SKDLLEFTEMADONNAN
SKELLEFTEMADONNAN
Uppsats
för
kons
tvetenskap I i ga
Cl seminariet.l984 vid vårterminen Handl
edare:
tu72fu
/Joe1
Umeå
Fi I . dr.
carl sson
Universitet
Tore Stenström
INNEHALL
FURORD
i.
MARIA, JESU MODER a) MARIA I KYRKoHIST0RIEN b) MARIA r KoNSTEN
II. III. IV.
BESKRIVNING. SKELLEFTEMADONNAN I KONSTLITTERATUREN JANFURELSER MED ANDRA MADONNOR V. HISTORI K OM SKELLEFTEMAI]ONNAN SAMMANFATTN ING KÄLLOR OCH LITTERATUR B ILDMATERIAL SKELLEFTEMADONNAN.
2
4 7
I8 22
3I 34
37 40
FURORD
I vår vackra och mäkt'i ga Skellefteå Landsförsam'l ings kyrka eller, som den vanl igtvis ka'l las, Landskyrkan, f inns en rad medeltida träskulpturer, som länqe har fascinerat mig och då framför allt den vackra romanska Mariaskulpturen, Skelleftemadonnan. Mången gång när jag trätt in bakom a'l taret i clet kor, som bär hennes namn, har jag stannat och beundrat hennes vackra drag och fängslats av hennes myst'iska väsen och undrat över vilken betydelse hon haft under gångna generatroner.
frågor och funderinqar kan stallas. Hur har Mariakul ten uppstått och utveckl ats? Vi I ken str I ri ktning representerar Skellef temadonnan? Hur har hon beskrivits 'i konstl itteMånga
raturen? Fjnns liknande madonnor i Sverige e'ller utlandet? Varifrån härstammar hon och när är hon til lverkad? Hur såg hennes Kristusbarn ut? ka böner om h jä 1p 'i nöd och I 'idande har hon lyssnat t'i I I av den medeltide Skelleftebon? Fanns hon i Landskykan under medel t'iden el ler har hon kommi t hit senare? Vi I
är en del av de frågor, som dyker upp. En del är lätta, en del svåra och en del omöj1iga, att med säkerhet besvara. I denna uppsats vi I I jag försöka finna svar ti'l I dessa och övri ga Dessa
f
rågestäl l ningar.
För uppsatsens ti I I komst v'i I I jag tacka först och f rämst min handledare, fil. dr. Tore Stenström, Umeå Universitet, för råd och uppmuntran, men även komminister Lars Jonsson, Skel lefteå Landsförsamling och Stig-Henrik Viklund, Skellefteå Museum för
värdefull hjä1p.
2
I.
MARIA, JESU
MODER.
a) Maria och kyrkohistorien. Maria egentligen var kan vi läsa om 'i vår Bibel. Nedanstående bibelställen belyser vem hon var och vi lken uppgift hon hade och skul le få för de kri stna: Vem
Se, den unQa kvinnan skall varcta havande och föda en son, och hon skalI giva honom namnet Inrnanuel. (Jes 7:l4) Angeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, clu högt benådadel Herren är med dig". (Luk 1:28) Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." (Luk 1:38) "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och väls'ignat det barn du bär inom dig." (Luk 1:aZ) "Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäkt'ige ske med miq. " (Luk I :48-49) Hans mor sade till tjänarna: "Gör det han säger åt er." (Joh 2:5)
Dessa
texter är
grunden
för kri stenhetens och speciel I t
den romersk-katol ska kyrkans uppfattni ng om Jungfru Mari a: Att det fanns ett profetjsk budskap om henne, hon var ett led i Guds plan, att hon var utvald av Gud bland kvinnor att bl i Herrens Moder, att hon ödmjukt bejakade uppgiften att bl i Jungfrumoder, att hon jämte barnet ska bli speciellt vä1signade och att alla människor ska lovprisa henne samt att hon förmanar oss att fö1ja Jesu ord. Under den
första kristna tiden betraktades Maria mest som
historisk person, visserl igen som en jungfrumoder, men inte så mycket mera. Så småningom skedde en förändring. En begynnande Maria-dyrkan började spi ra under 300-tal et. Före kyrkomötet i Nicea år 3.l4 kunde'ingen person helgonförklaras som inte I idit martyrdöden. I ) Därefter, när förföljelsen av de kristna avtog, kunde även fromma och neliga människor bli helgon. Detta bes I ut under I ättade den växande Mari a-dyrkan. Är 379 förkunnade en viss Gregorius, som senare blev patriark, en
1) Aner, Jungfru Maria Herrens Moder, 1983, s 43.
J
be ti I I Marj a om hjä I p. År 43.l förkl arade kyrkomötet i Efesus, att hon hade rätt att bära tj tel n
att
man kunde och borde
Gudaföderska.
ket
a och man började åkal I a henne som en levande förebedjerska 'i himmelen. Denna jnställ ninq hos folket motarbetades av teoloqerna. Hennes popularitet växte och blev än större under medeltiden, då kulten av henne fick allt flera och rikare former. Katedraler, kvrkor och klosten fi ck hennes namn och i varje kyrka och kapel 1 res te man Fol
altare till
äl skade och vördade Mari
hennes ära.
Man skrev d'i kter
ti l l Maria, Vår Fru, med l i knelser som den " Tj ndrande aftons tjärnan, Morgonrodnaden el l er Du mi l da ros " och man sjönq sånger ur liturgier för henne på de ljuvljqaste melodier. Månqa ordensstiftare såsom Bernhard av Cla'i rvaux, m. f 1 bl ev de 'ivrigaste Mari a-dyrkarn: och 'i deras ordnar spirade Maria-kulten. Under medel ti'den skapades den sDeciel I a formen av Mari afromhet, som den i stora drag har behål I i t sedan dess. Detta qäl I er dock 'i nte i de orotestanti ska I änderna. Vi sserl iqen ansåq Luther att man kan be Maria om förbön och till och med i svenska kyrkans bekännel seskrifter står det att "Vi kunna medgiva att den saf iga Mari a beder f ör k-vrkan. " l )
År 1854 f örkl arade den katol ska k.yrkan att al I a katol i ker mås te tro oå Mari as ol''ef I äckade avl el se, dvs hennes f ul I ständiga syndfrihet. .l950 fastslog nåven att Maria efter s'in död hade unotaqi ts t'i I I himlen med kropD och s jä I . Dessa två trosuppfattninqar existerade redan Då Luthers tid, men han tog avstånd från dem. I den svenska k.yrkan uoplever Maria en v'iss renässans. .l983 Sedan har hon en egen, ry kyrkodag i vårt kyrkoår. Fiärde Söndaqen i advent är ti lläqnad Herrens Moder. Aven i den nya psalmboken kommer det att fi nnas l ovsånger tj l l Mari a. Maria fyller utan tvekan ett behov i människohjärtat. Kanske är det det kvinn'l iqa inom Gudomen, en s-vmbol för moderskärleken, tron, hoooet och förtröstan, vi I ka inte kan ses hos Jesusgestal ten på samma sätt och då i s.vnnerhet moderskärleken och -begreopet. 1) Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter, s
243
n
'l
igt katolsk tro är Maria ingen Gudom utan en människa. Man vördar henne och ber om hennes förböner, men man tillber henne inte. Den vanl jgaste bönen ti ll Maria, Ave Marja, lyder så här: Hell dig, Marja, fu'll av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du ibland kvinnor och välsignad är din livsfrukt, Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och'i vår dödsstund. Namnet Maria har kanske en klang av iungfrul ighet el ler kvinnlighet, ty det är det vanligaste f'l icknamnet i Sverige. Hela 5% av den kvinnliga befolkningen bär det namnet (En'l igt ,l983). Jonasson, Sverigefakta 83/84, Höganäs, En1
1)
b) Maria 'i konsten.
vi i Sverige en avbildning av Maria. Ursprungligen är det ital jenska och betyder "min fru" (Bra Böckers lexikon). De tidigaste madonnabilderna är från I00-talet i Roms Med madonna menar
katakomber, där hon avbi ldas bedjande med uppsträckta händer, en s.k. orantstä11ning, av latinets orare, bedja. Under 200-talet börjar Maria att avbi ldas med Jeseusbarnet. I den föliande bysantinska konsten framställs hon frontalt och stelt tronande. I det ryska ikonmåleriet uppträder hon på liknande sätt och 'i den västerländska, romanska konsten uppfattas hon som en himl adrottning i upphöjt majestät, sittande, med Jesusbarnet tronande i hennes knä som värl dens fräl sare och domare.
gotiken bl ir madonnan en ömsint, mänsk I ig moder men i den följande renässansen återfår hon sina överjordiska drag. Hon bl ir också det vanl igaste moti vet i konsten. Under barocken Under
uppträder madonnan
l)
i
mera dramatiska,
Broom6, Katolska kyrkan,1972,
s
49.
exaltiska avbildningar.
(
.)err h.inqivrra, rnoderliq.l oclt rrra.jest,itiska madonnan har vid sirlan av
tida, katolska kyrkor var i första hand relig'iösa kultbi lder' inte konstskapel ser för konstens eqen skul I . En skul ptur av l'ladonnan, of tast på ett al tare var avsedd för hy1lni ngar t j I I Herrens Moder och till Kristus. Sveriqe har rnånga träskulpturer bevarade från slutet aV I100-talet cÖ den tidiqa gotiska tiden under l?00-talet. Praktiht taget alla träskulpturer från denna peri od är från landsor-tsk.vrkor och de flesta av dessa är lrladonna-skuipturer. Tyvärr ,ret vi inte nanlnen pä upphovsmännen eller donatorerna till dessa, uten de förbl jr mer eller nlindre anonyma. Det finns ingen säker qrLrnd för att datera ett enskilt konstverk, utan man får gå på lr i s tori k -s ti I i s ti s ka kri teri e r
6
fig I Skelleftemadonnan DEN MILDA ROSI
)
Jomfru Mari a hon aer hwars manz hi ae1 p
ther lioff lika a thik kallar,
Jomfru Mari a, the mi I dae ros, skaer forutan galla, Hon vardhe var hi ae1 p oc bi dhi for os, tha os traengger at kalla.
Jungfru Mari a, hon är var männ'i skas hjä1p som kärleksfu'l lt ber t j I I henne, Jungfru Maria, den m'i lda ros, ljuvlig utan qalla, Hon må bli vår hjälp och bedja för oss, då v'i behöver åkalla.
l)
En av
verserna'i den medelt'ida, ursprungliga formen av ps
424.
Enligt Andr, Jungfru Maria Herrens Moder, s 54. Fritt översatt av förf. Med denna vers vill jag belysa något av den medeltida uppfattn'ingen om Mari a.
1
lr
) l t
f i g.
2.
II.
SKELLEFTEMADONNAN. BESKRIVNING.
Skel I eftemadonnan
fig.
3
Skelleftemadonnan, från vänst,
sitter rakryggad i en stol av romansk typ.Hon är en ung kvinna med ett yackert ansikte och en flickaktig, späd kropp. Hål I ni ngen är rak och hel t symmetri s k och huvudet är rj ktat rakt frameit. uverarmarna hänger ner från de raka axlarna utefter kroppens sidor. Bröstet är platt - inga antydningar tjll bröst finns, tnots att hon är en nyb'l iven moder. Underarmarna vi I ar ej på I åren utan hål I s nästan vi nkel räta ut från kroppen. Benen hål I s åtski I da och har tjänat som ett säte för det sittande Kristusbarnet. Madonnan
8
Li ksom på många andra romanska madonnor har händerna och Jesusbarnet försvunn'i t hos Skel lef temadonnan. Hennes fötter vilar på en rund fotplatta. Lårbenen och underarmarna är av-
kortade, så att hon från sidan seri hoptryckt ut. Aven stolen är förkortad i djupled. se fig.3. Frontalt verkar hennes kropp ha normala proportioner. Det var också meningen att hon skulle betraktas frami från, näm1 i gen när man ti I I bad och dyrkade henne. Stolen.
Stolen är inqen separat de1, som madonnan placerats i, utan i sjä1va verket består den av fyra separata, runda stavar, dvs de fyra hörnstolparna, som är fastpluggade i skulpturen. De halvrunda tvärslåar, som finns mellan de främre och bakre stolsbenen, är utsnidade ur skulpturens sida. På detta vis får man ett intryck av att hon faktjskt sitteri en riktig stol. Tekniskt sett var det en praktisk lösning att snida hörnstolparna för s'ig och sedan sammanfoga dem med skulpturen. På de främre benen har två pluggar använts och på de bakre tre. Uppåt avslutas stolsbenen av stora droppformiga knoppar med en rund tillplattning allra 1ängst upp. Där stolsben och tvärslåart'il synes är förenade, är benen något tjockare. På frambenen fi nns fyra och på bakbenen sex sådana "uppsvällningäF", som alla är I
ljka
1ånga som tvärslåa:.ras bredd.
av högra, bakre stol sbenet är borta. Benet har brustit just där nedersta träpluggen sitter. De övriga tre är'i ntakta. Den nedersta del en
Fotplattan Neråt avsl utas skul pturen av en framåt rundad fotp I atta, som madonnans fötter är p1 acerade på. Pl attan sti cker ut från de främre s tol sbenens i nsi dor. Mel I an främre och bakre stol sbenen ser man ingenting av denna platta. Den ha I vc i rke I formade , utgående delen kavt avfasad.
är i sin övre del
kon-
9
ädedräk ten Madonnan har en 1ång klänning med en brecl , rund krage och mycket vida, neclhängande ärmar. llet romanska klänningstyget var i regel gjort av ylle.l) Runt magen har hon en gördel eller ett K'l
brett bälte. Uverarmarna är prydda av breda, platta armringar. Ett stort, runt ocn platt smycke hänger ner på bröstet. Dess övre del är täckt av kragen. De smala, något trubbiga skorna sticker till en del fram under den låhgä, fotsida klänningen. länningens veckninqar på bröst- och magparti följer inte naturliqa, fysikal'i ska för1opp utan är stiliserade mönster. Från bältet går sex symmetriska och koncentriska båqlinjer upp ti I I smycket och ytterl iqare några fortsätter ända upp t j I I axel n. Armarnas och k jol ens veckn'i nqar är däremot någotsånär real istiska. Vecken på ärmarna går snett neråt, 'i nåt mot kroppen och går ti I I synes i n under armri ngarna. Dessa är således mer el ler mindre fria från tyget och förestäl ler gjorda av ett styvare material, ex.vis läder eller metal l. Nedanför armringarna är vecken mera tvära och på underarmarnas ovansida har de blivjt helt tvärställda och ligger tätare och är bågformi ga. De tätare veckn i ngarna tyder på att de vari t uppdragna något på underarmarna.
vida ärmarna hänger 1ångt ner utefter klänningen och når nästan ner ti ll fotplattan. Ytters'idorna av ärmarna är raka och lodräta, medan innersioorna av benen är böjda utåt De mycket
siclan.
är borta jämns med ärmarnas nedre kanter. De har snjdats för sig och gjorts fast vid armarna med träpluqgar; som til I synes ännu f inns kVa".2)'A, natur'l iga skäl har delar, som 'inte har vari t sn'i dade ur samma träblock, 'l ättare förlorats än om de tillhört själva skulpturen. Hur de förlorade händerna har sett ut och hur de hållits, diskuteras i ett senare kapitel. 0bservera dock, att armarna hålls en bit ovanför låren och vi'lar inte på dessa samt att de hål'l s exakt I ikadant vad avser Händerna
höjd och djup.
r) Hansen, Klädedräktens kavalkad,l955, s '120. 2) Enligt f. kyrkvaktmästaren Uno Lindberg har han pluggat igen hålen med små
korkbitar.
l0
Kjolens vecknrnqar rredanför knäna är lånqa, nedhänqande, bdgf ornri,ra vecklin jer, sorn bi ldar U-formiqa system. ltladonnans höqra snralben framträder under klänningstyget, som här är nästan slät och saknar veck utom strax ovanför foten. Hennes vänstra smalben är dold av de sneda, bågformiga vecken.Kjolens vecknjnoar är säledes ej helt symmetriska. Tyget är sträckt mel I an I år och knän och fört utåt mot vardera larets utsida, där det brldar en veckrik, samlad del, som hänger ner på benens utsida och som i sin nedre del sväller ut i en trumpetformig avsl utning. Här är de enski lda vecken U- formade rännor med spetsiga kanter, i nrotsats ti ll alla andra veck, som be-
stdr av rundade upphöjn'i
Kjolen ser ut att vara del ad mi tt fram upp till låren och förd åt si dorna. Den del som I j gger däremmelan kunde vara en sorts underklänning. Tydligast syns detta på veckningarnas olrka riktningar ovanfär skorna v'id övergången mel I an
I
.;
)' rl I
.l
nqar.
den trumpetfomi ga del en och kjolens U-formade,
.:
r
.
{1.'
i
.r !
':r
främre del. En sådan del ning av kjolen är dock 'inte känd från romansk
t stärtet är det den vida kjolen, som är s träckt och f örd åt s'idorrä, antingen för att det var I ättare och mer dekorativt att snida kjolen tio.l)
fig. 4 Skel leftemadonnan, detal j av kjo'len. I
)
Muntl
igt
av Margareta Nockert, Statens Historiska Museum, Stockholm.
il eller för att madonnan jnte vilte skrynkla sin kjol, när hon höl I Kri stusbarnet i knäet. Så gör även en modern kvi nna med sin kjof i en l iknande situationl Tapphå I et, dä r barnet vari t fäs tad vi o madonnan , fi nns en bi t ovanför knäna något ti I I väns ter om centrum I i njen från madonnan räknat. Hur Kri stusbarnet sutti t och hur han förmodl'i gen sett ut, kan man sluta sig till genom jämförelser med andra så
fortfarande har kvar barnet. Mera därom i ett senare kapitel, där även jämförelser görs i stort mellan madonnor, som i sin stil l'i knar Skel lef temadonnan. romanska madonnor, som
Håret
Håret är del at 'i pannan och kammat utåt och neråt s i dorna och övergår i två tjocka fl ätor, som fal I er ner bakom axl arna. Håret verkar vara tjockt och kraftigt att döma av svallet kring pannan och tinningarna. Håret täcker öronen och ar hel t sl ät, dvs ej finrefflat, som de flesta andra romanska madonnors hår. Kronan
Madonnans krona är e j snidad för sig utan sku'l pterad ur samma träblock som kroppen i övrigt. Den sitter placerad något vjnklad bakåt på huvudet och är cirkelrund till formen. Kronan har fyra tref 1i k'i ga, sti li serade bl adformer och mel I an dessa
1åga, spetsformiga upphöjningar. Bladen är smala och har spetsade kanter. Baks i dan av bl aden har en konvex yta. En 'intressant detal j är de tref I ik'iga bladen. Man bör observera, att de tre flikarna inte är runda utan spetsiga. Den övre är spets'i g i toppen, de två nedre är spetsiga i sin nedre kant. Se fig 5. Deras form är således inte treklöver-formade. Bladens form påminner om den
treflikiga franska liljan, Fleur
de I is, visserl igen i stil iserad form, men grundmönstret med de tre spetsiga kalkbladen hos Fleur de lis kan skönjas i madonnans §pets iga bl ad. Den franska I i ljan förekom redan under den första kristna tiden på bl.a. kronor. Liljan är symbol för oskulden, kyskheten och den obefläckade avlelsen och därigenom för Jungfru Maria. Fleur de lis fanns på de franska kungarnas vapen på ll00-talet och uppträder på kungliga helgon, som symbol på sitt kungliga påbrå. Aven Jungfru Mari a har fått detta tecken som H iml adrottn'i ng. l) Se Ferguson, George, Sign & Symbols in Christian Art,0xford 1977. s 34 och Dah'lby, Frithif , De heliga tecknens heml ighet, s l2 och,'61.
12
fi9.5 Ans'i
Skel leftemadonnan
ktet
Ansi ktet ör oval t ti I I formen och hål I s ri ktat rakt framåt. 0gonen är öppna och mandelfomade och något snedstäl Ida med ned-
dragna ytterkanter. 0gonbrynsbenen är skarpa i kanten, raka i centrum samt sneddade neråt vid tinningen.0gongloben är helt slät och man kan inte se någon iris eller pupil l. Hennes blick verkar vara fäs tad I ånqt bort i fjärran, som bl i cken på en ant j k egypti s k gud. Man f år 'ingen kontakt med henne; hon verkar alltför uophöjd över det jordiska för att sänka sin blick. Eller
l3
yser hennes bl i ck av s tol thet över att hon är utvald av al la kvinnor ti I 1 att vara Herrens 1
Moder?
är rak och går i nästan obruten 1 i nje från den Näsan
uttande, s I äta och breda Pannan. Näs roten bl i r därför kraftig och näsan verkar 1ångsträck Den är konvex i s'in nedre, främ s
I
re del och konkav på undersidan 0vergången mellan näsa och är skarp och vinöverl äpp kelrät. En av de vackraste detal jerna på Skel leftemadonnan är den käns'l igt giorda munnen. De raka, väl formade I äpparna är inte i hopsnörpta utan är något fig.6
Skelleftemadonnan
öppna och I ämnar en 1 ugn och
arndaktsfull känsla åt betraktaren. Hakan är rund och något indragen och halsen är smal och rak. Det ungdoml i ga draget förs tä rks av ans i kte ts s I äta och i ämna hy.
Uttrycket i hennes ansikte är en aning stramt- hon ler ei men hon ser ej heller sträng ut. Ansiktet skulle mycket väll.kunna vara ett porträtt av en nutida svensk tonårsflicka. Konstnären har sk'i ckl i gt utformat Maria ti I I en harmoni sk sammanhål I en syntes. Hennes raka hå1 lning med den fl ickakti ga kroppen och det lena, mjuka ansiktet förlänar henne visionen av jungfrun, som med tro och förtröstan blev Jesu Moder. Man blir imponerad av den ski ck1 ighet, som skul ptören ti I I detta mästerverk besuttit.
l4 Dekorativa mönster Madonnans krona och v'i ssa delar av klädedräkten, såsom kragen, bäl tet, armringarna och bröstsmycket har säregna dekorativa mön-
bildas av små urgröpningdf, uprickar", vars storlek är 1-Z mm. (Se fi g. 2-6) . De vanligaste formerna, som dessa prickar bildar är cirklar och linjer, som 1öper en bit från kanterna på respektive föremå1, men även enstaka prickar eller i grupper om tre och tre i varje förekommer.
ster,
#;
-0
som
cro
01
cro o
o^ t
d o
o o
oo.
coooc=
co
.
..uc?a'a:oo
:)--
"ooc'
o',
o t a tO .' ota 'loo. ?o .. ,ld oo
o-
a
.
;;'fi>>>a -o VO
oo ,
o o
o
oo
o
o
o o
O) o ?
O..J
o
c)
eC
fig.7 Skiss av madonnans krona. Kronan har regel bundna mönster, som är anpassade ti I I kronans fyrdelade fält. Runt nedre delen omväxlar större och min-
dre cirklar varandra, inalles åtta st av vardera.0vanför och uncler de små cirklarna förekommer fyra st tre-punkts mönster. Sjä1 va kronbl adet har en större ci rkel samt några tre-punkt mönster. Några mm från ytterkanterna på kronans övre och nedre del 'löper prickade kantl injer. Kragen har cirklar av enbart större modell, varav fem st är synliga och de två yttersta är delvis dolda av flätorna. Även här återfinns tre-punkts mönster,, €nstaka prickar och kantl injer (se fig.8). Bröstsmycket har fyra ci rklar, tre-punktformer,prl ckar och kantl injer. Bäl tet och armringarna har samma mönster. Bäl tets mel Iersta parti saknar dock cirklar. - detta parti doldes av
l5
z-
,/ii" (o" rr3
">>-o"-;-;-.-^-Z oJ "ool-ä-iot.-
:';''o',ö o
o. . o'
.
o
a a
n
ooo. oo :'oo -o'ooootoo -o.o 2 oo o o -" oo o. oa o o-/ e o -tQ66oc ; 6 {-o' oots, oo -^ ououuo o , ooo-o \-. o o o o9
§-o
ro
2 E"
3
ci
oooio6'nl.:"'
{ :'""
oo
^o
o '. .^ o o
o
t-.r..oo
' ',
oo
j-:."r0 ^o i å t o'o-oo l, "rr"
0 'n
!
a
\ \1Do !jrl/ U
o"lo a-
fig.8
o
o
o'r_o
ao
a a
o
r--*"*'
Krage och bröstsmycke hos skelleftemadonnan.
det sittande Kri stusbarne''-. Mellan skorna f inns på fotplattan två m'indre ci rkl ar och mel I an dem fyra pri ckar i f orm av ett kors. Klänningens nedre, bågformiga del har en prickad kant1inje. sneda och avfasade del och den undre, I odräta delen har samma mönstrade ornament, dvs ci rk1 ar, punktmönster och kantl injer som de övriga mönstrade detaljerna. Den övre delen har både små och stora cirklar medan den undre bara har Fotpl attans
öyre,
cirklar av en storlek. Som nämnts ovan är dessa dekorati va mönster säregna för Skelleftemadonnan. Sfudier av kons litteratur och fotografier av medeltida madonnor ger vid handen att endast den s.k. Korpomadonnan från Finl and har ett motsvarande punktmönster, men att denna madonna endast har de punkterade kantlinjerna på bälte, krage, bröstsmycke och kron.. I ) De övriga formerna saknas. Det har ej lyckats författaren att finna något samband mel I an de mönster, som SkeI I eftemadonnan har med någon annan medel ti da dekorativ konst. Kanhända är det konstnärens, skulptörens personliga fantasi och känsla , som kommit till uttryck vid skapanI)
Nordman,
C.A., Medeltida skulptur
i
Finland, s 24-26.
t6
det av detta konstverk. 0vri ga romanska madonnor har andra dekorati oner på motsvarande s täl I en men av annan art. Se senare kao'i tel där jämf örel se görs med andra madonnor, som står Skel I eftemadonnan nära.
Polykrom'i
Skelleftemadonnan har spår av en äldre bemå1ning, förmodligen ursprunglig och som senare blivit överslammad med en vi t färg. Denna vi ta färg har under senare ti d borttagi ts. Smärre rester fjnns kvar av den ursprungl iga färgen och man kan med 'l edning av dessa bilda sig en viss uppfattninq om hur madonnan såg ut under medel tjden. Bäst syns dessa färqrester om man belyser skul pturen med en kraf t'i g l ampa (250 \,,/, 0,5m). Då f ramträder tyd) igt k länn'ingens g1änsande guldfärg bl. a. kring madonnans högra överarm. Ans'i ktets skära hud syns vid hennes högra hals och hårets'l jusa bemålning framträder på madonnans högra fl äta. Armarnas foder är fortfarande rödfärgat . Kronans j nsi da har också kvar en stor del av sin röda fä rg.
Fotplattan har spår av guldfärg
medan
stolen har rester
av mörkbrun-svart bemå1ning. Hur kronan, bröstsmycket, armringarna, kragen och skorna varit färqade kan 'inte med säkerhet bestämmas , då i nga di rekta färgrester kan i akttas här.
Mått och träslag. 0vrigt.
I I jtteraturen varierar uDpgifterna om Skel leftemadonnans höjd mel I an 80 och 82 cm. Det vinkel räta avståndet från bottenpl attans undre del ti l'l kronans högsh punkt har jag f unni t vara 81
,7
cm.
Uppgiften, ätt madonnan är gjord i valnöt, stämmer efter besiktning av lokal expertis. tn intressant n-vhet är att tronstol parna är g.jorda av rOaUol.l ) 1) Av
f.
kyrkvaktmästaren och snikarenUno Lindberg,vilket
jag
härmed tackar.
l7
fig t Skelleftemadonnan, profjl. fig l) Skelleftemadonnan, ryggsidan Av f jg ovan och f ig
3 på s'idan 7 f ramgår att skulpturen lutar något bakåt. Vidare syns den stora ryggplattan, som dölier det hål rum som uppkommi t genom att skul pturen urhol kats. Detta gjorde man dels för att skydda träet för sprickbi tdning men även för att skapa ett relikrum för för någon helig männ'iskas ben, som därigenom gjorde kultbilden än mera vördnaclsfuI I.
IB
III
SKELLEFTEMADONNAN
Skel leftemadonnan
I
KONSTLITTERATUREN
har behandlats av konsthistori ker
och
konstvetare, antingen mera j förb'iqående, som hos de flesta, eller mera ingående, vilket några har gjort. En värdering av I i tteraturen om henne görs här nedan i kronol ogi sk ordn'ing. År l9l2 ägde en utställning av äldre kyrklig konst rum j Härnösand. Sju träsku'lpturer från Skel lefteå Landsförsamlings kyrka var utställda där och däribland Skel teftemadonnan. I utstäl lningskatalogen beskrivs hon på föliande sätt: .I200-talet, sittande i romansk stol. I senare tjd öfverhvit limfärg. Polykromerinqen fcirstörd, Barnet förloradt. Håret f]1,ter i två flätor nedåt ryqqen. 11; 8l cm. KLtlturhistoriska Museet, Hernösand. Dep. från Skel'lefteå. 1) Madonna, slammad med
as si tt betydel seful I a verk om träsku1 pturer under medel tide n.'l) När han behandlar de romanska madonnorna, utgår han från den berömda Vi kl aumadonnan och sätter henne 'i en klass för sig och alla de andra i grupper under1ägsna henne i konstnär1 ig kva l'it6, så även Skelleftemadonnan. Många gånger har han varit mycket subjektiv i sina värderingar. I 9l
5 utqav af
Uqgl
skriver af Ugglas om Skelleftemadonnan i jämförelse med V'iklaumadonnan att helhetsbilden är "ytterligare överdri fvet, I i ksom stelnadt i en död formel " och att "ansi ktsI äggning och hårbehandl ing äga / . . . / förk1 umpade ana I ogier med den gotländska bilden."3) 0m kjolens veck sägs att de "hafva fått sin skärpa utsuddad" och att "dess vertikala liniestäfvan missförsätts och uppmjukats av de / .. . / förrundade tendenser, som man öfveral lt stöter på inom denna grupp."4) 0m det runda halssmycket tycker af Ugglas att det "här helt enkelt föreligger en klumpio förvanskling /.../ att konstnären mi ssuppfattat sin närmaste förebi l d""/ , som är det rätl inj iga hal ssprund, som bl . a. Vi kl aumadonnan har. Nog måste väl af Uggl as haft dn för tillfället livlig fantasi, när han anser att konstnären förvanskat det raka halssprundet så till den grad att det blivit ett runt, dekorativt bröstsmycke. Sålunda
r) Cornel'1, Henrik, Katalog. Utställning av äldre kyrklig konst, Hernösnd 19.l2. 2) af Ugglas, Carl R., Gotlands medeltida träskulptur ti11 och med höggotikens
inbrott.
Stockholm'19.l5.
3) a.a. .s J2F. 4) a. a. s 'l.l37. 35. s) a.a. s
t9
V'idare anser af Uggl as att V j k laumadonnan är importerad "dess öfverl ägsna kval i tet synes otvetydi gt tal a härför", medan al ta övriga är tiIIverkade i Sverige på grund av deras talrikhet och "deras fria förhållancle tilI förebilderna".I) Skelleftemadonnan anser han härstamma från klostret i Nydala, SmålanOZ) och att hon är ti I I verkad mel I an åren I I 75-l 200.3)
k Cornel I hari si n bok om Norrl ands kyrkl i ga konst från l9l8 beskrivit henne på föliande kortfattade sätt: Madonnan från Skellefteå. Från Skellefteå har till Härnösands Museum kommit en liten madonna, som med all säkerhet är åtskilligt äldre än både kyrkan och församlingen. /.../ Tydligen har den förr tillhört någon annan kyrka, som försålt ellbr skänkt den till Skel lefteå. Madonnan är framställd sittande'i en stol i fullkomligt symmetrisk ställHenri
ning. Hon är utan mantel. Ufver bålen äro cirkelform'iga veck. Kio'len har raka, framtill U-formigt sammanlöpande veck. Vid halslinn'ingen ett
stort
smycke. 4)
.I00-års
jubileum och i en Ar .|945 fjrade Skel lefteå Stad sitt separatutstäl lning v'i sas kyrkl ig konst f rån Västerbottens län.
I kataloqen över denna utställning, red'igerad av Aron Andersson, beskrivs hon sålunda: Maria med Barnet. Denna madonna, högtidligt sträng i hållningen tillhör en i Sverige mycket utbredd madonnatyp av nordfranskt ursprung och är förmodligen en av dess äldsta importerade representanter. Sulptur i vålnöt. Sittande frontalt 'i en stol . På huvudet krona med fyra b'lad, kring hals och armar reliefskurna smycken. Klädningen fint plisserad, kring midjan sammanhållen av ett brett bälte; över bröstet halvcirkelformiga veck, nedanför knäna U-formade. Håret delat i två, bakom ryggen nedhängande flätor. Spår av måln'ing:ansiktets skära färg, dräktens förgyllning och de 1ångt nedhängande ärmarnas röda foder. Båcla händerna öch Kristusbarnet saknas. H. 80,3 cm. ll00-talets senare hälft.5) .l9536) Aron Andersson skriver ånyo om Skel leftemadonnan år
att den "förtjusande madonnabilden /.../ för blott några år sedan befriad från en sentida överslamning med färg /.../ sannolikt ett rhenländskt exportarbete från llU0-talets sista år" 7) r)
af
Ugglas, Carl R., Gotlands medeltida träskulptur gotikens inbrott, s l6l.
till
och med hög
2) a.a. s 163. 3) a.a. s 164. s .l48. 4) Cornel 'l , Hen ri k , Norrlands kyrkliga .l945.- konst under medeltiden, utställning av äldre kyrklig 5) Andersson, Aron, Skellefteå
konst
-
katalog, s I6. St. Mikael
6) Andersson, Aron, 7) a.a. s ll3.
i
Haverö,
ett
rhenländskt arbete.
20
att Skelleftemadonnan är av samma "fina utförande som Mjkael i Haverö", en medel tida träskulptur, som väckte stor uppmärksamhet på den tidt gare nämnda Harnösandsutstä'l lningen "som ett av de skönaste proven på medelt'ida skulptur i landet."l) Af Ugal as sammanstäl I de Skel I eftemadonan med madonnor från Hemmesjö, Ruds ko9ä, Korpo och Heda ti I I en gemensam 9rupp, kal lad A.2) Andersson anser att Skel leftemadonnan "skiirtlr s'i g från gruppens övriga madonnabilder genom sitt förnämare utförande, och materialet, valnöt." 3) Dötta, menar Andersson, talar för att hon är ett importarbete, och att "gruppen torde f.ö. i sin helhet /.../ vara att återföra på rhenländska föreb'i lcler av Schi tlingskapellens typ."4) Rnoersson anser att den senare madonnan "visar så starkt syskontycke med Skel leftemadonnan, att de båda bildernas härstamning från en och samma konstkrets är stä lld utom tvjvel. "5) Andersson är således övertygad offi, i motsats till af Ugglas, att Skellettemadonnan är importerad. Han pekar också på att hön st'i I i sti skt 'inte hör hemma j norria Frankri ke utan i Rhenlandet'i Västtyskland. C.A. Nordman konstaterar i sitt arbete Medeltida skulptur i .l Fi n l and, utg'i ven 964, ätt " Korpomadonnans och hennes systFa rs sti I i si sta hand går ti I I baka på Chartres, och Korpomadonnans material - valnöt / .../ visar I iksom Skel lefteåmadonnans - valnöt - att båda skul pturerna äro importerade. " Nordman är I i ksom Andersson av den ås'i kten att Skel I eftemadonnan hör hemma j samma rhenländska konstmiljö som madonnan från Schill'ingskapellen liksom Korpomadonnan och att Köln kanske är de tre madonAndersson anser vidare
nornas hemlana.6)
nytt Skel leftemadonnan år .l964 i ett verk om medel tida träskul ptureri Sveri ge under medel ti den. Han anser att hon näppe1 i gen är unclerl ägsen Vi k I aumadonnan i skärpa och e1 egans vad kva I i ten på utförandet beträffar. Li kaså anser han att hon är gjord i yästtyskland någon gång under 1.l00-talets sista treojeaet.T) Aron Andersson nämder på
i) Andersson, Aron, St. Mikael i Haverö, ett rhenländskt arbete, s 85. 2) af Ugglas, Carl R., Gotlands medeltida träskulptur till och med hög.l26. gotikens inbrott, s 3) Andersson, Aron, d.ä. s 113, not 68. 4) ä.ä., s ll4. 5) ä.ä., s ll3. 6) Nordman, C.A., Mecleltida skulptur i Finland, s 35-37. l) Anöersson, Aron, \{edieva\ vrooden scu\pture in Sueden, lo\ 2, s 40-42.
21
Armin fuul se nämner kort att Skel I eftemadonnan är från senromansk tid och att "det rör sig om en distinkt typ, med mjukare detal jformer än hos Vi k l aumadonnan " l ) Aven han anser att madonnan är importerad från Västtysk land. Rune Norberg
betraktar S kel I eftemadonnan
som en representant för "den nordfranska stilen i rhenländsk omformning från ll00talets slut. Den traditione'l la fastheten har dock börjat upp'lösas och an letsdragen bl ivit mera mänsk1 iga. " vidare anser han att "den utomordentl rgt f int sn'idacle madonnan f rån Skel lef teå
/ återger ett något senare stad'ium i utveckl'inge n."Z) Dette är vad som j stora drag skrivits om Skelleftemadonnan.
/ . ..
under den tidsrymd, som hon har behandlats, har värderingarna
skiftat från att ha betraktats som en typ av under1ägsen kval jte med många missförstådda deta'ljer (af Ugglas), til I ett av de skönaste verken j sitt slag (Andersson). Skel I ef temadonnans urspi^ung förl ades ti I I att bönja mect i Sverige (af Ugglas), men hennes hemland anses numera med alI rätt vara Västtysklancl och då närmare bestämt i Rhenlandet. Alla författare har varit eniga or, att hon är tillverkad under ll00-talets sista del, utom den ovan närnnde Norberq, som menar att hon återger ett senare stadium. om henne
r)
,
i
Tuul se, Armin Romansk konst l{orden, s I09. 2) Norberg, Rune, Nordisk Medeltid, Bildkonsten
i
Norden, S l?1- 122.
22
IV.
JAMFURELSER MED ANDRA MADONNAR
För att kunna göra en rätt bedömning av Skel leftemadonnans konstnärliqa kvalitr5 och individuella särart samt skapa underlag för en stilhistorisk och stilkritisk värderin9, är en jämförel se med andra romanska madonnor betydel seful I .
Vid .l960-tal ets
tt kände man t'i I I ett 60-tal romanska madonnor i Sverige.l) Blott ett fåtal av dessa kan i stilistiskt hänseende jäms tä I I as med S kel I eftemadonnan. Även i I änder utom Sverige finns ett antal exemplar av denna grupp, näm1 igen Korpomadonnan i Finland och några i Västtyskland. följande jämförelse inriktar sig på denna grupp av romanska madonnor, som liknar mi
Skel I eftemadonnan.
sitter i en smal stol framåt och ofta med krona, håret mi ttbenat och fl ätat, ång fots i d kl änn i ng och att Kristusbarnet, i de fal I då det fortfarande finns kvar, s i tter fron ta I t i madonn ans knä. Av naturl iga skäl görs jämförelsen först med Viklaumadonnan (fig 1l), eftersom hon ärer av de mest kända och beskrivna madonnorna i Sverige, Hon finns numera i Statens histori ska museum, men kommer ursprungl i gen från Vj kl au kyrka på Gotl and. Hon si tter frontal t med något nedsjunkna axl ar och framskjutet huvud. Hållningen är inte l'i ka rak och spänstiq som,Skelleftemadonnans. Klänningen har en helt annan skärning i halsen. Hos Viklaumadonnan finna ett V-format sprund med en bred, dekorativ bård. Bröstsmycke saknas I iksom armringar och bäl te. Vecken är annorl unda på mag- och bröstparti liksom på partiet under knäna. Vi kl aumadonnan har bara ett par av de uppåtgående, bågformiga vecken på bröstpartiet. I stäl I et har hon droppformi ga, Gemensamt för dessa madonnor är att de med höga ryggstolpaS, huvudet riktat rakt 1
koncentriska veck, som markerar brösten. Vecken nedanför knäna är snarare V-formade än U-formade, vi I ket tyder på att kl änningen inte är sträckt mellan knäna. H.ennes vänstra hand, som har skyddat Kristusbarnet, hålls 1ängre fram än den högra handen, som tros ha hål I i t en ,pl.a?) 1) Andersson A., lledieial wooden sculpture in Sweden vol ?, s 2) Andersson A., Mariabilden i skulptirr Il50-.l450, s l5
38
23
Håret är finreffl at och fl ätorna I i gger bågformi gt framför och nedanför axlarna och
försvinner sedan bakom ryggen. Kronan är av samma typ som S
ke I I
eftemadonnans
.
Den har
fyrkantiga prydnader, liknande de som fanns på kragens bård. Ansi ktet är oval t med en spets i g, i ndragen haka, en re I ati vt 'l ång näsa och stora, mandel f ormade ögon, som si tter på något olrka höjd. Hon ser ung och barnsf igt oskyl di g ut och har ett I i tet I eende på I äpparna. Anclersson har beskrivit hennes uttryck som "förtjusande obegåvat. "l ) En av orsakerna ti I I hennes stora berömmel se är att polY-
kromin fortfarande är i gott skick. Andersson anser, att hon är i mporterad från Köl nområdet el I er ti I I verkad på Gotl and f i g 1l Vi kl aumadonnan. av en mästare från Köln under åren I I 7O-l I 90.2) Under I I 00-tal ets sl ut utarbetades en skul pturstil i området t,lestfalen och Rhenlandet, som hade sina rötter 'i norra Frankri ke och då f ramför al lt i den monumental a och s lutna sku lpturstilen i Chartreskatedralens västfasad.
Uvriqa madonnor i Sverige, som är snarl ika Skel Ieftemadonnan' ingår i den på sidan 20 nämnda grupp"rsom af Ugglas beskrivs så: "Ingen mantel, veckcirklar öfver bålen, kjolen veckad rned stora' rakt nedfal I ande, U-formi gt förenade veck / . . . / smycke vid hal sl inningen, flätornas spetsar gömda bakom axlarna." 3) r) Andersson, Aron, Vikaumadonnans mästare, S 4.
2) a. a. s 42. 3) af Ugglas, Carl ,I32.
inbrott, s
R., Gotlands medeltida träskulptur
till
och med höggotikens
24
r
madommorna från Heda, Hemmesjö och Rudskoga. Gemensamt De
ä
för dessa tre är
dessutom
att
Kri stusbarnet fortfarande si
tter
i Mari as knä. Där'i genom kan vi få en ganska god uppfattning om hur Skel I eftemadonnans barn sett ut. Kri
s
tus
s'i
tter f rontal t
i
as knä med kors'l agda ben, där hans vänstra är lagt över det högra. Han bär en dräkt, Mari
som
i sin veckning liknar
mo-
men har dessutom en mante1, som ligger över hans vänstra axel och arm och som även täcker benen. Hans vänstra hand
derns,
håller en bok tryckt mot vänster knä. Den högra handen hå'l I s 1yf t i en välsignande gest. Se fig av
Hemmesjömadonnan.
En 'i ntressant detalj hos Jesus är den kors'l agda benstal lningen, som af Ugglas anser vara figl2 t
är dock av annan mening, ty han anser att det central t och frontal t s i ttande barnet med de kors'l agoa benen förmodl igen härrör från Westfalen, på grund av dess fr:Ekventa fönekoms t i de tta områ de. V'idare menar Andersson att denna s tä I I n'ing uppkom i ti di gare, bysanti nskt i nfl uerade madonnor, där barnet hål I s på vänster arm eller vänster knä.2) Andersson
r) 2)
af Ugglas, Carl R., Gotlands medeltida träskulptur till och med höggotikens inbrott, s 142-144. Andersson, Aron, Medieval wooden sculpture in Sweden, vo1 2, s 43.
25
fig 1-
Hemmesiömadonnan
fj g l+
Ruds kogamadonnan
Hemmesjö och Rudskoga är visserl igen snarljka Skelleftemadonnan men de skiljer sig från henne i vissa detaljer. Hål lningen är inte I ika rak på grund av att axelpartjet är smalt och starkt sluttande samt att huvudet är något Madonnorna
från
framskjutet. Vidare är håret finrefflat och kronan, vars övre del är borta, verkar ha haft ett annat utseende. Underarmarna vi I ar på I åren och händerna ( saknas hos Hemmesjömadonnan) hål I s i en skyddande gest runt Jesusbarnet. Hos båda saknas armringarna och de dekorativa mönstren på t. ex. krage och bröstsmycke.
!o
,'l ..
i'it,i
''tll '.: {.
':-'ih ,r,a
fiq
1
I
Heda-madonnan
fig l; Heda-madonnan, profrl
är utan tvekan den madonna, som mest liknar Skelleftemadonnan. Hon sitter l'i ka rakryggad, hon har raka axl ar och rakt hål I et huvud. Underarmarna vi I ar ej på I åren utan hålls en bjt ovanför. Hon är l'i ka "ihoptryckt" framifrån. Vidare är hörnstol parna och fotp I attan mycket I i ka Skel leftemadonnans. Kronans bl adform är detsamma och håret är inte refflat utan slät. Armringarna är lika. Hedamadonnans kjol har samma vecksystem och c,e samlade vecken på sidan om underbenen är aven här trumpetformade. Den enda avvikelsen är ett extra veck, som går snett från hennes vänstra knä til I högra fot och som ligger överlagrad de U-forMadonnan
från
Heda
27
made, nedhängande vecken.
Ansiktet är kraft'igare med annorlunda drag, näsan är mindre och munnen mera ihopsnörpt. Ugonen är större och mera vidöppna. Händerna hå I I s uppåts träckta med handf I atorna framåtri ktade. Denna hå1 lning är ytterl igare en av de många "missförståd0a förebilder", som af Ugglas menar finns hos denna 9ruPP, och som här är " i hög grad egendoml'ig och f unktiorslös"..|) Han med9er dock att det är en till bön lyft ställning,som kallas för orant-qest. Han nämner även några exempel i konsten där denna orant-qest förekommer och då framför al I t j den bysantinska .l000-talet. Ett exempel finns även i Chartres konsten under i en gl asmå1ni ng med en madonna 'i en orant-gest, dar armarna ej hå'l ls uppsträckta utan hå lls v jnklade på samma sätt som hos Hedamadonnun.2) En romansk skulptur, förestäl lande en biskop, finns i Furuby, Småland. Han sttter med händerna uppv'i kta på ett motsvarande satt.3) Den 'i konografiska betydelsen av denna handgest tror iag inte är så egendomlig, som den Ser ut att vara. Man bad trll Maria om förbön, det vill säga att hon skulle be i stället för en själ v ti I I Gud. De lyfta händerna symbol i serar siäl va förbönen, att Ilaria lyssnar och beder, men även att Herren välSignar oss via ilaria. De lyfta händerna är ett tecken och ett löfte. Ikonografjskt är detta av annan betydelse än den skyddande qest , som madonnan f rån Rudskoga, m. f I . uppv'i sade med s'ina händer.
Förmodligen hö.l1 Skelleftemadonnan sina händer på samma sätt Som Hedamadonnan. Detta f ramgår av att underarmarna hå'l I s en bit ovanför 1åren, en naturlig hå11ning om händerna hål ls v'inkI ade framåt-uppåt. 0m man Ser ti I I den t övri gt stora I i kheten bör även händerna och Kri stusbarnet ha haft ett motsvarande utseende och ikonografiska betydelse.
medeltida träskulptur till och med högr) af Ugglas, Carl r., Gotlands .l39 gotikens inbrott, s ?) af Ugglas, Carl R., a.a. sl39 3) Se fig 26a-b, Andersson, Aron, Med'ieval wooden sculpture in Sweden vol '2, s 50.
2B
I övriga Norden har vi endast en snarlik madonna, nämligen den s. k. Korpomadonnan. Hon har nlacerats i den tidigare nämnda qruppen A av af Uggl as. Hon har också samma grunddraq som de h'i tills nämndär rn€n släktskapet med Skelleftemadonnan är inte l'ika stort som Hedamadonnans. Underarmarna hålls nere på låren vilket tyder på att händerna hållits runt Kri stusbarnet. Hon har inga armringar. Korpomadonnan har samma punkterade kantljnier på bälte, krage och bröstsmycke samt den del av kronan, som finns kvar, som S kel I eftemadonnan. ue övri ga punktmönstren saknas dock. Madonnan är gjord i valnöt och Nordman anser att hon är 'importerad f rån Väs ttyskl and I'i ksom Skel I ef temadonnun. I )
Sti I i sti skt hör vår S kel I eftemadonna hemma i Västtyskl and i r,Jestfalen eller Rhenlandet, där det återfinns en del madonnor som s tarkt påmi nner om S kel I eftemadonnan. Av dessa är Madonnan f rån Sch'i I I i ngs kape I 1en r' närheten av Bonn den som har det största släktskapet.(f ig 17) Kiolens vecksystem är dock ol'i ka. Tyget vid hennes vänstra knä är uppdraget så att underklänn'ingen syns. Underarmarna hål I s nära låren och på något ol'i ka höid Möj1 igen har händerna sett ut som hos Vr klaumadonnan. Hon är bredare och krafti oare än Skel I eftemadonnan. Materi al et är valnöt i själva skuloturen och rödbok j tronstolparna. En annan rhenl änds k madonna ur samma sti I qrupp och med samma draperi ng av kjol en över benen som den förra madonnan, är Madonnan från Hoven ( ursprungl . nära Kö1 n; . Hon är mera volum'inös och inte l'i ka ihoptryckt, som de hrti'l ls behandlade. '0ver håret har hon en s1öja. Hennes vänstra hand har en skyddande stäl lninq runt barnet medan den högra hål ler en spi ra, en gest som också I i knar Vi kl aumadonnans. Uvri ga drag, som påminner om denna madonna är ansiktsdraget och det V-formade halssprundet.'2) Madonnan
från Nikolausberg har
många gemensamma drag
med
Skelleftemadonnan. Klänningens veckn'ingar, bältet, armringarna, bröstsmycket och kragen är snarl ika. (fig lq r) Nordman, C.A., Medeltida skulptur i Finland, s ?4-35, C.A., ä.ä., sE bild nr l3 a-b, s 36.
?) Nordman,
bild nr I o 2.
29
fig 17 Madonnan från kape)1en
ngs- fi g l A Madonnan från Ni ckol ausberg. Ytterl igare exempel på madonnor från detta område, som har gemensamma drag med Skel I eftemadonnan, är en madonna från Werl som hål I er underarmen och händerna som Hedamadonnan hål I er och som Skelleftemadonnan tros ha hållit. l) Schi l l i
gen på en retabel från 0berplei s nära Siegburg återfinns Skel leftemadonnans veckningar på magoch bröstparti och kjol en samt även den runda kragBr, bröstsmycket m.f I . karaktär'i stiska st'ildrag.2) Hos en annan madonna,
,
näm1 r
r) Nordman, C.A. Mede'ltida skulptur i Finland, 2) Nordman, C.A., ä.ä., bild nr 8, s 3r
b'ild nr
ll, s 34.
30
sannol i khet kan Skel leftemadonnan härledas frän Rhenlandet-i'Jestfalen områdetpå qrund av de ovan beskrivna Mar jabi lderna. Materi alet valnöt i Skelleftemadonnan tyder också på ett Med
stor
icke-svenskt ursprunq. detal jer, anser man bero på någon undergörande madonna, som b I i vi t berömd och därför kopierats, för att även kopian skulle få samma gudomliga
Att madonnorna uppvisar I ikheteri
kraft som originalet.l) Varför finns det då inte flera madonnor med exakt iamma utseende? Somi'iga hål ler händerna runt Kristusbarnet medan somliga håller dem upplyfta.0m de vore kopior av samma undergörande madonna borde de också 'l i knat varandra i denna detal j. Kanske 1 igger förk1 aringen i att kopieringen skett efter inte blott en utan efter flera madonnor och att de olika konstnärena tagit olrka delar ur vardera föreb'i lden. De undergörande föreb'i lderna t'i I I denna grupp har trol j gtvi s gått förlorade, då ingen av de nämnda madonnorna inklus'i ve Skelleftemadonnan kan ges denna status. Hon bör dock ha liknat Heda-Skel lefte madonnorna, ty de uppvi sar så många gemensamma drag, att antingen är den ena kopia av den andra eller båda kopi or av en tredie, nu försvunnen moderskul ptur. Att i detalj kartlägga sambandet mel lan al la dessa madonnor är nästan omöj1 i g och fal I er utom ramen för denna uppsats. Ln sak kan dock fastslås efter den qiorda iämförelsen - Skelleftemadonnan hör t'i I I de förnämnsta verken vad utförandet beträffar och ser man enbart t'i ll ansjktet, till det allra yppersta av dem alla.
Gotlands medeltida träskulptur ti11 och med hög1) Se af Ugglas, Carl R., .l66-.l69.
gotikens inbrott, s Tuulse Armin, Romansk konst i Norden, s ll0. Wolters, Alfied, Die Madonna von Schillinskape'llen, Form und
Inhalt, s 5l-6.
3t
V.
H
ISTORI
K
OF1 SKELLEFTEI'1AI]ONNAN
storla är hölid i dunke l. När hon kom ti I I Skel lefteå Landsförsam l ings kyrka och vari från kan för närvarande'inte besvaras. Inga skri ftliga dokument har hitil ls avslöjat dessa frågor. Visseriigen ska hon enl igt trad'i tionen narmast komma från Bure kloster, som existerade 'i Bureå, 2 mi I söder om Skel lef teå, v'id medel tidens sl ut.l ) Kanske kom hon ti ll Bure k loster någon gång under mede lt'i den 'i bagaget hos några munkar, som färdats h'i t upp f rån kontinenten. Säkert är i alla fall att hon är äldre än den första kyrkan' .l330-tal et, om man antar att madonnan är som trol'i gtvi s byggdes på f rån I 100-ta lets s I ut. Hon måste därf ör ha f unn'i ts i någon annan katolsk helgedom före hon kom til I Skellefteå. Den första träkyrkan var en I i ten, enkel kyrka vi d Skel I efte.l386 älvens norra strand. Den blev snart för l'i ten och redan år invigdes en ny och större träkyrka. Ti I I denna hade man skaffat en del nödvändiga jnventarier, såsom "böcker, messt
h'i
.l953,
s 272. 1) Fahlgren, Karl, Skellefte sockens historia, del l, Uppsala .l7. 2) Fel lström, K.A., Från Kyrkbacken, SkelIefteå I950, s 3)' nögström, P. Tal, wid en ny förfärdigad altare-taflas inwig!i!g .l753, utl_ s .l8. Sköllefteå kyrka, hållit /.../ Oen lt sept. är 1752, .l926.Sthlm I en artikel om 4) Roosval, Albin, Sveriges städer nr 5, Stockholm Skellefteå av Perman, berättas att i sakristian fanns en bok "vari forna kyrkherrar ti I I Sche I leta gjort antecl
5) Fellström, K.A., ä.ä., s
att
läsa.
3?
från han fått denna uppgi ft kan inte kontrol 1eras, eftersom han i nte I ämnat ndqra kä I I hänv'i sn'i ngar. Ar .l507 i nvi gdes återi gen en ny kyrka, nu 'i goti sk sti I och uppförd 'i sten. Den var försedd med åtta sidoal tare jämte höga1taret. Kyrkans äl dsta inventarieförteckning är från I 544 och där uppräknas fö'ljande nio altare: Högaltaret, Wårfru Altaret, Helge Kors Altaret, St. Johannis Altare, St. Andreae Altare, St.0lofs AItare, St. Erics Altare, St.Urrans (e11er Jörans) Altare och St. Katarine Altare. l) Vid jnventeringar gjorda 1584, 1625, .I652,1655 och .l699 upptas endast Riddar St Göran, Kristi krucifix och en altartavl a av sex del ar. Ar I 705 och 17?3 medräknas förutom dessa tre även sju st bilder resp. siu st förgyllda bi ldrr.2) .l700-talen brukade man inte ta med medeltida Under 1600- och he lgonbi lder j inventarieförteckningarna. Möj1 igen togs de med som en obestämd grupp enligt ovan. Ekonomiskt värdefulla föremål och ting, som krävdes för gudstiänst etc, registrerades 3 dä rero t. ) Först år l752 kommer det första "bev'i set" på att Ske lleftemadonnan verkl igen finns i kyrkan. Prosten Högström, som höll ett tal v'id en altartavlas invigning, skrevner jnte bara talet utan en mänqd hjstoriska data och fakta. Han beskriver de två Maria-b'ilderna som "Mariae bild, som håller sin välsignade son på armen" och"en Mariebjlo s'i tter på pelaren v'io kordörren"4) Den förstnämnda, den gotiska Maria, har en betydligt viktigare placering, ty hon står nära altartavlan, medan Skelleftemadonnan har hamnat på en pel are nere 'i siä I va kyrkan. Detta kan tolkas så,att det var den gotiska Maria, som tidigare fanns i Vårfru-altaret. Det styrks även av att de övriga helgonbilderna är av samma stil och ungefär1iga å1der, som den gotiska Maria. Troligen kom Skelleftemadonnan till Skellefteå någon gånq mellan 1 55C-T750. Bure k I oster nedl ades I 554 och hon kan, om traditionen är sann, ha flyttats ti ll Skel lefteå vid det til lfället.5) Vari
r) Prästgårdes och kyrkans'inventarier. Avskrift,
.l544-.l867,
N
III:l
2) a. a. .l974, s 76. 3) Hamberg, Per-Gustaf, Norrländska kyrkoinredningar, Uppsala 4) Högström, P. Ta1 wid en ny fcirfärdigad altare-taflas inwign'ing .l753,ut'i
,
5)
s l5-.l6. Skellefteå kyrka, hål1it /.../ den ll sept. är 1752, Sthlm När Bure kloster indroqs 1554 ti llfiill "en hop" mässingljusstakar kyrkan. Se Vesterlund, Ernst, Drag ur Ske'l leftebygdens kulturhistoria. Skellefteå 1959.
s
I
9.
33
Ar lB00 inv'i.rs en ny kyrka, en korskyrka, vars konstuktör ä r den österbottn i s ke kyrkobyqgm.is taren Jakob Ri i f . Var de medel tida träsku1 pturerna har förvarats fjnns det inga skri ftI iqa dokument 0fr, men de har för:modl igen förvarats i skrubben under läktartrappun. l) Ar 1912 återfinns Skel leftemadonnan på den tidigare nämnda Härnösands- utstäl1ningen. Där f inns hon fortfarande år 19'13 ti I I sammans med tre andra he1 gonb'i I der från Skel I efteå Lands.l928 är hon medtagen i kyrkans inventarieförsamlings tyrt
1)
.l984,
S 2. Där skriver Se stencil av Lindberg, Uno, Vår Kyrkas h'istoria, han bl.a. att "Det gamla altarskåpet veks samman och förvarades vid norra väggen under orgelläktaren. Uvriga gamla helgonbi lder har enligt levande vittnen berättat för mej - förvarats i skrubben under läktartrappan. Johannes Döparens huvud på ett fat har legat i torntrappan och triumfkrucifixet var nära bli kaffeved i prostens vedbod."
tradjtion och fakta som bakgrund skulle man kunna göra en-liten Skelleftemadonnan: Hön korn t'ill kyrkan från Bure kloster historia .1550 om och placerades på en pelare vjd kordörren. Där ha
i en skrubb under läktartill oinbyggnaden i800, då hon lades.l900-ta1et, varefter hon ll början av irappan. Där tåg-hon fram t'i hon en mera har intagit dess Sedan hamnade i Härnösand l9l2-1923. pl aktn'ingsvärd ats i kyrkan. .l923. Brev till Ernst Vesterlund, Ersmark, daterad Hernösand 30.8. plats
)
2) 3)
finns vid Skellefteå
Museum.
Kyrkans inventarieförteckning
NIII:
2.
34
SAMMANFATTNING
Jungfru Maria, Jesu Moder, har för de flesta kristna en särställning i frälsningshistorien. I den romersk-katolska kyrkan utveckl ades en speci e1 1 Mari a-f romhet med l'i turgier och böner ti I I Mari a. Denna rel i o'iösa kul t bl omstrade under medel t'iden. I nutiden är Marja mera ett föredöme 'i trohet och lydnad.
rikliga I'laria-kulten under medeltiden medförde ett stort behov av l'1aria-bi lder ti I I de många altare, som vigdes ttll hennes ära i de f lesta kyrkor och kapeil, så även i Sverige. I dag har vi ett stort antal medeltrda Maria-skulpturer, madonnor, från denna t'id. Den rorTtanska konstens uppfattning om Mari a är en drottning i uophöjt majestät med Kri stusbarnet s'i ttande i s'i tt knä som värl dens fräl sare och domare. Den i Skel I efteå Landsförsam1 ings kyrka befintl iga romanska madonnan - Skelleftemadonnan - är en typisk romansk madonnabild. Hon s'i tter symmetrisk i en högryggad stolpstol med högtburet, framåtriktat och krönt huvud. Hon har en 1ång, vidärmad och fotsid klänning med rund halskrage, ett runt bröstsmycke, armri ngar och ett brett bäl te kri ng midjan. Veckningarna på mag- och bröstpartiet har formen av st'iliserade halvcirkelbågar medan kjolens veck är mera naturligt Den
U-formade.
Håret är slät och delat 'i två, bakom axlarna nedhänqande flätor. Ans'i ktet är ovalt och,mycket fint snidat med en känsligt formad
mun.
Skell eftemadonnan har säregrä, dekorativa punkt-mönster på kronan, sfryckena och vissa delar av klädedräkten. Rester av en äldre bemålning finns här och var på madonnan. Arisiktet hade skär färg, klänningen var guldglänsande och klänningens foder
var rödfärgat. Kristusbarnet har försvunni t. I övrigtbefinner hon sig i gott skick. Bilden är gjord av valnöt och stol stol parna av röobok. Höjden är 8l ,7 cm. Madonnans båda händer och
35
I konstl'itteraturen betraktas Skelleftemadonnan numera som ett förnäm1 igt snidat konstverk av högsta klass. Hon anses vara tillverkad j Västtyskland någon qång under ll00-ta'l ets sista hälft. I Sverige f inns ett antal madonnor, som ti l'l si tt yttre ljknar Skelleftemadonnan, av vilka Heda-madonnan är den, som har de f lesta I ikheterna. Hon har s'ina båda händer och Kri stusbarnet i behål I . Däri qenom kan vi rekonstruera dessa de I ar hos Skel I eftemadonnan. Barnet satt frontal t i madonnans knä med krona och mantel , benen kors 1 agda och den ena handen vi I ande på en bok på ena knäet och den andra hål lande en spi ra. Hennes händer har varit v'inklade framåt-uppåt i en välsignande gest. Aven i utlandet påträffas madonnor av liknande utseende som Skelleftemadonnan. Djt hör den finländska Korpo-madonnan och ett antal madonnor i Västtysk'l and och narmare bestäntt i Rhen I andet-Westfal en området. En madonna från Schi 1 1 ingskapel len har många I i kheter och är gjord av samma träs 1 a9,. f i ksom Korpomadonnan, som också anses vara ett västtys kt arbete. Skel läftemadonnan kan med rätta anses härstamma från Västtyskland i t^lestfalen-Rhenlandet området. Där utvecklades en sti I med drag från den nordfrans ka s ku 1 pturs ti 1 en , framför al I t från stenskul pturen från katedralen i Chartres. Den symmetriska, bundna och stela figursti len är ett arv därifrån, medan övriga egenskaper är av västtysk ursprung, såsom k lädedräktens vecksystem, händernas p1 aceri ng och Kri stusbarnets utseende.
Daterinqen av Skel leftemadonnan tr'll ll00-talets slut är trolig, om man ser till de yttre likheter, som finns med andra I 100-tal s madonnor. 0m man däremot ser ti I I hennes mera real istiska ansikte, den större kroppsl igheten, som kan skönjas under den tunna k1ädedräkten, vi 1ka är nygotiska drag, samt de säregrä, clekorati va Dunktmönstren, kan en datering ti I I en senare tidpunkt vara försvarbar. En säker datering är för närvarande e j mö j 1i g, men hennes ti I I komst kan trol'igtv'i s för'läggas t'i I I .l200-tal ets början. Hon skul I e då vara en kopi a av en äldre madonnabild, som har haft ryckte om s'i g att vara en undergörande madonna.
36
Skelleftemadonnan kommer, enligt traditionen, närmast från Bure kloster, som nedlades .l554. Först år 1752 har vi en säker dokumentation av att hon f inns 'i Skel lef teå Landsförsam1 ings kyrka. Under I 800-tal et I åg hon trol i gen undangömd 'i en skrubb i kyrkan. Hon i ntar numera en hederspl ats i Mar j ako re
t.
37
KALLOR (]CH LITTERATUR
0tryckta källor Skel lef
teå
Skel lef
teå Landsförsamlings kyrkoark'iv:
Vis'itationsDrotokol I 137q-.l890, NI : l. Prästgårdens- och kyrkans jnventarier, Avskri
ft,
I 544-1867
,
Ni I
I: l.
Inventarieförteckning, NIII:2 och NIII:6 Skel I efteå museum: Brev: Till Ernst Vesterlund från Härnösands museum den 30.8 1923. Enskild samling: Lindberg, Uno, Vår kyrkas historia, stencjl 5 s, .I984. Trrvckta källor och litteratur Andersson, Aron, Från Augrustinus ti I I Dante, Levande konst genorn tiderna. Stockholm 1967. Kyrkl
till
ig konst från svensk medel tid, vä91 edning saml'ingarna i Statens historiska museum.
Uppsala 1976. Mari abi I den
i
sku
I
ptur I I 50-l 450. Stockholm
I
956.
(Ur statens historiska museums saml ingar 6) Medieval wooden scul pture i n Sweden, vol ume 2,
pture. Stockholm I 966. Skellefteå .l945 - en utstäl lning av äl0re kyrk.l945. I ig konst - kata I og. Skel lefteå St. Mi kael i Haverö, ett rhenl ändskt arbete. Romanesque and Gothi
c
scul
Stockholm 1953. (Anti kvariska stud'ier 5). Viklaumadonnans mästare. Stockholm 196?. (Ant'i kvariskt arkiv 18). .l983.
Andr, Kerstin, Jungfru Maria Herrens Moder. Stockholm
38
Martrn, Norwegian Romanesque Decorative Sculpture .I090-.l2.l0. London .l965.
Bl indhejm,
Broome, Catharina, Katolska kyrkan. Stockholm 197'1. Cornel
1
, Henri k, Kataloq. Utstäl I njng af äl dre kyrkl ig konst. Hernösand 1912.
Norrlands kyrkliga konst under medeltiden. Uppsala .l9.l8.
Fahlgren, Karl , Skellefte sockens historia, .I953.
de'l l, första
ban-
det. Uppsala Skellefte sockens h'i storia, del l, andra bandet. Uppsa)a .I956. Fel lström,Kri stian August, Från k.vrkbacken. H'i storiska anteckningar f riin Skel lef tebygden. Skel lef teå 1950. Hamberg, Per-Gustaf, Norrländska kyrkoinredningar. Från reformation ti I I ortodox'i . Uppsala 1974. Hansen, Henny Harald, Klädedräktens kavalkad. Stockholm 1955. Högström, Pehr, Ta1, wid en ny förfärd'i gacl altare-taflas jnwigning uti Skellefteå kyrka, hålljt, jämte den allmänna Gudstjänsten, den I I sept. år 1752. Stockholm 1753. Moberg, Carl Axel, Den farl rga gamla kyrkokonsten. (Vår Kyrka, l6 febr. .l950.) Norberg, Rune, Nordisk medelt'i d. Stockholm 1974. (Bidkonsten j Norden) Nordman, C.A., Medeltida skulptur i Finland. (Fi ns ka f ornmi nnes f ö ren'ingens t'ids kri f t 62)
Helsingfors
.l964.
n, Sveriges städer Nu och fordom nr 5. Stockholm .l9.l0. (Kult och Roosval, Johnny, Maoonnan i Viklau. Stockholm Roosval, Alb'i
konst
1926.
.l908)
Uengt, Medieval wooden sculpture in Sweden, Att'i tudes to the heri tage. Stockholm 1964. f f'o"Oeman,
vo'l ume
l,
Tuulse, Armin, Romansk konst i Norden. Stockholm 1968. af Ugglas, Carl R., Gotlands medeltida träskulptur til I och med höggot'i kens
'inbrott. Stockholm l9 15.
39
Westerlund, Ernst, Drag ur Skelleftebyqdens kulturhistoria. Skel lef teå 1959.
tJolters, Alfred,D'ie
Madonna von
Schjllrngskapellen. Stuttgart
.I950. (Form und Inhalt, Kunstgeschichtliche Studien, Herausgeber Hans Wentzel. )
40
BILDMATERIAL
Fi g tr2
,,3 tu4
,,5 t,6 tt7
,'B
I
Skel leftemadonnan
" " " "
,
Fo
frami från från vänster
detalj av kjolen ansiktet fram'i från från
höger
to :
[[
.le83.
rf.
ll
ilil
il
llI
ll
II
il
tl
:ll:: :; I:ilIn..^ bröstsmycke
från höger "9 bak i f rån " l0 " II Viklaumadonnan " 12 Kristusbarnet hos Heda- madonnan " 13 Hemmesjö-madonnan " 14 Ruds koga-madonnan " 15 Heda-madonnan framifrån ,, 16 från vänster " f7 Madonnan från Schi Ilingskapellen ,, IB Nickolausberg
Fö
il
il
lt
tl
il
I
I
I I
ilI
"
ATA
tl
I
I
ll
il[
[[ ll
il
Reprofoto ur Wolters I
ll
I
