3/13 Frivillig arbete på terminsstart
S:t Sigfrids
KUNGÖRELSER
5
Sommarens konfirmatio ner, när och var hålls de? 6
Sommar programmet har du här och önskan om en trevlig sommar
Därför Ny informations sekreterare 8
I två årtionden har jag tecknat bilderna för Sigfrid. Ändå har den här bilden inte tidigare blivit av. Musiken är viktig i församlingen. I gudstjänster, vid förrättningar och i andra sammanhang. På kyrkläktarna sitter musikväktarna. Kantorerna vid orglarna. Solister, korister, ungdomar i band, och andra samlas i kyrkorna. Kyrkomusiken lever med sin mångsidighet och sitt djup. Runt om i världen prisar musiker med olika hudfärg och kultur vår gemensamma Skapare. Därför bilden. Fjalar Lundell
S:t Sigfrids
3/13
KUNGÖRELSER
Informationsblad för Sibbo svenska församling Redaktör: Helene Liljeström Redaktion: Viktor Djupsjöbacka, Fjalar Lundell Tryckt på Silverprint i Nickby
21. årgången
Maj 2013
Mera kan du läsa i Internet. Adressen är sibbosvenskaforsamling.fi.
Bara tråkigt – eller spännande? Ibland säger man: I kyrkan talar ni så mycket om trygghet. Jag vill hellre ha spänning och överraskningar i livet. Utmaningar och nya upplevelser. I jakten på upplevelser kan man gå långt i dag. Olika firmor och arrangörer lockar med allt mer extrema upplevelser. I dag söker sig många till upplevelser som skall vara så märkvärdiga att det känns oerhört hisnande och overkligt. Då först kan man få tag i upplevelsen av att leva. Ibland tycks mänskor få känslan av att leva först när de utsätter sig för livsfara genom någon extrem upplevelse. Varför skulle man önska trygghet om man söker spänning? För någon annan är det viktigt att vara självständig och gå sin egen väg. Att få utvecklas som mänska och ta vara på det som är speciellt just för en själv. Fårflocken känns kanske då som en osjälvständig skara, där man inte vågar tänka själv och pröva sig fram. Är de kristna som en rädd och osjälvständig fårflock? En tråkig skara som inte vågar sig på någonting spännande? Om vi riktigt lyssnar till Jesu sätt att beskriva sig själv som den gode herden och mänskorna som fårahjorden inser vi att det ändå inte är någon snäll, ofarlig, och kanske litet tråkig bild som beskrivs. I den beskrivningen är livet här och nu. Livet kan vara hotat av faror och frestelser. För fårflocken kan faran vara vargen som kommer. För oss mänskor är det ondskan som splittrar och förstör livet. Man kanske följer någon ledare som egentligen inte bryr sig om dem som ser upp till honom och följer honom. Någon som lämnar en i sticket och tänker på sig själv och sin egen fördel. Jesus beskriver livet så som Han har sett det, både det ljusa och det mörka. Och Han säger: Jag är det som stannar hos dig vad som än händer. Jag ger mitt liv för dig. Jag leder dig så du kan lita på mig. Jag känner dig. Jesus är den stora tryggheten för oss. Och Han är också den som hjälper oss att vara oss själva och bli oss själva. Livet med Jesus kan vara ett äventyr fyllt av spännande utmaningar, men samtidigt tryggt därför att Jesus själv är med och ger kraft och mod att leva. Livet med Jesus är ett liv där vi får utvecklas, hitta oss själva, upptäcka varandra och den värld vi lever i och den mening Gud har gett vårt liv. Livet med Jesus leder till himlens glädje också om vi möter problem och svårigheter på vägen. Livet med Jesus är ett liv i gemenskap och kärlek, en hjord och en herde. Den gode herden har gett sitt liv för oss. Han har också vunnit seger över ondska och död. Tillsammans med Honom får vi uppleva det största undret, ett evigt liv och en öppen himmel där sorg och smärta inte längre finns. Helene Liljeström Om den gode herden kan du läsa i Johannesevangeliet 10:11–16.
2
Vägskäl tema för stiftsdagar
På utfärd till Nilsasgården Pensionärernas utfärdsdagar till Nilsasgården i Gesterby infaller i år helt i början av september. Samlingen för södrasibboborna hålls på tisdag 3.9 kl 13 och för norrasibboborna onsdag 4.9 kl 13. Då blir det kort program, kaffe och samvaro på vår vackra kursgård. Nytt för i år är att diakon AnnChristine Wiik hälsar intresserade pensionärer välkomna att stanna kvar för att sedan övernatta i kursgården natten mellan 3 och 4 september (det får man göra oberoende var i Sibbo man bor). Till de stora samlingarna under eftermiddagarna anordnas skjuts med bussar. Tidtabell i annons i Kyrkpressen.
Nilsasgården.
Månadens Magnus Magnus Riskas bibelstudier i Norra Paipis bykyrka avslutas onsdag 22.5 kl 18. Tredje Mosebok studeras. Har du inte hunnit delta tidigare? Nu har du din chans.
Läsarresan: Ursäkta!
Första klassisterna blir välsignade De barn som börjar skolan i höst blir välsignade i Sibbo kyrka inför skolstarten. Det blir en kort gudstjänst där barnen får komma fram till altaret och ta emot välsignelsen vid altarrunden. Barnens familjemedlemmar och faddrar inbjuds också att vara med i Sibbo kyrka söndagen den 11 augusti kl 18. (Kontrollera tiden närmare i Kyrkpressen eller på hemsidan.)
Stiftsdagar i Borgå blir det 15– 17.11. Arrangörer är Borgå domkapitel, domkyrkoförsamlingen och Lärkkulla. Anmälningstiden har börjat. Närmare uppgifter: www. borgastift.fi/stiftsdagar Huvudtalare är Werner Jeanrond och Liselotte J Andersson. Werner Jeanrond är katolsk professor och är rektor för ett college i Oxford. Han har skrivit om Kärlekens teologi, Guds närvaro och Gudstro. Hur kan vi tala om Guds närvaro i dagens värld, och hur kan vi som kristna och som kyrka formas av Guds kärlek. Liselotte J Andersson är evangelist i Gemensam framtid (en fusion av Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan i Sverige). Hon skriver böcker, och är engagerad i retreatverksamhet. Hon är inspiratör på ekumeniska samlingar för andlig fördjupning, och medverkar i tidskriften Pilgrim.
Inte så hos oss. En ursäkt är nu på sin plats. Felet är kanske inte vårt, men ändå. Bedöm själv. När senaste Sigfrid kom ut, och det stod att man kunde anmäla sig till Läsarresan i slutet av augus-
ti var det ingen av oss som trodde att platserna i bussen skulle gå åt på bara någon dag. Så gick det i alla fall. Trevligt förstås att många är ivriga att åka till Vadstena. Men trist för de fjorton som inte kom längre än till väntelistan – åtminstone än så länge. Ursäkten går till er. Några kanske ännu ryms med, om det blir lediga platser. Så sitter du redan i bussen (sådär symboliskt), men måste stanna hemma: meddela pastorsexpeditionen bums i så fall. Rune Packalén verkar ovillig att montera extra platser på busstaket. Bussen hör till de högre, och vi skall under broar och genom tunnlar. Tidtabellen medger inte heller att folk klättrar ner från taket varje gång vi skall under en låg bro. Ursäkta, alltså!
3
Mer än halva livet Flickan kastar likgiltigt småsura blickar på oss kunder i kaffekön. Kaffemuggar fylls och slås fram på disken utan ett ord eller en blick. Kaffe är kaffe. Det är inte mera med det. Men samma flicka skiner upp i takt med vårsolen när Viktor är i turen. Beställer man té är man tydligen Kullens Kung, åtminstone i Fågelsången bland villorna i snickarglädje från ånglokens tid. En mastig bricka lyfts fram. Viktor tar på sig kännarminen, och väljer raskt bland ett imponerande sortiment av tésorter. En stamkund och finsmakare känner man igen, flickans minspel går inte att ta miste på. Ett bord blir ledigt just vid staketet, där kullen sluttar brant mot Tölöviken. Vi har imponerande överblick över staden. Inte undra på att Viktor Djupsjöbacka emellanåt söker sig hit från hemmet på andra sidan viken. Allt är synligt, och inbäddat i skir vårgrönska. Operan, Finlandiahuset, Musikhuset, Nationalmuseet, Centralstationen. Och det stora Tidningshuset. Medan vi samtalar om ett avsevärt mindre tidningshus, vid behov flyttbart per ryggsäck. – Jag kom med i S:t Sigfrids Kungörelsers redaktion som 14-
4
åring, minns Viktor. Sedan dess har det gått 15 år. Över halva livet. Min uppgift har varit att sköta ombrytningen, tidningens layout. Bearbeta texter och bilder alltså. Några bilder fanns inte när vi började, och tidningen fick ett större format med tiden. Under de femton åren har Viktor studerat matematik och datavetenskap vid Hfors universitet. Och halkat in i företagsvärlden, som han säger. Viktor är i dag VD för ett IT-företag med sex anställda, i Helsingfors. Man planerar, designar och skapar webbsidor för olika slag av kunder. För fjortonåringen kanske det blygsamma arvodet församlingen kan betala för Sigfridarbetet var en välkommen fickpeng. Men för VD:n för IT-företaget är det knappast i klass med någonting man förväntar sig. Varför har Viktor då fortsatt? – Sigfrid har varit en hobby för mej, förklarar han. Jag har upplevt det meningsfullt att kunna hjälpa till i församlingen med sådant jag kan. Jag har faktiskt inte funderat på att sluta. Inte har det varit för förtjänsten. Men det har varit roligt, och inte särskilt tidskrävande. Det brukar vara ganska trevligt när tidningen sätts ihop. Dessutom ser
man ju resultatet genast. Det är litet som ett pussel som skall läggas, man börjar med bitarna. Till nytta har det varit också. Särskilt under de första åren var det lärorikt att göra Sigfrid, och församlingens hemsida, som tidningen också har gått att läsa på. Ett sätt att lära sej jobbet. För Viktor klarnade det under gymnasietiden vad han ville göra sedan. – Jag känner att jag är på rätt plats i livet. Jag trivs med branschen. Den är föränderlig. Där finns en framtid. Också hård konkurrens förstås. Man måste hänga med i utvecklingen, uppdatera sina kunskaper. Jag läser, följer med branschens nyheter. Kollar upp vad de stora företagen sysslar med. Det är inget ensamt jobb, som man ibland tror, Nej tvärtom mycket socialt, försäkrar Viktor. Kollegerna samarbetar. Och kunderna träffar man så gott som alltid personligen. Det är givande att möta kunderna, som ofta tar en aktiv roll. – Men fast åren har gått är jag nog i grund och botten innerst inne samma kille som förr, funderar 29åringen. Jag tror att andra också upplever mej som samma person som de en gång lärde känna. Visst
känner jag mej numera hemma i Hfors. Jag har bott här i 11 år nu, och före det vistats i Helsingfors halva skoltiden. Men jag har vargsvansen kvar. Sibbo är viktigt för mej. Där bor mina föräldrar. Där finns naturen som är det jag mest saknar här i staden. Och där firar jag somrarna i Sibbo skärgård. Ändå bygger det mesta för mej på mina erfarenheter och upplevelser i stan. Mina sociala kontakter finns mest här. Här sjunger jag också i kör. Om sitt intresse för matematik förklarar han, att det är mera kreativt än man kanske tror. Mycket problemlösning hör till, och det finns inte bara ett enda sätt att lösa problemen. Viktor har vikarierat som lärare under studietiden. – Det har varit en utmaning att inse att alla inte tänker matematik på samma sätt som jag, säger Viktor. Själv tänker jag väldigt abstrakt. Men många tänker visuellt. De ser det hela framför sig. Mera av dethär har börjat komma in i undervisningen. Men för tillfället åtminstone är läraryrket inte min grej. På en skylt vid kafébaracken läser vi, att vi inte ska lämna vår bakelse obevakad. Fåglarna är tjuvaktiga. För naturen finns nog i stan också. Fågelsången gör skäl för sitt namn. Omkring oss ser vi enbart lydiga kafégäster. Ingen tycks ens ha drömt om att köpa bakelse. Eller så har fåglarna redan farit iväg med alla de obevakade. En annan förklaring kunde vara att kaféet är samlingspunkten för de Verkligt Förutseende. Viktor funderar ett tag. – Jag intalar mej själv att inte leva så mycket i framtiden. Jag tror att jag vill planera kortsiktigt, leva i nuet. Några radikala förändringar i livet ser jag inte de närmaste åren. Visst tänker jag på skoj någon gång på att bli fårfarmare på Nya Zeeland. Lämna allt bakom mej för något nytt och okänt. Men nej, just nu har jag inget behov att lämna kontakterna och åka till andra sidan jordklotet. Men visst funderar man ju på hurudant liv man lever, och om man vill ändra på något. Eller om man önskar sig något annat. Just nu är det ändå bra här och nu.
faktaruta Viktor Djupsjöbacka, 29 Bor i: Tölö i Helsingfors Familj: sambon Silva Sevelius Senast läst bok: Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer av Jolin Slotte Bra film: bioaktuella Mer än honung Musiksmak: vokalmusik, jazz m.m. Sällskapsdjur: katten Chico Nästa resa: Berlin
Tack till Fjalar Vi passar på att rikta ett stort tack till vår mångårige redaktör Fjalar Lundell för ett gediget, skickligt och konstnärligt arbete med tidningen under två decennier. Många är de läsare som har nåtts av församlingens hälsning och information och uttryckt sin uppskattning över Fjalars omisskännliga stil att berätta viktiga saker med insikt, humor och skickligt utförda bilder av olika slag. Tack!
Om frivilligarbete på terminsstart Frivilligarbetet blir allt viktigare i kyrkan och vår församling. Särskilt mycket av detta har man inte sett hittills. Kyrkan anses placera sig i jumboändan bland organisationer när det gäller att ta vara på frivillig insatser. Intervjun med Viktor Djupsjöbacka påminner om att man kan tjäna församlingen och kyrkan på olika sätt,
var och en med sina förutsättningar. Hösten inleds med en terminsstart 25.8, då skall man fundera på hur frivilligarbetet i vår församling kunde utvecklas. Vi inleder med mässa i Sibbo kyrka där de flesta av församlingens medarbetare medverkar. Därefter samtalar vi om frivilligarbetet över en kopp kaffe i Prästgården.
Text och foto: Fjalar Lundell
5
Sommargudstjänster 26.5 Treenighetssöndagen Sibbo kyrka: mässa kl 12 Magnus Riska, Lauri Palin 2.6 2 söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa kl 12 Magnus Riska, Anders Ekberg 9.6 3 söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Lauri Palin 16.6 4 söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa med konfirmation kl 13 (obs tiden!) Katja Korpi, Anders Ekberg. Konfirmandgruppen som var på Nilsasgården 4–10.6. 22.6 Midsommardagen Sibbo kyrka: mässa kl 12 Magnus Riska, Anders Ekberg. De som konfirmerades för 60 år sedan deltar och konfirmerade för 50 år sedan från mellersta och norra Sibbo deltar också. Kaffeservering och program i Kyrkoby församlingshem. 23.6 5 söndagen efter pingst Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid: mässa kl 12 Magnus Riska, Anders Ekberg 30.6 Apostladagen Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid: mässa kl 12 Magnus Riska 7.7 7 söndagen efter pingst Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid: mässa kl 12 Magnus Riska, Anders Ekberg 14.7 Kristi förklarings dag Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid: mässa kl 12 Helene Liljeström, Anders Ekberg 21.7 9 söndagen efter pingst Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid: mässa kl 12 Katja Korpi, Anders Ekberg 28.7 10 söndagen efter pingst Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid: mässa kl 12 Katja Korpi, Kerstin Öhman 4.8 11 söndagen efter pingst Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid: mässa kl 12 Helene Liljeström, Lauri Palin
Klubb
för de små Familjens treåring, fyraåring eller femåring kan ännu få plats i församlingens dagklubb. Vi har två endagsklubbar, på måndagar i Kyrkoby församlingshem, Stora byvägen 1, och på tisdagar i Söderkulla församlingscentrum, Hälsovägen. Båda klubbarna hålls 9–12. Barnledare Isabella Munck berättar mera, tfn 0400 342 033.
Konfirmationerna börjar klockan 13 Sommarens konfirmationer börjar en timme senare än den vanliga gudstjänsttiden. Klockan 13 hålls alltså konfirmationerna 16.6, 10.8 och 18.8. Kolla i gudstjänstlistan vilka grupper det är fråga om.
Sommarfest i Bykyrkan Tabor i Box Den 14 juli kl 15 samlas vi till sommarfest i Bykyrkan Tabor i Box. Medverkande är bl.a Ulla-Britt Granfelt-Lindqvist, Allan Lindqvist och Helene Liljeström.
11.8 12 söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa med konfirmation kl 13 (obs tiden!) Magnus Riska, Lauri Palin. Konfirmandgruppen som var på Nilsasgården 11–17.6. 18.8 13 söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa med konfirmation kl 13 (obs tiden!) Katja Korpi, Lauri Palin. Konfirmandgruppen som var på Nilsasgården 30.7–5.8. 25.8 14 söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa kl 12 församlingens medarbetare Altaret i Nilsasgårdens kapell.
6
Aprilskämt ju I senaste nummer berättade vi om traditionerna kring Brudbrinken i Myras invid varggränsen. Den uppmärksamme läsaren insåg nog att det var ett aprilskämt, en sk. skröna. Varje tidning med självaktning håller sig med sådant. För vår del var det visserligen första gången. Men en viktig sanning fanns också i texten: att gifta sej är värt att fundera på ifall relationen till den andra är sådan. På tal om aprilskämt. Kristna mänskor har ofta glimten i ögat. Ibland i båda.
Midsommarafton med Kyrkans Ungdom
Sommarmusik Missionsfest i Under juli och augusti anordnas Helsingfors konserter varje torsdag i Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid eller i Sibbo kyrka. Konsertserien arrangeras tillsammans med den finska församlingen och erbjuder högklassig musik under många sommarkvällar. Programmet är till största delen klart, och förverkligas enligt följande:
Torsdagar kl 19.30 4.7 Helsingin Juniorijouset - i Sibbo kyrka 11.7 Janne Valkeajoki – dragspel i Gamla kyrkan 18.7 Pentti Hildén – Dowlandprogram – sång och luta i Gamla kyrkan
Midsommar med ängsblommor, vågskvalp och trevligt sällskap kan du uppleva på Nilsasgården på midsommarafton då Kyrkans Ungdom inbjuder till sommarfest med program fredag 21.6 kl 19. Passar för alla åldrar.
25.7 Barockensemblen Argo med Kajsa Dahlbäck i Gamla kyrkan
Midvintertävlingen, vinnaren
15.8 Blåskvintetten Colori i Gamla kyrkan
Nu vet vi vem som vann midvintertävlingen. Bland dem som svarade rätt på frågorna i nr 1/13 utlottades en vinnare. Lotten föll på Anja Löfman, som har ett pris att vänta. Grattis. De rätta svaren i tävlingen var införda i nr 2/13.
1.8 Konsertprogram öppet, Gamla kyrkan eller Sibbo kyrka 8.8 Barockensemblen Un’altra ondata i Gamla kyrkan
22.8 Musikalisk vandring i kyrk landskapet kl 19 med start i Ljusets kapell (Obs tid och plats!) I samband med konserterna står olika Marthaföreningar i Sibbo för servering i Klockstapelcaféet.
blir det 7–9.6. Temat är Du har ett uppdrag. Finska Missions sällskapet och de svenska helsingforsförsamlingarna arrangerar festen, som hålls i Mässcentrum i Böle. Läs mera på www.mission.fi Ingen förhandsanmälan behövs, men man skall anmäla sig till svenska festkansliet när man kommer. De svenska och finska missionsfesterna hålls samtidigt i Helsingfors. Det blir också en del tvåspråkiga program. Svenska festen lyfter fram missionsarbetet i Etiopien och i länderna kring floden Mekong i Sydostasien. Utländska gäster är bl.a. Pennapa ”Jim” Wuttimanop. Hon är koordinator i Thailand för Alliance Anti Trafic, som vill förebygga att kvinnor faller offer för människohandel. Bekure Daba är ledare för Mekane Yesus-kyrkans evangelisationsarbete bland kvinnor i Etiopien. År 2000 blev hon den kyrkans första kvinnliga präst. Tadelech Loha är koordinator för kvinnoarbetet i Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien.
Svårt på sommaren?
Man kan få det svårt under sommaren på olika sätt. Behöver du någon att tala med? Tag kontakt med någon av församlingens präster. Namn och telefonnummer hittar du på baksidan.
7
Svansen där bak – Du, farsan. Du anar inte hur många ekorrar det finns i Storskogen. Min mellersta, han som vi kallar Finansvalpen*), dök upp vid min sida. Ivern i blicken gick inte att ta miste på. – Ja jag har väl sett en och annan ekorre, medgav jag avvaktande. Finansvalpen gick på. – Alla ekorrar är lika glömska. De gömmer sitt lager av kottar och nötter och sånt. Sedan hittar de inte tillbaka till gömman, när det blir vinter. – Vet jag väl, sa jag. Men elefanter minns i stället hur länge som helst. – Äsch, här finns väl inga elefanter. Han såg sig oroligt omkring. Lugnad fortsatte han: Men jag finns här. Och mitt minne är utmärkt. Det var sant. Finansvalpen har ett fantastiskt gott minne. – Jag hjälper ekorrarna att komma ihåg var de har sina gömmor. Mot en viss procent förstås, tillade Finansvalpen blitt. Ett otroligt antal ekorrar betyder lika otroligt många gömmor. Det går att göra en hacka på sådant. – Jaha du, sa jag. För vad skall man annars säga. Finansvalpen blev ännu mångordigare än vanligt. Han ser sig som den store Hjälparen i Storskogen. Hjälpare och Hjälte, det låter lika, och handlar om samma varg, med omtanke om alla hungriga ekorrstackare när nordanvinden viner i vintermörkret. Han förstår hur viktigt det är att den starkare tar hand om den svagare. Att den som minns tar hand om den som glömmer. Och alla små ekorrungarna tar i ring och sjunger vargens lov. Med mätta magar. Något i den stilen. Jag lyckades driva in en syl i hans munväder. – Men brukar det inte vara viktigt att kunna hjälpa utan tanke på egen nytta? Att förtjäna på saken tar väl bort en del effekt av dendär nästankärleken? Han gav sej inte. – Inte alls. De stackars ekorrarna blir så lyckliga när de får hjälp av mitt superminne, att de gärna ger dubbelt större procent som tack. Men det tar jag ju inte emot förstås. Man är väl osjälvisk, vetja. Jag tänkte vad jag tänkte. Mycket kan försvaras och förklaras. Man gör gott mot någon. Kan väl inte hjälpas om man själv drar nytta av det. Så tänker många. Allt flere verkar tänka så. Ändå skulle det ju handla om att följa Honom i spåren, som hade den verkliga nästankärleken. Den där osjälviska. Vi är långt infrån det, de flesta av oss. Själv skall jag försöka vara riktigt osjälvisk en hel dag. Snart. Gammelvargen
8
Personalen Anders Ekberg, kantor Patrik Frisk, ungdomsarb. Katja Korpi, församlingspastor Helene Liljeström, kyrkoherde, kontraktsprost Eva-Kristina Lindberg, barnledare Kjell Lönnqvist, ungdomsarb.led. Isabella Munck, barnledare Lauri Palin, tf. kantor Carola Rantti, husmor på Nilsasgården Magnus Riska, kaplan Milja Westerlund, diakon Ann-Christine Wiik, diakon
050 330 47 34 050 566 36 88 050 540 08 69 050 566 36 92 tjänstledig 050 557 23 42 0400 342 033 044 566 36 54 050 307 16 56 050 566 36 89 050 566 36 90 050 566 36 91
Pastorsexpeditionen (St. byvägen 1) må–fr kl 9-12 (09) 239 10 05 Monika Mård, förs.sekreterare, Elisabet Lundström, kanslist Ekonomikontoret (St. byvägen 1) må–fr kl 9-12 (09) 239 12 62 Sirkka Toukomies, ekonomichef
PS. Sista spalten för min del. Jag vill tacka min trogna läsekrets. Under alla åren har ni varit en underbar publik, helt makalösa i er beundran, kanske överdriven, om det nu är möjligt. Länge skall ni minnas er ödmjuke Gammelvargen, fast nya idoler kommer i er väg – så är livets gång. För mej återstår att lufsa bort mot solnedgången. DS. *) Finansvalpar är unga anställda inom banker och fondkommissionsbolag, som gör snabba affärer med stora vinster (Wikipedia).
Ny informations sekreterare Församlingsrådet har valt informationss ekreterare bland sju sökande. Charlotte Steffansson (bilden) heter hon. Hon är bosatt i Borgå, men har tillbringat många år utomlands, som missionärsbarn i Tanzania, som studerande i Edinburgh i Skottland och som praktikant i Rom i Italien. Nu har hon slagit sig ner i hemlandet och vi hälsar henne välkommen som vår nya informationssekreterare.
