Det goda värdskapet DOKUMENTATION FRÅN SEMINARIUM I PORJUS DEN 24 NOVEMBER 2004
Sparbanken Nord satsar 700 000 kr per år i utvecklingsarbetet ”Samtal för Framtiden” i kommunerna Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk, Piteå och Älvsbyn. Kommunerna går in med 250 000 kr tillsammans per år i samarbetet som syftar till att skapa för utsättningar för ett långsiktigt utvecklingsarbete. I varje kommun finns lokala arbetsgrupper. Styrgruppen för Samtal för Framtiden består av Anders Sundström, Gusten Granström, Erik Hägglöv, Eva Quist och Kjell-Åke Nilsson.
Styrgruppen i Jokkmokk består av: Karin Höwenmark, Henry Hedman, Elisabeth Hammarberg, Leif Öhlund, Iréne Lundström, och Kerstin Edholm
Janne Gunnarsson fick många porjusbor att reflektera över värdskapets betydelse för en ort som Porjus.
Det goda värdskapet var temat då Janne Gunnarsson i november besökte Porjus och föreläste på Sarek, ett samarrangemang mellan projektet Porjus Porten till Laponia och Sparbanken Nords serie Samtal för Framtiden. Han går i bräschen för en landsomfattande kampanj med det blygsamma målet att Sverige ska bli världens mest gästvänliga land och hade precis fått uppleva ett gott värdskap under sin rundvandring i Porjus gamla kraftverk. – Det var spännande att lyssna till Yvette och verkligen se en kraftstation och förstå vad som ligger bakom när man trycker på strömbrytaren därhemma. Janne Gunnarsson har 30 års erfarenhet från rese- och turistindustrin och har den hårda vägen fått upptäcka att framgång i allra högsta grad har med värdskap att göra. Och det är långt mer än turistnäringen det handlar om. Ett gott värdskap har stor betydelse även för hur en ort som Porjus klarar av att möta de förändringar som framtiden bär med sig. – Finns inte värdskapet i botten blir det
svårt. Då blir man aldrig framgångsrik vare sig som ort eller som företag, konstaterar han och menar att mötet mellan människor är den avgörande faktorn då vi väljer vilken plats vi ska besöka, vart vi vill bo eller vilka företag vi vill anlita. – Det är inte bara prylarna i kraftstationen som gör den unik utan att det finns någon som Yvette som berättar och levandegör. En del påstår att vi lever i ett informationssamhälle men det är fel – vi lever i ett relationssamhälle, slår Janne Gunnarsson fast.
Vad kan man lära av en iranier? Jan Gunnarsson fick en handfast lektion om värdskap i mötet med den högst okonventionelle iranske busschauffören Payman i Umeå som formligen knyckte kunderna ur taxikön till sin flygbuss. ”Du ska komma med, åka bussen, bra sightseeing, bra persisk musik, bara 30 kronor”, sa han samtidigt som han helt frankt tog väskorna, föste ihop lämnade bagagevagnar – ”det måste vara snyggt när folk kommer” – och vallade in protesterande sällskap i sin buss till taxichaufförernas stora förtret. – Jag blev helt ställd men samtidigt tillräckligt nyfiken för att kliva på bussen, berättar Jan som fick en 16 minuters sällsam upplevelse med en chaufför som ömsom stannade bussen för att fostra passagerarna hur man plingar vid hållplatser, ömsom guidade och berättade historier alltmedan det goda humöret spred sig bland de överrumplade passagerarna. Efter några dagar ringde Jan upp mannen, nyfiken att få veta mer. – Hur länge har du kört buss, frågade jag. – Jag kör inte buss vet du! Jag ger människor en bättre dag, blev svaret av mannen som under 20 års tid kört bussen mellan city och flyget. – De kommer lite sura, människor är lite stressade ser du, en del här i Sverige är lite negativa. Om jag möter någon som glömmer släcka helljuset jag tänker, aah, gratis ljusterapi! I min buss alla garvar och har kul, människor blir glada. – Men taxichafförerna då, undrade jag, de blir väl sura. – Jo, dom blir lite förbannade men varje vecka jag köper stor chokladkartong, då blir alla glada igen, sa Payman. En gång stannade denne man sin fullsatta buss vid en rondell för att traska in på Vägverket för att påpeka att det var skitigt i rondellen. Sån är Payman. Det handlar om värdskap.
Få människor att känna sig väntade Jan Gunnarsson har jobbat trettio år med turism och värdskap, varav drygt halva tiden i Åre, vilket ger en viss tyngd åt hans budskap. Han vill att Sverige ska bli världens gästvänligaste land. Kort sagt, att folk som kommer hit ska känna sig riktigt, riktigt välkomna.
kommer och säger: ”Va kul! Kan jag hjälpa till med nånting? Vi har ett nätverk som har möte nästa onsdag. Ska jag plocka upp dig?”.
Nu ska man inte blanda ihop service med värdskap. Värdskap är långt ifrån det eviga leende som lärdes ut på förra århundradets charmkurser enligt Jan Gunnarsson. – Service är något man möjligtvis kan få medan värdskap är något man ger. Människor som ger någonting av sig själva och som behärskar konsten att få människor att känna sig välkomna är guld värda. Värdskap är konsten att få människor att känna sig väntade. Man har rätt att känna sig väntad då man börjar ett nytt jobb, flyttar till en ny ort eller kommer som kund eller tillfällig besökare. Men det är en oerhörd konst och det är jättesvårt. Då och då kanske det funkar men det måste göra det jämt…
Dåligt värdskap = dåligt ledarskap Att man välkomnar sina samarbetspartners torde vara en självklarhet men i många projekt bevisas motsatsen. Det är inte heller i alla företag som alla medarbetare välkomnas. – Som vi behandlas inne i företaget, av chefer och medarbetare, behandlar vi själva våra kunder eller andra i kontakterna utåt. Värdskap är i högsta grad en ledarskapsfråga. Om värdskapet brister är det 99 fall av 100 ledarskapet som brister. Blir man taskigt bemött i en butik är det oftast ledaren eller ägaren som inte fungerar. Numera tycker jag synd om dem som blivit rekryterade av en dålig chef. De får inte förutsättningar för att göra ett bra jobb. Som vi behandlar varandra kommer vi att behandla andra. Talar man om varandra istället för med varandra och sprider rykten inne i verksamheten så speglar det genast av sig i kontakterna utåt.
Är det lätt att flytta till Porjus? – Hur lätt det är att flytta hit till Porjus? Hur många knackar på och välkomnar, undrar Janne Gunnarsson och berättar att då han flyttade till USA, strax norr om New York, kom fyra av sex grannar redan första veckan och knackade på med ljummen äppelpaj. Dessutom kom en korg med varuprover och välkomsthälsning från företagen i trakten. – Det är många år sedan jag flyttade till Täby men där har ännu ingen hört av sig. Det kanske är kommunens ansvar? Som företagare har man kanske förväntan på att det är kommunens roll att fixa tillstånd med mera men visst är det häftigt om en annan företagare
Tacksamhet i grunden Människor som är duktiga på att välkomna andra människor är tacksamma människor. De är tacksamma över att finnas till, jobba med det de gör och leva där de lever. – Den som är bitter på kärringen, jobbet och kåken – ur den kommer sällan generositet. Det måste vara oändligt trist för alla som är bittra, lessna, besvikna och otacksamma – livet är inget genrep utan pågår precis nu. Kanske borde vi sparka oss själva i rumpan ibland och inte haka upp oss på skitsaker. Janne Gunnarsson praktiserar ett litet knep ibland då det känns extra motigt. Han skriver en tacksamhetslista för
Humor och levande exempel är en bra läromästare. Jan Gunnarsson lockade likt en skicklig estradör till många glada och ibland smått förlägna sjävrannsakande skratt.
att påminna sig om att det allra mesta trots allt är riktigt, riktigt bra. Är han däckad av förkylning så har han i alla fall en skön säng att vila i vilket långtifrån alla har. – Har man en tacksam inställning till livet vill man gärna bjuda. Och det finns tusen saker att vara tacksam över.
Någon har tänkt till Vad är det då som gör att vi känner oss välkomna eller väntade som Janne Gunnarsson hellre uttrycker det? – Om man frågar någon om möten man minns kan svaret bli ”då jag klagade och ändå fick ett bra bemötande”. Man blev sedd och lyssnad på med respekt. Likväl kan man känna sig väntad trots att man inte möter en enda människa. Någon har satt prägeln, omtanken finns i rummet. Lampan är tänd, en smörgås som står och väntar, leden är ordentligt spångad eller en marshall brinner välkomnande utan för dörren… – Välkomnandet kan till och med märkas i gardinerna. Någon har tänkt till för att göra det ombonat. Ofta är det den feminina sidan som fixar med detaljer som leder till gott värdskap, som vill ha harmoni och goda relationer, levande ljus och vackra ting. Den manliga idén är inte sällan en praktiskt korkmatta och ölkranar, spetsar Janne Gunnarsson till det men påpekar att gott värdskap inte räcker hur långt som helst, det måste också finnas en bra produkt.
– Det går inte att flina bort en dålig produkt, det måste finnas något som människor är stolta över att jobba med.
Värdskap är att få veta En väsentlig del i det goda värdskapet är att information lyfts fram så att folk faktiskt får den och förstår den. Hur ofta är det inte skyltat för ortsbor som redan hittar eller så kryptiskt att man ändå kör fel. Hur ofta saknas inte information om andra tillsynes självklara saker som när receptionen stänger eller vart man kan äta en lördagseftermiddag. – Det handlar om att få den information jag behöver, om det jag vill och när jag vill – att någon har tagit fram informationen och gjort den tillgänglig för mig. Som Yvette vid Kungsporten. Man känner sig välkommen då man möter kunniga människor som låter mig veta allt. Inte känner jag mig välkommen av någon som mumlar och luktar vitlök. Rent, vänligt och säkert I värdskapet inryms även en rad självklarheter. Att det är rent exempelvis. Självklart – visst, men hur ofta har man själv inte åsikter om den saken. – Man känner sig inte välkommen i Porjus eller på andra ställen om det inte är rent. Så är det, konstaterar Janne Gunnarsson som även slår ett slag för vanlig enkel vänlighet. Han berättar om jättekön till kassan i livsmedelsbutiken en lördag där irritationen växte. Då han äntligen fick betala la den unga kassör-
skan en liten chokladmint i påsen med orden ”Lessen för kön”. Den lilla gesten tog udden av all irritation. – Ibland undrar jag om vi inte tycker att det är töntigt med vänlighet. Ändå behövs så oerhört lite för att det ska betyda så mycket, reflekterar han men tillägger att trygghet och säkerhet kanske ändå är något av det allra viktigaste i värdskapet. – Jag hoppas och tror att SAS sätter resenärernas säkerhet högst upp på sin lista, före punktlighet.
Sveriges värdskap brister Att bli sedd och själv se folk i ögonen är centrala beståndsdelar i värdskapet men där får vi svenskar tyvärr rött kort alltför ofta. – Att bli sedd oavsett vem man är blir man inte i Sverige om man har för många konsonanter i namnet eller färgad hy. Ibland är det till och med svårt nog om man är kvinna, konstaterar Janne Gunnarsson. – Det borde vara en självklarhet att människor som kommer hit ska känna sig välkomna. Varje gång jag åker taxi brukar jag prata med taxichaufförerna, som nio gånger av tio har utländsk bakgrund. De berättar om det känns att få lappar i brevlådan där det står ”stick jävla svarskalle!”. Då förundras jag över den respekt de ändå visar och jag skäms över det dåliga värdskap de möts av i vårt land.
Värdskap är att se med en annan människans ögon I svenskan finns det vackra ordet gästfrihet – att få en människa att känna sig fri att vara den hon är, att känna sig som hemma. Äkta gästfrihet är att låta den vi möter tänka, tycka och vara den hon är. Det bygger på ett ömsesidigt förtroende vilket är limmet i alla relationer, även på arbetsplatser.
så. Ibland möter man som patient en läkare, eller som fullkomlig novis med trasig bil en bilreparatör och känslan att vara i underläge infinner sig direkt. Det är sånt som chefer och ledare som sitter i maktposition måste tänka på. De måste lyfta upp människor. En del chefer har svårt för det. Det krävs ömsesidig respekt.
Tillit och förtroende är det viktigaste kapital vi människor sakta men säkert kan bygga upp – man vinner människors tillit, visar sig ärlig och pålitlig, klarar det man lovat och lever som man lär. Men förtroendekapitalet kan raseras illa kvickt. Den som inte kan behålla hemligheter, eller fixar sig en paradvåning på Strandvåning i Stockholm med medlemsavgifterna är snabbt ute i kylan. – Lyssna bara på ordet förtroendevald. Vi har gett någon förtroendet att förvalta vår röst. Tyvärr har en del blandat bort begreppen och glömt bort för vad man valts och av vem, det finns gott om exempel bland fackföreningsgubbar, företagsledare och politiker. Scandia har en gigantisk apparat att nu återställa det förtroende man raserat, konstaterar Jan Gunnarsson. Osökt kommer samtalet in på makt. På känslan av underlägsenhet som ibland uppstår i olika möten. – Om två människor ska kunna mötas krävs att man sitter i någorlunda samma maktposition. Det är inte alltid
Svårt att lyssna på andra Janne Gunnarsson vill också påminna om vikten att ha ett öppet sinne. Att inte vara så belastad med sina egna uppfattningar om saker och ting att man inte släpper in andra perspektiv. – Jag själv har svårt för det. Jag har så mycket förutfattade meningar, fördomar och idéer och kan ha svårt för att lyssna på någon som har en annan uppfattning än jag, då stänger jag av. Det är så vi fungerar. Vi vill få bekräftat våra egna antaganden. Gå istället på möten och sammankomster lite ”tomma” och delta förutsättningslöst. Om vi ska kunna hjälpa någon annan, möta en besökare eller delta i ett utvecklingsarbete måste vi kunna ställa oss där den människan befinner sig eller kliva på där processen är. Det går inte om vi kommer med ryggsäcken full med färdiga uppfattningar. Han talar varmt om idrottsvärldens teknik att coacha, stötta utan att ta över och bestämma åt andra. – Coachning är aldrig att tala om för en annan människa vad han ska göra.
Coachning är att stå där, lyssna och uppmuntra. Det är inte att dela med sig av alla sina egna tankar, erfarenheter, smarta idéer och lösningar.
En porjusbo är olik en göteborgare Om det inte vore för alla dessa människor vore värdskapet bra mycket enklare, menar Janne Gunnarsson med ett skratt. – Folk gråter, skrattar, sörjer, har problem och framgångar mitt i sina egna liv. Folk är olika, har olika personligheter och kommer från olika kulturer. Porjusbor är inte lika funtade som folk i Göteborg. Ibland glömmer vi bort att vi är väldigt kulturellt programmerade. Medan vi säger ”Hej då” i Sverige så säger man ”Hey, let’s get together for lunch some day” i USA men man menar inget annat än Hej då. I vissa länder kan det vara en dödssynd att komma för tidigt medan vi blir mycket förnärmade om någon kommer försent. Japaner vill ha badkar. Några förväntar sig få väskorna uppburna. Andra vill klara sig själva. Alla är vi olika funtade och vi måste ha respekt och förståelse för det. Uttrycket ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad” är rätt fruktansvärt. Sluta med det. Försök se människan framför dig med empati. Se situationen och föreställ dig vad hon tänker, vet, kan och vill. Värdskap handlar om att kunna se med den människans ögon, säger Janne Gunnarsson övertygat.
Finns inte värdskapet i Porjus
– lägg ner!
Det blir inget värdskap här i Porjus om ni inte är stolta över det ni jobbar med och platsen ni lever på, menar Janne Gunnarsson. – Värdskap är stolthet i handling. Upplever vi ett värdskap så ser i det ögonen på dem vi möter. Var rädd om eldsjälarna. Strunta i det negativa träsket, de går ändå inte att påverka. Vårda de som vill något. Värdskap är inte bara en fråga för besöksnäringen, det är en folkhälsofråga. – Det är många människor som bokstavligen gått in i väggen, som inte känner sig välkomna. Värdskap är inte bara hur två människor möts utan även hur regelverk och system fungerar ihop med människors vardagsliv. Jobbar vi i ett dåligt system vinner alltid systemet, konstaterar Janne Gunnarsson krasst.
Ingen är smartare än alla tillsammans Han menar att det handlar om att komma till insikt och att de som kliver in i samarbetet, exempelvis i utvecklingsarbetet i Porjus, förstår i hjärta och huvud att ingen är smartare än många är tillsammans. – Alla här inne kan lägga till perspektiv på Porjus. Även den smartaste kan lära sig något. Det måste finnas öppenhet och ödmjukhet. Det gäller inte bara att göra sig förstådd, man måste lyssna också. Alla kan tillföra något. Sen är det som det alltid är, menar Janne Gunnarsson. Några frälsta vill nåt medan det finns en stor hop neutrala som avvaktar och ett gäng som är emot allt. Tänk på barnbarnen – Det är ingen idé försöka vända det sista gänget, låt dem vara. Bjud med de frälsta, de kommer att locka med sig några av de neutrala. Men det tar tid. Ska ni utveckla värdskapet tänk inte på Porjus nästa år, tänk på era barnbarn. Ni har attityder och en hel kultur att förändra men det ni gör idag, de frön ni nu sätter påverkar relationer och samarbete på lång sikt – det ni gör i dag ger frukt långt efter ni inte är här. Det
räcker inte längre med en eldsjäl. Det behövs en eldsjälspyroman som får fler människor att börja brinna och det håller inte om det bara är några få som ska fixa medan övriga sitter på läktaren. De går inte hur smarta dessa eldsjälar än är. Det krävs att många tar ansvar, lägger sig i och bryr sig. Och glöm inte bort, det här är ett val ni gör, påminner Janne Gunnarsson.
Finns inget värdskap – lägg ner! – Om ni vill att folk ska känna sig som gäster måste ni ikläda er ett värdskap. Om ni enbart betraktar dem som besökare gör ni er själva till lokalbefolkning. Vi bor här – de besöker. Nästa steg är att besökarna blir inkräktare och ni dess motståndare. I värsta fall blir det som i Visby under sommaren där besökarna betraktas som måsar som flyger in, skitar ner och kraxar därifrån. Finns inget äkta värdskap av folk som bor i Porjus – lägger ner, är Janne Gunnarssons drastiska råd. – Ni har hyggligt mycket att vara stolta över. Här är vackert. Ni har en otrolig historia kring kraftverksbygget, tänk alla människor som slitit. Ni har något unikt. Det finns folk som letar och vill hitta äkta möten med äkta människor och en äkta historia. Där har ni ryggraden där ni själva kan driva verksamheter. Det finns alltför många konstruerade anläggningar med diesneyfierade upplevelser. Ni har något äkta. Utveckla det!
passade på att informera om samhällsutvecklingsprojektet CIVIC som nyligen startat i Jokkmokk. – Grunden för att vi ska lyckas med utvecklingsarbetet är att vi har respekt för varandra och nyttjar varandras kompetenser maximalt. Att vi inte fortsätter att jobba i gamla hjulspår. Att vi heller inte göra allting var för sig – företag för sig, Jokkmokk för sig, byar för sig... Många i Porjus har undrat varför CIVIC inte är för er utan bara för Jokkmokk. Att vi valt att prioritera Jokkmokk är att andan och samarbets-
Samtal för Framtiden – Det pågår samtal runtomkring oss och det jobbas med lokala tillväxtprogram som ska bli grundbulten för utvecklingen i länet. Samtal för Framtiden är en process i kommunerna Jokkmokk, Arvidsjaur, Arjeplog, Piteå och
Cicci Andersson,
projektledare för Porjus Laponiaporten summerade kvällen. – Nu ska vi fortsätta att fokusera på allt det positiva, fundera på hur vi ska väva in välkomnadet på ett naturligt sätt i vardagen. Vi kanske kan börja med hemläxan, att välkomna oss själva. Och hur ska vi gå vidare med det goda värdskapet i Porjus? Tack Janne och alla ni som kom ikväll!
viljan redan finns i Porjus och Vuollerim och att det redan finns utvecklingsprojekt som ni är med och formar och styr. Nu gäller det för oss i Jokkmokk att hitta plattformen också men framförallt att samarbeta med er. Det goda värdskapet kan definitivt utvecklas genom ett ökat samarbete mellan våra olika projekt. Jag tycker att ni ska låta utomstående ögon titta på Porjus. Bjuda in unga ”oförstörda” civilförsvars- och designungdomar och Vattenfall trainees att betrakta er. Hur kan ni ta tillvara dem? Låt dem vara med och utveckla Porjus!
Älvsbyn där banken tillsammans med er vill jobba för en positiv utveckling, förtydligar Kjell-Åke Nilsson, Sparbanken Nord. – Det är nog ingen utifrån eller uppifrån som kommer att verka för en positiv utveckling i vår region, det måste vi själva göra. Därför är vi är helt enkelt beroende av att gå ihop. Att Samtal för Framtiden gått från projekt till verklig samverkan är väldigt roligt och jag känner att samtalen vi för är viktiga. Det är ni själva, här i Jokkmokks kommun, som bestämmer vilka frågor ni lokalt vill arbeta vidare med och vi vill gärna vara med i det arbetet.
Är du en Hansson, Svensson eller Andersson? Vi kan alla delas in i de urtypiska personligheterna Hansson, Svensson och Andersson. Vilken är du? Vem är din äkta hälft? Vem var gästen du inte förstod dig på i somras. Hansson utgör 25 % av befolkningen. De är jobbiga, rentav stökiga. Hatar detaljer, läser aldrig bruksanvisningar, älskar att köra fel, äger ingen kartbok. Har mycket på gång och är jämt sent ute. Svensson utgör också 25 % av befolkningen. Så trevliga och sociala så man bara dör. Vill prata, kallar partnern för gumman/gubben eller mamma/pappa, gillar sällskapsspel, gitarr och julfest. Får Svensson sjunga allsång är hon/han i himmelriket. Kittet på många arbetsplatser. Varannan person är en Andersson. Ordning och reda, tänker igenom, planerar, oroar sig, ser konsekvenser, hatar att köra fel. Är alltid ute i god tid, tänker på brandrisken. Hade alla varit en Andersson skulle vi fortfarande bott i grottor. Se detta som en påminnelse om att alla du möter kanske inte tänker och reagerar som du. Är man en Hansson får man spader om man blir behandlad som en Andersson och vice versa...
Glöm talesättet ”Behandla andra som du vill bli behandlad”
Behandla andra som de vill bli behandlade!
Dokumentation: ByaTryck AB.
P-O Lindroth, Jokkmokk
