Boom för äldre företagare

Boom för äldre företagare Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv Nils Bohlin, HUI ngsutreUtredningsinstitut

december, 2004

Kapitelrubrik

Sammanfattning Antalet äldre som driver företag har ökat med mer än 25 procent enbart sedan 1998. Det innebär att 3500 fler seniorer driver företag. Samtidigt har företagandet minskat trendmässigt bland yngre. Sedan 1995 har antal företagare totalt minskat med knappt 4000 per år i snitt. Ibland är äldres företagande en fortsättning av ett tidigare företag. Ibland är det ett livsstilsval, t.ex. en skogsfastighet. Ofta är det ett sätt att fortsätta arbeta, men i mindre omfattning på frilansbasis. Ibland satsar äldre på en expansiv affärsidé. Sammantaget blir de äldres företagande av flera skäl en allt viktigare faktor för Sveriges utveckling. Ett skäl är att äldre ofta har en bättre och tryggare ekonomisk situation, som gör det lättare att ta de risker som företagandet innebär. Ofta hjälper äldre också yngre kolleger eller släktingar att komma igång genom ett delat företag, investeringskapital eller med rena kunskaper/erfarenheter. På orter där det finns många mindre företag är arbetslösheten lägre. Företagande är för många äldre ett sätt att fortsätta arbete i ett yrke där man tidigare varit anställd. Ett företag gör det möjligt att i större utsträckning välja arbetstid och utforma sin egen arbetssituation. Det kan också vara lättare att få arbete i företagsform. Många arbetsgivare uppfattar det som riskfyllt att anställa en äldre person eftersom sannolikheten för sjukfrånvaro är högre, samt att uppsägningstider och pensionspremier kan vara en större belastning. Det kan helt enkelt vara lättare att ge en äldre person uppdrag än att anställa. Ett problem är dock att äldre i denna situation inte sällan hindras att få F-skattesedel om de till en början enbart har en uppdragsgivare. Seniorer definieras i denna rapport som personer över 60 år. Seniorföretagare är följaktligen företagare över 60 år. De är seniorer som har inkomst från aktiv näringsverksamhet. De skulle kunna dra sig tillbaka, men väljer att driva ett företag. I denna rapport har SCB:s databas Linda analyserats för att för första gången ge en bild av äldre företagare. Dessutom visas vilka problem de ställs inför genom en specialkörning av en enkätundersökning från SCB/Nutek. Knappt fyra procent av alla seniorer är företagare, två procent bland kvinnor och sex procent bland män. För hela den vuxna befolkningen är andelarna 12 procent bland män och 5 procent bland kvinnor. Totalt sett innebär detta att var tionde företagare är en senior. Andelen seniorföretagare ökar kraftigt. Seniorföretagarnas andel av det totala antalet seniorer har studerats åren 1998, 2000 och 2002. Mellan 1998 och 2002 gick företagarandelen bland seniorer från 3 procent till närmare 4 procent. Denna positiva utveckling står i tydlig kontrast med utvecklingen för andelen företagare av befolkning i arbetsför ålder, 16-64 år gammal. Företagarandelen i hela den arbetsföra befolkningen låg på strax över 7 procent under hela nittiotalet, men utvecklingen under åren efter 1995 har varit negativ i och med att företagarandelen sjunkit kontinuerligt. 2003 var den under 7 procent. Företagarandelen bland seniorer ökar alltså medan den minskar bland befolkningen i stort. Detta kan tolkas som att återväxten av företagare har försvagats.

Svenskt Näringsliv

1

Kapitelrubrik

Medelåldern bland seniorföretagare är 66 år, vilket innebär att det finns många relativt gamla företagare. Fyrtio procent är över 65 år. Det finns stora länsvisa skillnader i landet när det gäller andelen seniorföretagare. Tabellen nedan visar hur stora andelar av seniorgruppen respektive befolkningsgruppen som är företagare i de olika länen. Ett antal län skiljer ut sig genom att de har särskilt hög respektive låg andel seniorföretagare i förhållande till hur många seniorer det finns i länet. Gotland, Halland, Kronoberg är de främsta exemplen. Dessa län har en klart större andel av rikets seniorföretagare än deras befolkningsandel motiverar. Gotland är allra bäst. I dessa tre län är det betydligt vanligare att seniorer är seniorföretagare än vad som gäller i det genomsnittliga länet. Norrbotten, Västmanland och Västernorrland skiljer ut sig negativt genom att ha en betydligt lägre andel av rikets seniorföretagare än vad deras andel av seniorerna motiverar. I Norrbotten, som har den allra lägsta andelen, är det bara drygt hälften så vanligt att seniorer är företagare som genomsnittligt för landet. Andelen seniorföretagare bland seniorer samt företagare som andel av befolkningen uppdelat på län, procentuella andelar

Gotlands län Hallands län Kronobergs län Jämtlands län Jönköpings län Uppsala län Skåne län Stockholms län Kalmar län Örebro län Västra Götalands län Blekinge län Södermanlands län Västerbottens län Östergötlands län Dalarnas län Värmlands län Gävleborgs län Västernorrlands län Västmanlands län Norrbottens län Totalt

Svenskt Näringsliv

Seniorföretagare/Seniorer företagare/befolkning 16-64 år 5,7 13,1 5,0 10,9 4,8 9,3 4,6 10,5 4,4 9,1 4,4 9,0 4,1 8,3 4,0 8,9 3,8 8,8 3,8 7,0 3,8 8,2 3,6 6,7 3,4 7,2 3,2 7,0 3,2 7,8 3,0 7,7 2,9 7,0 2,6 7,1 2,6 7,0 2,4 7,3 2,1 6,0 3,7 8,2

2

Kapitelrubrik

NUTEK och SCB genomförde under hösten och våren 2001/2002 en riksomfattande undersökning av småföretag i Sverige, "Företagens villkor och verklighet 2002". I tabellen nedan redovisas en specialbearbetning där svaren för de företagare som var över 60 år jämförs med hela urvalet av företagare. Tabellerna visar hur seniorföretagargruppen skiljer sig från företagare i allmänhet när det gäller vilka problem de upplever för företagens tillväxt. Andelen företagare som anser att följande faktorer är ett hinder för tillväxt Samtliga >60 år Hård konkurrens 39 29 Svag efterfrågan 29 33 Dålig lönsamhet 36 28 Begränsad tillgång till lån 17 18 Begränsad tillgång till nytt, externt ägarkapital 21 25 Begränsad tillgång till lämplig arbetskraft 36 24 Myndighetsregler, tillståndskrav och dylikt 35 40 Brist på egen tid 60 59 Seniorföretagarna upplever alltså färre hinder för tillväxt än företagare i allmänhet. Detta kan delvis förklaras av det är färre som vill att det egna företaget ska växa, men det kan också finnas andra förklaringar. Anmärkningsvärt är att äldre företagare, precis som de yngre, anger brist på egen tid som det största hindret. För tre av faktorerna tycks seniorföretagen ha betydligt lägre bekymmer. Betydligt färre seniorföretagare ser hård konkurrens, dålig lönsamhet och begränsad tillgång till lämplig arbetskraft som hinder för tillväxt. Allt detta kan ha ganska naturliga förklaringar, till exempel att seniorföretagarna kan vara en selektion av de företagare som varit framgångsrikast vilket i sin tur kan förklara deras syn på konkurrens, lönsamhet och brist på arbetskraft som hinder för tillväxt.

Svenskt Näringsliv

3

Kapitelrubrik

1 INLEDNING Enligt den senaste långtidsutredningen så utgör yngre personer, kvinnor, invandrare och äldre personer de främsta källorna för att öka antalet arbetade timmar i Sverige i framtiden (Långtidsutredningen, LU 2003/2004, bilaga 5). När det gäller den äldre delen av arbetskraften så avviker arbetskraftsdeltagandet bland de äldsta, 60-64 år, kraftigt från arbetskraftsdeltagandet för den arbetsföra befolkningen i övrigt. Samma mönster syns i sysselsättningsfrekvensen. En viktig förklaring till de äldres lägre arbetskraftsdeltagande är det allt tidigare utträdet från arbetsmarknaden (Långtidsutredningen, LU 2003/2004, bilaga 5)1. Det finns naturligtvis flera förklaringsfaktorer bakom det faktum att många lämnar arbetskraften innan den ordinarie pensionsåldern. En utredning från Riksförsäkringsverket studerar ”…möjliga faktorer bakom individers önskemål om utträde ur arbetskraften före 65 år…”(RFV, [2001]). Utredningen studerar faktorer som psykosocial arbetsmiljö, arbetsförmåga och ekonomiska drivkrafter och kommer fram till att dessa faktorer har klara effekter på benägenheten att lämna arbetskraften i förtid2. Även om det av naturliga skäl råder både oklarhet och oenighet om vilka av ovannämnda faktorer som är viktigast så är det otvetydigt så att arbetsutbudet på ett eller annat sätt måste bibehållas och helst utökas. Möjligheterna till tillväxt är i hög grad beroende av att så många som möjligt förblir i arbetskraften som anställda eller egna företagare. Företagandet är en viktig beståndsdel i ett ökat arbetsutbud och diskussionen kring företag och företagande har tidigare fokuserat på kvinnoföretagare, invandrarföretagare, soloföretagare etc. Ytterligare en grupp av viktiga företagare är seniorföretagarna vilka kommer att vara i fokus i denna rapport. Seniorföretagarna är den del av arbetskraften som fortsätter som företagare även om de skulle kunna ta ut ordinarie pension från det allmänna pensionssystemet. Med andra ord definieras gruppen seniorföretagare i denna rapport som företagare över 60 år eftersom allmän pension kan tas ut från och med 61 års ålder. Fokus ligger på ägarledda företag, det vill säga enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag i fåmansbolagsform. Detta är företag där en eller några få ägare har avgörande betydelse för företagets tillväxt, stagnation eller avveckling. Syftet med rapporten är dels att beskriva vilka seniorföretagarna är och dels identifiera ett antal problem de själva upplever i sitt företagande. Seniorföretagarna som grupp jämförs med seniorer i allmänhet (över 60 år) respektive med företagare i allmänhet (25 år och äldre). På detta sätt framkommer skillnader mellan seniorföretagargruppen, seniorgruppen respektive företagare i allmänhet. Kunskaper om skillnader mellan grupperna avseende kön, länstillhörighet, branschtillhörighet, ursprungsland etc kan bidra till att förklara varför seniorföretagarna anger andra problem (se kapitel tre) som viktiga än företagare i allmänhet. Vidare kan en mer mångfacetterad bild av seniorföretagaren ge viktig information för diskussionen om hur fler ska förmås bli företagare. I kapitel två använder vi SCB-databasen LINDA för att jämföra seniorföretagargruppen med seniorer och företagare i allmänhet. Seniorföretagargruppens (företagare över 60 år) storlek kvantifieras och jämförelser görs, avseende ålder, kön, länstillhörighet, branschtillhörighet, ursprungsland etc. I kapitel tre identifieras ett antal problem som seniorföretagarna upplever i sitt företagande. Identifikationen görs med hjälp av en, av HUI specialbeställd, bearbetning av NUTEK/SCB: s enkät från hösten och våren 2001/2002 (NUTEK, [2002]). Seniorföretagens upplevelser jämförs med hur företagare i allmänhet upplever de identifierade problemen. För att identifiera problem i samband med frågan om generationsskiften används en bearbetning av 1

Det bör påpekas att Sverige har ett relativt sent utträde ur arbetskraften jämfört med till exempel EUländerna. Inom OECD finns dock länder med ännu senare utträde som till exempel Japan, Norge, Island Schweiz (LU 2003/2004). 2 Upplevda högre krav på arbetet ger högre sannolikhet att lämna i förtid, Nedsatt arbetsförmåga ger högre sannolikhet, Inkomster över taket för pensionsrätt ger högre sannolikhet att lämna i förtid.

Svenskt Näringsliv

4

Kapitelrubrik

NUTEK/SCB: s enkät från hösten 2003, (NUTEK, [2004]). Kapitel fyra avslutar. I appendix 2 görs en kortare analys av generationsskiften och vilka problem de kan föra med sig.

2 SENIORFÖRETAGAREN, VEM ÄR DET? 2.1 METOD I detta kapitel beskrivs gruppen seniorföretagare - företagare över 60 år. Det unika datamaterialet som används för denna deskription har skapats ur databasen LINDA, som är en urvalsbaserad individdatabas från SCB. I databasen ingår drygt tre procent av Sveriges befolkning varje år och databasen är konstruerad så att den är representativ för hela befolkningen (Edin, Fredriksson, [2000]). Därmed kan den bild av seniorföretagarna som framkommer i samplet ur LINDA tolkas som en bild av hela populationen seniorföretagare. Syftet med analysen i kapitel två är att presentera en bild av vem som är seniorföretagare och hur gruppen seniorföretagare skiljer sig från gruppen företagare i allmänhet (företagare som är 25 år eller över) och seniorer i allmänhet (personer över 60 år). Deskriptionen avser det senast tillgängliga året, vilket är år 2002. En befogad fråga är huruvida det har skett några förändringar av seniorföretagargruppens sammansättning över tiden. För att undersöka denna fråga har vi utfört motsvarande deskription för åren 1998 och 2000. Dessa urval är separata tvärsnitt, med samma restriktioner åren 1998, 2000 och 2002, vilket innebär att vi inte har tillgång till något panelurval där samma personer följs under åren 1998-2002. Som nämndes ovan är LINDAdatabasen konstruerad för att vara representativ för befolkningen under varje enskilt år, vilket innebär att jämförelser mellan åren kan göras. De jämförelser vi gjort pekar inte på några statistiskt säkra förändringar av kvalitativ natur. Det vill säga, de förändringar som skett av seniorföretagargruppens sammansättning är små i de dimensioner vi undersöker. Alla jämförelser, där ej annat anges, mellan seniorföretagare, företagare samt befolkningen i stort avser därför 2002. För att identifiera de individer som kan betecknas som seniorföretagare år 2002 krävs att vissa restriktioner läggs på urvalet: i. ii.

För det första ska personen vara 61 år eller äldre år 2002. För det andra ska personen vara aktiv egenföretagare. Detta villkor har definierats som att personen ska ha inkomst från aktiv näringsverksamhet, antingen från enskild firma eller från handelsbolag alternativt ha lön enligt kontrolluppgift som delägare i fåmansbolag.

Genom dessa två restriktioner kan vi identifiera den del av arbetskraften som är företagare samtidigt som de är berättigade till ålderspension från det allmänna pensionssystemet. Denna grupp kallar vi seniorföretagare. För att undersöka vad som kännetecknar seniorföretagaren och hur denne skiljer sig från de andra grupperna har ett antal variabler beaktats; kön, ålder, civilstånd, utbildningsnivå, länstillhörighet, branschtillhörighet och ursprungsland. Dessutom används ett antal finansiella variabler av typen förmögenhet och kapitalinkomst för att jämföra seniorföretagarna med seniorerna och företagare i allmänhet. Slutligen redovisas också seniorföretagarnas genomsnittliga inkomst och lön från företagandet och hur det fördelas på olika verksamhetsformer.

Svenskt Näringsliv

5

Kapitelrubrik

2.2

SENIORER, SENIORFÖRETAGARE OCH FÖRETAGARE

Detta avsnitt syftar dels till att beskriva seniorföretagarna som grupp utifrån ett antal dimensioner. Dels syftar avsnittet till att jämföra beskrivningen av seniorföretagen med motsvarande beskrivning av gruppen seniorer respektive gruppen företagare i allmänhet. Inledningsvis kan man konstatera att seniorföretagargruppen är en viktig grupp av det enkla skälet att den utgör 10 procent av landets företagare3. När det gäller antalet seniorföretagare i förhållande till seniorgruppen i stort så visar det sig att knappt fyra procent av seniorerna är seniorföretagare4. Detta kan jämföras med befolkningen i stort (25 år eller äldre) där ungefär 8 procent är företagare56. Könsfördelningen är skev i seniorföretagargruppen eftersom bara ungefär 2 procent av kvinnorna i seniorgruppen är seniorföretagare medan ungefär 6 procent av männen är seniorföretagare7. Här kan jämföras med befolkningen i stort där 12 procent av männen är företagare och 5 procent av kvinnorna8. Den könsmässiga skevheten när det gäller företagande är alltså större i seniorgruppen än i befolkningen i stort. Till skevheten hör också att kvinnoandelen i seniorgruppen är högre än i övriga befolkningsgrupper på grund av mäns högre dödlighet i dessa åldrar, vilket ytterligare understryker den könsmässiga skevheten i seniorföretagargruppen. Det kvinnliga företagandet är också rent generellt lägre än männens. Företagare i allmänhet utgörs av ungefär 70 procent män och 30 procent kvinnor 9. Inom gruppen seniorföretagare så är andelen kvinnliga företagare än lägre, 26 procent10. I diagram 2.1 nedan visas seniorföretagarnas andel av det totala antalet seniorer åren 1998, 2000 och 2002. Av diagrammet framgår att det råder en positiv utveckling, andelen företagande seniorer blir större, om än i en blygsam takt. Mellan 1998 och 2002 gick företagarandelen bland seniorer från 3 procent till att närma sig 4 procent. Denna positiva utveckling står i tydlig kontrast med utvecklingen för andelen företagare i hela befolkningen som beräknats i av Svenskt Näringsliv (Svenskt Näringsliv, [2004]). I Svenskt Näringslivs rapport framgår att företagarandeln i hela befolkningen legat på strax över 7 procent under hela nittiotalet men att utvecklingen under åren sedan 2000 varit negativ i och med att företagarandelen sjunkit kontinuerligt så att den 2003 ligger under 7 procent. Företagarandelen bland seniorer ökar alltså medan densamma minskar bland befolkningen i stort. Detta kan tolkas som att återväxten av företagare har försvagats.

3

Se appendix, Dividera antalet seniorföretagare i kolumn 2 tabell A.1 med kolumn 3 i tabell A.1 Se appendix, Andelen seniorföretagare i seniorgruppen kan beräknas ur tabell A.1 genom att dela kolumn 2 med kolumn 1. 5 Andelen 8 procent företagare i befolkningen kan jämföras med Svenskt Näringslivs beräkningar som resulterar i en andel på ungefär 7 procent företagare i befolkningen (Svenskt Näringsliv, [2004]). I deras beräkningar beräknas företagarandeln på dem som är mellan 16-64 år medan vi räknar på dem som är 25 år eller äldre. Om företagarandelen är högre bland dem som är över 64 år jämfört med dem som är under 25 år så förklarar detta förmodligen varför vi kommit fram till en något högre siffra. 6 Se tabell 2.4 nedan 7 Se appendix, Dividera antalet seniorföretagare i kolumn 2 tabell A.1 med kolumn 1 i tabell A.1 för män respektive kvinnor. 8 Se tabell 2.4 nedan 9 Se appendix, Dividera antalet kvinnliga resp. manliga företagare med totalt antal företagare i tabell A.1 10 Se appendix, dividera antalet kvinnliga seniorföretagare med totalt antal seniorföretagare i tabell A1. 4

Svenskt Näringsliv

6

Kapitelrubrik

7

Diagram 2.1 Andelen seniorföretagare i gruppen seniorer åren 1998, 2000 och 2002

% 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 Totalt

Män

Kvinnor

0,0 1998

2000

2002

år

Tittar vi närmare på den antalsmässiga utvecklingen av antalet seniorföretagare så handlar det om en ganska stark ökning. Tabell 2.1 ger en tydlig bild Tabell 2.1 Utvecklingen av antalet seniorföretagare 1998 - 2002

Antal seniorföretagare Procentuell utveckling

1998

2000

2002

56 000

65 000

70 000

-

16 %

8%

När det gäller skillnaden mellan manligt och kvinnligt seniorföretagande så ser det ut som att den kvinnliga andelen minskar eftersom kvinnoandelen ökat långsammare under perioden. Givet att inte andelen kvinnliga företagare i allmänhet slutar i mycket högre utsträckning än manliga så talar tiden dock för en högre kvinnoandel bland seniorföretagarna. Detta eftersom andelen kvinnliga företagare är klart större bland företagare i allmänhet än i seniorföretagargruppen. Åldersfördelningen ser av naturliga skäl annorlunda ut i de tre grupperna vilket åskådliggörs i tabell 2.2 nedan där grupperna fördelas ut på deciler 11. I kolumnen längst till höger kan det utläsas att företagare som är 60 år eller äldre utgör drygt 10 procent av det totala antalet företagare12. När det gäller gruppen seniorföretagare så är den, inte överraskande, yngre än gruppen seniorer. 60 procent av seniorföretagargruppen är yngre än 65 år medan bara 20-30 procent av seniorerna är under 65 år. Majoriteten av seniorföretagarna är alltså under 65 år 11

Decilindelning innebär att individerna i de olika urvalsgrupperna först sorteras i åldersordning från yngst till äldst. Därefter delas individerna upp i tio lika stora grupper antalsmässigt. I tabell 2.2 redovisas decilgränsterna i de tio grupperna, det vill säga åldern på den yngsta och den äldsta i varje decil. 12 I tabell 2.2 framgår det att det finns 60 åringar som ingår i den tionde decilen trots att det framgår av tabell A.1 i appendix att 10 procent av företagarna är 61 år eller äldre. Anledningen till denna brist på överensstämmelse är att siffran 10 procent egentligen är avrundad från 9,96.

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

8

vilket inte är förvånande. Samtidigt så är 40 procent av seniorföretagarna över 65 år vilket visar att seniorföretagande är mer än en avtrappning som pågår under de sista åren innan pensionen. Medelåldern ligger dessutom på 66 år för seniorföretagargruppen, vilket beror på att det finns förhållandevis många som är ganska gamla. Både fördelningen enligt tabell 2.2 nedan liksom genomsnittsåldern för seniorföretagarna är i princip konstant åren 1998, 2000 och 2002. Detta visar att det inte sker några snabba förändringarna av åldersstrukturen i seniorföretagargruppen.

Tabell 2.2 Åldersfördelning i grupperna uppdelat på deciler Seniorföretagare Deciler Seniorer Decil 1 61-62 61 Decil 2 62-64 61-62 Decil 3 64-66 62-63 Decil 4 66-69 63 Decil 5 69-71 63-64 Decil 6 71-74 64-65 Decil 7 74-77 66-67 Decil 8 77-80 68-69 Decil 9 80-84 70-73 Decil 10 8474-

Företagare 25-34 34-37 37-41 41-44 44-46 46-49 49-53 53-56 56-60 60-

När det gäller seniorföretagarnas familjesituation så finns det skillnader, som kan studeras i tabell 2.3 nedan, gentemot de andra två grupperna genom att gruppernas sammansättning när det gäller civilstånd skiljer sig åt. Seniorföretagaren är i hela 85 procent av fallen gift medan motsvarande andel för seniorer i allmänhet är 69 procent. För företagargruppen är andelen gifta 70 procent13. Mönstret är alltså att seniorföretagare är gifta i betydligt större utsträckning än företagare i allmänhet och även jämfört med seniorgruppen i stort. Det senare torde dock bero på att seniorgruppen är äldre än seniorföretagargruppen vilket också syns genom den betydligt större andelen änkor/änklingar. Andelen ogifta är också betydligt lägre i seniorföretagargruppen jämfört med företagargruppen i allmänhet där andelen ogifta företagare är 22 procent. Däremot är bara 3 procent av seniorföretagarna och mindre än 1 procent av företagarna i allmänhet änkor eller änklingar trots att andelen änkor och änklingar bland seniorer är 17 procent. Skillnader när det gäller andelen änkor/änklingar torde dock bero på att seniorföretagargruppen är betydligt yngre än seniorgruppen och samtidigt äldre än företagargruppen. Att betydligt fler seniorföretagare är gifta än företagare i allmänhet trots att seniorföretagargruppen är äldre än företagargruppen kan bero på att andelen gifta trendmässigt gått ned i samhället varför yngre företagare är gifta i mindre utsträckning än äldre.

13

De andelar som anges i tabell 2.3 kan räknas fram i tabell A2 i appendix. Dela till exempel antalet gifta seniorföretagare i tabell A.2 med det totala antalet seniorföretagare i tabell A2. På samma sätt delas antalet gifta seniorer i tabell A2 med det totala antalet seniorer i tabell A2.

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

9

Tabell 2.3 Civilstånd för seniorföretagare, seniorer och företagare, procentuella andelar av totalen.

Ogift Gift - varav man - varav kvinna Partnerskap Frånskild Änka/Änkling Totalt

Seniorer 5,6 68,7 37,7 31,0 0 9,1 16,6 100

Seniorföretagare 4,3 85,2 63,4 21,8 0 7,4 3,1 100

Företagare 22,4 70,2 48,2 22,0 0 6,7 0,7 100

I tabell 2.3 jämförs seniorer, seniorföretagare och företagare i allmänhet utifrån hur dessa grupper är fördelade över olika civilstånd. I tabell 2.4 jämförs istället befolkningen i allmänhet respektive seniorerna i allmänhet när det gäller hur vanligt det är att män, kvinnor och olika civilståndskategorier är seniorföretagare respektive företagare. Längst ned i tabellen framgår att 3,7 procent av seniorgruppen är företagare medan 8,2 procent av befolkningen är företagare. Dessa totaler kan utgöra jämförelsenorm för övriga kategorier i tabell 2.4. Kategorin gifta män är den kategori i befolkningen som har den största andelen företagare, 13 procent. Även i seniorgruppen är kategorin gifta män den som har störst andel seniorföretagare, 6,2 procent. Den kategori i befolkningen där andelen företagare är lägst är änkor/änklingar där endast 1,4 procent är företagare. I seniorgruppen är det istället personer med partnerskap som har den lägsta andelen seniorföretagare. Tabell 2.4 Andel seniorföretagare bland seniorer och i befolkningen i stort, uppdelat på kön och civilstånd

Män Kvinnor Ogift Gift - man - kvinna Partnerskap Frånskild Änka/Änkling Totalt

Seniorföretagare/Seniorer företagare/befolkning 5,7 11,8 1,9 4,8 2,9 7,0 4,6 9,5 6,2 13,0 2,6 5,9 0,0 8,8 3,0 6,3 0,7 1,4 3,7 8,2

Tabellerna och diagrammet ovan ger en bild av vem senioren, seniorföretagaren och företagaren är när det gäller ålder, kön och civilstånd. I tabell 2.5 nedan sammanfattas de viktigaste insikterna: Tabell 2.5 Vem är seniorföretagaren.

•

• 10 procent av landets företagare • 4 procent av befolkningen över 60 år • Mera skev könsfördelning än bland företagare i allmänhet • Hela 40 procent är över 65 år En betydligt större andel av seniorföretagarna är gifta jämfört med företagare i allmänhet

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

10

I tabell 2.6 nedan jämförs utbildningsnivå i seniorgruppen, seniorföretagargruppen och befolkningen i stort. Bland seniorföretagare är den vanligaste utbildningsnivån förgymnasial utbildning, vilket också är den vanligaste utbildningsnivån bland seniorer i allmänhet. När det gäller seniorer i allmänhet är emellertid bortfallet så stort att informationen om denna grupps utbildning måste tolkas försiktigt. För företagare i allmänhet är gymnasial utbildning den vanligaste utbildningsnivån. När det gäller eftergymnasial utbildning så har en lägre andel av seniorföretagarna än sådan utbildning jämfört företagare i allmänhet. Tabell 2.6 Högsta utbildningsnivå för seniorer, seniorföretagare och företagare för respektive utbildningsnivå14

Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning Eftergymnasial utbildning Forskarutbildning Bortfall* Total

Seniorer 27,5 21,0 10,5 0,6 40,3 100

Seniorföretagare 38,8 31,6 19,0 2,3 8,3 100

Företagare 22,2 48,2 26,9 1,3 1,4 100

* Bortfallet består av såväl okänd utbildningsnivå som saknat värde

Sammanfattningsvis så är utbildningsnivå generellt högre bland företagare i allmänhet jämfört med seniorföretagare även om det är en större andel av seniorföretagarna som har forskarutbildning. Den allmänna skillnaden i utbildningsnivå torde förklaras av den i samhället stigande utbildningsnivån. I tabell 2.7 nedan studeras de förändringar som skett av utbildningsnivån inom de olika grupperna mellan åren 1998, 2000 och 2002. Det är tydligt att utbildningsnivån stiger för alla grupperna. Tabell 2.7 Andel seniorer, seniorföretagare och företagare uppdelat på utbildningsnivåer åren 1998, 2000 och 2002 UTBILDNING Seniorer Seniorföretagare Företagare 1998 2000 2002 1998 2000 2002 1998 2000 2002 31,0 29,4 27,5 44,5 42,8 38,8 27,1 24,5 22,2 18,6 20,6 21,0 28,5 30,0 31,6 45,6 47,7 48,2 5,1 9,3 10,5 11,2 16,6 19,0 18,9 25,7 26,9 0,3 0,8 0,6 1,1 1,8 2,3 0,9 1,1 1,3 45,0 39,9 40,3 14,7 8,7 8,3 7,5 0,9 1,4 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

ANTAL Förgymnasial utb Gymnasial utb Eftergymn utb Forskarutb bortfall Total

I tabell 2.8 nedan sammanfattas de viktigaste insikterna om seniorföretagarnas utbildning: Tabell 2.8 Vilken utbildning har seniorföretagaren. • •

Seniorföretagaren har en lägre utbildningsnivå än företagare i allmänhet Utbildningsnivån stiger över tiden precis som hos företagare i allmänhet

En annan jämförelse mellan seniorföretagarna, seniorgruppen och företagargruppen är den geografiska. Var seniorföretagaren bor säger en del om vem seniorföretagaren är och kanske

14

Se appendix och tabell A3 för grundmaterialet till tabell 2.6

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

11

även om platsen där seniorföretagaren bor. I tabell 2.9 visas därför seniorer, seniorföretagare och företagare uppdelat på länstillhörighet. Tabell 2.9 Länstillhörighet för seniorer, seniorföretagare och företagare i respektive län, procentuella andelar

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Bortfall Totalt

Seniorer 17,0 2,9 3,1 4,7 3,9 2,2 3,0 0,7 2,0 13,1 3,2 16,7 3,5 3,2 3,1 3,5 3,5 3,1 1,6 2,9 3,2 0,2 100,0

Seniorföretagare 18,4 3,5 2,8 4,0 4,7 2,8 3,2 1,1 1,9 14,4 4,4 16,9 2,7 3,3 2,0 2,8 2,5 2,2 2,0 2,5 1,9 0,1 100,0

Företagare 21,6 3,6 2,6 4,4 4,2 2,3 2,8 1,1 1,4 12,8 4,4 16,7 2,6 2,6 2,6 2,9 2,7 2,4 1,8 2,4 2,1 0,2 100,0

Tabellen 2.9 visar att seniorföretagare i högre grad bor i Stockholm än seniorer i allmänhet. Samtidigt bor företagare i allmänhet i ännu högre grad i Stockholm. Både seniorföretagare och företagare i allmänhet bor i betydligt lägre grad i Norrbotten än seniorer i allmänhet. Seniorföretagare bor i högre grad än både seniorer och företagare i allmänhet i Skåne län och Västra Götalands län. Tabell 2.9 redovisar hur de tre gruppernas medlemmar är fördelade över landet medan tabell 2.10 istället redovisar hur stora andelar av seniorgruppen respektive befolkningsgruppen som består av seniorföretagare respektive företagare i de olika länen. Ett antal län skiljer ut sig genom att de har särskilt hög respektive låg andel seniorföretagare i förhållande till hur många seniorer det finns i länet. Gotland, Halland, Kronoberg är de främsta exemplen genom att dessa län har en klart större andel av rikets seniorföretagare än deras befolkningsandel motiverar med Gotland som det främsta exemplet. I dessa tre län är det betydligt vanligare att seniorer är seniorföretagare än vad som gäller i det genomsnittliga länet. Norrbotten, Västmanland och Västernorrland skiljer ut sig genom att ha en betydligt lägre andel av rikets seniorföretagare än deras andel av seniorerna motiverar. I Norrbotten som har den lägsta andelen är det bara drygt hälften så vanligt att seniorer är företagare. När det gäller motsvarande jämförelse för företagandet i allmänhet så är de främsta länen Gotland, Halland och Jämtland medan Norrbotten, Blekinge och Västerbotten är de som har lägst andel företagare.

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

Sammanfattningsvis skiljer Gotland och Halland ut sig som län med en större andel av landets företagare och seniorföretagare än deras befolkningsandelar motiverar. Samtidigt skiljer framför allt Norrbotten ut sig med betydligt lägre andel företagare och seniorföretagare än dess befolkningsandel motiverar. Tabell 2.10 Andelen seniorföretagare bland seniorer samt företagare som andel av befolkningen uppdelat på län, procentuella andelar

Gotlands län Hallands län Kronobergs län Jämtlands län Jönköpings län Uppsala län Skåne län Stockholms län Kalmar län Örebro län Västra Götalands län Blekinge län Södermanlands län Västerbottens län Östergötlands län Dalarnas län Värmlands län Gävleborgs län Västernorrlands län Västmanlands län Norrbottens län Totalt

Seniorföretagare/Seniorer företagare/befolkning 5,7 13,1 5,0 10,9 4,8 9,3 4,6 10,5 4,4 9,1 4,4 9,0 4,1 8,3 4,0 8,9 3,8 8,8 3,8 7,0 3,8 8,2 3,6 6,7 3,4 7,2 3,2 7,0 3,2 7,8 3,0 7,7 2,9 7,0 2,6 7,1 2,6 7,0 2,4 7,3 2,1 6,0 3,7 8,2

I tabell 2.11 nedan sammanfattas de viktigaste insikterna om seniorföretagarnas geografiska hemvist: Tabell 2.11 Var bor seniorföretagaren. •

Gotland och Halland är län där både seniorföretagare och företagare utgör en betydligt större del av befolkningen än i ett genomsnittligt län • Norrbotten är ett län där både seniorföretagare och företagare utgör en betydligt lägre del av befolkningen än i ett genomsnittligt län

Var seniorföretagaren bor säger en del om vem seniorföretagaren är, men det gör också den branschtillhörighet seniorföretagaren har. Vi har sett ovan att vissa län är särskilt seniorföretagartäta medan andra har ont om seniorföretagare. Likaså har vi sett att könsfördelningen är skevare och att utbildningsnivån är lägre för seniorföretagare jämfört med företagare i allmänhet. En förklaring till denna bild kan vara att seniorföretagare är aktiva i vissa speciella branscher. Tabell 2.12, nedan, visar hur seniorer, seniorföretagarna och företagare i allmänhet fördelar sig på olika branscher, definierat efter SNI-kod15. Seniorgruppens branschtillhörighet baseras på de individer som fortfarande lönearbetar. Tabellen visar att bland seniorer som arbetar är hälsooch sjukvården den vanligaste branschen, följt av fastighets-, uthyrnings- och företagstjänster, 15

SNI-koden klassar företag efter deras branschtillhörighet så att ett företag sorteras i den bransch där minst 50 procent av dess försäljning hör hemma.

Svenskt Näringsliv

12

Kapitelrubrik

13

utbildning och tillverkningsindustrin. De allra viktigaste branscherna för seniorer är alltså olika typer av tjänstebranscher, både i den privata och offentliga sektorn. Mönstret ser något annorlunda ut när det gäller i vilka branscher de flesta seniorföretagarna är verksamma. Om vi jämför gruppen seniorföretagare med gruppen seniorer så är det betydligt vanligare att seniorföretagare ägnar sig åt jordbruk/jakt, byggverksamhet och skogsbruk jämfört med de seniorer som lönearbetar. Omvänt så är det betydligt vanligare att lönearbetande seniorer arbetar inom offentlig förvaltning, finansverksamhet och utbildning än att seniorföretagare driver företag i dessa branscher. Tjänstebranscher som konkurrerar med och kompletterar den offentliga sektorn, som utbildning och hälso- och sjukvård, är ett ganska ovanligt val för seniorföretagarna medan dessa branscher hör till de allra viktigaste för lönearbetande seniorer. När det gäller företagare i allmänhet så finns de i ganska liknande branscher som seniorföretagarna. Skillnader finns genom att företagare i allmänhet i betydligt högre utsträckning bedriver företag inom hotell/restaurang och byggverksamhet. Även för företagare så är tjänstebranscher som ligger nära den offentliga sektorn ganska ovanliga val för företagare. Jämförelsen mellan seniorgruppen och seniorföretagargruppen i tabell 2.12 tyder på att seniorföretagarna bedriver företag i andra branscher än där de flesta seniorer arbetar. Ungefär samma bild gäller för jämförelsen mellan företagare och befolkningen i stort. Både för seniorföretagare och företagare i allmänhet gäller att de i ganska liten utsträckning driver företag i branscher som sysslar med verksamhet som konkurrerar med och kompletterar den offentliga sektorn som t ex utbildning och hälso- och sjukvård. Tabell 2.12 Branschtillhörighet för seniorer, seniorföretagare och företagare i allmänhet (SNI-kod inom parentes), procentuella andelar

Jordbruk och jakt (01) Skogsbruk (02) Fiskeri (05) Utvinning (10-14) Tillverkning (15-37) Energi- o vattenförsörjning (40-41) Byggverksamhet (45) Handel (50-52) Hotell- o restaurang (55) Transport, mag, kommunik. (60-64) Finansiell verksamhet (65-67) Fastighets- o uthyrning, företagstjänster (70-74) Offentlig förvaltning (75) Utbildning (80) Hälso- o sjukvård (85) Andra samhälleliga o personliga tjänster (90-93) Bortfall Totalt

Seniorer 4,7 1,4 0,0 0,2 12,5 0,5 3,7 9,5 0,8 6,1 5,2 13,9 4,2 13,1 15,1 9,0 100,0

Seniorföretagare 9,9 2,0 0,1 0,1 7,6 0,2 6,5 11,2 1,0 4,8 1,1 16,1 0,9 3,4 5,0 5,3 24,7 100,0

Företagare 7,7 1,5 0,2 0,1 9,5 0,2 9,4 14,0 2,8 6,1 0,9 16,2 1,0 4,5 7,9 6,3 11,7 100,0

Tabell 2.12 ovan redovisar hur de tre gruppernas medlemmar är fördelade över branscher. Det vill säga, vilka branscher som är vanligast respektive ovanligast för i de respektive grupperna. Tabell 2.13 visar istället, för respektive bransch, hur stora andelar av de yrkesverksamma (löntagare eller företagare) som är företagare. Exempelvis så är hela 67 procent av dem som är verksamma i fiskeribranschen egna företagare medan resten är anställda. Detta kan jämföras med dem som är verksamma i branscher för finansiell verksamhet där bara 3 procent är egna företagare medan resten är anställda.

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

14

Det som är intressant med tabell 2.13 är att den ger en bild av i vilka branscher som egenföretagande är ett vanligt respektive ovanligt sätt att vara verksam. Överensstämmelsen mellan seniorföretagare och företagare i allmänhet är ganska stor när det gäller vilka branscher som har en hög andel företagare. Det är främst i traditionella ”naturnära” branscher som fiskeri, jakt/jordbruk, skogsbruk samt byggverksamhet som egenföretagande är ett vanligt sätt att vara verksam. Även hotell- och restaurang samt handel är företagsbranscher med en företagarandel på runt 15 procent eller mer. Skillnaden mellan seniorföretagare och företagare i allmänhet består i att egenföretagande i de typiska företagarbranscherna är vanligare i befolkningen i stort jämfört med i seniorgruppen. När det gäller ovanliga branscher för egenföretagande är överensstämmelsen mycket större mellan seniorföretagare och företagare i allmänhet. I branscher som offentlig förvaltning, finansiell verksamhet, utbildning och hälso/sjukvård är det bara några enstaka procent som är verksamma som egenföretagare. Resten lönearbetar. Tabell 2.13 Andelen seniorföretagare bland seniorer samt företagarandelen av befolkningen uppdelat på bransch (SNI-kod inom parentes), procentuella andelar

Fiskeri (05) Jordbruk och jakt (01) Byggverksamhet (45) Skogsbruk (02) Hotell- o restaurang (55) Handel (50-52) Fastighets- o uthyrning, företagstjänster (70-74) Transport, magasinering o kommunikationer (60-64) Utvinning (10-14) Tillverkning (15-37) Andra samhälleliga o personliga tjänster (90-93) Energi- o vattenförsörjning (40-41) Hälso- o sjukvård (85) Utbildning (80) Finansiell verksamhet (65-67) Offentlig förvaltning (75) Totalt

Seniorföretagare /Seniorer 45,5 29,1 24,4 18,9 16,7 16,5 16,2 11,0 8,7 8,4 8,2 6,3 4,6 3,6 3,1 2,9 3,7

Företagare /befolkning 67,2 51,6 20,4 32,2 16,1 14,2 14,7 11,1 6,1 6,1 16,0 3,1 4,5 3,6 3,9 3,0 8,2

I tabell 2.14 nedan sammanfattas de viktigaste insikterna om seniorföretagarnas branschtillhörighet: Tabell 2.14 I vilken bransch finns seniorföretagaren ? • Seniorföretagaren finns i ungefär samma branscher som företagare i allmänhet I branscher som kompletterar eller konkurrerar med offentlig service (t ex hälso- och sjukvård & utbildning) är bara någon enstaka procent seniorföretagare medan resten lönearbetar. • Företagande som verksamhetsform i ”naturnära” branscher som jakt, fiske, skogsbruk är viktigare i befolkningen i stort jämfört med i seniorgruppen. I övriga branscher är företagande som verksamhetsform ungefär lika vanligt i seniorgruppen som i befolkningen i stort. •

Sammanfattningsvis så är seniorföretagandet vanligt i ungefär samma branscher som företagandet i allmänhet. När det gäller naturnära branscher som skogsbruk, jakt, fiske etc. så är företagande relativt vanligare bland befolkningen i stort än i seniorgruppen. Denna skillnad är inte alls lika tydlig i övriga branscher. När det gäller tjänstebranscher som konkurrerar med och

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

15

kompletterar den offentliga sektorn så är företagande ovanligt i både seniorgruppen och i befolkningen i stort. Om man ser företagandet i befolkningen i stort jämfört med seniorföretagandet som en bild av hur företagandet förändrats över tiden så har företagande blivit vanligare (jämfört med att lönearbeta) i traditionellt manliga branscher med verksamhet i glesbygden och där kraven på formell utbildning är ganska låga. Däremot tycks företagande inte ha blivit vanligare i tjänstesektorn, inom handel, inom utbildning och inom hälso- och sjukvård. Kartläggningen i tabell 2.12-13 visar att företagande för både seniorer och befolkningen i stort är vanligast i traditionellt manliga branscher med låg utbildningsnivå, vilket tycks stämma väl med bilden av seniorföretagaren som en man med låg utbildningsnivå. Flera av de branscher som har största andelarna egenföretagare är branscher som tycks höra hemma i glesbefolkade län. I tabell 2.9-10 ovan kan vi till exempel se att de län som har störst andel egenföretagare är Gotland, Halland, Kronoberg och Jämtland. Det finns emellertid flera mycket glesbefolkade län där andelen egenföretagare är låg som till exempel Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland. Det finns således inget enkelt samband mellan seniorföretagande och glesbygd. Hur är det då med företagsamheten bland seniorer med olika födelseland? I tabell 2.15 visas födelseland för seniorer, seniorföretagare och företagare i allmänhet för Sverige respektive de tjugo länder varifrån flest seniorföretagare har sitt ursprung. Naturligen är det största antalet seniorföretagare från Sverige. Andra länder med ett större antal seniorföretagare är de skandinaviska länderna och Tyskland. Tabell 2.15 Ursprungsland för seniorer och seniorföretagare samt seniorföretagarnas andel av seniorerna för respektive land, procentuella andelar

Sverige Finland Tyskland Danmark Norge Polen Storbritannien Ungern Tjeckoslovakien Italien Jugoslavien Österrike Estland Frankrike Iran Nederländerna Rumänien Schweiz USA Sovjetunionen Syrien Bortfall Totalt

Seniorer 89,1 3,3 0,9 0,8 0,9 0,4 0,1 0,3 0,1 0,1 0,6 0,2 0,4 0,1 0,2 0,1 0,1 0,0 0,2 0,1 0,1 2,0 100,0

Seniorföretagare 92,2 2,0 1,3 0,7 0,5 0,3 0,3 0,3 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,6 100,0

Företagare 88,7 1,7 0,5 0,4 0,4 0,4 0,3 0,2 0,1 0,1 0,6 0,1 0,0 0,1 1,0 0,1 0,1 0,1 0,2 0,1 0,4 4,6 100,0

Tabell 2.15 visar att Sverige är den överlägset vanligaste bakgrunden för seniorföretagare med en andel på 92,2 procent. Därefter kommer Finland med 2 procent, Tyskland med 1,3 procent och Danmark med 0,7 procent. En jämförelse med företagare i allmänhet ger en något annorlunda bild. Svensk bakgrund är vanligast (88,7 procent) och därefter kommer finsk (1,7

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

procent) precis som för seniorföretagargruppen. Däremot kommer iransk (1,0 procent) och jugoslavisk (0,6 procent) på tredje och fjärde plats i hela företagargruppen. Bilden är alltså att nya invandrargrupper kommit in som företagare och ersatt tidigare företagarbakgrunder som dansk och tysk. Bilden ser något annorlunda ut då man i tabell 2.16 istället studerar vilka länder som har störst andel seniorföretagare respektive företagare. Tabellen visar alltså vilka invandrargrupper som har störst andel seniorföretagare som andel av seniorgruppen respektive företagare som andel av befolkningen i stort. När det gäller seniorföretagare så har länder som Guatemala, Jordanien, Sydafrika, Schweiz och Egypten över 17 procents andel seniorföretagare, vilket kan jämföras med 3,7 procent i genomsnitt för hela seniorgruppen. När det gäller dessa länder handlar det emellertid om ganska få personer. Mer intressant är att studera om personer med de bakgrunder som var de vanligaste för seniorföretagare enligt tabell 2.15 också i högre grad är seniorföretagare. Att länder som Sverige och Finland var vanligast som bakgrund beror ju till stor del att väldigt många kommer från dessa länder. Bland seniorer med svensk bakgrund är bara 3,8 procent seniorföretagare, vilket kan jämföras med 3,7 procent för gruppen seniorer i stort. Personer med svensk bakgrund har alltså medelhög benägenhet att vara företagare. När det gäller seniorer med tysk bakgrund har dessa klart högre benägenhet att vara seniorföretagare än seniorer med svensk bakgrund genom att andelen seniorföretagare bland seniorer med tysk bakgrund är 5,3 procent. Seniorer med dansk och framför allt finsk bakgrund har betydligt lägre benägenhet att vara seniorföretagare än seniorer med svensk bakgrund. Samma jämförelse för företagare och befolkningen i stort visar att personer med svensk bakgrund har medelhög benägenhet att vara företagare. Personer med tysk bakgrund har lägre och personer med finsk bakgrund betydligt lägre benägenhet. Företagare med bakgrund i Jugoslavien har (se tabell 2.15) hög andel av företagarna men personer med bakgrund i Jugoslavien har mycket lite benägenhet att driva företag. Däremot har personer med bakgrund i Iran en mycket hög benägenhet att driva företag. Sammanfattningsvis så utgör personer med svensk och finsk bakgrund runt 95 procent av alla seniorföretagare och runt 90 procent av alla företagare. När det gäller seniorföretagare kommer personer med tysk eller dansk bakgrund därnäst, men i gruppen företagare är istället personer från Iran och det forna Jugoslavien viktiga grupper. Det är mycket stor skillnad mellan seniorer från olika länder när det gäller hur vanligt företagande är men de flesta större invandrarländer har en betydligt lägre andel än de som har svensk bakgrund. Bilden ser ganska liknande ut när det gäller företagande i allmänhet. Det finns några förhållandevis små invandrarländer som Schweiz, Storbritannien och Frankrike som har högre företagarandel än Sverige medan de stora invandrarländerna Norge och Finland har betydligt lägre andel. Undantaget är Syrien och Iran som är förhållandevis stora invandrarländer där företagarandelen ligger klart över den som gäller för personer med svensk bakgrund.

Svenskt Näringsliv

16

Kapitelrubrik

Tabell 2.16 Andelen seniorföretagare bland seniorer uppdelat på ursprungsland, procentuella andelar

Jordanien Guatemala Sydafrika Schweiz Egypten Japan Algeriet Storbritannien Tjeckoslovakien Frankrike Pakistan Etiopien Italien Uruguay Nederländerna Tyskland Rep Vietnam Österrike Kina Sverige Syrien Rumänien Spanien Ungern Danmark Polen Iran Finland USA Norge

Seniorföretagare/Seniorer 33,3 33,3 22,2 20,0 16,7 14,3 9,1 8,5 7,2 7,0 6,7 6,7 6,5 6,3 6,3 5,3 5,3 4,9 4,1 3,8 3,8 3,4 3,4 3,3 3,3 2,5 2,2 2,2 2,2 2,2

företagare/befolkning 8,7 5,0 6,8 16,4 8,0 5,3 7,6 11,7 9,0 9,8 6,8 2,6 9,7 5,7 9,9 7,9 6,9 9,7 9,0 8,5 11,1 5,2 5,2 7,2 5,6 6,4 11,0 5,2 9,5 4,9

I tabell 2.17 nedan sammanfattas de viktigaste insikterna om seniorföretagarnas nationella bakgrund: Tabell 2.17 Varifrån kommer seniorföretagaren ? • Vanligast bakgrund för seniorföretagaren är Sverige, Finland, Tyskland och Danmark • Vanligast bakgrund för företagaren i allmänhet är Sverige, Finland, Jugoslavien och Iran • Bland de stora invandrarländerna är det bara seniorer med bakgrund i Tyskland som har större benägenhet att driva företag än seniorer med svensk bakgrund. Motsvarande för befolkningen i stort är att endast personer med bakgrund i Iran har större benägenhet att driva företag än personer med svensk bakgrund. Tabell 2.18 presenterar några variabler av mer finansiell art. Tabellen ger en ljus bild av seniorföretagarnas finansiella status. Såväl beskattningsbar förmögenhet som kapitalinkomster och bankräntor är större för seniorföretagarna än för seniorerna och företagarna i allmänhet. Anmärkningsvärt är att denna differens är lika stor mellan seniorföretagare och företagare i allmänhet. Seniorföretagarna ser alltså ut att ha det gott ekonomiskt ställt.

Svenskt Näringsliv

17

Kapitelrubrik

Tabell 2.18 Finansiella data för seniorer och seniorföretagare i kronor Seniorföretagare Seniorer Förmögenhet 264 514 663 692 Kapitalinkomst 12 048 50 984 Bankräntor 2 385 4 242

18

Företagare 271 592 16 268 2 183

Tabell 2.18 avser data för år 2002, ett år som präglades av lågkonjunktur, en svag börs och låga räntor. Även åren 1998 och 2000 har därför undersökts men oavsett vilket år som observeras så uppvisar seniorföretagare en betydligt bättre finansiell situation jämfört med seniorer och företagare i allmänhet. I tabell 2.19 ser vi hur många seniorföretagare det finns i de tre olika bolagsformerna. Där framgår också vilka inkomster de haft från sitt företagande. Vi ser att majoriteten driver sitt företag som enskilt bolag. Knappt hälften av dessa, drygt 1000 personer, har fåmansföretag, medan drygt 500 personer har handelsbolag. Tabellen visar genomsnittliga årsinkomster före skatt. Mest pengar tjänar seniorföretagare i fåmansföretag, som tjänar cirka 100 000 kronor mer än övriga grupper. Tabell 2.19 Antal seniorföretagare per bolagsform samt deras genomsnittliga inkomst och lön från det egna företagandet Enskilt bolag Handelsbolag Fåmansföretag Antal personer 2 351 532 1 035 Inkomst (från företagandet) 72 682 71 176 172 052

3. SENIORFÖRETAGARE VS FÖRETAGARE – ANDRA PROBLEM? NUTEK och SCB genomförde under hösten och våren 2001/2002 en riksomfattande undersökning, ”Företagens villkor och verklighet 2002”, av småföretag i Sverige (NUTEK, [2002]). Postenkäter gick ut till ungefär 20 000 slumpmässigt utvalda småföretag med färre än 50 anställda. Undersökningen syftade till att kartlägga småföretagens villkor och verklighet inom olika områden och är den största hittills i sitt slag. I tabellen 3.1 nedan redovisas en specialbearbetning där svaren för de företagare som var över 60 år jämförs med hela urvalet av företagare. Tabellerna nedan visar därför hur seniorföretagargruppen skiljer sig från företagare i allmänhet när det gäller vilka problem för företagens tillväxt de upplever.

Tabell 3.1 Företagarens bedömning av hur väl hon/han kan försörja sig på företaget Företaget ger dålig eller ingen försörjning Företaget ger tillräcklig eller god försörjning

Samtliga >60 år 31 44 69 56

I tabell 3.1 framgår det att seniorföretagarnas svar, när det gäller möjligheten att försörja sig på företaget, i betydligt högre grad är fördelade mot sämre försörjningsmöjligheter. Detta kan bero på att seniorföretagarna även har sidoinkomster till exempel i form av allmän pension eller avtalspension, vilket gör att de inte ser företagandet som tillräckligt för försörjningen. Det skulle också kunna bero på att seniorföretagarna bedriver verksamhet inom branscher som är mindre gynnsamma jämfört med företagare i allmänhet. I kapitel två såg vi emellertid att seniorföretagare bedriver sin verksamhet i ungefär samma branscher som företagare i allmänhet (se tabell 2.12-14). Seniorföretagarnas svar kan också hänga samman med att de har högre förväntningar på sitt företagande i lönsamhetstermer eftersom deras förmögenhet och kapitalinkomster är högre än företagare i allmänhet (se tabell 2.18). I tabell 3.2 nedan jämförs tillväxtviljan mellan de två företagargrupperna.

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

19

Tabell 3.2 Företagarens tillväxtvilja Samtliga Vill ej att företaget växer Vill att företaget växer

37 63

>60 år 64 36

I tabell 3.2 framgår det att seniorföretagarnas svar, när det gäller viljan att företaget ska växa, i betydligt högre grad är fördelade mot lägre sådan vilja. Det är svårt att veta vad denna skillnad beror på. Det är i och för sig inte särskilt förvånande att seniorföretagare i högre grad nöjer sig med den storlek företaget har.

Tabell 3.3 Andelen företagare som anser att följande faktorer är ett hinder för tillväxt Samtliga Hård konkurrens Svag efterfrågan Dålig lönsamhet Begränsad tillgång till lån Begränsad tillgång till nytt, externt ägarkapital Begränsad tillgång till lämplig arbetskraft Myndighetsregler, tillståndskrav och dylikt Brist på egen tid

39 29 36 17 21 36 35 60

>60 år 29 33 28 18 25 24 40 59

Tabell 3.3 ger bilden att seniorföretagarna upplever färre hinder för tillväxt än företagare i allmänhet. Detta kan delvis förklaras av svaren i tabell 3.2, som tydligt visar att seniorföretagen har lägre vilja att växa, men det kan också finnas andra förklaringar. För tre av faktorerna tycks seniorföretagen ha betydligt lägre bekymmer. Betydligt färre seniorföretagare ser hård konkurrens, dålig lönsamhet och begränsad tillgång till lämplig arbetskraft som hinder för tillväxt. Allt detta kan ha ganska naturliga förklaringar. Som diskuterades ovan kan seniorföretagarna vara en selektion av de företagare som varit framgångsrikast vilket kan förklara deras syn på konkurrens, lönsamhet och brist på arbetskraft som hinder för tillväxt.

Tabell 3.4 Företagarnas uppfattning om vilka låne-/kreditmöjligheter de har Samtliga Otillfredsställande Tillfredsställande Mycket goda Ingen uppfattning

12 38 24 25

>60 år 13 35 21 32

Tabell 3.4 som anger de upplevda problemen med låne- och kreditmöjligheter visar att det inte finns några större skillnader mellan seniorföretagargruppen och företagargruppen i detta avseende. Detta är något förvånande med tanke på att de äldres möjligheter att få krediter, allt annat lika, borde vara mindre. Å andra sidan är allt inte lika i och med att seniorföretagen har högre förmögenheter och en lägre tillväxtvilja vilket indikerar mindre behov av nya krediter. Sammanfattningsvis så har seniorföretagarna en lägre tillväxtvilja och de upplever klart färre hinder för tillväxt jämfört med företagarna i allmänhet. Detta är inte särskilt förvånande med tanke på att tillväxtviljan rimligen avstannar för äldre företagare. Dessutom är seniorföretagare sannolikt en naturlig selektion av de företagare som varit särskilt framgångsrika varför de helt enkelt upplever färre problem. Deras betydligt högre förmögenhet tyder också på detta. En speciell fråga som berör alla företagare är frågan om generationsskiften. När företagaren börjar närma sig pensionsåldern är det naturligt att denne överväger både alternativen att fortsätta som seniorföretagare respektive att överlåta företaget. Nedan redovisas därför en

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

20

bearbetning av NUTEK/SCB: s enkät från hösten 2003, (NUTEK, [2004]) som behandlade frågan om generationsskiften och sammanhängande problem. För att ta reda på mer om företagsledarnas egna förväntningar och förberedelser för företagens framtid inför företagsledarens pensionering riktade NUTEK och SCB en enkät till de företag som besvarade enkäten Företagens villkor och verklighet 2002 och som hade mellan 2 och 49 anställda och en företagsledare över 50 år som ägde en majoritet av företaget. Enkätundersökningen är genomförd under hösten 2003 och redovisades i Generationsskiften i företag – en problemanalys presenterad av NUTEK (NUTEK, [2004]). När det gäller ägarskiften i företag fick företagarna ange de tre främsta hindren16.

Tabell 3.5 Vilka tre hinder anser du allmänt sett är de största problemen vid ägarskiften i företag?

Arvs- och gåvoskatten Företagens ägare börjar inte förbereda ett ägarskifte i tillräckligt god tid Det är svårt att hitta en lämplig och villig efterträdare Regelverket är svårt att tolka Många företag är så beroende av sin företagsledare att de är svåra att ta över Många företag är inte attraktiva att ta över Företagens ägare vill inte släppa ifrån sig inflytandet över företaget Att åstadkomma rättvisa inom familjen Annat

Samtliga företag 41,7 38,7 35,1 32,5 30,1 17,5 15,7 13,2 7,5 231,9

De hinder som angavs av flest företag var arvs – och gåvoskatten, för kort förberedelsetid och svårigheten att hitta efterträdare. Det upplevs därför sannolikt som mycket positivt av företagare som står inför generationsskiftesproblematiken att arvs- och gåvoskatten föreslås tas bort från januari 2005. I tabellen 3.6 nedan ställdes sedan frågan om verksamheten skulle lämnas över vid pensioneringen. Nästan 20 procent avsåga att lägga ned företaget och endast 20 procent hade någon som ville och kunde ta över verksamheten. Svaren i tabellen visar alltså att över 30 procent av de företag som står inför ett generationsskifte kommer att avsluta sin verksamhet, alternativt tror att det blir svårt att hitta en efterträdare.

16

Om alla hade angett tre hinder så hade totalsumman hamnat på 300 procent, men eftersom alla inte angav 3 hinder så blev totalsumman 231,9

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

Tabell 3.6 Tror du att du kommer att kunna lämna över verksamheten till en efterträdare den dag du går i pension? Nej, jag avser att avsluta företagets verksamhet när jag går i pension Nej, jag avser att fortsätta att driva företaget i brist på efterträdare Jag tror att det blir svårt att hitta någon som vill och kan ta över verksamheten Ja, jag tror att det går att hitta någon som vill och kan ta över verksamheten Ja, jag vet minst en som vill och kan ta över verksamheten

Procent av företag 19,8 3,1 12,3 43,9 20,9 100

Tabellen 3.7 nedan visar att det vanligaste alternativet är att egna barn övertar företaget, men vanligt är också att en person utanför företaget och familjen eller ett företag övertar. Personer inom företaget övertar mer sällan företaget. Tabell 3.7 Om du avser att överlåta företaget, vilket alternativ är det mest tänkbara?

Överlåtelse till egna barn Överlåtelse till annan familjemedlem än egna barn Överlåtelse till person/personer inom företaget Överlåtelse till tredje person/annat företag Marknadsnotering Totalt

Procent av företag 42,2 3,2 13,3 33,6 7,8 100

För att ta reda på hur förberedda företagarna var inför generationsskiftet tillfrågades företagen om vilka åtgärder de vidtagit för att underlätta ett generationsskifte. Av tabell 3.8 framgår att närmare drygt 60 procent av företagen inte har vidtagit några åtgärder alls.

Svenskt Näringsliv

21

Kapitelrubrik

Tabell 3.8 Vilka åtgärder har du vidtagit för att underlätta ett ägarskifte i framtiden? Jag har ännu inte vidtagit några åtgärder Diskuterat frågan med tilltänkt efterträdare Lämnat över arbetsuppgifter till tilltänkt efterträdare Diskuterat frågan med professionell rådgivare Fört över andelar i företaget till egna barn Träffat en överenskommelse om hur ägarskiftet skall genomföras Upprättat testamente Fört över andelar i företaget till annan än egna barn Fört över andra tillgångar till barnen för att underlätta ett ägarskifte Totalt

Procent av företag 63,4 16,3 13,2 12,8 8,7 3,0 2,1 2,1 0,7 100

Tabell 3.5 ovan visar att arvs- och gåvoskatten samt dålig framförhållning upplevs som de viktigaste problemen vid ägarskiften. Av tabell 3.9 nedan framgår dock att bara 35 procent av företagen har uppgivit att de i stora drag har kännedom om vilka skatteregler och andra regler som gäller vid ett ägarskifte. Även detta är förvånande med tanke på att arvs- och gåvoskatten var det hinder vid ägarskiften som angavs av de flesta företagen. Omvänt kan det naturligtvis tänkas att okunskapen är skälet till att arvs- och gåvoskatten och dålig framförhållning angetts som de viktigaste hindren.

Tabell 3.9 Jag har i stora drag kännedom om vilka skatteregler och andra regler som gäller vid ett ägarskifte. Instämmer i hög grad Instämmer Instämmer delvis Instämmer inte alls

Samtliga företag 9 25 41 25 100

Ett av problemen som lyfts fram i debatten kring generationsskiften är företagens svårighet att hitta lämpliga köpare. Detta anses till viss del ha att göra med att det inte finns någon naturligt forum att vända sig till för företagen. Det kan därför vara av intresse att studera huruvida företagen själva vet hur de ska gå till väga för att hitta en lämplig köpare av företaget. Av svaren i tabell 3.10 syns att de flesta, åtminstone delvis, har kol på hur de ska gå till väga för att hitta en lämplig köpare.

Tabell 3.10 Jag vet hur jag skulle gå till väga för att hitta en lämplig köpare av mitt företag. Instämmer i hög grad Instämmer Instämmer delvis Instämmer inte alls

Svenskt Näringsliv

Samtliga företag 13 35 33 18 100

22

Kapitelrubrik

4

Slutsatser

Nedan sammanfattas de viktigaste slutsatserna om vem seniorföretagaren är och hur denne skiljer sig från seniorgruppen respektive företagare i allmänhet. Vidare dras slutsatser från en undersökning av seniorföretagens och företagens upplevda hinder för tillväxt. Slutligen diskuteras företagarnas upplevelser runt generationsskiftesproblematiken. Seniorföretagen (över 60 år) som grupp utgör 10 procent av Sveriges företagare (25 år eller äldre). Därmed utgör de en stor andel som kan förväntas bli större i framtiden. Detta eftersom knappt 4 procent av seniorerna är seniorföretagare jämfört med drygt 8 procent av befolkningen i stort. Seniorföretagen som grupp kommer alltså att växa om mer än häften av dem som driver företag fortsätter att göra det efter 60 års ålder. När det gäller företagarandelens utveckling över tiden så har seniorföretagarandelen gått från ungefär 3 till ungefär 4 procent mellan åren 1998 och 2002. Den antalsmässiga ökningen av antalet seniorföretagare har varit stark eftersom antalet seniorföretagare 1998 var ungefär 56 000 och 2002 ungefär 70 000, vilket innebär en ökning med 25 procent. Utvecklingen för företagarandelen i befolkningen i stort har dock varit negativ under de senaste åren vilket kan tyda på en brist på nytillskott av företagare. Könsfördelningen är skevare i seniorföretagargruppen än i företagargruppen (26 procent mot 30 procent kvinnor). På grund av den högre andelen kvinnor i företagargruppen i stort så kan andelen kvinnor i seniorföretagargruppen förväntas växa om inte företagande kvinnor slutar i större utsträckning än män när de närmar sig 60-årsåldern. Även om de flesta seniorföretagare är 65 år eller yngre så är hela 40 procent över 65 år. Seniorföretagande är alltså inte en sysselsättning för dem som trappar ned inför pensioneringen vid 65 år. Utbildningsnivån är lägre hos seniorföretagare än hos företagare i allmänhet. Eftersom utbildningsnivån har stigit generellt i samhället och eftersom företagare i allmänhet har nästan lika hög utbildning som befolkningen i övrigt så kan skillnaden mellan företagare och seniorföretagare förväntas ändras över tiden. I Gotlands och i Hallands län utgör både seniorföretagare och företagare en betydligt större andel av befolkningen än i ett genomsnittligt län medan det omvända gäller i Norrbottens län. De finns sannolikt ingen enkel förklaring till dessa skillnader. Seniorföretagande och företagande är vanligt och ovanligt i ungefär samma branscher. I ”naturnära” branscher som skogsbruk, jakt och fiske är både seniorföretagande och företagande mycket vanligt. När det gäller tjänstebranscher som konkurrerar med och kompletterar den offentliga sektorn så är företagande ovanligt i både seniorgruppen och i befolkningen i stort. Om man ser företagandet i befolkningen i stort jämfört med seniorföretagandet som en bild av hur företagandet förändrats över tiden så har företagande blivit vanligare (jämfört med att lönearbeta) i traditionellt manliga branscher med verksamhet i glesbygden och där kraven på formell utbildning är ganska låga. Däremot tycks företagande inte ha blivit vanligare i tjänstesektorn, inom handel, inom utbildning och inom hälso- och sjukvård. Slutsatsen är alltså att seniorföretagandet sker i traditionella företagarbranscher och därtill har företagandet i allmänhet koncentrerats ytterligare till dessa branscher. Den vanligaste bakgrunden för seniorföretagare är svensk, finsk, tysk och dansk. För företagare i allmänhet gäller samma sak med skillnaden att tysk och dansk bakgrund byts mot Jugoslavisk och Iransk. Bland invandrare från de stora invandrarländerna är det bara seniorer med tysk bakgrund som har större benägenhet än seniorer med svensk bakgrund att bedriva företag. I befolkningen i stort är det bara personer med bakgrund i Iran som har större benägenhet att driva företag än personer med svensk bakgrund. Slutsatsen av detta är att personer med svensk

Svenskt Näringsliv

23

Kapitelrubrik

bakgrund har ganska hög benägenhet att driva företag jämfört med personer med bakgrund i de stora invandrarländerna till Sverige. Den vanligaste företagsformen för seniorföretagare är enskilt bolag, följt av fåmansföretag och handelsbolag. Klart mest tjänar de som är delägare i fåmansföretag. Seniorföretagarna har mer än dubbelt så hög förmögenhet, kapitalinkomst och bankränta jämfört med seniorer och företagare i allmänhet. Tolkningen av detta kan vara att ett långvarigt företagande möjliggör uppbyggnad av högre förmögenhet. Alternativt kan det vara så att dagens företagarpopulation inte har samma möjligheter att ackumulera förmögenheter som seniorföretagargruppen hade när de inledde sin företagarkarriär. Ytterligare en tolkning är att seniorföretagargruppen är en selektion av de framgångsrikaste företagarna genom att de andra slutat som företagare genom åren. När det gäller upplevda problem runt möjligheten till tillväxt för företaget så har seniorföretagarna en lägre tillväxtvilja och de upplever klart färre hinder för tillväxt jämfört med företagarna i allmänhet. Detta är inte särskilt förvånande med tanke på att tillväxtviljan rimligen avstannar för äldre företagare. Dessutom är seniorföretagare sannolikt en naturlig selektion av de företagare som varit särskilt framgångsrika varför de helt enkelt upplever färre problem. Deras betydligt högre förmögenhet tyder också på detta. Den sista tolkningen skulle understryka vikten av att ge goda möjligheter för dem som är seniorföretagare eftersom det tycks vara ett gott alternativ till att överlåta eller i värsta fall lägga ned företaget i ett generationsskifte. När det gäller problematiken kring generationsskiften så tycks företagarna vara ganska dåligt förberedda och upp mot 30 procent tror att företaget läggs ned vid generationsskiftet. Det största problemet vid generationsskiften upplevs vara arvs- och gåvoskatten. Något överraskande är att det är vanligare att en tredje person tar över företaget än att någon inom företaget tar över om barnen inte tar över. Fokus på problematiken för företagare i samband med att företagaren närmar sig den ordinarie pensionsåldern riskerar att bli ensidig genom att den fokuserar på de problem som uppstår för dem som av olika skäl vill överlåta sitt företag. Det faktum att seniorföretagarandelen faktiskt är 3,7 procent i befolkningen över 60 år innebär att en hel del företagare fortsätter som företagare istället för att överlåta eller lägga ned sitt företag. Den genomsnittliga förmögenheten i gruppen seniorföretagare är betydligt högre än hos företagare i allmänhet och seniorföretagarna tycks se färre problem i sitt företagande. Som diskuterats tidigare så kan en så gynnsam bild av seniorföretagarna vara överdriven eftersom seniorföretagarna kan vara de företagare som varit mest framgångsrika. Inte desto mindre bör det påpekas att förutsättningarna för ett fortsatt företagande är väl så viktiga att se över som förutsättningarna för smidiga generationsskiften. Båda vägarna bör vara öppna för att fler ska kunna fortsätta som företagare alternativt kunna överlåta företaget så att det ska kunna leva vidare. En av de stora fördelarna med att arvs- och gåvoskatten kommer att avskaffas i januari 2005 är att företagaren nu sannolikt kan se mera rationellt på fortsättningen för sitt företag. Problematiken med arvs- och gåvoskatten, inklusive de inslag många upplevda som konfiskatoriska, gjorde att generationsskiften ofta snabbades på och blev dåligt genomförda. Alternativt att ett nödvändigt generationsskifte förträngdes i det längsta. En mera affärsmässig (istället för skatteteknisk) syn på generationsskiftet eller fortsatt seniorföretagande kan bara vara till fördel för företagandet och ekonomin i stort.

Svenskt Näringsliv

24

Kapitelrubrik

Referenser Edin, P.A; Fredriksson, P, [2000], ”LINDA – Longitudinal Individual Data for Sweden”, mimeo, www.nek.uu.se/LINDA Johansson, S-E, Rock, B, (1993), Butikens framtid – Ägarledda handelsföretags utveckling och överlevnad, Studentlitteratur Johansson, S-E, Falk, M, (1998), Ägarskiften i företag, Ekerlids förlag Långtidsutredningen (LU) 2003/2004, bilaga 5, ”De äldre på arbetsmarknaden”, finansdepartementet. NUTEK [2002], Företagens villkor och verklighet 2002, , www.nutek.se NUTEK, [2004], Generationsskiften i företag – en problemanalys, NUTEK B 2004:2 Riksförsäkringsverkets publikationer [2001], ”Vad får oss att arbeta fram till 65 ?”, RFV Analyserar, 2001:4 SOU 2000:36, Utgångspunkter för 2000-talets regionalpolitik, Näringsdepartementet. Svenskt Näringsliv, [2004], ”Stefan Fölster, Anders Rydeman, ”Färre företagare än någonsin tidigare i Sverige – rekordmånga vilande företag”,

Svenskt Näringsliv

25

Kapitelrubrik

26

APPENDIX 1 Tabell A.1 Urvalsgrupperna seniorer, seniorföretagare och företagare fördelade på kön samt seniorföretagarnas andel av seniorerna i respektive grupp Seniorföretagare Företagare Seniorer Totalt 104 035 3 835 38 504 Män 49 970 2 829 26 925 Kvinnor 54 065 1 006 11 579 Tabell A.2 Seniorer, seniorföretagare och företagare uppdelade efter civilstånd Seniorer Seniorföretagare Företagare Ogift 5 784 165 8611 Gift 71 492 3 268 27034 - varav man 39 180 2 431 18562 - varav kvinna 32 312 837 8472 Partnerskap 6 0 13 Frånskild 9 470 284 2573 Änka/Änkling 17 283 118 273 Totalt 104 035 3 835 38 504 Tabell A3 Högsta utbildningsnivå för seniorer, seniorföretagare och företagare för respektive utbildningsnivå Seniorföretagare Företagare Seniorer Förgymnasial utbildning 28 603 1 487 8550 Gymnasial utbildning 21 878 1 211 18575 Eftergymnasial utbildning 10 973 729 10355 Forskarutbildning 603 90 494 Bortfall* 41 978 318 530 * Bortfallet består av såväl okänd utbildningsnivå som saknat värde

Tabell A4 Antal seniorer, seniorföretagare och företagare uppdelat på utbildningsnivåer åren 1998, 2000 och 2002 UTBILDNING ANTAL Förgymnasial utb Gymnasial utb Eftergymn utb Forskarutb summa bortfall Total

Svenskt Näringsliv

Seniorer 1998 2000 30689 30110 18414 21164 5046 9530 306 800 54455 61604 44597 40964 99052 102568

2002 28603 21878 10973 603 62057 41978 104035

Seniorföretagare 1998 2000 1323 1512 846 1061 334 585 32 65 2535 3223 438 309 2973 3532

2002 1487 1211 729 90 3517 318 3835

Företagare 1998 2000 8757 9466 14722 18467 6098 9962 299 445 29876 38340 2425 361 32301 38701

2002 8550 18575 10355 494 37974 530 38504

Kapitelrubrik

Tabell A.5 Länstillhörighet för seniorer, seniorföretagare och företagare i respektive län Seniorföretagare Företagare Seniorer Stockholms län 17 618 706 8295 Uppsala län 3 017 134 1395 Södermanlands län 3 183 109 998 Östergötlands län 4 910 155 1683 Jönköpings län 4 091 182 1611 Kronobergs län 2 276 109 890 Kalmar län 3 162 121 1090 Gotlands län 723 41 412 Blekinge län 2 033 73 544 Skåne län 13 576 550 4935 Hallands län 3 351 167 1683 Västra Götalands län 17 301 649 6410 Värmlands län 3 591 105 1007 Örebro län 3 337 126 989 Västmanlands län 3 188 75 984 Dalarnas län 3 605 107 1129 Gävleborgs län 3 669 97 1048 Västernorrlands län 3 204 83 907 Jämtlands län 1 633 75 696 Västerbottens län 2 993 97 917 Norrbottens län 3 347 71 819 Bortfall 227 3 62 Totalt 104035 3835 38504 Tabell A6 Branschtillhörighet för seniorer, seniorföretagare och företagare i allmänhet (SNI-kod inom parentes) Seniorer Seniorföretagare Företagare Jordbruk och jakt (01) 1 305 380 2954 Skogsbruk (02) 397 75 569 Fiskeri (05) 11 5 86 Utvinning (10-14) 46 4 41 Tillverkning (15-37) 3 458 290 3664 Energi- o vattenförsörjning (40-41) 142 9 61 Byggverksamhet (45) 1 025 250 3634 Handel (50-52) 2 614 431 5396 Hotell- o restaurang (55) 233 39 1061 Transport, mag, kommunik. (60-64) 1 679 185 2344 Finansiell verksamhet (65-67) 1 436 44 346 Fastighets- o uthyrning, företagstjänster (70-74) 3 819 619 6250 Offentlig förvaltning (75) 1 148 33 390 Utbildning (80) 3 603 131 1734 Hälso- o sjukvård (85) 4 160 190 3045 Andra samhälleliga o personliga tjänster (90-93) 2 493 204 2430 Bortfall 946 4499 Totalt 27569 3835 38504

Svenskt Näringsliv

27

Kapitelrubrik

28

Tabell A7 Ursprungsland för seniorer och seniorföretagare samt seniorföretagarnas andel av seniorerna för respektive land

Sverige Finland Tyskland Danmark Norge Polen Storbritannien Ungern Tjeckoslovakien Italien Jugoslavien Österrike Estland Frankrike Iran Nederländerna Rumänien Schweiz USA Sovjetunionen Syrien Bortfall Totalt

Svenskt Näringsliv

Seniorer 92 689 3 474 955 850 918 400 118 300 125 123 588 163 406 57 178 64 116 20 181 146 80 2084 104035

Seniorföretagare 3535 78 51 28 20 10 10 10 9 8 8 8 7 4 4 4 4 4 4 3 3 23 3835

Företagare 34154 671 178 140 135 169 124 67 41 40 224 36 15 38 367 33 37 20 83 28 151 1753 38504

Kapitelrubrik

APPENDIX 2 GENERATIONSSKIFTEN Generationsskiften är något som sker i alla typer av företag, kunskapsintensiva som tillverkande, stora som små. De kan genomföras på flera olika sätt, till exempel genom arv, gåva och köp. Ett lyckat eller misslyckat generationsskifte kan få implikationer långt utanför företaget. Klarar inte företagen av att hitta efterträdare kan det komma att påverka både sysselsättningen och tillväxten både nationellt och regionalt. Figur 4.1 Generationsskiftets berörda parter.

Näringslivet

Företagare

Generationsskifte Familj Anställda Samhället

Generationsskiftet i det ägarledda företaget kan vara en ytterst komplex process. Att planera ägarskiftet under en längre period är därför att föredra dels för att undvika osämja dels för att undvika att ekonomiskt icke rationella beslut fattas under hård tidspress. Lyckade generationsskiften karaktäriseras framförallt av god framförhållning, där den överlämnande generationen i ett tidigt skede planerat för generationsskiftet. Figur 4.2 Företagarens roll i det ägarledda företaget

Familjen

Ägare

VD

Företagaren är:

Anställd

Svenskt Näringsliv

29

Kapitelrubrik

30

Generationsskiftet innebär inte med automatik att ett företag står inför problem. Tvärtom kan ett generationsskifte innebära att företaget får en välbehövlig vitamininjektion, något som kan innebära att företaget gör nyinvesteringar och expanderar. Ett väl förberett generationsskifte är något som kan reducera mycket av den risk som kan uppstå i samband med att en ägare trappar ner och en annan tar över. Ett generationsskifte i ett företag kan både ske internt inom familjen och externt till en utomstående part, se figur 4.1. Generationsskiften inom familjen sker vanligtvis genom arv, gåva eller försäljning. När generationsskiftet sker externt utanför familjen är försäljning det vanligaste. Figur 4.3 Generationsskifte inom och utom familjen.

Utom familjen

Inom familjen

Arv

Gåva

Försäljning

Försäljning

Hela

Delar

Kompanjon

Anställda

Samtliga aktier

Extern köpare

Del av aktierna

Källa: Johansson och Rock (1993). Vid ett generationsskifte är en värdering av företaget ett måste. Detta är nödvändigt oberoende av om företagets säljs inom familjen eller till någon extern part. En värdering av företaget och dess aktier är även väsentlig vid arv och gåvor. Om företaget går i arv ska den mottagande parten betala arvsskatt, på motsvarande sätt är en person som erhållit aktier som gåva skyldig att betala gåvoskatt. Värderingsprocessen involverar en rad personer och aktörer. Den centrala personen är ofta värderaren. För mindre företag är denna person ofta en revisor eller skattekonsult, en person med god kunskap om redovisning och skatter. Värderaren samråder med uppdragsgivaren för att därigenom få en bild av företagets räkenskaper och övriga faktorer som kan inverka på företagets värde. I värderingsprocessen ingår att klargöra företagets värde och de skattekonsekvenser som ett generationsskifte medför. Skattekonsekvenserna är något som berör den säljande parten, men även den övertagande parten om företaget övertas genom gåva eller arv. Den slutgiltiga lösningen är ofta något som genomförs i någon form av slutförhandling där både säljare, köpare och finansiär är inblandad. I figur 4.4 redovisas en övergripande skiss över värderingsprocessen. Figur 4.4 Värderingsprocessen.

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

Värderarens arbete

Värderaren samråder med uppdragsgivaren

•Skattekonsekvenser •Säljarens krav •Köparens krav •Med mera

31

Säljaren

Köparen

Finansiärer

Avtalsförhandlingar

Prissättning på företagets aktier

Värdering av företagets aktier

Källa: Johansson och Falk (1998). Vid en värdering av ett företag finns det olika modeller som kan utnyttjas beroende på om företaget går i arv, säljs inom familjen eller säljs till en extern aktör. De beräkningsmodeller som är brukliga att använda är en nuvärdesvärdering, alternativt en substansvärdering. I nuvärdesvärderingen beräknas företagets framtida vinster. Dessa vinster diskonteras sedan med en beräknad avkastningsränta, vilket genererar ett nuvärde på det aktuella företaget. Om de förväntade vinsterna är svåra att skatta, är en substansvärdering att föredra. Ett företags substansvärde beräknas utifrån att ägaren till företaget vill synliggöra företagets egna kapital. Konkret innebär det att företagets tillgångar reduceras med dess skulder samt att latenta skatteskulder och eventuella övervärden på tillgångar klarläggs. De olika värderingsmodellerna skiljer sig åt, valet att utnyttja någon av dem är därför beroende av ägarens och köparens syn på företaget, samt om företaget skall stanna inom familjen eller inte. I de fall ett generationsskifte sker i samband med ett arv eller via en gåva, är beskattningen i huvudsak densamma för parterna. I samband med arv och gåva finns det inget mervärde för de enskilda parterna att eftersträva en hög värdering av företaget. En hög värdering innebär att ett större belopp måste utbetalas i antingen arvs - eller gåvoskatt. Vid ett arv eller en gåva utgår beskattning i olika skalor. Arvs- och gåvoskatt utgår i ett intervall på mellan 10 och 30 procent. • • •

Gåvor eller arv, upp till ett värde av 300 000 kronor beskattas med 10 procents gåvoeller arvsskatt. Gåvor eller arv, till ett värde av mellan 300 001 och 600 000 kronor beskattas med 20 procents gåvo- eller arvsskatt. Gåvor eller arv överstigande 600 000 kronor beskattas med 30 procents gåvo- eller arvsskatt.

Det finns grundavdrag att tillgå. Vid gåva är grundavdraget per barn 10 000 kronor per år, vid arv är grundavdraget 70 000 kronor per barn. Om företag överlåts finns även speciella

Svenskt Näringsliv

Kapitelrubrik

lättnadsregler, där skatteunderlaget sänks från 100 till 30 procent17. För att lättnadsreglerna skall kunna användas måste följande två förbehåll vara uppfyllda. -

gåvan skall lämnas utan villkor och gåvotagaren får inte överlåta den mottagna näringsverksamheten inom tre år från gåvotillfället (om det sker beskattas gåvan utan reducering)

Lättnadsreglerna har ändrats och numera kan gåvogivaren få ta emot viss ersättning för gåvan, vidare kan gåvogivare även ge bort en viss del av sitt företag, det vill säga en del av aktierna i företaget. Gåvan behöver därför inte enligt de nya reglerna omfatta givarens hela rätt till företaget eller givarens hela aktieinnehav. Det tidigare förbehållet, där ägaren var tvungen att ge bort alla aktierna i företaget för att kunna utnyttja lättnadsregeln, innebar att det blev svårt att successivt kunna genomföra ett generationsskifte. I dag har denna bristande samordning till stor del klarats upp, något som underlättar vid generationsskiften.18 Ett generationsskifte där företaget säljs är vanligt förkommande både vid generationsskiften inom och utom familjen. Beroende på om företaget är ett aktiebolag, handelsbolag eller en enskild firma får det olika konsekvenser för hur en försäljning kommer att beskattas. Enskild firma och handelsbolag beskattas inte som enskilda objekt. Inkomsten från verksamheten blir istället beskattad av den fysiska personen, det vill säga ägaren. Handelsbolag är en juridisk form, men vinsten beskattas av ägarna. Civilrättsligt ger handelsbolagsformen en smidig reglering av ägarnas interna mellanhavanden. Skatterättsligt är dock bolagsformen mycket komplicerad, beskattningen sker dock till stora delar på liknande sätt som vid enskilda firmor19. Vid ett generationsskifte där en enskild firma eller ett handelsbolag säljs, kan det betraktas som den näringsverksamhetens sista affärstransaktion. Försäljningen innebär att den enskilda verksamhetens alla tillgångar realiseras, något som innebär att hela köpesumma blir skattepliktig inkomst av näringsverksamhet.20 I samband med försäljningen kan även avsättningar i periodiseringsfonder behöva upplösas, något som i sig kan bidra till att ytterligare skatt kan uppkomma. En försäljning av en enskild firma och ett handelsbolag är komplex ur skattehänseende, något som av säljare bör beaktas och planeras i god tid. Om överlåtelsepriset sker på marknadsmässiga villkor blir skatterna inom intervallet 30 - 70 procent av den totala försäljningssumman, något som i normalfallet inte är lägre än vid försäljning av aktierna i ett aktiebolag, då de ackumulerade skatteunderlaget jämförs. Vid en försäljning av ett aktiebolag säljs aktierna i ett företag. Försäljning av aktier i samband med ett generationsskifte beskattas normalt som inkomst av kapital för den enskilde individen. Skatten utgör 30 procent av skillnaden mellan försäljningsvärdet och anskaffningsvärdet. För företag där ägarspridningen är begränsad (där fyra eller färre äger minst 50 procent av rösterna) är reglerna något annorlunda, dessa företag kallas allmänt fåmansbolag och för dessa företag finns det särskilda regler. För ägare till fåmansbolag beskattas avyttringen av aktier i bolaget både som inkomst av kapital och som inkomst av tjänst. Fördelningen mellan dessa olika beskattningskällor är att 50 procent vardera ska beskattas som inkomst av tjänst respektive inkomst av kapital. För att underlätta generationsskiftet finns det lättnadsregler, som bidrar till att delar av vinsten undantas beskattning. Det finns även skattemässiga regler där utrymmet för hur (den mer förmånliga) 17

Lättnadsreglerna innebär i huvudsak att gåvans värde (tillgångar med avdrag för skulder = förmögenheten) minskas till 30 procent av förmögenheten. Det är dock inte all egendom i företaget som omfattas av lättnadsreglerna, exempelvis ingår inte värdepapper som innehas i kapitalplaceringssyfte. 18 Gåvor sammanförs beskattningsmässigt under en tioårsperiod. 19 Skillnaden ligger bland annat i om handelsbolaget äger en näringsfastighet, då den i handelsbolaget beskattas som inkomst av kapital. Se vidare Skatteverket, SKV 294, utgåva 2. 20 Skatteverket, SKV 295, utgåva 8.

Svenskt Näringsliv

32

Kapitelrubrik

kapitalbeskattningen kan förskjutas framåt i tiden, något som kan utnyttjas i samband med försäljningen.21 Den skatt som utgår på vinsten vid försäljning av aktier i fåmansbolag ligger inom intervallet 30 - 70 procent, i normalfallet beräknas dock skatten ligga kring 40 - 45 procent. Förmögenhetskatt är något som kan bli aktuellt för den part som är säljande vid ett generationsskifte. Svenska medborgare betalar idag skatt på 1,5 procent av den samlade förmögenheten överstigande ett visst fribelopp. Beloppsgränserna för det så kallade fribeloppet är olika för ensamstående och sambeskattade. Makar (även sambor med gemensamma barn) och hemmavarande barn under 18 år sambeskattas, vilket innebär att deras sammanlagda skattepliktiga förmögenhet läggs ihop. Om beloppet överstiger fribeloppet utgår förmögenhetsskatt i förhållande till respektive familjemedlems förmögenhet. De olika fribeloppen baseras på huruvida den skattskyldige är ensamstående eller om han/hon är sammanboende. Ensamstående beskattas med 1,5 procent på belopp överstigande 1 500 000 kronor, motsvarande belopp för sammanboende är 2 000 000 kronor (se tabell 3.1). För säljaren kan detta bli relativt betydande belopp, vilket definitivt väger in och påverkar generationsskiftets genomförande. Ur ett skatteplaneringssyfte finns dock möjligheter att investera i tillgångar som undantas förmögenhetsskatt. Ur säljarens perspektiv är det dock inte optimalt att inte själv kunna välja var det genererade kapitalet ska placeras, utan att vara begränsad av vilka tillgångar som undantas förmögenhetsskatt eller inte.22 Att i samband med ett generationsskifte vara den part som köper ett företag kräver en viss eftertanke. Möjligheten för en enskild privatperson att köpa ett företag är till vissa delar mindre fördelaktigt i förhållande till om ett företag köper det aktuella företaget. Anledningen till detta är den dubbelbeskattning som den enskilde privatpersonen utlöser. Att köpa en enskild firma eller ett handelsbolag innebär normalt att inkråmet i företaget förvärvas. Vid köp av ett aktiebolag kan förvärvet både ske genom ett köp av bolagets tillgångar (inkråmet) eller genom ett köp av bolagets aktier. I det senare fallet riskerar privatpersoner att utlösa en dubbelbeskattning, eftersom de inte kan ta tillvara och utnyttja ej beskattade medel.23 Den vinst som genereras i ett fåmansbolag beskattas i ett inledande skede i bolaget. Därefter beskattas det av ägaren som inkomst av kapital och inkomst av tjänst. Uppdelningen på skattekällorna inkomst av tjänst och inkomst av kapital beror på att företagaren inte ska välja att avstå från att ta ut ersättning via lön (inkomst av tjänst, med en progressiv skatteskala) utan istället ta ut ersättning via utdelning och inkomst av kapital med 30 procents skattesats. Fördelningen mellan dessa skattekällor styrs av ett gränsbelopp, där utdelning över gränsen beskattas som inkomst av kapital till 50 procent, och som inkomst av tjänst till 50 procent. Det finns vidare en lättnadsregel som bidrar till att delar av den del som beskattas som inkomst av kapital undantas från beskattning. Att köpa ett bolag som privatperson innebär därför att köparen måste betala skatt på det genererade kapitalet i två omgångar, detta innan det genererade kapitalet kan utnyttjas för att betala av på den erlagda köpeskillingen. Ett annat exempel där privatpersoners relativt oförmånliga situation i samband med förvärv kan illustreras, är när ägaren tar ut all ersättning via lön. Med lönekostnader på exempelvis 600 000 kronor, ska 33 procent, cirka 200 000 kronor 21

Se vidare ”Skatteregler för delägare i fåmansbolag” SKV 292 utgåva 12. Placeringar i exempelvis onoterade aktier, aktier på O- respektive OTC- listan är undantagen förmögenhetsskatt. 23 Enskilda firmor och handelsbolag kan med avsättning till periodiserings- och expansionsfonder använda lågbeskattade medel för att amortera av lån som tas i samband med ett förvärv. 22

Svenskt Näringsliv

33

Kapitelrubrik

betalas till sociala avgifter. Om sedan inkomstskatten ligger på 40 procent, vilket är rimligt, återstår cirka 240 000 kronor. Dessa medel kan sedan utnyttjas för att amortera av på de eventuella lån som togs i samband med förvärvet av bolaget. För privatpersonen innebär det att cirka 60 procent av bolagets ”vinstmedel” går åt till olika former av skatter innan det kommer företagaren till godo. För ett företag som förvärvar ett bolag är förhållandena annorlunda och betydligt mer gynnsamma. När ett aktiebolag ska köpas är det därför vanligt att ett nytt aktiebolag bildas som sedan köper aktierna i det ursprungliga målbolaget. Alternativet är att ett nytt bolag bildas och att det förvärvar inkråmet i det bolag som säljs. Oavsett tillvägagångssätt bidrar upplägget till att dubbelbeskattning kan undvikas, samtidigt som den externa finansieringen kan reduceras24. Möjligheten att utnyttja koncernlån eller föra över beskattade medel mellan de två företagen bidrar till att det förvärvande bolaget på sikt även kan reducera sina externa skulder. Figur 4.5 Koncernkonstruktion.

Bolag B Det nykonstruerade bolaget

Bolag A Det förvärvade bolaget

I figur 4.5 illustreras hur ett generationsskifte kan genomföras. Det nykonstruerade bolaget (B) är köpare av det bolag som säljs (A). Det förvärvade bolaget (A) kan genom koncernförhållandet föra över obeskattade medel som kan utnyttjas för att betala räntor på det lån som togs i samband med förvärvet. Efter betald bolagsskatt kan det nystartade bolaget (B) amortera ner sina skulder. Alternativt lånar det förvärvade bolaget (A), efter köpets genomförande (givet att det finns lösgjorda medel i det förvärvade bolaget) ut pengar (eller delar ut beskattade medel) till det köpande bolaget (B), något som skulle (kunna) reducera det köpande bolagets (B) externa kapitalbehov. Detta är ett exempel på en konstruktion som är mycket vanligt förekommande och som ur skattehänseende är betydligt mer förmånligt i förhållande till om en privatperson skulle göra motsvarande förvärv. Även om det finns möjlighet att undvika dubbelbeskattningen i vissa avseenden kvarstår dock problemet med finansieringen. Möjligheten att finansiera ett förvärv är trots allt beroende av huruvida den köpande parten kan få tillgång till lånat kapital, något som normalt sker genom lån i bank. Problemet visar vidare att det föreligger skillnader mellan privatpersoner och företag. Att genomföra ett förvärv idag kräver nästan uteslutande att förvärvet görs genom ett annat bolag för att därigenom undvika effekten av dubbelbeskattningen. Att konstruera ett sådant förfarande är komplext och kräver konsultation, vilket i sin tur ställer högre krav på framtida avkastning i företaget. Finansieringen av ett företagsförvärv i samband med ett generationsskifte involverar i de allra flesta fall en bank. Banken står ofta för en stor andel av det kapital som krävs i samband med att den gamla ägaren ska köpas ut. Bankens kriterier i samband med en kreditgivning är specifik för varje enskilt tillfälle. För att trots det få en uppfattning om hur stor andel av köpeskillingen banken brukar vara beredd att låna ut, är det rimligt att anta att banken kan låna ut cirka 50

24

Det är ej möjligt att genomföra koncernbidrag under det första året. Därefter ges möjlighet till att föra över obeskattade medel mellan olika bolag inom koncernen. På motsvarande sätt är det även möjligt att föra över beskattade vinstmedel mellan bolagen.

Svenskt Näringsliv

34

Kapitelrubrik

procent av köpeskillingen för ett bolag verksamt inom handeln. 25 Det övriga kapitalet är något som köparen måste finna på annat sätt, något som kan vara ett problem, särskilt om en yngre person med begränsat sparande är den part som skall överta företaget. Något som sätter ytterligare fokus på köparens finansieringsmöjligheter och dessas inverkan på generationsskiftesproblematiken är den förändrade förmånsrättslagen. Reglerna om förmånsrätt styr fördelningen av en konkursgäldenärs tillgångar mellan de borgenärer som har fordringar på gäldenären från tiden före en konkurs. Förmånsrättsreglerna styr också fördelningen av tillgångar mellan olika borgenärer. Förmånsrättsordningen har indirekt inverkan på generationsskiftesproblematiken genom att kreditgivare, beroende på var de hamnar i förmånsrättordningen, kan ha olika krav på säkerhet i samband med utställande av krediter. Den nya förmånsrättslagen, gällande från första januari 2004, innehåller vissa förändringar. Den största förändringen med utgångspunkt från generationsskiftesproblematiken, är att kreditgivare har fått försämrat skydd i förmånsrättslagen. För kreditgivare som lånar ut pengar till företag, innebär denna förändring att de i mindre utsträckning kan säkerställa sitt utlånade kapital vid en eventuell konkurs. Lagen innebär att kreditgivare i samband med en konkurs enbart skyddar 55 procent av det utlånade kapitalet via den allmänna förmånsrätten, tidigare skyddades 100 procent via särskild förmånsrätt. De övriga 45 procenten är inte skyddade av förmånsrättslagen, vilket innebär att banker och kreditinstitut i konkurrens med andra aktörer får dela på övriga tillgångar vid en eventuell konkurs. Även om förändringarna i förmånslagen syftar till att skapa bättre möjligheter för ett välfungerande näringsliv, får förändringarna indirekt en negativ inverkan på generationsskiftesproblematiken26. Den stora skillnaden i och med att bankerna och andra kreditinstitut bara får räkna in 55 procent av säkerheterna i den allmänna förmånsrätten bidrar till att bankernas skydd vid en eventuell konkurs har reducerats. På sikt kan det bidra till att bankerna blir mera restriktiva i sin utlåning, vilket i sin tur kan leda till att det kan bli svårare att få tillgång till finansiering i samband med företagsöverlåtelser. Den ökade svårigheten för företagare att få tillgång till finansiering behöver inte vara generaliserbart till all företagsverksamhet. Det är kanske framförallt mindre företag som beroende på begränsade möjligheter att få tillgång till externt kapital kommer att drabbas av denna problematik. Vidare är risken även stor att företag i regioner med begränsad tillväxt (glesbygd, etc.) kan drabbas hårt i samband med att generationsskiften ska finansieras.

25

De tillgångar som ofta ligger som säkerhet hos ett bolag inom handeln är varulager, inredning och maskiner (partihandel). 26 Se vidare Regeringens proposition 2002/03:49.

Svenskt Näringsliv

35