Att vara lantbrukare eller inte

Att vara lantbrukare eller inte En studie av förutsättningar för livskraftigt lantbruk i tre nedläggningsdrabbade områden i Sverige Jordbruksverket Naturvårdsverket Riksantikvarieämbetet

Rapport 2002:10

Att vara lantbrukare eller inte En studie av förutsättningar för livskraftigt lantbruk i tre nedläggningsdrabbade områden i Sverige

Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet 2002-11-01 Författare Helena Nordström Källström Jordbruksverkets referenser Martin Sjödahl och Bo Norell

Innehåll Förord........................................................................................................................................ 5 1

Inledning ........................................................................................................................... 9

2

Problemets komplexitet ................................................................................................. 11

3

2.1

Bakgrund och syfte................................................................................................... 11

2.2

Hur minskar jordbruket i de utvalda studieområdena? ............................................ 11

Tillvägagångssätt............................................................................................................ 15 3.1

4

5

Litteratur................................................................................................................... 15

3.1.1

Kategorisering av materialet ............................................................................ 15

3.1.2

Källkritik av litteraturen ................................................................................... 16

3.1.3

Tidsaspekten..................................................................................................... 17

3.2

TV-filmer från Småland ........................................................................................... 17

3.3

Intervjuerna .............................................................................................................. 17

3.4

Kvalitativa studier .................................................................................................... 18

3.5

Analys av data .......................................................................................................... 18

Livsform och heterogenitet – om subjekten i studien ................................................. 21 4.1

Livsform ................................................................................................................... 21

4.2

Heterogenitet ............................................................................................................ 21

4.3

Lantbruket och samhället – ett systemperspektiv .................................................... 22

Motiv för att syssla med lantbruk................................................................................. 23 5.1

Inledning................................................................................................................... 23

5.2

Identiteter ................................................................................................................. 23

5.2.1

Bonden i samhället ........................................................................................... 23

5.2.2

Den så kallade friheten..................................................................................... 24

5.2.3

Bonden i samklang med naturen ...................................................................... 24

5.2.4

Entreprenören ................................................................................................... 25

5.2.5

Sammanfattning av avsnittet om identiteter..................................................... 26

5.3

Platsen ...................................................................................................................... 26

5.3.1

Platser under förändring ................................................................................... 26

5.3.2

Historisk tillhörighet ........................................................................................ 27

5.3.3

Framtidstro på en plats ..................................................................................... 27

5.3.4

Sammanfattning av avsnittet om platsens betydelse ........................................ 28

5.4 5.4.1

Familjen/familjejordbruket och andra sociala nätverk............................................. 29 Ensamhet .......................................................................................................... 29 1

5.4.2

Familjens betydelse .......................................................................................... 30

5.4.3

Kvinnans roll .................................................................................................... 30

5.4.4

Sociala nätverk ................................................................................................. 31

5.4.5

LRF mitt i byn .................................................................................................. 32

5.4.6

Samverkan........................................................................................................ 33

5.4.7

Folk på gården.................................................................................................. 33

5.4.8

Sammanfattning av avsnittet om familj och sociala relationer ........................ 34

5.5

Generationsskifte...................................................................................................... 34

5.5.1

Arvets betydelse ............................................................................................... 34

5.5.2

Att investera för efterträdaren .......................................................................... 35

5.5.3

Sammanfattning av avsnittet om generationsskifte.......................................... 36

5.6

Arbetssituation ......................................................................................................... 37

5.6.1

Den trasige bonden........................................................................................... 37

5.6.2

Stress och ledighet............................................................................................ 37

5.6.3

Sammanfattning av avsnittet om arbetssituation.............................................. 38

5.7

Lönsamhet och bristande sådan................................................................................ 39

5.7.1

Ekonomisk uppskattning .................................................................................. 39

5.7.2

Lönsamhet och skuldsättning ........................................................................... 39

5.7.3

Att ta saken i egna händer och tro på framtiden............................................... 40

5.7.4

Att rätta munnen efter matsäcken..................................................................... 40

5.7.5

Sammanfattning av avsnittet om lönsamhet och bristande sådan .................... 41

5.8

Jordbrukspolitik och marknadsrelationer ................................................................. 41

5.8.1

Bonden och byråkratin ..................................................................................... 41

5.8.2

Den nyckfulla jordbrukspolitiken..................................................................... 42

5.8.3

Systemvärlden på kollisionskurs med livsvärlden ........................................... 43

5.8.4

Ryggsäcken – ett verkligt problem och intern mytbildning............................. 44

5.8.5

Sammanfattning av avsnittet om jordbrukspolitik och marknads-relationer ... 45

5.9 5.9.1

En ond spiral..................................................................................................... 46

5.9.2

Tillgång på arbetstillfällen ............................................................................... 46

5.9.3

Olika behov ...................................................................................................... 47

5.9.4

Sammanfattning av avsnittet om service, infrastruktur och arbets-tillfällen ... 47

5.10

2

Service, infrastruktur och arbetstillfällen ................................................................. 46

Livskvalitet - en syntes............................................................................................. 48

5.10.1

Föreställningen om ett gott liv ......................................................................... 48

5.10.2

Längtan till civilisationen................................................................................. 48

5.10.3 6

7

Livskvalitetens påverkan på jordbruket ........................................................... 49

Slutsatser ......................................................................................................................... 53 6.1

Det beror på samverkande faktorer .......................................................................... 53

6.2

Vissa faktorer är extra viktiga .................................................................................. 54

6.3

Konsekvenser för policy........................................................................................... 55

6.4

Skillnaden mellan Norrland och Småland................................................................ 57

6.4.1

Landskapsstruktur ............................................................................................ 57

6.4.2

Generell inställning till framtiden .................................................................... 57

6.4.3

Alternativa verksamheter ................................................................................. 57

Litteratur......................................................................................................................... 59 7.1

Referenser................................................................................................................. 59

7.2

Personliga meddelanden........................................................................................... 63

7.3

Litteraturtips ............................................................................................................. 63

8

Slutord ............................................................................................................................. 65

9

Appendix 1: Intervjuguide ............................................................................................ 67

3

Förord Bakgrund Denna rapport har framtagits inom projektet ”CAP:s miljöeffekter”. Projektet initierades genom ett regeringsuppdrag som 1996 gavs till Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet och som har till syfte att följa och utvärdera miljöeffekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP (Common Agricultural Policy). En central del i uppdraget är att bevaka utvecklingen av jordbrukets miljöpåverkan för att kunna upptäcka negativa trender och möjliggöra avstämning mot de uppsatta miljömålen. Miljömålen Av de 15 miljökvalitetsmål riksdagen har antagit är det flera mål som berörs av utvecklingen inom jordbruksområdet och där jordbrukspolitiken kan påverka möjligheterna att nå målen. Detta är tydligast inom Ett rikt odlingslandskap. Varje miljökvalitetsmål är uppbyggt av ett antal delmål. Delmålen är så formulerade att den observerade utvecklingen kan stämmas av mot dem. Exempel på delmål är; Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå till 38 500 ton. (Ingen övergödning). Senast år 2010 skall samtliga ängsoch betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010 (Ett rikt odlingslandskap). Vad styrs av CAP? Förutom att beskriva utvecklingen är en annan viktig del av projektet att bedöma jordbrukspolitikens påverkan på miljön, något som av flera skäl är en komplicerad uppgift. Det räcker inte med att beskriva utvecklingen och hänföra denna till existerande politik eftersom den observerade utvecklingen kan vara en följd av andra faktorer än CAP eller, på grund av olika trögheter, en följd av tidigare års jordbrukspolitik. För att kunna se effekterna av olika delar av politiken i sig har en ekonomisk modell SASM och olika lönsamhetskalkyler använts. Detta för att bedöma hur politiken påverkar lantbrukarnas val mellan olika produktionsformer och lönsamheten mellan olika regioner. Tidigare resultat Resultaten från projektets tidigare analyser visar på att stöden till jordbruket påverkar miljön men med olika grad av effektivitet när det gäller förhållandet mellan positiva och negativa effekter. Till exempel har betesmarksstödet en mer positiv effekt än djurbidragen som i sin tur är effektivare än prisstödet när det gäller att hävda betesmarker. Analyser av den senaste jordbrukspolitiska reformen Agenda 2000 pekar också på kraftiga ekonomiska incitament för ökad betesdrift vilket skulle gynna biologisk mångfald och kulturmiljövärden genom hävdade betesmarker. Den faktiska utvecklingen stödjer i stora drag slutsatserna av den ekonomiska analysen men regionala avvikelser har observerats där nedläggningen av mjölkföretag i vissa områden gått mycket snabbt trots att lönsamheten inte försämrats i förhållande till andra områden. Detta gäller t.ex. i Norrlands inland där nedläggning av företag sedan EU-inträdet varit hög trots att lönsamheten under samma period inte försämrats i förhållande till övriga Sverige.

5

Problematiken Kultur och naturvärden är beroende av att marken hävdas vilket i sin tur är beroende av att det finns lantbruksföretag i närheten. När avståndet ökar mellan företagen kan kostnaden öka för att hävda marken och för att underhålla värdefulla landskapselement. Detta problem blir speciellt stort för regioner där nedläggning av företag sker extra snabbt och där det redan är glest mellan företagen. Även om en minskning av antalet företag inte med nödvändighet behöver betyda minskad areal eller produktion kan en sådan utveckling påverka möjligheten att nå miljömålen. Varför jordbrukare lägger ner och varför ingen tar över driften är alltså viktigt att förstå för att kunna analysera jordbrukspolitikens miljöeffekter. De ekonomiska analyser som visar vilka ekonomiska signaler som politiken sänder ut kräver kompletterande analyser för att förstå lantbrukarnas beteende. Syftet För att få ökad kunskap om de faktorer, förutom förändringar i lönsamheten, som påverkar beslutet att driva företaget vidare eller inte initierades en undersökning som presenteras i denna rapport. Rapporten och undersökningen har utförts av Helena Nordström Källström, doktorand vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Startpunkt Som startpunkt kallades till ett möte med forskare och tjänstemän med kunskaper inom området. Vid detta möte, samt vid andra kontakter, framkom att för att få klarhet i orsakssammanhangen krävs en kvalitativt orienterad intervjustudie. Samtidigt fördes det fram synpunkter på att en del av svaren på frågeställningen kan finnas i litteraturen. Man ville att studien skulle inriktas på bibehållandet av natur- och kulturvärden och inte på antalet företag, även om gruppen ansåg att sambanden mellan bevarande av värden och livskraftigt lantbruk var tydliga. Tjänstemännen som fanns med i referensgruppen kom från Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Jordbruksverket, Glesbygdsverket och från Länstyrelserna i Gävleborgs och Kronobergs län. Med i gruppen fanns också en ombudsman från LRF i Västerbottens län och en person från Skogsmuseet i Lycksele. De forskare som deltog var kulturgeografer från Stockholm och Göteborg. Litteratur samt djupintervjuer För att studera jordbrukets förutsättningar i de nedläggningsdrabbade områdena bestämdes att man skulle göra en litteraturöversikt och ett antal djupintervjuer med lantbrukare i tre gemensamt utvalda områden i Sverige. För detta uppdrag utsågs Helena Nordström Källström. Som nämnts ovan finns kopplingar mellan antalet lantbruksföretag och nedläggning av värdefulla marker. Därför fokuserar studien på varför företagen försvinner och i förekommande fall med fokus på värdefulla marker. Referensgruppen kom med förslag till studieområden med hög nedläggningstakt av jordbruksföretag. Efter överväganden valdes tre områden ut. Ett som representerar tätortsnära landsbygd1 i sydsvensk skogbygd och två områden representerande glesbygdskommun2 respektive tätortsnära landsbygd i Norrlands inland.

Tätortsnära landsbygd är område med 5 till 45 minuters bilresa till tätort med fler än 3000 invånare, enligt glesbygdsverkets definition. 1

6

Studiens omfattning Studien ger naturligtvis inte svaret på frågan om hur jordbrukspolitiken påverkar möjligheterna att nå miljömålen eller hur en effektiv politik skall utformas. Osäkerheten blir också med nödvändighet stor om man skall försöka dra generella slutsatser utifrån enskilda fallstudier. Studien bidrar dock med kunskap om lantbrukarnas beteende och vilka faktorer som kan påverka beslutet att fortsätta eller lägga ner verksamhet. Inte minst illustrerar intervjuerna den komplexa beslutssituationen lantbrukarna står inför där en mängd andra faktorer än lönsamheten i produktionen är avgörande för om verksamheten skall fortsätta eller inte. Studien ger därmed en indikation på att det finns flera betydande faktorer som ligger utanför den traditionella jordbrukspolitiken och där en effektiv politik för att uppnå miljömålen måste innefatta andra åtgärder inom regional- och glesbygdområdet. Eftersom studien är begränsad till omfattning och frågeställningar måste resultatet av studien i första hand ses som en utgångspunkt för fortsatta studier om lantbrukandets villkor i nedläggningsdrabbade områden. Författaren är ansvarig Deltagande myndigheter och referenspersoner har bidragit med synpunkter och kommentarer men det är författaren, Helena Nordström Källström, som själv ansvarar för innehållet och slutsatserna i rapporten. Jönköping i november 2002 För CAP:s miljöeffekter:

Bo Norell & Martin Sjödahl

Enligt Glesbygdsverket så räknas till glesbygd ett område som har mer än 45 minuters resväg till närmaste tätort med fler än 3000 invånare. Till glesbygdskommun räknas som enligt Glesbygdsverket kommuner med minst 30 % av sin befolkning boende i glesbygd. 2

7

1 Inledning Detta är en studie i varför lantbrukare lägger ned sin verksamhet i delar av Norrlands inland och i delar av Götalands skogbygder. Det finns flera skäl till att studien initierades. Dels ansågs den nödvändig för att förstå varför miljömålen var svåra att nå. Miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” innehåller delmålet att ”samtliga värdefulla ängs- och betesmarker skall bevaras och skötas på ett sätt som bevarar dess värden, senast år 2010”. Samtidigt har Jordbruksverket visat på följande, delvis motsägelsefulla, resultat: •

att nedläggning av värdefulla marker fortgår med hög takt i främst Norrlands inland och i västra Svealand.

•

att nedläggningen av företag sedan EU-inträdet varit högst i ovan nämnda områden.

•

att lönsamheten under samma period varit relativt sett bättre i Norrland än i övriga Sverige.

Bakgrunden till Jordbruksverkets intresse är alltså att man identifierat svårigheter med bevarandet av värdefulla marker i vissa områden i Sverige. Därför vill man klargöra den nuvarande jordbrukspolitikens betydelse för nedläggning av jordbruksföretag i glesbygd i förhållande till andra faktorer. Under våren 2001 initierades därför en studie inom projektet ”CAP:s miljöeffekter” och det är alltså inom detta projekt som studien är genomförd. Inom ramen för mitt doktorandarbete, om lantbrukares sociala villkor och hur dessa påverkar lantbrukarens beslut och handlande, har jag alltså under hösten 2001 haft möjlighet att studera förutsättningar för lantbruk i svensk glesbygd och skogsbygd. I denna studie är det inte i första hand statistik om hur nedläggningen ser ut, ålder, gårdsstorlek och andra strukturella förutsättningar som är i fokus utan jag vill fördjupa förståelsen för de sociala, bakomliggande problem som glesbygdsjordbruket har. Varför är det inte värt att vara lantbrukare längre? Vad ligger bakom beslutet att lägga ned? Det är denna typ av frågor som intresserar mig. Studien består av en litteraturstudie och djupintervjuer med 30 stycken lantbrukare och deras familjer. Inom projektet ville man studera nedläggningen i två Norrländska inlandskommuner och i ett område i sydöstra delen av Götaland. Dessa områden kan anses representera de mest hotade bygderna i Sverige. Som representanter för Norrländska inlandskommuner valdes en att representera tätortsnära landsbygd3 och en att representera glesbygdskommunerna4. I Götaland, som är långt mer tättbefolkat än Norrlands inland, valdes en församling som representant för tätortsnära landsbygd i Småländsk skogbygd. Områdena valdes ut av referensgruppen gemensamt och jag har valt att inte namnge områdena i rapporten för att göra det svårare att känna igen intervjupersonerna. Alla tre områden valdes alltså ut som representanter för de områden som är speciellt nedläggningshotade enligt Jordbruksverkets statistik.

Tätortsnära landsbygd är ett område med 5 till 45 minuters bilresa till tätort med fler än 3000 invånare, enligt glesbygdsverkets definition. Det utvalda området i Götaland samt ett av områdena i Norrlands inland räknas till tätortsnära landsbygdskommuner, vilket innebär att minst 30 % av befolkningen bor utanför tätort (fler än 3000 invånare), men mindre än 30 % av befolkningen bor i glesbygd (se not 2) 4 Enligt Glesbygdsverket räknas ett område som har mer än 45 minuters resväg till närmaste tätort med fler än 3000 invånare till glesbygd. Ett av de utvalda områdena i Norrlands inland räknas till glesbygdskommunerna som enligt Glesbygdsverket har minst 30 % av sin befolkning boende i glesbygd. 3

9

2 Problemets komplexitet 2.1 Bakgrund och syfte Vid studier av varför lantbrukare lägger ned sin verksamhet måste man beakta varför de blev lantbrukare från början. Att lägga ner sitt jordbruk är uttryck för ett beslut. Beslutet grundar sig på motiv, oftast inte ett utan flera samverkande. Bristande lönsamhet räcker inte för att förklara de pågående förändringsprocesserna i svenskt jordbruk, även om det kan komma upp snabbt i en diskussion. Perspektivet måste breddas: Vilka motiv finns för att överhuvudtaget leva och verka på en gård? Efter att ha identifierat befintliga motiv, kan man börja titta på vilka motiv som saknas för att vilja stanna i jordbruket, men även vilka motiv som tillgodoses av alternativa verksamheter. Brukande och livsstil anser jag vara intimt sammankopplade och det är därmed svårt att avhandla det ena utan att beakta det andra. Naturligtvis finns det situationer där lantbrukaren väljer att bo kvar på sin gård trots att de valt ett nytt yrke. I den här studien är det nedläggningen av lantbruksföretag som är i fokus, inte utflyttningen, men i många områden i glesbygd innebär byte av yrke ofta utflyttning eftersom det är svårt att hitta ett alternativt arbete på lämpligt pendlingsavstånd. Sannolikt skiljer sig möjligheterna att bo kvar i en bygd utan att bruka gården mellan de utvalda studieområdena. Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer/motiv som ligger bakom nedläggning av gårdar i identifierade nedläggningshotade bygder i Sverige. I denna studie har jag gjort en översiktlig kartläggning av den aktuella litteraturen samt kompletterat den bild som då växer fram med ett antal halvstrukturerade djupintervjuer i de tre områden som referensgruppen identifierat, som representerande de mest nedläggningshotade områdena. De frågeställningar som belyses är: •

Vilka motiv finns för att bruka en gård?

•

Vilka motiv saknas för att stanna på gården?

•

Vilka motiv finns för att söka sig till en annan verksamhet?

Med utgångspunkt från dessa frågeställningar analyserar jag vad som gör att lantbruk läggs ned i vissa områden i Norrlands inland och i sydöstra Götalands skogsbygder. Människans motiv eller intentioner speglas i de önskemål och behov vi söker tillgodose. Detta kan ske på många olika sätt. Samma behov, t ex att leva ett familjeliv, kan motivera olika lantbrukare att både stanna kvar på gården, stanna kvar på gården men byta yrke, eller att lämna gården. Det är komplexitet, snarare än enkla svar, som studien söker fånga.

2.2 Hur minskar jordbruket i de utvalda studieområdena? Mellan 1994 och 1999 minskade antalet lantbruk i Sverige från ca 90 000 till 80 000. Antalet djurgårdar i Sverige minskar snabbast och framför allt de som har mjölkkor, medan antal djur på varje gård i allmänhet ökar (Jordbruksstatistisk årsbok 2000). Jag har också fått tillgång till statistik över den faktiska nedläggningen i de tre studerade områdena (detta är statistik som Jordbruksverket förfogar över). Jag har fått mätvärden från 1951, 1981, 1990, 1995 och 1999. Nedan redovisas några intressanta förändringar i de aktuella områdena. I församlingen i sydöstra Götaland minskar arealen använd åker och betesmark, dock har minskningen avtagit i och med EU-inträdet. Från 1995 har utnyttjad betesmark minskat från 11

403 ha till 358 ha och åkermarken har minskat från 563 ha till 442 ha. Mellan 1990 och 1995 halverades antalet mjölkkor, medan den totala summan nötkreatur minskade från 878 till 585. Antalet hästar har ökat något. Antalet företag har minskat från 37 till 33 sedan 1995 (11 %). Om man ser det över en 50-års period så är förändringarna mycket större. I den tätortsnära landsbygdskommunen i Norrlands inland har minskningen sett lite annorlunda ut. Mellan 1995 och 1999 har åkermarken minskat från 1754 ha till 1558 ha och den utnyttjade betesmarken minskade från 184 ha till 127 ha. Antalet mjölkkor har minskat från 551 stycken till 443 mellan 1990 och 1995, medan det totala antalet nötkreatur har minskat från 1305 till 1202. Antalet hästar har ökat sedan 1981 från 31 till 47 (1995), men detta följde av en minskning från 892 stycken år 1951. Minskningen av antalet lantbruksföretag har i denna norrlandskommun varit mer markant än i den småländska församlingen, från 143 företag 1995 till 118 företag 1999 (17 %). I den norrländska glesbygdskommunen har åkermarken minskat från 844 ha till 783 ha mellan 1995 och 1999. Den utnyttjade betesmarken har under samma period minskat till 117 ha, som är ungefär samma nivå som 1981 (var uppe i 170 ha 1995). Antalet mjölkkor ökade mellan 1990 och 1995 med tre stycken från 286 till 289, men det totala antalet nötkreatur minskade dock från 696 till 664. Antalet hästar har ökat till det dubbla mellan 1981 och 1995 och är nu 17 st. i kommunen. Minskningen av antalet lantbruksföretag under de första fyra EU-åren var högst i den norrländska glesbygdskommunen av de tre områden som studerats, från 68 stycken till 55, en minskning med 19 %. Jag har gjort diagram över minskningen av lantbruksföretag (figur 1). Överlag kan man säga att den genomsnittliga minskningen i antalet jordbruksföretag har avstannat under senare år. Eftersom jag inte har något mätvärde mellan 1951 och 1981 är det omöjligt att säga när förändringstakten började avta. Nedläggningstakten i områdena bär inga tydliga tecken på EU-inträdet. När det gäller betesmark, så verkar utnyttjandet av den ha ökat markant sedan 1990. Under senare år har den sedan minskat igen, detta återigen med undantag för den tätortsnära norrländska landsbygdskommunen som verkar ha haft en konstant nedgång under hela perioden. Den tätortsnära norrländska landsbygdskommunen har förhållandevis liten del betesmark om man ser till den totala ytan. Den småländska skogsbygdsförsamlingen har mycket betesmark om man ser till församlingens totala yta. Förändringen i areal betesmark är osäker beroende på olika mätmetoder under olika perioder.

12

Nedläggning av lantbruksföretag 1951-1999 1400

antal företag

1200 1000 800

Norrländsk tätortsnära landsbygd

600

Norrländsk glesbygd

400

Småländsk skogsbygd

200 0 1940

1950

1960

1970

1980

1990

2000

2010

år Figur 1Nedläggning av lantbruksföretag i de aktuella områdena under de senaste 50 åren.

Minskningen i både areal betsmark och lantbruksföretag har varit stor sedan 1950-talet. I diagrammet ser minskningen ut att ha varit lika stor hela tiden, detta beror på att jag inte har några mätvärden mellan 1951 och 1981, diagrammen ger därför uttryck för en genomsnittlig minskning under dessa år.

13

3 Tillvägagångssätt 3.1 Litteratur Arbetet består dels av en litteraturstudie och dels av en intervjuundersökning. Jag startade med att kartlägga de motiv för lantbrukande som andra forskare studerat för att få en utgångspunkt.

3.1.1 Kategorisering av materialet I studiet av litteraturen sorterades lantbrukarens motiv i olika kategorier som jag fann i materialet. Jag har sedan redovisat litteraturstudien utifrån dessa kategorier. Centrala aspekter att belysa och beakta är betydelsen av familjen och familjejordbrukets minskande omfattning - hur relaterar ensamhet till motivationen? Betydelsen av bondeidentitet, men även hur omgivningen ser på bonden och vilken status han5 erhåller, studeras. Vikten av generationsväxlingar och kontinuitet i brukande och livsform - kommer någon att ta över gården? Är bonden den sista i byn eller finns det fler som håller ut – vilka sociala nätverk finns kvar? Om han är den siste bonden i en bygd, vad har han i så fall för nätverk och vilken betydelse har nya, icke-traditionella former för samvaro och interaktion med andra människor? Naturligtvis spelar också ekonomin in; vilken lönsamhet finns? Vilka faktorer kan generellt sägas påverka beslutsfattande på gården? Det är tydligt att det finns många faktorer som är av betydelse att beakta om vi vill förstå pågående förändringar inom svenskt jordbruk. Litteraturstudien bildar grunden för intervjuerna. I intervjusituationen byggdes diskussionen upp runt de kategorier som jag funnit i litteraturen. Detta för att identifiera vilka faktorer som var relevanta för den specifika situationen. Frågorna hölls så öppna som möjligt så att nya faktorer hade möjlighet att komma upp (se vidare i kapitlet 3.2 om intervjumetod). De exempel på faktorer som genererades från litteraturen kan kategoriseras som ett antal ”inifrån”- respektive ”utifrån”-faktorer (se figur 2). Alla dessa motiv är under ständig förändring; attityder, familjesituation, jordbrukspolitik etc. Figur 2 beskriver hur olika faktorer kan tänkas påverka bondens beslutsfattande. Det är naturligtvis också så att inga faktorer är renodlade inifrånfaktorer eller utifrånfaktorer. Alla faktorer påverkar varandra på ett eller annat sätt. Dock har lantbrukaren troligtvis en större påverkan på sin familjesituation än på EU:s jordbrukspolitik, så jag har valt att förenkla bilden på detta sätt. Jag behandlar motiv för beslut enligt denna modell och med dess kategorier (se figur 2). Jag sorterar in och redovisar de data som jag samlat in under de dessa kategorier. Några av rubrikerna har slagits samman under resans gång.

Jag är medveten om att lantbrukare även kan vara kvinnliga, men för att göra det hela enkelt för mig själv så benämns bonden som ”han” eller ”honom” eftersom det traditionellt har varit så. Undantag är när jag skriver om en specifik kvinnlig bonde. 5

15

Jordbrukspolitiken (EUs regler och svensk lagstiftning)

Ekonomisk situation (lönsamhet och skuldsättning etc.)

FAMILJEN

IDENTITET GÅRDEN/ PLATSEN

Lantbrukaren

GENERATION

SOCIALA NÄTVERK

Service och infrastruktur

Arbetssituation

(även arbetstillfällen)

(bundenhet, skaderisk mm.)

Beslut om nedläggning?

Figur 2. Faktorer som påverkar lantbrukares beslutsfattande.

3.1.2 Källkritik av litteraturen Jag har främst koncentrerat mig på svensk litteratur och undersökningar som är gjorda under det senaste decenniet. Jag har analyserat både akademisk litteratur och skrifter från myndigheter och organisationer. Det finns till exempel flera intervjustudier gjorda av LRFföreningar, Länsstyrelser och Länsmuseer runt om i landet. Jag har redovisat den litteratur som jag tagit del av. Även om studierna kan vara utförda på ett otillfredsställande sätt eller inte är helt jämförbara, så ger de ändå uppslag kring företeelser som kan vara värda att undersöka närmare. När det gäller utländsk litteratur, så har jag tittat lite på undersökningar av allmän karaktär för att bredda studien. Jag har bland annat analyserat brittiska artiklar som berör frågeställningarna. Å ena sidan måste man vara medveten om att Storbritannien och Sverige har olika förutsättningar och historiska skeenden även om de båda är en del av Europa. Enligt rapporten ”Europas landsbygd i förändring” har lantbruket många skepnader i EU. ”Skillnaderna mellan jordbruk i olika regioner när det gäller storlek, produktionsvolym och så vidare är så stora att det egentligen är helt olika verksamheter man talar om” (Persson & Westholm 1994). Å andra sidan finns det idag även stora likheter mellan de industrialiserade jordbruken i världen. Inte minst är de dominerande externa driv- och dragkrafterna för jordbrukets utveckling mycket lika, på grund av effekter av en allt mer globaliserad handel, politiska frihandelssträvanden och en ökad professionalisering av lantbrukarkåren med mera. Dessutom kan vi se likartade responser på lokal och regional nivå i många länder (Cerf et al, 2000). Även för den internationella litteraturen gäller att det går att hämta exempel därifrån för att identifiera ytterligare undersökningar.

16

Jag har också studerat lite av den amerikanska litteraturen, bland annat Thu & Durrenbergs ”Pigs, profit and rural communities”. Boken belyser hur landsbygd och jordbruk påverkas av de stora djurfabrikföretag som har kommit att etablera sig i stor skala på den amerikanska kontinenten. Företeelsen kan tyckas långsökt för Sverige som helhet (även om motsvarande process redan äger rum i södra Sverige), men en del av slutsatserna bidrar med intressanta exempel på förändringar som också sker här. Svaret på frågan om varför lantbruken läggs ned idag finns inte helt och hållet någonstans i litteraturen. Däremot kan man hitta idéer om motiv och frågor att ställa vid en intervju. Detta gör att litteraturstudien behöver kompletteras med en intervjustudie för att man skall få en klar bild av förutsättningarna i de utvalda områdena.

3.1.3 Tidsaspekten Motiv, attityder och värderingar, det vill säga delar av lantbrukarens beslutsunderlag, ändras kontinuerligt. Jag har försökt koncentrera mig på relativt aktuellt material i denna studie. Trots detta behandlar många av texterna t.ex. tiden före EU-inträdet. Förslag och motiv i litteraturen kan vara både gamla och inaktuella. Förutsättningarna (politik och ekonomi mm.) ändras liksom lantbrukares inställning till och tankar om livskvalitet. Vad har hänt i samhället i stort med avseende på ekonomisk standard, semester och jämställdhet? I dag befinner vi oss i en situation där fler lantbruk läggs ner jämfört med för några år sedan. Detta är inte bara ett resultat av förändringar, utan skapar också en ny situation, nya förutsättningar för dem som är kvar. Vi har också befunnit oss i EU i snart sju år och vi står inför en stor förändring i och med utvidgningen österut om ett antal år. Samtidigt pågår frihandelsförhandlingar och ökad globalisering av marknader. Dagens situation går därför inte att studera ur gårdagens sammanhang. Tidsaspekten bidrar till motiven för att komplettera materialet med ny empiri. Vad är det som gör nedläggning av jordbruksföretag aktuellt idag? Det räcker inte med vad som var aktuellt igår.

3.2 TV-filmer från Småland Det har gjorts två TV-filmer om den småländska kommun som den utvalda skogbygdsförsamlingen tillhör, med anledning av att lantbruksnämnden 1968 meddelade att all jordbruksmark som fanns i kommunen var marginell, man hade istället tänkt sig att skogen skulle bli viktig. I filmen som gjordes 1971, uttalar sig tre lantbrukare från den studerade församlingen och berättar om sin framtidstro, man menar bland annat att ”oss tar di inte dö på så lätt”. Det gjordes sedan en film 1999 där man gick tillbaka till de lantbrukare som varit med i den första filmen och konstaterade att marken brukades på alla ställen. Två av de lantbrukare som jag har intervjuat var med i denna andra film. De flesta jag har pratat med i socknen har nämnt filmerna och bakgrunden till dem. Båda filmerna har visats i TV. Jag har studerat dessa filmer för att de tillsammans med andra intryck ger en rikare bild av bygden och dess människor.

3.3 Intervjuerna I intervjumomentet har jag pratat med 30 lantbrukare/familjer i Norrlands inland och i Småland för att få en bild av lantbrukets förutsättningar och ledtrådar som kan förklara nedläggningstakten. Jag har träffat tio lantbrukare i den norrländska glesbygdskommunen, tio i den norrländska kommunen med tätortsnära landsbygd och tio i den småländska skogsbygdsförsamlingen. Med hjälp av lokala LRF-ordföranden i dessa områden har jag kunnat sammanställa listor på lantbrukare med olika produktionsinriktning, ålder och kön. Jag

17

har blandat heltidsbönder med deltidsbönder och avbytare och även försökt hitta dem som har lämnat jordbruket under de senaste åren. Jag har hört mig för bland intervjupersonerna och sedan kunnat göra urvalet så att jag har fått med både ”positiva” och ”negativa” lantbrukare. Med detta menas de som driver sin verksamhet med tillförsikt och framtidstro i förhållande till de som är skeptiska eller pessimistiska över framtiden. Inställningen hos lantbrukaren beror såklart på faktorer i deras verklighet, men det studerar jag sedan i intervjusituationen. I Småland och i den tätortsnära landsbygdskommunen i Norrland har jag träffat två lantbrukare på varje ställe som redan har avvecklat sin verksamhet. I den norrländska glesbygdskommunen pratade jag med fyra personer som hade slutat att vara lantbrukare. I alla områden finns det också ett par personer som gärna skulle sluta eller som har tröttnat på ett eller annat sätt. Ett förhållande som upplevs som lika för alla som jag har pratat med är att i dessa skogbygder är det brist på mark i den meningen att det är brist på bra odlingsbar mark och brist på odlingsbar mark med ett någorlunda rimligt avstånd till gården. Gemensamt för Småland och Norrland i detta fall är att alla är beroende av arrenden, men i Norrland är avstånden så mycket större. En driftig lantbrukare i en av Norrlandskommunerna hade 5 mil enkel resa till den åker som låg längst bort och en lantbrukare i Småland brukade 47 ha i över 100 skiften. I appendix 1 kan man läsa de intervjufrågor som jag startade med. De har sedan varierat lite från intervju till intervju, beroende på vad som passat i situationen. Jag har också under resans gång lagt till och ändrat några frågor. Intervjuerna har framför allt varit ett samtal där jag försökt att diskutera de olika teman som jag tror är viktiga, men jag har även försökt upptäcka nya vinklingar som jag inte själv har tänkt på i förväg. Jag har försökt skapa en situation där jag kan få veta vad lantbrukaren själv anser är de viktigaste problemen och möjligheterna inom vissa områden. Intervjufrågorna har jag mest använt som en checklista för att se att vi inte har glömt att diskutera något som kan ha varit av vikt. Jag har spelat in alla intervjuer på band, utom en där lantbrukaren vägrade. Varje intervju har tagit mellan en och två timmar i anspråk.

3.4 Kvalitativa studier Jag är en forskare som använder kvalitativa metoder. Jag förhåller mig också kritiskt till de utsagor som jag får av mina informanter. Man måste vara medveten om att en företagare kan vara intresserad av att framstå i god dager, eller dålig beroende på vad han kan vänta sig att få ut av situationen. I detta fall spelar det relativt stor roll vem jag är. Kan jag med min forskning medverka till förbättrade ekonomiska och politiska förutsättningar för den enskilde lantbrukaren? Detta kan påverka de svar som jag får. Tänker sig intervjupersonen att jag kan hjälpa honom på något sätt, så kanske han svarar annorlunda, men framför allt kanske han lägger tonvikten på vissa utvalda faktorer. Detta kan man alltså inte undvika, eftersom man alltid har en egen roll i intervjusituationen, men jag kan redovisa min roll, som jag förstår den, och även väga in dess påverkan i analysen av materialet. Jag drar mig alltså inte för att utmana de föreställningar och värderingar som mina informanter uttrycker. Man måste se det som att berättelserna uppstår i ett speciellt sammanhang, gentemot vilket de måste förstås. Man kan läsa mer om denna typ av forskning i Alvesson & Sköldberg (1994) och även i Alvesson (1999).

3.5 Analys av data När det gäller analysmetod har jag använt mig av vad Steinar Kvale (1997) kallar Ad hocmetoder för skapande av mening. Ad hoc-metoder innebär att man använder sig av flera olika tekniker för att tolka det insamlade materialet (bandinspelningar, anteckningar, filmer etc.). 18

Man kan till exempel göra vissa kvantifieringar, såsom att räkna attityder till ett problem. Man kan också tolka vissa yttranden lite djupare, omvandla delar av intervjuerna till berättelser och/eller utarbeta metaforer som speglar materialet. Jag försöker lägga märke till mönster, ordna materialet efter teman, se rimligheter, göra jämförelser och skapa ett begreppsligt sammanhang. Kvalitativa metoder är flera metoder; jag har valt att spela in intervjuerna på mikroband och att sedan lyssna av dem och göra anteckningar av det som jag tolkar som viktigt. Andra metoder bygger på att man skriver ut hela intervjuerna i text, medan ytterligare andra metoder inte alls rekommenderar bandspelare. Beroende på syfte och frågeställning väljs vilket tillvägagångssätt som kan anses rimligt. Som ett exempel på hur utsagor kan behöva tolkas i sitt sammanhang är det komplicerande faktum att man gjort två TV-filmer i den församling i Småland där jag har gjort intervjuer (se kap 3.2). Många lantbrukare hävdar med bestämdhet att problem saknas, men under intervjuns gång så dyker ändå klagomål upp. Eftersom lantbruksnämnden och filmerna har blåst upp bygdens ovissa framtid, så har det skapats ett slags trots hos lantbrukarna och en hel del ”jävlar anamma”. Filmerna, lantbruksnämndens beslut och lantbrukarnas motstånd mot nedläggning har antagligen bidragit till en sorts ökad framtidstro i bygden. Jag tror dock att det finns bygder i den småländska skogbygden där denna framtidstro saknas. Det första lantbrukarparet som jag träffar i Småland berättar mycket om den andra filmen och detta speglar också i hög grad deras svar på mina frågor. De vill till en början hävda att det inte finns några problem i området. Jag upplever det som att de vill dementera lantbruksnämndens åsikter sedan trettio år tillbaka. När jag frågar om förändringar i byn, så säger de att inga lantbruk läggs ned och att det bor folk i alla hus. Men när jag senare under intervjun undrar vilka sociala nätverk som de umgås i, så säger de att de blir mest andra bönder, eftersom de som bor i byn är mest gamla och många hus står tomma. När jag sedan tittade på filmerna så framstod deras vittnesmål i en helt ny dager och man måste ha sammanhanget för ögonen när man lyssnar och tolkar det som sagts. Helt kort och som en bakgrund vill jag också beskriva vad som kan sägas känneteckna dagens lantbruk och lantbrukarna.

19

4 Livsform och heterogenitet – om subjekten i studien 4.1 Livsform En uppsjö av författare hävdar att lantbrukandet är en livsform och inte bara ett yrke. Detta innebär att för de flesta lantbrukare är livet på gården och lantbrukaryrket en integrerad helhet. De blir därmed svåra att skilja åt när vi söker förstå vad som ligger bakom de beslut en lantbrukare fattar om sin produktion. Nitsch (1990) menar att motiven för att vara lantbrukare till stor del kommer från verksamhetens innehåll. Lantbrukandet innehåller många fler värden, utöver ekonomisk lönsamhet än vad ett normalt lönearbete gör. Sådana värden kan vara alltifrån frihet i arbetet och familjegemenskap till geografisk förankring och närhet till naturen. Detta är värden som skiljer jordbrukets livsform från bland annat lönearbetets. De allra flesta omnämner också i intervjuerna att lantbruket är en speciell livsform skild från vanligt lönearbete. Ofta är detta svaret på frågan om hur det är att vara lantbrukare. Flera av de intervjuade lantbrukarna har provat på både lönearbete och lantbruk. När man pratar om livsform menar man att man som lantbrukare lever med sitt lantbruk hela dygnet och att lantbruket påverkar privatlivet mer än lönearbete och tvärtom. Ett ganska ungt par, i tätortsnära landsbygd i Norrland, hade bestämt sig för att lantbruket inte skulle få bli en livsstil, när de satsade på det för fem år sedan, men det blev så i alla fall. De hade som målsättning att andra inte skulle kunna se på dem, när man mötte dem på stan, att de var lantbrukare, samt att de skulle styra sitt liv som andra människor. De hade bestämt att de bara skulle fortsätta med verksamheten om de tyckte att det gav dem samma ekonomiska standard som om de hade haft andra jobb.

4.2 Heterogenitet Man måste också vara medveten om att lantbrukarkåren är en mycket heterogen grupp. Det finns unga och gamla, ’ekologiska’ och ’konventionella’, män och kvinnor, med och utan familj, med och utan djur, vissa är ’entreprenörer’ andra inte, de finns de som köpt en gård nyligen och de som ärvt den som arvinge ur den 17:e generationen. Göran Djurfeldt (1998) har delat in lantbruken i olika kategorier grundat på arbetsinsats och inkomster. Detta är en typologisering som inte används i denna text, men som kan beskriva olikheterna i bondekåren. Alla dessa typer som Djurfeldts beskriver är bönder: Det som kallas familjebruk innebär att gården, hushållet och familjen överlappar varandra (Djurfeldt 1998). Det egentliga familjebruket definieras som att familjemedlemmarna huvudsakligen arbetar med det egna jordbruket och får sin huvudsakliga försörjning därifrån. När familjen arbetar huvudsakligen med det egna jordbruket, men är beroende av inkomster utifrån kallas det beroende familjebruk. Ensambruk är en kategori där en person står för minst 85 procent av arbetet på gården. Han (oftast) får inte arbeta mer än 400 timmar per år utanför gården. Familjebrukskategorierna består till 90 procent av kärnfamiljer medan ensambruken till 41 procent är ensamhushåll. Storbruk kallas gårdar där jordbruksföretaget kan försörja fler än familjemedlemmarna. Dessa fyra kategorier benämns professionella brukare. (Djurfeldt 1998) Deltidsbruk kallas det när familjen arbetar mer än halvtid utomgårds och får sin huvudsakliga inkomst från utomgårdsarbete. Transfereringsjordbruk liknar denna kategori men de 21

huvudsakliga inkomsterna kommer från olika bidrag. I Djurfeldts studie kan man se att antalet deltidsbruk och ensambruk ökar på bekostnad av de egentliga familjebruken, som vid tiden för studien var endast 14 procent av alla lantbruksföretag. (Djurfeldt 1998) I intervjuerna framkommer olikheterna med all önskvärd tydlighet. Utifrån detta kan man förstå att det inte heller finns en lösning på likartade problem/utmaningar. Alla drivs av mer eller mindre olika motiv, men man kan hitta de faktorer som återkommer i flera intervjuer och går att ta fasta på. Frågan kommer då ned på mänskliga egenskaper och beteenden. Jordbruket påverkas i hög grad av de personer som driver det, kanske mer än andra yrken just på grund av att arbetet och livet i övrigt är så intimt förknippat. Heterogeniteten i intervjuerna är slående. För att hårdra slutsatserna finns det människor jag har träffat som upplever sig själva som slavar och andra som känner sig som entreprenörer. Jag har träffat föreningsentusiaster, som deltar i alla organisationer som de kommer över, och andra som lever nästan som eremiter. Det finns våghalsiga investerare och försiktiga strävare, framtidstroende och pessimister. Alla är olika. Jag har intervjuat de som är, eller har varit, potatisodlare, mjölkbönder, nötköttsproducenter, svinuppfödare och fårfarmare. Några har anställda och andra upplever sig som helt ensamma i världen. Lantbrukarna är olika som människor, med olika intressen. Detta gör till exempel att de kan tänkas reagera olika i en pressad situation, ha olika motiv för att vara lantbrukare samt vilja lägga ned av olika skäl.

4.3 Lantbruket och samhället – ett systemperspektiv Lantbruket är viktigt för samhället av flera skäl. Vår kultur är en integrerad helhet och stora förändringsvågor inom ett område kan fortplanta sig och påverka även andra områden. Förändringar i jordbruket, som nödvändig producent av våra livsmedel, påverkar övriga delar av samhället. Men även förändrade uppgifter i lantbruket kan få stora återverkningar för det övriga samhället. När traditionella värden på landsbygden försvinner blir det en förlust för vår kultur (Thu & Durrenberg 1998), samtidigt som nya värden utvecklar vår gemensamma kultur. På samma sätt påverkar förändringar i samhället i stort även lantbruket och de som där är verksamma. I mångt och mycket handlar det om för lantbrukare att kunna anpassa sig till sådana förändringar. I dagens policydiskussioner om en ny jordbrukspolitik är den potentiella samhällspåverkan på jordbruket mycket tydlig (se t ex Myrdal 2001). Förslag till förändringar av styrmedel läggs vilka kommer att påverka många svenska bönders strategiska vägval och vardagsliv. Det råder således ett dynamiskt samspel mellan jordbrukets och samhällets utveckling. Denna studie är i sig självt ett uttryck för en sådan diskussion, där samhällets strukturvärld relateras till de livsvärldar i vilka lantbrukare lever sina liv.

22

5 Motiv för att syssla med lantbruk 5.1 Inledning Jag har valt att systematisera materialet efter ett ”inifrån-ut” synsätt. Med utgångspunkt i vem man är (identitet) och var man kommer ifrån (plats/bygd), så har vi med oss en hel del i vårt bagage (så kallade interna determinanter). I nuet så omgärdas vi av en viss familjesituation, generationsväxling (strategisk planering) och av sociala nätverk. Detta resulterar i en viss arbetssituation. Som företagare styrs ju du kanske främst av externa determinanter, såsom lönsamhetsaspekter, politik och infrastruktur. Kombinationen av alla dessa determinanter leder till en viss upplevelse av livskvalitet. Utgångspunkten är att se situationen utifrån lantbrukarens perspektiv. I detta kapitel kommer jag att beskriva resultatet av intervjuerna och litteraturstudien. Jag kommer att redovisa dessa integrerat, och försöka relatera dem till varandra, under kategorier som skapats under arbetets gång. Ibland kräver diskussionen en definition av begrepp eller liknande och då har jag sett det som lämpligt att starta med att referera litteraturen och i andra kapitel har det passat bättre att redogöra för intervjuerna först. Frågeställningarna (kap 2.2) var ju vilka motiv finns för att bruka en gård? Vilka motiv saknas för att stanna på gården? Och vilka motiv finns för att söka sig till en annan verksamhet? Utifrån syftet och de ovan nämnda frågeställningarna systematiserar jag nedan de viktigaste motiven för lantbrukaren.

5.2 Identiteter 5.2.1 Bonden i samhället Man har som lantbrukare och människa många identiteter, både personliga och sociala. Bondeidentiteten är det som uppstår när självbilden samspelar med omgivningens uppfattning om en själv. Bondeidentiteten kan sammanfattas med två nyckelord; kontinuitet (i tid och plats) och självständighet (Gunnarsdotter 1999). Bondeidentiteten fodrar också en lokal förankring. Man har en plats i sin omgivning, på gården och i byn, men även i det sociala sammanhang som skapas på en plats. Utan plats i bygdens nätverk är man inte den lantbrukare man utger sig för att vara, menar Borgström och Ekman (1992). Den sociala situationen medverkar till att definiera bonden. I samhällen där livsmedel är (eller kan vara) en bristvara värderas livsmedelsproduktionen högt. Vi har i vårt samhälle kommit att bero mindre på lokala förutsättningar för livsmedelsproduktion och därmed har dess värde sjunkit. Med lägre värderad livsmedelproduktion följer också lägre värderade lantbrukare. Mat är dock inte som vilken vara som helst utan det är lika livsviktigt som ren luft och vatten (Thu & Durrenberg 1998). Enligt lantbrukets utredningsinstitut (1992) anser 79 procent av befolkningen att det är viktigt att bevara lantbruket för det öppna landskapets skull, medan 56 procent vill säkra god livsmedelskvalitet och behålla folk på landsbygden som främsta orsak. Livsmedelsproduktion blir alltså mindre betydelsefull än estetik och rekreation i vårt samhälle. Hur påverkar detta våra bönder och deras syn på sig själva? Gasson (1973) har studerat vilka värderingar som styr lantbrukarens handlande och kommit fram till att status, arbetets art och tillfredställelse med arbetet värderas högre än ekonomi och sociala funktioner. Det är däremot inte klart om man blir lantbrukare för att man har den sortens värderingar eller om man tillägnar sig dem under arbetes gång. Sedan är det såklart skillnader mellan brukare och brukare. Allmänt kan sägas att småbrukare värderade den

23

personliga tillfredställelsen med arbetet högst, medan lantbrukare med större gårdar var mer intresserade av ekonomi. Detta gällde i England på 70-talet, men liknande slutsatser har Gunnarsdotter (1999) kommit fram till.

5.2.2 Den så kallade friheten I litteraturen finns flera exempel på att lantbrukaridentiteten innehåller begreppet frihet. Den ”frie” bonden är ett gammalt ideal, men friheten har alltid varit villkorad. Några av de författare som diskuterar frihetsidealet är Nitsch (1992), Djurfeldt & Waldenström (1995) och Gunnarsdotter (1999). Lantbrukaren är, trots sin ”frihet”, beroende av väder, marknad och politik. Detta ger osäkerhet i en verksamhet som annars kräver lång framförhållning (Gunnarsdotter 1999). Frihetsbegreppet möttes jag av i alla intervjuer där lantbrukare ombads beskriva sitt yrke. Man upplever sig ha frihet att bestämma över sig själv och sin verksamhet, men många hänvisade också till ”den så kallade friheten” och syftar på att man kan styra sitt arbete under dagen som man vill, men vissa arbetsuppgifter återkommer, speciellt om man har djur, och låser fast lantbrukaren i ett mönster. Frihet och bundenhet är ett komplementärt begreppspar som kännetecknar lantbrukaryrket. Om man som bonde känner sig mer fri eller mer bunden är också en fråga om inställning, för de som i övrigt har en pressad situation och kanske inte helt och fullt valt sitt yrke själva, kan det såklart uppfattas som bundet. Andra som kanske har valt att bli lantbrukare istället för att vara lönearbetare i en industri kan uppleva lantbrukaryrket som världens friaste arbetsplats, trots regler, lagar och krav. En köttproducent och skogsbonde några mil norr om ett samhälle, i den norrländska glesbygdskommunen, säger att för honom är friheten drivkraften. Man är sin egen och det bästa med hans gård är att den är just hans. Han tycker att han får göra som han vill, han får själv bestämma över dagen och behöver inte titta på klockan. Och bara man inte behöver oroa sig så mycket för ekonomin så är det jättebra. Lantbrukaren säger att han inte saknar något, även om han bor långt ifrån det mesta, det går bra att arbeta ensam när man är van. En kvinna, som har lagt ned sitt lantbruk och nu lever på sin änkepension i väntan på folkpensionen, berättar om hur hon tycker att kraven och reglerna blivit för betungande för lantbrukaren. Hon menar att fler och fler kontroller läggs till. När mejeriet vill kontrollera miljö och kvalitet runt mjölkningen tycker hon att det är i sin ordning för det är ju ändå mat hon producerar. Det samma gäller när miljö- och hälsoskyddskontoret vill bedöma ladugården och se till att djuren inte far illa. Men efterhand har det bara blivit fler och fler. När till slut LRF kom med sin miljöhusesyn6, då fick det vara nog, det var droppen. Lantbruket lades ned samma år som vi gick med i EU, eftersom det i samband med det fanns krav på bland annat en ny gödselplatta. Hon och hennes son tyckte inte att de hade pengar till det. De hade tio kor. Kvinnan tycker att lantbrukarna måste få arbetsro. Hon säger att det som slutligen skulle innebära dödsstöten för jordbruket är om någon ny regel tillkom, i samma stil som båsmåtten, som gör att många, med redan ansträngd ekonomi, tvingas bygga om utan att kunna få tillbaka det man satsat.

5.2.3 Bonden i samklang med naturen Att tilldela lantbrukaren en naturförvaltaridentitet är ett annat klassiskt sätt att se på bonderollen som återkommer i litteraturen. ”Att arbeta med det som lever och växer på en plats som brukats länge, kanske av den egna släkten, ger ett sammanhang i tillvaron som är 6 Miljöhusesynen är ett kvalitetssäkringssystem som LRF tog fram i samband med ”På väg mot världens renaste jordbruk”. Miljöhusesynen består bland annat av en checklista med frågor och en faktadel som hjälper lantbrukaren att leva upp till gällande lagar och policys. Efter genomförd miljöhusesyn skall lantbrukaren klara Sveriges lagkrav på miljö- och djurskyddsområdet (Arvidsson 2001).

24

få förunnat” skriver Yvonne Gunnarsdotter (1999) i ”Svenska bondehushåll på 90-talet”. Detta är bara ett av många exempel där lantbrukare talar om sig själv som naturförvaltare. Enligt en Brittisk studie har lantbrukare lätt att motsätta sig miljöregler. Det kan vara alltifrån att låta bli åtgärder mot kväveläckage till att protestera mot regler för att bevara biologisk mångfald. Delvis orsakas detta av att de är just lantbrukare och anser sig leva mer i samklang med naturen än stadsborna som ”skriver lagarna”. Ofta anser lantbrukaren att det är han som är experten eller att han lever så naturnära i övrigt så detta kan inte vara något problem. I många fall kan det vara besvärligt att bli kategoriserad som miljöbov. Det var ju lantbrukarna som skapade landskapet som stadsborna nu är så förtjusta i (Lowe et al. 1997). En lantbrukarkvinna i Norrland glesbygd som har en stor nyrenoverad gård med 50 mjölkkor ogillar myndigheternas syn på biologisk mångfald i odlingslandskapet. Det är klart att man vill ha biologisk mångfald, det är ju en av de grundläggande sakerna när man håller på med djur och lantbruk, säger hon. Men ibland glömmer de (myndigheterna) bort att det finns människor och djur som skall leva i landskapet också. Om man inte får avsättning för sina produkter så känns det ju meningslöst. Om man bara skall hålla landskapet öppet för turisterna så att de skall tycka det är fint så är det ju ingen idé. Hon vill ha betalt för mjölken istället. De håller korna på skogen och ute året om för att det känns bra och för att det är fint med djuren i landskapet, inte för att det ger mer bidrag. Begreppet naturförvaltare används inte av de lantbrukare som jag har träffat i min studie. Men lyssnar man lite djupare hittar man många tankar om sin egen relation till gården och naturen runt omkring. Till exempel så berättar en bonde, som i många år odlat potatis på sin föräldragård, att ”det är något speciellt att odla marken och slåss mot regnet och kylan, man känner sig prioriterad”. Men en renodlad ekocentrism, att man sätter naturen i centrum, förekommer inte hos dem jag pratat med. En lantbrukare i Norrland beskriver lantbruket som att det är fruktansvärt roligt att få hålla på med djuren och få odla. Att man får se hur det växer och att man får se hur det blir när man skördar. Att man har presterat något tillsammans med naturen. Den här mannen är inte uppväxt på gård, han och hans fru köpte gården för ett antal år sedan och han tycker att det är underbart när han jämför med hur de levt tidigare.

5.2.4 Entreprenören En annan känd bondeidentitet, mest använd på senare tid, är entreprenören. Johan Gaddefors beskriver honom som en person som har förmåga att tillvarata gamla traditioner i samspel med omgivningen, det vill säga en entreprenör är inte nödvändigtvis en person som vill förnya sig till varje pris för att stärka sin ställning. Rådgivares, myndigheters och bankers behov av långsiktig planering passar illa ihop med entreprenörens sätt att agera. Entreprenörens kreativa förmåga är oförutsägbar och svårplanerad per definition (Gaddefors 1996). Persson och Westholm (1994) skriver att man i Sverige förlitar sig mer på att lantbrukarna skall vara entreprenörer och kunna driva bygderna framåt, än vad man gör i övriga Europa. I de bygder som jag har studerat finns en del driftiga kvinnor som satsar helhjärtat på både lantbruk och sidoverksamheter. En kvinna i en av norrlandskommunerna har investerat och anställt folk och har diverse sidointäkter, allt ifrån snöröjning och vägarbete till sågning av brädor. Gården har två anställda, förutom lantbrukarparet, och deras ena avbytare ”lånas” också ut till andra gårdar några dagar i månaden. Lantbrukarkvinnan menar att lantbrukarna själv måste se till att det går bra, det går inte att skylla allt på andra. Man måste visa upp sig och vara stolt för att locka nya människor till yrket. Hon engagerar sig själv i att ha lärare och skolelever ute på gården för att se hur det fungerar. Hon är också mycket föreningsaktiv. 25

Trots att de har mycket verksamhet vid sidan om för att bättra på intäkterna, så tycker hon att det är viktigt att poängtera att mjölkproduktionen ger ett netto till företaget. Hon säger att hon är obotligt positiv och tycker inte att det är konstigt att ingen söker sig till naturbruksgymnasierna när lantbrukarna bara gnäller på hur jobbigt det är att vara bonde. Lantbrukarna måste ta tag i situationen, menar hon.

5.2.5 Sammanfattning av avsnittet om identiteter Lantbrukarens identiteter brukar kännetecknas av de består av frihet, kontinuitet (detta behandlas mer ingående under kapitlet 5.5 om generationsskifte) och naturförvaltning. Dessa dimensioner är viktiga för meningsfullheten i arbetet. Många av intervjuerna speglar att lantbrukaren upplever sitt yrke som fritt, men också bundet, och att många upplever det som att de skapar något tillsammans med naturen. Bondeidentitetens innehåll utmanas av att regler och kontrakt begränsar lantbrukarens frihet, barn som inte vill ta över hotar gårdens kontinuitet och allmänhetens syn på lantbrukaren som miljöbov minskar dennes värde som naturförvaltare. Till dessa traditionella dimensioner av bondeidentiteten kan man foga entreprenören. Det blir allt viktigare att själv kunna se möjligheter och utveckla sitt företag och därmed styra sin egen situation. Bondeidentiteten, som är en viktig drivkraft i lantbruket, förändras ständigt tillsammans med samhällets normer och lantbrukarens värderingar. Vad händer om lantbrukarens identitet som lantbrukare urholkas och hur kan man hantera detta?

5.3 Platsen 5.3.1 Platser under förändring Lantbrukare värderar den plats de lever på mycket högt eftersom den inte bara står för en fysisk miljö, utan även ett socialt nätverk, en tradition och historisk förankring (Stenseke 2001). Stenseke menar att bönder, och även andra landsbygdsbor värderar den fysiska platsen och livet på den fysiska platsen högt. Platsen kan vara gården, byn eller landskapet innefattande de som bor och verkar inom det och deras sociala relationer. Många av intervjupersonerna i hennes studie vittnade om känsla för tradition och om vikten av att ha sina ”rötter”. ”Man kan inte bo på en sådan här plats utan att känna viss stolthet”, säger en informant. Anders Wästfelt (2001) menar att det är brukandet av landskapet som skapar själva landskapet. Han studerar lantbrukares föreställningar om brukandet av landskapet och söker därigenom fånga drivkrafter och trögheter i förändringen av brukandet och landskapet utveckling. Man upplever sig höra samman med sin gård både om man växt upp på den och om man förvärvat den. Men viktigt är också det nätverk som man bygger upp på gården eller i byn. Att gården, till det yttre, förändras genom egen verksamhet är ofta ett mindre problem för brukarens platskänsla (den kan dock vara stor för utflyttare och sällanbesökare som inte lever i förändringen). Det större problemet är om sociala nätverk minskar eller försvinner i bygden. De sociala relationerna på platsen kan vara lika viktiga eller viktigare än den geografiska platsen. Rapporten ”Forskning om och för landsbygds- och glesbygdsutveckling” går igenom aktuell forskning inom landsbygdsområdet. I rapporten talar Ceccato (2000) med flera bland annat om den mjuka infrastruktur som delvis kan förklara utvecklingsnivåer i en region. Denna struktur består bland annat av fungerande nätverk, känslor för det lokala samhället och en attraktiv livskvalitet (se även Putnam 1993).

26

5.3.2 Historisk tillhörighet Flera av lantbrukarna kan berätta om gårdens historia många hundra år tillbaka i tiden. Det finns en speciell stolthet i att känna att man hör till platsen. En lantbrukare i femtioårsåldern i den södra delen av den norrländska glesbygdskommunen berättar att hans förfader kom till platsen från 1683 från Nättra, han var en dövstum fiskarbonde och de är släkt med varandra i rakt nedstigande led sedan 11 generationer. Om förfadern står det i kyrkböckerna att ”han var en frommer man”. Huset de bor i är en gammal Västerbottensgård som byggdes 1827. En annan lantbrukare, i den andra norrlandskommunen, berättar om sin gård att en förfader sex generationer tillbaka slog sig ned på platsen år 1862. Två andra lantbrukare har berättat att deras gårdar förr varit gästgiveri, en i Småland och en i Norrland. Dessa historier berättas för mig när jag ber dem berätta om gården. Ofta kommer beskrivningen av platsen först, före beskrivningen av företaget. De flesta fortsätter sedan med antal djur och hur stor areal de brukar. Ett ungt par som brukar en liten gård utmed en stor älv i Norrland berättar för mig att de köpte gården för några år sedan, efter att ha hyrt den sedan 1986. Gården ligger otroligt fint och de trivs med byn och gemenskapen som finns där. Det finns bara 4 ha mark till gården, så de måste arrendera till ca 40 ha för att kunna försörja sina köttdjur. Mannen, som jag intervjuar, säger att ”det är något speciellt med den här i gården, härifrån flyttar jag aldrig”. Han tycker att det är ett fantastiskt läge och att det är bra med en gård som tillhör honom själv. Han säger vidare att ”han inte har ångrat en enda spik”. Det har varit fruktansvärt jobbiga år när de har byggt, men det har varit värt det. Han säger också att man inte saknar någonting i den här byn. När de kom till gården hade buskarna växt på åkrarna i tio år. De tycker att det vore fruktansvärt om vi inte skulle klara att hålla öppet med maskiner, det som folk förr har slitit med handkraft för att skapa. Erik Westholm (1992) beskriver anknytningen till en plats ur ett historiskt perspektiv och i ljuset av omarronderingar i Dalarna. Människorna på dessa platser har ständigt ärvt och delat, makat ihop, köpt, sålt och bytt markbitar. Ägosplittringen har varit en lång process. I omarronderingen visar det sig att många i huvudsak vill ha en egen bit mark och att det spelar mindre roll vilken mark det är i området. Någon uttrycker att ”känslan för släkten och den egna skogen bär man inom sig och den flyttar med”, medan för vissa är det platsbundenheten som gör att man inte vill sälja. I rapporten ”Omarronderingars effekter på kulturbetingade miljövärden” har man ett resonemang om att ägandet betyder mer för heltidsbrukare än deltidsbrukare och att själva ägandet är viktigare än att kunna skapa en mer rationell produktion. Det spridda ägandet i Siljansbygden är kanske den främsta anledningen till att området är tätt befolkat idag. Det finns folk runt om i hela landet som äger mark i Dalarna. Dessa kan och vill komma tillbaka, just för att det äger mark i området (Länsstyrelsen Dalarnas län 2000).

5.3.3 Framtidstro på en plats Både Gunnarsdotter (1999) och Stenbacka & Johansson (2001) diskuterar en bygds ”framtidstro”. Det är lättare för en lantbrukare eller landsbygdsbo att tappa sugen om andra i ens närhet lägger ner eller flyttar ifrån byn. Omvänt kan det finnas en så stark framtidstro och ”bystolthet” i en bygd som gör att människor håller ut genom de svåraste prövningar. Landskapet som är den miljö man lever i varje dag är en del av ens identitet (jämför definitionen av platser, kap 5.3.1.), menar Saltzman (1997), och vidare är bondens landskap i hög grad förknippat med hans arbete. Andra lantbrukares satsningar och investeringar kan ge bygden ”framtidstro”. En informant pratar om framtiden med tillförsikt eftersom grannen har en ”nybyggd lösdrift för 100 kor”.

27

Stenbacka och Johansson (2001) beskriver sex inflyttningsrika bygder, vilket inte kännetecknar denna studies områden, och rapporten innehåller faktorer som kännetecknar en bygds dragningskraft. Det är intressant att diskutera vad som krävs för att människor och lantbrukare skall stanna kvar på landsbygden. Några faktorer som tas upp är en bygds identitet och image. Dessa har ett fysiskt och ett socialt innehåll. Det fysiska innehållet består av till exempel byggnader och natur/landskap medan det sociala innehållet består av sociala nätverk, föreningsliv och relationer mellan människor med mera. Det finns andra intressanta synpunkter när det handlar om bygders identitet och framtidstro och därmed dess möjlighet att styra sitt eget öde. Flera informanter talar om att en by som tidigare haft en stor arbetsgivare, ett bruk, en skogsägare eller en patron har svårare att klara sig själva när arbetsgivaren försvinner. De hoppas på att någon ny aktör med makt eller myndighet skall komma och rätta till situationen för dem och ge dem jobb. I bygder där man varit fria och oberoende har de enskilda individerna ofta större initiativförmåga att starta egna verksamheter och styra över sin egen framtid (i andra sammanhang kallas detta ”self-managementcapacity”, se bland annat ”Making Agriculture Sustainable, MAS” av Assouline & Just 2000) En ensam norrländsk lantbrukare, som bor en bra bit från närmaste tätort och kämpar på med sitt brukande trots att han inte tycker att det ger honom ett tillfredställande liv, berättade för mig att hans granne precis har lagt ned sitt lantbruk. Grannen hade lika stor gård som lantbrukaren och han trodde att grannen skulle hålla på längre än han själv. Lantbrukaren menade att grannen hade det mycket bättre förspänt med familj och allt och ändå lägger han plötsligt av. Nu är lantbrukaren som jag pratade med den enda mjölkproducenten, förutom en kille med tio kor, som lever kvar i en by som tidigare varit en blomstrande lantbruksbygd, med lappmarksmått mätt. Lantbrukaren säger till mig att detta får en att undra vad man håller på med här egentligen och han tycker att hans arbete verkar vara förgäves. Överlag kan man säga att många lantbrukare som jag har träffat i Norrland inte tror speciellt mycket på framtiden för jordbruket i deras trakter. Detta gäller även flera av de som satsar och investerar i dagsläget. Många känner sig inte heller önskade av myndigheterna eller konsumenterna. En köttproducent i ett litet samhälle klagar på att fler och fler lägger ned och fler och fler hus blir tomma, men ingen verkar vilja göra något åt det. Han tror också att kommande generationer kommer att kräva mer av livet än vad han och hans fru har gjort, mer semester och bättre arbetstider. Det borde finnas fler människor på landet, säger han också, men man är väl dum som bor här överhuvudtaget –”och sedan att hålla på med jordbruk, man är väl stendum”. En annan lantbrukare menar att bönder är bra på att gnälla. Om man träffas några stycken runt ett bord och en börjar klaga om något som den har varit ute för, så hänger de andra på. Efter några timmar, så kan de ha lagt ned alla sina gårdar på plats. Hon tror att man måste vända den trenden och känna att man tror på det man håller på med, annars kommer ingen annan heller att göra det.

5.3.4 Sammanfattning av avsnittet om platsens betydelse Det finns otvivelaktigt en platsbundenhet hos lantbrukandet och ofta hänvisar man till förfädernas arbete med att skapa platsen, i samband med beslut om att stanna kvar på gården. Detta arv av förutsättningar och traditioner gör det ofta svårt att sluta bruka en gård. Men även de lantbrukare som bor på en gård som de själva köpt hänvisar till att de känner en tillhörighet med gården och byn. De sociala nätverken som tillhör platsen är minst lika viktiga för de som bor där som den fysiska miljön. När de sociala nätverken utarmas hotas platstillhörigheten och byidentiteten. En plats kan också ha eller sakna framtidstro. Hur en framtidstro byggs upp i ett socialt sammanhang är dunkelt, men mycket viktigt. Man kan se 28

på två platser, som är lika till de yttre förutsättningarna, att de kan utvecklas åt två helt olika håll. En präglas av nedläggning utflyttning medan den andra präglas av investeringar och inflyttning. Det verkar som om när en neråtgående trend startas, så är det svårt att stoppa den. Framtidstro kan också finnas eller inte finnas inom gården och det kan till stor del bero på möjligheten till framtida generationsskifte. Detta behandlas i mer detalj under Generationsskifte (kap 5.5).

5.4 Familjen/familjejordbruket och andra sociala nätverk 5.4.1 Ensamhet Många röster hörs om att det är en stor frihet med att vara bonde; man har bland annat ett omväxlande arbete. Frihetens baksida är ensamheten (Salomonsson 1999). Vissa känner sig ensamma för att de inte har hittat en livskamrat, men man behöver inte vara ogift för att känna sig ensam som lantbrukare. Människor har behov av sociala relationer. Vissa tycker att det är viktigt att ha en familj medan andra prioriterar andra former av sociala kontakter. Jag frågade ett ungt lantbrukarpar om vad som skulle kunna få dem att sluta med jordbruket. De svarade att de största hoten mot deras verksamhet skulle vara om deras familjeförhållande ändrades, om det skulle bli totalstopp för att få avbytare (även om man inte utnyttjar det i så stor utsträckning behöver man veta att det finns) eller om de blev helt ensamma kvar som lantbrukare. Dessa faktorer har alla med sociala relationer att göra och exemplet visar på vikten av dem. En norrländsk kobonde lever ensam sedan han separerade från sin fru för tretton år sedan och hon flyttade med de båda döttrarna till en annan ort. Han bor i sina föräldrars gamla hus som har ett stort renoveringsbehov. Han menar att han behöver kosta på huset minst 300 000 kr för att få det beboeligt, men han känner att det är meningslöst eftersom fastigheten som helhet bara är värd cirka 100 000 kr. Han har också investerat i byggnader och maskiner för sin mjölkproduktion (34 kor) och i samband med det slutavverkat fastighetens skogsinnehav. Ekonomin är pressande och han har dåligt med kontakter med andra bybor. Han tycker om att dansa och därför vill han åka in till staden en gång i veckan för att hålla på med det. Det är sju mil till staden och tillsammans med andra ärenden blir resorna till buggkursen för dyra. När hans barn, som är i tonåren, kommer och hälsar på hinner de träffas för lite, eftersom han inte har råd att använda avbytaren så ofta som han vill. Hans barn tycker inte om att vara i ladugården. Han är otillfredsställd med sitt liv och tycker att man inte kan driva ett lantbruk så här långt från staden. En annan lantbrukare i Norrland, som håller på att avveckla sin gård, har hustru och sex vuxna barn, men träffar inga andra lantbrukare. Han har inte varit aktiv i någon förening eller nätverk under sin tid som lantbrukare och närmaste lantbrukare idag (med kor) bor 2-3 mil bort. Han tror att skillnaden mellan norrländskt jordbruk och jordbruk i södra Sverige är att det bor fler lantbrukare i södra Sverige. Man kan träffas och utbyta erfarenheter och diskutera problem om man bor nära varandra. Han menar att man behöver ha någon att dela lantbruket med, speciellt om frun inte är intresserad av gården. De ovan beskrivna männen känner sig ensamma, men på olika sätt. Den senare upplever sig ensam fast han är gift och har flera barn, men han har ingen att dela sina vardagsbekymmer med. Den förra har ingetdera. Båda saknar sociala relationer och har vidtagit åtgärder för att rätta till detta. En har slutat med lantbruket och den andra försöker komma iväg och träffa andra människor, även om det är svårt ekonomiskt att göra detta.

29

5.4.2 Familjens betydelse Familjen har stor betydelse för (den manlige) lantbrukarens produktion, motivation och vardagsgemenskap menar Cecilia Waldenström (1996). Lantbruket i allmänhet måste anpassas och förändras för att bevara enskilda företag, men också för att familjejordbruket som företeelse skall överleva (Gasson & Errington 1993). Kärnfamiljen i familjejordbruket ses som en föreskrivande norm av de flesta landsbygdsbor. Det är dock så att flera enmansbruk drivs av ensamhushåll. Detta kan tolkas som ett misslyckande då kärnfamiljen under 1900-talet har setts som ett kriterium för ett lyckat liv. Förr kunde det heta att en riktig ”karl” skulle ha kvinna, barn, häst, hus och jord. För att förstärka normen om kärnfamiljen cirkulerar en mängd historier om märkliga ungkarlar. Deras arbete betraktas ibland också som meningslöst eftersom de inte har någon att lämna över till (Nilsson 1999). I en by, nära kommunens tätort i Norrland, träffar jag en man på 45 år som bor ensam med sin mamma sedan fadern dog för många år sedan. Han driver gården själv och gör inga större satsningar, när han tog över så var ladugården nybyggd. I byn fanns det cirka 10 lantbrukare på 60-talet, men nu är han ensam. Han berättar, när jag frågar vilka han umgås med, att det kan bli långt mellan gångerna när han träffar någon alls. Vissa grannar träffar man och sedan kommer ju tankbilen och foderbilen. Han har en konsult som sköter pappersarbetet åt honom också. Han säger att det är ett ensamyrke att vara bonde. Det är också fritt, men man kan inte slappna av för en dag. Man måste alltid passa korna. Om man kan ta ut någon semester överhuvudtaget, så blir den minimal. Han tycker att de som har familj har större behov av avbytare. Negativa åsikter från folk han möter gör honom ledsen. En granne har klagat sedan han spridit gödsel på ett skifte nära grannens brunn och sagt att om vattnet bli dåligt, så får bonden betala saneringen. Sedan dess har lantbrukaren hållit sig borta från den åkern. Själv nämner han inte att han saknar något, det finns snarare implicit i det han pratar om, men folk runt omkring honom oroar sig och det påverkar ju också hur han själv ser på sin situation. Flera av de andra lantbrukarna i trakten som jag har träffat har nämnt honom och hur jobbigt det kommer att bli när hans mor går bort och han blir alldeles ensam. De har också sagt att hans situation är vanlig i Norrlands inland. En åttioårig man, i en annan by i samma kommun, menar att det ”inte är gott för mannen att vara ensam” och syftar på de som lever ensamma och försöker driva ett lantbruk. Han tycker att man skall vara två annars går det inte. Hans fru dog på 1980-talet och sedan tolv år tillbaka lever han tillsammans med en yngre utländsk kvinna. Han har tre döttrar i sitt första äktenskap. Han har varit svinbonde under den mesta delen av sitt liv och han föder fortfarande upp några slaktsvin under somrarna.

5.4.3 Kvinnans roll Kvinnans arbete glöms ofta bort i jordbruksstatistiken och hon jobbar dessutom ofta utanför lantbruket. Kvinnan kan anses som trippelarbetande i jordbruket; hon sköter lanthushållet, delar av lantbruket (mest på djurgårdar) och har oftast även ett arbete utanför (Waldenström 1996). I en intervjustudie genomförd av Gunnarsdotter (1998) diskuterades problemet med att unga kvinnor lämnar lantbruket. En informant menade att landsbygden innebär nackdelar för moderna kvinnor. Kvinnor behöver täta nätverk och mer intellektuell stimulans. Vidare säger informanten att jordbruket är en manskultur. Flera av mina intervjupersoner i Norrlandskommunerna menade att ensamheten hade större nackdelar för kvinnor; ”De behöver någon att samtala med”, sa en man som jag pratade med. Landsbygden kan också kännas som en manlig miljö i många avseenden. De intressen som finns i glesbygd är ofta traditionellt manliga, såsom jakt, fiske och skogsbruk. Wide (1999) konstaterar att kvinnor på landsbygden har att välja på att producera arbetskraft till städerna – det vill säga att föda barn 30

som sedermera exporteras till staden – eller att exportera sin egen arbetskraft det vill säga flytta. En lantbrukarfamilj, som bor några mil norr om en norrländsk tätort, har ordnat det så att han är hemma med korna och hon åker in till staden och arbetar på sjukhuset om dagarna. Dels behövdes det mer pengar till hushållet, men det är också så att hon trivs bättre om hon får komma iväg lite och träffa lite annat folk, menar hennes man. Lantbrukaren säger också att han tror att det är lättare att vara karl på landsbygden, det finns lite mer manliga intressen. Det är bra att hans fru kan komma iväg och jobba, tycker han. Annars töms byarna på kvinnor och tjejer medan killarna bor kvar. I de allra flesta familjer brukar man mannens föräldragård eller en gård på mannens födelseort. Detta tyder på en anpassande kvinnoroll. I och med förändrad syn på jämställdhet kan detta bli föremål för problem i framtiden eftersom det blir fler yngre kvinnor med andra värderingar. Mycket tyder på att yngre kvinnor hellre ser att lantbruket och gården ingår i deras lantbrukarroll istället för enbart hushållet (Gunnarsdotter 1999). Man påverkar alltid sina intervjuoffer på ett eller annat sätt i och med intervjusituationen. Ett exempel på det är ett samtal med ett ungt lantbrukarpar i Småland där båda har ärvt varsin föräldragård, men de bor och verkar på hans gård. Jag berättar om Gunnarsdotters (1999) sammanställning ovan där man kommit fram till att de flesta bosätter sig på hans gård vid familjebildning och frågar om det är en situation som de känner igen. Kvinnan svarar att det nog i många fall stämmer och att det nog ofta inte spelar lika stor roll för kvinnor var de bor. Hon säger också att ”han vill ju så gärna bo här”. Mannen blir då mycket förvånad och utbrister ”va, hade du tänkt på något annat sätt?”. Gasson och Errington (1993) beskriver också hustruns arbete på gården som underskattat. Det är ju i och för sig inget nytt att hemmafruars arbete inte får tillräckligt med uppskattning. Detta verkar ändå leda till att rollen som lantbrukarhustru blir mindre eftertraktad. Enkätundersökningar i Storbritannien har visat att landsbygdsflickor inte vill gifta sig med en bonde och speciellt svårt är det för lantbrukare med små gårdar långt från stan (70-80 % av Storbritanniens bönder är gifta). I en beskrivning från 1975 beskrivs lantbruk i mellersta Wales som ”icke kvinnovärdigt”. Rådgivningsorganisationer i Finland har, på grund av problemet med ensamma och ogifta landsbygdsbor, satsat på kontaktförmedling för ensamma lantbrukare. I Norge satsar lantbrukarungdomens organisation på en ”uppfostringskampanj” för lantbrukarsöner. De får till exempel lära sig att klä sig och prata med kvinnor, allt för att inte bli ensamma på gården (Fransson 2001).

5.4.4 Sociala nätverk En pensionerad lantbrukare, som nu bor i en lägenhet i samhället i närheten av gården, berättade för mig om sin goda kontakt med en av sina grannar. De hade haft gårdarna intill varandra hela tiden medan de arbetade som lantbrukare, men nu var grannen död och han saknade honom mycket. De hade gått igenom mycket tillsammans och de träffades varje dag medan de var aktiva eller också ringde de till varandra och talade om vad de skulle uträtta under dagen. Om det var dåliga tider, när lantbruket var oönskat och priserna låga, så kunde de hålla varandras mod upp och om höet regnade bort kunde de sitta hemma hos varandra och dricka kaffe eller whiskey och prata om eländet tillsammans. De arbetade mycket ihop också. De hjälptes åt vid höskörd och även i skogen, med skogsarbete. Samarbetet och kontakten med grannen har betytt mycket och varit en stor källa till arbetsglädje, men så ser det inte ut idag, säger den pensionerade lantbrukaren till mig. Hans son, som nu driver lantbruket på halvtid, har inte denna typ av kontakt med någon av sina grannar. Det är förresten inte så många grannar som är lantbrukare nuförtiden, säger han också.

31

I en by i Småland är ett sjuttiofemårigt lantbrukarpar de enda lantbrukarna som finns kvar. Mannen berättar att byn har genomgått stora förändringar under de år som de har verkat där. De bor på fruns föräldragård och har numera cirka 10 kor. Han tycker att förändringarna har gått snabbt, nu finns det inte en bonde i varje by och snart finns det väl bara en i varje kommun. Han är orolig för hur detta skall sluta. Det finns inte längre några djur i hagarna. Det finns inte heller några människor i byarna, i alla fall inte på dagtid. Förr, när det fanns fler lantbrukare i byn, kunde man be sina grannar om hjälp om det hände något, men nu är man helt utlämnad. Mannen berättar om en situation med en svår kalvning, när man kan behöva akut hjälp av någon att förlösa en ko. Deras granne brukar kunna hjälpa till, men han arbetar på dagarna. Paret tycker att det hade varit roligt med någon mer lantbrukare i byn, så att man hade lite samma intressen, men huvudsaken är att där bor någon. Lowe med flera (1997) beskriver hur de brittiska böndernas nätverk har förändrats. Från att ha umgåtts med andra lantbrukare och släktingar, så umgås man numera mer med icke-bönder. Detta har i vissa fall visat sig leda till en känsla av att vara annorlunda och av utanförskap. En av bönderna i studien menar att arbetet tar upp all hans tid, han saknar helt ett ”socialt liv” och upplever inte längre att han har något att göra med omvärlden längre. Detta gäller även svenska förhållanden: Gunnarsdotter (1999) menar att lantbrukare umgås mindre med lantbrukare och att detta bland annat pekar på att yrkeskategorin håller på att lösas upp. En lantbrukare som bor med sin familj och sina 30 kor ungefär 3 mil norr om en norrländsk tätort saknar tillfällen att sitta och prata med kompisar om kvällarna. Man saknar vänner, men samtidigt märker man inte att man är ensam när man är uppslukad av jobbet. Ofta är man kvar i ladugården fram till klockan åtta om kvällarna. Lantbrukaren tycker att man borde fara bort och träffa någon åtminstone en gång i veckan, så att man inte glömmer bort hur man pratar. Man måste ge sig tid till sådant. Han hjälps åt lite med närmaste grannbonde, förr satt de och fikade tillsammans, nu är det en termos och mobiltelefonen istället.

5.4.5 LRF mitt i byn Lantbrukare har varit och är fortfarande flitiga föreningsmänniskor. Många går på studiecirklar, både i ämnen som berör jordbruket men även annat, 80 % är medlemmar i LRF och så många som 43 % är medlemmar i något politiskt parti (betydligt högre än genomsnittsbefolkningen). Man är också i hög grad engagerad i Röda korset, hembygdsföreningar, jakt- och fiskevårdsföreningar. I och med att fler och fler lantbrukare blir fullt upptagna med lönearbete blir det svårare att komma loss för dessa aktiviteter, till exempel inom LRF (Gunnarsdotter 1999, Djurfeldt 1998). Många av de jag träffat är föreningsaktiva, men det varierade stort. Några är med i alla föreningar som finns, medan andra väljer att hålla sig utanför. De allra flesta är engagerade i någon föreningsverksamhet, bara sex stycken uppger att de inte är med i någon förening överhuvudtaget. Sexton stycken är förtroendevalda i LRF:s lokalavdelningar. Detta kan bero på att urvalet har skett med hjälp av LRF, men det är också så att de flesta lantbrukarna i Norrlandskommunerna måste engagera sig i LRF för att det skall bli någon verksamhet. Så få är de. Många är också engagerade i de ekonomiska föreningarna, såsom mejeriföreningen, lantmännen eller slakteriföreningen i området, jaktvårdsföreningar, olika former av intresseföreningar, hembygdsföreningar och byalag samt kyrkan eller den frivilliga brandkåren i byn. En mycket positiv kvinna som driver ett stort mjölkproducerande lantbruksföretag i den tätortsnära landsbygdskommunen i Norrland är ordförande i LRF kretsen, engagerad i Byaföreningen och sitter i styrelsen för Norrmejerier. Hennes och makens företag drivs intensivt med två anställda och de har flera sidoverksamheter, såsom eget sågverk och 32

maskinentreprenad för skogsarbete, snöröjning och vägbygge. Hon är också med i en teaterförening och buggar på fritiden. Storbonden i den småländska församlingen anser däremot att en heltidsbonde inte har tid att engagera sig; ”vill de ha någon till sin styrelse, kan de väl hitta en annan än en bonde”, säger han. De här kan ses som att den småländske bonden upplever att bönder har mindre tid än andra att engagera sig, men exemplet med den norrländska mjölkproducenten visar ändå att vissa prioriterar föreningslivet.

5.4.6 Samverkan Samverkansgraden varierar i olika delar av Sverige. I vissa områden är det vanligt med samverkan mellan lantbrukare, kring maskiner och när tillfälliga problem inträffar, men främst är det bröder, fäder och släktingar som då hjälper varandra. Man samverkar i redan etablerade nätverk för att undvika konflikter (Gunnardotter 1999). I områdena för denna studie, så är samverkansgraden generellt låg, ett visst samarbete försiggår ibland mellan grannar eller släktingar, men det skulle kunna vara mer tycker lantbrukarna. De menar att dagens bonde är mindre statusmedveten och det är inte lika noga längre att ha egna maskiner till allting. Informanterna menar att dagens bonde är mer praktisk än sina föregångare och gärna kan undvara en ytterligare utgift även om det innebär att han inte äger alla sina maskiner själv. Dock måste samverkan ske på lika villkor, man måste samarbeta med en liknande gård som har samma utnyttjandegrad av gemensamt ägda maskiner, så att det inte upplevs som orättvisst. I det Norrländska inlandet är dessutom avstånden så stora mellan gårdarna att det kan vara fysiskt omöjligt att dela en maskin. De flesta hade minst två mil till nästa bonde. I flera fall har man haft en del samverkan, men den man delade maskinerna med har slutat med jordbruk. Det finns samarbete med ungdjursuppfödning, det vill säga att man alltid lämnar sina kalvar att bli uppfödda till slakt hos en och samma lantbrukare (detta kan också ses som ett uttryck för specialisering).

5.4.7 Folk på gården På två av gårdarna som jag besökte i Norrland fanns det anställda, den ena gården hade en anställd avbytare och den andra gården hade två. På båda dessa gårdar är arbetsbördan för alla mycket hög, man måste ta på sig uppdrag och arbetsuppgifter även utanför gården för att ha råd att anställa en person. De kvinnor jag intervjuade höll med om att det var mycket att göra men att arbetet inte kändes lika tungt när man hade folk att dela det med. Dessa gårdar, speciellt den ena, var fulla av liv och rörelse. Det beror på personliga egenskaper om man tycker att det är roligt att ha människor omkring sig hela dagarna. Även en av lantbrukarna i Småland hade det på liknande sätt, de hade hästar och det var alltid folk på gården. Om man trivs med detta kan det vara en bra källa till umgänge med andra. Det är avhängigt personliga egenskaper, om man vill ha folk omkring sig, och geografiskt läge, om gården ligger nära tätort eller samhälle. De som bor nära tätorten kan lättare få folk att komma ut. Gården i Småland och en av gårdarna i Norrland tog regelbundet emot skolklasser och lärare för studiebesök. Många har varken råd eller möjlighet att ha avbytare. Avbytarsystemet i de två norrlandskommunerna hade i stort sett upphört. Där var man hänvisad till att hitta en egen ersättare om man behövde hjälp. Många tyckte att det kunde vara svårt att hitta bra avbytare. Ingen av kommunerna som jag besökte hade egen lantbruksutbildning eller annan plats där det var troligt att man kunde hitta intresserade som ville arbeta extra. Många av de medelstora lantbrukarna säger också att de är dåliga på att ta emot hjälp från andra, inklusive avbytare.

33

Man tycker att man borde klara sig själv och ofta prioriterar man andra kostnader (t.ex. nya maskiner) istället för att satsa på att ta in någon hjälp utifrån.

5.4.8 Sammanfattning av avsnittet om familj och sociala relationer Alla är i större eller mindre grad i behov av sociala relationer, i vilken form de än må vara. Vissa tycker att kärnfamiljen är viktig, inte minst i lantbruket där familj och kontinuitet är en stor del av identiteten, det vill säga vad som brukar beskrivas som en traditionell syn. Andra sociala nätverk kan vara föreningsrörelsen, avbytarverksamheten eller någon form av samverkan lantbrukare emellan. Lantbruket (familjejordbruket) behöver sina kvinnor. Dock är det så att förutsättningarna för kvinnor att kunna bosätta sig på landsbygden minskar. Det finns inte jobb för två på gården och andra arbeten finns inte heller. Den moderna kvinnorollen har också svårare att anpassa sig till och acceptera det mansdominerade jordbruket. En manlig lantbrukare kan ställas inför valet att ha familj och barn eller att stanna kvar på gården. Nätverk består av varierande band såsom släktskap, vänskap, anställning, ledarskap med flera. Historiskt sett har lantbrukare mest umgåtts med lantbrukare och på så sätt fått sin lantbrukaridentitet bekräftad. Idag umgås man mer med andra yrkeskategorier eftersom så få lantbrukare finns kvar på landsbygden. Många lantbrukare har också idag en annan erfarenhetsbakgrund än sina föregångare. Dagens lantbrukare har i större utsträckning rest eller studerat innan de blev bönder. Detta har en stor påverkan på hur lantbrukare ser på sig själva i förhållande till övriga samhället. Det är dock så att många kan uppfatta sig som ganska speciella i förhållande till andra landsbygdsbor.

5.5 Generationsskifte 5.5.1 Arvets betydelse Djurfeldt (1998) menar att det för många bönder är ett överordnat mål att lämna över fädernegården till sina barn. Planering på gårdsnivå går ofta utanför den egna livscykeln. 60 % av gårdarna som ingick i denna studie hade dock inga arvtagare. Gasson och Errington (1993) beskriver situationen i Storbritannien som att övertagare/efterträdare identifieras tidigt och socialiseras in i sin roll redan i skolåldern. De flesta bönder pensionerar sig sedan stegvis. Svårigheterna att få efterträdare hänger ofta samman med att lantbruksföretagandets levnadsstandard och livsstil inte är tillräckligt attraktivt för många unga. Samtidigt är generationsskiftet en viktig del av motivationen för många lantbrukare. Författarna anger tre orsaker till detta. För det första vill man behålla familjens namn på gården, för det andra vill man ha kvar jordbrukandet i familjen (eller i den närmaste släkten) och för det tredje vill man också att gårdens jordbruk skall bedrivas av en familj. Arvet kan ha stor betydelse för om man väljer att bli lantbrukare. Man blir bonde för att det finns en släktgård att ta över. Många pratar också om att de känner en ”vördnad inför fäderna och deras arbete”. Andra menar att deras väg var utstakad sedan generationer. En annan ofta uttalad önskan är att gården skall vara i bättre skick efter varje generationsskifte (Salomonsson 1999). Ett lantbrukarpar norr om en norrländsk tätort känner sig glada över att de köpt gården själva och ”inte blivit förstörda av någon gnällig släkting som har fått vara ensam och slita”, istället har de valt detta liv själva och behöver inte känna att de varit tvungna att ta över en släktgård. En man som brukar sin föräldragård i en småländska by berättar om hur det var när han tog över gården från sin far. Han brukar nu hela byn där det tidigare bodde tre lantbrukare. Han 34

har fyra barn och har separerat från sin fru för ett tag sedan. Barnen bor ibland hos honom. Han har även köpt till en arrendegård i byn och byggt om så att han nu kan ha 27-28 mjölkkor. Han säger att han har blivit bonde mer som om det var ett kall: ”Man blir bonde för att man tror att det är roligt och sedan får man försöka få det att vara roligt.” När man väl har börjat går det inte att sluta. När man är anställd lönearbetare går det alltid att byta jobb, men för en lantbrukare är det en jätteprocedur att sluta. När man väl har tagit på sig en släktgård, så har man ett visst ansvar. Lantbrukaren känner det som att han ”har varit piskad att hålla på”. Krisen i brittiskt jordbruk får ungdomarna att söka sig till andra näringsgrenar. Fyra av tio familjejordbruk saknar idag arvtagare som vill ta över gården. Gårdarna får säljas utanför familjen, om man hittar någon köpare överhuvudtaget (Farmers Weekly 2001). Detta visar sig också i Norrlands inland. På grund av att det har varit så dåliga tider har ungdomar dragit sig för att ta över, många har dessutom blivit avrådda av sina föräldrar. Gårdarna rustas inte upp på grund av brist på framtidstro och skulle någon mot förmodan vilja ta över, så stundar enorma investeringar för att modernisera företaget. Det blir en ond cirkel. Den stora skillnaden mellan Norrlands inland och Storbritannien är att det nog är betydligt svårare att hitta köpare till en omodern gård i Norrlands inland. Detta leder oss in på diskussionen om att investera för sin efterträdare.

5.5.2 Att investera för efterträdaren I “Moralizing the environment…” (Lowe et. al. 1997) beskriver författarna om situationen i Storbritannien att om det finns efterträdare för gården så finns det hopp för framtiden. I ett sådant läge görs investeringar och utökningar för att gården skall bli så framgångsrik som möjligt. Om arvingar saknas och lantbrukaren är i medelåldern går utvecklingen snarare mot att minska sina arbetsuppgifter och förenkla arbetet mot äldre dar. Man vill inte investera pengar i en verksamhet som inte skall gå vidare i släkten. Investeringen skulle inte löna sig vid försäljning av gården, framförallt inte i de bygder som denna studie behandlar. Om man inte har någon som kan ta över gården gradvis så minskar man gärna ner på arbetsuppgifterna för att orka tills man blir gammal. Man går till exempel från mjölkkor till köttproduktion. Få äldre lantbrukare utan arvingar gör investeringar för att utveckla företaget. Det finns flera exempel i intervjustudien på hur framtidstron påverkas av om det finns intresserade arvingar eller inte. Ett exempel är en man i Småland som driver ekologisk köttproduktion på tre gårdar och till dem hör också en hel del skog. Han har två söner som är något över tjugo år och båda är intresserade av gården. Den äldsta skall bli jägmästare och studerar i Umeå, medan den andra kör skogsmaskin och sköter djuren på en av familjens gårdar. För att få ihop foder och bete till alla sina djur så arrenderas tre hela byar samt två tredjedelar av markerna runt församlingens centralort. De 37 ha som gården brukar är uppdelade i ca 85 skiften. Lantbrukaren är mycket positiv till framtiden och han ser framför sig att någon eller båda hans söner driver lantbruket vidare. Han säger också att om sönerna inte hade varit intresserade, så hade det varit svårt för någon annan att få ihop denna komplicerade enhet med alla sina småbitar. Gårdens verksamhet beror på en mängd personliga kontakter och samarbete med olika markägare, där man måste se till att allas idéer stämmer överens. Motsvarande situation gäller många lantbrukare i socknen (det vill säga att de flesta har många arrenden). Alla har fått ihop ett bra underlag av produktiv mark och det fungerar så länge de själva håller på, men systemet är mycket sårbart. Persson och Westholm (1994) menar att framtidstro betyder mer än ålder och utbildningsnivå för om jordbruksproduktionen ökar eller minskar. Om det finns arvtagare ökar benägenheten att göra investeringar (stora skulder kan också bidra till nyinvestering). En lantbrukare i

35

Norrland, som har haft potatisodling i 25 år, gör kontinuerliga investeringar och utvecklar sitt företag på olika sätt. När jag frågar honom om vad som driver detta säger han att han nog inte hade satsat om han inte hade vetat att hans son var intresserad av verksamheten. Sonen i tjugoårsåldern har precis flyttat hem igen efter några års arbete som byggnadssnickare i Skåne och innan dess har han gått naturbruksgymnasium i Umeå. Om inte sonen varit intresserad hade han slutat att utveckla gården och bara drivit den i befintligt skick fram till pensionen. Det finns ingen anledning att satsa för att kunna sälja verksamheten. Lantbrukaren menar att i dessa områden så räknas potatisverksamheten som noll, medan fastighetens pris helt och hållet beror av skogens storlek och skick. En granne till honom har nyligen lagt ned sin gård och säger att han kunde ha använt skogsintäkter för att driva gården ett tag till och under förutsättning att han hade haft någon som var villig att ta över gården. Men det fanns inte någon, familjens barn är inte intresserade, så de valde att lägga ned sitt jordbruk istället. Detta lantbrukarpar tycker att framtiden ser dyster ut. De tycker att de som fortsätter med lantbruk gör det bra, men de kommer att försvinna de också i sinom tid. Ingen flyttar till byn, så den dör snart av sig själv. När jag frågar dem hur det är att vara lantbrukare säger de att ”det är jättedåligt, det är inget att hålla på med idag, det blir bara förlust och för varje år som går så blir det sämre!”. En gammal lantbrukare i samma norrlandskommun säger att han aldrig tänkt på att investera för framtida generationsskifte, han har bara gjort förbättringar på gården för sin egen skull. Framtidsutsikterna har varit för dåliga för att han skulle ha velat att någon av hans döttrar skulle ta över verksamheten. Han tror att landsbygden håller på att dö även om det kanske finns några äventyrliga själar fortfarande som håller på, mest för att de gillar utmaningar. Förr var det givet att man skulle ta över och lantbrukaren tror att det är många föräldrar som bär skulden för tragedier som skett där barnen har känt sig tvungna att ta över gården men där det sedan har gått åt skogen.

5.5.3 Sammanfattning av avsnittet om generationsskifte Generationsskiftet är problematiskt och samtidigt mycket viktigt i lantbrukets planering. Finns ingen som kan eller vill ta över gården, så försvinner motivationen till investeringar och utvecklingsplaner. Planer och tankar på generationsskifte kan skapa stora öppna och dolda konflikter på en gård. Barn till lantbrukare kan känna sig pressade även om föräldrarna försöker att inget säga. Det behövs professionell hjälp i många av dessa fall för att bara skapa möjlighet att prata om frågan. Detta är en viktig funktion och en kompetens som idag saknas inom lantbrukets organisationer. Många studier visar på hur viktigt generationsskiftet upplevs av brukare. Många ser det som ett av de främsta motiven för att ta hand om sin gård är att den skall lämnas över till nästa generation i bättre skick. Många svenska lantbruk saknar idag arvtagare. Av de intervjuade lantbrukarna var det endast fyra stycken som hade någon som var intresserad av att ta över (varav en redan hade tagit över). Det fanns också en vars son skulle ta över skogsfastigheten, men sluta med djur. I tio fall fanns ingen som var intresserad och de resterande informanterna hade så små barn att frågeställningen inte kommit på tal ännu. Att inte ha någon arvtagare gör att många, istället för att investera, drar ned på arbete och produktion när man närmar sig medelåldern. Vid till exempel regelförändringar som innebär stora investeringar för gården, väljer man ofta att lägga ner eftersom ingen finns där att fortsätta när man inte orkar längre.

36

5.6 Arbetssituation 5.6.1 Den trasige bonden Lantbrukarens utsatta arbetssituation finns beskriven i flera studier; hur han arbetar ensam och med kraftfulla maskiner. Förutom den skaderisk som detta medför förekommer också en hel del förslitningsskador. Alltför ofta kan vi i tidningar läsa om olyckstillbud där lantbrukare varit inblandade. Risken för olyckor samt konsekvensen därav ökar då det idag är så mycket ensamarbete. Manliga lantbrukare arbetar i genomsnitt 55,6 timmar per vecka och kvinnorna 42,2 timmar. Arbetsolyckor i lantbruket ligger 2 procentenheter högre än medeltalet för samtliga yrkeskategorier. Däremot har man färre anmälda arbetssjukdomar (Jordbruksstatistiskt årsbok 2000). I två svenska medicinska studier (Thu & Durrenberg 1998) har man visat på ökade sjukdomar i luft- och andningsvägar hos grisbönder, på grund av dammig miljö. Även jag reagerade på hur många som hade olika problem med dåliga ryggar, leder, astma, allergier och som var sjukskrivna delar av sin arbetstid. Många av dem var relativt unga. En mjölkbonde i Norrland berättar om en händelse för cirka fyra år sedan, när hans fru väntade barn, och han själv hade en besvärlig tandvärk. Han var i lagården och kom på kant med en ko som inte gjorde som han ville. Under mjölkningen råkade lantbrukaren slå handen i skallen på kon och hans knogar på högerhanden blev inslagna. Efter denna händelse fick han gå med en skena och kunde bara använda vänster arm i sitt arbete, men då överansträngdes vänster arm och han fick en muskelinflammation. När han nu var så nedsatt och stressad, så blommade hans reumatism upp, som han hade haft bukt med tidigare, och han måste sluta arbeta och äta mycket värkmedicin. Hans fru fick lämna sin nyfödda baby inomhus och ta över i ladugården medan han fick hjälp av sina äldre barn med att flytta sig själv inomhus. Han har fortfarande problem med reumatismen, men han kan numera arbeta som vanligt. Han har fått hjälp med att göra arbetet i ladugården lite lättare, med automatiskt utfodringssystem med mera. Han säger själv att ”man måste ha varit väldigt sjuk för att uppskatta att man kan gå upp klockan fem och gå ut och arbeta”. En annan lantbrukare norr om en norrländsk tätort har ryggproblem, men vill inte vara sjukskriven. Han har bestämt sig för att vara lantbrukare och därför byggt ett nytt kallt stall för köttproduktion med ungdjur. Ett stall som är maximalt utnyttjat. Han säger att visst har man sina djupdykningar med smärta och huvudvärk, när man undrar om man skall lägga av eller fortsätta, ”men då kan man ju gå in och lägga sig ned en stund”. Hade han haft ett förvärvsarbete hade det inte gått. Han är inte sjukskriven alls, men han inser samtidigt att det är en risk, kroppen kan ju lägga av. Dock tycker han inte att det känns värre nu än när han var lönearbetande. Det går bra att köra traktor, men förtroendeuppdrag, då man måste sitta mycket, gör att man måste ligga och vila efteråt. Jag har också träffat två lantbrukarkvinnor som själva arbetar eller har arbetat i lantbruket. Den ena är 21 och den andra är 64. Båda menar att det är svårt att vara kvinna på grund av att det är alldeles för tunga arbetsuppgifter att tampas med. Kvinnor är inte lika fysiskt starka som män. Den gamla kvinnan har numera stora problem med ryggen att hon till 75 % är sjukskriven. Den yngre kvinnan, som arbetar på sin föräldragård och planerar att ta över om några år, är orolig för hur hon skall klara av det.

5.6.2 Stress och ledighet Många klagar också på bristen på fritid. Många nämner att de har lite fritid, men ser det inte alltid som ett problem. De flesta har mycket små möjligheter att ta ut semester, speciellt de

37

som har djur. Det finns dessutom en stressfaktor som många menar inte fanns förr. En lantbrukare säger att när han var liten arbetade hans pappa mycket och pappan hade sämre maskiner och mer manuellt arbete. Men han hade möjlighet att göra färdigt varje uppgift. Han kunde göra mer av det som är viktigt men inte akut. Idag hinner man aldrig bli klar med något, man ligger hela tiden steget efter och gör det som är akut, medan det andra, som att hålla efter dikeskanter och laga boningshuset, alltid blir eftersatt. Man lämnar alltid uppgifter kvar när man går in om kvällarna. Detta gör att man alltid känner ett visst mått av frustration. Storbonden i den småländska församlingen har cirka 40 mjölkkor. Han driver sin föräldragård tillsammans med sin fru som från början kommer från Österrike. De har två små barn som får vara hos sin farmor och farfar när föräldrarna är i ladugården. Lantbrukarparet säger att de har långa arbetsdagar och hinner knappt träffa andra människor och man har ingen semester att tala om. Kvinnan tycker att det är svårt att hinna hälsa på sin släkt i Österrike, men att man kan samla ihop några dagar. Mannen säger att det är lättare att investera i maskiner, utan att fundera så mycket på det, men det är svårare att lägga undan pengar för avbytare. Han tycker att ekonomin egentligen tillåter att man åker bort ett tag, det är en prioriteringsfråga. Det är bara att bestämma sig. Fem mil norr om en tätort i en norrländsk kommun bor en man och en kvinna som skickade sina mjölkkor till slakt den 13 mars år 2000. De har brukat gården i tjugo år och mannen har nu ett år kvar till pension. Under deras år som mjölkproducenter har de sammanlagt haft sex dagar ledigt. De hade aldrig avbytare och unnade sig aldrig något. De tror inte att det kommer en ny generation som kan tänka sig att leva så. De har ingen som kan ta över gården och kände sig därför tvungna att lägga ned. Kvinnan avslutar med att säga att nu har de ju möjlighet att åka iväg och hälsa på ett par vänner i Storbritannien som brukar vara in en stuga i närheten av gården på somrarna. De har offrat ledighet för att kunna ha mjölkkor och nu vill de försöka kompensera det.

5.6.3 Sammanfattning av avsnittet om arbetssituation Förutom bundenheten, upplevs dålig lönsamhet, restriktiv lagstiftning och lantbrukares dåliga rykte som jobbigt, dessa faktorer tas upp i andra kapitel i rapporten. Bundenheten uppfattas som besvärligast med att vara bonde. Man måste sköta djuren och kan aldrig vara ledig. Detta kan tyckas paradoxalt eftersom friheten ofta nämns som den främsta orsaken till att fortsätta vara bonde (Gunnarsdotter 1999). Lantbruket upplevs dock av brukarna som både bundet och ensamt. Arbetsolyckorna ligger högre än riksgenomsnittet. Det är ett stort problem att så många arbetar ensamma, med så farliga uppgifter, så många timmar i veckan. Arbetsskadorna är inte ett hot mot lantbrukets överlevnad utifrån lantbrukarnas perspektiv, men det är uppenbart för en utomstående betraktare. Många vill klara sig själva och vara starka och har svårt att erkänna att de är sjuka eller behöver hjälp. Jag har träffat en lantbrukare som har satsat på köttproduktion istället för att vara sjukskriven även om han, så gott som varje dag, har mycket ont. Han säger själv att han inte vill att folk skall tycka att han lever på sjukpenning och tär på samhället. Den sparsamma ledigheten anser många vara en orsak till att unga människor inte söker sig till lantbruksyrket. Man säger att de vill ha en högre livskvalitet. Jag tror att ett farligt jobb verkar avskräckande av samma anledning. Det tunga arbetet, med långa arbetstider och ingen ledighet kommer ofta upp först, tillsammans med lönsamheten, när man diskuterar hoten mot lantbrukets överlevnad.

38

5.7 Lönsamhet och bristande sådan 5.7.1 Ekonomisk uppskattning Lönsamhet är ett vagt begrepp. Många klagar på dåligt lönsamhet och menar att om lönsamheten inte ökar så kommer inga lantbrukare att finnas kvar. När man pratar om dålig lönsamhet så innefattas ofta också ekonomisk risk. Man vågar inte satsa för att höja sin egen lönsamhet på grund av att man tycker att konjunkturerna är för osäkra. Många ser också de dåliga marknadspriserna som en negativ respons från konsumenterna, att de inte är intresserade av lantbrukarnas produkter. Ofta känns denna oro minst lika tråkig som de ekonomiska konsekvenserna. Ulrich Nitsch (1990) menar att många bönder inte är bönder i första hand för att tjäna pengar. Det finns betydligt säkrare och mer inkomstbringande sätt att få pengar. Detta håller de flesta av de intervjuade lantbrukarna med om. Många ser priser på lantbruksprodukter som samhällets respons på vad de gör och tycker, som en konsekvens, inte att de får tillräcklig uppskattning av konsumenterna och samhället. Många lantbrukare tar upp exemplet med att mjölkpriset är en politisk symbolfråga för Sveriges alla barnfamiljer. En prishöjning med några få ören får folkstorm som följd och detta är ofta viktigare för politikerna än lantbrukets överlevnad.

5.7.2 Lönsamhet och skuldsättning Jag kommer inte i detalj gå in på de ekonomiska förutsättningarna för jordbruket under CAP eftersom de finns beskrivna i andra studier (se Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik 2000). Jag vill dock åskådliggöra några förutsättningar som hämtats från Karl-Ivar Kumms studier (1996a och 1996b) och statistik från Lantbruksbarometern de senaste åren (2000 och 2001). Dessa studier visar också att faktorer utanför de rent ekonomiska har betydelse vid beslut om lantbrukets nedläggning. Kumm har bland annat skrivit om svårigheterna att få en lönsam betesdrift med hjälp av betesdjur. I studien varnar han bland annat för nyinvesteringar i byggnader. Lönsamhetskalkylerna bygger också till stor del på att djurbidraget finns kvar. Han menar att lantarbetarlön och nyinvesteringar i nästan alla fall ger underskott vid normala produktionsförhållanden. Karl-Ivar Kumm ställer sig också skeptisk till föreställningen att jordbruk är lönsamt i glesbygd, trots höga stödnivåer. Han menar att förhållandena har förbättrats jämfört med före EU-inträdet och i förhållande till andra områden, men han menar också att grundförutsättningarna i dessa områden var så dåliga att lönsamhetsnivån fortfarande är låg (Kumm 2001 personligt meddelande). När man avvecklar mjölkföretag (som det ofta är fråga om i dessa bygder) är det vanligt att man går via köttproduktion till nedläggning. Enligt Kumm är de största hoten mot mjölkproduktionen att yngre bönder ofta är hårt skuldsatta och att mjölklinjerna kan komma att dras in i glest befolkade bygder (Kumm 1996b). En av de lantbrukare som jag träffat skickade sina mjölkkor till slakt för ett par år sedan och hade tänkt fortsätta med köttproduktion fram till sin pension år 2002. Men han säger att de har tröttnat, han och hans fru, det känns inte meningsfullt att ha kvar ens dessa djur och de slutade egentligen för att de tröttnat på lantbruket. De brukar åka på semester runt om i Sverige och ibland ser de gårdar, men de stannar aldrig till. När de ser en gård när de är ute och åker, så brukar de säga ”usch!” till varandra. De tycker att lönsamhet är för dålig i relation till den tunga arbetsbördan. Lars Persson (1997) skriver om avregleringsförsöket 1990 som förbättrade det svenska jordbrukets konkurrenskraft inför EU-inträdet, men som slog ut många jordbruk. Studien fann att avregleringen sågs som nödvändig 1991, även av lantbrukare, och dessutom att många lantbrukare av principiella skäl är mot bidrag. Därför såg man avregleringen som positiv även 39

om den slog ut många. År 1995 gick Sverige med i EU och jordbruket reglerades igen. De flesta lantbrukare upplevde en bättre lönsamhet i EU än under åren 1991-1995, enligt Persson.

5.7.3 Att ta saken i egna händer och tro på framtiden Det finns olika meningar om vem som bär ansvaret för lönsamhetsutvecklingen inom jordbruket. En lantbrukare i Norrland menade att bönder måste hänga med i utvecklingen och inte tro att andra skall se till att jordbruket överlever. Hon menade vidare att man måste visa upp sig och visa att man är stolt över att vara lantbrukare. Om man inte tror på sig själv, vem skall då göra det? I en annan by utanför en norrländsk tätort bor en man som tycker att mjölkpriserna måste höjas och dieselskatten måste bort, annars går det inte att vara bonde i dessa områden. Han tycker att det är fullt rimligt att man skall kunna klara sig på 24 kor. Dessa två personer har helt olika syn på sin egen roll och i vilken utsträckning de kan påverka sin egen situation. Den ena lever i en situation där det är helt möjligt att själv se till att förbättra sitt företag, medan den andra väntar på en lösning från myndigheterna. Enligt lantbruksbarometern, som intervjuar runt 1000 lantbrukare varje år om deras framtidstro, så har lönsamheten förbättrats något år 2000 jämfört med 1999 som i sin tur var något bättre än 1998. Hur utvecklingen ser ut beror till viss del på produktionsinriktning och årsmån. Grisproducenter är något mer positiva än tidigare år och likaså de växtodlare som fått goda skördar år 2000. År 2000 tyckte också mjölkproducenterna att framtiden såg ljusare ut. De flesta unga bönder har också mer framtidstro än de äldre. Storleksrationaliseringen fortsätter och är störst bland växtodlingsföretagen. Man förväntar sig något fler byggnadsinvesteringar under 2001 än under tidigare år. (Lantbruksbarometern 2000 och 2001) Det är viktigt att komma ihåg att statistisk lönsamhet skiljer sig från lantbrukares föreställningar om lönsamhet. I det senare begreppet ingår även till exempel riskanalys, tradition, transaktionskostnad i förändringsprocessen. Ulla Fåhreus (2000) har bland annat visat att lantbrukare inte ställer om till ekologiskt lantbruk även om de är intresserade och att det skulle löna sig. Vissa gör inte ens en enkel ekonomisk analys. Den låga lönsamheten i kombination med andra negativa sidor kan ge en dålig framtidstro. Många lantbrukare som har större enheter och stora skulder kan ofta känna sig mindre oroliga för framtiden än lantbrukare på mindre gårdar. De stora gårdarna har ofta råd med anställda eller avbytare och om man kan dela sina arbetsuppgifter med andra blir även svåra ekonomiska situationer möjliga att hantera. Då kan det vara värre för en ensam medelstor lantbrukare med stor arbetsbelastning och relativt stora lönsamhetskrav, han har inte råd att vara ledig och ingen att dela arbetsbördan med. Enligt mina informanter verkar det vara lättast att sköta en liten gård, men små lönsamhetskrav, eller en stor gård där man har råd att ha anställda så att arbetsbördan blir lättare.

5.7.4 Att rätta munnen efter matsäcken Det finns också helt olika syn på hur mycket inkomster man behöver för att klara sig. Vissa anser att man har rätt att ha samma levnadsstandard som vem som helst, medan andra sätter värde på yrket och livet och känner att de kan offra en del potentiella inkomster för att få leva som de önskar. Lantbrukare befinner sig i en unik situation, en slags skev konkurrenssituation. Dels konkurrerar deras produkter med andra livsmedel och övriga produkter, dels har man nästa ingen egen kontroll över prissättningen (och är ofta missnöjd med den). Det är också så att om man släppte konkurrensen fri mellan lantbrukare, så skulle de som satsar och försöker överleva på mjölkproduktion behöva konkurrera med dem som producerar mjölk gratis det 40

vill säga utan ekonomisk vinst. Många småbrukare lever idag på makans inkomst för familjens konsumtion eller har en skogsfastighet som bär familjens överlevnad, medan man håller landskapet öppet och producerar mjölk med förlust eller utan överskott. I båda mina undersökningsområden är skogen viktig för lantbrukets ekonomi. Olika lantbrukare ser på olika sätt på detta. Många menar att skogen är en del av företaget, i dessa delar av Sverige, och att de olika delarna bär varandra. Sedan finns det andra som inte accepterar att skogens högre lönsamhet till viss del betalar lantbruksverksamheten. Den senare kategorin har ofta redan lagt ned sin lantbruksverksamhet.

5.7.5 Sammanfattning av avsnittet om lönsamhet och bristande sådan Det är fortfarande ofta relativt olönsamt att bedriva jordbruk i glesbygds- och skogsbygdsområden även om situationen förbättrats något i och med Sveriges EUmedlemskap. Det är dock inte bara lönsamhet som utgör lantbrukarens ekonomiska beslutsgrund, man väver också in risker och gårdens tradition i kalkylen. Om pengar vore huvudsyftet hade man knappast valt att bli lantbrukare, i alla fall inte i skogsbygden. Helt klart är det att lantbruk inte är det samma som att skära guld. Om man vill tjäna snabba pengar skall man ägna sig åt något annat. Samtidigt har man olika önskemål om vilken ekonomisk standard man själv vill ha. Många känner sig tvungna att se till att barnen får göra samma saker som andra barn och knäar under skjutsa-till-aktiviteter-bördan. Andra ser det som att barnen får andra kvaliteter till livs genom det liv man lever. Det finns ett samband mellan de som i övrigt är otillfredsställda med sitt liv och de som klagar på lönsamheten. Det ger sig uttryck i meningar som ”man arbetar mycket mer än andra människor, man tjänar mycket mindre än andra människor och ingen visar ändå uppskattning för det man gör!”. I ovanstående mening kan man se att man gärna åtminstone skulle vilja ha bra betalt om man gör otacksamma och arbetsamma uppgifter. Ofta är det flera orsaker som gör att man tappar sugen och den bristande lönsamheten är säkert en av dem. Det är också accepterat att skylla på dålig lönsamhet när det gäller att lägga ned ett företag. Det ligger utanför våra normer att blanda ihop driften av ett företag med känslor av ensamhet, utsatthet och brist på uppskattning. Krav på båsmått och gödselplattor har tvingat flera mindre lantbruk att lägga ner eftersom man inte kunde se hur dessa nyinvesteringar kunde bära sig. Detta leder oss osökt in på de abstrakta system i samhället som styr och reglerar jordbruket.

5.8 Jordbrukspolitik och marknadsrelationer 5.8.1 Bonden och byråkratin När man frågar hur lantbrukare ser på jordbrukspolitiken får man ofta negativa attityder till svar. Jordbrukspolitiken är ett klassiskt ämne för bönderna att ondgöra sig över. Många lantbrukare upplever en ökning av byråkrati, regler och kontroller. Lantbrukare som uttalat sig i studier eftersträvar mer framförhållning, klarare politik och mer delaktighet i besluten. (Salomonsson 1999, Wahss 2001 och Borgström & Ekman 1992). Det finns inte en enda lantbrukare som jag har pratat med som inte känner en oro för hur jordbrukspolitiken skall ”drabba” deras framtid. Många undrar över hur det skall bli när EU utvidgas och om stöden då kommer att finnas kvar. Flera menar att det inte går att investera eftersom de ändå kanske måste lägga ner år 2006. En lantbrukarkvinna i Norrland som har en, med norrländska mått mätt, stor mjölkkobesättning i lösdrift och med mjölkgrop oroar sig för hur det skall bli när EU skall utvidgas 2006. Hon säger att det inte känns bra och att det nästan är så att man funderar på att 41

göra något annat efter 2007. Hon och hennes man driver hennes föräldragård och de har satsat stort sedan de tog över 1982 och har byggt och förbättrat alla år sedan dess. De nya arealbestämmelserna där man måste ha en större areal per ko för att få ut sina ersättningar har inneburit problem för gården som har stor brist på åkermark. I byn finns bara cirka 15 ha åker. ”Spelreglerna ändras hela tiden och det är svårt att hålla alla byråkrater glada”, säger hon. ”Vi är ju positiva och inte rädda för utmaningar, men det är ju inte roligt när det bara blir till det sämre hela tiden”, avslutar hon. Lagstiftning anges ofta som orsaker till funderingar om att lägga ner. Frågan är hur mycket detta leder till nedläggning i själva verket. Det är psykologiskt lättare att försvara nedläggning om orsakerna ligger utanför gården. Nedläggningen är inte lantbrukarens fel, orsakerna attribueras till faktorer som ligger utanför den egna individens kontroll eller ansvar. Bönder anses dock historiskt sett ha varit överlevare. De har alltid varit utsatta för hot utifrån som de parerat (Borgström & Ekman 1992). ”Man brukar säga att bönder är beroende av vädret, men i dagens kommersialiserade jordbruk är inte vädret det största problemet utan jordbrukspolitiken” (Djurfeldt 1998). Vidare menar Djurfeldt att jordbrukspolitiken sätter gränser för det egentliga familjebrukets autonomi. Det vill säga att den ”frie bonden” hotas av det system av regler och lagar som han befinner sig i och att detta kan komma att förändra bonderollen. Många är negativa eller oförstående till EU-stödsbyråkratin, medan ett fåtal tycker att det är positivt. Motståndet mot EU-byråkratin är större i Norrland än i Småland. I flera fall upplever man att EU försvårar deras situation även om de exempel man tar upp ibland handlar om svensk jordbrukspolitik. Många tror inte att stödsystemet kommer att kunna fortsätta under någon längre tid eftersom systemet i sig själv kostar så mycket pengar. En lantbrukare tycker dock att EU-medlemskapet har medfört en tydligare politik, nu först vet man vad som skall hända, åtminstone några år framöver. Många uttrycker också en önskan att få betalt för sina produkter istället för genom olika ersättningsformer. Westholm (1992) beskriver nutida omarrondering i Dalarna och dess effekter på lantbruket och på lantbrukarens situation. Han menar att många lantbrukare upplever myndigheterna som okänsliga när de planerar och genomför nya regler. Markägarna känner sig maktlösa och utan kontroll över situationen. Många markägare tycker att omarronderingen i sig är positiv, men att myndigheten agerat självsvåldigt och processen varit felaktig. Ibland låter man frustrationen över hur ett beslut blivit implementerat överskugga det faktum att beslutet egentligen gynnat gården eller bygden.

5.8.2 Den nyckfulla jordbrukspolitiken En köttproducent i Norrland tycker att lantbrukarens frihet styrs av EU. Som lantbrukare styr man i och för sig själv sin vardag menar han, men lönsamheten kan man inte styra till fullo. Han känner sig mycket frustrerad över EU. Man kan inte veta från år till år hur stöden skall se ut. Det går inte att räkna på konsekvenserna. Ibland vet de ju inte ens hur stora stöden blir, hur kan man då avgöra vilka stöd man skall söka för att det skall bli bäst för ens företag? Som jämförande exempel säger han; ”Tänk om slakteriet, när man skickar in djuren, skulle säga att denna vecka vet vi inte hur mycket du får, det beror på hur många fler djur vi får in”. Det skulle inte fungera, då kan man ju inte styra sitt företag. Vissa system de inför är för krångliga, tycker lantbrukaren, och man kan inte påverka dem. Det leder till frustration. Man vill ju inte sitta med papper hela tiden, det var ju inte därför man blev bonde. Många känner sig osäkra på framtidens förutsättningar. Även de allra mest EU-positiva lantbrukarna hyser viss oro inför EU-utvidgningen och många vågar därför inte satsa på jordbruksverksamheten. De, till åldern, yngsta mjölkproducenterna i den norrländska 42

tätortsnära landsbygdskommunen bor några kilometer söder om tätorten och känner att de har en framtidstro, men att de gärna vill ha en bakdörr att kunna smita ut igenom. De har byggt och investerat länge och hoppas vara klara i år. Men de känner sig lite osäkra med olika direktiv som påverkar verksamheten både hit och dit. Man vet inte från år till år hur det kommer att bli. Deras granne hade 12 båsplatser och funderade på att bygga ut, men med de signaler han fick, så blev det att han lade ner jordbruket istället och gick tillbaka till sitt gamla arbete som elektriker. Han gjorde den bedömningen och lantbrukarparet tycker inte att man kan kalla grannen för pessimist (på företagsmässiga grunder). Politikens ”ryckighet” kan bland annat illustreras av att man 1990 fattade beslut om att avreglera svenskt jordbruk, men innan avregleringen var helt genomförd ingick Sverige i EU vilket medförde en ny reglering av jordbruket. Lars Persson (1997) har studerat avregleringens effekter i några skånska bygder. Avregleringen på 1990-talet medförde ökad skogsplantering på åkermark och minskat antal mjölkkor i de studerade områdena. Persson menar dock att det är många andra faktorer och förhållanden som påverkar hur lantbrukarna beslutar i en situation med ändrade produktionsförutsättningar. Tillfrågade lantbrukare kunde tänka sig att ändra i produktionen om lönsamma alternativ uppstod, men inte gå över till deltidsjordbrukande eftersom det inte ansågs som en ”socialt acceptabel arbetssituation”. Effektiviseringar och storleksrationaliseringar tvingades fram, men man undvek gärna långsiktiga investeringar på grund av osäkerhet inför framtiden. Man kunde också höra att ”omställningen är ett slag i ansiktet mot våra förfäder som bröt jorden”.

5.8.3 Systemvärlden på kollisionskurs med livsvärlden Mjölkbonden berättar för mig hur han under ett halvt års tid slogs mot mejeriet om att få byta ut sin mjölktank efter att han under lång tid haft anmärkningar på cellhalten i mjölken. Handläggaren på mejeriet var oförstående och hänvisade till att felet troligtvis låg hos lantbrukaren eller hans mjölkningsutrustning, eftersom detta ofta var fallet i små besättningar i gamla ladugårdar. Dessutom kunde felet som lantbrukaren misstänkte inte föreligga, det var omöjligt, enligt tjänstemannen. Problemet förvärrades varje dag, lantbrukaren fick hela tiden avdrag på mjölken, men handläggaren struntade i hans argument, varför lantbrukaren blev lättirriterad, deprimerad och fick svårt att sova. Det gick till och med så långt att mejerimannen förbjöd tankserviceföretaget att åka ut och undersöka ladugården. Lantbrukaren och hela hans familj påverkades av situationen. Lantbrukaren ringde i desperation till veterinären och bad denna att komma och ta prover på hela hans besättning, men veterinären avböjde och hänvisade till en alltför hög kostnad. Lantbrukaren kommer ihåg att han någon gång under sommaren sa till sin fru; ”Får vi en anmärkning till, så tar jag bössan och går ut och skjuter korna!”. Till slut förbarmade sig tankserviceföretaget och bytte ut tanken när tjänstemannen var på semester. Problemen försvann och handläggaren på mejeriet fortsatte med sina arbetsuppgifter och lantbrukaren med sina. Framåt hösten ringde lantbrukaren till mejerimannen för att påtala att felet var löst och att det hade varit som lantbrukaren hela tiden misstänkte. Tjänstemannen sa då ”att det ändå är tur att sådana fel bara uppkommer vart annat år”. Alltså kände mejeriet hela tiden till problemet, men ville spara pengar på att inte byta ut mjölktanken. För en person, vars liv och yrke är så intimt sammanvävt, är det dock svårt att glömma händelsen. Lantbrukaren berättade att han kände sig utsatt och behandlad på ett respektlöst sätt och han börjar gråta när han berättar detta för mig. Enligt Ljung (2001) är det bara kontinuerliga processer av deltagande som kan hantera de svårigheter som uppstår när samhällets abstrakta system (EU, marknaden och myndighetsutövning) kolliderar med lantbrukarens livsvärld. Det måste skapas medvetenhet hos aktörerna inom det abstrakta systemet om hur dessa system påverkar lantbrukarna. För att 43

hantera denna typ av konflikter, mellan individen och hennes omgivning, så krävs det att samhället lär sig mer om det sammanhang som individen befinner sig i. Lantbrukarens livsvärld, som är full av värden, känslor, erfarenheter och en speciell platskänsla, kolliderar allt som oftast med krav från flera olika abstrakta system, såsom regler, kontrakt, marknadsförändringar, miljöprogram eller annan slags institutionaliserad jordbrukskunskap. Ett exempel är Storbritannien där miljöregler ansågs, främst med avseende på kväveläckage, vara ett betydligt större orosmoment för lantbrukarna än bland annat sänkta mjölkpriser, BSE och frihandelsförhandlingarna inom WTO. Så många som 75 % av de tillfrågade lantbrukarna ansåg att skärpta miljöregler var ett problem för lantbruket. (Lowe et. al. 1997). Till saken hör att Storbritannien tidigare har haft en mer avslappnad attityd till kväveläckage. Flertalet av de intervjuade lantbrukarna i den brittiska studien hade inte någon gödselvårdsanläggning överhuvudtaget och stod därför inför stora investeringar. En änka utanför en tätort i norrlands inland beskriver i avsnittet om identiteten (5.2) hur hon tyckte att krav och kontroller av lantbruket blev för övermäktigt och att hon därför la ned sitt jordbruk. Många vittnar om att en ny bestämmelse (till exempel nya regler om båsmått som tvingar många att snabbt bygga om sina ladugårdar) som kräver stora investeringar på kort tid, utan möjlighet att få ökad lönsamhet i gengäld är ett stort hot mot lantbruket. En man som investerat i en ny lagård för uppbundna kor i en liten by 3 mil norr om en norrländsk tätort är orolig för nya regler för djurhållningen. Han menar att det ofta kommer nya direktiv om hur man skall hålla sina djur och jämför med reglerna för burhöns. Enligt hans farhågor så kommer det inom en inte alltför avlägsen framtid krävas att man har kossorna lösa och uppbundna kor kommer att förbjudas. När detta inträffar kommer inte han ”att hänga med tåget”, säger han, han har gjort alldeles för stora investeringar i sitt eget produktionssystem. Oron för nya regler för djurhållning tillsammans med att mjölkpriserna har stått stilla under flera år, gör att han inte hade satsat på mjölkkor idag, med facit i hand, säger han. Mjölkkvoter är en företeelse som introducerades i och med EU-medlemskapet. I studien ”Europas landsbygd i förändring” menar författarna att jordbrukets situation och satsningar varierar över familjens livscykel och att de flesta jordbruk genomgår perioder av engagemang, stabilitet och minskat engagemang. Mjölkkvoterna tar ingen hänsyn till detta och kan bidra till att låsa produktionsnivåerna på en alltför låg eller hög nivå och därmed hindra enskilda hushålls varierande utvecklingsfaser. Detta är problematiskt främst för små och medelstora jordbruk (Persson & Westholm 1994). Bonden med mjölktanken berättar om hur han inte fick köpa till tillräckligt med mjölkkvot av Jordbruksverket vid EU-inträdet. Eftersom han ändå måste behålla djurantalet (10 kor) för att få ut EU-stöd i för hela sin åkerareal, så har han istället varit tvungen att ta bort kraftfoder och tvinga sina kor att gå ned i produktion. Han har sedan försökt köpa till mjölkkvot i flera omgångar, men det räcker ändå inte. Han har fått en dålig produktion, som han ser det, på grund av att myndigheterna inte kan uppmärksamma hans behov. Det enda goda det har fört med sig är att hans djur är ovanligt friska, eftersom de inte pressas så hårt.

5.8.4 Ryggsäcken – ett verkligt problem och intern mytbildning Alla lantbrukare, utom två, har påtalat att ”man trodde att vi skulle få konkurrera på lika villkor när vi gick med i EU”, men att så inte blivit fallet. I detta avseende är lantbrukarna anmärkningsvärt konforma. De som inte har nämnt det är en kvinna som har fårskötsel vid sidan av hennes arbete som avbytare och som inte är ”speciellt intresserad av politik”, enligt henne själv. Den andra är en åttioårig man som talar om samhällsskeendena ur ett helt annat tidsperspektiv. Han har varit lantbrukare under så lång tid och under så olika förhållanden att EU-inträdet inte framstår som en lika viktig händelse, som för yngre lantbrukare. När det 44

gäller orättvisorna inom EU ser många det som ett tecken på att den svenska regeringen som förhandlade inför EU inträdet inte stod upp för vårt lantbruk och att lantbruket inte anses viktigt av våra politiker. När man diskuterar orättvisor så pratar man ofta om att vi har högre dieselpriser och strängare regler för användande av bekämpningsmedel. Detta är något som man gärna tar upp som det stora problemet som svenskt jordbruk står inför. I enlighet med diskussionen under kapitel 5.8.1. så kan frustrationen över att vi behandlats annorlunda överskugga den faktiska effekten på svenskt jordbruk. Det är förståeligt och uppenbart att lantbrukarna känner sig orättvist behandlade i relation till andra europeiska lantbrukare, när kostnaderna för insatsmedel är så olika i Europa. Det finns indikationer på att jordbruket i Sverige tappar i förhållande till andra länder i Europa (Svensson 1999). Efter inträdet i EU höjdes skatterna på diesel samt avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel (Jordbruksverket 2002). De flesta jämför med Finland som de anser fick bättre förutsättningar när de gick med i EU än vad Sverige fick när det gäller jordbruket. Något som är verkligen intressant i detta är dock att alla lantbrukare, med få undantag, påtalar detta problem för mig med i stort sett samma ordval. I vissa frågor känns det som om lantbrukarkåren står enade.

5.8.5 Sammanfattning av avsnittet om jordbrukspolitik och marknadsrelationer Det brukar sägas att lantbruket är beroende av flera oförutsägbara faktorer såsom väder, marknaden och EU/jordbrukspolitiken. Flera, som jag pratat med, har menat att vädret är så härligt för det kan man bara ge upp inför, man blir inte frustrerad på samma sätt som med jordbrukspolitiken eller marknaden. När det gäller de andra faktorerna, de mänskliga tekniska och sociala innovationerna, så finns det ju ändå en liten påverkansmöjlighet i ett demokratiskt samhälle. Dock är påverkansmöjligheten ganska liten för en enskild bonde och detta kan skapa ett visst mått av frustration. Jordbrukspolitiken och marknaden är dessutom ganska föränderliga faktorer som kan upplevas som nya, medan man har lärt sig att leva med vädret. Kontakten med samhällets institutioner upplevs som jobbiga av de flesta intervjuade lantbrukarna, eftersom man ibland upplever att man inte kan påverka beslut som kan få en effekt på den egna verksamheten. Lantbrukarens livsvärld, som är full av värden, känslor, erfarenheter och en speciell platskänsla, kolliderar allt som oftast med krav från flera olika abstrakta system som finns i samhället, såsom regler, kontrakt, marknadsförändringar och miljöprogram. Det är bara processer som bygger på principer av deltagande, systemtänkande och kontinuitet som kan hantera de svårigheter som uppstår när samhällets abstrakta system kolliderar med lantbrukarens livsvärld (Ackoff 1980). Myndighetsutövning och lagstiftning (och på senare år EU-bidrag) har under lång tid varit lantbrukares huvudsakliga mål för kritik. Många upplever regler och krav som hårda och ibland omotiverade. Man förstår inte alltid vinsten för miljö eller djurhälsa med de regler som införs och man känner sig därför omotiverad och oförstående inför pålagor. Regelsystemen borde vara lite mer flexibla för att passa lantbrukets olika cykler och individuella olikheter och mer delaktiga för att skapa en långsiktigt hållbar situation i jordbruksnäringen.

45

5.9 Service, infrastruktur och arbetstillfällen 5.9.1 En ond spiral På många ställen flyttar folk från landsbygden eftersom arbetstillfällen och annan service försvinner. Det är också så att minskad service och färre arbetstillfällen in sin tur gör att folk flyttar därifrån, eller undviker att flytta dit. Det uppstår en negativ spiral (Wide 1999). I en by i den tätortsnära landbygdskommunen i Norrland finns en skola för barn mellan årskurs 1 och 6. Denna skola har varit nedläggningshotad i flera år och många i byn är engagerade för att få den att bli kvar. Troligtvis kommer barnen om skolan försvinner få åka sju mil enkel resa till kommunens tätort. Det finns skola på en annan ort också (det är bara tre mil), men det ligger i en annan kommun och i ett annat län. En skogsbrukare som jag träffade i byn hade båda sina barn i skolan och hans fru arbetade också där. Han tog över sin föräldragård förra året, men har arbetat på gården i 15 år. Folk flyttar i nuläget från byn och skogsbrukaren tycker att det ser tråkigt ut med fler och fler tomma hus. Han känner sig osäker på om han kan bo kvar i byn om skolan försvinner. Han menar också att nedläggningshotet som skolan står inför får konsekvenser för om folk tycker att det är intressant att bo kvar eller flytta till byn. Ingen vågar flytta till byn eftersom det kanske inte kommer att finnas en skola där. På samma sätt kommer det alldeles säkert inte finnas kvar någon skola om ingen bor kvar eller vågar flytta till byn.

5.9.2 Tillgång på arbetstillfällen Christina Lindkvist Scholten (1999) har studerat hur kvinnor på landsbygden försörjer sig i ljuset av neddragningar i den offentliga sektorn. Tidigare strukturomvandlingar på 1900-talet har inneburit att många landsbygdsbor har flyttat till städerna och i Norrland sker fortfarande en stor utflyttning, främst av kvinnor. De som vill stanna kvar och försörja sig lokalt har att välja på A-kassa, utbildning, eget företagande och så kallade ”kombinationslösningar” som innebär småinkomster kombinerat med sänkningar av familjens utgifter. Enligt Wide (1999) så återfanns 70 % av glesbygdskvinnorna i tjänstesektorn år 1990. Kvinnan hindras också ofta i sin yrkesroll av att hon inte har barnomsorg eller av pendlingsavståndet till arbetstillfällena (Wide 1999). De områden som den här studien behandlar skiljer sig lite åt när det gäller tillgång till arbetstillfällen. I Småland bor ingen av de intervjuade mer än 45 minuter från länets residensstad, som har ett stort utbud av olika arbeten. Det finns till och med ett universitet. I norrlandskommunerna finns det mycket färre arbetstillfällen och framför allt inte så många olika arbeten att välja mellan. En man i en by i den södra delen av glesbygdskommunen, menar att där finns inga arbeten för dem som har studerat, de måste flytta någon annanstans. I glesbygdskommunen behövs det skogsarbetare, lastbilschaufförer och kanske några som kan sköta om de gamla. En annan man i en liten by mittemellan tre små tätorter i Norrland säger att han har flyttat dit för att ”bo centralt”. Grannen, lantbrukaren som tolkar hans utsago åt mig, säger att han arbetar med skogsentreprenad och vill vara på jämnt avstånd till de stora skogsbolagens ägor. Arbete i offentlig sektor är minst lika vanligt bland de småländska lantbrukarfamiljerna som bland de norrländska. Det är till och med så att de två med akademisk utbildning som jag intervjuat bor i Norrland. En lantbrukarfru i den tätortsnära landsbygdskommunen är lärare och en i glesbygdskommunen är bibliotekarie. Det är i min studie vanligast att kvinnan arbetar utanför gården och de flesta av dessa, sex stycken, arbetar med äldre och handikappade. Tre stycken är avbytare, två arbetar på dagis, två på tätortens sjukhus, en är 46

kokerska på en skola och en kör skolbuss och färdtjänst. Två av dessa kombinerar dessutom vårdjobbet med avbytartjänst. De två män som arbetar utanför gården är sågverksarbetare och bor i Småland. I nio av intervjufamiljerna har båda makarna arbetat heltid med jordbruket. Sex av de intervjuade lantbrukarna lever ensamma.

5.9.3 Olika behov Det finns en mängd statistik från Glesbygdsverket och flera andra olika källor på hur service och arbetstillfällen minskar i glesbygd. Många av lantbrukarna i Skåne, Ångermanland och Västergötland (mellan 25-45 % av de intervjuade lantbrukarna) anser sig till exempel ha långt till någon typ av service såsom skola, vårdcentral eller lantmännen (Gunnarsson 1999). Mellan år 1996 och 1999 så har 181 orter mist sin sista livsmedelsbutik, 76 postkontor har slagit igen och 170 grundskolor stängts. På många platser på glesbygden läggs tågtrafik ned och ersätts med bussar, och flygtrafiken byggs ständigt ut i nästan hela landet. (Glesbygdsverkets årsbok 2001) Människor har olika behov av service. Byn, som jag nämnt tidigare i detta stycke, ligger ca sju mil från kommuncentrum, men har en egen mataffär. Här träffade jag två lantbrukare med olika syn på vad som är god service. En man har flyttat in från Uppsala och menar att han aldrig har haft så nära affären som nu och att han inte saknar något i form av service. Den andra lantbrukaren, som är uppväxt i byn, vill dansa och delta i utelivet och gå på kurser etc. För honom är det den sju mil långa resan till tätorten som behövs för att nå den service han önskar. Den senare lantbrukaren är mycket negativt inställd och tycker inte att det fungerar att bo och arbeta så långt från staden. I en studie av sex inflyttningsrika bygder så kännetecknades alla studerade områden av relativt låg servicenivå. Några intervjupersoner menade dock att man gärna åsidosatte en viss bekvämlighetsnivå, men att man vinner andra dimensioner på att bo i bygden. Det var samtidigt så att alla inflyttningsrika områden i studien kännetecknades av att det fanns arbetstillfällen. Några områden låg på pendlingsavstånd till tätorter med arbete, medan andra utvecklade bland annat turism och distansarbete (Johansson & Stenbacka 2001). Servicenivån kan upplevas olika av olika landsbygdsbor, men ett faktum är att service och arbetstillfällen hela tiden minskar i glesbygd.

5.9.4 Sammanfattning av avsnittet om service, infrastruktur och arbetstillfällen Servicen minskar ständigt i många delar av den svenska glesbygden. Skolor, postkontor och livsmedelsbutiker läggs ned och tvingar landsbygdsborna till längre resor och samtidigt allt dyrare drivmedel. En viktig detalj är såklart också vägarnas tillstånd. Kommunikationen med tätorten blir samtidigt allt viktigare när färre och färre lantbruk kan försörja två vuxna och familjen därför behöver inkomster från ytterligare ett arbete. Det är också viktigt att komma ihåg att människor har olika behov av service. Olika personer upplever ett och samma avstånd som långt eller kort beroende på bakgrund och perspektiv/föreställning. När man tar hänsyn till människors olika behov och upplevelser av närhet till service blir den typ av statistik som bara innehåller absolut avstånd till olika serviceinrättningar mindre intressant.

47

5.10 Livskvalitet - en syntes 5.10.1 Föreställningen om ett gott liv Upplevd livskvalitet är föreställningar som uppstår i interaktionen mellan individen och hennes omvärld, till exempel mellan lantbrukare och natur/samhälle. De tidigare nämnda faktorerna påverkar alla bondens livskvalitet. Den livskvalitet man traditionellt kopplar samman med lantbruk innehåller bland annat frihet, närhet till naturen, bra uppväxtmiljö för barn och trygghet. I och med att samhället utvecklas tillkommer nya livskvalitetskrav för landsbygdsborna såsom service, skolor och vägar men även ledighet och semester. En kvinna som jag intervjuade i Småland berättar om varför hon tycker det är viktigt att bo på landet. Hon har en medelstor fårflock (ca 60 tackor) och arbetar utanför gården som avbytare nästan hela dagarna. Hon trivs med djuren och uppväxtmiljön för barnen. Kvinnan och hennes man har tre döttrar. Hon tycker om självförsörjningen. När hon var hemma, när barnen var små, tog hon reda på allt som blev kvar efter slakten, gjorde i ordning fårskinn och stickade av egen ull. Hon försöker att hålla kostnaderna nere med lite självhushåll, men tycker ändå att det finns så många måsten när det gäller prylar. Det är svårt att låta bli att tävla med invånarna i samhället om att skjutsa sina barn till ridskola och innebandy. Man vill ju inte att ens barn skall lida för att man bor på landsbygden. Hon menar också att det finns andra kvaliteter med att bo på landet som ofta glöms bort, inte minst när man är så ivrig efter att ha samma levnadsstandard som de som bor i staden. En man i en by i Norrland berättar om den speciella livskvalitet som det ger att vara lantbrukare. Han har tio kor och säger att ”det är klart att man måste ha pengar också, men det är inte det viktigaste”. Överlevnaden ligger i att ha låga kostnader, ekonomin är en balansgång av vad man vill ha, standard, status och krav på moderniteter. Hotet mot jordbruket är den låga basinkomsten. Ju mindre marginaler det blir i jordbruket desto mindre tid kan man lägga på andra aktiviteter, det vill säga de som skapar livskvalitet, säger lantbrukaren.

5.10.2 Längtan till civilisationen I Djurfeldts intervjustudie från 1992 med lantbrukare i Västergötland, Skåne och Ångermanland uppger sig hälften av lantbrukarna haft mindre än en veckas sammanhängande semester. Detta känns som otillräckligt, men det är dock en markant ökning gentemot enkätstudier gjorda tio år tidigare (Djurfeldt 1998). Kvinnor och ungdomar har längre sammanlagd ledighet än det svenska genomsnittet. Kvinnors och ungdomars semestervanor torde innebära en långsam ökning av ledigheten inom lantbruket (Gunnarsdotter 1999). Jag har diskuterat ledighet med informanterna och en del av deras åsikter finns redovisade under rubriken arbetssituation (kapitel 5.6). Salomonsson skriver om försämrade villkor för lantbrukare, men också om lantbrukarens allt högre krav på sin verksamhet. Lönsamheten har minskat, men livsstilen har också ändrats. Man vill kunna åka på sol- och skidsemestrar som andra människor (Salomonsson 1999). Detta framstår med tydlighet i mina samtal med flera av lantbrukarna. De menar att man blir mer och mer påverkad av andra och att folk förr nöjde sig ”med mindre”. En ganska negativt inställd man, som driver mjölkproduktion i den småländska församlingen, berättade för mig att han gärna skulle vilja sluta vara lantbrukare. Han säger att grannarna har hört honom säga detta i över tio år. Han har två barn i tonåren, men han vet inte om de är intresserade av att ta över eller om han ens skulle vilja att de gjorde det. Han vill istället börja arbeta på sågverket eller någon annan plats. Han vill ha mer ledighet, och det tror han gäller 48

för de flesta, han vill också ha mer betalt och större säkerhet. Arbetare får ju både pension och sjukpenning. Förr hade man också mer gemenskap i familjen, men nu gör alla sina saker på sitt håll. Han säger också att ”20-30 kor inte borde få vara ett livstidsstraff” och menar att lantbrukare känner sig bundna för livet till den gård de tagit på sig och att det inte borde vara så. Bönder har efterfrågat tryggad tillgång till postkontor, livsmedelsbutiker, skola, vårdcentral och bättre kommunikationer för att behålla en acceptabel levnadsstandard på landsbygden. Dessa kan ses som urbant baserad tjänster och många skulle se det som en paradox att villkoret för att bo på landet är att landsbygden blir mer urban (Borgström & Ekman 1992). Detta är nog snarare ett uttryck för hur enhetligt man ser på ett bra liv. Samhället i stort eftersträvar också bra service och tryggad tillgång på offentliga tjänster, så varför skulle lantbrukare vara annorlunda? I dagens samhälle kommuniceras nya normer och värderingar snabbt genom media och andra kontaktytor på ett helt annat sätt än för 50 år sedan. Idag träffar lantbrukare andra lönearbetande landsbygdsbor till vardags (ofta mer än de träffar andra bönder) och många har dessutom utbildat sig och kanske rest runt i världen, innan de blev bönder. Dessutom har lantbrukare i många fall både parabolantenn och Internetanslutning. Många är dock villiga att ge upp flera av dessa krav bara för att bo och verka på landet.

5.10.3 Livskvalitetens påverkan på jordbruket Källström (2001) diskuterar hur en förändrad syn på livskvalitet och ökade krav på levnadsstandard kan leda till förändringar i lantbrukets struktur. Exempel på detta kan vara att man till exempel gör investeringar för att förenkla och effektivisera arbetet, för att kunna få mer ledig tid att vara med sin familj, åka på semester med mera. Annat kan vara storleksrationalisering för att få bättre ekonomisk situation och därmed öka det privata konsumtionsutrymmet, så att man kan ha samma konsumtionsmönster som andra människor. Idag, mer än förut, jämför sig lantbrukare med andra människor i termer av ledighet och ekonomisk situation. Förr var alla lantbrukare på landet, men idag är de istället i minoritet. I filmen från 1971 berättar en lantbrukare som har får i Smålandskommunen om hur han vill ha ”trivseln” som det ger att bo på landet, men att ha mjölkkor, som hans far har haft, det ger ingen trivsel. Det finns kvaliteter med att leva på landet och arbeta på en gård och det finns kvaliteter och normer som föreskriver att du skall ha en viss ledig tid och ett visst konsumtionsutrymme. Dessa två delar drar i lantbrukaren när han skall fatta beslut för sig själv och sin familj. Av någon anledning så har den förra delen av livskvaliteten blivit mindre viktig än den senare. Man strävar efter att inrätta sitt jordbruk och sin arbetssituation efter hur man vill leva, vilken form av livskvalitet man vill uppnå. Alla människor eftersträvar en god livskvalitet, men samhällets uppfattning om vad som är en god livskvalitet förändras. Manfred Max-Neef beskriver våra mänskliga behov och vad som behövs för att tillfredsställa dem i boken ”Real life economics” från 1992. Han menar att det finns flera grundläggande behov för alla människor och flera olika sätt att fylla dessa. Människan har behov av att vara på olika sätt, ha olika saker samt göra och samarbeta på olika sätt. Detta för att kunna känna sig tillfredsställd med livet (se tabell 1). Ett vanligt uttryck för bristande behovstillfredsställelse är att kompensera ett område med medel som hör hemma i ett annat område. Vi kan till exempel köpa prylar för att stärka vår identitet, vinna uppskattning eller för känslan av att delta (Nitsch 1998). Det finns flera av de behov som Max-Neef identifierat som kan vara svåra att tillfredställa för lantbrukare i glesbygd. Dessa har tidigare diskuterats i denna text.

49

För att bara nämna några så kan det finnas problem med att uppleva eller få delaktighet, ledighet, social identitet och frihet i dagens lantbruk. Deltagande hindras av avstånd, socialt utarmad landsbygd och svårigheter att kunna ha inflytande på de institutioner som hanterar lantbruks frågor (till exempel Jordbruksverket). Ledighet försvåras av den tunga arbetsbördan och den pressade ekonomiska situationen som många lantbrukare befinner sig i. De sociala identiteterna hotas av samhällets förändrade syn på lantbrukaren, men även av att man sällan träffar yrkesbröder som man kan bekräfta sin yrkesroll tillsammans med. Lantbrukarens frihet inskränks bland annat av de regler och lagar som styr hans verksamhet.

50

Tabell 1 Behovsmatris av Manfred Max-Neef (översatt efter Real life economics 1992)

Behov

Att vara

Att ha

Att göra

Överlevnad

Fysisk och psykisk hälsa, Mat, logi, arbete humor, anpassningsförmåga

Trygghet

Omsorg, Försäkringssystem, Samarbeta, förebygga, Livsutrymme, anpassningsförmåga, sparande, social planera, ta hand om, läka, miljö, bostad självständighet, balans, trygghet, hälsovård, hjälpa solidaritet rättigheter, familj, arbete

Uppskattning

Självförtroende, solidaritet, Vänskap, familj, Älska, vara nära, uttrycka Avskildhet, närhet, respekt, tolerans, generositet, partnerskap, relation känslor, dela, ta hand om, hem, utrymme för mottaglighet, passion, med naturen vårda, uppskatta gemenskap beslutsamhet, sinnlighet, humor

Kunskap/

Kritiskt medvetande, mottaglighet, nyfikenhet, förvåning, disciplin, intuition, rationalitet

Insikt

Äta, vila, arbeta

Samspela/ Interagera Livsmiljö, omgivning

social

social

Litteratur, lärare, Undersöka, studera, Omgivning för metoder, experimentera, utbilda, bildande samspel, utbildningspolitik, analysera, meditera skolor, universitet, kommunikationsakademier, grupper, strategier samhällen, familj

Deltagande

Anpassningsförmåga, Rättigheter, ansvar, mottaglighet, solidaritet, skyldigheter, villighet, bestämdhet, privilegier, arbete engagemang, respekt, passion, humor

Bli anknuten (till förening), samarbeta, föreslå, dela, avvika, lyda, samspela, komma överens, uttrycka sin mening

Omgivning av deltagande samverkan, partier, föreningar, kyrkor, samfälligheter, grannskap, familj

Ledighet

Nyfikenhet, mottaglighet, Spel, skådespel, Dagdrömma, grubbla, fantasi, likgiltighet, humor, klubbar, kalas, drömma, tänka tillbaka, låta lugn, sinnlighet sinnesfrid fantasin flöda, minnas, slappna av, ha roligt, leka

Enskildhet, närhet, utrymme för närhet, ledig tid, omgivningar, landskap

Skapande

Passion, bestämdhet, Möjligheter, Arbeta, uppfinna, bygga, intuition, fantasi, mod, färdigheter, metoder, designa, komponera, förstå rationalitet, självständighet, arbete uppfinningsrikedom, nyfikenhet

Produktiva och återkopplande miljöer, workshops, kulturella grupper, publik, utrymme för uttryck, tidsbestämd frihet

Identitet

Känsla av tillhörighet, Symboler, språk, soliditet, åtskillnad, religion, vanor, självförtroende, bestämdhet traditioner, referensgrupper, sexualitet, värderingar, normer, historiskt minne, arbete

Åta sig, integrera sig, konfrontera, bestämma om, lära känna sig själv, känna igen sig själv, förverkliga sig själv, växa

Social rytm, vardagsmiljö, omgivning som man hör hemma i, mognadssteg

Frihet

Självständighet, Lika rättigheter självförtroende, bestämdhet, passion, öppenhet, djärvhet, upproriskhet, tolerans

Ha en annan mening, välja, Tidsbestämd/rumslig vara annorlunda, riskera, bildbarhet utveckla medvetande, åta sig, vara olydig

51

I en lantbrukarsituation där livet, arbetet och familjen hänger intimt samman, så bör lantbruket och livet på gården kunna tillgodose alla mänskliga behov. Det är för att tillfredställa sina mänskliga behov som lantbrukaren inrättar sitt liv och arbete som han gör. Om ett behov är omöjligt att tillfredställa kanske han kompenserar det med medel ur något annat område. Allt för att få en, som han upplever det, bra livskvalitet för sig och sin familj. En sådan så kallad pseudo-tillfredställelse kan vara att köpa något nytt och stort för att till exempel vinna respekt eller stärka sin identitet.

52

6 Slutsatser 6.1 Det beror på samverkande faktorer Varför lägger då lantbrukarna ned sin verksamhet? Det kan tyckas uppenbart när priserna är låga, kostnaderna höga och de är ensamma kvar i en traditionell syssla som allmänheten inte tycks förstå och uppskatta. Om man därtill lägger den enorma tid som dessa människor lägger ned på arbetet, så är det inte svårt att förstå att många tappar sugen. Trots det är det många som strävar på och ännu fler som tycker att lantbruket är det underbaraste yrket på jorden. Nedläggningsbeslutet beror på situationen, individen och en mängd andra samverkande faktorer. Motiven är också olika betydelsefulla i olika situationer; lantbrukarens skulder kan till exempel vara så stora att familjecykel eller värderingar inte tillåts påverka lantbrukarens beslut som de skulle ha gjort i normal situation. I ett par generationer har både näringen och myndigheterna sett nedläggning av gårdar som något sunt. I nedläggningsstatistiken i kapitel 2 ser man också att nedläggningskurvan har planat ut något under de senaste decennierna. Konsumenter och även myndigheter stödjer direkt eller indirekt det storskaliga jordbruket genom sitt agerande. Måste då inte de småskaliga enheterna på sikt slås ut? Flera av lantbrukarna i Småland, där man anser att det råder brist på odlingsbar åkermark, hävdar dessutom att nedläggningen har varit en förutsättning för att de satsande jordbruken har kunnat utökas och överleva. Var går gränsen för när vi tycker att, nu, har för många lagt ned? Problemet kanske blir påtagligt när lantbrukarna blir så få att det är två mil till närmsta bonde? Men om vi är överens om att vi vill hindra en fortsatt nedläggning, så måste vi fortsätta vår diskussion i dessa frågor. I texten har jag redovisat olika motiv som ligger till grund för beslut, motiv som jag funnit i litteraturen och i intervjuer. EU:s jordbrukspolitik är en faktor som mycket tydligt påverkar lantbrukaren och lantbruket. Lönsamheten är en annan. Dessa faktorer samverkar i sin tur med flera andra faktorer. Gasson (1973) menar att människor alltid fattar beslut i ett sammanhang; det vill säga en person med mål och ambitioner och som handlar i en omgivning som bland annat består av normer, resurser och materiella begränsningar. Därför måste lantbrukaren och hans omgivning förstås ur ett brett perspektiv. Att svara på frågan om vilka motiv som ligger bakom ett specifikt handlande är mycket svårt. I ett komplext system måste relationerna och samspelet mellan ingående delar fungera samt relationen mellan dessa delar och deras omvärld (Nitsch 2001). Mindre förändringar i flera delar kan ge systemet en helt ny riktning. CAP:s styrsystem är viktiga delar i jordbrukssystemet. Vi måste också inse att nedläggningsbeslutet inte är lätt för en lantbrukare. Många som jag pratat med i Norrlands inland menar att fler skulle ha slutat om det bara fanns alternativa jobb i glesbygden. Det är många som fortsatt som lantbrukare därför att det inte finns några valmöjligheter. Det finns också många gamla som fortsätter med lantbruk trots små besättningar och omoderna djurstallar eftersom de har för låg pension för att sluta. Hur det kan kännas att sluta berättade en ensam kvinna i den norrländska glesbygdskommunen, som närmar sig pensionsåldern, för mig. Hon var tvungen att sluta med sina mjölkkor på grund av ryggproblem. Hon hade då (1995) ensam brukat sin föräldragård med 12-13 mjölkkor sedan 1971. Hon säger att hon idag inte saknar sitt lantbrukande, men att det var ett oerhört svårt beslut att fatta. Hon berättade att det är svårt att lägga ned en gård, inte minst mentalt och att det tar ett tag att avveckla. Man måste intala sig själv att släppa taget innan det går så långt att man börjar missköta sina djur. Även när man sålt djuren är det lika besvärligt, att ställa om sitt liv och acceptera att man förlorat hela sitt livsverk. Men förnuftet hade sagt henne att hon inte klarade av brukandet längre, och hon måste inse att det var dags att sluta. Det första året 53

var hemskt jobbigt, tyckte kvinnan. I denna kvinnas fall kan man urskilja att beslut och handlande både styrs av förnuft och känsla.

6.2 Vissa faktorer är extra viktiga När jag har lyssnat, läst, tänkt, sett, känt och upplevt, under insamlandet och tolkandet av materialet, så har vissa mönster kristalliserats ut. Faktorer som kan ses som extra viktiga och i flera fall bidrar till den negativa spiral av nedläggningar som dessa bygder under åren har kännetecknats av. Jag sammanfattar dessa faktorer i ensamhet, utsatthet, icke-jämställdhet och bristande lönsamhet. Detta verkar vara centrala faktorer som påverkar lantbrukaren negativt och som är återkommande teman.

Ensamhet Ensamhet förekommer både i form av att man har svårt att hitta en önskvärd familjesituation i området där man bor och att det har blivit så få lantbrukare och andra landsbygdsbor att man inte har något reellt umgänge längre. Man kan också känna sig ensam tillsammans med andra som har helt andra liv och intressen än en själv. Vittnesmålen är många om på vilka sätt som ensamhet kan komma till uttryck. Ensamhet är ett delikat problem att hantera eftersom det till stor del måste relateras till det personliga planet och den privata sfären. Det är knappast möjligt att via policy eller regler instifta mer gemenskap på landsbygden, inte heller kan man införa rätt till äktenskap.

Utsatthet Utsatthet är något som många upplever i sitt samröre med olika myndigheter (eller mejeripersonal, se kapitel 5.8). Detta är något som inte har upplevts i samma utsträckning tidigare. Man känner sig maktlös och frustrerad, när man inte har någon möjlighet att påverka beslut som i stor utsträckning rör ens egen verksamhet och livssituation. Man är också utlämnad till konsumenternas omdöme, som man ofta inte har så höga tankar om. Det pratas mycket om att konsumenterna inte förstår vad det är som kostar när man producerar mat och att kvalitet tydligen bara är viktigt när det rör andra varor än mat. Denna negativa kontakt med både konsumenter, myndigheter och andra institutioner ger lantbrukarna en känsla av att vara oönskade. Många pratar om att man får för lite uppskattning av samhället. De intryck som många av lantbrukarna får genom media och annat är att vanligt folk ser dem som fuskare, miljöbovar och en black om foten. En lantbrukare uttrycker det som: ”Är det så att man är ett påhäng, då är det dags att ta sin Mats ur skolan!”

Icke-jämställdhet Som beskrivits i kapitlet om kvinnans roll, så är jordbruket till stor del en manlig sfär, där kvinnor ofta utför traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter såsom uppgifter i hemmet och ibland mjölkning. Som diskuterats under kapitlet om service (5.9), så är det också kvinnan som arbetar utanför hemmet. Ingen av mina informanter har direkt beskrivit lantbruket som ickejämställt, men på många sätt har deras tankar om lantbruket som en manlig miljö kommit fram. Jag har intervjuat mest män, tjugofyra stycken, varav elva stycken tillsammans med sina fruar. Fyra av dessa driver, eller har drivit, sitt jordbruk ensamma, två har separerat från sina fruar och bor kvar på sina gårdar, en är ungkarl (45 år), och en var mycket ung när han var aktiv i jordbruket. Jag har dessutom intervjuat sex kvinnor och av dessa är en 21 år och bor hos sina föräldrar, en är änka sedan 12 år och en har varit ogift hela sitt liv. De andra tre är gifta, men mannen deltog inte vid intervjun.

54

Två av kvinnorna som arbetar mycket själva tycker att arbetet är för tungt för en kvinna och att det behövs en man på gården. Många av de som jag pratat med framhåller den ”manliga arbetsmiljön” i jordbruket, med jakt, fiske, skog och maskiner. Den manliga miljön avser bland annat arbetsuppgifter som tillhör den traditionellt manliga sfären. Dessutom gör det faktum att det finns många män i yrket att det kan vara svårt att varar kvinnlig lantbrukare, inte minst i föreningslivet. Någon säger att det är för ensamt för kvinnor på landsbygden och att en man klarar sig längre utan att träffa folk. De flesta av dessa kommentarer kommer från lantbrukare i Norrland, där folk bor glesare och där jakt, fiske och skoterkörning är viktigt på landsbygden. I Småland finns dock också de som har invändningar mot framförallt arbetsfördelningen på gården. En ung kvinna i Småland tror att kvinnor som är uppvuxna på landet lättare inordnar sig i mönstret att arbeta med hushållssysslor och att sköta djuren. Hon tror också att en kvinna som är uppväxt i staden har en mer modern inställning till arbetsfördelningen i hemmet och har svårare att inordna sig i det traditionella systemet som finns på en gård. I Norrland var det vanligare att mannen skötte mjölkningen av korna än det var i Småland.

Bristande lönsamhet Lönsamheten tas upp som det stora hindret för att fortsätta bruka av många lantbrukare. Detta är dock ett påstående med många bottnar och olika innebörder. Jag skulle vilja hävda att upplevelsen av hur mycket man själv kan påverka sin lönsamhet är en avgörande faktor i detta sammanhang. Det är också, som med de tidigare diskuterade problemen, att lönsamheten i kombination med andra händelser kan fungera som en utlösande faktor. En man i en norrländsk by menar att han har lagt ned sitt jordbruk till följd av för dålig lönsamhet och för mycket arbete. Senare i intervjun visar det sig att hans barn är ointresserade av att ta över. Han säger, till exempel, att han kunde ha investerat och använt pengar från skogsavverkning om någon hade varit intresserad av att ta över verksamheten. Han säger också att han till slut lade ner för att myndigheterna krävde att han skulle bygga en ny gödselplatta och det hade han inte råd med, beaktande dagens lönsamhet på mjölkproduktion. Men han hade kunnat använda pengar ifrån skogen om han bara hade haft någon som var beredd att ta över.

6.3 Konsekvenser för policy När man hanterar policy bör man vara medveten om det som diskuterades i kapitel 5.8 om samhällets abstrakta system som kolonialiserar lantbrukarens livsvärld. Myndigheter, marknaden och andra institutioner är abstrakta system och befinner sig på en annan påverkansnivå än lantbruksföretaget. För den enskilde lantbrukaren, som har sitt liv och arbete så intimt förknippat med varandra, betyder verksamheten oerhört mycket på flera plan (t.ex. identitet, känslomässigt och erfarenhetsbaserat). Beslut i företaget påverkar familjen och livssituationen likväl som de privata besluten påverkar företagets utveckling. Men det abstrakta systemet har inga verktyg för att hantera denna fullständiga integrering i dagsläget. Det finns heller inga verktyg för att hantera lantbrukets heterogenitet. Men det måste ändå vara myndighetens (eller organisationens) ansvar att förstå hur lantbrukarens förutsättningar och kontext ser ut och handla därefter, eftersom det är dessa aktörer som skapar förutsättningarna och spelreglerna för jordbruket. Det finns ett antal styrmedel som används i policysammanhang. Många styrmedel (lagar, subventioner, information med mera) har visats sig vara trubbiga och inte alltid så effektiva att använda. För att medvetet lära av den specifika erfarenheten och situationen som man handlar i (d.v.s. lantbruket) så bör dessutom samverkansprocesser användas som ett komplement till de andra styrmedlen.

55

Samverkansprocesser kan beskrivas som processer som kännetecknas av gemensamt lärande och handlande. Samverkan kan till exempel användas för att undersöka vilken mix av planering, predikan, paragraf och penning (d.v.s. information, lagar, subventioner med mera) man behöver i en specifik situation. Helt klart är att de olika fallen av norrländskt och småländsk jordbruk kräver olika lösningar av sina problem. Nedan följer ett antal exempel på hur man kan arbeta med de viktiga problem som jag identifierade i kapitel 6.2. Olika aktörer måste, som jag ser det, arbeta vidare med denna typ av strategier för att säkra ett livskraftigt lantbruk i framtiden. Problemen strategierna är satta att hantera redovisas i följande ordning; ensamhet, utsatthet, icke-jämställdhet och bristande lönsamhet. 1. För att åtgärda problemet med ensamhet i lantbruket måste vi stoppa fortsatt nedläggning av lantbruk. Paradoxen blir alltså att för att stoppa nedläggning av lantbruk så måste nedläggningen av lantbruk stoppas. Som nämnt ovan är det inte önskvärt att via policy direkt påverka familjebildningen på landsbygden, men se till att det finns arbetstillfällen, service och strukturella möjligheter för en familj att bo och verka i glesbygd. Omkring detta problem måste mötesplatser skapas och samverkan ske med, bland annat myndigheter, konsumenter och lantbrukarnas egna organisationer. 2. Samhället och lantbruket måste arbeta med olika samverkansstrategier och dialog för att överbrygga konflikterna som uppstår mellan lantbrukarens livsvärld och samhällets abstrakta system. Samverkan kan ske horisontellt på varje enskild nivå; mellan lantbrukare, mellan länsstyrelser och mellan jordbruksverket och andra myndigheter. Samverkan kan också ske vertikalt över nivågränserna, det vill säga man skapar möjligheter för myndigheter och bönder att komma samman. Det senare är viktigt för att implementera politiska beslut, men också för att få viktig feedback från brukarna. Man måste se till att policyverktygen blir mindre trubbiga och detta kan bara åstadkommas med någon form av gemensam lärandeprocess för att förebygga och lösa konflikter mellan aktörerna. 3. Lantbruket och dess organisationer måste arbeta för en mer jämställd utveckling, risken är att lantbruket blir en allt mer isolerad mansvärld samtidigt som resten av samhället utvecklas mot lika förutsättningar mellan könen. Detta problem anser jag uppmärksammas för lite och som det ofta är i mansdominerade miljöer, så är även lantbrukets kvinnor konservativa i detta avseende. Att arbeta med denna fråga ankommer på både lantbrukare och lantbrukets organisationer. 4. Livsmedelspriserna kan höjas och dieselskatterna kan tas bort, men viktigast är att man upplever en möjlighet att påverka sin utkomst. Lantbrukaren behöver också mer direkt kontakt med konsumenterna, så att man kan få återkoppling på vad man gör. Där lantbrukaren tagit steget och skaffat sig mer konsumentkontakter har både verksamheten som sådan och lantbrukaren som person fått en kick. Detta är en uppgift både för lantbrukaren själv, de organisationer som företräder honom och samhället i stort. Den här typen av samverkansinsatser är fullt genomförbara och har prövats på flera håll. Det viktiga är att skapa möjligheter för att anpassa styrmedel till olika situationer. Traditionella styrmedel är lagar, subventioner och information. Dessa kan kompletteras med kommunikation och processledning där man skapar mötesplatser och möjligheter för samverkan och lärande mellan aktörer inom jordbruket. Detta ger nya förutsättningar för att skapa förändringar. 56

6.4 Skillnaden mellan Norrland och Småland 6.4.1 Landskapsstruktur Gemensamt för alla tre områdena är att de är skogsdominerade och det, enligt lantbrukarna, råder brist på odlingsbar jordbruksmark. Alla lantbrukare är beroende av att få bra arrenden. Detta ger en viss osäkerhet i verksamheten eftersom man inte vet om man får ha kvar all sin mark i framtiden. I Norrland pratar lantbrukarna om de svårigheter som detta bidrar till när bestämmelserna med större areal per djurenhet infördes och man fick leta efter ny mark längre och längre bort från gården. En lantbrukare odlar mark i 17 byar och måste åka 5 mil till den åker som ligger längst bort. Lantbrukare i båda områdena talar om svårigheterna att odla ekologiskt på grund av brist på bra mark med någorlunda rimligt avstånd till den egna gården. Fyra av de trettio gårdar som jag besökt odlar ekologiskt foder, men ingen har KRAV-märkt produktion. Tre av dessa har köttproduktion och en producerar mjölk. Avstånden är större i Norrlands inland än i Småland, lantbrukarna arbetar mer åtskilda, åtminstone geografiskt sett. Landskapets struktur i södra Lappland och småländska skogsbygden påminner om vartannat. Man färdas genom skog en lång stund och rätt som det är så öppnar sig landskapet och där ligger en liten by med åkrar och ängar runt omkring. Skillnaden är att i Småland är det kilometrar mellan byarna och i Lappland är det mil. Men man skall dock inte förledas att tro att det endast är det fysiska avståndet som gör att lantbrukarna känner sig ensamma och därför lägger ned, det finns sätt att hantera sådant. Jämför till exempel situationen i Australien, där man har intensiva kontakter trots extrema avstånd (Powell 2002). Kan det möjligen vara så att vi i Sverige inte är vana vid detta och att strukturförändringen har skett relativt snabbt? Man kanske är trygg med att det går dåligt i vissa byar. Så länge man är ensam och har det tungt, så känner man igen sig, så har det alltid varit? Optimistiska människor känns hotfulla. En annan gemensam förutsättning är skogen. Alla som jag har besökt har ägt skog och den är viktig för gårdens ekonomi, det är alla överens om.

6.4.2 Generell inställning till framtiden Lantbrukarna känner sig generellt mer skeptiska till EU i Norrland. Det är också så att de som tycker situationen i allmänhet är besvärlig klagar mer på EU än de som trivs med sitt liv och sitt yrke. Om man tittar till antalet så tycker sex av Smålandsbönderna, och sju lantbrukare från respektive Norrlandskommun att EU-byråkratin är besvärlig. Någon har sagt att det tar tid att hålla tjänstemännen glada, att förr kunde man ägna sig åt att vara en bra lantbrukare eller att bönderna borde kunna få lite arbetsro. Framtidstron är sämre i Norrland, inte många tror att det kommer att finnas jordbruk kvar under en längre period. Även de som har satsat stort väntar sig en nedgång och att de i slutändan kommer att bli tvungna att lägga ned.

6.4.3 Alternativa verksamheter Lantbrukarna i det småländska området hade större tillgång till en arbetsmarknad utanför jordbruket. Ingen hade längre än 45 minuter till länets residensstad med ett stort utbud av olika arbeten. Sedan några år tillbaka finns det till och med ett universitet. De personer som jag träffade i Småland arbetade visserligen alla i offentlig sektor, men valmöjligheter finns. I Norrlandskommunerna är det sämre ställt med arbetstillfällen, industrierna lägger ner och det finns nästan inga akademiska arbeten. Ett IT-företag har försökt etablera sig i en av tätorterna, men har nyligen gett upp. De arbeten som finns är de inom offentlig förvaltning; skola, vård 57

och omsorg. Det finns ett sämre utbud av olika slags arbeten i Norrlands inland, för att bo där måste man ha intresse av att arbeta i offentlig sektor. Folk vill bo kvar på sina gårdar. I Småland finns den möjligheten, om man måste lägga ner sin verksamhet, eftersom man kan pendla till arbete. I Norrland så måste man välja att leva kvar och fortsätta sitt brukande eller att flytta in till ett större samhälle. Detta gör att landsbygden töms på folk som vill ha industrijobb, men det gör också att många säkert driver lantbruket i Norrland längre än vad de hade velat göra, eftersom de så gärna vill bo kvar i byn eller bygden. Det vill säga att även om nedläggningstakten av jordbruk och utflyttningen redan är stor i delar av Norrland, så kan det vara så att vi sitter på en tickande bomb inför nästkommande generationsskiften.

58

7 Litteratur 7.1 Referenser Ackoff, R. 1980. The Systems Revolution. I Lokett, M. och R. Spear (Eds). Organizations as Systems. Milton Keynes, UK. The Open University Press, pp 22-33 Allmänhetens inställning till lantbruket. 1992. LUI. Alvesson, M. & K. Sköldberg. 1994. Tolknings och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Studentlitteratur. Lund. Alvesson, M. 1999. Beyond neo-positivists, romantics, and localists: A reflexive approach to interviews in organization research. Working paper series 1999/3. Institute for Economic Research, Department of Business Administration, School of Economic and Management. Lund: Lund University. Arvidsson, H. 2001. Hur ser lantbrukare på miljöhusesynen? – en kvalitativ intervjustudie. Stencil, LRF och SLU. Assouline, G. & F. Just (2000). Making Agriculture Sustainable (MAS). The role of farmers' networking and institutional strategies. Final report. Denmark, France, Latvia, The Netherlands and Spain. Borgström, Bengt-Erik & Ann-Kristin Ekman. 1992. Lantbrukares villkor och värderingar. Arbetsgruppen lantbruk och samhälle, rapport nr 3. SLU ”Brittiska familjejordbruk hotas”. 9 juli 2001. Farmers Weekly. Storbritannien. Ceccato, V., L. O. Persson och E. Westholm. 2000. Forskning om och för landsbygds- och glesbygdsutveckling. Rapport nr 11. Kungliga skogs- och lantbruksakademin. Cerf, M., D. Gibbon, B. Hubert, R. Ison, J. Jiggins, M. Paune, J. Proost and N. Röling. 2000. Cow up a tree. Knowing and learning for change in Agriculture. Case studies from industrialised countries. INRA Editions, Paris. Djurfeldt, G. 1998. Familjejordbrukets sociologi. Porträtt av den svenske bonden före EUinträdet. Sociologisk forskning 1/98.

59

Ekins, P. & M. Max-Neef. 1992. Real-life economics. Understanding wealth creation. Routledge. London. Fåhreus, U. 2000. Inte religiöst landskapsplanering Ultuna, Uppsala.

ekologisk…Examensarbete

vid

institutionen

för

Gaddefors, J. 1996. Reflexion och handling – entreprenörskap i ett kreativt perspektiv. Acta Universitas agriculturae Sueciae. Agraria 12. Uppsala Gasson, R. & A. Errington. 1993. The Farm Family Business. CAB International. Storbrittanien. Gasson, R. 1973. Goals and values of farmers. Journal of agricultural economics. Glesbygdsverkets Årsbok 2001 Gunnarsdotter, Y. 1998. Föreställningar om jordbruk i EU:s jordbrukspolitik. Magisteruppsats. Humanekologiska avdelningen vid Lunds universitet. Stencil. Gunnarsdotter, Y. 1999. Svenska bondehushåll på 90-talet och deras roll på landsbygden. SLU Kontakt nr 7. SLU Johansson, A-K. & S. Stenbacka. 2001. Sex inflyttningsrika bygder – en intervjustudie. Glesbygdsverket. Stencil Jordbruksstatistisk årsbok 2000. Jordbruksverket. Jönköping Kumm, K-I. 1996a. Ekonomiska förutsättningar för kvalitetsinriktad landskapsvård med betesdjur. Jordbruksverket Jönköping. Kumm, K-I. 1996b. Mera betsdjur för landskapsvård. Naturvårdsverket Rapport 4591. Naturvårdsverkets förlag. Stockholm Kvale, S. 1997. Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund. Källström, H. N. 2001. How changes in farmers’ views of quality of life bring about structural changes. Paper about to be presented at the IFSA conference in Italy in April 2002.

60

Lantbruksbarometern; Lantbrukarnas uppfattning och förväntningar om konjunkturen 2001. LRF, LRF Konsult och Föreningssparbanken. Stockholm Lantbruksbarometern; Lantbrukarnas uppfattning och förväntningar om konjunkturen 2000. LRF, LRF Konsult och Föreningssparbanken. Stockholm Lindkvist Scholten, C. 1999. Kvinnors försörjning på landsbygd, exempel från sydöstra mål 5(b) området. Filosofie licentiatavhandlingar nr. 2. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi. Lunds universitet. Lund Ljung. M. 2001. Collaborative learning for sustainable development of agri-food systems. Agraria 308. Doktorsavhandling från Sveriges lantbruksuniversitet. Lowe, P., J. Clark, S. Seymour & N. Ward. 1997. Moralizing the environment; Countryside change, farming and pollution. UCL Press. London, UK. Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik; Rapport från projektet CAP:s miljöeffekter år 2000. Rapport 2000:21. Jordbruksverket, Jönköping. Myrdal, J. 2001. Den nya produktionen – det nya uppdraget. Jordbrukets framtid i ett historiskt perspektiv. Ds 2001:68. Regeringskansliet, Jordbruksdepartementet. Stockholm. Nilsson, B. 1999. Maskulinitet. Representation, ideologi och retorik. Boréa bokförlag, Smedjebacken. Nitsch, U. 1990a. Böndernas grundläggande behov. Ur Gården som arbetsplats. Konsulentavdelningens rapporter. Allmänt 161. Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala Nitsch, U. 1990b. Bönders motivation i arbetet. Text till seminarium om arbetets etik i Vadstena 1990-05-12. Forskningsrådsnämnden. Stencil Nitsch, U. 1998. Hållbarhet och komplexa system. Opublicerat manus, institutionen för landskapsplanering, SLU. Persson, L. 1997. När jordbruket skulle avregleras – en studie av jordbrukspolitik och skånska lantbrukares agerande under 1990-talet. Rapporter och notiser 145. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet. Lund Persson, L. O. & E. Westholm. 1994. Europas landsbygd i förändring. ERU: Rapport 83.

61

Putnam, R. D. 1993. Making Democracy Work. Civic Traditions in Modern Italy. Princeton University Press. Princeton, New Jersey, USA. Salomonsson, A. (red). 1999. Svenskt bondeliv – Livsform och yrke. Studentlitteratur. Lund Saltzman, K. 1997. En stilla och enfallig landsbygd. K. Saltzman & B. Svensson (red). Moderna landskap. Bokförlaget natur och kultur. Stockholm. Stenseke, M. 1997. Bonden och landskapet; Ägares och brukares relationer till markerna och förutsättningar för en uthållig markanvändning. Meddelanden från Lunds universitets geografiska institutioner. Avhandlingar nr 131. University Press. Lund. Stenseke, M. 2001. Landskapets värden – lokala perspektiv och centrala utgångspunkter. Chorus 2001:1. Kulturgeografiska institutionen. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Göteborg Svensson, H (red). 1999. Hur går det för svenskt jordbruk? Jordbruksverkets rapport 1999:27. Jordbruksverket. Jönköping. Sveriges officiella statistik. Statistiska meddelanden. Prisindex på livsmedelsområdet 19952001. Serie: JO 46 SM 0201. 17 juni 2002. Jordbruksverket. Jönköping Thu, M. K. & E. P. Durrenberg (red). 1998. Pigs, Profits and Rural Communities. State University of New York Press, Albany. Wahss, A. 2001. Intervjuundersökning: Vad tycker lantbrukarna om EU:s miljöstöd? Rapport 2001:1. Västergötlands museum. Waldenström, C. 1996. Kvinnans roll i lantbruket – lantbrukare, bondmora, yrkeskvinna eller lantarbetare? Fakta ekonomi nr 4. SLU. Westholm, E. 1992. Mark, människor och moderna skiftesreformer i Dalarna. Geografiska regionstudier nr 25. Kulturgeografiska institutionen vid Uppsala Universitet. Uppsala. Wide, J. 1999. Kvinnor i glesbygd. Om kvinnors förvärvsmöjligheter efter 1950 i fyra glesbygdskommuner i Övre Norrlands inland. Umeå Papers in Economic History No. 20. Umeå universitet.

62

Wästfelt, A. 2001-01-19. Dåtida processer – framtida landskap. Text till agrarhistoriskt seminarium vid SLU.

7.2 Personliga meddelanden Fransson, E. 2001. LRF Ungdom. Stockholm Kumm, K-I. 2001. SLU. Uppsala Nitsch, U. 2001. SLU. Uppsala Powell, N. 2002. SLU. Uppsala

7.3 Litteraturtips Bjerén, G. 1989. Kvinnor i Värmlands glesbygd. Försörjningsstrategier för skogsbygdens kvinnfolk. Glesbygdsdelegationens skriftserie nr 13. Stockholm Carlsson, S. 1994. Älmeboda; En landsbygdssocken i södra Sverige. Länsstyrelsen i Kronobergs län. Växjö. Stencil. Eckerberg, Katarina och Jessika Wide. 2001. The Nature of Rural Development. The Case of Sweden. Report 2001:1 Umeå University. Department of Political Science Ekström, Maria. & Helny Suikki. 1999. Att vara jordbrukare i Pajala kommun. LRF i Norrbotten. Datortek/ Aktivitetscenter. Flygare, I. A. 1999. Generation och kontinuitet. Familjejordbruket i två svenska slättbygder under 1900-talet. Upplands fornminnesförenings tidskrift nr 54. Uppsala Gustafsson, S. 1995. Risker för framtida brist på betesdjur för landskapsvård. Examensarbete nr 143, institutionen för ekonomi, SLU. Uppsala. Hammarlund, E. 2000. Kulturens drivankare i svensk glesbygdsutveckling; En studie av byn Hillsand i Jämtland år 2000. C-uppsats Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet. Stencil Jordbrukets miljöstöd; minskning av kväveläckage och bevarande av biologisk mångfald. 1999. Riksrevisionsverket RRV 1999:2. Stockholm.

63

Larsson, B. (red). 1994. Bondens självbild och natursyn. Skrifter om skogs- och lantbrukshistoria, nr 6. Nordiska museet. Stockholm Miljöeffekter i Sverige av EU:s jordbrukspolitik; Rapport från projektet CAP:s miljöeffekter. 1999. Rapport 1999:28. Jordbruksverket, Jönköping. Månsson, Hans (red). 1996. Med periferin i centrum. Om landsbygden som motor i en långsiktigt hållbar utveckling. Glesbygdsverket: Östersund. Omarronderingars effekter på kulturbetingade miljövärden. 2000. Rapport 2000:6. Länsstyrelsen Dalarnas Län. Kulturmiljöenheten. Sundkvist, Erik. Fjällnära jordbruk – förstudie av idéer och behov. 2001-02-08. LRF Västerbotten.

64

8 Slutord Jag vill passa på att tacka professor Ulrich Nitsch, Magnus Ljung och Marie Stenseke som noggrant har läst utkast av rapporten och gett mig värdefulla kommentarer inför slutförandet. Referensgruppen till studien har också ställt upp med nyttiga synpunkter på innehållet i denna rapport. Jag vill också tacka Jordbruksverket och projektet CAP:s miljöeffekter som har bidragit med planer och pengar till denna studie och i och med det hjälpt mig att genomföra en delstudie i min avhandling. Helena Nordström Källström Uppsala 2002-07-19

65

66

9 Appendix 1: Intervjuguide Gården •

Hur länge har du varit på gården?

•

Vilken produktion?

•

Hur många ha?

•

Vad har förändrats? Berätta om de viktigaste förändringarna? (Jag använder ibland en tidslinje för att göra detta, där de får notera viktiga händelser i livet/på gården)

•

Vad upplever du är bra med din gård, vad är dåligt?

Ekonomi •

Går det ihop sig?

•

Skuldsatta över eller under taxeringsvärde?

•

Upplevs den ekonomiska situationen som pressande?

•

Hur mycket jobbar du/familjen/anställda i företaget?

Nedläggning •

Vad (tror du) bestämmer om bönder blir kvar i jordbruket eller inte?

•

Vad tror du andra lantbrukare påverkas av?

•

Vad påverkas du själv främst av?

•

Vad sätter du värde på i lantbruket?

•

Varför är det viktigt?

•

Vad är det som är besvärligt med lantbruket?

Social situation och kompetens •

Vilka är de viktigaste nätverken/sociala relationerna för dig som lantbruksföretagare?

•

Skiljer sig dessa nätverk/relationer från de som du har mer privat?

•

Vilka är de viktigaste källorna för dig att utveckla din gård (sändare av information, etc.)?

•

Upplever du att du har tillräcklig kompetens och/eller tillgång till bra kunskap för att utveckla företaget i en positiv riktning?

Övriga frågor •

Vilka är de stora utmaningarna för svenskt jordbruk?

•

Vilka möjligheter för en positiv utveckling av svenskt jordbruk ser du?

•

Vilka är de största problemen för svenskt jordbruk?

•

Hur skulle du vilja beskriva hur det är att vara bonde i Sverige idag (tänk dig en stadsbo)?

•

Hur tror du det är att vara bonde i detta område jämfört med övriga Sverige? 67

•

Vad kan/måste göras för att förändra/hantera de problem som finns?

Budskap •

Om du fick möjlighet att förmedla ett eller ett par budskap till jordbruksverk och Sveriges rikspolitiker, vad skulle du säga då?

•

Är det något som du tycker jag har glömt eller som du tycker är viktigt som inte tagits upp?

68

Jordbruksverkets rapporter 2002 1. Fri handel med mjölkkvoter, –en utvärdering av införandet 2. Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik 3. Kväveprovtagning i höstvete 4. Marknadsöversikt – Trädgårdsprodukter 5. Tullsänkningar – Tänkbara metoder i WTO-förhandlingarna 6. Kompetensutveckling av lantbrukare inom miljöområdet – KULM 7. Handlingsprogram för användning av bekämpningsmedel 8. Strategi för inventering av kulturväxter i Sverige 9. Programmet för odlad mångfald – Verksamhetsåret 2001

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: [email protected] Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-02/10-SE SJV offset, Jönköping, 2002 RA02:10