen

kejsarens

regeringen,

i

kororaelse del,

I>>

ärade

att

;itt

öfverens-

hafva

förtroliga

för

sin

former,

ut-

vänskap och de ömmaste hyst

ej

heller

oågonsin

320 kan hysa annan önskan, än som iunehålles

detta bref, nemligen

i

utjemnandet af de misshälligheter, som söndra Sverige och Dan-

mark

om

fråga

i

och

get;

verkställigheten af VI: te artikeln af Kielerfördra-

då konungen visat sig böjd

att,

sarens önskan

mötes genom

till

mellan

hofven

igenom

gifvit

i

att

aflägsnandet

detta

i

gå

fall

kej-

af alla tvisteämnen

Stockholm och Köpenhamn, har konungen der-

som H. M:t

det enda svar,

kejsaren kunnat begära.

Sådane äro kejsarens tänkesätt, min Herre, sådane äro äfven de

jag

fått

uppdrag

i

den,

de

att

antagandet

hvilka

svårigheter,

som

af de förslag,

mött H.

städse

med

fattade

kejsarens

min Herre,

er,

af

beslut,

har

som

sätt,

H. M:t

han är fullkomligt

att

.framfarna, pfver

detta

afhåller beslut,

det

Aachen

;

med de

försvunnit

—

sig

öfverens-

befallt

som

alstrades

som fram-

återkomma

till

M:t

konungen

sina arkiver. att v.

nu

afseende på dess bref från

som

afseende på det ämne,

han

icke

konungen

finna

tor

godt

Kejsaren inskränker sig hädanefter

mellan

anledningar

kan

Sverige

af

må

inga tillfälligheter råda

att

det

någon tanka

yttra

fösanledt

eger för öfrigt intet skäl att yttra sig öfver de förfoganden,

H.

att

hvars tänke-

orsaker,

att

mig

H. M:t icke mera något intresse dervid, och

fäster

bref,

i

vill

från

med

hof fattat

ert

tillfredsställd

icke

med

och

till

genom

tillfredsställd;

de obehagliga intryck,

att

hafva

svar,

H. M:t kejsaren, som

dem.

kallat

och

värderar,

lian

konungens

då

M:t kejsarens

han ingenting vidare begär af svenska regeringen, sätt

och

kabinettet gjort, besvarat

brittiska

meddelande på det enda

Suchtelens

stämmer meddela

Suchtelen;

mottagit från Stockholm gifva vid han-

vi

önskningar, nu befinnas utjemnade; då Sverige,

oaflåtliga

general

meddela general

att

de sista underrättelser

dem

belasta

upphört

att

af Sverige

Rmottag, min

i

den önskan,

under

i

och

lian

besvarandel

de

hoppas af de

;iit

linna

känslor,

vigtigaste skilien

gifva

Herre,

etc.

II.

i

Nesselrodé,

etc.

Schinkelsko samlingen.

|

nya

hvaraf

prof.

Åfakrifl

som

vidtaga

vidare störa de vänskapliga förbindelser,

hofven,

båda

till

att

M:l

321

ApostiU

Tawasts depesch af den 10 Juni 1819.

baron

tdl

Genom

Fosters välvilja bar jag

rar

den not och det bref lord

tillställt

skrifter

einhetsbröder

-

Perronays

Xi känner

at

att

med

don klara

Bders

Exellens'

pesch,

fick

genom

illmd

i

vändning,

pringaudel all I t.•!

ii

ki

af

igeuu

..

uti

och

land

ilbud

ett

afskild

samt

se

lord

att

Maj.

27

de

ofver att

väcka

kännedom om

sa

allt

för n ig

stort till

at

adla

•

Strang-

omedelbart

honom

af

nöje

Pe-

i

kejsaren.

—

grefve

uppläsa den de-

i

om

Desolle

lian

förespår

Han

norden.

uppoffringar

penningtillgångar. -in

att

Suchtelen

detta

tagh

fullkomligaste eudragl

utan

för-

norska

general Suchtelen

ämnar underrätta markis

kronprinsens

att

om

bemedting;

Öfversända den

att

som Lon-

till

Ficquelmout,

liqvidationsfrågan

deraf återställandet af den

konungens

en

de förslag,

London;

skulle

din artigheten han

hvilken

i

aot af den

-kulle

förgår

haft

honom regering

sin

Petersburg öfverbragte

till

herrar

resultat;

underrättelse

törs)

lyckliga

framhåller

som

lyckönskningar

deras

ined

Perronays har

la

den

han

att

Jag ile

denna

att

tersburg,

om

prinsen-regentens

annat,

använda åtgärdernas lyckliga yttrat,

Strangford

intaga

fråga

han med nöje skulle

att

underrättat

mottaga

frän

att

for

underrättad

ministerkonferenserna

om

lord

Exellens och

Rysslands dervarande sändebud,

ett

al'

skriftligen

fatt

derefter

la

Bå-

yttral Bin synner-

att

Eders

denna

i

genom

afslutaa

af

Tarrach

och

till

korsades

som

vilja

Castlereagh,

kunde

resultaten ford,

Grefve,

rändebud,

Alexander,

befallning

detta ilbud

mig

för

enur eNka kabinettet, afsändt

till

lord

för

frågan

att

kejsar

gjorda

blilVit

Hur

redan,

makternas

misstanken

aflägsna ställning;

De

Foster och grefve

deröfver.

kanske

öfriga

tre

från

Norge och Danmark

mellan

som förhandlades emellan

allt


Mr

af-

hit

sändebud

Rysslands

och bafva

afgjord,

alldeles

Brienen öfverbragte

och

Stockholm.

uppgörelsen

tillfredsställelse

delgaf

\an

Österrikes

i

betrakta

Bom oumera liga

Herr

Strangford.

Englands.

till

kännedom om

taga

fått

Herr Grefve. den 27:de och 28:de Maj

ni,

för

bi-

Denna depesch i.. -ii

.i,

ii, i

322 Rysslands sändebud har jag

och

Österrikes

träffat

ej

Ut

herr van Brienens ankomst.

efter

in litteris

Tawast. Hans Exellens

Till

grefve

utrikes statsministern

Engeström.

v.

(Efter originalet

i

Schinkelska samlingen.)

N:o 39.

Brcf från prosten grefve Sehiverin

kronprinsen

till

Carl Johan. Monseigneur!

K. H.

E.

som

välvilja,

nog

har

djerf att en

för

Större

att jag

K. H.

med

mig

torde

kalla

kära

oel)

hälle,

ting,

(let

i

ren

bör

eöra

andra

eftersträfva

och

att.

undergräfvande en

lcon9titutionel

att

sig

i

ett

;

att

blifvit

Man mig

konstitutionelt sam-

den simple medborga-

annan utmärkelse än

de

vanliga.

hafva

borde aldrig uådebevis och

sjelf,

tjenste man

än

bvarhelst af

de

vara;

sä

åtskilliga frågor

i

de

hederlige medborgaren betyder någon-

genom

oeh

från

skilda

tror,

jag

att

vid,

Må

Jag

ingen.

jag tillbragt Ijerran från stora

liar

sig

vida

upplyste och

tilldelas

ill

lif

kommer

fördomar.

skada

ordnar

i

mitt

af

dem

(len

förlänar,

det

öfvergifva den plats, jag intager bland de

föreställningar,

xli

ej

att

deraf

dei' '

tillstå

har sett det utan nöje och det skulle vara

icke pryddes antal.

delen

bildat

Jag må öppet

ordnar.

sina

vågar vara

namn bland dem, som

tidningarne sett mitt

i

— jag

och

verldeu,

bevis på den hjertliga

af E.

påkostande för mig

med ordnar

många

gång begära en gunst

hugnat

K. H.

EJ.

så

rörer,

Jag har nyss

konungen

mig

gifvit

hög grad höjer och

lika

i

man annorlunda

den,'

som aktningen

handlar,

medborgerliga dygder, som

stals

enda säkra grundval.

länder del likvissl

ut-

Jag

ät

den ende, icke ens har

ej

Man

fördom.

som

ordenstecken,

dem

förlänas

de icke

åt

och

varande personer.

tjenst

i

gunstbens

de

att

hyser denna

som

landet,

i

allmänt,

teraligeii

M:t naturligtvis icke annat än medelbart kan hafva

il.

känna,

tror

endast

desamma

åt

dem,

delaktige,

eller

förlänas

blifva

Jag skulle

fotspår.

vilja

ej

som som

vandra

snällt

man om mig

att

önskan

en

uttryckt

lärt

att

af

ministrarnea

i

tänkte vare sig det

ena eller det andra.

mina

M'U, oafsedt tvifvelsutan

den gas

K.

E.

som

mattstock,

har jag skäl

fördomar,

Bom

II..

har

Konungens ministrar hafva sedan

som

riksdags slut

gång

Btjernor

berikl

_

medlemmar

ordförande jag

Ordförandens

med

och

märka het

tror

kar;

hvilket

i

uteslutande

har

jag

undföll

att

ej

den

t)

detta

har

kunnat

sedan

åsigterna

antagne och andra

Mi

vissl

helt

ii

borgares

Ögon,

personer,

-"in

med mig. Straxt

gjort

det

kulb-

om

listan

jemväl

K

I..

man ansåge förstår

II

att

riddare

lon

straxt

af

Bchoerbing,

sjelf

mig

lott.

är

till

kom

att

om

staten.

allmänhetens tan-

hafva

i

skäl

alla att

skulle

öfvergifna.

goda tro,

meddet

vara

de

nöjda

tvifvelsutan.

tillkännagaf herr Schoerbing

om

hvilken jag väckt föralag och

De

M

tjenstvillige

skyndad)

namn och rina egna pfl Bchoerbinga gynnare, och hur Schoerbing blef

låta

efter

man

-kåda

till

med mig. nu

bind.

anteckna

första

villfl .'it

K.

Det

Utmärka,

fritaga

t-

tidskriftshäftets

nordstjerneorden.

lämplig)

i

det

af de af mig förfäktade

flera

-i^

riksdagens -lut tidskrift,

mig

tivars

min uppmärksam-

dem jag bekämpat,

mig

lända

mycken ond

ii

öfver

se

äter,

da voro missnöjda

efter

allenast

ti

s

utgifvare af den

Ssora

iom

fa>ta

att

straff skadat

lilla

tilldela

på min

varit

allmänhet jag

din vanan

ej

sålunda

allmänheten;

ieke

genom denna samma

tv

arbete

allt

vid

inflytande på för-

man

»utomordentliga utskott",

det

i

lät

hvad som rörer mig personligen, nar fråga är

vid

Jag

och

var,

först

dit.

mera märkbarl

ett

plägat

dem bland folkombuden,

Vid förra riksdagens slut

två

at

tillbaka

långt

utdela belöningar åt

deras nöje utöfvat

till

bandlingarne.

j

dem

anföra,

att

gilla.

bvarje

t

än

en

vanligen begagnas, lärer vanli-

landet

i

mer

redan

t)

honom

utgifvande utnämnd

kunde

ej

rara

-'dan länge tillbaka har från

-in

till

embetsmannen

man

befattnings utöfvande.

324 Det

tydligen

med

ett

veta,

att det

sätt,

hvarpå

mig

betedt

jag

oekså

slutligen

omfattadt

ifver

man

lika

låta

allmänheten

stött

sig,

utan på det

väckande af förslaget; det var

vid

ny

en

tydligt

det var

liedra;

ville

att

tillfälle

var på sjelfva saken,

ej

man

författaren Schoerbing

var tydligen

man

förödmjukelse,

bing nedlade pennan, jag upptog min; genast försvunno de

Jag upphör med

namuen. att

kommit

förut

kände

det

allt

att

och

skulle

afskyr

den

låghet,

Om

gudomliga

ligger

sig

åt

H.

K.

Jag tycker

åtlöjet.

dumt

och

hofmännens

i

E.

vara föremål för åtlöjet.

fogligt

gunstbevis

äro

af

medborgaren

kan

nåden,

Om

del.

huru förträffligt denna

se,

att

ej

som

det

kungliga

att

egnar

men

st fira

man skyndar sig samma belöning, som oeli

till

H.

K.

E.

också,

och låta tro,

den

skriftställaren

jag

elakhet.

tidskrift,

begynnande

den

skratta,

jag

andras

der,

min

sammansättning

egendomliga

om

åtgående

den

tilldela

nyss

be-

ville

Så uppfattade också allmänheten saken. Herr Schoer-

reda mig.

lånar

intresse

samma

alltför

sig' åt

tro

att

natur,

som

vara

dem

väl

förutan.

det

E.

K. H. lärer tvifvelsutan af denna framställning finna,

är

mig

moraliskt

närvarande stund, en

plats,

vunnen

om

just

att

livad

är det,

att

mit

från

som

tror det

vara

för

det

först

är efter för

att

fäderneslandet nyt-

densamma.

vållar

»att»

är

mitt

heslut

mig bekymmer.

M:t konungen

sjelf.

fattadt,

det är

Ofvertygad, som jag

tanken på att gifva mig en orden II.

i

af oppositionen

emedan

blyges,

ej

frågan

beträffar

»huru»,

medlem

nödvändighet, jag beslutat mig

emedan jag

jag fyller

frågan

jag

dess

att

mottaga ordnar, vare sig

att

så länge jag är

eller

hvilken

för

insigt

intaga den. och tigt

omöjligt

oeh således

kan hafva kom-

ej

j

em väl

ofvertygad

honom personligen, -kulle jag likväl frukta att, misshaga honom, om jag befunne mig nödvändigheten att komma till mitt mal genom en statssekreitt

min

afsägelse

icke

borde

kunna

stöta

i

terares

mig

bemedling,

nödsakad

att

gång som II.

alldenstund jag redan en

mig en

afsäga

titel,

förut

har

sett

tilldelat

\l:t

mig. Kil

K.

II.

sät1

täcktes

att

ställa

förmå

II.

detta

allt

M

-i

till

ratta

konungen

ait

vore heltvisst ej

utförda

,,m

K.

befallning

325

om

prydande med den orden,

mitt

hvilken jag nyligen

till

blif-

nämnd.

vit

Det är denna gunst jag af E. K. for

förebara mina

M:t

II.

domliga K.

B.

om

koinina

lämplig

något länge, K.

E.

min

II.

känslor,

tas

k it 11

högaktning

djupa K.

11.

boll

har den äran neur,

E.

K.

H:ts

det dröjer

draga

i

hederligt för

tvif-

hjer-

konungens

konungsligheten och min

Men

derjemte -kall

jag också söker tillfredsställa mitt

mig

förlåta


hafva

att

varit

en

lek-

narrarne.

för

åtlöje

ett

med djupaste vördnad, Monseig-

vara

att

for

personligen.

II.

att

Bkulle

—

och

min uppriktiga kärlek

k.

K.

de ond-i., fulla och

for

få

tillfälle

kunde öfverens-

Och om

dygdigl

ett

vördnad

ogilla,

skaplyunes kraf; dit

sjelf vid

alltid

jag vågar hoppas det

betvifla

för

kunna

ej

—

tillfredsställa

uppriktiga

lika

att \i

det ju ingen vid.

ej

att

heller

ej

min

person,

K.

>

önskan

må

K. H.

E.

befinner mig, eller ock skulle

jag

denna ceremoni.

för

tid

kommer

-a

begär.

af konungen,

begära

mig med ordenstecknet, bvarefter

pryda

\t-\

hvari

ställning,

kunna

11.

B.

besynnerliga fördomar, eller ock den

ödmjukaste och undergifnaste tjenare Ore/ve Schwerin.

Sala ö.ii

Maj

|

1817.

Efter originalet

Schinkelska lam lingen

i

40.

N:..

/»'/'/

Johan

•'

från Si

Ii

a

1

1

hll prosten,

grefvi

ni.

Herr Qrefve Schwerin!

Jag er,

-

n

liar

mottagit

att

illviljau

ej

bafl

mig Ihh konungen, er

de

bref af ilen

ederl

ledigheter,

någon

.la

Mm

andel

buron vid

dennei

l

i

Bennet

atsU

ert fö

Jag

kan

utnämnande a

for-

Jag

framlade

kapitel borde fyllas, och

326 då

fick

inom nordstjerne-

veta att bland ledigheterna

tillfälligtvis

orden funnos 3 för ledamöter af andliga ståndet; jag frågade då,

om

hade denna orden, och sedan jag

ni

och

let,

fått veta att så ej var fal-

jag visste huru förtjent ni är

då

cga den, begärde

att

jag den af konungen för er räkning, och han hade godheten bi-

min

falla

Sanningen

begäran.

Jag

upplysning.

har

dekorationerna: jag

tära

prästerskapets;

ty

ser,

jag

att

jag eder denna

gifver

ej

är lycklig

hvad beträffar

kan erinra mig, är det nu

vidt jag

sä

pris

till

endast intresserat mig för de mili-

hittills

första

eller

kanske andra gången jag med dem tagit någon befattning.

Om

ni

vis

tvinga er

ej

och

en

lärer

ni

att

ifrån

göra

vilja

alla

de

för

det

fordra

Jag

är

veta er

att för

till

de

skrifvelse

kra

er

er.

kan H. M:t naturligt-

ni

neka,

sådan som

kan

brel talar,

vårt

i

land

förvaltnings- och penningfrågor

den svårligen kan ega rum med

att

vår.

ert

i

och under en styrelse, som långt

inkräkta på folkets rättigheter, städse är Inredd att lagliga

eftergifter,

allmännas

tacksam

öfrigt

hvilken

som folkombuden

ni

för

Lar talat

mig, och jag skall alltid

Jag tackar

uttryckt

begagnar mig med nöje af detta särskilda

beder

Gud

förblifvandes

kunna

det förtroi nde och den öp-

till

uppskatta dessa edra egenskaper.

fullo

om den

-kulle

väl.

tänkesätt ni för mig personligen

och

hvilken jag

band,

vilja

ej

för

med

penhet,

hvarom

med annat än

sig

författning

kunna bära det ordenstecken,

utmärka

velat

dertill.

opposition,

-ysselsätta

tror er

ej

M:t

H.

hvilket

Den ej

närvarande

för

genom

bögaktning, jag

öfver

er,

för

i

tillfälle

er

hyser,

denna att

och

<

Efter

16 ai-l.

1H17.

Maj i

iii

i

med

Herr Grefve, hålla sin skyddande


Stockholm den

er

försä-

Scliinkelska lamlingeD)

'nrl

Johan,

N:o 41.

Bref från G.

Ouvrard

J.

Till

Konungen

M:1

11.

M:i

E.

honung

till

af Svei

hoppas

b

rl

<

>

\

värdigas

det,

XIT J

med

vanlig god-

mottaga hyllningen af mina lyckönskningar med anledning af desa lyckliga äntrade till regeringen: jag har sedan åratal varit ... i"i>t minen trogen beundrare af duss egenskaper o het

dre an

rike

edert

grunda och ras

makt

vore

statt us

fattar

tj

>

sätt,

A förlidel

Inan

kredil

,

r

,,.,

i

fön

att

att

him-,

hurn vigtigl det K. 1£:1

det ett

afpassa hela

ett

förflutua

på

lan

det

fylla

och oförän-

bestämdt

närvarande behof\et och mellan

förhållandet

Inkomst och

hemligheten af grundläggandet

ut-

al

Mina förbindelser med banlrirhuaeo itånd Bugland och Holland bafva satt mur består.

slå

och

förtkaffa

"

fräna;

den funnit

pridande

rilk

sta1

undgå

ej

A

»vilka l(

Europa med

i

H,,,„

år

kan

jenom

der

se

styrelses

i

-

allt

noga

framtiden

,,,,

makter

glar.

uppgöra

\,,

derligt

Mt

E.

grunda

fast

att

ht

styrelse.

-

alla

för

den än starkaste driffjädern för de-

kredit;

sin

välmåga och trefuad,

M

sig

sysselsätta

stärka

och

att

till

hoppas under E

dagar

våra

I

del

Stockholm

i

ganska otillräcklig

Likväl

medel

de

förskaffa

eger skäl att

,l.i

mig

den

tyckes

mig,

förefallit

riksens

till

gifveu

Jag har genomläst densamma, och välberäknad den än ur mänga synpunkter

och

förståndig

lnivu

Btänder,

December.

sistlidm

10

godheten gifva mig

haft

liar

proposition

nådiga

ki:ta

den

ål

drottningen

B£:1

11.

kunde värdigt belöna desamma.

thron

en

til

de undrans-

ikapandt

i

nyaanämnde tvenne hui

underlat U betvinar

p|

denna

nödiga

ka,,

ingalunda

jag

liU),

medt

•

ti

ju,

Likaledei

>»••"

erbju

med deras kuni

skulle

l,,llt

nl

'

lilll

I

M

I

328 gar för ernåendet af detta så önskvärda

Jag är med vörd-

syfte.

nad E. M:ts ödmjukaste och hörsammaste tjenare G. J.

Ouvrard.

Mars 1818.

Paris den 26

(Efter originalet

Sc-hinkelska samlingen.)

i

N:o 42.

Shrifvelse från

Mesmer

J. J.

till

fullmäktige uti riks-

gäldskontoret. Högvälborne, Välborne, Högvördige, Högädle och Högaktade och Män, Svea rikes höglofliga Ständers Fullmäktige

Herrar

uti

riksgälds-kontoret

Sedan

genom

ständer

konungen

dåvarande

i

deras fullmäktige

rande af rikets finanser, år 1802 I

hvarje

1813

ined att

är

hälft

erlägga

ärligen

l

tillgodonjuta

ordenteligen

af

-

med

riksgälds-kontoret,

uti

skulle betalas och

förening

i

rikets

regle-

till

Leipzig upptagit ett lån af

Rdr konventionsmynt, mot 5

million

'.,

Sverige

uti

med

proc.

årlig ränta,

förbindelse,

kapitalet,

att

fortforo

de betingade vilkoren

som

från och

långifvarne till

den

1

Tj»

men då upphörde all vidare räntebetalning och på de flere af herrar Frege & Coinp. Leipzig, som uppnegocieral detta län, och genom hvilka innehafvarne af obligationerna dittills 1810;

April

i

sina

undfått

dä

Prege A

Comp.,

öppnade kunde neh

lan

och till

der den uerrai

den

al'

ar

terminer

rikets

dcicl

t<

r

skulle

erlmllo åter

så

med den

licirnr

skrifvelse

underrättelse,

i

Mars 1813,

1

herrar

Leipzig är 1802

förblifva

uppfyllas

ständer fastställda

28 September 1816 en

fullmäktige

hvarunder det

uegocieradt,

utsatta

den

underrättade

rikegälds-kontorei

i

riksgälds-kontoret

i

intet svar förr än

de lut ing,

blifvit

pii

lialft

eti

ait

fullmäktige

herrar

till

erhölls

fullmäktige

herrar

kraft,

räntor,

skrifvelser,

aflåtnfl

vid

fort

deras fulla

medel

dertill

kurs anskaffas.

frege A Comp.

Två un-

från riksgälds-kontorets att. enligt

öfverens kom-

329 emellan behagat

K.

gälds-kontoret

detta

om

tade

urtima

'

Stockholm

oeh

af

dem om

Sluteligen

med

lian*

flera

muntliga

reträde

1

bref

uti

underrättat

nämnde

i

Ii"-

föremålet

for

lån

min

för

sammanlagd

en

hvaraf jag resa

att

mitt

sjelf

-

och bereda

hit

Ge-

lidande.

Köpenhamn, ieke

något

fät*

hitkommen,

friherre

hvar-

herrar fullmäktige

men

resa,

manad

April

i

till

jag

liar

haft

af Wetterstedt

honom bereda mig

jag har bedt

fö-

skrift-

min och mina principaler* pretentioner jemt<

och grunderna dertill;

derföre,

år,

konungen; jag har lemnat honom en

M:t

uppsats på

uiiLr

en

sistlidne

saknad af begärdt pass frän

i

herr hoffcansleren

len

och

svar,

M Mi*

jag

underrät-

blifva

Stockholm

den 10 Mar* 1818

lig

II

emot

att

slutligen

månader uppehålla mig

konferenser;

II.

dre nöjnktigl

att

på deras och

Blut

måste

Bistlidne

i

exellens

med

icke,

Då

konvention-mynt.

nöjaktigt

hinder

mer än

i

jag

svar.

delegare

i

uppdragen och befullmäktigad,

,.

oväntade

ifrån

öppna* bär

att

Rdr

75,000

inskadt

nom

underläto

förgäfves

emellertid

utlystes

af åtskillige

af

r'omp.

hvarpå denna liqvid skulle ske.

riksdag

ramma nära

väntade

och

sättet,

jag

blef

riks-

såsom Btridande mot förbindelsernas klara innehall.

besiat,

protestera,

A

Frege

a

att

kunde derrned taga någon vidare

icke

följaktligen

nåi

sjelf

14:1

skulderna, och

af utländska

liqvidén

Herrar

befattning.

och ständerna, hade K.

M:1

öfvertaga

men

min-

icke erhållit något,

hitintills

har icke heller

j.ilt

fåtl

den nåden

tala

att

I

11.

snara

är

I>et

och riksdagens upplösning föranlåta

hortre-a

nu vända mig

att

till

riksgälds-kontoretfl

namn

lera

herrar fullmäktige.

herrar

garanterat

BOm

fullmäktige,

detta

lån

i

riket*

och de derraed be-

tingade vilkor intrader och

Rikett

-akerhet

och I).

i

kan

säkerhet,

nu

lycke

fortfar;

herrar

utan

långifvarne aldrig

pl

oil

följer

de

finna

till

denna garanti

medgifvande

icki

mindre lemnat deras -am-

deraf,

lådan grund böi

representanter

begreppet

'

borde,

i

och ständernas befrielse från

ansvar för skulden, så och

Och gränsetulleil Iro

sjö-

Någon ändring

lån gift blifvil

riksgälds-kontoret»

till

ia

-ynnerhert

i

hypothicerade.

derföre

en

ren rättvisa,

leposter de

att

detta

hoppas

som

bekläda,

är

ansvar ännu att

ho* rikets

oskiljaktig

helst

den

rätl

ifrån

330 jag

grundar

söker,

på deras af alla civiliserade nationers

sig

la-

gar sanetionerade helgd.

Respektive Herrar!

De

deremot

talte;

äro

pä 8 är icke heller af

icke blott

vi

erhållit

någon

förstörande krigs härjningar, och

der

och

vänner plundrat

ära

och

tro,

återfående

nödgas

bröder sin

väntan;

vertygelsen,

nens

att

förvissad,

mittenter

att

tvärtom

jag en

varda

kan

i

att

;

icke

om

livars

befästa den

i

'öf-

mina komatt

och tiden

sättet

derom

mig

vår rätt;

till

på

mina med-

till

gör

jag

vi

of-

för våra

samt protesterar jag härmed högtidligen

redan taget

eller

tagande beslut, som på något sätt rätt

offentligen och

i

officiel

väg.

undfå obligationer-

att

det mynt, hvaru de

i

Afvensom jag protesterar emot hvarje sker

fien-

på svenska natio-

sig

Ja,

nas oafkortade belopp tdl kapital och ränta lyda.

ett

då

de bedragit sig

kunna

förhulpne

väg försäkras

kunna förminska vår ostridiga

skulle

jag icke

dem

hos

bedragas.

ofördröjeligen officiel

fordringars liqviderande hvarje

heligt depositum,

Må

som grundar

väntan,

icke

många

undan

att,

herrar fullmäktige så begå, att jag och

fentligen och

mot

ett

räkna.

hemföra den underrättelsen,

må

redlighet,

hafve varit glade

vi

hafva

vi

Likväl utgöra för

ränta.

trott,

vi

kunde

alltid

vi

och ränta be-

hos svenska nationen, så känd för

oss,

såsom

ega,

kapital

till

saknad af kapitalet;

i

det enda, vi kunnat frälsa

obligationer

dessa

oss

vara både

redan

innehåll

deras

efter

jag och mina principaler innebafva, skulle

obligationer,

liqvidationssätt,

Med vördnad

som

och hög-

aktning framhärdar herrar fullmäktiges ödmjuke tjenare J. a

Stockholm den \h

(|

den

uti

17 Julius

.

1H18.

riksgälds-kontoret

lydande, betygar

J Mes mer,

egna och nicilinten-essenters vägnar.

I..

Registrator (Afskrift

i

hufvudskrifl

förvarade

Schinkelska samlingen.)

Ekecrantz i

lika

3

riksgälds-koutoret.

331

43.

\":u

R

M.

Förnämsta dag

hvarje

låta

ändamålet

med den åtgärd banken

utvexla ett

litet

genom

gen, att upprätthålla bankens kredit

qvantum

det

obetydligt

som man på

skill.

kunna bidraga den

endast

det

iir

24

af

att

i

Först och främst är

en gång får utvexla för

sedlarnes kredit, och sedermera

till

starkarea

att

utsläppa silfver

att

Detta ändamål har icke vunnits.

rörelsen.

vidtagit,

förråd af sina sedlar är antagli-

som kan

ratt

tilltvinga sig

denna

atvexling.

En mängd

folk,

löst

synnerhet matroser, skocka

i

ai|

bankoluckan, der allvarsamma slagsmål uppstå bland dem för

utkomma

dem

ockrare

En Kdr

silfver.

i

Rdr 20

1

skill.

Por

dessa

",'4

—

Riksgäld

skill.

att

betala

följaktligen

ett

skill.

V>:ko

dem utväg

skaffar

skill.

med 32

öfverskott af

i

24

-ina

vunnen på detta

silfver

i

att

genom

Bätt

Blagsmål,

på krogarne och

af dagen

resten

tillbringa

liderlighet.

lläraf oppstå

tvenne vigtiga olägenheter

den

nar

för

om

oemotståndligheten

af detta

folks

af

råa

etc.

oeh

farligt

ett

sin

af

tillfälle

öfvergifvn

och

sina

man

derigenon vanan

få

oeh

;iti

enar

den

vid

på

»i

t

vore

derföre

lugna

oeh

varil

händer

befolkning att

göra

önskvärd!

att

tillin-inga

samma gång skymfa

att att

mera orolig och ilen

till

ett

betala

låta

dag

sin

sin

dag

;

militären

bankoluckan posterade piket icke

upphörde, emedan de endast tjena il

sig

gesäller oeh lär-

att

formar upprätthålla ordningen bos en nppbragl I

fa

beror.

arbetare,

verkstäder för

liderlighel

soldaterna,

ser

atl

Det är dock icke

styrka.

fysiska

opinion Bom bankens kredit

pxooentarne och

folkmas-an

I-oekade af vinsten,

2:o.

gossar

hnfvndstaden.

for

Denna bankens åtgärd gynnar folkskockningar och öpp-

l:o.

folkmaat

dessa åtgärder

med banken

göra hufvudstadens fordom vild

passande

In den

i

senart
tider

illvill

Rättelse: Sid.

93

rad.

22

slår:

Dexi

et

salvari!

läs:

Dm

et

salvavi!

PLEASE

CARDS OR

SLIPS

UNIVERSITY

DL

SA v. 10

DO NOT REMOVE FROM

THIS

POCKET

OF TORONTO LIBRARY

Schinkel, Bernt von men ur Sveriges nyare historia