HÄRLIGA TIDER Detaljbeskrivning Saul Pettersson, romanens huvudperson, är på väg till sin första körlektion. Han tänker på Pa som satt i sin gamla, slitna morgonrock när han gick och Pas replik: ”Kör nu inte ihjäl dej, pojken min.” Pa är snäll men lite dryg när han dricker, något som han gör väldigt ofta. Saul är i alla fall glad att han hamnat hos Pa och Ma istället för släktingarna, missionärsparet Helena och John som var de som tog hand om Saul från början. Helena och John omkom båda i en trafikolycka. Enligt Saul finns det fyra olika sätt på vilka folk reagerar när de ser honom. Studsreaktionen: Personen studsar till, glor och pekar. Skälvnings- och hållamaskenreaktionen: Det börjar med en skälvning kring munnen som övergår till en likgiltigt slätstruken min. Igenkänningsreaktionen: Personen känner igen honom från tidningar eller tv och vet att han är son till Pa och Ma. Bilskollärare Kurt Andersson reagerar inte alls, han säger inte mycket över huvud taget. Han varken ser på teve eller läser tidningar utan ägnar sig åt sin rosodling. Saul retar sig på Anderssons ointresse och det faktum att han inte tycks känna igen honom så han provocerar Andersson genom att fråga vad han skulle tycka om en sådan som han skulle umgås med Anderssons eventuella dotter…här blir bilskolläraren väldigt upprörd. Båda släpper blicken från vägen och det är då som Saul kör på den gamla damen. Det är en fin och välklädd dam som råkar komma i vägen för fordonet, men turligt nog är hon inte allvarligt skadad. Däremot gallskriker hon då hon ser Saul där han står lutad över henne. ”Det är han, sa hon till sist mellan skriken. Det är han!” Saul förstår vem hon misstar honom för – hans sadistiske kusin tillika Ugandas diktator, för de är mycket lika varandra – men han lugnar henne. När ambulansen kommer följer Saul med till sjukhuset. I väntan på besked om Märta Eleonora Ekbom som damen heter, så pratar han med en sjuksyster som han döper till Myggan på grund av sin litenhet. Hon ser bra ut och Saul gör en erotisk kalkyl men undrar hur det rent tekniskt ska gå till med tanke på deras storleksskillnad. Märta ska stanna på sjukhuset över natten och hon ber Saul att ta hand om någon hon kallar Plutten. Han får noggranna instruktioner om vilken mat som ska serveras och Saul lovar att göra som hon säger. Nu visar det sig att Plutten inte är den skröplige make till Märta som Saul först befarat utan en spinnande katt. I Märtas magnifika lägenhet finner han en bunt brev omknutna av ett sidenband och eftersom Sauls hobby är människor så kan han inte låta bli att läsa dem. Det är smäktande kärleksbrev från någon Karl och Saul tänker att det måste vara en förälskelse från Märtas unga dagar. När Saul återvänder hem så hör han Mas skratt och förstår att hon har en ny boy-friend igen. Ma har ständigt nya boy-friends, hon tycker att älskare låter för brutalt, och de engelska uttrycken lade hon sig till med efter sitt korta och misslyckade karriärförsök i Hollywood. Ma presenterar Saul för Tomas – en ny bekantskap, en dynamisk aktör. Saul tycker att han påminner om en blond Stålmannen, reslig och med kraftig haka. Ma pratar på om vilka tvillingsjälar hon och Tomas är, båda Skorpioner, och Saul konstaterar att det tydligen är astrologi som gäller nu för Ma, det har föregåtts av psykologi och buddism. Saul går in på sitt rum och börjar skriva ett brev, först på svenska för att sedan översätta det till engelska. Kära kusin! Jag skäms att vara en kakwa. Nu har du definitivt gått för långt. I Köpenhamn pågår just nu en rättegång mot en av dina hejdukar, som lämpligt nog inte är närvarande där utan ligger sjuk hemma i Kampala. — Jag begriper faktiskt inte vad du håller på med och vad du tror att du kan vinna med allt det här. Du kan väl för fan inte slakta varenda människa i hela landet! Den enda slutsats jag kan dra är att du är galen, lika galen som Adolf Hitler var, och se vad han lyckades ställa till med. — Egentligen borde jag ge dig en riktigt plågsam död
Litteraturberget
som straff, men så inhuman vill jag inte bli, då skulle jag ju vara nästan lika omänsklig som du. Min enda ambition är att snabbt röja dig ur vägen. Om du har minsta tillstymmelse till förnuft så ta det genast tillfånga ber din svenske kusin.
Adressaten är Ugandas diktator, Idi Amin, vilken Saul bestämt tror sig vara släkt med. På väg till Centralen för att posta brevet tittar han in i fruktaffären men vännen Beata är inte där och när han kommer hem sitter Mas väninna, Madeleine, i soffan i vardagsrummet. Saul blir nervös när han ser Madeleine eftersom hon brukar finnas med i hans sexuella fantasier, även om han egentligen inte gillar hennes sätt. Hon sitter och väntar på Ma, eller Lil, som hon heter och det var Pa, eller Gunnar, som släppte in henne men själv var tvungen att gå. Saul vet inte vad han ska säga men berättar om den dråpliga körlektionen och det lättar upp stämningen. De hamnar bredvid varandra i soffan och börjar kyssas, men när Saul känner hennes fingrar vid byxknappen så blir han stressad och blyg och hoppar in i duschen. När han står där kommer Madeleine mot honom, naken, och det går genast för honom. Han skäms men hon tappar inte intresset, utan säger något om att hon alltid undrat hur det skulle vara att ligga med en neger. Saul blir arg, men lustfylld och de hamnar i soffan just när Pa kommer inraglandes stupfull, och ramlar ihop på golvet. ”Schtrålande tider, härliga tider, sa Pa förtröstansfullt där han krälade omkring på golvet”. Trots sitt tillstånd så noterar han Saul och Madeleine nakna där i soffan. De klär snabbt på sig och Pa fortsätter: ”Du oschkså Schaul. Jag oschkså. Hon är fin i schängen, Madeleine. Men dum. Dum som ett schpån.” Saul blir rasande över detta besked. Pa har legat med Madeleine, men när Ma flirtar med andra män så skäller och super Pa. Pa och Madeleine säger att Ma vet om deras snedsprång och att hon inte bryr sig. Däremot har Pa sett henne med en ny kille på Baren. Saul förstår av beskrivningen att det inte var Stålmannen, utan ”det här lilla aset var av medellängd och hade lockigt brunt hår…”. Efter att Saul har hällt i Pa en mängd starkt kaffe och fått honom i säng så ger han sig iväg till Märtas lägenhet och Plutten. Saul ger specialkost till katten och sedan så provligger han Märtas säng. När han vaknar så står den gamla damen där och skrattar hjärtligt. Saul får frukost av Märta och redogör för olyckan och vad som ledde fram till den. Märta är en stenrik dam och pengarna har hon ärvt så hon har aldrig behövt arbeta utan har kunnat göra det hon har haft lust med. Lite fördärvligt och demoraliserande tycker hon att det är, hon har börjat bli excentrisk. Bilförare och ägare till en röd MG är hon och de kommer överens att hon ska hämta Saul senare på eftermiddagen för att tillsammans gå på Gröna Lund. På väg hem kikar Saul in i fruktaffären och den här gången är Beata där. Han berättar om äventyret med Madeleine, men håller inne med att det faktiskt aldrig blev något, och Beata blir imponerad. Hur det nu är så börjar Saul och Beata kyssas och inne på lagret så älskar de med varandra ”och efteråt begrep jag att jag inte var oskuld eller svendom eller vad det heter längre, och jag var så tacksam mot Beata att jag ville kyssa hennes fötter och det gjorde jag också, men då garvade hon och sa att nu fick jag väl i alla fall ge mej.” När Saul kommer hem står Ma där i morgonrock och ser förstörd ut och säger att ”du måste genast i väg till en psykiatriker, Saul.” Ma är ovanligt skärrad där hon sitter med en cigarett i den darrande handen. Saul frågar efter Pa och får veta att han åkt till teve. Och så får Saul höra historien om hur Stålmannen, eller Tomas, och Ma gick till Baren och att Tomas egentligen var upptagen – han bodde ihop med Herbert – men nu när Tomas märkt att han blivit fäst vid Ma så hade han fått dåligt samvete så de skulle träffas alla tre på Baren och reda ut alltsammans och då hände det att det blixtrade till mellan Ma och Herbert – hon kände
Litteraturberget
direkt att han var hennes tvillingsjäl! Hur som helst så tittade hon om Saul var på sitt rum när hon kom hem men istället så hittade hon ett papper på golvet som hon läste. Det var ett ark av brevet. Ma är mycket uppriven över vad sonen tänker hitta på men Saul finner sig och påstår att det är en sida ur en bok som han håller på att skriva. Ma blir lättad men vill ändå att han går till psykiatrikern eftersom hon nu beställt tid och han är vän till familjen. Märta och Saul avverkar de flesta attraktioner på nöjesfältet och när Saul går därifrån är han helt slut i sommarens värmebölja. Saul finner Stålmannen hemma i köket när han återvänder, han ska tala med Ma som för tillfället står i duschen. Saul föser ut honom ur lägenheten och där stöter de ihop med Pa. Han är lite hängig men förhållandevis nykter och han har problem med sitt teveprogram på lördag. Han saknar det där lilla extra, som till exempel en till synes helt vanlig människa som under ytan har något som fascinerar. Saul berättar om Märta Ekbom för honom, utan att röja något om bilolyckan, och Pa blir eld och lågor och ger sig genast iväg för att träffa henne. Sedan går Saul och Ma iväg på ett party hos Rosengrens, där bland annat en regissör från USA, Bill Harrisson, är gäst. Ma har träffat Harrisson förut under sin korta Hollywoodvistelse och nu vill hon så gärna tala med honom igen. Saul drar sig undan festen och går in i ett sovrum och där sitter en ung kvinna i bikini och gummistövlar. Hon heter Anna och Saul blir genast kär. Anna har blivit bjuden till partyt av en fotograf som hon står modell för ibland men hennes pappa hade låst in henne och hon rymde hemifrån i de plagg hon hade till hands. Saul hittar en klänning som passar Anna i fru Rosengrens garderob. En man, som uppenbart är Herbert, kommer och berättar upprört att Ma och Bill Harrisson har gett sig iväg och Bill har lämnat sin gravida hustru gråtande på partyt. Saul går för att trösta den försmådda hustrun, men när han tar hennes hand så drar hon till sig den med en generad förklaring att hon är från Georgia. Saul förstår att hon inte kan tänka sig att vidröras av en neger och han tycker hon gott kan ligga där och gråta. Saul och Anna sticker hem till Saul och där i köket sitter Pa, Märta och en främmande karl och dricker öl. Den främmande visar sig vara Karl som inte alls var någon gammal ungdomsromans. Saul blir besviken vid åsynen av den lille fule karln som har familj och som hälsar på Märta när han har ärende in till stan. Saul gör Anna sällskap hem och där blir han minst sagt överraskad. Vi stod utanför grinden och kysstes när vi fick höra ett hiskeligt rytande och köksdörren flög upp och ytterlampan tändes, och i floden av ljus som strömmade rakt över oss kände jag igen min gamle bekant bilskolläraren Kurt Andersson, och först då märkte jag att hela trädgården var full av rosenbuskar, och nu fick jag äntligen veta vad han tyckte om att ha en dotter som umgicks med en neger. Utdrag ur samtalet med psykiatrikern Harald Lang som Saul minns det: SP: Tjänare. HL: Tjänare. Nej men Saul så du ser ut. SP: Ja, jag är lite blåslagen. HL: Jag ser det. Vem har ställt till dej så där? SP: Å, det är min svärfar. HL: Din svärfar? Jag visste inte att du var förlovad. SP: Inte jag heller. Jag menar, det är jag inte. Inte än. Vi träffades i går förstår du. Och hennes pappa är sadist. Han är bilskollärare också. Men framförallt sadist. Och så tycker han illa om negrer. —HL: Vad minns du från din barndom, Saul? SP: Hur då minns, menar du? HL: Vad som helst. Säg någonting som kommer för dej. SP: Parties. HL: Parties? SP: Ja, parties. Mängder av parties. — Jag minns människor som blev röda i ansiktet och kladdiga och larviga och hur dom brukade prata om hur söt jag var.
Litteraturberget
Det var när jag var liten förstås, innan jag blev så här stor och negroid liksom.— Så minns jag hur Pa och Ma brukade slåss och hur Pa brukade gråta och hur jag satt uppe på nätterna och tröstade honom. HL: Du tycker att du har haft det ganska svårt alltså. SP: Inte alls. Tvärtom. Jag tycker jag har haft det bra. —HL: — Men i går när din mamma ringde mej var hon väldigt upprörd. Hon påstod att du tänker åka till Uganda och skjuta Idi Amin. SP: Det tänker jag inte. Jag tänker inte skjuta honom. Hur fan tror du att jag skulle lyckas komma i närheten av honom med en pistol? —HL: Du tycks ha den uppfattningen att han är din kusin? SP: Visst är han min kusin. HL: Hur har du kommit på den tanken? SP: Indicier. Jag har läst allt om Uganda. Jag måste vara nilo-hamit, det är ingen tvekan om den saken. Jag hittades i norra Uganda. Genom uteslutningsprincipen har jag kommit fram till att jag tillhör kakwa-stammen. Det gör han också. För övrigt behöver jag ju bara se mej i spegeln. —HL: Jag tror att det ligger till på ett annat sätt, Saul, om du förlåter att jag säger det. Jag tror att du söker ditt förlorade ursprung, du letar efter en identitet. —SP: Ingen ska offra sej alltså. Man ska bara låta det rulla. —HL: Vi lämnar det här med Idi Amin och alltihop, vi prövar en annan infallsvinkel. Kan du tala om för mej när du gjorde din sexuella debut? SP: Sexuella debut? HL: Ja när du låg med en flicka första gången. SP: Tack, jag fattar utmärkt väl vad du menar. Jag bara tänker efter. Det är lite svårt att förklara. I förrgår var jag på väg. Vi låg där nakna tillsammans i soffan men just då kom Pa hem och var full så det blev inget av. Sen låg jag med Beata i går och det var fint. Det var innan jag hade träffat Anna och blivit kär förstås. HL: Jaha. Jag förstår. Men Anna låg du inte med. Du skiljer på kärlek och sex kanske. SP: Inte alls. Men hon hade just fått mens. HL: Jag förstår. —SP: För det där med Madeleine kan man väl knappast räkna. Pa sa att det var synd. Hon lär vara fin i sängen. HL: Madeleine? SP: Ja Madeleine. Henne känner du väl. Det spelar ju ingen roll om jag berättar det för dej. Du har ju tystnadsplikt. HL: Menar du Madeleine? Äsch, du driver med mej. SP: Varför det? Hon är väl en tilldragande kvinna. HL: Javisst. Vi skall ju gifta oss. Det vet du väl. SP: Nej det visste jag inte. HL: Det har stått i alla tidningar den här veckan. Har du inte läst Vecko-Revyn? SP: Nej, Ja, jag smäckte bara. Det är klart att jag smäckte HL: Ja det förstod jag ju. Madeleine är inte sån. SP: Jo, det är hon. Det är hon. Harald, jag smäckte inte. HL: Vad fan säger du? SP: — Hon försökte förföra mej, det är dagsens sanning, vi låg där på soffan och det var då Pa kom och förstörde alltihop. HL: Ditt lilla kräk. SP: Vad då då. Jag har ju inte fyllt arton än. Vad fan hon är ju bortåt fyrtio minst. Det var ju hon som. HL: Stick härifrån ditt lilla as. SP: Och du ska vara psykoterapeut va. — Gift dej med henne, men gör det med öppna ögon. HL: Stick!
Litteraturberget
Efter psykiatrikerbesöket spårar Saul upp Ma på hotell Sheraton där hon tagit in med Bill. Det visar sig att hon och Bill har haft ett förhållande när hon var i USA och passionen blossade upp nu när de återförenades. De älskar varandra och hon ska följa med honom, först till London och sedan till USA. Saul blir förvirrad, ursinnig och ber slutligen Ma att stanna hos Pa tills efter lördagens premiär på teve. Sedan ringer han Anna men ingen svarar så han blir orolig och åker hem till henne. Hans oro är befogad för han upptäcker att Anna är instängd i källaren. Han får ut henne men hon försvarar sin pappa och säger att han blev knäckt efter det att hennes mamma dött. Innan de sticker hem till Saul skriver hon en lapp åt pappan att hon kommer hem när han lugnat ner sig. Morgonen därpå ordnar Saul frukost åt Pa, som mår riktigt bra även om han är nervös inför kvällens sändning. Anna är orolig för sin pappa så hon tar taxi hem. På kvällen omkring klockan åtta knäpper Saul på teven. Så fort Rapport var slut spelade dom signaturen och visade bilder på en massa lallande människor och sen kom Pa i bild och han såg verkligen fräsch ut, jag kände nästan inte igen honom, han höjde armarna i skyn och jag tror nästan att han gjorde segertecknet, och då och då sneglade han mot Ma som satt i främsta raden och log och var hur söt som helst, och jag gissar att alla som såg det där tänkte att dom hade ett alldeles ovanligt lyckligt äktenskap.
Märta gör förstås succé, och Saul sitter där vid teven och känner sig stolt. Samtidigt blir han tveksam över det sätt som människor framställs i sådana här program – de görs alltid lite löjliga. Pa och Ma kommer hem mycket tidigare än de brukar – det brukar alltid vara party efter en sändning – och Saul gratulerar Pa till framgången. Sedan hör han från sitt rum hur de pratar, rättare sagt hör han Mas röst. Efter en stund öppnar Ma dörren till Sauls rum, hon har en resväska i handen och sorgset tar hon farväl och ber honom ta hand om Pa. Saul går ut till Pa. ”Pa, sa jag sakta. Pa, jag älskar dej.” ”Du ska inte vara orolig för mej, pojken min. Du vet, man väntar och väntar nästan ett halvt liv på att det värsta ska hända och till sist händer det och då känner man ingenting.—” Tidigt morgonen därpå hittar Saul Pa på toaletten med avskurna pulsådror. Saul ringer genast ambulansen och Pa överlever, han hade enligt den unge läkaren skurit åt fel håll för att det ska vara riktigt effektivt. Pa vaknar upp och vill tala med Saul och han ber sonen hämta hem Lil för han fungerar inte utan henne. Saul begriper inte hur det ska gå till men han lovar Pa att göra sitt bästa. Eftersom hon har flugit till London så beger sig Saul till Arlanda och lyckas få en biljett till nästa avgång. Där ringer han till Anna och hon blir besviken över att han ska resa bort men de ska träffas när han återvänder. Sedan sitter han och dagdrömmer om hur Anna och han skaffar en mysig lägenhet tillsammans tills han inser hur läget är: ”Hon har en farsa som hon gillar och som inte kan ta vara på sej själv. Han har en farsa som han gillar och som inte kan ta vara på sej själv.” När han grunnar på alla små problem som dyker upp så inser han att han nästan har glömt sitt kall att rädda mänskligheten från sin demoniske kusin. Han tvivlar plötsligt också på att de alls är släkt och hela tilltaget känns inte lika självklart längre. ”Det var som om jag satt därute på Arlanda och begrep att tillvaron är så här, jag insåg att det inte var för att folk inte ville som dom inte hade skjutit Hitler eller Stalin, det var helt enkelt för att alla människor sitter upp till halsen i sina egna små problem, precis som jag gjorde nu.” Hur ska man då hinna rädda mänskligheten?
© Helen Åberg
Litteraturberget