Allmänt Jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelning utfärdar i detta beslut bestämmelser om bekämpning av rabies

D 49 JORD- OCh SKOGSBRUKSMINISTERIET BESLUT nr 9/VLA/1999 Veterinär- och livsmedelsavdelningen Datum 12.5.1999 Dnr 240/50-99 Ikraftträdelse- och giltighetstid 20.5.1999 - tills vidare Upphäver / Ändrar Jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelnings cirkulär av den 19 september 1980 om bekämpning av rabies nr 185, Jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelnings beslut av den 31 januari 1989 angående förebyggande av spridningen av rabies nr 148/50-89 Stadganden om bemyndigande 5, 8, 9, 10, 12 och 12 a § lagen om djursjukdomar (55/1980, ändr. 809/1992 och 424/1994) 9, 10 och 19 § förordningen om bekämpning av djursjukdomar vid djurtransporter (1363/1994) Motsvarande EG-rättsakter Rådets direktiv 92/117/EEG; EGT Nr L 62, 15.3.1993, s. 38 Ärende BEKÄMPNING AV RABIES Allmänt Jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelning utfärdar i detta beslut bestämmelser om bekämpning av rabies. Bestämmelserna är bindande. De är förpliktande och skall iakttas i de enskilda fall som avses i bestämmelserna. I syfte att ge en nödvändig överblick över läget beskrivs i punkt 1 den allmänna sjukdomsbilden vid rabies hos olika djur samt hur smittan sprids. För att överblicken skall vara tillräckligt omfattande redogörs i beslutet också för sådana föreskrifter om tillvägagångssätten som föranleds av internationella förpliktelser. Dessa har skrivits med petit för att de skall skilja sig från de bindande bestämmelserna i beslutet. Ytterligare ges i punkt 2.3 rekommendationer till hund- och kattägare. Rekommendationerna har tryckts med kursiv. Beteckningen med bokstav och siffra som anges inom parentes efter författningarnas namn (t.ex. D 4) syftar på de beteckningar författningarna fått i veterinärlagstiftningen. INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Sjukdomsbild och spridning 2. Vaccinering mot rabies 2.1. Jakthundar 2.2. Myndigheternas tjänstehundar 2.3. Andra hundar och katter

2.4. Handlingar och tillsyn 3. Åtelvaccinering av vilda djur 4. Uppföljning av rabiesläget 5. Åtgärder vid misstanke om rabies på basis av symptom hos husdjur 5.1. Anmälan om misstanke och undersökning av djuret 5.2. Isolering eller förordnande om avlivning av djuret 5.3. Avlivning av djuret och sändande av djuret för undersökning 6. Åtgärder vid misstanke om rabies hos ett vilt djur 7. Andra djur som blivit bitna av ett djur som misstänks ha rabies 7.1. Vaccinerade hundar eller katter som blivit bitna 7.2. Ovaccinerade hundar eller katter som blivit bitna 7.3. Nötkreatur, hästar, får eller getter som blivit bitna 7.4. Andra föreskrifter 8. Åtgärder då en lös hund har överskridit gränsen mellan Ryssland och Finland 8.1. Hundar från Finland 8.1.1. Inga bitsår konstateras hos hunden 8.1.2. Bitsår konstateras hos hunden 8.2. Hundar från Ryssland eller av okänt ursprung 8.2.1. Inga bitsår konstateras hos hunden 8.2.2. Bitsår konstateras hos hunden 9. Anmälan till hälsovårdsmyndigheterna 10. Epidemiologisk utredning och andra åtgärder då rabiesdiagnosen har fastställts 11. Bestämmelser om vilda rovdjur 11.1. Vilda rovdjur som hittats döda 11.2. Fasttagande av små rovdjur i naturen för farmuppfödning 12. Övriga bestämmelser 13. Kostnader och ersättningar 14. Förrättningsanmälan och räkningar 1. Sjukdomsbild och spridning Jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelning (nedan avdelningen) har i sitt beslut om djursjukdomar som skall bekämpas och om anmälan om djursjukdomar (1346/1995, D 4)

bestämt att rabies skall anses såsom farlig djursjukdom. Rabies, som orsakas av ett rhabdovirus, är en sjukdom som angriper det centrala nervsystemet. Alla jämnvarma djur inklusive människan kan smittas med sjukdomen. Sjukdomen sprids vanligen genom bett från ett sjukt djur. Sjukdomen kan dock också smitta via saliv vid kontakt med hudsår. Obehandlad leder sjukdomen till att människor och djur dör. De huvudsakliga smittspridarna är vilda rovdjur såsom räv, mårdhund, varg och grävling samt av husdjuren hund och katt. Alla landlevande däggdjursarter, inklusive fladdermusen, kan vara smittbärare, men i allmänhet har endast rovdjur betydelse som spridare av sjukdomen. Ett smittat djur kan utsöndra rabiesviruset i sin saliv mer än två veckor innan symptomen yttrar sig. På grund av spridningen har rabies tre ekologiska uttrycksformer. Vid rabies i bebodda områden, dvs. urban rabies, sprids sjukdomen bland hundar och katter och från dem vidare till andra husdjur och råttor samt möjligen till människan. Sylvatisk rabies eller skogsrabies sprids genom en smittkedja som består av vilda djur, t.ex. varg, räv och mårdhund. Sjukdomens tredje uttrycksform är fladdermusrabies som huvudsakligen sprids i fladdermussamhällen men som tillfälligt kan spridas också till andra djur och till människan. Både blodsugande och insektätande fladdermöss kan vara bärare av rabies. Urban rabies förekommer inte i Nordamerika eller Europa med undantag för Turkiet. Sylvatisk rabies har i Europa efter andra världskriget spridit sig västerut via den s.k. polska korridoren med ca 25-60 kilometer per år, främst genom räv. Spridningsgränsen är för närvarande vid gränsen mellan Tyskland och Luxemburg. Fladdermusrabies har i Europa konstaterats bl.a. i Holland, Frankrike, Tyskland och Danmark. I Finland har rabies senast konstaterats 1989 och Finland är enligt Världshälsoorganisationens (WHO) klassificering ett rabiesfritt land. Inkubationstiden för rabies varierar mellan 14 dygn och 6 månader eller kan till och med vara längre. Den genomsnittliga inkubationstiden är dock 4-8 veckor. När de kliniska symptomen yttrar sig dör djuret inom 10 dagar. Symptombilden vid rabies är inte enhetlig, utan består av skador av olika grad på det centrala nervsystemet. Dessa skador kan förekomma också vid andra sjukdomar. Till den klassiska symptombilden hör av retning oframkallad (oprovocerad) aggressivitet mot levande varelser och till och med mot föremål, samt kraftig salivavsöndring. Medan djuret ännu kan svälja kan det äta främmande föremål såsom stickor, stenar osv. Som ett alternativ till denna furiösa form förekommer s.k. dumb rabies, varvid djuret blir onaturligt beskedligt och småningom allt mer apatiskt. Ofta kan symptombilden dock utan förvarning förändras, varför en klar gräns inte kan dras mellan dessa symptomformer. Oberoende av de inledande symptomen tilltar förlamningsföreteelserna allt eftersom sjukdomen framskrider. Efter några dagar börjar djuret vackla och förmågan att svälja försvinner, vilket förklarar den tidigare använda benämningen vattuskräck. Hos hundar följs det 2-3 dagar långa, oftast omärkliga förstadiet antingen av en furiös eller en s.k. dumb symptombild. Det första symptomet kan vara att en vänskaplig hund blir nervös och osäker. Vid den furiösa formen blir hunden orolig, får förstorade pupiller och springer omkring planlöst, även långa sträckor, och biter allt som kommer emot den. Hundar dör i genomsnitt tre dygn (1-10 dygn) efter att symptomen yttrat sig. Hos katter yttrar sig rabies oftast i den furiösa formen. Hos mårdhundar och rävar yttrar sig den av rabies orsakade förändringen vanligen så, att djuren är exceptionellt tama och saknar självbevarelsedrift. De rör sig kring människoboningar mitt på dagen och försöker till och med komma in i husen. Ofta är rabiessmittade mårdhundar aggressiva mot eller fullkomligt orädda för hundar. Oprovocerad aggressivitet mot människor har inte observerats hos rabiessmittade små rovdjur i Finland. Hos nötkreatur yttrar sig symptomen till en början som obestämda matsmältningsstörningar och kraftig salivavsöndring. Inom några dagar framträder symptomen av störningar på det centrala

nervsystemet först i form av överdriven aktivitet och skygghet för ljud. Nötkreaturet blir oroligt, bölar onaturligt, skrapar med hovarna och stångar omkring sig. Ett typiskt symptom är oavbrutna avföringsoch urineringsförsök då djuret står med stirrande blick och kröker ryggen med höjd svans. Djuret kan också slita sig loss från tjudret och störta huvudlöst mot olika objekt. Hos en smittad häst påminner symptomen om symptomen vid stelkramp. På det bitna området förekommer klåda, djuret har svårt att svälja, det är upphetsat och störtar planlöst mot stängsel och väggar. Döden inträder inom några timmar efter att symptomen yttrat sig. Ett rabiessmittat svin springer vanligen i cirkel i stian, är uppretat och kan äta sina egna kultingar och dör inom 2-4 dagar efter att symptomen börjat. Typiskt för fladdermöss är att man kan se dem flyga ensamma under den ljusa tiden av dygnet, ibland med plågade skrin. När förlamningssymptomen inträder sitter de hopkurade på stället. 2. Vaccinering mot rabies 2.1.Jakthundar Hundar som används vid jakt skall vara vaccinerade mot rabies i hela landet. Hundar som används vid jakt med grythund skall vaccineras årligen, andra jakthundar minst vartannat år. Vaccineringen mot rabies skall göras minst 30 dagar innan hunden används vid jakt. Vid förnyad vaccinering behövs ingen väntetid och detta gäller också då det förflutit mer än 24 månader sedan föregående vaccinering. 2.2. Myndigheternas tjänstehundar Myndigheternas tjänstehundar såsom polishundar, narkotikahundar, gränsbevakningsväsendets hundar och försvarsmaktens hundar skall vaccineras mot rabies vartannat år. 2.3. Andra hundar och katter Avdelningen rekommenderar att också andra hundar och katter än de som nämns i punkterna 2.1. och 2.2. vaccineras mot rabies även när rabies inte förekommer i landet. Hundar och katter kan vaccineras vid fyra månaders ålder och förnyad vaccinering rekommenderas vid 12 månaders ålder. Härefter är det skäl att förnya vaccineringen med två års mellanrum. 2.4. Handlingar och tillsyn En veterinär som företagit vaccinering måste ge ett intyg om vaccineringen eller också måste en anteckning om vaccineringen föras in i djurets registerbok eller i annan motsvarande handling. Veterinären skall göra en anteckning om vaccineringen även i sitt eget patientregister eller motsvarande förteckning. Djurets ägare skall bevara intyget eller handlingen och vid behov uppvisa intyget eller handlingen för veterinär- eller tullmyndigheterna. 3. Åtelvaccinering av vilda djur Avdelningen fattar särskilt beslut om vaccinering av vilda djur med hjälp av åtelvaccin för att hindra spridningen av rabies. Avdelningen informerar om tidpunkt och område för åtelvaccinering innan

betena sprids. 4. Uppföljning av rabiesläget Rabiesläget i Finland följs upp genom att man på anstalten för veterinärmedicin och livsmedel undersöker de husdjur och vilda djur som skickats som prov med avseende på rabies. Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel anmäler omedelbart positiva undersökningsresultat till avdelningen. Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel informerar månatligen avdelningen om undersökningsresultaten och om antalet djur som undersökts för rabies. Avdelningen rapporterar årligen om resultaten av uppföljningsundersökningarna till Europeiska gemenskapernas kommission och Internationella byrån för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (OIE) samt månatligen till Världshälsoorganisationen (WHO). 5. Åtgärder vid misstanke om rabies på basis av symptom hos husdjur 5.1. Anmälan om misstanke och undersökning av djuret Om en djurägare eller en innehavare av ett djur misstänker att ett djur har rabies, måste han eller hon omedelbart underrätta kommunalveterinären. Om en annan veterinär än kommunalveterinären får vetskap om ett djur som med skäl kan misstänkas ha rabies, måste han eller hon omedelbart underrätta kommunalveterinären eller om kommunalveterinären inte kan nås, länsveterinären eller avdelningens veterinär. Kommunalveterinären skall på eget initiativ eller på order från länsveterinären omedelbart resa till platsen, undersöka djuret och vidta nödvändiga åtgärder. 5.2. Isolering eller förordnande om avlivning av djuret Om kommunalveterinären efter att ha undersökt djuret på basis av symptomen och de uppgifter han eller hon fått anser att det sannolikt är fråga om rabies, skall veterinären förordna att djuret skall isoleras på ett inhägnat område eller någon annan sluten plats i minst två veckors tid. Om kommunalveterinären vid en ny undersökning två veckor senare inte kan konstatera symptom som tyder på rabies, kan kommunalveterinären befria djuret från isoleringen. Om djuret inte kan tas och hållas fast utan fara skall kommunalveterinären förordna att djuret skall avlivas. Om djuret har hunnit bita en människa skall djuret omedelbart avlivas och dess huvud eller hela kroppen skickas till anstalten för veterinärmedicin och livsmedel i Helsingfors för undersökning med avseende på rabies. Kommunalveterinären skall se till att nödvändiga prover skickas för undersökning med avseende på rabies också då djuret har dött under isoleringen. Om man vid en ny undersökning fortfarande kan konstatera symptom som tyder på en sjukdom i det centrala nervsystemet, kan rabies inte längre anses sannolik. Om det är fråga om ett nötkreatur som är äldre än 20 månader skall man förfara enligt jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut om bekämpning av BSE (15/VLA/1998). Om det är fråga om ett får eller en get skall man förfara enligt jordoch skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut om bekämpning av skrapie hos får och getter (27/VLA/1997). I övriga fall skall man följa länsveterinärens anvisningar. 5.3. Avlivning av djuret och sändande av djuret för undersökning

Om beslut fattas om att djuret skall avlivas, skall detta ske så att djurets huvud inte skadas. Det avlivade eller döda djuret eller dess huvud skall alltid sändas till anstalten för veterinärmedicin och livsmedel i Helsingfors för undersökning. Om djurets huvud har skadats vid avlivningen skall en del av halsryggen skickas samtidigt med huvudet, om inte hela djuret skickas för undersökning. Vid hantering av ett levande eller dött djur som misstänks ha rabies skall stor försiktighet iakttas och skyddshandskar absolut användas. En person som har sår på händerna får inte röra ett djur som misstänks ha rabies. Ingen del av djuret får användas. Kroppen skall omedelbart efter provtagningen grävas ned eller brännas och den plats där djuret hållits skall noggrant rengöras och desinficeras enligt kommunalveterinärens anvisningar. 6. Åtgärder vid misstanke om rabies hos ett vilt djur Om kommunal- eller länsveterinären får vetskap om en vild räv, varg, mårdhund, grävling eller något annat vilt djur som beter sig exceptionellt, skall man försöka avliva djuret och skicka det till anstalten för veterinärmedicin och livsmedel i Helsingfors för undersökning med avseende på rabies. Kommunalveterinären skall utreda om det vilda djuret som misstänks vara sjukt möjligen har bitit husdjur eller människor där det rört sig. Vid avlivning av djur skall föreskrifterna i punkt 5.3. iakttas. 7. Andra djur som blivit bitna av ett djur som misstänks ha rabies 7.1. Vaccinerade hundar eller katter som blivit bitna Om ett djur som misstänks ha rabies biter en hund eller en katt som vaccinerats mot rabies under de tolv månader som föregår bettet, skall kommunal-veterinären omedelbart vaccinera djuret på nytt och förordna att djuret skall hållas fastkopplat under ägarens tillsyn i 45 dagar. Under den tid då djuret hålls fastkopplat skall man på alla sätt hindra att djuret rymmer och endast låta djuret gå ute i koppel. Ytterligare skall djuret hållas åtskilt från djur och människor utanför familjen. Kommunalveterinären skall undersöka djuret när 45 dagar gått och kan förordna att djuret inte längre behöver vara fastkopplat om inga symptom som tyder på rabies kan observeras. På motsvarande sätt kan man förfara då det bitna djuret har vaccinerats mot rabies minst två gånger, men då det förflutit 12-24 månader från det att djuret senast vaccinerades. Om man under den tid då djuret är fastkopplat kan konstatera symptom som tyder på rabies hos det bitna djuret, skall man förfara så som anges i punkt 5. Om misstanken om rabies hos det djur som bitit andra djur visar sig vara utan grund kan kommunalveterinären förordna att alla de djur som varit fastkopplade skall befrias innan de 45 dagarna gått till ända. 7.2. Ovaccinerade hundar eller katter som blivit bitna Om ett djur som misstänks ha rabies biter en hund eller en katt som inte har vaccinerats mot rabies eller som vaccinerats för mer än två år sedan skall kommunalveterinären rekommendera att hunden eller katten skall avlivas. Om ägaren inte vill avliva djuret skall han eller hon isolera djuret på en av kommunalveterinären godkänd plats i sex månader. Om djuret uppvisar symptom som tyder på rabies under isoleringen skall ägaren omedelbart informera kommunalveterinären om symptomen. Kommunalveterinären skall vid utgången av isoleringstiden undersöka hunden eller

katten och om man inte kan konstatera symptom på rabies hos djuret kan det befrias från isoleringen. Hundar och katter kan vaccineras mot rabies fem månader efter att isoleringen inletts. Om man under den tid då djuret är isolerat kan konstatera symptom som tyder på rabies hos det bitna djuret, skall man förfara så som anges i punkt 5. Om misstanken om rabies hos det djur som bitit andra djur visar sig vara utan grund kan kommunalveterinären förordna att alla de djur som varit isolerade skall befrias innan isoleringstiden gått till ända. 7.3. Andra husdjur som blivit bitna Om kommunalveterinären får vetskap om att ett djur som misstänks ha rabies har bitit ett nötkreatur, en häst, ett får, en get eller annat husdjur, skall det bitna djuret avlivas eller isoleras i sex månader under ägarens tillsyn på en av kommunalveterinären godkänd plats. Ägaren skall omedelbart informera kommunalveterinären om eventuella symptom som tyder på rabies hos djuret. Ett isolerat djur får inte skickas för slakt utan länsveterinärens tillstånd. Om man under den tid då djuret är isolerat kan konstatera symptom som tyder på rabies hos det bitna djuret, skall man förfara så som anges i punkt 5. Om misstanken om rabies hos det djur som bitit andra djur visar sig vara utan grund kan kommunalveterinären förordna att alla de djur som varit isolerade skall befrias innan isoleringstiden gått till ända. 7.4. Andra föreskrifter Avdelningen kan vid behov meddela andra föreskrifter om åtgärder som skall vidtas i fråga om djur som blivit bitna. 8. Åtgärder då en lös hund har överskridit gränsen mellan Ryssland och Finland 8.1. Hundar från Finland Då kommunalveterinären får anmälan om en hund från Finland som misstänks ha överskridit landets östgräns när den varit lös, skall kommunalveterinären, om hunden inte utan fara för att sjukdomen sprids kan föras till veterinären, resa till platsen för att undersöka hunden. Vid undersökningen skall kommunalveterinären utreda om hunden har bitsår och om den har vaccinerats mot rabies. Om man inte får reda på vem som äger hunden skall man förfara så som anges i punkt 8.2. 8.1.1. Inga bitsår konstateras hos hunden Om inga bitsår konstateras hos hunden och om hunden har vaccinerats mot rabies högst 24 månader före fasttagandet (återkomsten från Ryssland till Finland), kan hunden överlåtas åt ägaren. Om det förflutit mer än 24 månader från vaccineringen och det finns intyg på denna tidigare vaccinering, kan hunden överlåtas åt ägaren efter att kommunalveterinären vaccinerat hunden mot rabies.

Om hunden aldrig har vaccinerats mot rabies skall kommunalveterinären förordna att hunden skall isoleras i 45 dagar under ägarens tillsyn på en av kommunalveterinären godkänd plats. Innan isoleringen inleds skall kommunalveterinären vaccinera hunden mot rabies. Kommunalveterinären skall vid utgången av isoleringstiden undersöka hunden och kan befria den från isoleringen om inga symptom som tyder på rabies kan observeras. 8.1.2. Bitsår konstateras hos hunden Om bitsår konstateras hos hunden men den har vaccinerats mot rabies under de tolv föregående månaderna skall hunden omedelbart vaccineras på nytt och i enlighet med punkt 7.1. hållas fastkopplad under ägarens tillsyn i 45 dagar. På motsvarande sätt kan man förfara då djuret har vaccinerats mot rabies minst två gånger, men då det förflutit 12-24 månader från det att djuret senast vaccinerades. Kommunalveterinären skall vid utgången av isoleringstiden undersöka hunden och kan befria den från isoleringen om inga symptom som tyder på rabies kan observeras. Om bitsår konstateras hos hunden och om hunden inte har vaccinerats mot rabies eller om det förflutit mer än två år sedan föregående vaccinering skall kommunalveterinären rekommendera att hunden skall avlivas. Om ägaren inte vill avliva djuret skall han eller hon isolera djuret på en av kommunalveterinären godkänd plats i sex månader. Om djuret uppvisar symptom som tyder på rabies under isoleringen skall ägaren omedelbart informera kommunalveterinären om symptomen. Kommunalveterinären skall vid utgången av isoleringstiden undersöka hunden och om man inte kan observera symptom på rabies hos djuret kan det befrias från isoleringen. Hunden kan vaccineras mot rabies fem månader efter att isoleringen inletts. 8.2. Hundar från Ryssland eller av okänt ursprung När kommunalveterinären får vetskap om en lös hund från Ryssland eller av okänt ursprung skall kommunalveterinären ge anvisningar om fasttagande av hunden. Efter fasttagandet skall kommunalveterinären undersöka hunden, om detta kan göras riskfritt. 8.2.1. Inga bitsår konstateras hos hunden Om inga bitsår konstateras hos hunden skall kommunalveterinären förordna att hunden skall isoleras på ett inhägnat område eller någon annan sluten plats i två veckor. Under isoleringstiden skall kommunalveterinären försöka utreda vem som äger hunden och returnera hunden till ägaren. Om man får reda på vem som äger hunden och hundens hemort är i Ryssland, skall kommunalveterinären förordna att hunden omedelbart skall föras ut ur landet. Om man inte får reda på vem som äger hunden skall kommunalveterinären avliva hunden efter två veckors isolering och skicka dess huvud till anstalten för veterinärmedicin och livsmedel i Helsingfors för undersökning med avseende på rabies. Om man på grund av hundens beteende eller av andra orsaker har skäl att misstänka rabies skall man förfara så som anges i punkt 5. 8.2.2. Bitsår konstateras hos hunden

Om tydliga bitsår påträffas hos hunden skall man förordna att hunden skall isoleras på ett inhägnat område eller någon annan sluten plats. Hunden skall ges nödvändig veterinärmedicinsk vård om detta kan ske riskfritt. Under isoleringen skall kommunalveterinären försöka utreda vem som äger hunden. Om hunden är av ryskt ursprung och inte har vaccinerats mot rabies skall kommunalveterinären rekommendera ägaren att hunden skall avlivas. Om ägaren inte vill avliva hunden skall kommunalveterinären förordna att hunden omedelbart skall föras ut ur landet. Om man inte får reda på vem som äger hunden inom tre dagar efter att isoleringen inletts skall kommunalveterinären förordna att hunden skall avlivas i enlighet med punkt 5.3. Kommunalveterinären kan av djurskyddsskäl förordna att hunden skall avlivas redan tidigare. Efter avlivningen skall hundens huvud skickas till anstalten för veterinärmedicin och livsmedel i Helsingfors för undersökning med avseende på rabies. Om man på grund av hundens beteende eller av andra orsaker har skäl att misstänka rabies skall man förfara så som anges i punkt 5. 9. Anmälan till hälsovårdsmyndigheterna När kommunalveterinären får uppgifter som ger skäl att misstänka rabies hos ett djur skall kommunalveterinären i enlighet med jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut (532/1997, D 4:1) anmäla detta till den hälsocentralläkare som ansvarar för bekämpning av smittsamma sjukdomar på hans eller hennes verksamhetsområde. Anmälan skall göras senast följande vardag. När rabiesdiagnosen fastställts skall även detta omedelbart anmälas. Kommunalveterinären skall varna personer som kommit i kontakt med det djur som misstänks ha rabies om sjukdomens smittsamhet och farlighet. Kommunalveterinären skall också se till att de personer som deltagit i fasttagandet av djuret och behandlingen av kroppen får nödvändiga anvisningar. 10. Epidemiologisk utredning och andra åtgärder då rabiesdiagnosen har fastställts Då rabiesdiagnosen har fastställts vid anstalten för veterinärmedicin och livsmedel skall kommunalveterinären tillsammans med länsveterinären inleda en utredning för att klarlägga smittans utbredning. I utredningen skall det rabiessmittade djurets rörelser i frihet kartläggas liksom också djur och människor som eventuellt blivit bitna. Ytterligare skall jägare i närområdena försöka redogöra för eventuella observerade avvikelser i de vilda djurens beteende. Avdelningen informerar omedelbart Europeiska gemenskapernas kommission, Internationella byrån för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (OIE) samt Världshälsoorganisationen (WHO) om konstaterade fall av rabies. Om övriga åtgärder som skall vidtas med tanke på sjukdomen ger avdelningen särskilda anvisningar. 11. Bestämmelser om vilda rovdjur 11.1. Vilda rovdjur som hittats döda Om kommunalveterinären får vetskap om ett vilt rovdjur som hittats dött, såsom räv, mårdhund, varg, lo, grävling eller något annat vilt rovdjur, och om djurets dödsorsak inte är uppenbar, skall kommunalveterinären se till att djuret eller åtminstone dess huvud skickas till anstalten för veterinärmedicin och livsmedel i Helsingfors för undersökning med avseende på rabies.

11.2. Fasttagande av små rovdjur i naturen för farmuppfödning Om fasttagande av vilda djur för farmuppfödning finns bestämmelser i djurskyddslagen (247/1996, F1) och djurskyddsförordningen (396/1996, F2). 12. Övriga bestämmelser Om överlåtande av rabiesvaccin finns bestämmelser i jord- och skogsbruksministeriets beslut om användning, överlåtelse och förskrivning av läkemedel för behandling av djur (16/VLA/1996, B 17). Om import och distribution av immunologiska läkemedelspreparat för djur finns bestämmelser i läkemedelslagen (395/1987, B1). Om transport av hundar från fastlandet till Åland bestäms i jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelnings beslut av den 13 maj 1988 angående begränsning av transporten av hundar och katter för förhindrande av spridning av rabies från fastlandet till landskapet Åland (387/512-88, D 48). Om handel på den inre marknaden med hundar och katter och övrig införsel från Europeiska unionens område bestäms i jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut om djursjukdomskrav för vissa djur och varor på Europeiska gemenskapens inre marknad (27/1995, E 5). Om import av hundar och katter från länder utanför Europeiska gemenskapen bestäms i jord- och skogsbruksministeriets veterinär- och livsmedelsavdelnings beslut om de krav i fråga om djursjukdomar som ställs vid import från tredje land av vissa djur samt embryon och könsceller från dem (231/1997, E 26). 13. Kostnader och ersättningar För de kostnader som föranleds av punkterna 2, 5 och 7 i detta beslut om isolering och vaccinering av djur samt för alla åtgärder enligt punkt 8 svarar djurets ägare. Om man inte får reda på vem som äger djuret betalas kostnaderna för åtgärderna enligt punkt 8 med statsmedel. Kostnaderna för övriga åtgärder som föranleds av detta beslut betalas med statsmedel. 14. Förrättningsanmälan och räkningar För förrättningsresor som företas på grund av detta beslut behövs inget särskilt förordnande. För åtgärder, med undantag för de i punkt 13 nämnda kostnaderna som skall betalas av ägaren, debiteras staten i enlighet med förordningen om förrättningsarvoden till veterinärer (1269/1989, ändr. 282/1991). Biträdande avdelningschef Pirkko Skutnabb Veterinäröverinspektör Taina Aaltonen [Veterinär lagstiftningen]