Anhörigas stöd och hjälp från kommunens rehabiliteringsverksamhet Resultat från enkätsvar om stöd och hjälp till anhöriga
Anhörigas stöd och hjälp från kommunens rehabiliteringsverksamhet Resultat från enkätsvar om stöd och hjälp till anhöriga
Ingela Månsson och Raymond Dahlberg
Hjälpmedelsinstitutet
© Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2011 Författare: Ingela Månsson, Raymond Dahlberg Foto: Anna Sigvardsson Ansvarig handläggare: Ingela Månsson Upplaga 600 ex Tryckeri: Edita Västra Aros, 2011 ISBN 978-91-86633-28-8 (tryck) URN:NBN:se:hi-2011-11367 (pdf) Artikelnummer: 11367 Publikationen kan beställas via www.sklkommentus.se, telefon 08-709 59 90, e-post
[email protected] eller hämtas i pdf-format på www.hi.se. Den kan också beställas i alternativa format från HI.
Innehåll Inledning
6
Många hjälper någon
7
Nationellt kompetenscentrum Anhöriga
8
Ny bestämmelse
8
Hjälpmedelsinstitutets arbete med anhörigstöd
9
Redovisning av enkätsvar
10
10 10 11
HIs kommunnätverk – stöd och hjälp till anhöriga Ansvar för hemsjukvården Anhörigstöd i kommunens rehabiliteringsverksamhet Stöd till anhöriga avseende hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT samt användning av bedömningsinstument och -kriterier Förskrivning av hjälpmedel till närstående som används av anhöriga Förflyttningshjälpmedel Kommunikation Passiva larm och medicinering Information till anhöriga om konsumentprodukter och IKT Anhörigas tillgång till IKT Övriga synpunkter och kommentarer
12 14 14 15 16 17 17 18
Diskussion
20
Bilaga 1
25
Enkät om stöd och hjälp till anhöriga Enkätens frågor Hjälpmedel Konsumentprodukter IKT
25 27 29 30 30 5
Inledning Anhöriga är och blir allt viktigare i framtidens äldreomsorg. För att stärka och stödja anhöriga har en rad åtgärder vidtagits under de senaste åren. Under flera år har det till exempel funnits riktade ekonomiska medel att söka och ett Nationellt kompetenscentrum för Anhöriga har bildats. Vidare har en förstärkning och utvidgning av Socialtjänstlagen 5 kap. 10 § skett från att socialnämnden bör erbjuda stöd till anhöriga till att socialnämnden ska erbjuda stöd. Våren 2010 skickade Hjälpmedelsinstitutet (HI) i samarbete med Socialstyrelsen ut en enkät till HI:s kommunnätverk som bestod av 294 namngivna personer inom kommunernas rehabiliteringsverksamhet. Utskick och sammanställning av enkätsvaren har gjorts av HI med hjälp av Alstra AB. Syftet med enkäten var att få en fördjupad kunskap om vilket stöd och vilken hjälp anhöriga kan få av kommunens rehabiliteringsverksamhet. I Socialstyrelsens lägesbeskrivning 2010 ”Stöd till personer som vårdar och stödjer närstående”1 finns en redovisning av vad som pågår inom området i sin helhet och i avsnittet ”Anhörigstöd i rehabiliteringsverksamheten för äldre” redovisas kortfattat resultat från enkäten. I denna rapport finns en sammanfattande längre redovisning av resultatet från enkätundersökningen. Ett stort tack till alla er som tagit er tid att fylla i enkäten och som gjort det möjligt att få en översikt över hur kommunernas rehabiliteringsverksamhet arbetar med att stödja anhöriga.
1
6
Socialstyrelsen. Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående. – Lägesbeskrivning 2010.
Många hjälper någon Nästan var fjärde person i Sverige som är över 55 år hjälper äldre, sjuka eller människor med funktionsnedsättning i eller utanför sitt eget hem. Totalt är det 650 000 människor. I bearbetningen av ULF-undersökningen delade Szebehely M.2 anhöriga i tre olika grupper; anhörigvårdare, omsorgsgivare och hjälpare. Uppdelningen är gjord efter hur mycket anhöriga hjälper och vårdar och om de gör det i sitt eget hem eller inte. • Anhörigvårdare är de personer som ger hjälp och stöd en gång om dagen eller flera gånger i veckan till sin maka eller make i hemmet. De är oftast i åldern 75 till 84 år. De är lika ofta kvinnor som män. Sammanlagt är de 83 000 personer. Det är tre procent av befolkningen som är 55 år och äldre. • Omsorgsgivarna hjälper en släkting eller till exempel en nära vän, granne eller arbetskamrat varje dag eller flera gånger i veckan. De är oftast kvinnor. De är 166 000 personer. Det är sex procent av befolkningen som är 55 år och äldre. • Hjälparna är den största gruppen och de är något yngre i gruppen 55 år och äldre. De hjälper någon utanför det egna hemmet, en gång i veckan eller mera sällan. Totalt är de 415 000 personer, vilket är 15 procent av befolkningen som är 55 år och äldre. De är lika ofta män som kvinnor.
2 Szebehely M. ULF-undersökning av levnadsförhållanden 2002-2003. 2006. www.anhoriga.se
7
Nationellt kompetenscentrum Anhöriga Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (NkA) är ett center för att utveckla framtidens anhörigstöd. NkA startade i januari 2008 med verksamhetsidén att skapa olika kunskaps- och erfarenhetsformer. Verksamhetsprogrammet för NkA har tillkommit genom samverkan mellan olika parter som har specifika kompetenser om anhörigfrågor, äldreomsorg och funktionshinder samt FoU, äldreforskning, hjälpmedel, IT och tillgänglighet. Parterna har också erfarenheter av olika sätt att arbeta med kunskapsspridning, erfarenhetsutbyte och kunskapsproduktion. Hjälpmedelsinstitutet ingår som en av sju parter i NkA.
Ny bestämmelse Den första juli 2009 infördes en ny bestämmelse i 5 kap. 10 § Socialtjänstlagen, SOL3 som innebär att kommunen ska erbjuda stöd till anhöriga. Enligt bestämmelsen är målgruppen för stödet anhörig till personer som är långvarigt sjuka, äldre eller som har en funktionsnedsättning. Det innebär att flertalet av socialtjänstens verksamhetsområden berörs. I förarbetena till den nya skärpta bestämmelsen står att samhällets stöd syftar till att underlätta för de personer som vårdar eller stödjer en närstående. Begreppet stöd preciseras därefter genom att det innefattar bemötande, information, kunskap, råd, avlösning, hjälpmedel och hemtjänst. Socialstyrelsen har i uppdrag att följa hur landets kommuner tillämpar den nya bestämmelsen 5 kap. 10 § i socialtjänstlagen och vikten av ett anhörigperspektiv i de olika verksamheterna betonas.
3 Socialdepartementet. Stöd till personer som vårdar och stödjer närstående. Prop 2008/09:82. Stockholm. Fritzes. 2009.
8
Hjälpmedelsinstitutets arbete med anhörigstöd I Hjälpmedelsinstitutets regeringsuppdrag ”Teknik för Äldre” är anhöriga en viktig målgrupp. Inom ramen för denna satsning har flera behovsstudier4,5,6 genomförts för att få kunskap om anhörigas behov och nytta av hjälpmedel och ny teknik. Till exempel har en nationell behovsstudie genomförts där 370 anhöriga och 330 arbetsterapeuter svarat på en enkät och 58 anhöriga har intervjuats om teknikstöd för anhörigvårdare och ytterligare några lokala studier har genomförts. Behovsstudierna visar att: • Anhöriga tyckte att det var svårt att få information om vilka hjälpmedel som fanns. Man visste inte vad man skulle efterfråga eller vart man skulle vända sig. • Anhöriga angav att den närstående i högre utsträckning hade aktivitetsbegränsningar än vad arbetsterapeuterna bedömde. • Behovet av hjälpmedel var större än de fått hjälp med, förutom ett undantag – gånghjälpmedel. • Det var viktigt att hjälpmedlen fungerade i den egna livssituationen, till exempel tyckte anhöriga att hjälpmedlen ofta var tunga och otympliga – detta har också blivit tydligt i projekt och workshops där anhöriga medverkat.
4 5 6
Hjälpmedelsinstitutet. Björklund A., Henriksson M. Teknik för anhöriga, problem, behov och försörjning av produkter/teknologi och webbaserade tjänster. Högskolan i Jönköping. 2010 Hjälpmedelsinstitutet. Hanson E., Magnusson L., Ärenström U., Teknik för anhöriga som hjälper och vårdar – On a bicycle for two. 2009 Hjälpmedelsinstitutet. Dahlin Ivanoff S., Nilsson K., Barenfeld E., m. fl. Vem hjälper vem – Informell hjälp och hjälpmedelsanvändning. 2009
9
• Anhöriga tyckte att hjälpmedel bidrog till ökad trygghet och självständighet och anhöriga ville vara mer delaktiga i själva förskrivningen av hjälpmedlen. I försöksverksamheten Teknik för anhöriga i Västra Göteborg blev detta tydligt. Men för att det ska vara möjligt att tillgodose detta önskemål är det viktigt med samverkan mellan olika aktörer i vården och omsorgen samt att möta anhöriga själva7. • Anhöriga fick hjälpmedlen för sent.
Redovisning av enkätsvar HIs kommunnätverk – stöd och hjälp till anhöriga Enkäten (se bilaga 1) skickades ut i maj 2010 till HIs kommunnätverk som bestod av 294 namngivna personer med rehabiliteringsansvar. Nedan sammanfattas svaren och kommentarer från enkäten. Eftersom svarsfrekvensen varierade för de olika frågorna har vi valt att redovisa antal svar för respektive fråga. Vi har också valt att dela upp svaren på kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvården. För varje fråga fanns möjlighet till kommentarer. Kommentarerna är sammanfattade efter respektive svar.
Ansvar för hemsjukvården Av 204 inkomna svar angav 57 % att deras kommun har ansvar för hemsjukvården medan 43 % angav att kommunen inte har ansvar för hemsjukvården.
7 Hjälpmedelsinstitutet. Martini M. FoU o Väst GR. Med anhörigglasögon på – utvärdering av en samverkansmodell. 2010
10
Anhörigstöd i kommunens rehabiliteringsverksamhet Tabell 1. Svar på frågorna 1 – 4. Andel ja-svar i procent fördelat på kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvården. Fråga 1 – 4
Kommuner med ansvar för hemsjukvård
Kommuner som inte har ansvar för hemsjukvård
1. Känner kommunens rehabiliteringsverksamhet till den nya skärpta bestämmelsen om stöd till anhöriga? Antal svar; 192
78
77
2. Har den nya skärpta bestämmelsen fått några konsekvenser för er i ert arbete? Antal svar; 180
29
21
3. Förekommer det att kommunens rehabiliteringsverksamhet ger stöd till anhöriga? Antal svar; 173
89
69
4. Har kommunernas rehabiliteringsverksamhet något samarbete med kommunens anhörigstöd? Antal svar; 149
31
13
Medverkar ni i utbildningar som vänder sig till anhöriga, t.ex. i lyftteknik, om hjälpmedel? Antal svar; 162
71
43
Kommentarer fråga 1 – 3: Av kommentarerna framgår att det finns ett växande fokus på anhörigfrågor i rehabiliteringsverksamheterna och att olika verksamheter håller på att starta för att tillgodose anhörigas behov. Det kan till exempel handla om information och utbildning, bildande av anhöriggrupper samt förebyggande hembesök. Arbeten pågår också med att ta fram strategier för att stärka kommunens anhörigstöd. Kommentarer fråga 4: Av de som svarat att anhöriga får stöd är det vanligaste stödet information och handledning vid hjälpmedelsförskrivning, förflyttningsteknik, träning och bostadsanpassning. Stödet ges såväl individuellt som i grupp. Rådgivning, samtalsstöd och hembesök förekommer också.
11
Några samverkar när behov finns, till exempel genom att delta vid anhörigträffar, olika utbildnings- och informationsinsatser. Flera nämner också att anhörigstödet och rehabiliteringen är samorganiserade och att man då aktivt samarbetar.
Stöd till anhöriga avseende hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT samt användning av bedömningsinstrument och -kriterier Tabell 2. Svar på frågorna 5 – 9. Andel ja-svar i procent fördelat på kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvården. Hjälpmedel = förskrivningsbara produkter enligt HSL. Konsumentprodukter = produkter som finns att köpa i öppna handeln. IKT (Informations- och KommunikationsTeknik) = till exempel kommunikation via SMS, MMS via TV, bildtelefoni till exempel Action. Fråga 5 – 9
12
Kommuner med ansvar för hemsjukvård
Kommuner som inte har ansvar för hemsjukvård
5. Medverkar kommunens rehabiliteringsverksamhet med information om hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT till anhöriga? Antal svar; 173
82
54
6. Finns det någon visningsmiljö/utställning i kommunen som anhöriga kan besöka för att få information om hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT som kan underlätta vardagen i omvårdnaden av närstående? Antal svar; 171
20
13
7. Uppmärksammar kommunens rehabiliteringsverksamhet anhörigas behov av stöd i form av hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT? Antal svar: 170
81
56
8. Använder kommunens rehabiliteringsverksamhet något bedömningsinstrument för att ta reda på anhörigas behov? Antal svar; 171
3
3
9. Har kommunens rehabiliteringsverksamhet kriterier vid bedömning av anhörigas behov t.ex. förebyggande, kompenserande, underlättande i omvårdnaden av den närstående? Antal svar; 166
13
3
Kommentarer fråga 5 – 9: Några synpunkter var att information ges individuellt eller i grupp och då framför allt i samband med förskrivning av hjälpmedel och vid förfrågningar från anhörigkonsulenten. Man ger också tips om konsumentprodukter och medverkar vid olika arrangemang som till exempel hjälpmedels- och hälsomässor, pensionärsföreningars möten, uppsökandeverksamhet, studiecirklar, anhörigdagar. Flera hänvisade i sina kommentarer till hjälpmedelscentralerna, träffpunkter, butiker, mobil monter eller utställning, kognitiva hjälpmedel i en uppbyggd miljö, hemsidor som Trollreda och Smarta ting är exempel på det som angavs. Några kommenterade att behovet av stöd i form av hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT uppmärksammas vid samtal och vid förfrågningar från anhöriga. Andra har svarat att det ingår som en del i förskrivningen. Information ges också i samband med hembesök eller vid vårdplanering där anhöriga deltar. Det enda bedömningsinstrumentet som nämndes att det används för att bedöma anhörigas behov är Canadian Occupational Performance Measure (COPM). Exempel på kommentarer var att de stödjer anhöriga för att underlätta ”kvarboendeprincipen”, för att kunna ha sin närstående hemma så länge som möjligt, att ett regelverk finns för omvårdnads- arbetstekniska- och individuellt förskrivna hjälpmedel, att det inte finns specifika kriterier utan man följer kriterierna för omvårdnadshjälpmedel och/eller att man tillämpar samma kriterier vid bedömning som de som gäller för personal. En annan kommentar som förekom var att man följer regelverk för hjälpmedel och/eller att man hänvisar till öppna handeln.
13
Förskrivning av hjälpmedel till närstående som används av anhöriga Svar på fråga 10. Av 163 svar anger 84 % av kommunerna med ansvar för hemsjukvården och 42% av kommunerna som inte ansvarar för hemsjukvården att kommunens rehabverksamhet förskriver hjälpmedel till närstående som används av anhöriga. Exempel på hjälpmedel som förskrivs till närstående men används av anhöriga var personlyftar, hjälpmotor till rullstol, larm och säng. Förflyttningshjälpmedel var det som nämns oftast. Förutom förflyttningshjälpmedel var det vanligaste hjälpmedlen de som underlättar omvårdnaden i olika vardagssituationer samt för att öka livskvalitén. Andra kommentarer var att hjälpmedel förskrevs ur ett arbetstekniskt perspektiv och/eller att det förskrevs som hjälpmedel till den närstående men användes av anhöriga. Många kommentarer vittnade också om att anhöriga använder och får tillgång till hjälpmedel men att det sker utifrån den närståendes hjälpbehov. Några kommenterade att det är en svår och knepig fråga. Det fanns också kommentarer som att inga hjälpmedel förskrevs till anhöriga.
Förflyttningshjälpmedel Tabell 3. Svar på fråga 11. Andel ja-svar i procent fördelat på kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvården. Fråga 11. Förskrivs förflyttningshjälpmedel till närstående som används av anhörig?
14
Kommuner med ansvar för hemsjukvård
Kommuner som inte har ansvar för hemsjukvård
Höj- och sänkbar säng. Antal svar; 155
98
82
Stöd- och vändhandtag på säng. Antal svar; 155
97
82
Glidlakan. Antal svar; 153
96
65
Duschpall/stol. Antal svar; 153
97
75
Drivaggregat/hjälpmotor till manuell rullstol. Antal svar; 149
85
78
Kommentarer fråga 11: Exempel på kommentarer var att det är regionens, primärvårdens eller landstingets ansvar. Drivaggregat är det vanligaste svaret på hjälpmedel som anhöriga får tillgång till. Det ser dock olika ut i landet. Exempel på hjälpmedel som anhöriga får köpa själva är glidlakan, stödhandtag, duschstol.
Kommunikation Tabell 4. Svar på fråga 12. Andel ja-svar i procent fördelat på kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvården. Fråga 12. Förskrivs kommunikationshjälpmedel till närstående som används av anhörig?
Kommuner med ansvar för hemsjukvård
Kommuner som inte har ansvar för hemsjukvård
Förenklad/anpassad mobiltelefon. Antal svar; 141
8
13
Förenklad/anpassad stationär telefon. Antal svar; 141
15
14
Kommentarer fråga 12: Flera hänvisade i sina kommentarer till öppna handeln, landstingets hjälpmedelscentral eller att det som finns att köpa i öppna handeln inte är förskrivningsbart. Flera hänvisade också till primärvården och att man får köpa själv.
15
Passiva larm och medicinering Tabell 5. Svar på frågorna 13 – 14. Andel ja-svar i procent fördelat på kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvården. Fråga 13 – 14
Kommuner med ansvar för hemsjukvård
Kommuner som inte har ansvar för hemsjukvård
13. Förskrivs passiva larm till närstående som används av anhörig? Nödsändare. Antal svar; 132
38
19
Trådlöst trygghetssystem (Caredo). Antal svar; 131
37
44
Larmmatta. Antal svar; 139
64
55
Vaktlarm (s k baby watcher). Antal svar; 137
29
25
69
26
14. Medicinering Medicinpåminnare. Antal svar; 152
Kommentarer fråga 13: Av kommentarerna framgår att larm erhålls på många olika sätt. Exempel på kommentarer var att larmmatta lånas ut via hemtjänst, vården och omsorgen, det var regionens ansvar, landstinget hyr ut några larm eller att det beslutas av biståndshandläggaren. Det kan också vara ett egenansvar och att anhöriga själva får kontakta företagen. Vakt- och rörelselarm fås av sjuksköterskan, förskrivs som hjälpmedel eller fås som bistånd. I särskilt boende var larm oftast en del i utrustningen, flera har svarat ”vet ej” och det verkar inte av svaren som att rehabiliteringsverksamheten är involverad. Kommentarer fråga 14: Kommentarer som gavs var att medicinpåminnare är tillgängligt via sjuksköterska, primärvården, hjälpmedelscentral, den förskrivs till närstående ej till anhörig, kan bara fås från landstinget, finns också som påminnelse i ”Handi eller anpassad klocka”, är egenansvar, har använts mycket sällan, produkten finns att köpa i öppna marknaden och/eller att låna på hjälpmedelscentral för att pröva och sedan köpa själv.
16
Information till anhöriga om konsumentprodukter och ikt Tabell 6. Svar på frågorna 15 – 16. Andel ja-svar i procent fördelat på kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvården. Fråga 15 – 16
Kommuner med ansvar för hemsjukvård
Kommuner som inte har ansvar för hemsjukvård
15. Informerar kommunens rehabiliteringsverksamhet anhöriga om konsumentprodukter som kan underlätta i omvårdnaden av och i stödet till närstående? Antal svar; 163
96
66
16. Informerar kommunens rehabiliteringsverksamhet anhöriga om IKT? Antal svar; 156
19
11
Kommentarer fråga 15: De vanligaste kommentarerna var att man informerar om inköpsställen och ger tips och råd om hur hjälpmedlen/produkterna kan användas. Det vanligaste är att man ger det individuellt men det förekommer också att informationen ges i grupp. Någon skriver att de har tagit fram en informationsbroschyr och har produktkataloger som de delar ut. Att förebygga fall nämns som ett specifikt område som man informerar om. Kommentarer fråga 16: De sammanfattande kommentarerna var att det var många som ”inte vet” eller att det var sällsynt med IKT som stöd. Flera har svarat att det inte var deras ansvar och att de hänvisade vidare till någon annan eller att det inte har efterfrågats. Det fanns också de som svarat att de gav information, tips och råd om användning av produkter och var de kan köpas.
Anhörigas tillgång till ITK Svar på fråga 17. Hur får anhörig tillgång till IKT i er kommun (till exempel via rehabverksamheten, anhörigstödet, biståndshandläggare etc)? De sammanfattande kommentarerna från dem som svarat var att många svarade vet ej, via anhörigstödet, biståndshandläggare eller primärvården.
17
Svar på fråga 18. Om anhöriga i er kommun får tillgång till IKT, vad erbjuds? Det är endast 18 som har svarat på frågan och av dessa anger fem att man erbjuder Action (bildtelefoni), tre att man erbjuder Ippi (SMS och MMS via TVn), ingen erbjuder Memo Comai (mobilbaserad internet-tjänst) och tio att man erbjuder annat.
Övriga synpunkter och kommentarer Nedan finns ett urval av de övriga synpunkter och kommentarer som gavs. • Närstående faller ofta under primärvårdens ansvar vilket gör att det måste finnas ett utvecklat samarbete mellan primärvården och kommunen. Tyvärr brister det ibland då primärvården ofta är inriktad på enbart mottagningsverksamhet. Kommunen kan inte ta primärvårdens ansvar (enligt kriterierna tillhör ofta den närstående primärvårdens ansvar) då det medför ökade hjälpmedelskostnader. Därför håller båda huvudmännen hårt på sina regler. • Vi är en liten kommun som har nära kommunikationsvägar mellan verksamheterna. Ett nätverk för anhörigstöd har pågått flera år och kommunen har deltagit sedan starten. • Anhörigstödet har inte gett oss några förändrade arbetsuppgifter då vi normalt arbetar med det. Däremot ser vi att när anhörigträffar anordnas är det bra om rehab utgör en del av informationsutbudet. • Arbetsterapeuter och sjukgymnaster har utarbetat riktlinjer för instruktioner som ges till anhörigvårdare vid förflyttningar och/eller hjälpmedelsanvändning i hemmet. • Det händer mycket och möjligheterna ökar men vi som arbetar behöver mer kunskap. • Det behövs ett nationellt sortiment och en utvidgning av hjälpmedelssortimentet. Om det ska komma in nya hjälpmedel så är villkoret att det tas bort andra för samma kostnad. Att individerna blir självständigare eller får bättre livskvalitet är mycket svårt att argumentera för.
18
• När vi inte har ansvar för hemsjukvården är det många av dessa frågor som inte blir aktuella för oss att aktivt jobba med. Primärvården ansvarar än så länge för allt ordinärt boende och där finns oftast behoven. Anhöriga till personer som bor i särskilt boende informeras om dessa frågor så fort ett behov uppmärksammas, men det är inget som sker regelbundet. • Hoppas denna enkät kan hjälpa till att uppmärksamma omsorgsförvaltningars ledningar om hjälpmedlens betydelse och vinster som finns. Jag upplever att vi på rehab talar för döva öron när man säger att hjälpmedel är ett jätteområde där kommunen behöver tänka om. Men den begränsande faktorn för vår del är att vi ej har ansvar för hemsjukvården. Och i den mån politiker tänker tankar om att den ska övergå i kommunregi, så tänker man bara på sjuksköterskedelen i HSL-ansvaret, och glömmer rehab. • Jag har svarat nej på det mesta. Kommunen har ingen rehabverksamhet gentemot eget boende längre. Tidigare hade vi en träningsenhet tillsammans med landstinget, vilket landstinget sade upp. Det är därför primärvården, som har hand om rehabiliteringen för dem i eget boende och ansvarar för info till anhöriga. Självfallet informerar vi anhöriga till dem i särskilt boende om hur hjälpmedel fungerar om de till exempel ska hem på permission. Likaså informeras anhöriga till korttidsboende. Kommunen har en anhörigstödjare. Hennes uppdrag kan inte jag, men hon är inte skyldig att instruera om hjälpmedel.
19
Diskussion I sammanställningen av enkätsvaren framgår att det är mycket som pågår i rehabiliteringsverksamheternas stöd och hjälp till anhöriga. I svaren på många frågor fanns dock stora skillnader mellan kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvården. Av de 204 kommuner som svarat har 57 % ansvaret för hemsjukvården. Generellt kan sägas att det pågår mer i kommuner som har ansvar för hemsjukvård än de som inte har ansvar för hemsjukvård. En övervägande majoritet av kommunernas rehabiliteringsverksamhet har kännedom om den nya bestämmelsen om stöd och hjälp till anhöriga. Men endast 29 % av de som har ansvar för hemsjukvården respektive 21 % av de som inte har ansvaret för hemsjukvården har den nya bestämmelsen fått några konsekvenser i arbetet. Tydligt är att rehabiliteringsverksamheterna ger stöd till anhöriga och samarbetar med kommunernas anhörigstöd i en mycket högre grad i de kommuner som har ansvar för hemsjukvården. De personalgrupper som särskilt nämns är biståndshandläggare och anhörigkonsulenter. I kommuner som tagit över hemsjukvården deltar rehabverksamheten oftare (71 % respektive 43 %) i anhörigutbildningar med till exempel förflyttningsteknik och hjälpmedel. Stora skillnader avseende information till anhöriga om hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT fanns också mellan kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvård. Likaså är det kommuner med ansvar för hemsjukvård som i betydligt högre grad uppmärksammar anhörigas behov av hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT. Det framkommer också av resultatet i behovsstudierna som genomförts i HIs regeringsuppdrag Teknik för äldre. Enkätsvaren kan tolkas som att rehabiliteringsverksamheterna ger information till anhöriga samtidigt som anhöriga själva har uttryckt att de saknar information och tillgång till hjälpmedel i behovsstudierna som genomförts. En slutsats utifrån resultaten från enkätsvaren och behovsstudierna är att det är ett område som behöver mer uppmärksamhet, kunskap och utveckling.
20
Tjugo procent av de kommuner som har ansvar för hemsjukvården och 13 % av de som inte har ansvar för hemsjukvården uppger att det finns en visningsmiljö/utställning som anhöriga kan besöka. I svaren framkom att det var ett brett spektra på hur och vad som visas, det var allt från tandborstar till sängar etc. Att få se, klämma och känna på hjälpmedlen och konsumentprodukterna och samtidigt få information och råd är något som anhöriga har efterfrågat och det har också uttryckts i andra studier. I regeringsuppdraget Teknik för äldre har en kartläggning av visningsmiljöer8 genomförts och stöd till visningsmiljöer prioriterats. Resultatet av kartläggningen visar att det är positivt och uppskattat med visningsmiljöer oavsett målgrupp eftersom det ger möjligheter att se och prova produkterna i en hemlik miljö. Det har visat sig att det förenklar förskrivningsprocessen att ge anhöriga information. I Teknik för äldre har 11 visningsmiljöer9 runt om i landet fått stöd och fler är på gång att byggas upp. Det är bara 3 % som svarat att de använde något bedömningsinstrument, det fanns heller inte många kommentarer till denna fråga. Det bedömningsinstrument som nämns är Canadian Occupational Preformance Measure (COPM). Vad det beror på framgår inte av svaren men det finns säkert flera orsaker, som att man de facto inte kan förskriva hjälpmedel10 till anhöriga och att bedömningsinstrumenten inte är utformade för att användas för anhöriga. I projektet och försöksverksamheten ”Med anhörigglasögon på – så gjorde vi i Göteborg”11 användes ADL-taxonomin för att ta reda på anhörigas behov utifrån deras livssituation. Resultat från försöksverksamheten i Göteborg och andra projekt som genomförts i Teknik för äldre visar att det är viktigt att använda bedömningsinstrument för att ta reda på anhörigas behov av stöd, till exempel hjälpmedel.
8 9 10 11
Hjälpmedelsinstitutet. Liljeström E. Kartläggning av visningsmiljöer. 2008 Hjälpmedelsinstitutet. Lagerkrans E., ansvarig handläggare. Visningsmiljöer – så gjorde vi. 2010 Hjälpmedelsinstitutet. Blomquist U-B., Jacobson D. Förskrivningsprocessen, Fritt val av hjälpmedel, Egenansvar – tre olika vägar till hjälpmedel. 2011 Hjälpmedelsinstitutet. Hellgren I., Nilsson B.,I., Med anhörigglasögon på – så gjorde vi i Göteborg. 2010
21
Det är också viktigt att möta anhöriga själva samt att de hjälpmedel som anhöriga förväntas använda och får tillgång till följs upp. Uppföljning har visat sig vara både viktigt och avgörande för om hjälpmedlen ska vara till nytta. En checklista har också utvecklats ur resultatet från projektet ”Teknik som stöd för personer med demens och deras anhöriga”12. Checklistan är tänkt att användas som en lathund vid samtal med anhöriga och personer med demens. I projektet och i kontakten med anhöriga blev det tydligt att det är viktigt att inte bara ha fokus på säkerhet utan också på livskvalitet. I enkätsvaren framkom att stödet till anhöriga sällan riktas mot något specifikt område eller diagnosgrupp, förutom anhöriga till personer med demenssjukdom och stroke. Förflyttningshjälpmedel är det område som uppmärksammas mest och ett hjälpmedel som kan ”förskrivas” till anhöriga är drivaggregat/hjälpmotor till manuell rullstol. Förutom hjälpmedel nämns också att råd och stöd ges vid bostadsanpassning, förflyttning och om fallprevention. Informationen ges såväl individuellt som i grupp. Generellt visar enkätsvaren att kommuner med ansvar för hemsjukvård oftare förskriver förflyttningshjälpmedel till närstående som används av anhöriga. Det var däremot anmärkningsvärt sällan som rehabiliteringsverksamheterna förskrev kommunikationshjälpmedel som anpassad eller förenklad mobiltelefon och stationärtelefon. I kommentarerna nämns att man hänvisar till öppna handeln. Larm och framförallt passiva larm som kan aktiveras när en person gör något oförutsett är oftast kopplat till en anhörig. Larm är ett område som inte uppmärksammas på samma sätt som förflyttningshjälpmedel. Andra studier har visat att det är stora skillnader i landet, när det gäller vad man kan få för hjälpmedel, vilken organisation och personalgrupp som är ansvarig och involverad. Ibland lånas de ut, ibland fås dom som ett bedömt bistånd, ibland som ett förskrivet hjälpmedel och ibland är det ett eget ansvar.
12 Hjälpmedelsinstitutet. Rosenberg L., Nygård L., Teknik som stöd för personer med demens och deras anhöriga. 2010
22
Det vanligaste är att anhöriga inte får information om och tillgång till denna typ av larm. Om anhöriga får tillgång till ett passivt larm får de det oftast försent13. En nödsändare, som gör att personer som inte kan orientera sig i sin omgivning kan röra sig fritt och bli eftersökta om så behövs, kan förskrivas av 38 % av kommunerna som har ansvaret för hemsjukvården och 19 % av de som inte har ansvaret för hemsjukvården. Larmmatta var det vanligaste larmet som förskrevs. Larm är också ett område där den nya tekniken är till stor nytta och många nya produkter utvecklas men det är svårt för företagen att nå målgruppen med sina produkter. Stora skillnader mellan kommuner som har respektive inte har ansvar för hemsjukvård kan också ses för förskrivning av medicinpåminnare (69 % respektive 26 %). Resultat från en annan enkätundersökning som redovisas i rapporten ”Kognitiva hjälpmedel, Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar”14 visar att det är en underförskrivning av kognitivt stödjande hjälpmedel och att kunskap saknas. Samtidigt som vi i andra projekt har sett att just passiva larm är ett viktigt stöd för anhöriga som gör det möjligt att leva ett normalt liv. Svaren på frågan hur anhöriga får tillgång till informations- och kommunikationstjänster (IKT) vittnar om att det är ett outvecklat område som det ännu inte gjorts mycket inom. Denna typ av stöd förekommer sällan eller aldrig och många har svarat att de ”inte vet” eller att det sällan förekommer. Svaren visar att det är ett område som behöver uppmärksammas och utvecklas men framför allt att kunskapen behöver öka hos berörd personal. IKT kan sammanfattas som ett prematurt område där det behövs mycket kunskap om produkter, tjänster och vad som är till nytta i vilka situationer. IKT är ett område som utvecklas snabbt och som för många redan är en självklar del i vardagen.
13 14
Hjälpmedelsinstitutet. Josephsson S., Haraldson U., Johansson U., Boström C., Rosshagen A., Resultat och erfarenheter från resursenheterna i Teknik och demensprojektet. 2008 Hjälpmedelsinstitutet. Dahlin e., Kognitiva hjälpmedel, Nationell uppföljning av hjälp medelsförsörjningen för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. 2010
23
Det gör det än väsentligare att den teknik och de informations- och kommunikationstjänster som finns verkligen används och kommer de till del som har behov av och nytta av det. Det framgår av enkätsvaren att det finns många otydligheter och skillnader vad gäller hjälpmedel till anhöriga. Till exempel om det är kommunen eller primärvården som ansvarar för hjälpmedlen och IKT som stöd till anhöriga. För att det ska bli enklare för anhöriga att få det stöd de behöver och har nytta av i rätt skede och situation är det viktigt att lyfta hjälpmedelsfrågan såväl nationellt som lokalt och att samverkan ökar mellan berörda organisationer och huvudmän. Det behövs också ökad kunskap om hjälpmedel och informations- och kommunikationsteknologins betydelse som stöd till anhöriga. Sammanfattningsvis behövs det mer kunskap om hjälpmedel och IKT till anhöriga, det behövs också en ökad tydlighet i förskrivningsprocessen om när och hur anhöriga ska involveras i förskrivningen av hjälpmedel och när råd och stöd om bra produkter ska ges. En förutsättning för det är samverkan mellan huvudmännen och olika organisationer.
24
Bilaga 1 Enkät om stöd och hjälp till anhöriga Till dig som ingår i Hjälpmedelsinstitutets kommunnätverk inom området äldre och rehabilitering, 2010-04-12. För snart ett år sedan (2009-07-01) infördes en ny bestämmelse i Socialtjänstlagen som handlar om stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående. I förarbetena till den nya skärpta bestämmelsen står att samhällets stöd syftar till att underlätta för de personer som vårdar eller stödjer en närstående. Begreppet stöd preciseras därefter genom att det innefattar bemötande, information, kunskap, råd, avlösning, hjälpmedel och hemtjänst. Vi önskar genomföra en undersökning för att få kunskap om vilket stöd och hjälp anhöriga kan få av kommunens rehabiliteringsverksamhet. Tillsammans med Socialstyrelsen behöver vi ännu en gång hjälp av er som tillhör HIs nätverk med kommunerna inom området äldre och rehabilitering. Socialstyrelsen har i uppdrag att följa hur landets kommuner tillämpar den nya bestämmelsen 5 kap 10§ i Socialtjänstlagen. Vikten av ett anhörigperspektiv i de olika verksamheterna betonas. För att samordna arbetet med att samla in uppgifter önskar Socialstyrelsen ställa några inledande frågor i bifogad enkät om den nya bestämmelsen och dess konsekvenser vad gäller kommunernas rehabiliteringsverksamheter. I Hjälpmedelsinstitutets satsning ”Teknik för Äldre” är ett av fokusområdena anhöriga. Inom ramen för denna satsning har flera behovsstudier genomförts och i vårt fortsatta arbete med anhörigstöd önskar vi svar på ett antal frågor. Det är angeläget att ha kunskap om och ta reda på den anhöriges behov av hjälp och stöd i omvårdnaden av närstående. Behoven behöver uppmärksam-
25
mas tidigt inte minst i hälsofrämjande syfte. Anhöriga behöver få information om och tillgång till hjälpmedel, konsumentprodukter som finns att köpa i öppna handeln och informations- och kommunikationsteknik, IKT, för att underlätta vardagen i omvårdnaden av och i stödet till närstående. Anhöriga behöver också bli mer delaktiga när förskrivning av hjälpmedel sker till närstående för att hjälpmedlen ska kunna användas på ett tryggt och säkert sätt. Det förutsätts ofta att anhöriga ska veta hur ett hjälpmedel ska användas, skötas och underhållas. Delar av resultatet kommer att finnas med i underlaget för den rapport som Socialstyrelsen ska lämna till regeringen i december 2010. Vi är tacksamma om du besvarar denna webb-enkät senast den xxxxxx Om du undrar över något kring undersökningen kan du kontakta Ingegärd Nicolaou, Hjälpmedelsinstitutet, tfn 08-620 18 35,
[email protected] Ingela Månsson, Hjälpmedelsinstitutet, tfn 08-620 18 17,
[email protected] Anders Bergh, Socialstyrelsen, tfn 075-247 31 72,
[email protected] Tack för din medverkan! Vänliga hälsningar Ingegärd Nicolaou Hjälpmedelsinstitutet
26
Enkätens frågor Till personer som ingår i Hjälpmedelsinstitutets kommunnätverk inom området äldre och rehabilitering. Har din kommun ansvar för hemsjukvården?
Ja
Nej
Ja
Nej
2 a. Har den nya skärpta bestämmelsen fått några konsekvenser för er i ert arbete? Ja
Nej
Kommentar: 1. Känner kommunens rehabiliteringverksamhet till den nya skärpta bestämmelsen om stöd till anhöriga?
2 b. Om ja, beskriv konsekvenserna: 3 a. Förekommer det att kommunens rehabiliteringsverksamhet ger stöd till anhöriga?
Ja
Nej
4 a. Har kommunens rehabiliteringsverksamhet något samarbete med kommunens anhörigstöd? Ja
Nej
3 b. Om ja, vilken typ av stöd handlar det om?
Vi är tillgängliga i kommunens anhörigcentral Vi medverkar i utbildningar som vänder sig till anhöriga, t.ex. i lyftteknik, om hjälpmedel Vi samarbetar kring annat 4 b. Om ja kring annat, ange vad:
27
I nedanstående frågor menar vi: Hjälpmedel = förskrivningsbart enligt HSL. Konsumentprodukter = produkter som finns att köpa i öppna handeln. Informations- och kommunikationsteknik, IKT = t.ex. kommunikation via SMS, MMS via TV, Bildtelefoni t.ex. Action. 5 a. Medverkar kommunens rehabiliteringsverksamhet med information om hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT till anhöriga?
Ja
Nej
6 a. Finns det någon visningsmiljö/utställning i kommunen som anhöriga kan besöka för att få information om hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT som kan underlätta vardagen i omvårdnaden av närstående? Ja
Nej
5 b. Om ja, på vilket sätt?
6 b. Om ja, ange exempel på hjälpmedel/konsumentprodukter/ IKT som visas. 7 a. Uppmärksammar kommunens rehabiliteringsverksamhet anhörigas behov av stöd i form av hjälpmedel, konsumentprodukter och IKT?
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja
Nej
7 b. Om ja, på vilket sätt uppmärksammas behovet (t.ex. eget möte/samtal med anhörig)? 8 a. Använder kommunens rehabiliteringsverksamhet något bedömningsinstrument för att ta reda på anhörigas behov? 8 b. Om ja, ange vilket instrument som används: 9 a. Har kommunens rehabiliteringsverksamhet kriterier vid bedömning av anhörigas behov (t.ex. förebyggande, kompenserande, som underlättar omvårdnaden av närstående)? 9 b. Om ja, ange vilka kriterier som gäller:
28
Hjälpmedel 10. Förskriver kommunens rehabiliteringsverksamhet hjälpmedel till närstående som används av anhöriga?
Ja
Nej
Kommentar: Ange under respektive hjälpmedelsområde om hjälpmedlet är förskrivningsbart eller ej. 11 a. Förflyttning:
Ja
Nej Tillgängligt på annat sätt
Ja
Nej Tillgängligt på annat sätt
Höj- och sänkbar säng Stöd- och vändhandtag på säng Glidlakan Duschpall/stol Drivaggregat/hjälpmotor till manuell rullstol 11 b. Om tillgängligt på annat sätt, hur? 12 a. Kommunikation: Förenklad/anpassad mobiltelefon Förenklad/anpassad stationär telefon 12 b. Om tillgängligt på annat sätt, hur? 13 a. Passiva larm:
Ja Nej Tillgängligt på annat sätt
Nödsändare Trådlöst trygghetssystem (Caredo) Larmmatta Vaktlarm (s.k. baby watcher) 13 b. Om tillgängligt på annat sätt, hur? 14 a. Medicinering:
Ja Nej Tillgängligt på annat sätt
Medicinpåminnare 14 b. Om tillgängligt på annat sätt, hur?
29
Konsumentprodukter 15 a. Informerar kommunens rehabiliteringsverksamhet anhöriga om konsumentprodukter som kan underlätta i omvårdnaden av och i stödet till närstående?
Ja
Nej
15 b. Om ja, vad innefattar informationen (t.ex. tips om inköpsställe, rådgivning om användningen)?
IKT 16 a. Informerar kommunens rehabiliteringsverksamhet anhöriga om IKT?
Ja
16 b. Om ja, vad innefattar informationen (t. ex. tips om inköpsställe, rådgivning om användningen). 17. Hur får anhöriga tillgång till IKT i er kommun (t.ex. via rehabverksamheten, anhörigstödet, biståndshandläggaren etc.)? Kommentar: 18. Om anhöriga i er kommun får tillgång till IKT, vad ingår? Action (Bildtelefoni) Ippi (SMS och e-post via TVn) Memo Comai (mobilbaserad Internettjänst) Annat: 19. Övriga synpunkter:
Tack för hjälpen!
30
Nej
31
Anhörigas stöd och hjälp från kommunens rehabiliteringsverksamhet Resultat från enkätsvar om stöd och hjälp till anhöriga Det framgår av enkätsvaren att det är mycket som pågår i rehabiliteringsverksamheternas stöd och hjälp till anhöriga. Men det finns också otydligheter och skillnader mellan kommuner beroende på om det är kommunen eller primärvården som ansvarar för hjälpmedlen och IKT som stöd till anhöriga. Generellt kan också sägas att stödet och hjälpen till anhöriga är större i de kommuner som har ansvar för hemsjukvården än i de som inte har ansvar för hemsjukvården. För att det ska bli enklare för anhöriga att få det stöd de behöver och har nytta av i rätt skede och situation är det viktigt att lyfta hjälpmedelsfrågan såväl nationellt som lokalt och att samverkan ökar mellan berörda organisationer och huvudmän.
Hjälpmedelsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom området hjälpmedel och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning. Hjälpmedelsinstitutet arbetar för full delaktighet och jämlikhet genom att medverka till bra och säkra hjälpmedel, en effektiv hjälpmedelsverksamhet och ett tillgängligt samhälle. Hjälpmedelsinstitutets huvudmän är staten och Sveriges Kommuner och Landsting.
Box 2047, 174 02 Sundbyberg Tfn 08-620 17 00 Fax 08-739 21 52 Texttfn 08-759 66 30 E-post
[email protected] Artikelnummer Webbplats www.hi.se 11367
