Syfte – Generell kartläggning av de bemanningsanställdas situation – Ge bemanningsanställda möjlighet att med egna ord berätta om hur de ser på sin anställning i ett bemanningsföretag
•
Mycket hög svarsfrekvens – 57 procent (206 av 364 medlemmar i bemanningsklubbar) besvarade enkäten
•
Bitvis mycket nedslående läsning – Stressen och otryggheten är enorm för många – de vågar inte skaffa bostadslån eller barn och känner att de måste högprestera konstant för att inte bli av med jobbet/uppdraget
1. Vilken anställning har du på bemanningsföretaget? •
Sex av tio är tillsvidareanställda
•
23,5 procent är behovsanställda
•
Övriga anställningar: vikarie, provanställning, tidsbestämda inhopp
•
Exempel på fritextsvar: –
”Behovsanställningar på ca en-två månader el kortare, arbetslöshet däremellan. De vill att jag ska strunta i a-kassan så de kan ha mig som timanställd.”
–
”Endast inhopp med enskilda kontrakt varje gång (sedan 2 1/2 år).”
–
”På mitt kontrakt står det ’ramavtal för tidsbegränsad anställning’. Jag hoppar in på timmar under den tid kontraktet löper finns dock inga garanterade timmar.”
2. Vilken löneform har du enligt anställningskontraktet? •
49 procent uppger att de har garantilön
•
28 procent har fast månadslön
•
Många som har svårt att förklara hur deras lön räknas ut
•
Exempel på fritextsvar: –
”prestationslön, lite krångligt förstår knappt själv. Men en garantilön på visst många procent och sen högre per timme om jag kommer upp i heltid.”
3. Hur ofta byter du arbetsplats eller arbetsuppgifter? •
Mer än tre av fyra svarar aldrig eller någon enstaka gång – 76 procent sitter på samma arbetsplats och/eller utför samma eller liknande arbetsuppgifter
•
12 procent byter varje månad
•
10 procent byter varje vecka
4. Hur ofta tackar du nej till uppdrag? •
55 procent tackar aldrig nej
•
35 procent tackar nej någon enstaka gång
•
Nio av tio svarar aldrig eller någon enstaka gång – du säger helt enkelt inte nej när bemanningsföretaget eller kundföretaget ringer
•
8 procent tackar nej varje månad och 1,5 procent gör varje vecka
5. Varför tackar du nej till uppdrag? •
”Gör det väldigt sällan. Bara om jag verkligen inte kan lösa det. Men har faktiskt nyligen vågat ta två veckors semester.”
•
”För annars skulle man aldrig få vara ledig.”
•
”Om man tackar nej får man känslan av att man upplevs som besvärlig och illojal.”
•
”Oftast för att de vill att jag ska jobba mer än sex dagar i rad.”
•
”Uppdragen kan komma samma dag då det inte funkar med familjelivet. Eller ibland om det blir fyra helger på raken, så tackar jag nej.”
•
”För att företaget inte reglerar själva hur mycket vi jobbar. Eftersom jag oftast jobbar 10,5 timmars pass under kväll/natt blir jag väldigt trött om jag tex bara får en dag ledigt mellan pass eller om jag jobbar flera dagar i rad.”
6. Har en bemanningsanställda samma möjligheter att utföra sina journalistiska arbetsuppgifter som en anställd på kundföretaget? 7. Utveckla. •
53 procent ja, 47 procent nej.
•
”Ja, men det är svårt att motivera sig att ta större ansvar och gå in i projekt utöver det man förväntas göra när ens konsultchef inte har en aning om vad man gör.”
•
”Ja, vid längre inhopp på samma arbetsplats. Annars nej av naturliga skälbristande kunskap om hur man jobbar på redaktionen, bristande kunskap om utgivningsområdet etc minskar möjligheterna.”
•
”En bemanningsanställd har mindre möjligheter att förhålla sig kritisk till de uppgifter företaget lägger ut på honom/henne. Även om vardagen inte genomsyras av att man är bemanningsanställd så vet man hela tiden att kundföretaget måste man hålla sig väl med om man ska få fler bokningar.”
8. Har fungerar samarbetet med den ordinarie personalen på kundföretaget? •
De allra flesta tycker det fungerar mycket bra
•
”Ja, men det är svårt att motivera sig att ta större ansvar och gå in i projekt utöver det man förväntas göra när ens konsultchef inte har en aning om vad man gör.”
•
”Det fungerar jättebra. Jag känner mig som en vikarie. Ibland får jag påpeka för en ny chef att jag är inhyrd. Men i deras ögon är jag en vikarie som vilken som helst.”
•
”Samarbetet med reporterkollegor är i princip det samma som när man är vikarie. Från redaktörshåll kan det ibland kännas som att de ser mer på en som en resurs för att göra snabba saker på kort notis och skickas ut på de där jobben som ordinarie personal inte ville ha.”
•
”Helt okej. Men att det finns ett a- och ett b-lag glöms givetvis aldrig bort.”
9. Hur ser du på lön och generella villkor? •
Låg lönenivå – ofta i relation till anställda i kundföretaget – är ett problem för många.
•
”När jag väl får arbeta tillräckligt många dagar på en månad tycker jag lönen räcker. Men jag tycker att den borde vara högre då man ständigt förväntas kunna släppa allt och åka till jobbet.”
•
”Flexibiliteten borde premieras högre om bemanningsföretaget menar allvar med sin affärsidé. Arbetsvillkoren borde vara tryggare.”
•
”Företaget sliter ut de anställda genom att inte schemalägga med mer framförhållning. Alternativt inte låta de anställda tvingas sitta hemma och vänta på telefonsamtal. ’Ställtiden’ sliter mentalt.”
•
”Garantilönen skapar negativ stress eftersom den pressar en att gå med på saker man inte tror på eller vill. Grundlönerna ligger lägre än kollegernas, vilket sänker självkänslan. Det är lönedumpning och det är mycket tråkigt.”
10. Hur påverkas ditt arbete och din livssituation av att du är bemanningsanställd? •
”Jag ser ingen framtid inom journalistiken. Bemanningsbranschen fungerar inte i den här formen för en vuxen människa med familj. Det är ovärdigt.”
•
”Mycket pendling, skiftande arbetstider, osäkerhet om när man har jobb och inte samt långa pendlingstider gör det väldigt svårt att planera och leva ett normalt och sansat liv.”
•
”Negativt, villkoren gör att jag mår dåligt, presterar sämre och sedan mår dåligt för det - en nedåtgående spiral som kommer att sluta i katastrof.”
•
”Det är en osäker tillvaro som gör att jag inte kan planera för en stabil framtid. Jag har fått vänta med att skaffa barn eftersom jag är orolig för hur det kommer att fungera med mammaledigheten.”
•
”Känner mig väldig otrygg och utnyttjad. Funderar allvarligt på att lämna, eftersom situationen känns både förnedrande och skapar en stor otrygghet.”
