J o el Sallius FRÅN FLYDDA TIDER. Eslövs museums skriftserie 13

Jo el

Sallius

FRÅN FLYDDA TIDER

Eslövs museums skriftserie 13

'

. . . n, ...,

~ ~- ~

\

. \ :~

'

J OEL SALLIUS 80AR

19

!; 81

l·:n ny del i Eslövs muse ums skriftserie har nu utkommit. Liksom flera av dc föregående är den författad av Joel Sa llius , som 1981 fyller 80 år. Kulturnämnden vill härmed ta tillfället i akt att uttrycka sin uppskattning över den nuings idiga och ovärderliga insats Joel Sallius gjort som skildrare av ortens historia, dess kulturliv och föreningsrörel se, i såväl otaliga föredrag som i en lång rad tryckta skrifter och tidningsartiklar.

FöRORD Som stadsfullmäktiges ordförande hade jag ofta anledning att framträda offentligt. Jag försökte därvid gärna t.:rinra om lokalhistoriska händelser och för vårt samhälle intressanta förhållanden. Här har jag valt ut några sådana anföranden och kompletterat dem för att berika kunskapen om Eslövs i mångt och mycket intressanta utveckling. På sin tid fick jag av framlidne affärsföreståndaren Gunnar Andreasson några minnesanteckningar där hans fader, trafikbiträdet Carl Andreasson, i kortfattade notiser skildrade sina uppväxtår och lämnade uppgifter om ekonomiska och personliga förhållanden under sitt fortsatta arbetsliv. Dessa anteckningar syntes mej vara av den art att de förtj~inade att offentliggöras. I ett brev från 1958 berättade en eslövsbo i förskingringen, Arild Björkander, om en rad kända personer i gamla Eslöv. Jag har återgivit några avsnitt som särskilt för äldre cslövsbor bör kunna vara av intresse. Eslöv i mars 1981

Joel Sallius

Dett a verk är l icensierad under en Creat i ve Commons ErkännandeIckeKommers iel 1-De laLika 4.0 Interna t ionell l icense . För att ta del av en kopia av l icensen besök fö lj ande htt p://creat i vecommons .org/ l icenses/by-nc-sa/4.0/ . 'flmlqJckJ Eslöv

l 98l

T AL VID INVIGNINGEN AV MEDBORGARHUSET 25 SEPTEMBER 1957 Invigningen av Medborgarhuset är en stor händelse i vår stads historia. Och man frågar sig, som man så ofta gör, när ett verk står inför sin fullbordan: Hur börjande det? Hur kom tanken på ett medborgarhus egentligen upp? l maj 1946 inlämnades till stadsfullmäktige en som motion upptagen framställning från styrelsen för Eslövs arbetares byggnadsförening Folkets hus, vari man anhöll om stadens medverkan vid uppförandet av en byggnad innelu"dlande samlingslokaler av olika slag. Denna medverkan hade man tänkt sig i form av att tomtmark ställdes till förfogande.' Samtidigt inkom en motion om vidtagande av åtgärder . för byggande av ett medborgarhus för att råda bot på det

' Niir arbetarrörelsen under 1890-talet började vinna anhängare i Eslöv, samlades man till möten och sammankornster av skilda slag pil tantgärden Hildasfält, som låg vid nuvarande Pärlgatan, där i dag Skftnska lantmännens rnaskinstation är belägen. Egendornen omfattade sex tunnland, varav två tunnland var utlagda som trädgård och park. Boningshuset var förhällandevis stort. G ärden hade tidigare innehafts av källarmästare L. O. Johnsson p:"t J ii rnviigshotellet. I familjen fanns två barn, en pojke och en fli cka. Flickan hette Hilda, och så fick stället namnet Hildasfält. Abon Ola Nilsson köpte egendornen av Johnsson. Denne hade uppl ätit tillgiingliga utrymmen för danstillställningar och föreningssammanträden. Ola Nilsson fortsatte med detta, och så kom det sig att Hitdasfält blev eslövsarbetarnas samlingsplats.

5

Folkets }?ark.

Folkets park niir seklet l'l1r ungt.

Rätt snart uppkom tanken på att det för föreningarna ur många synpunkter var önskvärt att själva äga och förvalta behövliga lokaler. Ett särskilt bolag, Arbetames i Eslöf fastighetsbolag, bildades. Olika planer dryftades, men det hela slutade med att man 1899 förvärvade Hildasfält för 15 000 kronor. Bostadshuset iindradcs om, parken iordningställdes och man byggde en dansbana. Så hade man fått både Folkets h us och Folkets park. Men det var ingen lycklig lösning. I fortsättningen vållade ekonomin ständiga bekymmer. Trots behjärtansvärda insatser frun såväl organisationer som enskilda i form av stödaktioner av olika slag lyckades man inte bemästra svårigheterna. 1937 såldes an läggningen till en privatperson. Ett nytt fastighetsbolag bildades med uppgift att söka åstadkomma nya tidsenliga lokaler, och framställningen till stadsfullmäktige var ett led i planerna på ett nytt Folkets hus. Som lämplig tomt föreslogs kvarteret Kronofogden omedelbart söder om Vävargränd och Malmöhusen.

6

ständigt växande behovet av lokaler för ideella och sociala sammanslutningar, för folkmöten, utställningar, föredrag, konserter, dans m.m. Motionärer var herrar Ivar M. G. Sandberg, Gustaf Lindstedt, P. W. Persson, John Andersson, Martin Nilsson, Wilhelm Penser, O. E. Larsson, Hugold Bolmstedt och Carl Edelberg samt fru Linnea Rydelius och fru Ester Sandberg. Sedan det visat sig, att erforderlig majoritet enligt då gällande bestämmelser ej förefanns för marköverlåtelse, beslöt stadsfullmäktige vid sitt nästa sammanträde den 21 juni 1946 att, som det framgår av protokollet, utan diskussion bifalla den av herr Sandberg med flera väckta motionen." Så tillsattes en kommitte, Medborgarhuskommitten, för alt vidare handlägga ärendet. Till ledamöter utsågs herrar Ivar M. G. Sandberg, John Andersson, Oskar Levin, Helge Månsson, Axel Alfelt, fru Olga Göransson samt undertecknad. Av dessa har herr Alfelt avlidit. Herr Sandberg liimnadc för något år sedan kommitten och efterträddes av fru Birgit Ahre. Man enade sig om platsen för det blivande Medborgarhuset, man uppgjorde en plan över vilka lokalbehov, som skulle tillgodoses, och så utlystes en allmän arkitetkttävla n. 158 tävlingsförslag inlämnades. Prisnämnden, som bestod av nuvarande chefen för Kungl. byggnadsstyrelsen, Gunnar Wejke, dåvarande läns-

" För alt siilja eller skänka bort kommunen tillhörig mark måste 2/3 av stadsfullmäktiges 30 ledamöter vara ense härom (kvalificerad majoritet). Partisiiiilningen var följande: Sodaldcmokratcrna llögcrn Folkpartiet Fria gruppen

18 platser 7 , 4 , l plats

7

.,.r

~ .

.........

~~

~

r::,··.-

-

t"--- {

·-~

8

f

..

~· :...·

arkitekten Nils A. Blanck, stadsarkitekten i Trelleborg, Erik Fehling, direktören Ivar M. G. Sandberg, linjearbetaren Oskar Levin samt undertecknad, hade ett drygt arbete. Dess utlåtande var emellertid enhälligt. Den ansåg, att det under mottot "Diagonal balans" av arkitekt Hans Asplund, Stockholm, utarbetade förslaget ägde sådana förtjänster, att dess upphovsman borde anförtros arkitektuppdraget för den planerade nybyggnaden. Det kan vara av intresse att ta del av prisnämndens kommentar. Det heter bl.a.: "Med hänsyn till förslagets särpräglade formgivning har prisnämnden under bedömningen samrått med särskilda experter beträffande förslagets konstruktion och akustiska utformning, varvid framgått, att därest ifrågavarande spörsmål ägnas tillbörlig uppmärksamhet, några betänkligheter för ett förverkligande av detsa mma icke föreligger." Som en kuriositet kan omtalas, att tävlingsbidraget var avsänt från New York, där arkitekt Asplund arbetade på FN:s arkitektkontor. Valet av arkitekt var ett lyckokast. Med osviklig konstniirlig säkerhet och praktisk fyndighet har han klarat alla svårigheter och skapat en ändamålsenlig på samma gång vacker, värdig och imponerande byggnad. Verket talar för mästaren. Den grannlaga uppgiften att förverkliga arkitektens intentioner uppdrogs åt byggnadsfirman E. Nyström, Kristianstad. Ett synnerligen omsorgsfullt arbete har utförts, vittnande om god organisationsförmåga, utmärkt tekniskt kunnande och stor yrkesskicklighet. Lunds rörmontering har svarat för värme- och sanitetsanläggningarna och firman Svenska Sicmens AB för den elektriska installationen. Båda förtjänar högsta beröm. En lång rad av firmor och företagare har medverkat vid tillkomsten av detta medborgarhus. Jag framför till dem alla uttrycken för vår uppskattning av deras värdefulla in9

satser. I detta sammanhang vill jag rikta ett tack till alla, som på ett eller annat sätt haft del i arbetet med denna byggnad. Inte minst tackar jag dem som under de sista hektiska veckorna och dagarna gjort det möjligt att få allt klart till invigningen. Som kontrollanter har tjänstgjort framlidne stadsarkitekt Helge Barkenius och ingenjör Klaes Sunesson. De har åtnjutit vårt odelade förtroende. Vad kostar det? På sin tid beräknades byggnadskostna~ de rna till 2, l miljoner kronor. De under byggnadstidens gång inträffade höjningarna av löner och priser på material, det s.k. konjunkturtillägget, har uppskattats till 700 000 kronor. stadsfullmäktige har hittills anvisat 2,3 miljoner kronor. Denna summa har vi nått i dag. Endast några få poster kvarstår oreglerade, varför man kan fastslå, att kostnaderna inte överskridit de beräknade inklusive konjunkturtillägget. Statens nämnd för samlingslokaler har beviljat ett bidrag på 350 000 kronor. Till inredningskostnader har anslagits 350 000 kronor. 3

Den konstnärliga utsmyckningen av Medborgarhuset har byggnadskommitten inte haft möjligheter att syssla med. Skulle man inte kunna tänka sig en allmän medborgerlig samling för detta ändamål? Skulle inte organisationer av olika slag, företagare och fackföreningar, hantverkets och köpenskapens män, över huvud alla i vår stad här kunna göra en bestående insats. Jag låter frågan gå vidare: Detta medborgarhus skall tjäna många olika ändamål. Inte minst för ungdomens skull har det kommit till. Ett legitimt nöjesbehov skall här tillgodoses. Många varnande röster har höjts i detta sammanhang. De unga kommer att ~

Vid stadsfullmäktiges oktobersammanträde 1958 meddelade Medborgarhuskommitten, att byggnadskostnaderna uppgått till 2 884 766 kronor. • Uppmaningen har inte hörsammats i någon större utsträckning. Den l januari 1980 uppgick de insamlade medlen till något över 22 000 kronor.

10

vandalisera, att skräpa ner, att fördärva, har man sagt. Jag tror på ungdomen. Mångåriga kontakter med det uppväxande släktet har givit mig denna inställning. Men jag skulle önska, att all ungdom i Eslöv, all ungdom som tänker söka sig hit, kunde höra vad jag här har att säga. Vi llimnar förtroendefullt till er disposition denna vackra byggnad, dessa utomordentligt stilfulla lokaler. Visa er v~irdiga detta förtroende! Det skulle smärta oss mycket, om vår tro på er skulle rubbas, om vi i framtiden skulle hli nödsakade att ändra våra planer på Medborgarhusets användning. Kungliga automobilklubben har en bilatlas över Sverige. Där förekommer naturligtvis även Eslöv. Den främsta seviirdheten i staden uppges var hembygdsmuseet i rådhusets k ~illare, i sanning en synnerligen blygsam turistattraktion. Dc flesta eslövsbor känner inte till detta museum. I många i'tr har man velat få en ändring till stånd, velat skapa ett verkligt sevärt stadshistoriskt museum. Dessa planer har n u förverkligats. U nder sakkunnig ledning av fil. lic. Sven B. Ek" har här efter moderna museala riktlinjer vuxit fram en skildring av vårt samhälles tillkomst och utveckling, som helt säkert skall bli till stor glädje och nytta för både eslövsbor och främlingar. Med stor tillfredsställelse har vi mottagit ett erbjudande från Kungl. järnvägsstyrelsen om en specialutställning "N~ir järnvägen kom till byn'' med anledning av hundra:'trsminnet av järnvägarnas tillkomst. På grund härav har en viss omdisponering måst göras. Museets geologiska och förhistoriska avdelningar kommer sålunda inte att utställas förrän efter årsskiftet. Men det är egentligen endast en fö rdel. Det har visat sig, att permanenta utställningar i beklagligt ringa mån väcker folks intresse. En bärande '· Nu professor i etnologi Uämförande folklivsforskning) vid Göteborgs universitet. Medborgarhusets arkitekt är professor vid Tekniska högskolan i Lund.

11

princip för det moderna museet måste vara att låta tillfälliga utställningar tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet och länka in åskådarens intresse även på de permanenta utställningarna. Och därmed är jag inne på en fråga av stor betydelse. De små tätorterna kämpar en hård kamp för sin existens. Det gäller att skapa trivsel, samhällelig trivsel. Det är därför Medborgarhuset har kommit till. Men det räcker inte med ett utanverk. Medborgarhuset måste fyllas med aktivitet, kulturell aktivitet. Utställningar av olika slag borde ordnas, likaså teaterföreställningar och konserter. Fritidsproblemen fordrar allt större uppmärksamhet. Men allt detta måste organiseras, och det kan ske genom att man inrättar ett kulturlektorat för Eslöv. Skulle det inte vara en stimulerande uppgift för en förening att sörja för denna tankes realiserande? Förvisso finns det redan nu en uppsjö av organisationer, det har vi i dessa dagar nogsamt fått erfara." Men en sammanslutning • Till Medborgarhusets invigning hade drätselkammaren inbjudit inom staden verkande föreningar, klubbar, yrkessammanslutningar etc. att efter anmälan närvara, tre från varje organisation. Tillkomsten av Medborgarhuset föranledde en stundtals hätsk debatt ända upp på riksplanet. I tidskriften Sunt förnuft, organ för skattebetalarnas fö rening, fanns i majnumret 1958 en kritisk artikel under rubriken "Ett medborgarhus i lyxmodell", vari man menade, att Medborgarhuset i Eslöv var ett nytt exempel på kommunalt överdådsbygge. En insändare i en av lokaltidningarna skrädde inte orden. "Sunt förnufts argusöga avslöjar ihåligheten i medborgarhusbyggarnas försök att möta de sakliga invändningar, som varje skattebetalare måste resa mot detta kommunala lyx- och övcrdådsbygge. Inte nog med att bygget ger ett avskräckande prov på bristande planering och förutseende - det har också dämt u pp ett investeringsbehov och därmed bromsat en sund ekonomisk utveckling. Dessutom bör man tillägga, att de ungdomar som nu skuttar omkring i "konsert- och teatersalen" på söndagskvällarna, säkert hade haft mer glädje av ett ordentligt badhus, där de både kunde bli tvättade och torra bakom öronen. Arg skattebetalare"

12

avsedd att svara för trivseln och sammanhållningen i samhället borde kunna vinna gehör hos alla. Ur lokal synpunkt har Medborgarhuset uppförts på historisk mark. Där ute susar de gamla silverpopplarna, stadens vårdträd, en gång för många år sedan planterade på platsen för Eslövs första industriella anläggning. Gammalt och nytt möts. Vi hoppas mycket av detta Medborgarhus, som jag nu ber Er, herr landshövding, 7 att inviga.

7

Landshövding var G. A. Widell.

13

ESLöV HAR FATT SITT LITTERÄRA NAMN TAL l STADSFULLMÄKTIGE 18 DECEMBER 1959 "Krickeby heter en ort som är belägen i en morä nsänka någonstans i utkanten av den skånska kampanjan. Långt mot öster höjer sig ett skogsbälte, i väster blinkar i en samling sekelgamla ekar 1100-talskyrkans tornkors. Det gamla templet ligger uppe på själva åskrönet. Åt norr går vägen ut emot en gammal nerlagd gruva, i nordväst och nordost sove r bakom sina vallgravar gam la slott och herresäten. Detsamma är förhållandet i sydväst och sydost." Berättaren är eslövssonen Albert Olsson, som naste bok" vänt åter till sin barndoms stad.

sm se-

"Där låg nu Krickeby i tidens fullbordan som en stor järnvägsknut, utkastat till offer åt de fyra vindar som brukade tuta längs de långa gator som från den kringliggande landsbygden ledde in till Stortorget: Norra gatan, Södra gatan, Västra gatan och östra gatan. De fyra gatorna strålade samman i torgets nordvästra hörn invid en tobaksaffär som av någon outgrundlig anledning fått benämningen Hamnen, märkligt därför att det varken fanns sjö, å eller hamn i Krickeby. Det enda vatten som fanns där var en gammal torvmossgrav som man döpt till Svansjön. ~

"Du ljuger, Marie." Stockholm 1959.

Albert Olsson är född 1904 i Eslöv och tillbringade sina uppväxtår här. H an är bosatt i H arplinge i Halland, där han verkat som folkskollärare. Ur hans omfattande produktion kan i detta samrnanhang ytterligare nämnas en romansvit om eslövsbönderna på 1600talet, vars första del heter "Innan svenskarna kom."

14

Vl

......

Här föddes Albert Olsson. J närheten av polishuset vid Föreningstorget låg utmed gamla Rundelsgatan fastigheten Km·idal, där bygdeskalden Karaby-/ens bodde oclz omedelbart väster härom det lzär lilla huset. Den siste ägaren var skoarbetare Oskar Ekelund. Här föddes 1904 författare A Iber/ Olsson. Huset revs 1974.

~·

"f'

~-·

På ena sidan av det gotiska tegeltemplet ligger Kyrkaparken med en snårmark av vildvuxna syrener, ungbokar, gammelbjörkar och pinniga granar. Om någon frågar efter kyrkogården så ligger den inte där, den ligger på ett helt annat ställe i utkanten av Krickeby. Där är det tystare och mera stillsamt än inne i staden, om man bortser från det lilla faktum att järnvägen går så tätt intill att familjegravstenarna rister på huvudet när de nya, snabbgående stockholmstågen dånar förbi. På andra sidan kyrkoparken ligger en öppen plats. Den flankeras av det skärt målade, idylliska rådhusets baksida. Fönsterrutorna sover i den djupa och drömfria sömnens djupa fönsterhål, inramade av gula fördragsgardiner. Utmed den öppna platsen går en alle som försvinner upp mot Skytteskogen och Svansjön, alla söndagsvandrares promenadmåL" Så långt den minnesgode Albert Olsson. De gula fördragsgardinerna kommer jag mycket väl ihåg. De har försvunnit som så mycket annat. Men det är inte endast de yttre tingen som har förändrats. I stadsfullmäktiges sessionssal har en ny generation dragit in. • Helt oförmärkt har det inte skett. Meningsutbytena har blivit livligare. Men så bör det vara. l en demokratisk församling är det inte bara tillåtet för var och en att tänka fritt och yttra sig fritt, utan det är hans första plikt att skaffa sig en personlig uppfattning om problemen och ge den tillkänna. Men när debatten är över och besluten fattade, då gäller det att bortse från vad som skilde och gemensamt gå vidare. "Jag har kämpat för min sak och förlorat," sa en meningsmotståndare en gång till mej. "Nu ska vi hjälpas åt att klara upp det här." Det är sådana händelser som gör att man tror på demokratin. Oftast blir emellertid besluten i vår församling enhälliga. Ett noggrant och energiskt förberedelsearbete bidrar här-

16

till. Inte ens budgeten föranledde i år någon diskussion. I detta sammanhang vill jag göra en liten randanmärkning. Man hör ibland talet, att Eslöv har ovanligt hög skatt. Svenska stadsförbundet har gjort en utredning om den kommunala utdebiteringen. 2/3 av vårt lands 133 städer, närmare bestämt 88, hade högre utdebitering än Eslöv. Vi har nyligen genom den omfattande och utmärkta utredning, som vår stadskamrer.., verkställt rörande stadens ekonomiska ställning, fått en påminnelse om nödvändigheten av stor försiktighet, när det gäller nya investeringar. Jag tror, att vi alla är medvetna härom. Vi kommer i framtiden säkerligen vid många tillfällen att ställas inför besvärliga avvägningsproblem. Under det gångna året har vi i stor utsträckning sysslat • Före 1958 ars stadsfuJlmäktigeval hade inte mindre än 16 av de 35 ledamöterna avsagt sig förnyade uppdrag. Det var disponent John Andersson, f. distriktslantmätare Carl Edelberg, maskinist Hugo Andersson, ombudsman Ture Petersson, fastighetsmäklare

O. E. Larsson, bankdirektör T. Löfvall, svetsare Gösta Almqvist, fru Ruth Nilsson, disponent Ernst Göransson, kyrkavaktmästare Karl Sahlen, f. entreprenör Edvin Andersson, förrådsman Tage Svensson, tillskärare Inge Andersson, fru Ester Astberg, charkuterist Arnold Olsson och lektor Gösta Johannesson. Under mandatperioden hade två ledamöter avlidit, nämligen lagerarbetare Otto Bergström (1955) och fabrikör Martin Nilsson (1958). På egen begäran hade dessutom direktör Ivar M. G. Sandberg och rektor R. Gustafsson blivit befriade från sina uppdrag som ledamöter av stadsfullmäktige. Nya ledamöter blev montör Malle Widen, fru Ella Tullberg, rörledningsmontör Curt Sjödahl, järnarbetare Harry Hellstrand, lagerbiträde Nils-Eric Bergström, stationskarl Gustav-Adolf Persson, järnarbetare Knut Jönsson, fru Inga Gille, handlande Nils Kristensson, folkskollärare Olle Assarsson, avdelningschef Sture Falk, advokat Bror Jeppsson, bagarmästare Berndt Nilsson, ingenjör K. J. Böiers, möbelhandlare Eric Nilsson, rektor Viktor Rydqvist och kontrollassistent Holger Persson. '

2

0

Börje Schlyter.

17

med vattenfrågor," och även de närmaste åren torde komma att bereda oss bekymmer i detta avseende. Låt oss då mitt i alla besvärligheterna se på problemen med skaldens ögon. "Vattentornets långa vita stjälk pekar stadigt mot zenit. Den stora vattenreservoaren ser ut som en fullmatad vallmokapsel och de svarta rutorna är ett slags fröhål genom vilka fröna skall skakas ut. Vad vårt Krickebyliv ändå är lugnt." Men ibland är det endast ett lugn på ytan. Inom skolans värld exempelvis pågår en väldig omdaning och nyplanering. Här blir kommunerna engagerade i stor utsträckning, och Eslöv utgör inget undantag. Det första steget - jag syftar som alla förstår på beslutet om yrkesskolan - togs med en viss svårighet.'" I princip var vi dock överens. Och det bådar gott för framtiden . I samband med de nyligen förrättade valen har åtskilliga betrodda ledamöter i styrelser och nämnder lämnat sina uppdrag. A v fruktan att glömma någon nämner jag ingen. Jag frambär till dem alla stadens tack. Ett tack riktar jag också till alla andra, som på ett eller annat sätt tjänat vårt samhälle. Jag vänder mig därvid främst till Er, ärade ledamöter i stadens beslutande församling. Mina medhjälpare i presidiet innesluter jag alldeles särskilt i detta tack. 1 " 11

I november 1959 anslogs tre miljoner kronor för Eslövs deltagande i RingsjöanHiggningen. Frågan om ett nytt vattentorn diskuterades likaså utbyggnaden av reningsverket. Vid stadsfullmäktiges oktobersammaträde 1959 beslöt man att låta uppföra en yrkesskola vid Ringsjövägen och anslog medel till en första utbyggnad. Beslutet föregicks av långvariga diskussioner såväl i stadsfullmäktige som i pressen. Yrkesskolan hnr sedermera samordnats med gymnasieundervisningen, och dess lokaler utgör nu en del av Bergaskolan. 1

z

Vice ordförande i stadsfullmäktige var advokat With. Penser och sekreterare kommunalborgmästare Stig Ahre. 13

18

ESLöVS STAD 50 AR TAL I STADSFULLMÄKTIGE 20 DECEMBER 1960 Eslövs köping blev stad den l januari 1911. I december 1910 hade val till stadsfullmäktige förrättats. Följande t rcttio blev valda. Kronofogde E. Möller, grosshandlare Gustaf Engström, skoarbetare O. S. Ekdahl, grosshandlare A. Paulsson, med. dr N. Kulneff, stationskarl C. J. Ljungdahl, direktör Yngve Holmström, fil. dr P. Håkansson, snickare August Jönsson, grosshandlare Joh. Johnson, byggmästare J. Troell, apotekare O. Alkman, snickare Carl Nihlen, prosten L. Edelberg och direktör Magnus Andersson, samtliga valda för fyra år samt fabrikör Albert Sahlin, pappershandlare Chr. E. Bolmstedt, skomakare R. Jonasson, kamrer A. Jacobsson, inspektor August Anderzon, stationskarlsförman Nils Holm, veterinär Anders Tullberg, fabrikör A. Körner, murare H. A. Möller, direktör Tom Ström, byggmästare J. K. Nilsson, smidesarbetare A. E. Nilsson, järnhandlare Janne Larsson, ingenjör O. Schmidt och skomakare Johan Killander, valda för två år.

Skola blev rådhus När de nya stadsfullmäktigeledamöterna hade sitt första sammanträde, kunde de samtidigt inviga stadens rådhus. Alltsedan 1878 hade stämmor och sammankomster hållits i östra skolan. När så Elementarskolan förvärvats i samband med tillkomsten av en ny läroverksbyggnad, omänd19

Emanuel M ö !ler

rades den för Eslövs elementarskola för gossar och Eslövs högre flickskola år 1892 uppförda fastigheten till kommunal förvaltningsbyggnad.

"En mörk fläck i

Eslöv.~·

historia"

Till stadsfullmäktiges ordförande valdes kronofogde E. Möller. Vice ordförande blev fabrikör Alb. Sahlin. 1912 utsågs Möllcr av länsstyrelsen till ordförande i stadsstyrclsen.14 Vem skulle nu bli stadsfullmäktiges ordförande? Två kandidater ställde upp, prosten L. Edelberg och den förut-

" Emanuel M aller föddes 1855 i Malmö, d lir fadern var tunn-

bindarmästarc. Som en kuriositet kan nämnas, att den nyföddes vagga, tillverkad av fadern, finns att beskåda p?t museet i Medborgarhuset. Han blev student i Lund 1875 och tre ttr senare avlade han hovrättsexamen. Efter tjänstgöring på olika platser knöts han till länsstyrelsen i Malmö. 1889 utnUmndes han till kronofogde 1 Rönnebcrgs, Onsjö och Harjagers fögderi med placering först i Teckomatorp och sedan i Eslöv.

20

Lorenrz Edelberg

I Eslöv kom Möller att verksamt bidraga till samhällets utveckling. Sålunda blev han ordförande i kommunalstiimman och i kommunalfullmäktige. Han var den divaode kraften niir det 1909 gällde att sammanslå köpingen och Västra Sallerups municipalområde. l detta sammanhang hade han personlig erfarenhet av det olämpli.ga i att det fanns tv;''t sinsemellan konkurrerande samhällsbildningar alldeles inpå varandra. Han köpte nämligen en tomt och byggde en villa. Men tomten Hlg i ''municipalen'', närmare bestämt vid Trollsjögatan och Skolgatan snett emot Skytteskogen. Det betydde att när han blev mantalsskriven i municipalomdidet måste han lämna sina kommunala uppdrag i köpingen. Men han kom tillbaka efter sammanläggningen. Villan döpte han till Ekäs. Men alla andra eslövsbor kallade den Kronofogdevill an. När Eslöv blev stad, utsågs Möller alltså till stadsfullmäktiges förste ordförande. Men efter endast ett år på den posten förordnades han, som redan niimnts, till ordförande i stadsstyrelsen. Denna skulle granska stadsfullmäktiges samt de olika styrelsernas och niimndernas verksamhet. Han liimnade därför stadens beslutande församling. Möller var typen för en korrekt svensk ämbetsman. Han var noga med att de yttre formerna iakttogs, och det hade sin betydelse,

21

varande vice ordföranden. g; Sahlin valdes med 15 röster mot 13 för Edelberg, som nu blev vice ordförande. 1913 och 1914 omvaldes presidiet med acklamation. Men motsättningarna hade skärpts. Helt säkert bidrog härtill tidens allmänna politiska förhållanden. Vid 1915 års ordförandeval fördes Edetberg åter fram som kandidat. Den väljande församlingen bestod av 17 borgerliga (högern), 5 frisinna-

när det gällde att bygga upp den kommunala verksamheten. Han dog 1929. På museet finns Mällers tjänsteuniform med värja och en säregen hatt. Efter honom är kvarteret framför Medborgarhuset uppkallat. Det heter Kronofogden. A Iber t Sahlin var född i Vollsjö 1868. Han kom till Eslöv 1880

i samband med att fadern flyttade sin färgerirörelse och affärsverksamhet hit. Efter studentexamen bedrev han akademiska studier några år men inträdde 1890 i familjeföretaget, som han övertog 1899 och förde fram till en ledande ställning inom konfektionsbranschen. Albert Sahlin var redan frän unga år väl förtrogen med allmänna värv. Han invaldes 1897 i den kommunala representationen, där hans fader var vice ordförande. Så började en samhällelig gärning av vittgående omfattning. Albert Sahlin hyste ett särskilt stort intresse för undervisning och folkbildning. Han hörde till stiftarna av Eslövs folkhögskola, han tog verksam del i tillkomsten av Eslövs naturskyddsområde, Eslövs föreläsningsförening, Eslövs museum och Eslövs l~isestuga för att nämna några exempel på hans insatser. Ett flertal år var han inspektor vid Eslövs högre samskola. Samhällets framtida utformning var i hög grad föremål för hans uppmärksamhet och kom till uttryck vid handläggningen av en rad viktiga stadsplanefrågor. Albert Sahlin dog 1936. Om familjen Sahlin erinrar gatunamnet Sahlins väg. Trollsjöområdet heter officiellt Sahlins park. Den personhistoriskt intresserade kan inhämta ytterligare upplysningar om Albert Sahlin och hans verksamhet i "En märkeskvinna i Eslöv" av Ellen Sahlin, Eslövs museums skriftserie l I.

'" Lorentz Edetberg var född i önnarp 1851. Efter skolåren bedrev han teologiska studier och prästvigdes 1876. Omedelbart efter prästvigningen kom han till Västra Sallerup som pastorsadjunkt och

22

de och 8 från arbetarepartiet Nu fick Edelberg 15 röster och Sahlin 13. I stadsfullmäktige kommenterade Rudolf Jonasson utgången med följande ord, som togs till protokollet: "Valet står för samtid och eftervärld som en mörk fläck i Eslövs stads historia, vittnande om en maktens, häsynslöshetens och småsinnets seger. mo När man nästa gång skulle förrätta val av ordförande, hade sammansättningen i stadsfullmäktige ändrats. 1914 års val överklagades nämligen, och en ny sammanräkning blev efter kallelse av kyrkans patronus, greve Carl Fredrik DUcker på Ellinge, kyrkoherde 1886. Han utnämndes 191 O till kontraktsprost. Edelberg var en kraftnatur och gick ibland hårt fram i sin iver att styra och ställa. l såväl andliga som världsliga frågor ingrep han med stor beslutsamhet. Vid sidan om hans prästerliga gärning är det framför allt hans outtröttliga verksamhet på undervisningens område, som förtjänar att ihågkommas. Han dog 1926. G rönområdet mellan kyrkan och kyrkogården har fått namnet Edelbergsparken. Den sum vill vela mer um Lonmlz. Edelberg och hans insatser i olika sammanhang hänvisas till "Lunds stifts herdaminne", utgivet av Gunnar Carlquist, serie II, del 7 samt "Elementarundervisningen i Eslöv 1885-1935" av Harald Elovson och "Det handlar om gamla Eslöv", Eslövs museums skriftserie 12. •• Rudolf Jonasson föddes i Kl:'tgerup 1879 och kom tidigt i sko-

makarlära. Som gesäll vistades han sex år i utlandet, bland annat i Tyskland. 1904 kom han till Eslöv. Redan från början tog han livlig del i verksamheten inom såväl den fackliga som den politiska arbetarrörelsen. Sålunda var han sekreterare och sedermera ordförande i skoarbetarnas fackförening på platsen. Det var också skoarbetarna som förde fram honom till ledande poster i samhället. 1911 invaldes han i stadsfullmäktige och 1912 utsågs han till ledamot av landstinget, där han ett tjugotal år senare blev ordförande. Innan han helt ägnade sig åt politiken hade han en skomakeriverkstad i kvarteret Garvaren vid nuvarande Malmgatan och Södergatan. Han blev Eslövs förste kommunalborgmästare 1936 men avled redan tre år senare. På det nya Sallcrupsomd'tdet finns en gata som heter Rudolf Jonassons väg.

23

verkställdes. De frisinnade erövrade en plats från de borgerliga. stadsfullmäktige fick härigenom sin första kvinnliga ledamot, föreståndaren för stadens arbetsförmedling, den kända nykterhetstalaren Emilia Lindqvist. Nu fick Edelberg och Sahlin vardera 14 röster. Lotten avgjorde, och den gynnade Sahlin. Denne omvaldes i fortsättningen varje år, till dess han i och med 1928 års utgång lämnade stadsfullmäktige. De första cheferna

Från och med 1912 utökades stadens område med Eliinge Sjöhus i Borlunda socken. Denna inkorporering hade varit påtänkt redan 1909, då Västra Sallerups municipalområde sammanslogs med köpingen, men den hade då ej kommit till stånd på grund av formella hinder. De första årens kommunala arbete inom den nya staden präglades framför allt av nödvändigheten att genomföra en rad organisatoriska åtgärder. Sålunda lades grunden till en fast brandkår, belysningsnätet utvidgades och olika stadgor antogs. Av stor betydelse var arbetet med stadsplanen, som emellertid fastställdes först 1917. Planer på sjukhus och saluhall diskuterades, men förslagen stannade på papperet. Varmbadhuset och ålderdomshemmet omändrades och utvidgades. Man anställde stadsläkare, stadsfiskal, stadsingenjör och chef för stadens tekniska verk. 11

Maktkamp

En besvärlig tvistefråga blev en motion om inrättandet av en tjänst som stadsombudsman, som dessutom skulle vara sekreterare i stadsfullmäktige, drätselkammaren och stadsstyrelsen. Förslagsställare var Sahlin och Edelberg, och en kommitte hade närmare utformat förslaget. DrätMed. lic. Hugold Bolmstedt blev stadsläkare, kronolänsman Bror Carlsson stadsfiskal, ingenjör Tryggve Schilling stadsingenjör och ingenjör Per Enander chef för stadens tekniska verk. 17

24

selkammaren hade enligt sitt reglemente rätt att själv utse sina tjänstemän. Denna rätt ville majoriteten i kammaren ej avhända sig. Den avstyrkte förslaget och vidtog åtgärder för att utse egen sekreterare och ombudsman. Vid ärendets behandling i stadsfullmäktige i september 1914 försvarades drätselkammarmajoritetens ståndpunkt av Yngve Holmström och O. S. Ekdahl. För sammanslagningen uppträdde förutom motionärerna stadsstyrelsens ordförande Möller och O. A. Alkman. ' 8 Det gick tydligen hett till. En referent '" Yngve Holmström, född 1879 i Hilleshög vid Landskrona, kom till Eslöv i unga år efter handelsutbildning och studieresor. 190 l anställdes han som kontorschef vid samhällets största företag, Eslövs skofabrik, och sex år senare blev han verkställande direktör. Inom kommunalpolitiken kom han att inta en ledande ställning framför allt som drätselkammarens ordförande under nära tjugo år. 1933 lämnade han på grund av ohälsa de flesta av sina uppdrag. Han dog 1961. Olof Svensson Ekdahl var född i Jämshög i Blekinge 1878 och anställdes 1902 vid K. D. Santessons skofabrik. Inom skoarbetarnas fackorganisation uppmärksammade man snart den radikale, talföre medlemmen och hans krafter togs efter hand i anspråk på skilda områden inom de fackliga och politiska organisationerna. 1909 blev han som den förste arbetaren ledamot av kommunalfullmäktige i Eslövs köping, och i stadsfullmäktige verkade han under åren 1911-37. I många år tillhörde han drätselkammaren. Den som skriver detta minns mycket väl Ekdahl från debatterna i stadsfullmäktige. Han var flitigt i elden. Ibland blev han kanske lite mångordig men han höll sig alltid på jorden. Han hade som en del andra talare ett älsklingsuttryck. Av någon anledning hade han fastnat för den franska frasen A la bonne heure (= a la honnör, egentligen i en lycklig stund, "gärna för mig"), som han använde i tid och otid. 1910-20 var Ekdahl ordförade i Eslövs arbetarekommun. På äldre dar förlorade han kontakten med sina uppdragsgivare. Han

kunde inte dela den socialdemokratiska stadsfullmäktigegruppens uppfattningar i den kommunala arbetslöshetspolitiken och lämnade partiet. 1934 kandiderade han på en opolitisk lista, som hade honom som första namn. Fria gruppen kallade man sig. Den nya partibildningen fick två platser. 1937 lämnade Ekdahl på egen begäran stadsfullmäktige. Han dog 1947.

25

26

ger i en lokaltidning följande livliga skildring av debatten. "Det sparades ej på orden. Hr Möller föreläste ur lagboken och hr Ekdahl förklarade, att han också kunde läsa lagen. Hr Alkman tog även till orda för sammanslagningsprojektet och gick illa åt hr Rudebergs i kommitten avgivna reservation.'" Hr Möller menade med anledning av ett yttrande från Ekdahls och Holmströms sida, att av dessa herrar gjorda yrkanden om bordläggning endast hade till syfte att förhala frågan för att drätselkammaren skulle föregripa stadsfullmäktiges åtgärder. Hr Sahlin kompletterade hr Möllers yttrande med att i indignerad ton definiera drätselkammarens manöver som en kupp. Den ena omilda repliken avslöste den andra. Då slutligen hr Möller i en kanske mindre välbetänkt replik uttryckte sin uppfattning om en av motståndarnas fattningsförmåga, äskades ordet av hr Edelberg, som manade till frid och, till förhindrande av att det ena ordet ytterligare skulle draga det andra efter sig, föreslog att man skulle skrida till omröstning." Denna gav till resultat, att förslaget om befattningarnas sammanslagning bifölls med 22 röster mot 6. Beslutet överklagades, men besvären lämna-

Apotekare O. E. A lknum var anställd vid härvarande apotek från 1907 till 1920, då han flyttade från Eslöv. Han var en av de frisinnades mest framstriidande representanter och tillhörde stadsfullmäktige från 19 I I till avflyttningen. •v

Kommitten var sammansatt av två ledamöter från vardera stadsstyrelsen, stadsfullmäktige och drätselkammaren. Kommittemajoriteten kom till d!et resultatet, att befattningarna i enlighet med motionärernas förslag borde sammanslås, mot vilket utlåtande drlitselkammarledamoten A. Rudeberg reserverade sig. Axel Rudeberg var kamrer vid sockerbolagets saftstationskontor härstädes och en mångbetrodd kommunalman. Några år var han samhällets brandchef. Om honom kan läsas i "Det handlar om gamla Eslöv", Eslövs museums skriftserie 12.

27

stadsombudsmannen i Eslöv

Ovanstående teckning är utförd av konstnären Carl Gyl-

dorff och vill framställa de spänstiga dragen av stadsombudsmannen i Eslöv, Herman A. Jönsson, vilken i morgon lördag fyller 40 år. Hans vistelseort f.n. är okänd; han ligger troligen vid något hav eller vid någon sjö just nu och vilar ut en månad, fri från allt kommunalt jäkt och slit. Emellertid vilja vi och många med oss hylla den populäre ombudsmannen på hans bemärkelsedag och en tillfällig skald vill ävenledes i nedanstående ode göra sig påmind: Tecknaren Carl Gylclorff, iil'
28

Till Herman Jönsson På 40-årsdagen Flygande fanor och klingande spel. Var ha vi Malla, och var är Adele? Start från hotellet. Den vanliga takten. Där kommer Möller, och där går Sahlin. Eslöv på fötter. Rosor. Jasmin. Eggande liksom ett starkt salubrin är doften av blomsterprakten. Herman! I dag skall det fjunlätta dun virvla omkring i din ungkarlspaulun, då tusenden ropa och skrika ditt leve. Viveas, Herman Alexius! Floreas, Herman Alexius! Inkarnationen av summum jus för evigt i Eslöv du bleve. Herman! De svarta sorgernas korp hade ej hemvist i Gammalstorp, och sällan i Eslöv det hörs om den kraxar. Stolt som du nu genom gatorna går, så må du vandra i hundrade år, medan ditt rykte på middagshöjd står i staden, d ä r vi nghju le t flaxar. Herman! Du seklets stadsombudsman! Vad du är fin, och ack vad du kan: ofta du fingrar försiktigt på lyran. Tillgiv nu därför en stackars en, vars strängaspels ton icke just är så ren, en släkting till Sten Stensson Sten, som i dag blivit gripen av yran. Viveas, floreas (lat.)=mi't du leva och blomstra.

P.

Summum jus=största rätt.

Hermall Jönsso/l bfel' med tide11 e11 kändis i Eslöv. Det framgc'lr av hyllningen på 40-c1rsdagen i en lokaltidning.

29

des utan avseende. Till stadsombudsman antogs jur. kan(l. Herman Jönsson. 2 " Uppslaget till omorganisationen var helt säkert Sahlins. Sahlin var även en av de ivrigaste förespråkarna för stadens övertagande av Högre samskolan, vilket skedde år 1913. Tillsammans med Edelberg väckte han förslaget om att Eslöv i judiciellt hänseende borde skiljas från Rönnebergs, Onsjö och Harjagers häraders domsaga och bilda eget tingslag med tingsställe i Eslöv samt förenas med Frosta härads domsaga. Denna ordning genomfördes från och med år 1916.

Hungerdemonstration

De bekymmersamma åren under och närmast efter det första världskriget medförde en viss avspänning i de tidigare meningsmotsättningarna. Trots lokala åtgärder av olika slag blev det rådande nödläget med arbetslöshet och livsmedelsbrist alltmer påfrestande. Under stadsfullmäktiges aprilsammanträde 1917 anlände ett stort demonstrationståg till rådhuset. En deputation fick företräde. Den framförde önskemål i olika avseenden till förbättrande av de kroppsarbetande klassernas levnadsvillkor. stämningen i stadsfullmäktige var allvarsmättad. Jag var då en 16-års yngling, och i folkmassan framför rådhuset följde jag med intresse händelseutvecklingen. Deputationens talesman hans son tillhör förresten sedan många år stadsfullmäktige - trädde ut på balkongen och gav en kort redogörelse för

"" H erman Jönsson kom till Eslöv J911 som juridiskt biträde på Ivar Sandbergs advokatbyrå. Han var född i Gammalstorp i Blekinge 1886. J940 blev han kommunalborgmästare. I sin egenskap av chefstjänsteman och sekreterare inom olika förvaltningsgrenar, däribland stadsfullmäktige och drätselkammaren, hade han ett ej ringa inflytande på samhällets utveckling under de närmaste årtiondena efter stadsbildningen. Han dog 1973.

30

vad som förekommit."' Nästa dag lämnades skriftligt svar. Det innehöll en redovisning över de hjälpformer, som kunde ifrågakomma och en försäkran om ett helhjärtat stöd åt stadens arbetarbefolkning i dess bekymmersamma belägenhet.

Svårigheterna växer Dagens problem fick emellertid inte skymma sikten mot framtiden. Det skulle väl komma bättre tider, och därför måste man se om sitt hus. l9IS iordningställdes första etappen av industriområdet i östra delen av staden vid nuvarande Åkermans och försågs med spårförbindelse. Med tanke på kommande utvidgning inköptes samma år kronoegendomen östra bostället för 246 000 kronor. Utvecklingen gick som alla vet inte i den riktning man väntat. Den ekonomiska kris som följde efter fredsslutet, förde med sig arbetslöshetsproblem i en omfattning, som ingav de allra största bekymmer, och under 1920-talets första år sysslade stadsfullmäktige i stor utsträckning med frågor rörande nödhjälpsarbeten, som termen då lydde, och andra åtgärder till lindrande av arbetslöshetens svåra verkningar, En annan krisföreteelse som livligt debatterades var bostadsbristen. Förslag framfördes om kommunal byggnadsverksamhet, men härav blev intet.

Vänstervridning På våren 1919 hade stadsfullmäktigeval förrättats enligt de nya rösträttsbestämmelserna. Från arbetarepartiet valdes 14 ledamöter, från de borgerliga 12 och från de frisinnade 4. Till ordförande omvaldes som förut nämnts Sahlin. Vice ordförande blev Jonasson med 18 röster. 10 Här åsyftas skoarbetare A. O. Ekelund och möbelsnickare Gunnar Ekelund, far och son. 21

31

N

w

'

Postmästarens hus. l postmästare Carl Håkanssons jastighet vid Storgatan fanns Eslövs första postkontor, som även disponerades av Eslövs sparbank. En rakstuga var också inrymd i den med en hög utomhustrappa försedda byggnaden, som låg ett gott stycke från gatan.

(,;.) (,;.)

w

Doktorns hus. 1908 förvärvade doktor Nils Kulneff postmästargården och byggde om den, så att den fick sitt nuvarande utseende som ju avviker en smula från omgivnillgen. Hyresgästerna har växlat. När bilden togs någon gång på 1910-talet, hade Aug. von Ekensteen pappers- och tobaksaffär i södra bottenvåningen och L. F. Skogh konditori med herr- och damkale på andra sidan entren.

röster tillföll med. dr Nils Kulneff, som varit vice ordförande sedan 1915. De borgerligas gruppledare, f. inspektoren August Anderzon, 22 protesterade mot vänstermajoritetens tillvägagångssätt, vilket Ekdahl och hans meningsfränder fann oförsynt med tanke på tidigare händelser. När Sahlin 1928 drog sig tillbaka, blev Jonasson hans efterträdare utan medtävlare. Holmström utsågs till vice ordförande. 1919 beslöt man centralisera stadens medelsförvaltning och ett drätselkontor inrättades.

Skytteskogen och Trehäradsvägen Under 1920-talet gick det kommunala arbetet m 1 en lugnare rytm, även om ol ika meningar ofta framfördes Nils Kulne/f var född i Hesslunda 1858. Efter avslutade studier kom han 1886 till Eslöv som extra provinsialläkare. Under många år var han järnvägsläkare. Olycksfall var inte ovanliga på den tiden i samband med tågtrafiken. Redan från början tog Kulneff livlig del i samhällsarbetet Han tillhörde kommunalfullmäktige 1888-1909 och stadsfullmäktige 1911-28, då han avled. Han var hälsovårdsn~mndens ordförande ett kvarts sekel fram till 1913. För den högre undervisningen gjorde han betydande insatser. Han var ordförande i styrelsen för Eslövs enskilda elementarskola för gossar 1888-191 O och i styrelsen för Eslövs högre samskola 1910-20 samt dä refte r inspektor till 1928. Som läkare var Kulneff uppskattad och omtyckt. Han hade sin praktik de sista tjugo åren i fastigheten nummer 22 vid Storgatan. 1908 förvärvade han ett litet envåningshus, som en gång tillhört Eslövs förste postmästare Carl Hf1kansson och förändrade helt byggnadens utseende, som avsevärt skiljer sig från den omgivande bebyggelsen. August Anderzon, född 1862, död 1922, var ursprungligen lantbruksinspektor, blev så sin egen men lämnade jordbruket och slog sig 1908 ner i Eslöv, där han huvudsakligen ägnade sig åt kommunal politiken. Han blev ledarnot av stadsfullmäktige och valdes till landstingsman. Särskilt intresse ägnade han åt förvaltningen av stadens ålderdomshem, som då drevs som jordbruksegendom. Han var en dominerande natur och blev snart högerns starke man. 22

34

vid stadsfullmäktiges sammanträden. En fråga som livligt debatterades även utanför de kommunala instanserna var förslaget om förvärv av Skytteskogen, som 1925 inköptes för 125 000 kronor. Ett ständigt återkommande bekymmer var stadens alltmer stegrade utgifter för Högre samskolan. stadsfullmäktige gjorde vid olika tillfällen framställningar om att staten måtte överta läroanstalten. Ger10n1 riksdagsbeslut 1927 förstatligades realskolan och tio år senare övertog staten även det kommunala gymnasiet. Ett annat svårlöst ärende, som dryftades under många år, var den södra förbindelseleden mellan östra och västra stadsdelarna. Den gamla övergången i Kyrkogatan slopades omsider, och 1927 kunde Trehäradsvägen med sina två vägportar tagas i bruk. Samtidigt med att den nya trafikleden öppnades återinvigde man stadens rådhus som genomgått en omfattande restaurering. Det allt överskuggande problemet

under 1930-talets första år var arbetslöshetsfrågan. Under den kris som började i slutet av tjugotalet tog arbetslösheten en omfattning som aldrig förr. Februari 1934 uppvisade det största antalet arbetslösa för Eslövs del, ej mindre än 234 personer. Omfattande hjälpåtgärder var nödvändiga. 23 Iordningställandet av ett hjälplandningsflygfält som genom ingripande av stadens myndigheter förlagts i omedelEslöv hade då 6 000 invänare. Som jämförelse kan nämnas, att i slutet på 70-talet, dft sUrskilt arbetslösheten bland ungdomen var stor, redovisades vid ell tillfälle, mftnadsskiftet septemberoktober 1978, att 349 personer var arbetslösa i Eslövs storkommun med sina omkring 27 000 invånare. I procent av befolkningen får man siffrorna 4 och 1,3, som tydligt visar det besvärliga läget på 193o-talet. n

35

bar närhet av Eslöv, bedrevs som statligt reservarbete. Ett kommunalt reservarbete av stora mått var tillbyggnaden av läroverket, vilken invigdes i slutet av år 1934. Sedan beslut 1935 fattats om ett nytt reningsverk i Ellinge, utfördes den stora kulvertledningen från staden till detta som statskommunalt reservarbete. En mängd gatuoch ledningsarbeten igångsattes, och stenbrytning på fäladsmarkerna i stadens utkanter var en ofta återkommande arbetsform. Svikna förhoppningar

Vid årsskiftet 1935-36 firades stadens 25-årsjubileum med stora festligheter. Invånarantalet uppgick då till 5 960 personer, en ökning med endast ett halvt tusental under de tjugofem åren. De stora förhoppningarna vid stadsbildningen hade inte infriats. Orsakerna härtill var det inte svårt att komma underfund med. I och med att det skånska järnvägsnätet byggdes u t hade stadens handelsområde minskats. Bilismens utveckling gynnade de gamla landsvägsknutpunkterna. Eslöv låg i det avseendet illa till. Det blev därför en viktig uppgift att sörja för bättre vägförbindelser åt olika håll. Efter långvarigt förarbete kunde 1936 huvudvägen söderut påbörjas. I fortsättningen har stor uppmärksamhet ägnats stadens olika trafikproblem. Personförändringar

En betydelsefull omorganisation av förvaltningen genomfördes 1936 i och med att man inrättade en tjänst som kommunalborgmästare. stadsstyrelsen avvecklades. Till innehavare av den nya befattningen utsågs stadsfullmäktiges ordförande, Jonasson. Hans plats i presidiet övertogs av järnvägskontorist Karl O lin. 2 ' Som stadsombudsman kvarstod Herman Jönsson. 1939 avled Jonasson. De båda befattningarna förenades och Jönsson valdes till kommu-

36

nalborgmästare. 1933 hade Holmström avgått som stadsfullmäktiges vice ordförande och efterträtts av hovrättsrådet Gustaf Lindstedt, som 1935 blev drätselkammarens ordförande. 2 s Denna post hade tidigare innehafts av Holmström åren 1915-33 och därefter av grosshandlare Joh. Johnson. 2 " Kategorihus

I början på 1930-talet hade den under första världskriget uppkomna bostadsbristen i tätorterna praktiskt taget helt 2

•

Karl Olin växte upp i Lomma, där han föddes 1883. Han kom

tidigt ut i förvärvsarbete, först inom jordbruket och sedan vid cementindustrin. Så tog han värvning vid Smålands artilleriregemente och avlade underofficersexame.n. 1905 anställdes han vid SJ och kom 1914 till Eslöv. J941 blev han förste järnvägskontorist. Inom arbetarrörelsen i Eslöv kom Olin att spela en framträdande roll. Sålunda var han under flera år arbetarekommunens ordförande. 1918 invaldes han i stadsfullmäktige och fick efter hand en lång rad kommunala uppdrag. Aven inom nykterhetsrörelsen togs hans

krafter i anspråk. Han dog 1962. "' Gustaf Lindstedt föddes i Dorpat i Estland, där fadern under

några år var universitetslärare. Efter avslutade studier i hemlandet, dit familjen återvänt, blev han fiskal och sedermera hovrättsråd vid Svea hovrätt. 1919-24 var han militieombudsman. Sistnämnda år utsågs han till häradshövring i Frosta och Eslövs domsaga, vilken tjänst han innehade till l 947, då han återvände till Stockholm och Svea hovrätt som lagman. I Eslöv var han livligt verksam inom stadens förvaltning och blev det lokala högerpartiets främste representant efter Yngve Holmströms tillbakaträdande. Han dog 1977. "" Johannes Jolmso11 var född i Eslöv 1872. Han övertog den av

fadern grundade trävaru- och spannmålsfirman N. Johnson & Co, som under hans ledning blev ett av stadens och provinsens största handelsföretag. 1908 invaldes han i dåvarande kommunalfullmäktige och ingick i den första uppsättningen ledamöter i stadsfullmäktige, som han tillhörde fram till 1935 med några års avbrott. I drätselkammaren var han under många år vice ordförande. Johnson var åren 1905-46 ordförande i styrelsen för missionsföreningen Betel. Han dog 1946.

37

Gustaf Lindstedt

avvecklats. Men .det fanns en dold brist, betingad av att många familjer inte hade råd att skaffa sig en tillfredsställande bostad. Från statsmakternas sida vidtogs en rad åtgärder, som avsåg att bereda billiga bostäder åt mindre bemedlade barnrika familjer. Härvid förutsattes viss medverkan från kommunernas sida exempelvis i form av fri tomtmark. 1937 beslöt stadsfullmäktige att ikläda sig de skyldigheter som ifrågasattes, och sex enfamiljshus uppfördes vid nuvarande Rårödsvägen. Det var inledningen till den långa rad av bostadssociala åtgärder, som under årens lopp blivit föremål för stadsfullmäktiges prövning.

Akermans- Abullahagen - Sjöholmen I närheten av det nya bostadsområdet byggde Åkermans en modern fabriksanläggning, sedan staden för 150 000 kronor inköpt bolagets fastigheter i samhällets centrum 38

vid stadsparken.": Ett annat fastighetsköp av stor betydelse för framtida planering var förvärvet av Abullahagen, 28 innehållande sjuttio tunnland och ett synnerligen lämpligt strövområde. Priset var 110 000 kronor. Genom en dona-

På platsen för Akermans gjuteri och mekaniska verkstad finns i dag Medborgarhuset med plantering och parkeringsutrymmen. Kontorsbyggnaden ligger ännu kvar och används som hälsovårdscentral. Den var ursprungligen en enfamiljsvilla, som uppförts av länsdjurläkare M. G. Fältström ii början av 1870-talet. Fältström var kommunalfullmäktiges förste ordförande. "r

Abullahagen är ett ur många synpunkter intressant område. Redan för fyrahundra år sedan omnämnes den i en samtida handling. I slutet av 1500-talet var Christen Svendsen kyrkoherde i Västra Sallerup och Remmarlöv. Han har lämnat efter sig omfattande anteckningar av personligt och lokalt intresse. 2

"

En notis berör ett mellanhavande med innehavaren av Ellinge, J örgen Bille. Denne förbjöd nämligen, enligt vad vår egen kyrkohistoriker Allan Arvastson uppger i "Fälad blev stad",. på en kyrkostämma i Västra Sallerup i april 1585 söndagen före S:a Wahlborgs dag bönderna därstädes, inklusive Christen Svendsen, att driva sina fäkreatur från Kastberga över en fäladsmark, som kallades Jörgen Billes fälad. Med denna benämning torde åsyftas just Abullahagen, äpplehagen. Området är en sista rest i våra trakter av en landskapstyp, som en gång var förhärskande i stora delar av mellersta Skåne. Det var inte enbart naturvårdsintressen som dikterade förvärvet. Man beslöt omedelbart att sätta i gång med stenbrytning och stenslagning som kommunalt reservarbete. Områdets egenartade karaktär gick därmed i viss mån till spillo. Men man bör betänka, att det på den tiden gällde att till varje pris skapa arbetstillfällen. I våra dagar har vi resurser att skydda denna verkliga pärla av orörd natur. Men för att man skall lyckas härmed måste betesgången fortsätta. Många tycker kanhända, att det inte är sä trevligt att plötsligt möta hotfullt råmande kor, men det bör skänka en viss trygghet att diet i upplåtelsekontraktet stadgas, att endast fredliga djur får beta här. I den lägsta delen av området ligger Långa kärr. Det hotade att växa igen. För att säkra vattentillförseln drog man fram en kulvertledning, som skulle föra ytvatten från de norrut belägna högre markerna till kärret. Det visade sig emellertid så småningom, att

39

tion av mark i Sjöholmen ~ och förvärv av intilliggande tomter har på lämpligt avstånd från staden ett fritidsområde kunnat ordnas vid Ringsjön.

2

Den form av fritidsverksamhet som idrotten representerar har alltid mötts med förståelse från stadsfullmäktiges sida. Inomhusidrottens behov av lokaler tillgodosågs delvis i den senaste för läroverkets räkning uppförda nybyggnaden genom tillkomsten av lämpliga gymnastiksalar. Beslut härom fattades 1939. Några år tidigare hade man beslutat att iordningställa ldrottshemmet, som nu disponeras av brottningssportens utövare. 3 u Idrottsplatsen övertogs helt av staden 1941. Ett par år senare tillkom Ungdomsgården i syfte att uppmuntra kulturell och ideell verksamhet av olika slag bland stadens ungdom. 3

'

l världskrigets skugga

Från och med 1940 införlivades med staden de västerut belägna tättbebyggda delarna av Västra Sallerups socken. föroreningar av olika slag följde med vattnet till obotlig skada för den lilla sjöns bestånd. På senare tid har man från kommunens sida vidtagit en rad åtgärder för att förhindra en sådan utveckling. Ytterligare en kulvertledning har dragits fram, och härigenom har möjligheterna att magasinera regnvattnet ökats. En sandficka har anlagts för att samla upp föroreningarna. Kärret fungerar som en utjämningsreservoar. Vattenytan kan hållas på en jämn och lämplig nivå genom att avrinningen till Eslövsbäcken regleras. 28

Donator var framlidne disponent Gösta Kock. På området har Eslövs frisksportklubb skapat ett förnämligt fritidscentrum. Idrottshemmet, ursprungligen en skyttepaviljong från 1903, revs 1978. Tio år tidigare hade en idrottshall färdigställts i samband med tillkomsten av Norrevångsskolan, och där fick brottarna nya lokaler. 3

"

Ungdomsgården disponerade till en början utrymmen i Byskolan. Ett stycke in pä 70-talet flyttades verksamheten till Fritidsgården vid Trollsjögatan. 31

40

Stadens folkmängd ökades till 6 392 personer. Inom den kommunala förvaltningen gjordes 1941 den förändringen, att handläggningen av frågor rörande socialhjälp, barnavård, nykterhetsvård samt pensions- och arbetslöshetsärenden överflyttades till en socialbyrå. 1942 avgick Olin som stadsfullmäktiges ordförande. Tidsläget medförde en viss förskjutning av de kommunala uppgifterna. Bortsett från en rad åtgärder, som gällde kristidsoch därmed sammanhängande frågor, är det mest karakteristiska för 40-talet, att de sociala förhållandena alltmer trädde i förgrunden. Så tillkom exempelvis pensionärshemmen som en ny och uppskattad hjälpform inom åldringsvården. Tre sådana hem med ett 70-tal lägenheter innebar en välbehövlig förbättring av de gamlas förhållanden. De barnrika familjernas trångboddhet sökte man avhjälpa genom att låta uppföra såväl enfamiljsvillor som flerfamiljshus i olika delar av staden. "2

Med sikte på framtiden

När det gällde att avveckla den under andra världskriget uppkomna bostadsbristen och råda bot på andra yttringar av bostadsnöd, rådde inom stadsfullmäktige till en början delade uppfattningar, men meningsmotsättningarna utjämnades efter hand. Olika former av nyproduktion av bostäder har prövats, och bl.a. har en halvkommunal stiftelse bildats. Under 40-talet gjordes stora markförvärv för att trygga behovet av tomter för egnahemsbebyggelse. Sålunda köpte staden 1946 Västra bostället, 61 tunnland, av Kronan för 100 000 kronor. A v enskilda personer förvärvades stora områden särskilt i stadens västra delar. Industriområdet på öster utvidgades också betydligt. Båda hjälpformerna har numera övergivits. Pensionärshemmen vid Räckavägen har omändrats till hyresfastigheter. 32

41

De kommunala myndigheterna har med stor uppmärksamhet följt utvecklingen av stadens näringsliv och genom lämpliga åtgärder sökt stimulera företagsamhet och framåtskridande. Eslöv har också lyckats att väl hävda sin ställning som en framåtgående industri- och handelsstad. Härvidlag har tillgången på lämpliga exploateringsområden spelat en stor roll. Ett årtionde av aktivitet och nyskapande Efter andra världskrigets slut fanns ett väldigt nybyggnadsbehov inom alla delar av den kommunala verksamheten. Man började betecknande nog med att uppföra en ny huvudtransformatorstation. En ändamålsenlig materialgård fick ersätta den gamla, som lämnat plats för en tilltalande höghusbebyggelse."" Det är förresten anmärkningsvärt, hur Eslöv under det senaste decenniet förändrats inte minst beträffande stadens centrala delar. Stora torg fick sin nuvarande utformning för jämnt tio år sedan. Medborgarhuset ligger på platsen för en tidigare industrianläggning. Tingshusets tillkomst innebar en välbehövlig sanering av trakten kring kyrkan och rådhuset. Brandstationen bildar ett verkningsfullt blickfång vid Gröna torg. En smula längre bort, dock ej ocentralt, ligger det nya ålderdomshemmet, nära nog speglande sig i Trollsjöns vatten. I norr, något mer periferiskt, har ett nytt yattenverk anlagts och i söder ett efter våra förhållanden imponerande reningsverk. Alla dessa offentliga byggnader och en rad andra an•• Materialgå rden flyttade s från kvarleret Bryggaren norr om stadsparken mellan Södergatan och Kanalgatan till kvarteret Tornsvalan vid Nils Johnsons väg och Gasverksgatan. 1974 såldes emellertid anläggningen till Trempex, som behövde utvidga, och en ny materialgård har iordningställts vid Maskinvägen på industriområdet.

42

läggningar har kommit till under en period av föga mer än tio år. Det är en väldig expansion. Lägger man så härtill stadens deltagande i Ringsjöprojektet och den pågående utbyggnaden av elverket i samband med gasverkets nedläggande, så kan man med skäl påstå, att 50-talet varit ett årtionde av aktivitet och nyskapande. stutord

Vid 1950 års stadsfullmäktigeval utsågs 35 ledamöter mot tidigare 30. Anledningen härtill var den förestående inkorporeringen av delar av Västra Sallerups, Trolienäs och Borlunda socknar, som genomfördes från och med 1952 års ingång. Stadens areal utökades härigenom från 7 till 30 kvadratkilometer. Utvidgningen har naturligtvis medfört en rad problem, av vilka många ännu återstår att lösa. De senaste åren har stor uppmärksamhet ägnats skolväsendets utbyggnad. Ett betydelsefullt resultat härav är beslutet om en lokal yrkesskola. Kommande generationer skall uttala domen över allas vårt verk till stadens fromma eller skada. Men jag tillåter mig i dag att hylla de många, som under dessa femtio år med ett brinnande intresse och genom ett oegennyttigt, uppoffrande arbete verkat för vårt samhälles förkovran. Tack vare deras insatser står Eslöv väl rustat att möta framtiden.

43

TAL VID FIRANDE AV ESLöVS 50-ARSJUBILEUM SOM STAD NY ARSAFTON 1960 Det är märkvärdigt vad ett samhälle förändras och förnyas under ett halvt sekel. Om man exempelvis tänker på vad som skett med den del av vår stad, där vi nu befinner oss, a• så ter det sig helt enkelt förbluffande. Här låg en av Eslövs äldsta industrianläggningar, en mekanisk verkstad med gjuteri. Här gick den södra förbindelseleden mellan östra och västra stadsdelarna över järnvägens stora spårområde, en ytterst farlig plankorsning. Hotell Horn

stadsparken, som förut varit kreaturstorg, började anläggas vid tiden för stadsbildningen. Bakom ett fult plank utmed Trollsjögatan vid parkens norra sida dolde sig stadens materialgård. Söder om stadsparken utmed Kyrkogatan låg obebyggd tomtmark, om man unelantar ett oansenligt envånings trähus, allmänt kallat Hotell Horn, ett minne från kreaturshandelns dagar, då det nyttjades som serveringslokal."" Det är en påtaglig förändring i staelsbilden som skett, och det är glädjande nog en förändring till det bättre. Mosse blev park och fälad industrimark

Samma iakttagelse kan man göra lite varstans i vår stad. Edetbergsparken var för inte så många år sedan en oframkomlig mosse och platsen för det första enkla reningsver-

44

"' Talet hölls från Medborgarhusets takterrass. "~

I april J900 fick Kerstin N ilsson tillstånd av köpingens byggnadsnämnd att, som det heter, på kort tid uppföra en byggnad att användas till serveringslokal vid marknadstillfällen å slaktare Anders Nilssons tomt inom kvarteret Kronan med fasad åt Nya Kyrkogatan. Huset väckte förargelse och den 30 maj samma år innehöll Skåningen Eslöfs Tidning följande insändare. "Vandalism Sedan V. Sallerups nya kyrka blef uppförd i närheten af Eslöfs köping har platsen framför och omkring densamma, som naturligt är, af myndigheterna blifvit omhuldad ganska förtjenstfullt. En rätt vacker plantering är nyligen anlagd, alleer planterade, en hel del hus af, efter våra förhållanden, ganska storartadt utseende ha rest sig kring och i närheten af kyrkan. Med ett ord: man har gjort en hel del för att platsen skulle ta sig något ut. Det är ju också vår enda centralt belägna öppna plats i Eslöv. Men i år tycks man ej vara hågad att fortsätta försköningsarbetet. Strax till venster om uppkörseln till kyrkan från Sallerup iir nemligen uppfördt Eslöfs nyaste hus, som skall användas till bierkrog!! Till allmän förvåning och häpnad! Detta nyuppförda hus består af en våning med en fasad af två fönster, träbeklädt!! Det tar sig minst sagt enke1t ut. Hvarföre. är denna bierkrog placerad på den mest olämpliga plats man kunnat välja? Huru har byggnadsnämnden kunnat tillåta, att huset, så beskaffadt som det är, fick uppföras på detta ställe? Tänker sig byggnadsnämnden ej något fram i tiden? Hvilken tanke för en utomboende om detta sig så amerikanskt utvecklande Eslöf, som så pryder sin enda öppna plats. Är det meningen, att skrämma anständigt folk frän att bosätta sig i köpingen, då man vid den platsen, i det grannskapet etablerar ett dylikt ruckel, inredt till bierkrog. Har vi ej nog med krogar i Eslöf förut? Det hela är bevis på en så liten syn på tingen hos dem som ha bestämmanderätten härvidlag, att man frestas att tro att man glömt samhällets intressen.

Eslöjsbo" Kreaturshandeln flyttades så småningom till Gröna torg. Serveringslokalerna omändrades till en familjebostad. Huse·t låg kvar ända in på 1930-talet.

45

ket med ett öppet, illaluktande avloppsdike. Sjöhusen låg, tyckte man, lite för sig självt. Särskilt under betkampanjen var vägarna till Saftstationen nästan ofarbara. Den viktiga huvudleden mot Lund och Malmö har helt förändrat områdets karaktär, och bebyggelsen växer i takt med industrins utveckling. Denna utveckling har de senaste åren satt sin prägel på hela östra stadsdelen, som alltmer kommit att bli tyngdpunkten i vår stads näringsliv. Att detta är synnerligen mångsidigt får man en föreställning om vid en rundvandring härute. Den nya yrkesskolan kommer att passa väl in i omgivningen.

Betande kor mitt i stan Föreningstorget hade bebyggelsen länge svårt att komma förbi. I många år låg den stora ängen där orörd, en idyll med råmande kor i hjärtat av staden. Nu marscherar höghusen fram ett efter ett, och blänkande bilar kommer snart att lägga beslag på vad som återstår av den gamla betesmarken. I närheten låg egendomen Svinstallarna. Den har fått lämna plats för både höghus- och egnahemsbebyggelse i behaglig omväxling. Jerusalemsområdet tyckte man förr låg oändligt långt borta. I dag håller det på att omringas av villor och radhus. Vid Västra bostället läggs kvarter efter kvarter ut för att tillgodose tidens nya giv på bostadsproduktionens område, gruppbebeyggelsen.

Gammalt och nytt Inte minst i stadens centrala delar har stora förändringar skett. Undan för undan har de låga husen kring Stora torg ersatts med moderna affärs- och bostadsfastigheter, någon gång med ett vemodsfyllt beklagande av att en gammal vacker torgbild sprängts sönder. Men ännu har Eslöv ej mycket av tradition att slå vakt om. Det växte fram som ett nybyggarsamhälle, och den första bebyggelsen var eJ

46

~

-l

Från Stora torg kunde man komma västerut genom en smal gångtunnel. Här ser man nergången till tunneln.

alltid så värdefull. Därför kan ingreppen ske, utan att kulturella värden går förlorade. Vid Stora torgs västra sida fanns förr ingen förbindelse västerut mellan Bryggaregatan och Västergatan. En halvt underjordisk gång, ungefär där nu Malmgatan går, ledde från torget till en stenlagd gård, och förbi resterna av ett nerlagt garveri, tillhåll för arga vildkatter, kunde man komma fram till en sumpig äng, våra dagars Kanalgata. Man glömmer så lätt hur det såg ut förr. Det är inte mer än tio år sedan själva torget, denna förut så avskräckande stenöken, där den ena kullerstenen gick upp och den andra ner, som en gammal eslövsbo en gång uttryckte sig, fick sin nuvarande utformning.

Växa, blomstra och gå på Farligt är att stilla stå~ 0

Ja, nog har det hänt mycket i Eslöv under de gångna femtio åren. Och dock var de första årtiondena efter stadsbildningen föga lyckosamma. Vid tjugofemårsjubileet 1936 uppgick invånarantalet till 5 960, en ökning med endast ett halvt tusental sedan 1911. Framåtskridandet under 1900talets första år följdes av en period av stillastående. Eslöv miste något av sin betydelse som trafikknutpunkt genom att nya kommunikationsmedel kom till. Dess handelsområde minskades och även dess förmåga att dra till sig före30

Vid tjugofemårsjubileet sände stadsfullmäktige i det tusenåriga Lund följande telegram till uppkomlingen Eslöv: Växa, blomstra och gå på Farligt är att stilla stå Men längre än till Lödde å Får södra gränsen inte gå I dag, fyrtiofem år senare, går storkommunen Eslövs södra gräns just vid Lödde å, som Kävlingeån även kallas.

48

tag av olika slag. Men från tiden för andra världskrigets slut har en tydlig omsvängning skett. Eslöv har trots stora svårigheter, föranledda av näringslivets strukturförändring och tendensen till centralisering, kunnat väl hävda sin ställning som centrum i mellanskåne för industri, hantverk och köpenskap. De senaste årens uppsving bådar gott för framtiden. Befolkningssiffran går sakta men säkert mot 10 000. Innevarande årsskifte är den 9 700. Önskemål fö,. framtiden

önskemål för framtiden finns det många. Ä ven om man gärna medger, att Eslöv med åren blivit en riktigt trevlig och vacker liten stad, så hör man ofta talet om att det saknas en hel del som kan bidraga till en god trivsel, Framför allt tänker man då på frånvaron av badmöjligheter och bristen på inomhuslokaler för idrotten. Kanske sextiotalet skall medföra en ändring i dessa avseenden. De som bygger och bor i stadens utkanter har önskemål, långt ifrån obilliga, om bättre gator och belysning, spörsmål som följer med bebyggelsens lokalisering till ytterområdena och som under en övergångstid har en benägenhet att skapa irritation och missnöje. Men slutet brukar bli gott. Samverkan för stadens lyckosamma utveckling

Gamla eslövsbor säger ofta till mig: "Så mycket nytt folk det har konunit till stan. Förr i världen kände man var och varannan människa, men det gör man minsann inte nu." Det är egentligen inte så underligt. Eslöv har växt. Och så rör folk på sig betydligt mer än förr. Innevarande år flyttade 650 personer till Eslöv och 550 härifrån. Denna tendens till omflyttning medför, att man måste ägna stor uppmärksamhet åt de kommunala trivselproblemen. Det gäller att skapa en positiv inställning till 4

49

samhället, till staden. Ett samhälles utveckling betingas visserligen av de ekonomiska, kulturella och sociala strömningarna i stort, men dess framgång beror dock ytterst på den anda som besjälar dess medborgare. Må vi alla hjälpas åt att i den goda viljans tecken med tillförsikt och 1 endräkt verka för vår stads utveckling! Vi äro endast bladen, som ingen räknar höst och vår, blott trädet lövas och består, och trädet, det är staden, staden. Må lycka följa Eslöv!

50

En man av folket Carl Andreasson Carl Andreasson föddes 1874 i Norra Mellby, Kristianstads län. Han var äldst i en stor syskonskara. Föräldrarna hade en liten jordbruksfastighet. Redan i skolåldern fick Carl börja förtjäna till sitt uppehälle. Sedan han slutat skolan och läst för prästen hade han drängplatser på olika håll. Han lämnade emellertid jordbruket och över Lund kom han 1898 till Eslöv, där han efter en kortare anställning som magasinsarbetare fick 51

plats först vid östra Skånes järnvägar och sedan vid SJ. Här stannade han till pensioneringen 1935. I januari 1933 råkade han under sin tjänstgöring ut för en svår olycka, så svår att båda underbenen måste amputeras. I Eslöv kom Carl Andreasson att göra betydande insatser på olika områden. Han fick tidigt kontakt med arbetarrörelsen på platsen, var med om att 1903 bilda järnvägs-

männens fackförening och tillhörde ett flertal år styrelsen. Några järnvägsmän tog samma år initiativet till en konsumtionsförening och Carl Andreasson hörde till dessa. Konsumtionsföreningen blev sederemera Eslövs kooperativa handelsförening och han satt i många år som styrelsens ordförande. Nykterhetsrörelsen hade i Carl Andreasson en varm

förespråkare. Han var verksam inom Järnvägsmännens helnykterhetsförbund och medlem av IOGT-logen Kronan i Eslöv. Han anförtroddes även kommunala uppdrag. I åtskilliga år hade han säte och stämma i stadsfullmäktige. Han var ledamot av hälsovårdsnämnden och fattigvårdsstyrelsen, som det hette på den tiden, och han tillhörde barnavårdsnämnden och frivilliga hjälpföreningen samt var huvudman i Eslövs sparbank. Den kyrkliga verksamheten var honom heller inte främmande. Han invaldes i kyrkorådet, som utsåg honom till kyrkovärd. Carl Andreasson dog 1961.

52

CARL ANDREASSON BERÄTTAR Den första platsen

Den 15 april 1883, då skolan var slut för vinterterminen, fick jag min första plats. Det var som vaktpojke vid Käslöfsgården. Tjänsten varade till den siste oktober och skolgången började den förste november.

Mitt arbete var att vakta får, svin och gäss samt ibland även kor. Arbetstiden var lång, från halv fem på morgonen till solnedgången. För detta arbete hade jag tio kronor för hela sommaren jämte maten. Jag låg i kostallet. På denna plats var jag åren 83, 84 och 85. En besvärlig husbonde

År 1886 var jag anställd vid Gunnarpsgården som drängpojke från den 24 april till den 24 oktober med en lön av 25 kronor samt maten och med logi i stallkammaren. Jag arbetade mest i trädgården men ofta fick jag köra för

patron Kruse till Höör eller till gårdarna i trakten, när han skulle dit och festa. Patron var begiven på sprit och ofta tog han för mycket. Ibland visste han knappt, om han varit i Höör eller om han skulle dit. Det hände att jag fick vända om mitt i natten och köra till gästgivargården för han ville ha mer sprit. Jag kunde få hålla på att köra från det ena stället till det andra, . tills han blev så full att han låg i vagnen. Men då körde jag hem. Man fick bära in honom. Jag tyckte det var bra, för sen var jag fri ett par dar, tills han nyktrat till. 53

En gång skulle jag köra till Höör, som jag för övrigt ofta gjorde, men eftersom han fick för sig att jag hade dröjt för länge med att komma i väg, så skulle jag ha stryk. Jag höll just på att spänna för hästarna. Vj sprang runt om vagnen, så han kom inte åt mig. När vi hade hållit på en stund, fick hans dotter Maria se spektaklet. Hon hjälpte me j, så att jag kunde ge me j åstad. Den gånge n köpte jag sprit för 50 kronor. Det var första gången jag hade sett en så stor peng. För övrigt var patron en mycket snäll och godmodig man, men spriten förstörde honom både kroppsligt och ekonomiskt. Han dog utfattig.

* * * Ja, detta är några barndomsminnen. Det är ingalunda några ljusa sådana, men så var de flesta fattiga barns upplevelser på den tiden. Man fick fara mycket illa ibland, men som jag var ganska stor för min ålder och hade en god fysik, så klarade man sig.

En trivsam arbetsplats Ar 1887 kom jag till Fredriksbergsgården, som ägdes av patron Axel Lindgren. Han var en av dc bästa husbönderna på orten, en mycket ordningsam man. Tjänsten varade från den 24 apri l till den 24 oktober. Lönen var 25 k ronor jämte mat och logi. Jag låg i drängkammaren, som hölls mycket väl i ordning. Patron inspekterade den nästan dagligen. På hösten, när det var kallt och ruskigt, fick brygghuspigan, som hon kallades på den tiden, elda så att där var varmt och gott. Varje dag bäddade och städade hon. Ibland skurade hon golvet. Ja, Lindgren var en mycket bra husbonde även om han var sträng och bestämd. 54

Två skålpund fårull 37

1888 kom jag till Per Persson i Tågarp med en lön av 20 kronor kontant samt två skålpund fårull och tyg till två skjortor och ett par byxor. Det var hemvävt verken. 3 " När tyget skulle mätas upp, sa husbonden att de gärna kunde mäta så att där blev till en hel kostym, för det hade Carl gjort sig förtjänt av. Så fick jag en hel kostym. J a, det var ett mycket präktigt och snällt husbondfolk. Tjänsten varade från den 24 april till den 24 oktober. sedan var det att gå i skolan. Lönen med kontanter och natura blev ungefär 35 kronor.

En olustig händelse Nästa år, 1889, hade jag läst för prästen och kom ut i tjänst till Anders Erlandsson i Ljunga. Jag skulle ha 40 kronor för sommaren. Det var det sämsta ställe man kunde tänka sig. Mor i huset var snäll, men husbonden var en gammal arg gubbe. Han fordrade fullgott arbete som av en vuxen karl. Jag fick gå på trädan och gräva ner sten. En gång rasade det ner både jord och sten på mej, så jag stod fastklämd i hålet. Det var långt från gården, men jag skrek av alla krafter. En gammal korpral som hette Berg hörde mina nödrop. Han kom fram ti ll mej men orkade inte lösgöra mej utan måste gå till en granne som kom och kastade undan jorden så att jag kunde komma loss. Som väl var hade jag inte skadat mej.

37

Vid övergången till metersystemet 1878 räknades ett skalpund =0,425 kg. Verken iir en skånsk ben~imning på halvylletyg. Det var en viivnad i ylle men vanligen med varp i annat material exempelvis bomull eller med själva vävgarnet spunnet av ull, blandat med annat material. 3

"

55

Sedan fick jag gå hem till Bergs, för han förbjöd mej att gräva mer. När jag inte kom hem till gården, gick man och letade efter mej. Det såg Berg, så han gick och fick tag på Anders Erlandsson och talade om hur det låg till. Men Ertandsson blev arg för att jag inte hade haft bättre förstånd. Och så hade både skyffel och spade gått sönder! Jag stannade hos Berg över natten. Nästa dag gick jag hem till far och mor och talade om förhållandena. Far gick med mej först till Berg och sedan till bonden. Jag blev fri efter fyra månaders arbete och fick som ersättning 30 kronor för tiden som gått. Från den l september till den 4 oktober det året gick jag och plockade potatis vid Oskarsfarm för 50 öre om dagen, som var den vanliga betalningen för potatisplockning. Jag fick själv hålla mej med kosten, så förtjänsten blev mycket liten.

Hårt mot hårt Från den 25 oktober 1889 och ett år framåt var jag hos en lantbrukare Lindgren i Stenshult. För en årslön av 60 kronor fick jag arbeta mycket hårt. Min nye husbonde var en riktig tyrann. Han brukade ibland piska upp pojkarna isynnerhet strax in nan det var tid att flytta därifrån för att slippa betala dem någon lön. Man fick aldrig ut något förrän det var tid att sluta. Lindgren hade för sig att göra likadant med mej men det gick inte. Han skulle slå mej med en sädesskoffa men jag fick tag i en hötjuga. -Om du slår mej, så kör jag den här i dej med detsamma, skrek jag. Han blev så rädd att han släppte skoffan. -Jag tror att du har ett ilsket humör, din lille fan, sa han. -Ja, Lindgren har alltid piskat pågarna härifrån, när 56

det var tid att flytta. Men det går inte med mej. Det har jag satt mej före, svarade jag. Han slutade sitt liv på fattighuset alldeles utarmad. Jag träffade honom här i Eslöv en gång. Då tyckte jag att det var synd om honom, så jag bjöd honom på mat och kaffe på spisstället Vi talade om hur det var, när jag tjänade hos honom. Han bad mej om ursäkt och ville att jag skulle förlåta honom, och det gjorde jag. Vi skildes åt som vänner för att aldrig träffas mer.

Psalmsång och bibelläsning Min andra drängplats var hos Anders Nilsson på Hjalmershall från den l november 1890 till den 25 oktober 1891. Avlöningen var 80 kronor jämte två skjortor, som jag aldrig fick, för man började inte väva skjorttyget förrän jag flyttat därifrån. Men jag gick inte och krävde dem. Det var annars mycket snällt folk. De var varmt religiösa och sände inte iväg mjölken på sön- och helgdagar, för det var sabbatsbrott Varje morgon vid frukost lästes några verser ur bibeln och så sjöng man en sång ur en religiös sångbok. Och likadant var det på kvällarna, såvida vi inte skulle gå på läsarmöte i någon av gårdarna. Det gick ingen vecka utan att det var sammankomst med föredrag och sång hos någon bonde i byn. Ja, det var ett mycket bra husbondfolk. Man fordrade mycket arbete, men maten var riklig och god. Vi var två drängar varav jag var den äldste. Jag flyttade för jag ville ha mer betalt, men det kunde man inte ge mej.

Farväl till moder jord Så flyttade jag till Fredriksberg och var där från den l november 1891 till den 24 oktober 1892 mot en årslön av

5

57

100 kronor. Mitt omdöme om gården och husbonden gäller nu som år 1887, då jag var där första gången. Den l november 1892 fick jag plats hos Sven Jeppsson, Djupadals mölla. Där stannade jag i två år. Sista året hade jag 200 kronor. Jeppsson var en gemytlig och snäll man, varför jag hade det ganska bra. Maten var mycket god. Jag fullgjorde första årets exercis med 60 dagar. Eftersom vi inte blev överens om lönen för det kommande året på grund av exercisen, flyttade jag därifrån. Den l november 1894 tillträdde jag en tjänst hos patron Zeuthen på Fogdaröd, Höör, som inte gjorde avdrag för exercisen. Lönen var 250 kronor. Jag slutade den 24 oktober 1895 och flyttade tillbaka till Djupadals mölla mot en månadslön av 25 kronor. Den 30 april 1896 slutade jag och reste till Lund.

Mellanspel I Lund fick jag den l maj anställning vid Sankt Lars sjukhus med en månadslön av 25 kronor jämte mat samt fri bostad, tvätt och uniform och fjorton dagars semester. Här stannade jag till den l juli 1898, då jag slutade på egen begäran, varefter jag reste hem till Häglinge och fick arbete på Käslöfsgården. Men där var jag inte mer än tre veckor. Jag hade två kronor om dagen och skulle föda mej själv, så det var ju mycket dåligt.

Eslöv nästa Den l augusti 1898 reste jag till Eslöv och fick plats på konsul Olssons spannmålsmagasin. Jag hade 2,25 om dagen för 11 'h timmars arbete, alltså 13,50 i veckan. Jag stannade där till den 30 april 1899. Där var en mycket duktig disponent, Bengtsson hette han, något hetsig till humöret men för övrigt human och 58

bra.''" Han betalade 50 öre mer om dagen än de övriga spannmålshandlarna. Kosten gick till sex kronor i veckan och hyran till en krona. Vi var två som hyrde ett rum tillsammans med två bäddar. Järnvägsman till slut

Den l maj 1899 fick jag anställning vid östra Skånes järnvägar som lokputsare med en lön av 2,25 för varje natt. Var tredje lördagsnatt var jag fri. Det varade till den 30 september. Lokpersonalen övernattade ej i Eslöv längre. Ar 1899 den l oktober antogs jag som extra stationskarl vid SJ i Eslöv mot en daglön av 1,75. Den 21 oktober fick jag min första avlöning vid Statens järnvägar med 26,25. Halva månadslönen skulle stå inne, för det behövdes en halv månad till att göra upp avlöningslistorna. 28 Oktober 26: 25 28 November 56: 28 December 54: 136:25

'"' Den Bengtsson som avses är med all sannolikhet sedermera grosshandlaren Johannes Bengtsson. Denne var född i Kvidinge 1849 och kom efter slutad skolgång i tjänst hos konsul P. Olsson i Helsingborg, framgångsrik spannmålshandlare och verksam som politiker såväl inom sin hemstad som på riksplanet. Till sin läggning var Olsson varmt religiös och blev en av de ledande inom Evangeliska fostcrlandsstiftelsen. I slutet på 1860-talet öppnade Olsson ett avdelningskontor här i Eslöv och byggde ett spannmålsmagasin öster om bangårdsområdet vid dåvarande Stora Kvarngatan och Östergatan. Johannes Bengtsson blev filialföreståndare och efter Olssons frånfälle övertog han 1912 rörelsen, som han drev till år 1916, då han drog sig tillbaka från affärslivet. Han dog 1931. Johannes Bengtsson ägnade stort intresse åt den lokala missionsrörelsen inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Härom kan man Jäsa i jubileumsskriften "EFS-kyrkan i Eslöv 75 år" (1978).

59

Jag var mycket fattig, men det var allt järnvägsfolk. Den l januari 1900 höjdes avlöningen till två kronor per dag. Arbetstiden var sällan under 12 timmar per dygn, ibland upp till 15 timmar. Ingick äktenskap med Kristina Andersson, Höör, den 6 december 1900. Summa summarum

1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

730:828: 31 857: 38 904:43 983: 21 l 000: 02 l 052: 39 l 275: 40 l 268: 88 l 271: 88 l 345: 88 l 313: 05 l 313: 04 l 451: 11 l 466: 82 l 638: 93 l 646: 34 2 177: 04 3031:55 4314:61 5591:76

1921

4 852: 26

60

Blev ordinarie den l mars.

Det var den högsta årslön som jag utkvitterat under min tjänstetid. Utnämndes till trafikbiträde den l juli.

1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

3 873: 72 3 447: 12 3 243:3 288:3 228:3 162:3 165: 3 152: 25 3 066:3 057: 50 3 036: 2 985:-

1934 3 026:1935 (3 mån.) 745: 50

Den 18 januari var en onsdag med snö och halt väglag. Under växling fick jag båda underbenen avkörda. Jag låg på lasarettet i 40 dygn. Det kostade 120 kronor, som SJ betalade. Den 27 augusti fick jag proteser, som kostade 804 kronor. Så fick jag sjukvårdsersättning av SJ för privatvård i hemmet, bidrag till stödkäppar samt fyra dagtraktamente å 8 kronor, sammanlagt 594 kronor. Den 31 mars 1935 gick jag från min tjänst vid statens järnvägar, som jag började den l oktober 1899. Under dessa år har jag i avlöning och traktamenten samt sjukersättning uppburit 83486:30 kronor. Eslöv den 31 mars år 1935 C. Andreasson

61

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942

62

Livränta

Tjänstepension

642: 06 856:08 856: 08 l 428: 04 2 000: 04 2 000: 04 2 000: 04 2 300: 04

l 443: l 941:l 974:2 010:2 037: 2 190:2 340: 96 25 12:32

Här slutar anteckningarna.

KRING ETT GAMMALT HANDELSHUS

Ur ett brev från Arild Björkander 1958 Jöns Larsson Wirgin var en yngre bror till min morfar Per Larsson. Han var ansälld hos en målarmästare i Malmö, som hade fått uppdraget att måla stationshusen längs södra stambanan. Farbror Wirgin hamnade så i Helsingborg och fick kontakt med konsul P. Olsson."' Han gifte sig där och konsuln bekostade bröllopet. N ågon gång på 1860-talet öppnade konsul Olsson en färghandel i Eslöv och farbror Wirgin blev föreståndare för affären. Han började också så smått med en egen målerirörelse och byggde en verkstad, där nu elektriker Eriksson har uppfört ett större hus! 1 Min morfar Per Larsson hade vid denna tid prästgården i Gustafs församling nära Svedala på arrende. Han flyttade år 1870 vid 47 års ålder med sin familj till Eslöv för att efter sin bror bli föreståndare för färghandeln. Han köpte senare affären och fastigheten med den stora hörn tomten.'" I oktober 1912 revs huset och gatan breddades. Nils J ohnson kom till Eslöv 1868. Sonen Johan föddes 1872. En syster var några år äldre. Hon blev gift i Malmö med målarmästare Henriksson, som var grybypåg. Han

•<>

Om konsul P. Olsson se sidan 59!

.. Omedelbart väster om östra skolan. •• Nu platsen för Texaco bensinstation.

63

~

0\

Längst till vänster står Per Larsson och tvåan från höger är hans svärson och efterträdare Gustaf Björkander, som till vänster om sig har sonen Arild.

hade lärt yrket hos farbror Wirgin liksom min far. u Min far lärde upp Olof Olsson, Martin Malmros, J. W. Eriksson och flera andra . ., Min far och byggmästare Nils Troeli gick samtidigt i Gullarps skola. En dag år 1866 skulle det första tåget komma från Helsingborg mot Eslöv. skolbarnen fick gå ner mot banan för att se på tåget. Far sa efteråt: Ja, där kom det med sina nyfernissade vagnar. Det var vackert. Som liten pojke höll jag mycket till i gamla lokstallet vid banporten, så järnvägen blev mitt livs melodi först i USA och sedan vid SJ i Luleå. Nu som pensionär bor jag och min fru i Årsta intill Johanneshov nära Årstaviken.

* * * Fröken Emma Olsson, som var anställd hos min moster Hanna Wirgin i hennes affär, hade sitt föräldrahem i Remmarlöv. Nästan varje lördagskväll gick hon till Remmarlöv, där brodern Otto Olsson hade det gamla hemmet, som Jöns Wirgin berättar i en tidningsintervju följande om sin första verksamhet i Eslöv: J ag kom till Eslöv 1858, då jag skrev namn på stationen här. J a, då var Eslöv ännu ett intet. Hela personalen på stationen bestod av stationsinspektoren, Kockum, och en stationskarl. Och under en hel dag, då jag arbetade där, såg jag inte mer än en enda passagerare på denna station, som nu dagligen passeras av hundraden. Det enda stället, där man kunde få något till livs, var en materialbod för rallarna, som omändrats till utskänkningsställe. 11

Det var den 3 maj 1866 som jag blev bofast här. Min målerirörelse gick raskt framåt. Ett år i början på 70-talet hade jag sålunda 28 arbetare. Dessutom var jag i tretton år kassör i konsul Olssons spannmålskontor här. •• Alla tre var välkända hantverkare på sin tid. Olof Olsson övertog 1901 Gustaf Björkanders målerirörelse och öppnade samtidigt en färghandel. Vid samma tidpunkt Jämnade Per Larsson över sin affär till svärsonen Björkander.

65

låg strax intill Remmarlövsgården. Fröken Olsson och de flesta i Remmarlöv som gick till fots tog den kortare vägen till Eslöv via Långåkra. Jag har själv gått den, och det är raka fågelvägen. Nu slutar ju vägen i Långåkra. Om den kunde breddas och dragas fram tills den nådde vägen mellan Troilenäs och Remmarlöv, så fick Eslöv en ny förbindelse till både Remmarlöv, Virke, Stora Harrie och Kävlinge och även en ny väg mot Trollenäs.

* * * Jag minns, när gubben Malmberg var Eslövs allt i allo. •• Och jag minns, när baron Stjärnsvärd stod utanför bion i Klemans hus och bjöd in de pojkar som höll till utanför och inte hade råd att gå in. ' 7 J. W. Malmberg var under årtiondena närmast före stadsbildningen den ledande kommunalmannen i Eslöv. Han var född i Odarslöv 1844. Till Eslöv kom han 1875, blev kompanjon med den kände köpmannen S. Svensson (C. Aug. Asks föregängare), skilde sig från honom och startade en egen affär vid Västergatan i närheten av Stora torg. I slutet av 1880-talet överlät han den till dåvarande Västra Sallerups handelsförening och ägnade sig helt åt kommunalpolitiken. Det var framför allt som kommunalnämndens ordförande han gjorde sina insatser. Han var på en gång ombudsman, kamrer, gatufogde, samhällets allt i allo, som Arild Björkander skriver, och satte sin prägel i mångt och mycket på det dåtida men även på det kommande Eslöv. Som den kraftnatur han var fick han helt naturligt vedersakare och klandrades ej sällan för sin egenmäktighet. När Eslöv blev stad 1911, avsade han sig sina kommunala uppdrag. Han dog i Limhamn 1931 och ligger begravd på Västra Sallerups kyrkogård. '

0

7

Arild Björkander avser här troligen baron Carl Stjernblad, som var chef för Skånes enskilda banks kontor i Eslöv 1897- 1917. Om den välvillige baronen berättar även Ebba Andersson i "Dagligt liv i gamla Eslöv", Eslövs museums skriftserie 8. Monarks hörna kallades på den tiden Klemans hörna efter den dåvarande ägaren av hörnfastigheten vid Ostergatan och stora torg disponent Nils Kleman. Här fanns Eslövs första biograf. '

66

Jag hade Hulten som lärare. Dahl kom 1912. •• Hans far var lokförare och brukade övernatta hos min morfar Per Larsson. SJ hyrde ett rum på vinden. Min moster Hanna Wirgin Bengtsson hade också Hulten som lärare. Hon var född 1866 och kom till Eslöv vid fyra års ålder. Lärare Hultens fru var från Bohuslän. Hon hade en flicka från sin hemtrakt som hembiträde. Den käcke plåtslagare Leibst (fadern tysk) blev förtjust i flickan. Det blev förlovning och så skulle de gifta sig. Men nu hakade det upp sig, för Leibst var inte konfirmerad. Det ordnade sig emellertid. Han fick ta privatlektioner av prosten Edelberg. Leibst berättade för min far, att de hade haft mycket trevligt tillsammans. Leibst var rapp i munnen och mycket intelligent. Äldste sonen Gunnar föddes 1892.'" Du kommer väl ihåg fru Leibst i källarbutiken vid torget? Sonen Oscar bor i Seattle, Washington. Han är gift med en kusin och har en fin befattning hos Boeing Aircraft Corp. i Seattle. Han lär vara en framstående uppfinnare. Lillebror Pelle har nu firman. Gu

Nils Hulten var den förste läraren vid den nyuppförda Köpingskolan, numera östra skolan. Han var född 1851, anställdes här den 1 juni 1877 och förblev Eslöv trogen. Han var en skicklig pedagog med många olika intressen. Sålunda var han den drivande kraften vid tillkomsten a v den numera tyvärr försvunna Skolparken, som bildade ett tilltalande grönområde vid skolan. I köpingens föreningsliv var Hulten verksam på olika områden. Han var med om att bilda Eslövs föreläsningsförening och han anförtroddes även kommunala förtroendeuppdrag. Hultens efterträdare blev John Dahl, som någon tid varit lärare vid en provisorisk skola i Sjöhusen, ett område som fram till 1912 hörde till Borlunda socken. .s

Gunnar Leibst kom efter avslutade studier till Höganäs och var i många år adjunkt vid samrealskolan där. Han var också kommunalt verksam i Höganäs och tillhörde på sin tid såväl stadsfullmäktige som drätselkammaren. Han dog 1978. •u Firman har numera övergått i andra händer. Axel (Pelle) Leibst dog 1980. '

9

67

Jag och min fru brukar besöka Eslöv varje sommar och då går vi till min klasskamrat Sigfrid Nilsson i hans skoaffär. Där blir vi bjudna på kaffe i hans lilla kontor och nästan varje gång vi är där kommer Martin Malmros och får sig en skvätt. ~l Ernst Olssons fru Maria,, syster till järnvägskontorist Per-Adolf Johnsson (Pressbyrån), hade plats i moster Hannas affär, och jag minns morbror Ernst, när han satt på disken och skojade. •• Ibland kom Algot Persson•• förbi på väg till fröken Bruhn vid A. P. Larssons. "4 Prostens son friade till fröken Böös. Modern var änka efter en polis och hade ölkafe, så det blev ju lite snack men slutet blev gotv~ Nils Sigfrid Nilsson var son till skofabrikör Chr. E. Nilsson. Han var född i Eslöv 1897, samma år som Arild Björkander. Efter skolgången inträdde han i faderns firma och övertog den så småningom. I många år hade han sin välkända skoaffär vid Södergatan omedelbart intill Stora torg. Han dog 1962. Nils Sigfrid Nilsson var en på den tiden känd eslövsbo liksom Martin Malmros. •a

2

Ernst Olsson, son till järnhandlare Nils Olsson, var verksam inom bilbranschen och blev med tiden bitskolechef här i Eslöv. Vid sidan om sin tjänst som kontorist vid SJ var Per-Adolf Johnsson föreståndare för Svenska pressbyråns härvarande filial. Han var politiskt och fackligt intresserad och tog bland annat initiativet till Järnvägsmännens konsumtionsförening i Eslöv, som efter några år blev Eslövs kooperativa handelsförening. "

Handlare Inget Persson öppnade i april 1883 en liten affär vid västra sidan av Stora torg. 1905 överlämnade han den till sina söner Al got Persson och Per Inge lsson samt dottern Hanna Persson. Dessa drev rörelsen i kompanjonskap till 1911 , då Hanna Persson lämnade firman. 1917 drog sig även Per Ingetsson tillbaka, varefter affärsrörelsen fortsattes av Algot Persson ensam. Denne inköpte 1919 en sedermera riven fastighet vid Västergatan i närheten av Stora torg. Verksamheten utvidgades till att även omfatta kol- och "

68

3

vedaffär samt handel med fröer. Affären vid Stora torg upphörde 1928. Några år senare, 1935, överlämnade Algot Persson affären till sin son Osvald Persson, som numera heter Pertell och är bosatt i Ystad. ~·

1891 köpte Eslövs köping av Kronan ett stort markområde tillhörande östra bostället och delade upp det i 24 tomter som såldes. I samband härmed uppfördes de flesta av de byggnader, som nu rivits eller håller på att rivas för att lämna plats åt gaturegleringar eller den framväxande industrin. Trädgårdsmästare L. Holmkvist och handlare O. Bruhn (spannmål och fröer) byggde sina fastigheter utmed Östergatan mellan nuvarande Gasverksgatan och Bruksgatan intill A. P. Larssons anrika affär från 1892, nu Berga lågprismarknad, som även den snart kommer att försvinna ur stadsbilden. ~~

Dåvarande bokhåll aren vid Eslövs sparbank Ida Böös gifte sig 1914 med distriktslantmätare Carl Edelberg i Lund.

69