Avtals- och TRANSPORTRÄTT
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
37
AVTALSRÄTT
Avtal förekommer av de mest skiftande slag. Varje överenskommelse om köp eller försäljning är ett avtal. De olika avtalsformerna kan lämpligen delas upp enligt följande: • Skriftliga avtal • Muntliga avtal • Konsensualavtal • Avtal som fordrar viss form (exempelvis köp/försäljning av fast egendom) • Avtal som fordrar att någonting överlämnas (traderas) till motparten (exempelvis gåva, i vissa fall). Det finns det regler om hur avtal ingås. Dessa regler gör det möjligt gå till domstol och kräva att någon ska fullgöra ett
avtal eller kräva ersättning av den som vägrar. Skriftliga avtal kan antingen helt utformas av parterna tillsammans i ett kontrakt, eller tillhandahållas av den ene, ofta på ett färdigtryckt formulär så kallat standardavtal. Standardavtal är vanligt när det gäller t.ex. försäkringar, bilköp, banklån, byggentreprenader och hyresavtal. Inom åkeribranschen kan bland annat nämnas Alltrans 2007 som tagits fram av Sveriges Åkeriföretag (SÅ) och som utgör allmänna leveransbestämmelser för åkerinäringen. När man ingår ett standardavtal är det viktigt att man noga sätter sig in i alla de olika villkor som finns angivna i det. Avtalsfriheten är en grundläggande
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Åkerihandbok 2013
38
princip i en marknadsekonomi som vår. Det vore dock inte helt rätt att säga att denna princip som sådan garanterar medbestämmande och frivillighet. Detta är ofta fallet när det gäller standardavtalen som ju ofta inte är förhandlingsbara. Ena parten har antingen att anta villkoren eller förkasta dem. Lagstiftningen innehåller också ibland begränsningar för avtalsfriheten. Avsikten är då ofta att skydda svagare grupper i samhället t.ex. privatpersoner som köper varor/tjänster huvudsakligen för enskilt bruk. Samma skyddsbehov finns inte för affärer mellan näringsidkare, som anses vara mer jämbördiga. De har därför möjlighet att ingå ”tuffare” avtal.
avtalet (transportöravtalet upphör). Här är det alltså fråga om påföljder som parterna avtalat. När det gäller påföljder enligt lag kan som exempel anges prisavdrag för en vara som inte motsvarar vad som avtalats, ersättning för reparation av varan som måste utföras eller hävning av köpet (köpet återgår) och skadestånd för kostnader som uppstått på grund av avtalsbrottet.
En viktig funktion för det skriftliga avtalet är att det kan tjäna som bevis för vad parterna överenskommit. Såväl skriftliga som muntliga avtal är bindande men efter en tid kan det vara svårt att komma ihåg vad som avtalats. Parterna kan också ha olika uppfattningar om vad avtalet innehåller. Om ena parten, helt eller delvis, brister i att följa avtalet kan det vara bra att ha något konkret att peka på. Det har man om man har ett skriftligt avtal. Muntliga avtal, som t.ex. ingås per telefon, bör därför bekräftas skriftligen. Då har man ett bevismaterial som visserligen inte har samma bevisvärde som en av bägge parter undertecknat avtal men som, om mottagaren inte reagerar mot bekräftelsens innehåll, ändå är av mycket stor vikt vid en eventuell tvist. Vid tvister om avtal har den som påstår något har normalt bevisbördan för detta. Domstolen dömer inte över vad parterna avtalat utan endast över vad part kan bevisa att han avtalat!
Anbud/accept Av avtalslagen framgår att ett avtal består av två moment, anbud och accept, som var för sig är bindande för den som avgett dem sedan dessa nått mottagaren. Att ett avlämnat anbud eller accept inte kan återkallas brukar benämnas ”löftesprincipen”. För att ett avtal ska komma till stånd krävs alltid ett samtycke till anbudet, en accept, i någon form. Ett avtal kommer till stånd genom utväxling av anbud (kallas i vardagligt tal offert) och accept med överensstämmande innehåll enligt nedan: Om accepten innehåller ett tillägg eller inskränkning eller förbehåll (s.k. oren accept) räknas detta som ett avslag av anbudet i förening med nytt anbud. Rollerna växlar då så att den som först var anbudsgivare istället blir acceptant. Accepten kan vara uttrycklig eller konkludent. Med uttrycklig accept menas att man genom ord eller tecken visar att man accepterar ett anbud. Även en konkludent eller tyst accept kan således innebära att ett avtal anses slutet genom att man exempelvis sätter i gång och konsumerar en erbjuden vara eller på annat sätt börjar förfoga över den som om man ägde den eller påbörjar en transport efter att erhållit ett anbud utan att någon uttrycklig accept lämnats.
Om man ser till vad som är brukligt inom transportbranschen kan det vid brott mot transportöravtal bli fråga om avstängning av transportör som inte sköter sig, skadestånd och vid grövre avtalsbrott hävning av
Acceptfrist Man skiljer normalt på avtalad acceptfrist och den acceptfrist som lagen uppställer, s.k. legal acceptfrist. Har anbudsgivaren bestämt viss tid för accept, ska han anses
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Exempel på anbud Till Herr Andersson Grossisten AB Lillgatan 23 456 00 MITTSTAD Vi erbjuder här våra tjänster avseende Er förfrågan 2011-10-31, till följande priser: Antal pall/lossning kr/pall 1– 2 pallar 270 kr 3– 4 pallar 210 kr 5– 9 pallar 160 kr 10–17 pallar 140 kr 18– pallar 120 kr Övriga förutsättningar: • Avtalstid på minst 2 år. • Transportersättningen indexregleras två (2) gånger årligen per 1 januari, och per 1 juli, med index T08SÅ12 Regional distribution. November respektive maj månad är indexavläsningsmånad. • Väntetid vid lastning debiteras med 250 kr per påbörjad 30-minutersperiod. • Minsta fraktdebitering är 35 pallar. • Allmänna bestämmelser för Åkerinäringen, Alltrans 2007 tillämpas för ej avtalade förutsättningar. • Samtliga mottagningsställen kan bakåtlossas. • Anbudet är giltigt till 2012-01-01. • Om volymen sjunker med mer än 10% förbehåller vi oss rätten till prisjustering. • Transporten sker kontinuerligt 2 gånger per vecka. Mittstad 2011-11-11 Åkeriet AB Sven Svensson
ha bestämt, att accepten (svaret) ska komma honom till handa inom denna tidsfrist. Är i brev eller fax, vari anbud görs, viss tidsperiod utsatt för svaret, ska denna räknas från den dag brevet är dagtecknat eller den tid på dagen faxet är inlämnat för befordran. Det är överlämnat åt parterna själva att komma överens om hur lång tiden för svar ska vara. Om ingen tidsfrist har bestämts ska fristens början räknas från den dag mottagaren fått del av anbudet och dess innehåll. Om det i anbudet anges ett datum när accepten senast ska vara anbudsgivaren tillhanda, blir tiden fram till detta datum acceptfristen. Om inget annat sägs i anbudet är den som lämnar ett anbud bunden av detta under acceptfristen, som kan variera beroende på hur komplicerat anbudet är att beräkna.
Den tid som ska beaktas är anbudets transport (brevbefordran) till mottagaren, skälig betänketid för anbudsmottagaren, svarets transport till anbudsgivaren. Om det är fråga om ett muntligt anbud börjar acceptfristen löpa när anbudsgivaren muntligen lämnat anbudet. Ett muntligt anbud ska, för att bli bindande, accepteras genast om inte anbudsgivaren uttryckligen medger förlängd acceptfrist. Återkallelse av anbud Ett anbud eller en accept kan återkallas endast om detta sker innan, eller senast samtidigt med att, mottagaren tar del av anbudet eller accepten. Men det står givetvis anbudsgivaren fritt att själv bestämma om han vill att anbudet ska gälla under en längre tid. Om någon säger nej till ett
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
39
Åkerihandbok 2013
40
anbud innan acceptfristen gått ut förfaller anbudet. Det går alltså inte att ångra sig och kräva att få anta anbudet inom den ursprungliga acceptfristen. I vissa fall kan man även bli bunden av ett anbud genom att inte göra någonting alls, d.v.s. bundenhet kan uppkomma genom passivitet. Så kan vara fallet om två parter sedan tidigare har en affärsförbindelse där den ene med jämna mellanrum levererar varor till den andra och skickar med en faktura där varorna debiteras till priser som stiger då och då. Tycker mottagaren att priset blivit för högt är han bunden av sin passivitet om han inte inom rimlig tid invänt att han inte vill ha den senaste leveransen. I normalfallet måste ett ingånget avtal stå fast. Dock kan parterna naturligtvis i den mån de är överens ändra avtalets innehåll. Vidare kan avtalet naturligtvis också ändras om det innehåller en ändringsklausul, t.ex. en ränteklausul i ett lånekontrakt. Härutöver kan en ändring i avtalets innehåll också komma till stånd genom att någon av parterna åberopar en ogiltighetsgrund. Flera olika omständigheter kan leda till att ett avtal helt eller delvis är ogiltigt om avtalet exempelvis ingåtts i strid mot tvingande rättsregler, eller att avtalet inte uppfyller särskilda formkrav såsom avtal om försäljning av fast egendom där avtalet måste vara skriftligt för att gälla. Ytterligare ogiltighetsgrunder är avtal som tillkommit genom tvång, svek eller ocker, och avtal som på grund av felskrivning eller annat misstag fått ett annat innehåll än avsett (här krävs dock att den andra avtalsparten insåg eller borde ha insett att ett misstag begåtts), samt avtal som innehåller oskäliga avtalsvillkor. Tolkningsregler för oklara avtal Domstol tolkar t.ex. en avtalstext mot bakgrund av allmänt språkbruk, hur en speciell yrkesgrupp uttrycker sig, vad parterna
kan ha haft för avsikt när de ingick avtalet och/eller vad den ene av parterna kan ha menat när han ingick avtalet. Vidare kan man säga att skrivet går före tryckt d.v.s. att om parterna har avvikit från ett tryckt avtalsdokument utgår man normalt från att parterna verkligen haft för avsikt att avvika från grundtexten. Det som tillkommit senare tar över tidigare och det som preciserats gäller framför det allmänt hållna. Som ytterligare hjälp använder man sig ibland av tolkningsregler, vilka går under begreppet oklarhetsregeln och minimiregeln. Oklarhetsregeln innebär att oklarheter ska tolkas så att oklarhet ska gå ut över den som har författat eller tillhandahållit den. Regeln innebär att den som uttrycker sig otydligt således riskerar att blir missförstådd och får lida för det. En oklarhet i en avtalstext tolkas normalt till nackdel för den som upprättat avtalet eller tillhandahållit standardavtalsformuläret.
VÄGTRANSPORTRÄTT
Transportörens ansvars regleras i tre regelverk, Vägtransportlagen (VTL), CMR-konventionen och CMR-lagen (som kompletterar CMR-konventionen). Bestämmelserna har till syfte att åstadkomma en enhetlig reglering av vissa centrala frågor rörande rättsförhållandet mellan fraktförare och lastägaren rörandeavtal om landsvägsbefordran av gods. Lagen respektive CMR-konventionen tillämpas beroende på om det är en inrikes vägtransport eller en gränsöverskridande transport. Förutsättningarna för att ett fraktavtal ska föreligga är att transporten: 1) avser gods 2) utförs med fordon på väg 3) sker mot betalning. Det krav som skiljer VTL och CMR är om avsändarorten och mottagningsorten är belägna i Sverige eller ej. Ska transporten, såsom dessa angivits i fraktavtalet,
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
utföras endast mellan eller inom orter i Sverige är VTL tillämplig. Det spelar ingen roll om transporten passerar landsgränserna. En inrikestransport som exempelvis passerar en nordisk gräns är fortfarande en inrikestransport om destinationsorten är belägen i Sverige. Om transporten enligt avtalet ska ske mellan en avsändarort i Sverige och en mottagningsort i ett annat land är CMR-konventionen tillämplig. Observera att brevbefordran, begravningstransporter och befordran av flyttsaker inte omfattas av VTL och CMR. VTL är tvingande i den bemärkelsen att dess bestämmelser i princip inte får åsidosättas genom avtal som är till nackdel för transportkunden (avsändare eller mottagare) om inte godsets eller befordringens ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt. Däremot är det inget hinder mot att transportören tar på sig förpliktelser som går utöver vad som gäller enligt lagen. CMR går ett steg längre och är tvingande åt “båda håll”. Detta betyder att bestämmelser i princip inte får åsidosättas genom avtal varken till nackdel eller fördel för uppdragsgivaren (normalt avsändare eller mottagare). Transportören har ansvar för anställd eller annan, som han anlitar för transporten. Förutom anställd kan det vara fråga om medhjälpare. Om dessa orsakar en skada blir transportören ansvarig gentemot transportkunden. Vem som slutligen ska stå ansvar regleras inte i vägtransportlagen. Denna fråga regleras närmast i skadeståndslagen samt, såvitt avser annan medhjälpare, enligt allmänna kontrakträttsliga principer. Transportörens ansvar avser emellertid endast sådana åtgärder som medhjälparen vidtagit eller bort vidta som ett led i det aktuella uppdraget.
Fraktsedel Något absolut krav att fraktsedel ska upprättas finns inte enligt VTL. Enligt lagen ska fraktsedel upprättas, om avsändaren eller transportören begär det och användandet av fraktsedel ej medför beaktansvärd olägenhet för motparten eller strider mot vedertaget bruk vid det slag av befordran som är i fråga. I CMR däremot, finns ett uttryckligt krav att fraktsedel ska upprättas i tre exemplar. Fraktsedel ska undertecknas av transportören. Underskriften kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. Fraktsedel ska överlämnas till avsändaren i samband med att godset tas emot för transport. Normalt brukar fraktsedeln upprättas i tre exemplar, varav avsändaren tar ett, det andra åtföljer godset och det tredje behålls av transportören.
Observera
Enligt vägtransportlagen ska fraktsedeln undertecknas av fraktföraren, underskriften kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. Är fraktsedeln inte undertecknad har den ingen bevisverkan.
CMR-fraktsedeln ska innehålla följande (obligatoriska) uppgifter: • Ort och dag för utfärdandet. • Avsändarens namn och adress. • Fraktförarens namn och adress. • Ort och dag för godsets mottagande till befordran samt bestämmelseorten. • Mottagarens namn och adress. • Gängse benämning på godsets art och på förpackningssättet samt, i fråga om farligt gods, dettas allmänt vedertagna benämning. • Antalet kollin, dessas särskilda märkning och nummer. • Godsets bruttovikt eller annan uppgift om dess mängd. • Kostnader hänförliga till befordringen (frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter och
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
41
Åkerihandbok 2013
andra kostnader som uppkommer under tiden från avtalets ingående till godsets utlämnande). • Erforderliga anvisningar beträffande tulloch andra formaliteter. • Anmärkning att den aktuella transporten är underkastad bestämmelserna i CMRkonvention.
42
En inrikesfraktsedel ska innehålla motsvarande uppgifter. Vissa uppgifter är dock inte obligatoriska utan ska införas i fraktsedeln först på begäran av avsändaren eller fraktföraren. Dessa uppgifter är ort och dag för upprättandet, den normala benämning på godsets art och förpackningssättet, godsets bruttovikt, kostnader hänförliga till befordringen såsom; frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter och andra kostnader som kan uppkomma under transporten, anvisningar som behövs för att tull- och andra offentliga föreskrifter ska kunna fullgöras, förbud mot omlastning, beloppet av efterkrav som ska uppbäras när godset utlämnas. Transportörens undersökningsskyldighet Transportören ska normalt kontrollera antalet kollin samt deras märken och num-
mer som lämnats i fraktsedel. Är det något fel ska transportören anteckna förbehåll härom. Transportören ska även undersöka godsets och förpackningens synliga tillstånd när han mottar godset. Upptäcker han att godset är skadat i något hänseende ska han göra förbehåll om detta i fraktsedeln. Sker transporten utan fraktsedel ska avsändaren ändå underrättas om förbehållet. Transportörens ansvar handlar många gånger om bevisfrågor. Vad har parterna avtalat? Det är därför viktigt att samtliga villkor skrivs in i fraktsedeln. De i fraktsedeln angivna avtalsvillkoren ska nämligen antas återge fraktavtalets innehåll, om ej annat visas. Det brukar sägas att uppgifter i fraktsedeln ska gälla till dess något annat bevisats. Den som påstår att uppgifter i fraktsedeln är felaktiga ska, när ord står mot ord, bevisa motsatsen, vilket kan vara svårt i många fall. Om godset är skadat när det lämnas ut till mottagaren presumeras att denna skada orsakats av transportören. Detta gäller inte om transportören gjort ett förbehåll, exempelvis att ”Kolli nr xxxx; kartongen skadad i sidan”. Om förbehåll gjorts som kan kopplas till ett förbehåll i fraktsedeln blir transportören inte ansvarig.
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Förfoganderätt över godset under transporten Avsändaren får ”förfoga” över godset genom att begära att • befordringen avbryts • att bestämmelseorten ändras eller • att godset utlämnas till annan mottagare än den som tidigare angivits eller • genom annan ”liknande” anvisning. Avsändarens rätt att förfoga över godset upphör normalt när godset kommit fram till bestämmelseorten och mottagaren begär att godset ska lämnas ut. Enligt CMRkonventionen upphör denna rätt också då det andra exemplaret av fraktsedeln överlämnas till mottagaren. Sedan avsändarens förfoganderätt upphört, ska transportören rätta sig efter mottagarens anvisningar. Transportören kan alltid kräva att mottagaren kvitterar godset. Lämnar avsändaren, med stöd av sin rätt att förfoga över godset, ny anvisning till transportören, ska han ersätta denne för kostnad och skada som uppkommer till följd av anvisningens utförande. Observera att avsändaren kan överlåta förfoganderätten till mottagaren. Om så skett, och transportören erhållit klart besked härom, ska transportören alltid följa mottagarens anvisningar. Efterkrav Parterna kan träffa särskild överenskommelse om efterkrav. Innebörden av efterkrav är att transportören inte får lämna ut godset med mindre att mottagaren betalar kontant. Fraktsedeln ska ange det efterkravsbelopp som transportören ska uppbära innan godset utlämnas. Om transportören inte fullgör denna skyldighet och utlämnar godset till mottagaren utan att ta ut efterkrav enligt fraktavtalet, kan transportören bli skyldig att ersätta avsändarens skada intill efterkravets belopp. Vad en transportör erlagt får han dock i sin tur kräva åter av mottagaren.
Hinder för befordringens utförande samt begäran om anvisning Utförande av en transport kan vara förenad med överraskningar. Det kan vara trafikstockning, fordonshaveri, avsevärd försening, trafikolycka, vägarbeten, snöstorm eller annat väghinder, eller kort sagt samtliga hinder som uppkommer och som påverkar den ursprungliga planerade transporten. Om det visar sig före godsets ankomst till bestämmelseorten omöjligt att fullgöra fraktavtalet på det sätt som överenskommits, ska transportören inhämta anvisning från avsändaren. Om avsändaren lämnar nya instruktioner ska transportören följa dessa, om de inte är orimligt betungande. Om avsändaren inte kan nås relativt omgående ska transportören vidta de åtgärder som synes honom bäst tillgodose avsändarens intresse. Detta förutsätter givetvis att transporten rimligen kan utföras på annat sätt än som överenskommits. Även i det fall det föreligger hinder för godsets utlämnande, efter godsets ankomst till bestämmelseorten, ska transportören inhämta anvisning från avsändaren. Bestämmelsen tar främst sikte på det fall där mottagaren vägrar ta emot godset, men även andra hinder kan aktualiseras. Tanken är att avsändaren bör ha inflytande över godsets vidare öde. Det är även han som bäst kan påverka mottagaren i de fall denne inte vill ta emot godset. Om mottagaren först vägrat ta emot godset men sedan ångrat sig, kan han på nytt kräva dess utlämnande, så länge transportören inte erhållit annan anvisning från avsändaren. Transportören har normalt rätt till ersättning för kostnad som han haft för att inhämta eller utföra anvisning. Transportörens skyldighet att vårda godset Transportören har ett vårdansvar. Är det omöjligt att utföra transporten eller föreligger efter godsets ankomst till destinationsorten hinder för dess utlämnande får transportören lossa godset för avsändarens
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
43
Åkerihandbok 2013
räkning om han ej genast kunnat erhålla anvisning, som han rimligen bör efterkomma. Befordringen ska därefter anses avslutad, men transportören är skyldig att förvara godset åt avsändaren. Transportören behöver inte magasinera godset i egen regi, utan kan även anförtro detta åt annan för deposition. Transportören ansvarar i sådant fall för att denne väljs med tillbörlig omsorg.
RETENTIONSRÄTT 44
Det gods som transportören omhändertagit betingar ofta ett väsentligt värde. Är det omöjligt att slutföra transporten kan godset hållas inne till säkerhet för de belopp som fraktföraren är berättigad till enligt fraktavtalet, men även de övriga tillkommande belopp som kan krävas ersatta, såsom kostnader för lagring m.m. Transportören får sälja godset under vissa villkor. Detta är fallet om godset är utsatt för snar förstörelse eller dess tillstånd annars ger anledning därtill eller kostnaden för dess förvaring icke står i rimligt förhållande till
dess värde. Transportören får även sälja godset, om han inte inom skälig tid erhållit annan anvisning som han rimligen kan anses skyldig att efterkomma. Försäljning ska ske på offentlig auktion eller, om sådan ej lämpligen kan äga rum, på annat betryggande sätt. Om det är möjligt ska transportören i god tid underrätta avsändaren om tid och plats för försäljningen. Blir godset sålt, ska köpeskillingen efter avdrag av de kostnader som åvilar godset och kostnaden för försäljningen tillställas avsändaren. Överstiger dessa kostnader köpeskillingen, har transportören rätt till ersättning för bristen. Transportörens ansvar Gods som går förlorat, minskas eller skadas ansvarar transportören för, sedan det mottagits till befordran men innan det utlämnas. Ansvaret är s.k. objektivt. Det innebär att transportören förmodas ha orsakat förlusten, minskningen eller skadan om han inte kan visa att så inte är fallet. Transportören är även ansvarig för skada som uppkommer till följd av
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
försening (dröjsmål) med godsets utlämnande. Dröjsmål med godsets utlämnande föreligger när godset icke utlämnas inom avtalad tid (tidslöfte). Om parterna inte avtalat särskild tid (utan tidslöfte) inom vilken transporten ska utföras, föreligger dröjsmål när den verkliga transporttiden överskrider vad som med hänsyn till omständigheterna skäligen bör medges en omsorgsfull fraktförare. Om en förlust, minskning, skada eller dröjsmål aktualiseras kan transportören gå fri från ansvar under vissa speciella omständigheter: • fel eller försummelse av den berättigade • anvisning från den berättigade, som inte har förorsakats av fel eller försummelse från transportörens sida, • godsets bristfälliga beskaffenhet eller • förhållande som transportören inte har kunnat undvika och vars följder han ej kunnat förebygga. Observera att transportören aldrig, till befrielse från ansvarighet, kan skylla på bristfällighet hos fordonet eller fel eller försummelse av den, av vilken han kan ha hyrt fordonet, eller av dennes folk. Dessutom finns ett antal ansvarsfrihetsgrunder som avser vissa specifika moment inom ramen för transportens utförande. Transportören är vidare fri från ansvarighet om förlust, minskning eller skada härrör av den särskilda risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden: • befordran med öppet fordon utan presenning, när avsändaren har godkänt detta transportsätt, • felande eller bristfällig förpackning av gods, som på grund av sin beskaffenhet är utsatt för svinn eller skada, när det ej är förpackat eller är bristfälligt förpackat, • handhavande, lastning, stuvning eller lossning av godset som ombesörjts av avsändaren eller mottagaren eller av person som handlar för avsändarens eller mottagarens räkning,
• sådan beskaffenhet hos visst slag av gods som medför att godset är särskilt utsatt för fara att gå förlorat, minskas eller skadas, såsom genom bräckning, rost, inre självförstöring, uttorkning, läckage, normalt svinn eller angrepp av skadeinsekter eller gnagare, • ofullständig eller felaktig märkning eller numrering av godset, eller • transport av levande djur. Någon av dessa uppräknade punkter ska vara uppfyllda. Enligt huvudprincipen räcker det att transportören visar att förlusten, minskningen eller skadan härrör av risk som avses ovan. Kan han visa detta ska den antas härröra därav, om icke motsatsen visas. Ersättning vid förlust eller minskning av gods Ersättning för förlust eller minskning, som ska beräknas efter godsets värde på den ort och vid den tid godset mottogs till befordran, är begränsad till 150 kronor per kilo av godsets bruttovikt. Denna begränsning av ansvaret brukar kallas för kilobegränsning. Transportörens ansvar enligt CMR-konventionen är begränsad till 8,33 SDR per kilogram av förlorad bruttovikt. Ersättning ska dessutom utgå för frakt och andra utlägg i samband med befordringen. Ersättningens storlek när gods skadas Om transportören skadar godset är transportören i princip skyldig att ersätta värdeminskningen, beräknad efter godsets värde jämte frakt och andra utlägg i samband med befordringen. Denna ersättning får dock inte överstiga vad som skulle ha utgått om sändningen förlorats. Detta innebär bland annat att transportörens ersättningsskyldighet även i dessa fall är begränsad till 150 kronor respektive 8,33 SDR per kilo av godsets bruttovikt. Om godset endast skadas delvis blir skadeståndet proportionellt i förhållande till skadans omfattning.
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
45
Åkerihandbok 2013
Ersättning vid dröjsmål Även ersättning för skada till följd av dröjsmål med godsets utlämnande (s.k. dröjsmålsskada) är begränsad. Om transportören inte fullgör transporten i tid, oavsett detta har skett utan eller med tidslöfte, är transportörens ansvarighet begränsad till fraktens belopp, det vill säga det belopp som transportören begärt för att utföra transporten. Det förutsätts dock att mottagaren verkligen har orsakats en ekonomisk skada, vilket det ankommer på honom att visa.
46
Uppsåt eller grov vårdslöshet Om transportören orsakat skada genom uppsåt eller av grov vårdslöshet, får han ej åberopa de bestämmelser som utesluter ansvar (ansvarsfrihetsgrunderna) eller begränsar hans ansvarighet (kilobegränsning) eller som innebär överflyttning av bevisskyldigheten. Motsvarande bestämmelser Reklamation Den som vid inrikestransport vill begära ersättning av transportören för att gods
minskats eller skadats eller för dröjsmål med dess utlämnande ska utan oskäligt uppehåll meddela transportören. Gör han inte detta förlorar han rätten att senare med framgång föra talan vid domstol. Någon reklamation behöver inte framställas vid uppsåt eller grov. I sådant fall medför således underlåten reklamation inte någon rättsverkan. Reklamationsförfarande enligt CMR skiljer sig från motsvarande bestämmelser i vägtransportlagen. Enligt CMR skiljer man på de situationer då mottagaren och fraktföraren gjort en gemensam undersökning av godset och det fall där någon gemensam godskontroll inte skett. Har mottagaren tagit emot godset utan synligt fel och utan att ha gemensamt med fraktföraren undersökt dess tillstånd ska anmärkning framställas inom 7 dagar (söndagar och andra allmänna helgdagar oräknade). Anmärkningen ska innehålla en allmän beskrivning av minskningens eller skadans art. Om skadan var synlig ska mottagaren anmärka senast vid utlämnandet av godset. Har mottagaren och fraktföraren gemensamt undersökt godsets tillstånd, får anmärkning göras endast när det är fråga
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
om minskning eller skada, som icke var synlig. Mottagaren ska ha avsänt skriftlig anmärkning till fraktföraren inom 7 dagar (söndagar och andra allmänna fridagar oräknade) från dagen för undersökningen. Ersättning på grund av dröjsmål utgår endast om skriftlig anmärkning blivit avsänd till fraktföraren inom 21 dagar från den dag då godset ställdes till mottagarens förfogande. Preskription Inom transportbranschen är det vanligt med korta preskriptionsfrister. Med preskriptionsfrister menas den tidsfrist som avsändaren och mottagaren eller annan måste väcka talan. I annat fall preskriberas fordran. En preskriberad fordran kan inte göras gällande ur rättslig synpunkt. För att undvika preskription måste talan rörande en transport väckas inom ett år eller, om talan grundas på uppsåt eller grov vårdslöshet, inom tre år. Tiden ska räknas enligt följande: • Vid minskning, skada eller dröjsmål från dagen då godset utlämnades till mottagaren. • Vid förlust från trettionde dagen efter utgången av avtalad tid för utlämnandet eller, när särskild tid ej avtalats, från sextionde dagen efter det transportören mottog godset till befordran. • I annat fall än nu nämnts från utgången av en tid av tre månader från det fraktavtalet slöts (hit hör åkeriets krav på fraktersättning). Förbises dessa tidsfrister får fordran inte heller göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning. I CMR-konventionen finns även vissa speciella bestämmelser om ”suspension”, som innebär att ett skriftligt krav medför uppehåll i preskriptionstiden intill den dag då fraktföraren skriftligen bestrider kravet och återsänder de handlingar som åtföljt kravet.
Befordran av flera fraktförare Såväl VTL som CMR-konventionen innehåller även vissa bestämmelser om s.k. successiva transporter. En successiv transport är en befordran som utförs av flera fraktförare efter varandra grundat på ett och samma fraktavtal. Vid sådana transporter ansvarar samtliga transportörer som medverkat i transporten i sin helhet. En förutsättning för detta är dock att en fraktsedel har utfärdats. För sådant solidariskt ansvar krävs nämligen att ett exemplar av fraktsedeln åtföljer godset. Varje fraktförare efter den förste inträder genom att ta emot godset och fraktsedeln som part i fraktavtalet på de villkor som anges i fraktsedeln. En fraktförare som tar emot gods av annan transportör blir således ansvarig också för minskning och skada som inträffat innan han tog emot godset. Han blir inte bara delaktig i det egentliga fraktföraransvaret, d.v.s. ansvaret för skada eller dröjsmål. En efterföljande fraktförare bör därför på fraktsedeln anteckna de förbehåll som han vill göra för att skydda sig mot att han vid en uppgörelse mellan fraktförarna inbördes får svara för vid en minskning eller skada som förelåg redan innan han tog emot godset. Standardavtal Alltrans 2007: Nästan varje gång man offererar ett transportpris tvingas man utgå från en del antaganden och osäkra förutsättningar. Det är därför angeläget att anbudet kompletteras med uppgifter som reglerar ansvarsförhållande och övriga förutsättningar mellan köpare och säljare. Därav följer att anbudet bör vara skriftligt. Det är naturligtvis omöjligt att här närmare ange några sådana förutsättningar, eftersom de måste anpassas till varje särskild situation, men allmänt kan rekommenderas, att man till offerten/transporavtalet fogar de ”Allmänna bestämmelser” (”Alltrans 2007”), som tillhandahålls av
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
47
Åkerihandbok 2013
48
Sveriges Åkeriföretag, och som i viktiga avseenden reglerar förhållandet mellan beställare och transportör. Innehållet i Alltrans 2007 inkluderar även lagring och andra tjänster som ett transportföretag kan komma att utföra. Det grundläggande syftet är att användaren ska kunna utnyttja standardavtalen som en väl genomtänkt reglering av parternas mellanhavanden i en konkret avtalssituation. Samtidigt ska man observera att det är fråga om allmänna bestämmelser. I de flesta fall är det lämpligt att upprätta ett individuellt avtal där de kommersiella förutsättningarna, uppdragets typ och omfattning regleras varvid man i övrigt hänvisar till Alltrans 2007 (finns att hämta på www.akeri.se). Alltrans 2007 är anpassade även för CMRtransporter. För vissa specialtransporter finns särskilda ansvarsbestämmelser: CONTAB 2003: Sveriges Åkeriföretags
allmänna bestämmelser för transport av handels-, industri- och byggnadsavfall i container/flak. Används vid kommersiella uppdrag mellan åkeriföretag och byggindustrin. Allcont 2004: Sveriges Åkeriföretags allmänna bestämmelser för transport av handels-, industri- och byggavfall i contaners/flak där transportköparen är t.ex. en bostadsrättsförening eller privatperson. Bulk 91: Sveriges Åkeriföretags särskilda ansvarsbestämmelser i anslutning till ansvarsförsäkring för kontaminationsskador vid bulktransport i Sverige. Fraktförarens ansvar sträcker sig längre än vad lagen säger. Därför ska man teckna en speciell bulkansvarsförsäkring när dessa bestämmelser används. Allbud 98: Dessa bestämmelser gäller för inrikes och internordisk transport av gods med en högsta vikt av 35 kg per enhet i personbil, eller lätt lastbil med en totalvikt om högst 3.500 kg. Kan användas av den
Drivmedelstillägg
Drivmedelstillägg (DMT) är en priskorrigerande faktor mellan köpare och säljare av transporter. Orsaken är drivmedelsprisets rörlighet. Som bekant har diesel en förmåga att öka och stiga både snabbt och mycket och det påverkar givetvis affärerna för dem som sysslar med transporter. Både köpare och säljare kan ha intresse av att en överenskommelse om transporter blir långvarig, exempelvis några år. Då är de snabba ändringarna i drivmedelspris ett problem. Hur ska säljaren göra? Ta extra höjd från start i en affär för att gardera sig? Chansa på att det inte blir så kraftiga ökningar men då också riskera en hel del? Lösningen har varit DMT, ett pristillägg som ökar och minskar i relation till drivmedelsprisets förändring. Sveriges Åkeriföretag har tagit fram ett häfte med ytterligare information om drivmedelstillägg. Detta kan hämtas på www.akeriekonomi.se. Drivmedelstillägg (DMT), exempel på avtalstext: ”Transportpriset revideras varje månad med ett särskilt drivmedelstillägg (DMT). DMT avser att motsvara åkeriets ungefärliga kostnader för drivmedel och beräknas som en procentsats i relation till ursprungligt transportpris. Storleken på DMT utgörs av förändring av drivmedelskostnad multiplicerad med drivmedelskostnadens andel av ursprungligt pris. Förändring av drivmedelskostnad ska beräknas i enlighet med indexserien K92SÅ0900 Diesel. Basmånad för DMT beräkningen är april 2008. Drivmedelskostnadens andel av ursprungspriset ska vara den andel som drivmedel utgör av indexserien T08SÅXXX i april 2008. DMT ska beräknas för varje månad och som avläsningsmånad ska gälla månaden före den månad då DMT används. DMT ska anges som ett procenttal med en decimal. Om ursprungligt transportpris ändras så ska detta beaktas vid beräkning av DMT i de fall tillämpning av DMT sker genom ett procentuellt tillägg eller avdrag på aktuellt pris. DMT ska då förändras i relation till hur mycket det ursprungliga priset är av aktuellt pris. Tillämpning av DMT ska där annat inte anges av texten i denna paragraf följa bilaga X. Definitioner för beräkning av prisförändringar kopplade till SÅ-index indexserier.” SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
som har försäkrat sitt transportansvar till av SÅ godkända försäkringsvillkor. SLAM 95: Allmänna bestämmelser avseende högtrycksspolning, torrsugning, slamsugning, tankrengöring samt omhändertagande och transport av slamavfall. Bohag 2010 och KONTOR 2003: SÅ och SMF (Sveriges Möbeltransportörers Förbund) har tillsammans med konsumentverket tagit fram ansvarsbestämmelser som gäller vid inrikes konsumentflyttningar, Bohag 2010. Vid kontorsflyttningar gäller KONTOR 2003. I båda fallen ska man ha en speciell försäkring, då lagen om inrikes vägtransport inte gäller här. Anläggningsmaskiner: ME har tagit fram ”Allmänna hyresvillkor för anläggningsmaskiner med förare”. AB 04: För byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader finns AB 04. Den är framtagen av byggandets kontraktskommitté, vari en mängd organisationer ingår. Kan beställas från Svensk Byggtjänst. NSAB 2000: Nordiskt speditörsförbunds allmänna bestämmelser, reglerar förhållanden mellan Speditörer och kunder. NSAB är framtagen av Nordiskt Speditörsförbund å ena sidan och olika näringslivsorganisationer i de nordiska länderna å
andra sidan. ME 2006 mf: Maskinentreprenörerna ger ut ”Allmänna hyresvillkor för anläggningsmaskiner med förare” att använda vid entreprenaduppdrag. Genom hänvisning till dessa bestämmelser redan på offertstadiet och självklart även i det skriftliga avtal, som offerten förhoppningsvis leder till, kan man gardera sig mot många obehagliga överraskningar och oförutsedda ekonomiska följdverkningar. Det kan tilläggas, att ansvarsbestämmelserna också återger en rad bestämmelser som är förknippade med den transportansvarsförsäkring som varje transportör i sitt eget och kundens intresse bör hålla sig med. Bestämmelserna följer för övrigt inte bara försäkringsvillkoren utan står givetvis också i full överensstämmelse med vad svensk lag (Lag om inrikes vägtransport) föreskriver ifråga om transportansvar. På följande sidor finns exempel på transportavtal som kan användas som utgångspunkt i det enskilda fallet. Redan på offertstadiet och självklart även i det skriftliga avtal, som offerten förhoppningsvis leder till, kan man gardera sig mot många obehagliga överraskningar och oförutsedda ekonomiska följdverkningar. Det kan tilläggas, att ansvarsbestämmelserna också återger en rad bestämmelser som är förknippade med den transportansvarsförsäkring som varje transportör i sitt eget och kundens intresse bör hålla sig med. Bestämmelserna följer för övrigt inte bara försäkringsvillkoren utan står givetvis också i full överensstämmelse med vad svensk lag (Lag om inrikes vägtransport)
Observera
Lagar m.m. kan ha ändrats sedan denna bok trycktes. Kontrollera uppgift i boken om den ska ligga till grund för mer betydelsefull åtgärd. SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
49
Åkerihandbok 2013
föreskriver ifråga om transportansvar. På följande sidor finns exempel på transportavtal som kan användas som utgångspunkt i det enskilda fallet.
Upphandling
50
Inledning Den offentliga sektorn köper varor och tjänster för betydande belopp per år. Därför har man skapat två regelverk för att kunna uppsöka och dra nytta av konkurrensen på aktuell marknad och samtidigt som man önskar ge leverantörerna möjlighet att tävla på samma villkor i varje upphandling. Det ena regelverket är lag (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU). Denna lag reglerar upphandling inom den klassiska sektorn och omfattar offentliga upphandlingar som görs av kommuner, landsting, statliga myndigheter och vissa offentliga bolag, som inte bedriver någon av de verksamheter som hör till försörjningssektorerna. Det finns ytterligare ett regelverk, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, (LUF). Den senare lagen reglerar upphandling inom försörjningssektorerna avses sådan upphandling som görs av upphandlande enheter som bedriver verksamhet inom något av områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Sådana tjänster som innebär att godstransporter upphandlas regleras i LOU. De transporter som avses i LUF är främst persontransporter som kommuner och landsting upphandlar. Med upphandling menas tjänste- och byggentreprenadkontrakt eller varukontrakt (köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor). Upphandling Upphandling går till så att köparen (den upphandlande myndigheten) skickar ut ett förfrågningsunderlag till olika leverantörer med en beskrivning av de varor eller
tjänster man vill upphandla. När anbudstiden gått till ända bestämmer sig köparen för vilken, eller vilka, leverantörer man ska anlita. LOU gäller vid upphandling som görs av staten, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner och sådana andra upphandlande myndigheter inom den offentliga. Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Vid upphandlingar ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas liksom ”affärsmässighet” som ett särskilt kriterium. Att leverantörerna ska behandlas likvärdigt innebär givetvis att alla de ska behandlas lika och ges lika förutsättningar. Alla måste exempelvis få samma information och vid samma tillfälle. Principen om icke-diskriminering innebär att det är förbjudet att direkt eller indirekt diskriminera leverantörer främst på grund av nationalitet. Förfrågningsunderlaget får inte innehålla krav som enbart svenska företag känner till eller kan utföra. Den upphandlande myndigheten får vidare t.ex. inte ge ett lokalt företag företräde med anledning av dess geografiska läge. Grundregeln om öppenhet eller ”transparens” medför främst skyldigheten för den upphandlande myndigheten att skapa öppenhet, att lämna information om upphandlingen och det praktiska tillvägagångssättet vid denna. För att anbudsgivarna ska ges samma förutsättningar för anbudsgivning måste förfrågningsunderlaget vara klart och tydligt och innehålla samtliga krav på det som ska upphandlas. Med proportionalitetsprincipen avses att kraven på leverantören och kraven i kravspecifikationen måste ha ett naturligt samband med och stå i rimlig proportion till det som upphandlas. De krav som ställs ska vara både lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Om det finns flera
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
Är upphandlande myndigheten statlig myndighet, kommun, landsting, kyrklig kommun eller kommunalt bolag, förening, samfällighet eller stiftelse?
Ja
Nej
Vad är upphandlingens värde?
LOU gäller ej
Över tröskelvärdet?
Under tröskelvärdet
Annonsering ska ske i EUT/TED (ev. kan förhandsannonsering ha skett)
Normalt förfarande
Påskyndat förfarande
- Öppen upphandling - Selektiv upphandling -Förhandlad upphandling
- Förenklat förfarande - Förenklad upphandling -Direkt upphandling
Anbudsprövning
Lägsta pris
Mest ekonomiskt fördelaktigt
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
51
Åkerihandbok 2013
52
alternativ bör det alternativ väljas som är minst ingripande eller belastande. Principen om ömsesidigt erkännande innebär att intyg och certifikat som har utfärdats av en medlemsstats behöriga myndigheter ska gälla också i övriga EU/EES-länder. Upphandling över och under tröskelvärdet. Det är upphandlingsområdet (varor, tjänster, byggentreprenader m.m.) och värdet på det som upphandlas ska jämföras med det s.k. tröskelvärdet. Dessa faktorer styr i sin tur vilka delar av LOU som ska tillämpas. Reglerna som är gemensamma för hela EU:s inre marknad, gäller endast för upphandlingar över vissa värden, så kallade tröskelvärden. Understiger kontraktsvärdet tillämpliga tröskelvärden ska de så kallade nationella reglerna i 15 kap. LOU (men även i försörjningslagen LUF) användas. Tröskelvärde 20121 är för statlig myndigheter, 233 401 kronor, 1 897 540 kronor för kommuner och landsting och deras bolag, tröskelvärdena för byggentreprenad är 47 438 500 kronor, direktupphandlingar genomförda enligt LOU 284 000 kronor. Beloppsgränsen som gäller för direktupphandling enligt LUF är cirka 569 000. Annonsering Den gemensamma nämnaren för EU:s marknad är den öppna marknaden. Detta
innebär bland annat att alla näringsidkare i medlemsländerna ska ha samma tillgång till upphandlingar inom EU. Öppenheten åstadkoms genom ett krav på att upphandlingarna ska publiceras. Detta ger alla som vill möjlighet att var med och ge anbud. Vid upphandling över tröskelvärdena är annonsering huvudregel. Leverantörer kan få information om och söka efter upphandlingar i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Dessutom finns databasen Tenders Electronic Daily (TED). TED finns tillgänglig på internet (www. ted.eur-op.eu.int) eller via Konkurrensverkets webbsida). Dessutom finns ett antal företag som hjälper leverantörer med att söka och bevaka annonser. LOU stadgar att de upphandlande myndigheterna ska gå ut med en annons om upphandlingen ligger över tröskelvärdena. Även resultatet av en upphandling ska publiceras. Detta ska ske senast 48 dagar efter att beslut om att anta viss leverantör har fattats. En sådan annons ska innehålla uppgifter om vem som blev kontrakterad samt även annan väsentlig information. Upphandlingsformer Det finns totalt 6 olika upphandlingsformer. Över tröskelvärdet talar LOU om tre former av upphandling nämligen:
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
• Öppen upphandling, upphandling där alla leverantörer får lämna anbud. • Selektiv upphandling, upphandling där en upphandlande myndighet inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud • Förhandlad upphandling, upphandling där en upphandlande myndighet inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och tar upp förhandling med en eller flera av dem Vidare finns tre ytterligare upphandlingsformer som kan tillämpas under tröskelvärdet: • Förenklad upphandling, upphandling där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna skriftligt anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare. • Urvalsupphandling, upphandling där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare. • Direktupphandling, ett förfarande utan krav på anbud Krav på leverantörer En ytterligare fråga är vilka krav som får ställas på leverantörerna. Kraven som får ställas på en leverantör ska följa grundläggande principer med hänsyn tagen till det som upphandlas. För att kunna kvalificera en presumtiv leverantör måste den upphandlande myndigheten ställa tydliga krav. De leverantörer som uppfyller kraven får vid förenklad och öppen upphandling gå vidare och få sina anbud prövade. Vid urvals-, selektiv och förhandlad upphandling får de normalt möjlighet att skicka in anbud. För varje krav som ställs ska den upphandlande myndigheten redogöra för leverantörerna hur de ska visa att de uppfyller kraven. Till varje krav kopplas alltså ett krav på bevisning. Den upphandlande enheten kan således kräva att leverantören
ska ha erfarenhet av liknande arbeten som efterfrågas. Den leverantör som vill bli antagen ska därför skicka in handlingar som styrker att denne uppfyller kraven. Andra frågor som aktualiseras kan vara vilka ekonomiska resurser företaget har för att klara av uppdraget, därför ska årsredovisning etc. skickas in. Tidsfrister vid öppet förfarande LOU innehåller en rad olika tidsfrister. Anbudstidens längd ska i första hand bestämmas med hänsyn till hur stor och komplex upphandlingen är. Vidare ska den sättas så att ingen anbudsgivare diskrimineras. LOU:s regler om minsta tid ska dock alltid följas. Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering enligt huvudregeln. Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering. Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan skickades till utvalda anbudssökande. Om det, vid selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, får en upphandlande myndighet ange att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar, räknat från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, ska vara minst 15 dagar eller, om annonsen skickades med elektroniska medel, minst 10 dagar. Under förutsättning av tidsbrist får en upphandlande myndighet ange att tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades. Brådskan
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
53
Åkerihandbok 2013
får inte vara självförvållad och hänföras till den upphandlande myndigheten på grund av exempelvis bristande inköpsplanering, utan ska bero på omständigheter som man inte kunnat råda över. Bestämmelsen motsvarar vad som tidigare kallades för ”påskyndat förfarande”.
54
Förenklat upphandlingsförfarande För upphandlingar som ligger under tröskelvärdet gäller mindre komplicerade regler i LOU. Upphandlingsformerna är förenklad upphandling och direktupphandling. Förenklad upphandling innebär att alla har rätt att delta, anbuden ska vara skriftliga och förhandling kan ske. Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens. Huvudregeln är att en offentlig upphandling ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande. Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde är lågt eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten ska vid behov
besluta riktlinjer för användning av sådant förfarande. Anbudsprövning Anbudsgivare och anbud ska behandlas objektivt. Utgångspunkten kan generellt sägas utgå från att det anbud ska antas som har det lägsta priset. Priset avgör dock inte alltid valet av transportör/leverantör. Avgörande är även vad som bedöms ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till samtliga omständigheter såsom pris, driftkostnader, miljöpåverkan m.m. En upphandlande myndighet ska anta antingen 1. det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande myndigheten, eller 2. det anbud som innehåller det lägsta priset. Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, ska myndigheten ta hänsyn till olika kriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom pris, leverans- eller genomförandetid, miljöegenskaper, driftskostnader, kostnadseffektivitet, kvalitet, estetiska, funktionella och tekniska egenskaper, service och tekniskt stöd. En upphandlande myndighet ska i annonsen
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget ange vilken grund för tilldelning av kontraktet som kommer att tillämpas. När det gäller upphandling enligt 15 kap. LOU (upphandling som inte omfattas av direktivet) vilket normalt fokuserar på upphandlingar under tröskelvärdet sägs att anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än 10 dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad. Öppnande av anbud Den upphandlande myndigheten får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut. Försändelser med anbud ska, samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Tilldelningsbeslut En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut (tilldelningsbeslut) som fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. En sådan underrättelse ska lämnas även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. Överprövning vid domstol En leverantör som anser att något i upphandlingsförfarandet strider mot LOU kan under upphandlingens gång klaga till allmän förvaltningsdomstol (förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen) och begära överprövning. Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna eller någon annan bestämmelse i lagen och detta har medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, ska domstolen besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse gjorts. Domstolen kan besluta att upphandlingen ska göras om, eller att rättelse ska vidtas innan upphandlingen får avslutas. När en upphandlande myndighet
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
Avtals- och transporträtt
Åkerihandbok 2013
55
Åkerihandbok 2013
har meddelat tilldelningsbeslut inträder en avtalsspärr, som är ett förbud mot att ingå avtal under viss tid.
56
Efter att upphandlingsbeslut har fattats kan en leverantör, som lidit skada på grund av felaktigheter vid upphandlingen, emellertid alltid väcka skadeståndstalan vid tingsrätt. En upphandlande myndighet som inte följt bestämmelserna i LOU är nämligen skyldig att ersätta uppkommen skada för leverantör. Leverantören kan begära ersättning för t.ex. offertkostnader och andra utgifter som uppkommit i samband med upphandlingen. Kan han bevisa att han skulle ha fått uppdraget om felet inte hade begåtts finns även möjlighet till ersättning för utebliven handelsvinst (det s.k. positiva kontraktsintresset). Talan om måste väckas inom ett år från dagen för beslutet. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad. Det är leverantören som ska visa vilken skada som han har åsamkats. Enligt
allmänna skadeståndsrättsliga principer ligger bevisbördan på den som anser sig vara skadelidande. Om skadestånd även yrkas för utebliven handelsvinst måste leverantören först visa att han verkligen hade blivit kontrakterad om upphandlingen utförts i enlighet med LOU. Tillsynsmyndighet Konkurrensverket ansvarar för tillsynen av LOU. Den ska utöva tillsyn över LOU och utfärda råd och anvisningar om lagens til�lämpning. Ytterligare information finns på Konkurrensverkets hemsida: www.kkv.se.
SVERIGES ÅKERIFÖRETAG - bildad av åkare för åkare
