2013. En levande landsbygd?

1/ 2013

En levande landsbygd?

På vår vandring genom livet möter vi många frågor som vi aldrig finner svaret på. Nu när vi, enligt Rickard Axdorff, gått in i ifrågasättandets år har vi på redaktionen kanske funnit svaret på vad som menas med ordet skogstokig. Nedanstående ledartext kan läsas i en av Sveriges största branschtidningar för skogsindustrin.

Våga fråga varför! Jag hoppas att 2013 blir ifrågasättandets år. Vi i skogsbruket behöver ställa följdfrågan varför lite oftare och i fler sammanhang. Ett större antal påståenden används som sanningar som drabbar vår verksamhet när vi tvingas följa dem. I viss mån är det vi själva som är arkitekter till dem, vilket inte gör dem mer sanna för det. Vi måste vara kritiska, våga ifrågasätta och ställa följdfrågan varför även om det är obekvämt. Jag tänkte här ta upp några av alla dessa utsagor som förtjänar att ifrågasättas. Första varför: Arealen skogsmark i Sverige som har ägarformen aktiebolag får inte öka. Varför? Det är näst intill omöjligt att omvandla skog som ägs av en privatperson till att ägas i aktiebolagsform, men varför? Vad är det som är så samhällsomstörtande med en ökad areal skogsmark i Sverige som är aktiebolagsägd? Jag har svårt att tro att ett aktiebolag skulle vara en sämre markförvaltare än en enskild firma. Jag har också svårt att tro att ett aktiebolag skulle förse industrin med mer eller mindre virke, om nu det är problemet. Jag har även svårt att se att priset på egendomar skulle skena i höjden på grund av detta. Och om så nu skulle ske, spelar det väl lagstiftaren ingen roll. Våga fråga varför! Andra varför: Alla skogslevande arter skall skyddas från utrotning. Varför? Arter har i alla tider kommit och gått alldeles oavsett om vi människor försökt stoppa det eller inte. Mycket talar för att naturen även fortsättningsvis kommer att ha sin gång och att arter fortsätter komma och gå. Utöver denna moraliska aspekt är det viktigt att stoppa utarmningen av världens genbank, eller? Om man funderar kring att det bara skiljer någon enstaka procent i genuppsättning mellan människor och apor så undrar jag hur mycket det skiljer på en vitryggig hackspett och en tretåig dito. Är det verkligen katastrof om den ena försvinner? Vi bygger vår skogspolitik delvis på antagandet om att inga arter ska tillåtas försvinna. Våga fråga varför! Tredje varför: Produktionsmål och miljömål ska vara jämställda i skogspolitiken. Varför? Hur kan det komma sig att detta mål inte ifrågasätts mer? Utöver att det drabbar skogsägarna både socialt och ekonomiskt saknar begreppet enligt mig samhällsekonomisk och vetenskaplig höjd. Dessutom är målen om inte helt så delvis omöjliga att mäta. Vi ska sköta skogen uthålligt så att den både ger god avkastning och tar hänsyn till natur och människa, men varför jämställt? Varför räcker inte förhållningen ”bruka utan att förbruka” som det står i Skogsstyrelsens regleringsbrev? Varför ska en nations önskan om att vara bäst i klassen oavkortat åläggas ett antal företag i den gröna näringen? Våga fråga varför! Fjärde varför: Allemansrätten är en självklar del av allas tillgång till naturen. Varför? Allemansrättens innehåll diskuterades ivrigt under förra året. Ingen verkar dock ställa frågan varför vi ska ha den över huvud taget? Vad är det som gör att alla i alla lägen ska ha tillgång till din privata egendom, mer eller mindre utan förbehåll? Varför ska markägare i Sverige bjussa på det äventyr som det är att vistas i naturen? Varför ska det vara en självklarhet att en skogsägare bjuder på upplevelsen medan en nöjespark säljer biljetter? Våga fråga varför! Det finns mängder av tveksamma sanningar likt de jag har tagit upp här. Jag tror att om fler ställer frågan varför lite oftare kommer det så småningom märkas att svaren som ges är lika verkningslösa som kejsarens nya kläder. Åter igen; våga fråga varför! Rickard Axdorff, ledarskribent för tidningen Skogsaktuellt

Innehåll nr 1/2013 Fältbiologen är Fältbiologernas medlems­ tidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa prenumeration för 250 kr/år. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen kan komma att redigera inkomna texter. Texter och bilder som återfinns i den tryckta tidningen publiceras även på Fältbiologens hemsida www.faltbiologerna.se/faltbiologen. För icke beställt material ansvaras ej. Prenumeration eller adressändring: [email protected] Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, 802 52 Gävle. Ansvarig utgivare: Lars Axelsson Hjälp till med FÄLTBIOLOGEN Fältbiologen är alla medlemmars tidning. Vill du skriva en artikel, en internrapport eller göra ett reportage? Har du fotografier eller vill illustrera något till tidningen? Ta då kontakt med redaktionen så blir vi väldigt glada, och så kan vi tillsammans arbeta fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till [email protected]! Omslag Framsida: Magnus Bjelkefelt Sidan 2: Redaktionen Baksida: Olof Åström

Tips och notiser 4

Filmtips, vargfakta och radioaktiva fiskar

Aktionsbild 6

Gotland nu och då

28

Hotspot 7

I Umeå flyter vattnet stilla

Landsbygdsutveckling? 8

16

31

Eller är vi urbana i själen?

Svårt för jordbruksfåglarna 12

5

Sånglärkor, gråsparvar och tofsvipor vantrivs

Frön är också politik 16

8

Odlare bjuder EU motstånd om utsädet

18

Ett år med fiskkryss 18

Följ med Erik och Elin under ytan

31

Plöjningsfritt 20

29

Låt maskarna göra jobbet

Tungt för odlingsjordarna 22

Markpackningsundersökningarna har börjat

Bryter sönder landskapet 24 Gruvor är inte landsbygdens lösning

Tryckinfo Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: 3 500 exemplar

Duvkompisen 26 Frallan vill bo hemma

Råstasjön måste räddas 27

www.faltbiologerna.se/faltbiologen

Fågelsjön i Stockholm hotas av bebyggelse

12

Redaktionen Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin Hyltegren, Alva Anderberg, Svante Hansson, Andreas Hansen, Olof Åström.

20

Minifältis 28

Falafelrulle, tack!

Mejl till redaktionen: [email protected]

Kultur 29

16

Redaktionens blogg: faltbiologgen.wordpress.com

Norrland är inte Norrland i Norrland 18

Experten 30

Tack för er medverkan: Corinna Krikonenko.

Gå emot ett domstolsbeslut?

Krönika 30 26

24

24 5

På gården med årstiderna

Internt 31

Starta klubb nu!

Kalendarium 34 Kristin Hyltegren, Andreas Hansen, Alva Anderberg, Svante Hansson, Corinna Krikonenko, Magnus Bjelkefelt och Olof Åström. På bilden saknas Jennie Wadman. Foto: Olof Åström.

Fullproppat på aktivitetsfronten Fältbiologen 1/2013  3

Ledare & Notiser

F

råga mig inte varför, men av någon anledning har jag lagt ett ganska vardagligt samtal på minnet från då jag var sju år gammal. Jag berättade för en klasskamrat att jag skulle åka till landet. Han förstod inte vad jag menade, vilket land? Jag försökte förklara, men han gick inte alls med på att man kunde kalla mina föräldrars sommarstuga för landet. Givetvis bodde han själv på en bondgård mitt på den uppländska lerslätten och förmodligen var han därför inte bekant med detta samlingsnamn på allt det som omgärdar våra tätorter. Ungefär tio år senare stod jag och en annan osnuten yngling öga mot öga i en boxningsring. Det var så kallad debattboxning under Arvikafestivalen och ämnet var vad som var bäst, stad eller land. Trots att jag rent geografiskt var på hemmaplan var det inte lätt att vinna gehör hos den underåriga publiken för glesbygdens charm med dess makligare puls och närhet till naturen. Min kombattant rev ner smattrande applåder med invändningen att ”där finns inget att göra”. Frågan är kanske vad vi alla skulle göra utan landsbygden. Under ett föredrag om jordbrukspolitik för många år sedan hörde jag en fransk bonde säga: ”If you eat, you are involved”. Även om maten vi alla äter kan vara en nyttig påminnelse om att vi fortfarande är beroende av en levande landsbygd ska man ha klart för sig att varken jord eller skog längre är huvudnäringar för flertalet människorna som bor där. Mellan gran och äng bor till största del pendlande mellanchefer, IT-farmare och sjuksköterskor. På sina håll finns även industrin kvar. I det sammanhanget är landskapets rekreativa värden mer betydelsefulla än dess produktionskapacitet för att behålla sitt befolkningsunderlag och locka nya människor. Ett föråldrat tänkande kring landsbygdens förutsättningar ligger alltjämt kvar, fokus ligger på jord- och skogsnäringarnas förmåga att producera stora volymer. Det finns all anledning att ägna en tanke åt vad landet egentligen är, en liten byhåla på den uppländska lerslätten, ett skogsplantage i norra Sveriges inland – eller en plats där vi lever tillsammans med något som är större än oss själva.

Svante Hansson redaktionen 4  Fältbiologen 1/2013

foto: Peter Gerdehag

Landet är hemmaplan I ett annat Sverige Fotografen och filmaren Peter Gerdehag har under många år dokumenterat det gamla svenska jordbrukssamhället. Eller det som fortfarande finns kvar av Sverige som det såg ut för mer än ett halvt sekel sedan. Genom dokumentärfilmerna Bondens tid på jorden, Hästmannen, Kokvinnorna och Landet som inte längre är skildrar Gerdehag det småskaliga lantbrukets människor och deras mödor. Vi får genom årstiderna och fantastiskt foto följa dem genom arbete, glädjeämnen och en ständig närhet till sin omgivning. Det är vackert och sorgligt på samma gång, att det landet inte längre är.

Åter till självhushåll Vad kan tillverkas av en tall? Hur gör man egen filmjölk? Hur får man bort en stor sten från sitt odlingsland? Hur fångas och tillagas en kråka? Hur stor yta matodling kräver en vegan? Odla kräftor? Köpa allmogefår? Hur hittar man ett hus att hyra på landet? Hur är det att flytta ut till landet och bli självförsörjande? Svar på detta och tusen­tals andra praktiska nyttigheter kan hittas i tidningen Åter – forum för självförsörjning och alternativt boende på landsbygden. Se också hemsidan www.alternativ.nu

Tips & Notiser

Vårteckenrapporteringen är i full gång!

Efter en lång period av mörker och kyla börjar äntligen vårtecknen att lysa upp tillvaron för vintertrötta själar. Småfåglarna brister ut i sång, och de första blåsipporna tittar fram ur de snöbefriade markerna. De första insekterna kryper upp i solvärmen, och vissa tar sina första barfotasteg i gräset. Har du också sett något vårtecken som du vill dela med dig av? Tassa in på hemsidan och rapportera ditt vårtecken! www.faltbiologerna.se/vartecken

Skåne sämst på ekologiskt Bara 5,6 procent av Skånes jordbruksmark odlas ekologiskt. Skärpning Skånebönder!

Reclaim the Fields – återta marken!

2500

Så många gånger högre var graden av radioaktivitet i en fisk som fångades utanför det havererade kärnkraftverket Fukushima i Japan, jämfört med gällande gränsvärden.

La Via Campesina är en rörelse som verkar för att försvara det småskaliga jordbruket som en väg till social rättvisa och värdighet. Runt 200 miljoner småbönder, jordlösa, kvinnliga jordbrukare, ursprungsfolk, invandrare och jordbruksarbetare från hela världen är knutna till La Via Campesina. Mellan 2007 och 2008 startades en ungdomsrörelse inom den europeiska delen av La Via Campesina som fick namnet Reclaim the Fields. Mer info på www.reclaimthefields.org

Mångfald in på bara kroppen En tilltagande frekvens av intimrakning har lett till att flatlusen är på tillbakagång. Till Helsingborgs Dagblad uppger hudläkaren Mats Bjellerup att arten kommit att bli mycket ovanlig, själv stöter han på den lilla parasiten högst någon gång om året. Det saknas uppgifter om vad populationen har för bevarandestatus i Sverige. Artportalen har ännu inte fått några observationer inrapporterade.

Junselevargen speglar vargstammens situation Regeringens v a r g p ol it i k har den senaste tiden präglats av stor ovisshet. Ett bevis på detta går att se i fallet med den så kal�lade Junselevargen, även kallad ”Rödluvan”. Varghonan, som är en genetiskt viktig varg som invandrat från Finland/Ryssland, infångades inom renbetesområdet för första gången i mars 2011 och släpptes i Kilsbergen i Örebro län. Men efter frisläppandet vandrade hon nästan 100 mil tillbaka till renbetesområdet. Hon flyttades igen i december, återvände och flyttades en tredje gång februari 2012, men tog sig norrut igen och stannade i trakten av Junsele i Västernorrland. Under sommaren fick hon sällskap av en hane från Värmland. Berörda samebyar ansökte om skyddsjakt hos Naturvårdsverket men fick avslag. Efter att miljöminister Lena Ek besökt området i januari 2013 beviljade Naturvårdsverket skyddsjakt på båda vargarna. Rovdjursföreningen överklagade beslutet och jakten stoppades, men varghanen var redan död. En tid senare kom Förvaltningsrättens dom, som konstaterade att kriterierna för skyddsjakt ej var uppfyllda. Men bara några dagar senare kom Naturvårdsverket med ett nytt beslut om skyddsjakt. Flera organisationer överklagade direkt och jakten stoppades bara timmar efter att den börjat. Naturvårdsverket har nu sagt att man kommer fortsätta flytta vargen så länge som hon vandrar till renbetesområdet. Den 15 mars flyttades hon sedermera för fjärde gången, till Stockholms län. Regeringen står handfallna när det gäller att följa direktiven från EU. Genetiskt nya vargar ska tillföras stammen, men samtidigt försöker man tillmötesgå vargmotståndarna. Dessutom finns en strävan att hålla renbetesområdet fritt från varg, något som är mycket problematiskt för vargstammens fortlevnad. Junselevargen tycks ha bestämt sig för att leva bland renar, och frågan är hur länge detta djurplågeri får fortsätta. Om Naturvårdsverket håller sitt ord finns risk att denna varg får leva hela sitt liv på vandring efter ett hem som hon aldrig når. Andreas Hansen Fältbiologen 1/2013  5

Aktionsbild

Skicka in dina bästa aktionsbilder till [email protected]!

Fältbiologerna 1977. Foto: Mart Marend

Kalkbrottens historia är lång text och foto: Olof Åström

Å

r 1977 hölls Fältbiologernas riksårsmöte i Visby. Förutom själva årsmötet hölls en stor demonstration mot företaget Cementas planer på att anlägga ett 50 hektar stort kalkbrott på naturområdet File Hajdar. Cirka 600 fältbiologer gick längs Visbys gator och ifrågasatte lämpligheten i att göra ett stort dagbrott i ett känsligt och viktigt naturområde. Vattenfrågan engagerar många, hur tillgången till vatten på norra Gotland kommer bli efter brottet vet ingen. I år, 2013, var det dags igen för ett riksårsmöte på Gotland. Mycket var säkert sig likt, mötet ägde rum i Visby och även 6  Fältbiologen 1/2013

denna gång gjordes en demonstration mot kalkindustrin. Denna gång är det företaget Nordkalk som vill bryta ett 170 hektar stort område i en skog med endemiska arter. På 36 år har inte mycket ändrats, kalkindustrin använder samma argument för att få bryta. Jobben är viktigast och vattnet försvinner inte, heter det. Ingen hänsyn till naturen tas heller denna gång, varken till de arter som riskerar att försvinna eller till vattenförsörjningen på norra Gotland. Förhoppningsvis behöver vi inte demonstrera för samma sak igen om 35 år.  •••

Hotspot

Där livet flyter fram text: Viktor Vikman foto: Svante Hansson

Rakt igenom Umeå flyter det stora glittrande vattnet insprängt i det platta landskapet. Älven, vattnet som varit centralt för bosättningarna och livet upp längs Norrlandskusten, tycks nu passera de flesta nästan obemärkt.

F

rån mitt fönster vid Broparken ser jag de stora vattenmassorna rinna förbi, med stadens brus runtomkring. Här sker mötet mellan natur och kultur. De är starkt sammantvinnade, och samtidigt varandras motpoler. Här sitter jag på mitt rum, som en del av kulturen och samhället. Jag har en syssla, en roll som jag förväntas fylla. Det är ett ständigt presterande och på ett sätt legitimerande av min plats. I samhället eftersträvar vi kontroll. Naturen är kaos. Den går inte att kontrollera för då upphör den att vara just natur och uppgår i människans kulturella projekt. I naturen finns det större sammanhanget och här finns nuet. Att vara ute blir att uppslukas av nuet och sugas in i det som finns omkring en. Från mitt fönster ser jag nu på vårvintern människor som vänder ansiktet mot solen och låter de varma strålarna slå ner på kinderna och vibrera sig in i porerna. De vilar i nuet, tänker jag med ett leende. Jag brukar sitta på liggunderlaget i en sol-

grop och smälta intrycken. Här finns stadens ljud med bilar, slammer från en byggplats och knastret från grus under cykeldäck då de rullar över cykelbron mot Teg, en hund som skäller och människor som småpratar. Där finns också ljudet av snön som smälter och börjar droppa, vårfåglar som trummar sina glada trudelutter och ett dovt sjungande i den stora isen som rör sig av spänning. Ute på älven ringlar ett ensamt skidspår. Stavspåren skvallrar om två åkare. På ett annat ställe syns ett skoterspår. Älven är förrädisk, med sitt virvlande strömmande vatten som utan att det syns kan gröpa ur isen underifrån. Ändå sker det sällan olyckor. När jag själv skidar iväg en bit uppströms, givetvis med isdubbar och genomtänkta vägval, försvinner allt mer av civilisationen. Ovanför grantopparna i den branta älvsluttningen skymtar dock Volvo lastvagnars skorstenar. På andra älvbanken dominerar lövträd som ett vittnesmål på den öppnare

terrängtypen och att området runt Grubbe och Umedalen använts som odlings- och betesmark. Nu är jag ensam med älven. Här är det strömt och vattnet öppnar upp. I snön på isen finns spår av änder som passat på att dricka och tvätta sig i det öppna vattnet. Längre upp blir de öppna partierna större och jag väljer att vända tillbaka. Vattnets inbjudande porlande lockar till lek och bad och mina tankar snuddar vid alla dem som om sommarens heta dagar tar bussen till Baggböle för att sedan guppande i en uppblåsbar gummibåt flyta hela vägen ner till Umeå. Umeälven är en plats präglad av natur, såväl som kultur. Här finns möjlighet att uppleva årets skiftningar och ge sig ut på alla möjliga äventyr och upptäcktsfärder. Framförallt har älven blivit viktig för mig för att inse att naturen inte enbart är de vidsträckta fjällen och den mäktiga skogen utan att den finns där, ibland halvt i dunkel, mitt i hjärtat av staden.  •••

Fältbiologen 1/2013  7

Vilken väg tar landsbygden? text: Alva Anderberg bild: Alva Anderberg och Magnus Bjelkefelt

Varför blir frågor om landsbygd och skogspolitik aldrig särskilt stora? Den biologiska mångfalden dräneras i såväl Skånes lapptäcke av åkrar som virkesplantagen som täcker halva Sverige. Innan Maciej Zarembas stora artikelserie i DN hördes det knappt ett knyst i riksmedia om att hela Sveriges skogslandskap blivit raka alléer. Vi har idag extremt mycket lättillgänglig information om vår miljöpåverkan, men ändå händer inget av betydelse. Det handlar om politik, makt och pengar, och inte minst om avbefolkningen av landsbygden. Tomt ekar påbudet ”Hela Sverige ska leva!” För de flesta människorna bor idag i städer, inte mitt uppe i förändringen av landskapet.

8  Fältbiologen 1/2013

V

i älskar naturen. Det ingår i vår nationella självbild, menar Lars Kardell, pensionerad professor vid Sveriges lantbruks­universitet (SLU). Han har författat en rapport som behandlar svenskars skogsvanor, som har minskat drastiskt de senaste trettio åren. Enligt rapporten påstår vi att vi är ute i skog och mark 5–6 gånger oftare än vi i själva verket är. Han drar slutsatsen att det är den ”allmänna naiviteten i samhället”, att folk blir vuxna senare, känner otrygghet i att släppa iväg sina barn etcetera, som är boven i dramat. Malin Krutmeijer kommenterar rapporten i Ordfronts temanummer om skogen från 2009 och tycker att förklaringen är enklare än så: ”Kanske är det helt enkelt så att svenskarna har blivit urbana i själen?” Hon tycker att det är oproblematiskt att vi hellre vill hänga på stan. Många barn som växer upp i städer har ingen daglig kontakt med natur. De flesta har aldrig gått vilse i en skog, men nästan alla har blivit borttappade i ett köpcentrum. Men hur kommer framtiden att se ut, när människor i så stor utsträckning bara befinner sig i människokonstruerad miljö? När tryggheten är större i shoppinggallerior än i en skog? Trots att själen är ett suspekt begrepp så kanske Krutmeijer har en poäng. Men vad innebär det för oss att vi blivit urbana i själen?

Året då Ordfronts temanummer kom ut var första gången då mer än halva jordens befolkning beräknades bo i städer. Yvonne Gunnarsdotter är kulturantropolog och lektor på landsbygdsutvecklingsprogrammet på SLU i Uppsala. – Urbaniseringen sker över hela världen och den ökar snabbt. Det är inte så bra för ur ett globalt perspektiv är majoriteten som söker sig till städerna väldigt fattiga och skulle nog ha en bättre levnadsstandard om de bodde på landet och odlade. Det är en kontroversiell åsikt då industrialism i många fall anses vara det enda steget mot utveckling och livsförbättring. I Sverige bor redan 84 procent av invånarna på de 1,3 procent av landets yta som utgör ”tätort” och denna andel förväntas öka. Det innebär att de allra flesta människor bor långt från den miljö och natur som producerar deras dagliga basbehov av mat och råvaror. För att klara att försörja alla dessa människor är dagens industrialiserade jordbruk specialiserat och storskaligt. Både maskinerna och konstgödslet är direkt oljeberoende och hela maskineriet utgör i många fall en nettoförlust av energi. Om oljan skulle ta slut har Sverige extremt dålig beredskap vad gäller matförsörjning. Många länder jobbar med att utveckla starkare inhemsk livsmedelsproduktion, men Sverige

Fältbiologen 1/2013  9

”Det finns många bra exempel på levande landsbygd men trenden på sikt är att den dör.” blir allt mer beroende av den mat omvärlden producerar. Idag importeras nära hälften av all mat som konsumeras i Sverige. ”De svenska heltidsbönderna blir allt färre. Om trenden fortsätter så försvinner den siste bonden redan om 12 till 13 år”, rapporterar Ekot. ”Svenskt lantbruk hade ju naturligtvis sett bättre ut i dag om vi hade lyckats att få ut de mervärden som vi faktiskt har. Med bättre djuromsorg, högre standard på stallar och miljökrav i växtodlingen. Men det har inte gett resultat, man säljer inte på det. Det är väldigt få politiker som pratar om vikten av en livskraftig livsmedelsproduktion”, säger vice ordförande i Lantbrukarnas riksförbund Thomas Magnusson till Sveriges Radio. Det är helt klart en svår ekvation när jordbrukare vill odla ekologiskt eller ha schysst djurhållning samtidigt som kommun och landsting köper upp så billig mat som möjligt till skolorna och äldrevården. Det är att motarbeta lokal hållbarhet. Överlag saknar också städernas efterfrågan på ekologiskt och veganskt geografisk koppling till de platser och människor som ska leverera produkterna. Ett nätverk som jobbar med att bygga upp lokal hållbarhet och livsmedelsförankring är Omställningsrörelsen. Där finns helt klart rotat engagemang, men för att uppnå omställning av hela samhället krävs uppslutning på bredare front. Det måste bli lättare för vem som helst, inte bara en driven eldsjäl, att kunna bosätta sig på landet. ”Omställningsrörelsen har kallats för en medelklassens diskussionsklubb och det finns en viss sanning i det. Men jag uppmuntrar den

10  Fältbiologen 1/2013

ändå, för jag tror att det som de pratar om i grunden är det rätta att göra. Att bygga upp lokal resiliens [förmågan att återhämta sig eller motstå störningar, red. anm.] och agera kollektivt är extremt viktigt”, kommenterar finansanalytikern och klimatprofilen Nicole Foss till tidningen Effekt. Det är nämligen svårt att vara något annat än stadsmänniska idag och det finns det sorgligt gott om exempel på. När akutvården på Doroteas sjukstuga samt Åseles ambulans skulle läggas ned formades en aktionsgrupp av pensionärer, unga och personal som organiserade en långvarig ockupation. De har nu ockuperat i ett år, samlat in tillräckligt många namn för en folkomröstning i länet och även bidragit till Lapplandsupproret, en förening som motarbetar den regionala åderlåtningen av sjukvård och service. Det är kärv direkt aktion av det nödvändigaste slaget. Och det nämns knappt i riksmedia. De som en dag önskar kunna slå sig ner på landet, oroar sig för arbetstillfällen, sammanhang och gemenskap. Den lösningsorienterade landbygdsutveckling som bjuds av politikerna handlar nästan bara om sänkta skatter för småföretagare. ”En utredning av de största reformerna sedan 2006 som vi låtit riksdagens utredningstjänst göra visar hur de ensidigt gynnat Stockholm på bekostnad av övriga landet”, skriver Miljöpartiets Tina Ehn och Gustav Fridolin i DN apropå alliansregeringens politik. Även Miljöpartiet fokuserar dock mest på att förenkla för småföretagarna som lösning på problemen. Kristine Mattssons bok Landet utanför från 2010 skildrar konsekvenserna av en utebliven

landsbygdspolitik genom välskrivna reportage från hela Sverige, men beger sig även till vårt grannland. På andra sidan fjällmassiven finner hon en annan landsbygdspolitik. I Norge framträder levande odlingslandskap där man i Sverige skulle ha funnit öde fjällvärld. I norska regeringens proposition från 2009 Lokal vekstkraft och framtidstru slår de fast att alla i hela landet ska ha en reell frihet att bosätta sig var de vill, även om det är långt från storstäder och glest befolkat. Det är med full insikt om att den inhemska livsmedelsproduktionen inte klarar sig på en global marknad. Den är viktig ändå, och det får kosta stora statliga subventioner. Dessutom har Norges kommuner lokal beskattningsrätt på industri och fastigheter, vilket gör att pengar från vattenkraft och skogsnäring som i Sverige skulle hamnat i statskassan, stannar i bygden. De har även skuldavskrivning av studielån som en morot för yngre att flytta från Oslo till de norra delarna av landet. Trots många av de här fördelarna ökar urbaniseringen även i Norge. Mycket saktare, men ändå säkert. – Det finns många bra exempel på levande landsbygd men trenden på sikt är att den dör. Men vi behöver landsbygden. I och med peak-oil kommer vi att behöva mark att odla på och människor som vet hur man odlar och tar vara på naturresurser. Ett annat viktigt argument är att mångfald alltid är bra, även vad gäller livsstilar. Människor som kan laga och fixa saker själva och har andra värderingar än de som är norm i staden. Det går in i vart annat men jag tänker mig att samhället bygger på olika gemenskaper, säger Yvonne Gunnarsdotter.

Det är lätt att förstå dragningskraften till staden, vid sidan av jobb finns det stora utbudet av sociala mötesplatser och kulturella upplevelser. Men ju fler människor som bosätter sig i staden, desto fler kommer att växa upp där och uppleva den konstruerade stadsmiljön som sin trygghet. Det blir ett mönster där chansen att folk av ren vilja kommer att flytta ut på landet blir allt mindre. Frida Ärlemalm är 27 år och har gått mot trenden. Hon kommer från Stockholm men har flyttat till en by på landet där hon känner för att stanna. Hon saknar inte staden. – Många vänner undrar om jag inte känner att jag missar mycket kulturellt men oftast känner jag inte det, för det kan jag skapa här, med folk omkring mig. Jag saknar eventuellt ett politiskt sammanhang. I en stad kan man vara selektiv med sitt sällskap och skita i dem man inte orkar med. På landet är man mer beroende av de som finns här. På gott och ont. Jag saknar inte att dricka öl varenda helg. Jag känner egentligen inte att jag har flyttat ”från”, utan ”till”. För Frida är det tydligt att hennes relation till miljö och mat har förändrats. – Man får smuts under naglarna och förstår verkligen kretsloppet, att bajs och frö är lika viktiga. I stan blir kunskapen om sånt alltid rent teoretisk och då är det svårt att bli känslomässigt engagerad i problemen. ”Okej, konstgödsel är inte bra …” Här förstår jag det genom direkta handlingar. Mycket hantverk och att baka med surdeg blir så exotifierat i en stad. Här förstår man varför det är nödvändigt. Att människor är känslodrivna varelser behöver införlivas i miljödebatten och lands-

bygdspolitiken, förstås inte till nackdel för kunskap och fakta. Det viktiga är att inte särskilja dem. – Det är synd att miljödebatten har börjat föras på ekonomernas språk, med ekosystemtjänsters värdering och utsläppsrätter, för vad som verkligen skulle behövas är mer känslomässig anknytning till varför vi måste lösa problemen, menar Yvonne Gunnarsdotter på Landsbygdsutvecklingsprogrammet. Trots allt verkar många människor kunna tänka sig ett liv längre bort från staden. Myndigheten Glesbygdsverket (numer ihopslagen med Tillväxtverket) fann i undersökningar att minst en halv miljon människor i Sverige mycket gärna skulle bosätta

sig på landsbygden, om det bara gick. För det krävs politisk vision och att makten blir mer jämnfördelad, enligt Frida. – Jag vill inte heller att vi ska återgå till de små industrisamhällena, jag vill att vi skapar något nytt utifrån de nya kunskaper som finns om teknik och miljö. Idag vilar hela miljöfrågan på individen, vilket är otroligt frustrerande. Det kommer att krävas politiska beslut och visioner för att detta ska kunna ske.  •••

Fältbiologen 1/2013  11

Sånglärkan och gråsparven

– två förlorare i jordbrukslandskapet text: Kristin Hyltegren foto: Peder Winding

Under de senaste decennierna har jordbruket genomgått dramatiska förändringar. Det varierade landskapet, där åkermark, skog och betesmark har funnits sida vid sida, har ersatts av ett alltmer monotont landskap. Många fåglar knutna till jordbrukslandskapet har därmed fått betydligt kärvare förutsättningar. För att vända den negativa trenden och åter få sånglärkor och gråsparvar att trivas har flera projekt startats. 12  Fältbiologen 1/2013

S

veriges mark har förändrats från ett brutet landskap till monokulturer. I slättbygderna, där marken är produktiv, har jordbruket intensifierats. Blandningen av små åkrar, ängar och hagmarker har ersatts av stora, intensivt brukade åkrar. I skogsbygderna läggs jordbruk istället ner. Många av de arter som under århundraden har varit knutna till det traditionella småskaliga jordbrukslandskapet har därför fått problem. I Sverige är över 2 000 arter som är knutna till jordbrukslandskapet rödlistade. En organismgrupp som har följts under lång tid och i många europeiska länder är fåglar. I EU har populationerna av fåglar knutna till jordbrukslandskapet minskat med drygt 50 procent sedan 1980. I Sverige ser det likadant ut. – Bland de fågelarter som det går dåligt för är fåglarna i jordbrukslandskapet överrepresenterade jämfört med fåglarna i skogen, säger Sönke Eggers. Han är projektledare för projektet Fågelskådare och lantbrukare i samarbete för ökad biologisk mångfald, som drivs av Sveriges ornitologiska förening (SOF) tillsammans med Hushållningssällskapet. Projektet har varit igång sedan 2006. Varje år inventeras ungefär 80 gårdar i södra Sverige genom att lokala fågelskådare åker

ut under senvår eller tidig sommar och räknar och artbestämmer fåglar, samt noterar vilka som visar tendens till häckning. Under hösten eller vintern kommer en rådgivare från Hushållningssällskapet ut och skriver ett rådgivningsbrev till lantbrukaren, där åtgärder för att gynna fåglarna som finns på markerna föreslås. – Det går sämst för arter som både häckar och födosöker på åkern, säger Sönke och nämner storspov, tofsvipa, sånglärka, kornsparv och ortolansparv. – De påverkas negativt av besprutning och hög, tät vegetation. Fåglarna blir ”övervuxna”. De får problem att röra sig i vegetationen och hitta mat. Numera finns det nästan inga fåglar på åkern. De finns istället på gården eller i andra lite mer öppna miljöer. Under de senaste 35 åren har sånglärkorna blivit 75 procent färre. Arten är rödlistad, klassad som nära hotad. ”Rädda sånglärkan!” lyder uppmaningen från ett projekt med samma namn. För 50 kronor kan privatpersoner hjälpa den folkkära fågeln genom att köpa en så kallad lärkruta. Det är en ruta på 16–20 kvadratmeter som lämnas osådd i en åker, så att lärkorna får en plats med låg vegetation där de kan söka föda. Bonden som lämnar rutan får ekonomisk ersättning för att täcka den förlorade skörden och ge en liten

vinst. Projektet startades av Upplands ornitologiska förening 2010 men har nu tagits över av Sveriges ornitologiska förening och blivit rikstäckande. Idén kommer från England, där studier har visat att åkrar med lärkrutor ger 50 procent fler flygfärdiga lärkungar än åkrar utan. – När det gäller sånglärkan har det varit en dramatisk minskning av populationen som till stor del beror på intensifieringen av jordbruket. Småbiotoper försvinner och allt odlas upp i minsta detalj. De öppna dikena täcks över. Spannmålen blir för hög och lärk­ orna saknar tillgång till låg och gles vegetation. Åtgärden lärkrutan är väl lämpad för att komma åt den här typen av problematik, säger Tobias Nilsson som är projektledare för Rädda sånglärkan. Han ser dock ytterligare tre problem för sånglärkan, som man inte rår på med lärk­ rutorna. Det är nedläggningen av jordbruk i skogsbygder, användning av växtskydds­ medel och intensiv vallodling. – Vall är hö och ensilage. Man odlar gräs som man slår så tidigt att lärkorna inte hinner få ut sina ungar. När lärkorna lägger ägg igen slår man igen innan ungarna kommer ut. I områden med mycket intensiv vall­ odling kan lärkorna i princip försvinna helt. Eftersom lärkorna behöver en viss aktivitet i landskapet blir även nedläggning av jord-

Gråsparven är starkt kopplad till gården och vill ha en varierad närmiljö. Fältbiologen 1/2013  13

Sånglärkans livsmijö försvinner i rasande takt då jordbruket intensifieras. Den folkkära fågeln som är en symbol för våren är nu klassad som nära hotad.

bruk ett problem. Sönke tycker dock att det är viktigt att skilja på när arter försvinner för att jordbruk läggs ner och när de försvinner på grund av förändringar eller miljöskador orsakade av jordbruket. – Det kan finnas ett kulturellt värde i att ha många arter men det behöver inte ses som ett problem när markanvändningen förändras så att vissa arter försvinner och andra tillkommer, säger han. Det är värre till exempel om gifter kommer ut i vattnet och gör att fåglar dör. Plantering av skog är en annan sak. Man kan visserligen fråga sig hur skogen ser ut och om den passar de arter som lever där. Det kanske inte är så bra med en granplantering. Men då är det kanske där problemet ligger snarare än i att jordbruksmark ersätts med skog. Lärkrutorna är ett lite ovanligt naturvårdsprojekt på så sätt att det är inriktat på åkermark och inte betesmark och ängar, som naturvård i odlingslandskapet vanligtvis fokuserar på. Lärkrutorna är ett sätt att påverka

lokalt på de gårdar som anlägger rutor men om intresset blir tillräckligt stort kan lärkpopulationen även påverkas nationellt. – Lärkrutan är en åtgärd som är enkel och billig och man undviker målkonflikter. Det kostar ingenting för lantbrukarna. Vi försöker inte att göra det jävligt för lantbrukarna utan att hitta sådant som de kan införliva i sin praktik, säger Tobias. Rädda sånglärkan har en positiv framtoning. Vi försöker fokus­era på möjligheterna. SOF i stort satsar mycket på samverkansprojekt och undviker konfrontation. En annan fågel som har minskat starkt är gråsparven. Under de senaste tre till fyra decen­nierna har den minskat med 60 procent. Maria von Post har precis skrivit klart sin doktorsavhandling om gråsparvar och hur de har påverkats av förändringarna i jordbruket. Hon har studerat häckning, överlevnad och beteende hos gråsparvspopulationer på ett antal olika lantbruk i Skåne.

”Det kan finnas ett kulturellt värde i att ha många arter men det behöver inte ses som ett problem när markanvändningen förändras så att vissa arter försvinner och andra tillkommer.” 14  Fältbiologen 1/2013

Ortolansparven finns det bara några spillror kvar av i södra Sverige. Foto: Magnus Bjelkefelt

Områden med väldigt intensivt jordbruk har jämförts med områden med mer lågintensivt jordbruk, som är mer inriktat på djurhållning och bete än spannmålsodling. – Populationsnedgången ser ut att vara kopplad till jordbrukets intensifiering. Under perioder då jordbrukspolitiken har varit inriktad mycket på effek­tivitet och ökad produktion har gråsparvarna minskat mer, berättar Maria. När det gäller de fåglar som flyttar kan det ibland vara svårt att veta om en minskning beror på förändringar i Sverige eller i övervintringsområdena. Eftersom gråsparven inte flyttar kan man veta säkert att nedgången beror på de förändringar som skett här. – Gråsparven är väldigt kopplad till gården, säger Maria. Den är ganska stationär. Under häckning rör den sig ungefär hundra meter omkring gården för födosök. Under vintern kan det handla om ett par kilometer. Förr gjorde alla gårdar lite av varje men nu har det skett en kraftig specialisering och man sysslar med antingen mjölk- eller köttproduktion eller växtproduktion. Det har missgynnat gråsparvarna, som behöver en varierad miljö. De vuxna sparvarna lever av frön men under häckningsperioden behövs insekter till ungarna. Gårdar med enbart djurproduktion har inte spannmålslager där gråsparvarna kan hitta föda och gårdar

med enbart växtproduktion förlorar insekter som trivs i till exempel gödselhögar. Det är särskilt negativt för gråsparvarna när spannmålsproduktion försvinner men det är också negativt när djuren försvinner. Man har kunnat se på sparvarnas beteende att tillgången på insekter är sämre på gårdar utan djur men det är osäkert om skillnaden är så stor att det har effekter på populationsnivå. – Det skulle behövas en miljöstödsform som förhindrar att specialiseringen fortsätter, säger Maria. Specialiseringen sker inte bara på gårdsnivå utan även på en regional nivå. Områden med bra jordar blir spannmålsområden och områden med lägre produktivitet blir mer extensiva djurgårdar. Det skulle förvåna mig om gråsparven var den enda arten som påverkades negativt av det här. Det är nog fler arter än gråsparvarna som är relativt stationära. Något annat som Maria har tittat på är hur gråsparvspopulationerna skiljer sig åt genetiskt. När det blir stora avstånd mellan populationerna och miljön däremellan gör att de inte gärna tar sig mellan varandra kan det bli en genetisk differentiering mellan populationerna. I Finland har en liknande studie gjorts på gråsparvspopulationer från hela landet. Prover från 80-talet visade knappt några signifikanta skillnader mellan populationerna men nya prover visar att differentieringen har ökat. De populationer som Maria och hennes kollegor tittade på i Skåne skiljde sig alla

”Bland de fågelarter som det går dåligt för är fåglarna i jordbrukslandskapet överrepresenterade jämfört med fåglarna i skogen.” signifikant åt, utom de som var allra närmast varandra, trots att det var ett relativt litet område som studerades. – På sikt kan det här få negativa följder, säger Maria. Fåglarna får mindre motståndskraft mot sjukdomar och det blir större risk för inavel. Det är bra med en stor genetisk variation för att fåglarna ska kunna anpassa sig till exempel till klimatförändringar. Tobias efterlyser precis som Maria politiska åtgärder för att förbättra situationen för fåglar och andra arter knutna till jordbrukssamhället: – Politiken har väldigt stor påverkan på hur det ser ut. Jordbrukets stödsystem är på väg att reformeras och i höst kommer en ny budget för hur jordbruksstödet ska fördelas i sju år framöver. Det är just nu man ska diskutera de här frågorna men i media är det helt tyst. Det är nu det ska bildas opinion. Det är nu miljöorganisationer ska göra sig hörda. EU:s jordbruksstöd minskar och Tobias tror att det med största sannolikhet kommer att påverka miljön negativt genom att miljöersättningar tas bort. – Det här lägger ett stort ansvar på re-

geringen för att inte allt ska falla igenom, säger han. Det finns dock de som är beredda att genomföra åtgärder utan ersättning. Projektet Lantbrukare och fågelskådare i samverkan för ökad biologisk mångfald bygger helt på frivillighet. – Det blir problematiskt när det ges ersättningar, för så fort ersättningarna försvinner så försvinner åtgärderna, säger Sönke. Nu håller man på och kartlägger hur effektiv rådgivningen har varit för att få lantbrukarna att genomföra åtgärder. Variationen är stor. På många gårdar har det inte hänt särskilt mycket men det finns också många positiva exempel. Det kan vara att lantbrukarna har satt upp fågelholkar, anlagt en fågelåker där spannmålet får stå kvar som fågelmat, anlagt lärkrutor, lämnat en blomrik kantzon eller börjat slå vallen en till två veckor senare så att storspoven och lärkorna hinner få ut sina ungar först. Att förändra beteenden är svårt och Sönke säger att det kan finnas en spärr mot att genomföra vissa åtgärder för att en del upplever att grannen tittar snett. Att åtgärder inte har genomförts behöver dock inte betyda att projektet inte har haft någon positiv påverkan. Kanske har bonden till exempel haft planer på att lägga igen ett dike men valt att avstå efter rådgivning. Den typen av positiv påverkan syns inte i uppföljningen. Ett mål framöver är att fokusera på de lantbrukare som är mest intresserade och följa deras gårdar under en längre period. Vissa gårdar skulle kunna bli demonstrationsgårdar dit folk kan komma på föredrag och studiebesök. På så sätt kan lantbrukarna få möjlighet att se hur det fungerar i praktiken och lära av varandra. Ett annat mål är att undersöka åtgärdernas effekter. Vissa åtgärder genomförs utan att man egentligen vet vilken nytta de har. Olika miljöstöd har hittills inte lyckats vända den negativa trenden men med större kunskap om vilka åtgärder som fungerar och var de gör mest nytta blir det lättare att få det att vända. •••

Tofsvipan både häckar och födosöker på åkern.

Fältbiologen 1/2013  15

Fritt frö text: Axel Löfsved bild: Magnus Bjelkefelt

EU och stora bolag har under många år anfört stora restriktioner mot handeln med fröer. De äldre grödorna slås ut till förmån för hårt förädlade sorter. Men det finns många som kämpar för att bevara äldre kulturgrödor som bidrar till den genetiska mångfalden.

P

å samma sätt som det är viktigt med biologisk mångfald i den vilda naturen finns det stora fördelar med variation i odlingslandskapet. Mångfald är förutom sitt egenvärde också viktigt för att göra ett ekosystem motståndskraftigt mot störningar och förändringar i omgivningen. Det kan till exempel handla om förändringar i klimatet eller att vi människor introducerar nya arter. Genom att odla många olika sorter av samma gröda kan man förutom att få fler smaker och färger på maten också behålla en bredare genuppsättning där några av sorterna kanske kommer visa sig vara mycket bättre under de nya förutsättningar som klimatförändringar och förändrade odlingsmetoder kan föra med sig. Ett sätt att gynna den genetiska mångfalden i odlingslandskapet är att ta till vara på de gamla kulturväxter som förädlats fram genom historien. Företaget Runåbergs fröer har jobbat i 30 år med att odla fram och sälja ett brett sortiment av fröer. Många av sorterna är gamla kulturväxter och det mesta utsädet är ekologiskt framodlat. Runåbergs tar bestämt avstånd

16  Fältbiologen 1/2013

från genmodifierade växter och säljer inga så kallade F -1-hybrider. Dessa är kontrollerat framkorsade med en jämn kvalitet med de önskade egenskaperna men som tvingar odlaren att köpa nytt utsäde varje år istället för att kunna ta sina egna fröer. Johnny Andreasson, som var med och startade Runåbergs fröer, pratar gärna om frömarknaden och gamla kulturväxter. – De är ofta tåligare mot sämre väder, säger han, när jag frågar varför det är viktigt att bevara de gamla odlade sorterna. Han tillägger att det dessutom är väldigt roligt med den variation av smak och utseende som finns bland de gamla sorterna. Johnny Andreasson berättar vidare att frömarknaden är hårt reglerad av EU. Det finns tre olika frölistor: den officiella sortlistan, bevarandesortlistan och amatörsortlistan. För att få sälja ett frö måste det vara med på någon av de tre listorna. Att få med en frösort på den officiella sortlistan är både dyrt och krångligt. De sorter som endast står med på amatörsortlistan och bevarandesortlistan, som tillkommit på senare tid, får bara säljas i små mängder. – De nya listorna är litegrann plåster på såren för oss som har bråkat i alla år

Spritböna. Phaseolus vulgaris, Borlotto.

Majrova. Brassica rapa, Purple top white globe.

Haverrot. Tragopogon porrifolius, Gammal gotländsk. Purjolök. Allium porrum, Hannibal.

Till vänster: Frön av ringblomma (krokar), mangold (små frön) och vaxböna (bönor).

men vi får se hur de listorna kommer att användas, säger Johnny. Han beskriver att det värsta med reglerna kring fröförsäljning är att de ändras ofta och utan förvarning. I augusti 2011 gick Jordbruksverket ut med att de skulle införa höga kontrollavgifter på alla frösorter som ett företag säljer. För ett företag som Runåbergs fröer som har väldigt många olika frösorter skulle kostnaderna vara ett otroligt hårt slag, men under våren 2012 kom plötsligt ett brev som sa att kontrollavgifterna var borttagna. Ett annat problem med att EU reglerar frömarknaden är att samma sortlistor gäller över ett stort geografiskt område. De sorter som fungerar i medelhavsregionen är helt andra än de som fungerar här. Problematiken grundar sig i att växtodlingen behandlas som vilken industri som helst. Likriktning och förenkling ska rationalisera verksamheten och öka de ekonomiska vinsterna. Odlingen borde istället vara lokalt förankrad med sorter som är anpassade efter förutsättningarna på varje plats. Det traditionella sättet att föröka och samtidigt förädla växtsorter är att varje år ta frön från de bästa plantorna och an-

vända de fröna nästa odlingssäsong. Om man bara undviker spontana korsningar med liknande växter kan man på det här sättet successivt anpassa sorten till de förutsättningar man odlar under. De F -1-hybrider som de stora fröfirmorna förespråkar fungerar inte likadant. Plantorna från F-1-hybridfrön kommer att bli väldigt lika och skörden blir enhetlig. Det anses vara en fördel för att det har blivit normaliserat att grönsakerna i snabbköpet alltid ska se likadana ut. Däremot kommer plantor av de frön som en F-1hybridplanta producerar bli väldigt olika sin moderplanta och i många fall kommer de inte alls ge en bra skörd. Eftersom fröfirmorna patentskyddar sina sorter gör det odlaren beroende av att köpa nya F-1-frön framkorsade på laboratorium från samma fröfirma varje år istället för att kunna ta sitt eget utsäde. Den svenska föreningen Sesam arbetar för att bevara och sprida traditionell fröodling och odling av ovanliga och gamla växtsorter. Föreningens medlemmar odlar och förökar växter för att kunna byta fröer. På detta sätt berörs man inte av regelverket kring fröförsäljning.

Karin Lundström, informationssekreterare i Sesam, säger att de byter frön framför allt för att göra de ovanliga sorterna tillgängliga för människor. Det är som en odlad fildelning där den som har en sort delar med sig istället för att försöka vara ensam om sorten. Karin säger att föreningen inte driver något aktivt fröpolitiskt arbete, men det faktum att de går rakt emot EU:s fröpolitik är en tydligt politisk aktion. Jordbruksverkets officiella information säger att syftet med den stränga lagstiftningen är att köparen av frö ska vara garanterad att få ett friskt och rent utsäde av sorter med kända egenskaper och att det ska produceras tillräckligt med livsmedel ur försörjningssynpunkt. Om det säger Karin Lundström rakt av: – Skitsnack! Det är bara för att de vill bestämma. Hon tillägger sedan att hon gör det som hon tror är bra för människor och struntar i system och regler. Karin försäkrar också att hon tror på att intresset för de gamla sorterna ökar och kommer mer i framtiden så länge vi som är unga vill att det ska bli så. •••

Fältbiologen 1/2013  17

På djupet med fiskarna text och bild: Elin Sandberg och Erik Börjesson

Har du tröttnat på att spana efter fanerogamer och fjäderfän? När du bestämt dig för att kryssa fisk kan du lägga kikare och lupp på hyllan. För Elin och Erik blev steget ner i vattnet början på ett spännande äventyr bland snultror och simpor. Vintermete från brygga (genom ett hål i isen) Vi inledde vårt år medfiskryssning redan den första januari. Vi riggade tre metspön nere vid badbryggan på Mollön utanför Uddevalla. Eftersom vi inte ville skada fiskarna mer än nödvändigt hade vi knipsat av hullingarna från krokarna och vi hade med oss en plastpåse att lägga fisken på. Det är mycket kallare uppe på land än nere i vattnet så där års och vi ville inte att fiskarna skulle ta skada av att ligga på den kalla bryggan. Vi skulle bli tvungna att artbestämma fisken snabbt och sedan fortslänga i den igen så vi hade läst in oss noga på de arter vi trodde vi skulle kunna få. Om något oväntat skulle dyka upp hade vi med oss kamera. Årets första kryss kände vi igen som en svart smörbult. Nästa fisk gjorde oss däremot något konfunderade. En lång slingrig sak som, vid senare efterforskningar av fotografierna vi i all hast knäppte, visade sig vara en tånglake. Skådning från båt (skåda från relingen) En solig majmorgon kom vi puttrande med båt i det marina naturreservatet Havstensfjord. Vi såg gång på gång hur blixtsnabba varelser pilade iväg under oss. De var upp till en halvmeter långa, mycket smala och glittrade till i grönt och silver när de försvann, slingrande som ormar. Med förtjusning konstaterade vi att det var näbbgäddor som var inne på det grunda vattnet och lekte. Just den här morgonen var hela fjorden full av näbbgäddor. Snorkel och håvning Det var varmt i luften men trots det kalla vattnet var snorkel­premiären hett efterlängtad. Vi bytte om till badkläder och svingade oss över relingen. Väl i vattnet blev vi stående och huttrade med ytan vid midjan, framåtböjda 18  Fältbiologen 1/2013

så att cyklop­glasögonen bröt vattenytan. Bäst som vi stod där och funderade på hur bra idé det här var fick vi syn på något som såg ut som en liten brun, tjock sjöhäst som glömt att permanenta svansen. Det var ingen tångsnälla, den var för tjock, så vad sjutton … Nej, försvinn inte! Den lilla firren hade vänligheten att visa sig igen och vi kände igen den som en tångspigg. Lyckan var total eftersom vi nu lyckats kryssa Sveriges samtliga tre spiggarter! Snorkling med våtdräkter I slutet av juni hade vi skaffat oss varsin våtdräkt. Vi testade dem första gången i en vik vid Åbyfjorden. Vi blev inte kalla! Känsla infann sig att vi vara lika hemmahörande bland vågorna som vilken knubbsäl som helst. Vi rörde oss sakta framåt och följde havsbottnen precis på randen till bråddjupet där det kunde dyka upp spännande saker. Mest höll vi oss på grunt vatten där sikten var god. Vi träffade på en skärsnultra som allt sedan dess blivit något av en favoritart. Den uppförde sig som en blyg katt där den nosade runt i tången. Vi simmade vidare, det blev djupare. Snärjtång och alger stod som vajande furor i det havsgröna ljuset. Mitt bland stammarna stod en stor havsöring. Vi sträckte samtidigt ut händerna efter varandra för att ljudlöst kunna göra den andre uppmärksam på att den bara var några meter framför oss. Havsöringen hade vi tidigare sett kämpande i ena änden på en lina och sedan blodig på stranden. Nu såg vi den lugn, majestätisk och levande i sin naturliga miljö, utan att störa den på minsta vis. Vi hängde blickstilla i vattnet, öringen simmade långsamt iväg och försvann i halvdunklet.

Nattsnorkling I början av september arrangerade vi en fältbiologexkursion till Kosters marina nationalpark där några arrangörer för en natt hade lyst upp snorkelleden med fluoricerande ljusstavar. Vi fick bland annat se tobis och ål. Om man har våtdräkt är nattsnorkling något att rekommendera eftersom många marina arter är mer aktiva på natten än på dagen. Man kan givetvis nattsnorkla utan våtdräkt om man inte störs av kallt vatten. Ett måste är däremot en dykarficklampa, dels för att du inte ser något överhuvudtaget annars, dels för att många fiskar blir nyfikna på ljuset. Elfiske När man elfiskar använder man sig av ett elaggregat och en lång sladd kopplad till en stav med en metallögla längst ner. Med hjälp av staven elektrifierar man vattnet och alla fiskar som befinner sig inom en radie av ungefär en meter från staven blir tillfälligt förlamade av strömmen och flyter upp till ytan. Då man undersökt fisken släpper man tillbaka dem. Så fort strömmen bryts mår fiskarna bra igen. Elfiske får inte användas av privatpersoner ens som inventeringsmetod, därför kan man tycka att våra elfiske-kryss är lite fuskiga. Vi hade turen att ha en kontakt som jobbade med just elfiske och vi fick gå med som assistenter. Vårt

jobb innebar mest att trassla sladd och hålla hinken med fisk, men det var oerhört spännande att få se vad som kan finnas i en helt vanlig bäck: lax, stensimpa, lake, bäck­ nejonöga med flera. Att föra ner ström i vatten kan vara farligt. Försök inte att göra det hemma! Är du riktigt intresserad så försök hitta någon certifierad elfiskare att assistera. Fiskkryssaråret 2012 Av alla Sveriges fiskarter lyckades vi se och identifiera 32 stycken. Ungefär lika många såg vi utan att vi lyckades arta dem. Det har varit ett bra år. Fiskarna har varit snygga och oväntade och de fiskar vi ätit var goda. Snorklingarna har bjudit på de största upplevelserna då vi fått se fiskarna öga mot öga. Då har vi kunnat iaktta deras beteende, deras färger och former har varit så mycket vackrare än på land och känslan av att själv sväva bland dem är oslagbar. Det är en upplevelse av närhet och delaktighet som man sällan får vid andra djurspaningar. Nu sitter vi på sjön Långens is, i Lerdala, ibland bryter solen igenom molnen och det glittrar i snökristallerna. Vår fiskekompis Olivia har precis pimplat upp en björkna och första årskrysset är säkrat. Nu börjar det igen!

Tips till dig som vill fiskkryssa:

Finns det ett större akvarium på orten där du bor är det väldigt värt att besöka det om du vill öva dig på att artbestämma fisk från böcker. Själva tog vi Nationalnyckeln och begav oss till Universeum i Göteborg där vi ägnade en eftermiddag åt att utifrån bokens beskrivningar känna igen de svenska arter som fanns i akvarierna. Snorkling: Rör dig långsamt och granska botten noggrant så du inte missar något. Läs på i förväg om de arter du vill hitta så du vet hur du ska känna igen dem, böckerna måste man lämna på land. Är ni fler som snorklar så håll er nära varandra så ni kan visa varandra vad ni ser. Bestäm i förväg olika tecken som ni kan kommunicera med.

Regler för fiskkryssande:

• Endast levande fisk får kryssas. • Om det är fisk i fångenskap ska du själv ha fångat den, eller varit med på fiske­ turen då den fångats.

Håvning: Blöt händerna innan du tar i fisken så du inte skadar dess skyddande slemskikt. Ha med en akvariepåse att studera småfisk i. Glöm inte bort att alla fiskar har varit små, småfiskarna kan ofta vara lättare att få tag i än de stora. Det finns väldigt många fiskarter som aldrig blir större än 10 centimeter. Därför är fiske med håv och små krokar ofta givande, det finns också flera varianter på fällor och små nät och burar för de här fiskarna, till exempel sänkhåv och landvad.

Fältbiologen 1/2013  19

Odla utan I plöjning text: Sofie Karlsson och Liselott Evasdotter bild: Jenny Luukkonen och Magnus Bjelkefelt

I ungefär 5000 år har människan använt plogen som hjälp för att luckra jorden, vända ner skörderester och gödsel, ta bort ogräs och förbereda jorden för sådd. Men att vända på jorden är en av de största energikostnaderna i det svenska lantbruket. En kostnad i både pengar och koldioxidutsläpp.

20  Fältbiologen 1/2013

naturliga ekosystem, till exempel gräsmark och skog rörs marken inte om utan är ständigt bevuxen eller täckt av organiskt material. De manipulerade och rubbade ekosystemen inom det industriella jordbruket bygger i mångt på att jorden ständigt störs av olika slags jordbearbetning, sådd och skörd. Men också i det konventionella jordbruket finns det sätt att minska bearbetningen av åkermarken. Denna form av alternativt odlingssystem kallas med ett samlingsnamn för reducerad bearbetning. Det innebär att jorden inte vänds, att plöjning inte görs varje år, att det görs färre överfarter med maskiner, att bearbetningen görs på ett mindre djup eller att det inte är någon bearbetning alls.

Josef Appell är driftsansvarig på Gård­ stånga Nygård i Skåne. Gården har 1 000 hektar mark och på gården slutade de plöja 2006. Josef ser redan direkta effekter både på marken och på skörden. – Vi började med ett plöjningsfritt odlingssystem av rent ekonomiska skäl men har med tiden sett en rad miljöfördelar. Dieselförbrukningen minskar, den bio­logiska aktiviteten ökar i jorden och koldioxid­ utsläppen minskar från både traktorn och marken när vi inte bearbetar, säger han och fortsätter:

”När vi slutat bearbeta marken har den biologiska aktiviteten ökat dramatiskt. Numera sköter en stor maskpopulation jordbearbetningen.” – När vi slutat bearbeta marken har den biologiska aktiviteten ökat dramatiskt. Numera sköter en stor maskpopulation jordbearbetningen. Maskarna gör gångar med vertikal struktur, det är samma väg som grödornas rötter tar. Detta innebär att vi får ett bättre rotsystem där växterna tar upp mer näringsämnen och vatten. Vi är i en positiv spiral där vi med mindre mängd insatser får ut mer skörd till en lägre miljöbelastning. Maskinerna inom lantbruket blir tyngre och tyngre och ett utbrett problem är markpackning, det vill säga att jorden packas ihop så att strukturen förstörs och växtrötter, luft och vatten inte längre kan ta sig igenom jorden lika bra (se artikel på nästa sida). Plöjningen ger en bra struktur i det övre jordlagret, men under plogdjup finns risk att marken packas mer och mer. Ytterligare en idé med plöjningsfritt är att minska markpackningen genom att helt enkelt köra mindre på marken. – Vi har också vidareutvecklat det plöjningsfria systemet med fasta körspår. Det

innebär att vi med hjälp av GPS på traktorerna och tröskan kör i samma spår och med samma arbetsbredd på maskinerna. I vårt fall är det ett 9 meters-system där vi trafikerar endast 16 procent av markytan. Den största fördelen med fasta körspår är att vi inte heller bearbetar marken utan kan så direkt i stubben, säger Josef. Jordbearbetningen var förr det enda sättet att reglera ogräsfloran, men alltsedan 1940-talet då bekämpningsmedel mot både ogräs och sjukdomar blev vanligare har reducerad bearbetning kunnat användas i större utsträckning. En ofta omdiskuterad sidoeffekt av reducerad bearbetning är att det riskerar att öka användningen av kemiska bekämpningsmedel. Men Josef Appell ser att de på Gårdstånga Nygård har kunnat dra ner på besprutningen jämfört med innan. – Vi utnyttjar idag GPS -tekniken till att delavstänga sprutan vilket innebär att överlappning som ofta är 5–10 procent har minskat till en procent. Vi kommer också

att prova att endast spruta mellan raderna i radsådda grödor som betor och raps och kunna spara cirka 50 procent. En effekt vi också ser är att när inte lika mycket örter och ogräs gror sedan vi slutat bearbeta jorden, kan vi också där minska på kemikalie­ användningen. Josef tror att reducerad bearbetning är ett system för framtiden och tycker att fler borde gå över till plöjningsfritt. – Gården har inga speciella förutsättningar för det, utan det handlar mer om en mental omställning. Det handlar om att skaffa sig kunskap och våga satsa. Utan tvekan tror jag att vi är på rätt väg.  •••

Fältbiologen 1/2013  21

Låt grödorna andas text och foto: Liselott Evasdotter

Luft är lika viktigt för växterna som för oss människor. För att rötterna ska kunna andas gäller det att jorden inte är för hårt packad. Det finns metoder för att undvika markpackning och hela tiden lär vi oss mer för att hantera problemet.

Ä

r allt med? Metalldetektor, GPS , cylindrar, borr, spadar, måttband, slägga, öronproppar ... Bilen är full med utrustning. Det är ett gäng från Sveriges lantbruksuniversitet som beger sig mot den första av fem platser där markpackningen i svenska åkerjordar ska undersökas. Det är Avdelningen för jordbear22  Fältbiologen 1/2013

betning och hydroteknik som fått uppdraget från Naturvårdsverket. Syftet är att ta reda på hur mycket åkermarken packas ihop av de tunga maskiner som används i jordbruket. På lång sikt kan markens produktionsförmåga vara hotad. För att få svar på hur det ser ut ingår undersökning av markpackningen i ett nationellt

övervakningsprogram. Varje år undersöks fem åkrar i olika delar av Sverige och efter sex år börjas det om med samma plats. Totalt är det 30 olika åkrar som ska ge en samlad bild av markpackningen ur ett nationellt perspektiv. En vanlig traktor väger idag fem till sju ton, och en full skördetröska väger cirka tjugo

ton. När så tunga maskiner körs ute på åkern blir det ett stort tryck som fortplantar sig ner i marken. Maskgångar, sprickor och porer trycks ihop och det blir mindre luft i jorden. Det innebär att det blir svårare för växternas rötter att tränga ner i marken och att rötterna får mindre utrymme att växa i. Ett annat problem är att det tar längre tid för vattnet att rinna genom marken, vilket medför att växternas rötter dränks. Växterna behöver visserligen vatten för att växa, men rötterna behöver luft också. Är marken för blöt och kompakt resulterar det i mindre skörd och ett sämre nyttjande av åkermarken. Markpackning på djupare nivåer innebär i princip en oåterkallelig påverkan. I ytligare jordlager kan det däremot åtgärdas. Det går att luckra jorden på olika sätt, till exempel genom att plöja eller odla växter med djupgående rötter. Processen sker även naturligt då maskarnas gångar och vinterns frostsprängningar hjälper till att luckra jorden. Längre ner i jorden avtar den biologiska aktiviteten och vinterns kyla når inte ner. Det blir nästa istid som får luckra de djupare jordlagren.

Ett sätt att minska markpackningen utan att minska storleken på maskinerna är att köra med dubbla hjulpar, då fördelas tyngden på större yta. Det senaste är bandtraktorer. Istället för hjul har de band precis som en bandvagn. Ytterligare en variant är att ha fasta körspår. Då trycks marken visserligen ihop, men på samma ställe varje gång. Denna metod kräver dock planering från bonden och att de olika maskinerna och redskapen har samma bredd. Det är också viktigt att inte köra när marken är för blöt, då trycks den ihop lättare. För att undersöka markpackningen tas prover på olika djup. Som djupast borras det ända ner till 70 centimeters djup för att ta cylinderprover. Det är tungt att borra ner i leran, så det gäller att utrustningen är välservad. Under en lång arbetsdag tas 80 cylindrar med jord på olika nivåer i marken. Totalt ska 400 cylindrar tas ut på de fem olika åkrarna som undersöks. Fältarbetet tar en vecka eller två, vilket kan tyckas vara mycket tid, men det är inne på markfysiklaboratoriet som det verkligt tidskrävande arbetet börjar. Markfysik handlar om markens porsystem

och hur vatten och luft rör sig i marken. Jord byggs upp av delar som lera och sand, grus och sten. Men i jorden finns också växtrötter och förmultnade växtdelar, maskar och småkryp, vatten och luft. De olika beståndsdelarna, och proportionerna dem emellan, styr vilka egenskaper jorden har. Flera olika markfysikaliska egenskaper undersöks i jorden som är i cylindrarna. Bland annat genomsläpplighet, hur lång tid det tar för vattnet att rinna genom jorden, och porositet, hur lucker jorden är. De olika undersökningarna ger ledtrådar som tillsammans talar om tillståndet i marken. När analyserna är klara efter flera månaders laboratoriearbete, kan värdena jämföras med tidigare år. Övervakningsprogrammet är upplagt för 256 år, och hittills har bara några platser hunnit undersökas två gånger. Det kommer att ta decennier innan några tydliga trender kan ses. Resultaten kommer vara till stor nytta för att vi ska kunna bruka vår jordbruksmark på bästa sätt. •••

All jord som sticker upp ovanför cylinderkanten skärs bort inför analysen på det markfysikaliska laboratoriet.

Forskaren Ararso Etana använder penetrometern för att mäta vilket tryck som behövs för att sticka ner metallstaven i marken. Det är en av metoderna för att få ett mått markpackningen i åkerjorden. Fältbiologen 1/2013  23

Brytningstider för glesbygden text: Alva Snis Sigtryggsson och Maria Tranvik bild: Magnus Bjelkefelt

Det borras och grävs runtom i Sverige. Då priset på mineraler ökat under de senaste åren har flera internationella gruvbolag fått upp ögonen för den svenska berggrunden. Men få tycks vilja förstå att påverkan på landskapet är betydligt större än ett litet hål i marken. Och vad händer när malmen sinat och företaget drar vidare till nästa mineralfyndighet?

24  Fältbiologen 1/2013

O

m 60 år har den sista personen flyttat ut från Ådalen säger de på Rapport. Avfolkningen är sedan länge ett faktum och behovet av motåtgärder är akut. Samtidigt sveper en våg av nya gruvinvesteringar över landet. Från regeringshåll tycks man tro att gruvnäringen erbjuder en mirakelkur som ger jobb och ett blomstrande samhälle. Men vad händer när malmen är bruten? – Hör du mig? Inez Abrahamssons röst låter lite sprakig där på andra sidan linjen. Du förstår jag måste sitta helt stilla med telefonen, annars blir det så hackigt. Inez bor i Latikberg utanför Vilhelmina, i ett område som är högintressant för gruvindustrin. Hon är också ordförande i föreningen Hela Sverige ska leva som kämpar för landsbygden. Inez påtalar att malmbrytning pågått under lång tid men att exploateringstrycket är större idag än det någonsin varit tidigare. I slutet av februari presenterade regeringen en ny mineralstrategi. Det är ett dokument som fastlägger hur landets resurser under mark ska utnyttjas. Det finns flera anledningar till att så många nu visar intresse för att bryta i Sveriges marker. Malmpriserna utvecklas gynnsamt då tillexempel Kina och Indien har en stigande efterfrågan på mineraler till sina industrier. Men Sverige har länge alltid varit ett land som är intressant för gruvbolagen. Man äger bara sin mark en halvmeter ned i jorden, det är billigt att få brytningsrätt och miljöprövningen kommer in först väldigt sent i tillståndsprocessen. Då ska mycket till för att hela prospekteringsprocessen ska kastas i papperskorgen. På senare tid har frågan kring gruvors miljöpåverkan börjat uppmärksammas på olika håll. Och visst påverkar en gruva naturen. Det är ett av de största ingreppen i ett landskap som görs. Men med en gruvetablering växer också ett helt nytt samhälle fram och det blir människorna där som drabbas hårdast när gruvdriften stakar ut vägen för hur trakten utvecklas. Johan Elwing är aktiv i föreningen Aktion Rädda Vättern som startades för ett år sedan då Försvarsmaktens planer på att provskjuta över Vättern blev kända. Det skulle ha lett till betydande blynedfall över Vättern. Bara några veckor senare fick

aktionsgruppen information om ett kanske ännu större hot, gruvprospekteringar i Norra Kärr, ett område i Vätternbranternas tillrinningsområde. Och att Vätterns vatten är hotat är väldigt allvarligt. Sjön riskerar att förgiftas av det dammet från gruvan och gifter från slagghögarna bredvid brottet. Nu väntas Vättern dessutom bli Stockholms primära dricksvattenkälla vilket drastiskt ökar antalet människor som är beroende av vattnet. För Johan är det tydligt vilka som bär skulden – och vilka som drabbas. – Gruvfrågan hänger ihop med hela det ekonomiska systemet. Det är vår extrema konsumtion som gör att vi letar efter nya gruvor. De som får betala är jorden, människorna i lokalsamhällena och kommande generationer, säger han. Det har varit svårare att övertyga folk om motståndet mot gruvan än mot försvarsmaktens provskjutningar. Problemen med att väcka folklig opinion mot malmbrytning känns igen från andra delar av landet. Delar av Malmberget i närheten av Gällivare måste evakueras för att gruvdriften underminerat markerna. I Kiruna har vi kunnat se hur malmbrytningen prioriteras över alla andra intressen och många anförtror gruvan hela stadens utveckling. – En gruva inger hopp. Det är en stor investering som kommer till bygden. Det ger hopp om att kunna bo kvar. Det är svårt att klara av den urbanisering som pågår i Sverige idag, säger Inez Abrahamsson. Hon förstår hur de som vill ha en gruva i sin hembygd resonerar men hon fortsätter: – Det kan vara kortsiktigt bra men aldrig långsiktigt. Ett samhälle som bygger på en gruvboom kommer inte hålla.

orten. Men en allt mer tilltagande trend är att folk veckopendlar till gruvorna vilket gör att även den inkomsten går förlorad. Det vanvettigt lite som faktiskt går tillbaka till lokalsamhället, menar Inez: – Det är ju en norm som styr landsbygden! De som bestämmer tror att vi blir glada här uppe bara vi får jobb alltmedan de förstör våra naturresurser. Det här landet styrs av en utsugarmentalitet och det är jag inte rädd för att säga, det får du gärna skriva ner. Och just jakten på jobben tror Johan är något som överskuggar hela debatten. När han varit i kontakt med Länsstyrelsen och lokala politiker tycker han att de verkar konstigt naiva. – De förstår verkligen inte allvaret. När gruvbolagen hävdar att det bara är ett litet stenbrott och att miljöpåverkan kommer bli minimal, då litar de på det. Ett ord som återkommer när Inez talar om gruvorna och landsbygden är ”quick fix” – det vill säga att det är en lösning just för tillfället – men det är inte hållbart. Vi måste istället börja fundera över vilken sorts framtid vi vill ha. – Vill vi ha en sådan framtid där vi inte ser längre än 20 år framåt? Vi måste fundera över hur vi ska skapa något hållbart istället, där kortsiktiga ekonomiska intressen inte vinner över långsiktig miljöhänsyn. Hur bygger vi då en hållbar framtid för landsbygden – bortom gruvorna? Johan är snabb med att svara: – Det krävs ett politiskt ansvar, säger han. Gruvorna ska inte få finnas på samma villkor som människorna och naturen. Det vi ser idag är en icke-politik, vi lurar oss själva att vi har världens starkaste miljölagstiftning men det stämmer inte. Det enda vi gör nu är att ge plats gruvbolagen. Vi behöver ordentliga samråd och riktig demokratisk möjlighet att påverka vår närmiljö. Inez håller med. Hon menar att landsbygden har alla resurser som behövs för att ställa om till ett hållbart samhälle. Den potentialen utnyttjas nu inte överhuvudtaget.  •••

”De som bestämmer tror att vi blir glada här uppe bara vi får jobb alltmedan de förstör våra naturresurser.”

En gruva varar inte för alltid utan det kommer en tid då det inte längre finns någon brytvärd malm kvar. Då återstår ett samhälle runt hålet i marken som är uppbyggt kring gruvdriften. Något som är värt att notera är att kommunen inte får beskatta företagen eller ta ut avgift för malmen. Deras enda intäkt den kommunalskatt som betalas av de anställda som behagar bo på

Fältbiologen 1/2013  25

Kompis med en duva text och foto: Andreas Hansen

D

et var en morgon i januari. På hallsoffan stod en låda med mitt namn på. Jag öppnade försiktigt. I ett hörn låg en skrämd ung duva, hennes ena ben var brutet. Farsan hittade henne på sitt arbete på Degerfors järnverk. Det kändes lite som déjà vu, då jag ägnade sommaren åt att ta hand om Frille, en annan duvunge med brutet ben. Liksom med Frille tog det några dagars tålmodigt lirkande innan hon litade tillräckligt på mig för att börja äta ur min hand. Jag gav henne namnet Frallan. Frallan är en riktigt glupsk duva, hon stoppar i sig nästan allt. Jag ger henne havre, korn, vete, solrosfrö, brödsmulor samt bitar av torkad majs och ärter. Men det duger inte med mörkt bröd, vitt ska det vara. Matningen av Frallan är en högljudd process, när hon vet att det är dags börjar hon skrika hysteriskt. Är hon riktigt hungrig tigger hon genom att vibrera med vingarna

26  Fältbiologen 1/2013

över ryggen. Har jag bröd eller ost i näven blir hon så ivrig att hon biter lika mycket i skinnet som i maten! Frallan är också ganska kelig, hon älskar att sitta på axeln när vi är ute på promenad, och njuter av att bli kliad i nacken eller under vingarna. När hennes ben läkt tillräckligt började vi med flygträning. Till en början bara genom att föra henne upp och ner så att hon fick stärka vingmusklerna genom att flaxa. Numera kastar jag upp henne i luften, så att hon får flyga ner till marken. Hon bor dock inomhus, i en stor låda med ett halmrede, så efter en stund ute i vinterkylan vill hon helst av allt in i värmen. Stadsduvor kan variera mycket i fjäderdräkten. Frallan är ljust blågrå, med mörkgrå huvud och hals, två distinkta svarta streck över täckvingarna och vita vingpennor. Som hos alla icke könsmogna duvor är

hennes ögon gråbruna. Som vuxen kommer hon få den vanliga rödorange färgen. Målsättningen med att ta hand om Frallan är att hon på sikt ska kunna återfå friheten, och ansluta sig till andra duvor. Duvan Frille som jag tog hand om under sommaren tog en hel månad på sig från att hon lärt sig flyga till dess att hon verkligen började följa med de vilda duvorna. För att underlätta för Frallan tar jag regelbundet med henne till en närbelägen pizzeria där det ofta sitter andra duvor, däribland Frille, som nu är helt vild och har skaffat sig en hane. Några av duvorna är dock lite för närgångna och hårdhänta, så jag släpper inte Frallan förrän jag vet att hon kan flyga ordentligt. Så hur mysig hon än är kommer min målsättning alltid vara att ett vilt djur hör hemma i frihet, och ingen annanstans.  •••

För Råstasjöns räddning text: Leo Rudberg foto: Johan Lind

P

lötsligt blixtrar det till. Gråhägerns näbb viner genom luften och fångar en fisk i vattnet. Bredvid hägern på isen står ett 70-tal artfränder. Ett stenkast bort från sjön kliver några rådjur fram till fågelmatningen, den allra artrikaste i Stockholm. Den lilla rödhaken, mycket sällsynt vintertid, hoppar försiktigt fram ur skuggorna över snön. Precis norr om sjön står några fågelskådare och väntar ivrigt. De har rest många mil för att få se vattenrallen, en rätt vanlig våtmarksfågel, som dock i 99 procent av fallen på andra platser endast hörs, aldrig syns. Men där är den! Rallen smyger kvickt fram så nära som en meter från de upphetsade fågelentusiasterna. Naturens harmoni råder en vinterdag vid Råstasjön, en av Stockholms bästa fågelsjöar. Men i Solna stadshus en kilometer bort hotar stadens politiker och byggbolag att för evigt krossa friden. Solna kommun har föreslagit att 60 höghus, upp till 10 våningar höga och som närmast 45 meter från vattnet, ska byggas i i

det otroligt värdefulla naturområde som ligger precis norr om Råstasjön. Vissa politiker har backat från förslaget och vill istället att sjön blir naturreservat och hus byggs utanför strandskyddet. Men det räcker inte alls. Mycket betydelsefulla naturvärden finns nämligen utanför strandskyddat område, alltså längre än 100 meter från sjön. Här finns skog som är väldigt viktig för att till exempel den rödlistade mindre hackspetten ska kunna överleva vid sjön. Även begränsad bebyggelse skulle drabba den mindre hackspetten och resten av naturvärdena mycket illa. De värst drabbade skulle bli de 37 fågel­ arter som häckat i den skog som politikerna vill skövla, däribland fåglar som näktergal och duvhök. Totalt har 181 fågelarter setts vid Råstasjön, vilket gör den till den kanske artrikaste sjön i tätbebyggt område i hela Sverige. Den rödlistade talltickan växer också där. I övrigt är dock djur- och växtlivet mycket okänt. I kommunens egen miljökonsekvensbeskrivning nämns inga andra organismer än fåglar och växter – inga trollsländor, inga andra insekter, inga däggdjur, inga lavar, inga svampar: ingenting.

Trots att Råstasjön säkerligen huserar rödlistade arter inom dessa stora djur- och växtgrupper ansåg kommunen att det inte behövdes någon inventering av dessa – och inventerarna verkar endast ha varit ute en enda dag i fält, mitt i vintern, då även många av fåglarna och växterna inte syns. Rädda Råstasjön! För att rädda området har Fältbiologerna dragit igång Nätverket Rädda Råstasjön, som samlat hundratals boende och flera miljöorganisationer. Vi försöker påverka politikerna, ordnar fågelguidningar och skriver remissvar till kommunen. På www.faltbiologerna.se/kalendarium kan du läsa mer om hur du kan hjälpa till.

Fältbiologen 1/2013  27

Minifältis

Ett par gula ärtor kan lätt bli en egen falafelodling. Följ ärtan från det torkade fröet, genom grodden, blomman och skidan, till att den åter är ärta igen. Och däremellan kan du göra dig en god falafel! text: Magnus Bjelkefelt bild: Kleo Bartilsson 1. Lägg i blöt Att blötlägga ärtorna är ett sätt att få dem att gro snabbare. Lägg ett tiotal ärtor i ett vattenglas i 24 timmar. 2. Så i jord Ta fram några krukor av medelstorlek, fyll dem med såjord och plantera ett gäng ärtor i varje kruka. Lägg ärtorna 1 cm ner i jorden. Vattna så all jord blir fuktig, men inte blöt. Efter några dagar börjar små skott titta upp genom jordtäcket. Efter två veckor har det kommit väldigt många skott. Om du inte orkar vänta på din falafel kan du skörda lite av de gröna nya skotten – gott i salladen! 3. Plantera om När ärterna börjat bli större behöver de antagligen större krukor, och de behöver separeras från varandra. Sätt varje planta i en egen kruka och stick ner en blompinne, så att ärten har något att klänga på. 4. Sätt ut För att ärten ska bli pollinerad behöver den sättas utomhus, så när det blivit varmt i juni kan krukorna sättas ut på balkongen, uteplatsen eller i en blomlåda från fönstret. Eller om du har möjlighet i odlingslandet. Ärten blommar under sommaren med vackra vita blommor.

28  Fältbiologen 1/2013

5. Skörda lite Fram emot augusti har det börjat komma ärtskidor längs med rankan. Dessa är väldigt goda så det gäller att inte smaska i sig alla. 6. Torka När ärtskidorna börjat skrumpna något är det dags för slutskörd. Pilla ut ärtorna ur skidan och lägg dem luftigt på en bricka. Rör om dem då och då – mer i början, mindre i slutet. Det tar ungefär 3 veckor för ärtorna att bli torra. 7. Gör falafel Blötlägg 3 dl torra ärtor i cirka 12 timmar. Slå bort vattnet. Finhacka 2 gula lökar och mixa ihop dem med ärtorna. Lägg i 1 buljongtärning och 2 pressade vitlöksklyftor. Klipp i ½ dl persilja (alternativt grönkål). Tillsätt cirka 2 tsk spiskummin och mixa smeten slät. Smaka av med salt och peppar, eller om du vill ha stark falafel, sambal oelek. Forma smeten till små biffar och fritera dem i olja tills de blivit gyllenfärgade. Ät!

Kultur

Norrland: Essäer och reportage Po Tidholm Teg Publishing, 2013

D

e som inte rör sig norr om Uppsala annat än på skid­­ semestern begriper sällan att begreppet Norrland är kontroversiellt. Det är maktens namn på 59 procent av landets yta och används mycket sparsamt av folket norr om Dalälven. Däremot kan man ibland höra talas om södern som någon form av generaliserande vedergällning. Titeln på boken är ändå relevant eftersom den till stor del handlar om att Sverige har ett Norrland som länge har fungerat som resurskälla för södern. Här hämtar man främst malm, vattenkraft och skogsråvaror men det är även hit man bjuder in utländska stridsflyg att öva och här är man i full färd att resa sina vindkraftverk. Boken erbjuder en brokig gobeläng som vävs samman med hjälp av ett stort antal reportage, krönikor och essäer som Po Tidholm skrivit under de senaste tjugo åren. Detta ger en omväxlande läsupplevelse men en del texter hade mått bra av en grundligare redigering. Här och var återfinns daterade texter, tröttsamma upprepningar och enstaka faktamissar. Detta gäller inte minst de delar som berör situationen i de norrländska skogarna. Nedslagen spänner över allt från hemlagad mozzarella till snöskotrar och fäbodvallar. Huvudtemat får ändå sägas vara hur Sveriges norra delar omformats efter

ekonomiska behov och dessutom fått finna sig i rollen som kulturell kontrast till det urbana framstegssamhället. Modernitetens mest konkreta spår är råvaruindustriernas omdaning av landskapet. Även in- och utflyttning har dirigeras från högre ort. Först på 1600-talet då generösa subventioner drev på nybyggarnas etablering i inlandet. Sedan på 1960-talet då industrin i södern skrek efter arbetskraft och folket i norr skrek: Vi flytt in’t! De som blivit kvar på landsorten får numera stå ut med att bli karikerade i den rika flora av hemvändarfilmer som snart sagt kommit att bli ett huvudtema i svensk film. Bokens analyser av dessa är knivskarpa och fullkomligt avväpnande. I genren är lantisens attribut lika välkända som tacksamma att driva med. Det är dansmusik, rutiga skjortor, ärlighet, inskränkthet och en och annan hagelbössa. Vad som är mest förfärande är att glesbygdslänen subventionerar sina egna karaktärsmord. Regionala kulturstödsfonder gör att nedlåtande schabloner och stereotyper blir en del av produktionernas finansieringsplaner. Förfarandet bottnar i ett självförtroende som rör sig mot den absoluta nollpunkten. Ofta motiveras dessa och motsvarande stolleprov med den desperata målsättningen att ”sätta orten på kartan”. Går det ens att föreställa sig att Stockholms län skulle ge ett särskilt kulturstöd till tv-serien Solsidan? Boken visar också på hur svårt det är att beskriva Norrland utan att halka ner i söndertuggade generaliseringar, något Po Tidholm själv råkar ut för här och var. Det är många tomt gapande skyltfönster och

ödelagda monument över en tid som flytt. Samtidigt speglar detta också den faktiska situationen. Skildringen av den samiska kulturen är också centrerad kring hårt kroppsarbete i vildmarken, grovhugget språkbruk och inte minst kring äkthet och det genuina. I vissa sammanhang plockas dessa begrepp isär i sina beståndsdelar medan de i andra sväljs med hull och hår. Recepten på hur Sveriges norra halva ska lyckas resa sig ur den tröstlösa jämmerdalen lyser dock med sin frånvaro. Trots att Po Tidholm väver in en hel del åsikter och egna värderingar i sina reportage syns mycket lite av konkreta förslag på hur Norrland ska lyckas skaka av sig sitt risiga självförtroende och lyckas stå på sig nästa gång sörlänningarna kommer för att be om hjälp. Svante Hansson

fälthandbok om gnagande Signalarter. Den första i sitt slag! För fältbiologer, inventerare och andra som är intresserade av gnag i gamla och döda träd. Medlemspris: 70 kr.

Du vet väl om att Fältbiologerna har ett eget förlag? Vi har billiga böcker om alltifrån utomhuspedagogik och miljökamp till bållevermossor och rovfåglar. Många av våra böcker fördjupar sig i natur- och miljöfrågor som andra förlag kanske inte sett som viktiga att publicera. Fältbiologernas förlag tar saken i egna händer och ger ut de böcker vi själva vill läsa!

mötesplats naturen: en handbok är ett häfte fullspäckat med lekar och övningar för minifältisar och ledare. Medlemspris: 60 kr.

För att se hela vårt utbud och göra beställningar: gå in på förlagets hemsida www.faltbiologerna.se/forlag.

Experten & Krönika

Ett med årstiderna HANDLINGSKRAFT: Lars Axelsson bor i Umeå och var under många år med i Fältbiologens redaktion där hans knivskarpa penna rasslade ner allt om politik, aktivism och skogskamp.

Hur kan man motivera att bryta mot lagen (i t.ex. ett fall som Ojnareskogen) när vi har ett rättssystem? 

Henry

L

agbrott kan, som alla vet, se ut på otaliga olika vis. Från mord och rån till att titta på film på Internet eller sitta ivägen för en skogsmaskin. En fråga som din är nästan omöjlig att ge ett bra svar på utan att fylla flera sidor i tidningen, eller att ha en tvåvägskommunikation. Motivationen att bryta mot lagen kan såklart vara lika olika som situationerna du står inför. I visa fall kan det krävas att du kollar på befintlig lag och rätt i ett särskilt fall. I Ojnare konstaterade domstolen att det inte kunde uteslutas att ak­ tivisternas lagbrott var nödvärn, det vill säga att de bröt mot lagen för att förhindra ett större lagbrott. I andra fall handlar det om moral. Om lagen beslutar att din bästa vän ska kastas ut ur landet, vad vore du för vän om du inte gjorde ditt bästa för att bryta mot lagen och skydda din vän? Lag är inte någonting statiskt, utan förändras, beroende på vilka som påverkar lagstiftarna (hej Nordkalk!) eller hur sam­ hällsutvecklingen ser ut (hej projekt REVA och den europeiska polisstaten!). Att bryta mot lagen kan ibland vara ett sätt att uppmärksamma och agera mot lagar som borde ändras. Särskilt för de av oss som inte har pengarna eller den dåliga smaken att hyra in lobbyister och dylikt. Olika sorters civil olydnad, direkt aktion, hur man kommu­ nicerar, vad man vill uppnå och andra saker som är viktiga att tänka på kan man läsa om i till exempel Fältbiologen 1/2012, boken Ventil (Fältbiologernas förlag) eller boken Aktivistens lagbok (Federativs förlag).

J

ust nu är allting runt mig vinter. Från mina fem lager vinterkläder till sysslorna jag utför och maten jag äter. Det känns som att jag är en del av vintern jag med. Som att jag på något vis får den att hända genom att gå om kring här och göra min del. Att ta hand om de installade korna och fåren, ploga snö och köra upp slädlass med ved till huset med häst, hacka loss isen från hönsens vattenskål och sova mellan iskalla lakan när jag inte hunnit med att elda i kaminen på rummet. Hela jag känns som en enda seg gnistrande köldknäpp i mina strävanden i kylan. Det är en häftig känsla. Men den får mig att se fram emot våren mer än jag gjort någonsin i hela mitt liv. Våren är fantastisk var som helst, så jag undrar hur det kommer att kännas att vara våren här på gården. Jag börjar redan få vissa föraningar. Snart kommer kalvarna och vi har redan byggt en ny kalvkätte. Det ilar till av förväntan när jag ser den, den är lite vår mitt i vintern, den behövde bli gjord för snart är den här. Jag hörde en större hackspett slå sina vårtrumningar när jag ledde ut hästen till hagen, och småfåglarna har börjat öva sina vårsånger från frostklädda grenar. De känner ljuset. Jag hoppas att hönsen också börjar känna sig inspirerade snart, för jag har knappt ätit ett ägg sedan produktionen upphörde efter första riktigt kalla frostnatten i december.

Till våren kommer jag att känna mig som Idas sommarvisa, tror jag: ”Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart” … Nån är i det här fallet jag och de andra på gården. Det är kanske inte jag som gör hela kohagen grön, men jag kommer hjälpa till att se över stängslen runt hagen och släppa ut korna och kalvarna i den när det blir dags, och genom att hålla markerna öppna och så vall på ängarna gör vi vårt för att blommorna ska blomma. För man blir inte bara en del av årstiderna, man blir en del av ett ekosystem. En viktig del, och för en gångs skull ger man samtidigt som man tar.

”Om lagen säger att Krösus har rätt, då är det fel på lagen.”  Nalle-Maja

Elin Sandberg är fältbiolog, bor och arbetar på den hästdrivna ekologiska gården Arvidstorp vid Billingen i Västergötland. 30  Fältbiologen 1/2013

Internt

Att starta en klubb på din ort gör det lättare för dig och dina likasinnade att hitta varandra och att göra saker tillsammans! Själva uppstartandet behöver inte vara krångligt och det finns massa hjälp att få om man tycker det verkar svårt. Fixa ett startmöte! För att starta klubben anordnar man ett startmöte. Du behöver: ett datum, en lokal och lite fika samt Fältbiologernas startmötesprotokoll och klubbstadgar som finns att ladda ner från Fältbiologernas hemsida.

Bjud in folk! Inför startmötet kan man bjuda in vänner man tror är intresserade, affischera på sin skola och på stan, eller kontakta rikskansliet och kolla om det finns några medlemmar i närheten och skicka ut informationen till dem. På mötet behöver det vara minst fem personer.

Sök pengar till aktviteter! Efter att klubben har startats kan man ansöka om ett startbidrag från riksföreningen. För att kunna göra det måste man först öppna ett konto i valfri bank och därefter fylla i startbidragsmallen som skickas till kansliet. Om din klubb av någon anledning inte vill skaffa ett eget konto kan ni få ha era klubbpengar på riks konto. Detta kräver dock fortfarande bokföring så att det finns koll på hur mycket pengar som finns, samt att räkningar skickas till rikskassören med kvitton på era utgifter.

Självklart får du hjälp av föreningen med allt som du undrar över – kontakta kansliet eller riksstyrelsen, så svarar de på dina frågor. Du hittar alla papper på www.faltbiologerna.se/mallar-for-faltbyrakrater

bilder: Elsa Sohlberg

Internt

Havskatten fulast på Havets hus

Gruvnätverket protesterade högljutt i Jokkmokk Gruvnätverkets första nätverksträff gick av stapeln i Jokkmokk och bestod av diskussioner om nätverkets framtid, stor demonstration och nätverkande med motståndskämpar i norr. När vi vaknade upp på lördagsmorgonen i Purkijaur sken solen så det gnistrade i snön och en älg sprang tyst i den höga snön. Vi började diskutera gruvnätverkets framtid och hälsade sedan välkommen till Marie Persson, kolossalt inspirerande kämpe från Tärnaby i Västerbotten. Efter diskussion och utbyte av idéer med henne fortsatte vi med frenetisk plakatmålning och aktionsövning inför demonstrationen. Vi kastade oss i bilarna, ven genom det beta­ gande vackra landskapet och befann oss plötsligt

i en manifestation med mer än 250 personer som tågade genom Jokkmokks marknad. När vi sedan stannade vid Folkets hus passade vi på att göra vår aktion, där vi liksom på riksårsmötet sålde ut Sveriges mineraler och resurser till lågt bjudande gruvbolag. Aktionen blev väldigt uppskattad. Sedan sjönk vi ihop och värmde oss i det lilla bokcaféet där vi träffade Tor, aktiv i nätverket "Inga Gruvor i Jokkmokk", som bland annat be­ rättade att provborrningarna utanför Jokkmokk antagligen sätter igång redan till sommaren. Så håll några veckor öppna i sommar, packa trangia­köket och var beredda på motstånd. Kunde vi i Ojnare så kan vi i Jokkmokk.

Gruvnätverket

Skogsnätverket vid jättegranen

Den 8–10 februari hade Fältbiologernas skogs­ nätverk möte i en liten skogsstuga utanför Degerfors i sydöstra Värmland. Under helgen diskuterade vi sommarens kommande invente­ ringsresa, finansiering av kommande möten mm. På dagen var vi ute i den snötyngda skogen och kollade vinterträd och passade på att krama om Jättegranen, som är den största i Örebro län. Vi 32  Fältbiologen 1/2013

spårade också lodjur precis vid stugknuten, och tog en kvällsspaning efter vildsvin. Vi såg färska spår, men inga svin. Istället hade vi snöbollskrig i nattskogen! På kvällen tog vi igen oss med god mat och djupa samtal i värmen från kaminen. En riktigt fin helg med stugmys och möte i den vackra vinterskogen!

Andreas Hansen, Degerfors

En söndag i mars fick Havets hus i Lysekil fint besök av minifältisar från Göteborg, Uddevalla och Vänersborg. Det var en hän­ delserik resa med observationer av både tofsvipa, ejder och ormvråk på vägen dit. Väl på plats fick vi bekanta oss med många marina arter, ibland på riktigt nära håll. Vidare kom vi fram till varför makrillen är vit på magen och att havskatten är den fulaste fisken.

Elin Sandberg, minifältisledare

Nya tider i SUG

Den senaste tiden har det hänt mycket i SUG! Styrelsen har diskuterat distriktets framtid, hur vi ska kunna hjälpa klubbarna bäst och hur vi ska göra alla miljöhjältar i Stockholm, Uppland och Gotland till fältbiologer. Till vår hjälp för att göra SUG riktigt super har vi numera två nya distriktsinformatörer, DISI:sar, Marie Klawitter och Tova Melin. Dessutom väntar spännande aktiviteter i vår och sommar. Klubbledarkurs tillsammans med Skånedistriktet i maj eller distriktets all­ deles egna fältstation, Fältstation Gotland, i juni.  SUG-styrelsen

Skådade fåglar

Den 16 mars åkte Stockholm City Fältbiologer till Sandhamn för att skåda fågel. Många sjö­ fåglar skådades i det fina vädret!

Stockholms City-klubben

Luftfrågor, lobbying och skepps­ skrotning på EU-parlamentet I slutet av februari åkte Fältbiologerna till Br yssel och EU tillsammans med Naturskyddsföreningen. Vi träffade EUparlamentariker, pratade med EEB (European Environmental Bureau) och lärde oss om de mest aktuella miljöfrågorna inom EU. Under besöket som pågick i två dagar sprang vi runt på en massa olika institutioner inom EU och träffade alla möjliga personer, parlamentariker och tjänstemän. Det hela började med att vi trippade in på den svenska representationen vid Square de Meeûs där vi träffade miljöråden. Miljöråden är tre stycken och förbereder alla ministermö­ ten när Lena Ek åker ner till Bryssel och träffar andra miljöministrar. De tar fram underlag, undersöker vilka möjliga samarbeten och ko­ alitioner som finns och ordnar det praktiska i Bryssel. Raskt vidare sprang vi sedan till EU-kom­ missionen och den avdelning som jobbar med luftfrågor. Just nu håller kommissionen på att ta fram ett nytt policypaket för luft­ föroreningspolitiken. Där var svensken Ulf Ottosson involverad som expert och han be­ rättade om sitt arbete i det projektet. En av de största utmaningarna är att faktiskt få ner gränsvärdena av farliga partiklar till det som Världshälsoorganisationen nyligen rekommen­ derade. Det kan låta som en självklarhet men är tyvärr inte det. Sist under besöket i Bryssel hälsade vi på hos

tre stycken svenska EU-parlamentariker. Först ut var Christoffer Fjellner från Moderaterna som berättade om fiskepolitik och slog ett slag för hårdför lobbying och hävdade att de flesta lobbyister i Bryssel var ideella organisationer. Sedan gick turen till Åsa Westlund, socialde­ mokratisk parlamentariker som just nu är fullt uppe i kampen mot hormonstörande ämnen. En fråga som enligt henne gör sig bäst och får mest påverkan om den förs upp på EU-nivå. Tas besluten på nationell nivå kan vi ändå inte kontrollera införseln av farliga ämnen i landet. Sist damp vi ner hos Carl Schlyter som bland annat berättade om ohållbar skeppsskrotning i Bangladesh. Dit förs gamla europeiska skepp och plockas sedan isär för hand, inte sällan av barn. Det ska ändras på. Han passade även på att ge en känga till Christoffer Fjellner och de­ klamera att den avgjort största delen lobbyister är här för ekonomiska intressen. Sammanfattningsvis var resan väldigt nyttig. Till skillnad från i FN så tycks det hända en del saker i EU. Alla tre EU-parlamentarikerna visade på att hårt arbete ibland lönar sig. Trots att vår EU-syn säkert förbättrades något under dagarna så ligger maktens kor­ ridorer fortfarande långt ifrån den reella utma­ ning som tornar upp sig vid Bryssels horisont. Vi har inte råd med små beslut i rätt riktning efter lång kamp. Vi får hoppas att EU:s tid av radikala initiativ kommer nu.

Vårtecken i Lund

Trots tidig vår gick vi ut för att håva vatten­ djur i dammen vid Höje å. Fynden blev bland annat: sötvattensgråsuggor, sötvattensmärlor, snäckor, sävsländelarver, småfisk, blå jungfru­ sländelarv, planktonhoppkräfta, bottenslam­ rörmask, mygglarver samt tre överflygande tofsvipor som ett glatt vårtecken!

Lundaklubben

På skridskor

I början av februari åkte Uppsalaklubben på skridskotur till Lunsentorpet.

Alva Snis Sigtryggsson

Fältbiologernas nya riksstyrelse

Bakre raden från vänster: Ylva Hyrkäs, Alva Snis Sigtryggsson, August Almqvist Jansson, Josefin Årevall, Salomon Abresparr, Marina Widén, Joel Haldosén. Främre raden från vänster: Ebba Hårsmar, Catarina Antikainen, Sara Vikström Olsson, Orvar Lorimer-Olsson.

Uppsalaklubben

Salomon Abresparr, ordförande 0708-14 20 82 [email protected] Joel Haldosén, kassör, sekreterare & anställdaansvarig 0735-08 72 51 [email protected] Sara Vikström Olsson 0734-23 79 50 [email protected] Ebba Hårsmar 0739-68 99 37 [email protected] Alva Snis Sigtryggsson 0760-53 52 42 [email protected] August Almqvist Jansson 0736-22 10 04 [email protected] Catarina Antikainen 0736-86 37 56 [email protected] Orvar Lorimer-Olsson 0733-72 59 32 [email protected] Ylva Hyrkäs 0732-02 09 07 [email protected] Josefin Årevall 0730-86 63 80 [email protected] Marina Widén 0737-59 28 33 [email protected] Hela styrelsen: [email protected] Fältbiologen 1/2013  33

Kalendarium

Våren! Nu är den här! Introduktionskurs för nya medlemmar

KLIMATSKRIKET!

12–13 april, Rockstastugan, Stockholm. Undrar du varför du är medlem i Fältbiologerna? Denna inspirationsträff förvandlar frågor till svar och intresse till action! Den 12–13 april är alla nya fältbiologer välkommna till Rockstastugan på Järvafältet i Stockholm för att få verktygen att ge sig ut i naturen och in i mil­ jödebatten med oss. Vi lär känna varandra, pratar om hur orga­ nisationen fungerar och lär oss hur man kan göra en massa feta, häftiga grejer tillsammans. Har du långt att åka får du självklart reseersättning. Anmäl dig senaste 10 april till [email protected]

4 maj, Stockholm, Rosenbad. Nu är det banne oss dags! Klimatfrågan ska upp på agendan igen! Vår tids största ödes­ fråga kan inte tappas bort i politikernas stora pappersbuntar. Gamla som unga är vi bekymrade, oroliga och förbannade över hur vår, våra barn och barnbarns framtid inte tas på allvar. Kortsiktigheten går före långsiktigheten och visionerna om ett fossilfritt samhälle verkar bortglömda. Vi måste rent ut sagt skrika oss till deras uppmärksamhet. Det ska inte gå att undgå att höra vad vi vill. Upp med klimatet på dagordningen nu! Det är dags för KLIMATSKRIKET. Vi samlas utanför riksdagen och i ett gemensamt vrål så att fönstrena skallrar på Rosenbad höjer vi våra röster för klimatet. Då kan de inte skylla på att de inte hör oss. Låt detta bli den största (och mest högljudda) demonstrationen för klimatet på länge! Alla ska vara med! Kontakt: Alva Snis Sigtryggsson, 0760535242 [email protected] eller Salomon Abresparr, 070-8142082 [email protected]

Stor Gruvdemonstration 20 april, Stockholm. Vi inbjuder till en stor demonstration i Stockholm som riktar sig mot regeringens nyss antagna mineral­ strategi och den gruvboom regeringen förespråkar. Vi vill ha en hållbar framtid med fast mark och rent vatten där vi värnar om natur och miljö, kommande generationers möjligheter att leva, hållbara näringar och ursprungsbefolkning. Målet är att få så många som möjligt att komma till Stockholm. Vi har tyvärr inga möjligheter att finansiera varken resor eller boende. Vi räknar med att alla lokalt skrapar ihop pengar för att skicka busslaster till Stockholm. Kontakt: Salomon Abresparr, [email protected] , 0708-142082

Fåglar vid Falsterbo 20 april, Falsterbo. Vi besöker några populära fågellokaler på Falsterbonäset. Vid den här tiden passerar många fåglar från kontinenten för att komma till sina häckningsplatser norröver. Vi får en timmes guidad tur från fågelstationen! Där berättas om fågelflyttningen och ringmärkning ingår. Vi gör ett besök i fyren som har museum, bokhandel och även möjlighet till en fika. Detta är en heldagsaktivitet så ta med mat och dryck. Samling: Lunds tågstation kl 8.30 (tåget avgår 8.41). Anmälan senast torsdag 18 april. Kontakt: Jenny Eikestam, 0762-206771, [email protected]

Vitsippor i Finngösaravinen 28 april, Partille, Östra bäckevägen 37. Nu står vitsipporna i full blom, vi åker och kollar. Kontakt: Catarina Antikainen, [email protected], 073 686 37 56

Vandra Skåneleden och slagga ute 3–5 maj, Vittsjö-Hässleholm. Ta en helg till fots! Vi åker från Lund C kl 15 på fredag eftermiddag och kommer tillbaks på söndag eftermiddag. Däremellan har vi gått från Vittsjö till Hässleholm, genom ”skånsk regnskog” på branta stigar som leder in i Vedemera strövområde. Enkla raststugor på höjden ger skydd och du passerar pampiga stenbyggnationer och livfulla vatten­ drag. Anmäl dig till mig så får du mer info och tips på saker som kan vara bra att ha med. Kontakt: Josefin Johansson, [email protected]

34  Fältbiologen 1/2013

Lavexkursion på Särö 4–5 maj, Göteborgstrakten. Denna dag blir en odyssé i Göteborgsområdets bästa lavlokal, Särö Västerskog. Biologen Lars Arvidsson har koll på var godbitarna finns och guidar oss. Om intresse finns passar väl ingen dag bättre att övernatta i klubbens närliggande Valldastuga, där vi kan gå igenom dagens Wow-moment och njuta av vårkvällen. Enligt SMHI är medeltem­ peraturen i maj 10–12 grader Kontakt: Catarina Antikainen, catari­ [email protected], 0736-863756

Fältstation Öland! 8–12 maj, Öland. Kristihimmelfärdshelgen är det äntligen dags för Fältbiologernas största årliga händelse, Fältstation Öland! Under några dagar samlas fältbiologer från hela Sverige för att umgås, skåda fåglar, kolla på orkidéer, gå på fladdermus xq, bada i havet eller bara mysa i vårsolen. Missa inte detta! Mer info finns på www.faltbiologerna.se/oland Kontakt: [email protected]

Minifältisläger och bifotboll 18–19 maj. Minifältisläger med Lunds Minifältisar! Våren och försommaren tycker många är den bästa tiden på året. Inte minst fågelskådare och botaniker uppskattar denna årstid. Så temat för helgen blir fåglar och blommor! Vi kommer att gå en knapp mil på lördagen och ca 6 km på söndagen. Övernattningen kommer att ske i vindskydd vid Krankesjön där vi grillar och leker roliga lekar och tittar på fåglar. Blommorna finns längs vägen och ger oss naturliga pauser. Höra gärna av er om ni har frågor eller vill vara hjälpledare. Vid ca kl. 14 spelar vi bifotboll på kaninlandet tillsam­ mans med Lunds Fältbiologer. En sedvanlig tradition för att ge boplatser till solitära bin som finns i området. Kontakt: Minou Moon, [email protected]

Vårblommor i Vitsippsdalen 20 maj, Göteborg. Vi träffas i Vitsippsdalen och kollar på vårblom­ mor. Kontakt: Pontus Johansson [email protected]

Signalartskurs och skogsnätverksmöte

Cykelsemester på Åland

24–26 maj, Umeå. Innan man ger sig ut i krig måste man komma ihåg att vässa sina svärd! Annars lyckas man inte sticka ner många fiender. Skogsnätverket ska kanske inte ut i krig, men vi ska ut på inventeringsresa, då får vi inte glömma att vässa vår artkunskap! Därför arrangerar vi den 24–26 maj en signalartskurs! Det blir en långhelg späckad av artkunskap, inventeringstips och även lite möte. Vi kommer börja på fredag morgon med möte för att sedan ägna resten av långhelgen till exkursioner. Anmäl dej till Robin, ange namn, telefonnr. och matpreferens. Kontakt: Robin Pranter 0738-41 36 77 [email protected] och Julia Pettersson 0702-56 51 66

5–9 Juni, Åland. I juni far vi på cykelsemester på Åland. Tycker du om att tälta och att cykla? Längtar du efter sommaren? Vill du umgås med härliga fältbiologer? Kom med! Vi tältar och tar oss fram med egen maskin. Lagar vår mat på stormkök och undersö­ ker naturen omkring oss! Anmäl er för att säkra en plats! Kontakt: Felicia Lindh, 0730-228203.

Klugglekurs 24–26 maj, Skåne. Vill du starta klubb men vet inte hur det funkar? Sitter du i klubbstyrelse men är lite osäker på byråkratin? Kanske vill du bara ha inspiration till att göra ännu fetare aktivite­ ter och ta klubbengagemanget till nya höjder? Då är Klugglekursen något för dig! Stockholm-Uppland-Gotland och Skånedistriktet anordnar tillsammans en klubbledarkurs för alla distriktens klub­ bar och medlemmar. Föreningsbyråkrati, koll på pengarna och in­ spiration till alla lokala miljöhjältar utlovas. Kursen kommer hållas i Skåne. Sista anmälningsdag är 10 maj. Kontakt: Sug-styrelsen på [email protected], 076-0535242 eller Robin Pranter på 0738-41 36 77, [email protected]

Dagfjärilar 27 maj, Göteborg, Apslätten. Sista måndagsträffen innan som­ maren ska vi lära oss om dagfjärilar, allt ifrån hur man fångar dem på ett snällt sätt till hur man känner igen dem och hur de lever och vad de äter. Kontakt: Pontus Johansson pontus.e.johansson@ hotmail.se

Grönt spadtag 1 juni – 31 augusti. Nu är det dags att anmäla sig till Grönt spad­ tag! Det är en fantastisk möjlighet att få uppleva sommaren och lära sig mer om fäbodbruk. Under en vecka så praktiserar man på en fäbod, och lär sig mer om hur det går till. Man är två och två, och hjälper till med allt från att mjölka, mocka skit och ta hand om kalvar och killingar. I år så har vi tyvärr inte möjlighet att erbjuda reseersättning, men boende och en del mat ingår. Det är bra att anmäla sig så tidigt som möjligt, så tveka inte! Kontakt: Tove Ortman, [email protected], 073-5935888

Botanikläger 14–18 juni, Halmstad. För andra året i rad anordnar Svenska Botaniska Föreningen och Fältbiologerna ett gemensamt läger för unga. Detta sker under en långhelg, den 14–18 juni i Halland i sam­ arbete med Hallands Botaniska Förening. Lägret riktar sig till dig i åldern 12–25 år som vill lära dig mer om våra svenska växter och naturtyper. I dagarna tre botaniserar vi och besöker spännande halländska naturtyper. Deltagaravgiften är 300 kr, och är den enda kostnaden. Föreningarna står för logi, mat och exkursioner. Sista anmälningsdag är 14 april. Deltagarantalet är begränsat till 15, så först till kvarn gäller! Kontakt: Pontus Johansson, 0700-987182, [email protected]

Fältstation Gotland 24–28 juni, Gotland. I sommar är det dags för StockholmUppland-Gotlands alldeles egna fältstation! Är du nyfiken på de där andra klubbarna i distriktet? Vill du klättra på raukar, skåda fågel, bada eller bara hänga med andra sköna SUGare? Nu har du chansen! Fältstation Gotland är till för att alla klubbar i distriktet ska lära känna varandra bättre, peppa varandra och visionera om distriktets framtid. Samtidigt är vi ute i naturen, lär oss om djur och växter och njuter av sommar-Gotland. Anmälan görs till Alva senast den 15 juni. Kontakt: Alva Snis Sigtryggsson, 076-0535242, [email protected] eller Sixten Hillerhag, [email protected]

Trädtoppsläger 24–27 juni, Skåne. Lär dig klättra i upp i höga träd, fritt eller med utrustning. Sova högt uppe i trädkronorna eller på marken nedan­ för, laga mat tio meter upp i luften, kanske bygga trädkojor. Plats är ej bestämd men preliminärt datum är: 24–27 juni. Kontakt: Olle Ekman, 0701-481446

Trollsländekurs

2 juni, Göteborg. Som avslutning för Göteborgs minifältisar drar vi iväg till Kinnekulle och kollar på orkidéer, växter och djur i störs­ ta almänhet och kanske hinner vi med lite fossil också. Kontakt: Pontus Johansson [email protected]

28–30 juni, Skåne. Skånes Fältbiologer arrangerar en grundkurs om trollsländor! Vi kommer ta oss an såväl larver som ”vuxna” sländor. Helgen kommer bestå av utflykter, ledda exkursioner, artbestämningshjälp och lättare föredrag. Plats är ännu inte bestämd men troligtvis är vi i nordvästra Skåne och vi som bor i Lund/Malmö-trakten kommer samåka i minibuss från Lund. Kontakt: Robin Pranter, 0738-413877, Johan Runeson, 0768-085246

Vandra för Vättern

Slåtterkurs

2–16 juni, Motala, Gränna, Ödeshög, Jönköping m.fl. Följ med Östergötlands och Jönköpings fältbiologer på en vandring för Vättern i sommar! Vättern är en av Sveriges viktigaste dricksvat­ tentäkter, men dess rena vatten hotas av den planerade gruvan i Norra Kärr, endast ett par kilometer från sjön. Vi tänker gå för att väcka opinion mot gruvan, och för rätten till rent vatten. Vi vill träffa folk som bor i trakterna och se hur de kan komma att påverkas av gruvan, diskutera med politiker och media, spela musik och ja, det är bara att komma med idéer! Inte minst vill vi möta denna vackra och mytomspunna sjö och få ett härligt sommaräventyr! Gör något viktigt och roligt samtidigt och häng med oss i juni! En behöver inte gå med hela vägen. PS. Datumen är inte exakta än. Kontakt: Maria Bergström, [email protected], 072-507 64 68

Juli. Vi vill genomföra en fyradagars slåtterkurs där vi lär oss grunderna i att slå med lie och bruka en äng. Dessutom lär vi oss om de arter som gynnas av slåtter. Under kursen kommer vi att bo och laga vår mat ute. Datum och plats är inte fastställt än men mer information kommer så snart det blir bestämt! Kontakt: Axel Löfsved, 0704-57 52 11, Linnéa Andersson, Anna Börjesson.

Utflykt till Kinnekulle

foto: Andreas Hansen

Fältbiologen 1/2013  35

POSTTIDNING B Fältbiologerna Brunnsgatan 62 802 52 Gävle

ADRESSUPPDATERING 111 015 300

Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med nya adressen sänds till postkontoret.

110 06 Stockholm

Då kommer kontr abussen till Fältstation Öl and. Kommer du?

Fältstation öland är fältbiologernas årliga vårläger på södra öland. Boka in kristi­ himmelfärdshelgen, ta med en kompis eller hela din klubb och kom till fältbiologernas fetaste fältbiologiläger! MER INFO HITTAR DU PÅ WWW.FALTBIOLOGERNA.SE/OLAND

Ute i naturen. Inne i miljödebatten. Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar och blommor eller inventera hotade skogs­ områden. Inne i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras, konfrontera ansvariga politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog. Häng med oss ut!

Bli medlem GRATIS genom att sms:a ”FÄ + ditt personnummer” till 724 56!