En idéskrift. En idéskrift

– En idéskrift

– En idéskrift

I den numera klassiska ”What is a city?” (1937) beskriver Lewis Mumford staden som en social teater, med de sociala aktiviteterna som stadens kärna och människan i fokus. Med det här synsättet blir den fysiska miljöns främsta uppgift att understödja och berika våra sociala behov. Stadsrummets utformning påverkar människors beteenden och har betydelse för hur vi lever våra vardagsliv, vilket i förlängningen betyder att gator, torg och byggnader har en central roll för välfärdssamhällets grundläggande värden såsom demokrati, jämlikhet och hälsa. Det finns ett växande intresse för att belysa det mänskliga perspektivet i samhällsbyggnadsprocessen. Samtidigt saknas idag kunskap om hur perspektivet kan tillämpas i det praktiska planeringsarbetet. Det finns få exempel på verktyg och metoder som på ett systematiskt sätt tar hänsyn till sociala faktorer. Med den här idéskriften hoppas vi kunna inspirera andra genom våra egna erfarenheter och bidra till en vidare diskussion kring det mänskliga perspektivets betydelse för utformningen av den fysiska miljön. Sweco Stockholm, april 2015

FOTO: ERNST HENRY

Även om forskning visar på att det finns ett samband mellan den fysiska miljön och våra sociala liv, är det inte alltid självklart hur detta samband ser ut, eller varför det ser ut som det gör. För att kartlägga dessa samband krävs nya arbetssätt och metoder som fångar upp det sociala perspektivet i planeringen. Gemensamt för dessa metoder är att de utgår från stadens brukare – medborgarna själva.

FOTO: ERNST HENRY

Kunskap om hur stadens utformning påverkar våra sociala liv har en central betydelse för samhällsplaneringen. Tillgänglighet och närhet till arbete, service, tjänster och konsumtion är ofta avgörande för hur människor väljer att bo och leva. Även tillgänglighet till kultur, fritid och grönområden har stor betydelse för den upplevda livskvalitén. I denna bemärkelse har den byggda miljön ett direkt inflytande över våra flyttbesult och vilka miljöer vi anser attraktiva eller inte. En strategiskt planerad fysisk miljö där förutsättningar för människors vardagsliv står i fokus lägger därmed grunden för en god social infrastruktur.

Elastiska lokaliseringsprinciper – rätt sak på rätt plats En fungerande social infrastruktur handlar inte bara om att en viss typ av service existerar och erbjuds, utan även var den erbjuds, i vilken form och hur tillgänglig den är för medborgarna. Medvetna strategier för lokalisering av verksamheter och service – rätt sak på rätt plats – är alltså en central fråga för att stärka den sociala infrastrukturen. Ökad urbanisering och en tätare stad innebär att varje yta blir mer dyrbar och därför behöver nyttjas på ett effektivt sätt. Utmaningen i staden är därmed att öka den funktionella effektiviteten, medan utmaningen på landsbygden är att bibehålla de strukturer som stöder funktionaliteten. När det gäller lokalisering handlar det i grund och botten om att förstå medborgarnas behov och beteenden och anpassa lokaliseringen efter hur staden används och brukas av dem som bor och arbetar där. För att tänka nytt kring lokalisering har Sweco utarbetat en modell för fyra olika typer av elastisk lokalisering. Denna visar innovativa sätt att lokalisera verksamheter och service. Modellen bygger på att olika verksamheter har olika behov och förutsättningar när det gäller lokalisering. Gemensamt för de fyra principerna är att de bidrar till yteffektiva lösningar som dessutom ökar det sociala mervärdet och kvaliteten för medborgaren. För att anpassa dessa elastiska lokaliseringsprinciper till en enskild plats, kommun eller region, är det viktigt att arbeta över verksamhetsgränserna och skapa en gemensam bild av vilket samhälle vi vill bygga. Redan idag är det många kommuner som praktiserar exempelvis samlokalisering mellan skola och idrottsverksamhet. Det finns dock många andra verksamheter som skulle kunna höja kvaliteten genom att vara närmare varandra.

Elastiska lokaliseringsprinciper

FOTO: ÅKE E:SON LINDMAN

FOTO: FELIX GERLACH

Människors rörelsemönster i staden - våra val av färdmedel eller färdvägar - kan för en betraktare verka irrationella och utan logik. En orsak till detta är att våra val och beteenden baseras på emotionella värden, vanor och individuella erfarenheter. Dessa faktorer är svåra att förutse och mäta. Dessutom är det inte ovanligt att människor säger en sak och gör en annan. Det kan till exempel vara så att någon pratar mycket om att gå eller cykla, men till vardags istället väljer att åka mycket bil. Eftersom det ofta finns ett glapp mellan vad vi säger och vad vi gör, räcker det inte alltid med att fråga människor om vad de tycker och vill. Att skapa en djupare förståelse för människors beteenden och drivkrafter är därför en nyckel för att planera en användarvänlig stadsmiljö.

Mentala kartor – upplevda avstånd mäts inte i meter Att kartlägga hur de mentala kopplingarna mellan olika platser ser ut är ett intressant komplement till de fysiska, geografiska kopplingarna. Även om fysiska avstånd mellan olika platser är lika långa, kan de mentala (upplevda) avstånden variera. Att undersöka mentala kopplingar kan därför vara ett sätt att skapa förståelse för varför människor exempelvis väljer att promenera vissa sträckor och inte andra. Geografiskt avstånd

A Upplevt avstånd

A

B B

Genom informella samtalsintervjuer där människor spontant får ge vägbeskrivningar eller berätta om sina egna vägval i närmiljön går det att få fram information om mentala avstånd, mentala barriärer och samband om mentala referenspunkter på en plats eller i en stadsdel. Mentala referenspunkter innebär platser eller byggnader i den fysiska stadsmiljön som används som orienteringsmärken och kännetecken för staden och platsen.

Att fånga platsens identitet

Syftet med att skapa mentala kartor är att få en bättre förståelse för hur platser hänger ihop och hur människor associerar till olika platser. De mentala kartbilderna har stor betydelse för platsens upplevda karaktär och identitet och kan vara ett viktigt underlag för planering, marknadsföring eller målgruppsanpassning av ett visst område. Idag finns också en allt större medvetenhet kring platsers upplevda kvaliteter och identiteter. Med denna metod erbjuds nya möjligheter att undersöka samspelet mellan den byggda miljön och hur vi lever våra vardagsliv.

Tips till dig som vill integrera det sociala perspektivet i utvecklingsarbetet

1.

För att betrakta staden eller samhället ur individens perspektiv krävs nästan alltid ett tvärsektoriellt arbetssätt. Människors användning av staden tar inte hänsyn till organisationsstrukturer och kommunala ansvarsområden.

2.

Det sociala perspektivet är relevant för alla nivåer i det kommunala eller regionala utvecklingsarbetet, inte bara inom fysisk planering. Frågan bör diskuteras både på verksamhetsnivå och på strategisk nivå.

3.

Ett medvetet arbete med social infrastruktur höjer kvaliteten på samhällsservicen för medborgarna, exempelvis genom fler mänskliga möten och genom en helhetssyn på vardagslivet.

4.

Genom att ta hänsyn till människors behov och arbeta strategisk med lokalisering kan suboptimering av resurser undvikas. Ett medvetet arbete med social infrastruktur innebär att verksamheter drar nytta av varandras målgrupper och därmed ökar användandet av en plats.

5.

Subjektiva upplevelser och erfarenheter ligger till grund för hur vi värderar en plats. Detta är dock faktorer som är svårmätbara och som de flesta traditionella arbetsmetoder inte tar hänsyn till. Nya angreppssätt krävs för att öka kunskapen om människans plats i den fysiska miljön.

6.

Kunskap om vardagsliv, upplevelser och platsidentitet är avgörande om man vill förändra en plats i grunden och omprogrammera den för att passa nya syften och målgrupper.

Vill du veta mer? Kontakta Sweco: Helena Lund [email protected] Petra Bäckman [email protected] Emma Andersson [email protected]