Frigga från Falkenberg en riktig fighter

8 — 14 j a n ua r i 2011

Frigga från Falkenberg – en riktig fighter Sid 4–8

Korn åt små fåglar Sid 3 Kunglig smekmånad på Varbergs slott Sid 10–12

Frigga – en stark röst för allas rätt att rösta 1916 hölls en ”Kvinnornas rösträttsfest” i teaterlokalen på Schubergsvägen i Falkenberg. På programmet stod bland annat pjäsen ”Statsministerns döttrar” av Frigga Carlberg. Hon var en av de starka opinionsbildarna bakom en av de mest grundläggande demokratifrågorna i vår historia, nämligen kvinnlig rösträtt. Eftersom hon var född och upp­ växt i Falkenberg var det en av bygdens stora döttrar som gjorde sin röst hörd när hennes pjäs spela­ des upp i sammanhang som exem­ pelvis ”Rösträttsfest”. Och hon var ett kontroversiellt namn, inte minst i sin gamla hemstad.

F

rigga Carlberg kämpade i nästan 20 år för att kvinnor skulle bli politiskt myndiga på samma villkor som männen. Hon var en av de radikalaste rösträttsaktivisterna i det tidiga 1900-talets debatt. För en nutida medborgare är det nästan ofattbart vilket hårt motstånd dessa kvinnor mötte när de hävdade att vuxna kvinnor skulle få kandidera till riksdagen, kunna rösta och engagera sig politiskt på samma villkor som män. Det verkar, ärligt talat, ha varit rätt ofattbart även för Frigga Carlberg och hennes kamrater i aktivistnätverket LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Men det är inte ens hundra år sedan gifta kvinnor betraktades som omyndiga av samhället.

Påverkan genom kulturen I en tid långt före bloggar, twitter och morgonsoffor i tv, i en tid då rösträttsförespråkarna inte ens kunde räkna med att få in sina debattartiklar i sina egna partiers tidningar bildade de opinion på gängse folkrörelsesätt genom möten, tal och flygblad men också genom teaterpjäser, spex, sketcher och kupletter som framfördes av amatörsällskap vid sammankomster och festligheter i småstäder som Falkenberg. Opinionsbildning genom kultur till gräsrötterna helt enkelt. Och det var en gren som Frigga Carlberg behärskade. Hon var lika mycket författare som politiker och skrev romaner, pjäser, noveller, pamfletter och en mängd debattartiklar och betraktelser i olika tidningar. Inför valet nu i höstas återgav radioteatern i P1 samma pjäs som alltså spelades i Falkenberg vid en festlighet 1916, ”Statsministerns döttrar”. Det är en farsartad historia om en förstockat konservativ statsminister som tycker att kvinnor ska skickas ut i samhällstjänst så att de inte hinner få en massa dumma idéer om jämställd-

4

8 januari 2011

het och politik. Hans egna döttrar kommer dock tillbaka från sina respektive arbetsplatser med mycket radikala åsikter när de sett hur kvinnor blir behandlade på skitjobbens samhällsnivå. Dialogen vacklar på randen till det rent absurda och tempot uppskruvat till turboläge. Det är inte Ibsen precis. Lite mer ”Stefanåkrister goes socialpolitik…”. Frigga Carlberg var rolig och bitsk som författare. Och hon behövde nog sin humor för att stå ut med det motstånd hon mötte. Ibland även i sitt eget liberala parti och till och med bland sina medsystrar i rösträttsrörelsen. För hon var inte mycket för kompromisser och hon var väldigt frispråkig. Frigga – eller Anna Fredrika Lundgren föddes 10 augusti 1851. Hon var dotter till Tobias Lundgren, skomakaren som grundade ett garveri på den tomt där Grand hotell nu ligger. Garveriet utvecklades så småningom till Lundgrens läderfabrik och det var en stor och välbeställd familj som Anna Fredrika föddes in i som nummer sju i en barnaskara på sammanlagt tolv (några av syskonen dog dock som spädbarn).

Hus fullt med folk Tomten med läderfabriken sträckte sig från ån upp mot Rådhustorget. Mitt emot rådhuset låg familjen Lundgrens bostad och butik i ett tvåvåningshus. Det huset byggde Tobias Lundgren 1841, efter en av de stora bränder som härjat i småstaden Falkenberg, och här växte Frigga upp i en miljö som måste ha varit ett myller av syskon, fabriksanställda och tjänstefolk i det stora hushållet. Enligt uppgifter från Falkenbergs museum fanns det vid den här tiden en folkskola i Pedagogin som låg vid ”gamla torget”, nuvarande Laurentiiparken. Kanske var det där Frigga gick sina första skolår. Men det kan också ha varit hos ”Mamsell Adamssons skola för

Sammankomster. ”Statsministerns döttrar” var en pjäs av Falkenbergsfödda Frigga Carlberg. Den spelades på en rösträttsfest 1916 i teaterlokalen på Shubergsvägen i Falkenberg. Affischen är tecknad av Falkenbergsflickan Greta Carlson som bör ha varit i 18-årsåldern vid detta tillfälle. 

O Friggas ursprungsfamilj i Falkenberg Skomakarmästare Tobias Lundgren, Frigga Carlbergs pappa, levde 1802–1869. Han ligger begravd på kyrkogården utanför S:t Laurentikyrkan i Gamla stan. 1834–35 grundade han ett garveri vid Ätran, på den tomt där Grand hotell nu ligger. Rörelsen utvecklades till Lundgrens läderfabrik som så småningom togs över av sonen Daniel Lundgren. Tobias Lundgren var gift två gånger. Första frun, Petronella Larsson fick tre döttrar: Johanna Carharina, Ulrica Susanna och Helena Petronella. Sedan första hustrun dött 1843 gifte Tobias Lundgren om sig med Anna Elisabeth Lundgren. De fick tillsammans nio barn. Maria Sofia, Thekla Elisabeth, Agneta Charlotta ”Augusta”, Anna Fredrika ”Frigga”, Daniel, Anders Fredrik (dog som 13-åring), Helena Petronella (dog som spädbarn), Johan Samuel och Carl Gustaf (dog som ettåring). Daniel Lundgren som tog över familjeföretaget fick själv en stor familj så småningom med inte mindre än tolv barn.

Källa: Falkenbergs museum och Claes-Göran Steen som forskar om gamla Falkenbergsfamiljer

Friggas mamma. Anna Elisabeth Lundgren hette Lundgren även som flicka. Hon gifte sig 1843 med Tobias Lundgren och fick tillsammans med honom nio barn (tre av dem dog). Hon blev också styvmor till Tobias Lundgrens tre döttrar från hans första äktenskap. Anna Lundgren skötte driften av läderfabriken sedan maken gått bort 1869 och innan sonen Daniel tog över 1882. I Frigga Carlbergs texter skymtar en stor beundran för och även medlidande med mamman med så många barn och så mycket ansvar. Kanske var hon en inspirationskälla till Friggas aldrig sinande övertygelse om att kvinnor måste få makt för att bättre kunna bära alla de bördor som livet och samhället lade på dem. Foto: Anna Dahlberg

O 20 år av kamp Rösträtt för kvinnor var en debatt som fördes under nästan 20 år på olika plan i samhället. Ogifta kvinnor med viss inkomst hade fått kommunal rösträtt redan 1862.

1902. En motion av Carl Lind­

hagen om att rösträtt för kvinnor bör utredas. Ingen åtgärd. Den följs av flera enskilda motioner utan genomslag.

1905. Frågan om kvinnors rösträtt skjuts på framtiden av regeringen Staaf i väntan på att männens rösträttsfråga är löst. 1907–1909. Mäns rösträtt till andra kammaren går igenom. 1908. Gift kvinna med egen

debetsedel får kommunal rösträtt.

1909. Kvinnor blir valbara till kommunala nämnder 1911. De större partierna har

tagit ställning till kvinnlig rösträtt. Socialdemokrater och liberaler är för, högern är emot. LKPR överger sin strikta neutralitet och stöder öppet partierna som är för rösträtt. Högerkvinnor hoppar av organisationen men den befarade totala splittringen kan undvikas.

1912. Carl Fredrik Reuterskiöld lägger fram en utredning om kvinnorösträtt, familjebildning, nativieter och maktbalans mellan könen. Den kommer fram till att det inte finns några principiella skäl varken för eller emot kvinnors rösträtt. 1912. Första propositionen för kvinnors rösträtt läggs fram av ministären Staaf. Den går igenom i andra kammaren men avslås i första. 1914. Konstitutionsutskottet tar ställning för kvinnlig rösträtt, liksom andra kammaren. Frågan faller i första kammaren. 1915–1917. Första världskriget

och inrikespolitiska motsättningar gör att rösträttsfrågan hamnar i bakgrunden i den svenska debatten.

1917. Högerregering. Bakslag för

rösträttsfrågan. Alla motioner om kvinnlig rösträtt avstyrkes av KU. 19 kvinnoföreningar går samman om en begäran om kvinnlig rösträtt till regeringen och får nekande svar. Stort protestmöte. Ny uppvaktning på hösten 1917 hos nya regeringen Edén-Branting.

1918. Ny proposition om kvinnlig

rösträtt får avslag i första kammaren. Demonstrationer och protestmöten. Principen en person – en röst genomförs vid kommunvalen. Gifta kvinnor får rösträtt till kommun och landsting.

1919–1921. Kvinnor får politisk rösträtt till andra kammaren. Frigga Carlberg. Socialarbetare, författare, debattör, politiker med mera. Hon var en av den kvinnliga rösträttsrörelsens stora pionjärer i Sverige och en kontroversiell rikskändis i början av 1900-talet. Under sin uppväxt i Falkenberg fick hon ta många strider med sin far, Tobias Lundgren, för att få utbildning fast hon ”bara” var flicka.

flickor” som låg där affärshuset Kronan ligger nu. Fredrika, som kallades Frigga redan som barn, fick utkämpa en lång kamp mot sin far för att få läsa vidare. Flickor behövde inte mycket till utbildning, tyckte Tobias Lundgren. Till slut fick hon i alla fall börja på det nya flickläroverket i Halmstad men Frigga Carlberg vittnade senare under sitt liv om att denna konflikt med pappan satte djupa spår. Kanske blev den en av drivkrafterna i ett helt livs kamp för rättvisa mellan könen. Det är över huvudtaget mycket rätt-

visesträvanden över Frigga Carlbergs gärning. Även om hon själv växte upp i en av Falkenbergs mera välbärgade familjer såg hon mycket av nöd och fattigdom när hon hjälpte sin mamma, Anna Elisabeth Lundgren, med välgörenhetsarbete. Kvinnorna i täten för rösträttsrörelsen i Sverige var med få undantag från överklassen. De var välutbildade, födda med samhällsstatus och resurser. De hade hem och familjer men också tjänstefolk och pengar som gjorde det möjligt att odla intressen utanför familjen. De flesta tillhörde de liberala kretsarna

inom politiken och Frigga Carlberg kal�lade sig själv för ”ultraliberal”. I vissa frågor stod hon nära socialdemokraterna. Hon berättar i brev till sina rösträttssystrar om hur hon gillade att samarbeta med arbetarkvinnor när hon ordnade massmöten i Folkets hus- eller park på olika ställen i landet. Av de sex kvinnor som Christina Florin berättar om i sin bok ”Kvinnor får röst” är Frigga Carlberg den som starkast kopplar rösträtten till sociala frågor om klass och pengar. Om kvinnor fick inflytande på politiken skulle samhället förändras

1920. Gifta kvinnor blir myndiga genom en ny äktenskapslag.

till det bättre för utslitna arbetarkvinnor och fattiga barn, det var hennes fasta övertygelse.

Grundade barnhem Och det var inte bara snack utan rätt mycket verkstad över hennes engagemang. Hon var styrelseledamot i Sociala föreningen för Västra Sverige, förstamajblommans centralkommission och liberala valmansföreningen. Hon var en drivande kraft i en förening som hette Sällskapet Myrorna. Inte mindre än sju barnhem grundade hon och före­ stod. ”Göteborgs alla kyffen vältrar sina

Fort­ sättning på nästa uppslag d 8 januari 2011

5

Lundgrenska huset. På Storgatan vid Rådhustorget i Falkenberg, mitt emot rådhuset växte Frigga Carlberg upp tillsammans med sina många syskon. Garveriet som blev Läderfabriken låg i andra änden av kvarteret nere vid Ätran, ungefär där Grand Hotell finns nu. Det här fotot är taget någon gång mellan 1887 och 1897. Friggas bror Daniel tog över rörelsen Falkenberg 1882. Huset som nu ligger på Storgatan 32 och som ersatte detta byggdes 1936 av aktiebolaget Daniel Lundgrens Läderfabrik.

O Förenade över partigränserna LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Existerade mellan 1903 och 1921. 1919 klubbade riksdagen igenom kvinnlig rösträtt och 1921 hölls det första riksdagsvalet där kvinnor kunde delta. LKPR var partipolitiskt neutral (även om man till viss del övergav den linjen och så småningom öppet stödde de partier som var för kvinnornas rösträtt) och bara öppen för kvinnor. Som mest hade föreningen 17 000 medlemmar. 1913 samlade den in 350 000 namnunderskrifter för sin sak. Tidningen Rösträtt för kvinnor gavs ut från 1912.

O Böcker om rösträttsrörelsen ”För rättfärdighets skull” – Frigga Carlbergs roman som skildrar rösträttskampen inifrån. Den gavs ut 1918. ”Pennskaftet” – Elin Wägners klassiker från 1910 om en ung, kvinnlig journalist och hennes kamp för rösträtten och för kärlek på egna villkor. ”Kvinnor får röst” – Historikern Christina Florin om sex av den svenska rösträttsrörelsens pionjärer och deras sammanhang. Förutom Frigga Carlberg handlar den om Signe Bergman, Ann Margret Holmgren, Anna Bugge Wicksell, Gerda Hallberg och Gulli Petrini.

barn över mig – miljoner av barn – och då blir det ingen arbetsro”, skriver hon i ett brev och hon har verkligen haft full sysselsättning med att ordna för sina skyddslingar bland Göteborgs fattiga ungar och mödrar. Hundratals fattiga eller sjukliga stadsbarn fick också genom hennes försorg somrar på landet hos bönder eller på barnkolonier. ”Frigga Carlberg som samhällsmoder” är rubriken på en artikel om barnhemsverksamheten i Tidningen Rösträtt för kvinnor. Det var en förhärskande idé att kvinnorna just genom att de var mödrar och hade sin förankring i hem och familj skulle vara extra lämpade att politiskt utforma samhällets organiserade omsorg. Ensamstående mammor i början av 1900-talet hade det inte lätt vilken samhällsklass de än råkade tillhöra och värst var det naturligtvis för de fattiga. Frigga Carlsberg hade för den tiden mycket radikala tankar om att även

6

8 januari 2011

männen hade ett ansvar för de barn som de satte till världen och att även utomäktenskapliga barn skulle få arvsrätt efter sin far. ”Jag undrar om män verkligen kunna bilda sig en föreställning om vad det vill säga för en ung flicka, för första gången mor – i sin svåra stund övergiven av den man hon skänkt kärlek och tro – fattig och nödställd med av många månaders själslidande försvagad hälsa, att inställa sig hos främmande män för att tigga bröd till sitt barn, besvara frågor och lämna upplysningar”. (Uttalande vid Nordiska kvinnosaksmötet i Köpenhamn 1914). Romanen ”Vårlöften” som kom ut 1903 handlar om en prostituerad kvinna, ett minst sagt djärvt ämnesval på den tiden. Sitt eget familjeliv hade Frigga Carlberg i Hjälbo utanför Göteborg. Här bodde hon tillsammans med sin man Andreas Carlberg, kallad Atte, som hon gifte sig med 1876. När rösträttsrörel-

Hemmets hamn. Gula villan i Hjälbo där Frigga och hennes mans Andreas ”Atte” Carlberg bodde. Ett hem med ständig trafik av goda vänner, politiker, hjälpsökande och släktingar. En träffpunkt och något av en halvoffentlig arena för planering, diskussioner, aktivistmöten, vänskap och kultur. Breven hon skrev till sina medsystrar i rösträttsrörelsen ger intryck av ett ”myller av folk”, enligt boken ”Kvinnor får röst”. sen satte igång på allvar 1902 var Friggas dotter Ester vuxen och själv engagerad i frågan. Hemmet var en viktig mötesplats för vänner, politikerkollegor, hjälpsökande och rösträttskvinnor. Rösträttsrörelsens ledargestalter levde ett sorts hemliv med gäster, möten, diskussioner och åsiktsdebatt mitt i vardagsrummet.

Inte en lugn stund Det verkar överhuvudtaget inte ha funnits så många stilla fläckar i Frigga Carlbergs tillvaro. Och hon verkar för det mesta ha trivts i hetluften, vilket kanske var tur. Hon stötte på hårt motstånd även i de egna leden för sina radikala tankar om rättvisa även för de fattiga kvinnorna. Och som aktivist tyckte hon nog ibland att den svenska rösträttsrörelsen var lite mesig. För här kämpade kvinnorna inte som de militanta engelska suffragetterna med fönsterkrossning, hungerstrejker och bränder utan

efter folkrörelsens mönster med möten, dagordningar och debattartiklar. När Frigga Carlberg bjöd hit den engelska radikalsuffragetten Sylvia Pankhurst 1913 gjorde hon det som privatperson men det blev ändå en känslig fråga inom hela LKPR. Rörelsen ville för liv och pina inte bli sammankopplad med de våldsamma suffragetterna i England. Så här beskriver Frigga Carlberg mötet som Sylvia Pankhurst höll i Göteborg: ”Mötet var bara härligt – att höra henne var för rösträttsöron som att lyssna till änglakörer. Lokalen var fullsatt till sista plats av en publik vi sällan sett, en mängd konservativt folk som applåderade frenetiskt. Hon mottog även en applåd så snart hon visade sig på talarestolen./…/ Tidningarna är ursinniga över publikens hållning och över mig förstås./…/ Blackstadius skäller på Atte (Friggas man) och beklagar att Friggas anseende är

Satir i rösträttens namn För en jämställdhetsuppfostrad normal­ svensk i dag verkar det alldeles befängt att vuxna kvinnor inte var politiskt myndiga för mindre än hundra år se­ dan. Det är lite av samma känsla som när man läser om apartheid i Sydafrika eller ras­ lagarna i sydstaterna på 1900-talet. Man frå­ gar sig ”Hur tänkte de egentligen?” Det verkar som om Frigga Carlberg också har gjort det.

I

den lilla skriften ”Några skäl varför kvinnorna icke skola ha politisk rösträtt – Monolog av en motståndare” går hon igenom motståndarsidans retorik och argument. Det är ett litet häfte som hon skrev efter en amerikansk förebild och där motståndarledets argument har skruvats till en aning, men bara lite. Det är mycket underhållande läsning.

Frigga med sonen Gösta. Han dog 1902 i TBC och sorgen kastade skuggor långt in i Friggas fortsatta liv hur kämpaglad hon än framstod i offentligheten. ”Hon bar alltid sorgdräkt till hans minne, men sorgen över denna stora förlust blev den kraft som drev henne att hjälpa andra mödrars barn”, skriver Elin Wägner i sin minnesruna över Frigga Carlberg i Tidevarvet (veckotidning utgiven av Fogelstadgruppen.) förstört för alltid. Den visan har jag hört i tretti år nu, och den skrämmer mig inte.”

Pionjärerna I tidningsartiklar och brev beskrivs Frigga Carlberg som en stridbar och engagerad offentlig person. Privat levde hon i ett lyckligt äktenskap med sin ”Atte” som hon under flera år vårdade när han var sjuk mot slutet av sitt liv. De fick två barn, dottern Ester och en son Gösta som dog ung i TBC 1902. Ester blev en kamrat i kampen för rösträtt och med henne och barnbarnen kunde Frigga vila ut mellan varven. Barnbarnen var tvillingflickorna Astrid och Helena (Lena) och pojken Brynolf som ofta tillbringade somrarna hos sin mormor på Hjälbo. Frigga Carlberg hann uppleva några år av politisk jämställdhet innan hon dog 1925 i Esters hem. Elin Wägner konstaterar krasst i sin

O Källor

Uppgifterna till det här reportaget är hämtade från många olika håll förutom från HN:s eget arkiv och de uppgifter vår arkivarie har hjälpt till att vaska fram. • En huvudkälla är boken ”Kvinnor får röst” av historikern Christina Florin och Svenskt biografiskt lexikon. Kvinnsam, bibliotek för genusforskning på Göteborgs universitetsbibliotek och Sveriges radio har hjälpsamt ställt material till förfogande och lotsat bland urklipp och ljudfiler. • Klas-Göran Stehn, Falkenbergs museum och Bengt Nordström som dokumenterat Läderbolagets historia har gett viktiga pusselbitar till den lokala anknytningen i Falkenberg. • Gunilla Alba ställde hela sitt familjearkiv till förfogande så att vi kunde hitta spåren av den lokala rösträttskampen en av Falkenbergs kulturprofiler • Lena Brisman, barnbarnsbarn till Frigga Carlberg lånade ut fotografier och bidrog med uppgifter om den privata sidan av Friggas liv.

minnesruna i tidningen ”Tidevarvet” var det väl att ingen av de där starka kämparna i första ledet drömde om belöning för egen del i form av riksdagsplatser eller höga partiposter. Det var inte röst-

rättsrörelsens pionjärer som blev de första betydande kvinnliga politikerna. Då är det andra namn som tar vid. Eva Bergengren [email protected]

”Allra först får jag be mitt ärade auditorium att inte anse mig för gammalmodig. Jag smickrar mig med att vara en fullt modärn nutidskvinna. Jag tror på allt möjligt frisinnat men inte på politisk rösträtt åt kvinnor, ty det vore att förneka mitt kön. Politisk rösträtt åt kvinnor är revolt mot naturen. Betrakta dessa damer som sitta här i salen! Giv akt på deras fysiska svaghet, deras andliga oförmåga, deras tankars ostadighet och allmänna bristfällighet! Icke skulle de kunna gå till en valurna för att nedlägga en politisk valsedel däri. Naturen säger nej. Mannens lagar bjuda nej. Guds röst ropar nej – och så gör även jag. En kommunal röstsedel är ju något helt annat. Den är inte emot naturen. Det är politisk rösträtt som gör mannen till man. Och frånvaron av politisk rösträtt som gör kvinnan till kvinna. Om kvinnorna fingo politisk rösträtt skulle man ju inte längre veta vem som var man eller kvinna – och tror ni inte att livet då skulle förlora något av sin poesi och romantik? Mannen måste förbliva man. Kvinnan måste förbliva kvinna. Om mannen anstränger sig för att bli lik kvinnan; om kvinnan anstränger sig för att bli lik mannen så uppstår en sådan villervalla och det blir så svårt att förklara för våra barn. – Låt oss taga ett praktiskt exempel. Om en kvinna tar på sig en mans rock och byxor och tar hans käpp och hatt och cigarr och går ut på gatan – vad händer då? Jo, att polisen tar henne och kastar henne i fängelse. Varför inte hellre bli hemma?” Och så fortsätter denna fiktiva rösträttsmotståndare att rada upp sina argument i Frigga Carlbergs lilla skrift. Kvinnorna skulle försumma hem och barn för att flockas kring valurnorna i stället och deras bräckliga nervsystem skulle brista anspänningen att lägga ner röstsedlar. Det skulle bli ett elände med offentliga svimnings- och hysterianfall, kvinnorna bli bortförda med ambulans. Till slut skulle kvinnlig rösträtt leda till ”äktenskapsskillnad och död, brott och förhärjande sjukdomar ödelägga landet.” Eva Bergengren

Fort­sättning på nästa sida d 8 januari 2011

7

Greta Carlson. Utanför familjens musikaffär på Brogatan som hon förestod. När bilden togs 1929 hade kvinnor haft rösträtt i åtta år.

Josefine Carlson, porträtterad av sonen

Arvid Carlson. Hon var 53 år när hon första gången fick rösta i ett riksdagsval.

Syskonen Carlson. Josefine och C Georg Carlson fick tio barn men två dog i späd ålder. Åtta ungar växte upp tillsammans, först på Yttergård i byn Eskilstorp i Getinge och sedan i Falkenbergs stad dit familjen flyttade 1910. Greta ritade och målade sin syskonskara i många versioner. I ritblocken är färgerna fortfarande klara och strecken skarpa. (I mitten ser man brodern Arvid som blev en känd konstnär vars tavlor visades på Mjelby konstgård i en stor utställning våren 2010.)

Musik, sång, föredrag och teaterpjäser. Rösträttsmötena i Falkenberg var kulturella tillställningar långt ifrån våldsamma suffragettkravaller som i England. 1915 hade LKPR i Falkenberg 66 aktiva medlemmar. Rösträttsfesterna var välbesökta och uppskattade tillställningar. Det kunde komma 150 personer som avnjöt senaste nytt från barrikaderna, musik, teater, tårta, glass och kaffe för 1 krona och 50 öre.

Engagemang på gräsrotsnivå De vackra affischerna för olika rösträttsmöten i Falkenberg är målade av Greta Carlson. Hennes mamma, Josefine Carlson, var engagerad i den lokala rösträttsför­ eningen som ordnade rösträttsfester i gamla teatersalongen på Schubergsvägen.

F

örmodligen är detta en bra spegelbild av vad som skedde på många småorter runt om i Sverige under 1900-talets första decennier där Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt hade bildat lokalavdelningar. I Folkets hus, godtemplarsalar och samlingslokaler samlades man till diskussioner, föredrag, uppläsningar, musikunderhållning och amatörteaterföreställningar. (Frågan är dock om andra småstäder hade lika fina affischer…) Josefine (som hette Jönsson som ogift) föddes 1868 i Kvibille och var ett litet barn när Frigga Lundgren lämnade Halland för att bli fru Carlberg i Göteborg. Om de någonsin träffades vet jag inte. Frigga Carlberg var en kontroversiell rikskändis och Josefine var en mamma i Falkenberg, en av rösträttsrörelsens tusentals gräsrötter.

Socialt patos Men det finns likheter. De är starka Falkenbergskvinnor från stora familjer. Deras hem var öppna med en ständig ström av gäster på besök. De drivs båda av socialt patos och kulturella intres-

8

8 januari 2011

sen. Frigga var ju författare förutom alla sina politiska och sociala uppdrag. I Josefines fall är det musik, konst och litteratur som bildar teman. Hon tecknade själv och inspirerade barnen att förkovra sig. Sonen Arvid blev en välkänd konstnär och familjen var känd som ”Spele-Carlsons” i Falkenberg med omnejd. De spelade själva och arrangerade också konserter med hitresta musiker från de stora scenerna. Familjens stråkkvartett med pappa Georg som försteviolinist, sonen Carl som andraviolinist, dottern Greta på cello och mamma Josefine på altfiol var ofta anlitad på fester och sammankomster.

Känsliga ämnen Mitt under första världskriget gick Josefine med i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen där hon var ordförande i lokalavdelningen under några intensiva år. Hon var inte rädd för att engagera sig i kontroversiella frågor, både avrustning och kvinnlig rösträtt var känsliga ämnen vid denna tid. De flesta drivande rösträttsaktivister var liberala även om själva rösträtts­

frågan skulle hållas utanför partipolitiken. Josefine Carlson var aktiv socialdemokrat. I Falkenberg arbetade kvinnorna över partigränserna för sin rösträtt. Det kommenteras socialdemokratiska tidningen Morgonbris av agitatorn Emma Flood 1914: ”I Falkenberg hade funnits en kvinnoklubb men kvinnorna själva hade beslutat att nedlägga den. De flesta tillhörde nu rösträttsföreningen. Borgerlighet i arbetarleden är dock en större fara än någon kanske anar. Visst kunna arbetarkvinnorna stå med i rösträttsföreningen men de böra inte tappa sin självständighet och sin frimodighet och framför allt inte sin socialdemokratiska åskådning för att komma i fint sällskap.” När Josefine Carlson intervjuas inför sin 85-årsdag konstaterar hon att kampen för fred gått sådär. ”En verklig världsfred får jag nog aldrig uppleva men jag får väl i stället glädja mig åt att jag fått vara med om att se ett annat av mina önskemål förverkligat: Kvinnans allmänna rösträtt.” Eva Bergengren [email protected]

Historieskatt. Gunilla Alba är systerdotter till Greta Carlson som gjort affischerna och dotterdotter till Josefine Carlson som var en av de kvinnor som på det lokal planet i Falkenberg var med och kämpade för kvinnans rösträtt. Gunilla har ur familjarkivet hjälpt HN att hitta material till artiklarna. Genom tidningsurklipp, gamla brev och teckningar får vi en bild av ett Falkenberg i början av förra århundradet. 

Foto: Ola Folkesson