Den kidnappade hunden
Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om.
När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla litegrann. -Kolla vad fin den här toppen är, sa Lisa. Hon höll upp en gul tröja med en rosa blomma på och runt blomman var det massor av röda hjärtan. -Ja den är super fin. Ska du köpa den? frågade Milly. -Ja det ska jag nog för jag gillar den här rosa blomman mycket, sa Lisa.
När Lisa hade prövat tröjan så gick de tillsammans till kassan och betalade tröjan. Den kostade 50kr för den var på rea. De gick ut ur affären och där lite längre bort stod en man. Han var svartklädd. Han hade svarta skor, svart hög hatt, svart kappa och svarta handskar. -Kolla den där mannen han är jätte skum, sa Kajsa lite darrigt för hon var den som typ var rädd för allt, men det var inte bara hon som var rädd för då sa Lisa: -Ja, han verkar väldigt skum ser ni hur han stirrar på Blixten. Mannen tittade på dem och såg hur de små viskade och då gick han.
-Titta, nu gick han, sa Lisa. -Okej bra. Nu är det löst. Är det bara jag som är hungrig? sa Kajsa. -Ja, vi kan väl gå och äta hamburgare, sa Lilly. Så gick de till hamburgare stället. När de var ungefär halvvägs så såg de den där manen igen. -Kolla det är den där mannen igen. Han följer efter oss, sa Kajsa. -Ja, vad är det han vill. Varför följer han efter oss? sa Milly. -Jag vet inte han är så skum, sa Lisa. -Kom nu. Vi tar Blixten och går hem. Vi kan äta hemma men jag gillar inte den där mannen, sa Lilly. -Ja det gör vi kom nu, sa Kajsa. De gick till Blixten, tog loss honom och var på väg hem men då började mannen gå mot dem och flickorna började också gå men det gick inte för Blixten ställde sig och började morra lite, för han var en väldigt vaksam schäferhund. Men tillslut så kunde de börja gå. -Det känns som om han följer efter oss, viskade Kajsa. -Nej lugna ner dig. Han följer inte efter oss sluta larva dig, sa Lisa. Hon sa så för att hon var den som var modigast av de tre flickorna och hon var nästan aldrig rädd.
Efter en stund så sa Lisa: -Vi kan gå hem till Alexander och Linus. Alexander och Linus var tvillingar men inte alls lika. -Ja det gör vi, sa Milly. Det de inte visste var att den där mannen hade följt efter dem, men det visste inte flickorna om. Men varför han följde efter skulle de inte kunna veta för de visste inte vad den där mannen ville.
Nu var de framme vid det gula fina huset där Alexander och Linus bodde i. Det visade sig att mannen hade tappat bort dem för bakom dem fanns ingen man. -Hej, vad kul att ni har kommit, utbrast Linus när han öppnade. -Hej! Vi har en sak att berätta för er. Är Alexander också hemma? sa Lisa -Visst men vad är det? Alexander kommer snart hem. Han är på fotbollsträning, sa Linus. De gick in i hallen tog av sig sina skor och gick in i Linus rum. De berättade allt om den där mannen och till sist sa Milly: -Det konstigaste var att Blixten reagerade så där. Han gör väl aldrig så. -Nej men han är ju trotsallt en vakthund men det är klart lite skumt var det.
Nästa morgon ringde Lisa Milly för att fråga om hon ville gå ut med Blixten med henne och det ville hon. -Hej ska vi gå då? frågade Milly när hon öppnade dörren. -Japp vi går jag ska bara hämta Blixten. Blixten! sa Lisa och ropade efter Blixten.
Nu var de i parken. De var nästan helt ensamma förutom en gammal tant som promenerade. När de kom ut på skogsvägen så var de ensamma. Då frågade Milly: -Tänk om den där mannen dyker upp igen. Vad ska vi göra då? -Jag vet inte... Men mer han hon inte säga för då hoppade den där mannen fram och skrek: -Nu ska jag ta dig. Nu ska du inte få komma undan. Han tog kopplet ur handen på Lisa och Blixten följde med. Mannen visade sitt ansikte och skrattade ondskefullt. Ansiktet var ett spöke, mannen var inte någon man utan ett spöke! Lisa och Milly skrek av rädsla och spöket sprang med Blixten. -Kom vi måste springa efter! skrek Lisa. De började springa efter spöket som hade Blixten.
Efter en stund när spöket äntligen hade stannat så hade de kommit fram till någon slags grotta.
-Äntligen har jag fått tag i dig din konstiga hund, sa spöket ondskefullt. -Vad menar han med det? viskade Lisa. -Jag vet inte men vad är det som är så speciellt med Blixten, undrade Milly. -Asså jag vet inte. Jag har inte märkt någonting. Att han har varit konstig alltså, sa Lisa. -Ja, han är ju trots allt bara en hund, sa Milly. -Han är ju min hund, hallå! ropade Lisa. -Ja förlåt men skrik inte så. Vi går hem till killarna och berättar och listar ut ett sätt, sa Lisa. -Okej men jag vill inte lämna Blixten men vi går, sa Lisa sorgset.
Senare när Lisa och Milly hade sprungit hem. Så var de nu hos killarna och de hade ringt dit Kajsa. -Så vad är det som har hänt nu då? undrade Linus ivrigt. -Jo Blixten har blivit kidnappad och det finns en man som är ett spöke och... Mer hann hon inte berätta för hon började gråta. -Å Lisa stakars dig, sa Milly. -Så Blixten är borta Lisa? sa Alexander.
-Nä inte helt. Vi vet var han är men jag vill inte att det ska hända honom något, sa Lisa. Milly och Lisa berättade var spöket och Blixten var och deras plan med hur de skulle få tillbaka Blixten. -Och det här gör vi imorgon, sa Lisa -Okej men är ni verkligen säkra jag menar... sa Kajsa. -Ta det lugnt alla ska hjälpa Lisa på ett eller annat sätt, sa Linus. -Tack vad snäll du är Linus, sa Lisa. Nu var det mörkt och alla hade gått hem och alla tänkte på hur de skulle göra imorgon.
Nästa morgon var alla utanför Lisas hus precis kl: 00.09 som de hade bestämt. -Är ni redo att göra det viktigaste i hela era liv, sa Lisa som om det var en militärbas, fast hon tog det här på fullaste allvar eftersom det var hennes älskade hund det handlade om.
Nu var de vid spökets gömställe. Det var först nu Lisa tänkte på varför det här spöket hade tagit Blixten och spöken finns väl inte. Ja det här var något skumt det kan inte vara ett spöke. Precis då blev hon avbruten i sina tankar.
-Jag är inte säker på att vi ska göra det här, sa Kajsa. -Jo nu gör vi det här. Vi måste ju få tillbaka Blixten, sa Linus. -Tack Linus. Det är något som är skumt jag menar vem snor en hund bara så där och det finns ju inga spöken ... Eller..., sa Lisa. -Men ja ja strunt samma om det här är skumt. Nu gör vi det här, sa Alexander stöttande. -Ja nu gör vi det här. In med händerna, sa Milly.
Så gick de in i grottan där gömstället var. Det var som ett laboratorium. På utsidan såg det ut som en vanlig grotta men på insidan ett ondskefullt laboratorium. -Vart ska vi börja leta? sa Lisa. -Ni kan väl börja leta här. De hörde en mörk röst bakom sig. De vände sig om där stod spöket. Alla skrek ingen visste vad de skulle göra. -Var har du gjort av Blixten? sa Lisa förskräckt. -Det kommer du aldrig få reda på. Mohahahaha. -Spring, skrek Linus. De sprang i väg och skrek men det gick inte så bra för spöket tog dem.
Han tog dem tillbaka till labbet men denna gången till ett annat rum. -Blixten! utropade Lisa för där satt Blixten i en bur. -Ja här kan ni sitta med hunden tills ni ruttnar, sa Spöket. -Va, varför gör du så här? skrek Lisa argt. -Vet ni inte det, sa Spöket lite förvånat. Alla kollade på varandra och undrade vad det var som stod på. Spöket sparkade in dem i en bur och gick ut ur grottan. -Å Blixten är du okej. Å vad jag har varit orolig, utbrast Lisa. Nu var hon glad även om hon var fångad. -Ne nu är det slut med festen jag försöker få upp låset, sa Linus. Det blev tyst.
Plötsligt hördes ett klick. Linus hade fått upp låset. De skyndade till Blixten och låste upp den buren. -Nu är det bara ytterdörren kvar, sa Kajsa. Det låset gick också upp. De sprang ut.
Plötsligt hoppade Spöket fram och tog in dem igen.
-Trodde in verkligen att ni kunde fly. -Ja vi var på väg, sa Alexander lite kaxigt. Spöket bara fnyste och gick. -Ja ja! Det var det, nu kommer vi aldrig att kunna fly, sa Milly. -Jo vänta. Jag tror att han aldrig låste dörren, utbrast Kajsa. Alla sprang till dörren och tryckte på den. Den öppnades och spöket var inte där och de sprang allt vad de hade. Hunden först och sen ungdomarna. De sprang och sprang. Nu var de fria.
Nu var de fria och man vet inte vad det var för konstigt med Blixten eller vem spöket var eller vad han ville. Ingen vet.
